Bet. 1992/93:NU19

Näringsutskottets betänkande

1992/93:NU19

Kapital för nya företag, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1992/93

NU19

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1992/93:82 om kapital för nya företag,

m.m.,

dels 19 motioner som har väckts med anledning av

propositionen.

Upplysningar och synpunkter har inför utskottet lämnats av

företrädare för Fonden för industriellt utvecklingsarbete

(Industrifonden), Näringsdepartementet, Närings- och

teknikutvecklingsverket (NUTEK), Stiftelsen Institutet för

Företagsutveckling (SIFU), Sveriges industriförbund och

Utvecklingsfondernas VD-råd. Från Företagarnas riksorganisation,

Kooperativa Institutet, Svenska uppfinnareföreningen och

Sveriges redovisningskonsulters riksförbund har skrivelser

inkommit.

Sammanfattning

Utskottet ansluter sig i princip till regeringens förslag att

Industrifonden skall ombildas till Industri- och

nyföretagarfonden. I en meningsyttring (v) avvisas detta.

Industri- och nyföretagarfondens verksamhet skall, enligt

regeringens förslag, ha två olika huvudinriktningar. Den ena är

finansiering för att stödja utveckling av nya produkter och

marknadssatsningar; den andra är en verksamhet med

nyföretagarlån. Den första verksamheten bör, anser utskottet, i

linje med vad regeringen föreslår, i första hand inriktas på

innovativa små och medelstora företag med tillväxtmöjligheter.

Även befintliga företag bör emellertid, liksom hittills, kunna

komma i fråga för stöd. Stöd bör också, enligt utskottets

mening, i undantagsfall kunna lämnas till produktutveckling inom

större företag, främst i sådana fall då underleverantörer

förutsätts medverka vid produktutvecklingen. I en reservation

(s) krävs klarare och mer entydiga uttalanden om att stödet

skall kunna lämnas till såväl befintliga som nya företag. Vidare

krävs att stora företag skall ha samma möjligheter som andra

företag att erhålla stöd.

Förslaget om införande av ett nyföretagarlån -- för aktiebolag

-- tillstyrks av utskottet. I en reservation (s), med

instämmande i en meningsyttring (v), krävs att även kooperativa

företag och ekonomiska föreningar skall kunna få del av

nyföretagarlånen.

Utskottet tillstyrker vidare regeringens förslag om Industri-

och nyföretagarfondens organisation. Därvid sägs att

beredningen, liksom den löpande uppföljningen, i många fall bör

kunna delegeras till sådana regionala organ som har kompetens på

området, t.ex. regionala utvecklingsfonder, handelskamrar och

banker. Behovet för Industri- och nyföretagarfonden att inrätta

lokala filialkontor kommer därmed, anser utskottet, att vara

mycket litet. I en reservation (s) anförs beträffande

nyföretagarlånen att beslutsfunktionen bör tilldelas de

regionala utvecklingsfonderna.

Utskottet anser att den modell som regeringen valt för att

tillföra Industri- och nyföretagarfonden erforderliga medel är

ett lämpligt tillvägagångssätt. Fonden kommer på sikt att

förfoga över ett kapital på cirka 2400 miljoner kronor, varvid

hälften kommer från Industrifondens nuvarande medel och hälften

från Småföretagsfonden. Den sistnämnda fonden kommer senare att

avvecklas. I en meningsyttring (v) föreslås att

Småföretagsfondens medel i stället skall fördelas på

utvecklingsfonderna.

I propositionen aviseras också en parlamentarisk utredning med

uppgift att överväga utvecklingsfondernas framtida ställning och

roll. Utskottet ser positivt på detta. I en reservation (s), med

instämmande i en meningsyttring (v), anförs att en utgångspunkt

för utredningsarbetet bör vara att utvecklingsfonderna skall

finnas kvar i framtiden.

Regeringen föreslår vidare att det statliga engagemanget som

huvudman för Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU)

skall upphöra. Detta kan lämpligen ske genom att huvuddelen av

SIFU:s verksamhet övergår i bolagsform, och att statens

engagemang därefter avvecklas. Utskottet tillstyrker förslaget

och utgår från att avvecklingen sker på ett sådant sätt att den

står i överensstämmelse med den träffade överenskommelsen i

fråga om försäljning av statliga företag och fastigheter. I en

reservation (s) avvisas en privatisering av SIFU med hänvisning

till den nämnda överenskommelsen. Reservanterna motsätter sig

däremot inte en bolagisering. En privatisering av SIFU

accepteras av Vänsterpartiets suppleant i utskottet, dock under

förutsättning att personalen ges möjlighet att ta över

verksamheten.

Propositionen

I proposition 1992/93:82 föreslår regeringen -- efter

föredragning av näringsminister Per Westerberg -- att riksdagen

1. godkänner de ändrade riktlinjer för Stiftelsen

Industrifonden med angivna konsekvenser för stiftelsens

kapitalbehov som regeringen förordar (avsnitten 4 och 5),

2. godkänner de riktlinjer för verksamhet med nyföretagarlån

som regeringen förordar (avsnitten 4 och 5),

3. godkänner de riktlinjer för ändrad medelsanvändning och

senare avveckling av Stiftelsen Småföretagsfonden som regeringen

förordar (avsnitt 5),

4. godkänner att de medel som Småföretagsfonden förutsätts

återföra till staten får tillföras den nuvarande Industrifonden,

5. bemyndigar regeringen att avveckla statens engagemang i

Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling, SIFU, samt vidta

de åtgärder som behövs för att därefter avveckla stiftelsen i

enlighet med de riktlinjer som regeringen förordar (avsnitt 7).

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är

följande:

1992/93:N17 av Lars Stjernkvist m.fl. (s, m, kds) vari yrkas

att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en regionalisering av Stiftelsen

Industrifondens verksamhet,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en lokalisering av ett filialkontor till Norrköping.

1992/93:N18 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de medel som ställs till Industri- och

nyföretagarfondens förfogande på totalt 2,4 miljarder kronor får

riktas till nyföretagande och även till förnyelseprojekt i

befintliga företag,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de former för finansiering ur Industri- och

nyföretagarfondens medel som fastställs blir så flexibla att

rimlig företagsanpassning kan ske regionalt eller lokalt,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det betonas särskilt att Industri- och

nyföretagarfonden bör använda utvecklingsfondernas redan

uppbyggda kompetens, resurser och kontaktnät för att få

genomslagskraft i målgruppen.

1992/93:N19 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om utvecklingsfondernas roll och de nya lånemöjligheternas

inriktning.

1992/93:N20 av Lennart Brunander m.fl. (c, s, m, fp, kds) vari

yrkas att riksdagen beslutar att staten t.o.m. år 1997 behåller

sitt engagemang som huvudman i Stiftelsen Institutet för

Företagsutveckling, SIFU.

1992/93:N21 av Ulla Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar att den föreslagna Industri- och

nyföretagarfondens medel kan användas till insatser i såväl nya

som befintliga företag,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de regionala utvecklingsfondernas roll i hanteringen

av de medel som kommer att ställas till Industri- och

nyföretagarfondens förfogande.

1992/93:N22 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. beslutar att de medel på 2,4 miljarder kronor som föreslås

för statens medverkan vid finansiering av företagsetablering och

utvecklingsprojekt riktas till såväl nya som befintliga företag,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de statliga riskvilliga lånen skall komplettera

banksystemet och riskkapitalmarknaden,

3. avvisar den kraftiga centraliseringen av beslut för

nyföretagarlån och småföretagsfinansiering och i stället

förordar den rollfördelning mellan riks- och regional nivå som

redovisas i motionen,

4. avvisar förslaget att låta Industri- och nyföretagarfonden

skapa nya egna filialkontor och i stället förordar att man

bygger på befintliga fungerande organ på sätt som beskrivs i

motionen,

5. beslutar att medlen från Småföretagsfonden på 1,2 miljarder

kronor överförs till regionala nivån att användas till såväl

nyföretagarlån som finansiering av utvecklingssatsningar i

befintliga företag,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om flexibla och kundanpassade

finansieringsformer,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en förestående parlamentarisk utredning om

utvecklingsfondernas framtida roll.

1992/93:N23 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att medlen på 2,4 miljarder kronor som ställts till

Industri- och nyföretagarfondens förfogande riktas till såväl

nya som befintliga mindre företag,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvecklingsfondernas utökade roll vad gäller

förmedlingen av Industri- och nyföretagarfondens

finansieringsverksamhet.

1992/93:N24 av Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

minimigränser för nyföretagarlån och kvotering av

nyföretagarlån.

1992/93:N25 av Anders G Högmark och Jan-Olof Franzén (båda m)

vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om småföretagens behov av riskkapital,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om beslut rörande riskkapital.

1992/93:N26 av Sverre Palm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kapital till företag,

2. beslutar att medlen på 2,4 miljarder kronor som ställts

till Industri- och nyföretagarfondens förfogande riktas till

såväl nya som befintliga företag,

3. beslutar att Utvecklingsfonden, genom tilläggsavtal, får

företräda den nya Industri- och nyföretagarfonden regionalt,

4. beslutar att Utvecklingsfonden ges dragningsrätt från

Industri- och nyföretagarfonden till både nyföretagande och

befintliga företag,

5. beslutar att den föreslagna nya låneformen också skall

gälla för kooperativa företag och ekonomiska föreningar.

1992/93:N27 av Sven-Olof Petersson och Lars Petersson (båda c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om organisation och uppgifter för

Industri- och nyföretagarfonden samt för de befintliga

utvecklingsfonderna.

1992/93:N28 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. beslutar att medlen som ställs till Industri- och

nyföretagarfondens förfogande riktas till såväl nya som

befintliga mindre företag,

2. beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om

utvecklingsfondernas utökade roll vad gäller förmedling av

Industri- och nyföretagarfondens finansieringsverksamhet,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts med anledning av en förestående parlamentarisk utredning

om utvecklingsfondernas framtida roll,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvecklingsfondernas framtida roll.

1992/93:N29 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kapital till företag,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvecklingsfondernas utökade roll vad gäller

Industri- och nyföretagarfondens finansieringsverksamhet,

3. beslutar att medlen som ställs till Industri- och

nyföretagarfondens förfogande riktas till såväl nya som

befintliga företag,

4. beslutar att den föreslagna nya låneformen också skall

gälla för kooperativa företag och ekonomiska föreningar,

5. avvisar förslaget om en privatisering av SIFU.

1992/93:N30 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att medel om 2,4 miljarder kronor, som ställts till

Industri- och nyföretagarfondens förfogande, riktas till såväl

nya som befintliga, mindre företag,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvecklingsfondernas utökade roll angående förmedling

av Industri- och nyföretagarfondens finansieringsverksamhet,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvecklingsfondernas dragningsrätt, besluts- och

kommissionärsroll beträffande Industri- och nyföretagarfondens

medel.

1992/93:N31 av Birger Andersson och Marianne Andersson (båda

c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Industri- och nyföretagarfonden skall rikta sig

till nya och befintliga småföretag,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvecklingsfondernas ansvar i samband med

kreditgivningen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvecklingsfonderna i framtiden.

1992/93:N32 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. beslutar att medlen på 2,4 miljarder kronor som ställs till

Industri- och nyföretagarfondens förfogande riktas till såväl

nya som befintliga mindre företag,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvecklingsfondernas utökade roll vad gäller

förmedlingen av Industri- och nyföretagarfondens

finansieringsverksamhet,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en förestående parlamentarisk utredning om

utvecklingsfondernas framtida roll.

1992/93:N33 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

1. avslår regeringens förslag vad gäller Industrifonden,

2. avslår regeringens förslag till centralisering av

nyföretagarlånen och i stället fördelar lånen över

utvecklingsfonderna,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det privata risktagandet,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om andra juridiska former,

5. beslutar att lånen även skall kunna användas till

befintliga företag enligt vad i motionen anförts,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om SIFU,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om regelreformering.

1992/93:N34 av Carl Olov Persson och Ulf Björklund (båda kds)

vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utformningen av nyföretagarlånen,

2. avvisar förslaget att låta Industri- och nyföretagarfonden

skapa nya egna filialkontor i stället för att tills vidare bygga

på befintliga fungerande organ.

1992/93:N35 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

kapital för nya företag, m.m.

Utskottet

Kapital för nya företag

Bakgrund

Ett företags utvecklingsfaser kan förenklat indelas i fyra

stadier -- projektfas (inkl. idé- och prototypfas),

företagsstart, utvecklings- eller expansionsfas och

fortlevnads-/tillväxtfas. I alla dessa faser krävs normalt

extern finansiering i varierande omfattning. Utskottet redogör

här översiktligt för olika finansieringsformer och

finansieringsorgan, med koncentration på sådana med statlig

anknytning. Det stöd som staten, inom ramen för

regionalpolitiken, lämnar till företag i vissa delar av landet i

form av olika typer av lån och bidrag och som uppgår till totalt

ca 2000 miljoner kronor per år medtas inte här.

I projektfasens första skede, dvs. i tidiga utvecklingsskeden

där det föreligger såväl teknisk som kommersiell risk, kan stöd

tillhandahållas av Närings- och teknikutvecklingsverket

(NUTEK). Tidigare låg denna uppgift hos Styrelsen för teknisk

utveckling (STU). Stödet utgår i huvudsak från ett av NUTEK:s

program, Program 3 (Nya produkter). Huvuddelen av detta program

inriktas på stöd till teknikbaserade affärsutvecklingsprojekt

hos nya och befintliga småföretag.

De finansiella stödformer som NUTEK använder sig av är

villkorslån, tillskott mot royaltyavtal och garantier. Inom

produktutvecklingsområdet samarbetar NUTEK med Svenska

uppfinnareföreningen, Industrifonden, de regionala

utvecklingsfonderna och s.k. teknopoler (utvecklingsparker,

vilka ofta är knutna till högskolor).

Riksdagen beslöt våren 1992, på förslag i budgetpropositionen

(prop. 1991/92:100 bil. 13, bet. NU20), om minskat anslag till

teknisk forskning och utveckling, i vilket det nyssnämnda

programmet Nya produkter ingår. I regleringsbrev för budgetåret

1992/93 har 105 miljoner kronor tagits upp för detta program,

jämfört med 134 miljoner kronor föregående budgetår. Vid

utskottsbehandlingen avgavs reservation (s) och meningsyttring

(v) med krav på högre anslag än vad regeringen hade föreslagit.

NUTEK har inom det aktuella programmet prioriterat verksamhet

med tekniskt nydanande projekt som bedöms ha stor kommersiell

potential. Prioriterade områden är produktutveckling inom

informationsteknik, biomedicinsk teknik, bioteknik, miljö och

Eurekas småföretagsprojekt. Allmän rådgivning till innovatörer

och den speciella stödformen innovatörsbidrag har upphört vid

NUTEK. Rådgivning till innovatörer ombesörjs i stället av de

s.k. produktråden -- ett i varje län. Produktrådens verksamhet

finansieras via bidrag från NUTEK samt länsstyrelser och

utvecklingsfonder i de olika länen. NUTEK lämnar även stöd till

Svenska uppfinnareföreningens verksamhet.

I projektfasens senare skede -- i övergången till nästa fas,

företagsstarten -- och en bit in i den tredje fasen,

utvecklings-/expansionsfasen -- kan stöd erhållas från Fonden

för industriellt utvecklingsarbete, Industrifonden. Fonden

är en stiftelse som inrättades år 1979 (prop. 1978/79:123, bet.

NU59). Staten har sedan starten tillfört fonden sammanlagt 950

miljoner kronor, varav totalt 255 miljoner kronor har betalats

tillbaka till staten. Regeringen fastställer stadgar och utser

styrelse.

Industrifondens mål är att bidra till långsiktigt ökande

lönsamhet och tillväxt i svensk industri. Fondens uppgift är att

åstadkomma detta genom riskdelning i lovande men riskfyllda

industriella utvecklingsprojekt, som inte kan finansieras på

annat sätt. Riskdelningen sker i form av delfinansiering av

projekt eller genom projektgaranti (projektförsäkring). Fondens

finansieringsformer är villkorslån och kapital mot royalty.

Följande fem projektkategorier prioriteras i fondens verksamhet:

projekt i andra företag än de största, projekt med särskilt

avancerat teknikinnehåll, projekt i underleverantörsbranschen,

projekt inom det europeiska samarbetsprogrammet Eureka och

projekt av teknikupphandlingskaraktär.

Riksdagen beslöt våren 1991 om ändrade riktlinjer för

Industrifondens verksamhet och om minskning av kapitalet (prop.

1990/91:87, bet. NU35). Beslutet innebar att 350 miljoner kronor

skulle återföras från fonden till staten under budgetåren

1991/92--1994/95. Av dessa medel har fonden nyligen inbetalat

100 miljoner kronor. I den nu aktuella propositionen föreslås

att den fortsatta inbetalningen till staten skall avbrytas.

Värdet av fondens nuvarande kapital uppgår till ca 1200

miljoner kronor.

En särskild utredare, professor Lars Vinell, har på

regeringens uppdrag utvärderat Industrifondens verksamhet. I

betänkandet Den svenska marknaden för projektkapital -- statens

nuvarande och framtida roll (SOU 1992:95) konstateras bl.a. att

Industrifondens verksamhet har fyllt en viktig funktion och att

den har bedrivits effektivt. Utredaren föreslår bl.a. att

Industrifonden skall kvarstå i statlig ägo och att verksamheten

skall koncentreras till små företags och enskilda personers

projekt.

I den andra fasen, företagsstarten, och under den tredje

fasen, utvecklings-/expansionsfasen, kan riskkapital erhållas

från såväl privata som statliga källor. På den svenska

marknaden finns det för närvarande ca tio privata s.k. venture

capital-bolag, varav endast ett mindre antal är inriktade på

små företag. Utmärkande för dessa företag är att de satsar eget

kapital i expansiva, onoterade småföretag.

På den statliga sidan har riksdagen nyligen fattat beslut om

riktlinjer för utskiftning av medel ur de förutvarande

löntagarfonderna, som skall användas för små och medelstora

företags riskkapitalförsörjning (prop. 1992/93:41, bet. FiU3).

Sammanlagt 6500 miljoner kronor kanaliseras genom två

nyinrättade portföljförvaltningsbolag och sex direktinvesterande

riskkapitalbolag.

Portföljförvaltningsbolagen skall i första hand bidra till

finansiering av riskkapitalbolag, såväl befintliga som nya. Vart

och ett av portföljförvaltningsbolagen skall disponera ett

kapital på ca 2200 miljoner kronor. Bolagen skall ha möjlighet

att också lämna lånegarantier. Dessutom skall de gemensamt eller

vart för sig kunna bedriva verksamhet med s.k. mellankapital,

dvs. utlåning utan säkerhet, som betraktas ligga mellan eget

kapital och traditionellt lånekapital.

Styrelser har nyligen utsetts i de två bolagen, AtleAB och

Bure AB, vilka skall ha säte i Stockholm resp. Göteborg.

Överföringen av medel från de förutvarande löntagarfonderna har

nu genomförts.

Riskkapitalbolagen bygger vidare på de sex bolag som

staten nyligen har förvärvat av Småföretagsfonden (se vidare i

det följande). Riskkapitalbolagen skall investera i små företag

och genom aktivt ägarengagemang medverka till

investeringsobjektens tillväxt. Bolagen skall även kunna göra

indirekta placeringar via andra riskkapitalbolag. Vart och ett

av de sex bolagen skall ha ett eget kapital på ca 400 miljoner

kronor. Överföringen av medel från de förutvarande

löntagarfonderna pågår för närvarande. Investeringarna skall

huvudsakligen göras via aktier eller aktierelaterade instrument,

men möjlighet att indirekt arbeta med mellankapital skall också

finnas.

På det statliga venture capital-området finns också tills

vidare Småföretagsfonden -- en stiftelse som inrättades år

1984 (1983/84:135, bet. NU42). Därvid överfördes 100 miljoner

kronor som stiftelsekapital till fonden från allmänna

pensionsfonden. År 1987 (prop. 1986/87:74, bet. NU30) tillfördes

fonden ytterligare 100 miljoner kronor. År 1990 beslöt riksdagen

(prop. 1989/90:88, bet. NU30) att Småföretagsfonden under en

femårsperiod med början år 1990 skulle tillföras ytterligare

sammanlagt 1 miljard kronor. En förutsättning för

resurstillskottet var att huvuddelen placerades i de regionala

riskkapitalbolag som riksdagen samtidigt fattade beslut om.

Småföretagsfonden har haft till uppgift att bistå små och

medelstora företag med riskkapital. Fonden har delvis arbetat

med investment- och utvecklingsbolag, som i sin tur är inriktade

på att göra placeringar av riskkapital i företag inom

småföretagssektorn. Regeringen fastställer stadgarna.

Riksdagen instämde hösten 1991 i regeringens uppfattning att

Småföretagsfonden på sikt borde avvecklas (prop. 1991/92:51,

bet. NU14). Vidare angavs att Småföretagsfondens medel tills

vidare skulle förvaltas av Företagskapital AB (se vidare i det

följande). I den nu aktuella propositionen föreslås att

Småföretagsfonden skall avvecklas och dess medel tillföras den

föreslagna Industri- och nyföretagarfonden.

De sex regionala riskkapitalbolagen, som Småföretagsfonden

stod som ägare till, är AB Produra Venture Capital -- säte i

Stockholm, Ven Cap AB -- säte i Uppsala (med kontor i

Stockholm), Partinvest (Partnerinvesteringar i Göteborg) AB --

säte i Göteborg, Malmöhus Invest AB -- säte i Malmö, Hidef

Kapital AB -- säte i Linköping, och KapN AB -- säte i Umeå (med

kontor i Skellefteå). Riskkapitalbolagen har hittills disponerat

ca 125 miljoner kronor per bolag genom Småföretagsfondens

aktieinnehav.

Företagskapital AB bildades som ett kreditbolag i enlighet

med ett avtal år 1972 mellan staten och affärsbankerna (prop.

1972:101, bet. NU44). Aktiekapitalet uppgår till 20 miljoner

kronor och reservfonden till 4 miljoner kronor. Statens andel av

aktiekapitalet utgör 55 procent. Staten och bankerna utser

vardera halva styrelsen; ordföranden utses av regeringen.

Bolagets uppgift är att medverka vid finansieringen av

verksamheten hos små och medelstora företag genom förvärv av

minoritetsposter av aktier eller liknande rättigheter. Bolaget

kan också lämna krediter och ställa garantier. Bolaget ingår

bland de företag i vilka statens aktier får säljas enligt

riksdagens bemyndigande till regeringen hösten 1991 (prop.

1991/92:69, bet. NU10). Enligt överenskommelsen i september 1992

mellan företrädare för regeringen och Socialdemokraterna skall

det nu emellertid i princip införas ett moratorium för

försäljning av statliga företag och fastigheter. Regeringen har

i proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den

svenska ekonomin begärt riksdagens godkännande av detta. Beslut

kommer att fattas inom kort.

Andra organ som är verksamma på finansieringsområdet under de

andra och tredje faserna, dvs. företagsstarten och

utvecklings-/expansionsfasen, är de regionala

utvecklingsfonderna. Dessa bildades år 1978 genom ombildning

av företagarföreningar i länen med staten resp. landsting -- och

i förekommande fall kommuner -- som stiftare och huvudmän (prop.

1977/78:40, bet. NU34). Utvecklingsfonderna är stiftelser, och

det finns en fond i varje län. Styrelserna utses av landstingen.

Verksamheten regleras genom avtal mellan staten, landstingen

och berörda kommuner. Statens huvudmannaskap utövas av NUTEK.

Nuvarande avtal omfattar fyraårsperioden 1991--1994. Därefter

förlängs avtalen i perioder om sex år, såvida inte uppsägning

sker av någondera parten. Uppsägning skall göras senast ett år

innan ny avtalsperiod inleds.

Utvecklingsfonderna bedriver finansieringsverksamhet enligt

föreskrifter i förordningen (1987:894) om statlig finansiering

genom regional utvecklingsfond. De kan lämna lån, garantier och

s.k. utvecklingskapital. För samtliga finansieringsformer gäller

att risknivån skall vara så hög att banker och andra privata

kreditinstitut inte är beredda att medverka i finansieringen.

Fonderna skall i första hand finansiera företag som har högst

200 anställda. Lånefonderna skall hållas skilda från

utvecklingsfondernas övriga medel och förvaltas så att

avkastning, långsiktighet och riskspridning tillgodoses. Enligt

uttalanden från statsmakterna innebär detta att varje

utvecklingsfond långsiktigt skall bevara sitt kapital.

Utvecklingsfondernas samlade kapital för finansieringsändamål

uppgick i januari 1992 till ca 2600 miljoner kronor. Riksdagen

har vid två skilda tillfällen beslutat att fonderna t.o.m. år

1997 skall betala in sammanlagt 1600 miljoner kronor till

staten (prop. 1989/90:88, bet. NU30 och prop. 1991/92:51, bet.

NU14). Därefter beräknas fonderna disponera ett kapital på ca

1200 miljoner kronor.

Utskottet behandlade våren 1992, med anledning av

motionsyrkanden, likviditetssituationen i utvecklingsfonderna

(bet. 1991/92:NU20). Därvid konstaterade utskottet att det

förelåg stora skillnader mellan de olika fonderna vad avsåg

andelen likvida medel. I januari 1992 varierade denna andel

mellan 5 och 85 procent. Utskottet betecknade detta förhållande

som anmärkningsvärt och förutsatte att fonderna skulle tillse

att en aktivering av medlen kom till stånd. Samtidigt anförde

utskottet att det, med hänsyn till att ett aviserat förslag om

nyföretagarlån hade senarelagts, var rimligt att de

utvecklingsfonder som i januari 1992 hade en låg andel likvida

medel -- under 50 procent -- beviljades anstånd till den 30 juni

1993 med inbetalning av de medel som skulle ha gjorts i december

1992. Riksdagen följde utskottets förslag.

Regeringen har givit NUTEK i uppdrag att dels verkställa dessa

anstånd, dels lämna en redogörelse för utvecklingsfondernas

finansieringsverksamhet t.o.m. år 1992. Enligt vad utskottet har

erfarit har skillnaderna mellan de olika utvecklingsfonderna

minskat något sedan januari 1992. I oktober 1992 varierade

andelen likvida medel mellan 17 och 87 procent. Den

genomsnittliga likviditetsandelen låg i oktober 1992 kvar på ca

50 procent.

Norrlandsfonden bedriver en med utvecklingsfonderna

likartad verksamhet. Norrlandsfonden är en stiftelse som

bildades av staten år 1961 (prop. 1961:77, bet. SU89). Fonden

har till uppgift att främja främst små och medelstora företags

utveckling i de fyra nordligaste länen. Verksamheten regleras av

stadgar som fastställs av regeringen. Regeringen utser

ordförande och fyra ledamöter i styrelsen. Resterande fyra

ledamöter utses av landstingen i de fyra berörda länen. Ansvaret

för Norrlandsfonden har inom regeringen nyligen överförts från

Näringsdepartementet till Arbetsmarknadsdepartementet.

Norrlandsfonden skall ta initiativ till och stödja

industriellt utvecklingsarbete, utredningar, inventeringar och

forskning av betydelse för näringslivet inom fondens

verksamhetsområde. Vidare kan fonden stödja industriell

etablering och utbyggnad. Fonden kan delta i finansiering genom

bidrag, garantier, skuldebrev och medelstillskott med

återbetalning i form av royalty. Fonden har byggts upp med

medelstillskott först från vinstmedel från

Luossavaara--Kiirunavaara AB (LKAB), därefter direkt över

statsbudgeten. Sedan år 1985 har inga nya medelstillskott skett.

Norrlandsfonden har en balansomslutning på ca 500 miljoner

kronor.

Under de tre senare utvecklingsfaserna för ett företag --

företagsstarten, utvecklings-/expansionsfasen och

fortlevnads-/tillväxtfasen -- har bankerna en dominerande

roll som finansiärer. Som ett uttryck för bankernas betydelse

kan noteras att deras utlåning till små och medelstora företag

sommaren 1992 uppgick till ca 200 miljarder kronor. Den totala

utlåningen till icke-finansiella företag uppgick vid samma

tidpunkt till ca 500 miljarder kronor.

För mogna företag, dvs. företag i fortlevnads- och

tillväxtfasen, finns finansieringsmöjligheter via

börsintroduktion. Introduktion på den s.k. OTC-marknaden är

också en finansieringsmöjlighet i denna fas, liksom i

utvecklings-/expansionsfasen.

Huvuddragen i regeringens förslag

Det föreligger ett behov av statliga insatser för att

stimulera framväxten av en marknad för finansiering av företag i

tidiga skeden, s.k. såddfinansiering, sägs det i proposition

1992/93:82. I praktiken saknas det för närvarande en kommersiell

lösning för sådan riskfinansiering.

Det är utomordentligt viktigt för den industriella tillväxten

i Sverige att det finns lämpliga finansieringsformer för den

första länken i kedjan, dvs. uppkomsten av nya verksamheter och

nya produkter, heter det vidare. I propositionen erinras om att

6500 miljoner kronor skall överföras från de förutvarande

löntagarfonderna till de två nya portföljförvaltningsbolagen och

de sex riskkapitalbolagen. Detta kommer, enligt regeringens

mening, att innebära en kraftig vitalisering av den mer mogna

delen av småföretagssektorn. Även när det gäller utveckling av

företag i tidiga skeden räknar regeringen med att bolagen skall

kunna spela en viss roll.

Om resurser satsas enbart på kommersiella riskkapitalbolag kan

det dock befaras att en viktig del av marknaden kommer att sakna

erforderligt utbud av kapital, anser regeringen.

Kreditinstituten är nu och kan sannolikt under de närmaste åren

förväntas vara mycket återhållsamma på detta område, sägs det i

propositionen. Regeringens bedömning är därför att det -- i

Sverige liksom i konkurrentländerna -- även fortsättningsvis

finns behov av statlig medverkan när det gäller finansiering av

företagsetableringar och utvecklingsprojekt i små företag.

Med hänvisning härtill och med tanke på att medlen är

begränsade anser regeringen att statens stöd i form av lån till

små företag bör renodlas. Finansiering i form av lån m.m. bör i

princip inte lämnas till etablerade företag som har verkat under

en längre tid. Statens resurser bör i princip koncentreras till

stöd av utveckling i nya och unga företag. Endast under en

övergångsperiod bör lån lämnas till befintliga företag, med

tanke på det besvärliga konjunkturläget och läget på

kreditmarknaden, sägs det i propositionen.

Det föreslås att statens verksamhet med att finansiera

nyetableringar ocn nya produkter skall bedrivas inom ramen för

Industrifonden, som dock skall förändras och byta namn till

Industri- och nyföretagarfonden. Stiftelsekapitalet skall utökas

med medel från Småföretagsfonden, som senare skall avvecklas (se

vidare i det följande).

Ett mål med den föreslagna verksamheten är att bidra till

etablering och tillväxt av nya, inte minst teknikbaserade,

företag och att därmed bredda basen i näringslivet. Ett statligt

organ kan, enligt regeringens mening, upprätthålla viktiga

finansieringsfunktioner gentemot nya eller unga företag som

riskkapitalmarknaden inte kan tänkas fylla under överskådlig

framtid.

Industri- och nyföretagarfondens verksamhet föreslås få två

olika huvudinriktningar. Den ena delen avser utveckling av nya

produkter och marknadssatsningar i nya och unga företag. Den

andra delen avser en verksamhet med nyföretagarlån, som syftar

till att allmänt stödja nyetableringar.

Allmänt om behovet av riskkapital

I tre motioner (s) begärs uttalanden av riksdagen om behovet

av statliga finansieringsinsatser för små och medelstora

företag.

Bristen på riskvilligt kapital är ett att de största problemen

för närvarande, anförs det i kommittémotionen 1992/93:N29 (s).

Situationen för de små och medelstora företagen är särskilt

besvärlig. Konjunkturläget, den höga räntan och krisen inom

bankväsendet bidrar, menar motionärerna, i hög grad till att

förvärra situationen. Antalet konkurser ökar för närvarande

starkt bland små och nya företag. Det är därför, enligt

motionärerna, väl motiverat att staten medverkar vid

finansiering av såväl befintliga som nya småföretag.

De sex nya riskkapitalbolagen kommer enligt vad som anförs i

motion 1992/93:N22 (s) endast mycket marginellt att överta

utvecklingsfondernas finansieringsroll. Det finns ett

kvarvarande stort behov av riskvilliga lån för de små företagens

investeringar i produkter, marknad, internationalisering och

produktutveckling, anför motionärerna. För den stora mängden

företag gäller det att hitta finansiering utan att behöva lämna

ifrån sig ägarandelar i företaget. Samtidigt innebär risknivån

och de säkerheter som företagaren kan ställa att finansering via

bank inte är möjlig, heter det vidare.

Den besvärliga situationen för de små och medelstora företagen

i Bohuslän utgör bakgrunden till motion 1992/93:N26 (s). Antalet

konkurser bland unga och små företag ökar kraftigt. Härtill

kommer, säger motionärerna, den situation som nu råder i

Bohuslän med neddragningar inom bilindustrin och dess

underleverantörer. Kredit- och kapitalmarknaden har i stort sett

satts ur spel för de små företagen, vilket innebär att det

kommer att krävas statliga finansieringsinsatser.

Utskottet har svårt att inse motionärernas syften i de

yrkanden som här är aktuella. De förslag som regeringen nu

framlägger har sin grund just i uppfattningen att det finns ett

behov av statliga insatser för att stimulera framväxten av en

marknad för finansiering av företag i tidiga skeden.

De presenterade förslagen ingår som ett led i regeringens nya

småföretagspolitik. Denna politik, vars riktlinjer drogs upp

hösten 1991 i proposition 1991/92:51 om en ny

småföretagspolitik, syftar bl.a. till att bygga upp en effektiv

riskkapitalmarknad genom generellt inriktade åtgärder med ett

minimum av statlig inblandning. Åtgärder på skatteområdet har

därvid stor betydelse.

Ett område, där staten enligt utskottets -- och

regeringens -- mening har en roll att spela är finansiering av

nya företag. De nyligen inrättade portföljförvaltningsbolagen

och de sex direktinvesterade riskkapitalbolagen kommer främst

att vara en finansieringskälla för mer mogna småföretag med en

hög utvecklingspotential. Det har i praktiken visat sig att

privata riskkapitalbolag både i Sverige och i andra länder

endast i begränsad omfattning investerar i rena nyetableringar

och produktutvecklingsprojekt i nya företag. Det finns därför,

som också sägs i propositionen, behov av ytterligare statliga

insatser i tidiga skeden av ett företags utveckling. Förslagen i

propositionen är avsedda att bidra till att fylla detta behov.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1992/93:N29

(s), 1992/93:N22 (s) och 1992/93:N26 (s) i berörda delar.

Industri- och nyföretagarfonden -- riktlinjer för verksamheten

I propositionen föreslås, som tidigare nämnts, att statens

verksamhet med att finansiera nyetableringar och nya produkter

skall bedrivas genom den nuvarande stiftelsen Industrifonden.

Fonden föreslås byta namn till Industri- och nyföretagarfonden.

Verksamheten föreslås få två olika huvudinriktningar. Den ena är

finansiering för att stödja utveckling av nya produkter och

marknadssatsningar; den andra är en verksamhet med

nyföretagarlån.

Den förstnämnda verksamheten -- stöd till produktutveckling

m.m. -- föreslås i huvudsak bygga vidare på Industrifondens

nuvarande verksamhet. Regeringen anser dock att denna

finansiering i fortsättningen skall få lämnas endast till nya

och unga företag. Det finns annars, anser regeringen, en

uppenbar risk för att staten konkurrerar med det ordinarie

kreditväsendet. Med hänsyn till att statens tillgängliga medel

är begränsade bör stödet, enligt regeringens mening,

koncentreras till nya och unga företag. Med hänvisning till det

besvärliga konjunkturläget och läget på kreditmarknaden bör lån

endast under en övergångsperiod kunna lämnas till befintliga

företag, sägs det i propositionen.

Finansieringsformerna skall -- i likhet med vad som gäller för

Industrifondens nuvarande verksamhet -- främst vara villkorslån

och kapital mot royalty. Vidare skall som ett riktmärke även

fortsättningsvis gälla att större stöd än som motsvarar högst

50procent av det totala kapitalbehovet inte skall utgå i

normalfallet, sägs det i propositionen. Det är önskvärt att s.k.

Eureka-projekt också i framtiden särskilt kan uppmärksammas,

anser regeringen.

Den andra verksamhetsgrenen -- nyföretagarlånen -- bör

enligt regeringen utformas i huvudsaklig överensstämmelse med

det förslag som redovisades våren 1992 i departementspromemorian

Nyföretagarlån (Ds 1992:20). Enligt detta förslag, som tar sin

utgångspunkt i det tyska systemet med EKH-lån

(Eigenkapitalhilfe), skall lån kunna lämnas till de nyetablerare

som inte kan lösa finansieringen av sitt företags uppbyggnad på

traditionellt sätt, men som ändå bedöms kunna bedriva en lönsam

verksamhet.

Lånen skall endast kunna sökas i samband med att helt nya

aktiebolag startas av en eller flera fysiska personer. I princip

skall företag inom alla näringsgrenar vara berättigade att söka

lån. Två typer av lån skall finnas att tillgå. Det ena lånet

skall beviljas direkt till en privatperson, som sätter in medlen

i företaget i form av aktiekapital. Den andra lånetypen skall

vara ett s.k. förlagslån som går direkt till det nybildade

företaget.

Lånets löptid föreslås vara 15 år, med 5 års

amorteringsfrihet. Lånet skall vara ränterabatterat i fem år,

med de två första åren helt räntefria. Nyföretagaren

förutsätts svara för minst 10 procent av finansieringsbehovet

med egna medel, medan nyföretagarlånet skall svara för högst 30

procent. Det resterande finansieringsbehovet förutsätts bli

täckt genom normala bankkrediter. Nyföretagarlånet föreslås som

mest kunna uppgå till 1 miljon kronor och anses, bl.a. av

praktiska skäl, inte i regel böra understiga 100000 kronor.

Till skillnad från vad som föreslås i departementspromemorian

skall nyföretagarlånen, enligt regeringens förslag, kunna

kombineras med regionalpolitiskt stöd och de starta-eget-bidrag

som kan beviljas inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Den

sammanlagda statliga finansieringen bör inte överstiga 50

procent av kapitalbehovet, sägs det i propositionen.

Synpunkter på inriktningen av Industri- och nyföretagarfondens

verksamhet tas upp i ett flertal motioner. Ett krav som framförs

i flera motioner är att verksamheten inte skall riktas endast

mot nya och unga företag utan också mot befintliga företag.

Vidare framförs synpunkter på de olika förutsättningar som

föreslås gälla för beviljande av nyföretagarlån.

I totalt 14 motioner begärs att Industri- och

nyföretagarfondens verksamhet skall rikta sig till såväl nya som

befintliga företag.

I kommittémotionen 1992/93:N29 (s), liksom i åtta andra

motioner från företrädare för Socialdemokraterna -- motionerna

1992/93:N18, 1992/93:N19, 1992/93:N21, 1992/93:N22, 1992/93:N26,

1992/93:N28, 1992/93:N30 och 1992/93:N32 -- framförs detta krav.

Det är, anför motionärerna, ofta svårt att i praktiken dra en

gräns mellan nya och befintliga företag. Vidare anser de att

erfarenheterna visar att effekten av statliga låneinsatser ofta

är större bland befintliga företag. De hittillsvarande

insatserna har varit betydelsefulla och stimulerat till

samarbete mellan små och stora företag, hävdas det.

Förslagens ensidiga inriktning mot nya företag inger oro,

anförs det i motion 1992/93:N25 (m). Om utslagningen av små

företag inom den svenska industrin skall kunna brytas måste,

enligt motionären, alla små företag med utvecklingspotential

kunna få del av de finansieringsmöjligheter som Industri- och

nyföretagarfonden kommer att tillhandahålla. I motionerna

1992/93:N23 (c) och 1992/93:N31 (c) hänvisas till det svåra

läget på kreditmarknaden som motiv för kravet att Industri- och

nyföretagarfondens verksamhet skall riktas även mot befintliga

företag. Samma krav motiveras i motion 1992/93:N27 (c) med att

effekterna av statliga låneinsatser anses vara större bland

befintliga företag än bland nya. Vidare sägs att det är svårt

att i praktiken särskilja nya företag från befintliga.

Även i partimotionen 1992/93:N33 (v) framförs kravet på att

såväl nya som befintliga företag skall få del av den aktuella

verksamheten. Hänvisning görs till att de små företagen inte kan

få sina finansieringsbehov tillgodosedda via bankerna. I

motionen krävs i första hand att riksdagen skall avslå

regeringens förslag vad gäller Industrifonden. Motionärerna

anser att det samarbete som har initierats mellan små och stora

företag genom Industrifondens verksamhet har varit mycket

positivt.

Utskottet behandlar först det sistnämnda kravet på avslag på

regeringens förslag om Industrifonden.

Utskottet ansluter sig i princip till regeringens förslag

att Industrifonden skall ombildas till Industri- och

nyföretagarfonden. Härav följer att det aktuella yrkandet i

motion 1992/93:N33 (v) avstyrks.

Utskottet övergår så till att behandla riktlinjerna för

fondens verksamhet med stöd till utveckling av nya produkter

och marknadssatsningar.

Industrifondens hittillsvarande verksamhet har enligt

utskottets uppfattning visat goda resultat. Detta framkommer

bl.a. av den utredning som professor Lars Vinell har genomfört.

Utskottet har också på annat sätt fått detta bekräftat.

Utskottet anser, i linje med vad som sägs i propositionen, att

Industri- och nyföretagarfondens verksamhet med stöd till

produktutveckling och marknadssatsningar i första hand bör

inriktas på innovativa små och medelstora företag med

tillväxtmöjligheter. Finansieringsformerna bör främst ha formen

av villkorslån och kapital mot royalty. Även befintliga företag

bör emellertid, liksom hittills, kunna komma i fråga för stöd.

Stöd bör också i undantagsfall kunna lämnas till

produktutveckling inom större företag, främst i sådana fall då

underleverantörer förutsätts medverka vid produktutvecklingen.

Därvid bör fonden beakta den risk för snedvridning av

konkurrensen som kan uppstå. Likaså bör storleken på stödet

anpassas till fondens totala kapitalinnehav.

Riksdagen bör besluta om de riktlinjer för Industri- och

nyföretagarfondens verksamhet med stöd till utveckling av nya

produkter och marknadssatsningar som utskottet här har förordat.

Därmed blir de aktuella motionerna i allt väsentligt

tillgodosedda i berörda delar.

Synpunkter på de olika förutsättningar som bör gälla för

nyföretagarlånen framförs i ett antal motioner. De gäller

bl.a. frågor om vilken företagsform som bör kunna komma i fråga,

om vilken minimigräns på lånet som skall tillämpas och om

personligt betalningsansvar.

En fråga som tas upp i fyra motioner gäller avgränsningen

beträffande företagsform. I departementspromemorian om

nyföretagarlån, till vilken det hänvisas i propositionen, sägs

att nyföretagarlån skall kunna sökas endast i samband med att

nya aktiebolag startas.

Även kooperativa företag och ekonomiska föreningar bör kunna

beviljas nyföretagarlån, anförs det i motionerna 1992/93:N29

(s), 1992/93:N26 (s), 1992/93:N33 (v) och 1992/93:N35 (-). De

kooperativa företagen kommer att bli en viktig kraft i den

ekonomiska utvecklingen under 1990-talet och bör därför inte

uteslutas från lånemöjlighet, sägs det i den förstnämnda

motionen.

Enligt utskottets mening är det lämpligt att göra en sådan

avgränsning till aktiebolagsformen som förordas i

departementspromemorian och propositionen. Aktiebolagsformen

innebär bl.a. att kontrollen av att medlen används för de

avsedda syftena underlättas. Vidare innebär en avgränsning till

aktiebolagsformen att mindre uthålliga företagare avskiljs.

När det gäller stödet till produktutveckling vill utskottet

framhålla att kooperativa företag och ekonomiska föreningar kan

få del av detta stöd via dotterbolag i aktiebolagsform.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1992/93:N29

(s), 1992/93:N26 (s), 1992/93:N33 (v) och 1992/93:N35 (-) i

berörda delar.

En annan fråga beträffande nyföretagarlånen, minimigräns för

lånet, tas upp i motionerna 1992/93:N24 (c) och 1992/93:N34

(kds). I departementspromemorian föreslås att den lägsta nivån

på lånet skall vara 100000 kronor. Eftersom nyföretagarlånet

förutsätts som mest svara för 30 procent av finansieringsbehovet

motsvarar detta en investering på ca 333000 kronor. Enligt

departementspromemorian är nyföretagarlånet avsett för

nyetableringar av en viss minsta storlek.

Den föreslagna minimigränsen bör sänkas för att inte

oavsiktligt diskriminera kvinnor som vill starta företag, anförs

det i den förstnämnda motionen. Kvinnliga företagare är ofta

försiktigare än manliga när det gäller att ta lån och startar

ofta i mindre skala, anför motionären. Hon hävdar att kvinnor

också har svårare än män att få låna i bank. Det finns, säger

motionären, en stor potentiell målgrupp för nyföretagarlånen

bland anställda kvinnor i samband med omvandlingen av den

offentliga sektorn. För att säkerställa att nyföretagarlånen

också kommer kvinnor till del borde en kvotering göras.

En sänkning av minimigränsen föreslås också i motion

1992/93:N34 (kds). Där sägs vidare att kravet på att

nyföretagarlån endast skall beviljas om finansiering ej kan ske

på traditionellt sätt inte får drivas för långt. En nyföretagare

med välordnad privatekonomi bör inte anses diskvalificerad som

låntagare, anför motionärerna.

Utskottet anser att målgruppen för nyföretagarlånen bör

vara personer som avser att starta företag över en viss storlek.

De allra minsta nyetableringarna kan, enligt utskottets mening,

förutsättas komma till stånd på annat sätt.

För att bl.a. underlätta omvandlingen av den offentliga

sektorn -- vilket nämns i den ena motionen -- är det enligt

utskottets mening lämpligt att staten medverkar vid finansiering

av nya företag.

Det kan finnas behov av en viss flexibilitet i tillämpningen,

så att lägre belopp än 100000 kronor i vissa fall skall kunna

beviljas. Utskottet förutsätter att detta beaktas av regeringen.

Något behov av ett uttalande av riksdagen i saken anser

utskottet inte föreligga.

Kravet på att lån inte skall kunna beviljas om finansieringen

kan lösas på traditionellt sätt, som berörs i den andra

motionen, anser utskottet rimligt. Att personer med tillgång

till stor personlig förmögenhet, som inte är beredda att satsa

denna i det nya företaget, skulle erhålla nyföretagarlån anser

utskottet felaktigt.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1992/93:N24 (c)

och 1992/93:N34 (kds) i här aktuella delar.

I partimotionen 1992/93:N33 (v) föreslås att riksdagen skall

göra ett uttalande om att det personliga betalningsansvaret

inte bör drivas för långt. En företagare bör kunna hamna i

trångmål och även försättas i konkurs utan att helt uteslutas

från lånemöjligheter, anser motionärerna.

En nyetablering, till vilken nyföretagarlån skall kunna

beviljas, förutsätts som nämnts bli finansierad till lägst 60

procent via bank. Sedvanlig kreditbedömning av projektet kommer

att göras av banken. Inom ramen för beredningsarbetet av

nyföretagarlånen, vilket behandlas i det följande, kommer en

ingående bedömning av det aktuella projektet och av företagaren

att göras. Något behov av ett uttalande av den typ som begärs i

motion 1992/93:N33 (v) kan utskottet mot denna bakgrund inte

finna. Motionen avstyrks sålunda i berörd del.

I motion 1992/93:N35 (-) berörs en rad övriga frågor om

utformningen av nyföretagarlånet. Det gäller bl.a. krav på

förlängd löptid (från 15 till 20 år), förlängd amorteringsfrihet

(från 5 till 10 år), enklare ansökningsförfarande och översyn av

skatteregler.

Enligt utskottets mening är de föreslagna reglerna för

nyföretagarlånen avseende löptid, amorteringsfrihet etc. väl

avvägda. Motion 1992/93:N35 (-) avstyrks därmed i berörd del.

Industri- och nyföretagarfondens organisation --

utvecklingsfondernas roll

En statlig organisation för stöd till nyföretagande bör,

enligt regeringen, bygga på befintliga strukturer och organ. De

instanser som med bl.a. sina finansiella resurser bör ingå i

uppbyggnaden av en verksamhet för s.k. såddfinansiering är

Industrifonden och Småföretagsfonden. I detta avsnitt behandlas

frågan om hur beslutsfattandet skall organiseras. Industri- och

nyföretagarfondens finansiella resurser och förslagen om

Småföretagsfonden behandlas i ett följande avsnitt.

Industri- och nyföretagarfondens beslut bör i regel fattas

centralt, föreslår regeringen. Det gäller såväl finansiering av

produktutveckling som nyföretagarlån. Bl.a. med tanke på

verksamhetens koncentration till små och nya företag bör fonden

dock ges möjlighet att lägga ut beslut i vissa låneärenden på

regional nivå, anser regeringen. Detta kan ske t.ex. genom att

ett eller flera filialkontor inrättas, anförs det i

propositionen.

Utvecklingsfonderna och andra regionala organisationer bör,

enligt vad som sägs i propositionen, kunna anlitas som beredande

organ. I första hand gäller denna medverkan nyföretagarlånen.

Utvecklingsfonder som har särskild kompetens på området bör dock

också kunna anlitas för bedömning av teknikprojekt.

Ett motiv för att samla besluten i en central instans är,

enligt regeringen, att ett optimalt utnyttjande av resurserna

därmed kan åstadkommas. Det är därvid av stor betydelse att

enhetliga kriterier tillämpas i beslut om finansiering av såväl

utvecklingsprojekt som nyföretagande. Regionalt eller

sektoriellt varierande kriterier kan, enligt regeringen, leda

till en felaktig fördelning av de begränsade

finansieringsresurserna. Det är vidare viktigt att verksamheten

kan följas upp och utvärderas utifrån de uppställda målen. En

sådan utvärdering är, enligt regeringens mening, endast möjlig

om enhetliga kriterier används.

Förslaget i departementspromemorian om att utvecklingsfonderna

skulle behålla sina medel och att endast dessa skulle bilda bas

för beslut om nyföretagarlån skulle, sägs det i propositionen,

medföra svårigheter i vissa län att få tillgång till kapital,

medan det i andra skulle bli lättare. Centrala resurser och

beslut sägs däremot leda till att efterfrågan får bestämma

fördelningen.

Den centrala funktionen när det gäller nyföretagarlån bör,

enligt regeringens förslag, i huvudsak inriktas på att pröva om

kriterierna för att erhålla ett lån är uppfyllda. Vidare skall

en kontinuerlig uppföljning av utfallet av kreditgivningen ske.

Förslaget att lägga hela beslutsfunktionen hos en central

instans -- Industri- och nyföretagarfonden -- kritiseras i 15

motioner. I stället förordas en fördelning av denna funktion

mellan fonden och de regionala utvecklingsfonderna.

I Socialdemokraternas kommittémotion 1992/93:N29 liksom i åtta

andra motioner (s) -- motionerna 1992/93:N18 (s), 1992/93:N19

(s), 1992/93:N21 (s), 1992/93:N22 (s), 1992/93:N26 (s),

1992/93:N28 (s), 1992/93:N30 (s) och 1992/93:N32 (s) -- uttalas

stöd för regeringens grundprincip att en statlig organisation

för stöd till nyföretagande bör bygga på befintliga strukturer

och organ. Enligt motionärernas mening är utvecklingsfonderna de

organ som har störst erfarenhet och kompetens på området och som

dessutom har en närhet till de små och medelstora företagen.

Motionärerna anser att förslaget att ålägga en central statlig

stiftelse att även fatta beslut i enskilda kreditärenden inte

fyller behovet av en marknadsanpassad och kundnära organisation.

De förordar därför i stället att utvecklingsfonderna -- på

uppdrag av Industri- och nyföretagarfonden -- ges dragningsrätt

och kommissionärsroll att bedriva finansieringsverksamhet

gentemot såväl befintliga som nya företag. Den centrala

Industri- och nyföretagarfonden bör, sägs det i vissa av

motionerna, endast fatta beslut om större projekt som avser stöd

till utveckling av nya produkter och marknadssatsningar, dvs. i

princip i enlighet med Industrifondens nuvarande verksamhet.

I två av de här nämnda motionerna -- motionerna 1992/93:N18

(s) och 1992/93:N26 (s) -- tas också en näraliggande fråga upp.

Den gäller krav på uttalande av riksdagen rörande möjligheterna

för utvecklingsfonderna att tillhandahålla flexibla och

kundanpassade finansieringsformer. Eftersom det finns stora

olikheter mellan olika finansieringsärenden vad avser t.ex.

marknadssituation, ägarsammansättning och affärsidé

krävs det mångfald, flexibilitet och företagsanpassning i

kreditgivningen, anser motionärerna.

Regeringens förslag om någon form av central hantering skulle

allvarligt motverka grundtanken om en bättre, smidigare och

obyråkratisk kreditförsörjning så nära marknaden som möjligt,

sägs det i motion 1992/93:N25 (m). Likartade resonemang förs i

motionerna 1992/93:N23 (c), 1992/93:N27 (c), 1992/93:N31 (c) och

1992/93:N34 (kds). I motionerna förordas i stället att

utvecklingsfonderna skall ges i uppdrag att bedriva

finansieringsverksamhet för Industri- och nyföretagarfondens

räkning.

I partimotionen 1992/93:N33 (v) framförs ett mer långtgående

krav än i de 14 nämnda motionerna. Motionärerna anser att de

medel som Industri- och nyföretagarfonden enligt regeringens

förslag skall disponera för andra ändamål än stöd till

utveckling av nya produkter och marknadssatsningar i stället

skall fördelas på de olika utvecklingsfonderna.

Förslaget att regionalisera Industri- och nyföretagarfondens

verksamhet välkomnas i motion 1992/93:N17 (s, m, kds). Särskilt

lämpligt anser motionärerna det vara att förlägga ett

filialkontor till Norrköping. Motionärerna erinrar om att

riksdagen våren 1992 (bet. 1991/92:FöU12) beslutat om

nedläggning av Bråvalla flygflottilj -- F13. Staten har,

enligt motionärerna, i egenskap av arbetsgivare för de anställda

på F13 ett betydande ansvar för näringslivsutvecklingen i

Norrköping.

Utskottet delar uppfattningen -- som kommer till uttryck

både i propositionen och i de här aktuella motionerna -- att

organisationen för det statliga stödet till produktutveckling

och nyföretagande bör bygga på befintliga strukturer och organ.

Industri- och nyföretagarfondens medel måste utnyttjas på ett

effektivt sätt. Därför bör fondens organisation vara rationell,

effektiv och obyråkratisk.

Vidare anser utskottet att beredningen av den typ av

kreditärenden det är fråga om kräver närhet till såväl projekten

som de berörda företagen. Fonden bör därför samarbeta med sådana

regionala organ som har kompetens på området, t.ex.

utvecklingsfonder, handelskamrar och banker. Beredningen bör i

många fall kunna delegeras till dessa organ. Även den löpande

uppföljningen av olika låneärenden bör i många fall kunna

delegeras på samma sätt. Enligt utskottets mening kommer därmed

behovet för Industri- och nyföretagarfonden att inrätta lokala

filialkontor vara mycket litet.

Utskottet förutsätter att regeringen vid den närmare

utformningen av organisationen beaktar de synpunkter som

utskottet här har anfört. Med det sagda tillstyrks propositionen

i berörd del. De aktuella motionerna avstyrks i motsvarande

delar.

Industri- och nyföretagarfondens resurser samt

Småföretagsfonden

De organ som med bl.a. sina finansiella resurser skall ingå i

uppbyggnaden av en verksamhet för s.k. såddfinansiering är, som

tidigare nämnts, Industrifonden och Småföretagsfonden.

Övergången till ny organisation kräver beslut av riksdagen i

tre avseenden. Det första gäller ändrade riktlinjer för

Industrifondens verksamhet och organisation med åtföljande

slutsats om ökat kapitalbehov. För det andra krävs beslut om

ändrade riktlinjer för Småföretagsfondens verksamhet och beslut

om att fonden skall avvecklas, med åtföljande slutsats att

fondens kapital efter hand skall återbetalas till staten.

Slutligen krävs beslut om att de medel som Småföretagsfonden

förutsätts återföra till staten får tillföras den nuvarande

Industrifonden. Eftersom de två stiftelserna är självständiga

juridiska personer erfordras deras medverkan i genomförandet.

Småföretagsfonden förvaltas av Företagskapital AB. Fondens

tillgångar uppgick i början av oktober 1992 till 1200 miljoner

kronor, varav 370 miljoner kronor utgjordes av likvida medel, 70

miljoner kronor av engagemang i företag och 760 miljoner kronor

av aktier i de sex nuvarande regionala riskkapitalbolagen. Dessa

aktier har, som redovisats i det föregående, nyligen sålts till

staten.

Industri- och nyföretagarfondens medel bör baseras på i första

hand Industrifondens nuvarande kapital på ca 1200 miljoner

kronor, sägs det i propositionen. Regeringen föreslår därvid att

den tidigare beslutade indragningen av 350 miljoner kronor,

varav 250 miljoner kronor återstår, nu skall avbrytas. Industri-

och nyföretagarfonden bör vidare, så snart det är möjligt,

tillföras Småföretagsfondens medel på ca 1200 miljoner kronor.

Därefter skall Småföretagsfonden avvecklas.

Industri- och nyföretagarfondens medel skulle därmed på sikt

komma att uppgå till ca 2400 miljoner kronor. Eftersom

Industrifondens nuvarande medel i stor utsträckning är uppbundna

i konkreta projekt innebär det att ca 1200 miljoner kronor

blir tillgängliga för nyföretagarlån. På sikt bör, anförs det i

propositionen, en utredning pröva om utvecklingsfondernas

kvarvarande kapital på ca 1200 miljoner kronor kan överföras

till Industri- och nyföretagarfonden (se vidare i det följande).

Det avkastningskrav som, enligt regeringens mening, bör

ställas på verksamheten är att resultatet sett över en längre

period skall innebära att stiftelsens kapital realt behålls

oförändrat. En generell utvärdering av verksamheten bör göras

inom en femårsperiod.

Det är svårt, anförs det i motion 1992/93:N22 (s), att

åstadkomma att beredning, uppföljning och beslut utförs på ett

ansvarsmedvetet och effektivt sätt av organ som inte har ett

direkt ansvar för de aktuella medlens avkastning. Mot bakgrund

av motionärernas tidigare nämnda krav på att besluten om

nyföretagarlån och produktutvecklingsprojekt upp till ca

3miljoner kronor skall decentraliseras till

utvecklingsfonderna, anser de att Småföretagsfondens medel på ca

1200 miljoner kronor skall överföras till fonderna.

I motion 1992/93:N35 (-) krävs det en större satsning på

nyföretagarlånen; 3--5 miljarder kronor erfordras enligt

motionären. Han erinrar om att det i departementspromemorian

angavs att ca 840 företag per år skulle kunna få del av

nyföretagarlånen, under förutsättning att det genomsnittliga

lånebeloppet uppgick till 200000 kronor. Motionären anför att

det är betydligt fler företag än så som för närvarande inte kan

finansiera sina projekt på kreditmarknaden.

Utskottet anser att den modell som regeringen valt för att

tillföra Industri- och nyföretagarfonden de erforderliga medlen

är ett lämpligt tillvägagångssätt. Efter den försäljning till

staten av Småföretagsfondens aktier i de sex regionala

riskkapitalbolagen som nyligen har genomförts, består fondens

tillgångar nästan uteslutande av likvida medel. Dessa kan

omedelbart överföras till Industri- och nyföretagarfonden.

Därefter bör Småföretagsfonden avvecklas.

Utskottet tillstyrker således regeringens förslag avseende

Industrifondens och Småföretagsfondens medel. Detta innebär att

motionerna 1992/93:N22 (s) och 1992/93:N35 (-) avstyrks i

berörda delar.

Utredning om utvecklingsfonderna

Tillkomsten av de nya kommersiella riskkapitalbolagen och den

föreslagna verksamheten med nyföretagarlån kan, enligt

regeringen, förväntas leda till att behovet av de regionala

utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet minskar. En

normalisering av läget på kreditmarknaden kommer att verka i

samma riktning. Med hänvisning till den återhållsamhet i

kreditgivningen som bankerna för närvarande tillämpar anser

regeringen att utvecklingsfonderna tills vidare bör fortsätta

med sin finansieringsverksamhet.

Regeringen förutsätter att utvecklingsfonderna även i

fortsättningen bedriver sin finansieringsverksamhet så att lägst

cirka en tredjedel av nyutlåningen riktar sig till nya företag.

Vidare anser regeringen att utvecklingsfondernas lån till nya

företag bör lämnas enligt regler som ansluter till dem som

Industri- och nyföretagarfonden föreslås tillämpa för

nyföretagarlånen. Regeringen bedömer att det är möjligt att göra

denna typ av avgränsningar i finansieringsverksamheten inom

ramen för gällande avtal mellan staten och landstingen -- och i

förekommande fall kommunerna.

I propositionen informeras riksdagen om -- utan formell

hemställan -- att regeringen avser att tillsätta en utredning

med parlamentarisk förankring för att överväga

utvecklingsfondernas framtida ställning och roll som statens

stödorgan för små och medelstora företag i hela landet. Därvid

skall prövas vilka verksamhetsuppgifter fonderna skall ha liksom

frågan om lämpliga huvudmän. I fråga om fondernas

finansieringsverksamhet bör utredningen inriktas på att pröva

om, och när, verksamheten kan upphöra, sägs det i propositionen.

I så fall skall fondernas medel betalas in till Industri- och

nyföretagarfonden via staten, anser regeringen.

Uppdraget för den aviserade parlamentariska utredningen om

utvecklingsfonderna tas upp i fem motioner -- motionerna

1992/93:N22 (s), 1992/93:N28 (s), 1992/93:N32 (s), 1992/93:N27

(c) och 1992/93:N231 (c). Gemensamt för motionärerna är att de

anser att en utgångspunkt för utredningen skall vara att

utvecklingsfonderna skall finnas kvar eller -- som det uttrycks

i vissa av motionerna -- skall ses som en resurs för framtiden.

Liknande synpunkter framförs i Socialdemokraternas

kommittémotion 1992/93:N29 (s), dock utan något yrkande i saken.

I vissa motioner sägs att i den process som pågår med en ökad

integration i Europa och en ökad internationalisering bör

utvecklingsfonderna ha en roll att spela i framtiden.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om den framställan

som utskottet lämnade till riksdagens revisorer våren 1992 om en

granskning av effektiviteten i utvecklingsfondernas

finansieringsverksamhet. Enligt vad utskottet har erfarit har

revisorerna tagit upp ärendet i sin arbetsplan. I avvaktan på

den nu aviserade utredningen kommer dock inget utredningsarbete

att utföras av revisorerna.

Utskottet ser positivt på regeringens avsikt att låta

utreda utvecklingsfondernas framtida roll och ställning. En

sådan utredning bör, som sägs i propositionen, ha en

parlamentarisk förankring och arbeta relativt

förutsättningslöst. Mot denna bakgrund finns det, enligt

utskottets mening, inte anledning för riksdagen att på förhand

göra uttalanden om utvecklingsfonderna av den typ som krävs i de

här aktuella motionerna. Sådana uttalanden skulle inte främja

utredningsarbetet.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1992/93:N22

(s), 1992/93:N28 (s), 1992/93:N32 (s), 1992/93:N27 (c) och

1992/93:N31 (c) i här aktuella delar.

SIFU

Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU), med

staten som huvudman, inrättades år 1980 och bedriver

fortbildning i bl.a. tekniska ämnen (prop. 1979/80:88, bet.

NU41). Verksamheten bedrivs i Stockholm och Borås.

Det framhålls i propositionen att SIFU har utvecklat och

tillhandahållit vissa kurser som inte har ansetts lönsamma i

snäv företagsekonomisk mening, men som ändå har ansetts främja

företagens utveckling och påskynda teknikspridningen. NUTEK har

köpt utbildningstjänster m.m. från SIFU.

Enligt regleringsbrev för budgetåret 1992/93 får NUTEK från

anslaget Småföretagsutveckling upphandla utbildningstjänster

från SIFU och andra utbildningsarrangörer intill ett belopp om

högst 7 miljoner kronor. Omsättningen hos SIFU uppgick år 1991

till ca 90 miljoner kronor. För närvarande är ca 75 personer

anställda.

Verksamheten vid SIFU har kommit att i hög grad likna och

konkurrera med den som bedrivs av kommersiella

utbildningsföretag och riskerar därmed att snedvrida

konkurrensen, sägs det i propositionen. Staten bör därför inte

längre delfinansiera SIFU efter verksamhetsåret 1992/93. Vidare

bör det statliga engagemanget som huvudman för stiftelsen

upphöra. Enligt regeringens mening kan det lämpligen ske genom

att huvuddelen av SIFU:s verksamhet övergår i bolagsform, och

att bolaget därefter avyttras till någon annan intressent eller

att statens engagemang på annat sätt avvecklas.

Regeringen hemställer om riksdagens bemyndigande att vidta de

åtgärder som behövs för att SIFU:s verksamhet skall förändras i

enlighet härmed. Eftersom stiftelsen är ett självständigt

rättssubjekt fordras dess medverkan till åtgärden, sägs det i

propositionen.

Regeringens förslag beträffande SIFU har föranlett tre

motioner.

I kommittémotionen 1992/93:N29 (s) avvisas förslaget om en

privatisering av SIFU. Motionärerna anser att det moratorium för

försäljning av statliga företag och fastigheter som införs i

enlighet med överenskommelsen i september 1992 mellan

företrädarna för regeringen och Socialdemokraterna även omfattar

SIFU. Förslaget om att SIFU skall ombildas till aktiebolag

avvisas dock inte av motionärerna, under förutsättning att en

sådan företagsform anses mer lämplig för verksamheten.

Staten bör bibehålla sitt engagemang som huvudman för SIFU

t.o.m. år 1997, anförs det i motion 1992/93:N20 (c, s, m, fp,

kds). I det rådande konjunkturläget är det enligt motionärerna

olämpligt att sälja SIFU. Företagen i Borås och i övriga

Västsverige skulle påverkas negativt av ett sådant beslut.

Motionärerna erinrar om att regeringen i olika sammanhang har

deklarerat att möjligheterna att få fram nya och

konkurrenskraftiga industriarbetsplatser ligger hos de små och

medelstora företagen. I denna process är SIFU en viktig resurs,

hävdar motionärerna.

Den föreslagna privatiseringen av SIFU godtas i partimotionen

1992/93:N33 (v) under förutsättning att regeringen möjliggör för

personalen att ta över driften. Privatiseringen måste också

göras på ett sådant sätt att konkurrensen inom branschen inte

äventyras, anser motionärerna.

Förutsättningarna för den verksamhet SIFU bedriver har enligt

utskottets mening förändrats. Verksamheten har nu stora

likheter med motsvarande verksamhet som bedrivs av kommersiella

utbildningsföretag. Ett fortsatt statligt engagemang i SIFU

skulle därmed kunna medföra snedvridningar av konkurrensen.

Utskottet tillstyrker således regeringens förslag beträffande

SIFU.

Utskottet utgår vidare ifrån att regeringen ombesörjer

avvecklingen av det statliga engagemanget i SIFU på ett sådant

sätt att det står i överensstämmelse med den träffade

överenskommelsen avseende försäljning av statliga företag och

fastigheter. Därmed avstyrker utskottet motion 1992/93:N29 (s) i

berörd del. Även de två övriga här aktuella motionerna --

1992/93:N20 (c, s, m, fp, kds) och 1992/93:N33 (v) -- avstyrks i

berörda delar.

Regelreformering

I propositionen lämnas i ett särskilt avsnitt en redogörelse

för regeringens arbete med regelförenkling och avreglering.

Det påpekas att arbetet med regelreformering består av två

delar. Den ena är att förenkla och begränsa statsmakternas

styrning genom regler i form av lagar och förordningar. Den

andra är att förenkla och begränsa uppgiftslämnandet för

statistik samt tillsyn och kontroll.

Insatserna för att begränsa, förenkla och effektivisera

regelsystemen och samhällsorganens informationsinsamling är

inordnade i det löpande arbetet inom regeringskansliet och de

olika myndigheterna. I propositionen lämnas en översiktlig

redogörelse för under senare tid vidtagna åtgärder. Bland

sakområden inom Näringsdepartementets område som berörs av

reformarbetet nämns i propositionen konkurrensområdet och

byggområdet. På båda områdena anges att anpassning till regler

inom EG och i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

(EES) har varit ett motiv för förändringar.

I partimotionen 1992/93:N33 (v) sägs att regeringen även inom

EES bör verka för en regelreformering. Behovet är, enligt

motionärerna, kanske större i det sammanhanget än i Sverige.

Riksdagen borde göra ett uttalande härom.

Utskottet anser att arbetet med regelreformering är mycket

angeläget. Som framgår av redovisningen i propositionen

tillmäter regeringen detta arbete stor vikt. Utskottet utgår

från att detta synsätt också kommer att prägla Sveriges agerande

inom EES. Något behov av ett särskilt uttalande av riksdagen i

saken kan utskottet inte finna. Motion 1992/93:N33 (v) avstyrks

sålunda i berörd del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande behovet av riskkapital

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N22 yrkande 2,

1992/93:N26 yrkande 1 och 1992/93:N29 yrkande 1,

res. 1 (s)

2. beträffande avslag på regeringens förslag om

Industrifonden

att riksdagen avslår motion 1992/93:N33 yrkande 1,

men. (v) - delvis

3. beträffande riktlinjer för Industri- och

nyföretagarfondens verksamhet med stöd till utveckling av nya

produkter och marknadssatsningar

att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:82 moment 1

i ifrågavarande del och motionerna 1992/93:N18 yrkande 1,

1992/93:N19 i ifrågavarande del, 1992/93:N21 yrkande 1,

1992/93:N22 yrkande 1, 1992/93:N23 yrkande 1, 1992/93:N25

yrkande 1, 1992/93:N26 yrkande 2, 1992/93:N27 i ifrågavarande

del, 1992/93:N28 yrkande 1, 1992/93:N29 yrkande 3, 1992/93:N30

yrkande 1, 1992/93:N31 yrkande 1, 1992/93:N32 yrkande 1 och

1992/93:N33 yrkande 5 godkänner de riktlinjer för Industri- och

nyföretagarfondens verksamhet med stöd till utveckling av nya

produkter och marknadssatsningar som utskottet angivit,

res. 2 (s)

men. (v) - delvis

4. beträffande riktlinjer för nyföretagarlån vad gäller

företagsform

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:82 moment 2

i ifrågavarande del och med avslag på motionerna 1992/93:N26

yrkande 5, 1992/93:N29 yrkande 4, 1992/93:N33 yrkande 4 och

1992/93:N35 i ifrågavarande del godkänner de ifrågavarande

riktlinjer för verksamhet med nyföretagarlån som anges i

propositionen,

res. 3 (s)

5. beträffande riktlinjer för nyföretagarlån vad gäller

minimigräns för lånet m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:82 moment 2

i ifrågavarande del och med avslag på motionerna 1992/93:N24 och

1992/93:N34 yrkande 1 godkänner de ifrågavarande riktlinjer för

verksamhet med nyföretagarlån som anges i propositionen,

res. 4 (s) - motiv.

6. beträffande riktlinjer för nyföretagarlån vad gäller krav

på personligt betalningsansvar

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:82 moment 2

i ifrågavarande del och med avslag på motion 1992/93:N33 yrkande

3 godkänner de ifrågavarande riktlinjer för verksamhet med

nyföretagarlån som anges i propositionen,

men. (v) - delvis

7. beträffande riktlinjer för nyföretagarlån i övrigt

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:82 moment 2

i ifrågavarande del och med avslag på motion 1992/93:N35 i

ifrågavarande del godkänner de övriga riktlinjer för verksamhet

med nyföretagarlån som anges i propositionen,

8. beträffande Industri- och nyföretagarfondens

organisation

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:82 momenten

1 och 2, båda i ifrågavarande del, och med avslag på motionerna

1992/93:N17, 1992/93:N18 yrkandena 2 och 3, 1992/93:N19 i

ifrågavarande del, 1992/93:N21 yrkande 2, 1992/93:N22 yrkandena

3, 4 och 6, 1992/93:N23 yrkande 2, 1992/93:N25 yrkande 2,

1992/93:N26 yrkandena 3 och 4, 1992/93:N27 i ifrågavarande del,

1992/93:N28 yrkandena 2 och 4, 1992/93:N29 yrkande 2,

1992/93:N30 yrkandena 2 och 3, 1992/93:N31 yrkande 2,

1992/93:N32 yrkande 2, 1992/93:N33 yrkande 2 och 1992/93:N34

yrkande 2 godkänner de riktlinjer för Industri- och

nyföretagarfondens organisation som anges i propositionen,

res. 5 (s)

men. (v) - delvis

9. beträffande Industri- och nyföretagarfondens resurser

samt Småföretagsfonden

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:82 momenten

1, 3 och 4, det första i ifrågavarande del, och med avslag på

motionerna 1992/93:N22 yrkande 5 och 1992/93:N35 i ifrågavarande

del

a) godkänner de ändrade riktlinjer för stiftelsen Fonden för

industriellt utvecklingsarbete med angivna konsekvenser för

stiftelsens kapitalbehov som anges i propositionen,

b) godkänner de riktlinjer för ändrad medelsanvändning och

senare avveckling av stiftelsen Småföretagsfonden som anges i

propositionen,

c) godkänner att de medel som stiftelsen Småföretagsfonden

förutsätts återföra till staten får tillföras den nuvarande

Fonden för industriellt utvecklingsarbete,

men. (v) - delvis

10. beträffande utredning om utvecklingsfonderna

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N22 yrkande 7,

1992/93:N27 i ifrågavarande del, 1992/93:N28 yrkande 3,

1992/93:N31 yrkande 3 och 1992/93:N32 yrkande 3,

res. 6 (s)

11. beträffande SIFU

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:82 moment 5

och med avslag på motionerna 1992/93:N20, 1992/93:N29 yrkande 5

och 1992/93:N33 yrkande 6 bemyndigar regeringen att avveckla

statens engagemang i Stiftelsen Institutet för

Företagsutveckling samt vidta de åtgärder som behövs för att

därefter avveckla stiftelsen i enlighet med de riktlinjer som

anges i propositionen,

res. 7 (s)

men. (v) - delvis

12. beträffande regelreformering

att riksdagen avslår motion 1992/93:N33 yrkande 7.

men. (v) - delvis

Stockholm den 8 december 1992

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta

Johansson (s), Axel Andersson (s), Gudrun Norberg (fp), Kjell

Ericsson (c), Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Leif

Marklund (s), Göran Hägglund (kds), Bengt Dalström (nyd), Mats

Lindberg (s), Olle Lindström (m), Göran Persson (s), Jan Backman

(m) och Bo Bernhardsson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Behovet av riskkapital (mom.1)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif

Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Bo Bernhardsson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.13 med "Utskottet har" och slutar på s.14 med "berörda

delar" bort ha följande lydelse:

Näringspolitiken måste nu, enligt utskottets mening, inriktas

på att skapa goda förutsättningar för både nyetablerade och

befintliga små och medelstora företag. Av avgörande betydelse är

härvid att staten bedriver en mera aktiv och samlad

näringspolitik än för närvarande.

Bristen på riskvilligt kapital är, menar utskottet, ett av de

största problemen för svensk industri för närvarande. Särskilt

besvärlig är situationen för de små och medelstora företagen.

Konjunkturläget, det höga ränteläget och läget på

kreditmarknaden försvårar situationen. Det har under senare tid

skett en kraftig ökning av antalet konkurser bland små och nya

företag; nivån är för närvarande den högsta under hela

efterkrigstiden.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det är väl

motiverat med en statlig medverkan vid finansiering av såväl

befintliga som nya företag. Riksdagen bör genom ett särskilt

uttalande anmoda regeringen att utforma en politik med denna

utgångspunkt. Med detta tillstyrker utskottet motionerna

1992/93:N29 (s), 1992/93:N22 (s) och 1992/93:N26 (s) i berörda

delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande behovet av riskkapital

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N22 yrkande

2, 1992/93:N26 yrkande 1 och 1992/93:N29 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Riktlinjer för Industri- och nyföretagarfondens verksamhet

med stöd till utveckling av nya produkter och marknadssatsningar

(mom.3)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif

Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Bo Bernhardsson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.16 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörda delar" bort

ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening -- och i likhet med vad som anförs i

motion 1992/93:N29 (s) och övriga här aktuella motioner -- bör

Industri- och nyföretagarfondens verksamhet med stöd till

produktutveckling och marknadssatsningar riktas mot såväl

befintliga som nya företag. Det är i realiteten ofta svårt att

göra en åtskillnad mellan nya och befintliga företag. Dessutom

visar erfarenheterna att effekterna av statliga

finansieringsinsatser ofta är större bland befintliga företag.

Vidare bör även större företag kunna få del av Industri- och

nyföretagarfondens medel. De resurser som Industrifonden

hittills har ställt till förfogande för dessa företag har varit

betydelsefulla och stimulerat till samarbete mellan små och

stora företag.

Riksdagen bör besluta om de riktlinjer för Industri- och

nyföretagarfondens verksamhet med stöd till utveckling av nya

produkter och marknadssatsningar som utskottet här har förordat.

Därmed blir de aktuella motionerna tillgodosedda i berörda

delar.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande riktlinjer för Industri- och

nyföretagarfondens verksamhet med stöd till utveckling av nya

produkter och marknadssatsningar

att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:82 moment 1

i ifrågavarande del, med bifall till motionerna 1992/93:N18

yrkande 1, 1992/93:N19 i ifrågavarande del, 1992/93:N21 yrkande

1, 1992/93:N22 yrkande 1, 1992/93:N26 yrkande 2, 1992/93:N28

yrkande 1, 1992/93:N29 yrkande 3, 1992/93:N30 yrkande 1 och

1992/93:N32 yrkande 1 och med anledning av motionerna

1992/93:N23 yrkande 1, 1992/93:N25 yrkande 1, 1992/93:N27 i

ifrågavarande del, 1992/93:N31 yrkande 1 och 1992/93:N33

yrkande 5 godkänner de riktlinjer för Industri- och

nyföretagarfondens verksamhet med stöd till utveckling av nya

produkter och marknadssatsningar som utskottet angivit.

3. Riktlinjer för nyföretagarlån vad gäller företagsform

(mom.4)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif

Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Bo Bernhardsson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.16 med "Enligt utskottets" och slutar på s. 17 med

"berörda delar" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det närmast en självklarhet att

kooperativa företag och ekonomiska föreningar inte bör ges sämre

förutsättningar än företag i aktiebolagsform. Utskottet ser den

kooperativa företagsformen som ett positivt inslag i

näringslivet; den bidrar till en ökad mångfald. Att

statsmakterna genom utformning av ett regelsystem skulle försöka

åstadkomma en styrning bort från den kooperativa företagsformen

kan utskottet inte acceptera.

Riksdagen bör lägga fast att även kooperativa företag och

ekonomiska föreningar skall kunna få del av nyföretagarlånen.

Därmed blir de aktuella motionerna helt tillgodosedda i berörda

delar.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande riktlinjer för nyföretagarlån vad gäller

företagsform

att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:82 moment 2

i ifrågavarande del och med bifall till motionerna 1992/93:N26

yrkande 5, 1992/93:N29 yrkande 4, 1992/93:N33 yrkande 4 och

1992/93:N35 i ifrågavarande del godkänner de ifrågavarande

riktlinjer för verksamhet med nyföretagarlån som utskottet

angivit.

4. Riktlinjer för nyföretagarlån vad gäller minimigräns för

lånet m.m. (mom.5, motiveringen)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif

Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Bo Bernhardsson (alla

s) anser att den del av utskottets yttrande på s.17 som börjar

med "För att" och slutar med "nya företag" bort ha följande

lydelse:

Att försöka åstadkomma en omvandling av den offentliga sektorn

genom statligt finansieringsstöd till nya företag -- vilket

nämns i den ena motionen -- anser utskottet av princiella skäl

helt uteslutet.

5. Industri- och nyföretagarfondens organisation (mom.8)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif

Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Bo Bernhardsson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.20 som

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "motsvarande

delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen -- som kommer till uttryck både

i propositionen och i de här aktuella motionerna -- att

organisationen för det statliga stödet till produktutveckling

och nyföretagande bör bygga på befintliga strukturer och organ.

När det gäller det statliga stödet till produktutveckling anser

utskottet att det bör läggas centralt på Industri- och

nyföretagarfonden. Denna del sammanfaller i stort sett med

Industrifondens nuvarande verksamhet. Industrifonden har, enligt

utskottets mening, den kompetens som erfordras för den här typen

av verksamhet. Som tidigare nämnts har också erfarenheterna av

Industrifondens verksamhet varit positiva. Utvecklingsfonderna

bör dock, när det bedöms lämpligt, kunna medverka vid

beredningsarbetet.

När det gäller den andra delen av verksamheten --

nyföretagarlånen -- anser utskottet att den bör bedrivas i mer

decentraliserade former än vad som föreslås i propositionen. I

likhet med vad som anförs i här aktuella motioner bör, enligt

utskottets mening, utvecklingsfonderna ges en större roll än

regeringen föreslår. Utvecklingsfonderna bör sålunda tilldelas

beslutsfunktionen, när det gäller nyföretagarlån. Praktiskt kan

detta utformas så att de ges en dragningsrätt och

kommissionärsroll för Industri- och nyföretagarfondens räkning.

Genom en sådan modell kan Industri- och nyföretagarfonden svara

för den centrala överblicken över systemet med nyföretagarlån.

På det sättet kan en kontinuerlig uppföljning och utvärdering av

systemet underlättas.

Genom den modell för organisationen som utskottet förordar kan

även de krav på mer flexibla och kundanpassade låneformer som

framförs i motionerna 1992/93:N18 (s) och 1992/93:N26 (s) bli

tillgodosedda.

Det bör ankomma på regeringen att med utgångspunkt från vad

utskottet har anfört närmare utforma erforderliga föreskrifter.

Med ett beslut i enlighet härmed blir de aktuella motionerna i

huvudsak tillgodosedda. Motion 1992/93:N17 (s, m, kds) avstyrks

däremot av utskottet, eftersom regionaliseringen av Industri-

och nyföretagarfondens verksamhet avvisas.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande Industri- och nyföretagarfondens

organisation

att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:82 momenten

1 och 2, båda i ifrågavarande del, med bifall till motionerna

1992/93:N18 yrkandena 2 och 3, 1992/93:N19 i ifrågavarande del,

1992/93:N21 yrkande 2, 1992/93:N22 yrkandena 3, 4 och 6,

1992/93:N23 yrkande 2, 1992/93:N25 yrkande 2, 1992/93:N26

yrkandena 3 och 4, 1992/93:N27 i ifrågavarande del,

1992/93:N28 yrkandena 2 och 4, 1992/93:N30 yrkandena 2 och 3,

1992/93:N31 yrkande 2, 1992/93:N32 yrkande 2, 1992/93:N33

yrkande 2 och 1992/93:N34 yrkande 2 och med avslag på motion

1992/93:N17 godkänner de riktlinjer för Industri- och

nyföretagarfondens organisation som utskottet angivit.

6. Utredning om utvecklingsfonderna (mom.10)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif

Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Bo Bernhardsson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.23 som

börjar med "Utskottet ser" och slutar med "aktuella delar"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i propositionen

och i de här aktuella motionerna, att det är lämpligt att

utvecklingsfondernas framtida roll och ställning blir föremål

för utredning. Därvid vill utskottet understryka vikten av att

en sådan utredning får en parlamentarisk förankring. Vidare bör

en utgångspunkt för utredningsarbetet vara att

utvecklingsfonderna skall finnas kvar i framtiden. Som sägs i

vissa av motionerna kan den ökade integrationen i Europa och den

allmänna internationaliseringen innebära -- i positiv mening --

ändrade förutsättningar för utvecklingsfondernas verksamhet.

Riksdagen bör genom ett uttalande anmoda regeringen att i

direktiven för den aviserade utredningen inbegripa vad utskottet

anfört. Med detta blir motionerna 1992/93:N22 (s), 1992/93:N28

(s), 1992/93:N32 (s), 1992/93:N27 (c) och 1992/93:N31 (c)

tillgodosedda såvitt här är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande utredning om utvecklingsfonderna

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N22 yrkande

7, 1992/93:N27 i ifrågavarande del, 1992/93:N28 yrkande 3,

1992/93:N31 yrkande 3 och 1992/93:N32 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. SIFU (mom.11)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif

Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Bo Bernhardsson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.24 som

börjar med "Förutsättningarna för" och slutar med "berörda

delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet har, i likhet med vad som anförs i motion

1992/93:N29 (s), inget att erinra mot att Stiftelsen Institutet

för Företagsutveckling (SIFU) överförs till ett aktiebolag, om

denna företagsform anses mer ändamålsenlig för verksamheten.

Däremot anser utskottet att en privatisering måste avvisas. Den

överenskommelse som träffats i fråga om försäljning av statliga

företag omfattar, enligt utskottets mening, också SIFU. Detta

bör riksdagen ge regeringen till känna. Därmed blir den nämnda

motionen tillgodosedd. De övriga här aktuella yrkandena i

motionerna 1992/93:N20 (c, s, m, fp, kds) och 1992/93:N33 (v)

avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande

lydelse:

11. beträffande SIFU

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N29 yrkande 5 och

med avslag på proposition 1992/93:82 moment 5 och motionerna

1992/93:N20 och 1992/93:N33 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Industri- och nyföretagarfondens organisation (mom.8)

Bengt Dalström (nyd) anför:

I det fall Industri- och nyföretagarfonden skulle finna det

lämpligt att inrätta en särskild kompetensfunktion för bedömning

av projekt och företag i vissa regioner anser jag att detta i

första hand skall ske i samverkan med utvecklingsfonderna.

Utvecklingsfondernas kontor bör därvid kunna utnyttjas. Detta

skulle säkerställa att enhetliga kriterier för bedömning av

främst tekniska projekt kommer att tillämpas. En sådan särskild

kompetensfunktion skulle, enligt min mening, kunna utnyttjas för

ett större geografiskt område, som inbegriper flera

utvecklingsfonder.

Den föreslagna kompetensfunktionen -- med placering på fyra

till sex platser -- skulle då kunna täcka in samtliga

utvecklingsfonders verksamhetsområden.

2. SIFU (mom.11)

Bengt Dalström (nyd) anför:

Enligt min mening bör avyttring av SIFU i första hand ske till

personalen. Försäljning till någon annan intressent bör

betraktas som ett andrahandsalternativ.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

När det gäller behovet av riskkapital anser jag i likhet

med vad som anförs i motion 1992/93:N33 (v) att det är

tillfredsställande att regeringen äntligen samlar sig till en

politik som syftar till att skapa möjligheter för företag att

låna riskvilligt kapital. Jag vill erinra om att Vänsterpartiet

vid återkommande tillfällen har kritiserat regeringen för dess

passivitet i detta avseende.

Vänsterpartiet har också tidigare i riksdagsarbetet kritiserat

beslut om inbetalning av Industrifondens stiftelsekapital.

Vidare har Vänsterpartiet motsatt sig indragningar av

utvecklingsfondernas medel till staten och pekat på de

svårigheter som dessa fonder därmed har hamnat i.

Vad gäller regeringens förslag om Industrifonden anser

jag, i likhet med vad som anförs i motion 1992/93:N33 (v), att

riksdagen bör avslå det. Någon ändring av Industrifondens

verksamhet behövs inte. Det har framkommit många positiva

resultat ur det samarbete mellan små och medelstora företag som

Industrifondens verksamhet har gett upphov till.

Som en följd av mitt ställningstagande att Industrifonden bör

finnas kvar i oförändrad form, saknas det anledning att ta

ställning till förslaget om ändrade riktlinjer för Industri-

och nyföretagarfondens verksamhet med stöd till utveckling av

nya produkter och marknadssatsningar. Självfallet bör --

liksom hittills och i linje med vad som anförs i motion

1992/93:N33 (v) -- såväl befintliga som nya företag få del av

Industrifondens stödformer.

Beträffande avgränsningen av företagsform instämmer jag i

de synpunkter som framförs i reservation 3 till detta

betänkande.

Vad gäller minimigräns för nyföretagarlånen instämmer jag

i vad som framförs i reservation 4 till detta betänkande.

När det gäller frågan om hur långt det personliga

betalningsansvaret vid nyföretagarlån skall drivas instämmer

jag i de krav som framförs i motion 1992/93:N33 (v). En

företagare bör inte helt utestängas från lånemöjligheter även om

han har kommit i ekonomiska svårigheter och t.o.m. försatts i

konkurs.

Beträffande Industri- och nyföretagarfondens organisation

anser jag, som tidigare redovisats, att Industrifonden bör

finnas kvar i sin nuvarande form. Medlen för nyföretagarlån

bör, som anförs i motion 1992/93:N33 (v), fördelas direkt till

utvecklingsfonderna. Regeringens förslag om ny organisation

saknar mot denna bakgrund aktualitet.

Beträffande den aviserade utredningen om

utvecklingsfonderna instämmer jag i de synpunkter som framförs

i reservation 6 till detta betänkande.

När det gäller Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling

(SIFU) anser jag, i likhet med vad som anförs i motion

1992/93:N33 (v), att en privatisering av SIFU kan godtas under

förutsättning att personalen ges möjlighet att ta över driften.

Privatiseringen måste också genomföras på ett sådant sätt att

konkurrensen inom branschen inte äventyras.

Jag stöder likaså kravet i motion 1992/93:N33 (v) på att

regeringen skall verka för en regelreformering också inom

EES-området.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets

hemställan under punkterna 2, 3, 6, 8, 9, 11 och 12 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande avslag på regeringens förslag om

Industrifonden

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N33 yrkande 1

avslår proposition 1992/93:82 momenten 1--4 och därvid som sin

mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i

denna del,

3. beträffande riktlinjer för Industri- och

nyföretagarfondens verksamhet med stöd till utveckling av nya

produkter och marknadssatsningar

att riksdagen -- vid avslag på min hemställan i moment 2 --

med anledning av proposition 1992/93:82 moment 1 i ifrågavarande

del, med bifall till motion 1992/93:N33 yrkande 5 och med avslag

på motionerna 1992/93:N18 yrkande 1, 1992/93:N19 i ifrågavarande

del, 1992/93:N21 yrkande 1, 1992/93:N22 yrkande 1, 1992/93:N23

yrkande 1, 1992/93:N25 yrkande 1, 1992/93:N26 yrkande 2,

1992/93:N27 i ifrågavarande del, 1992/93:N28 yrkande 1,

1992/93:N29 yrkande 3, 1992/93:N30 yrkande 1, 1992/93:N31

yrkande 1 och 1992/93:N32 yrkande 1 godkänner de riktlinjer för

Industri- och nyföretagarfondens verksamhet med stöd till

utveckling av nya produkter och marknadssatsningar som i det

föregående angivits i denna del och därvid som sin mening ger

regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,

6. beträffande riktlinjer för nyföretagarlån vad gäller krav

på personligt betalningsansvar

att riksdagen -- vid avslag på min hemställan i moment 2 --

med anledning av proposition 1992/93:82 moment 2 i ifrågavarande

del och med bifall till motion 1992/93:N33 yrkande 3 godkänner

de ifrågavarande riktlinjer för verksamhet med nyföretagarlån

som angivits i det föregående i denna del,

8. beträffande Industri- och nyföretagarfondens

organisation

att riksdagen -- vid avslag på min hemställan i moment 2 --

med anledning av proposition 1992/93:82 momenten 1 och 2, båda i

ifrågavarande del, med bifall till motion 1992/93:N33 yrkande 2

och med avslag på motionerna 1992/93:N17, 1992/93:N18

yrkandena 2 och 3, 1992/93:N19 i ifrågavarande del, 1992/93:N21

yrkande 2, 1992/93:N22 yrkandena 3, 4 och 6, 1992/93:N23 yrkande

2, 1992/93:N25 yrkande 2, 1992/93:N26 yrkandena 3 och 4,

1992/93:N27 i ifrågavarande del, 1992/93:N28 yrkandena 2 och

4, 1992/93:N29 yrkande 2, 1992/93:N30 yrkandena 2 och 3,

1992/93:N31 yrkande 2, 1992/93:N32 yrkande 2 och 1992/93:N34

yrkande 2 godkänner de riktlinjer för Industri- och

nyföretagarfondens organisation som i det föregående angivits i

denna del och därvid som sin mening ger regeringen till känna

vad i det föregående anförts i denna del,

9. beträffande Industri- och nyföretagarfondens resurser

samt Småföretagsfonden

att riksdagen -- vid avslag på min hemställan i moment 2 --

med anledning av proposition 1992/93:82 momenten 1, 3 och 4, det

första i ifrågavarande del, med anledning av motion 1992/93:N22

yrkande 5 och med avslag på motion 1992/93:N35 i ifrågavarande

del

a) (=utskottet)

b) godkänner de riktlinjer för ändrad medelsanvändning för

stiftelsen Småföretagsfonden som i det föregående angivits i

denna del,

c) beslutar att de medel som stiftelsen Småföretagsfonden

förutsätts återföra till staten skall tillföras de regionala

utvecklingsfonderna,

11. beträffande SIFU

att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:82 moment

5, med bifall till motion 1992/93:N33 yrkande 6 och med avslag

på motionerna 1992/93:N20 och 1992/93:N29 yrkande 5 bemyndigar

regeringen att avveckla statens engagemang i Stiftelsen

Institutet för Företagsutveckling samt vidta de åtgärder som

behövs för att därefter avveckla stiftelsen i överensstämmelse

med de riktlinjer som i det föregående angivits i denna del,

12. beträffande regelreformering

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N33 yrkande 7 som

sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående

anförts i denna del.

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning1

Propositionen2

Motionerna3

Utskottet7

Kapital för nya företag7

Bakgrund7

Huvuddragen i regeringens förslag12

Allmänt om behovet av riskkapital13

Industri- och nyföretagarfonden -- riktlinjer för

verksamheten14

Industri- och nyföretagarfondens organisation --

utvecklingsfondernas roll18

Industri- och nyföretagarfondens resurser samt

Småföretagsfonden20

Utredning om utvecklingsfonderna22

SIFU23

Regelreformering24

Hemställan25

Reservationer

1. Behovet av riskkapital (s)27

2. Riktlinjer för Industri- och nyföretagarfondens verksamhet

med stöd till utveckling av nya produkter och marknadssatsningar

(s)28

3. Riktlinjer för nyföretagarlån vad gäller företagsform

(s)29

4. Riktlinjer för nyföretagarlån vad gäller minimigräns för

lånet m.m. (s)29

5. Industri- och nyföretagarfondens organisation (s)30

6. Utredning om utvecklingsfonderna (s)31

7. SIFU (s)31

Särskilda yttranden

1. Industri- och nyföretagarfondens organisation (nyd)32

2. SIFU (nyd)32

Meningsyttring av suppleant (v)33