Bet. 1992/93:NU33

Näringsutskottets betänkande

1992/93:NU33

Ändringar i minerallagen

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

1992/93

NU33

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1992/93:238 om ändringar i minerallagen

m.m.,

dels fem motioner som har väckts med anledning av

propositionen.

Sammanfattning

I propositionen framläggs förslag om vissa ändringar i

minerallagen m.m. Regeringen föreslår bl.a. att giltighetstiden

för en bearbetningskoncession skall förlängas från tio till

femton år. Utskottet anser dock, med instämmande i vad som krävs

i två motioner (s; m), att giltighetstiden bör förlängas till

tjugofem år.

Övriga förslag i propositionen tillstyrks av utskottet. Ett av

dessa innebär att institutet kronoandel, enligt vilket staten

har rätt att bli hälftenägare i varje gruvprojekt, skall

avvecklas. Likaså godtar utskottet regeringens förslag om ett

avskaffande av lämplighetskravet vid bearbetningskoncession;

utskottet delar regeringens uppfattning att sökandens

lämplighet styrks redan genom kravet på s.k. malmbevisning. I en

reservation (s) -- till vilken även suppleanten från

Vänsterpartiet ansluter sig -- anförs att också i fortsättningen

bör det krävas att sökanden bedöms vara allmänt lämplig att

utvinna det aktuella mineralet och därtill lämplig i övrigt.

Likaså tillstyrker utskottet regeringens förslag om att

bestämmelser införs i minerallagen för att skyddet för

nationalparker m.m. vid undersökningsarbete och bearbetning

skall stärkas. När det gäller naturreservat och obrutna

fjällområden betonar utskottet vikten av en enhetlig tolkning

och tillämpning av reglerna för dispens; därmed avstyrks en

motion (s) i vilken det framförs farhågor för att alltför stora

mineralrika områden skulle skyddas genom lagändringen.

Propositionen

I proposition 1992/93:238 (Näringsdepartementet) föreslås att

riksdagen antar av Lagrådet granskade förslag till

1. lag om ändring i minerallagen (1991:45),

2. lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.

Lagförslagen återges i bilaga 1. Lagändringarna föreslås

träda i kraft den 1 juli 1993.

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är

följande:

1992/93:N55 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ändringar i minerallagen.

1992/93:N56 av Hans Dau (m) vari yrkas att riksdagen beslutar

att bearbetningskoncession meddelas för tjugofem år om inte

sökanden begär kortare tid.

1992/93:N57 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om återupptagande av statlig prospektering,

2. avslår regeringens förslag till ändring av minerallagen

4kap. 2§ avseende lämplighetskriteriet,

3. avslår regeringens förslag till ändring av bestämmelserna

om kronoandel i 1kap. 6§ och 11kap. minerallagen och 12§

lagen om vissa torvfyndigheter,

4. avslår regeringens förslag om ändring av bestämmelserna om

bearbetningskoncessionens längd i [4kap.] 7§ minerallagen.

1992/93:N58 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att lämplighetskriteriet i 4kap. 2§ bör kvarstå,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utökad koncessionstid till 25 år med en

förlängningsmöjlighet på 10 år,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kronoandelssystemet,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om dispensregler vad gäller undersökningsarbete på

skyddade områden.

1992/93:N59 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag om ett borttagande av karenstiden

efter tio års undersökningstillstånd.

Utskottet

Inledning

I proposition 1992/93:238 framläggs förslag om ändringar i

minerallagen (1991:45) och i lagen (1985:620) om vissa

torvfyndigheter.

Ändringarna i minerallagen har huvudsakligen till syfte att

gruvdriften i landet skall främjas. Propositionen innefattar

också förslag som går ut på att skyddet för nationalparker m.m.

skall stärkas genom att bestämmelser härom införs även i

minerallagen.

För att generellt bättre förutsättningar skall skapas för

prospektering och gruvdrift i landet föreslår regeringen att

bestämmelserna i minerallagen ändras i följande tre avseenden.

Kravet på sökandens lämplighet för att få bearbetningskoncession

tas bort. Giltighetstiden för bearbetningskoncession förlängs

från tio till femton år. Vidare avvecklas institutet kronoandel,

dvs. statens rätt att bli hälftenägare i varje gruvprojekt.

För att skyddet för nationalparker m.m. skall utökas förordar

regeringen att det i minerallagen införs förbud mot

undersökningsarbete och bearbetning i sådana områden.

Ändringen i lagen om vissa torvfyndigheter innebär att statens

rätt att i meddelade koncessioner för energitorv föreskriva om

produktionsavgifter m.m. tas bort.

Den nuvarande ordningen enligt minerallagen bör behållas då

den är till fyllest, anförs i motion 1992/93:N55 (-). Motionären

föreslår därför att riksdagen skall avslå det framlagda

förslaget till ändringar i denna lag.

Utskottet, som konstaterar att motionären inte har

utvecklat något närmare motiv för sitt förslag, avstyrker

nyssnämnda motion.

Minerallagen

Undersökningstillstånd

Minerallagen innehåller bestämmelser avseende vissa

mineraliska ämnen, s.k. koncessionsmineral. Tillståndsgivning

görs i två etapper, nämligen för undersökningsarbete och för

bearbetning. Med undersökningsarbete avses arbete för att

dels påvisa en fyndighet av ett sådant mineral, dels utröna

fyndighetens sannolika ekonomiska värde och dess beskaffenhet i

övrigt. Giltighetstiden, som är tre år, kan förlängas med högst

tre år och därefter med ytterligare högst fyra år. Sammantaget

kan giltighetstiden alltså uppgå till tio år.

I lagen finns bestämmelser om karenstid. Dessa innebär att när

ett undersökningstillstånd -- eller en bearbetningskoncession --

har upphört att gälla kan en ansökan från tillstånds- eller

koncessionshavaren om ett nytt undersökningstillstånd

beträffande mark inom samma område inte prövas förrän tre år har

förflutit från det att tillståndet eller koncessionen upphörde

att gälla. Om det finns synnerliga skäl får Bergmästaren -- den

regionala förvaltningsmyndigheten -- medge undantag från

bestämmelsen. I lagens förarbeten (prop. 1988/89:92 s. 94) anges

exempel på sådana skäl. Det betonas dock att stor restriktivitet

bör iakttas vid medgivande om undantag.

Trots ett intensivt arbete kan det behövas tid för

undersökningsarbete utöver maximalt tillåtna tio år, hävdas det

i motion 1992/93:N59 (kds). Om innehavaren kan visa att arbete

fortfarande pågår efter tio år och att orsaken härtill är

förenlig med kravet på seriöst företagande borde en förlängning

kunna medges utan någon karenstid. Motionären påpekar att en ny

sökande -- t.ex. en konkurrent till den förre tillståndshavaren

-- inte drabbas av bestämmelsen.

Enligt utskottets uppfattning är kravet på en viss

karenstid motiverat med hänsyn till risken för kringgående av

reglerna om giltighetstid. Utskottet erinrar härvid om den

möjlighet till dispens som lagen medger. Några negativa

erfarenheter av bestämmelsens tillämpning i den nya minerallagen

har av naturliga skäl ännu inte redovisats; lagen har varit i

kraft i knappt ett år. Med det anförda avstyrker utskottet

motion 1992/93:N59 (kds).

Lämplighetskravet vid bearbetningskoncession

Med bearbetning avses utvinning och tillgodogörande av ett

koncessionsmineral. Tre krav för bearbetningskoncession

uppställs i minerallagen. Fyndigheten skall sannolikt kunna

tillgodogöras ekonomiskt; detta innebär att s.k. malmbevisning

skall företes. Vidare skall sökanden vara lämplig att bearbeta

fyndigheten. Slutligen skall fyndighetens belägenhet och art

inte göra det olämpligt att sökanden får den begärda

koncessionen.

Härutöver krävs att det inte finns något hinder enligt lagen

(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (den s.k.

naturresurslagen).

Lämplighetskravet tar sikte på de förhållanden som rör

sökanden. Något förenklat innebär kravet att sökanden skall

antas ha dels förmåga -- i form av såväl teknisk kompetens som

ekonomiska resurser -- att bedriva bearbetning, dels en seriös

avsikt att fullfölja projektet.

Regeringen föreslår nu att kravet på lämplighet för att få

bearbetningskoncession tas bort. Två motiv härför redovisas. Det

ena går ut på att kravet är överflödigt. Lämplighetskravet kan

nämligen, anför regeringen, anses vara uppfyllt redan genom

kravet på malmbevisning, eftersom detta förutsätter att sökanden

besitter såväl kompetens som omfattande ekonomiska resurser.

Även sökandens avsikt att få till stånd utvinning visas genom

företedd malmbevisning, framhålls det. Det andra motivet är att

ett lämplighetskrav kan minska prospekteringsviljan.

I två fall bör dock lämplighetskravet behållas, anser

regeringen. Det ena är då någon genom överlåtelse från

koncessionshavaren förvärvar en koncession; förvärvaren har ju

inte presterat någon malmbevisning. Det andra fallet är vid

koncession för utvinning av olja och gasformiga kolväten. I

detta fall bör ett fortsatt krav på lämplighet gälla eftersom

utvinning av sådana fyndigheter är förenad med särskilda risker

med avseende på miljön och arbetarskyddet. Vidare kan

fyndigheten äventyras genom oskicklig bearbetning, påpekar

regeringen.

Det är av största vikt att sökanden av en

bearbetningskoncession är lämplig att exploatera en fyndighet,

framhålls det i motion 1992/93:N58 (s). Motionärerna motsätter

sig därför att lämplighetskravet slopas.

I samma riktning går kravet i motion 1992/93:N57 (v). All

internationell erfarenhet visar att lämplighetsprövningen är ett

bra instrument, anförs det.

Utskottet anser -- i likhet med regeringen -- att

lämplighetskravet inte fyller någon självständig funktion. Som

regeringen anför kan kravet på malmbevisning tillgodose samma

syfte. Det kan heller inte uteslutas att ett uttryckligt

lämplighetskrav inverkar hämmande på företagens intresse för att

driva prospekteringsverksamhet i landet. Risken finns att krav

på sökandens lämplighet begränsar antalet aktörer till dem som

redan är etablerade när det gäller prospektering och gruvdrift.

Utskottet delar uppfattningen att lämplighetskravet bör gälla

även i fortsättningen vid förvärv av koncession och vid

utvinning av olja och gasformiga kolväten. I det senare fallet

är -- som regeringen påpekar -- en exploatering av fyndigheten

förenad med risker av en helt annan karaktär än vid övriga

koncessionsmineral. Utskottet vill särskilt betona hänsynen till

miljön och arbetarskyddet som skäl för att lämplighetskravet bör

vara kvar i detta fall.

Mot bakgrund av det sagda tillstyrker utskottet regeringens

förslag. Härav följer att motionerna 1992/93:N58 (s) och

1992/93:N57 (v) avstyrks, båda i nu aktuellt avseende.

Giltighetstiden för bearbetningskoncession

För närvarande uppgår giltighetstiden för

bearbetningskoncession till tio år. Regeringen anser att en

förlängning är motiverad och föreslår att tiden skall vara

femton år om inte sökanden begär kortare tid. Vidare skall

giltighetstiden därefter förlängas med tio år i sänder om inte

koncessionshavaren begär kortare tid. Det anges också att

mineraltekniskt, metallurgiskt eller annat utvecklingsarbete --

som utförs i syfte att möjliggöra utvinnning av fyndigheten --

skall kvalificera för rätt till förlängning av koncessionstiden

utan föregående intresseavvägning enligt naturresurslagen.

I tre motioner aktualiseras frågan om giltighetstiden för

bearbetningskoncession.

En förlängning som går utöver regeringens förslag -- nämligen

till 25 år -- förordas i motion 1992/93:N58 (s). Motionärerna

betonar att mineralutvinning är en mycket långsiktig och

kapitalkrävande verksamhet.

Motsvarande förslag om en tjugofemårig giltighetstid förs fram

i motion 1992/93:N56 (m) med hänvisning bl.a. till vad som

gäller i flertalet andra länder.

En motsatt uppfattning redovisas i motion 1992/93:N57 (v).

Upphovsmännen till denna motion anser att redan den förlängning

som förespråkas i propositionen -- från tio till femton år --

minskar statens möjligheter att förhindra passivitet när det

gäller viktiga fyndigheter. De yrkar därför avslag på

regeringens förslag.

Inledningsvis vill utskottet konstatera att kritik mot

nuvarande giltighetstid på tio år har förts fram i olika

sammanhang. Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att

giltighetstiden bör förlängas.

Enligt vad utskottet har erfarit är de beviskrav -- bl.a. när

det gäller borresultat -- som Sveriges geologiska undersökning

(SGU) uppställer mycket höga. Kostnaderna för att kunna motsvara

kraven är oftast avsevärda. Mot denna bakgrund kan även den

förlängning som regeringen föreslår te sig alltför begränsad.

Det finns, anser utskottet, vägande skäl för att giltighetstiden

skall uppgå till 25 år om inte sökanden begär kortare tid. En

sådan tidsrymd skulle bättre kunna tillgodose företagens behov

av att kunna säkra en malmbas som långsiktigt tryggar

verksamheten. Det är vidare angeläget med långsiktiga spelregler

för en bransch av det slag som gruvnäringen representerar.

Utskottet vill vidare framhålla att en tjugofemårig

giltighetstid ligger mer i linje med vad som gäller i många

andra länder. Det förtjänar också att påpekas att en sådan

giltighetstid som utskottet nu förordar innebär en återgång till

vad som gällde enligt 1974 års gruvlag, en av föregångarna till

minerallagen.

Med hänvisning till det nu anförda bör riksdagen ansluta sig

till utskottets förslag om en förlängning av giltighetstiden för

bearbetningskoncession till 25 år. Genom ett sådant beslut blir

motionerna 1992/93:N58 (s) och 1992/93:N56 (m) tillgodosedda,

den förra i berörd del. Det aktuella yrkandet i motion

1992/93:N57 (v) kan utskottet -- som framgått -- inte instämma

i; det avstyrks sålunda.

Avveckling av kronoandelsinstitutet

I en bearbetningskoncession som meddelas någon annan än staten

har staten rätt till andel med hälften. En sådan kronoandel får

helt eller till viss del överlåtas eller upplåtas. Staten kan

även avstå från kronoandel.

Regeringen föreslår nu att kronoandelsinstitutet avvecklas.

I motion 1992/93:N58 (s) förklarar sig motionärerna vilja

godta detta förslag. De anser emellertid att två villkor bör

kunna uppställas i anslutning till en sådan avveckling. Staten

bör i fortsättningen kunna kräva att företagen ökar sin

prospektering i den utsträckning som motsvarar värdet av

kronoandelen, sägs det. Vidare anförs att staten -- liksom

hittills -- utan ersättning bör få en redovisning för företagens

undersökningsarbete. Motionärerna begär att riksdagen skall göra

ett uttalande i linje härmed.

För ett bibehållande fullt ut av kronoandelsinstitutet

pläderas däremot i motion 1992/93:N57 (v). Motionärerna anger

tre motiv för att propositionen bör avslås i denna del. Staten

bör ha möjlighet att påverka att en fyndighet verkligen bryts,

anförs det. Vidare är det rimligt att statens inflytande bevaras

när det gäller detta speciella slag av naturresurser. Det tredje

skälet har anknytning till ett annat förslag i motionen som går

ut på att den statliga prospekteringsverksamheten bör

återinföras (utskottet behandlar detta förslag i ett följande

avsnitt). Enligt motionärernas uppfattning kan intäkterna från

kronoandelssystemet bidra till finansieringen av sådan

prospekteringsverksamhet.

Enligt minerallagen är den som har utfört undersökningsarbeten

skyldig att lämna redovisning för dessa till Bergmästaren om

insatserna inte har resulterat i någon bearbetningskoncession.

Av redovisningen skall framgå vem som har utfört undersökningen,

vilken typ av undersökningsarbete som har utförts, hur

omfattande undersökningen har varit och vem som förvarar

undersökningsresultaten. Det bör noteras att själva resultatet

av undersökningsarbetet däremot inte behöver redovisas för

staten.

I samband med riksdagens behandling av den nya minerallagen

(prop. 1988/89:92, bet. 1990/91:NU7) avslogs en motion (m) som

gick ut på att SGU skulle söka få till stånd frivilliga

överenskommelser med det begränsade antalet företag som bedriver

prospekteringsarbete i Sverige om redovisning för gjorda

undersökningsarbeten; någon lagreglering behövdes alltså inte

enligt motionärerna. Utskottet motiverade sin ståndpunkt med att

en lagbestämmelse i sak inte är mera betungande än en genomförd

ordning med frivilliga överenskommelser.

Utskottet anser att förslaget om avveckling av

kronoandelsinstitutet är välmotiverat.

Detta system, som infördes genom 1938 års gruvlag, innebär de

facto en extra beskattning på gruvverksamheten i Sverige. Det

minskar således företagens ekonomiska utrymme. Ett slopande av

institutet kronoandel främjar prospekteringen i landet och

kommer därmed att bidra till utvecklingen av en livskraftig

mineralindustri i Sverige. Utskottet vill samtidigt framhålla

att ett slopande av systemet innebär att gruvnäringen i detta

hänseende får samma villkor som gäller i många av Sveriges

konkurrentländer; någon motsvarighet till kronoandelsinstitutet

finns i princip inte i dessa länder.

Utskottet förutsätter att det ekonomiska utrymme som

tillskapas genom slopandet av kronoandelsinstitutet kommer

prospekteringen till del. Det ligger i företagens egna intressen

att bedriva en prospekteringsverksamhet som medger långsiktighet

i företagens verksamhet. Någon mer formaliserad ordning för att

återföra de slopade arrendeavgifterna till

prospekteringsverksamhet, i enlighet med vad som krävs i motion

1992/93:N58 (s), är utskottet emellertid inte berett att nu

föreslå.

Vad härefter gäller frågan om redovisning av företagens

undersökningsarbete -- en nyhet i 1991 års minerallag -- vill

utskottet påminna om att någon ändring i detta avseende inte

föreslås. Utskottet anser för sin del att bestämmelserna härom

är av värde, eftersom de syftar till att underlätta för

aktörerna inom den yrkesmässiga prospekteringsverksamheten att

få kännedom om huruvida undersökningsarbete har utförts inom ett

visst område och på vilket sätt det har skett.

Utskottet kan sålunda instämma i den grundläggande syn som

kommer till uttryck i motion 1992/93:N58 (s) och som går ut på

att prospekteringsverksamheten i landet på olika sätt skall

stimuleras. Utskottet tillstyrker att institutet kronoandel

avvecklas. Genom en sådan åtgärd och med hänvisning till vad

utskottet i övrigt har anfört i denna fråga torde motionen bli i

huvudsak tillgodosedd; den avstyrks därför i berörd del. Av det

sagda följer även att motion 1992/93:N57 (v) avstyrks såvitt här

är i fråga.

Utökat skydd för nationalparker m.m.

För närvarande finns bestämmelser i minerallagen om att

undersökningsarbete och bearbetning inte får äga rum inom vissa

angivna områden, exempelvis befästningsområden och i närheten av

vägar, bostadshus etc.

Regler om nationalparker och naturreservat finns i

naturvårdslagen (1964:822) och i nationalparksförordningen

(1987:938). I naturresurslagen finns bestämmelser till skydd för

obrutna fjällområden. Kritik har emellertid i olika sammanhang

-- bl.a. i riksdagsmotioner -- riktats mot att minerallagens

nyssnämnda bestämmelser om hinder mot undersökningsarbete och

bearbetning inte innefattar nationalparker, naturreservat och

obrutna fjällområden.

För att skyddet för dessa naturområden ytterligare skall

säkerställas föreslår regeringen att det i minerallagen införs

ett förbud mot undersökningsarbete dels i nationalpark och

område som statlig myndighet hos regeringen har begärt skall

avsättas till nationalpark, dels i naturreservat, dels ock i

obrutna fjällområden.

När det gäller dispens från det föreslagna förbudet i

minerallagen föreslås följande gälla. Ingen dispens skall kunna

medges när det gäller intrång i nationalpark; sådant får inte

ske utan riksdagens godkännande. Beträffande naturreservat kan

dispens utverkas hos länsstyrelsen enligt gällande bestämmelser

i naturvårdslagen. Även för obrutna fjällområden föreslås

länsstyrelsen kunna meddela dispens från förbudet.

Frågan om dispens från de nya skyddsreglerna aktualiseras i

motion 1992/93:N58 (s). Regeringens förslag innebär att mycket

stora områden i Sverige kommer att vara undantagna från

möjligheten att utföra undersökningsarbeten, heter det. Eftersom

den svenska berggrunden har en mycket hög potential av mineral

-- och ur ett europeiskt perspektiv är mycket intressant -- bör

även de nu aktuella områdena kunna undersökas.

Utskottet ansluter sig till regeringens förslag om att

regler för ett utökat skydd för nationalparker m.m. bör införas

i minerallagen. Såvitt gäller de farhågor som framförs i motion

1992/93:N58 (s) vill utskottet hänvisa till de möjligheter till

dispens som lagstiftningen medger såvitt gäller naturreservat

och obrutna fjällområden. Frågan om dispens skall prövas av

berörd länsstyrelse. I detta sammanhang vill utskottet betona

vikten av att dispensreglerna ges en enhetlig tolkning och

tillämpning. När det gäller undersökningsarbete m.m. i

nationalparker erinrar utskottet om att endast riksdagen kan

godkänna intrång i sådana områden.

Utskottet tillstyrker alltså propositionen i denna del och

avstyrker nyssnämnda motion i aktuellt avseende.

Minerallagen i övrigt

I propositionen förslås också att det nu gällande kravet i

minerallagen på att gruvföreståndare skall vara svensk

medborgare slopas med hänvisning till EES-avtalet. Förslaget har

inte föranlett några motionsyrkanden.

Utskottet tillstyrker även detta förslag i propositionen

liksom de övriga förslag som gäller minerallagen och som inte

har behandlats i det föregående.

Lagen om vissa torvfyndigheter

Som inledningsvis har nämnts föreslår regeringen även en

ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter. Förslaget

går ut på att statens möjlighet att i koncession föreskriva om

statligt deltagande i verksamheten eller om avgift till staten

tas bort.

I linje med sin invändning mot slopandet av

kronoandelssystemet avvisar upphovsmännen till motion

1992/93:N57 (v) även detta förslag.

Bestämmelsen om produktionsavgifter m.m. syftar bl.a. till att

tillförsäkra staten ett visst ekonomiskt utbyte av undersökning

och brytning av energitorv. Utskottet delar regeringens

uppfattning att bestämmelsen bör tas bort. Härigenom åstadkoms

en parallellitet till avvecklingen av kronoandelssystemet, som

har ett motsvarande syfte. Genom slopandet av bestämmelsen om

produktionsavgiften ökas samtidigt förutsättningar för

konkurrensneutralitet mellan torv och andra inhemska bränslen

när det gäller statliga pålagor. Av det sagda följer att

utskottet avstyrker det berörda yrkandet i motion 1992/93:N57

(v).

Statlig prospekteringsverksamhet

Till skillnad från många andra länder har Sverige avvecklat

sin statliga prospekteringsverksamhet, anförs det i motion

1992/93:N57 (v). Motionärerna begär att riksdagen uttalar sig

till förmån för ett återupptagande av denna verksamhet.

Riksdagen har nyligen avslagit en motion (s) vari krävdes att

statliga insatser för prospektering skulle återinföras och att

100 miljoner kronor skulle anslås för ändamålet. Utskottet

erinrade (bet. 1992/93:NU26) om att riksdagens beslut från våren

1992 om ändrad inriktning av statens insatser inom

mineralområdet syftar till att skapa generellt förbättrade

förutsättningar för prospekteringen. Utskottet hänvisade bl.a.

till utökade insatser inom baskarteringen. Motionen följdes upp

i en reservation (s), i vilken betonades att statligt stöd är av

vikt främst när det gäller s.k. fältprospektering och

industrimineral.

Utskottet intar samma ståndpunkt som då frågan om statliga

prospekteringsinsatser nyligen behandlades. Motion 1992/93:N57

(v) avstyrks alltså i detta avseende.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen avslår motion 1992/93:N55,

2. beträffande undersökningstillstånd

att riksdagen avslår motion 1992/93:N59,

3. beträffande lämplighetskravet vid

bearbetningskoncession

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:N57 yrkande 2

och 1992/93:N58 yrkande 1 antar det i proposition 1992/93:238

framlagda förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45)

såvitt gäller 4 kap. 2§,

res. 1 (s)

4. beträffande giltighetstiden för bearbetningskoncession

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N56 och

1992/93:N58 yrkande 2 och med avslag på motion 1992/93:N57

yrkande 4 antar det i proposition 1992/93:238 framlagda

förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45) såvitt

gäller 4kap. 7§ och punkt 7 b i övergångsbestämmelserna,

dock med ändrad lydelse enligt Utskottets förslag i bilaga

2,

men. (v) - delvis

5. beträffande avveckling av kronoandelsinstitutet

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:N57 yrkande 3 i

ifrågavarande del och 1992/93:N58 yrkande 3 antar det i

proposition 1992/93:238 framlagda förslaget till lag om ändring

i minerallagen (1991:45) såvitt gäller 1 kap. 6§, 11 kap. och

12 kap. 1§,

men. (v) - delvis

6. beträffande utökat skydd för nationalparker m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:N58 yrkande 4 antar

det i proposition 1992/93:238 framlagda förslaget till lag om

ändring i minerallagen (1991:45) såvitt gäller 3kap. 6§,

7. beträffande minerallagen i övrigt

att riksdagen antar det i proposition 1992/93:238 framlagda

förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45) i den mån

det inte omfattas av utskottets hemställan under momenten 3--6,

8. beträffande lagen om vissa torvfyndigheter

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:N57 yrkande 3 i

ifrågavarande del antar det i proposition 1992/93:238 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa

torvfyndigheter,

men. (v) - delvis

9. beträffande statlig prospekteringsverksamhet

att riksdagen avslår motion 1992/93:N57 yrkande 1.

res. 2 (s)

Stockholm den 18 maj 1993

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta

Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Axel Andersson (s), Gudrun

Norberg (fp), Bo Finnkvist (s), Kjell Ericsson (c), Reynoldh

Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Leif Marklund (s), Bengt

Dalström (nyd), Mats Lindberg (s), Olle Lindström (m), Bo

Bernhardsson (s) och Roland Lében (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Lämplighetskravet vid bearbetningskoncession (mom.3)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh

Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.5 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "aktuellt

avseende" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning har inga sakligt bärande motiv

presenterats för att lämplighetskravet vid

bearbetningskoncession bör slopas. Den prövning som görs enligt

nuvarande bestämmelser är inriktad på sökandens förhållanden,

vilket är av stor vikt i de sammanhang det här är fråga om.

Sökanden skall bedömas allmänt lämplig att utvinna det aktuella

mineralet och därtill vara lämplig i övrigt, dvs. företaget

skall vara seriöst i mer allmän mening.

Utskottet vill påminna om att bearbetningsskedet många gånger

innebär avsevärt mycket större ingrepp i naturen än

undersökningsarbetet. Vidare måste utskottet ifrågasätta den

åtskillnad som regeringen gör mellan exploatering av olja och

gas och exploatering av övriga koncessionsmineral. Enligt

utskottets uppfattning borde arbetarskyddet och miljöskyddet

vara lika angelägna oavsett vilket slags fyndighet som

bearbetas. Utskottet kan inte heller undgå den reflexionen att

prospekteringsviljan torde påverkas redan av den indirekta

lämplighetsprövning som följer av malmbevisningen.

Med stöd av de överväganden som nu har redovisats föreslår

utskottet att lämplighetskravet vid bearbetningskoncession i

minerallagen inte mönstras ut. Genom ett beslut av riksdagen av

denna innebörd blir motionerna 1992/93:N58 (s) och 1992/93:N57

(v) tillgodosedda i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande lämplighetskravet vid

bearbetningskoncession

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N57 yrkande 2 och

1992/93:N58 yrkande 1 avslår det i proposition 1992/93:238

framlagda förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45)

såvitt gäller 4 kap. 2§.

2. Statlig prospekteringsverksamhet (mom.9)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh

Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.10 som

börjar med "Utskottet intar" och slutar med "detta avseende"

bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad företrädarna för Socialdemokraterna

anförde när denna fråga senast behandlades av utskottet (bet.

1992/93:NU26 res. 1, s.10). Med hänvisning härtill anser

utskottet att regeringen bör återkomma till riksdagen med

förslag om ökat statligt engagemang i

prospekteringsverksamheten. Med ett uttalande av riksdagen i

enlighet härmed skulle motion 1992/93:N57 (v) i nu aktuell del

bli väsentligen tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande statlig prospekteringsverksamhet

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:N57 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

Under följande punkter har jag en annan uppfattning än

utskottet.

Lämplighetskravet vid bearbetningskoncession

Jag instämmer i vad som anförs i reservation 1 (s) om att

lämplighetskravet vid bearbetningskoncession bör bibehållas.

Giltighetstiden för bearbetningskoncession

För närvarande är giltighetstiden för bearbetningskoncession

tio år. Varje förlängning av denna tid innebär motsvarande

mindre möjligheter för staten att förhindra passivitet när det

gäller utvinning av viktiga fyndigheter. Jag anser därför att

varken regeringens förslag om en femtonårig eller utskottets

förslag om en tjugofemårig giltighetstid bör genomföras.

Giltighetstiden skall alltså även i fortsättningen vara tio år,

och någon lagändring behövs därmed inte. Med det sagda

tillstyrker jag således motion 1992/93:N57 (v) i berörd del och

avstyrker övriga berörda motionsyrkanden.

Avveckling av kronoandelsinstitutet

Systemet med kronoandelar ger staten en möjlighet att vidta

åtgärder, t.ex. för att påverka att brytningen av en fyndighet

verkligen kommer till stånd. Det är samtidigt rimligt att bevara

ett samhällsinflytande över naturresurser av detta speciella

slag. Arrendeavgifterna utgör en mycket måttlig inkomstkälla för

staten; likväl kan de bidra till finansieringen av den statliga

prospekteringsverksamhet som jag anser skall återupptas.

Regeringens förslag i nu aktuell del bör alltså avslås av

riksdagen. Härigenom tillstyrks motion 1992/93:N57 (v) i denna

del.

Lagen om vissa torvfyndigheter

I det föregående har jag uttryckt inställningen att

kronoandelsinstitutet i minerallagen inte bör avskaffas. På

motsvarande sätt anser jag att statens möjligheter enligt lagen

om vissa torvfyndigheter att föreskriva om produktionsavgifter

m.m. skall vara kvar.

Statlig prospekteringsverksamhet

Jag ansluter mig till den uppfattning som företrädarna för

Socialdemokraterna för fram i reservation 2 beträffande det

angelägna i att den statliga prospekteringsverksamheten

återupptas.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets

hemställan under momenten 4, 5 och 8 bort ha följande lydelse:

4. beträffande giltighetstiden för bearbetningskoncession

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N57 yrkande 4 och

med avslag på motionerna 1992/93:N56 och 1992/93:N58 yrkande 2

avslår det i proposition 1992/93:238 framlagda förslaget till

lag om ändring i minerallagen (1991:45) såvitt gäller 4 kap.

7§ och punkt 7b i övergångsbestämmelserna,

5. beträffande avveckling av kronoandelsinstitutet

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N57 yrkande 3 i

ifrågavarande del och med avslag på motion 1992/93:N58 yrkande 3

avslår det i proposition 1992/93:238 framlagda förslaget till

lag om ändring i minerallagen (1991:45) såvitt gäller 1 kap.

6§, 11 kap. och 12 kap. 1§,

8. beträffande lagen om vissa torvfyndigheter

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N57 yrkande 3 i

ifrågavarande del avslår det i proposition 1992/93:238 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa

torvfyndigheter.

Regeringens lagförslag

Bilaga 1

Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till

lag om ändring i minerallagen (1991:45)

Bilaga 2

Regeringens förslag Utskottets förslag

4 kap. 7§

En bearbetningskoncession En bearbetningskoncession

skall meddelas för femton skall meddelas för tjugofem

år. Om sökanden begär år. Om sökanden begär

det, får kortare tid det, får kortare tid

bestämmas. bestämmas.

[Övergångsbestämmelser]

7.b.

Ansökningen skall prövas Ansökningen skall prövas

utan tillämpning av 4 kap. utan tillämpning av 4 kap.

2§ nya lagen. 2§ nya lagen.

Koncessionstiden skall Koncessionstiden skall

bestämmas till femton bestämmas till tjugofem

år. Om sökanden begär år. Om sökanden begär

det skall dock kortare tid det skall dock kortare tid

bestämmas. bestämmas.