Bet. 1992/93:NU2

Näringsutskottets betänkande

1992/93:NU02

Återvinning

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1992/93

NU2

Ärendet

I detta betänkande behandlas -- helt eller delvis -- tre

motioner med yrkanden om

nya återtagnings- och återvinningssystem,

internationellt samarbete,

returpapper,

glasåtervinning.

Sammanfattning

Utskottet avstyrker motionsyrkanden avseende uppbyggnad av nya

återtagnings- och återvinningssystem, insamling av returpapper

och återvinning av glas. Detta sker främst med hänvisning till

den av regeringen aviserade s.k. kretsloppspropositionen. I

reservationer (s) vidhålls kraven på omedelbara åtgärder på de

två förstnämnda områdena. Ett yrkande om ett mer aktivt svenskt

deltagande i det internationella samarbetet beträffande

återvinning och återanvändning avstyrks också av utskottet;

Sverige deltar redan aktivt i sådant samarbete, konstaterar

utskottet.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1991/92:Jo612 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

26. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om återvinningen av papper,

28. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utveckling av nya återtagnings- och

återvinningssystem, bl.a. för datorer.

1991/92:Jo645 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) såvitt gäller

yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om aktivt deltagande i

internationellt samarbete om återvinning och återanvändning av

råmaterial, komponenter och förpackningar.

1991/92:N254 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av skyndsamma insatser för utveckling av alternativa

användningsområden för glasavfall.

Utskottet

Nya återtagnings- och återvinningssystem

Regeringen bör anmodas att undersöka på vilka nya områden som

återtagnings- och återvinningssystem kan etableras, anförs det i

motion 1991/92:Jo612 (s). Återanvändning och återvinning är ett

område där den enskilda människan på ett konkret sätt kan

medverka i arbetet för en bättre miljö, sägs det i motionen. Det

är därför väsentligt att existerande system kan vidmakthållas

och att nya system kan utvecklas. Inom bilindustrin undersöks nu

möjligheterna att utvidga återvinningen av kasserade bilar,

påpekar motionärerna. De erinrar om att den socialdemokratiska

regeringen beslutade att kommunerna senast från den 1januari

1995 skall ombesörja att innehållet av freoner i kasserade kyl-

och frysskåp omhändertas på ett miljöriktigt sätt. Ett angeläget

område för utveckling av ett återtagnings- och

återvinningssystem är enligt motionärerna datorer, vilka

innehåller såväl miljöfarliga som från resurssynpunkt viktiga

ämnen.

Riksdagen beslöt år 1975 om åtgärder som syftade till ökad

återvinning och bättre omhändertagande av avfall (prop. 1975:32,

bet. JoU10). Bl.a. uttalades att ansvaret för att det avfall som

uppkommer vid produktionen kan tas om hand på ett från miljö-

och resurssynpunkt riktigt sätt i första hand måste åvila

producenterna.

Våren 1990 beslöt riksdagen om olika åtgärder på

avfallsområdet (prop. 1989/90:100 bil. 16, bet. JoU16). Härvid

betonades målet att minimera avfallets volym och farlighet.

Producenternas ansvar för det avfall som uppstår till följd av

deras verksamhet underströks. För att ytterligare stimulera

återanvändning och återvinning beslöts om en komplettering av

renhållningslagen (1979:596) av innebörd att avfallshanteringen

skall ske på ett sådant sätt att åtgärder som underlättar

återanvändning och återvinning av avfallet främjas. Beträffande

källsortering sades att den kommunala avfallsplaneringen borde

ha som riktvärde att man till årsskiftet 1993/94 skall uppnå

önskvärd sortering, och att förbränning och deponering av

osorterat avfall därefter endast skall äga rum i undantagsfall.

För att genomförandet av 1990 års avfallsprogram skulle

underlättas och påskyndas beslöt riksdagen våren 1991 om en

komplettering av avgiftsbestämmelserna i renhållningslagen

(prop. 1990/91:90, bet. JoU30). Därigenom fick kommunerna

möjlighet att differentiera avfallstaxan med syfte att

källsortering skall stimuleras. Regeringen aviserade också i den

proposition som låg till grund för beslutet att ytterligare

ekonomiska styrmedel kunde övervägas, vilket riksdagen inte hade

någon erinran emot.

Utskottet behandlade hösten 1991 ett flertal motioner om

återvinning (bet. 1991/92:NU7). De gällde bl.a. forskning och

utveckling, internationella standarder, glasåtervinning och

returpapper. Samtliga motioner avslogs av riksdagen. Utskottet

hänvisade beträffande flera av motionerna till de förslag som

Förpackningsutredningen hade lagt fram i sitt slutbetänkande i

september 1991.

Förpackningsutredningen föreslog i detta betänkande, Miljön

och förpackningarna (SOU 1991:76), att förpackningsproducenterna

skall ges det ekonomiska ansvaret för återtagning och

materialåtervinning av använda förpackningar och att

förpackningsanvändarna (såväl företag som enskilda konsumenter)

skall ges ett principiellt ansvar att medverka vid sortering av

förpackningar. En statlig avfallsavgift föreslogs som ekonomiskt

styrmedel. Betänkandet har remissbehandlats.

En arbetsgrupp inom regeringskansliet har på regeringens

uppdrag utarbetat en strategi för att lösa problemen med

miljöpåverkan från varor. I betänkandet Varor som faror (Ds

1992:58) lämnas förslag av principkaraktär till åtgärder i syfte

att förmå producenterna att tillverka varor som inte ger

miljöproblem. Både lagstiftning om återtagningsplikt samt skatt

på råvaror och avfall behövs enligt arbetsgruppen.

Miljöförbättringar kan också åstadkommas, anser arbetsgruppen,

genom utökad kemikaliekontroll, begränsning av skadliga ämnen

genom risk- och nyttoanalyser, avgiftning, standardisering i

miljöarbetet, miljömärkning och miljöinformation. Betänkandet

skall inte remissbehandlas i formell mening. I stället har en

hearing om betänkandet ägt rum i september 1992.

I en departementspromemoria, Producentansvar för avfall (Ds

1992:59), avlämnad sommaren 1992, framläggs förslag till ett

lagstadgat fysiskt och ekonomiskt producentansvar för uttjänta

varor och avfall. Innebörden är att den som tillverkar en vara

och hanterar den i senare led måste ansvara och även betala

kostnaderna för den förbrukade varan och för att avfallet samlas

in och omhändertas. En ändring av renhållningslagen föreslås i

detta syfte. I promemorian lämnas också förslag till hur ett

ekonomiskt producentansvar kan tillämpas för returpapper, vilket

utskottet senare återkommer till, och förslag till lagregler om

återlämningspremier för nickel-kadmiumbatterier. Promemorian har

remissbehandlats.

Regeringen har meddelat att den i december 1992 avser att

lägga fram en proposition om riktlinjer för en

kretsloppsanpassad hushållning (den s.k.

kretsloppspropositionen). Underlag för denna proposition är

bl.a. de tre nämnda betänkandena och remissutfallen över dessa.

Utredningen med uppdrag att utreda vissa frågor rörande

miljöfarligt avfall (MFA-utredningen, särskild utredare: tekn.dr

Rune Olsson) har i betänkandet Miljöfarligt avfall -- ansvar och

riktlinjer (SOU 1992:45) lämnat ett principförslag med syfte att

åstadkomma en ökning av näringslivets ansvar för det

miljöfarliga avfallet. Enligt utredningen bör kommunernas

transportansvar tas bort och ett utvidgat kommunalt

behandlingsansvar för miljöfarligt avfall undvikas. Utredningen

har genom tilläggsdirektiv (dir. 1992:78) fått i uppdrag att

utarbeta ett förslag till ansvarsfördelning mellan kommuner och

näringsliv för insamling, transport och slutligt omhändertagande

av miljöfarligt avfall i Sverige. Utredningsarbetet skall

inriktas på att ta fram förslag till reglering av hantering av

miljöfarligt avfall beträffande dels destruktion och deponering,

dels återanvändning och återvinning. Förslagen skall redovisas

sendast den 31 december 1992.

Beträffande datorer, som särskilt nämns i motionen, kan

noteras att Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Svenska

naturskyddsföreningen bedriver ett miljösamarbete med sikte på

att miljökrav för datorer skall utarbetas. Via inköpsavdelningar

och fackklubbar på kontorsarbetsplatser räknar organisationerna

med att kunna påverka datormarknaden i en mer miljövänlig

riktning.

Inom Nordiska rådet bedrivs ett projekt avseende elektroniskt

avfall av en särskild arbetsgrupp för avfall och återvinning. En

förstudie har genomförts, och en rapport planeras att läggas

fram vid årsskiftet 1992/93. Rapporten väntas innehålla

rekommendationer, baserade på fallstudier, om hur det

elektroniska avfallet skall hanteras.

Utskottet instämmer i de synpunkter som framförs i motion

1991/92:Jo612 (s) om att det är viktigt att återanvändning och

återvinning får en ökad omfattning. Som framgått planerar

regeringen att under hösten 1992 lägga fram en s.k.

kretsloppsproposition. Med hänvisning härtill anser utskottet

att det inte är motiverat med någon åtgärd från riksdagens sida.

Motionen avstyrks sålunda i berörd del.

Internationellt samarbete

Riksdagen bör uttala sig för att Sverige mer aktivt skall

delta i internationellt samarbete om återvinning och

återanvändning av råmaterial, komponenter och förpackningar,

anförs det i motion 1991/92:Jo645 (nyd). I högtidliga sammanhang

sägs alltid att miljön är internationell, att problemen är

globala och att lösningarna kräver internationellt samarbete,

heter det i motionen. När svenska politiker diskuterar

miljöfrågor, fortsätter motionärerna, uppstår dess värre snabbt

käbbel om åtgärder som i regel kostar betydligt mer än de smakar

och som saknar betydelse i det globala sammanhanget.

Sverige deltar i olika sammanhang i internationellt samarbete

på avfallsområdet. Det sker inom ramen för FN, OECD, EG,

Nordiska ministerrådet och Nordiska investeringsbanken.

Inom såväl OECD som FN:s miljöprogram (UNEP) pågår arbete med

konventioner för att internationellt reglera kontrollen av

gränsöverskridande transporter av avfall som kan hota människors

hälsa och miljö. Sverige undertecknade år 1989 den s.k.

Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter

av farligt avfall. FN har ett organ i Paris -- Industry and

Environment Program Activity Center -- där man bl.a. bedriver

arbete med inriktning att åstadkomma en renare

industriproduktion. Sverige deltar i detta arbete via Statens

naturvårdsverk. Efter EES-avtalets ikraftträdande kommer

Sveriges deltagande via experter i EG:s forskningsprogram och

arbetsgrupper att öka.

I Nordiska ministerrådet har ett programförslag antagits

rörande samarbete inom avfallsområdet. Naturvårdsverket deltar i

en nordisk arbetsgrupp -- Renare teknologi-gruppen -- där man

verkar för att få till stånd ökad återvinning och

återanvändning.

Inom Avfallsforskningsrådet pågår ett treårigt program med

syfte att utveckla teknik och styrmedel som leder till

miljöanpassade produkter och därmed minskad mängd och farlighet

beträffande avfall. Rådet skall enligt sin instruktion

(1990:961) samverka med vetenskapliga institutioner,

organisationer och statliga organ inom verksamhetsområdet både

inom och utom Sverige. Som ett underlag till

forskningspropositionen år 1993 har rådet lagt fram ett förslag

till en samlad strategi för forskning för ett avfallssnålt

samhälle. I förslaget sägs att rådet har en viktig uppgift att

aktivt verka för ett internationellt samarbete på området,

genom t.ex. forskarutbyte, projekt i samverkan mellan

forskningsinstitutioner i olika länder, uppbyggnad av

internationella nätverk m.m.

Förpackningsutredningen föreslog i sitt tidigare nämnda

betänkande (s. 295) att Sveriges medverkan i det internationella

standardiseringsarbetet på förpackningsområdet skall

intensifieras avseende sådan standardisering som ökar

förutsättningarna för materialreducering, återanvändning och

materialåtervinning av förpackningar. Regeringen planerar som

tidigare nämnts att lägga fram kretsloppspropositionen, som

bl.a. baserar sig på Förpackningsutredningens förslag, under

hösten 1992.

Eftersom miljöfrågor i stor utsträckning till sin natur är

internationella är det enligt utskottets mening närmast en

självklarhet att Sverige aktivt bör delta i det internationella

samarbetet beträffande återvinning och återanvändning. Detta

sker också i olika sammanhang. Något särskilt uttalande från

riksdagens sida i saken anser utskottet inte motiverat. Motion

1991/92:Jo645 (nyd) avstyrks sålunda i berörd del.

Returpapper

Regeringen bör fullfölja det arbete som den socialdemokratiska

regeringen påbörjade när det gäller återvinning av papper,

anförs det i motion 1991/92:Jo612 (s). Sverige ligger

internationellt sett långt framme på detta område, sägs det i

motionen. Samtidigt brottas kommunerna för närvarande med

ekonomiska problem till följd av ett lägre pris än tidigare på

returpapperet, heter det vidare. Det arbete som tidigare

påbörjades för att målen om hög materialåtervinning och god

ekonomi skall kunna harmoniera bör enligt motionärerna

fullföljas. Regeringen borde därför anmodas att snarast

återkomma till riksdagen med ett förslag.

I det tidigare nämnda riksdagsbeslutet från år 1975 om olika

åtgärder som syftade till ökad återvinning och ett bättre

omhändertagande av avfall ingick att en obligatorisk insamling

av pappersavfall i form av tidningar och tidskrifter skulle

påbörjas. Enligt riksdagens beslut borde pappersinsamlingen vara

fullt genomförd före år 1980 i alla de delar av landet där sådan

insamling är praktiskt genomförbar och motiverad.

Riksdagen har under senare år behandlat olika motionsyrkanden

om returpapper. Vid det senaste tillfället, hösten 1991,

avstyrkte utskottet fyra motioner (s; c; v) med krav på åtgärder

för att främja returpappersanvändningen (bet. 1991/92:NU7).

Utskottet hänvisade bl.a. till att frågan om

returpapperssystemets utformning var under beredning i

regeringskansliet. I en meningsyttring (v) krävdes omedelbara

åtgärder.

Miljöminister Olof Johansson besvarade våren 1992 (RD

1991/92:88) en fråga (1991/92:583) av Rolf L Nilson (v) om vad

regeringen avsåg att göra för att returpappersmarknaden skall

fungera tillfredsställande i både ekologiskt och ekonomiskt

hänseende. I svaret konstaterade miljöministern att Sverige

internationellt sett har en hög grad av återvinning av såväl

tidningspapper från hushållen som annat papper för produktion av

nytt papper. Vidare meddelade han att regeringen noga följer

utvecklingen på returpappersmarknaden.

I den tidigare nämnda departementspromemorian Producentansvar

för avfall (Ds 1992:59) lämnas förslag till hur det i

promemorian förordade lagstadgade producentansvaret bör

tillämpas för returpapper från hushållen. Ett system med en

återvinningsavgift på produktion och import av tidnings- och

journalpapper avsett för svensk konsumtion föreslås. Avgiften

skulle gå till en returpappersfond. Medel från denna föreslås

bl.a. kunna täcka kommunernas underskott i

returpappershanteringen. Promemorian har, som tidigare nämnts,

remissbehandlats och kommer att ingå som ett underlag för den

planerade kretsloppspropositionen.

Enligt beräkningar av Skogsindustrierna uppgick mängden

insamlat returpapper till 890000ton år 1991, vilket innebär

en fördubbling jämfört med år 1975. Av den insamlade volymen

svarade tidningar och journaler för 440000 ton och wellpapp,

spill och övrig s.k. insamlingsvara för 285000 ton.

Pappersindustrins förbrukning av returpapper, som uppgick till

1038000 ton år 1991, har mer än tredubblats sedan år 1975.

Förbrukningen väntas öka de närmaste åren, bl.a. genom det

kapacitetstillskott som planeras hos Svenska Cellulosa AB:s

(SCA) fabrik i Obbola. Insamlingsgraden för tidningar och

journaler var år 1991 68% och för wellpapp m.m. 71%.

Motsvarande siffror för år 1990 var 62% resp. 65%. Enligt

Svenska renhållningsverksföreningen förekommer tidningsinsamling

för närvarande i så gott som samtliga kommuner.

Statens industriverk (SIND) gjorde år 1988 på regeringens

uppdrag en utredning (SIND PM 1988:3) av den svenska massa- och

pappersindustrins användning av och möjligheter till försörjning

med returpapper. Utredningens syfte var att bedöma om särskilda

åtgärder erfordrades för att trygga massa- och pappersindustrins

returpappersförsörjning. Sammanfattningsvis ansåg SIND att några

sådana åtgärder inte behövdes inom de närmaste åren.

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) fattade i september 1991

beslut i två ärenden avseende påstådd inköpssamverkan resp.

horisontell prissamverkan på returpappersområdet. Det första

ärendet gällde om de två dominerande inköpsbolagens -- IL

Returpapper AB och Pappersåtervinnings AB (PÅAB) -- samverkan

vad avser returpapper från hushållen innebar risk för missbruk

av köparmakt. Det andra ärendet gällde om det samarbete som

pågår mellan kommunerna på returpappersområdet, bl.a. inom ramen

för Renhållningsverksföreningen, innebar en horisontell

prissamverkan. NO kom efter utredning fram till att det varken

kunde anses föreligga missbruk av köparmakt eller horisontell

prissamverkan och avskrev ärendena.

Sverige har en internationellt sett hög grad av återvinning av

returpapper. Enligt utskottets mening är det ytterst

angeläget att detta förhållande vidmakthålls och att hushållen

stimuleras till fortsatt insamling av returpapper. Regeringen

har som tidigare redovisats aviserat en kretsloppsproposition

under hösten 1992. Ett av underlagen för denna proposition är

den tidigare nämnda departementspromemorian om producentansvar

för avfall, i vilken det i promemorian förordade

producentansvaret föreslås komma att tillämpas på

returpappersområdet. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet

motion 1991/92:Jo612 (s) i berörd del.

Glasåtervinning

I motion 1991/92:N254 (c) krävs skyndsamma insatser för

utveckling av alternativa användningsområden för glasavfall.

Motionären erinrar om att den omsmältning av färgat och

osorterat glas som tidigare bedrevs vid Hammars glasbruk har

upphört och att det vid glasbruket i Limmared återanvänds nästan

uteslutande vitt sorterat glas. Enligt motionären kan detta

medföra att det snabbt växer upp ett s.k. glasberg, vilket

innebär ett allvarligt resursslöseri. Därför är det ytterligt

angeläget att finna alternativa användningsområden för insamlat

glas.

Riksdagen avslog hösten 1991 ett identiskt yrkande från samme

motionär. Utskottet (bet. 1991/92:NU7) hänvisade (enhälligt)

dels till den forskning om och utveckling av återvunna produkter

som generellt bedrivs hos olika myndigheter och stiftelser,

t.ex. Avfallsforskningsrådet, Statens naturvårdsverk, Närings-

och teknikutvecklingsverket och forskningsstiftelsen Reforsk,

dels till den forsknings- och utvecklingsverksamhet som

finansieras via Svensk Glasåtervinning AB. Vidare hänvisades

till förslag av Förpackningsutredningen om ett brett upplagt

forsknings- och utvecklingsprogram som belyser återvinning av

förpackningsmaterial.

Miljöminister Olof Johansson besvarade våren 1992

(RD1991/92:114) en interpellation (1991/92:168) av Håkan

Strömberg (s) om vilka åtgärder regeringen är beredd att vidta

för att öka användningen av krossat returglas och uppsamlat glas

i industriproduktionen. I sitt svar framhöll miljöministern att

det nu finns ett fungerande insamlings- och återtagningssystem

för glas från hushållen. Vidare hänvisade han till det arbete

som bedrivs av Svensk Glasåtervinning AB med syfte att

åstadkomma en ökad separation av färgat och ofärgat glas, en

ökad insamlingsvolym samt ökad insamlingseffektivitet. Han

meddelade också att regeringen återkommer till denna fråga i

samband med överväganden om att utveckla system för kretslopp

för olika varor.

I systemet för glasåtervinning ansvarar kommunerna för

insamling och transporter, varvid finansiering sker delvis via

den kommunala renhållningstaxan. Svensk Glasåtervinning AB har

det ekonomiska och fysiska ansvaret för det slutliga

omhändertagandet. Bolaget erlägger till kommunerna viss

ersättning per ton insamlat glas.

I ca 250 av landets kommuner förekommer en organiserad

glasåtervinning. I dessa kommuner finns 95 % av befolkningen. I

ett hundratal kommuner separeras de färgade och ofärgade

returglasen. Återvinningsgraden var 44% år 1991, jämfört med

36% året innan. Under år 1992 beräknas återvinningsgraden

komma att öka till 55%. Svensk Glasåtervinning AB har som mål

att uppnå en återvinningsgrad på 70% åren 1994--1995.

Förpackningsutredningens målsättning var att en återvinningsgrad

på 70% skall uppnås vid sekelskiftet.

Svensk Glasåtervinning AB införde i mars 1991 en

återvinningsavgift för såväl inhemskt tillverkade som

importerade glasförpackningar. Medlen skall användas för

utveckling av alternativa användningsområden, till åtgärder för

ökad återvinning och för stöd till kommunerna. De alternativa

användningsområden som undersöks är isolering inom

byggnadsindustrin och inom vägbyggnadsområdet.

Utvecklingsverksamheten sker dels ute på företagen, dels i

samarbete med olika forskningsinstitutioner, t.ex. Tekniska

högskolorna i Stockholm, Lund och Linköping.

Med hänvisning till den planerade kretsloppspropositionen och

till det utvecklingsarbete rörande alternativa

användningsområden som Svensk Glasåtervinning AB bedriver, anser

utskottet inte att det är befogat med något uttalande från

riksdagens sida av det slag som begärs i motion 1991/92:N254

(c). Motionen avstyrks sålunda.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande nya återtagnings- och återvinningssystem

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo612 yrkande 28,

res. 1 (s)

2. beträffande internationellt samarbete om återvinning och

återanvändning

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo645 yrkande 2,

3. beträffande insamling och användning av returpapper

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo612 yrkande 26,

res. 2 (s)

4. beträffande glasåtervinning

att riksdagen avslår motion 1991/92:N254.

Stockholm den 20 oktober 1992

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard

Molén (m), Gudrun Norberg (fp), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist

(s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Olle Lindström

(m), Mats Lindberg (s), Bo Bernhardsson (s), Inge Carlsson (s),

Roland Lében (kds), Björn Kaaling (s) och Hans Stenberg (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Nya återtagnings- och återvinningssystem (mom.1)

Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Mats Lindberg, Bo

Bernhardsson, Inge Carlsson, Björn Kaaling och Hans Stenberg

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.4 som

börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "berörd del"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion

1991/92:Jo612 (s), att det är angeläget att nya system för

återtagning och återvinning kan etableras. Eftersom

återanvändning och återvinning är ett område där enskilda

människor på ett konkret sätt kan medverka i arbetet för en

bättre miljö är det viktigt att de system som finns för

återvinning och återanvändning kan vidmakthållas. Ett exempel på

ett område där det är angeläget att utveckla ett

återtagningssystem är datorer. Regeringen bör anmodas att till

riksdagen lämna förslag till införande av nya återtagnings- och

återvinningssystem, bl.a. för datorer. Genom ett sådant

uttalande av riksdagen blir motion 1991/92:Jo612 (s) helt

tillgodosedd i berörd del. Motionen tillstyrks sålunda.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande nya återtagnings- och återvinningssystem

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Jo612 yrkande 28

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Insamling och användning av returpapper (mom.3)

Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Mats Lindberg, Bo

Bernhardsson, Inge Carlsson, Björn Kaaling och Hans Stenberg

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.7 som

börjar med "Sverige har" och slutar med "berörd del" bort ha

följande lydelse:

Sverige ligger internationellt sett långt framme vad gäller

återvinning av papper -- ett förhållande som regeringen bör

arbeta för att upprätthålla. Den socialdemokratiska regeringen

påbörjade, som sägs i motion 1991/92:Jo612 (s), ett arbete i

syfte att åstadkomma en harmoniering mellan målen om hög

materialåtervinning och om god ekonomi. Detta arbete bör enligt

utskottets mening fullföljas; riksdagen bör anmoda regeringen

att snarast återkomma med förslag till åtgärder i detta syfte.

Utskottet tillstyrker sålunda motion 1991/92:Jo612 (s) i berörd

del.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande insamling och användning av returpapper

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Jo612 yrkande 26

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.