Bet. 1992/93:NU25

Näringsutskottets betänkande

1992/93:NU25

Vissa näringspolitiska frågor

Innehåll

Sammanfattning

Proposition 1992/93:100 bilaga 13

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1992/93

NU25

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1992/93:100 bilaga 13

(Näringsdepartementet) littera A (Näringsdepartementet m.m.),

littera B (näringspolitik m.m.) punkterna 1, 2, 5, 7, 8 och 10,

littera C (exportkrediter m.m.), littera D (marknads- och

konkurrensfrågor) punkterna 2 och 3, littera F (teknisk

forskning och utveckling) punkterna 3 och 8, littera G

(teknologisk infrastruktur m.m.) punkterna 1 och 4--7,

dels proposition 1992/93:100 bilaga 14

(Civildepartementet) littera F (folkrörelsefrågor, kooperativa

frågor m.m.) punkt 2,

dels -- helt eller delvis -- 61 motioner från allmänna

motionstiden.

Upplysningar och synpunkter i olika frågor har inför utskottet

lämnats av företrädare för Näringsdepartementet, Närings- och

teknikutvecklingsverket (NUTEK), Industri- och

nyföretagarfonden, Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga

attachéverksamhet (STATT), Standardiseringskommissionen och dess

konsumentråd samt varvsindustriföretagen. Skrivelser har

inkommit från bl.a. Konsumentverket,

Standardiseringskommissionen, Svenska Fordons Komponent

Gruppen AB, Sveriges industriförbund och Utvecklingsfonden i

Stockholms län.

Sammanfattning

Utskottets inställning -- som sammanfaller med regeringens --

till hur näringspolitiken bör inriktas och utformas tar sin

utgångspunkt i grundsynen att marknadsekonomi är det enda

ekonomiska system som kan åstadkomma tillväxt, meningsfulla

arbeten och resurser för välståndsutveckling i hela landet.

Näringspolitiken skall ges en generell prägel; detaljstyrning

och selektiva insatser skall undvikas.

Socialdemokraternas företrädare kritiserar i en reservation

regeringen för passivitet och förespråkar i stället en mer aktiv

roll för staten inom näringspolitiken. För att komma till rätta

med den industrikris som Sverige nu står inför krävs det enligt

reservanterna näringspolitiska insatser på bred front och med

olika tidsperspektiv. Ett samlat näringspolitiskt program för

små och medelstora företag inom en kostnadsram på 500 miljoner

kronor föreslås. Företrädaren för Ny demokrati efterlyser i en

annan reservation insatser för att förbättra näringslivsklimatet

för de små och medelstora företagen, eftersom det är dessa

företag som kan förväntas svara för en ökad sysselsättning. Han

anser också att det behövs åtgärder för att öka de utländska

investeringarna i Sverige. I en meningsyttring (v) begärs att

regeringen skall lägga fram konkreta förslag om hur en

ekologiskt anpassad tillväxt skall främjas. Vidare bör

näringspolitiken ha en sådan inriktning, sägs det, att den

stimulerar bildandet av nya företag och utvecklingen av små och

medelstora företag.

I anknytning till behandlingen av motioner om de regionala

utvecklingsfonderna föreslår utskottet, mot bakgrund av de små

och medelstora företagens problem med att få sin

riskkapitalförsörjning tillgodosedd, att regeringen skall kunna

bevilja anstånd till december 1994 med de inbetalningar till

staten som utvecklingsfonderna skulle ha gjort i juni 1993 och i

december 1993. Utskottet avstyrker motionsyrkanden med krav på

att den pågående utredningen om utvecklingsfonderna skall basera

sitt arbete på att fonderna skall finnas kvar. I en reservation

(s), med instämmande i meningsyttringen (v), uttalas stöd för

motionsyrkandena. Med anknytning till utvecklingsfonderna

avstyrker utskottet också motioner om stöd till kvinnors

företagande och om nätverk för småföretag för att underlätta

deras inträde på EG-marknaden. Hänvisning görs till regeringens

arbete på dessa områden. Motionsyrkandena får stöd i

reservationer (s) och i meningsyttringen (v).

När det gäller småföretagens riskkapitalförsörjning avstyrker

utskottet även en motion om utökad placeringsrätt för AP-fonden.

Vidare avstyrker utskottet yrkanden om att de nyföretagarlån som

Industri- och nyföretagarfonden lämnar inte endast skall kunna

avse aktiebolag utan också ekonomiska föreningar.

Motionsyrkadena får stöd i reservationer (s), med instämmande i

meningsyttringen (v).

Frågor som rör stöd till uppfinnare och innovatörer har

tagits upp i flera motioner. Utskottet föreslår att riksdagen

hemställer att regeringen omgående skall utreda och i ett

handlingsprogram lägga fram förslag till åtgärder för att stödja

uppfinnare och innovatörer. I ett sådant handlingsprogram skall

möjligheterna prövas att omsätta i konkreta åtgärder olika

förslag som läggs fram i motionerna, t.ex. beträffande ökade

avsättningsmöjligheter för företag och privatpersoner, ändrade

skatteregler, ändrat bidragssystem och inrättande av en

innovationsfond. I en reservation (s) och i meningsyttringen (v)

framläggs också förslag till ökat stöd för uppfinnare och

innovatörer.

Med hänvisning till utskottets principiella inställning att

näringspolitiken bör föras med generella medel avstyrker

utskottet motionsyrkanden om återinrättande av den

verkstadstekniska delegationen (VT-delegationen) och om stöd

till underleverantörer. I reservationer (s) och i

meningsyttringen (v) följs dessa yrkanden upp.

Regeringens förslag till anslag till småföretagsutveckling

tillstyrks av utskottet. I en reservation (s) förordas en ökning

av anslaget med 105 miljoner kronor; det utökade anslaget skall

bl.a. möjliggöra stöd och stimulans till små och medelstora

företag i deras strävanden att komma ut på Europamarknaden. En

ökning av anslaget med 90 miljoner kronor föreslås i

meningsyttringen (v).

Utskottet tillstyrker vidare förslag till anslag under

Civildepartementets huvudtitel avseende stöd till kooperativ

utveckling. I en reservation (s), med instämmande i

meningsyttringen (v), framhålls den kooperativa företagsformen

som ett alternativ och understryks vikten av likvärdiga

konkurrensvillkor.

Vidare tillstyrker utskottet anslag till

Näringsdepartementet, NUTEK, Konkurrensverket, Styrelsen för

teknisk ackreditering, Sprängämnesinspektionen, beträffande

vilka det inte har väckts några motioner.

När det gäller bidraget till den teknisk-vetenskapliga

attachéverksamheten föreslår utskottet, med instämmande i ett

motionsyrkande, att det skall anvisas 5 miljoner kronor mer än

vad regeringen har föreslagit eller 35,6 miljoner kronor. I en

reservation (m, fp, c, kds) uttalas stöd för regeringens

anslagsförslag.

I anslutning till behandlingen av stöd till varvsindustrin

avstyrker utskottet motionsyrkanden om att riksdagen bör agera

för att den svenska varvsindustrin skall ges möjlighet att

konkurrera på likvärdiga villkor med varvsindustrin inom bl.a.

EG-länderna. Enligt utskottet verkar regeringen i denna

riktning. I en reservation (s), med instämmande i

meningsyttringen (v), anses detta inte vara tillräckligt utan

mer direkta åtgärder efterlyses.

Beträffande standardiseringsverksamheten tillstyrker

utskottet det av regeringen föreslagna anslaget. Samtidigt

avstyrks motioner om att det s.k. målrelaterade bidraget skall

bibehållas. I en reservation (s), med instämmande i

meningsyttringen (v), föreslås att det nämnda bidraget skall

bibehållas. Detta anses nödvändigt för att garantera att

konsument- och arbetstagarrepresentanternas inflytande i

standardiseringsarbetet skall kunna tillvaratas.

I betänkandet behandlas slutligen ett antal motioner som rör

bl.a. vissa branschspecifika frågor. Det gäller t.ex.

tjänstesektorn, tekoindustrin och skogsindustrin. Samtliga

motioner avstyrks av utskottet.

En förteckning över alla reservationer finns i

innehållsförteckningen (s.87).

Proposition 1992/93:100 bilaga 13

I den del av proposition 1992/93:100 bilaga 13

(Näringsdepartementet) som behandlas här framlägger regeringen

-- efter föredragning av statsrådet Bo Lundgren -- förslag om

anslag m.m. under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1993/94.

Under här angivna rubriker föreslås följande:

A 1. Näringsdepartementet (s.17)

att riksdagen till Näringsdepartementet för budgetåret 1993/94

anvisar ett ramanslag på 51711000 kr.

A 2. Industriråd/industriattaché (s.17)

att riksdagen till Industriråd/industriattaché för budgetåret

1993/94 anvisar ett ramanslag på 1335000 kr.

A 3. Utredningar m.m. (s.18)

att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94

anvisar ett ramanslag på 18000000 kr.

A 4. Avgifter till vissa internationella organisationer

(s.19)

att riksdagen till Avgifter till vissa internationella

organisationer för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på

4638000 kr.

B 1. Närings- och teknikutvecklingsverket:

Förvaltningskostnader (s.33)

att riksdagen

1. godkänner de övergripande målen för verksamhetsområdena

inom NUTEK:s ansvarsområden i enlighet med vad föredragande

statsrådet har förordat,

2. till Närings- och teknikutvecklingsverket:

Förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett

ramanslag på 172200000 kr.

B 2. Närings- och teknikutvecklingsverket: Utredningar

(s.35)

att riksdagen till Närings- och teknikutvecklingsverket:

Utredningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett

reservationsanslag på 7500000 kr.

B 5. Småföretagsutveckling (s.37)

att riksdagen till Småföretagsutveckling för budgetåret

1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 170000000 kr.

B 7. Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m.

(s.42)

att riksdagen till Täckande av förluster vid viss

garantigivning, m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett

förslagsanslag på 5000000 kr.

B 8. Räntestöd m.m. till varvsindustrin (s.43)

att riksdagen till Räntestöd m.m. till varvsindustrin för

budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 100000000

kr.

B 10. Avveckling av Stiftelsen Institutet för

Företagsutveckling (s.45)

att riksdagen till Avveckling av Stiftelsen Institutet för

Företagsutveckling för budgetåret 1993/94 anvisar ett

förslagsanslag på 1000 kr.

C 1. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB

Svensk Exportkredit (s.46)

att riksdagen till Kostnader för statsstödd

exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret

1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.

C 2. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende

export av fartyg m.m. (s.47)

att riksdagen till Kostnader för statsstödd

exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. för

budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.

C 3. Ersättning för extra kostnader för förmånlig

kreditgivning till u-länder (s.48)

att riksdagen till Ersättning för extra kostnader för

förmånlig kreditgivning till u-länder för budgetåret 1993/94

anvisar ett förslagsanslag på 55000000 kr.

D 2. Konkurrensverket (s.52)

att riksdagen

1. godkänner att den övergripande målsättningen för

verksamheten inom Konkurrensverkets ansvarsområde skall vara i

enlighet med vad föredragande statsrådet har förordat,

2. till Konkurrensverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett

ramanslag på 62000000 kr.

D 3. Särskilda avvecklingskostnader för

Näringsfrihetsombudsmannen och Statens pris- och

konkurrensverk (s.56)

att riksdagen till Särskilda avvecklingskostnader för

Näringsfrihetsombudsmannen och Statens pris- och konkurrensverk

för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.

F 3. Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga

attachéverksamhet (s.94)

att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Sveriges

teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet för budgetåret 1993/94

anvisar ett reservationsanslag på 30630000 kr.

F 8. Ingenjörsvetenskapsakademien (s.95)

att riksdagen till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien

för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 5520000 kr.

G 1. Sprängämnesinspektionen (s.97)

att riksdagen

1. godkänner att avgifterna som tas ut för

Sprängämnesinspektionens verksamhet redovisas under inkomsttitel

på statsbudgeten och att motsvarande utgifter täcks från

ramanslaget,

2. till Sprängämnesinspektionen för budgetåret 1993/94 anvisar

ett ramanslag på 15275000 kr.

G 4. Styrelsen för teknisk accreditering:

Myndighetsverksamhet (s.101)

att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering:

Myndighetsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett

ramanslag på 11150000 kr.

G 5. Styrelsen för teknisk ackreditering:

Uppdragsverksamhet (s.103)

att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering:

Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på

1000 kr.

G 6. Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till

riksmätplatsverksamhet (s.103)

att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag

till riksmätplatsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett

reservationsanslag på 8800000 kr.

G 7. Standardiseringskommissionen (s.104)

att riksdagen till Bidrag till Standardiseringskommissionen

för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 39328000 kr.

Proposition 1992/93:100 bilaga 14

I proposition 1992/93:100 bilaga 14 (Civildepartementet)

framlägger regeringen -- efter föredragning av civilminister

Inger Davidson -- förslag om anslag under trettonde huvudtiteln

för budgetåret 1993/94. Under här angiven rubrik föreslås:

F 2. Stöd till kooperativ utveckling (s. 107)

att riksdagen till Stöd till kooperativ utveckling för

budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 4500000

kr.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1992/93:Fi211 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att skapa bättre förutsättningar för utländska

företag att investera i Sverige,

17. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att förbättra småföretagarklimatet,

31. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att stimulera en ökning av investeringar i

tillverkningsindustrin.

1992/93:Ub613 av Carl Olov Persson (kds) såvitt gäller

yrkandet (4) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om inrättande av lokala

utvecklingscentra.

1992/93:Jo253 av Lennart Brunander m.fl. (c) såvitt gäller

yrkandet (5) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tillgången på riskvilligt

kapital.

1992/93:Jo675 av Karin Pilsäter och Christer Lindblom (båda

fp) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av

småföretagarvänlig politik.

1992/93:N201 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (båda

s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kommunala varuförsörjningsplaner

inom ramen för en total serviceplanering.

1992/93:N203 av Carl Olov Persson (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en utredning som kartlägger vilka faktorer

som gör människor villiga till att ta ansvar och bli egna

företagare.

1992/93:N209 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder för att öka konsumenternas och

personalens information och kunskaper om kooperativa lösningar

inom den offentliga sektorn.

1992/93:N210 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kooperativa alternativ inom företag, omsorg

m.m. för invandrare.

1992/93:N211 av Birgitta Hambraeus (c) och Ulf Björklund (kds)

vari yrkas att riksdagen

1. för budgetåret 1993/94 minskar anslaget A 2 Utredningar

m.m. med 1,5 miljoner kronor,

2. för budgetåret 1993/94 anslår ett i jämförelse med

regeringens förslag till 6 miljoner kronor förhöjt anslag under

F 2, för utökat stöd till Lokala kooperativa utvecklingscentra,

i enlighet med vad som anförts i motionen.

1992/93:N215 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av ekonomiskt stöd för

företagsutvecklingsprojekt i Kalmar län.

1992/93:N216 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av att skapa förutsättningar för en

utbyggnad av Mönsterås Bruk.

1992/93:N220 av Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ett åtgärdsprogram för uppfinnare,

2. beslutar om omfördelning av medel till SUF inom ramen för

Småföretagsutveckling.

1992/93:N221 av Carl Olov Persson och Dan Ericsson i Kolmården

(båda kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nationellt

program för kvalitetsutveckling.

1992/93:N222 av Kristina Svensson och Bo Finnkvist (båda s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att de regionala

utvecklingsfonderna får ett temporärt uppskov med sina

inbetalningsåtaganden till staten för att öka resurserna till

utvecklingslån till små och medelstora företag.

1992/93:N223 av Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

Proteko.

1992/93:N224 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nödvändigheten av att svensk varvsindustri ges

möjlighet att konkurrera på samma villkor som våra grannländer

och EG-länderna,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att svensk industri bör få chans att konkurrera på

lika villkor när det gäller byggandet av t.ex. broar till svensk

infrastruktur, för att värna om svenska arbetstillfällen.

1992/93:N225 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. beslutar att 14,9 miljoner kronor av det i

budgetpropositionen föreslagna bidraget till

Standardiseringskommissionen skall användas till i motionen

beskrivna standardiseringsuppgifter,

2. som sin mening ger regeringen till känna behovet av

deltagande av konsument- och arbetsmiljörepresentanter i det

europeiska standardiseringsarbetet.

1992/93:N230 av Carl Olov Persson och Pontus Wiklund (båda

kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att skapa förutsättningar för

att uppfinningar och patent bättre tas till vara för produktion

i Sverige.

1992/93:N234 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utvecklingsfondernas

finansieringsmöjligheter.

1992/93:N237 av Nils T Svensson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om medel ur anslaget bilaga 13, B 5. Småföretagsutveckling till

Form/Design Center.

1992/93:N238 av Anders Nilsson och Inga-Britt Johansson (båda

s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av studier om

tjänstesektorns utveckling.

1992/93:N239 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av införande av "överlevnadslån" av typ

rekonstruktionslån.

1992/93:N240 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om tillsättandet av en kommitté av sakkunniga från stat och

näringsliv för att utreda hur utländska investeringar i Sverige

kan stimuleras.

1992/93:N241 av Rosa Östh (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna att beslutet om en generell

indragning av kapital från utvecklingsfonderna bör upphävas.

1992/93:N242 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om formerna för stöd till små och medelstora industriföretag.

1992/93:N244 av Jan-Olof Franzén (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av riskkapital till miljövänliga utrustningar och

processer.

1992/93:N245 av Kent Olsson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om BIC-center i Uddevalla.

1992/93:N246 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

omprioritering av resurser till Företagarnas utbildning för

insatser i de mindre och medelstora företagen.

1992/93:N247 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

Centrala hantverksrådet.

1992/93:N248 av Berit Andnor m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kooperativt regionalt nätverk i Europa.

1992/93:N249 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kapitalresurser för småföretag.

1992/93:N251 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om stimulansåtgärder för småföretagen.

1992/93:N253 av Filip Fridolfsson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om egenföretagares borgensåtaganden.

1992/93:N255 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp) såvitt gäller

yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skånskt näringsliv.

1992/93:N261 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen beslutar att, med ändring av tidigare beslut (prop.

1992/93:82, bet. NU19), ekonomiska föreningar skall vara

berättigade till nyföretagarlån på samma villkor som aktiebolag.

1992/93:N264 av Stefan Attefall och Harald Bergström (båda

kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om statens ansvar för att stimulera

tillkomsten av etiska råd och öka den etiska medvetenheten i

näringslivet.

1992/93:N265 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den kooperativa företagsformen skall behandlas

likvärdigt med andra företagsformer,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den kooperativa företagsformens användning skall

uppmuntras och stimuleras.

1992/93:N267 av Bert Karlsson (nyd) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att utreda förutsättningarna för en satsning på s.k.

idécentra på flera platser i landet.

1992/93:N268 av Lisbeth Staaf-Igelström och Kristina Svensson

(båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om stöd till kooperativt

företagande.

1992/93:N269 av Inger Hestvik m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om anslagen F 2 resp. F 4 i bilaga 14 i

budgetpropositionen.

1992/93:N271 av Nils T Svensson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om likvärdiga möjligheter att verka för såväl

kooperativa som andra företag.

1992/93:N273 av Kjell Nilsson och Johnny Ahlqvist (båda s)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur

arbetstagarnas insyn och möjlighet till påverkan i provnings-

och kontrollsystemen liksom i standardiseringsverksamheten skall

kunna förbättras.

1992/93:N280 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inrättande av en innovationsfond för uppfinnar- och

innovationsverksamhet i landet med ett kapital på 100 miljoner

kronor,

2. vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett kapitaltillskott på 100

miljoner kronor till NUTEK för främjande av uppfinnar- och

innovationsverksamheten i landet enligt föreslagna riktlinjer,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i alla utvecklingsfonder inrätta ett s.k.

produktråd i samarbete med SUF:s lokala representant.

1992/93:N281 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en ny näringspolitik,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av regionala utvecklingsfonder för

riskkapitalförsörjning till små och medelstora företag,

9. hos regeringen begär att AP-fonderna ges rätt att placera

ytterligare 10 miljarder kronor i aktier i mindre företag,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en aktivare småföretagarpolitik,

11. (delvis) som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet att utveckla branschprogram och

program för underleverantörer.

1992/93:N285 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utvecklingsfondernas betydelse

för näringsliv och sysselsättning.

1992/93:N290 av Lennart Nilsson och Sverre Palm (båda s) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av villkoren

för svensk varvsindustri syftande till konkurrens på lika

villkor.

1992/93:N291 av Lennart Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att ge Uddevallaregionen en chans till

utveckling av befintligt industrikunnande.

1992/93:N294 av Reynoldh Furustrand m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en samlad redovisning till riksdagen om

insatser för kooperativ utveckling,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den kooperativa företagsformen bör stödjas och

behandlas likvärdigt med andra företagsformer,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om omfördelning av medel för stöd till kooperativ

utveckling.

1992/93:N301 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. hos regeringen begär att regeringen senast i samband med

kompletteringspropositionen återkommer till riksdagen med ett

förslag till ett samlat näringspolitiskt program i ett

Europaperspektiv för småföretag,

2. (delvis) för detta ändamål för budgetåret 1993/94 anvisar

ett anslag på 500000000 kr.

1992/93:N302 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av Verkstadstekniska delegationen.

1992/93:N304 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om resurser till Västsverige,

2. som sin mening ger regeringen till känna att

Näringsdepartementet under 1993 bör avdela särskilda personella

och ekonomiska resurser för att stödja samordning av

näringspolitiska insatser i Västsverige.

1992/93:N307 av Charlotte Branting (fp) och Stina Gustavsson

(c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utbildning för uppfinnare och

produktutvecklare i Grimslöv.

1992/93:N308 av Bengt Rosén och Elver Jonsson (båda fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utbildning av småföretagare budgetåret

1993/94.

1992/93:N314 av Rune Backlund m.fl. (c, m, fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett nationellt projekt för kvalitetsprogram

i små och medelstora företag.

1992/93:N316 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en bra näringspolitik,

2. hos regeringen begär förslag om hur ekologiskt anpassad

tillväxt skall främjas enligt vad i motionen anförts,

3. hos regeringen begär förslag på hur medel från

miljöavgifterna kan fonderas för nya arbetstillfällen,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till uppfinnare och uppfinningar,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om småföretagen,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kooperativt företagande,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om underleverantörerna,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvecklingsfonderna,

13. hos regeringen begär förslag om att utveckla nätverk för

småföretagen enligt vad i motionen anförts,

16. till Näringsdepartementet för budgetåret 1993/94 till

utveckling av småföretag anslår 90000000 kr utöver vad

regeringen föreslagit enligt vad i motionen anförts,

17. till Industriell utveckling inom verkstadsteknikområdet

anslår 50000000 kr för VT-delegationens verksamhet.

1992/93:N317 av Göran Persson m.fl. (s) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett samlat stöd till småföretagsutveckling,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvecklingsfondernas centrala roll,

4. begär att regeringen initierar ett utvecklingsarbete som

sprider kunskap om tillväxtföretag,

5. hos regeringen begär koncentrerade insatser i Södermanlands

län.

1992/93:N318 av Leif Marklund m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet

(2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om Utvecklingsfondens behov av ökade resurser.

1992/93:A410 av Håkan Strömberg m.fl. (s) såvitt gäller

yrkandet (11) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna att utvecklingsfonderna bör erhålla möjligheter att

bevilja kreditgarantier till små och medelstora företags

kapitalförsörjning i Örebro län med omnejd.

1992/93:A426 av Alf Eriksson m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet

(4) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utvecklingen av små och medelstora företag.

1992/93:A810 av Inger Hestvik m.fl. (s) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av utökat kapital till utvecklingsfonderna,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om handlingsprogram för kvinnligt företagande.

1992/93:A811 av Karin Starrin m.fl. (c) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

19. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om personalkooperativt företagande,

20. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om riskvilligt kapital för kvinnligt företagande.

Utskottet

Näringspolitikens inriktning

Regeringen redovisar inledningsvis i Näringsdepartementets

bilaga till budgetpropositionen (prop. 1992/93:100 bil. 13 s.

3--15) sin syn på näringspolitikens allmänna inriktning.

En av regeringens främsta uppgifter är, anförs det, att bryta

den ekonomiska stagnationen och återupprätta Sverige som en

tillväxt- och företagarnation med en stark och växande ekonomi.

I regeringens näringspolitik betonas enskilt ägande,

företagande och sparande, avskaffande av tillväxthämmande

skatter, avreglering och ökad konkurrens, effektivisering och

privatisering av de statliga företagen samt ett snabbt inträde i

EG. De näringspolitiska beslut som riksdagen har fattat under

senare tid innebär sammantagna att en kraftig omläggning av

näringspolitiken har genomförts, framhålls det i propositionen.

Näringspolitiken omfattar ett brett område av frågor inom alla

samhällsområden. Betydelsefulla åtgärder har nu vidtagits för

avreglering och ökad konkurrens inom nästan alla

samhällssektorer, sägs det i propositionen. Regeringen avser att

fortsätta att utveckla de samlade näringspolitiska insatserna

för att stärka marknadsekonomin, riva tillväxthinder och

förbättra det långsiktiga näringsklimatet i Sverige.

Sett över en längre tid har det blivit allt dyrare och

krångligare att starta och driva företag i Sverige, anförs det.

Samtidigt har skatte- och socialförsäkringssystemen byggts ut så

att de sammantagna diskriminerat beskattat arbete och i många

fall motverkat en återgång till arbete från stöd inom

försäkringssystemet.

Näringspolitikens huvuduppgift är nu, enligt regeringen, att

återskapa goda förutsättningar för produktiva investeringar och

produktivt arbete i Sverige. Det privata näringslivet måste ges

en väsentligt bättre konkurrenskraft och bättre förutsättningar

att växa; krav som förstärks av Sveriges anknytning till EG:s

inre marknad genom EES-avtalet. Den ökade internationaliseringen

skärper kraven ytterligare på den svenska ekonomin och

politiken. För att Sverige skall kunna hävda sig i konkurrensen

måste lönsamheten på investeringar vara minst lika hög i Sverige

som i andra länder, sägs det i propositionen.

För att samhällets resurser skall kunna användas effektivt

måste expansionsutrymme skapas för den konkurrensutsatta sektorn

i svensk ekonomi, heter det vidare i propositionen. För att öka

nyföretagandet och minska riskerna för att marknadsdominans och

monopoltendenser utvecklas är det viktigt att marknadstillträdet

är fritt. Den tidigare gradvisa försämringen av den svenska

produktionens kostnadsläge är nu på väg att vändas genom den

målmedvetna politik för prisstabilitet som bedrivs. De senaste

årens strukturella förändringar i ekonomin -- satsningar på ny

teknologi, skattereformen, tillväxtbefrämjande skattelättnader

för bl.a. småföretag, avregleringen av de finansiella

marknaderna och förändringarna av socialförsäkringssystemet --

främjar en effektiv användning av de svenska resurserna, sägs

det i propositionen.

Regeringens näringspolitiska arbete redovisas i

budgetpropositionen under följande sex huvudområden:

satsning på småföretag och tillväxtföretag,

privatisering av statligt ägda företag,

konkurrenspolitik,

teknologisk infrastruktur,

teknisk forskning och utveckling,

energipolitik.

Vad gäller småföretagspolitiken sägs i propositionen att den

nya industriella tillväxten i huvudsak måste komma från de små

och medelstora företagen. De stora företagen sägs vara viktiga

som drivkrafter men kan inte förväntas att i tillräcklig

utsträckning öka sin produktion och sysselsättning. Ny innovativ

kraft måste tillföras näringslivet genom etablering av nya

företag och genom att tillväxtmöjligheterna stärks för särskilt

små och medelstora företag, anförs det.

I propositionen hänvisas till det program för stimulans av

tillväxten av små och medelstora företag som regeringen lade

fram hösten 1991 (prop. 1991/92:51) och som riksdagen senare

anslöt sig till (bet. 1991/92:NU14). Programmet omfattar bl.a.

avreglering, skapande av effektivare konkurrens och förbättrad

riskkapitalförsörjning. Vidare erinras om att statsmakterna har

beslutat om ett flertal förändringar av skattepolitiken till

fördel för småföretagen. Regeringen hänvisar också till de

beslut som riksdagen fattade hösten 1992 om utskiftning av

löntagarfondsmedel till riskkapitalbolag (prop. 1992/93:41, bet.

FiU3) och om riktlinjer för och organisation av statens

medverkan vid finansiering av företagsetableringar och

utvecklingsprojekt i unga företag (prop. 1992/93:82, bet. NU19).

De tre oppositionspartierna redovisar i parti- och

kommittémotioner sina uppfattningar om näringspolitikens

inriktning.

I Socialdemokraternas partimotion 1992/93:N281 anförs att den

rådande ekonomiska krisen, med en förväntad fallande

bruttonationalprodukt (BNP) för tredje året i rad, är en

industrikris. Näringslivets problem är såväl kortsiktiga som

långsiktiga, sägs det i motionen. Till de kortsiktiga problemen

hör bl.a. den kraftiga sänkningen av inhemsk efterfrågan, medan

de långsiktiga problemen gäller svensk industris

konkurrensförmåga och tillväxtpotential.

För att åstadkomma en varaktig förbättring av

näringslivsförhållandena måste näringspolitiken utvecklas och

vidgas, anförs det i motionen. Näringspolitiken måste ges högsta

prioritet och andra politikområden måste inordnas i den

övergripande målsättningen att skapa tillväxt, heter det vidare.

Näringspolitiken skall också drivas så att miljöhänsyn beaktas

-- målet är en uthållig tillväxt för en god miljö, sägs det i

motionen.

Staten har, enligt motionärerna, två huvudfunktioner inom

näringspolitiken, nämligen dels att fastställa regler och ge

allmänna förutsättningar, dels att uppträda på ett mer aktivt

sätt. På det sistnämnda området finns olika instrument, t.ex.

stöd till strukturomvandling, riktade forsknings- och

utvecklingsinsatser, offentlig upphandling och uppsättande av

miljökrav. Till skillnad från regeringen anser motionärerna att

selektiva insatser inom näringspolitiken ibland är nödvändiga.

Regeringen bör senast i samband med

kompletteringspropositionen i april 1993 återkomma med ett

förslag till samlat näringspolitiskt program för små och

medelstora företag, anförs det i motionen. Programmet, som

skulle ligga inom en kostnadsram på 500 miljoner kronor, borde

ha ett Europaperspektiv i två avseenden. För det första borde en

samordning ske med EG:s näringspolitik -- EG har bl.a. särskilda

insatser för små företag. För det andra måste staten

tillhandahålla stöd och stimulans för att företagen skall komma

ut på Europamarknaden. Det näringspolitiska program som begärs i

motionen bör bidra till att skapa följande:

ett aktivt samspel mellan små/medelstora företag och stora

företag,

utrymme för internationella företag att investera i Sverige,

en rimlig räntenivå och rimliga kreditmöjligheter,

ett skattesystem som gynnar både produktion och tillväxt,

satsning på teknisk forskning och utveckling,

stöd till marknadsföring och internationalisering,

försörjning med välutbildad arbetskraft.

Ett liknande krav om att regeringen -- senast i samband med

kompletteringspropositionen -- skall återkomma med ett samlat

näringspolitiskt program riktat till små- och medelstora företag

inom en ram på 500 miljoner kronor framställs i kommittémotionen

1992/93:N301 (s). I det föreslagna näringspolitiska programmet

bör det, enligt motionärerna, klargöras vilka områden som under

1990-talet kan komma att omfattas av EG:s olika branschprogram.

Sveriges näringsstruktur kan dock kräva nationella program på

särskilda områden, vilket regeringen borde beakta.

Hänvisning till partimotionen 1992/93:N281 (s) görs också i

motion 1992/93:N317 (s), som särskilt tar sikte på förhållandena

i Södermanlands län. Det är, enligt motionärerna, viktigt för

småföretagen att staten inför branschprogram, särskilt riktade

till denna företagsgrupp. Detta skulle ansluta till vad som

gäller inom EG, sägs det i motionen.

Ny demokrati kräver i sin partimotion 1992/93:Fi211 att

riksdagen skall uttala sig för att småföretagarklimatet skall

förbättras. Motionärerna vill också ha uttalanden dels om att

det måste skapas bättre förutsättningar för utländska företag

att investera i Sverige, dels om att investeringarna i

tillverkningsindustrin måste öka. Sverige behöver

hundratusentals nya, produktiva arbeten under 1990-talet, anförs

det i motionen. Eftersom det, enligt motionärerna, är i de små

och medelstora företagen som dessa arbeten kan skapas, måste

alla ansträngningar göras för att främja utvecklingen av dessa

företag. Nyföretagandet är ekonomins spjutspets mot framtiden,

heter det. Det är i småföretagen som de nya möjligheterna och

jobben finns. Verksamheten hos de små företagen måste utvecklas

för att denna sektor skall kunna ta över anställda, när den

offentliga sektorn skärs ned och effektiviseras, sägs det i

motionen.

För att åstadkomma en ökad sysselsättning hos små och

medelstora företag krävs det, enligt motionärerna, statliga

insatser och ändrade arbetsrättsregler. Vidare måste mer

kraftfulla satsningar göras på en utbyggnad av infrastrukturen.

Motionärerna anser det inte vara troligt att den

exportbaserade industrin vid nästa högkonjunktur skall kunna

rätta till obalanserna i det strukturella budgetunderskottet. De

två främsta orsakerna härtill anses vara dels att industrin har

flyttat en stor del av sin produktion utomlands, dels att den

produktiva sektorns andel av BNP utgör en minskande andel. En av

politikernas främsta uppgifter måste, enligt motionärerna, vara

att se till att denna andel ökar.

En bra näringspolitik måste, enligt vad som sägs i

Vänsterpartiets partimotion 1992/93:N316, bidra till att

följande mål uppnås:

främjande av en ekologiskt hållbar produktion,

förnyelse och utveckling av olika näringar,

utveckling i hela landet,

tillskapande av arbetsmöjligheter åt både män och kvinnor och

för både låg- och högutbildade personer.

Det behövs förvisso tillväxt i svensk ekonomi, sägs det i

motionen, men den nödvändiga tillväxten måste vara ekologiskt

anpassad. Företagen måste ta hänsyn till miljön på ett annat

sätt än vad som nu sker. Råvaru- och materialbalanser måste

upprättas och livscykel- och kvittblivningsspecifikationer måste

göras. Allt måste utmynna i miljökonsekvensanalyser och

miljökonsekvensbeskrivningar. Produktionen måste, enligt

motionärerna, ställas om från linjär till cirkulär, och sådana

verksamheter som inte klarar miljökraven måste avvecklas.

Motionärerna kräver mot denna bakgrund att regeringen skall

lägga fram konkreta förslag om hur ekologiskt anpassad tillväxt

skall främjas. Vidare föreslås att medel från miljöavgifter

skall fonderas för att nya arbetsplatser skall skapas i

miljövänliga verksamheter.

I motionen sägs vidare att de små och medelstora företagen har

en central roll i svenskt näringsliv och att en viktig del av

det marknadsekonomiska systemet är etablering av nya företag.

Ökningen av sysselsättningen sker främst i småföretagen,

framhåller motionärerna. Nya produkter föds ofta och

förverkligas i dessa företag. Det är därför viktigt, anser

motionärerna, att näringspolitiken stimulerar bildandet av nya

företag och utvecklingen av små och medelstora företag.

Utskottet behandlar i detta avsnitt också fyra motioner från

enskilda motionärer som tar upp övergripande frågor inom

näringspolitiken.

I motion 1992/93:Jo675 (fp) föreslås olika åtgärder för att

främja näringslivsutvecklingen i skärgården. Vid sidan av fiske

och jordbruk är annat småföretagande det viktigaste inslaget för

att hålla skärgården levande, sägs det i motionen. De små

företagens anpassningsförmåga måste tas till vara bättre, anser

motionärerna. En åtgärd som de härvid förordar är att

statsmakterna tillser att onödig byråkrati och fördyrande regler

omedelbart avvecklas.

Frågan om hur utländska investeringar i Sverige skall kunna

stimuleras tas -- förutom i den tidigare nämnda motionen

1992/93:Fi211 (nyd) -- också upp i motion 1992/93:N240 (kds).

Industriinvesteringarna ligger till följd av bl.a.

konjunkturläget och ränteläget på en alltför låg nivå, sägs det

i motionen. Riksdagen borde, mot denna bakgrund, anmoda

regeringen att tillkalla en kommitté bestående av sakkunniga

från stat och näringsliv med uppgift att förutsättningslöst

utreda vad som främjar eller motverkar utländska

industriinvesteringar i Sverige och lägga fram erforderliga

förslag till åtgärder.

Staten bör ha ett ansvar för att tillkomsten av etiska råd i

företagen stimuleras och för att den etiska medvetenheten i

näringslivet ökas, anförs det i motion 1992/93:N264 (nyd). Varje

samhälle bygger på vissa basvärden -- en etik -- och eftersom

marknaden är en del av samhället kan inte marknadsaktörerna

ställa sig utanför etikens krav, anser motionärerna. För att den

etiska medvetenheten skall stärkas och ett förbättrat etiskt

förhållningssätt kunna uppnås bör, enligt motionärerna,

inrättandet av någon form av etiska råd inom medelstora företag

övervägas. Ett sådant etiskt råd skulle ha till uppgift att

utarbeta en etisk policy för företaget och avge rekommendationer

till styrelsen. Staten kan främja en positiv utveckling på

området genom att inrätta råd vid myndigheter och statliga

bolag, anser motionärerna. Vidare borde staten uppmuntra en

etisk debatt i svenskt näringsliv och att etiska råd bildas på

stora och medelstora företag.

För att öka aktivitetsnivån i näringslivet måste

småföretagarnas situation förbättras, anförs det i motion

1992/93:N251 (-). På följande områden behövs det, enligt

motionären, åtgärder:

Konkurrens: Obligatorisk anbudsupphandling bör införas inom

offentlig sektor.

Kapitalförsörjning: Avdragsmöjlighet för

riskkapitalsatsningar, olika typer av villkorslån och en

särskild sparform för risksparande med statligt stöd bör

införas.

Arbetsmarknad/arbetsrätt: Ändrade uppsägningsregler, ökade

möjligheter till provanställning och ändrade turordningsregler

bör införas. Vidare bör möjligheterna att försätta företag som

inte tecknat kollektivavtal i blockad slopas.

Socialförsäkringar: Ett socialförsäkringssystem baserat på

grundtrygghet och ökade självrisker i sjukförsäkringssystemet

bör införas.

Skatter: Ökade möjligheter till ersättning för

processkostnader, rätt att överklaga beslut om skatterevision,

avkortad tid för eftertaxering, kortare handläggningstider för

skattemål, ökade kvittningsmöjligheter, neutral beskattning och

ändrat momssystem bör införas.

Utskottet behandlade våren 1992 (bet. 1992/93:NU20)

motionsyrkanden (nyd) med krav på åtgärder för att stimulera

utländska investeringar i Sverige liknande de som nu är aktuella

i motionerna 1992/93:Fi211 (nyd) och 1992/93:N240 (kds).

Utskottet tillstyrkte då regeringens förslag om ett anslag på

4,5 miljoner kronor till åtgärder för främjande av utländska

investeringar och ansåg att det därutöver inte fanns behov av

ett särskilt uttalande från riksdagens sida. I en reservation

(nyd) uttalades stöd för motionsyrkandena. Riksdagen följde

utskottet.

Det nämnda anslaget har använts för att finansiera en treårig

försöksverksamhet -- Invest in Sweden-projektet -- som startade

år 1990. Verksamheten har hittills koncentrerats till Japan. Ett

investeringskontor etablerades år 1991 i Tokyo och arbetet har

bedrivits i nära samarbete med ambassad, handelssekreterare och

teknisk attaché. Syftet med verksamheten är att aktivt verka för

att öka kännedomen om förutsättningar för investeringar i

Sverige. I en utvärdering av projektet, som har genomförts av

Statskontoret, dras slutsatsen att projektet kan ses som en

långsiktig satsning, vars effekter uppkommer efter ett par år.

Vidare föreslås att verksamheten utvidgas till att omfatta även

andra länder än Japan.

I årets budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 13 s. 41)

föreslås att Invest in Sweden-projektet skall vidgas till att

omfatta bl.a. Storbritannien, Tyskland och Förenta staterna.

Vidare föreslås att Styrelsen för Sverigebilden skall få

huvudansvar vad gäller presentationen utomlands av Sverige som

investeringsland. Styrelsen skall vara den främsta operativa

aktören i genomförandet av verksamheten med Invest in

Sweden-projektet och styrelsens kansli skall tillföras den

personella förstärkning som erfordras, sägs det i propositionen.

Totalt föreslås Styrelsen för Sverigebilden bli anvisad 100

miljoner kronor för såväl Invest in Sweden-projektet som

upphandling av informations- och marknadsföringstjänster inom

turismområdet. Anslaget till Styrelsen för Sverigebilden

behandlas av kulturutskottet.

Beträffande regelreformering, som tas upp i motion

1992/93:Jo675 (fp), kan noteras att det i Finansdepartementets

bilaga till årets budgetproposition lämnas en redogörelse för

arbetet på området (bil. 8 s. 21). Där sägs bl.a. att

regelreformeringsarbetet syftar till att åstadkomma regelsystem

som tillgodoser de övergripande samhälleliga målen till en så

låg samhällsekonomisk kostnad som möjligt. Vidare påpekas att

regelreformering omfattar såväl avreglering som förändringar av

befintliga regler och noggrann utvärdering av förslag till nya

regleringar. I Näringsdepartementets bilaga till

budgetpropositionen tas också frågan om avreglering upp (bil. 13

s. 8). Där sägs bl.a. följande:

Riksdagen har initierat ett omfattande program för

avreglering, privatisering och reformering av regler som hämmar

ett effektivt resursutnyttjande. Flera samhällsområden är

berörda. Insatserna inom byggsektorn, livsmedelsområdet,

energiområdet, transportområdet, arbetsrätten samt post- och

teleområdet bör särskilt nämnas. Ytterligare initiativ kommer

att tas till avregleringar inom nya områden och genomförda

reformer kommer att följas upp. Konkurrensverket har i en

skrivelse till regeringen redovisat möjliga åtgärder för

avreglering och avskaffandet av konkurrenshinder i offentlig

sektor.

Frågan om etikens roll i näringslivet, som tas upp i motion

1992/93:N264 (kds), berörs i finansplanen till årets

budgetproposition (bil. 1 s. 43). Där hänvisas bl.a. till

regeringsförklaringen, i vilken de etiska värdernas

grundläggande betydelse för det svenska samhället betonades.

Dessa värderingar hämtar inte sin kraft från staten, utan från

medborgarna själva, sägs det i propositionen. Vidare betonas att

regeringens inriktning på att skapa långsiktiga och stabila

spelregler, såväl inom det ekonomiska livet som på andra

områden, syftar till att stärka det samspel mellan samhällets

värderingar och offentliga ingrepp, som ger institutionerna och

etiken den livskraft som en god samhällsutveckling kräver.

Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) har i en särskild

skriftserie, Det goda företaget, tagit upp frågor om

företagsetik. I skriftserien ingår böcker som ur olika

synvinklar behandlar frågor om etik och moral i företag. En

handledning ingår också i skriftserien och används i seminarie-

och studiecirkelverksamhet i företagen.

Inom Rådet för forskning om företag och arbete (FA-rådet)

pågår ett forskningsprogram, Ideologi och norm, vilket består av

olika projekt som behandlar frågor om etik i näringslivet. I ett

projekt görs en kartläggning av förekomsten av särskilda

etikkommittéer, etikansvariga tjänstemän och s.k. etiska koder

inom företagen. En rapport avseende detta projekt planeras till

sommaren 1993. Inom forskningsprogrammet pågår också framtagande

av en bok om moralfrågor i företag, som är avsedd att kunna

användas av företagen.

Utskottets inställning till hur näringspolitiken bör

inriktas och utformas tar sin utgångspunkt i grundsynen att

marknadsekonomin är det enda ekonomiska system som kan

åstadkomma tillväxt, meningsfulla arbeten och resurser för

välståndsutveckling i hela landet. Näringspolitiken skall,

enligt utskottets mening, inriktas på att ange de ramar inom

vilka företagen fritt skall få verka. Det är därvid av avgörande

betydelse att näringslivet ges långsiktigt fasta

planeringsförutsättningar och att detaljstyrning och

byråkratiska inslag avskaffas.

Från denna utgångspunkt delar utskottet den syn på

näringspolitikens inriktning som regeringen redovisar i

budgetpropositionen. Som sägs där är en av regeringens främsta

uppgifter att bryta den ekonomiska stagnationen och återupprätta

Sverige som en tillväxt- och företagarnation med en stark och

växande ekonomi.

Den näringspolitik som förordas i Socialdemokraternas parti-

och kommittémotioner står i klart motsatsförhållande till den

politik som utskottet förordar. Socialdemokraternas

näringspolitik, som bl.a. innebär förslag om selektiva insatser

på vissa områden, är enligt utskottets mening ingen framkomlig

väg för att komma till rätta med Sveriges ekonomiska problem.

Det visar erfarenheterna av Socialdemokraternas regeringspolitik

under 1980-talet. Det viktiga är i stället att fullfölja den

ekonomiska politik som regeringen har startat och som bl.a.

innebär att genom generella åtgärder, t.ex. sänkta skatter och

arbetsgivaravgifter, förbättra det allmänna näringslivsklimatet.

Vad gäller synpunkterna som förs fram i Vänsterpartiets

partimotion om att den ekonomiska tillväxten måste vara

ekologiskt anpassad vill utskottet framhålla att det inte kan

anses föreligga något motsatsförhållande mellan ekonomisk

tillväxt och en god miljö. Snarare är det, enligt utskottets

mening, så att ekonomisk tillväxt är en nödvändig grund för att

miljön skall kunna förbättras, samtidigt som en god miljö är en

förutsättning för en gynnsam ekonomisk utveckling och uthållig

tillväxt.

Att stimulera tillkomsten av utländska investeringar i Sverige

-- vilket förespråkas bl.a. i Ny demokratis partimotion -- anser

utskottet vara en viktig del av näringspolitiken. Projektet

Invest in Sweden har just detta syfte. Regeringen föreslår i

budgetpropositionen att verksamheten skall fortsätta och

utvidgas till flera länder. Enligt utskottets mening blir därmed

de aktuella yrkandena i motionerna 1992/93:Fi211 (nyd) och

1992/93:N240 (kds) tillgodosedda.

De frågor som tas upp i motionerna 1992/93:Jo675 (fp) och

1992/93:N264 (kds) om avreglering resp. ökad etisk medvetenhet i

företagen är båda exempel på områden som regeringen prioriterar.

I det föregående har utskottet redovisat vad som sägs i

budgetpropositionen om dessa frågor. Något behov av särskilda

uttalanden av riksdagen kan utskottet inte finna.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga nu berörda

motionsyrkanden.

Småföretagsutveckling

Riskkapitalförsörjning

Bakgrund

Ett företags utvecklingsfaser kan förenklat indelas i fyra

stadier -- projektfas (inkl. idé- och prototypfas),

företagsstart, utvecklings- eller expansionsfas och fortlevnads-

eller tillväxtfas. Det bör framhållas att gränsdragningen mellan

de olika utvecklingsfaserna är flytande och varierar mellan

olika företag. I alla de angivna faserna krävs normalt extern

finansiering i varierande omfattning. Utskottet redogör här

översiktligt för olika finansieringsformer och

finansieringsorgan, med koncentration på sådana med statlig

anknytning. Det stöd som staten lämnar inom ramen för

regionalpolitiken till företag i vissa delar av landet i form av

olika typer av lån och bidrag och som uppgår till totalt ca 2

000 miljoner kronor per år medtas inte här. Näringsdepartementet

har i en informationsbroschyr riktad till företagare lämnat

upplysningar om var företagen kan söka råd och stöd.

I projektfasens första skede, dvs. i tidiga utvecklingsskeden

där det föreligger såväl teknisk som kommersiell risk, kan stöd

tillhandahållas av Närings- och teknikutvecklingsverket

(NUTEK). Tidigare låg denna uppgift hos Styrelsen för teknisk

utveckling (STU). Stödet utgår i huvudsak från ett av NUTEK:s

program, Program 3 (Nya produkter), inom anslaget Teknisk

forskning och utveckling (F 1). Huvuddelen av detta program

inriktas på stöd till teknikbaserade affärsutvecklingsprojekt

hos nya och befintliga småföretag. Förslag beträffande teknisk

forskning och utveckling för treårsperioden 1993/94--1995/96

läggs fram i proposition 1992/93:170 om forskning för kunskap

och framsteg. Utskottet behandlar dessa förslag i betänkande

1992/93:NU30.

De finansiella stödformer som NUTEK använder sig av är

villkorslån, tillskott mot royaltyavtal och garantier. Inom

produktutvecklingsområdet samarbetar NUTEK med Svenska

uppfinnareföreningen, Industri- och nyföretagarfonden, de

regionala utvecklingsfonderna och s.k. teknopoler

(utvecklingsparker, vilka ofta är knutna till högskolor).

Riksdagen beslöt våren 1992, på förslag av regeringen (prop.

1991/92:100 bil. 13, bet. NU20), om minskat anslag till teknisk

forskning och utveckling, i vilket det nyssnämnda programmet Nya

produkter ingår. I regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 har

105 miljoner kronor tagits upp för detta program, jämfört med

134 miljoner kronor föregående budgetår. Enligt uppgift har ca

70 miljoner kronor av dessa medel avsatts för stöd till

produktutveckling under budgetåret 1992/93. Vid

utskottsbehandlingen avgavs reservation (s) och meningsyttring

(v) med krav på högre anslag än vad regeringen hade föreslagit.

NUTEK har inom det aktuella programmet prioriterat verksamhet

med tekniskt nydanande projekt som bedöms ha stor kommersiell

potential. Prioriterade områden är produktutveckling inom

informationsteknik, biomedicinsk teknik, bioteknik, miljö och

Eurekas småföretagsprojekt. Allmän rådgivning till innovatörer

och den speciella stödformen innovatörsbidrag har upphört vid

NUTEK. Rådgivning till innovatörer ombesörjs i stället främst av

de s.k. produktråden -- ett i varje län. Produktrådens

verksamhet finansieras via bidrag från NUTEK samt länsstyrelser

och utvecklingsfonder i de olika länen. Statligt stöd lämnas

även till Svenska uppfinnareföreningens verksamhet.

I projektfasens senare skede -- i övergången till nästa fas,

företagsstarten -- och en bit in i den tredje fasen,

utvecklings- eller expansionsfasen -- kan stöd erhållas från

Industri- och nyföretagarfonden (tidigare Fonden för

industriellt utvecklingsarbete, Industrifonden). Fonden är en

stiftelse som inrättades år 1979 (prop. 1978/79:123, bet. NU59).

Regeringen fastställer stadgar och utser styrelse.

Riksdagen beslöt i december 1992 (bet. 1992/93:NU19), efter

förslag i proposition 1992/93:82 om kapital för nya företag,

m.m., om ombildning av Industrifonden till Industri- och

nyföretagarfonden och om ändrad verksamhetsinriktning för

fonden. Industri- och nyföretagarfondens verksamhet skall ha två

olika huvudinriktningar. Den ena är finansiering för att stödja

utveckling av nya produkter och marknadssatsningar; den andra är

en verksamhet med nyföretagarlån.

Riksdagen beslöt också om hur Industri- och nyföretagarfonden

skall tillföras de resurser som erfordras. Fonden kommer på sikt

att förfoga över ett kapital på ca 2 400 miljoner kronor.

Hälften av dessa medel kommer från Industrifonden. Den andra

hälften skall komma från Småföretagsfonden (se vidare i det

följande).

Industri- och nyföretagarfondens verksamhet med stöd till

produktutveckling och marknadssatsningar skall i första hand

inriktas på innovativa små och medelstora företag med

tillväxtmöjligheter. Finansieringsformerna skall främst ha

formen av villkorslån och kapital mot royalty. Även befintliga

företag kan komma i fråga för stöd. I undantagsfall kan stöd

också lämnas till produktutveckling inom större företag, främst

i sådana fall då underleverantörer förutsätts medverka vid

produktutvecklingen.

Industri- och nyföretagarfondens verksamhet med nyföretagarlån

behandlas i det följande.

I den andra fasen, företagsstarten, och under den tredje

fasen, utvecklings- eller expansionsfasen, kan riskkapital

erhållas från såväl privata som statliga källor. På den svenska

marknaden finns det för närvarande ca tio privata s.k. venture

capital-bolag, varav endast ett mindre antal är inriktade på

små företag. Utmärkande för dessa företag är att de satsar eget

kapital i expansiva, onoterade småföretag.

På den statliga sidan har riksdagen i december 1992, som

tidigare nämnts, fattat beslut om införande av

nyföretagarlån (prop. 1992/93:82, bet. NU19). Enligt detta

system, som tar sin utgångspunkt i det tyska systemet med

EKH-lån (Eigenkapitalhilfe), kan lån lämnas till de nyetablerare

som inte kan lösa finansieringen av sitt företags uppbyggnad på

traditionellt sätt, men som ändå bedöms kunna bedriva en lönsam

verksamhet.

Lånen kan endast sökas i samband med att helt nya aktiebolag

startas av en eller flera fysiska personer. I princip är företag

inom alla näringsgrenar berättigade att söka lån. Två typer av

lån finns att tillgå. Den ena typen beviljas direkt till en

privatperson, som sätter in medlen i företaget i form av

aktiekapital. Den andra lånetypen är s.k. förlagslån som går

direkt till det nybildade företaget.

Lånets löptid är 15 år med 5 års amorteringsfrihet. Lånet är

ränterabatterat i fem år, varav de två första åren är helt

räntefria. Nyföretagaren förutsätts svara för minst 10 procent

av kapitalbehovet med egna medel, medan nyföretagarlånet skall

svara för högst 30 procent. Det resterande behovet förutsätts

bli täckt genom normala bankkrediter. Nyföretagarlånet skall som

mest kunna uppgå till 1 miljon kronor och bör i regel inte

understiga 100 000 kronor. Utskottet uttalade i betänkande

1992/93:NU19 att det kan finnas behov av en viss flexibilitet i

tillämpningen av regeln vad avser den nedre gränsen.

Nyföretagarlånen kan kombineras med regionalpolitiskt stöd och

de starta-eget-bidrag som kan beviljas inom ramen för

arbetsmarknadspolitiken. Den sammanlagda statliga finansieringen

bör därvid inte överstiga 50 procent av kapitalbehovet.

Industri- och nyföretagarfonden är central beslutsinstans när

det gäller nyföretagarlånen. Fonden har tagit fram en

informationsbroschyr med orientering för sökande av

nyföretagarlån. Vid beredning av ansökningar om nyföretagarlån

kan fonden samarbeta med sådana regionala organ som har

kompetens på området, t.ex. utvecklingsfonder, handelskamrar,

nyföretagarcentra och banker. Såväl beredning som löpande

uppföljning av olika låneärenden kan delegeras på samma sätt.

Riksdagen har hösten 1992 också fattat beslut om riktlinjer

för utskiftning av medel ur de förutvarande löntagarfonderna,

som skall användas för små och medelstora företags

riskkapitalförsörjning (prop. 1992/93:41, bet. FiU3). Sammanlagt

6 500 miljoner kronor kanaliseras genom två nyinrättade

portföljförvaltningsbolag och sex direktinvesterande

riskkapitalbolag.

Portföljförvaltningsbolagen skall i första hand bidra till

finansiering av riskkapitalbolag, såväl befintliga som nya. Vart

och ett av portföljförvaltningsbolagen disponerar ett kapital på

ca 2 200 miljoner kronor. Bolagen har möjlighet att också lämna

lånegarantier. Dessutom kan de gemensamt eller vart för sig

bedriva verksamhet med s.k. mellankapital, dvs. utlåning utan

säkerhet, som betraktas ligga mellan eget kapital och

traditionellt lånekapital.

Styrelser har nyligen utsetts i de två bolagen, Förvaltnings

AB Atle och Förvaltnings AB Bure, vilka har säte i Stockholm

resp. Göteborg. Överföringen av medel från de förutvarande

löntagarfonderna har genomförts. För att möjliggöra en notering

av aktierna i portföljförvaltningsbolagen har regeringen begärt

riksdagens bemyndigande att sälja en mindre andel av aktierna

(prop. 1992/93:149). Riksdagen beslutar inom kort i frågan.

Riskkapitalbolagen bygger vidare på de sex bolag som

staten har förvärvat av Småföretagsfonden (se vidare i det

följande). Riskkapitalbolagen skall investera i små företag och

genom aktivt ägarengagemang medverka till investeringsobjektens

tillväxt. Bolagen skall även kunna göra indirekta placeringar

via andra riskkapitalbolag. Vart och ett av de sex bolagen har

ett eget kapital på ca 400 miljoner kronor. Överföringen av

medel från de förutvarande löntagarfonderna har genomförts.

Investeringarna skall huvudsakligen göras via aktier eller

aktierelaterade instrument, men möjlighet att indirekt arbeta

med mellankapital finns också.

De sex regionala riskkapitalbolagen är AB Produra Venture

Capital -- säte i Stockholm, Ven Cap AB -- säte i Uppsala (med

kontor i Stockholm), Partinvest (Partnerinvesteringar i

Göteborg) AB -- säte i Göteborg, Malmöhus Invest AB -- säte i

Malmö, Hidef Kapital AB -- säte i Linköping, och KapN AB -- säte

i Umeå (med kontor i Skellefteå).

På det statliga venture capital-området finns också tills

vidare Småföretagsfonden -- en stiftelse som inrättades år

1984 (1983/94:135, bet. NU42). Därvid överfördes 100 miljoner

kronor som stiftelsekapital till fonden från Allmänna

pensionsfonden. År 1987 (prop. 1986/87:74, bet. NU30) tillfördes

fonden ytterligare 100 miljoner kronor. År 1990 beslöt riksdagen

(prop. 1989/90:88, bet. NU30) att Småföretagsfonden under en

femårsperiod med början år 1990 skulle tillföras ytterligare

sammanlagt 1 miljard kronor. En förutsättning för

resurstillskottet var att huvuddelen placerades i de regionala

riskkapitalbolag som riksdagen samtidigt fattade beslut om.

Småföretagsfonden har haft till uppgift att bistå små och

medelstora företag med riskkapital. Fonden har delvis arbetat

med investment- och utvecklingsbolag, som i sin tur är inriktade

på att göra placeringar av riskkapital i företag inom

småföretagssektorn. Regeringen fastställer stadgarna.

Riksdagen instämde hösten 1991 i regeringens uppfattning att

Småföretagsfonden på sikt borde avvecklas (prop. 1991/92:51,

bet. NU14). Vidare angavs att Småföretagsfondens medel tills

vidare skulle förvaltas av Företagskapital AB (se vidare i det

följande).

I proposition 1992/93:82 om kapital för nya företag, m.m.

föreslog regeringen, som tidigare nämnts, att Småföretagsfondens

medel skall tillföras Industri- och nyföretagarfonden och att

Småföretagsfonden därefter skall avvecklas. Riksdagen ställde

sig bakom detta förslag (bet. 1992/93:NU19).

Småföretagsfondens tillgångar uppgår -- efter försäljning av

aktier i de sex riskkapitalbolagen till ett värde av 760

miljoner kronor -- till totalt ca 1 200 miljoner kronor. Av

dessa utgörs 70 miljoner kronor av engagemang i företag och

resterande ca 1 100 miljoner kronor av likvida medel.

Överläggningar förs nu mellan Näringsdepartementet och

Företagskapital AB om hur förvaltningen av Småföretagsfondens

medel skall avvecklas.

Företagskapital AB bildades som ett kreditbolag i enlighet

med ett avtal år 1972 mellan staten och affärsbankerna (prop.

1972:101, bet. NU44). Aktiekapitalet uppgår till 20 miljoner

kronor och reservfonden till 4 miljoner kronor. Statens andel av

aktiekapitalet utgör 55 procent. Staten och bankerna utser

vardera halva styrelsen; ordföranden utses av regeringen.

Bolagets uppgift är att medverka vid finansieringen av

verksamheten hos små och medelstora företag genom förvärv av

minoritetsposter av aktier eller liknande rättigheter. Bolaget

kan också lämna krediter och ställa garantier. Bolaget ingår

bland de företag i vilka statens aktier får säljas enligt

riksdagens bemyndigande till regeringen hösten 1991 (prop.

1991/92:69, bet. NU10). Enligt överenskommelsen i september 1992

mellan företrädare för regeringen och Socialdemokraterna har det

nu emellertid i princip införts ett moratorium för försäljning

av statliga företag och fastigheter. Riksdagen har på förslag i

proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den

svenska ekonomin godkänt detta (bet. 1992/93:FiU1).

Andra organ som är verksamma på finansieringsområdet under de

andra och tredje faserna, dvs. företagsstarten och utvecklings-

eller expansionsfasen, är de regionala utvecklingsfonderna.

Dessa bildades år 1978 genom ombildning av företagarföreningar i

länen med staten resp. landsting -- och i förekommande fall

kommuner -- som stiftare och huvudmän (prop. 1977/78:40, bet.

NU34). Utvecklingsfonderna är stiftelser, och det finns en fond

i varje län. Styrelserna utses av landstingen.

Verksamheten regleras genom avtal mellan staten, landstingen

och berörda kommuner. Statens huvudmannaskap utövas av NUTEK.

Nuvarande avtal omfattar fyraårsperioden 1991--1994. Därefter

förlängs avtalen i perioder om sex år, såvida inte uppsägning

sker av någondera parten. Uppsägning skall göras senast ett år

innan ny avtalsperiod inleds.

Utvecklingsfonderna bedriver finansieringsverksamhet enligt

föreskrifter i förordningen (1987:894) om statlig finansiering

genom regional utvecklingsfond. De kan lämna lån, garantier och

s.k. utvecklingskapital. Fr.o.m. den 15 mars 1993 kan de också

lämna nyföretagarlån på samma villkor som gäller för Industri-

och nyföretagarfonden. För samtliga finansieringsformer gäller

att risknivån skall vara så hög att banker och andra privata

kreditinstitut inte är beredda att medverka i finansieringen.

Fonderna skall i första hand finansiera företag som har högst

200 anställda. Lånefonderna skall hållas skilda från

utvecklingsfondernas övriga medel och förvaltas så att kraven på

god avkastning, långsiktighet och riskspridning tillgodoses.

Enligt uttalanden från statsmakterna innebär detta att varje

utvecklingsfond långsiktigt skall bevara sitt kapital.

Utvecklingsfondernas samlade kapital för finansieringsändamål

uppgick i december 1992 till ca 2 500 miljoner kronor. Riksdagen

har vid två skilda tillfällen beslutat att fonderna t.o.m. år

1997 skall betala in sammanlagt 1 600 miljoner kronor till

staten (prop. 1989/90:88, bet. NU30 och prop. 1991/92:51, bet.

NU14). Av dessa medel har ca 300 miljoner kronor betalats in

fram t.o.m. december 1992. När samtliga inbetalningar är

verkställda i december 1997 beräknas fonderna disponera ett

kapital på ca 1200 miljoner kronor.

Utskottet behandlade våren 1992, med anledning av

motionsyrkanden, likviditetssituationen i utvecklingsfonderna

(bet. 1991/92:NU20). Därvid konstaterade utskottet att det

förelåg stora skillnader mellan de olika fonderna vad avsåg

andelen likvida medel. I januari 1992 varierade denna andel

mellan 5 och 85 procent. Utskottet betecknade detta förhållande

som anmärkningsvärt och förutsatte att fonderna skulle tillse

att en aktivering av medlen kom till stånd. Samtidigt anförde

utskottet att det, med hänsyn till att ett aviserat förslag om

nyföretagarlån hade senarelagts, var rimligt att de

utvecklingsfonder som i januari 1992 hade en låg andel likvida

medel -- under 50 procent -- beviljades anstånd till den 30 juni

1993 med inbetalning av de medel som skulle ha gjorts i december

1992. Riksdagen följde utskottets förslag.

Regeringen har givit NUTEK i uppdrag att dels medge dessa

anstånd, dels lämna en redogörelse för utvecklingsfondernas

finansieringsverksamhet t.o.m. år 1992. Enligt preliminära

uppgifter från NUTEK har den genomsnittliga likviditetsandelen

stigit från 53 procent till 57 procent mellan december 1991 och

december 1992. Antalet utvecklingsfonder som har en

likviditetsandel över 50 procent har under motsvarande period

stigit från 13 till 18.

Efter beslut av regeringen i januari 1993 har en särskild

utredare (N 1993:01), riksdagsledamoten Bengt Wittbom (m),

tillkallats för att se över de regionala utvecklingsfondernas

framtida ställning och roll som stödorgan för små och medelstora

företag. Enligt direktiven (dir. 1993:2) har utredaren i uppdrag

att:

kartlägga utvecklingsfondernas nuvarande verksamhet,

överväga behovet av utvecklingsfonderna och vilka

verksamhetsuppgifter fonderna bör kunna ha framöver,

överväga med vilka resurser och i vilka former verksamheten

kan bedrivas i framtiden,

överväga lämplig organisationsform och lämpliga huvudmän för

utvecklingsfonderna,

analysera och lägga fram förslag beträffande

utvecklingsfondernas framtida roll och organisation när det

gäller de små och medelstora företagens kapitalförsörjning.

Utredningsarbetet, som följs av en parlamentarisk

referensgrupp, skall redovisas senast den 1 augusti 1993.

Norrlandsfonden bedriver en med utvecklingsfonderna

likartad verksamhet. Norrlandsfonden är en stiftelse som

bildades av staten år 1961 (prop. 1961:77, bet. SU89). Fonden

har till uppgift att främja främst små och medelstora företags

utveckling i de fyra nordligaste länen. Verksamheten regleras av

stadgar som fastställs av regeringen. Ordföranden och fyra

ledamöter i styrelsen utses av regeringen. Resterande fyra

ledamöter utses av landstingen i de fyra berörda länen. Ansvaret

för Norrlandsfonden har inom regeringen nyligen överförts från

Näringsdepartementet till Arbetsmarknadsdepartementet.

Norrlandsfonden skall ta initiativ till och stödja

industriellt utvecklingsarbete, utredningar, inventeringar och

forskning av betydelse för näringslivet inom fondens

verksamhetsområde. Vidare kan fonden stödja industriell

etablering och utbyggnad. Fonden kan delta i finansiering genom

bidrag, garantier, skuldebrev och medelstillskott med

återbetalning i form av royalty. Fonden har byggts upp med

medelstillskott först från vinstmedel från

Loussavaara-Kiirunavaara AB (LKAB), därefter direkt över

statsbudgeten. Sedan år 1985 har inga nya medelstillskott skett.

Norrlandsfonden har en balansomslutning på ca 500 miljoner

kronor.

Under de tre senare utvecklingsfaserna för ett företag --

företagsstarten, utvecklings- eller expansionsfasen och

fortlevnads- eller tillväxtfasen -- har bankerna en

dominerande roll som finansiär. Som ett utryck för bankernas

betydelse kan noteras att deras utlåning till små och medelstora

företag uppgår till i storleksordningen 200 miljarder kronor.

Den totala utlåningen till icke-finansiella företag uppgår till

ca 500 miljarder kronor.

För mogna företag, dvs. företag i fortlevnads- och

tillväxtfasen, finns finansieringsmöjligheter via

börsintroduktion. Introduktion på den s.k. OTC-marknaden är

också en finansieringsmöjlighet i denna fas, liksom i

utvecklings- eller expansionsfasen.

Utvecklingsfonderna

Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet är föremål för

yrkanden i tio motioner. Det är främst två frågor som tas upp.

Den ena är krav på ett uttalande av riksdagen om att en

utgångspunkt för den tidigare nämnda utredningen om

utvecklingsfonderna skall vara att fonderna skall finnas kvar.

Detta tas upp i sju av motionerna. Den andra frågan gäller

behovet av uppskov eller omförhandling av utvecklingsfondernas

beslutande inbetalningar till staten. Utskottet behandlar

frågorna var för sig.

I Socialdemokraternas partimotion 1992/93:N281 sägs att den

nyligen tillsatta utredningen om utvecklingsfonderna innebär att

fondernas existens ifrågasätts. Riskkapitalmarknaden är, enligt

motionärerna, ett område där det är nödvändigt med ett samspel

mellan offentliga och privata aktörer. Riksdagen borde därför

göra ett uttalande om att utvecklingsfonderna utgör en viktig

regional resurs i frågan om riskkapitalförsörjningen till små

och medelstora företag. Också i motion 1992/93:N317 (s) begärs

att riksdagen skall uttala sig för att utvecklingsfonderna skall

finnas kvar. Enligt motionärerna ifrågasätts

utvecklingsfondernas existens i direktiven till utredningen om

fonderna. De anser att fondernas huvudmannaskap kan övervägas

men vänder sig bestämt mot tanken på en avveckling.

Även i Vänsterpartiets partimotion 1992/93:N316 krävs

uttalande av riksdagen om att utvecklingsfonderna bör få behålla

sin finansieringsverksamhet. Detta är viktigt, anser

motionärerna, eftersom det ännu är för tidigt att bedöma

effekterna av de beslut som riksdagen under det gångna året har

fattat beträffande riskkapitalförsörjning.

Den naturliga utgångspunkten för utredningen om

utvecklingsfonderna bör vara att fonderna skall vara kvar, sägs

det i motion 1992/93:N285 (c). Det är viktigt, anser

motionärerna, att utvecklingsfondernas verksamhet med att förse

små och medelstora företag med riskkapital kan fortleva och

vidareutvecklas.

I tre motioner tas frågan om utvecklingsfondernas

finansieringsverksamhet upp utifrån förhållanden i vissa

speciella delar av landet. Det behövs ett tillskott av

riskkapital om 250 miljoner kronor till Norrlands inland under

en femårsperiod, anförs det i motion 1992/93:N249 (s). Medlen

borde hanteras av utvecklingsfonderna. I motion 1992/93:N318 (s)

sägs att kapitalförsörjningsläget i Norrbottens län är

bekymmersamt. För att underlätta företagsutvecklingen i

Norrbotten bör, enligt motionärerna, ytterligare resurser

tillföras utvecklingsfonden i länet. Utvecklingsfonderna bör få

behålla det finansieringskapital de har, anförs det i motion

1992/93:A410 (s). Vidare bör utvecklingsfonderna ges möjlighet

att bevilja garantier för banklån inom en ram som motsvarar fyra

gånger det egna kapitalet, anser motionärerna.

En särskild utredare har, som redovisats i föregående avsnitt,

tillkallats för att se över utvecklingsfondernas framtida

ställning och roll som stödorgan för små och medelstora företag.

I utredningsarbetet ingår bl.a. att överväga behovet av

utvecklingsfonderna och vilka verksamhetsuppgifter fonderna bör

kunna ha framöver samt att lägga fram förslag beträffande

fondernas framtida roll och organisation när det gäller de små

och medelstora företagens kapitalförsörjning. Utredningsarbetet,

som följs av en parlamentarisk referensgrupp, skall redovisas

senast den 1 augusti 1993.

Regeringen aviserade hösten 1992 i proposition 1992/93:82 om

kapital för nya företag, m.m. tillsättandet av utredningen om

utvecklingsfonderna. Utskottet såg positivt på detta och

avstyrkte därvid motionsyrkanden om att riksdagen skulle uttala

sig för att utvecklingsfonderna skall finnas kvar (bet.

1992/93:NU19). I en reservation (s), med instämmande i en

meningsyttring (v), uttrycktes stöd för motionsyrkandena.

Riksdagen följde utskottet.

Utskottet står fast vid sin ståndpunkt från hösten 1992.

Det är viktigt att utredningen om utvecklingsfonderna kan arbeta

relativt förutsättningslöst. Därför finns det, enligt utskottets

mening, ingen anledning för riksdagen att på förhand göra

uttalanden om utvecklingsfondernas framtida roll m.m. av den typ

som krävs i de här aktuella motionerna.

Med det anförda avstyrker utskottet de sju nu aktuella

motionerna i berörda delar.

I tre motioner behandlas frågan om utvecklingsfondernas

inbetalningar till staten.

Riksdagen bör besluta om ett temporärt uppskov för

utvecklingsfondernas inbetalningar till staten, anförs det i

motion 1992/93:N222 (s). Detta skulle frigöra kapital för

regionala utvecklingslån.

Trots att det har vidtagits åtgärder från statsmakternas sida

för att öka tillgången på riskkapital kvarstår det, enligt vad

som anförs i motion 1992/93:N234 (s), brister i

finansieringssystemet. Staten bör, anser motionärerna, tillföra

ytterligare riskkapital åtminstone fram till dess att den

svenska ekonomin har förbättrats och bankväsendet har sanerats.

En tänkbar lösning kan härvid vara, sägs det, att det sker en

omförhandling av de inbetalningsåtaganden som

utvecklingsfonderna har gjort.

Riksdagens beslut om inbetalningar från utvecklingsfonderna

har tagits utan hänsyn till att likviditeten varierar starkt

mellan de olika fonderna, hävdas det i motion 1992/93:N241 (c).

Utvecklingsfonden i Uppsala län hör, enligt motionären, till de

fonder som har den lägsta likviditeten, vilket beror på att hela

kapitalet har satsats i företag. Det är nödvändigt att riksdagen

ändrar beslutet om en generell indragning av kapital från

utvecklingsfonderna, anser motionären.

Riksdagen har, som redovisats i det föregående, fattat beslut

om att utvecklingsfonderna t.o.m. år 1997 skall betala in

sammanlagt 1600 miljoner kronor till staten. Fram t.o.m.

december 1992 har fonderna betalat in ca 300 miljoner kronor. Av

resterande ca 1300 miljoner kronor skall ca 100 miljoner

kronor betalas in i juni 1993, vardera ca 320 miljoner kronor i

december åren 1993, 1994 och 1995 samt vardera ca 120 miljoner

kronor i december åren 1996 och 1997.

Utskottet behandlade våren 1992, som tidigare redovisats,

likviditetssituationen i utvecklingsfonderna. Utskottet

konstaterade därvid att det förelåg stora skillnader mellan de

olika fonderna vad avsåg likviditetsandelen. Denna varierade i

januari 1992 mellan 5 och 85 procent. Utskottet betecknade detta

förhållande som anmärkningsvärt och förutsatte att en aktivering

av medlen skulle komma till stånd.

Enligt uppgift från NUTEK har någon nämnvärd förändring vad

avser likviditetssituationen hos utvecklingsfonderna inte skett

under det senaste året. Den genomsnittliga likviditetsandelen

har stigit från 53 till 57 procent mellan december 1991 och

december 1992. Variationen i likviditetsandel mellan de olika

fonderna är fortfarande stor. I december 1992 varierade denna

andel mellan 20 och 87 procent. Antalet utvecklingsfonder som

har en likviditetsandel under 50 procent har sjunkit från 11

till 6 fonder.

Vid överväganden om vilken likviditetsandel som är rimlig

finns det ett antal omständigheter som bör beaktas.

Förvaltningen av fondernas medel skall, som tidigare nämnts, ske

på ett sådant sätt att de bevarar sitt värde. Detta kan innebära

att vissa utvecklingsfonder blir alltför försiktiga i sin

finansieringsverksamhet. Vidare påverkar de beslutade

inbetalningarna av medel till staten utvecklingsfondernas behov

av likvida medel. Det är också så att utvecklingsfonderna i den

norra delen av landet i genomsnitt har en högre likviditetsandel

än övriga fonder. Därvid bör noteras att det i norra Sverige

länge har funnits tillgång till andra typer av kapitalstöd för

företagen -- t.ex. lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån --

än vad som har varit tillgängligt i andra delar av landet.

Variationen mellan utvecklingsfonderna i fråga om

likviditetsandel kan sålunda till viss del förklaras av olika

faktorer. Enligt utskottets mening kan de angivna

förklaringarna dock inte anses tillräckliga. Att

utvecklingsfonderna ännu inte i större utsträckning har

ombesörjt att en ökad aktivering av lånemedlen kommer till stånd

är, mot bakgrund av den rådande situationen på

riskkapitalmarknaden, inte acceptabelt. Det faktum att fonderna

har förbundit sig att under en relativt lång tidsperiod -- fram

t.o.m. år 1997 -- göra inbetalningar till staten bör, enligt

utskottets mening, inte innebära något hinder för att fonderna

skall bedriva en välplanerad, aktiv utlåningsverksamhet.

Utskottet förutsätter därför att utvecklingsfonderna omgående

tillser att en ökad aktivering av medlen uppnås.

Frågan om hur utvecklingsfonderna bedriver sin

finansieringsverksamhet kommer att bli belyst genom den

kartläggning som utredningen om utvecklingsfonderna har i

uppdrag att genomföra. Enligt utskottets mening är det viktigt

att utredningen klargör orsakerna till varför det är så stora

variationer mellan de olika utvecklingsfonderna.

Riksdagen har, som tidigare nämnts, under hösten 1992 fattat

beslut om medel till riskkapitalbolag och om utvidgad verksamhet

för Industri- och nyföretagarfonden. De små och medelstora

företagen har dock -- framför allt beroende på den rådande

bankkrisen -- problem med att få sin riskkapitalförsörjning

tillgodosedd. Mot denna bakgrund och med hänvisning till det

pågående utredningsarbetet om utvecklingsfonderna anser

utskottet att det kan finnas skäl till att bevilja anstånd med

de inbetalningar som utvecklingsfonderna skulle ha gjort i juni

1993 resp. i december 1993. Regeringen bör således kunna medge

utvecklingsfonder, som har svårigheter med att från sina

lånefonder tillhandahålla medel till små och medelstora företag,

anstånd till december 1994 med de inbetalningar som skulle ha

gjorts under år 1993. Riksdagen bör i ett uttalande anmoda

regeringen att dra försorg om detta. Kostnaderna för staten i

form av utebliven ränteintäkt från dessa medel är svåra att

beräkna. Överslagsmässigt uppskattar utskottet kostnaderna på

helårsbasis till ca 10 miljoner kronor. Det bör ankomma på

regeringen att avgöra om de berörda utvecklingsfonderna skall

svara för dessa kostnader.

Genom ett sådant uttalande av riksdagen som utskottet här har

förordat blir motionerna 1992/93:N222 (s), 1992/93:N234 (s) och

1992/93:N241 (c) till viss del tillgodosedda.

AP-fondens placeringsrätt

För att underlätta kapitalförsörjningen för i första hand de

små och medelstora företagen bör medel ur Allmänna

pensionsfonden (AP-fonden) kunna placeras i aktier i dessa

företag, anförs det i motion 1992/93:N281 (s). AP-fonden bör,

enligt motionärerna, ges rätt att placera ytterligare 10

miljarder kronor i aktier. Motionärerna säger sig vara beredda

att överväga nya former för den utökade placeringsrätten i syfte

att skapa en bred uppslutning kring verksamheten.

Förslag om utökad placeringsrätt för AP-fonden framlades våren

1991 i en promemoria (Ds 1991:14) av den dåvarande

socialdemokratiska regeringen. Avsikten var att under riksmötet

1991/92 lägga fram en proposition med förslag till ny

organisation för AP-fonden, baserat på promemorian.

I näringsutskottets yttrande 1991/92:NU1y till finansutskottet

hösten 1991 över proposition 1991/92:36 om avveckling av

löntagarfonderna krävdes i en avvikande mening (s) med

instämmande i en meningsyttring (v) att regeringen skulle

anmodas att lägga fram förslag om utökad placeringsrätt för

AP-fonden. Motsvarande ställningstagande kom till uttryck i

finansutskottet (bet. 1991/92:FiU9). På förslag av de båda

utskotten avslog riksdagen detta yrkande.

Utskottet intar samma principiellt avvisande hållning till

förslaget om utökad placeringsrätt för AP-fonden, som närings-

och finansutskotten gjorde hösten 1991. Statens roll bör, enligt

utskottets mening, vara att främja det enskilda företagandet

genom att skapa stabila och väl fungerande spelregler. En

intressekonflikt kan uppkomma om staten samtidigt uppträder som

företagare och som utformare av de regler som gäller för

näringslivets verksamhet. De bästa förutsättningarna för en väl

fungerande ekonomi skapas genom ett enskilt ägt och

decentraliserat näringsliv.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 1992/93:N281 (s) i

berörd del.

Nyföretagarlånen

Riksdagen bör tillse att även ekonomiska föreningar -- och

inte enbart aktiebolag -- skall ha möjlighet att erhålla

nyföretagarlån från Industri- och nyföretagarfonden, anförs det

i fyra motioner.

I svensk rätt är konkurrensneutraliteten mellan olika

företagsformer en viktig hörnpelare, sägs det i motion

1992/93:N261 (s). Samma inställning kännetecknar EG-rätten. I

motionen hävdas att utskottets uttalande i betänkande

1992/93:NU19 (se vidare i det följande) var behäftat med sakliga

fel. Det finns t.ex. ingen skillnad i insynsmöjligheter mellan

aktiebolag och ekonomiska föreningar, anförs det. Vidare talar

erfarenheter av uthållighet i företagandet snarare för den

kooperativa formen än för bolagsformen, menar motionärerna.

Den kooperativa företagsformen, anförs det i motion

1992/93:N265 (s), kan komma att spela en betydelsefull roll i

förstärkningen av konsumentinflytande i den offentliga sektorns

förnyelse och i framväxten av alternativa finansiella system.

Det är därför, enligt motionärerna, av utomordentlig vikt att

riksdagen erkänner den kooperativa företagsformens

likaberättigande, t.ex. genom att ändra reglerna om

nyföretagarlån.

De kooperativa företagen omfattas inom EG av samma program och

förmåner som de små och medelstora bolagen, sägs det i motion

1992/93:N271 (s). I den svenska lagstiftning som skall skapa

ramen för småföretagsfrämjande åtgärder bör också, enligt

motionärerna, de små och de nya kooperativa företagen

inkluderas. Detta gäller t.ex. beträffande nyföretagarlånen.

Nyföretagarlånen får inte begränsas till att bara gälla

aktiebolag utan måste även kunna ges till kooperativa företag

och ekonomiska föreningar, anförs det i motion 1992/93:Jo253

(c). Detta ses av motionärerna som en del av de åtgärder som

krävs för att ta till vara och uppmuntra de initiativ till

företagsamhet som finns på landsbygden.

De nyföretagarlån från Industri- och nyföretagarfonden som

riksdagen fattade beslut om i december 1992 kan, som tidigare

redovisats, endast sökas i samband med att helt nya aktiebolag

bildas. I samband med riksdagens beslut om nyföretagarlån

avslogs motionsyrkanden (s; v; -) om att även ekonomiska

föreningar och kooperativa företag skulle kunna beviljas sådana

lån. Utskottet anförde (bet. 1992/93:NU19 s. 16) att det är

lämpligt att avgränsa nyföretagarlånen till aktiebolagsformen,

eftersom denna bolagsform bl.a. innebär att kontrollen av att

medlen används för de avsedda syftena underlättas. Vidare

anfördes att en avgränsning till aktiebolagsformen innebär att

mindre uthålliga företagare avskiljs. I en reservation (s), med

instämmande i en meningsyttring (v), uttalades stöd för

motionsyrkandena.

Regeringen har, som tidigare redovisats, i februari 1993,

fattat beslut om ändring i den förordning (1987:894) som

reglerar utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet. Ändringen

innebär att utvecklingsfonderna ges möjlighet att lämna

nyföretagarlån på i princip samma villkor som Industri- och

nyföretagarfonden. Dock skall ekonomiska föreningar, enskilda

firmor och handelsbolag ha samma möjlighet som aktiebolag att

erhålla nyföretagarlån från utvecklingsfonderna.

Utskottet noterar att regeringens beslut om att

utvecklingsfonderna skall kunna lämna nyföretagarlån till alla

kategorier av företag, dvs. också till ekonomiska föreningar,

ligger i linje med de krav som framförs i de här aktuella

motionerna. Beträffande de nyföretagarlån som lämnas från

Industri- och nyföretagarfonden vidhåller utskottet sin

uppfattning att lånen bör avgränsas till aktiebolag. Motionerna

1992/93:N261 (s), 1992/93:N265 (s), 1992/93:N271 (s) och

1992/93:Jo253 (c) avstyrks med det sagda.

Riskkapitalbolagens verksamhet

Frågor om riskkapitalbolagens verksamhet tas upp i två

motioner -- motionerna 1992/93:N244 (m) och 1992/93:Jo253 (c).

Bristen på riskvilligt kapital gör att utveckling av

miljövänliga utrustningar och processer starkt hämmas, anförs

det i den förstnämnda motionen. Därför vore det, enligt

motionärerna, angeläget om en del av det kapital som förmedlas

via de nyinrättade riskkapitalbolagen kunde användas för detta

ändamål.

Det är av största vikt att de regionala riskkapitalbolagen i

sin verksamhet prioriterar de små företagen, sägs det i den

andra motionen. Bolagens uppgift måste vara att tillgodose nya

och befintliga småföretags kapitalbehov för investeringar som

inte genast ger avkastning, men som långsiktigt stärker och

utvecklar företagen, anser motionärerna.

Riskkapitalbolagen skall, som tidigare redovisats, ha till

uppgift att förse små och medelstora företag med riskkapital.

Denna inriktning av verksamheten framgår såväl av

bolagsordningar som av den proposition (prop. 1992/93:41) som

låg till grund för beslutet om överföring av medel från

löntagarfonderna till riskkapitalbolagen. I näringsutskottets

yttrande (1992/93:NU3y) till finansutskottet över denna

proposition framhölls vikten av att riskkapitalbolagen styr sin

verksamhet just mot de små och medelstora företagen. Något behov

av ett uttalande av riksdagen av den typ som begärs i motion

1992/93:Jo253 (c) kan utskottet mot denna bakgrund inte

finna.

När det gäller den fråga som tas upp i motion 1992/93:N244 (m)

om satsningar på utveckling av miljövänliga utrustningar och

processer konstaterar utskottet att riskkapitalbolagen i princip

har möjlighet att finansiera denna typ av projekt. Det är dock

varje enskilt bolag som självständigt har att fatta beslut om

vilka kapitalplaceringar som skall göras.

Med det anförda avstyrker utskottet de båda här aktuella

motionerna i berörda delar.

Rekonstruktionslån

Regeringen bör pröva förutsättningarna för införande av någon

form av rekonstruktionslån, föreslås det i motion 1992/93:N239

(c). Lånen skulle ha karaktär av "överlevnadskapital" med högre

risktagande än andra lån och kunna ges till företag med goda

produkter och tillväxtmöjligheter, vilka i den nuvarande

kraftiga lågkonjunkturen riskerar att slås ut. Lånen skulle vara

en form av villkorslån, som skall återbetalas när företaget i

fråga återfått normal betalningsförmåga. Rekonstruktionslånen

bör, enligt motionären, kunna finansieras med medel som har

avsatts för arbetsmarknadsåtgärder.

Insolvensutredningen har i sitt slutbetänkande, Lag om

företagsrekonstruktion (SOU 1992:113), lagt fram förslag bl.a.

om ett nytt rekonstruktionsförfarande, företagsrekonstruktion,

som ersättning för konkurs i vissa fall. Det gäller krisföretag

som är livsdugliga eller vars verksamhet helt eller delvis

fortsättningsvis kan bedrivas i någon form.

Företagsrekonstruktion innebär att en gäldenär som driver

näringsverksamhet, efter betalningsinställelse och under

medverkan av en av rätten utsedd administratör, söker

rekonstruera verksamheten och träffa en ekonomisk uppgörelse med

sina borgenärer utan konkurs. Betänkandet är nu föremål för

remissbehandling; remisstiden utgår den 1 juni 1993.

Enligt vad utskottet har erfarit har Företagarnas

riksorganisation i skrivelser till regeringen fört fram liknande

förslag om rekonstruktionslån till företag som det här aktuella.

Ärendet är under beredning i regeringskansliet.

Det kan noteras att såväl utvecklingsfonderna som

riskkapitalbolagen i princip har möjlighet att delta med

finansiering vid rekonstruktion av företag om det bedöms

lämpligt.

Enligt utskottets mening är det angeläget att finna en

lösning på det problem som tas upp i den aktuella motionen. Med

hänvisning till det beredningsarbete som pågår inom

regeringskansliet beträffande bl.a. Insolvensutredningens

förslag anser utskottet inte att det nu är befogat med någon

åtgärd från riksdagens sida. Motion 1992/93:N239 (c) avstyrks

sålunda.

Formerna för stöd till företag

Lika viktigt som det är att förse små och medelstora företag

med kapital är det att pröva i vilka former detta kapital bör

tillhandahållas, anförs det i motion 1992/93:N242 (m). I

motionen föreslås att ett s.k. fadderskapssystem skall införas.

Med fadder avser motionären i detta sammanhang en

affärsutvecklare med hög kompetens, som kan bistå företagaren

med kunskap inom t.ex. juridik och ekonomi.

Utskottet delar motionärens uppfattning att det är viktigt

att småföretag som erhåller kapital från t.ex. statliga organ,

utvecklingsfonder eller riskkapitalbolag också kan erbjudas den

typ av rådgivningshjälp som avses i motionen. Det finns dock

redan nu olika regionala aktörer som kan sägas spela rollen som

"fadder", t.ex. utvecklingsfonder, nyföretagarcentra och

handelskamrar. Utvecklingsfonderna kombinerar i stor

utsträckning finansiering och rådgivning. Även

riskkapitalbolagen kommer att fungera som rådgivare i samband

med finansiering.

Utredningen om utvecklingsfonderna kommer, enligt uppgift, att

behandla frågan om behovet av fadderskap eller liknande i

samband med finansiering.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion

1992/93:N242 (m).

Utvecklingsfondernas verksamhet

Stöd till kvinnors företagande

Frågan om kvinnors företagande aktualiseras i motionerna

1992/93:N281 (s), 1992/93:A810 (s) och 1992/93:A811 (c).

Särskild omsorg måste ägnas åt kvinnor som vill starta egna

företag eller på annat sätt engagera sig i små och medelstora

företag, sägs det i den förstnämnda motionen. Detta gäller inte

minst i mindre orter och i glesbygd. I motionen hänvisas till en

rapport från NUTEK (se vidare i det följande) i vilken de

speciella problem som kvinnor möter när de skall starta egna

företag diskuteras.

Också i motion 1992/93:A810 (s) hänvisas till NUTEK:s rapport.

Motionärerna föreslår att de förslag som lämnats i denna rapport

bearbetas vidare och får utgöra grunden för ett särskilt

handlingsprogram för att främja kvinnors företagande. I motionen

krävs också att utvecklingsfonderna skall ges ett utökat

kapital, så att fonderna framöver kan stödja kvinnors

företagande i större utsträckning än för närvarande.

Utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande bör öka,

anförs det i motion 1992/93:A811 (c). Fonderna bör, enligt

motionärerna, i större utsträckning än hittills uppmärksamma

företag inom tjänstesektorn -- en sektor inom vilken kvinnliga

företagare ofta är verksamma. Därvid bör möjligheten för

anställda inom offentlig sektor att bilda personalkooperativa

företag särskilt lyftas fram. Vidare efterlyser motionärerna en

samlad redogörelse för hur riskkapital till kvinnors företagande

skall kunna öka.

Riksdagen avslog våren 1992 motionsyrkanden (s; c) om

utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande (bet.

1991/92:NU20 s. 45). Utskottet ansåg det vara angeläget att

utvecklingsfonderna särskilt beaktar behovet av stöd till

kvinnor som vill starta företag. Hänvisning gjordes till

regeringens uttalande i budgetpropositionen 1992 om att

utvecklingsfonderna särskilt borde uppmärksamma kvinnor inom den

offentliga sektorn som är potentiella företagare. I en

reservation (s), med instämmande i en meningsyttring (v),

uttalades stöd för yrkandena.

I årets budgetproposition sägs (bil. 13 s. 38) att

utvecklingsfonderna också i fortsättningen förutsätts

uppmärksamma de särskilda insatser som kan behövas för kvinnor

som startar företag. Även i Civildepartementets bilaga till

budgetpropositionen (bil. 14 s. 108) berörs kvinnors

företagande. Civilminister Inger Davidsson anför att det är

positivt att många som inte tidigare varit inriktade på att

starta egna företag finner det attraktivt att, genom samarbete

med andra i syfte att tillgodose gemensamma behov, bilda

kooperativa småföretag. Inte minst glädjande anses denna

utveckling vara i fråga om kvinnors företagande.

Regeringen gav i februari 1993 NUTEK i uppdrag att genomföra

ett handlingsprogram som skall främja kvinnors företagande i det

regionalpolitiska stödområdet. Programmet har sin bakgrund i ett

utredningsmaterial som NUTEK redovisade hösten 1992, Förslag

till program för att främja kvinnligt företagande (R 1992:50). I

rapporten görs en analys av möjligheter och hinder för kvinnors

företagande.

I uppdraget till NUTEK ingår att verka för att rådgivning

lämnas av kommuner och utvecklingsfonder m.fl. till kvinnor som

vill starta företag. Vidare skall olika insatser prövas för att

underlätta och stimulera kvinnors företagande, t.ex.

upprättandet av en pool med lämpliga kandidater för

styrelseuppdrag, kompetenscheckar, stipendier, utbildning i

företagande samt personlig utveckling. Åtgärderna skall omfatta

stödområdena 1 och 2 och pågå under tre år. NUTEK:s medelsram

utökas med 20 miljoner kronor för ändamålet.

Enligt vad utskottet har erfarit kommer utredningen om

utvecklingsfonderna också att behandla frågor om kvinnors

företagande.

Utskottet anser att det är angeläget att

utvecklingsfonderna särskilt beaktar behovet av stöd till

kvinnor som vill starta företag. Detta betonas också av

regeringen i budgetpropositionen. Mot denna bakgrund finns det

inget behov av något uttalande av riksdagen i saken. Motionerna

1992/93:N281 (s), 1992/93:A810 (s) och 1992/93:A811 (c) avstyrks

sålunda i berörda delar.

Nätverk för småföretag

Staten bör ta initiativ till att det över hela landet bildas

nätverk där småföretag kan samarbeta om försäljning,

datorisering, forskning och utveckling, anförs det i motion

1992/93:N316 (v). Inför EES-avtalets ikraftträdande saknar ofta

de små företagen resurser för att kunna konkurrera på

Europamarknaden, sägs det i motionen. I motsats till de stora

företagen kan de små företagen normalt inte ha egna

försäljningskontor inom EG.

Riksdagen avslog ett liknande motionsyrkande (v) våren 1992.

Utskottet hänvisade (bet. 1991/92:NU20 s. 44) till uttalanden i

budgetpropositionen 1992, där regeringen framhöll vikten av att

småföretagen får hjälp att förbereda sig för närmandet till EG

och att olika organ samverkar i detta arbete. Motionsyrkandet

fick stöd i en reservation (s), med instämmande i en

meningsyttring (v).

I årets budgetproposition sägs (bil. 13 s. 38) att det är

viktigt att småföretagen får hjälp att förbereda sig för de

förändringar som ett närmande till EG medför i form av både en

ökad konkurrens och vidgade möjligheter till expansion på den

europeiska marknaden. Vidare hänvisas till den redovisning för

bl.a. NUTEK:s arbete med dessa frågor som lämnades i proposition

1992/93:82 om kapital för nya företag, m.m.

I denna proposition redogjordes bl.a. för arbetet med Euro

Info Centres. NUTEK har utsetts att vara värdorganisation för

det svenska centrumet. Upprättandet av ett center i Sverige

skall ses som en plattform för arbetet med att hjälpa svenska

små och medelstora företag att ta till vara de möjligheter som

EG-marknaden skapar. Ett regionalt nätverk kommer att etableras.

Organisationer som ingår i nätverket kommer företrädesvis att

vara utvecklingsfonder och handelskamrar.

NUTEK är också den nationella knutpunkten för Business

Cooperation Network (BC-Net). Detta är ett program som bygger på

datoriserad informationsöverföring och syftar till att öka

samarbetet mellan företag i olika länder och regioner. Vidare

nämndes i propositionen att utvecklingsfonderna utför

konsekvensanalyser för att belysa möjligheter och hot för

enskilda företag i samband med Sveriges integration med EG.

Enligt utskottets mening är det mycket viktigt att på

olika sätt underlätta för småföretagen att komma ut på den

europeiska marknaden. Som har framgått av den lämnade

redovisningen har regeringen också vidtagit åtgärder i denna

riktning. Något behov av ett uttalande av den typ som begärs i

motion 1992/93:N316 (v) finns därför inte. Motionsyrkandet

avstyrks alltså.

Stöd till uppfinnare och innovatörer

Frågor som rör stöd till uppfinnare och innovatörer behandlas

i flera motioner.

Marknaden skall i första hand lösa de problem och tillgodose

de behov som de små och medelstora företagen har, sägs det i

motion 1992/93:N281 (s). Dock måste, enligt motionärerna,

brister i kompetens, information och finansiering rättas till

genom aktiva insatser av staten. Detta gäller också insatser för

att stimulera det innovativa klimatet genom stöd till teknisk

forskning och utveckling samt uppfinnarverksamhet, anför

motionärerna. Som tidigare nämnts föreslås i motionen, liksom

också i motion 1992/93:N301 (s), att ett samlat näringspolitiskt

program inom en kostnadsram på 500 miljoner kronor skall läggas

fram.

Det behövs ett åtgärdsprogram för uppfinnare, anförs det i

motion 1992/93:N220 (c). Om den industriella förnyelsen skall

fortskrida är det av avgörande betydelse att nya idéer och

uppfinningar kommer i gång och att innovationsprocesser startas.

För att stimulera detta bör enligt motionären följande åtgärder

prövas. Det bör underlättas för enskilda innovatörer att göra

avsättningar till särskilt uppfinnarkonto. Skatten på

royaltyintäkter bör sänkas. Stödsystemet bör förändras så att

direkta bidrag används i större utsträckning i stället för

återbetalningspliktiga lån. Nya strukturer som främjar en

marknadsmässig relation mellan uppfinnare och företag, men med

statlig medverkan, bör skapas. Slutligen efterlyser motionären

utbildningsinsatser.

I motionen föreslås också att 6 miljoner kronor skall anslås

direkt till Svenska uppfinnareföreningen (SUF). Enligt

motionären hjälper SUF på ett föredömligt sätt uppfinnare och

innovatörer till rätta genom information och rådgivning.

I motion 1992/93:N230 (kds) lämnas liknande förslag på

tänkbara åtgärder för att skapa förutsättningar för att

uppfinningar och patent bättre skall tas till vara för

produktion i Sverige. Bland förslagen nämns ökade

avsättningsmöjligheter för företag, ökade avdragsmöjligheter för

privatpersoner och företag och förbättrade ekonomiska

möjligheter för människor att arbeta med uppfinningar och

produktutveckling. Förslagen till åtgärder behöver dock utredas

ytterligare, säger motionärerna.

Landets enskilda uppfinnare och innovatörer befinner sig i ett

ekonomiskt vakuum, hävdas det i Ny demokratis partimotion

1992/93:N280. Detta förhållande bromsar den industriella

tillväxten. Motionärerna föreslår mot denna bakgrund att det

omgående skall inrättas en innovationsfond med ett kapital på

100 miljoner kronor. Medlen skall genom utvecklingsfonderna, i

samråd med SUF:s representanter, fördelas till både enskilda

uppfinnare och innovatörer och små företag. Om detta förslag

inte skulle vinna riksdagens gehör föreslås i motionen att NUTEK

i stället får ett kapitaltillskott om 100 miljoner kronor. NUTEK

skall via utvecklingsfonderna och av motionärerna föreslagna,

med representanter från SUF och näringslivet,

kompetensförstärkta produktråd inom utvecklingsfonderna fördela

dessa medel till uppfinnare och innovatörer.

Också i motion 1992/93:N316 (v) krävs att stödet till

uppfinnare och uppfinningar förbättras. Sverige har halkat efter

övriga OECD-länder när det gäller andelen högteknologiska

produkter som tillverkas i landet, sägs det i motionen. Svenska

uppfinningar utvecklas i allt högre grad utanför landet och av

utländska företag. Uppfinnare på de stora företagen får, enligt

motionärerna, endast en bråkdel av den vinst som deras

uppfinningar genererar, och fristående uppfinnare som vill

utveckla sina produkter har svårt att göra det i Sverige.

Villkoren för uppfinnare måste förbättras genom återinrättande

av det näringsbidrag som NUTEK tidigare tillhandahöll, anser

motionärerna. De menar att stödet till Svenska

uppfinnareföreningen inte får minskas.

I den sista motionen under detta avsnitt -- motion

1992/93:N307 (fp, c) -- krävs att den utbildning för uppfinnare

och produktutvecklare som har bedrivits i försöksform vid

Grimslövs folkhögskola permanentas. Med utgångspunkt i den

pågående försöksverksamheten finns det, enligt motionärerna,

goda förutsättningar att kompetenscentrumet vid Grimslöv --

Idéum -- skall kunna utvecklas till ett kostnadseffektivt,

nationellt kompetenscentrum med inriktning på produktförnyelse

och industriell utveckling.

I den inledande bakgrundsbeskrivningen under det tidigare

avsnittet om riskkapitalförsörjning har redovisats vilket

finansiellt stöd som staten tillhandahåller till företag i

tidiga utvecklingsskeden, dvs. den fas där vissa av uppfinnarna

och innovatörerna befinner sig. I de tidiga utvecklingsskedena,

där det föreligger såväl teknisk som kommersiell risk, kan stöd

erhållas från NUTEK. Stödet utgår för närvarande i huvudsak från

anslaget Teknisk forskning och utveckling (F 1). Huvuddelen av

stödet avser teknikbaserade affärsutvecklingsprojekt hos nya och

befintliga småföretag.

NUTEK samarbetar på produktutvecklingsområdet med

Uppfinnareföreningen, Industri- och nyföretagarfonden, de

regionala utvecklingsfonderna och de s.k. teknopolerna. NUTEK

har prioriterat verksamheten mot områdena informationsteknik,

biomedicinsk teknik, bioteknik, miljö och Eurekas

småföretagsprojekt. Enligt uppgift har ca 70 miljoner kronor

avsatts för stöd till produktutveckling under innevarande

budgetår.

NUTEK tillhandahöll t.o.m. utgången av budgetåret 1991/92 en

allmän rådgivning till innovatörer. Vid denna tidpunkt upphörde

också den speciella stödformen innovationsbidrag. Allmän

rådgivning till innovatörer ombesörjs nu i stället av 24

produktråd -- ett i varje län. Produktrådens verksamhet

finansieras via bidrag från NUTEK (ca 10 miljoner kronor under

innevarande budgetår) samt från länsstyrelser och

utvecklingsfonder i de olika länen.

Finansiellt stöd till uppfinnare och innovatörer kan också i

princip erhållas från Industri- och nyföretagarfonden,

riskkapitalbolagen och utvecklingsfonderna, om dessa organ

bedömer att det aktuella projektet ligger inom resp. organs

verksamhetsområde. Som framgått av tidigare redovisningar är

dock dessa finansieringsorgan främst inriktade på företag och

projekt i senare stadier.

Rådgivning till uppfinnare och innovatörer tillhandahålls

också av Uppfinnareföreningen. Denna förening har till syfte att

främja uppfinnandets utveckling och nyttiggörande och att därvid

stärka uppfinnarnas situation inom näringsliv och samhälle samt

att stimulera förnyelse- och välståndsutvecklingen i Sverige.

Rådgivningsverksamheten bedrivs av ett 20-tal rådgivare runt om

i landet. Under innevarande budgetår lämnas statligt stöd till

SUF via anslaget Teknisk forskning och utveckling (F 1) med

totalt ca 5,7 miljoner kronor. Härav har ca 3,5 miljoner kronor

avsett rådgivningsverksamheten och ca 2,2 miljoner kronor SUF:s

basverksamhet. Kammarkollegiet har disponerat medlen och efter

rekvisition utbetalat dem till SUF.

Regeringen meddelar i budgetpropositionen (bil. 13 s. 39) att

statens stöd till SUF i fortsättningen bör bekostas med medel

från anslaget Småföretagsutveckling (B 5), till vilket utskottet

återkommer i det följande. I propositionen redovisas också (bil.

13 s. 26) att regeringen har låtit utvärdera stödet till SUF.

Stödet bedöms av utvärderaren -- EuroFutures AB -- fylla en

viktig funktion. I det kortare perspektivet borde det statliga

stödet till SUF:s rådgivningsverksamhet bibehållas. Däremot

anses inte ett generellt basanslag till SUF:s

föreningsverksamhet böra utgå. Regeringen delar utredarens

bedömning, sägs det i propositionen, och har vid beräkningen av

anslaget Småföretagsutveckling inkluderat ett fortsatt stöd till

enbart SUF:s rådgivningsverksamhet.

Enligt vad utskottet har erfarit avser Näringsdepartementet,

om regeringens förslag bifalls av riksdagen, att i

regleringsbrevet för nästa budgetår ange att statens stöd till

SUF skall utgå på ungefär samma nivå under budgetåret 1993/94

som under innevarande budgetår, dvs. med ca 6 miljoner kronor.

I den proposition om forskning (prop. 1992/93:170) som

regeringen nyligen har avlämnat framläggs förslag till anslag

till Teknisk forskning och utveckling (F 1), i vilket det

tidigare nämnda produktutvecklingsstödet ingår. Enligt vad som

sägs i propositionen (s. 467) bör NUTEK avsätta ökade resurser

för stöd till produktutveckling och teknikbaserade

affärsverksamheter främst inom NUTEK:s prioriterade

teknikområden. Närmare precisering av vilka medel som skall

avsättas för produktutveckling kommer att framgå av

regleringsbrev och genom NUTEK:s praktiska tillämpning av

riksdagens beslut.

Enligt förslag i forskningspropositionen skall NUTEK vidare

inrätta ett program för innovationsutveckling med

teknikupphandlingsinriktning för teknikstarka småföretag. Syftet

med ett sådant program är att koppla ihop teknikutvecklare och

beställare i ett tidigt skede och skapa förutsättningar för

teknikupphandling eller nära kundrelationer av annat slag.

NUTEK:s roll skall främst vara att initiera, samordna och

finansiera förstudier. I propositionen föreslås vidare att det

skall inrättas ett särskilt forskningsprogam -- harmoniserat med

EG:s program -- riktat mot små och medelstora företag med syfte

att dessa skall kunna gå samman i grupper för att driva

gemensamma forskningsprojekt. För dessa två projekt avser

regeringen, om förslaget vinner riksdagens bifall, att anvisa 10

miljoner kronor per år till NUTEK under treårsperioden

1993/94--1995/96. Utskottet behandlar nämnda förslag i

forksningspropositionen i betänkande 1992/93:NU30.

Frågan om att via skatteincitament främja investeringar i

innovations- och teknikbaserade företag genom t.ex. villkorslån

eller projektkapitalfonder, som tas upp i vissa av motionerna,

är enligt vad utskottet har erfarit föremål för överväganden

inom regeringskansliet.

Beträffande den utbildning för uppfinnare och

produktutvecklare som bedrivs vid Grimslövs folkhögskola och som

tas upp i motion 1992/93:N307 (fp, c) kan följande noteras. I

proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor föreslog

den dåvarande socialdemokratiska regeringen att den aktuella

utbildningen vid Grimslövs folkhögskola skulle genomföras som

ett treårigt försöksprojekt. Den dåvarande industriministern

Rune Molin förutsatte i propositionen att styrelsen för teknisk

utveckling och statens industriverk från sina resp. anslag

gemensamt skulle kunna finansiera verksamheten i tre år i

avvaktan på att de anslagssökande parterna ordnade en permanent

finansiering av utbildningen.

Utskottet behandlar först frågan om stöd till

Uppfinnareföreningen och därefter den mer generella frågan om

stöd till uppfinnare och innovatörer.

Enligt utskottets mening är den verksamhet som SUF

bedriver via sina rådgivare mycket angelägen. I den kedja som

består av att idéer fångas upp och förs vidare till en

kommersialisering är det mycket angeläget att det i de inledande

stadierna finns möjligheter till råd och stöd. SUF:s rådgivare

har här en viktig funktion att fylla. Som tidigare redovisats är

det, enligt vad utskottet har erfarit, regeringens avsikt att

genom regleringsbrev tillse att SUF erhåller fortsatt statligt

stöd i ungefär samma omfattning som för närvarande, dvs. i

storleksordningen 6 miljoner kronor per år. Därmed anser

utskottet att det inte finns behov av ett särskilt uttalande av

riksdagen om medel till SUF, vilket begärs i motionerna

1992/93:N220 (c) och 1992/93:N316 (v). Dessa avstyrks sålunda i

aktuella delar.

Utskottet övergår så till att behandla den mer generella

frågan om stöd till uppfinnare och innovatörer.

Utskottet finner inte anledning för riksdagen att, som

föreslås i motion 1992/93:N280 (nyd), omgående besluta om

inrättande av en innovationsfond med ett kapital på 100 miljoner

kronor. Den nämnda motionen avstyrks i denna del. Utskottet

återkommer dock i det följande till frågan om en sådan fond.

Att underlätta för uppfinnare och innovatörer att kunna föra

idéer vidare till en kommersialisering är, enligt utskottets

mening, mycket angeläget. Som framgått av den tidigare

redovisningen har regeringen vidtagit åtgärder med detta syfte.

Ytterligare åtgärder har föreslagits i forskningspropositionen,

som riksdagen kommer att behandla senare under våren 1993.

Vidare pågår ett beredningsarbete inom regeringskansliet där

åtgärder på skatteområdet övervägs.

Utskottet anser dock, i likhet med vad som anförs i motionerna

1992/93:N220 (c), 1992/93:N230 (kds) och 1992/93:N280 (nyd), att

regeringen på ett mer aktivt och direkt sätt bör pröva olika

möjligheter att i ökad omfattning stödja uppfinnare och

innovatörer. Möjligheterna att i konkreta åtgärder omsätta de

förslag som framläggs i de båda förstnämnda motionerna, och som

bl.a. går ut på ökade avsättningsmöjligheter, ändrade

skatteregler, ändrat bidragssystem etc., bör därvid bli föremål

för prövning. Likaså bör regeringen undersöka möjligheterna att,

som föreslås i den sistnämnda motionen, genom någon form av

innovationsfond och genom -- med representanter för SUF och

näringslivet -- förstärkta produktråd inom utvecklingsfonderna

främja utvecklingen av uppfinningar och innovationer.

Riksdagen bör således, enligt utskottets mening, hemställa att

regeringen omgående utreder och lägger fram förslag till

åtgärder för att stödja uppfinnare och innovatörer. I ett sådant

handlingsprogram bör de nu nämnda förslagen prövas.

Med ett uttalande av riksdagen i enlighet härmed blir

motionerna 1992/93:N220 (c), 1992/93:N230 (kds) och 1992/93:N280

(nyd) i huvudsak tillgodosedda såvitt här är i fråga. De övriga

nu aktuella yrkandena i motionerna 1992/93:N281 (s),

1992/93:N301 (s), 1992/93:N307 (fp, c) och 1992/93:N316 (v)

avstyrks av utskottet.

Stöd till underleverantörer

I Socialdemokraternas parti- och kommittémotioner liksom i

Vänsterpartiets partimotion tas frågan om stöd till

underleverantörer upp.

EG bedriver för närvarande en betydligt mer aktiv och mer

pragmatiskt inriktad näringspolitik än vad den svenska

regeringen gör, sägs det i motion 1992/93:N281 (s). Det finns,

enligt motionärerna, i huvudsak två skäl till att satsningar bör

göras på olika branschprogram. För det första måste åtgärder

vidtas som underlättar den nödvändiga strukturomvandlingen i

svensk industri. För det andra riskerar Sverige att hamna på

efterkälken gentemot utvecklingen inom EG. Den verkstadstekniska

delegationen (VT-delegationen) som tidigare fanns bör

återskapas, anser motionärerna. Vidare borde program för

underleverantörer inom hela den industriella sektorn utvecklas.

Också i motionerna 1992/93:N301 (s) och 1992/93:N302 (s)

framhålls VT-delegationen som ett bra exempel på hur staten med

små resurser kan stimulera små och medelstora företag att höja

sin tekniknivå. Krisen i den svenska bilindustrin accentuerar

behovet av riktade insatser mot bl.a. underleverantörer, sägs

det i den sistnämnda motionen.

Under det senaste decenniet har kraven på underleverantörer

skärpts vad avser produktkvalitet, leveranssäkerhet och priser,

anförs det i motion 1992/93:N316 (v). Krisen i bilhandeln har

slagit hårt mot många små och medelstora företag som är helt

beroende av leveranser till den svenska bilindustrin, framhålls

det. Det är viktigt, anser motionärerna, att näringspolitiken

underlättar överlevnaden och utvecklingen i

underleverantörsledet. VT-delegationen borde ges möjlighet att

återuppta sitt arbete. För detta föreslås i motionen ett anslag

på 50 miljoner kronor.

VT-delegationen inrättades den 1 juli 1990 (prop. 1989/90:88,

bet. NU30). Syftet med det verkstadstekniska programmet var att

främja de små och medelstora företagens konkurrensförmåga och

produktivitet genom utnyttjande av ny teknik samt nya material,

produkter och produktionsprocesser. Programmet var främst avsett

för företag som arbetar som underleverantörer. För

treårsperioden 1990/91--1992/93 beräknades ett statligt stöd om

150 miljoner kronor fördelat med 50 miljoner kronor på resp.

budgetår.

I budgetpropositionen 1992 föreslog regeringen att

VT-delegationen skulle upphöra i och med utgången av budgetåret

1991/92. Utskottet (bet. 1991/92:NU20 s. 30) hade inget att

erinra mot detta. Utskottet ansåg -- mot bakgrund av sin

inställning att näringspolitiken bör bedrivas med generella

medel -- att den typ av selektiva insatser som VT-delegationen

utgjorde exempel på borde avskaffas. I en reservation (s), med

instämmande i en meningsyttring (v), framfördes krav på att

VT-delegationen skulle finnas kvar.

I budgetpropositionen 1992 föreslogs också att de särskilda

insatser riktade till underleverantörer som NUTEK hade ansvaret

för inom ramen för anslaget till småföretagsutveckling skulle

upphöra i och med utgången av budgetåret 1991/92. Utskottet

(bet. 1991/92:NU20 s. 46) hade inte heller något att erinra mot

detta utan såg upphävandet av de särskilda insatserna som en

naturlig åtgärd, mot bakgrund av åsikten att näringspolitiken

bör föras med generella medel. I en reservation (s), med

instämmande i en meningsyttring (v), framfördes krav på

bibehållande av de särskilda insatserna riktade till

underleverantörer.

I forskningspropositionen (prop. 1992/93:170) föreslås

inrättande dels av ett fordonstekniskt forskningsprogram, dels

av ett nationellt flygtekniskt forskningsprogram. Enligt

regeringen bör småföretagens deltagande i forskningen

underlättas. I propositionen framställs också förslag om

förstärkningar inom det informationsteknologiska området. Även

här skall småföretagens deltagande främjas. Det beräknas, enligt

vad utskottet har erfarit, att i storleksordningen 15 miljoner

kronor skall avsättas för dessa ändamål. Utskottet behandlar

dessa förslag, som redan nämnts, i betänkande 1992/93:NU30.

Utskottet anser -- som tidigare angivits -- att

näringspolitiken bör föras med generella medel. Detta synsätt

låg bakom utskottets ställningstagande våren 1992 att

VT-delegationen borde avskaffas. Utskottet står fast vid denna

ståndpunkt och avstyrker därmed motionerna 1992/93:N281 (s),

1992/93:N301 (s), 1992/93:N302 (s) och 1992/93:N316 (v) i

berörda delar.

Samma resonemang som fördes beträffande yrkandena om

VT-delegationen äger giltighet beträffande yrkandena om stöd

till underleverantörer. De aktuella yrkandena i motionerna

1992/93:N281 (s), 1992/93:N301 (s) och 1992/93:N316 (v) avstyrks

således.

Projekt för näringslivs- och företagsutveckling

I detta avsnitt behandlar utskottet nio motioner som tar upp

olika projekt för näringslivs- och företagsutveckling, ofta med

koppling till någon speciell region.

Regeringen bör initiera ett utvecklingsarbete för

kunskapsspridning om tillväxtföretag, sägs det i motion

1992/93:N317 (s). Mitt i industrikrisen finns det många små

och medelstora företag som är framgångsrika och växer, anför

motionärerna. Ett viktigt inslag i en politik för små och

medelstora företag är, heter det vidare, att utnyttja det goda

exemplets makt. I Sverige finns det för närvarande ca 1200

företag som är i snabb tillväxt. Motionärerna föreslår att

riksdagen skall anmoda regeringen att snarast initiera ett

utvecklingsarbete där erfarenheter från tillväxtföretag sprids

till andra företag. Detta borde ske allmänt på riksplanet, men

skulle också göras koncentrerat till vissa regioner. I motionen

föreslås att sådana insatser skall göras i Södermanlands län.

Enligt utskottets mening är det viktigt att i den

ekonomiska situation som Sverige för närvarande befinner sig i

lyfta fram de exempel på lyckade företagssatsningar som finns

och att förmedla erfarenheter från dessa till andra företag.

Detta ingår som en naturlig del av den verksamhet som bedrivs av

olika organ, t.ex. utvecklingsfonder, handelskamrar och

företagsorganisationer. Att -- som föreslås i motion

1992/93:N317 (s) -- riksdagen skulle ta något initiativ på detta

område finner utskottet dock inte erforderligt. Motionen

avstyrks därmed i berörd del.

Bakgrunden till motion 1992/93:N215 (s) är det svaga

sysselsättningsläget i Kalmar län. I motionen föreslås en

satsning på ett företagsutvecklingsprojekt i Kalmar län med

syfte att genom olika typer av konsultinsatser stärka enskilda

företags förmåga till långsiktig överlevnad och tryggad

sysselsättning. Samtliga tillverkande företag med fler än fem

anställda och underleverantörer till dessa bör, enligt

motionärerna, erbjudas en kostnadsfri företagsanalys. På basis

av denna analys skulle en åtgärdsplan utarbetas. Programmet bör

ledas av en styrgrupp med representanter för arbetsmarknadens

parter och länsorgan, föreslår motionärerna.

Den typ av företagsanalyser som efterlyses i motionen utförs

av de regionala utvecklingsfonderna. När det är fråga om mer

omfattande analyser debiteras oftast en avgift.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion

1992/93:N215 (s).

I fyra motioner -- motionerna 1992/93:N304 (s), 1992/93:A426

(s), 1992/93:N291 (s) och 1992/93:N255 (fp) -- begärs uttalanden

av riksdagen i syfte att åstadkomma regional samverkan

mellan olika näringslivsorgan. Det gäller Västsverige,

Hallands län, Uddevallaregionen och Skåne.

Mot bakgrund av den minskning av industriproduktionen som ägt

rum i Västsverige och den genomförda avrustningen av

näringspolitiken behövs det omedelbara åtgärder på bred front,

anförs det i motion 1992/93:N304 (s). För att inte resurserna

skall splittras måste verksamheten samordnas på regional nivå,

heter det vidare. Ett sådant arbete pågår i Västsverige.

Regeringen bör anmodas att avsätta personella och ekonomiska

resurser för detta arbete, anför motionärerna.

Motion 1992/93:A426 (s) har sin bakgrund i arbetsmarknadsläget

i Hallands län. Statens insatser för att stödja utvecklingen av

småföretagen har svårt att nå fram, anser motionärerna. De menar

att offentliga och privata näringslivsorgan måste samverka i

större utsträckning. Regeringen borde ta initiativ till att

denna samordning kommer till stånd.

Arbetsmarknadsläget i Uddevallaregionen bildar utgångspunkt

för motion 1992/93:N291 (s). I motionen sägs att regeringens

generella närings- och industripolitik leder fram till en

avrustning av industrikapaciteten. Bland uppslag för att komma

till rätta med situationen nämns i motionen att

Landsorganisationens sektion i Uddevalla har föreslagit att

Uddevalla skall bli en försökskommun, där olika former av

arbetslöshetsersättningar skall kunna samordnas till olika

projekt i syfte att minska arbetslösheten. Riksdagen bör anmoda

regeringen att ta initiativ i denna riktning, anförs det i

motionen.

Arbetsmarknadsläget i Skåne är ytterst besvärligt, sägs det i

motion 1992/93:N255 (fp). De näringspolitiska aktörerna måste,

anser motionärerna, göra en gemensam kraftsamling. I motionen

föreslås att riksdagen skall ta initiativ till en samverkan

mellan parlamentariska organ, myndigheter och näringsliv i syfte

att åstadkomma en näringslivsutveckling och därmed en

förbättring av sysselsättningsläget.

Den typ av regionala samverkansprojekt som tas upp i de fyra

här aktuella motionerna är exempel på verksamheter som, enligt

utskottets mening, bör kunna ha en positiv effekt på

näringslivsutvecklingen. Utskottet anser samtidigt att samverkan

bör ingå som en naturlig del av olika näringslivsorgans

verksamhet. Något behov av ett uttalande av riksdagen kan

utskottet inte finna. Motionerna 1992/93:N304 (s), 1992/93:A426

(s), 1992/93:N291 (s) och 1992/93:N255 (fp) avstyrks sålunda i

berörda delar.

Utvecklingen beträffande industrin och sysselsättningen i

Uddevallaregionen ligger även bakom yrkandet i motion

1992/93:N245 (m). Där begärs att riksdagen skall uttala sig för

etablering av ett Business and Innovation Center -- BIC-center

i Uddevalla. Motionärerna hänvisar till ett pilotprojekt,

Företagsetablering Bohuslän, och en förstudie som gjorts av

länsstyrelsen.

NUTEK har i en särskild rapport, Business and Innovation

Centres -- ett europeiskt program för regional

näringslivsutveckling (T 1992:47), analyserat BIC-systemet.

Konceptet Business and Innovation Centres utvecklades i syfte

att förbättra ekonomin i speciellt utsatta regioner i Europa.

Sedan år 1984 stödjer EG-kommissionen verksamheten. Syftet med

BIC är att genom innovationer skapa nya industriella

aktiviteter, nya företag eller utveckling av befintliga företag.

Enligt vad utskottet har erfarit har regeringen för närvarande

inga planer på att avsätta resurser för skapandet av BIC.

Det finns, menar utskottet, inte skäl för riksdagen att ta

något initiativ i frågan. Motion 1992/92:N245 (m) avstyrks

således.

Regeringen bör låta utreda förutsättningarna för att s.k.

idécentra skall kunna inrättas på flera platser i landet,

anförs det i motion 1992/93:N267 (nyd). I Skellefteå finns ett

idécenter som kan utgöra förebild för skapandet av andra

idécentra i landet, framhåller motionären. Han anser att det

finns ett uppenbart behov av ett sådant centrum på många håll i

landet.

Utredningen om utvecklingsfonderna kommer i sitt arbete att

behandla frågan om vilket behov småföretag har vad avser

rådgivning, utbildning och "bollplanksfunktion". Utredningen

skall, som tidigare nämnts, redovisa sitt arbete senast den 1

augusti 1993.

Enligt utskottets mening finns det inget behov av ett

riksdagsinitiativ av det slag som begärs i motion 1992/93:N267

(nyd). Frågan kommer alltså att behandlas av utredningen om

utvecklingsfonderna. Vidare kan noteras att olika organ -- t.ex.

utvecklingsfonder, Uppfinnareföreningens rådgivare och

teknikparker -- i dagsläget bedriver sådan verksamhet som

efterlyses i motionen. Denna avstyrks således av utskottet.

Riksdagen bör anmoda regeringen att tillsammans med kommuner

och företag inrätta lokala utvecklingscentra, anförs det i

motion 1992/93:Ub613 (kds). Ett sådant centrum skulle erbjuda

små och medelstora företag möjligheter att driva avancerade

produktutvecklingsprojekt samt tillhandahålla gratis eller

starkt subventionerad rådgivning, marknadshjälp och

teknikinformation. Motionären ser det föreslagna organet som en

vidareutveckling av de s.k. företagsbyarna.

Den typ av verksamhet som efterlyses i motionen bedrivs på

olika håll -- utvecklingsfonder, produktråd, SUF:s rådgivare,

teknopoler etc. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet

motionen i berörd del.

Utbildningsinsatser

Omfördelning av medel till utbildningsprojekt för företagare

föreslås i två motioner -- motionerna 1992/93:N246 (m) och

1992/93:N308 (fp).

I den förstnämnda motionen föreslås att det inom ramen för de

av regeringen föreslagna budgetramarna avsätts resurser till den

utbildningsverksamhet -- Företagarnas utbildning -- som bedrivs

av Företagarnas riksorganisation. För att rätt utbildning för de

små och medelstora företagen skall komma till stånd måste,

enligt motionären, de utbildningsarrangörer som satsar på denna

kategori av företag prioriteras.

I den andra motionen hänvisas till ett utbildningsprojekt för

småföretagare i Skaraborgs län som har pågått under ett år med

stöd från länsarbetsnämnden. Stiftelsen Centrum för ekonomisk

utbildning i Skövde har ansvarat för utbildningen. Motionärerna

föreslår att liknande utbildningsprojekt skall startas i tio

andra län under budgetåret 1993/94 och att 30 miljoner kronor

skall anvisas för detta ändamål från anslaget

Småföretagsutveckling.

Riksdagen avslog våren 1992 ett yrkande -- från samme motionär

-- liknande det i den förstnämnda motionen (bet. 1991/92:NU20 s.

47). Utskottet hänvisade, liksom vid tidigare tillfällen då

motsvarande yrkanden hade behandlats, till att det bör ankomma

på den myndighet som förvaltar det aktuella anslaget, dvs.

NUTEK, att fatta beslut om eventuell tilldelning av medel. I

budgetpropositionen 1992 uttalades att omfattningen av central

upphandling från olika utbildningsproducenter skulle reduceras.

NUTEK anvisade för budgetåret 1991/92 2,5 miljoner kronor till

Företagarnas riksorganisation för deras utbildningsverksamhet,

Företagarnas utbildning i Leksand. Under innevarande budgetår

har inga medel anvisats för denna verksamhet.

Företagarnas utbildning har hos regeringen ansökt om bidrag

med 5 miljoner kronor för innevarande budgetår för sådana

utbildningsinsatser som avses i motion 1992/93:N246 (m).

Regeringen har i februari 1993 avslagit denna ansökan.

Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att nu inta en

annan ståndpunkt än vad som har gjorts vid tidigare tillfällen

då liknande yrkanden har behandlats. Motionerna 1992/93:N246 (m)

och 1992/93:N308 (fp) avstyrks sålunda.

Design

Form/Design Center i Malmö bör tilldelas 2 miljoner kronor

från anslaget Småföretagsutveckling, föreslås det i motion

1992/93:N237 (s). Form/Design Center i Malmö, som har existerat

i 30 år, är Sveriges enda designcenter, framhåller motionären.

Utan statligt stöd riskerar Sverige, fortsätter han, att som

enda land i Västeuropa stå utan ett designcenter.

För designfrämjande åtgärder anvisas under innevarande

budgetår medel från två anslag. Det ena är anslaget Åtgärder för

att främja industridesign (B 10), under vilket 5,4 miljoner

kronor anvisas. Från anslaget, som disponeras av NUTEK, utgår

bidrag till Stiftelsen Svensk Industridesign med 3,9 miljoner

kronor och till designfrämjande insatser i enskilda företag med

1,5 miljoner kronor.

Det andra anslaget är anslaget till småföretagsutveckling för

vilket det i regleringsbrevet har angivits att insatser till ett

belopp av högst 5 miljoner kronor kan avsättas för att främja

design i små och medelstora företag genom främst Stiftelsen

Svensk Industridesign eller genom sådana utvecklingsfonder som

samverkar med stiftelsen.

I budgetpropositionen föreslås nu (bil. 13 s. 39) att det

särskilda anslaget till åtgärder för att främja industridesign

skall upphöra i och med utgången av innevarande budgetår. Medel

för insatser för att stimulera designutveckling i små och

medelstora företag bör i fortsättningen anvisas från anslaget

till småföretagsutveckling. NUTEK bör därvid i första hand

kanalisera medlen via Stiftelsen Svensk Industridesign, sägs det

i propositionen. Avsättningen av medel för designfrämjande

åtgärder under budgetåret 1993/94 inom ramen för nämnda anslag

kommer att anges i regleringsbrevet.

Ett liknande yrkande om särskilda medel till Form/Design

Center i Malmö finns i motion 1992/93:Kr202 (c, fp), som har

behandlats av kulturutskottet. Motionärerna föreslår att de

erforderliga medlen skall anvisas från anslaget till Statens

kulturråd. På förslag av kulturutskottet (bet. 1992/93:KrU17)

har riksdagen nyligen avslagit motionen i denna del.

Utskottet anser att det bör ankomma på NUTEK att, inom

ramen för anvisade medel och enligt de allmänna riktlinjer som

statsmakterna ställer upp, göra erforderliga avvägningar

beträffande hur medlen skall fördelas. Därmed avstyrker

utskottet motion 1992/93:N237 (s).

Vissa övriga frågor

Riksdagen bör göra ett uttalande om att en egenföretagares

borgensåtaganden endast bör avse företagaren själv och inte

hans/hennes anhöriga, anförs det i motion 1992/93:N253 (m).

Lagstiftningen på det arbetsrättsliga området innebär, enligt

motionären, att företagarens möjligheter att styra sitt företag

har kringgärdats på olika sätt. Motionären säger, med anledning

av utskottets behandling av en liknande motion våren 1992, att

han betecknar det som osannolikt att den aktuella frågan skulle

falla inom Arbetsrättskommitténs arbetsområde.

Motsvarande motionsyrkande har under en följd av år

framställts av samme motionär och avslagits av riksdagen. Vid

det senaste tillfället, våren 1992 (bet. 1991/92:NU20 s. 48),

anförde utskottet att det utgick från att regeringen bevakar

frågan och att det därför inte fanns anledning att då ta något

initiativ. Utskottet erinrade också om Arbetsrättskommitténs

(A1991:05) uppdrag att göra en allmän översyn av lagen om

medbestämmande i arbetslivet (medbestämmandelagen; MBL).

Utskottet uttalade vidare att om den fråga som motionären tar

upp inte får en tillfredsställande lösning kan det finnas

anledning för utskottet att återkomma till den i ett senare

sammanhang. I en motivreservation (s), med instämmande i en

meningsyttring (v), åberopades tidigare uttalanden i ämnet. Vid

behandlingen våren 1991 (bet. 1990/91:NU35 s. 64) hade den

dåvarande utskottsmajoriteten (s, v) hänvisat till att det torde

iakttas stor försiktighet vid utkrävande av personlig borgen

från ägare till små och medelstora företag i samband med lån

från t.ex. utvecklingsfonderna. Vidare hänvisades till ett s.k.

etikmeddelande från bankinspektionen.

Utskottet står fast vid tidigare uttalande. Motion

1992/93:N253 (m) avstyrks därmed.

I motion 1992/93:N203 (kds) begärs att riksdagen skall

tillsätta en utredning om företagare. Utredningen skulle ges

i uppgift att kartlägga vilka faktorer som ligger bakom att

människor blir egna företagare. En av de viktigaste orsakerna

till dagens industriella kris är, enligt motionären, att det

råder brist på människor som vill bli egna företagare.

Inom NUTEK har ett treårigt projekt om nyföretagande

bedrivits. Ett flertal rapporter har presenterats, bl.a.

rapporten Att skapa livskraft -- förslag för ett starkt

nyföretagande (B1991:4). I denna lämnas bl.a. en beskrivning

av hur personer som startar företag uppfattar sin situation och

av deras inställning till samhällsinsatser.

Den typ av kartläggning som efterfrågas i motionen har sålunda

genomförts av NUTEK. Utskottet avstyrker därmed motion

1992/93:N203 (kds).

Anslag till småföretagsutveckling

Från anslaget till småföretagsutveckling (B 5) bekostas som

redan nämnts dels de regionala utvecklingsfondernas verksamhet

med information, rådgivning, utbildning och finansiering, dels

vissa centrala insatser, bl.a. inom områdena

kompetensutveckling, internationalisering, nyetablering och

industriell design.

Regeringen föreslår för nästa budgetår ett anslag på 170

miljoner kronor. Utvecklingen i små och medelstora företag har

avgörande betydelse för dynamiken i näringslivet och för

sysselsättningen, sägs det i propositionen (bil. 13 s. 37). Den

allmänna inriktningen av regeringens småföretagspolitik innebär,

anförs det, att goda generella förutsättningar skall skapas för

småföretagen. Riktade insatser blir därmed mindre motiverade.

Det minskar ytterligare behovet av medel under detta anslag,

sägs det i propositionen. Kvarvarande medel på anslaget skall

huvudsakligen gå till utvecklingsfondernas verksamhet.

Huvuddelen av genomförandet av de insatser som behövs bör,

enligt vad som sägs i propositionen, ligga på regional och lokal

nivå där samhällets organ -- främst utvecklingsfonderna -- bör

samverka med bl.a. handelskamrar, andra privata organisationer

och banker i genomförandet av insatserna. Åtgärderna på central

nivå inom NUTEK kan därmed enligt regeringen minskas.

I Socialdemokraternas parti- och kommittémotioner 1992/93:N281

och 1992/93:N301 liksom i Vänsterpartiets partimotion

1992/93:N316 förordas ett högre anslag till

småföretagsutveckling.

I de två förstnämnda motionerna föreslås, som tidigare nämnts,

att ett samlat näringspolitiskt program med ett Europaperspektiv

skall tas fram för små och medelstora företag. Regeringen bör,

enligt motionärerna, senast i samband med

kompletteringspropositionen återkomma till riksdagen med ett

sådant förslag. Av den totala kostnadsram på 500 miljoner som

programmet skall ligga inom, faller en del på det här aktuella

anslaget.

I motion 1992/93:N316 (v) framhålls att Vänsterpartiet

fortfarande anser att det är motiverat med selektiva stöd till

småföretag. Uppfinnarverksamhet, designfrämjande åtgärder,

kvinnors företagande och ansträngningar att öka kompetensen i

småföretag, t.ex. genom att erbjuda arbetslösa civilingenjörer

projektanställning, anses behöva ökat stöd. För detta föreslår

motionärerna att 90 miljoner kronor skall anvisas utöver

regeringens förslag.

Utskottet har tidigare uttalat sin principiella

uppfattning att näringspolitiken bör föras med generella medel

och att selektiva åtgärder bör undvikas. Samma synsätt ligger

bakom regeringens förslag till det nu aktuella anslaget.

Utskottet tillstyrker därför detta och avstyrker samtidigt

motionerna 1992/93:N281 (s), 1992/93:N301 (s) och 1992/93:N316

(v) i berörda delar.

Stöd till kooperativ utveckling

I detta avsnitt behandlar utskottet ett förslag under

Civildepartementets huvudtitel (bil. 14 s. 107) om stöd till

kooperativ utveckling.

År 1986 träffades en överenskommelse om att staten under en

femårsperiod -- t.o.m. budgetåret 1990/91 -- skulle bidra med

högst 2,5 miljoner kronor per år som stöd till kooperativt

nyföretagande. Medlen har ställts till Kooperativa rådets

förfogande och bidragit till att finansiera uppbyggnaden av

lokala kooperativa utvecklingscentra (LKU). Dessa har till syfte

att genom informations-, utbildnings- och utvecklingsinsatser

främja etablering och utveckling av kooperativ verksamhet inom

olika sektorer. En utvärdering av LKU-systemet gjordes år 1989 i

en rapport (Ds 1990:1) till Kooperativa rådet. En väsentlig

slutsats var att LKU-systemet ansågs böra bibehållas och

förstärkas.

Riksdagen uttalade våren 1990, på förslag av näringsutskottet

(bet. 1989/90:NU43), att stödet till kooperativ utveckling borde

fortsätta att utgå även efter budgetåret 1990/91 och då på en

högre nivå än vad som hade gällt tidigare. I en reservation (m,

fp) anfördes att någon förlängning av stödperioden inte borde

komma i fråga. Våren 1991 anvisade riksdagen i enlighet med

förslag i budgetpropositionen 5 miljoner kronor till stödet för

budgetåret 1991/92 (prop. 1990/91:100 bil. 15, bet. NU35). I en

reservation (m, fp) krävdes att stödet skulle upphöra. För

budgetåret 1992/93 anvisade riksdagen våren 1992 enligt förslag

i budgetpropositionen 5,2 miljoner kronor (prop. 1991/92:100

bil. 14. bet. NU20). I en reservation (s), med instämmande i en

meningsyttring (v), förordades högre anslag genom omfördelning

av anslag.

Fr.o.m. budgetåret 1991/92 finns det individuella avtal mellan

staten och flertalet LKU, enligt vilka dessa åtar sig att lämna

kostnadsfri information och bedriva rådgivning. Avsikten är att

rådgivningen om den kooperativa företagsformen skall motsvara

den kostnadsfria rådgivning som utvecklingsfonderna ger om andra

företagsformer. Sedan våren 1991 gäller som villkor för statligt

stöd via Kooperativa rådet till uppbyggnad av LKU att bidrag av

minst samma storlek erhålls från andra intressenter.

I den nu aktuella delen av budgetpropositionen anför

civilminister Inger Davidson att hon finner det mycket

värdefullt om människorna själva tar ett större ansvar för sin

välfärd genom att organisera sig i kooperativa företag. Det

samarbete som under det senaste året har inletts på flera håll

mellan LKU, utvecklingsfonder, nyföretagarcentra, länsstyrelser

m.fl. finner statsrådet mycket glädjande.

Trots denna principiella inställning är den samhällsekonomiska

utvecklingen sådan att även stödet till de lokala kooperativa

utvecklingscentrumen måste minska något under budgetåret

1993/94, sägs det i propositionen. För nästa budgetår föreslås

ett anslag på 4,5 miljoner kronor. Liksom för budgetåret 1992/93

avser statsrådet, uppges det, att i samråd med

arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund föreslå regeringen att

medge att vissa medel ur anslagen till regionalpolitiska

åtgärder får användas för stöd till kooperativ utveckling.

Civilministern meddelar vidare sin avsikt att förorda att en del

av de medel som under anslaget Utredningar m.m. (A 2) beräknats

för utveckling av den ideella sektorn också skall kunna användas

för lokala kooperativa utvecklingsprojekt.

Samarbetet kring kooperativa frågor mellan Sverige och

EG-länderna har under året utvecklats främst inom den europeiska

organisationen Club Européen De l'Economie Sociale (C.E.D.E.S)

med säte i Bryssel, framhålls det i propositionen.

EG-kommissionen har arbetat vidare med ett förslag till en

stadga för europeiska kooperativa företag. Tidsplanen med

beräknat ikraftträdande av stadgan den 1 januari 1993 har dock

förskjutits. Kooperativt företagande har i många av EG-länderna

hög prioritet och betonas också av EG-kommissionen som en

företagsform likställd med andra, sägs det vidare i

propositionen. Statsrådet anser det väsentligt att samarbetet

med EG-länderna kring de kooperativa företagsformerna utvecklas.

Olika frågor om kooperativa företag tas upp i elva motioner.

Det gäller dels statens stöd till kooperativ utveckling, dels

krav på att kooperativa företag skall behandlas likvärdigt med

andra företag.

Det är viktigt att satsa på det nyföretagande i kooperativ

form som nu är på stark frammarsch, sägs det i motion

1992/93:N281 (s). Ett särskilt stort intresse finns i

glesbygden. Kooperativa lösningar har också blivit ett växande

alternativ till offentligt producerad vård och omsorg anförs det

vidare. Lagstiftning och olika former av stödåtgärder måste,

anser motionärerna, anpassas till de särskilda villkor som

gäller för kooperativ verksamhet. Den kooperativa företagsformen

måste ges samma förutsättningar att verka och utvecklas som

andra företagsformer.

Också i motion 1992/93:N294 (s) hänvisas till att kooperativa

företagsformer nu utvecklas inom flera områden -- som alternativ

till offentligt producerad vård och omsorg, i glesbygden, inom

nya tjänstesektorer, hantverk m.m. -- och att detta ställer nya

krav på statens insatser. Utgångspunkten måste därvid vara,

säger motionärerna, att den kooperativa företagsformen ges samma

förutsättningar att verka och utvecklas som andra

företagsformer. I motionen anförs att det är angeläget att ett

fortsatt berednings- och utvecklingsarbete avseende de förslag

som Nykoopföretagsutredningen lämnade kommer till stånd. Enligt

motionärerna finns det signaler om att regeringen har för avsikt

att lägga ned Kooperativa rådet, vilket de anser skulle vara

mycket olyckligt. Regeringen bör snarast återkomma till

riksdagen med en samlad redovisning av åtgärder som skall vidtas

för att utveckla kooperativt nyföretagande, anser motionärerna.

I avvaktan härpå borde riksdagen besluta om ett utökat anslag

till kooperativ utveckling. Stödet skulle utgå med ca 10

miljoner kronor under nästa budgetår. Ökningen bör kunna

åstadkommas genom en omfördelning från anslaget

Småföretagsutveckling och från regionalpolitiska medel, anser

motionärerna.

I motionerna 1992/93:N209 (s) och 1992/93:N210 (s) sägs att

den kooperativa företagsformen kan utgöra ett alternativ vid

förnyelsen av den offentliga sektorn resp. inom det sociala

omsorgsområdet för invandrare. Grundläggande är, enligt

motionärerna, att den kooperativa företagsformen ges samma

möjligheter att utvecklas som andra företagsformer. Det

kooperativa rådet vid Civildepartementet bör tillse att stödet

till kooperativ utveckling får en så allsidig inriktning som

möjligt, anser motionärerna.

Även i motion 1992/93:N265 (s) begärs uttalanden om att den

kooperativa företagsformen skall behandlas likvärdigt med andra

företagsformer och att den kooperativa företagsformens

användning skall uppmuntras och stimuleras. I motionen hänvisas

till den medvetenhet om den kooperativa företagsformens

betydelse och framtidsutsikter som finns inom EG. Den

kooperativa företagsformen kan, enligt motionärerna, komma att

spela en betydande roll i förstärkningen av konsumentinflytande,

i den offentliga sektorns förnyelse och i framväxten av

alternativa finansiella system.

Den neddragning av stödet till kooperativ utveckling som

föreslås i budgetpropositionen innebär en helt felaktig signal

till de människor som försöker hitta egna lösningar på den

rådande svåra arbetsmarknadssituationen, sägs det i motion

1992/93:N268 (s). I det läge som råder behöver stödet utvecklas

-- inte avvecklas.

Det aktuella anslaget med stöd till kooperativ utveckling bör

bibehållas på oförändrad nivå, krävs det i motion 1992/93:N269

(s). I stället bör det nya av regeringen föreslagna anslaget

till ideell verksamhet minskas i motsvarande grad. Detta anslag

skall, enligt regeringens förslag, inriktas mot i huvudsak barn-

och ungdomsverksamhet som varit eller är kommunala

angelägenheter. Enligt motionärerna är detta verksamheter som

LKU för närvarande arbetar med.

Vikten av att kooperativa företag ges verksamhetsmöjligheter

likvärdiga med vad som gäller för andra typer av företag påtalas

också i motion 1992/93:N271 (s). Där hänvisas till att inom EG

omfattas de kooperativa företagen av samma program och förmåner

som de små och medelstora företagen. Inför Sveriges

förhandlingar med EG är det helt nödvändigt att eliminera

skillnader mellan småföretag som bedrivs som aktiebolag och som

ekonomisk förening, anser motionärerna. Det bör dessutom

utarbetas anvisningar för att NUTEK och andra berörda statliga

myndigheter skall integrera de kooperativa företagen i den

småföretagspolitik som de är ansvariga för, anför motionärerna.

I Jämtlands län initierades under år 1992 bildandet av ett

europeiskt nätverk av regioner med en utbredd social ekonomi,

påpekas det i motion 1992/93:N248 (s). Samarbetet skall inriktas

på företagsutveckling, främjande av kvinnors företagande,

rådgivning för utveckling av företag inom den sociala ekonomin,

forskning och förstärkning av nätverkets interna struktur.

Eftersom detta utvecklingsarbete borde kunna utgöra modell för

framtida nätverksbyggande bör staten stödja arbetet, t.ex. genom

riktat regionalpolitiskt stöd, föreslår motionärerna.

I motion 1992/93:N211 (c, kds) föreslås att 1,5 miljoner

kronor skall överföras till det nu aktuella anslaget från

anslaget Utredningar m.m. (A 2) under Civildepartementets

huvudtitel. Motionärerna erinrar om vad som sägs i

budgetpropositionen om att en del av medlen under

utredningsanslaget skall kunna användas för lokala kooperativa

utvecklingsprojekt; detta skulle innebära en onödig byråkrati,

anförs det.

I Vänsterpartiets partimotion 1992/93:N316 sägs att producent-

och konsumentkooperativa företag kan förväntas få ökad betydelse

i framtiden. Med tanke på de speciella förutsättningar som

gäller för kooperativa företagsformer bör dessa ägnas större

uppmärksamhet i näringspolitiken, anser motionärerna.

Nykoop-företagsutredningen, särskild utredare

riksdagsledamoten Inga-Britt Johansson (s), redovisade våren

1991 i betänkandet (SOU 1991:24) Visst går det an bl.a. följande

förslag och synpunkter. Införande av en ny lag som skall göra

det tillåtet för en sammanslutning av brukare att i kooperativ

form ta över och driva offentlig verksamhet. En översyn av

bestämmelserna om minsta antalet fysiska personer som kan bilda

en ekonomisk förening borde göras. Bildande av LKU borde

uppmuntras och tillhandahållande av rådgivning borde

säkerställas genom avtal mellan staten och resp. LKU.

Undervisning och utbildning borde förbättras. Vidare borde

försök prövas med fri resursanvändning för

Arbetsmarknadsstyrelsen, försäkringskassorna, landsting m.fl. i

syfte att den kooperativa arbetsformen skall kunna användas som

alternativ till arbetslöshet, sjukskrivning eller pensionering.

Vissa av utredningens förslag har efter vidarebearbetning

genomförts. Andra förslag är föremål för ytterligare beredning i

regeringskansliet.

Stödet till kooperativ utveckling skall enligt regeringens

beslut i regleringsbrevet för innevarande budgetår utvärderas i

så god tid att regeringen kan ta ställning till resultatet inför

1994/95 års budgetarbete. Behovet av utvärdering är främst

föranlett av den omläggning av stödet till kooperativ utveckling

som skedde fr.o.m. budgetåret 1991/92. Som nämnts innebar

omläggningen att stödet till LKU mer kan sägas innebära ett

kontraktsbundet uppdrag än ett traditionellt statsbidrag.

Regeringen kommer, enligt vad utskottet har erfarit, att inom

kort ge Statskontoret och Riksrevisionsverket i uppdrag att

genomföra utvärderingen. Avrapportering planeras till den 1 juli

1993.

Utskottet anser att ett viktigt inslag i näringspolitiken

är att det åstadkoms likvärdiga arbetsvillkor för olika

företagsformer. Vad gäller de kooperativa företagen innebär

detta synsätt bl.a. att dessa företag skall ges tillgång till

information och rådgivning via statliga insatser i samma

omfattning som andra typer av företag. Regeringens förslag till

anslag till kooperativ utveckling utgår från denna

grundinställning, samtidigt som en viss neddragning har varit

nödvändig till följd av det statsfinansiella läget. Utskottet

tillstyrker sålunda förslaget och avstyrker samtliga här

aktuella motioner i berörda delar.

Vissa anslag

Näringsdepartementet m.m.

Medelsbehovet för Näringsdepartementet har med

utgångspunkt i ett generellt rationaliseringskrav om ca

2procent beräknats till 51,7 miljoner kronor (prop.

1992/93:100 bil. 13 s.17). För utredningar m.m. har

anslaget för nästa budgetår beräknats till 18 miljoner kronor. I

propositionen sägs att Näringsdepartementets särskilda

utredningsuppdrag till bl.a. NUTEK i fortsättningen bör

finansieras över departementets utredningsanslag. Genom denna

förändring anses departementets beställarroll när det gäller

utredningsuppdrag hos bl.a. NUTEK bli tydligare och mer aktiv.

Inom Näringsdepartementet har beställarkompetensen stärkts genom

bl.a. organisatoriska förändringar.

För de två övriga här aktuella anslagen,

industriråd/industriattaché resp. avgifter till

vissa internationella organisationer föreslås 1,3 miljoner

kronor resp. 4,6 miljoner kronor.

Utskottet tillstyrker samtliga här aktuella anslag.

NUTEK

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), som inrättades

den 1 juli 1991, är central förvaltningsmyndighet för frågor om

näringslivets tillväxt och förnyelse samt för omställning av

energisystemet. Utgångspunkten för dess verksamhet skall, enligt

budgetpropositionen (bil. 13 s. 20), vara den ökade

internationaliseringen samt den breddning av näringspolitiken

som har ägt rum. Det innebär bl.a. en inriktning mot mer

generella medel och färre selektiva åtgärder. Verket skall svara

för statliga insatser för att främja:

teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete,

etablering och utveckling av små och medelstora företag,

en balanserad regional utveckling,

energiförsörjning och effektiv energianvändning.

Inom NUTEK är verksamheten indelad i fem verksamhetsområden --

utredningar och utvärderingar, teknisk forskning och utveckling,

företagsutveckling, regional utveckling samt energiförsörjning

och energianvändning. NUTEK har lämnat en fördjupad

anslagsframställning för treårsperioden 1993/94--1995/96.

Regeringen begär riksdagens godkännande av de förslag till

övergripande mål för fyra av de angivna verksamhetsområdena som

framläggs i propositionen. Till området teknisk forskning och

utveckling återkommer regeringen i forskningspropositionen.

Övergripande mål för utrednings- och utvärderingsverksamheten

föreslås vara att verket skall utföra utredningar, utvärderingar

och analyser av hög kvalitet för att tillgodose i första hand

regeringens och riksdagens behov av beslutsunderlag. Inom

verksamhetsområdet företagsutveckling skall NUTEK underlätta och

stimulera företagsetablering och tillväxt i små och medelstora

företag genom att komplettera marknaden vad avser information,

rådgivning och finansiering. För verksamhetsområdet regional

utveckling föreslås att myndigheten skall bidra till en

balanserad regional utveckling som präglas av ekonomisk tillväxt

och högt resursutnyttjande i hela landet. Slutligen föreslås som

övergripande mål för verksamhetsområdet energiförsörjning och

energianvändning att en säker, effektiv och miljövänlig

tillförsel och användning av energi skall främjas.

NUTEK:s förvaltningsmedel bör i fortsättningen anvisas över

ett ramanslag med en treårig planeringsram, anser regeringen.

För budgetåret 1993/94 föreslås ett anslag på 172,2 miljoner

kronor. För de därpå kommande två budgetåren, 1994/95 och

1995/96, anges planeringsramen till 168,8 miljoner kronor resp.

165,4 miljoner kronor. Ett generellt rationaliseringskrav på ca

2 % har därvid tillämpats.

För NUTEK:s utredningsverksamhet föreslås ett anslag på 7,5

miljoner kronor. Dessa medel avser endast den s.k.

basverksamheten. Under innevarande budgetår anvisas medel under

detta anslag även för s.k. särskilda utredningar,

energiinformation och projektmedel till energianvändningsrådet.

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anför

beträffande de övergripande mål som skall styra NUTEK:s

verksamhet under den närmaste treårsperioden; dessa tillstyrks

således. När det gäller den konkreta utformningen av

verksamheten inom framför allt området företagsutveckling finns

det däremot olika uppfattningar inom utskottet. Detta framgår

under andra avsnitt i detta betänkande.

Utskottet tillstyrker vidare de föreslagna anslagen.

Stöd till varvsindustrin, m.m.

Syftet med de stöd till varvsindustrin som i olika former har

tillämpats i Sverige sedan 1970-talet har varit att utjämna

skillnaderna i konkurrensvillkor mellan svenska och utländska

företag, sägs det i budgetpropositionen (bil. 13 s. 43). Våren

1989 beslöt riksdagen (prop. 1988/89:100 bil. 14, bet. NU22) att

det tillämpade systemet med räntestöd skulle avskaffas fr.o.m.

den 1 januari 1990. Fram till detta datum kunde räntestöd utgå

till såväl inhemska beställare som vid export. Även

kreditgarantier upphörde som stödform vid detta datum. I stället

skulle s.k. kontantstöd kunna utgå under perioden 1990--1992 för

order som tecknades före utgången av år 1992. Som högst utgick

stödet med 8,4 procent och som lägst -- under andra halvåret

1992 -- med 5 procent.

Regeringen föreslår nu ett anslag på 100 miljoner kronor för

nästa budgetår för nämnda stöd. Kostnaderna hänför sig till

tidigare beviljade stöd. I propositonen framhålls att statens

utgifter kommer att sjunka successivt och upphöra helt år 2004.

I två motioner -- motionerna 1992/93:N224 (s) och 1992/93:N290

(s) -- begärs att riksdagen skall göra ett uttalande om att den

svenska varvsindustrin skall ges möjlighet att konkurrera på

likvärdiga villkor med varvsindustrin inom EG-länderna och de

nordiska länderna.

Under 1980-talet försvann det mesta av svensk varvsindustri,

anförs det i båda motionerna. Den kapacitet som finns kvar måste

värnas, vilket kan göras på något av följande två sätt. Det ena,

som endast föreslås i den förstnämnda motionen, skulle vara att

komplettera med alternativ produktion -- satsningar på

infrastruktur. Det andra sättet skulle vara att behandla

företagen inom varvsindustrin efter två grundläggande regler,

nämligen konkurrens på lika villkor och anpassning till de

förhållanden som gäller för EG-länderna. Enligt motionärernas

mening vore det bästa om subventionerna också avskaffades i

EG-länderna och de nordiska länderna. Om så inte sker måste

riksdagen anmoda regeringen att snarast lägga fram förslag med

innebörd att svensk varvsindustri ges möjlighet att verka på

lika villkor som varvsindustrin i konkurrentländerna, anser

motionärerna.

Inom OECD har träffats en överenskommelse om stödet till

varvsindustrin (Understanding on Export Credits for Ships, C 81

103). Enligt denna får stöd till byggande av nya fartyg lämnas

enligt en subventionerad ränta på maximalt 8 procent, applicerad

på maximalt 80 procent av priset och med en återbetalningstid på

maximalt 8,5 år. Denna modell för varvsstöd tillämpas i flera av

Sveriges viktigaste konkurrentländer -- i Belgien, Danmark,

Finland, Frankrike, Italien, Japan, Nederländerna, Spanien,

Storbritannien, Tyskland och Republiken Korea (Sydkorea).

Det stöd som lämnas i dessa länder motsvarar -- omräknat till

kontantstöd enligt den modell som Sverige tillämpade under åren

1990--1992 och som Norge fortfarande tillämpar -- ca 9 procent.

Denna procentsats är det tak som anges i EG:s direktiv för

statstöd till varven (Council Directive No L 380/27). Enligt

detta direktiv får stöd utgå t.o.m. år 1993. Beslut om

eventuellt förlängt varvsstöd kommer enligt vad utskottet har

erfarit att tas i december 1993. När EES-avtalet har trätt i

kraft kommer Sverige genom avtalets beslutsmekanismer att ha

möjlighet att delta i utarbetandet av eventuella nya direktiv.

I Norge tillämpas ett med Sverige likartat system med

kontantstöd. År 1992 utgick stödet med 11,45 procent. I

budgetförslaget för år 1993 föreslog den norska regeringen att

stödet skulle sänkas till 9,75 procent. Stortinget har i stället

beslutat att stödet skall höjas till 13,2 procent.

I en muntlig fråga i riksdagen i början av december 1992 till

näringsminister Per Westerberg begärde Rolf L Nilson (v)

information om vad regeringen avsåg att göra för att ge svensk

varvsindustri och skeppsindustri en chans att överleva under de

närmaste åren, under vilka konkurrentländer som Danmark, Norge

och Tyskland kunde tänkas behålla sitt statsstöd till

varvsindustrin. I sitt svar (RD 1992/93:37) erinrade

näringsministern om att varvsstödet inom EG-området gäller

t.o.m. år 1993. Han uttalade vidare att regeringen mycket noga

följer utvecklingen inom EG och att den, i det fall att det

fattas beslut om förlängt varvsstöd inom EG, ånyo kommer att

pröva frågan. Statsrådet framhöll också att det dittillsvarande

varvsstödet om 5 procent mer än väl motsvarades av den

kostnadsminskning som de berörda företagen fått via förändrade

valutakurser och sänkta arbetsgivaravgifter.

Den svenska regeringens linje är, enligt vad utskottet har

erfarit, att genom insatser inom ramen för OECD, GATT och

EES-avtalet aktivt verka för att en internationell

överenskommelse skall kunna uppnås om en utfasning av

varvssubventioner i alla avseenden. Detta framfördes senast

officiellt vid ett möte i februari 1993 i OECD:s varvskommitté

(Council working party on shipbuilding -- WP6).

Utskottet anser att det är mycket viktigt att olika

industrigrenar erhåller konkurrensneutralitet i förhållande till

motsvarande industrigrenar i konkurrentländerna. Detta är, som

nyss framgått, också regeringens linje. Mot bakgrund härav anser

utskottet att riksdagen inte nu bör ta något initiativ av det

slag som begärs i motionerna 1992/93:N224 (s) och 1992/93:N290

(s). Däremot menar utskottet att det är angeläget att regeringen

noga följer utvecklingen och vid behov vidtar åtgärder.

I detta sammanhang vill utskottet också framhålla att även

varvsindustriföretagen har möjlighet att på samma villkor som

andra företag ansöka om exportkreditgarantier hos

Exportkreditnämnden (EKN). Enligt uppgift från EKN föreligger

inga formella hinder för detta.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag

avseende räntestöd m.m. till varvsindustrin och avstyrker

samtidigt de båda här aktuella motionerna.

Exportkrediter m.m.

Under rubriken Exportkrediter m.m. förekommer tre anslag

avsedda att täcka statens kostnader för statsstödda

exportkrediter (prop. 1992/93:100 bil. 13 s. 46).

Utskottet tillstyrker att formella anslag på 1000 kr

anvisas dels till kostnader för statsstödd exportkreditgivning

genom AB Svensk Exportkredit, dels till kostnader för

statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m.

Vidare tillstyrker utskottet att 55 miljoner kronor anvisas till

ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning

till u-länder.

Konkurrensverket m.m.

Det övergripande målet för Konkurrensverket skall under den

kommande treårsperioden vara att verka för en effektiv

konkurrens i privat och offentlig verksamhet till nytta för

konsumenterna, sägs det i propositionen (bil. 13 s. 52). Verket

skall därvid aktivt motverka och ingripa mot

konkurrensbegränsningar som skadar konsumenterna, lämna förslag

om ökad konkurrens i offentlig verksamhet och om avreglering,

följa upp genomförda förändringar i det offentliga regelverket

som syftar till att öka konkurrensen samt verka för ett

konkurrensinriktat synsätt i samhället. Regeringen begär

riksdagens godkännande av dessa verksamhetsmål.

Utifrån det generella rationaliseringskravet om ca 2procent

som har tillämpats i årets budgetproposition beräknas

planeringsramen för treårsperioden 1993/94--1995/96 till 186

miljoner kronor. För budgetåret 1993/94 föreslår regeringen ett

anslag på 62 miljoner kronor.

Regeringen föreslår också ett formellt anslag på 1000 kronor

för att betala vissa kostnader i samband med avvecklingen av

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) och Statens pris- och

konkurrensverk (SPK).

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen har

anfört; förslagen tillstyrks sålunda.

Teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet

Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet

(STATT) är sedan år 1981 en offentlig stiftelse med svenska

staten och Ingenjörsvetenskapsakademien som huvudmän. Det

övergripande målet för STATT:s verksamhet är att genom att

bevaka och rapportera om den tekniska utvecklingen i omvärlden

bidra till att öka produktiviteten och konkurrenskraften hos

svensk industri samt att därutöver löpande lämna såväl allmän

som efterfrågestyrd teknisk-vetenskaplig information till

regeringskansliet och ifrågavarande myndigheter.

Den under budgetåret 1992/93 påbörjade särskilda satsningen på

att bättre bistå svenska små och medelstora företag skall

prioriteras även under budgetåret 1993/94, sägs det i

budgetpropositionen (bil. 13 s. 94). Verksamheten bör vara

självfinansierad till minst 30 procent. För budgetåret 1993/94

föreslår regeringen -- med hänvisning till det statsfinansiella

läget -- en neddragning av anslaget till 30,6 miljoner kronor,

vilket innebär en besparing om 5 miljoner kronor.

Detta kritiseras i motion 1992/93:N301 (s). Motionärerna anser

att STATT utgör en viktig resurs i den näringspolitiska

stödorganisationen. Den neddragning med 5 miljoner kronor som

regeringen har föreslagit bör, enligt motionärerna, återföras

till STATT-verksamheten. I den snabba internationalisering som

pågår inom näringslivet är det fel att dra in resurser från

STATT, menar motionärerna.

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion

1992/93:N301 (s), att STATT är en viktig del i den

näringspolitiska stödorganisationen. Enligt utskottets mening är

det helt fel att i dagens ekonomiska situation skära ned

anslaget till STATT. Anslaget bör bibehållas på oförändrad nivå,

dvs. 35,6 miljoner kronor. Riksdagen bör besluta härom. Därmed

blir motion 1992/93:N301 (s) tillgodosedd såvitt nu är i fråga.

Standardisering

Statligt bidrag utgår till Standardiseringskommissionen i

Sverige (SIS), som verkar som centralorgan för svensk

standardisering på nationell, europeisk och global nivå.

Fr.o.m. budgetåret 1990/91 har en ny finansieringsmodell

tillämpats för standardiseringen (prop. 1989/90:88, bet. NU30).

Modellen har inneburit att det statliga bidraget till

verksamheten har lämnats dels i form av ett allmänt bidrag, som

motsvarar 50 procent av vad övriga intressenter -- näringsliv,

kommuner, landsting, affärsverk och statliga myndigheter med

uppdragsfinansierad verksamhet -- beräknas bidra med, dels ett

målrelaterat bidrag som skall användas till

standardiseringsprojekt som rör säkerhet, arbetsmiljö,

konsumentskydd och miljöskydd. För innevarande budgetår har 43,4

miljoner kronor anvisats för standardisering, varav 33,2 har

avsett det allmänna bidraget och 10,2 miljoner kronor det

målrelaterade bidraget.

Statskontoret har, på regeringens uppdrag, utvärderat

effekterna av det målrelaterade bidraget till SIS (Statskontoret

1992:26). Följande slutsatser har dragits:

Det målrelaterade bidraget har inneburit att många

standardiseringsprojekt har kunnat drivas som annars inte hade

kommit till stånd.

Effektiviteten i tilldelningsprocessen har varit otillräcklig.

Nya aktörer har i hög grad ökat sitt deltagande i

standardiseringsarbetet under senare år. Beteendeförändringarna

hade dock, enligt Statskontorets bedömning, sannolikt skett även

utan det målrelaterade bidraget. Detta anses emellertid ha

fungerat som en katalysator och skyndat på utvecklingen.

Standardiseringsverksamheten i Europa har under de senaste

åren ökat i betydelse, framhålls det i propositionen (bil. 13

s.104). I Sverige har intressenterna ökat sitt bidrag till

standardiseringsorganisationen, vilket också resulterat i att

det statliga allmänna bidraget ökat. Mer än 90 procent av det

arbete som bedrivs via SIS med fackorgan är inriktat på globalt

och europeiskt standardiseringsarbete och mer än 80 procent

gäller områden som har en industriell tillämpning. Genom att EG

använder standardiseringen som ett verktyg i genomförandet av

den inre marknaden har standardiseringen fått en ny och utvidgad

roll, sägs det vidare i propositionen.

Mot bakgrund av utvecklingen inom framför allt europeiskt

standardiseringsarbete, ökat deltagande och förståelse för

standardiseringens strategiska betydelse hos intressenterna samt

slutsatserna från utvärderingen föreslår regeringen nu en

avveckling av det målrelaterade bidraget till standardiseringen.

Detta innebär inte, sägs det, att statens ansvar för säkerhet,

arbetsmiljö, konsumentskydd och miljöskydd minskas. Det allmänna

bidragets fördelning på olika standardiseringsprojekt har

hittills helt styrts av näringslivets och de övriga

intressenternas prioriteringar. I och med att det målrelaterade

bidraget föreslås bli avvecklat aviserar regeringen att den

senare kommer att föreslå nya fördelningsprinciper för det

allmänna bidraget. Regeringen föreslår ett anslag på 39,3

miljoner kronor till Standardiseringskommissionen.

I två motioner kritiseras regeringen för att den vill avskaffa

det målrelaterade bidraget och i ytterligare två motioner begärs

att regeringen skall lägga fram ett nationellt program för

kvalitetsutveckling.

Riksdagen bör besluta om att 14,9 miljoner kronor av det i

budgetpropositionen föreslagna anslaget till

Standardiseringskommissionen skall användas för ett fortsatt

målrelaterat bidrag, anförs det i motion 1992/93:N225 (s).

Vidare borde riksdagen uttala att det finns ett fortsatt behov

av att konsument- och arbetsmiljörepresentanter ges möjlighet

att delta i det europeiska standardiseringsarbetet. Tack vare

det målrelaterade bidraget har Konsumentverket och

Arbetarskyddsstyrelsen i samverkan med standardiseringen i

Sverige kunnat göra betydande insatser för att hävda krav på

bl.a. leksaker och skyddsutrustning, sägs det i motionen. Detta

är, enligt motionärerna, helt i linje med de riktlinjer för

konsumentmedverkan som finns inom EG. Ett fortsatt stöd i form

av målrelaterat bidrag är helt nödvändigt för att Sverige skall

kunna delta i en öppnad Europamarknad, anser motionärerna.

Riksdagen bör anmoda regeringen att lägga fram förslag om hur

arbetstagarnas insyn och möjlighet till påverkan i provnings-

och kontrollsystem liksom i standardiseringsverksamhet skall

kunna förbättras, anförs det i motion 1992/93:N273 (s). Genom

förslaget att avveckla det målrelaterade bidraget till

standardiseringen försämras möjligheterna för såväl

konsumenterna som arbetstagarna att aktivera

standardiseringsprojekt, sägs det i motionen. Sverige går

vidare, genom EES-avtalet, in i ett nytt och annorlunda system

för provning och kontroll av produkter. Löntagarorganisationerna

är inte längre representerade i Styrelsen för teknisk

ackreditering, som har till uppgift att i samråd med berörda

sektorsmyndigheter bedöma organ som kan komma i fråga för

kontrollförfaranden. Motionärerna ser en fara i att insynen i

systemen för provning och kontroll, liksom i

standardiseringsverksamheten, försämras.

Frågan om ett nationellt program för kvalitetsutveckling tas

upp i två motioner -- motionerna 1992/93:N314 (c, m, fp) och

1992/93:N221 (kds).

Regeringen bör omgående ta initiativ till ett nationellt

kvalitetsprojekt för att höja näringslivets konkurrenskraft,

anförs det i den förstnämnda motionen. Projektet borde ledas av

en styrgrupp bestående av representanter för staten,

branschorganisationer och målgruppen små och medelstora företag.

Motionärerna erinrar om att det inom EG och i det kommande

EES-avtalet ställs krav på en harmonisering av regler och

standarder samt olika typer av formella tester, provningar och

typgodkännanden för produkter avsedda för EG:s inre marknad.

I motion 1992/93:N221 (kds) föreslås också att ett nationellt

kvalitetsprogram skall inrättas. Programmet skall syfta till att

många fler företag än för närvarande bedriver praktiskt inriktat

kvalitetsarbete. Kvalitetsprogrammet skall i första hand vara

inriktat på små och medelstora företag. Även i denna motion

hänvisas till utvecklingen inom EG.

Utskottet behandlar först frågan om ett nationellt program

för kvalitetsutveckling och därefter anslagsfrågan.

Inom ramen för ISO (International standardization

organization) har ett kvalitetssystem -- ISO 9000 -- tagits

fram. ISO 9000 är en serie standarder som ger en modell för

företags verksamhetsstyrning med hjälp av kvalitetssystem. ISO

9000 är i korthet en samling kriterier som en kund kan åberopa i

sitt val av leverantörer eller som en leverantör kan utnyttja

för att inför kunden och andra samarbetspartner demonstrera sin

leveransförmåga. Svenska intressenter deltar aktivt i

utvecklingen av ISO 9000 genom den allmänna

standardiseringsgruppen (SIS-STG) vid SIS.

ISO 9000 är numera ett vanligt baskrav när företag i Europa

väljer vilka leverantörer man vill samarbeta med. För att kunna

hävda att ett företag arbetar i enlighet med ISO 9000 krävs att

en rad villkor är uppfyllda. Dessa berör bl.a. företagets

ledning, försäljning, inköp, produktion, leveranser,

organisation och utbildning av de anställda. Standarderna kräver

att leverantören själv skall följa upp sin verksamhetsstyrning

mot kundtillfredsställelse. Detta skall ske genom interna

kvalitetsrevisioner och uppföljningar av ledningen.

Kollektivforskningsinstitutet Institutet för

Kvalitetsutveckling (SIQ) har till syfte att stimulera och

aktivt bidra till en positiv kvalitetsutveckling i alla delar av

det svenska samhället. Institutet bedriver verksamhet inom

områdena information, utbildning samt forskning och utveckling.

Ett nationellt svenskt kvalitetspris har instiftats av

institutet. Det statliga bidraget till institutet, som för

närvarande motsvarar ca 30 procent av kostnaderna, behandlas i

forskningspropositionen. Utskottet behandlar, som tidigare

nämnts, förslag i denna proposition i betänkande 1992/93:NU30.

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna

1992/93:N314 (c, m, fp) och 1992/93:N221 (kds), att det är

viktigt att de svenska företagen inser betydelsen av

kvalitetsutveckling för att upprätthålla och förbättra

konkurrenskraften. Som framgått bedrivs såväl via SIS som inom

SIQ arbete för att främja detta. Något behov av ett särskilt

uttalande av riksdagen kan utskottet inte finna. Motionerna

avstyrks därför.

När det gäller anslaget till Standardiseringskommissionen

bedömer Näringsdepartementet, enligt uppgift, att den ändrade

anslagsmodellen med slopat målrelaterat bidrag inte kommer att

leda till att Konsumentrådet och Arbetsmiljörådet vid SIS

upphör. De fördelningsprinciper som framöver skall tillämpas för

det statliga bidraget till standardiseringen kommer att anges i

regleringsbrevet. Departementet överväger att uppdra åt

Statskontoret att under våren 1993 göra en kartläggning av hur

anslagsmedlen har använts av de nio fackorgan som finns inom

SIS. Resultaten av denna kartläggning skall beaktas vid

utformandet av regleringsbrevet för budgetåret 1993/94.

Utskottet delar bedömningen som görs i budgetpropositionen

att det målrelaterade bidraget bör slopas. Detta kommer inte,

enligt vad utskottet har erfarit, att innebära att konsument-

och arbetstagarrepresentanternas inflytande upphör. Det bör

ankomma på regeringen att på sedvanligt sätt i regleringsbrevet

fastlägga erforderliga fördelningsprinciper för anslaget.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till

anslag och avstyrker motionerna 1992/93:N225 (s) och

1992/93:N273 (s).

Övriga anslag

De återstående anslagspunkterna i Näringsdepartementets bilaga

till budgetpropositionen som behandlas i detta betänkande har

inte föranlett några motionsyrkanden. Efter att ha redogjort för

regeringens förslag tar utskottet ställning till dessa i ett

sammanhang.

Det övergripande målet för Styrelsen för teknisk

ackreditering (SWEDAC) är att verka för att den omställning

som det svenska systemet för teknisk kontroll står inför

genomförs så kostnadseffektivt som möjligt utan att

eftersträvade säkerhetsnivåer efterges samtidigt som de krav som

Europaintegrationen ställer tillgodoses, sägs det i

budgetpropositionen (bil. 13 s. 101). Riktlinjerna för

verksamheten under treårsperioden 1992/93--1994/95 fastställdes

våren 1992 (prop. 1991/92:100 bil. 13, bet. NU20). Medel till

SWEDAC har dock endast beräknats för ett budgetår i taget med

hänvisning till att konsekvenserna av Europaintegrationen på

myndighetens område ännu inte är helt klarlagda.

Anslaget för budgetåret 1993/94 har beräknats med utgångspunkt

i det generella rationaliseringskravet på 2 procent och uppgår

till 11,2 miljoner kronor. För uppdragsverksamheten föreslås ett

formellt anslag på 1000 kr och för bidrag till

riksmätplatsverksamheten ett anslag på 8,8 miljoner kronor.

Det övergripande målet för Sprängämnesinspektionens

verksamhet är att förebygga att personer och egendom kommer till

skada vid hantering av brandfarliga och explosiva varor.

Inspektionens verksamhet är avgiftsfinansierad. Hittills har

anslaget därför förts upp med ett formellt anslag på 1000 kr.

I propositionen (bil. 13 s. 97) föreslås att avgifterna i

stället skall redovisas under inkomsttitel på statsbudgeten och

att motsvarande utgifter skall täckas från ett ramanslag. För

budgetåret 1993/94 föreslås ett anslag på 15,3 miljoner kronor,

med utgångspunkt i det generella rationaliseringskravet om 2

procent.

Anslaget Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA),

som utgör statens bidrag till IVA:s grundläggande verksamhet,

har beräknats till 5,5 miljoner kronor. Detta innebär en

sänkning av anslaget med 1,5 miljoner kronor jämfört med

innevarande budgetår -- en besparing föranledd av det

statsfinansiella läget.

Till de två övriga här aktuella anslagen, Täckande av

förluster vid viss garantigivning m.m. och Avveckling av

Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU), föreslås

5miljoner kronor resp. ett formellt belopp på 1000 kr.

Utskottet tillstyrker alla de förslag av regeringen som

har redovisats i detta avsnitt.

Särskilda branscher m.m.

I detta avsnitt behandlas motioner om vissa branschspecifika

frågor avseende tjänstesektorn, tekoindustrin och

skogsindustrin. Vidare behandlas motioner om Centrala

hantverksrådet och kommunala varuförsörjningsplaner.

Tjänstesektorn

I motion 1992/93:N238 (s) begärs ett uttalande av riksdagen om

vikten av studier om tjänstesektorn. Denna sektors betydelse

växer i alla industrialiserade länder, framhålls det. Emellertid

är kunskapen om tjänstesektorn bristfällig. Den långsiktiga

tillväxten i industriländerna kan, enligt motionärerna, beräknas

komma att ske inom tjänstesektorn. De föreslår att ett län utses

till "tjänstelän", där speciella insatser skall göras för att

kartlägga tjänstesektorn och där olika metoder kan prövas för

att utveckla sektorn. Statistiska centralbyråns (SCB:s)

statistik om tjänstesektorn behöver öka i omfattning, tillägger

motionärerna avslutningsvis.

Statistiken om tjänstesektorn har inom SCB:s

nationalräkenskaper utvidgats och förbättrats under senare år.

Konjunkturinstitutets konjunkturbarometerundersökningar

utvidgades fr.o.m. budgetåret 1990/91 till att också omfatta

tjänsteproducerande företag. Enligt regleringsbrevet skall

Konjunkturinstitutet under innevarande budgetår genomföra och

avrapportera en särskild utredning om hur den privata

tjänstesektorn skall belysas.

Tjänsteförbundet, som är en sammanslutning för

tjänsteproducerande företag, bildades i mitten av 1980-talet.

Tjänsteförbundet publicerar löpande s.k. nyhetsbrev om

tjänstesektorn. Förbundet ger också ut särskilda skrifter om

speciella frågor och anordnar seminarier och konferenser.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion

1992/93:N238 (s).

Proteko

Stiftelsen för det produktionstekniska utbildningscentrumet

för teko (Proteko) i Borås bildades år 1986 och har till uppgift

att på affärsmässiga grunder tillhandahålla tekoföretagen

utbildning och rådgivning. Staten bidrog under budgetåren

1986/87 och 1987/88 med totalt 7 miljoner kronor till

uppbyggnaden.

Staten har t.o.m. budgetåret 1991/92 löpande lämnat bidrag

till Protekos verksamhet via anslaget för industripolitiska

åtgärder för tekoindustrin. Detta anslag upphörde i och med

utgången av budgetåret 1991/92.

Riksdagen bör tillse att Proteko tillförsäkras ett årligt

verksamhetsstöd fr.o.m. nästa budgetår genom att resurser

omfördelas från bl.a. arbetsmarknadsmedel och resurser för

teknisk forskning, anförs det i motion 1992/93:N223 (fp). Det

är, enligt motionären, av stor betydelse för de små och

medelstora företagen och därmed också för Sjuhäradsbygden att

verksamheten vid Proteko kan vidareutvecklas. Protekos

betydelsefulla roll motiverar en satsning också från statens

sida utöver vad som kan tillföras direkt från andra

uppdragsgivare, anser motionären.

Riksdagen har under senare år avslagit liknande

motionsyrkanden (fp) om särskilt stöd till Proteko. Vid det

senaste tillfället, våren 1992 (bet. 1991/92:NU20), anförde

utskottet (enhälligt) att det inte ansåg att det är befogat att

statliga medel särskilt avsätts till Proteko och att det borde

ankomma på NUTEK att inom givna ramar för olika anslag göra de

avvägningar som krävs.

Utskottet står fast vid den ståndpunkt som intogs våren

1992 och avstyrker motion 1992/93:N223 (fp).

Mönsterås bruk

Riksdagen bör uttala sig för att regeringen skall vidta

åtgärder så att förutsättningar för en utbyggnad av Mönsterås

bruk kan skapas, anförs det i motion 1992/93:N216 (s). Kalmar

län och Sverige behöver nu en politik som ökar investeringarna

och tillväxten i industrin, sägs det i motionen. En utbyggnad av

Mönsterås bruk, som är kostnadsberäknad till drygt 4 miljarder

kronor, skulle vara en aktiv åtgärd för att öka

industrisysselsättningen samt skogsbruks- och

transportverksamheten. Det finns, enligt motionärerna,

huvudsakligen två skäl till utbyggnaden -- tillväxten i de

sydsvenska skogarna och stigande papperskonsumtion.

Enligt utskottets mening är det inte en sak för riksdagen

att agera i den typ av konkreta investeringsprojekt som det här

är fråga om. Motion 1992/93:N216 (s) avstyrks därmed.

Centrala hantverksrådet

Med tanke på det bistra arbetsmarknadsläget och den bristande

kvalitetsmedvetenheten hos allmänheten bör hantverksfrågornas

ställning stärkas, sägs det i motion 1992/93:N247 (m). Som ett

led i detta föreslår motionären att statens stöd till Centrala

hantverksrådet permanentas så att rådet ges möjlighet att med

kraft och uthållighet kunna bearbeta myndigheter,

organisationer, branscher, arbetsförmedlingar, skolor m.fl.

Centrala hantverksrådet, som är knutet till Stiftelsen

Hantverksfrämjandet och förlagt till Leksand, har till uppgift

att handlägga frågor om utrednings- och forskningsverksamhet

samt bevarande och utveckling av kunskaper, tjänster och

produkter inom hantverksområdet. Rådet skall vidare svara för

information om olika hantverksutbildningar.

Riksdagen har vid flera tillfällen avslagit motionsyrkanden om

Centrala hantverksrådet motsvarande det nu aktuella. Vid det

senaste tillfället, våren 1992 (bet. 1991/92:NU20 s. 69),

konstaterade utskottet (enhälligt) att det inte såg något behov

för riksdagen att göra ett uttalande av den typ som begärdes.

Det redovisades också att NUTEK för budgetåret 1991/92 bidrog

med högst 1,9 miljoner kronor till Centrala hantverksrådet. För

övriga projekt inom hantverksområdet hade NUTEK avsatt högst 1,6

miljoner kronor.

För innevarande budgetår bidrar NUTEK med 500000 kronor till

Centrala hantverksrådet via anslaget Bidrag till

utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. under

Kulturdepartementets huvudtitel. Hantverksfrågorna överfördes

den 1 december 1991 från Näringsdepartementets till

Kulturdepartementets verksamhetsområde. Hantverksfrågorna ligger

dock kvar inom näringsutskottets beredningsområde.

I Kulturdepartementets bilaga till årets budgetproposition

(bil. 12 s. 40) har under det aktuella anslaget -- Bidrag till

utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. (B 2) -- tagits

upp 500000 kronor under anslagsposten Information, utveckling

m.m. för hantverkare. Enligt uppgift är anslagsposten avsedd för

stöd till Centrala hantverksrådet.

Utskottet ser, liksom våren 1992, inget behov för

riksdagen att göra ett uttalande om Centrala hantverksrådet av

den typ som begärs i motion 1992/93:N247 (m). Motionen avstyrks.

Kommunala varuförsörjningsplaner

Kommunerna bör åläggas att upprätta obligatoriska

varuförsörjningsplaner med riktlinjer för handelns struktur,

anförs det i motion 1992/93:N201 (s). Den förskjutning av

handeln från stadskärnor till externt belägna stormarknader som

ägt rum på många håll i landet har medfört en utarmning av

cityhandeln och stadskärnorna och en försämrad service för

kommuninvånarna, sägs det i motionen. För att komma till rätta

med dessa problem krävs det, enligt motionärerna, en betydligt

bättre planering än för närvarande av handel och annan service i

kommunerna. Dessa borde därför åläggas att inom ramen för en

total serviceplanering upprätta varuförsörjningsplaner med viss

regelbundenhet.

Kommunala varuförsörjningsplaner avser normalt dagligvaror och

drivmedel och bygger bl.a. på beräkningar av konsumtionsunderlag

och uppgifter om butikernas antal, lokalisering och omsättning.

Det finns inget lagstadgat krav på upprättande av

varuförsörjningsplaner, men det finns indirekta kopplingar till

vissa författningar. Enligt förordningen (1990:643) om

glesbygdsstöd kan kommuner som bekostar hemsändning av

dagligvaror till konsumenter i glesbygd erhålla bidrag härför

från staten. En förutsättning för statligt stöd är att kommunen

har ett underlag som medger bedömning av stödbehovet. En annan

koppling finns i lagen (1990:1183) om tillfällig försäljning. I

dess förarbeten sades (prop. 1990/91:17 s. 25) att den

tillfälliga handeln i vissa fall kan utgöra ett hot mot

konsumenternas långsiktiga intresse av tillgång till en god

kommersiell service. I propositionen underströks vikten av att

den kommunala nämnd som skall lämna tillstånd till tillfällig

försäljning har tillgång till ett tillfredsställande underlag,

och i det sammanhanget nämndes kommunala varuförsörjningsplaner.

Riksdagen beslöt våren 1992 om en ändring i plan- och

bygglagen (1987:10) (PBL) med syfte att skapa bättre

förutsättningar än tidigare regler gav för en effektiv

konkurrens inom handeln (prop. 1991/92:51, bet. BoU10). Genom

lagändringen har kommunerna inte längre möjlighet att i

detaljplan precisera handelsändamålet till en viss typ av

handel. Den tidigare möjligheten att i detaljplan särskilt

reglera detaljhandel med livsmedel och med skrymmande varor

försvann därmed. Näringsutskottet stödde lagändringen i sitt

yttrande (1991/92:NU4y) till bostadsutskottet.

Socialdemokraternas företrädare i utskottet avvisade förslaget i

en avvikande mening, i vilken även Vänsterpartiets företrädare

instämde. Den avvikande meningen följdes upp i en reservation i

bostadsutskottet.

Konsumentverket har utarbetat en vägledning för kommunernas

arbete med varuförsörjningsplaner. En undersökning av detta

arbete gjordes år 1990. Enligt en uppdatering i juni 1992 har

236 av landets kommuner vid någon tidpunkt fastställt en

varuförsörjningsplan. Av planerna var 69 procent fastställda år

1985 eller tidigare.

Ett identiskt motionsyrkande som det nu aktuella från samma

motionärer avslogs hösten 1992. Utskottet konstaterade (bet.

1992/93:NU3) att gällande lagstiftning inte ställer något krav

på att kommunerna skall upprätta varuförsörjningsplaner, men att

flertalet kommuner har sådana planer. Utskottet ansåg

(enhälligt) att det inte fanns skäl för någon reglering.

Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att nu inta en

annan ståndpunkt än vad som gjordes hösten 1992. Motion

1992/93:N201 (s) avstyrks därmed.

Hemställan

Utskottet hemställer

Allmänna riktlinjer

1. beträffande näringspolitikens inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi211 yrkandena 7, 17

och 31, 1992/93:Jo675 yrkande 1, 1992/93:N240, 1992/93:N251,

1992/93:N264, 1992/93:N281 yrkandena 1 och 10, det sistnämnda i

ifrågavarande del, 1992/93:N301 yrkande 1, 1992/93:N316

yrkandena 1--3 och 8 och 1992/93:N317 yrkande 1,

res. 1 (s)

res. 2 (nyd)

men. (v) - delvis

Småföretagsutveckling

2. beträffande bibehållande av utvecklingsfondernas

finansieringsverksamhet

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N249, 1992/93:N281

yrkande 8, 1992/93:N285, 1992/93:N316 yrkande 12, 1992/93:N317

yrkande 2, 1992/93:N318 yrkande 2 och 1992/93:A410 yrkande 11,

res. 3 (s)

3. beträffande utvecklingsfondernas inbetalningar till

staten

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:N222,

1992/93:N234 och 1992/93:N241 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

4. beträffande AP-fondens placeringsrätt

att riksdagen avslår motion 1992/93:N281 yrkande 9,

res. 4 (s)

5. beträffande nyföretagarlånen

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo253 yrkande 5 i

ifrågavarande del, 1992/93:N261, 1992/93:N265 yrkande 1 i

ifrågavarande del och 1992/93:N271 i ifrågavarande del,

res. 5 (s)

6. beträffande riskkapitalbolagens verksamhet

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo253 yrkande 5 i

ifrågavarande del och 1992/93:N244,

7. beträffande rekonstruktionslån

att riksdagen avslår motion 1992/93:N239,

8. beträffande formerna för stöd till småföretag

att riksdagen avslår motion 1992/93:N242,

9. beträffande stöd till kvinnors företagande

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N281 yrkande 10 i

ifrågavarande del, 1992/93:A810 yrkandena 12 och 13 och

1992/93:A811 yrkandena 19 och 20,

res. 6 (s)

10. beträffande nätverk för småföretag

att riksdagen avslår motion 1992/93:N316 yrkande 13,

res. 7 (s) - motiv.

men (v) - delvis

11. beträffande stöd till Svenska uppfinnareföreningen

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N220 yrkande 2 och

1992/93:N316 yrkande 7 i ifrågavarande del,

12. beträffande inrättande av en innovationsfond

att riksdagen avslår motion 1992/93:N280 yrkande 1,

13. beträffande stöd till uppfinnare och innovatörer

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N220 yrkande

1 och 1992/93:N230, med anledning av motion 1992/93:N280

yrkandena 2 och 4 och med avslag på motionerna 1992/93:N281

yrkande 10 i ifrågavarande del, 1992/93:N301 yrkande 2 i

ifrågavarande del, 1992/93:N307 och 1992/93:N316 yrkande 7 i

ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

res. 8 (s)

men (v) - delvis

14. beträffande verkstadstekniska delegationen

(VT-delegationen)

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N281 yrkande 11 i

ifrågavarande del, 1992/93:N301 yrkande 2 i ifrågavarande del,

1992/93:N302 och 1992/93:N316 yrkande 17,

res. 9 (s)

15. beträffande stöd till underleverantörer

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N281 yrkande 11 i

ifrågavarande del, 1992/93:N301 yrkande 2 i ifrågavarande del

och 1992/93:N316 yrkande 10,

res. 10 (s)

men. (v) - delvis

16. beträffande utvecklingsarbete för kunskapsspridning om

tillväxtföretag

att riksdagen avslår motion 1992/93:N317 yrkandena 4 och 5,

res. 11 (s)

17. beträffande företagsutvecklingsprojekt i Kalmar län

att riksdagen avslår motion 1992/93:N215,

18. beträffande regional samverkan

att riksdagen

a) avslår motion 1992/93:N304 (Västsverige),

b) avslår motion 1992/93:A426 yrkande 4 (Hallands län),

c) avslår motion 1992/93:N291 (Uddevallaregionen),

d) avslår motion 1992/93:N255 yrkande 1 (Skåne),

19. beträffande BIC-center i Uddevalla

att riksdagen avslår motion 1992/93:N245,

20. beträffande idécentra

att riksdagen avslår motion 1992/93:N267,

res. 12 (nyd)

21. beträffande lokala utvecklingscentra

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub613 yrkande 4,

22. beträffande utbildningsinsatser

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N246 och 1992/93:N308,

23. beträffande design

att riksdagen avslår motion 1992/93:N237,

res. 13 (s) - motiv.

24. beträffande egenföretagares borgensåtaganden

att riksdagen avslår motion 1992/93:N253,

25. beträffande utredning om företagare

att riksdagen avslår motion 1992/93:N203,

26. beträffande småföretagsutveckling

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt B 5 och med avslag på motionerna 1992/93:N281 yrkande

10 i ifrågavarande del, 1992/93:N301 yrkande 2 i ifrågavarande

del och 1992/93:N316 yrkande 16 till Småföretagsutveckling

för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 170000000kr,

res. 14 (s)

men. (v) - delvis

27. beträffande stöd till kooperativ utveckling

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100

bilaga14 punkt F 2 och med avslag på motionerna 1992/93:N209,

1992/93:N210, 1992/93:N211, 1992/93:N248, 1992/93:N265 yrkandena

1 och 2, det förstnämnda i ifrågavarande del, 1992/93:N268,

1992/93:N269, 1992/93:N271 i ifrågavarande del, 1992/93:N281

yrkande 10 i ifrågavarande del, 1992/93:N294 och 1992/93:N316

yrkande 9 till Stöd till kooperativ utveckling för

budgetåret 1993/94 under trettonde huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 4500000kr,

res. 15 (s)

Vissa anslag

28. beträffande Näringsdepartementet

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt A 1 till Näringsdepartementet för budgetåret

1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på

51711000kr,

29. beträffande utredningar m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt A 3 till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94

under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på

18000000kr,

30. beträffande industriråd/industriattaché

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt A 2 till Industriråd/industriattaché för budgetåret

1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på

1335000kr,

31. beträffande avgifter till vissa internationella

organisationer

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt A 4 till Avgifter till vissa internationella

organisationer för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln

anvisar ett ramanslag på 4638000kr,

32. beträffande NUTEK

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkterna B1 och B 2

dels godkänner de övergripande mål för verksamhetsområdena

inom Närings- och teknikutvecklingsverkets ansvarsområden som

anges i propositionen,

dels till Närings- och teknikutvecklingsverket:

Förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 172200000kr,

dels till Närings- och teknikutvecklingsverket:

Utredningar för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln

anvisar ett reservationsanslag på 7500000kr,

33. beträffande stöd till varvsindustrin, m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt B 8 och med avslag på motionerna 1992/93:N224 och

1992/93:N290 till Räntestöd m.m. till varvsindustrin för

budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 100000000kr,

res. 16 (s)

34. beträffande kostnader för statsstödd exportkreditgivning

genom AB Svensk Exportkredit

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt C1 till Kostnader för statsstödd

exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit för

budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 1000 kr,

35. beträffande kostnader för statsstödd exportkreditgivning

avseende export av fartyg m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt C2 till Kostnader för statsstödd

exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. för

budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 1000 kr,

36. beträffande ersättning för extra kostnader för förmånlig

kreditgivning till u-länder

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt C3 till Ersättning för extra kostnader för

förmånlig kreditgivning till u-länder för budgetåret 1993/94

under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på

55000000kr,

37. beträffande Konkurrensverket

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt D2

dels godkänner att den övergripande målsättningen inom

Konkurrensverkets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad

som anges i propositionen,

dels till Konkurrensverket för budgetåret 1993/94

under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på

62000000kr,

38. beträffande avvecklingskostnader för NO och SPK

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt D3 till Särskilda avvecklingskostnader för

Näringsfrihetsombudsmannen och Statens pris- och

konkurrensverk för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln

anvisar ett förslagsanslag på 1000kr,

39. beträffande teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet

att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt F 3 och med bifall till motion 1992/93:N301 yrkande 2 i

frågavarande del till Bidrag till Stiftelsen Sveriges

teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet för budgetåret 1993/94

under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

35630000 kr,

res. 17 (m, fp, c, kds)

40. beträffande nationellt program för kvalitetsutveckling

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N221 och 1992/93:N314,

41. beträffande Standardiseringskommissionen

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt G7 och med avslag på motionerna 1992/93:N225 och

1992/93:N273 till Bidrag till Standardiseringskommissionen

för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett

anslag på 39328000kr,

res. 18 (s)

42. beträffande Styrelsen för teknisk ackreditering

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkterna G4--G6

a) till Styrelsen för teknisk ackreditering:

Myndighetsverksamhet för budgetåret 1993/94 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 11150000kr,

b) till Styrelsen för teknisk ackreditering:

Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett anslag på 1000kr,

c) till Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till

riksmätplatsverksamhet för budgetåret 1993/94 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 8800000kr,

43. beträffande Sprängämnesinspektionen

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt G1

dels godkänner att avgifterna som tas ut för

Sprängämnesinspektionens verksamhet redovisas under inkomsttitel

på statsbudgeten och att motsvarande utgifter täcks från

ramanslaget,

dels till Sprängämnesinspektionen för budgetåret

1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på

15275000kr,

44. beträffande Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt F8 till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien

för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett

anslag på 5520000kr,

45. beträffande täckande av förluster vid viss

garantigivning

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100

bilaga13 punkt B 7 till Täckande av förluster vid viss

garantigivning för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln

anvisar ett förslagsanslag på 5000000kr,

46. beträffande avveckling av Stiftelsen Institutet för

Företagsutveckling

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt B 10 till Avveckling av Stiftelsen Institutet för

Företagsutveckling för budgetåret 1993/94 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000kr,

Särskilda branscher m.m.

47. beträffande tjänstesektorn

att riksdagen avslår motion 1992/93:N238,

48. beträffande Proteko

att riksdagen avslår motion 1992/93:N223,

49. beträffande Mönsterås bruk

att riksdagen avslår motion 1992/93:N216,

50. beträffande Centrala hantverksrådet

att riksdagen avslår motion 1992/93:N247,

51. beträffande kommunala varuförsörjningsplaner

att riksdagen avslår motion 1992/93:N201.

Stockholm den 30 mars 1993

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta

Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Axel Andersson (s), Kjell

Ericsson (c), Karin Falkmer (m), Leif Marklund (s), Bengt

Dalström (nyd), Mats Lindberg (s), Olle Lindström (m), Bo

Bernhardsson (s), Sylvia Lindgren (s), Roland Lében (kds), Hans

Stenberg (s) och Christer Eirefelt (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Näringspolitikens inriktning (mom.1)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats

Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.19 med "Utskottets inställning" och slutar på s.20 med

"berörda motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Den moderatledda regeringens näringspolitik karaktäriseras av

en strävan att -- av ideologiska skäl -- minimera de statliga

insatserna. Den näringspolitik som förordas i de

socialdemokratiska parti- och kommittémotionerna 1992/93:N281

och 1992/93:N301 liksom i motion 1992/93:N317 (s) innebär i

stället att staten ges en mer aktiv roll.

För att komma till rätta med den industrikris som Sverige nu

står inför krävs, enligt utskottets mening, näringspolitiska

insatser på bred front och med olika tidsperspektiv.

Näringspolitiken måste underlätta strukturomvandling och ge stöd

till förbättrad konkurrensförmåga genom insatser som lyfter

utbildningsnivån inom industrin, höjer nivån på forskning och

utveckling, förbättrar kommunikationer m.m.

Näringspolitiken måste ges högsta prioritet och andra

politikområden måste inordnas under denna, anser utskottet.

Näringspolitiken måste också bedrivas på ett sådant sätt att

miljöhänsyn beaktas. Om så inte görs kommer

tillväxtmöjligheterna att försämras på längre sikt.

Statens två huvudfunktioner inom näringspolitiken är, enligt

utskottets mening, dels att ange allmänna regler och

förutsättningar, dels att utöva en mer aktiv roll. Till skillnad

från regeringen anser utskottet att selektiva insatser inom

näringspolitiken ibland är nödvändiga. Sådana insatser kan

behöva riktas till småföretagen eller till företag i vissa

regioner. Det mest effektiva sättet att främja småföretagens

utveckling är att undanröja olika typer av utvecklingshinder,

varav bristen på kapital är ett av de största hindren.

Riksdagen bör anmoda regeringen att i samband med

kompletteringspropositionen återkomma med ett förslag till ett

samlat näringspolitiskt program för små och medelstora företag.

Programmet bör ha ett Europaperspektiv i två avseenden -- dels

bör en samordning ske med EG:s näringspolitik, dels bör

programmet innehålla förslag om stöd och stimulans till små och

medelstora företag att komma ut på Europamarknaden.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1992/93:N281

(s), 1992/93:N301 (s) och 1992/93:N317 (s) i nu aktuella delar.

Övriga här aktuella motioner avstyrks i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande näringspolitikens inriktning

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N281

yrkandena 1 och 10, det sistnämnda i ifrågavarande del,

1992/93:N301 yrkande 1 och 1992/93:N317 yrkande 1 och med

avslag på motionerna 1992/93:Fi211 yrkandena 7, 17 och 31,

1992/93:Jo675 yrkande 1, 1992/93:N240, 1992/93:N251,

1992/93:N264 och 1992/93:N316 yrkandena 1--3 och 8 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Näringspolitikens inriktning (mom.1)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.19 med "Utskottets inställning" och slutar på s.20 med

"berörda motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening -- och i likhet med vad som anförs i

motion 1992/93:Fi211 (nyd) -- bör riksdagen uttala sig för att

åtgärder måste vidtas för att förbättra småföretagarklimatet.

Det är småföretagen som kan förväntas svara för tillskapandet av

nya arbetstillfällen. För att åstadkomma en ökad sysselsättning

hos de små och medelstora företagen krävs det, enligt utskottets

mening, statliga insatser och ändrade arbetsrättsregler.

Ytterligare ett område där det erfordras snara åtgärder är

småföretagens möjligheter att göra sig gällande på EG-marknaden.

För att bryta den pågående avindustrialiseringen i Sverige

krävs det vidare, menar utskottet, åtgärder för att stimulera

utländska företag att öka sina investeringar i Sverige och

åtgärder för att åstadkomma en ökning av investeringarna i

tillverkningsindustrin. De insatser inom ramen för Invest in

Sweden-projektet som regeringen föreslår är, enligt utskottets

uppfattning, inte tillräckliga.

Riksdagen bör anmoda regeringen att snarast återkomma med

förslag till åtgärder enligt vad som nu angivits. Därmed blir

motion 1992/93:Fi211 (nyd) tillgodosedd i berörda delar. Övriga

här aktuella motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande näringspolitikens inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi211 yrkandena

7, 17 och 31 och med avslag på motionerna 1992/93:Jo675 yrkande

1, 1992/93:N240, 1992/93:N251, 1992/93:N264, 1992/93:N281

yrkandena 1 och 10, det sistnämnda i ifrågavarande del,

1992/93:N301 yrkande 1, 1992/93:N316 yrkandena 1--3 och 8 och

1992/93:N317 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

3. Bibehållande av utvecklingsfondernas

finansieringsverksamhet (mom.2)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats

Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.28 som

börjar med "Utskottet står" och slutar med "berörda delar"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i de här aktuella

motionerna, att utvecklingsfonderna utgör en viktig regional

resurs som måste bevaras. Detta är särskilt angeläget i den

situation som för närvarande råder på riskkapitalmarknaden, där

de små och medelstora företagen möter stora problem.

Riksdagen bör genom ett uttalande anmoda regeringen att i

tilläggsdirektiv till utredningen om utvecklingsfonderna ange

att en utgångspunkt för utredningsarbetet skall vara att

fonderna skall finnas kvar. Med detta blir motionerna

1992/93:N281 (s), 1992/93:N317 (s), 1992/93:N316 (v) och

1992/93:N285 (c) helt tillgodosedda i berörda delar. De övriga

här aktuella motionsyrkandena blir genom ett sådant uttalande

delvis tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande bibehållande av utvecklingsfondernas

finansieringsverksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N281 yrkande 8,

1992/93:N285, 1992/93:N316 yrkande 12 och 1992/93:N317 yrkande 2

och med anledning av motionerna 1992/93:N249, 1992/93:N318

yrkande 2 och 1992/93:A410 yrkande 11 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. AP-fondens placeringsrätt (mom.4)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats

Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.30 som

börjar med "Utskottet intar" och slutar med "berörd del"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser -- i likhet med vad som anförs i motion

1992/93:N281 (s) -- att problemen för de små och medelstora

företagen att erhålla uthållig försörjning med riskkapital nu är

av sådan art att det krävs kraftfulla åtgärder. En sådan åtgärd

skulle kunna vara att utöka AP-fondens placeringsrätt så att

medel kan placeras i aktier i små och medelstora företag.

Regeringen bör lägga fram förslag med denna inriktning. Med

det anförda tillstyrker utskottet motion 1992/93:N281 (s) i

berörd del.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande AP-fondens placeringsrätt

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N281 yrkande 9

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Nyföretagarlånen (mom.5)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats

Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.32 som

börjar med "Utskottet noterar" och slutar med "det sagda"

bort ha följande lydelse:

Regeringens beslut att utvecklingsfonderna skall ha möjlighet

att lämna lån till alla kategorier av företag, dvs. också till

ekonomiska föreningar, innebär ett steg i rätt riktning. Detta

räcker dock inte enligt utskottets mening. Som anförs i de här

aktuella motionerna är det mycket viktigt att konkurrensneutrala

och likvärdiga regler skapas, så att inte ekonomiska föreningar

och kooperativa företag ges sämre förutsättningar att verka än

företag i aktiebolagsform. Att statsmakterna genom utformning av

ett regelsystem -- t.ex. i fråga om det nu aktuella systemet för

nyföretagarlån hos Industri- och nyföretagarfonden -- skulle

försöka åstadkomma en styrning bort från den kooperativa

företagsformen kan utskottet inte acceptera.

Regeringen bör tillse att reglerna för Industri- och

nyföretagarfondens nyföretagarlån ändras så att dessa även skall

kunna lämnas till ekonomiska föreningar och kooperativa företag.

Därmed blir motionerna 1992/93:N261 (s), 1992/93:N265 (s),

1992/93:N271 (s) och 1992/93:Jo253 (c) tillgodosedda i berörda

delar.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande nyföretagarlånen

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Jo253

yrkande 5 i ifrågavarande del, 1992/93:N261, 1992/93:N265

yrkande 1 i ifrågavarande del och 1992/93:N271 i ifrågavarande

del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

6. Stöd till kvinnors företagande (mom.9)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats

Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.35 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörda delar"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion

1992/93:N281 (s), att möjligheten för kvinnor att starta företag

bör uppmärksammas. I utvecklingsfondernas verksamhet för

nyföretagande bör härvidlag mer uppmärksammas de svårigheter som

många kvinnor upplever när det gäller att starta och driva

företag.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till

vad utskottet här har anfört. Med ett sådant uttalande blir

motion 1992/93:N281 (s) tillgodosedd i berörd del. Även motion

1992/93:A801 (s) blir i huvudsak tillgodosedd såvitt här är i

fråga. Utskottet är däremot inte berett att tillstyrka de nu

aktuella yrkandena i motion 1992/93:A811 (c).

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande stöd till kvinnors företagande

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N281 yrkande 10 i

ifrågavarande del, med anledning av motion 1992/93:A810

yrkandena 12 och 13 och med avslag på motion 1992/93:A811

yrkandena 19 och 20 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

7. Nätverk för småföretag (mom.10, motiveringen)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats

Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg

(alla s) anser att den del av utskottets yttrande på s.36 som

börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "avstyrks

alltså" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är mycket angeläget att bistå de små

och medelstora företagen på olika sätt för att de skall kunna

konkurrera på den europeiska marknaden. Detta ingår som en del

av det näringspolitiska program som utskottet tidigare har

uttalat sig för. En samordning måste därvid ske med EG:s

näringspolitik. Inom EG bedrivs, som tidigare nämnts, till

skillnad från Sverige en aktiv näringspolitik, som bl.a.

innehåller satsningar på olika branschprogram. Mot bakgrund av

det sagda finns det inget behov av ett uttalande av riksdagen av

den typ som föreslås i motion 1992/93:N316 (v). Motionen

avstyrks således i aktuell del.

8. Stöd till uppfinnare och innovatörer (mom.13)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats

Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.40 med "Att underlätta" och slutar på s.41 med "av

utskottet" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, som tidigare har redovisats och i likhet med

vad som krävs i motion 1992/93:N281 (s), att staten bör bedriva

en mer aktiv näringspolitik än vad som för närvarande är fallet.

Detta gäller också i fråga om uppfinnarverksamheten. I dagens

läge är enligt utskottets mening stöd till uppfinnings- och

innovationsverksamhet en av de viktigaste åtgärderna för att

åstadkomma en produktförnyelse.

Inom ramen för det samlade näringspolitiska program om ca 500

miljoner kronor, som har föreslagits tidigare, föreslår

utskottet att 10 miljoner kronor skall avsättas för stöd till

uppfinnare. Detta skall ske via anslaget Småföretagsutveckling

som disponeras av NUTEK. Medlen skall kunna beviljas för att ett

begränsat antal uppfinnare skall kunna ges ett grundstöd, en

"uppfinnarlön", under en viss tid. Stödet bör fördelas och

administreras av NUTEK i samråd med Uppfinnareföreningen. En

aktiv uppföljning och krav på motprestation bör ingå i villkoren

för stöd.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om att i motion

1992/93:Ub128 (s) med anledning av forskningspropositionen

lämnas förslag om att ytterligare 10 miljoner kronor skall

tillföras den ovan föreslagna verksamheten. I motionen föreslås

också att 30 miljoner kronor skall avsättas för teknikbaserad

affärsutveckling. Därigenom skulle möjligheter ges till att öka

insatserna för tidig s.k. såddfinansiering, teknikupphandling

och förstärkta produktråd i samarbete med utvecklingsfonderna.

Dessa förslag kommer utskottet att behandla senare under våren

1993 i betänkande 1992/93:NU30.

Med ett beslut av riksdagen i enlighet med vad som här har

angivits blir motionerna 1992/93:N281 (s) och 1992/93:N301 (s)

tillgodosedda i berörda delar. Även motion 1992/93:N316 (v) blir

delvis tillgodosedd såvitt nu är i fråga. Övriga här aktuella

yrkanden i motionerna 1992/93:N220 (c), 1992/93:N230 (kds),

1992/93:N280 (nyd) och 1992/93:N307 (fp, c) avstyrks av

utskottet.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande

lydelse:

13. beträffande stöd till uppfinnare och innovatörer

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N281 yrkande 10 i

ifrågavarande del och 1992/93:N301 yrkande 2 i ifrågavarande

del, med anledning av motion 1992/93:N316 yrkande 7 i

ifrågavarande del och med avslag på motionerna 1992/93:N220

yrkande 1, 1992/93:N230, 1992/93:N280 yrkandena 2 och 4 och

1992/93:N307 till Småföretagsutveckling för budgetåret

1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag

på 10000000 kr utöver vad riksdagen senare under moment 26

kommer att anvisa och därvid som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

9. Verkstadstekniska delegationen (VT-delegationen) (mom.14)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats

Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.42 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörda delar"

bort ha följande lydelse:

Det arbete som har bedrivits av VT-delegationen har varit

framgångsrikt. VT-delegationen är ett bra exempel på hur staten

med små resurser kan stimulera små och medelstora företag att

höja sin tekniknivå. Som anförs i motionerna 1992/93:N281 (s),

1992/93:N301 (s), 1992/93:N302 (s) och 1992/93:N316 (v) bör

därför VT-delegationen återinrättas. Regeringen bör ta

erforderliga initiativ i enlighet härmed. Riksdagen bör för

ändamålet anvisa 50 miljoner kronor.

Med det anförda tillstyrker utskottet de aktuella motionerna i

berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande

lydelse:

14. beträffande verkstadstekniska delegationen

(VT-delegationen)

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N281 yrkande

11 i ifrågavarande del, 1992/93:N301 yrkande 2 i ifrågavarande

del, 1992/93:N302 och 1992/93:N316 yrkande 17 till

VT-delegationen för budgetåret 1993/94 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50000000 kr

och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

10. Stöd till underleverantörer (mom.15)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats

Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.42 som

börjar med "Samma resonemang" och slutar med "avstyrks således"

bort ha följande lydelse:

Stöd till underleverantörer är ytterligare ett exempel på

insatser som bör ingå i en aktiv näringspolitik av det slag som

utskottet förordar. Ett sådant branschprogram skulle vara en

aktiv insats i syfte att underlätta den strukturomvandling av

svensk ekonomi som är nödvändig. Riksdagen bör således, i likhet

med vad som förordas i motionerna 1992/93:N281 (s) och

1992/93:N301 (s), hemställa att regeringen utarbetar ett program

för underleverantörer. För detta ändamål föreslår utskottet att

30 miljoner kronor skall anvisas.

Med ett sådant beslut av riksdagen blir de nämnda motionerna

tillgodosedda i berörda delar. Därigenom skulle även det berörda

yrkandet i motion 1992/93:N316 (v) bli i sak tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande

lydelse:

15. beträffande stöd till underleverantörer

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N281 yrkande

11 i ifrågavarande del och 1992/93:N301 yrkande 2 i

ifrågavarande del och med anledning av motion 1992/93:N316

yrkande 10 till Stöd till underleverantörer för budgetåret

1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag

på 30000000 kr och därvid som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

11. Utvecklingsarbete för kunskapsspridning om tillväxtföretag

(mom.16)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats

Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.42 med "Enligt utskottets" och slutar på s.43 med

"berörd del" bort ha följande lydelse:

Riksdagen bör -- som föreslås i motion 1992/93:N317 (s) --

anmoda regeringen att initiera ett utvecklingsarbete där

erfarenheterna från tillväxtföretag skall spridas till andra

företag. Med ett sådant uttalande skulle man kunna utnyttja det

goda exemplets makt.

Riksdagen bör i ett uttalande ansluta sig till vad utskottet

här har anfört. Med ett sådant uttalande skulle den nu aktuella

motionen bli tillgodosedd i berörd del. Däremot är utskottet

inte berett att, som också föreslås i motionen, förorda att

särskilda insatser skall göras i Södermanlands län.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande

lydelse:

16. beträffande utvecklingsarbete för kunskapsspridning om

tillväxtföretag

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N317 yrkande 4

och med avslag på motion 1992/93:N317 yrkande 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Idécentra (mom.20)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.44 med "Enligt utskottets" och slutar på s.45 med "av

utskottet" bort ha följande lydelse:

Riksdagen bör, i likhet med vad som anförs i motion

1992/93:N267 (nyd), anmoda regeringen att låta utreda

förutsättningarna för en satsning på s.k. idécentra på flera

platser i landet. I den ekonomiska situation som Sverige för

närvarande befinner sig i måste alla ansträngningar göras för

att utveckla företagsamheten. Med det anförda tillstyrker

utskottet motionen.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande

lydelse:

20. beträffande idécentra

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N267 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Design (mom.23, motiveringen)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats

Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg

(alla s) anser att den del av utskottets yttrande på s.46 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "motion

1992/93:N237 (s)" bort ha följande lydelse:

I det följande föreslås ett ökat anslag till

småföretagsutveckling. Det utökade anslaget skall bl.a. användas

för ökade insatser inom industridesignområdet. Utskottet anser

dock inte att riksdagen skall gå in och detaljstyra anslagsmedel

på det sätt som föreslås i motion 1992/93:N237 (s). Det bör i

stället ankomma på NUTEK att, inom ramen för de riktlinjer som

statsmakterna ställer upp, göra erforderliga avvägningar. Med

detta avstyrker utskottet den aktuella motionen.

14. Småföretagsutveckling (mom.26)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats

Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.48 som

börjar med "Utskottet har" och slutar med "berörda delar"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, som tidigare har redovisats och i likhet med

vad som anförs i motionerna 1992/93:N281 (s) och 1992/93:N301

(s), att näringspolitiken bör bedrivas på ett mer aktivt sätt.

Regeringen bör således senast i samband med

kompletteringspropositionen återkomma till riksdagen med ett

samlat näringspolitiskt program inom en total kostnadsram på 500

miljoner kronor.

Som en del av detta program föreslår utskottet redan nu att

det till anslaget till småföretagsutveckling anvisas 105

miljoner kronor utöver regeringens förslag -- eller totalt 275

miljoner kronor -- för nästa budgetår. Ökningen av anslaget

skall möjliggöra stöd och stimulans till små och medelstora

företag i deras strävanden att komma ut på Europamarknaden.

Vidare skall det ökade anslaget användas för att finansiera

åtgärder för kompetensutveckling, främjande av design,

teknikspridning via de tidigare nämnda produktråden,

nyetebleringsinsatser m.m.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om de övriga delar av

det av utskottet förordade näringspolitiska programmet på totalt

500 miljoner kronor som också de har betydelse för de små

företagens utveckling. I det föregående har föreslagits att 10

miljoner kronor särskilt skall anvisas för stöd till uppfinnare

och innovatörer utöver vad som här har föreslagits till anslaget

Småföretagsutveckling. Vidare har i det föregående föreslagits

att riksdagen till VT-delegationen resp. för stöd till

underleverantörer skall anvisa 50 miljoner kronor resp. 30

miljoner kronor. I det följande kommer det att föreslås att 5

miljoner kronor utöver regeringens förslag skall anvisas till

Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet. Utskottet

kommer vidare i betänkande 1992/93:NU26 om mineralförsörjning

att föreslå att 100 miljoner kronor avsätts för prospektering.

Slutligen kommer utskottet i betänkande 1992/93:NU30 om

forskning att föreslå att 200 miljoner kronor utöver regeringens

förslag avsätts till teknisk forskning och utveckling med

inriktning mot små och medelstora företag, varav 100 miljoner

kronor avser insatser inom träforskningen.

Utskottet föreslår sålunda här att 105 miljoner kronor utöver

regeringens förslag anslås till småföretagsutveckling. Därmed

blir motionerna 1992/93:N281 (s) och 1992/93:N301 (s) helt

tillgodosedda i berörda delar; motionerna tillstyrks av

utskottet i aktuella delar. Även det aktuella yrkandet i motion

1992/93:N316 (v) blir väsentligen tillgodosett genom ett sådant

beslut av riksdagen som utskottet förordar.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande

lydelse:

26. beträffande småföretagsutveckling

att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt B 5, med bifall till motionerna 1992/93:N281 yrkande 10

i ifrågavarande del och 1992/93:N301 yrkande 2 i ifrågavarande

del och med anledning av motion 1992/93:N316 yrkande 16 till

Småföretagsutveckling för budgetåret 1993/94 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 275000000 kr.

15. Stöd till kooperativ utveckling (mom.27)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats

Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.52 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörda delar"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den positiva syn på den kooperativa

företagsformen som ligger till grund för samtliga här aktuella

motioner. Inte minst i dagens ekonomiska situation med ökande

arbetslöshet kan den kooperativa företagsformen vara ett

alternativ till andra typer av företag. Detta gäller t.ex. vid

förnyelsen och omvandlingen av den offentliga sektorn -- framför

allt inom vård- och omsorgsområdet -- för verksamheter i t.ex.

glesbygden, inom nya tjänstesektorer och inom hantverksområdet.

Denna utveckling ställer krav på att lagstiftning och andra

stödåtgärder anpassas till de särskilda villkor som gäller för

kooperativ verksamhet. Det är, som tidigare anförts, helt

oacceptabelt om statsmakterna genom utformning av regelsystem

som missgynnar den kooperativa företagsformen åstadkommer en

styrning bort från denna företagsform. Riksdagen bör genom ett

uttalande till regeringen klarlägga att de kooperativa företagen

skall behandlas likvärdigt med andra företag.

De förslag som Nykoop-företagsutredningen lade fram våren 1991

kräver i flera fall ett fortsatt berednings- och

utvecklingsarbete. Regeringen bör i en samlad redogörelse till

riksdagen redovisa vilka åtgärder som planeras för att utveckla

det kooperativa nyföretagandet.

Riksdagen bör göra ett uttalande av nu angiven innebörd.

Därmed blir flertalet av de här angivna motionerna i sak

tillgodosedda. De motioner som tar upp anslagsfrågor --

motionerna 1992/93:N294 (s), 1992/93:N269 (s) och 1992/93:N211

(c, kds) -- avstyrks av utskottet i dessa delar.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande

lydelse:

27. beträffande stöd till kooperativ utveckling

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga

14 punkt F 2 och motionerna 1992/93:N209, 1992/93:N210,

1992/93:N248, 1992/93:N265 yrkandena 1 och 2, det förstnämnda i

ifrågavarande del, 1992/93:N268, 1992/93:N271 i ifrågavarande

del, 1992/93:N281 yrkande 10 i ifrågavarande del, 1992/93:N294

yrkandena 1 och 2 och 1992/93:N316 yrkande 9 och med avslag på

motionerna 1992/93:N211, 1992/93:N269 och 1992/93:N294 yrkande

3

dels till Stöd till kooperativ utveckling för

budgetåret 1993/94 under trettonde huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 4500000 kr,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

16. Stöd till varvsindustrin, m.m. (mom.33)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats

Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.55 som börjar med "Utskottet anser" och slutar på s.56

med "aktuella motionerna" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna

1992/93:N224 (s) och 1992/93:N290 (s), att riksdagen bör anmoda

regeringen att tillse att den svenska varvsindustrin får

konkurrensvillkor som är likvärdiga med vad som gäller för

varvsindustrin i andra länder. Enligt utskottets mening räcker

det inte med att -- som näringsminister Per Westerberg uttalade

i december 1992 -- regeringen noga följer utvecklingen. Under år

1993 utgår stöd till varvsindustrin i Sveriges viktigaste

konkurrentländer. Det är vidare mycket sannolikt att beslut

kommer att tas om förlängning av detta stöd. Möjligheterna för

varvsindustriföretagen att hos EKN ansöka om kreditgarantier

medför inte, enligt utskottets mening, att de svenska företagen

erhåller villkor som är likvärdiga med dem som gäller för

motsvarande företag i konkurrentländerna.

Med det anförda blir de aktuella motionerna i sak

tillgodosedda. Utskottet tillstyrker samtidigt förslaget till

anslag till räntestöd m.m. till varvsindustrin.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande

lydelse:

33. beträffande stöd till varvsindustrin, m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt B 8 och motionerna 1992/93:N224 yrkande 1 och

1992/93:N290 och med anledning av motion 1992/93:N224 yrkande 2

till Räntestöd m.m. till varvsindustrin för budgetåret

1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på

100000000 kr och därvid som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

17. Teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet (mom.39)

Rolf Dahlberg (m), Per-Richard Molén (m), Kjell Ericsson (c),

Karin Falkmer (m), Olle Lindström (m), Roland Lében (kds) och

Christer Eirefelt (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.57 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "i fråga" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att den verksamhet som STATT bedriver har stor

betydelse för att information om den tekniska utvecklingen i

andra delar av världen sprids till de svenska företagen.

Särskilt betydelsefullt anser utskottet detta vara för de små

och medelstora företagen som ofta saknar möjlighet att på annat

sätt söka tillgång till relevant teknisk information.

Trots detta bör det vara möjligt att för nästa budgetår göra

en neddragning av anslaget till STATT med 5 miljoner kronor;

detta med hänvisning till det statsfinansiella läget. I detta

sammanhang noterar utskottet att STATT enligt vad utskottet har

erfarit förfogar över fonderade medel på i storleksordningen ca

16 miljoner kronor, fördelade ungefär lika på en

dispositionsfond och en kapitalfond. Vidare bör ett visst

rationaliseringskrav kunna ställas även på STATT liksom på andra

verksamheter. Utskottet utgår mot denna bakgrund ifrån att STATT

skall kunna fortsätta att bedriva sin verksamhet under det

kommande budgetåret i ungefär samma omfattning som under

innevarande budgetår.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till

anslag och avstyrker motion 1992/93:N301 (s) i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande

lydelse:

39. beträffande teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt F3 och med avslag på motion 1992/93:N301 yrkande 2 i

ifrågavarande del till Bidrag till Stiftelsen Sveriges

teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet för budgetåret 1993/94

under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

30630000kr.

18. Standardiseringskommissionen (mom.41)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats

Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.60 som

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "och

1992/93:N273 (s)" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna

1992/93:N225 (s) och 1992/93:N273 (s), att det är viktigt att

slå vakt om konsument- och arbetstagarrepresentanternas

deltagande i standardiseringsarbete och i provnings- och

kontrollverksamhet. Argumentationen i budgetpropositionen för

att det målrelaterade bidraget till standardiseringen skall

slopas eftersom intresset för standardisering har ökat

förefaller ologisk enligt utskottets mening.

Det målrelaterade bidragets betydelse för att konsument- och

arbetstagarrepresentanternas inflytande i

standardiseringsarbetet skall kunna tillvaratas har tydligt

framkommit genom uppvaktningar och skrivelser från SIS styrelse,

Konsumentrådet vid SIS och Konsumentverket.

Standardiseringen är nu ett viktigt inslag i Europapolitiken.

Av detta skäl är det nödvändigt att svenska intressenter aktivt

kan delta i standardiseringsarbetet, så att svenska intressen

inom dessa områden kan bevakas och tillvaratas.

Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen i ett uttalande

till regeringen påtala behovet av deltagande av konsument- och

arbetstagarrepresentanter i standardiseringsarbetet och i

provnings- och kontrollverksamheten. Vidare bör riksdagen

besluta att 14,9 miljoner kronor av det av regeringen föreslagna

anslaget på 39,3 miljoner kronor skall avsättas till nya

uppgifter och projekt i det europeiska standardiseringsarbetet

inom säkerhet, arbetsmiljö, konsumentskydd, miljöskydd och yttre

miljö. Med beslut av riksdagen av denna innebörd blir motionerna

1992/93:N225 (s) och 1992/93:N273 (s) tillgodosedda; dessa

tillstyrks sålunda av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande

lydelse:

41. beträffande Standardiseringskommissionen

att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt G 7 och med bifall till motionerna 1992/93:N225 och

1992/93:N273 till Bidrag till Standardiseringskommissionen

för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett

anslag på 39328000 kr och därvid som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Stöd till uppfinnare och innovatörer (mom.13)

Bengt Dalström (nyd) anför:

Jag konstaterar med tillfredsställelse att utskottet delar Ny

demokratis uppfattning, i enlighet med vad som anförs i motion

1992/93:N280 (nyd), om behovet av ett bättre organiserat och

ekonomiskt förstärkt stöd till uppfinnare. Utskottets förslag

att riksdagen skall hemställa att regeringen utreder och lägger

fram förslag till åtgärder i detta syfte är ett steg i rätt

riktning. Enligt min mening borde utskottet dock ha gått längre

och angivit vissa direktiv för utredningsarbetet i fråga om

åtgärdernas genomförande och omfattning.

Jag delar utskottets uppfattning att de befintliga

produktråden i utvecklingsfonderna kan utgöra stommen i ett

förstärkt stöd till uppfinnare. Jag vill dock understryka vikten

av att kompetensen inom produktråden hålls på en hög nivå, dels

genom en representant från Svenska uppfinnareföreningen, dels

genom adjungerade experter från näringslivet. Detta är viktigt

för att kontakterna med uppfinnaren/innovatören skall fungera på

ett tillfredsställande sätt.

Målsättningen för det förstärkta produktrådet skall vara att

fungera som "bollplank" för den enskilde uppfinnaren eller

småföretagaren -- medverka i den första tekniska och

affärsmässiga utvärderingen, i framtagande av patentansökan, i

prototypframtagning och i den fortlöpande finansieringen i form

av innovationsbidrag (eventuellt med en återbetalningsklausul).

Produktrådets insatser och hjälp med finansieringen av ett

projekt är avsedda att hjälpa och stödja uppfinnaren fram till

ett läge då Industri- och nyföretagarfonden -- eller eventuellt

riskkapitalbolag -- kan ta över.

Den ekonomiska omfattningen av ett utökat stöd till uppfinnare

och innovatörer blir en fråga för regeringen att ta ställning

till och redovisa för riksdagen. Enligt min uppfattning bör dock

de ekonomiska insatserna -- med hänvisning till uppfinnarnas

betydelse för tillväxten -- vara i storleksordningen 100

miljoner kronor.

Jag vill också betona det angelägna i ett snabbt agerande från

regeringens sida. Detta är nödvändigt för att vi snarast skall

kunna åstadkomma en förbättring av innovationsklimatet i

Sverige, vilket är av stor betydelse för den ekonomiska

utvecklingen.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

I ett antal frågor som behandlas i betänkandet har jag en

annan uppfattning än utskottet.

Vad gäller näringspolitikens inriktning delar jag de

bedömningar som görs i motion 1992/93:N316 (v). Som sägs i

motionen bör en bra näringspolitik bidra till att produktionen

sker på ett ekologiskt uthålligt sätt, att olika näringsgrenar

förnyas och utvecklas och att arbetstillfällen tillhandahålls

för både män och kvinnor samt för både låg- och högutbildade

personer.

Företagen måste i sin verksamhet åläggas att ta större

miljöhänsyn än för närvarande. Krav bör således ställas på

upprättande av råvaru- och materialbalanser samt livscykel- och

kvittblivningsspecifikationer. Det måste ske en generell

omläggning från linjär till cirkulär produktion.

Riksdagen bör anmoda regeringen att lägga fram konkreta

förslag om hur en ekologiskt anpassad tillväxt skall främjas.

Vidare bör regeringen lämna förslag till hur medel från

miljöavgifter skall kunna fonderas i syfte att kunna utnyttjas

för att skapa arbetsplatser i miljövänliga verksamheter.

Enligt min mening bör näringspolitiken vidare ha en sådan

inriktning att den stimulerar bildandet av nya företag och

utvecklingen av små och medelstora företag. Detta är viktigt

eftersom den nödvändiga ökningen av sysselsättningen främst kan

förväntas komma till stånd hos småföretagen.

Om riksdagen i ett uttalande ställer sig bakom vad jag här har

förordat blir motion 1992/93:N316 (v) tillgodosedd i berörda

delar. De övriga motioner som är aktuella i detta sammanhang bör

avslås av riksdagen.

Beträffande frågorna om bibehållande av utvecklingsfondernas

finansieringsverksamhet, AP-fondens placeringsrätt,

utvidgning av Industri- och nyföretagarfondens

nyföretagarlån till att avse även ekonomiska föreningar och

kooperativa företag, samt stödet till kvinnors företagande

instämmer jag i de synpunkter som framförs i reservationerna

3--6 av företrädarna för Socialdemokraterna.

Vad gäller yrkandet i motion 1992/93:N316 (v) om nätverk för

småföretag delar jag helt motionärernas synpunkter. Riksdagen

bör sålunda anmoda regeringen att lägga fram förslag till hur

nätverk för småföretag skall kunna utvecklas. De små företagen

saknar ofta resurser för att kunna konkurrera på

Europamarknaden. De nätverk som staten bör medverka till skall

kunna erbjuda småföretagen samarbetsmöjligheter om försäljning,

dataservice, forskning och utveckling. Med ett beslut av

riksdagen av denna innebörd blir den nämnda motionen helt

tillgodosedd i berörd del.

Beträffande den generella frågan om stöd till uppfinnare och

innovatörer anser jag, i likhet med vad som anförs i motion

1992/93:N316 (v), att detta stöd måste förbättras. Sverige har,

som sägs i motionen, halkat efter övriga OECD-länder när det

gäller andelen högteknologiska produkter som tillverkas i

landet. Villkoren för uppfinnare måste, enligt min mening,

förbättras bl.a. genom att det näringsbidrag som NUTEK tidigare

tillhandahöll återinförs. I det följande kommer jag att ställa

mig bakom det förslag om ökat anslag till småföretagsutveckling

som framläggs i den nämnda motionen. Genom detta utökade anslag

möjliggörs bl.a. ett förbättrat stöd till uppfinnare. Riksdagen

bör således göra ett uttalande om att stödet till uppfinnare

skall ökas. Därigenom blir motion 1992/93:N316 (v) helt

tillgodosedd i berörd del. Motionerna 1992/93:N281 (s) och

1992/93:N301 (s) blir också i sak tillgodosedda i berörda delar.

Jag är dock inte beredd att nu precisera ett exakt belopp för

det utökade stödet till uppfinnare. Detta får avgöras vid

avvägning mot andra ändamål inom ramen för anslaget till

småföretagsutveckling. De övriga här aktuella yrkandena i

motionerna 1992/93:N220 (c), 1992/93:N230 (kds), 1992/93:N307

(fp, c) och 1992/93:N280 (nyd) avstyrker jag.

Vidare instämmer jag i de synpunkter som framförs i

reservation 9 av företrädarna för Socialdemokraterna om att

VT-delegationen bör återinrättas.

Beträffande frågan om stöd till underleverantörer anser

jag, i likhet med vad som anförs i motion 1992/93:N316 (v), att

det är viktigt att näringspolitiken utformas på ett sådant sätt

att överlevnaden och utvecklingen i underleverantörsledet

underlättas. Detta bör riksdagen genom ett uttalande fästa

regeringens uppmärksamhet på. Jag tillstyrker således det

aktuella yrkandet i den nämnda motionen. Däremot är jag inte

beredd att, som föreslås i reservation 10 av företrädarna för

Socialdemokraterna, förorda ett direkt anslag för verksamheten.

Vad gäller anslaget till småföretagsutveckling anser jag,

i likhet med vad som anförs i motion 1992/93:N316 (v), att det

är motiverat med ett fortsatt selektivt stöd. För nästa budgetår

föreslår jag att 90 miljoner kronor utöver vad regeringen har

föreslagit, dvs. totalt 260 miljoner kronor, skall anvisas. De

utökade medlen skall användas till bl.a. ökat stöd till

uppfinnare, till designfrämjande åtgärder, till kvinnors

företagande och till kompetensutveckling. Genom ett beslut av

riksdagen av denna innebörd blir den nämnda motionen

tillgodosedd såvitt här är fråga. Det sagda ligger delvis i

linje med vad som anförs i motionerna 1992/93:N281 (s) och

1992/93:N301 (s).

Beträffande stöd till kooperativ utveckling, stöd till

varvsindustrin, m.m. och Standardiseringskommissionen

instämmer jag i de synpunkter som framförs i reservationerna 15,

16 och 18 av företrädarna för Socialdemokraterna.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets

hemställan under punkterna 1, 10, 13, 15 och 26 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande näringspolitikens inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N316 yrkandena

1--3 och 8 och med avslag på motionerna 1992/93:Fi211 yrkandena

7, 17 och 31, 1992/93:Jo675 yrkande 1, 1992/93:N240,

1992/93:N251, 1992/93:N264, 1992/93:N281 yrkandena 1 och 10, det

sistnämnda i ifrågavarande del, 1992/93:N301 yrkande 1 och

1992/93:N317 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna

vad i det föregående anförts i denna del,

10. beträffande nätverk för småföretag

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N316 yrkande 13

som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående

anförts i denna del,

13. beträffande stöd till uppfinnare och innovatörer

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N316 yrkande 7 i

ifrågavarande del, med anledning av motionerna 1992/93:N281

yrkande 10 i ifrågavarande del och 1992/93:N301 yrkande 2 i

ifrågavarande del och med avslag på motionerna 1992/93:N220

yrkande 1, 1992/93:N230, 1992/93:N280 yrkandena 2 och 4 och

1992/93:N307 som sin mening ger regeringen till känna vad i det

föregående anförts i denna del,

15. beträffande stöd till underleverantörer

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N316 yrkande 10

och med anledning av motionerna 1992/93:N281 yrkande 11 i

ifrågavarande del och 1992/93:N301 yrkande 2 i ifrågavarande del

som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående

anförts i denna del,

26. beträffande anslag till småföretagsutveckling

att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt B 5, med bifall till motion 1992/93:N316 yrkande 16 och

med anledning av motionerna 1992/93:N281 yrkande 10 i

ifrågavarande del och 1992/93:N301 yrkande 2 i ifrågavarande del

till Småföretagsutveckling för budgetåret 1993/94 under

tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

260000000 kr och därvid som sin mening ger regeringen till

känna vad i det föregående anförts i denna del.

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning1

Proposition 1992/93:100 bilaga 133

Proposition 1992/93:100 bilaga 146

Motionerna6

Utskottet13

Näringspolitikens inriktning13

Småföretagsutveckling20

Riskkapitalförsörjning20

Bakgrund20

Utvecklingsfonderna27

AP-fondens placeringsrätt30

Nyföretagarlånen31

Riskkapitalbolagens verksamhet32

Rekonstruktionslån33

Formerna för stöd till företag33

Utvecklingsfondernas verksamhet34

Stöd till kvinnors företagande34

Nätverk för småföretag35

Stöd till uppfinnare och innovatörer36

Stöd till underleverantörer41

Projekt för näringslivs- och företagsutveckling42

Utbildningsinsatser45

Design46

Vissa övriga frågor46

Anslag till småföretagsutveckling47

Stöd till kooperativ utveckling48

Vissa anslag52

Näringsdepartementet m.m.52

NUTEK53

Stöd till varvsindustrin, m.m.54

Exportkrediter m.m.56

Konkurrensverket m.m.56

Teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet56

Standardisering57

Övriga anslag60

Särskilda branscher m.m.61

Tjänstesektorn61

Proteko62

Mönsterås bruk62

Centrala hantverksrådet63

Kommunala varuförsörjningsplaner63

Hemställan65

Reservationer

1. Näringspolitikens inriktning (s)70

2. Näringspolitikens inriktning (nyd)71

3. Bibehållande av utvecklingsfondernas

finansieringsverksamhet (s)72

4. AP-fondens placeringsrätt (s)73

5. Nyföretagarlånen (s)73

6. Stöd till kvinnors företagande (s)74

7. Nätverk för småföretag (s)74

8. Stöd till uppfinnare och innovatörer (s)75

9. Verkstadstekniska delegationen (VT-delegationen) (s)76

10. Stöd till underleverantörer (s)76

11. Utvecklingsarbete för kunskapsspridning om tillväxtföretag

(s)77

12. Idécentra (nyd)77

13. Design (s)78

14. Småföretagsutveckling (s)78

15. Stöd till kooperativ utveckling (s)79

16. Stöd till varvsindustrin, m.m. (s)80

17. Teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet (m, fp, c, kds)81

18. Standardiseringskommissionen (s)82

Särskilt yttrande

Stöd till uppfinnare och innovatörer (nyd)83

Meningsyttring av suppleant (v)83