Bet. 1992/93:NU28

Näringsutskottets betänkande

1992/93:NU28

Vissa energipolitiska frågor

Innehåll

Sammanfattning

Proposition 1992/93:100 bilaga 10

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

1992/93

NU28

Ärendet

I detta betänkande -- varav en sammanfattning lämnas på s.2

-- behandlas

dels proposition 1992/93:100 bilaga 10

(Jordbruksdepartementet) littera J (biobränslen) punkt 2,

dels proposition 1992/93:100 bilaga 13

(Näringsdepartementet) littera B (näringspolitik m.m.) punkt 4,

littera E (Energi) och littera G (teknologisk infrastruktur

m.m.) punkt 10,

dels proposition 1992/93:100 bilaga 15 (Miljö- och

naturresursdepartementet) littera C (strålskydd, kärnsäkerhet

m.m.) punkterna 2--4,

dels proposition 1992/93:179 om åtgärder mot

klimatpåverkan m.m. bilaga 3 (Jordbruksdepartementet) avsnitten

3, 4.2 och 5 och punkt J 1 samt bilaga 4 (Näringsdepartementet)

utom avsnitt 2 och punkt E 9,

dels -- helt eller delvis -- sju motioner som har väckts

med anledning av proposition 1992/93:179,

dels -- helt eller delvis -- 36 motioner från allmänna

motionstiden.

Upplysningar och synpunkter har inför utskottet lämnats av

företrädare för Jordbruksdepartementet, Närings- och

teknikutvecklingsverket, Härjedalens Mineral AB, Stiftelsen

Svensk torvforskning, Stiftelsen Svensk etanolutveckling och

Svenska bioenergiföreningen. Från Härjedalens Mineral AB har

också en skrivelse inkommit. En skrivelse har även ingetts av

Lantbrukarnas riksförbund. På begäran av utskottet har vidare

Vattenfall AB i en skrivelse till utskottet lämnat information

om särskilda näringslivsinsatser i Norrland med anledning av

organisationsförändringar inom Vattenfall.

Arbetsmarknadsutskottet har avgivit yttrande (1992/93:AU5y)

över motioner om statens ägaransvar för anställda inom

Vattenfall i anslutning till nyssnämnda

organisationsförändringar. Yttrandet återges i bilaga 3.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker alla de förslag om anslag m.m. på

energiområdet som framläggs dels i budgetpropositionen, dels i

en proposition om åtgärder mot klimatpåverkan m.m. Företrädarna

för Socialdemokraterna föreslår lägre belopp beträffande vissa

anslag för att kunna finansiera insatser för utveckling av en

miljöanpassad energiförsörjning i de baltiska staterna i

enlighet med vad som påyrkas i en motion (s). I en

meningsyttring (v) förordas högre anslag i fråga om bl.a.

insatser för ny energiteknik.

Utskottet instämmer i vad som anförs i ett flertal motioner

(s; m; fp; kds; -) om det angelägna i att teknikutvecklingen

avseende etanol baserad på främst skogsråvara påskyndas och

föreslår att riksdagen gör ett uttalande till regeringen i

frågan.

Den övertalighet i vissa Norrlandskommuner som blir följden av

Vattenfall AB:s rationaliseringar har aktualiserats i fyra

motioner (s; fp; v). Utskottet avstyrker motionerna med

hänvisning bl.a. till de insatser som bolaget planerar för att

mildra effekterna för de berörda. Vidare hänvisar utskottet till

de statliga sysselsättnings- och regionalpolitiska åtgärderna. I

en reservation (s), i vilken suppleanten från Vänsterpartiet

instämmer, sägs att samordning och helhetssyn måste prägla den

verksamhet som bedrivs genom statliga verk och bolag, även i

samband med nödvändiga rationaliseringar. Vattenfalls

uppsägningar visar att staten har brustit i sitt ansvar som

ägare till bolaget, anförs det.

Proposition 1992/93:100 bilaga 10

I proposition 1992/93:100 bilaga 10 (Jordbruksdepartementet)

framlägger regeringen -- efter föredragning av jordbruksminister

Karl Erik Olsson -- förslag om anslag m.m. under nionde

huvudtiteln för budgetåret 1993/94. Under här angiven rubrik

föreslås

J 2. Bidrag för ny energiteknik (s.92)

att riksdagen till Bidrag för ny energiteknik för budgetåret

1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 200000000 kr.

Proposition 1992/93:100 bilaga 13

I proposition 1992/93:100 bilaga 13 (Näringsdepartementet)

framlägger regeringen -- efter föredragning av statsrådet Bo

Lundgren -- förslag om anslag m.m. under tolfte huvudtiteln för

budgetåret 1993/94. Under här angivna rubriker föreslås

följande:

B 4. Täckande av eventuella förluster i anledning av Statens

vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m. (s.36)

att riksdagen till Täckande av eventuella förluster i

anledning av Statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m.

för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.

E. Energi (s.57)

att riksdagen

1. godkänner vad föredragande statsrådet har förordat om en

förlängning av programmet för en effektivare användning av

energi (avsnitt 1.3.2),

2. godkänner vad föredragande statsrådet har förordat om

inriktningen av stöd till vissa solvärmeanläggningar (avsnitt

1.3.3),

3. godkänner den föreslagna investerings- och

finansieringsplanen för Affärsverket svenska kraftnät som en ram

för perioden 1993--1995 (avsnitt 2),

4. godkänner att Affärsverket svenska kraftnät som en ram för

rörlig kredit under budgetåret 1993/94 får uppta riksgäldslån om

högst 100000000 kr (avsnitt 2),

5. bemyndigar regeringen att teckna borgen till bolag i vilka

Affärsverket svenska kraftnät förvaltar statens aktier intill

ett sammanlagt belopp om 175000000 kr (avsnitt 2),

6. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1993/94 besluta

i frågor som rör förvärv av aktier eller bildande av bolag inom

Affärsverket svenska kraftnäts verksamhetsområde inom en ram av

135000000 kr (avsnitt 2),

7. bemyndigar regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät

rätt att självt besluta om förvärv och avyttring av aktier inom

en sammanlagd ram av 10000000 kr (avsnitt 2),

8. bemyndigar regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät

rätt att placera likvida medel i statspapper i enlighet med vad

föredragande statsrådet har anfört (avsnitt 2),

9. bemyndigar regeringen att disponera influtna medel från

utförsäljning av olja från statliga krigslager i enlighet med

vad föredragande statsrådet har anfört (avsnitt 4).

E 1. Drift av beredskapslager (s.83)

att riksdagen till Drift av beredskapslager för budgetåret

1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 330551000 kr.

E 2. Beredskapslagring och industriella åtgärder (s.84)

att riksdagen till Beredskapslagring och industriella åtgärder

för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på

10054000 kr.

E 3. Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin

m.m. (s.85)

att riksdagen till Särskilda kostnader för lagring av olja,

motorbensin m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett

förslagsanslag på 1000 kr.

E 4. Åtgärder inom delfunktionen Elkraft (s.86)

att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att för budgetåren 1993/94--1997/98

låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med

planering av stimulansåtgärder för kraft- och

distributionsföretag m.fl. med syfte att öka säkerheten i

elsystemen i enlighet med vad föredragande statsrådet har

anfört,

2. till Åtgärder inom delfunktionen Elkraft för budgetåret

1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 63946000 kr.

E 5. Täckande av förluster i anledning av statliga garantier

inom energiområdet (s.87)

att riksdagen till Täckande av förluster i anledning av

statliga garantier inom energiområdet för budgetåret 1993/94

anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.

E 6. Vissa åtgärder för effektivare användning av energi

(s.88)

att riksdagen till Vissa åtgärder för effektivare användning

av energi för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag

på 100000000 kr.

E 7. Insatser för ny energiteknik (s.89)

att riksdagen till Insatser för ny energiteknik för budgetåret

1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 222000000 kr.

E 8. Bidrag till energiteknikfonden (s.91)

att riksdagen till Bidrag till energiteknikfonden för

budgetåret [1993/94] anvisar ett förslagsanslag på 72000000

kr.

G 10. Elsäkerhetsverket (s.112)

att riksdagen

1. antar förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71

s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar,

2. till Elsäkerhetsverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett

ramanslag på 45000000 kr.

Lagförslaget återges i bilaga 1.

Riksdagen bereds vidare tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet under punkten E anfört

10. om utvecklingen av energisystemet och de energipolitiska

programmen (avsnitt 1.3),

11. om förutsättningarna för naturgasverksamhet i Vattenfall

Naturgas AB (avsnitt 3),

12. om fredskrislagring av olja (avsnitt 4).

Proposition 1992/93:100 bilaga 15

I proposition 1992/93:100 bilaga 15 (Miljö- och

naturresursdepartementet) framläggs förslag om anslag m.m. under

fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1993/94. Regeringen

föreslår -- efter föredragning av miljöminister Olof Johansson

-- under här angivna rubriker följande:

C 2. och C 3. Statens kärnkraftinspektion (s.97)

att riksdagen

1. till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader för

budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 59929000 kr,

2. till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning

för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 68360000 kr.

C 4. Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet

m.m. (s.98)

att riksdagen till Visst internationellt samarbete i fråga om

kärnsäkerhet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett

förslagsanslag på 19360000 kr.

Proposition 1992/93:179 bilaga 3

I proposition 1992/93:179 bilaga 3 (Jordbruksdepartementet)

framlägger regeringen -- efter föredragning av

arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund -- förslag om anslag under

nionde huvudtiteln för budgetåret 1993/94. Under här angiven

rubrik föreslås:

J1. Bioenergiforskning (s. 179)

att riksdagen till Bioenergiforskning för budgetåret 1993/94

anvisar 25 000 000 kr utöver vad som har föreslagits i

proposition 1992/93:170 [om forskning för kunskap och framsteg].

Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet anfört

2. om främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion

(avsnitt 3),

3. (delvis) om utvecklingsprogram för mindre panncentraler för

biobränsle -- -- -- (avsnitt 4),

4. om utveckling av ny teknik för etanolframställning (avsnitt

5).

Proposition 1992/93:179 bilaga 4

I proposition 1992/93:179 bilaga 4 (Näringsdepartementet)

framlägger regeringen -- efter föredragning av näringsminister

Per Westerberg -- förslag om anslag m.m. under tolfte

huvudtiteln för budgetåret 1993/94. Under här angivna rubriker

föreslås följande:

E7. Insatser för ny energiteknik (s.208)

att riksdagen till Insatser för ny energiteknik för budgetåret

1993/94 anvisar 15 000 000 kr utöver vad som har föreslagits i

proposition 1992/93:100 bilaga 13.

E10. Insatser för utbyggnad av fjärrvärmenäten (s.210)

att riksdagen till Insatser för utbyggnad av fjärrvärmenäten

för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på

50000000 kr.

Regeringen föreslår vidare att riksdagen godkänner de

riktlinjer som föredragande statsrådet förordat

1. för en klimatstrategi inom energiområdet (avsnitt 1.5),

3. för stöd till utbyggnad av fjärrvärme (avsnitt 3.1),

4. för insatser för miljöanpassade fordon och drivmedel

(avsnitt 3.3).

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av proposition

1992/93:179 och som behandlas här är följande:

1992/93:Jo84 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om inrättande av miljölån vid byggande av

biobränsleeldade värmeanläggningar.

1992/93:Jo85 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

miljölån till biobränsleeldade värmeanläggningar.

1992/93:Jo86 av Margareta Winberg m.fl. (s) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en långsiktig strategi för vår energiförsörjning,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbyggnad av gaseldningsnätet,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om energinormer för hushållsapparater m.m.,

17. vid bifall till yrkande 12, till nionde huvudtitelns

anslag Bioenergiforskning för budgetåret 1993/94 anvisar

15000000 kr mindre än vad regeringen föreslagit,

18. vid bifall till yrkande 12, till tolfte huvudtitelns

anslag Insatser för ny energiteknik för budgetåret 1993/94

anvisar 15000000 kr mindre än vad regeringen föreslagit,

20. vid bifall till yrkande 12, [till] tolfte huvudtitelns

anslag Insatser för utbyggnad av fjärrvärmenäten för budgetåret

1993/94 anvisar 50000000 kr mindre än vad regeringen

föreslagit.

1992/93:Jo88 av Annika Åhnberg (-) såvitt gäller yrkandena att

riksdagen

2. hos regeringen begär förslag till inledning av

kärnkraftsavveckling i enlighet med vad som i motionen anförts,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om normer för och energideklaration av eldrivna

hushållsapparater.

1992/93:Jo89 av Jan Fransson och Arne Kjörnsberg (båda s)

såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till

utbyggnad av bioenergianläggningar m.m. i Västsverige.

1992/93:Jo91 av Holger Gustafsson m.fl. (kds) såvitt gäller

yrkandet (5) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att investeringsstödet till

biobränslebaserad kraftvärmeproduktion också skall kunna

användas för stöd till konvertering till biobränsleförbränning i

anläggningar som i dag är fossilbränslebaserade, samt till

investeringsstöd i små och medelstora biobränslebaserade

anläggningar.

1992/93:Jo92 av Kenneth Lantz (kds) såvitt gäller yrkandena

att riksdagen

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att en demonstrationsanläggning för

framställning av etanol snarast uppförs för att ge möjlighet

till forskning och erfarenheter för framtida uppförande av

fullskaleprojekt,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om investeringsstödet inom el- och

värmeproduktionssektorn och att begränsningarna till befintliga

fjärrvärmenät tas bort och att stöd i enlighet med förslaget

villkoras så att åtgärderna verkligen får en positiv effekt på

koldioxidutsläppen.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här

är följande:

1992/93:Jo630 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) såvitt gäller

yrkandet (27) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om inriktningen av energipolitiken.

1992/93:Jo676 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) såvitt gäller

yrkandet (4) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behov av stimulanser till

Stockholmsregionen för att få till stånd en ökad användning av

biobränsle.

1992/93:Jo706 av Johan Lönnroth (v) såvitt gäller yrkandet (3)

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att stimulera användningen av förnyelsebara

energislag.

1992/93:N401 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en fond för finansiering av

småskalig vattenkraft.

1992/93:N407 av Karl Hagström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om biobränsleförsök i mindre skala i Gävleborgs

län.

1992/93:N408 av Bengt Kronblad och Bengt-Ola Ryttar (båda s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om mottagningsplikt för lokalt

producerad kraft.

1992/93:N409 av Bengt Kronblad och Bengt-Ola Ryttar (båda s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av regler för

kraftersättning till små produktionsanläggningar.

1992/93:N410 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utveckla ett alternativt energisystem för

transportsystemet och för uppvärmningssystemet,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ekonomiskt stöd för att på sikt utveckla

etanolproduktion baserad bl.a. på socker,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att utveckla ett biogasbaserat

uppvärmningssystem samt av att inleda försök med omvandling av

biogas till etanol,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ekonomiskt stöd för att utveckla oljeväxtforskningen

samt för att i regionen stödja uppbyggnaden av en

växtoljebaserad omestringsanläggning för tillverkning av

miljövänlig vegetabilisk "dieselolja",

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att utveckla tryckfärgstillverkning ur

vegetabilisk olja,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att utveckla metoder för att

kostnadseffektivt omvandla skogsavfall, lövmassa etc. till

etanol.

1992/93:N414 av Elvy Söderström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ökad forskning och utveckling av

etanolproduktion på basis av skogsråvara i Örnsköldsvik, Domsjö.

1992/93:N415 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en utredning om ett nordiskt

gasledningsprojekt.

1992/93:N416 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om framtida etanolframställning i Norrköping.

1992/93:N417 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att påbörja avvecklingen av kärnkraften genom att

uppdra åt Statens kärnkraftinspektion (SKI) att redovisa vilken

eller vilka reaktorer som det är mest angeläget att fasa ut ur

energiförsörjningen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ansvaret för avvecklingen.

1992/93:N418 av Åke Carnerö och Fanny Rizell (båda kds) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om satsningar på biobränsleeldade

värmeanläggningar i Västsverige.

1992/93:N419 av Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om fortsatta överläggningar i syfte att

säkerställa råvarutillgången för Härjedalens Mineral AB.

1992/93:N422 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

etableringen av en storskalig etanoltillverkning i Örnsköldsvik.

1992/93:N423 av Rolf L Nilson m.fl. (v) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att reaktorerna vid Barsebäcksverket bör stängas för

gott,

2. hos regeringen begär förslag om en lagstiftning som

garanterar kärnkraftsavvecklingen,

3. hos regeringen begär en avvecklingsplan för kärnkraften, i

enlighet med vad som anförts i motionen,

4. hos regeringen begär att en plan upprättas för

snabbavveckling av kärnkraften,

6. hos regeringen begär en utredning med uppdrag att lösa

frågan om kärnkraftens avfall,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om internationell avveckling av kärnkraften,

1992/93:N424 av Per-Richard Molén (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om förutsättningarna att flytta Svenska kraftnäts huvudkontor

till Sundsvall.

1992/93:N425 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

metanol i motorbränsle.

1992/93:N426 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att initiera utveckling av försöksverksamhet för utvinning av

alkoholer ur skogsråvara och med Norrbotten som utpekat

försöksområde.

1992/93:N427 av John Andersson (-) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om biobränsleproduktion i Norrlands inland.

1992/93:N430 av Carl Olov Persson (kds) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av det särskilda stödet för utveckling

av teknik för elproduktion med biobränslen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om redovisning och utvärdering av anläggningar för

förgasning av biobränslen.

1992/93:N431 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en forskningscentral för biobränslen och att den förläggs

till Uddevalla.

1992/93:N432 av Rolf L Nilson m.fl. (v) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag om hur energieffektivisering

och energisparande skall utvecklas,

2. beslutar att till Vattenfall anslå 300000000 kr till

uppgradering av kraftöverföringsnätet,

3. beslutar att anslå 100000000 kr till uppgradering av

små vattenkraftverk,

8. anslår 600000000 kr utöver regeringens förslag till

utveckling och stöd av biobränslen, vindkraft och solenergi,

9. hos regeringen begär att frågan om vad som skall göras för

att få till stånd mass- och serieproduktion av anläggningar

baserade på förnyelsebar energi snabbutreds,

10. hos regeringen begär förslag till en plan för att öka

biobränsleanvändningen,

11. hos regeringen begär förslag till en plan för att öka

vindkraftsanvändningen med målet att vindkraften skall producera

minst 20 TWh år 2010,

12. hos regeringen begär förslag till en plan för att öka

solenergianvändningen med målet att solenergin skall ge minst

15TWh år 2010,

13. hos regeringen begär att Sverige och Norge startar ett

samarbetsprojekt kring utvecklingen av vågenergi,

14. hos regeringen begär att en utredning görs om lagstiftning

-- t.ex. ellagen -- utifrån ett miljöperspektiv.

1992/93:N433 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om projektstudier vad avser användningen av biomassa till

drivmedelsframställning.

1992/93:N434 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om initiativ för att stimulera utbyggnaden av

överföringskapacitet från det nordiska elnätet till övriga

Europa,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om initiativ för att stimulera energiinvesteringar för

ny energiproduktion och energisparande.

1992/93:N435 av Max Montalvo (nyd) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en kraftfull satsning på utvecklingen av biobränslebaserade

drivmedel.

1992/93:N436 av Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att kärnkraftsindustrin bör bekosta cesiumprovtagning.

1992/93:N437 av Lennart Brunander och Marianne Andersson (båda

c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny

myndighetsorganisation på energiområdet.

1992/93:N438 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om satsning på naturgas.

1992/93:N439 av Marianne Jönsson och Stina Gustavsson (båda c)

såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om NUTEK:s roll för

att utveckla och stimulera användningen av bioenergin.

1992/93:A216 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av en arbetsgrupp som med statliga medel aktivt skall

arbeta för att skapa nya arbetstillfällen och underlätta nya

verksamheter inom främst Porjus och Vuollerim i Jokkmokks

kommun.

1992/93:A267 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) såvitt gäller

yrkandet (21) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om statens ägaransvar för anställda

inom Vattenfall.

1992/93:A423 av Bengt Hurtig och Jan Jennehag (båda v) såvitt

gäller yrkandena att riksdagen

2. beslutar att avregleringen av elmarknaden skjuts upp tills

erfarenheterna från avregleringen i andra länder utvärderats,

Dammsäkerhetsutredningen färdigställts och risken för försämrad

säkerhet i elsystemet undanröjts,

3. begär att regeringen vidtar åtgärder så att

sysselsättningen inte minskar i de Norrlandskommuner som berörs

av avregleringen av elmarknaden och omorganisationen av berörd

statlig verksamhet enligt vad i motionen anförts,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om särskilda insatser i Jokkmokks och Sollefteå

kommuner.

1992/93:A426 av Alf Eriksson m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet

(2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om energiproduktionsutveckling i Halland.

1992/93:A473 av Monica Öhman m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om statens ansvar för Jokkmokks kommun,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om statens ansvar vad gäller anställda hos Vattenfall

inom Jokkmokks kommun.

1992/93:A811 av Karin Starrin m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet

(2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om avveckling av kärnkraften.

Utskottet

Riktlinjer för energipolitiken

Allmänna riktlinjer

Riksdagen beslutade våren 1991 om riktlinjer för den

långsiktiga energipolitiken (prop. 1990/91:88, bet. NU40).

Riktlinjerna, som var grundade på en överenskommelse från våren

1991 mellan företrädare för Socialdemokraterna, Folkpartiet

liberalerna och Centerpartiet, innebär bl.a. följande.

Energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga

tillgången på energi på villkor som är konkurrenskraftiga med

dem som gäller i omvärlden. Energipolitiken skall utgå från vad

natur och miljö kan bära. Landets elförsörjning skall tryggas

genom ett energisystem som i största möjliga utsträckning

grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara, energikällor

samt genom en effektiv energihushållning. Frågan om när

kärnkraften skall vara avvecklad -- senast år 2010 enligt

riksdagens uttalande år 1980 -- blev inte föremål för förnyad

prövning eller nytt ställningstagande under överläggningarna som

föregick överenskommelsen. I denna fastslogs att omställningen

av energisystemet måste, vid sidan av säkerhetskraven, ske med

hänsyn till behovet av elkraft och elpriser som är

internationellt konkurrenskraftiga.

Den nytillträdande regeringen anförde i regeringsförklaringen

hösten 1991 att den s.k. energiöverenskommelsen ligger fast.

Denna ståndpunkt bekräftades genom ett motsvarande uttalande i

regeringsförklaringen inför riksmötet 1992/93(RD 1992/93:2).

Riksdagens energipolitiska beslut år 1991 innefattade

särskilda program för omställningen och utvecklingen av

energisystemet, inkl. ett program för effektivare användning av

energi. Härutöver har särskilda stöd för utveckling och

introduktion av ny energiteknik inrättats; de avser biobränsle,

vindkraft och solvärme. Ett viktigt inslag i det energipolitiska

beslutet är att regeringen årligen för riksdagen dels skall

redovisa programmens resultat, dels föreslå de ytterligare

åtgärder som är motiverade.

I budgetpropositionen (prop. 1992/93:100 bil. 13 s.58)

presenteras i enlighet härmed en redovisning grundad på

rapporter från bl.a. Närings- och teknikutvecklingsverket

(NUTEK). Vad först gäller programmen för omställning och

utveckling av energisystemet anför regeringen att dessa i stort

sett löper som planerat och att resultaten hittills synes

motsvara de mål som låg till grund för 1991 års energipolitiska

beslut. Inför det kommande året finns det därför inte, anser

regeringen, anledning att göra några omfattande förändringar i

den allmänna inriktningen av programmen. Med det ytterligare

beslutsunderlag som förutses i propositionen kommer det,

framhåller regeringen, att finnas bättre möjlighet att avgöra

vilka insatser beträffande hushållningen med el och tillförseln

av el från miljöacceptabel kraftproduktion som är motiverade.

Vad härefter gäller programmet för effektivare energianvändning

understryks vikten av en väl fungerande energimarknad. Den

förestående avregleringen av den svenska elmarknaden kommer

ytterligare att stärka prisbildningens roll som

informationssystem, framhålls det. De informationsinsatser som

görs inom ramen för programmet utgör ett komplement till

marknaden när det gäller att åstadkomma ett ökat sparande och en

ökad effektivisering på energiområdet. Regeringen föreslår en

förlängning av den del som gäller teknikupphandling. Till denna

fråga återkommer utskottet i det följande.

I fyra motioner har frågan om energipolitikens inriktning från

mer generella utgångspunkter aktualiserats.

I Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Jo630 kommenteras

det förhållandet att även Moderata samlingspartiet genom

formuleringen i regeringsförklaringen nu ställer sig bakom

energiöverenskommelsen från år 1991. Motionärerna förutsätter

därmed att regeringen arbetar aktivt för att klara beslutet om

en kärnkraftsavveckling till år 2010. I sammanhanget betonar de

betydelsen av de energipolitiska programmen för omställning och

utveckling av energisystemet. Vidare anser motionärerna att

programmet för effektivare användning av energi successivt måste

utvecklas genom olika typer av styrmedel. Ett uttalande från

riksdagen i dessa avseenden begärs. I motion 1992/93:N434 (s)

efterlyses stimulansåtgärder för investeringar i ny

energiproduktion och energisparande.

Frågan om möjligheten till mass- och serieproduktion av

anläggningar baserade på förnybar energi bör snabbutredas anser

upphovsmännen till motion 1992/93:N432 (v). I motion

1992/93:Jo706 (v) framhålls vikten av att användningen av

förnybara energislag stimuleras; motionären tar särskilt upp

Göteborgsregionens problem och förutsättningar i

energihänseende.

Utskottet har tidigare uttalat sin principiella ståndpunkt

att energiöverenskommelsen skall ligga fast. Något skäl till

ändrad uppfattning i denna fråga finns inte, anser utskottet och

instämmer sålunda i vad regeringen har anfört.

Utskottet godtar vidare vad som i propositionen har redovisats

om de energipolitiska programmens resultat m.m. Med det nu sagda

avstyrks motionerna 1992/93:Jo630 (s), 1992/93:N434 (s),

1992/93:Jo706 (v) och 1992/93:N432 (v), alla i nu aktuellt

avseende.

En klimatstrategi inom energiområdet

I proposition 1992/93:179 om åtgärder mot klimatpåverkan m.m.

(den s.k. klimatpropositionen) har regeringen förelagt riksdagen

en rad förslag som ytterst går ut på att negativa

klimatförändringar till följd av utsläpp av växthusgaser skall

förhindras. I propositionen föreslås bl.a. att riksdagen

godkänner den ramkonvention som undertecknades under Förenta

nationernas konferens om miljö- och utveckling i Rio de Janeiro

år 1992; denna del av propositionen behandlas av

jordbruksutskottet i betänkande 1992/93:JoU19.

I Näringsdepartementets bilaga i propositionen förordas (bil.

4 s.190) riktlinjer för en klimatstrategi inom energiområdet.

Regeringen konstaterar att de verkningar som utsläpp av

klimatpåverkande gaser befaras ge upphov till är oberoende av

var utsläppen sker. Vidare sägs att rangordningen mellan de

klimatpolitiska åtgärderna på energiområdet bör bestämmas av

deras effekt i förhållande till deras kostnader. Det anförs att

kostnaderna för ytterligare utsläppsbegränsningar är högre i

Sverige -- bl.a. till följd av redan vidtagna åtgärder -- än i

t.ex. de Östeuropeiska länderna. Enligt regeringens uppfattning

bör de svenska klimatpolitiska insatserna koncentreras till två

områden. I Sverige bör de avse forskning, utveckling och

demonstration av energieffektiv teknik samt teknik för

utnyttjande av förnybara energikällor. I Östeuropa, främst de

baltiska staterna och Polen, bör insatserna inriktas på

energieffektivisering och övergång till förnybara energikällor.

I Socialdemokraternas kommittémotion 1992/93:Jo86 anförs att

det ur klimatsynpunkt är angeläget med ett förnyat grepp över

energiproduktionen. Regeringen borde återkomma med förslag till

en mer långsiktig strategi för hur -- och i vilken takt -- nya

energikällor och tekniker skall tas i drift. Samtidigt bör en

sådan strategi ange en realistisk vision av energiförsörjningen

efter sekelskiftet och lämpliga styrmedel, menar motionärerna.

En väsenligt mycket större del av vårt energisystem bör

baseras på biobränslen, heter det i motion 1992/93:N410 (s).

Motionären begär att riksdagen skall göra ett uttalande till

förmån för ett alternativt energisystem för transporter och

uppvärmning.

En plan för ökad biobränsleanvändning begärs i motion

1992/93:N432 (v). Sådana bränslen, som nu svarar för drygt 60

TWh per år, kan -- enligt motionärernas uppfattning -- ge

ytterligare 80 TWh.

Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att en

nationell klimatstrategi på energiområdet bör innebära att

koldioxidutsläppen från fossila bränslen -- i enlighet med den

internationella klimatkonventionen -- år 2000 skall vara

stabiliserad till den nivå som förelåg år 1990. Som anförs i

propositionen måste vidare en sådan strategi inom energiområdet

vara åtgärdsinriktad. De av regeringen föreslagna

prioriteringarna beträffande åtgärder finner utskottet vara väl

ägnade att uppfylla de krav som ställs. Vidare erinrar utskottet

om att de energipolitiska programmen utgör väsentliga inslag i

en strategi mot klimatförändringar. Det anmäls i propositionen

att inriktningen av programmen kan komma att behöva förändras

inom ramen för energiöverenskommelsen. Regeringen anför att

NUTEK -- efter samråd med Statens naturvårdsverk -- i

fortsättningen också bör redovisa utvecklingen av

koldioxidutsläppen och andra växthusgaser inom landet samt

närmare analysera kostnader och effekter av åtgärder rörande

bränslen och drivmedel på energiområdet. Vidare skall NUTEK

följa upp de bilaterala insatserna i de baltiska staterna.

Utskottet anser att redovisningar av detta slag är angelägna. I

propositionen anges samtidigt att Sveriges närmande till EG

kommer att innebära att vår klimatpolitik bl.a. på energiområdet

samordnas med EG:s klimatstrategi.

Utskottet godtar de riktlinjer som har förordats om en svensk

klimatstrategi på energiområdet. Med hänvisning härtill och till

energiöverenskommelsen avstyrker utskottet motionerna

1992/93:Jo86 (s), 1992/93:N410 (s) och 1992/93:N432 (v), alla i

här berörd del.

Myndighetsorganisationen på energiområdet, m.m.

Två motioner berör förhållanden av främst organisatorisk art.

Med hänsyn till energiöverenskommelsen och till Sveriges

åtaganden t.ex. när det gäller klimatkonventionen kan det finnas

skäl att genomföra en omorganisation av myndigheterna på

energiområdet, heter det i motion 1992/93:N437 (c). Samtidigt

kritiseras NUTEK:s redovisningar av de energipolitiska

programmens resultat för att sakna förslag till hur

energiöverenskommelsen skall uppnås.

I motion 1992/93:N439 (c) sägs att NUTEK måste agera

kraftfullt för att hållbara och effektiva system för

energiförsörjningen skall kunna åstadkommas. Motionärerna

efterlyser ett uttalande av riksdagen i frågan.

Energianvändningsrådet har till uppgift att dels biträda NUTEK

när det gäller energianvändningsfrågor, dels samordna

informations-, utbildnings- och rådgivningsinsatser avseende

energianvändning. Enligt vad utskottet har erfarit överväger

Energianvändningsrådet att genomföra vissa ändringar i sin

organisation och verksamhetsformer.

De medel som riksdagen anvisade våren 1992 för främjande av

biobränsleanvändningen handhas av Programstyrelsen för främjande

av biobränsleanvändningen. Detta organ är fristående från NUTEK.

NUTEK har nyligen i en rapport (NUTEK R 1993:12) presenterat

utvärderingar av svensk energipolitik under åren 1975--1993.

Rapporten har grupperats efter de insatser eller styrmedel som

har utvärderats, nämligen ekonomiska, administrativa och

informativa styrmedel samt forskning. Den slutsats som dras i

rapporten är att den statliga energipolitiken under den

studerade perioden till sin helhet har utvärderats i stor

omfattning; för vissa styrmedel har utvärderingen dock varit

relativt begränsad. Vidare har många av utvärderingarna haft

andra mål än att värdera nyttan av programmen. Ambitionsnivå och

tillgänglighet anges samtidigt vara skiftande. Därför, anförs

det, varierar möjligheten att göra en bedömning av de

energipolitiska insatserna mellan olika områden. Slutligen slås

fast att det inte går att göra någon samlad bedömning av hur

insatserna har verkat tillsammans som en del av den förda

energipolitiken.

Utskottet vill erinra om att de energipolitiska programmen

vid den senaste redovisningstidpunkten, sommaren 1992, endast

hade hunnit vara i kraft under drygt ett år. Som regeringen

påpekar bör möjligheterna att göra meningsfulla utvärderingar

öka när programmen har pågått en längre tid. NUTEK har av

regeringen getts i uppdrag att redovisa verkets plan för denna

utvärdering.

Mot bakgrund av vad som nu har redovisats avstyrker utskottet

motion 1992/93:N437 (c) liksom även motion 1992/93:N439 (c) i

här behandlad del.

Bioenergiforskning

Inledning

Regeringens förslag till forskningspolitik för nästkommande

treårsperiod presenteras i proposition 1992/93:170 om forskning

för kunskap och framsteg. Alla häri framlagda förslag m.m. som

rör näringsutskottets beredningsområde -- inkl. forskning

avseende energi och bioenergi -- behandlar utskottet i

betänkande 1992/93:NU30.

I klimatpropositionen har emellertid vissa frågor som gäller

bioenergiforskning tagits upp separat. Regeringen föreslår

sålunda (bil. 3 s. 172) vissa åtgärder för främjande av

biobränslebaserad kraftvärmeproduktion, nämligen dels

utvecklingsprogram för mindre panncentraler för biobränsle och

för minskat kolväteutsläpp från vedeldning i småhus (avsnitt 4),

dels utveckling av ny teknik för etanolframställning (avsnitt

5). Den del av insatserna som gäller vedeldning i småhus

behandlar jordbruksutskottet i betänkande 1992/93:JoU19.

Utvecklingsprogram för mindre panncentraler för biobränsle

Det är angeläget att mindre panncentralers miljöprestanda

förbättras eftersom de på grund av sämre förbränning ger höga

utsläpp av koloxid och kolväten, anförs det i propositionen. En

teknisk utveckling av sådana panncentraler -- som hittills varit

av begränsad omfattning -- kan även bidra till förbättringar av

vedpannornas miljöprestanda, sägs det vidare. Det förordas

därför att utvecklingsarbetet för båda kategorierna av

värmeproduktion bedrivs i ett samlat program. Regeringen

hänvisar till att bedömningen av utvecklingsinsatser

överensstämmer med biobränslekommissionens förslag. Det föreslås

att 10 miljoner kronor per år under en treårsperiod skall

avsättas för ändamålet. Ansvaret för fördelningen härav föreslås

ankomma på NUTEK. Frågan om medelstilldelning tar utskottet upp

i ett följande avsnitt.

Utskottet har inget att invända mot den bedömning som

redovisas såvitt gäller utvecklingsprogrammet för mindre

panncentraler för biobränsle.

Utveckling av ny teknik för etanolframställning

Etanol -- dvs. vanlig sprit -- kan framställas antingen

syntetiskt ur petrokemiska råvaror eller genom jäsning -- och

efterföljande destillering -- av socker. Vid tillverkning genom

jäsning används vanligen stärkelsehaltiga råvaror såsom potatis,

spannmål och andra jordbruksgrödor. I detta fall kan fodermedel

erhållas som biprodukt. En annan råvara är sulfitavlut från

massatillverkning. Även råvara med mer eller mindre halt av

cellulosa -- såsom skogsprodukter och avfall med hög

pappersandel -- kan användas. Cellulosan måste dock först

sönderdelas till socker, vilket sker genom hydrolys. Vid

Universitetet i Lund har ett genombrott gjorts när det gäller

utnyttjande av enzymer vid hydrolysen. Biprodukter från

cellulosabaserad etanol kan utnyttjas som bränsle, t.ex. i form

av pulver.

Etanol används till tekniska och kemiska produkter samt till

drivmedel. Frågan om etanoltillverkning har anknytning till

miljödebatten eftersom etanolbaserade drivmedel inte ger något

nettotillskott till atmosfären av koldioxid eller andra

växthusgaser. Etanolen utnyttjas antingen ren som motoralkohol

(minst 80 volymprocentalkohol) eller för s.k. låginblandning i

motorbensin. Denna fråga har också anknytning till riksdagens

beslut om en omställning av jordbruket och möjligheten att finna

alternativ användning av spannmål.

Metanol -- dvs. träsprit -- framställs katalytiskt från

syntetgas antingen med naturgas som råvara eller genom termisk

förgasning av biobränslen. Den senare metoden kräver mycket

storskaliga anläggningar och förekommer ännu bara i

försöksskala.

Under en följd av år har statsmakterna på olika sätt främjat

forskning och utveckling avseende etanol. År 1983 antog

riksdagen en plan för introduktion av alternativa drivmedel

(prop. 1982/83:100 bil. 14, bet. NU33). Samma år togs en

försöksanläggning för etanoltillverkning i drift i Lidköping,

avsedd att i första hand utnyttja spannmål som råvara. I

anslutning till detta projekt inleddes år 1984 ett samarbete med

OK Petroleum om en försöksverksamhet i Stockholmsområdet med

låginblandning. Sedan år 1987 ligger driften i anläggningen nere

till följd av bristande lönsamhet.

Svensk Etanolkemi AB tillverkar etanol i Örnsköldsvik med

sulfitlut som råvara. De försök med etanoldrivna bussar som

pågår i bl.a. Stockholmsområdet är baserat på denna produktion.

Motoralkoholkommittén redovisade år 1986 i sitt betänkande

(SOU 1986:51) Alkoholer som motorbränsle bedömningen att det vid

denna tidpunkt saknades förutsättningar för beslut om en allmän

introduktion av alternativa drivmedel. Däremot föreslogs att en

försöksverksamhet med användning av rent etanolbränsle i

dieselfordon skulle inledas. Frågan om statliga åtgärder för att

främja introduktion av motoralkoholer kunde övervägas på nytt

vid ändrade förutsättningar, anfördes det. Sådana kunde vara

kraftigt höjda bensinpriser. Kommittén ansåg samtidigt att ett

nytt beslutsunderlag borde tas fram till slutet av 1980-talet.

Det statliga stödet till forskning och utveckling avseende

främst etanol uppgår för närvarande till omkring 8 miljoner

kronor per år. Det är fördelat enligt följande. Från anslaget

Bioenergiforskning utgår 4 miljoner kronor till energirelaterad

transportforskning. Från Energiteknikfonden utbetalas ett bidrag

på ca 4 miljoner kronor till ett kollektivforskningsprogram med

Stiftelsen Svensk etanolutveckling. Stiftelsen, som bildades år

1983, har under årens lopp beviljats statliga medel för att

klarlägga förutsättningarna för en fullskaleanläggning för

etanol baserad på jordbruksgrödor.

I klimatpropositionen (bil. 3 s. 178) anförs att det låga

världsmarknadspriset på etanol inte medger lönsamhet för

etanoltillverkning baserad på jordbruksgrödor. Lägst

produktionskostnader uppnås med cellulosarika, billiga råvaror

såsom sågverksavfall, halm och avfallsfraktioner med en hög

pappersandel. I propositionen lämnas en redogörelse för nya

tekniker för etanolframställning, vilka är föremål för olika

forskningsprojekt. Enligt regeringens mening bör

forskningsprogrammet för alternativa drivmedel kompletteras med

ett stöd för de nya teknikerna så långt att de går att tillämpa

kommersiellt. Stödet, som föreslås uppgå till 15 miljoner kronor

per år, bör fördelas av NUTEK.

I tio motioner berörs utveckling av teknik m.m. avseende

motoralkolholer, främst etanol. Huvuddelen av förslagen går ut

på att skogsbrukets produkter skall utgöra råvaran; i några är

det däremot jordbruksgrödor som förespråkas. Inte sällan

förordas samtidigt en viss ort eller region som lokalisering för

verksamheten.

Det svenska jordbruket kommer inte att kunna tillgodose den

förväntade efterfrågan på biomassa för drivmedelsproduktion,

anförs det i motion 1992/93:N433 (m). Med hänvisning till den

bedömning som den Skogspolitiska kommittén har redovisat i sitt

betänkande (SOU 1992:76) Skogspolitiken inför 2000-talet

framhåller motionären att skogsbruket däremot kan fylla denna

uppgift. Avverkningen uppgår för närvarande till 60--70 miljoner

skogskubikmeter; 95 miljoner skogskubikmeter skulle kunna

avverkas uthålligt mot slutet av 1990-talet, påpekas det.

Motionären anser att en satsning på drivmedelsproduktion i

Norrbottens län skulle kunna innebära ett tillskott av 3000

årsarbeten i denna region. Det påpekas att ett alkoholderivat --

ETBE -- kan blandas i motorbränslen utan att ombyggnader i

transportsystemet behövs. I motionen begärs att riksdagen skall

göra ett uttalande till förmån för projektstudier avseende

biomassa för drivmedelsframställning.

Med hänvisning till den i Domsjö (Örnsköldsvik) sedan många år

bedrivna etanoltillverkningen baserad på sulfitlut bör

riksdagen göra ett uttalande om ökad forskning och utveckling

härav i Domsjö, anförs det i motion 1992/93:N414 (s). Även i

motion 1992/93:N422 (fp) berörs etanolframställningen i Domsjö;

etableringen av en storskalig etanolanläggning därstädes skulle

säkra åtskilliga arbetstillfällen i den befintliga verksamheten,

hävdar motionären.

Norrbotten som försöksområde för utveckling av

alkoholutvinning baserad på skogsråvara förordas också i motion

1992/93:N426 (fp). Motionären åberopar den strukturella

förändring i Norrbottens skogsbruk som beror på den kraftigt

minskade efterfrågan på virke och anser att denna måste

kompenseras med en alternativ användning av skogsråvaran.

Satsningar på biobränsleproduktion i Norrlands inland måste

göras, hävdas det i motion 1992/93:N427 (-). Även i denna motion

beskrivs fördelarna med ETBE; det kan användas till såväl

drivmedel som uppvärmning.

Statligt stöd bör lämnas för regionala försök för en

kostnadseffektiv omvandling av skogsavfall m.m. till etanol,

sägs det i motion 1992/93:N410 (s). Kalmar län utpekas som

lämpligt område för sådan verksamhet. Motionären förespråkar

även socker som råvara för etanolproduktion. Han anser att ett

samarbete mellan myndigheter, näringsliv, högskola och

partsorganisationer inom en region skulle möjliggöra en mjuk

övergång från produktion av grödor till produktion av etanol.

Östergötlands stora spannmålsarealer ger gynnsamma

förutsättningar för en etanolproduktion i Norrköping, hävdas det

i motion 1992/93:N416 (fp).

I motion 1992/93:Jo92 (kds) begärs ett uttalande av riksdagen

om vikten av att en demonstrationsanläggning för framställning

av etanol snarast uppförs. En sådan torde, menar motionären,

möjliggöra forskning och ge erfarenheter för framtida uppförande

av fullskaleprojekt.

Metanol skulle nu kunna produceras i Sverige till ett pris som

-- före skatt -- skulle konkurrera med olja och bensin, hävdas

det i motion 1992/93:N425 (fp).

Utskottet erinrar inledningsvis om att statsmakterna under

en följd av år på olika sätt har lämnat stöd till och på annat

sätt sökt främja forskning och utveckling avseende alternativa

drivmedel, främst etanol. I klimatpropositionen lämnas nu

förslag till ytterligare insatser på området genom att 15

miljoner kronor per år anslås för utveckling av ny teknik för

etanolproduktion från cellulosarika råvaror. I samma proposition

(bil. 2) har regeringen samtidigt aviserat en utredning med

uppgift att föreslå åtgärder för att utsläppen av koldioxid från

trafiken skall minskas; utredningen kommer att ges vidsträckta

uppgifter inom hela trafikområdet.

Utskottet, som välkomnar de nu föreslagna insatserna, kan

emellertid konstatera att förhållandena i väsentliga avseenden

har ändrats sedan Motoralkoholkommittén avlämnade sitt

betänkande år 1986. En sådan faktor är den snabba

prisutvecklingen på motorbensin. En annan är att de nya

skattereglerna har stärkt etanolens konkurrenskraft gentemot

motorbensin. Vidare har, såsom redovisas i propositionen,

viktiga framsteg gjorts när det gäller teknikutvecklingen på

etanolområdet. Motoralkoholkommitténs slutsats att tillverkning

av etanol skulle bli dyrare än metanol har inte längre samma

bärkraft; den var grundad på att råvaran utgjordes av

jordbruksgrödor. Landvinningarna när det gäller att utvinna

etanol ur cellulosarika produkter såsom skogsavfall synes ha

ändrat denna relation. Utskottet vill här hänvisa till en

nyligen presenterad studie inom det internationella

energiorganet IEA (International Energy Agency), som har visat

att framställningskostnaderna för metanol och etanol från

skogsråvara är jämförbara för mycket stora anläggningar, medan

etanol blir billigare för mindre anläggningar.

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att takten ökas

när det gäller att inleda etanolproduktion i större skala.

Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att de nya

teknikerna -- där cellulosarik råvara kommer till användning --

behöver studeras för samtliga processteg i ett sammanhang och i

större skala. Detta är också det huvudsakliga syftet i

motionerna 1992/93:N433 (m), 1992/93:N414 (s), 1992/93:N422

(fp), 1992/93:N426 (fp) och 1992/93:N427 (-) -- vilka är

särskilt inriktade på skogsprodukter som bas för

etanolframställning -- samt 1992/93:N410 (s) såvitt den berör

skogsavfall. Utskottet anser vidare att en del av medlen bör

kunna användas för förprojektering av fullskaleanläggningar;

motion 1992/93:Jo92 (kds) ger uttryck för en liknande syn.

Riksdagen bör, enligt utskottets mening, göra ett uttalande

till regeringen av nu angiven innebörd. Härigenom blir förslagen

i de här aktuella motionerna helt eller delvis tillgodosedda

såvitt de gäller teknikutveckling m.m. av etanol baserad på

skogsråvara. Motionerna 1992/93:N410 (s), till den del den tar

sikte på jordbruksgrödor som råvara, och 1992/93:N416 (fp)

avstyrks däremot. Med hänvisning till vad som i det föregående

har anförts om metanol avstyrker utskottet även motion

1992/93:N425 (fp).

Anslag

Som nyss har nämnts föreslås medel till energiforskningen i

den samlade forskningspolitiska propositionen (prop.

1992/93:170). Häri ingår förslag bl.a. om att ca 51 miljoner

kronor skall anslås till bioenergiforskning.

I klimatpropositionen (bil. 3 s. 179) har regeringen

återkommit till riksdagen med förslag om att ytterligare 25

miljoner kronor skall anvisas för bioenergiforskning. Av dessa

medel skall -- såsom framgått -- 10 miljoner kronor avse

utveckling av förbränningsanläggningar för biobränslen och 15

miljoner kronor utveckling av ny teknik för etanolframställning.

I kommittémotionen 1992/93:Jo86 (s) föreslås ett samlat

program för åtgärder för en miljöanpassad energiförsörjning i

Östeuropa. Detta yrkande behandlas av jordbruksutskottet i

betänkande 1992/93:JoU19. Som ett led i finansieringen av detta

program -- för vilket motionärerna beräknar medel om 221

miljoner kronor -- föreslår de en minskning av regeringens nu

aktuella förslag med 15 miljoner kronor.

Utskottet finner att bioenergiforskningen bör tillföras

medel i enlighet med regeringens förslag i klimatpropositionen.

Med det sagda avstyrks motion 1992/93:Jo86 (s) i aktuellt

avseende.

Lokalisering av forskning m.m. om biobränslen

I tre motioner förespråkas viss lokalisering av

forskningsinsatser beträffande biobränslen och andra nya

energikällor.

Västsverige bör bli centrum för den del av

biobränsleforskningen som är relaterad till jordbruket, anförs

det i motion 1992/93:N431 (fp); Uddevalla anges som lämplig ort.

För Gävleborgs län pläderas däremot i motion 1992/93:N407 (s).

Här finns allt som behövs för biobränsleförsök i mindre skala --

råvara, kunskap och arbetskraft, heter det.

I Hallands län -- närmare bestämt Ringhals -- finns uppbyggd

kompetens för utveckling av nya energikällor, anförs det i

motion 1992/93:A426 (s).

Svenska bioenergiinstitutet, som etablerades år 1992, har

erhållit 2 miljoner kronor i statligt stöd för en treårsperiod.

Övriga intressenter, däribland Lantbrukarnas riksförbund (LRF)

och Gullspångs Kraft AB, har bidragit med 3 miljoner kronor. Ett

mål för institutet är att genom kompetensutveckling främja

användningen av bioenergi i Sverige. Institutet har sitt säte i

Skaraborgs län och filial i Gävleborgs län.

Med hänvisning till det sagda avstyrker utskottet

motionerna 1992/93:N431 (fp), 1992/93:N407 (s) och 1992/93:A426

(s), den sistnämnda i nu berörd del.

Utveckling och introduktion av ny energiteknik

Främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion

Riktlinjer

I klimatpropositionen (bil. 3 s. 172) anmäler regeringen sin

bedömning om ändrade riktlinjer i två avseenden när det gäller

främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion. För det

första, anför regeringen, bör reglerna för investeringsstödet

till kraftvärme ändras så att ett reducerat stöd kan lämnas till

anläggningar där det huvudsakliga bränslet består av vissa

sorterade avfallsfraktioner. För det andra bör anslaget kunna

utnyttjas under ytterligare ett år, dvs. även under budgetåret

1996/97.

Det föreslagna stödet bör kunna utgå även för konvertering

till biobränsleanvändning i anläggningar som nu är avsedda för

fossila bränslen, hävdas det i motion 1992/93:Jo91 (kds). Även

små och medelstora biobränslebaserade anläggningar bör kunna få

stöd, anser motionärerna.

Enligt vad utskottet har erfarit har 400 miljoner kronor av

anslagna medel om 625 miljoner kronor anvisats för utveckling av

biobränslebaserad kraftvärmeproduktion. Dessa medel avser i

första hand storskalig teknik med högt elutbyte. Återstoden

kommer att fördelas av regeringen med utgångspunkt i bl.a. de

riktlinjer som har förordats i Biobränslekommissionens

slutbetänkande (SOU 1992:90) Biobränslen för framtiden.

Enligt utskottets uppfattning är inte några restriktioner

av det slag som motionärerna gör gällande förbundna med

villkoren för stöd. En förutsättning för att stöd skall kunna

lämnas är givetvis att det är fråga om kraftvärmeproduktion och

inte renodlad värmeproduktion, exempelvis i hetvattencentral.

Någon riksdagens åtgärd med anledning av motion 1992/93:Jo91

(kds) är därför inte motiverad. Motionen avstyrks i här aktuell

del. Utskottet ansluter sig till regeringens uppfattning i fråga

om riktlinjerna för stödet.

Anslag

Från och med innevarande budgetår anvisas medel till

biobränslebaserad kraftvärmeproduktion över

Jordbruksdepartementets huvudtitel. Stödet ges till

investeringar såväl i nya som i befintliga anläggningar. I

budgetpropositionen (bil. 10 s.92) föreslås ett anslag på 200

miljoner kronor för bidrag för ny energiteknik för budgetåret

1993/94.

I motion 1992/93:N432 (v) förespråkas att 600 miljoner kronor

utöver regeringens förslag anvisas till insatser för ny

energiteknik. Vid utskottsbehandlingen har företrädaren för

motionen klargjort att av det föreslagna utökade stödet avser

300 miljoner kronor stöd till främjande av biobränslebaserad

kraftvärmeproduktion. Staten bör påskynda det kommersiella

genombrott som förestår på områdena för förnybar energi, anser

motionärerna.

Utskottet godtar regeringens förslag om anslag.

Följaktligen avstyrks det krav på ytterligare medel som framförs

i motion 1992/93:N432 (v) såvitt det gäller stöd till

biobränslebaserad kraftvärmeproduktion.

Viss lokalisering av biobränsleproduktion

Stockholmsregionen bör stimuleras att öka användningen av

biobränsle, heter det i motion 1992/93:Jo676 (fp). Andelen

biobränsleanvändning är här mycket låg, anför motionärerna och

framhåller bristen på förbränningsanläggningar som orsak

härtill.

Västsveriges speciella behov av och möjligheter till

bioenergiförbränning bör enligt vad som sägs i motion

1992/93:Jo89 (s) beaktas vid fördelningen av stimulansmedel.

Också enligt vad som sägs i motion 1992/93:N418 (kds) är

Västsverige det område som bör prioriteras vid satsningar på

biobränsleeldade värmeanläggningar.

Utskottet hänvisar även beträffande de nu aktuella

motionerna till vad som nyss har sagts om riktlinjerna för

fördelningen av återstoden av det anslagna beloppet på 625

miljoner kronor. Några bestämmelser om begränsning av stödet

till vissa geografiska områden finns inte. Med det sagda

avstyrker utskottet motionerna 1992/93:Jo676 (fp), 1992/93:Jo89

(s) och 1992/93:N418 (kds), de båda förstnämnda i här aktuell

del.

Insatser för ny energiteknik

Riktlinjer

Som har framgått i det föregående lämnas stöd till

investeringar i anläggningar för vindkraft och solvärme. I

budgetpropositionen (bil. 13 s. 72) begärs riksdagens

godkännande i fråga om förslag till inriktningen av stöd till

vissa solvärmeanläggningar. Det sammanlagda beloppet uppgår till

50 miljoner kronor under en femårsperiod från den 1 juli 1992,

dvs. 10 miljoner kronor per år. Hälften av stödet avser

solvärmeanläggningar i bostäder, och resterande hälften

anläggningar inom övriga områden -- t.ex. sådana som är anslutna

till gruppcentraler eller fjärrvärmesystem.

Regeringen uppger att intresset är litet för stöd till

investeringar i den mer storskaliga solvärmetekniken. Orsaken

bedöms vara att kostnaderna för denna teknik är förhållandevis

höga jämfört med konventionella system. Enligt regeringens

uppfattning bör därför utvecklingsinsatserna på detta område

förstärkas. Detta bör ske genom att Energiteknikfonden tillförs

ytterligare medel. Som framkommer i det följande föreslås att

160 miljoner kronor av anslaget för insatser för ny energiteknik

överförs till Energiteknikfonden. Härav avses de medel som

tidigare anvisades för stöd till investeringar inom övriga

områden för solvärmeanläggningar komma att överföras till

utvecklingsinsatser avseende storskalig teknik.

Utskottet har inte någon invändning mot regeringens

förslag när det gäller inriktningen av stödet till

solvärmeanläggningar.

Anslag

Regeringen framlägger förslag om anslag till insatser för ny

energiteknik såväl i budgetpropositionen som i

klimatpropositionen. Det sistnämnda förslaget behandlas i det

följande avsnittet.

I budgetpropositionen (bil. 13 s.89) föreslås ett anslag på

222 miljoner kronor för investeringar i vindkraftverk och

solvärmeanläggningar.

Ett betydligt större anslag förordas i motion 1992/93:N432

(v). Totalt vill motionärerna, som tidigare har redovisats,

anslå 600 miljoner kronor utöver regeringens förslag till

insatser för ny energiteknik; under ärendets beredning har

framkommit att 300 miljoner kronor härav skall avse stöd till

vindkrafts- och solvärmeanläggningar.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till anslag.

Därmed avstyrks yrkandet i berört avseende i motion 1992/93:N432

(v).

Insatser för miljöanpassade fordon och drivmedel

Riktlinjer

I klimatpropositionen (bil. 4 s. 206) föreslås riktlinjer för

insatser för miljöanpassade fordon och drivmedel. De bilar som

avses är el- och hybridbilar samt alkoholdrivna fordon. Medlen

skall tillföras Energiteknikfonden; ansvaret för fördelningen av

dessa föreslås ligga på NUTEK. Inom anslagets ram bör, enligt

regeringens mening, en utökad satsning på ett miljöanpassat

framtida transportsystem inledas.

Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen har

förordat när det gäller riktlinjer för det utökade stödet till

ny energiteknik.

Anslag

För insatserna för miljöanpassade fordon och drivmedel

föreslår regeringen att 15 miljoner kronor skall anslås. Av det

föreslagna beloppet förutsätts 5 miljoner avse teknikupphandling

av bl.a. kollektivtransportfordon.

Avslag på regeringens nu aktuella förslag begärs i motion

1992/93:Jo86 (s) med hänvisning till att dessa medel behövs för

finansiering av de av motionärerna föreslagna åtgärderna för

utveckling av en miljöanpassad energiförsörjning i de baltiska

staterna.

Utskottet godtar regeringens förslag till anslag och

avstyrker därmed det här berörda yrkandet i motion 1992/93:Jo86

(s).

Stöd till utbyggnad av fjärrvärme

Riktlinjer

I klimatpropositionen (bil. 4 s. 203 ) erinras om att

användningen av fossila bränslen inom fjärrvärmesektorn har

minskat avsevärt. Däremot är oljeanvändningen fortfarande

betydande i anläggningar utanför denna sektor. Regeringen

föreslår därför medel för att de ekonomiska möjligheterna skall

förbättras när det gäller anslutning av mindre block- och

gruppcentraler samt småhus till befintligt fjärrvärmenät. Stödet

avses vara tidsbegränsat och utgå med 15% av

investeringskostnaden.

Kritik i främst två avseenden mot inriktningen av stödet förs

fram i motion 1992/93:Jo92 (kds). Den begränsning som går ut på

att stödet kommer i fråga endast för anslutning till befintliga

fjärrvärmenät bör tas bort, anser motionären. Som motiv anför

han att även små anläggningar -- där ägarna tillsammans

ombesörjer uppvärmningen -- borde få del av stödet. Resonemanget

synes baserat på uppfattningen att sådana anläggningar inte

alltid ligger i lämplig närhet till ett redan utbyggt nät.

Vidare menar motionären att stöd inte bör utgå om anslutningen

görs till fjärrvärmeverk som eldas med fossila bränslen.

Utskottet delar regeringens uppfattning att en anslutning

till fjärrvärme kan vara ett miljömässigt och ekonomiskt rimligt

alternativ för medelstora uppvärmningssystem i strävan att

minska utsläppen av koldioxid. En fördel med ökad anslutning

till befintliga fjärrvärmenät är att underlaget för en utbyggnad

av den kombinerade produktionen av kraft och värme härigenom

ökar. Det är därför önskvärt att medelstora block- och

gruppcentraler liksom småhus ansluts till fjärrvärmenät där det

är tekniskt och ekonomiskt möjligt. Utskottet vill framhålla att

investeringar i fjärrvärmesystemen, som innebär att små och

medelstora oljeeldade pannor ersätts med fjärrvärme, kommer att

reducera koldioxidutsläppen från värmeproduktionen.

Såvitt gäller motionärens synpunkter om att stöd bör utgå inte

bara när det gäller befintliga fjärrvärmenät vill utskottet

hänvisa till regeringens förslag om stöd till utveckling av

miljövänlig förbränningsteknik för små biobränsleeldade pannor.

Som har framgått i det föregående behandlar jordbruksutskottet

frågan om riktlinjerna för denna del av stödet.

Vad härefter gäller motionärens krav på att stödet endast

skall utgå för anslutning till fjärrvärmeverk i vilka

biobränslen används vill utskottet erinra om den

energiskattereform som trädde i kraft den 1 januari 1993.

Härigenom kan ökad konkurrenskraft för biobränsle vid

fjärrvärmeproduktion åstadkommas.

Med vad utskottet nu har anfört tillstyrks regeringens förslag

till riktlinjer för stödet. Motion 1992/93:Jo92 (kds) avstyrks

följaktligen i berörd del.

Anslag

Till insatser för utbyggnad av fjärrvärmenäten föreslås ett

anslag på 50 miljoner kronor för nästkommande budgetår. Medlen

skall användas för ett tidsbegränsat investeringsstöd på 15%.

Avslag på förslaget yrkas i motion 1992/93:Jo86 (s).

Motionärerna anser, som har nämnts i det föregående, att en

samlad insats bör göras för en miljöanpassad energiförsörjning i

Östeuropa. De medel som motionärerna förespråkar för detta

ändamål -- 221 miljoner kronor -- förutsätts bli finansierade

bl.a. genom att det av regeringen föreslagna stödsystemet för

utbyggnad av fjärrvärmenätet inte genomförs.

Utskottet anser att det av regeringen föreslagna stödet är

ett viktigt inslag när det gäller strävan att minska

koldioxidutsläppen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om

medel. Motion 1992/93:Jo86 (s) avstyrks följaktligen i denna

del.

Bidrag till Energiteknikfonden

I budgetpropositionen (bil. 13 s. 91) anförs beträffande

Energiteknikfonden att den för närvarande tillförs medel som

motsvarar 10 kr per kubikmeter av den allmänna energiskatten på

oljeprodukter. Genom den omläggning av energibeskattningen som

riksdagen beslutade om våren 1992 (prop. 1991/92:150 bil. I:5,

bet. FiU30) slopades den allmänna energiskatten på bränslen och

elektrisk kraft för industrin och växthusnäringen den 1 januari

1993. Regeringen föreslår nu att Energiteknikfonden i stället

finansieras över statsbudgeten, varvid ett nytt anslag bör

inrättas. Beräkningen av anslagets storlek görs med ett belopp

som motsvarar 10 kr per kubikmeter olja av koldioxidskatten på

oljeprodukter. För budgetåret 1993/94 beräknas sålunda att 72

miljoner kronor bör tillföras anslaget.

Utskottet godtar regeringens förslag om medel till

Energiteknikfonden.

Miljölån

I två motioner lanseras förslag om vad motionärerna betecknar

som miljölån. I båda fallen är det fråga om stöd till ren

värmeproduktion, dvs. inte kombinerad kraft- och

värmeproduktion.

Genom det befintliga stödsystemet underlättas introduktionen

av bioenergi när det gäller större anläggninger, heter det i

motion 1992/93:Jo85 (m). Däremot behövs ett statligt stöd till

byggande av biobränsleeldade anläggningar i intervallet 0,5--5

MW, hävdar motionären. Ett sådant stöd -- miljölån -- skulle

bestå i dels en garanterad ränta under fem år, dels en statlig

garanti.

Upphovsmännen till motion 1992/93:Jo84 (c) förespråkar på

samma sätt en garanterad ränta under fem år, men räntan är

därtill preciserad till 8%. Som motiv för sitt förslag anför

de att utbyggnaden av bioenergisystemet i rådande lågkonjunktur

borde kunna betraktas som ett arbetsmarknadspolitiskt

instrument.

Enligt utskottets uppfattning kommer bl.a. de här tidigare

behandlade förslagen om stöd till mindre panncentraler och till

fjärrvärme samt om främjande av biobränslebaserad

kraftvärmeproduktion att i stor utsträckning tillgodose de

syften som motionärerna värnar om. Samtidigt befarar utskottet

att införande av ytterligare ett stödsystem skulle medföra

svårigheter till överblick. En räntegaranti av det slag som

förespråkas kan vidare -- till den del som systemet skulle

innefatta en subvention -- medföra icke önskvärda

konkurrenssnedvridande effekter. Skulle de nu föreslagna

åtgärderna inte ge önskvärt resultat förutsätter utskottet att

regeringen prövar vilka ytterligare insatser som behövs. Med det

nu sagda avstyrks motionerna 1992/93:Jo85 (m) och 1992/93:Jo84

(c).

Effektivare användning av energi

Riktlinjer

Våren 1991 antog riksdagen ett femårigt program för

effektivare användning av energi (prop. 1990/91:88, bet. NU40).

Programmet, som har en total medelsram på 965 miljoner kronor,

innefattar fyra delområden, nämligen

teknikupphandling av energieffektiva produkter och processer,

energieffektiva pilot- och demonstrationsanläggningar inom

industrin samt i lokaler och bostäder,

samordning och utveckling av information rörande effektiv

energianvändning till mindre och medelstor industri,

arbete med energideklarationer, m.m.

Ansvaret för resp. delområde åvilar den berörda

sektorsmyndigheten. För samordning av myndigheternas arbete med

energieffektivisering svarar Energianvändningsrådet, i vilket

ingår cheferna för Transportforskningsberedningen, Boverket,

NUTEK, Statens råd för byggnadsforskning och Konsumentverket.

Teknikupphandlingsdelen utgör det dominerande inslaget i

programmet; för denna del har 750 miljoner kronor avsatts.

I budgetpropositionen (bil. 13 s. 66) föreslås en förlängning

av programmet för effektivare användning av energi med två år,

dvs. t.o.m. budgetåret 1997/98. Förlängningen skall avse den del

av programmet som gäller teknikupphandling. Medelsramen om 750

miljoner kronor föreslås emellertid vara oförändrad.

I motion 1992/93:N432 (v) efterlyses ett förslag från

regeringens sida om hur energieffektivisering och energisparande

skall utvecklas. Motionärerna framhåller vikten av att det görs

en åtskillnad mellan de två formerna av åtgärder.

Effektivisering innebär att ett givet energibehov tillgodoses

med lägre energiåtgång, t.ex. byte till högisolerande fönster.

Sparande däremot är en minskning av energibehovet, t.ex. genom

en sänkning av inomhustemperaturen. Det krävs nu, menar

motionärerna, en målmedveten satsning på båda dessa områden. De

hänvisar till att aktörerna inom energisektorn både teoretiskt

och praktiskt har visat hur man med modern energiteknik kan göra

stora effektiviserings- och sparvinster.

Utskottet finner förslaget om en förlängning av programmet

för effektivare energianvändning välmotiverat. Enligt utskottets

uppfattning är teknikupphandling en effektiv metod för att driva

på utvecklingen av tekniken. Utveckling och etablering av ny

teknik är en tidskrävande process. Genom att programperioden

utsträcks förbättras förutsättningarna för ett långsiktigt

syftande arbete, anser utskottet. Förslaget synes i detta

avseende ligga i linje med syftet i motion 1992/93:N432 (v). Med

det sagda tillstyrker utskottet propositionen i här aktuellt

avseende; motionsyrkandet avstyrks.

Anslag

I budgetpropositionen (bil. 13 s. 88) föreslås ett anslag för

nästa budgetår på 100 miljoner kronor till insatserna för

effektivare användning av energi.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag om

medel.

Energinormer för hushållsapparater m.m.

I två motioner aktualiseras frågan om energinormer för

elektriska hushållsapparater; i den ena efterlyses dessutom

energideklarationer för sådana apparater.

Bland de mest kostnadseffektiva insatser som kan göras för en

minskning av energibehovet är att föreskriva normer för högsta

tillåtna elåtgång, hävdas det i motion 1992/93:Jo86 (s). Såsom

alltför svaga styrmedel betecknas deklaration om energiåtgång

resp. konsumentupplysning. Enligt motionärernas uppfattning bör

regeringen verka för att EG fastställer sådana normer dels för

nya hushållsapparater, dels för viss serietillverkad utrustning

för industriell användning.

Kritik riktas i motion 1992/93:Jo88 (-) mot att regeringen

inte har tagit fasta på förslag från Statens naturvårdsverk om

införande av obligatoriska deklarationer och normer för

energiåtgången i elektriska hushållsapparater.

Våren 1991 ställde sig riksdagen bakom regeringens förslag

(prop. 1990/91:88, bet. NU40) om att 5 miljoner kronor för en

femårsperiod skulle anvisas till Konsumentverket för ökade

insatser inom områdena produkttestning, energideklarationer och

märkning av hushållsapparater och vissa andra energiförbrukande

produkter.

I budgetpropositionen (bil 13 s. 68) redogörs för resultatet

av den rapport som NUTEK och Konsumentverket har utarbetat på

regeringens uppdrag i fråga om normer för maximal elförbrukning

i hushållsapparater. En förutsättning för utformning av normer

är att det finns standardiserade metoder för bl.a. mätning och

deklaration av energiförbrukningen. De båda myndigheterna har

beräknat ytterligare kostnader om 10 miljoner kronor per år för

bl.a. sådana insatser.

Regeringen anför att frågan om frivilliga normer avseende

maximal elförbrukning är en fråga för berörda branscher. Några

ytterligare medel för arbetet med deklarationer och normer är

regeringen inte beredd att nu föreslå.

Enligt lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater

(prop. 1992/93:34, bet. LU13) får regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om att vissa

hushållsapparater skall märkas med information om bl.a.

energiförbrukning. Lagen -- som antogs av riksdagen hösten 1992

-- innebär en anpassning till EG:s direktiv om märkning av

hushållsapparater, vilket Sverige genom EES-avtalet har åtagit

sig att följa.

Inom EG pågår ett arbete med system för energinormer. Något

direktiv har emellertid ännu inte presenterats.

Utskottet anser -- liksom regeringen -- att det är

angeläget med samarbete mellan svenska myndigheter och

motsvarande organ såväl inom övriga nordiska länder som inom EG.

Medel utöver dem som beräknades i anslutning till

energiöverenskommelsen för arbetet med deklarationer m.m. bör

inte nu anslås. Inte heller anser utskottet att något initiativ

av riksdagen är påkallat. Motionerna 1992/93:Jo86 (s) och

1992/93:Jo88 (-) avstyrks i berörda delar.

Bränsletillförsel

Fossila bränslen

I budgetpropositionen (bil. 13 s. 76) lämnas en redogörelse

för verksamheten i Vattenfall Naturgas AB (tidigare SwedeGas

AB), som sedan den 1 januari 1992 är helägt av Vattenfall AB.

Det konstateras att den omläggning av energibeskattningen som

trädde i kraft den 1 januari 1993 innebär ett försämrat

konkurrensläge för naturgas jämfört med övriga fossila bränslen

på den del av gasmarknaden som utgörs av industrin. Riksdagen

uttalade i anslutning till beslutet om ändrad beskattning bl.a.

att frågan om hur naturgasen skall kompenseras härför borde

avgöras i förhandlingar mellan ägaren, staten, och Vattenfall

AB. Med hänvisning till de överläggningar som härefter har förts

uppger regeringen att Vattenfall AB anser att en fortsatt

kommersiell verksamhet inom Vattenfall Naturgas AB förutsätter

stora finansiella förändringar i naturgasbolaget; en bedömning

av möjligheten till fortsatt drift kan göras under år 1993.

Det anmäls samtidigt i propositionen att finska och norska

intressenter undersöker förutsättningarna för en naturgasledning

genom Sverige. Avsikten är att naturgas från Norge skall

överföras till Finland för elproduktion där.

I tre motioner tas frågan om det nyssnämnda projektet upp.

Sverige bör verka för att den planerade gasledningen mellan

Norge och Finland kommer till stånd, heter det i motion

1992/93:Jo86 (s). Vidare borde ombesörjas att naturgasen får en

avsättningsmarknad i Mellansverige och att ledningsnätet i hela

regionen integreras på sikt.

En utredning om gasledningen mellan Norge och Finland

efterlyses i motion 1992/93:N415 (s). Enligt motionärernas

uppfattning skulle ett sådant nordiskt industriprojekt leda till

välkomna arbetstillfällen och möjliggöra en mer miljöanpassad

uppvärmning.

Svenska staten bör tillmötesgå de finska och norska intressena

genom att lämna lån till utbyggnaden av gasledningen, anförs det

i motion 1992/93:N438 (c). Det borde, menar motionären, vara

lika naturligt med statligt stöd till infrastruktursatsningar

när det gäller naturgas som när det gäller el.

Enligt den år 1991 träffade energiöverenskommelsen mellan

företrädare för Socialdemokraterna, Folkpartiet liberalerna och

Centerpartiet skall riksdag och regering ange de förutsättningar

som kraftföretagen skall arbeta inom. Det är, heter det vidare,

kraftföretagens uppgift att med utgångspunkt i den av

statsmakterna fastlagda energipolitiken planera och utveckla

kraftsystemet så att landets behov av el blir tillgodosett.

Riksdagen ställde sig sedermera bakom dessa riktlinjer (prop.

1990/91:88, bet. NU40).

Utskottet anser att det inte finns anledning att för någon

viss del i energisystemet göra avsteg från uppfattningen om

kraftföretagens ansvar. Samma utgångspunkt bör således gälla

även i fråga om investeringar avseende naturgas. Utskottet har

ingen invändning mot vad regeringen har anfört i frågan om

förutsättningarna för naturgasverksamhet i Vattenfall Naturgas

AB. Med det sagda avstyrker utskottet motionerna 1992/93:Jo86

(s), 1992/93:N415 (s) och 1992/93:N438 (c), den förstnämnda i

berörd del.

Torvbrytning i Härjedalen

Torv är en organisk jordart bildad av huvudsakligen

förmultnade växtdelar. Återbildningen av torv sker långsamt.

Sedan länge pågår en debatt om i vilken utsträckning som torven

skall ses som en förnybar resurs och om klimateffekterna vid

brytning resp. förbränning av torv genom utsläpp av

växthusgaser.

I sitt slutbetänkande (SOU 1992:90) Biobränslen för framtiden

konstaterar Biobränslekommissionen (s. 345) att potentialen för

produktion av torv är mycket stor, även om hänsyn tas till

nuvarande miljömässiga och tekniska restriktioner. Kommissionen

har emellertid som en rimlig övre gräns för uttaget av torv satt

en kvantitet motsvarande den årliga nybildningen, som beräknas

till 12--25 TWh netto. Därvid har bortsetts från möjligheten att

klimatpolitiska hänsynstaganden kan komma att utgöra en

restriktion i framtiden. Vidare har antagits att kostnaderna för

produktion av torv kan ligga kvar på nuvarande nivå, även vid en

väsentlig ökning av uttaget.

Kommissionen konstaterar att det för närvarande inte finns

tillräcklig vetenskaplig grund för att ta slutlig ställning i

frågan om torvens klimateffekter i olika tidsperspektiv. Som en

konsekvens av detta föreslås att torv fortsättningsvis skall

undantas från koldioxidskatt. Däremot föreslås inte någon

regeländring så att torven skall komma i åtnjutande av

investeringsstöd.

I motion 1992/93:N419 (m) aktualiseras ett prövningsärende

rörande torvbrytning i Härjedalen.

Utskottet har beträffande ärendet inhämtat bl.a. följande.

Länsstyrelsen i Jämtlands län beviljade i juni 1991 Härjedalens

Energi AB koncession enligt lagen (1985:620) om vissa

torvfyndigheter för bearbetning av torv inom Gullhögsflon i

Härjedalens kommun. Avsikten var att torvråvaran skulle användas

i Uppsala kraftvärmeverk. Beslutet överklagades emellertid till

regeringen av företrädare för tre skilda intressen, nämligen

naturvården och friluftslivet -- företrätt främst av Statens

naturvårdsverk --, rennäringen samt fiskevården. Med bifall till

överklagandena upphävde regeringen i juni 1992 länsstyrelsens

beslut. Regeringen anförde härvid att torvtäkt inom Gullhögsflon

skulle få sådan inverkan på naturvårdens, friluftslivets och

rennäringens intressen att den inte skulle vara förenlig med

bestämmelserna om skydd för sådana intressen i den s.k.

naturresurslagen (1987:12). Vid den sålunda gjorda avvägningen

mellan olika intressen, anfördes det vidare, hade de

energipolitiska, regionalpolitiska och ekonomiska intressen som

finns i projektet beaktats.

Såsom framgått inledningsvis har företrädare för Härjedalens

Mineral AB inför utskottet lämnat upplysningar och synpunkter i

ärendet.

Genom regeringens beslut att inte meddela koncession äventyras

råvaruförsörjningen för detta företag, hävdas det i den

nyssnämnda motionen. Drygt 600 personer är för sin försörjning

beroende av företaget, påpekar motionären vidare. Riksdagen

borde mot denna bakgrund göra ett uttalande som går ut på att de

fortsatta överläggningarna mellan staten och Härjedalens Mineral

AB skall resultera i att bolagets råvarutillgång säkerställs.

Det bör understrykas att den nu gjorda redovisningen av

omständigheterna inte har inneburit någon prövning från

utskottets sida av det aktuella ärendet. Regeringsformen medger

inte heller en sådan prövning från riksdagens sida.

I en nyligen framlagd proposition om ändringar i minerallagen

m.m. (prop. 1992/93:238) har regeringen lagt fram förslag som

berör torvbrytning. Möjligheten enligt lagen om vissa

torvfyndigheter för staten att i meddelade koncessioner för

energitorv föreskriva om produktionsavgifter m.m. skall enligt

förslaget tas bort. Syftet härmed är bl.a. att åstadkomma en

konkurrensneutralitet mellan detta energislag och andra inhemska

bränslen vad avser statliga pålagor. Enligt beräkningar av

Sveriges geologiska undersökning (SGU) uppgår de totala

intäkterna från dessa avgifter till ca 2 miljoner kronor per år.

Näringsutskottet behandlar propositionen i betänkande

1992/93:NU33.

Med hänvisning till vad som anförts i det föregående och till

den omständigheten att bolaget inte är förhindrat att på nytt

ansöka om koncession avstyrker utskottet motion 1992/93:N419

(m).

Vissa biobränslen

I det föregående har utskottet behandlat förslag i motioner

rörande vissa biobränslen eller biobränslen för en viss

användning; behandlingen har gjorts i anslutning till de förslag

som har förelagts riksdagen i de här aktuella propositionerna. I

detta avsnitt tar utskottet upp två former för användning av

biologiskt material, nämligen biogas och vegetabiliska oljor.

Biogas

Två motioner berör frågan om framställning av biogas.

Biomassa kan förgasas antingen termiskt eller genom

mikrobiologisk nedbrytning under syrefria förhållanden. Det är

endast produkten i den senare processen som brukar benämnas

biogas. Sådan gas består huvudsakligen av metan och till viss

del av koldioxid. Som råvara används sådan biomassa som har högt

vatteninnehåll, t.ex. vissa energigrödor och den våta fraktionen

av sorterat avfall. Gasen kan användas till värmeproduktion men

också som motorbränsle.

Teknikutveckling när det gäller gas från grödor bedrivs bl.a.

vid Jordbrukstekniska institutet och av några mindre företag.

Vidare har vissa projekt som bedrivs av Svenska

bioenergiinstitutet viss anknytning till biogasområdet.

Motsvarande gas som utvinns från deponeringsanläggningar för

avfall, s.k. deponigas, produceras för närvarande vid 35

anläggningar i Sverige. Den totala energiproduktionen uppgår

till 0,2 TWh, vilket motsvarar 3--5 % av den potentiellt

tillgängliga och utvinningsvärda deponigasen i landet.

För att det organiska avfallet skall kunna nyttiggöras bör

satsningar på produktion av biogas inledas, framhålls det i

motion 1992/93:N410 (s). Produktionen borde koncentreras till

större deponier.

Småskaliga anläggningar för förgasning av biobränslen som kan

uppkopplas på elnätet är föremål för intresset i motion

1992/93:N430 (kds). Motionären anser att stödet för

teknikutveckling avseende elproduktion med biobränslen i större

utsträckning bör inriktas på denna kategori. Vidare begärs att

NUTEK ges i uppgift att redovisa antalet anläggningar för

förgasning av biobränslen och göra en utvärdering av tekniken.

Våren 1992 avslog riksdagen motioner (s; kds) rörande ett

fullskaleprojekt för biogas i Kungsörs kommun. Utskottet

hänvisade (bet. 1991/92:NU25 s. 19) till då pågående arbete inom

Biobränslekommissionen.

I sitt slutbetänkande (1992:90) Biobränslen för framtiden

redovisar kommissionen vissa uppgifter och sin bedömning

avseende biogasen och dess roll i ett framtida energisystem.

Enligt uppgift från NUTEK har ansökningar om stöd till

Kungsörsprojektet avslagits på grundval av bedömningen att det

är allför kostnadskrävande i relation till det ringa utbyte som

erhålls vid produktionen av biogas.

Mot bakgrund av det nu sagda avstyrker utskottet

motionerna 1992/93:N410 (s) och 1992/93:N430 (kds), den förra i

berörd del.

Vegetabiliska oljor

För att säkerställa en regional utveckling i Kalmar län bör

försök med tillverkning av vegetabilisk olja inledas i regionen,

anförs det i motion 1992/93:N410 (s). Riksdagen borde göra ett

uttalande om stöd till en anläggning för tillverkning av

miljövänlig vegetabilisk dieselolja. Vidare begärs ett uttalande

av riksdagen om stöd till oljeväxtforskningen i sig och till

utveckling av tryckfärger ur vegetabilisk olja.

Även i motion 1992/93:N435 (nyd) förespråkas utveckling av

sådana biobränslebaserade drivmedel som är baserade på

vegetabiliska oljor, främst rapsolja.

Vegetabiliska oljor framställs ur fröet av oljeväxter.

Tekniken för framställning av vegetabiliska oljor för ersättning

av dieselolja i motorer är redan kommersiell. Särskilt långt har

utvecklingen nått i södra Europa, där oljeväxtodlingen utgör en

väsentlig del av grödorna. Något ytterligare utvecklingsarbete

torde därför knappast vara aktuellt.

Begränsningen för svenskt vidkommande har att göra med kravet

på en viss växtföljd. Den andel av åkerarealen som avser

oljeväxter bör inte överskrida 15%. Vegetabilisk olja kan

användas som dieselolja såväl i konventionella motorer som i

s.k. Elsbett-motorer. I den konventionella motorn krävs dock att

oljan genom s.k. omförestring görs mer lik vanlig dieselolja.

Lönsamheten för produktion av vegetabilisk olja bestäms av

priset på dieselolja men också av priset på det proteinfoder som

utvinns vid oljeproduktionen. Enligt uppgift är tillverkningen

av vegetabilisk olja inte lönsam med nuvarande prisnivå på

oljan. Vidare råder inte någon enighet om i vilken utsträckning

som framställningen -- sett över en livscykel -- av oljeväxter

kan betecknas som miljövänlig; odlingen kräver betydande

användning av energi och kemikalier.

Svenska bioenergiinstitutet, som startade sin verksamhet år

1992, är inriktat på utveckling av biobränslen från jordbruket

liksom även skogsbruket samt bränntorv. Ett aktuellt projekt

avser bedömning av potentiell produktion, marknad och

miljöeffekter för drivmedel framställda ur bl.a. oljeväxter,

däribland rapsolja och rapsmetylester.

Våren 1992 avslog riksdagen motionsyrkanden (s) likalydande

med de förstnämnda i detta avsnitt. Utskottet (bet.

1991/92:NU25) anförde att det saknades anledning för riksdagen

att ta initiativ beträffande de regionala projekt som

efterlystes i motionen. Utskottet redovisade att stöd till s.k.

agroindustriella projekt kan erhållas från bl.a. Skogs- och

jordbrukets forskningsråd samt från Stiftelsen

lantbruksforskning.

Med hänsyn till vad som har anförts i det föregående avstyrker

utskottet motion 1992/93:N435 (nyd). Såvitt gäller motion

1992/93:N410 (s) anser utskottet att riksdagen inte bör göra

ett uttalande till förmån för utveckling av en viss teknik i en

viss region. Även denna motion i nu berörd del avstyrks alltså

av utskottet.

Elproduktion

Inledning

I budgetpropositionen (bil. 13 s. 63) lämnas en översiktlig

redogörelse för utvecklingen inom elförsörjningsområdet sedan

början på 1980-talet. Det konstateras att elanvändningen under

första hälften av 1980-talet ökade kraftigt. Under perioden

därefter fram till år 1991 uppgick den genomsnittliga

ökningstakten till endast 0,7% per år. Under år 1992 har

elanvändningen minskat; den anges ligga på ungefär samma nivå

som för fem år sedan.

Kärnkraft

Avveckling av kärnkraften

Riksdagen uttalade år 1980 (prop. 1979/80:170, bet. NU 70) att

kärnkraften skall avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn

till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla

sysselsättning och välfärd. Vidare angav riksdagen att den sista

reaktorn skall stängas senast år 2010.

Under de överläggningar som föregick energiöverenskommelsen

våren 1991 mellan Socialdemokraterna, Folkpartiet liberalerna

och Centerpartiet var frågan om när kärnkraften skall vara

avvecklad inte föremål för förnyad prövning eller nytt

ställningstagande. I överenskommelsen, som riksdagen senare

anslöt sig till (prop. 1990/91:88, bet. NU40), anfördes

följande:

Omställningen av energisystemet måste, vid sidan av

säkerhetskraven, ske med hänsyn till behovet av elektrisk kraft

för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. När

kärnkraftavvecklingen kan inledas och i vilken takt den kan ske

avgörs av resultaten av hushållningen med el, tillförseln av el

från miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att

bibehålla internationellt konkurrenskraftiga elpriser.

I fyra motioner tas frågan om avvecklingen av kärnkraften upp.

Gemensamt är synen att avvecklingen bör påbörjas nu; i några av

motionerna finns mer konkreta förslag syftande till ett

möjliggörande eller underlättande av en sådan avveckling.

En avstängning nu av reaktorerna vid Barsebäcksverket skulle

utgöra en viktig signal om att kärnkraften skall avvecklas,

heter det i motion 1992/93:N423 (v). Utan en sådan signal vidtar

industrin inte de åtgärder som krävs, anför motionärerna. De

kräver samtidigt en lag som garanterar kärnkraftsavvecklingen. I

motionen efterlyses vidare en avvecklingsplan för kärnkraften

men också -- mot bakgrund av den senaste tidens tillbud -- en

plan för snabbavveckling av kärnkraften såsom en

katastrofberedskap.

Statens kärnkraftinspektion bör ges i uppdrag att redovisa

vilken reaktor eller vilka reaktorer som det är mest angeläget

att fasa ut ur energiförsörjningen, anförs det i motion

1992/93:N417 (kds). Motionären hänvisar till att energibalansen

-- enligt redovisningen av de energipolitiska programmens

resultat -- kommer att vara stark under de närmaste åren. I

motionen förordas även att de energipolitiska

kontrollstationerna ges en ökad tyngd, t.ex. genom inrättande av

en parlamentarisk avvecklingskommitté.

För kvinnor, sägs det i motion 1992/93:A811 (c), är det

naturligt att leva resurssnålt; kvinnor har därmed lättare att

säga nej till kärnkraften med dess oöverskådliga konsekvenser.

Den slutsats som motionärerna drar är att två reaktorer bör

stängas av redan nu.

Energiöverenskommelsens formuleringar om att

kärnkraftsavvecklingen kan inledas först när alternativ energi

och hushållning möjliggör en sådan avveckling är inte något

annat än ett cirkelresonemang, hävdas det i motion 1992/93:Jo88

(-). Förekomsten av el från kärnkraft gör det nämligen inte

nödvändigt med alternativ eller hushållning, anför motionären

och pläderar för att avvecklingen påbörjas nu.

I det föregående har utskottet kommenterat regeringens

redovisning av de energipolitiska programmens resultat m.m.

Enligt vad som sägs i propositionen bör möjligheten att göra

meningsfulla utvärderingar öka när programmen har pågått en

längre tid.

Genom lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet

(kärntekniklagen) regleras användningen av kärnkraft. Härmed

avses såväl driften av kärntekniska anläggningar som hantering

av kärnämnen och kärnavfall. För att bedriva kärnteknisk

verksamhet krävs tillstånd; frågor i anslutning härtill prövas

av Statens kärnkraftinspektion (SKI). Ett tillstånd kan

återkallas av SKI om vissa villkor i lagen inte iakttas eller om

det i annat fall finns synnerliga skäl från säkerhetssynpunkt.

Några bestämmelser i lag eller annan författning som medger

avstängning av andra skäl än säkerhetsskäl finns inte.

Utskottet har nyligen tillstyrkt ett förslag från regeringen

(prop. 1992/93:188, bet. NU29) om en viss utvidgning av

kärntekniklagens tillämpningsområde. Sålunda skall

tillhandahållande av kärnteknisk utrustning som finns i utlandet

kunna betraktas som sådan kärnteknisk verksamhet som kräver

tillstånd. Även sådant tillhandahållande som sker utomlands av

svensk myndighet, svenskt företag eller någon som är bosatt

eller stadigvarande vistas i landet skall kunna omfattas.

Motsvarande skall också gälla för upplåtelser eller överlåtelser

av tillverkningsrätt rörande kärnteknisk utrustning. Vidare

skall alla upplåtelser eller överlåtelser som sker i Sverige av

tillverkningsrätt i fråga om kärnteknisk utrustning kunna

omfattas av lagens tillståndsregler.

Ansvaret för säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska

kärnkraftverken åvilar SKI och Statens strålskyddsinstitut. Av

budgetpropositionen (bil. 15 s. 23) framgår bl.a. att SKI den 17

september 1992 -- på grundval av de analyser som förelåg om

driftstoppet i Barsebäck 2 -- beslutade att dra in

drifttillstånden för reaktorerna i Barsebäck och de övriga tre

reaktorer som var berörda genom liknande konstruktion, nämligen

Oskarshamn 1 och 2 samt Ringhals 1. Efter gjorda ombyggnader i

Barsebäck beslutade SKI den 4 januari 1993 att ge tillstånd för

drift av Barsebäck 1 och 2 fram till revisionsavställningarna år

1993. Vidare har SKI anmodat Barsebäcksverket att senast i juni

1993 -- eller två veckor före revisionsperiodens början om denna

tidpunkt ligger tidigare -- inge en slutlig säkerhetsredovisning

avseende permanenta ombyggnader till grund för återstart efter

revisionsavställningarna.

Med hänvisning till energiöverenskommelsen avslog riksdagen

våren 1992 på utskottets förslag (bet. 1991/92:NU25) motioner

(kds; v) med motsvarande inriktning som de nu aktuella.

Frågan om införande av en lagstiftning med förbud mot

kärnkraft efter år 2010 har nyligen prövats av utskottet på

grundval av en motion (kds). I sitt betänkande har utskottet

redovisat (bet. 1992/93:NU29) överväganden som år 1988 gjordes

i departementspromemorian (Ds 1988:11) Rättsliga frågor i

samband med kärnkraftens avveckling. Häri hade betonats att en

avveckling av kärnkraften enligt riksdagens beslut kräver ett

generellt ingripande i form av ny lagstiftning om avveckling

såvida inte en frivillig överenskommelse kan träffas med

tillståndshavarna. Utskottet, som samtidigt hänvisade till

energibeslutet år 1991 och till uttalandet i

regeringsförklaringen om att energiöverenskommelsen skall ligga

fast, ansåg inte att riksdagen nu borde ta något initiativ

beträffande lagstifning om avvecklingen av kärnkraften.

Utskottsbetänkandet kommer inom kort att behandlas av riksdagen.

Med hänvisning till energiöverenskommelsen och till den här

lämnade redovisningen anser utskottet att de nu aktuella

yrkandena om avveckling av kärnkraften bör avslås av riksdagen.

Utskottet avstyrker alltså motionerna 1992/93:N423 (v),

1992/93:N417 (kds), 1992/93:A811 (c) och 1992/93:Jo88 (-) såvitt

nu är i fråga.

Kärnkraftens avfall

Problemet med det radioaktiva avfallet har inte kommit närmare

sin lösning, anförs det i motion 1992/93:N423 (v). Motionärerna

föreslår att en utredning ges i uppdrag att komma till rätta med

denna fråga. Utredningen förutsätts grunda sina slutsatser på

bl.a. nya internationella erfarenheter.

Hösten 1992 beslutade riksdagen om ändringar i kärntekniklagen

som bl.a. innebär att det införs ett förbud mot slutförvaring av

utländskt kärnavfall i Sverige (prop. 1992/93:98, bet. NU11).

Vid detta tillfälle antogs en ny lag (1992:1537) om finansiering

av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m., som ersatte en

tidigare lag med samma benämning. Enligt lagen är innehavarna av

kärnkraftsreaktorerna skyldiga att svara för kostnaderna för

hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle, avveckling

och rivning av reaktorsanläggningar samt forsknings- och

utvecklingsverksamhet inom kärnavfallsområdet. Tillståndshavaren

skall så länge reaktorn är i drift erlägga en avgift till

staten. Avgiften skall utgå i förhållande till den levererade

energin. Regeringen beslutar årligen om avgiftens storlek.

Med hänsyn till det anförda finner utskottet inte något

skäl för riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av det

här berörda yrkandet i motion 1992/93:N423 (v). Detta avstyrks

alltså.

Bekostande av cesiumprovtagning

Provtagning av förekomsten av cesium (137) efter

Tjernobylkatastrofen bör bekostas av den svenska

kärnkraftsindustrin och inte vara en kommunal angelägenhet, sägs

det i motion 1992/93:N436 (c).

Enligt utskottets uppfattning är det knappast rimligt att

kärnkraftsindustrin skall bekosta provtagning av nedfall som

inte härrör från den egna verksamheten. Utskottet anser sålunda

inte att förslaget i motionen bör föranleda något initiativ från

riksdagens sida. Med det sagda avstyrker utskottet motion

1992/93:N436 (c).

Internationell avveckling av kärnkraften

I linje med riksdagens beslut om en nationell avveckling av

kärnkraften bör Sverige verka för en avveckling även på det

internationella planet, anförs det i motion 1992/93:N423 (v).

Motionärerna riktar samtidigt kritik mot Internationella

Atomenergiorganets (IAEA:s) dubbla uppgifter att dels främja

spridningen av kärnkraft, dels hindra spridningen av klyvbart

material. Eftersom IAEA har misslyckats i den senare uppgiften

bör Sverige verka för att den första uppgiften skall upphöra,

anser motionärerna.

När samma yrkande (v) behandlades våren 1992 ansåg utskottet

(bet. 1991/92:NU25) att frågor rörande internationella

förhållanden på kärnenergiområdet lämpligen bör behandlas i

internationella organ och avstyrkte motionen. Denna fick stöd i

en meningsyttring (v).

Utskottet har inte ändrat uppfattning i detta avseende och

avstyrker följaktligen motion 1992/93:N423 (v) i nu aktuell del.

Statens kärnkraftinspektion m.m.

Statens kärnkraftinspektion är central förvaltningsmyndighet

med uppgift att övervaka dels säkerheten vid kärnteknisk

verksamhet, dels genomförandet av den forskning och utveckling

samt det program för bl.a. sådana frågor som avses i 11 och

12§§ kärntekniklagen. Vidare handlägger SKI vissa

finansieringsfrågor på kärnavfallsområdet. Den 1 juli 1992

övertog SKI uppgiften från förutvarande Statens kärnbränslenämnd

att förvalta inbetalade avgifter m.m. enligt lagen om

finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.

I budgetpropositionen (bil. 15 s. 95) anförs att det inte

finns skäl att förändra SKI:s övergripande verksamhetsinriktning

avseende treårsperioden 1992/93--1994/95. Regeringen föreslår

anslag dels till förvaltningskostnader på ca 60 miljoner kronor,

dels till kärnsäkerhetsforskning på ca 68 miljoner kronor.

Härutöver framläggs förslag om anslag till visst

internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. på ca 19

miljoner kronor. Från detta anslag betalas kostnader för bl.a.

Sveriges reguljära medlemsavgift i IAEA.

Utskottet godtar regeringens förslag om medel i nu nämnda

avseenden.

Vattenkraft

I två motioner föreslås statliga medel till småskalig

vattenkraft.

Det investeringsbidrag till viss energiproduktion som

riksdagen beslutade om våren 1991 innefattar inte småskalig

vattenkraft, konstateras det i motion 1992/93:N401 (s).

Motionärerna föreslår att sådan energiproduktion skall

finansieras genom återinförande av den statliga lånefond som

numera är avskaffad. I motionen lämnas en närmare redogörelse

för hur villkoren för en sådan finansiering borde utformas.

Riksdagen bör anslå 100 miljoner kronor till uppgradering av

små vattenkraftverk, begär upphovsmännen till motion

1992/93:N432 (v). De finner att en höjning av kraftverkens

verkningsgrad kan göras utan att miljöbelastningen ökar. Genom

den föreslagna åtgärden skulle ett tillskott till elproduktionen

på 3--4 TWh kunna åstadkommas; det skulle motsvara vad en

kärnkraftsreaktor producerar.

År 1978 infördes ett treårigt stöd till åtgärder avseende små

vattenkraftverk (prop. 1977/78:131, bet. NU 61). Avsikten var

att vidmakthålla, öka eller få till stånd elproduktion i

kraftverk med en effekt av 1500 kW eller lägre. Några år

senare, år 1982, upphävdes kungörelsen (1919:787) med allmänna

bestämmelser för lån från vattenkraftsfonden. Enligt vad

utskottet har inhämtat bidrog stödet genom denna fond till en

viss utbyggnad av vattenkraften. Potentialen för ytterligare

utbyggnad av småskalig vattenkraft bedöms emellertid vara

relativt begränsad. Samtidigt har de miljöproblem som kan vara

förenade med små vattenkraftverk alltmer uppmärksammats.

Med hänvisning till det sagda är utskottet inte berett att

tillmötesgå de krav som framställs i motionerna 1991/92:N410 (s)

och 1992/93:N432 (v). De avstyrks följaktligen, den senare i

berörd del.

Vindkraft

Vindkraftens stora fördelar är att den är förnybar och att den

har ringa effekt på miljön, anförs det i motion 1992/93:N432

(v). Nackdelarna -- inverkan på landskapsbilden och buller -- är

enligt motionärernas uppfattning försumbara jämfört med åsynen

av och ljudet från vägar, järnvägar och kraftledningsgator som

skär sönder landskapsbilden. De påyrkar därför att regeringen

skall anmodas lägga fram förslag till en plan som innebär att

vindkraftsproduktionen år 2010 skall bidra med 20 TWh.

Våren 1992 avslog riksdagen (bet. 1991/92:NU25) ett

likalydande yrkande (v). Utskottet, som lämnade en redovisning

av förekommande stödformer, ansåg det inte erforderligt att

besluta om en sådan tidsplan som efterlystes i motionen. En

motsatt uppfattning kom till uttryck i en meningsyttring (v).

Utskottet har inte ändrat ståndpunkt i denna fråga.

Motionen avstyrks därför i aktuellt avseende.

Solenergi

Solenergi kan tas till vara för produktion av såväl värme som

elkraft. För värmeproduktion används bl.a. solvärmeanläggningar,

t.ex. solfångare. För elproduktion utnyttjas bl.a. solceller som

omvandlar solstrålningen direkt till el.

Stödet avseende solvärmeanläggningar i bostäder -- inom ramen

för anslaget till insatser till ny energiteknik (E7) -- höjdes

den 1 januari 1993 från 25% till 35% av

investeringskostnaden. Samtidigt har föreslagits att medlen som

avsätts för stöd till sådana investeringar ökas från 5 miljoner

kronor under innevarande budgetår till 12 miljoner kronor under

budgetåret 1993/94.

Såvitt gäller investeringar i storskalig solvärme anmäler

regeringen att stödet inte har utnyttjats. Enligt regeringens

uppfattning är det dock angeläget att solvärmeteknik för större

system -- t.ex. gruppcentraler -- utvecklas. Regeringen har, som

framgått, föreslagit att Energiteknikfonden skall tillföras

medel för ändamålet.

Solenergi i olika former har utvecklats mycket, anförs det i

motion 1992/93:N432 (v). Det finns emellertid, fortsätter

motionärerna, fortfarande en stor utvecklingspotential -- inte

minst på lagringssidan. De anser att regeringen bör anmodas att

lägga fram ett förslag till en plan som går ut på att

solenergin skall bidra med minst 15 TWh år 2010.

Våren 1992 avslog riksdagen på utskottets förslag (bet.

1991/92:NU25) en motion med motsvarande inriktning.

Utskottet, som hänvisar till det ökade stöd som avses

gälla beträffande solvärme, avstyrker också det nu berörda

yrkandet i motion 1992/93:N432 (v).

Vågenergi

Vågenergi kan -- enligt vad som sägs i nyssnämnda motion --

inom en tioårsperiod bidra med 15 TWh till energiförsörjningen i

Norden. Motionärerna anser att riksdagen bör göra ett uttalande

till förmån för ett samarbetsprojekt mellan Sverige och Norge

avseende utvecklingen av sådan energi.

Liknande förslag har behandlats av riksdagen vid flera

tillfällen. Våren 1991 avslog riksdagen (bet. 1990/91:NU40) ett

förslag (v) med delvis samma inriktning. Det hänvisades till

behandlingen av frågan i Energiforskningsutredningens betänkande

(SOU 1989:48) Energiforskning för framtiden. Utskottet anförde

att vågkraften har små möjligheter att bli konkurrenskraftig.

Även pågående grundforskning om vågenergi visade detta, sades

det. Motionen följdes upp i två reservationer (c; v, mp). Vid

sin bedömning våren 1992 av ett motsvarande motionsyrkande (v)

intog utskottet samma ståndpunkt (bet. 1991/92:NU25).

Inte heller nu anser utskottet att det finns skäl för

någon ändrad uppfattning i denna fråga; motion 1992/93:N432 (v)

avstyrks alltså även såvitt den gäller vågenergi.

Elmarknad

Verksamheten vid Svenska kraftnät

Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) driver och

förvaltar sedan den 1 januari 1992 efter beslut av riksdagen

(prop. 1990/91:87, bet. NU38) det svenska storkraftnätet för el,

inkl. de statligt ägda utlandsförbindelserna.

I budgetpropositionen (bil. 13 s. 73) lämnas förslag till en

investerings- och finansieringsplan avseende Svenska kraftnät.

Vidare begärs godkännande av en låneram för Svenska kraftnät hos

Riksgäldskontoret. Bemyndiganden begärs också för regeringen i

fyra avseenden. Det föreslås att regeringen skall bemyndigas att

teckna borgen till bolag i vilka Svenska kraftnät förvaltar

statens aktier intill ett sammanlagt belopp om 175miljoner

kronor. Vidare gäller det ett bemyndigande för regeringen att

under budgetåret 1993/94 besluta i frågor som rör förvärv av

aktier eller bildande av bolag inom Svenska kraftnäts

verksamhetsområde inom en ram av 135miljoner kronor. Det

begärs också ett bemyndigande för regeringen att ge Svenska

kraftnät rätt att självt besluta om förvärv och avyttring av

aktier inom en sammanlagd ram av 10miljoner kronor. Slutligen

begärs ett bemyndigande för regeringen att ge Svenska kraftnät

rätt att placera likvida medel i statspapper i enlighet med vad

som anges i propositionen.

Regeringens förslag i här angivna avseenden godtas av

utskottet.

Omlokalisering av Svenska kraftnäts huvudkontor

Svenska kraftnät, som bröts ut ur Vattenfall år 1992, har sin

verksamhet förlagd till Vattenfalls huvudkontor i Råcksta i

Stockholm. De strukturförändringar som nu genomförs liksom den

därav föranledda minskningen av arbetstillfällen i Norrland när

det gäller elproduktion motiverar att frågan om omlokalisering

av affärsverkets huvudkontor bör övervägas, anförs det i motion

1992/93:N424 (m). Vidare hänvisas till att utvecklingen av ny

styr- och reglerteknik skulle underlätta en utlokalisering.

Motionären åberopar företrädare för kraftindustrin, enligt vilka

inga praktiska hinder finns mot en lokalisering till Sundsvall.

Enligt vad utskottet har erfarit är verksamheten inom

Svenska kraftnät i hög grad kopplad till de styr- och

kontrollanläggningar som är lokaliserade till Råcksta. Enligt

den bedömning som görs skulle en omlokalisering bli mycket

resurskrävande, eftersom nya styr- och kontrollanläggningar då

måste byggas upp. Med hänsyn härtill är utskottet inte berett

att förorda en sådan omlokalisering som föreslås i motion

1992/93:N424 (m); denna avstyrks alltså.

Uppgradering av kraftöverföringsnätet

I motion 1992/93:N432 (v) föreslås att medel om 300 miljoner

kronor anslås för en uppgradering av kraftöverföringsnätet.

Åtgärden kan förverkligas genom en tidigareläggning av de

utbytesprogram som förbättrar verkningsgraden och minskar

energiförlusterna, anförs det.

Förvaltningen av storkraftnätet övergick, som nyss har nämnts,

den 1 januari 1992 till Svenska kraftnät. I budgetpropositionen

redovisas en treårsplan för investeringar och hur dessa skall

finansieras. För det närmaste budgetåret, dvs. 1993/94, anmäls

ett investeringsbehov på 710 miljoner kronor. Det avser såväl

nyinvesteringar som upprustning av befintliga nät. Verkets drift

och investeringar finansieras genom intäkter från verksamheten

och genom upplåning från Riksgäldskontoret. Någon belastning på

statsbudgeten sker alltså inte.

Med hänvisning till vad som nu har redovisats beträffande

finansieringen av storkraftnätet avstyrker utskottet motion

1992/93:N432 (v) i här berörd del.

Miljöhänsyn i lagstiftningen på elområdet

Lagstiftningen på elområdet bör i större utsträckning ta

hänsyn till miljöperspektivet, sägs det i motion 1992/93:N432

(v). Motionärerna efterlyser därför en utredning med detta

syfte; i utredningen borde även effekterna av den ökade

internationaliseringen beaktas.

Våren 1991 beslutade riksdagen (prop. 1990/91, bet. BoU18) att

krav på miljökonsekvensbeskrivningar skulle införas i lagen

(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (den s.k.

naturresurslagen). Enligt förordningen (1991:738) om

miljökonsekvensbeskrivningar krävs (4 §) att en

miljökonsekvensbeskrivning skall bifogas till ansökan om

koncession enligt lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa

bestämmelser om elektriska anläggningar (den s.k. ellagen).

Vidare sägs att bestämmelserna i 5§ elförordningen (1982:548)

-- som gäller samrådsförfarande i koncessionsärenden -- skall

tillämpas även beträffande miljökonsekvensbeskrivningar. Det

förskrivs också att NUTEK skall införa en kungörelse om

miljökonsekvensbeskrivningen i bl.a. Post- och Inrikes

Tidningar; i denna skall det anges att skriftliga anmärkningar

mot miljökonsekvensbeskrivningen får lämnas till NUTEK inom en

viss angiven tid.

Näringsutskottet ställde sig positivt till införandet av krav

på miljökonsekvensbeskrivningar i ett yttrande till

bostadsutskottet (1990/91:NU11y). Samtidigt avstyrkte

utskottet en motion (mp) vari farhåga uttrycktes för att de

handläggande myndigheterna på bl.a. ellagsområdet inte skulle

vara lämpliga att bedöma om föreliggande

miljökonsekvensbeskrivningar vore tillräckliga. Enligt

utskottets uppfattning skulle emellertid de intressen som

motionärerna ville slå vakt om bli tillgodosedda. Det hänvisades

bl.a. till de fall då regeringen är tillståndsmyndighet och --

oberoende av inom vilket departement som ärendet handläggs --

såsom högsta instans skall bevaka att alla relevanta aspekter

beaktas.

I regeringsförklaringen hösten 1992 (RD 1992/93:2) uttalades

att miljökonsekvenserna skall redovisas för varje beslut som ger

miljöpåverkan.

Med hänvisning till det nu anförda finner utskottet inte

att en sådan åtgärd som begärs i motion 1992/93:N432 (v) är

erforderlig; motionen avstyrks i här berört avseende.

Mottagningsplikt avseende el

För att främja småskaliga produktionsanläggningar infördes år

1987 i ellagen bestämmelser om mottagningsplikt för

distributören liksom en rätt för producenten att få en prövning

av ersättningens skälighet (bet. NU 1987/88:7).

I två motioner har frågan om mottagningsplikt aktualiserats. I

motion 1992/93:N408 (s) sägs att dessa bestämmelser bör

överföras till den nya ellagen som är under utarbetande;

motionärerna påpekar att utredningsdirektiven inte tar upp dessa

spörsmål. Samma motionärer anför i motion 1992/93:N409 (s) att

det finns ett behov av regler för kraftersättning till små

produktionsanläggningar. Nuvarande ordning är baserad endast på

rekommendationer, konstateras det. Dessa går ut på att

ersättningen skall sättas i relation till råkraftstarifferna i

regionen. Genom att tariffer i allt större utsträckning hålls

hemliga men också genom förekomsten av svårgenomskådliga

paketavtal -- innefattande bindningar av olika slag mellan

leverantör och distributör -- blir den verkliga kostnaden för

elleveransen svår att urskilja, hävdas det. Motionärerna

föreslår ett alternativt system som går ut på att

avräkningspriset sätts i relation till energipriset i

distributörens s.k. enkeltariff; i motionen anges vissa

intervall härför.

En särskild utredare (N 1992:04) har tillkallats för att

utarbeta förslag till en ny lagstiftning på elområdet. I

uppdraget (dir. 1992:39) ingår bl.a. att överväga frågor om

mottagningsplikten. Utredaren (överdirektör Olof Söderberg)

väntas presentera resultatet av sitt arbete senast den 30 juni

1993.

Utskottet har förståelse för motionärernas synpunkter i

frågan om mottagningsplikt för elkraft men anser att riksdagen

inte bör föregripa utredarens arbete. Med hänsyn härtill

avstyrker utskottet motion 1992/93:N408 (s). Också behovet av

regler för kraftersättning till små kraftproducenter kommer --

enligt vad utskottet har erfarit -- att övervägas i den

fortsatta beredningen av den nya ellagen. Med det sagda

avstyrker utskottet även motion 1992/93:N409 (s).

Uppskov med avregleringen av elmarknaden

Riksdagen beslutade våren 1992 (prop. 1991/92:133, bet. NU30)

om mål och strategier för elmarknadens reformering med syfte att

en friare elmarknad med ökad konkurrens skall uppnås. För att

undvika risker för konkurrenssnedvridningar är det emellertid,

framhöll utskottet, önskvärt att hänsyn tas till behovet av

internationell ömsesidighet vid utvecklingen av en friare

elmarknad. Något särskilt uttalande av riksdagen i den frågan

tedde sig dock enligt utskottets uppfattning inte påkallat. Ett

motionsyrkande (s) i ämnet avstyrktes därför av utskottet och

avslogs av riksdagen. Utskottet erinrade samtidigt om att

nyssnämnda utredare -- med uppgift att utarbeta förslag till ny

lagstiftning på elområdet -- enligt sina direktiv bl.a. skall

överväga de villkor som bör gälla för nya koncessioner, inkl.

utlandsförbindelserna. Utskottet anförde att det vore naturligt

att frågan om ömsesidighet därvid också beaktades.

Riksdagen bör besluta att avregleringen skjuts upp bl.a. till

dess att erfarenheterna från avregleringen från andra länder har

utvärderats och risken för försämrad säkerhet i elsystemet

undanröjts, anförs det i motion 1992/93:A423 (v).

Utskottet anser nu -- liksom förra året -- att det är

angeläget att frågan om internationell ömsesidighet får sin

belysning i det sammanhang som utskottet har förutskickat. Som

har framgått i det föregående väntas utredaren lägga fram

resultatet av sitt arbete senast den 30 juni 1993. Någon

anledning för riksdagen att i detta skede påkalla någon

riksdagens åtgärd ter sig inte motiverat. Mot denna bakgrund

avstyrker utskottet motion 1992/93:A423 (v) i här aktuell del.

Statens ansvar för anställda inom Vattenfall AB

Riksdagen beslutade våren 1991 på förslag av den

socialdemokratiska regeringen (prop. 1990/91:87, bet. NU38) att

dåvarande statens vattenfallsverk skulle ombildas till

aktiebolag vid årsskiftet 1991/92. Affärsverksformen framstår

inte längre som ändamålsenlig för Vattenfalls konkurrensutsatta

verksamhet, anfördes det i propositionen. Det hänvisades till

att de svenska och utländska elmarknaderna genomgår en

strukturomvandling. Konkurrensen mellan företag och mellan

energiformer och energisystem ökar. Mot denna bakgrund ansåg

regeringen att Vattenfall borde ges möjlighet att utveckla sin

konkurrensutsatta verksamhet genom ombildning till aktiebolag.

Utskottet, som instämde i bedömningen, ansåg emellertid att

regeringen borde återkomma med ett klarläggande av frågan i

vilka fall riksdagen bör höras innan viktigare beslut avseende

Vattenfall kan fattas.

Hösten 1991 beslutade riksdagen (prop. 1991/92:49, bet. NU10)

på förslag av den borgerliga regeringen att riktlinjer för

verksamheten vid Vattenfall AB inte skulle behöva underställas

riksdagen. I propositionen sades att bolaget under en

övergångsperiod borde kvarstå som ett statligt helägt bolag.

Vattenfall borde emellertid så långt som möjligt verka under

samma förutsättningar som gäller för privatägda företag. Som

ägare har staten ett ansvar för att företaget kan fortsätta att

utvecklas på en konkurrensutsatt marknad. Det betonades

emellertid att det är en uppgift för bolagets styrelse att

utforma mål och stategier för Vattenfalls verksamhet. Motioner

(s; v) med krav på att Vattenfall AB även fortsättningsvis

skulle stå under riksdagens överinseende följdes upp i en

reservation (s) med instämmande i en meningsyttring (v).

Samtidigt beslutade riksdagen att bemyndiga regeringen att sälja

statens aktier m.m. i 34 angivna företag, däribland statens

vattenfallsverk (efter ombildning till aktiebolag).

Vattenfall AB har i december 1992 beslutat om en

omorganisation av bolagets vattenkraftsverksamhet, innebärande

relativt omfattande rationaliseringar. Syftet är att möta

effekterna av den skärpta konkurrens som följer av avregleringen

av elmarknaden. Den nya organisationen, som infördes den 1

januari 1993, innebär att all vattenkraftsverksamhet inom

koncernen samlas till en division med huvudkontor i Luleå. Målet

för divisionen är att totalkostnaderna skall sänkas och

produktiviteten ökas. Det förutses kunna uppnås genom sänkta

drift- och underhållskostnader och minskad kapitalbindning. En

konsekvens av rationaliseringen är att en övertalighet

uppkommer; enligt preliminära bedömningar beräknas omkring 220

av sammanlagt 1000 arbetstillfällen i Norrland försvinna.

Vattenfall hänvisar samtidigt till att vattenkraftsproduktionen

under senare tid har inneburit minskad arbetsvolym av följande

skäl. Några nya vattenkraftverk kommer inte att byggas under de

närmaste åren, samtidigt som reinvesteringsprogrammet i stort

sett har halverats jämfört med tidigare. Vidare skall

underhållet optimeras; detta kommer i många fall innebära ett i

tiden utglesat eller minskat underhåll. Driften effektiviseras

genom ändrade ansvars- och organisationsprinciper. Slutligen har

huvudansvaret för stamnätet överförts till Svenska kraftnät i

anslutning till bolagiseringen av Vattenfall.

I samband med sitt beslut utfäste sig Vattenfall att söka

mildra effekterna dels för de personer som förutses bli

övertaliga, dels för de orter som berörs. Sålunda har en

projektorganisation bildats med uppgift att finna vad som

betecknas vara en extern resp. en intern lösning. Förhandlingar

enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet pågår.

Den externa lösningen går ut på att Vattenfall skall bidra

till att nya arbetstillfällen skapas på de orter som berörs av

omorganisationen. Härvid görs en åtskillnad mellan de värst

drabbade orterna -- bl.a. där Vattenfall har svarat för en stor

andel av sysselsättningen på orten -- och de som inte i lika hög

grad berörs. Enligt den utredning som Vattenfall har låtit göra

kommer fem kommuner att drabbas särskilt, nämligen Jokkmokk i

Norrbottens län, Norsjö och Storuman i Västerbottens län,

Sollefteå i Västernorrlands län samt Älvkarleby i Uppsala län.

Det sammanlagda sysselsättningsbortfallet utgör en väsentlig del

av den totala arbetsstyrkan i resp. kommun. Av de nu nämnda

kommunerna är Jokkmokk -- med orterna Porjus och Voullerim --

den kommun som kommer att förlora i särklass flest

arbetstillfällen. Ursprungligen beräknades att 105 personer

skulle bli övertaliga; de senaste beräkningarna tyder på att

antalet stannar vid hälften. Enligt Vattenfalls bedömning kommer

de nämnda kommunerna att behöva de största insatserna. Bland de

åtgärder som övervägs är omlokalisering av verksamhet inom andra

delar av Vattenfall till berörda orter, direkta stödinsatser för

företagsetableringar och medverkan till lokalisering av företag

till resp. kommun. Vattenfall räknar med att programmet kommer

att sträcka sig över en femårsperiod. Vad gäller de övriga

kommunerna har Vattenfall för avsikt att avsätta medel för

enstaka mindre projekt och för stimulans till en fortsatt

projektutveckling.

Den interna lösningen avser genomförandet av ett

trygghetsprogram under beteckningen REKA (Resurs- och

kompetensanpassning). Det innebär ett paket av åtgärder av olika

slag. De insatser som diskuteras är följande. Avgångsersättning

skall utbetalas dels när Vattenfall och en anställd, som har

arbetat mer än sju år i företaget, är överens om att den

anställde bör lämna företaget, dels vid ny anställning i ett

annat företag när den anställde slutar på egen begäran. Vidare

skall löneutfyllnad kunna utbetalas; detta innebär en

engångsutbetalning av skillnaden mellan den lön den anställde

har i Vattenfall och den eventuellt lägre lön som gäller vid en

annan tjänst inom koncernen. För att möjliggöra sådana

omplaceringar kommer Vattenfall att kraftigt begränsa

externrekryteringen. Vidare kan sådan utbildning som bedöms leda

till ny sysselsättning bekostas av Vattenfall. Den som byter

tjänsteställe inom Vattenfall kan erhålla bidrag för täckande av

rese- och flyttkostnader. För att stimulera anställda att starta

egen verksamhet kan bidrag av olika slag lämnas. Förtida pension

kan ges till den som är 60 år eller äldre. Utöver dessa nu

nämnda åtgärder kan sådana insatser förekomma som bedöms

lämpliga i varje enskilt fall och utifrån lokala

förutsättningar. Enligt nuvarande bedömning torde hälften av den

uppkomna övertaligheten kunna klaras genom frivillig avgång och

tidigare pensionering.

I fyra motioner har frågan tagits upp om statens ansvar såsom

ägare till Vattenfall AB för de anställda vid bolaget som berörs

av organisationsförändringarna.

Många statliga företag -- däribland Vattenfall -- har för

skogslänen inneburit såväl viktiga arbetstillfällen som

möjligheter till industriell utveckling, anförs i

Socialdemokraternas partimotion 1992/93:A267 (s). Den av

regeringen förordade privatiseringen av statlig egendom kommer

att få allvarliga regionalpolitiska effekter, anförs det. Redan

nu innebär avkastningskraven på Vattenfall att hela bygder

ödeläggs till följd av uppsägningar. Motionärerna pekar på

situationen i Jokkmokks kommun som ett exempel. De anser att

regeringen måste ta sitt ägaransvar genom att se till att orter

och regioner som nu drabbas av uppsägningar inom Vattenfall ges

förutsättning till fortsatt eller ny sysselsättning. Ett

uttalande av riksdagen om statens ägaransvar för anställda inom

Vattenfall begärs sålunda.

Även i motion 1992/93:A473 (s) berörs Vattenfalls

omorganisation, men enbart med avseende på effekterna för

Jokkmokks kommun. Motionärerna anför att motivet för

personalminskningen är ett förväntat beslut i riksdagen om

avreglering av elmarknaden. Vidare hävdas att orsaken är ett

ökat avkastningskrav från ägaren; bolaget närmar sig nu alltmer

den vinstmaximering som styr privata företag. Motionärerna

begär ett uttalande från riksdagens sida om statens ansvar för

de anställda i Vattenfall inom Jokkmokks kommun.

Också i motion 1992/93:A216 (fp) är det effekterna för

Jokkmokks kommun som påtalas. Motionären kräver att en

arbetsgrupp tillsätts som med statliga medel aktivt skall arbeta

för att skapa nya arbetstillfällen och underlätta nya

verksamheter inom främst orterna Porjus och Vuollerim i

kommunen.

Regeringen bör vidta åtgärder för att sysselsättningen inte

skall minska i de Norrlandskommuner som berörs av avregleringen

av elmarknaden och omorganisationen inom Vattenfall, heter det i

motion 1992/93:A423 (v). Vidare efterlyses särskilda insatser

när det gäller Jokkmokks och Sollefteå kommuner.

Arbetsmarknadsutskottet konstaterar i sitt yttrande

(1992/93:AU5y; bilaga 3) att arbetet på att få fram alternativa

arbetstillfällen i de av neddragningarna berörda orterna har

satts i gång och resulterat i ett principprogram för de hårdast

drabbade kommunerna. Vidare påpekar utskottet att medel avsätts

även för att starta enstaka mindre projekt i övriga berörda

kommuner. Mot denna bakgrund anser arbetsmarknadsutskottet att

förslagen i motionerna är tillgodosedda och inte bör föranleda

någon riksdagens åtgärd. I en avvikande mening (s) -- till

vilken suppleanten från Vänsterpartiet ansluter sig -- anförs

sammanfattningsvis att rationaliseringar inom statliga verk,

myndigheter och bolag inte får medföra att målet om en regional

balans går förlorad.

Näringsutskottet konstaterar inledningsvis att en rad

beslut har fattats av riksdagen som gäller Vattenfall och

elmarknaden. Förslaget rörande ombildning av affärsverket till

ett bolag lades fram av den socialdemokratiska regeringen.

Utskottet vill erinra om att skälet härför uppgavs vara att

bolagsformen skulle vara mer ändamålsenlig i den mer

konkurrensutsatta miljö som Vattenfall förutsågs komma att vara

verksamt inom. Av detta skäl ansågs det sålunda av vikt att

Vattenfall inte skulle behöva inhämta riksdagens godkännande

beträffande riktlinjer för verksamheten. Vidare vill utskottet

påminna om att riksdagen var enig i sitt beslut om mål och

strategier för elmarknadens reformering (RD 1991/92:124).

I de aktuella motionerna begärs att staten skall ta vad som

betecknas som ett ägaransvar för effekterna av

rationaliseringen. Formellt sett innefattar begreppet ägaransvar

inte någon skyldighet för ett bolag eller dess ägare att

ombesörja att personer som har sagts upp på grund av arbetsbrist

eller att orter eller kommuner som berörs blir kompenserade för

sysselsättningsbortfallet. En annan sak är givetvis det

moraliska ansvar som ett bolag bör känna i fråga om effekterna

av ett rationaliseringsbeslut. Ett bolags främsta ansvar är att

verksamheten skall drivas på effektivast möjliga sätt. Statens

ansvar är generellt, nämligen att vidta ändamålsenliga regional-

och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Vidare vill utskottet kommentera vad som i flera av motionerna

anförs om kravet på avkastning som en av orsakerna till behovet

av rationaliseringar.

Våren 1988 beslutade riksdagen (prop. 1987/88:87, bet. NU 41)

om ny ekonomisk styrning av Statens vattenfallsverk m.m.

Beslutet innebar bl.a. att förräntningskravet höjdes. I

propositionen angavs att förräntningskravet bör utformas så att

det bl.a. medger jämförbarhet med andra företag när det gäller

lönsamhet, effektivitet m.m. samt att det stämmer med de krav

som riktas mot annan industriell verksamhet med motsvarande

risk. Ett nominellt förräntningskrav om 12% på justerat eget

kapital efter skatt preciserades. Vidare angavs att höjda

lönsamhetskrav bör mötas med en ökad effektivitet inom

verksamheten; en viss höjning av elpriset bedömdes dock vara

oundviklig.

Som har nämnts i det föregående anslöt sig riksdagen hösten

1991 till regeringens förslag om att beslut som rör verksamheten

i bolaget inte skall underställas riksdagen. I propositionen

betonades att det är en uppgift för bolagets styrelse att

utforma mål och strategier för Vattenfalls verksamhet. Enligt

inhämtad uppgift har styrelsen -- med utgångspunkt i vad som

gäller för kraftföretag som är noterade på Stockholms fondbörs

liksom för svenska industriföretag i övrigt -- ställt ett

långsiktigt lönsamhetskrav som uppgår till 15% på justerat

eget kapital efter skatt. En ytterligare utgångspunkt har varit

en beräknad inflation på 4%.

I flera av motionerna nämns vidare som ett motiv för att

staten skulle ha ett särskilt ansvar för de berörda kommunerna

att det svenska samhället i sin helhet under en följd av år har

dragit nytta av den vattenkraft som har levererats från de

berörda Norrlandskommunerna. Utskottet vill här erinra om de

omfattande medel som statsmakterna sedan början av 1900-talet

har ställt till Vattenfalls förfogande för investeringar i

vattenkraftsproduktionen.

Såsom har framgått har Vattenfall uttalat sin avsikt att

kompensera det sysselsättningsbortfall som väntas uppkomma till

följd av omorganisationen genom åtgärder som kompletterar de

statliga regional- och arbetsmarknadspolitiska insatserna.

Åtgärderna är dels interna, dels externa. Till de interna hör

ekonomiskt stöd av olika slag och för olika ändamål till de

personer som blir friställda från hittillsvarande uppgifter inom

koncernen. De externa åtgärderna innebär insatser för att

stimulera till företagande i de berörda kommunerna,

huvudsakligen i de som förutses bli mest drabbade. Målet är att

lika många nya arbetstillfällen som de som försvinner skall

skapas i de hårdast drabbade kommunerna. Vattenfall har redan --

tillsammans med de aktuella kommunerna -- utarbetat ett

utvecklingsprogram omfattande en femårsperiod. Samtliga kommuner

har uttryckt önskemål om att själva få bereda och besluta om

insatser inom ramen för den lokala näringspolitik som bedrivs.

Flera av kommunerna uppges ha långt framskridna planer på olika

projekt.

Enligt utskottets uppfattning är de av Vattenfall gjorda

utfästelserna långtgående. Näringsutskottet anser -- med

instämmande i vad som anförs i arbetsmarknadsutskottets yttrande

-- att motionerna blir tillgodosedda genom de insatser från

Vattenfalls sida som här har redovisats. Utskottet utgår

härutöver från att regeringen vidtar sedvanliga sysselsättnings-

och regionalpolitiska åtgärder. Med det sagda avstyrks de

aktuella yrkandena i motionerna 1992/93:A267 (s), 1992/93:A473

(s), 1992/93:A216 (fp) och 1992/93:A423 (v).

Utbyggnad av det nordiska elnätet till övriga Europa

En sammanlänkning av de nordiska elnäten skulle möjliggöra en

ökad svensk export av el, sägs det i motion 1992/93:N434 (s).

Motionärerna anser därför att initiativ bör tas för utbyggnad av

överföringskapacitet från dessa nät till elnäten i övriga

Europa.

Det nordiska samarbetet på eldistributionsområdet -- Nordel --

har medfört ett internationellt sett omfattande utbyte av

elenergi mellan de nordiska länderna. En förutsättning härför

har varit den betydande utbyggnad av överföringskapaciteten som

har genomförts.

Utbyte med kontinenten kommer att möjliggöras genom pågående

och planerad utbyggnad av kabelförbindelserna. Ett ökat

kommersiellt intresse har uppstått för större

överföringskapacitet till kontinenten. Ett exempel härpå är

Baltic Cable-projektet. Utvecklingen kan dessutom antas

fortsätta genom den ökade ekonomiska integrationen inom EG. I

detta sammanhang bör erinras om de regler i EES-avtalet som

syftar till att överföring av kraft mellan de avtalsslutande

länderna skall underlättas.

Inom ramen för Nordiska ministerrådet har nyligen en s.k. ad

hoc-grupp för nordiska elmarknadsfrågor inrättats. Gruppen skall

behandla frågan om Nordels framtid. Vidare är uppgiften att

värdera förutsättningarna för och behovet av nordiska initiativ

för att utveckla den nordiska elmarknaden. Slutligen skall

gruppen analysera utvecklingen inom EG och i Östersjöområdet och

med ledning därav utvärdera konsekvenserna för den nordiska

elmarknaden. Gruppens mandat sträcker sig till den 1 juli 1994.

Med hänsyn till vad som har redovisats i det föregående om en

studie på nordisk basis och till vad som i övrigt har anförts

avstyrker utskottet motion 1992/93:N434 (s) i här aktuell

del.

Elsäkerhet

Ändring i ellagen

I budgetpropositionen (bil. 13 s. 114) föreslås att riksdagen

antar ett framlagt förslag till ändring i ellagen. Ändringarna,

som föranleds av beslutet om en ny ordning för kontroll av

elektrisk materiel, innebär i huvudsak att kravet på

registrering av sådan materiel slopas liksom den därmed

sammanhängande avgiftsskyldigheten. Konkret innebär förslaget

dels att 17--20 och 22§§ skall upphöra att gälla, dels vissa

följdändringar i 27, 29, 31 och 32§§. I propositionen föreslås

ändringarna träda i kraft den 1 juli 1993.

Till följd av oklarheterna rörande EES-avtalets ikraftträdande

har det under ärendets beredning i utskottet blivit uppenbart

att en anpassning behövs när det gäller ikraftträdandet av

ändringarna i ellagen. Utskottet föreslår därför att dagen

för ikraftträdande ändras till att avse den dag som regeringen

bestämmer.

Vidare finns behov av en följdändring utöver dem som anges i

propositionen, nämligen i 16§. Anledningen är att det även i

denna paragraf återfinns en hänvisning till 22§, vilken nu

skall upphävas. Utskottets förslag i denna del framgår av

bilaga 2.

Anslag

Den 1 januari 1993 inrättades Elsäkerhetsverket, som därmed

övertog uppgifter som tidigare har bedrivits inom NUTEK. I den

nya myndigheten ingår vidare den tidigare regionala

tillsynsorganisationen, Statens elektriska inspektion. Det

övergripande målet för elsäkerhetsarbetet är att förebygga skada

på person och egendom orsakad av elektricitet. Verket har givits

i uppdrag att lägga fram förslag till utformning av det system

för elabonnentavgifter som riksdagen beslutade om hösten 1992

(prop. 1992/93:21, bet. NU5).

I budgetpropositionen (bil. 13. s. 112) föreslås ett anslag

till Elsäkerhetsverket på 45 miljoner kronor. Utskottet

tillstyrker regeringens förslag.

Försörjningsberedskap

I budgetpropositionen (bil. 13 s. 76) berörs

försörjningsberedskapen på energiområdet, som är en särskild

funktion inom totalförsvarets civila del. Funktionens mål är att

samhällets energibehov med hög säkerhet skall kunna tillgodoses

under kriser och i krig. NUTEK är funktionsansvarig myndighet.

Oljelagring m.m.

Riktlinjer

Såvitt gäller den statliga krigstidslagringen av olja anmäler

regeringen sin avsikt att disponera influtna medel från

utförsäljningen av sådan olja. Två ändamål, ett civilt och ett

militärt, anges för användningen av dessa medel.

Med hänvisning till vad Överstyrelsen för civil beredskap

(ÖCB) har påpekat i sin programplan anförs att energifunktionen

har en högre uthållighet än vissa andra funktioner inom det

civila försvaret. De medel som frigörs genom utförsäljning av

olja ur de statliga krigslagren bör -- liksom nu -- få användas

för att stärka sådana andra funktioner, sägs det.

Härutöver anser regeringen att den bör ha möjlighet att

använda medlen för ändamål också inom den militära delen av

totalförsvaret. I denna del begärs riksdagens bemyndigande.

Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen i detta

avseende.

Såvitt gäller fredskrislagring av olja anför regeringen att

den uppbyggnad av ett statligt fredskrislager som ingick i 1992

års försvarsbeslut av besparingsskäl inte bör genomföras i den

takt som förutsattes vid beslutet. Fredskrislagret kommer

sålunda att hållas på en lägre nivå. Trots detta räknar

regeringen med att Sverige -- vid eventuella störningar på

oljemarknaden -- kommer att kunna medverka aktivt till

samordnade insatser inom ramen för det internationella

energiorganet (IEA).

Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen har anfört

i denna del.

Anslag

Vidare har regeringen lämnat förslag till anslag när det

gäller försörjningsberedskapen av olja m.m. Till Drift av

beredskapslager föreslås drygt 330 miljoner kronor, till

Beredskapslagring och industriella åtgärder föreslås drygt 10

miljoner kronor och, slutligen, till Särskilda kostnader för

lagring av olja, motorbensin etc. föreslås ett formellt anslag

på 1000 kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till nu angivna

anslag.

Åtgärder inom delfunktionen Elkraft

Säkerheten i elsystemen bör öka, anser regeringen. I detta

syfte planeras stimulansåtgärder för kraft- och

distributionsföretag m.fl. I budgetpropositionen (bil. 13

s.86) begärs att riksdagen bemyndigar regeringen att låta

staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med sådan

planering.

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag.

Vidare föreslås medel till delfunktionen Elkraft på knappt 64

miljoner kronor. Anslaget används för beredskapsåtgärder på

elområdet; bl.a. lämnas bidrag till investeringar för att minska

känsligheten för störningar i produktions-, överförings- och

distributionssystemen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag.

Garantier m.m.

I budgetpropositionen föreslås (bil. 13 s. 36) ett formellt

belopp av 1000 kr för täckande av eventuella förluster i

samband med infriande av borgensförbindelser som tidigare har

ställts ut av Statens vattenfallsverk.

Utskottet godtar regeringens förslag.

Slutligen framläggs i budgetpropositionen (bil. 13 s. 87)

förslag om ett formellt belopp av 1000 kr för utgifter för

täckande av förluster i samband med lånegarantier som har

lämnats enligt vissa förordningar, däribland förordningen

(1988:805) om statligt stöd ur energiteknikfonden, m.m. Det

erinras om att garantiramen fr.o.m. budgetåret 1992/93 minskades

till 1 miljard kronor. Vidare anmäler regeringen att summan av

utestående garantier uppgick till 510 miljoner kronor den 30

juni 1992.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag om

anslag.

Hemställan

Utskottet hemställer

Riktlinjer för energipolitiken

1. beträffande allmänna riktlinjer

att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt E moment 10 och med avslag på motionerna

1992/93:Jo630 yrkande 27, 1992/93:Jo706 yrkande 3,

1992/93:N432 yrkande 9 och 1992/93:N434 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 1 (s)

res. 2 (nyd) - motiv.

men. (v) - delvis

2. beträffande en klimatstrategi inom energiområdet

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:179 bilaga 4

moment 1 och med avslag på motionerna 1992/93:Jo86 yrkande 2,

1992/93:N410 yrkande 1 och 1992/93:N432 yrkande 10 godkänner de

riktlinjer för en klimatstrategi inom energiområdet som anges i

propositionen,

res. 3 (s)

men. (v) - delvis

3. beträffande myndighetsorganisationen på energiområdet,

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N437 och 1992/93:N439

yrkande 2,

Bioenergiforskning

4. beträffande utvecklingsprogram för mindre panncentraler

för biobränsle

att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:179 bilaga

3 moment 3 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande utveckling av ny teknik för

etanolframställning

att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:179 bilaga

3 moment 4 och motionerna 1992/93:Jo92 yrkande 5, 1992/93:N410

yrkandena 2 och 6, 1992/93:N414, 1992/93:N416, 1992/93:N422,

1992/93:N425, 1992/93:N426, 1992/93:N427 och 1992/93:N433 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande anslag till bioenergiforskning

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:179 bilaga 3

punkt J1 och med avslag på motion 1992/93:Jo86 yrkande 17 till

Bioenergiforskning för budgetåret 1993/94 under nionde

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 25000000 kr,

res. 4 (s) - villk. res. 14 i JoU19

7. beträffande lokalisering av forskning m.m. om

biobränslen

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N407, 1992/93:N431 och

1992/93:A426 yrkande 2,

Utveckling och introduktion av ny energiteknik

8. beträffande främjande av biobränslebaserad

kraftvärmeproduktion

att riksdagen

a) med anledning av proposition 1992/93:179 bilaga 3 moment 2

och med avslag på motion 1992/93:Jo91 yrkande 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 10 punkt

J2 och med avslag på motion 1992/93:N432 yrkande 8 i

ifrågavarande del till Bidrag för ny energiteknik för

budgetåret 1993/94 under nionde huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 200000000 kr,

men. (v) - delvis

9. beträffande stöd till bioenergianläggningar med viss

lokalisering

att riksdagen

a) avslår motion 1992/93:Jo676 yrkande 4 (Stockholmsregionen),

b) avslår motionerna 1992/93:Jo89 yrkande 2 och 1992/93:N418

(Västsverige),

10. beträffande insatser för ny energiteknik

att riksdagen

a) med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt E

moment 2 godkänner vad som anges i propositionen om inriktningen

av stöd till vissa solvärmeanläggningar,

b) med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt

E7 och med avslag på motion 1992/93:N432 yrkande 8 i

ifrågavarande del till Insatser för ny energiteknik för

budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 222000000 kr,

men. (v) - delvis

11. beträffande insatser för miljöanpassade fordon och

drivmedel

att riksdagen

a) med bifall till proposition 1992/93:179 bilaga 4 moment 4

godkänner de riktlinjer för insatser för miljöanpassade fordon

och drivmedel som anges i propositionen,

b) med bifall till proposition 1992/93:179 bilaga 4 punkt E7

och med avslag på motion 1992/93:Jo86 yrkande 18 till

Insatser för ny energiteknik för budgetåret 1993/94 under

tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

15000000 kr utöver vad som har föreslagits i moment 10,

res. 5 (s) - villk. res. 14 i JoU19

12. beträffande stöd till utbyggnad av fjärrvärme

att riksdagen

a) med bifall till proposition 1992/93:179 bilaga 4 moment 3

och med avslag på motion 1992/93:Jo92 yrkande 6 godkänner de

riktlinjer för stöd till utbyggnad av fjärrvärme som anges i

propositionen,

b) med bifall till proposition 1992/93:179 bilaga 4 punkt

E10 och med avslag på motion 1992/93:Jo86 yrkande 20 till

Insatser för utbyggnad av fjärrvärmenäten för budgetåret

1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag

på 50000000 kr,

res. 6 (s) - villk. res. 14 i JoU19

13. beträffande energiteknikfonden

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt E8 till Bidrag till energiteknikfonden för

budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 72000000 kr,

14. beträffande miljölån

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo84 och 1992/93:Jo85,

Effektivare användning av energi

15. beträffande programmet för effektivare användning av

energi

att riksdagen

a) med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt E

moment 1 och med avslag på motion 1992/93:N432 yrkande 1

godkänner vad som anges i propositionen om en förlängning av

programmet för en effektivare användning av energi,

b) med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt

E6 till Vissa åtgärder för effektivare användning av

energi för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln

anvisar ett reservationsanslag på 100000000 kr,

men. (v) - delvis

16. beträffande energinormer för hushållsapparater m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo86 yrkande 5 och

1992/93:Jo88 yrkande 5,

res. 7 (s)

Bränsletillförsel

17. beträffande förutsättningarna för naturgasverksamhet i

Vattenfall Naturgas AB, m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt E moment 11 och med avslag på motionerna 1992/93:Jo86

yrkande 4, 1992/93:N415 och 1992/93:N438 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 8 (s)

18. beträffande torvbrytning i Härjedalen

att riksdagen avslår motion 1992/93:N419,

19. beträffande biogas

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N410 yrkande 3 och

1992/93:N430,

20. beträffande vegetabiliska oljor

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N410 yrkandena 4 och 5

och 1992/93:N435,

Elproduktion

21. beträffande avveckling av kärnkraften

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo88 yrkande 2,

1992/93:N417 yrkandena 1 och 2, 1992/93:N423 yrkandena 1--4 och

1992/93:A811 yrkande 2,

men. (v) - delvis

22. beträffande kärnkraftens avfall

att riksdagen avslår motion 1992/93:N423 yrkande 6,

men. (v) - delvis

23. beträffande bekostande av cesiumprovtagning

att riksdagen avslår motion 1992/93:N436,

24. beträffande internationell avveckling av kärnkraften

att riksdagen avslår motion 1992/93:N423 yrkande 7,

men. (v) - delvis

25. beträffande Statens kärnkraftinspektion m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga

15 punkterna C2--C4 för budgetåret 1993/94 under fjortonde

huvudtiteln anvisar

a) till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader

ett ramanslag på 59929000 kr,

b) till Statens kärnkraftinspektion:

Kärnsäkerhetsforskning ett ramanslag på 68360000 kr,

c) till Visst internationellt samarbete i fråga om

kärnsäkerhet m.m. ett förslagsanslag på 19360000 kr,

26. beträffande vattenkraft

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N401 och 1992/93:N432

yrkande 3,

men. (v) - delvis

27. beträffande vindkraft

att riksdagen avslår motion 1992/93:N432 yrkande 11,

men. (v) - delvis

28. beträffande solenergi

att riksdagen avslår motion 1992/93:N432 yrkande 12,

men. (v) - delvis

29. beträffande vågenergi

att riksdagen avslår motion 1992/93:N432 yrkande 13,

Elmarknad

30. beträffande verksamheten vid Svenska kraftnät

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt E momenten 3--8

a) godkänner investerings- och finansieringsplanen för

Affärsverket svenska kraftnät som en ram för perioden 1993--1995

i enlighet med vad som anges i propositionen,

b) godkänner att Affärsverket svenska kraftnät som en ram för

rörlig kredit under budgetåret 1993/94 får uppta riksgäldslån om

högst 100000000 kr,

c) bemyndigar regeringen att teckna borgen till bolag i vilka

Affärsverket svenska kraftnät förvaltar statens aktier intill

ett sammanlagt belopp om 175000000 kr,

d) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1993/94 besluta

i frågor som rör förvärv av aktier eller bildande av bolag inom

Affärsverket svenska kraftnäts verksamhetsområde inom en ram av

135000000 kr,

e) bemyndigar regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät

rätt att självt besluta om förvärv och avyttring av aktier inom

en sammanlagd ram av 10000000 kr,

f) bemyndigar regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät

rätt att placera likvida medel i statspapper i enlighet med vad

som anges i propositionen,

31. beträffande omlokalisering av Svenska kraftnäts

huvudkontor

att riksdagen avslår motion 1992/93:N424,

32. beträffande uppgradering av kraftöverföringsnätet

att riksdagen avslår motion 1992/93:N432 yrkande 2,

men. (v) - delvis

33. beträffande miljöhänsyn i lagstiftningen på elområdet

att riksdagen avslår motion 1992/93:N432 yrkande 14,

men. (v) - delvis

34. beträffande mottagningsplikt avseende el

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N408 och 1992/93:N409,

35. beträffande uppskov med avregleringen av elmarknaden

att riksdagen avslår motion 1992/93:A423 yrkande 2,

men. (v) - delvis

36. beträffande statens ansvar för anställda inom Vattenfall

AB

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A216, 1992/93:A267

yrkande 21, 1992/93:A423 yrkandena 3 och 4 och 1992/93:A473,

res. 9 (s)

37. beträffande utbyggnad av det nordiska elnätet till

övriga Europa

att riksdagen avslår motion 1992/93:N434 yrkande 1,

Elsäkerhet

38. beträffande ändring i ellagen

att riksdagen

dels beslutar att 16§ lagen (1902:71 s.1),

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall

ändras enligt Föreslagen lydelse i bilaga 2,

dels beslutar om en sådan ändring av ingressen till det i

proposition 1992/93:100 bilaga 13 framlagda förslaget till lag

om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa

bestämmelser om elektriska anläggningar som föranleds härav,

dels antar det i proposition 1992/93:100 bilaga 13

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s.1),

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, dock

med ändring att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den

dag regeringen bestämmer,

39. beträffande Elsäkerhetsverket

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt G10 moment 2 till Elsäkerhetsverket för

budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett

ramanslag på 45000000 kr,

Försörjningsberedskap

40. beträffande utförsäljning av olja

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt E moment 9 bemyndigar regeringen att disponera influtna

medel från utförsäljning av olja från statliga krigslager i

enlighet med vad som anges i propositionen,

41. beträffande fredskrislagring av olja

att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt E moment 12 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

42. beträffande drift av beredskapslager, m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkterna E1--E3 för budgetåret 1993/94 under tolfte

huvudtiteln anvisar

a) till Drift av beredskapslager ett förslagsanslag på

330551000 kr,

b) till Beredskapslagring och industriella åtgärder ett

reservationsanslag på 10054000 kr,

c) till Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin

m.m. ett förslagsanslag på 1000 kr,

43. beträffande åtgärder inom delfunktionen Elkraft

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt E4

a) bemyndigar regeringen att för budgetåren 1993/94--1997/98

låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med

planering av stimulansåtgärder för kraft- och

distributionsföretag m.fl. med syfte att öka säkerheten i

elsystemen i enlighet med vad som anges i propositionen,

b) till Åtgärder inom delfunktionen Elkraft för budgetåret

1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag

på 63946000 kr,

Garantier m.m.

44. beträffande täckande av eventuella förluster i anledning

av Statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt B4 till Täckande av eventuella förluster i

anledning av Statens vattenfallsverks borgensförbindelser,

m.m. för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar

ett förslagsanslag på 1000 kr,

45. beträffande täckande av förluster i anledning av

statliga garantier inom energiområdet

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt E5 till Täckande av förluster i anledning av

statliga garantier inom energiområdet för budgetåret 1993/94

under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000

kr.

Stockholm den 13 maj 1993

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard

Molén (m), Axel Andersson (s), Gudrun Norberg (fp), Bo Finnkvist

(s), Kjell Ericsson (c), Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer

(m), Leif Marklund (s), Bengt Dalström (nyd), Mats Lindberg (s),

Göran Persson (s), Jan Backman (m), Sylvia Lindgren (s) och

Roland Lében (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Allmänna riktlinjer (mom.1)

Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif

Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.13 som

börjar med "Utskottet har" och slutar med "aktuellt

avseende" bort ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om att den framtida energipolitiken är

grundad på en bred överenskommelse mellan tre av riksdagens

partier. I denna slås fast att energipolitikens mål är att på

kort och lång sikt trygga tillgången på energi på villkor som är

konkurrenskraftiga med omvärlden. Härigenom främjas en god

ekonomisk och social utveckling i Sverige. Energipolitiken skall

utgå ifrån vad natur och miljö kan bära. Kärnkraften skall vara

avvecklad till år 2010.

Med tillfredsställelse noterar utskottet att Moderata

samlingspartiet nu har givit upp sitt motstånd mot avvecklingen

av kärnkraften och i regeringsförklaringen klart deklarerat att

energiöverenskommelsen ligger fast. Den stora uppgiften för de

kommande två decennierna är att avveckla kärnkraften på ett

klokt sätt och samtidigt stimulera en fortsatt minskad

användning av fossila bränslen.

Utskottet vill understryka betydelsen av de energipolitiska

programmen för omställning och utveckling av energisystemet. För

att kärnkraften skall vara avvecklad till senast år 2010 måste

avvecklingen påbörjas så tidigt att omställningen av vårt

energisystem kan genomföras utan allvarliga störningar för

energiförsörjningen och sysselsättningen och utan negativa

effekter för miljön.

Vidare måste hushållningen med energi sättas i centrum.

Programmet för effektivare användning av energi måste successivt

kompletteras och vidareutvecklas via skatter, avgifter och andra

styrmedel för att ge företag och enskilda ett kraftigt

incitament till hushållning med energi och användning av

förnybara energikällor.

Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna 1992/93:Jo630

(s) och 1992/93:N434 (s), båda i berörd del. Genom ett uttalande

av riksdagen av nu angiven innebörd blir även motionerna

1992/93:Jo706 (v) och 1992/93:N432 (v), båda i aktuellt

avseende, huvudsakligen tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande allmänna riktlinjer

att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt E moment 10, med bifall till motionerna 1992/93:Jo630

yrkande 27 och 1992/93:N434 yrkande 2 och med anledning av

motionerna 1992/93:Jo706 yrkande 3 och 1992/93:N432 yrkande 9

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Allmänna riktlinjer (mom. 1, motiveringen)

Bengt Dalström (nyd) anser att den del av utskottets yttrande

på s.13 som börjar med "Utskottet har" och slutar med

"aktuellt avseende" bort ha följande lydelse:

Välfärden i Sverige är helt beroende av konkurrenskraften i

den svenska industrin. Energikostnaderna har en direkt inverkan

på sysselsättningen, på vår internationella konkurrenskraft och

på utländska företags benägenhet att investera i vårt land.

Sverige bör därför ha så billig och säker energi som möjligt.

Med det nu sagda avstyrks här aktuella motionsyrkanden.

3. En klimatstrategi inom energiområdet (mom.2)

Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif

Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.14 som

börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "berörd del"

bort ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om att det i 1991 års energipolitiska

överenskommelse ingick en strategi för minskad klimatpåverkan.

Redan i överenskommelsen betonades vikten av internationellt

arbete, speciellt i fråga om åtgärder i Östeuropa. Man förutsåg

också att de nationella el- och naturgasmarknaderna skulle växa

samman till en gemensam marknad över nationsgränserna.

Enligt utskottets uppfattning är det nu ur klimatsynpunkt

angeläget att Sverige tar ett förnyat grepp över

energiproduktionen. I samband med att kärnkraften avvecklas

måste vårt land också ta en större andel förnybara energikällor

i anspråk; det gäller exempelvis biobränslen.

Regeringen bör mot bakgrund av det sagda ges i uppdrag att

återkomma med förslag till en mer långsiktig strategi för hur

och i vilken takt nya energikällor och tekniker skall tas i

drift. I det sammanhanget bör också utarbetas en realistisk

vision av hur energiförsörjningen efter sekelskiftet skall

utformas, inkl. vilka styrmedel som skall användas för att nå

dit. Genom ett uttalande av riksdagen av nu angiven innebörd

blir berört yrkande i motion 1992/93:Jo86 (s) tillgodosett.

Motionen tillstyrks alltså i här aktuell del. Även syftet i

motionerna 1992/93:N410 (s) och 1992/93:N432 (v) blir i någon

mån uppfyllt härigenom, såvitt de gäller utveckling m.m. av

biobränslen.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande en klimatstrategi inom energiområdet

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Jo86 yrkande 2,

med anledning av motionerna 1992/93:N410 yrkande 1 och

1992/93:N432 yrkande 10 och med avslag på proposition

1992/93:179 bilaga 4 moment 1 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

4. Anslag till bioenergiforskning (mom.6)

Under förutsättning av bifall till reservation 14 i betänkande

1992/93:JoU19

Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif

Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.20 som

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "aktuellt

avseende" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att ett samlat

program för åtgärder för en miljöanpassad energiförsörjning i

Östeuropa behövs. Förslag i enlighet härmed framläggs i motion

1992/93:Jo86 (s) och behandlas av jordbruksutskottet. För att

kunna finansiera detta program anser utskottet att riksdagen

till det nu aktuella anslaget bör anvisa 15 miljoner kronor

mindre än vad regeringen föreslår. Med det sagda tillstyrks

motion 1992/93:Jo86 (s) i här behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande anslag till bioenergiforskning

att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:179 bilaga

3 punkt J1 och med bifall till motion 1992/93:Jo86 yrkande 17

till Bioenergiforskning för budgetåret 1993/94 under nionde

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 10000000 kr.

5. Insatser för miljöanpassade fordon och drivmedel (mom.11)

Under förutsättning av bifall till reservation 14 i betänkande

1992/93:JoU19

Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif

Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.23 som

börjar med "Utskottet har" och slutar med "ny energiteknik"

bort ha följande lydelse:

För att kunna finansiera de i motion 1992/93:Jo86 (s)

föreslagna åtgärderna för utveckling av en miljöanpassad

energiförsörjning i de baltiska staterna kommer utskottet i det

följande att avstyrka regeringens förslag om utökat anslag till

insatser för ny energiteknik. Härav följer att utskottet också

avstyrker de föreslagna riktlinjerna för det utökade stödet.

dels att den del av utskottets yttrande på s.23 som

börjar med "Utskottet godtar" och slutar med "motion

1992/93:Jo86 (s)" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med upphovsmännen till motion

1992/93:Jo86 (s) att regeringens förslag om ytterligare medel

till ny energiteknik bör avslås. I stället bör motsvarande

belopp avsättas till det samlade programmet för en miljöanpassad

energiförsörjning i de baltiska staterna. Med det sagda

tillstyrker utskottet motionen i här aktuellt avseende.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande

lydelse:

11. beträffande insatser för miljöanpassade fordon och

drivmedel

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Jo86 yrkande 18

avslår proposition 1992/93:179 bilaga 4 moment 4 och punkt E7.

6. Stöd till utbyggnad av fjärrvärme (mom.12)

Under förutsättning av bifall till reservation 14 i betänkande

1992/93:JoU19

Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif

Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.24 som

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "berörd del"

bort ha följande lydelse:

För att kunna finansiera de i motion 1992/93:Jo86 (s)

föreslagna åtgärderna för utveckling av en miljöanpassad

energiförsörjning i de baltiska staterna kommer utskottet i det

följande att avstyrka regeringens förslag om stöd till utbyggnad

av fjärrvärme. Härav följer att utskottet också avstyrker de

föreslagna riktlinjerna för detta stöd.

dels att den del av utskottets yttrande på s.25 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "denna del" bort

ha följande lydelse:

Som har sagts i det föregående instämmer utskottet i

bedömningen att ett särskilt program för en miljöanpassad

energiförsörjning i Östeuropa bör inrättas. För ändamålet behövs

221 miljoner kronor. Ett bidrag till finansieringen härav bör

åstadkommas genom att de medel som föreslås för utbyggnad av

fjärrvärmenätet tas i anspråk. Med det sagda tillstyrker

utskottet motion 1992/93:Jo86 (s) i nu aktuell del; proposition

1992/93:179 i motsvarande avseende avstyrks således.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande

lydelse:

12. beträffande stöd till utbyggnad av fjärrvärme

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Jo86 yrkande 20

avslår proposition 1992/93:179 bilaga 4 moment 3 och punkt E10

och motion 1992/93:Jo92 yrkande 6.

7. Energinormer för hushållsapparater m.m. (mom.16)

Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif

Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.27 med "Utskottet anser" och slutar på s.28 med

"berörda delar" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är märkning och konsumentupplysning

alltför svaga styrmedel när det gäller att åstadkomma minskad

energiåtgång i hushållsapparater m.m. Såsom har visats av NUTEK

och Konsumentverket krävs även utarbetande av normer. Regeringen

bör därför verka för att EG fastställer sådana normer dels för

nya hushållsapparater, dels för viss serietillverkad utrustning

för industriell användning i enlighet med vad som sägs i motion

1992/93:Jo86 (s). Genom ett uttalande av riksdagen i linje

härmed blir denna motion tillgodosedd i här aktuell del. Även

motion 1992/93:Jo88 (-) skulle till viss del tillgodses

härigenom såvitt gäller frågan om normer för energiförbrukning.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande

lydelse:

16. beträffande energinormer för hushållsapparater m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Jo86 yrkande 5

och med anledning av motion 1992/93:Jo88 yrkande 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Förutsättningarna för naturgasverksamhet i Vattenfall

Naturgas AB, m.m. (mom.17)

Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif

Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.29 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörd del"

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning skulle ett nordiskt

industriprojekt avseende utbyggnaden av ett gasnät för

överförande av naturgas från Norge till Finland innebära många

arbetstillfällen i Sverige. Det är, menar utskottet, av intresse

att gasen får en avsättning även i Mellansverige. På sikt borde

ledningsnätet i hela regionen integreras. Vidare skulle en mer

miljövänlig elproduktion i Finland möjliggöras. Utskottet anser

mot denna bakgrund att förslaget i motion 1992/93:N415 (s) om en

utredning i frågan är välmotiverat. En sådan utredning bör bl.a.

omfatta överväganden om gasledningens geografiska sträckning.

Genom ett uttalande av riksdagen av nu angiven innebörd blir

även motionerna 1992/93:Jo86 (s) och 1992/93:N438 (c) i huvudsak

tillgodosedda, den förra i berört avseende.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande

lydelse:

17. beträffande förutsättningarna för naturgasverksamhet i

Vattenfall Naturgas AB, m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt E moment 11, med bifall till motion 1992/93:N415 och

med anledning av motionerna 1992/93:Jo86 yrkande 4 och

1992/93:N438 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

9. Statens ansvar för anställda inom Vattenfall AB (mom.36)

Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif

Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.45 med "Näringsutskottet konstaterar" och slutar på

s.46 med "och 1992/93:A423 (v)" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning måste regionalpolitiskt tänkande

prägla skilda politikområden för att en regional balans skall

kunna uppnås. Det är, anser utskottet, regeringen som har det

yttersta ansvaret för att så sker. Därför måste formerna för

samordning av statens insatser inom och mellan olika samhälls-

och politikområden utvecklas så att de regionalpolitiska målen

främjas.

Detta gäller inte minst beträffande den verksamhet som bedrivs

genom statliga verk, myndigheter och bolag. Rationaliseringar

måste genomföras för att statlig verksamhet skall vara effektiv.

Samordning och helhetssyn måste emellertid prägla arbetet så att

inte målet om regional balans går förlorad.

Genom verksamheten hos många statliga företag kan viktiga

regionalpolitiska mål tillgodoses. I skogslänen har t.ex.

Vattenfall, LKAB, ASSI och SSAB skapat sysselsättning för ett

stort antal människor samtidigt som en industriell utveckling

har möjliggjorts. Enligt utskottets uppfattning innebär den

pågående och planerade utförsäljningen av statlig egendom ett

allvarligt hot mot sysselsättningen i dessa län. Redan nu får

det avkastningskrav som ställs på Vattenfall till följd att hela

bygder riskerar att ödeläggas; uppsägningarna innebär ett

avsevärt bortfall av sysselsättningstillfällen. Staten får

härigenom anses brista i sitt ansvar som ägare till bolaget.

Utskottet anser att riksdagen bör ge regeringen till känna att

staten måste ta sitt ägaransvar för de anställda inom

Vattenfall.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet

motionerna 1992/93:A267 (s) och 1992/93:A473 (s), den förra i

berörd del. Genom ett uttalande av riksdagen av nu angiven

innebörd blir även motionerna 1992/93:A216 (fp) och 1992/93:A423

(v) delvis tillgodosedda i aktuellt avseende.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande

lydelse:

36. beträffande statens ansvar för anställda inom Vattenfall

AB

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:A267 yrkande

21 och 1992/93:A473 och med anledning av motionerna 1992/93:A216

och 1992/93:A423 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Uppskov med avregleringen av elmarknaden (mom.35)

Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif

Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla

s) anför:

Från Socialdemokraternas sida motsätter vi oss bestämt en

avreglering av elmarknaden i den forcerade takt och den

omfattning som regeringen uppenbarligen planerar.

Den internationella utvecklingen har på ett tydligt sätt visat

vilka svårigheter som kan uppstå vid en sådan avreglering. Det

är allmänt känt att en total avreglering leder till ett

lönsamhetstänkande som enbart är kortsiktigt. En sådan ny

inriktning kan i sin tur innebära att nyinvesteringarna i

elproduktionsanläggningar avstannar. Ett investeringsstopp av

detta slag skulle givetvis starkt försämra möjligheterna till en

omställning av energisystemet. Vidare skulle en total

avreglering kunna äventyra elleveranserna till glesbygden. Vi

vill också peka på risken för snabba och stora prisökningar på

el vid en påskyndad och alltför omfattande avreglering.

Det finns alltså, menar vi, tungt vägande skäl att närmare

studera och dra lärdom av erfarenheterna i de länder där en

avreglering redan har införts; framför allt gäller detta

Storbritannien och Norge.

Härutöver vill vi starkt motsätta oss en avreglering som

genomdrivs för att underlätta en privatisering av Vattenfall AB.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

I följande frågor har jag en uppfattning som skiljer sig från

utskottets.

Allmänna riktlinjer

Den svenska energipolitiken har under 1970- och 1980-talen

liksom även under början av 1990-talet kännetecknats av

oklarhet, brist på konsekvens och avsaknad av miljöhänsyn. Den

stora planeringsosäkerhet som blivit följden har kostat stora

belopp för såväl producenterna som konsumenterna av energi.

Denna osäkerhet har också hindrat utvecklingen av förnybara

energislag och avvecklingen av miljöfarlig energiproduktion.

Det allvarligaste exemplet på effekterna härav gäller

hanteringen av kärnkraften. Inte heller i 1993 års

budgetproposition anges när avvecklingen skall inledas eller

avslutas. Avsaknaden av konkreta åtgärder härför liksom ett

ständigt ifrågasättande av startpunkt och slutdatum för

avvecklingen innebär att sådana framsynta satsningar inte

genomförs som i sig är en förutsättning för avvecklingen. Såsom

resonemangen utvecklas i budgetpropositionen finns det, menar

Vänsterpartiet, befogad oro för att riksdagens beslut om en

kärnkraftsavveckling inte kommer att fullföljas. Redogörelser

för de energipolitiska programmens resultat m.m. är angelägna.

Förutsättningen är dock att de används som grund för -- och inte

i stället för -- åtgärder.

Enligt min uppfattning måste statsmakterna nu på allvar söka

leva upp till sitt sedan många år upprepade uttalande om att

energisystemet skall miljöanpassas. Varken kärnkraften -- av

säkerhetsskäl -- eller fossila bränslen -- av hänsyn till

klimatet -- bör komma i fråga i framtidens energiproduktion.

När det gäller omställningen av energisystemet anser jag att

utvecklingen av de förnybara energislagen måste påskyndas. En

snabbutredning på detta område bör tillsättas. Biobränslen,

vindkraft och solenergi liksom exempelvis bränslecellstekniken

måste främjas. Det är emellertid också viktigt att Sverige så

länge vi är beroende av fossil energi kan använda den så

effektivt som möjligt.

När det härefter gäller energisparande och effektivisering bör

kraftöverföringsnätet moderniseras och energiaspekterna i

större utsträckning beaktas vid byggande. Vidare måste

industrin, servicesektorn -- inkl. transporter -- och hushållen

stimuleras att minska sin energiåtgång.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till

vad jag nu har sagt. Härigenom blir motionerna 1992/93:N432 (v)

och 1992/93:Jo706 (v) tillgodosedda i berörda delar.

En klimatstrategi inom energiområdet

Den klimatstrategi inom energiområdet som riksdagen föreslås

godta är enligt min uppfattning inte tillräckligt tydlig eller

långtgående. Viljan att komma till rätta med de klimatproblem

som uppkommer ur en delvis onödig energiproduktion är inte

utpräglad, vilket kommer till uttryck i att alltför begränsade

medel föreslås för utvecklingen av förnybara energislag. Även

avsaknaden av en konkret plan med mål för hur stor del av

energiproduktionen som de alternativa energislagen -- t.ex.

biobränslen -- skall utgöra tyder på bristande vilja.

Biobränslen har en rad goda egenskaper. De kan användas till

produktion av såväl värme och elkraft som drivmedel. Vidare är

råvaran inhemsk med en i många fall regional betydelse när det

gäller framställning. För närvarande ger biobränsle drygt 60 TWh

-- nära 70 TWh om vedeldning i småhus medräknas -- ; åtminstone

en fördubbling av biobränsleanvändningen borde vara möjlig.

Regeringen bör anmodas att lägga fram en plan för att

biobränsleanvändningen skall öka på sätt som förordas i motion

1992/93:N432 (v) i aktuell del. Genom en sådan åtgärd blir även

motionerna 1992/93:Jo86 (s) och 1992/93:N410 (s) i viss mån

tillgodsedda.

Främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion

Det i budgetpropositionen framlagda förslaget till anslag för

att främja biobränsleanvändningen är enligt min uppfattning

långt ifrån tillräckligt. Det är angeläget att staten bidrar

till att det kommersiella genombrottet för bl.a. en storskalig

användning av biobränslen inte bara kommer till stånd utan även

påskyndas. Jag anser därför att anslaget till biobränslen bör

ökas med 300 miljoner kronor.

Riksdagen bör besluta härom och sålunda tillgodose yrkandet i

motion 1992/93:N432 (v) såvitt det gäller anslag till

biobränsle.

Insatser för ny energiteknik

Förslagen i budgetpropositionen om medel till investeringar i

vindkraftverk och solvärmeanläggningar är även de otillräckliga;

anslaget bör ökas med 300 miljoner kronor. Såsom utvecklas i

motion 1992/93:N432 (v) bör 50 miljoner kronor av detta belopp

avse solvärmeanläggningar och resterande medel vindkraftverk.

Riksdagen bör besluta i enlighet härmed.

Programmet för effektivare användning av energi

Det är angeläget, menar vi inom Vänsterpartiet, att begreppen

energieffektivisering och energisparande hålls i sär.

Effektivisering innebär att man tillfredsställer ett givet

energibehov med lägre energiåtgång. Sparande, däremot, går ut på

att energibehovet minskas. Exempel på effektivisering är byte

till högisolerande fönster; exempel på sparande är sänkning av

inomhustemperaturen.

Energiaktörer har både teoretiskt och praktiskt visat hur man

med modern energiteknik kan göra stora effektivitets- och

sparvinster. En målmedveten satsning från statsmakternas sida är

emellertid nödvändig för att sådana vinster skall kunna

nyttiggöras. Regeringen bör därför anmodas att förelägga

riksdagen ett förslag till hur energieffektivisering och

energisparande skall utvecklas. Jag stöder härigenom det nu

berörda yrkandet i motion 1992/93:N432 (v).

Energinormer för hushållsapparater

Jag ansluter mig till den uppfattning som företrädarna för

Socialdemokraterna har anmält i reservation 7 om det angelägna i

att det införs obligatoriska energinormer för hushållsapparater.

Avveckling av kärnkraften

Kärnkraftsavvecklingen måste inledas omedelbart.

Från Vänsterpartiets sida kan vi nämligen aldrig acceptera en

teknik som för evig tid hotar landet vi lever i eller våra

grannländer. Det är heller inte försvarbart att en teknik

används för att kunna upprätthålla en överkonsumtion av energi

och som därmed blockerar utvecklingen och användningen av

miljöacceptabla energislag och hämmar energieffektivisering och

energisparande.

Argumentet att kärnkraften är miljövänlig -- i så måtto att

den inte ger upphov till några klimatproblem -- saknar bärkraft;

rapporter från Förenta staterna visar nämligen att varje dollar

som investeras i energieffektivisering ger en minskning av

koldioxidutsläppen som är sju gånger större jämfört med om

motsvarande belopp skulle investeras i ett nytt kärnkraftverk.

Sveriges överskott i elproduktionskapacitet överstiger vida

kapaciteten hos en eller två reaktorer. Beräkningar av det

framtida elbehovet visar att vi har flera år på oss att utveckla

alternativa energislag och ställa om energisektorn. Avstängning

av en reaktor skulle utgöra en betydelsefull signal till

aktörerna inte bara när det gäller att kärnkraften de facto

skall avvecklas utan också att avvecklingen skall vara genomförd

år 2010. Avvecklingen bör inledas genom att de två reaktorerna i

Barsebäck -- så snart det är juridiskt möjligt -- stängs av för

gott.

För möjliggörande av detta krävs uppenbarligen lagstiftning.

Riksdagen bör anmoda regeringen att framlägga ett förslag med

detta syfte.

Regeringen bör också för riksdagen presentera en

avvecklingsplan för kärnkraften. Härutöver bör en plan upprättas

för en snabbavveckling; en sådan är oundgänglig vid en sådan

katastrofsituation som på intet sätt är utesluten att döma av

bara de senaste tillbuden i våra svenska kärnkraftverk. Genom

ett uttalande av riksdagen som innefattar de nu nämnda

åtgärderna blir berörda förslag i motion 1992/93:N423 (v)

tillgodosedda.

Kärnkraftens avfall

Problemet med det radioaktiva avfallet har inte kommit närmare

sin lösning. Därför bör, menar jag, en utredning tillsättas med

uppgift att lägga fram förslag som går ut på att

kärnkraftsproduktionens olika slags avfall kommer att

omhändertas på ett godtagbart sätt. Utredningen bör i

överväganden beakta de nya internationella erfarenheter som har

gjorts på området. Ett uttalande av riksdagen i linje härmed

skulle tillgodose motion 1992/93:N423 (v) i nu aktuell del.

Internationell avveckling av kärnkraften

Också på det internationella planet har Sverige ett ansvar för

kärnkraftens användning.

Det faktum att Sverige har uttalat sig för en avveckling bör

leda till att vårt land bör agera för en motsvarande avveckling

även i andra delar av världen.

Samtidigt har det blivit alltmer uppenbart att

Internationella Atomenergiorganet (IAEA) inte klarar av sin

uppgift att både främja en fredlig användning av kärnkraften och

samtidigt hindra en spridning av klyvbart material för militär

användning. Sverige måste därför ta initiativ för att IAEA:s

kärnkraftsfrämjande roll skall upphöra. En sådan inskränkning i

dess verksamhet skulle bidra till en minskad spridning av

kärnvapen.

Genom ett uttalande av riksdagen med denna inriktning blir

berört yrkande i motion 1992/93:N423 (v) tillgodosett.

Vattenkraft

Den småskaliga vattenkraften lämnar ett betydelsefullt bidrag

till landets elförsörjning. Det är samtidigt motiverat att

verkningsgraden för sådana anläggningar ökas; detta kan enligt

min uppfattning göras utan att belastningen på miljön tar

överhanden. En uppgradering i den storleksordning som förutsätts

i motion 1992/93:N432 (v) motsvarar 3--4 TWh eller vad en

kärnreaktor producerar. I likhet med vad som föreslås i

nyssnämnda motion anser jag att 100 miljoner kronor bör anslås

för detta ändamål. Riksdagen bör sålunda hemställa att

regeringen framlägger förslag härom.

Vindkraft

Vindkraften har två stora fördelar -- den är förnybar och den

har endast en ringa effekt på miljön. Dess nackdelar -- inverkan

på landskapsbilden och buller -- är försumbara, särskilt jämfört

med åsynen av alla de vägar, järnvägar och kraftledningssgator

som skär sönder landskapsbilden. Även buller från bilismen på

vägarna innebär starkt störande inslag.

Regeringen bör -- såsom begärs i motion 1992/93:N432 (v) --

lägga fram ett förslag till plan för ökad användning av

vindkraft; målet skall vara att detta energislag skall bidra

till vår energiförsörjning med 20 TWh år 2010.

Solenergi

Även solenergi har fördelen att var förnybar och samtidigt

inte ge några utsläpp av miljöskadliga ämnen. Rapporter visar

att utvecklingen av solenergi har varit framgångsrik. I flera

avseenden återstår emellertid nödvändigt utvecklingsarbete.

Såvitt gäller solvärmeutvinning behövs ytterligare insatser för

att en effektiv lagring av värmen skall åstadkommas. Riksdagen

bör anmoda regeringen att kräva en utvecklingsplan som går ut på

att solenergi bör tillföra minst 15 TWh till energiförsörjningen

år 2010. Ett uttalande med denna inriktning innebär att motion

1992/93:N432 (v) tillgodoses i nu aktuell del.

Uppgradering av kraftöverföringsnätet

Som ett inslag i energieffektiviseringen i Sverige bör en

uppgradering -- eller modernisering -- göras när det gäller

kraftöverföringsnätet. En sådan åtgärd kan vara att man

tidigarelägger utbytesprogram som förbättrar verkningsgraden och

minskar förlusterna. Regeringen bör anmodas att ombesörja en

sådan åtgärd som begärs i motion 1992/93:N432 (v) i denna del.

Miljöhänsyn i lagstiftningen på elområdet

I likhet med vad som sägs i motion 1992/93:N432 (v) anser jag

att lagstiftningen som berör energimarknaden bör ses över

utifrån ett miljöperspektiv. I en sådan utredning bör även

frågan om den ökade internationaliseringens effekter på området

beaktas.

Ett uttalande av riksdagen i linje härmed innebär att motionen

blir tillgodosedd i berörd del.

Uppskov med avregleringen av elmarknaden

Det finns starka skäl att överväga om avregleringen av

elmarknaden bör skjutas upp. Enligt min mening bör

erfarenheterna av avregleringen i andra länder avvaktas innan

Sverige ger sig in på en sådan osäker väg. Det är också

angeläget att de risker för försämrad säkerhet i elsystemet som

kan bli följden av en friare marknad har undanröjts.

Riksdagen bör sålunda genom ett uttalande riktat till

regeringen ansluta sig till vad som har förordats i motion

1992/93:A423 (v) om uppskov med avregleringen av elmarknaden.

Statens ansvar för anställda inom Vattenfall AB

Jag ansluter mig till den reservation som de

socialdemokratiska ledamöterna i utskottet har anmält i denna

fråga.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets

hemställan under momenten 1, 2, 8, 10, 15, 21, 22, 24, 26--28,

32, 33 och 35 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmänna riktlinjer

att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga

13 punkt E moment 10, med bifall till motionerna 1992/93:Jo706

yrkande 3 och 1992/93:N432 yrkande 9 och med anledning av

motionerna 1992/93:Jo630 yrkande 27 och 1992/93:N434 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående

anförts i denna del,

2. beträffande en klimatstrategi inom energiområdet

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N432 yrkande 10,

med anledning av motionerna 1992/93:Jo86 yrkande 2 och

1992/93:N410 yrkande 1 och med avslag på proposition 1992/93:179

bilaga 4 moment 1 som sin mening ger regeringen till känna vad i

det föregående anförts i denna del,

8. beträffande främjande av biobränslebaserad

kraftvärmeproduktion

att riksdagen

a) med anledning av proposition 1992/93:179 bilaga 3 moment 2

och med avslag på motion 1992/93:Jo91 yrkande 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna

del,

b) med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga 10 punkt

J2 och med bifall till motion 1992/93:N432 yrkande 8 i

ifrågavarande del till Bidrag för ny energiteknik för

budgetåret 1993/94 under nionde huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 500000000 kr,

10. beträffande insatser för ny energiteknik

att riksdagen

a) med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt E

moment 2 godkänner vad i det föregående anförts om inriktningen

av stöd till vissa solvärmeanläggningar,

b) med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt

E7 och med bifall till motion 1992/93:N432 yrkande 8 i

ifrågavarande del till Insatser för ny energiteknik för

budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 522 000000 kr,

15. beträffande programmet för effektivare användning av

energi

att riksdagen

a) med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt E

moment 1 och med bifall till motion 1992/93:N432 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående

anförts i denna del,

b) (= utskottet),

21. beträffande avveckling av kärnkraften

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Jo88 yrkande

2, 1992/93:N417 yrkandena 1 och 2, 1992/93:N423 yrkandena 1--4

och 1992/93:A811 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad i det föregående anförts i denna del,

22. beträffande kärnkraftens avfall

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N423 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående

anförts i denna del,

24. beträffande internationell avveckling av kärnkraften

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N423 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående

anförts i denna del,

26. beträffande vattenkraft

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N401 och

1992/93:N432 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna

vad i det föregående anförts i denna del,

27. beträffande vindkraft

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N432 yrkande 11

som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående

anförts i denna del,

28. beträffande solenergi

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N432 yrkande 12

som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående

anförts i denna del,

32. beträffande uppgradering av kraftöverföringsnätet

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N432 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående

anförts i denna del,

33. beträffande miljöhänsyn i lagstiftningen på elområdet

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N432 yrkande 14

som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående

anförts i denna del,

35. beträffande uppskov med avregleringen av elmarknaden

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:A423 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående

anförts i denna del.

Regeringens lagförslag

Bilaga 1

Av utskottet framlagt förslag till ändring av 16§ lagen

(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar

Bilaga 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16§

Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer som regeringen bestämmer

får meddela föreskrifter får meddela föreskrifter

om avgifter för myndighets om avgifter för myndighets

verksamhet som sker med verksamhet som sker med

stöd av denna lag. Med stöd av denna lag.

myndighet jämställs

riksprovplats som avses i

22§.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

1992/93:AU5y

Bilaga 3

Statens ägaransvar vid bolagisering m.m.

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle

att yttra sig över motionerna 1992/93:A216, 1992/93:A267,

yrkande 21, 1992/93:A423, yrkandena 3 och 4 samt 1992/93:A473,

vilka handlar om att staten bör ta sitt ägaransvar för de

anställda vid Vattenfall i samband med de

organisationsförändringar som pågår.

Bakgrunden till motionsyrkandena är följande. Vattenfall har

genom beslut i december 1992 aviserat en större omorganisation

och stora rationaliseringar i syfte att möta en framtida,

hårdare konkurrens på elmarknaden. En konsekvens av Vattenfalls

beslut är att ca 300 arbetstillfällen försvinner på vissa orter

i Norrland.

Vattenfall har i samband med beslutet bl.a. utfäst sig att

bidra till att skapa nya arbetstillfällen på de orter som berörs

av omorganisationen. Ett arbete har också satts i gång för att

utröna vilka tänkbara insatser som kan komma i fråga på dessa

orter.

Enligt en utredning som Vattenfall har gjort kommer vissa

kommuner att drabbas särskilt hårt i samband med

omorganisationen. Det gäller Jokkmokk i Norrbottens län, Norsjö

och Storuman i Västerbottens län, Sollefteå i Västernorrlands

län samt Älvkarleby i Uppsala län. Det sammanlagda

sysselsättningsbortfallet utgör en väsentlig del av den totala

arbetsstyrkan i resp. kommun. Dessa kommuner kommer därför

enligt Vattenfalls bedömning att behöva de största insatserna.

Av nämnda kommuner kommer, fortfarande enligt nyssnämnda

utredning, Jokkmokks kommun att drabbas hårdast.

I motion A267 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) framhålls att

statliga företag, som exempelvis Vattenfall, för skogslänen har

inneburit jobb och möjligheter till industriell utveckling. De

avkastningskrav som nu ställs på Vattenfall innebär att hela

bygder ödeläggs till följd av uppsägningar. Motionärerna anför

som exempel härpå situationen i Jokkmokks kommun och anser att

staten måste ta sitt ansvar för de anställda vid Vattenfall.

Även i motionerna A216 av Britta Bjelle (fp), A423 av Bengt

Hurtig och Jan Jennehag (v) samt A473 av Monica Öhman m.fl. (s)

framhålls situationen i Jokkmokks kommun och statens ansvar i

samband med Vattenfalls neddragningar där. I motion A423 pekas

på behovet av insatser även i Sollefteå kommun. Britta Bjelle

anser att det behövs en arbetsgrupp som med statliga medel

aktivt skall arbeta för att skapa arbetstillfällen i Jokkmokk.

Utskottet har erfarit att den utfästelse som Vattenfall gjorde

i samband med decemberbeslutet har resulterat i att bolaget

planerar att svara för en insats under en femårsperiod som

komplement till statliga regional- och arbetsmarknadspolitiska

insatser för att kompensera för det bortfall av sysselsättning

som uppstår genom den föreslagna omorganisationen. Det

utvecklingsprogram som arbetats fram tillsammans med de

inblandade kommunerna utgår från målsättningen att i de hårdast

drabbade kommunerna skapa lika många nya arbetstillfällen som de

som försvinner.

Det bör dessutom noteras att samtliga direkt inblandade

kommuner har uttryckt önskemål om att själva få bereda och

besluta om insatser inom ramen för den lokala näringspolitik som

bedrivs. Flera av kommunerna har redan långt framskridna

projektidéer som man vill förverkliga.

Några närmare detaljer om de olika utvecklingsprojekten har

man på ansvarigt håll inom Vattenfall inte velat ge eftersom

många av projekten är av affärsmässigt känslig natur.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att arbetet med att

få fram alternativa arbetstillfällen i de av neddragningarna

berörda orterna har satts i gång och resulterat i ett

principprogram för de hårdast drabbade kommunerna. Medel avsätts

även för att starta enstaka mindre projekt i övriga berörda

kommuner. Mot denna bakgrund anser utskottet att förslagen i

motionerna är tillgodosedda. De bör därför inte föranleda någon

riksdagens åtgärd. Som en konsekvens härav avstyrker

arbetsmarknadsutskottet motionerna A216, A267, A423 och A473, i

förekommande fall i berörda delar.

Stockholm den 15 april 1993

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Ingela Thalén

I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson

(fp), Anders G Högmark (m), Kjell Nilsson (s), Georg Andersson

(s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Charlotte

Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Laila Strid-Jansson (nyd),

Isa Halvarsson (fp), Johnny Ahlqvist (s), Kent Olsson (m), Berit

Andnor (s) och Rose-Marie Frebran (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande mening

Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner,

Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser

att den del av utskottets yttrande som börjar med

"Sammanfattningsvis konstaterar" och slutar med "berörda delar"

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning måste regionalpolitiskt tänkande

prägla skilda politikområden om regional balans skall uppnås.

Det är regeringen som har det yttersta ansvaret för att så

sker. Därför måste formerna för samordning av statens insatser

inom och mellan olika samhälls- och politikområden utvecklas så

att de regionalpolitiska målen främjas.

Det gäller inte minst den verksamhet som bedrivs genom

statliga verk, myndigheter och bolag. Rationaliseringar måste

genomföras för att statlig verksamhet skall vara effektiv, men

en samordning och en helhetssyn måste prägla arbetet så att inte

målsättningen om regional balans går förlorad.

Statliga företag som Vattenfall, LKAB, ASSI och SSAB har för

skogslänen inneburit jobb och möjligheter till industriell

utveckling. Den nu pågående processen med privatiseringar och

utförsäljningar av statlig egendom innebär ett allvarligt hot

mot sysselsättningen i skogslänen. Redan nu innebär de

avkastningskrav som ställs på Vattenfall att hela bygder

riskerar att ödeläggas till följd av uppsägningar. Staten kommer

härigenom att brista i sitt ansvar som ägare till bolaget.

Utskottet anser att riksdagen bör ge regeringen till känna att

staten måste ta sitt ägaransvar för de anställda vid Vattenfall.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker

arbetsmarknadsutskottet motionerna A267, yrkande 21 och A473.

Motion A423 yrkandena 3 och 4 får med detta ställningstagande

anses tillgodosedd. Motion A216 avstyrks.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Hans Andersson (v) anför:

Jag instämmer i vad som anförts i den till detta yttrande

fogade avvikande meningen.

Därutöver anser jag att regeringen bör vidta åtgärder så att

sysselsättningen inte minskar i de Norrlandskommuner som berörs

samt att särskilda insatser behövs i Jokkmokks och Sollefteå

kommuner.

Jag ansluter mig således till de synpunkter som förs fram i

motion A423 yrkandena 3 och 4.

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning2

Proposition 1992/93:100 bilaga 102

Proposition 1992/93:100 bilaga 132

Proposition 1992/93:100 bilaga 154

Proposition 1992/93:179 bilaga 35

Proposition 1992/93:179 bilaga 45

Motionerna6

Utskottet11

Riktlinjer för energipolitiken11

Allmänna riktlinjer11

En klimatstrategi inom energiområdet13

Myndighetsorganisationen på energiområdet, m.m.14

Bioenergiforskning15

Inledning15

Utvecklingsprogram för mindre panncentraler för biobränsle16

Utveckling av ny teknik för etanolframställning16

Anslag20

Lokalisering av forskning m.m. om biobränslen20

Utveckling och introduktion av ny energiteknik21

Främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion21

Riktlinjer21

Anslag21

Viss lokalisering av biobränsleproduktion22

Insatser för ny energiteknik22

Riktlinjer22

Anslag23

Insatser för miljöanpassade fordon och drivmedel23

Riktlinjer23

Anslag23

Stöd till utbyggnad av fjärrvärme23

Riktlinjer23

Anslag24

Bidrag till Energiteknikfonden25

Miljölån25

Effektivare användning av energi26

Riktlinjer26

Anslag27

Energinormer för hushållsapparater m.m.27

Bränsletillförsel28

Fossila bränslen28

Torvbrytning i Härjedalen29

Vissa biobränslen30

Biogas30

Vegetabiliska oljor31

Elproduktion32

Inledning32

Kärnkraft33

Avveckling av kärnkraften33

Kärnkraftens avfall35

Bekostande av cesiumprovtagning35

Internationell avveckling av kärnkraften36

Statens kärnkraftinspektion m.m.36

Vattenkraft36

Vindkraft37

Solenergi37

Vågenergi38

Elmarknad38

Verksamheten vid Svenska kraftnät38

Omlokalisering av Svenska kraftnäts huvudkontor39

Uppgradering av kraftöverföringsnätet39

Miljöhänsyn i lagstiftningen på elområdet40

Mottagningsplikt avseende el40

Uppskov med avregleringen av elmarknaden41

Statens ansvar för anställda inom Vattenfall AB42

Utbyggnad av det nordiska elnätet till övriga Europa46

Elsäkerhet47

Ändring i ellagen47

Anslag47

Försörjningsberedskap48

Oljelagring m.m.48

Riktlinjer48

Anslag48

Åtgärder inom delfunktionen Elkraft49

Garantier m.m.49

Hemställan49

Reservationer

1. Allmänna riktlinjer (s)56

2. Allmänna riktlinjer (nyd)57

3. En klimatstrategi inom energiområdet (s)57

4. Anslag till bioenergiforskning (s)58

5. Insatser för miljöanpassade fordon och drivmedel (s)59

6. Stöd till utbyggnad av fjärrvärme (s)59

7. Energinormer för hushållsapparater m.m. (s)60

8. Förutsättningarna för naturgasverksamhet i Vattenfall

Naturgas AB, m.m. (s)60

9. Statens ansvar för anställda inom Vattenfall AB (s)61

Särskilt yttrande

Uppskov med avregleringen av elmarknaden (s)62

Meningsyttring av suppleant (v)63

Bilagor

1. Regeringens lagförslag70

2. Av utskottet framlagt förslag till ändring i den s.k.

ellagen72

3. Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1992/93:AU5y73