Bet. 1992/93:NU24

Näringsutskottets betänkande

1992/93:NU24

Bankstödet m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1992/93

NU24

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1992/93:100 bilaga 8

(Finansdepartementet) littera E (vissa centrala myndigheter

m.m.) punkterna 3 och 9 samt littera I (övriga ändamål)

punkterna 8 och 9,

dels -- helt eller delvis -- 23 motioner från allmänna

motionstiden.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av

statssekreterare Urban Bäckström, generaldirektör Stefan Ingves

och chefsjurist Hans Schedin, Finansdepartementet.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i

budgetpropositionen om anslag till bl.a. Finansinspektionen och

Bankstödsnämnden.

Ett antal motioner från allmänna motionstiden rörande

bankstödet och finanskrisen avstyrks av utskottet bl.a. med

hänvisning till att en rad initiativ tagits på dessa områden.

Med anledning av motionerna behandlas i betänkandet flera

delfrågor kring bankkrisen. När det gäller värdering av

fastigheter konstaterar utskottet att bankstödet i enskilda fall

kan utformas så att staten bär värdeminskningar på en banks

fastigheter och att bankens kapitalbas i sådana fall inte

behöver belastas. Beträffande de s.k. fallskärmsavtalen

instämmer utskottet i den kritik som riktats mot avtalen men

anser att de initiativ mot oskäliga avtal som regeringen

vidtagit är tillräckliga tills vidare. Utskottet betonar vikten

av att bankerna kan bedriva en kreditgivning på normala villkor

och anser att detta skall tillmätas betydande vikt i samband med

att bankstöd lämnas. Vidare utgår utskottet från att bankerna

tar intryck av de synpunkter som framförts angående de stora

skillnaderna mellan in- och utlåningsräntorna och att de efter

hand justerar ner dessa ränteskillnader.

I betänkandet behandlas även motionsyrkanden rörande bl.a.

insättarskydd, ekonomisk brottslighet och bankernas

ränteinformation.

I en reservation (s) begärs att riktlinjerna för bankstödet

kompletteras med krav på utredning vid misstankar om ekonomisk

brottslighet och om orsaken till kreditförlusterna.

Företrädaren för Ny demokrati har avgivit fyra reservationer.

I dessa krävs bl.a. att en interimsstyrelse skall tillsättas för

Finansinspektionen, att staten skall framtvinga mindre räntegap

i bankerna och att en snabbutredning skall tillsättas för att

lägga fram förslag som kan hindra att livskraftiga företag sätts

i konkurs till följd av bankernas kreditåtstramning.

Propositionen

I proposition 1992/93:100 bilaga 8 (Finansdepartementet)

framlägger regeringen -- efter föredragning av statsrådet Bo

Lundgren (punkterna E3, E9 och I9) och finansminister Anne

Wibble (punkt I8) -- förslag om anslag m.m. under sjunde

huvudtiteln för budgetåret 1993/94. Under här angivna rubriker

föreslås:

E 3. Finansinspektionen (s.66)

att riksdagen

1. godkänner att den övergripande målsättningen för

verksamheten inom Finansinspektionens ansvarsområde skall vara i

enlighet med vad föredragande statsrådet förordat i avsnittet

Slutsatser,

2. till Finansinspektionen för budgetåret 1993/94 anvisar ett

ramanslag på 94510000 kr.

E 9. Bankstödsnämnden (s.83)

att riksdagen till Bankstödsnämnden för budgetåret 1993/94

anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.

I 8. Statliga ägarinsatser m.m. i AB Industrikredit och

Nordbanken (s.142)

att riksdagen till Statliga ägarinsatser m.m. i AB

Industrikredit och Nordbanken för budgetåret 1993/94 under

sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.

I 9. Åtgärder för att stärka det finansiella systemet

(s.142)

att riksdagen till Åtgärder för att stärka det finansiella

systemet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på

1000 kr.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1992/93:Ju817 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) såvitt gäller

yrkandet (12) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om bankakuten och finanskrisen.

1992/93:L202 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

bokföringslagen i enlighet med vad i motionen anförts.

1992/93:So289 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller

yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om bankers och kreditinstituts

ansvar för kreditgivning till ungdomar.

1992/93:N214 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärdsplan beträffande olönsamma banker.

1992/93:N228 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att etablera nya banker,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stötande fallskärmsavtal,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om insynsmöjligheterna i banker som omfattas av

bankgarantin,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om selektiv ändring av bokföringslagen.

1992/93:N229 av Ivar Franzén m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den finansiella krisens verkningar,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om införande av en obligatorisk inlåningsförsäkring,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att lindra den finansiella krisen och

stärka betalningssystemet.

1992/93:N233 av Christer Lindblom och Bengt Harding Olson

(båda fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av

kompetensen inom bank- och fastighetssektorn.

1992/93:N254 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär en utredning och översyn av de bestämmelser

som gäller för bankrevisorer, Finansinspektionen samt strikt

tillämpning och eventuell förbättring av gällande lagregler för

att komma till rätta med uppenbart oskäliga fallskärmsavtal.

1992/93:N262 av Sigrid Bolkéus och Birthe Sörestedt (båda s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om inventering av yrkeskraven inom

bank- och fastighetssektorn.

1992/93:N263 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

konkurrensneutralitet i samband med statens stöd till banker och

bankanknutna fastighetsbolag.

1992/93:N270 av Harald Bergström och Harry Staaf (båda kds)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om inrättande av en

kreditmarknadsnämnd.

1992/93:N272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en snabbutredning som går ut på

att skapa förutsättningar för att förhindra att livskraftiga och

välskötta företag sätts i konkurs på grund av bankernas

kreditåtstramning.

1992/93:N278 av Rolf L Nilson m.fl. (v) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. beslutar att ett villkor för stöd från bankakuten skall

vara att s.k. fallskärmsavtal skall avvecklas,

2. om yrkande 1 avslås, beslutar att ett villkor för stöd från

bankakuten skall vara att alla s.k. fallskärmsavtal

redovisas offentligt.

1992/93:N279 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. hos regeringen begär en utredning kring frågan om reglerna

för värdering av fastigheter i samband med bankstödet,

2. beslutar om ändring i samband med bankstödet så att ett

villkor för stöd är total öppenhet i fråga om oegentligheter

enligt vad i motionen anförts,

4. hos regeringen begär att Bankstödsnämnden får i uppdrag att

aktivt delta i arbetet för att avslöja brottslig verksamhet i

samband med finanskrisen,

5. begär att regeringen tillsätter en medborgarkommission

kring finanskrisen enligt vad i motionen anförts,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kriminell verksamhet, manipulationer m.m. i samband

med villkor för bankstöd,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om försäkringsbolaget Wasa och Bohusbanken,

8. beslutar att Bankstödsnämnden beträffande svenska bankers

dotterbolag skall verka enligt de regler som anförts i motionen,

9. beslutar att utländska bankers dotterbolag inte skall

omfattas av bankstödet,

10. hos regeringen begär förslag på hur ett insättarskydd

skall skapas skyndsammast enligt vad i motionen anförts,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kontroll av nedskrivningar,

12. beslutar att ingen ersättning skall utgå för aktier i

banker som övertas av staten genom bankstödet,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om omförhandling av bankstödet,

14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ränteskillnad och avgifter,

15. beslutar att Bankstödsnämnden skall kunna kräva att

ledningspersonal avskedas enligt vad i motionen anförts,

16. hos regeringen begär att Bankstödsnämnden får sådana

direktiv att den kan förbjuda utdelning på aktier enligt vad i

motionen anförts,

17. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om chef för Bankstödsnämnden.

1992/93:N284 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (båda s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en skärpning av bankrörelse- och

finansbolagslagstiftningen.

1992/93:N296 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att en utredning om JAK och den

räntefria ekonomin tillsätts i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1992/93:N297 av Bo G Jenevall m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att skyndsamt tillsätta en opartisk utredning i syfte

att granska Finansinspektionens myndighetsutövning,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tillsätta en interimsstyrelse som tillfälligt

övertar ledningen under utredningstiden.

1992/93:N298 av Carin Lundberg och Lena Boström (båda s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om krav på banker och andra kreditinstitut

att redovisa misstankar om ekonomisk brottslighet i samband med

stöd från Bankstödsnämnden.

1992/93:N306 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om skyldighet för bankerna att informera om räntenivån på

sparkonton etc.

1992/93:N309 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att staten vid beviljande av subventioner bör ställa

hårda krav på försäljning av kringverksamheter,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att staten vid beviljande av subventioner bör ställa

hårda krav på rationaliseringar i verksamheten,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att eventuella bankgarantier bör villkoras

med krav på sänkta räntemarginaler.

1992/93:N316 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller

yrkandet (11) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kapitalförsörjningen.

1992/93:A722 av Bert Karlsson (nyd) såvitt gäller yrkandena

att riksdagen

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bättre förutsättningar måste skapas för att

utkräva ett personligt ansvar hos ledamöter i bankstyrelser,

försäkringsbolags styrelser eller ledamöter i styrelser inom

andra verksamheter där samhället ställt upp särskilda

aktsamhetskrav för verksamheten eller hos annan ledande

befattningshavare i sådan verksamhet,

4. hos regeringen begär förslag till lag mot s.k.

fallskärmsavtal eller andra generösa former av förmåner för

ledande befattningshavare inom bank, försäkringsverksamhet eller

annan verksamhet där samhället genom lag eller på annat sätt

ställt upp särskilda aktsamhetskrav för verksamheten.

1992/93:A723 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att villkora bidrag och annat stöd till

organisationer, banker, kommuner och andra inrättningar i

enlighet med vad som anförts i motionen,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att statens bidrag och annat stöd till

organisationer, banker, kommuner och andra inrättningar skall

minskas med hänsyn till nuvärdet av förekommande fallskärmsavtal

hos mottagaren eller förekomsten av fallskärmsavtal.

Utskottet

Inledning

I syfte att säkerställa stabiliteten i betalningssystemet och

att trygga kreditförsörjningen bemyndigade riksdagen i december

1992 (prop. 1992/93:135, bet. NU16) regeringen att vidta de

åtgärder som erfordras för att banker och vissa andra

kreditinstitut skall kunna fullgöra sina förpliktelser i rätt

tid. De statliga insatserna kan vara i form av t.ex. garantier,

lån eller kapitaltillskott. Det ankommer på regeringen och

Bankstödsnämnden (se vidare i det följande) att i varje enskilt

fall avgöra vilken typ av insatser som är mest ändamålsenlig.

Enligt riksdagens beslut omfattar stödsystemet alla banker med

svensk oktroj samt vissa angivna kreditinstitut med statlig

anknytning. Institutens samtliga förpliktelser omfattas, utom

riskkapital i form av aktiekapital och eviga förlagslån. Inte

heller omfattas förpliktelser som uppenbarligen inte är

förenliga med en sund bankverksamhet. Som allmänna riktlinjer

för stödåtgärderna gäller att de skall utformas på ett

affärsmässigt och konkurrensneutralt sätt och så att statens

långsiktiga kostnader för stödet minimeras.

Bankstödet är föranlett av bankernas stora kreditförluster.

Med denna beteckning har i rapporteringen om bankkrisen avsetts

såväl konstaterade som befarade kreditförluster. Av de

redovisade kreditförlusterna beräknas mindre än en tredjedel

vara konstaterade.

Det kan här vara av värde att först beskriva

Finansinspektionens regler för hur bankerna skall värdera sina

lånefordringar. Enligt inspektionens basföreskrifter rörande

kreditinstitutens årsredovisningar avses med konstaterad förlust

en förlust som är beloppsmässigt fastställd. En fordran för

vilken räntor, amorteringar eller övertrasseringar är förfallna

till betalning sedan mer än 60 dagar betecknas som oreglerad

fordran. En sådan fordran benämns osäker om kredittagarens

återbetalningsförmåga bedöms inte kunna förbättras tillräckligt

inom två år. Nedskrivning för befarade kreditförluster skall

göras om säkerhetens värde för en osäker fordran inte täcker

lånebeloppet. Oreglerade fordringar samt fordringar med

ränteeftergift betecknas som nödlidande krediter.

År 1992 uppgick bankernas samlade kreditförluster till 70

miljarder kronor (år 1991 uppgick förlusterna till 36 mdkr). Av

kreditförlusterna svarade de fastighetsrelaterade förlusterna

för 48%. Hushållens andel av förlusterna var 7%, eller

ungefär samma nivå som under år 1991. De nödlidande krediterna

uppgick till 99 miljarder kronor (44 mdkr), sedan reserveringar

för befarade kreditförluster gjorts på 105 miljarder kronor (53

mdkr). Kreditförlusternas andel av utlåningen har ökat från

0,3% år 1988 till 7,7% år 1992. Bankernas resultat före

kreditförluster uppgick till 20 miljarder kronor (23,8 mdkr).

För år 1992 uppvisade bankerna sålunda en förlust på 50

miljarder kronor mätt som resultat efter kreditförluster.

Statens åtaganden för att trygga banksystemet uppgår hittills

till 67,5 miljarder kronor. En del av dessa åtaganden har gjorts

med stöd av tidigare riksdagsbeslut om insatser för enskilda

banker. De statliga insatserna fördelar sig på följande sätt.

Nordbanken inkl. Securum AB har erhållit 50,2 miljarder kronor.

Av detta stöd avser 16,2 miljarder kronor kapitalinsats samt

statens kostnader för nyemission och förvärv av aktier i

Nordbanken. Återstoden av beloppet avser stöd till Securum, som

har mottagit kapitalinsatser på 24 miljarder kronor och

garantier på 10 miljarder kronor. Första Sparbanken (numera en

del av Sparbanken Sverige) har erhållit ett lån på 3,8 miljarder

kronor och statliga garantier på 3,5 miljarder kronor. Staten

har förvärvat samtliga aktier i Gota Bank från Gota AB i

konkurs. Priset på aktierna skall bestämmas av en skiljenämnd.

Gota Bank har fått en garanti på 10 miljarder kronor för att

skydda bankens egna kapital.

Endast en del av de angivna beloppen belastar statsbudgeten.

Statens kostnader för bankstödet beror bl.a på den framtida

utvecklingen av värdet på statens ägande i Nordbanken, Securum

och Gota Bank och i vad mån staten kan tillgodogöra sig en

eventuell värdestegring. Tillgångarnas värde är i sin tur

avhängigt av bl.a. räntenivån, situationen på

fastighetsmarknaden och den allmänna ekonomiska konjunkturen.

Därtill kommer att staten inom ramen för bankstödet kan förutses

behöva göra ytterligare insatser i olika banker. De slutliga

kostnaderna kan därför överblickas först efter flera år.

Föreningsbanken, Skandinaviska Enskilda Banken och Sparbanken

Sverige har till regeringen anmält att de kan komma att behöva

statligt stöd. Finansdepartementet har lämnat ett preliminärt

besked om att Skandinaviska Enskilda Banken och

Föreningsbanken-- på grundval av det material som bankerna har

överlämnat till departementet -- får anses vara i behov av

sådant stöd. Motsvarande bedömning har gjorts beträffande Gota

Bank. Departementet genomför för närvarande en noggrann

genomgång av dessa bankers totala ställning, som underlag för

utformningen av stödåtgärderna. Det slutliga beslutet om stöd

kommer att fattas av regeringen. Motsvarande förfarande kommer

att tillämpas för andra banker som ansöker om stöd. Det

förberedande arbetet kommer att övertas av en särskild

myndighet, Bankstödsnämnden, som avses bli inrättad senare under

våren 1993. Beredningen av ärendena skall ske i samarbete med

Riksbanken, Finansinspektionen och Riksgäldskontoret.

I enlighet med riksdagens beslut om bankstödet kommer

riksdagen att löpande få en redovisning av de åtgärder som

vidtas. Regeringen avser enligt uppgift att senare under

innevarande riksmöte avlämna en skrivelse i ärendet till

riksdagen.

Finansinspektionen

Finansinspektionen är en central förvaltningsmyndighet med

uppgift att utöva tillsyn över finansiella institutioner och

marknader. Verksamheten finansieras genom obligatoriska avgifter

från de institut som står under inspektionens tillsyn.

Finansinspektionen har lämnat en fördjupad

anslagsframställning för perioden 1993/94--1995/96, och

regeringen har gjort en fördjupad prövning av inspektionens

verksamhet. Regeringen har bedömt att resultatanalysen måste

förbättras och vidareutvecklas och att inspektionen behöver

intensifiera arbetet med att utveckla såväl verksamhetsmål och

analysmetoder som resultatmått och resultatredovisning.

I budgetpropositionen (prop. 1992/93:100 bil. 8 s. 70) sägs

att inspektionens resursanalys ger vid handen att myndigheten

saknar tillräckliga resurser och nödvändig kompetens på

väsentliga områden. Regeringen anser därför att inspektionen

skall tilldelas ökade resurser under perioden. För budgetåret

1993/94 föreslås att medel tillförs som motsvarar en

nyrekrytering av minst fyra heltidstjänster. Totalt föreslås ett

anslag om 94,5 miljoner kronor till Finansinspektionen.

I propositionen föreslås att de övergripande målen för

Finansinspektionens verksamhet skall vara att bidra till att

skapa stabilitet och säkerhet i det finansiella systemet, att

upprätthålla förtroendet för och effektiviteten hos de

finansiella instituten och marknaderna samt att ge ett gott

konsumentskydd. Härutöver anges verksamhetsmål för olika delar

av inspektionens verksamhet såsom tillståndsgivningen, tillsynen

och analysarbetet.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande

övergripande mål samt resurser för Finansinspektionen.

Det skall här noteras att anslaget till Finansinspektionen

endast är preliminärt, eftersom vissa tekniska justeringar

kommer att göras av alla myndigheters förvaltningsanslag.

Justeringarna gäller bl.a. lönekostnadspålägg,

arbetsgivarinträde och finansieringsform för Statshälsan. Vidare

föreslås en generell räntebeläggning av statliga medelsflöden,

vilket innebär att Finansinspektionen kommer att tilldelas ett

räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under

inspektionens anslag förs till detta konto. Riksdagen har

godkänt de tekniska justeringarna och räntebeläggningen (prop.

1992/93:100 bil. 1, bet. FiU20).

I motion 1992/93:N297 (nyd) hävdas att 1990-talets viktigaste

problem i Sverige är finanskrisen. Denna har drabbat företag,

enskilda personer och hela samhället. Enligt motionärerna borde

Finansinspektionen ha upptäckt den farliga utvecklingen och

manat till besinning. Det synes uppenbart, sägs det i motionen,

att Finansinpektionen inte har lyckats uppfylla sina åligganden.

Orsakerna till detta borde utredas. En opartisk utredning om

Finansinspektionen bör enligt motionärerna skyndsamt

tillsättas i syfte att granska inspektionens myndighetsutövning.

Under utredningstiden borde en interimsstyrelse tillsättas som

tillfälligt övertar ledningen av inspektionen under

utredningstiden.

I motion 1992/93:N229 (c) anförs att Finansinspektionen måste

ta ett ansvar för att övervaka att en liknande utveckling som

den som föregick finanskrisen inte upprepas i kreditinstituten.

Motionärerna anser att det är angeläget att inspektionen har den

kompetens och de befogenheter som krävs. En översyn bör därför,

enligt motionärerna, ske av inspektionens roll, ansvar,

befogenheter och resurser.

Det finns starka skäl för att kritisera Finansinspektionens

verksamhet och roll, anförs det i motion 1992/93:N254 (s).

Motionären anser att det är påkallat med en översyn av

verksamhetsreglerna och deras tillämpning.

Regeringen har nyligen tillsatt en utredning om utvecklingen

på kreditmarknaden. Ordförande i utredningen är docent Jan

Wallander. I direktiven (dir. 1992:105) konstateras bl.a. att

utvecklingen på kreditmarknaden visat att Finansinspektionen

inte har kunnat förhindra en i vissa avseenden osund verksamhet.

Kommittén har som en av sina uppgifter att göra en översyn av

tillsynens innehåll och inriktning. Den skall utreda om det hade

varit möjligt att förhindra att problemen fick en sådan

omfattning om tillsynen och verksamhetsreglerna haft en annan

utformning. Kommittén skall lämna förslag till erforderliga

förändringar.

Finansinspektionens verksamhet kommer också att granskas av

Riksrevisionsverket (RRV), som i mars 1993 fastställt en plan

för granskning av statens finansiella tillsyn, dvs. tillsynen av

i första hand banker, finansbolag och försäkringsbolag.

Granskningens syfte är att identifiera problem och föreslå

åtgärder vad avser inriktningen och genomförandet av

tillsynsuppgiften. Bl.a. kommer inspektionens prioritering,

metoder och organisation att studeras. Arbetet beräknas vara

slutfört under år 1993.

Utskottet har förståelse för att frågor väcks om

Finansinspektionens agerande under den s.k. finanskrisen. Det är

därför av stor vikt att inspektionens tillsynsverksamhet

granskas och att det övervägs om förändringar behöver vidtas för

att effektivisera tillsynen. De utredningar som redan har

initierats är enligt utskottets uppfattning tillräckliga.

Utskottet avstyrker därför de nu berörda yrkandena i

motionerna 1992/93:N229 (c), 1992/93:N254 (s) och 1992/93:N297

(nyd).

Åtgärder för att stärka det finansiella systemet

Omfattningen av de statliga stödåtgärderna för banker och

andra kreditinstitut påverkas av en rad faktorer och har inte

kunnat beräknas i förväg. Riksdagens bemyndigande för regeringen

att besluta om stödåtgärder har därför inte begränsats till ett

visst belopp. Kostnaden för stödet skall belasta ett nyinrättat

anslag kallat Åtgärder för att stärka det finansiella

systemet. För innevarande budgetår har anslaget förts upp på

statsbudgeten med ett formellt belopp på 1000kr.

I budgetpropositionen föreslås att anslaget också för

budgetåret 1993/94 tas upp med ett formellt belopp på 1000 kr

och att det får belastas med kostnader dels för stödåtgärder,

dels för konsultinsatser i samband med undersökningar av de

stödberättigade institutens ekonomiska situation. Utskottet

tillstyrker förslagen.

Den finansiella krisen, sägs det i motion 1992/93:N229 (c),

ger upphov till kännbart negativa effekter i ett brett spektrum

över samhällsekonomin. Till dessa effekter hör, framhålls det,

kreditåtstramning, ökade kostnader för spararna, stora kostnader

för staten i och med förlusttäckningen samt en allmän

förmögenhetsnedgång och realräntechock i ekonomin. I motionen

föreslås att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen

om den finansiella krisens verkningar.

Utskottet vill för sin del understryka att beslutet om

bankstödet grundades på en analys av de allvarliga effekter på

hela samhällsekonomin som störningar i det finansiella systemet

kan få (se prop. 1992/93:135). Andra sådana analyser av

finanskrisen har redovisats i finansplanen (prop. 1992/93:100

bil. 1) och i Ekonomikommissionens betänkande (SOU 1993:16) Nya

villkor för ekonomi och politik. Den av regeringen tillsatta

utredningen om kreditmarknaden skall enligt sina direktiv också

kartlägga effekterna av problemen i banksektorn. Mot denna

bakgrund saknas det, enligt utskottets uppfattning, anledning

för riksdagen att göra ett särskilt uttalande om finanskrisens

verkningar. Motion 1992/93:N229 (c) avstyrks därför i berörd

del.

En medborgarkommission bör, enligt förslag i motion

1992/93:N279 (v), tillsättas för att utreda dels hur banker och

andra finansinstitut agerade under 1980-talet, dels vad som kan

göras för att förhindra att liknande problem uppstår i

framtiden.

Som utskottet har nämnt i det föregående har en

kreditmarknadsutredning nyligen tillsatts. Dess uppdrag kan

enligt direktiven delas in i tre delar. En del skall omfatta

dels en kartläggning och beskrivning av utvecklingen på

kreditmarknaden, dels en analys av orsakerna till nuvarande

problem. En annan del av uppdraget består i att analysera de

effekter som problemen på kreditmarknaden medfört och kan väntas

medföra för övriga delar av ekonomin. En tredje del av uppdraget

omfattar en översyn av tillsynens innehåll och inriktning.

Utredningen är oförhindrad att ta upp angränsande frågor i sitt

arbete. Kommittén skall lämna en slutrapport före utgången av år

1994, men skall redovisa sitt arbete fortlöpande i form av

delrapporter. Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om

att riksdagen löpande kommer att få en redovisning av vilka

åtgärder som vidtas för att stödja bankerna. I anslutning

härtill finns möjlighet till debatter om bankkrisen. Utskottet

avstyrker med det sagda förslaget i motion 1992/93:N279 (v) om

tillsättande av en särskild medborgarkommission.

I motionerna 1992/93:N233 (fp) och 1992/93:N262 (s)

ifrågasätts om inte bristande kompetens är en av orsakerna

till krisen inom bank- och fastighetssektorerna. Det påpekas

t.ex. att andelen högskoleutbildade inom dessa sektorer är låg.

Kreditgivning och fastighetsvärdering kräver mycket

kvalificerade bedömningar, och verksamheten inom de nämnda

branscherna påverkar såväl enskilda personer och företag som

hela samhällsekonomin. Motionärerna anser därför att regeringen

bör ta initiativ till en kartläggning av de krav som bör ställas

på de yrkesverksamma inom bank- och fastighetssektorerna.

Varje bank svarar självständigt för utbildningen av sin

personal. Särskilda utbildningsprogram finns i flertalet banker.

Enligt vad utskottet har erfarit har de stora kreditförlusterna

lett till att flera banker har reviderat utbildningen i

kreditgivning och nu genomför kurser för kredithandläggarna.

Kraven på dessa handläggare har skärpts, och beslutsprocessen i

samband med kreditgivning har stramats upp.

Då det gäller fastighetsvärdering kan noteras att Samfundet

för fastighetsekonomi, som är en ideell förening för bl.a.

fastighetsvärderare, har utarbetat ett eget förslag till

auktorisation av fastighetsvärderare som samfundet nu

remissbehandlar. Kraven enligt förslaget rör bl.a.

högskoleutbildning, praktisk erfarenhet, oberoende ställning och

etik i verksamheten.

I direktiven till den tidigare nämnda

Kreditmarknadsutredningen konstateras att bankerna har utsatts

för delvis hård kritik för både oansvarighet och bristande

kompetens. Det är angeläget att få en klarare bild, sägs det i

direktiven, av huruvida bankerna har levt upp till kraven på

säkerhet och sundhet i verksamheten eller inte. Enligt vad

utskottet har inhämtat avser utredningen att uppmärksamma bl.a.

frågor rörande metoder för fastighetsvärdering samt hanteringen

av kreditgivning och kreditrisker i bankerna. I detta sammanhang

kommer också kompetensförsörjningen på dessa områden att

behandlas.

Med hänvisning till vad som nu har anförts bedömer

utskottet att motionärernas begäran om en kartläggning av

kompetensbehoven i huvudsak är tillgodosedda. Utskottet

avstyrker därför de berörda motionerna.

Inlåningsförsäkring eller insättarskydd bör införas enligt

yrkanden i motionerna 1992/93:N229 (c) och 1992/93:N279 (v). I

den förstnämnda motionen ses en inlåningsförsäkring som ett

komplement till bankstödet. Det hänvisas till att

inlåningsförsäkring finns i Förenta staterna och i flertalet

EG-länder. Sverige bör, enligt motionärerna, följa den

rekommendation som finns inom EG om obligatorisk

inlåningsförsäkring. Ett insättarskydd skulle, enligt vad som

sägs i motion 1992/93:N279 (v), markera att bankstödet bara är

en tillfällig åtgärd.

År 1986 rekommenderade EG-kommissionen medlemsländerna att

senast år 1990 inrätta system som garanterar insättarna skydd

för insatta medel. Rekommendationen avser ett system som

garanterar ersättning åt insättare som inte har möjlighet att

göra en tillräckligt säker värdering av de finansiella institut

som de anförtror sina insättningar. Sådana system, frivilliga

eller genom lagstiftning, finns nu i någon form i alla EG-länder

utom Portugal och Grekland. De flesta länder har begränsat

skyddet till ett visst belopp.

Under sommaren 1992 offentliggjorde EG-kommissionen ett

förslag till direktiv om insättarskydd innebärande bl.a. att

varje insättare skall garanteras ett skydd på minst 15000ecu

(motsvarande ca 137000kronor). Direktivförslaget har ännu

inte antagits av EG:s ministerråd. Finansdepartementet har

utrett frågan om ett svenskt insättarskydd men avvaktar

utvecklingen inom EG för att kunna anpassa det till den slutliga

utformningen av EG:s direktiv.

Enligt utskottets uppfattning kan ett insättarskydd inte

lösa de akuta problem som finns i banksektorn. Insättarna i de

svenska bankerna är emellertid redan skyddade genom det statliga

bankstödet. Detta skydd är inte begränsat till ett visst belopp.

Utskottet anser att ett särskilt insättarskydd så småningom bör

införas. Det är därvid naturligt att det anpassas till det

väntade EG-direktivet. Med hänvisning till det anförda avstyrks

motionerna 1992/93:N229 (c) och 1992/93:N279 (v) i berörda

delar.

I motion 1992/93:N214 (fp) föreslås ett åtgärdsprogram för

olönsamma banker. Programmet skulle innehålla en plan för

avveckling av bankakuten, garantier för kundernas säkerhet

och en skyndsam avveckling i ordnade former av olönsamma banker.

Bankstödet är, enligt utskottets mening, en form av

åtgärdsprogram för olönsamma banker. Åtgärderna måste emellertid

vidtas med omsorg och med beaktande av nödvändigheten av

stabilitet i betalningssystemet och trygghet för insättarna.

Utskottet kan därför inte ställa sig bakom ett allmänt uttalande

om en skyndsam avveckling av olönsamma banker. Utskottet vill

dock erinra om att det i samband med beslutet om införande av

bankstödet uttalades att stödåtgärder kan förenas med villkor om

rekonstruktion av ett instituts verksamhet. Häri kan innefattas

också avveckling av ett institut. Stödsystemet som sådant skall

enligt riksdagens beslut kvarstå så länge som det behövs och

avvecklas först när det inte längre föreligger något hot mot

stabiliteten i det finansiella systemet. En avveckling kan ske

först efter beslut av riksdagen. Med hänvisning till vad som nu

anförts avstyrker utskottet motion 1992/93:N214 (fp).

I motion 1992/93:N228 (s) föreslås att regeringen skall ta

initiativ till etablering av nya banker. Genom att nya

banker inte är belastade med kreditförluster skulle de kunna öka

konkurrensen med åtföljande sänkning av utlåningsräntorna,

hävdar motionärerna. Även i motion 1992/93:N229 (c) förordas en

ökad konkurrens inom banksektorn. Staten måste, enligt

motionärerna, värna om mångfald och konkurrens inom denna

bransch. Detta kan ske bl.a. genom att det blir lättare för

utländska intressenter att etablera banker i Sverige eller

förvärva befintliga banker, anförs det.

Riksdagen behandlade i december 1992 i samband med beslutet om

bankstödet (bet. 1992/93:NU16) ett likartat yrkande som det nu

aktuella i motion 1992/93:N228 (s). Utskottet avstyrkte motionen

med hänvisning till att bank- och kreditväsendet enligt

utskottets mening i första hand bör vara privatägt. Utskottet

underströk samtidigt betydelsen av att statsmakterna underlättar

etablering. I detta sammanhang noterade utskottet också att

flera ändringar vidtagits i syfte att öka konkurrensen inom

bankväsendet och att förutsättningarna ökar för konkurrens från

utländska kreditinstitut vid ett ikraftträdande av EES-avtalet.

Utskottet vill ånyo betona det angelägna i att

konkurrensen på kreditmarknaden ökar. I det korta perspektivet

påverkas självfallet konkurrensförhållandena av att flera banker

har svårigheter att klara kapitaltäckningskravet. Vidare gäller

att bankstödet kan ha effekter på konkurrensförhållandena inom

banksektorn. Enligt riktlinjerna för bankstödet skall det ges på

kommersiella villkor och konkurrensneutralitet skall

eftersträvas. Utskottet noterar också att förberedelser pågår

för försäljning av hela eller delar av Gota Bank. En sådan

försäljning kan medverka till ett ökat konkurrenstryck på

marknaden. Utskottet utgår från att Finansinspektionen och

Konkurrensverket löpande följer utvecklingen på området. Vidare

förutsätter utskottet att Kreditmarknadsutredningen noggrant

analyserar konkurrensförutsättningarna på kreditmarknaden och

lämnar erforderliga förslag som kan bidra till mångfald och

konkurrens på lång sikt. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet

motionerna 1992/93:N228 (s) och 1992/93:N229 (c) i berörda

delar.

Reglerna för värdering av bankernas fastigheter bör

ändras, föreslås det i motionerna 1992/93:N228 (s), 1992/93:N279

(v) och 1992/93:L202 (m). Bakgrunden till yrkandena är att

marknadsvärdet på de fastigheter som bankerna har varit tvungna

att ta över för att skydda sina fordringar har sjunkit mycket

kraftigt, vilket har försämrat bankernas resultat. Motionärerna

anser att reglerna bör ändras så att kreditförlusterna på

fastigheter inte får denna inverkan på resultatet. Härigenom

skulle också behovet av bankstöd kunna reduceras.

Banker får enligt 2 kap. bankrörelselagen (1987:617) äga

fastigheter för att bereda lokaler åt verksamheten och bostad åt

någon anställd. Vidare får fastighet övertas för att skydda

fordran. Sådan fastighet skall avyttras så snart som möjligt och

senast när det kan ske utan förlust för banken. Har fastigheten

inte avyttrats inom tre år krävs tillstånd av Finansinspektionen

för fortsatt innehav. Dessa fastigheter är s.k.

omsättningstillgångar, vilka skall värderas enligt lägsta

värdets princip. Det innebär att de i bokföringen högst får tas

upp till det lägsta av anskaffningsvärdet och det verkliga

värdet (=försäljningsvärdet).

I ett svar i riksdagen på en fråga (1992/93:317) av Carl B

Hamilton (fp) har statsrådet Bo Lundgren (RD1992/93:53)

avvisat förslag om en ändrad värdering av bankernas

fastighetsinnehav. En sådan justering skulle, enligt statsrådet,

kunna sägas innebära en ensidig ändring av

kapitaltäckningsreglerna till förmån för svenska finansiella

institut. Han underströk att detta skulle stå i dålig

överensstämmelse med Sveriges internationella åtaganden.

Intresset av att begränsa statens åtaganden gentemot bankerna

kan tillgodoses redan genom de

riktlinjer som riksdagen fastställt för bankstödet, fortsatte

statsrådet. Stödet skall nämligen kunna utformas så att staten

garanterar värdet av vissa riskabla tillgångar. Värdeminskningar

på dessa tillgångar bärs då av staten i stället för att

institutens kapitalbas belastas.

Utskottet vill i detta sammanhang nämna att Finansinspektionen

i en skrivelse till regeringen i februari 1993 har begärt en

översyn av reglerna för bankernas innehav av fastigheter, bl.a.

såvitt gäller kravet på tillstånd för innehav över tre år.

Anledningen till framställningen är att Finansinspektionen

bedömer att bankerna kommer att begära dispenser för ett stort

antal fastigheter i anslutning till årsskiftet 1993/94. Enligt

vad utskottet har erfarit avser regeringen att senare under

innevarande riksmöte förelägga riksdagen en proposition med

förslag om ändrade regler för bankernas fastighetsinnehav.

Mot bakgrund av vad som nu anförts och då utskottet finner

att de effekter som motionärerna eftersträvar kan uppnås inom

ramen för det befintliga bankstödet, avstyrker utskottet

motionerna 1992/93:N228 (s), 1992/93:N279 (v) och 1992/93:L202

(m) i berörda delar.

I samband med beslutet om bankstödet bemyndigade riksdagen

regeringen att inrätta en särskild myndighet,

Bankstödsnämnden, för att hantera stödet. Nämnden skall

bl.a. bereda frågor om beslut om statliga stödåtgärder,

analysera den finansiella situationen i enskilda institut,

utforma förslag till villkor för stöd och i vissa fall

självständigt fatta beslut om stödets utformning. Beslut av

större principiell betydelse eller som i övrigt är av större

vikt skall underställas regeringen för godkännande. Nämnden

skall samarbeta med Riksbanken, Finansinspektionen och

Riksgäldskontoret. För innevarande budgetår har riksdagen

anvisat ett reservationsanslag på 2miljonerkronor till

Bankstödsnämnden.

I budgetpropositionen meddelas att en särskild utredare har

givits i uppdrag att utarbeta förslag till organisation av

Bankstödsnämndens verksamhet. Utredaren skall också lämna

förslag till budget för nämndens förvaltningskostnader för

budgetåret 1993/94. I avvaktan på att ställning kan tas till

utredningens förslag föreslås att ett förslagsanslag på

1000kr förs upp på statsbudgeten. Utskottet tillstyrker

detta förslag.

I motion 1992/93:N279 (v) anförs -- med hänsyn bl.a. till den

svenska banksfärens begränsade storlek--att regeringen bör

överväga att söka sig utomlands för att finna en lämplig chef

för Bankstödsnämnden.

Enligt 11 kap. 9 § regeringsformen tillsätter regeringen eller

myndighet som regeringen bestämmer tjänst vid

förvaltningsmyndighet som lyder under regeringen. Regeringen har

utnämnt finansrådet Stefan Ingves, Finansdepartementet, till

generaldirektör och chef för Bankstödsnämnden. Utskottet

avstyrker motion 1992/93:N279 (v) i berörd del.

Villkor för stöd m.m.

Fallskärmsavtal

I flera motioner kritiseras de s.k. fallskärmsavtalen som

finns i bl.a. bankerna. I motion 1992/93:N228 (s) föreslås att

regeringen på alla sätt skall försöka eliminera de stötande

fallskärmsavtalen. De generösa avgångsvederlagen som betalats ut

i vissa banker har med rätta blivit hårt kritiserade, sägs det i

motion 1992/93:N229 (c). Motionärerna anser att det är angeläget

att det görs en noggrann prövning av möjligheterna att säga upp

eller jämka de befintliga avtalen. I motion 1992/93:N254 (s)

begärs en strikt tillämpning av och eventuell förbättring av

gällande lagregler för att komma till rätta med uppenbart

oskäliga fallskärmsavtal.

I motion 1992/93:N278 (v) anförs att fallskärmsavtal inte

skapar rätt incitament för att driva en affärsrörelse.

Motionärerna föreslår att bankstöd villkoras i första hand med

att eventuella fallskärmsavtal skall avvecklas och i andra hand

med att avtalen skall redovisas offentligt. Även i motion

1992/93:A723 (nyd) föreslås att statligt stöd till bl.a. banker

skall villkoras med att fallskärmsavtal inte får finnas.

Motionärerna anser vidare att statliga bidrag bör reduceras med

nuvärdet av fallskärmsavtal. I motion 1992/93:A722 (nyd) begärs

att regeringen skall lägga fram förslag till en lag mot

fallskärmsavtal och andra generösa former av förmåner för

ledande befattningshavare i bl.a. banker och försäkringsbolag.

Det bör vidare, enligt motionären, skapas bättre förutsättningar

för att utkräva personligt ansvar hos ledamöter i styrelserna

för denna typ av bolag.

I anslutning till riksdagens beslut om bankstödet behandlades

motioner om fallskärmsavtalen. Utskottet (bet. 1992/93:NU16)

redovisade då att finansminister Anne Wibble tillsatt en

särskild utredare, f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, för

att granska avtalen mellan Nordbanken och vissa tidigare

direktörer i banken. Utredaren skall bl.a. med utgångspunkt i

avtalslagens bestämmelser om oskäliga avtalsvillkor analysera de

rättsliga förutsättningarna för att avtalen skall kunna

förklaras ogiltiga eller jämkas. De aktuella motionerna avslogs

av riksdagen på förslag av utskottet med hänvisning bl.a. till

denna utredning. Motionerna följdes upp i en reservation (s) och

en meningsyttring (v).

Härefter har statsrådet Bo Lundgren i skrivelser till

ledningarna för Nordbanken, Securum och Gota Bank redovisat

riktlinjer för anställningsvillkor för ledningen i statligt ägda

kreditinstitut m.fl. Riktlinjerna innebär bl.a. att

avgångsvederlag inte skall utgå under längre tid än två år och

att det skall reduceras om annan lön erhålls under denna period.

Om oegentligheter upptäcks skall vederlaget hållas inne. Lön och

anställningsvillkor för verkställande direktör och övriga i

institutets ledning bör enligt riktlinjerna redovisas i

årsberättelsen. Statsrådet har också aviserat en granskning av

förutsättningarna för att väcka talan mot tidigare

styrelseledamöter i Nordbanken om skadestånd till banken.

Redovisningskommittén (Ju 1991:07) har genom tilläggsdirektiv

fått i uppdrag att överväga om det behövs särskilda

redovisningsregler för pensionsersättningar, avtal om

avgångsvederlag och liknande förmåner för styrelseledamöter,

verkställande direktören och andra personer i ett företags

ledning. Överväganden rörande redovisning av anställningsavtal,

avgångsvederlag m.m. pågår också inom bl.a. Stockholms fondbörs,

Studieförbundet Näringsliv och Samhälle och Näringslivets

börskommitté. Det skall slutligen noteras att frågor om

styrelseledamöters ansvar utreds av Aktiebolagskommittén (Ju

1990:08).

Utskottet vill -- liksom vid den tidigare behandlingen av

frågan --instämma i den kritik som riktats mot

fallskärmsavtalen. Utskottet noterar med tillfredsställelse de

initiativ som har vidtagits inom regeringen för att pröva om

avtalen går att upphäva. Det är också, enligt utskottets

uppfattning, positivt att riktlinjer har utfärdats för hur

avtalen i statliga banker bör utformas. Utskottet anser att

resultaten av de nämnda initiativen bör avvaktas innan

ytterligare åtgärder vidtas som syftar till att ingripa mot

oskäliga fallskärmsavtal. De berörda yrkandena i motionerna

1992/93:N228 (s), 1992/93:N229 (c) och 1992/93:N254 (s) avslås

därför.

Skulle f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahls utredning, som

väntas bli klar inom kort, ge vid handen att det finns en laglig

möjlighet att ompröva avtalen utgår utskottet från att

regeringen och Bankstödsnämnden utnyttjar denna möjlighet i de

fall det finns liknande fallskärmsavtal i banker och

kreditinstitut som avses erhålla statligt stöd. Utskottet

förutsätter vidare att de tidigare beskrivna riktlinjerna för

anställningsvillkor som statsrådet Bo Lundgren utfärdat också

tillämpas i de banker som får statligt stöd. Med hänvisning till

det anförda saknas det enligt utskottets uppfattning anledning

att ställa som särskilt villkor för bankstöd att eventuella

fallskärmsavtal skall avvecklas. Motionerna 1992/93:N278 (v) och

1992/93:A723 (nyd) avstyrks därför i berörda delar.

Utskottet avstyrker vidare med hänvisning till det sagda

övriga här aktuella yrkanden i motionerna 1992/93:N278 (v) och

1992/93:A722 (nyd) beträffande dels redovisning av

fallskärmsavtal, dels lag mot fallskärmsavtal, dels

styrelseledamöters personliga ansvar.

Insyn i banker

I bankkrisens spår följer rapporter om ekonomisk brottslighet

i samband med kreditförlusterna, sägs det i motion 1992/93:N298

(s). Motionärerna föreslår därför att det för statligt stöd

skall krävas av banker och kreditinstitut att de redovisar

misstankar om ekonomisk brottslighet. Bankstödsnämndens

uppgifter behöver kompletteras så att ett sådant krav kan

ställas, anser motionärerna. Yrkanden med samma innebörd finns

också i motion 1992/93:N279 (v). Där understryks vidare dels att

all bankverksamhet som skall stödjas måste vara fri från

kriminell verksamhet, dels att manipulationer för att en bank

skall få stöd inte kan accepteras. I motion 1992/93:N228 (s)

krävs största möjliga insyn och kontrollmöjligheter i bankerna.

De banker som begär stöd måste avkrävas en ordentlig utredning

om orsakerna till kreditförlusterna, betonas det i motion

1992/93:Ju817 (s). Innan stöd beviljas bör en utredning och

bedömning ha gjorts av den speciella arbetsgrupp som tillsatts

på Riksåklagarens initiativ för att utreda ekonomisk

brottslighet i bankerna, anser motionärerna.

Finansdepartementet har slutit avtal med Föreningsbanken,

Sparbanken Sverige, Skandinaviska Enskilda Banken och Gota Bank

om förutsättningar för statligt stöd. Bankerna har härvid åtagit

sig att inom viss tid lämna Finansdepartementet information om

sin nuvarande ställning och den framtida utvecklingen.

Information krävs på en rad preciserade punkter som förtecknats

på en 7-sidig bilaga till avtalet. Bankerna har dessutom åtagit

sig att lämna den kompletterande information som

Finansdepartementet begär. Det underlag som departementet får in

överlämnas till Finansinspektionen, som skall yttra sig om

huruvida banken är i behov av stöd.

Finansinspektionen skall också särskilt ange om det finns

någon misstanke om brott eller någon annan oegentlighet i

bankens verksamhet. I syfte att undersöka om brott begåtts inom

den finansiella sektorn bildades i början av år 1993 en

samarbetsgrupp med representanter för Riksåklagarämbetet,

Rikspolisstyrelsen och Finansinspektionen. Gruppen kommer i

synnerhet att undersöka situationen i bankerna mot bakgrund av

de stora kreditförluster som drabbat dessa institut.

Målsättningen är att alla banker skall bli föremål för

undersökning. Statsrådet Bo Lundgren och företrädare för den

blivande Bankstödsnämnden har deklarerat att all brottslighet

som upptäcks vid genomgång av bankernas verksamhet kommer att

anmälas till polis och åklagare. Det skall vidare noteras att

bankstödet inte omfattar förpliktelser som tillkommit på ett

lagstridigt sätt eller inte är förenliga med en sund

bankverksamhet.

I detta sammanhang skall nämnas att det i årets

budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 3 s.91) föreslagits

att 4 miljoner kronor per år skall anvisas under de två närmaste

budgetåren för en särskild utredningsgrupp under Riksåklagaren

med uppgift att undersöka ekonomisk brottslighet riktad mot

banker och finansinstitut. Det är denna grupp som redan inlett

sitt arbete, bl.a. i samverkan med Finansinspektionen. I ett

interpellationssvar den 12 mars 1993 (RD 1992/93:74) omtalade

justitieminister Gun Hellsvik att Riksåklagaren efter en

inledande utvärdering är beredd att inom kort ange huruvida

ytterligare medel kan behöva tillföras för gruppens arbete.

Regeringen är villig att i positiv anda pröva en sådan

framställan, anförde justitieministern.

Utskottet anser det vara av största vikt att noggranna

undersökningar görs i banker och andra kreditinstitut för att

spåra och lagföra eventuell ekonomisk brottslighet.

Utskottet bedömer att nödvändiga förutsättningar för detta har

skapats genom de åtgärder som redovisats i det föregående. För

närvarande saknas enligt utskottets uppfattning anledning för

riksdagen att vidta ytterligare åtgärder. Motionerna

1992/93:N228 (s), 1992/93:N279 (v), 1992/93:N298 (s) och

1992/93:Ju817 (s) avstyrks därför i berörda delar.

Bankernas kreditgivning

Bankerna tycks i väsentlig utsträckning vara inriktade på att

dra ner sina kreditvolymer, sägs det i motion 1992/93:N270

(kds). Detta drabbar de mindre företagen i form av uppsägning av

krediter, krav på amortering och tilläggssäkerheter, vilket ofta

blir förödande för företagen, hävdar motionärerna. De föreslår

därför att en kreditmarknadsnämnd inrättas för att pröva

bankernas agerande i olika fall. Nämnden skulle också genom

uttalanden kunna påverka bankernas praxis.

I motion 1992/93:N272 (nyd) hävdas att konkurrensen är så

dålig mellan bankerna att om en bank säger upp ett lån tvingas

företagaren ofta att lägga ned verksamheten och säga upp de

anställda. Motionärerna föreslår därför att det tillsätts en

snabbutredning för att förhindra att livskraftiga och välskötta

företag sätts i konkurs på grund av bankernas kreditåtstramning.

Liknande synpunkter framförs i motion 1992/93:N316 (v), där det

föreslås att staten direkt som bankägare och indirekt via

Bankstödsnämnden skall kräva att bankerna bedriver normal

utlåning till företagen.

Bestämmelser om kreditgivning finns i 2 kap. 13§

bankrörelselagen. Där föreskrivs att kredit får beviljas endast

om låntagaren på goda grunder kan förväntas fullgöra

låneförbindelsen. Dessutom krävs betryggande säkerhet. I samma

lag uppställs krav på kapitaltäckning. Detta innebär att en bank

måste ha en kapitalbas--eget kapital och förlagslån--som

motsvarar minst åtta procent av värdet av bankens placeringar. I

Ekonomikommissionens betänkande (SOU 1993:16) Nya villkor för

ekonomi och politik finns en beskrivning (s. 59) av krisen inom

finanssektorn och hur den påverkar bankernas möjligheter att ge

krediter. Dessa frågor behandlas utförligt i betänkandets bilaga

16 Bankstödet -- Kapitaltäckning -- Kreditförsörjning. Av

betänkandet och bilagan framgår bl.a. att en följd av bankernas

kreditförluster är att kapitalbasen urholkas. Vid oförändrad

utlåning medför detta att kapitaltäckningsgraden sjunker. Banker

som riskerar att inte klara det lagstadgade

kapitaltäckningskravet måste antingen förstärka sin kapitalbas

eller krympa sin utlåning.

Utskottet behandlade hösten 1992 ett liknande motionsyrkande

som det nu aktuella i motion 1992/93:N272 (nyd). Utskottet

avstyrkte yrkandet och anförde (bet. 1992/93:NU16) att det kan

krävas av kreditinstituten att dessa gör en normal och riktig

kreditprövning och även överväger om konkurs i enskilda fall är

det bästa alternativet. Ansvaret för kreditgivningen måste,

hävdade utskottet, ligga hos de enskilda kreditinstituten.

Utskottet hänvisade också till Insolvensutredningens förslag att

företagsrekonstruktion i vissa fall skall kunna ersätta konkurs.

Utredningens betänkande (SOU 1992:113) Lag om

företagsrekonstruktion bereds för närvarande inom

regeringskansliet. Motionen följdes upp i en reservation (nyd).

Riksdagen anslöt sig till utskottets förslag.

Under den andra hälften av 1980-talet expanderande

kreditgivningen mycket kraftigt. Volymen av krediter ökade från

ca 90% till närmare 140% av bruttonationalprodukten (BNP).

Expansionen har stannat av, och utlåningen uppgick hösten 1992

till ca 134% av BNP. Enligt Finansinspektionens statistik

ökade kreditinstitutens utlåning i svenska kronor år 1991 med

118 miljarder kronor, medan ökningen år 1992 endast uppgick till

69 miljarder kronor. Den totala utlåningen i svenska kronor

uppgick vid årsskiftet 1992/93 till 1584 miljarder kronor.

Reserveringar för befarade kreditförluster och överföringar av

kreditstockar mellan olika institut försvårar jämförelser av

utlåningen mellan de senaste åren. Några säkra bedömningar av

hur utlåningen till t.ex. småföretag har utvecklats kan därför

inte göras. Den låga ökningen av utlåningen under år 1992 skall

också ses mot bakgrund av att den allmänt sett lägre aktiviteten

i ekonomin lett till en mindre kreditefterfrågan.

En fungerande kreditgivning är, enligt utskottets

uppfattning, en avgörande förutsättning för att näringslivet

skall kunna utvecklas och nya projekt och idéer förverkligas. Om

möjligheter till tillväxt i den svenska ekonomin skall kunna tas

tillvara fordras därför att bankerna har utrymme att expandera

sin kreditgivning. De befintliga reglerna om kreditgivning och

kapitaltäckning kan tillsammans med kreditförlusterna förklara

den neddragning av krediter till olika företag som kan ha

förekommit i vissa banker. Utskottet vill emellertid understryka

att ett syfte med införandet av bankstödet är att säkerställa

samhällets kreditförsörjning. Om bankerna är alltför försiktiga

i sin utlåning kan detta drabba livskraftiga företag och nya

satsningar. Genom garantier, kapitaltillskott m.m. kan staten,

enligt utskottets mening, tillse att de banker som är i behov av

stöd kan tillförsäkras en kapitalbas, som ger utrymme för normal

kreditgivning. Vid en avvägning mellan kostnaderna för

bankstödet och behovet av insatser för att få i gång ekonomin,

anser utskottet att den sistnämnda aspekten skall tillmätas

betydande vikt.

Med hänvisning till vad som nu sagts och till att det

slutligen måste ankomma på kreditinstituten själva att besluta

om sin kreditgivning avstyrker utskottet yrkandena i motion

1992/93:N272 (nyd) om en snabbutredning av berörda frågor och i

motion 1992/93:316 (v) om särskilda krav på de statliga

bankernas kreditgivning.

Det utskottet nu har anfört har också relevans för yrkandet i

motion 1992/93:N270 (kds) beträffande en kreditmarknadsnämnd. I

denna del vill utskottet också erinra om att riksdagen i

december 1992 på förslag av utskottet (bet. 1992/93:NU16) har

begärt att frågan om inrättande av en allmänhetens bankombudsman

skall utredas. Vidare har Finansinspektionen tagit initiativ

till överläggningar med Svenska bankföreningen om

förutsättningarna för att bilda en rådgivningsbyrå för

kredittagare. Mot denna bakgrund finns det enligt utskottets

uppfattning inte skäl för riksdagen att nu ta något ytterligare

initiativ i den här aktuella frågan. Motionen avstyrks därför.

Bankerna får inte vältra över kostnaderna för sina

kreditförluster på kunderna genom att öka gapet mellan in- och

utlåningsräntor eller genom att införa nya avgifter, anförs det

i motion 1992/93:N279 (v). Bankernas räntemarginaler ligger

förödande högt i Sverige, hävdas det i motion 1992/93:N309

(nyd). Bankstödet måste villkoras med krav på sänkta

räntemarginaler, krävs det i sistnämnda motion. De skulle kunna

bringas ner från 8% till 3%, anser motionärerna.

Studier av räntemarginalen har nyligen genomförts av

Riksbanken och Bankföreningen. I båda fallen pekas på de

mättekniska problem som finns med undersökningar på detta

område, särskilt beträffande internationella jämförelser.

Riksbanken har undersökt skillnaden mellan in- och

utlåningsräntor hos de sex största bankkoncernerna vid utgången

av år 1992 och kommit fram till att skillnaden då var i

genomsnitt 7,4procentenheter. Sedan årsskiftet 1992/93 har

räntorna justerats ner mer på utlåning och sparkonton än på

transaktionskonton. Sammantaget indikerar detta enligt

Riksbanken att räntedifferensen minskat i bankerna i början av

år 1993. Riksbanken har vidare funnit att skillnaden mellan

bankernas genomsnittliga utlåningsränta och räntan på

statsskuldsväxlar med sex månaders löptid under flera år har

varierat med mellan 1,5 och 3,5procentenheter, men att den vid

det senaste årsskiftet var uppe i 6procentenheter. För de i

bankkoncernerna ingående bostadsinstituten var skillnaden mellan

räntorna för ut- och upplåning 1,5 procentenheter.

Bankföreningen har gjort bearbetningar av statistiken över

bankernas räntesatser under år 1991 och första halvåret 1992.

Föreningen konstaterar att skillnaden mellan in- och

utlåningsräntor under denna period var i genomsnitt 6,4

procentenheter. I bostadsinstituten var motsvarande skillnad

endast 0,8 procentenheter. En sammanvägning av marginalerna i

banker och bostadsinstitut visar, enligt Bankföreningen, att

hushållens genomsnittliga räntemarginal i de svenska

bankkoncernerna låg under 3 procentenheter både under år 1991

och under första halvåret 1992.

Ekonomikommissionen har också behandlat frågan om

räntemarginalen. Kommissionen påtalar att det är en allvarlig

risk för att bankerna försöker återställa sin kapitalbas genom

att öka marginalen mellan in- och utlåningsräntor. Marginalen är

enligt kommissionen både historiskt och internationellt sett

mycket hög.

Bankernas räntemarginaler har varit föremål för debatt i

riksdagen vid flera tillfällen under senare tid. Företrädare för

de olika riksdagspartierna har därvid kritiserat bankerna för

att ta ut alltför höga marginaler. De uppgifter som

utskottet redovisat i det föregående visar också att

marginalerna ligger på en mycket hög nivå. Uppgifterna är

emellertid inte av den karaktären att det går att dra några

säkra slutsatser om ränteskillnadernas utveckling över tiden och

hur de förhåller sig i en internationell jämförelse. Utskottet

välkomnar den kritiska granskning som görs och den debatt som

förekommer om dessa frågor. Det är av värde om undersökningar av

ränteskillnaderna kan göras fortlöpande.

Utskottet anser det vara angeläget att den sänkning av

ränteläget som har skett under de senaste månaderna får ett

genomslag i kreditinstitutens räntesättning. Härigenom kan

räntebördan lättas för såväl företag som hushåll. Utskottet

utgår från att bankerna tar intryck av de synpunkter som

framförts rörande räntesättningen och efter hand justerar ner

ränteskillnaderna. I sammanhanget måste emellertid även betonas

betydelsen av en ekonomisk politik som ger utrymme för en

fortsatt lägre räntenivå och av åtgärder som stimulerar

konkurrensen inom banksektorn. Det är dock enligt utskottets

uppfattning inte acceptabelt av konkurrensskäl att banker som

erhåller statligt stöd sänker räntorna med hjälp av detta stöd

och därigenom får en konkurrensfördel i förhållande till de

banker som inte är i behov av stödåtgärder. De krav på ett mer

direkt ingripande från statens sida i bankernas räntesättning

som framförs i motionerna 1992/93:N279 (v) och 1992/93:N309

(nyd) avvisas därför av utskottet.

Övriga villkor för stöd

I ett antal motioner föreslås att villkoren för bankstödet

skall preciseras eller ändras i olika avseenden. Detta gäller

bl.a. i fråga om konkurrensneutraliteten, utländska banker och

Bankstödsnämndens möjligheter att ställa krav på bankerna.

I motion 1992/93:N263 (fp) hävdas att

konkurrensneutraliteten har satts ur spel på

fastighetsmarknaden genom att statens stödåtgärder har

möjliggjort avskrivning av fastighetskrediter och krediter med

subventionerade räntor. Härigenom har bankanknutna

fastighetsbolag kunnat sätta hyror som understiger

självkostnaderna för motsvarande lokaler i "normalt"

finansierade fastighetsbolag, anför motionären. Hon anser att

det är viktigt att konkurrensneutraliteten återställs.

Utskottet vill här erinra om att bankstödet, enligt de

riktlinjer som riksdagen godkände i samband med att det

infördes, skall ges en konkurrensneutral utformning i de

enskilda fallen. Det ligger i sakens natur att stöd till olika

institut påverkar konkurrensförutsättningarna. Utskottet utgår

dock från att regeringen och Bankstödsnämnden i den fortsatta

hanteringen av stödåtgärderna uppställer sådana villkor att de

banker som erhåller stöd inte får en otillbörlig

konkurrensfördel i förhållande till övriga banker. Med detta

avstyrker utskottet motion 1992/93:N263 (fp).

Utländska bankers dotterbolag i Sverige och svenska

bankers dotterbolag utomlands bör enligt vad som sägs i motion

1992/93:N279 (v) inte omfattas av bankstödet. I motionen anförs

bl.a. att det i annat fall är alltför stor risk för att dåliga

krediter från utlandet förs över till den utländska bankens

dotterbolag i Sverige.

Enligt riksdagens beslut omfattar bankstödet, som tidigare

nämnts, alla banker med svensk oktroj, dvs. även utlandsägda

banker. När det gäller svenska bankers dotterbolag i utlandet

sägs i propositionen att hänsyn skall kunna tas till dem när

stödet till banken utformas, men att stöd direkt till sådana

bolag endast skall kunna ske i undantagsfall.

Utskottet vill betona vikten av att det svenska

bankstödets räckvidd inte rubbas genom att ändringar görs

beträffande vilka typer av banker och kreditinstitut som

formellt sett har möjlighet att få stöd. Inskränkningar av denna

krets skulle dels kunna skada förtroendet för vår vilja och

förmåga att trygga det finansiella systemet, dels kunna direkt

påverka verksamhetsförutsättningarna för de berörda instituten.

De finansiella marknaderna är i hög grad internationella.

Sveriges anseende utomlands och vår strävan efter utvidgat

internationellt samarbete gör det enligt utskottets uppfattning

uteslutet att diskriminera utlandsägda banker genom att undanta

dem från bankstödet. Motion 1992/93:N279 (v) avstyrks därför i

berörd del.

I denna motion lämnas vidare en rad förslag om hur bankstödet

bör utformas och vilka krav som bör ställas på bankerna. Strävan

med förslagen är att skattebetalarnas risk skall minimeras.

Sålunda föreslås en noggrann kontroll av nedskrivningarna,

eftersom de enligt motionärerna kan förmodas vara för höga. Om

staten tvingas ta över en bank skall det inte lämnas någon

ersättning för övertagna aktier. Vidare skall kunna krävas

omförhandling av bankstödet om en bank ökar risktagandet i

sin verksamhet. Bankstödsnämnden bör därutöver kunna kräva

avskedande av ledningspersonal och slopande av

utdelning, anser motionärerna.

Utskottet har förståelse för flera av de synpunkter som

framförs i motionen. Samtidigt kan utskottet konstatera att de

huvudsakligen kan tillgodoses inom de ramar som riksdagen redan

fastställt för bankstödet. I det underlag som

Finansdepartementet kräver av bankerna för att kunna bedöma

förutsättningarna för stöd skall t.ex. ingå en noggrann

redovisning av de nedskrivningar som gjorts på olika lån. Det

kan vidare noteras att staten övertagit aktierna i Gota Bank och

därvid bedömt att aktierna saknar ekonomiskt värde. Frågan skall

dock slutligen avgöras av en skiljenämnd. Det ankommer på

regeringen och Bankstödsnämnden att vid utformningen av stöd

till olika banker förhandla även om värdet på de aktier som kan

komma att övertas. Utdelningsbegränsningar ingår bland de krav

som staten, enligt vad som sägs i propositionen som låg till

grund för beslutet om bankstödet (prop. 1992/93:135 s. 30), kan

uppställa i samband med stöd. Av aktiebolagsrättsliga principer

följer att avskedande av ledningspersonal är en fråga för

styrelsen och verkställande direktören. Det får dock, enligt

utskottets uppfattning, anses ligga inom ramen för riktlinjerna

för bankstödet att regeringen och Bankstödsnämnden skall kunna

ställa krav beträffande sammansättningen av styrelse och

ledningsgrupp i banker som avses erhålla stöd. När det gäller

yrkandet om omförhandling av bankstödet, anser utskottet det

vara naturligt att det i en överenskommelse, som regeringen

eller Bankstödsnämnden träffar med en bank om stöd, ingår

bestämmelser som gör det möjligt att förhandla om ändrade

villkor om banken inte följer de krav som uppställts. Med

hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet motion

1992/93:N279 (v) i ifrågavarande delar.

Vid beviljande av bankstöd bör det, enligt vad som anförs i

motion 1992/93:N309 (nyd), ställas hårda krav på

rationaliseringar och på försäljning av kringverksamheter.

Regeringen och Bankstödsnämnden måste, understryker

motionärerna, kräva att bankerna effektiviseras. De banker som

får stöd skall tvingas sälja all kringverksamhet såsom

fondkommissions-, finansbolags- och fastighetsverksamhet, inkl.

fastigheterna för den egna verksamheten, hävdas det.

Riksdagen avslog i december 1992 i samband med beslutet om

bankstöd (bet. 1992/93:NU16) ett motionsyrkande (nyd) om att

stödet skulle villkoras med krav på radikal rationalisering.

Utskottet hänvisade till att det framgick av den aktuella

propositionen att sådana krav skulle kunna ställas.

Det ligger, enligt utskottets uppfattning, inom de av

riksdagen beslutade riktlinjerna för stödet att staten i samband

med rekonstruktion av institut också kan kräva att vissa

verksamheter avyttras. Det är emellertid en uppgift för

regeringen och Bankstödsnämnden att i varje enskilt fall avgöra

hur villkoren bör utformas. Motion 1992/93:N309 (nyd) avstyrks

därför i berörda delar.

I motion 1992/93:N279 (v) anförs att försäkringsbolaget

Wasas planerade köp av Bohusbanken tänjer på principen att

inga manipulationer får ske som för in bolag under bankstödet.

Motionärerna anser därför att förvärvet inte bör tillåtas.

Wasa Livförsäkring har ansökt om tillstånd att förvärva

samtliga aktier i Bohusbanken. Banken har samtidigt ansökt om

tillstånd att förvärva Wasa Försäkring Kredit & Fond AB.

Finansinspektionen har överlämnat ärendet till regeringen, som

nyligen har avslagit ansökningarna, främst med hänvisning till

att riskexponeringen för Wasa Livförsäkring ansågs öka på ett

sätt som inte var förenligt med försäkringsrörelselagen

(1982:713). Av regeringsbeslutet framgår att ansökningarna har

bedömts utan beaktande av bankstödet.

Det ankommer inte på riksdagen att ta ställning i det nu

aktuella ärendet. Utskottet avstyrker på denna grund

motionen i här berörd del.

Industrikredit och Nordbanken

AB Industrikredit är ett kreditaktiebolag, där staten äger

50% och återstoden av ägandet är fördelat mellan nio banker.

Företaget har drabbats av stora kreditförluster under senare år.

För att Industrikredit skall kunna uppfylla det lagstadgade

kapitaltäckningskravet bemyndigade riksdagen hösten 1992

regeringen att inom en ram om 800 miljoner kronor bidra till att

stärka kapitalbasen i företaget (prop. 1992/93:135, bet. NU16).

Som en förutsättning för statens insatser angavs att övriga

aktieägare står för sin del av aktiekapitalet.

Med stöd av bemyndigandet har regeringen vid årsskiftet

1992/93 tillfört Industrikredit 400 miljoner kronor. Enligt

riksdagens beslut skall tillskottet belasta anslaget Vissa

räntekostnader m.m. under sjunde huvudtiteln. Detta anslag har

också belastats med kostnaderna för statens insatser i

Nordbanken och är vidare avsett för omkostnader i samband med

förberedelser för försäljning av banken.

I budgetpropositionen föreslås nu att anslaget ges

beteckningen Statliga ägarinsatser m.m. i AB Industrikredit och

Nordbanken och att det för nästa budgetår förs upp med ett

formellt belopp om 1000kr. Förslagen tillstyrks av

utskottet.

Övriga frågor

En skärpning av bankrörelse- och

finansbolagslagstiftningen begärs i motion 1992/93:N284 (s).

Där sägs bl.a. att finansbolagens verksamhet har präglats av ett

högt risktagande och att detta har underlättats av att lagen

(1988:606) om finansbolag saknar regler om t.ex. kreditgivning

mot betryggande säkerhet och om enhandsengagemang. Sådana regler

finns i bankrörelselagen, framhålls det. Motionärerna föreslår

att rörelseregler av det slag som finns för bankerna snarast

införs också för finansbolagen. Vidare bör klarare och mer

enhetliga regler för sanktioner införas för såväl banker som

finansbolag, anser motionärerna.

Ett likalydande motionsyrkande avslogs av riksdagen våren 1992

(bet. 1991/92:NU19) med hänvisning till att en proposition med

förslag till ny reglering av finansbolagens verksamhet hade

aviserats.

Denna proposition med förslag om ändrad lagstiftning för

banker och kreditinstitut med anledning av EES-avtalet m.m.

förelades riksdagen hösten 1992 (prop. 1992/93:89). På grundval

härav antog riksdagen (bet. 1992/93:NU9) bl.a. en ny lag om

kreditmarknadsbolag. Lagen, som ersätter den nuvarande

finansbolagslagen, avses träda i kraft samtidigt med

EES-avtalet. Lagen innehåller regler för s.k.

kreditmarknadsbolag beträffande bl.a. sundhet, rörelsens

bedrivande, kreditgivning, enhandsengagemang, kapitaltäckning,

tillsyn och ingripande. I samma lagstiftningsärende gjordes

också ändringar i tillsyns- och sanktionsreglerna så att de

skall bli enhetliga för alla institut som står under tillsyn av

Finansinspektionen. Enligt utskottets uppfattning har

motionärernas krav därmed redan tillgodosetts. Motionen avstyrks

därför.

Det är svårt för den enskilde bankkunden att veta om den

sparform som han valt ger den bästa räntan, anförs det i motion

1992/93:N306 (s). Det bör därför, anser motionären, införas en

ordning som innebär att bankerna är skyldiga att på det

kontoutdrag som sänds ut vid varje årsskifte ange inte bara

räntans storlek utan också den aktuella räntesatsen på olika

konton. Med hjälp av denna ränteinformation skulle

bankkunden kunna göra erforderliga omplaceringar.

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motionsyrkanden

om förbättrad information om bankernas räntevillkor. Senast

skedde detta våren 1992 (bet. 1991/92:NU19). Utskottet hänvisade

då till att Finansinspektionen har till uppgift att verka för

ett gott konsumentskydd och att inspektionen utformat en

konsumentpolicy, där det sägs att kraven på information måste

stramas upp väsentligt. Inspektionen har löpande överläggningar

med bankerna i konsumentskyddsfrågor och tar då bl.a. upp

utformningen av bankernas kontobesked. Utskottet hänvisade

vidare till sitt tidigare uttalande från våren 1991 (bet.

1990/91:NU41) om att det är angeläget att regeringen vidtar

erforderliga åtgärder på området, om inspektionens och bankernas

åtgärder inte räcker till.

Utskottet har erfarit att Finansinspektionen--i enlighet

med vad motionären önskar--verkar för att bankerna årligen,

i samband med att kontobesked lämnas, skall informera om hur

räntan har beräknats och om vilka räntesatser som gäller för

bankens övriga konton. Flertalet banker lämnar också i enlighet

med branschgemensamma rekommendationer information på detta

sätt, främst för de för kunden aktuella kontoslagen.

Inspektionen har härutöver i överläggningar med bankerna bl.a.

krävt att beskrivningar av ränteberäkningsreglerna skall finnas

tillgängliga för kunderna och att upplysningar om aktuella

räntesatser skall lämnas på kontobesked löpande under året.

Under innevarande år kommer inspektionen att i skrivelser till

bankerna ange de krav som man anser måste uppfyllas när det

gäller god information till kunderna. Fortsatta överläggningar

kommer att ske med de banker som inte iakttar inspektionens

rekommendationer.

Utskottet, som noterar att önskemål om förbättrad

information diskuterats under flera år med bankerna, anser att

det är ett viktigt konsumentintresse att alla banker ger

lättillgänglig information om sina räntevillkor. Härigenom

stimuleras också konkurrensen mellan instituten. Utskottet utgår

från att berörda institut skyndsamt efterkommer berättigade krav

på ökad information från inspektionens sida. Skulle så inte ske

förutsätter utskottet att regeringen, i enlighet med utskottets

tidigare uttalande, vidtar erforderliga åtgärder. Genom vad som

nu anförts får motionärens krav anses vara i huvudsak

tillgodosett. Anledning till ytterligare åtgärd från riksdagens

sida saknas enligt utskottets uppfattning. Motionen avstyrks

därför.

I motion 1992/93:So289 (v) sägs att banker och kreditinstitut

bör ta ett extra stort ansvar vid kreditgivning till

ungdomar. Den press som konsumtionssamhället skapar kan vara

särskilt svår att stå emot för ungdomar, anför motionärerna. Det

finns anledning att befara, fortsätter de, att ungdomar drabbats

särskilt hårt av 1980-talets naiva tro på den ekonomiska

utvecklingen.

Enligt vad utskottet har erfarit får Finansinspektionen endast

i begränsad omfattning klagomål som rör kreditgivning till

ungdomar. Kreditgivningen till dessa har under senare tid blivit

mer restriktiv enligt inspektionens erfarenheter. Bankerna

kombinerar dessutom ofta utlåning till ungdomar med

budgetrådgivning. Det kan vidare noteras att finansbolagen

allmänt har höjt sina åldersgränser för krediter.

I detta sammanhang kan nämnas att det i den nya

konsumentkreditlagen (1992:830), som trädde i kraft den 1

januari 1993, föreskrivs att näringsidkaren i sitt förhållande

till konsumenten skall iaktta god kreditgivningssed och därvid

tillvarata konsumentens intresse med tillbörlig omsorg.

Näringsidkaren skall vidare vara omdömesgill och ansvarsfull och

beakta att kreditavtal genom dess betydelse för konsumentens

ekonomiska förhållanden kan vara känsligare än andra avtal.

Enligt uppgift bedömer Finansinspektionen att den nya lagen kan

ha bidragit till ett förändrat beteende bland kreditgivarna.

Utskottet anser för sin del att det ligger inom ramen för

befintliga regler rörande kreditgivning att låntagarens ålder

särskilt bör beaktas. Det torde få ankomma på Finansinspektionen

att i den konsumentskyddande verksamheten ägna uppmärksamhet

åt kreditinstitutens utlåning till ungdomar. I inspektionens

allmänna råd med anledning av den nya lagen anges vad som bör

innefattas i begreppet god kreditgivningssed. Något uttalande av

riksdagen i saken är, enligt utskottets mening, inte motiverat.

Utskottet avstyrker sålunda motion 1992/93:So289 (v) i

ifrågavarande del.

I motion 1992/93:N296 (c), slutligen, begärs att en utredning

skall tillsättas om JAK (Jord Arbete Kapital) och räntefri

bankverksamhet. Motionären anser att det kan vara av intresse

att officiella beräkningar görs av den privat- och

samhällsekonomiska nyttan av JAK:s räntefria verksamhet. Enligt

motionären har JAK en samlad inlåning på 200 miljoner kronor.

Eftersom dess verksamhet växer i allt snabbare takt ifrågasätter

han om inte en viss samhällelig kontroll av verksamheten är

önskvärd. Detta skulle då kombineras med motsvarande

samhällsansvar, exempelvis i form av garanti för en del av

inlåningen.

JAK är en ideell förening med det formella namnet Jord Arbete

Kapital--Riksförening för ekonomisk frigörelse. Föreningens

ändamål är att sprida kännedom om ränteprincipens

skadeverkningar på samhället och att främja ekonomiskt samarbete

för genomförandet av räntefri finansiering. JAK driver ett

sparlånesystem som fungerar så att den som erlagt medlemsavgift

till föreningen får rätt att öppna ett sparkonto. Den som sparar

i minst sex månader får rätt att låna. Lånebeloppets storlek

beror på hur mycket och hur länge medlemmen sparat. För sparande

och lån utgår ingen ränta, men låntagaren betalar en avgift som

motsvarar JAK:s kostnader för uppläggning av lånet och

administration under spar- och återbetalningstiden. JAK kräver

säkerhet i form av pantbrev eller borgensförbindelse för alla

lån. Som en ytterligare säkerhet måste låntagaren låna 10%

utöver sitt huvudlån. Detta extra lån överförs till JAK:s

garantifond.

Utskottet berörde frågan om hur JAK skall regleras i samband

med behandlingen av det tidigare nämnda förslaget till ny lag om

kreditmarknadsbolag (bet. 1992/93:NU9). Av den redogörelse som

utskottet då lämnade framgår att JAK för närvarande inte

omfattas av någon av de särskilda lagarna för kreditinstitut. I

lagen om finansbolag (3§ andra stycket2) finns ett undantag

för föreningar som bedrivs i syfte att tillgodose medlemmarnas

finansieringsbehov. Detta undantag har emellertid inte överförts

till den nya lagen om kreditmarknadsbolag. I den då föreliggande

propositionen anfördes (prop. 1992/93:89 s. 210) att den

verksamhet som föreningarna bedriver närmast är att jämställa

med bankrörelse och därför bör prövas enligt bankrörelselagen.

Med hänvisning till att det pågick överväganden i

regeringskansliet om hur bl.a. JAK skall regleras i framtiden

avstyrkte utskottet ett motionsyrkande om att JAK skulle

undantas från den föreslagna regleringen. Riksdagen följde

utskottets förslag.

Som tidigare anförts avses lagen om kreditmarknadsbolag träda

i kraft samtidigt med EES-avtalet. Av övergångsbestämmelser till

lagen framgår att den som vid lagens ikraftträdande driver

finansieringsverksamhet som inte fordrar tillstånd får fortsätta

verksamheten under ett år från det att lagen träder i kraft.

Utskottet vidhåller sin ståndpunkt att slutligt

ställningstagande till frågan om reglering av JAK:s verksamhet

bör anstå till dess att det redovisats en närmare bedömning av

om verksamheten är att hänföra till bankrörelse eller någon

annan auktorisationspliktig finansieringsverksamhet eller om det

finns skäl att införa någon särskild lagstiftning just för denna

typ av institut. Med hänvisning härtill och till att

överväganden alltjämt pågår inom regeringskansliet i denna fråga

avstyrker utskottet motion 1992/93:N296 (c).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Finansinspektionens mål och anslag

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 8

punkt E 3

dels godkänner att den övergripande målsättningen för

verksamheten inom Finansinspektionens ansvarsområde skall vara i

enlighet med vad som anges i propositionen,

dels till Finansinspektionen för budgetåret 1993/94

under sjunde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 94510000

kr,

2. beträffande utredning om Finansinspektionen

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N229 yrkande 3 i

ifrågavarande del, 1992/93:N254 i ifrågavarande del och

1992/93:N297,

res. 1 (nyd)

3. beträffande åtgärder för att stärka det finansiella

systemet

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 8

punkt I 9 till Åtgärder för att stärka det finansiella

systemet för budgetåret 1993/94 under sjunde huvudtiteln

anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr,

4. beträffande den finansiella krisens verkningar

att riksdagen avslår motion 1992/93:N229 yrkande 1,

5. beträffande medborgarkommission

att riksdagen avslår motion 1992/93:N279 yrkande 5,

6. beträffande kompetensen inom banksektorn

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N233 och 1992/93:N262,

7. beträffande insättarskydd

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N229 yrkande 2 och

1992/93:N279 yrkande 10,

8. beträffande åtgärdsprogram för olönsamma banker

att riksdagen avslår motion 1992/93:N214,

9. beträffande etablering av nya banker

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N228 yrkande 1 och

1992/93:N229 yrkande 3 i ifrågavarande del,

10. beträffande värdering av bankernas fastigheter

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:L202, 1992/93:N228

yrkande 4 och 1992/93:N279 yrkande 1,

11. beträffande anslag till Bankstödsnämnden

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 8

punkt E 9 till Bankstödsnämnden för budgetåret 1993/94 under

sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr,

12. beträffande chef för Bankstödsnämnden

att riksdagen avslår motion 1992/93:N279 yrkande 17,

13. beträffande oskäliga fallskärmsavtal

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N228 yrkande 2,

1992/93:N229 yrkande 3 i ifrågavarande del och 1992/93:N254 i

ifrågavarande del,

14. beträffande avveckling av fallskärmsavtal

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N278 yrkande 1 och

1992/93:A723 yrkandena 7 och 8,

15. beträffande redovisning av fallskärmsavtal

att riksdagen avslår motion 1992/93:N278 yrkande 2,

16. beträffande lag mot fallskärmsavtal

att riksdagen avslår motion 1992/93:A722 yrkande 4,

17. beträffande styrelseledamöters personliga ansvar

att riksdagen avslår motion 1992/93:A722 yrkande 2,

18. beträffande insyn i banker

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju817 yrkande 12,

1992/93:N228 yrkande 3, 1992/93:N279 yrkandena 2, 4 och 6 och

1992/93:N298,

res. 2 (s)

19. beträffande kapitalförsörjningen

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N272 och 1992/93:N316

yrkande 11,

res. 3 (nyd)

20. beträffande kreditmarknadsnämnd

att riksdagen avslår motion 1992/93:N270,

21. beträffande bankernas räntemarginaler

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N279 yrkande 14 och

1992/93:N309 yrkande 3,

res. 4 (nyd)

22. beträffande konkurrensneutraliteten

att riksdagen avslår motion 1992/93:N263,

23. beträffande stöd till utländska banker m.m.

att riksdagen avslår motion 1992/93:N279 yrkandena 8 och 9,

24. beträffande kontroll av nedskrivningarna

att riksdagen avslår motion 1992/93:N279 yrkande 11,

25. beträffande ersättning för övertagna aktier

att riksdagen avslår motion 1992/93:N279 yrkande 12,

26. beträffande omförhandling av bankstödet

att riksdagen avslår motion 1992/93:N279 yrkande 13,

27. beträffande avskedande av ledningspersonal

att riksdagen avslår motion 1992/93:N279 yrkande 15,

28. beträffande slopande av utdelning

att riksdagen avslår motion 1992/93:N279 yrkande 16,

29. beträffande krav på rationaliseringar m.m.

att riksdagen avslår motion 1992/93:N309 yrkandena 1 och 2,

res. 5 (nyd)

30. beträffande Wasas planerade köp av Bohusbanken

att riksdagen avslår motion 1992/93:N279 yrkande 7,

31. beträffande ägarinsatser m.m. i AB Industrikredit och

Nordbanken

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 8

punkt I 8 till Statliga ägarinsatser m.m. i AB Industrikredit

och Nordbanken för budgetåret 1993/94 under sjunde huvudtiteln

anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr,

32. beträffande skärpning av bankrörelse- och

finansbolagslagstiftningen

att riksdagen avslår motion 1992/93:N284,

33. beträffande ränteinformation

att riksdagen avslår motion 1992/93:N306,

34. beträffande kreditgivning till ungdomar

att riksdagen avslår motion 1992/93:So289 yrkande 2,

35. beträffande räntefri bankverksamhet

att riksdagen avslår motion 1992/93:N296.

Stockholm den 1 april 1993

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Axel

Andersson (s), Gudrun Norberg (fp), Bo Finnkvist (s), Reynoldh

Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Leif Marklund (s), Bengt

Dalström (nyd), Olle Lindström (m), Jan Backman (m), Bo

Bernhardsson (s), Sylvia Lindgren (s), Lennart Daléus (c),

Henrik S Järrel (m) och Roland Lében (kds).

Reservationer

1. Utredning om Finansinspektionen (mom. 2)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.10 som

börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "och

1992/93:N297 (nyd)" bort ha följande lydelse:

Finansinspektionen har emellertid enligt utskottets

uppfattning brustit i sin tillsyn över de finansiella

marknaderna på ett sådant sätt att det härutöver behöver vidtas

omedelbara åtgärder. Därför bör inspektionen under

utredningstiden få en ny styrelse som kan överta ledningen för

verksamheten. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta

till känna. Därigenom skulle motion 1992/93:N297 (nyd) bli

delvis tillgodosedd. Övriga här aktuella motionsyrkanden

avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande utredning om Finansinspektionen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N297 yrkande 2

och med avslag på motionerna 1992/93:N229 yrkande 3 i

ifrågavarande del, 1992/93:N254 i ifrågavarande del och

1992/93:N297 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

2. Insyn i banker (mom.18)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh

Furustrand, Leif Marklund, Bo Bernhardsson och Sylvia

Lindgren (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.18 som

börjar med "Utskottet bedömer" och slutar med "berörda delar"

bort ha följande lydelse:

En första studie av Riksåklagarens särskilda

Eko-utredningsgrupp, som fått i uppdrag att kartlägga eventuella

oegentligheter inom bank- och kreditväsendet, visar att det

förekommit avancerad ekonomisk brottslighet. Det finns anledning

att anta att brottsligheten rör mycket stora belopp. För att

markera samhällets beslutsamhet att bekämpa den ekonomiska

brottsligheten måste riktlinjerna för beviljande av bankstödet

kompletteras. Om oegentligheter har förekommit är det för

allmänhetens förtroende viktigt att dessa kommer upp till ytan.

I samband med att stöd beviljas skall därför en utredning göras

av orsakerna till kreditförlusterna, och den skall bedömas av

Eko-utredningsgruppen. Detta bör enligt utskottets uppfattning

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet

tillstyrker därigenom motion 1992/93:Ju817 (s) i ifrågavarande

del. De övriga nu aktuella motionsyrkandena blir därvid också i

huvudsak tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande

lydelse:

18. beträffande insyn i banker

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju817 yrkande 12

och med anledning av motionerna 1992/93:N228 yrkande 3,

1992/93:N279 yrkandena 2, 4 och 6 och 1992/93:N298 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Kapitalförsörjningen (mom.19)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.19 som

börjar med "Med hänvisning" och slutar med "bankernas

kreditgivning" bort ha följande lydelse:

Det finns enligt utskottets uppfattning så många indikationer

på att bankerna stramar åt krediterna för småföretag att det,

utöver vad som nu sagts, behövs en skyndsam utredning av dessa

frågor. En sådan utredning bör lägga fram konkreta förslag till

hur man kan undvika att livskraftiga företag försätts i konkurs

till följd av bankernas kreditåtstramning.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till

vad utskottet här har anfört. Motion 1992/93:N272 (nyd) skulle

därmed tillgodoses. Härigenom skulle också motion 1992/93:N316

(v) bli delvis tillgodosedd i nu berörd del.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande

lydelse:

19. beträffande kapitalförsörjningen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N272 och med

anledning av motion 1992/93:N316 yrkande 11 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Bankernas räntemarginaler (mom.21)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.21 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "av utskottet" bort

ha följande lydelse:

Det höga ränteläget är skadligt för samhällsekonomin. Hushåll

och företag drabbas hårt. Tillväxten i näringslivet hämmas. I

denna situation måste staten agera snabbt och kraftfullt. Ett

sätt som detta kan ske på är att framtvinga mindre räntegap

mellan in- och utlåning i de banker som är statliga eller får

statsstöd. Härigenom skulle omedelbara positiva effekter kunna

åstadkommas i den svenska samhällsekonomin.

Riksdagen bör i ett uttalande ansluta sig till vad utskottet

här har anfört. Med detta tillstyrker utskottet motion

1992/93:N309 (nyd) i ifrågavarande del. Med ett sådant uttalande

skulle också det aktuella yrkandet i motion 1992/93:N279 (v)

delvis tillgodoses.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande

lydelse:

21. beträffande bankernas räntemarginaler

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N309 yrkande 3

och med anledning av motion 1992/93:N279 yrkande 14 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Krav på rationaliseringar m.m. (mom.29)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.23 som

börjar med "Det ligger" och slutar med "berörda delar" bort ha

följande lydelse:

Utskottet är av den uppfattningen att staten skall ha en

bestämd linje vid förhandlingarna med de banker som söker stöd.

Inriktningen bör vara att alla verksamheter utanför bankens

huvudfunktioner, dvs. in- och utlåning samt

betalningsförmedling, skall avyttras. Härigenom kan man få in

kapital för att stärka kapitalbasen och minska behovet av

statligt stöd. Bankens kostnadsmassa skall också skäras ner

genom kraftiga rationaliseringar som villkor för att bankstöd

skall beviljas. Med det sagda tillstyrker utskottet motion

1992/93:N309 (nyd) i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande

lydelse:

29. beträffande krav på rationaliseringar m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N309 yrkandena 1

och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning1

Propositionen2

Motionerna2

Utskottet6

Inledning6

Finansinspektionen8

Åtgärder för att stärka det finansiella systemet10

Villkor för stöd m.m.15

Fallskärmsavtal15

Insyn i banker16

Bankernas kreditgivning18

Övriga villkor för stöd21

Industrikredit och Nordbanken23

Övriga frågor24

Hemställan27

Reservationer

1. Utredning om Finansinspektionen (nyd)30

2. Insyn i banker (s)30

3. Kapitalförsörjningen (nyd)31

4. Bankernas räntemarginaler (nyd)31

5. Krav på rationaliseringar m.m. (nyd)32