Bet. 1992/93:NU35

Näringsutskottets betänkande

1992/93:NU35

Prövningsnämnd för bankstödsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

1992/93

NU35

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1992/93:245 om lagreglering av det

statliga stödet till banker och andra kreditinstitut, m.m.,

dels två motioner som väckts med anledning av

propositionen.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av

rättschefen Hans Jacobson och departementsrådet Claes Thimrén,

Finansdepartementet, generaldirektören Anders Sahlén,

Finansinspektionen, samt verkställande direktören Ulla Lundquist

och direktören Bengt-Göran Löwenthal, Svenska bankföreningen.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till en lag om

statligt stöd till banker och andra kreditinstitut. Lagen

innehåller vissa grundläggande regler för bankstödet. Dessa

överensstämmer helt med de riktlinjer riksdagen tidigare

fastställt för detta stöd. Vidare skall enligt lagen villkoren

för statligt stöd till kreditinstitut kunna prövas av en

särskilt inrättad nämnd, Prövningsnämnden för bankstödsfrågor.

Förutsättningen för att en sådan prövning skall kunna komma till

stånd är att kreditinstitutet -- om det inte får stöd -- skulle

vara på obestånd, skyldigt att upprätta kontrollbalansräkning

eller inte kunna uppfylla kapitaltäckningskravet.

Prövningsnämnden skall bedöma om de föreslagna avtalsvillkoren

är oskäliga mot ett kreditinstitut eller dess ägare. Om nämnden

finner att villkoren inte är oskäliga och ett institut eller

dess ägare trots detta inte antar ett avtalsförslag ges staten

rätt att tillgripa tvångsmedel. Staten skall kunna lösa in

aktierna i kreditinstitut som är aktiebolag eller

bankaktiebolag. Sparbanker, föreningsbanker och hypoteksinstitut

skall kunna ställas under tvångsförvaltning. Syftet med dessa

regler är att kreditinstitut under vissa förutsättningar skall

vara skyldiga att ta emot statligt stöd om detta krävs för att

stabiliteten i betalningssystemet skall garanteras och

kreditförsörjningen tryggas.

Företrädaren för Ny demokrati har reserverat sig på ett

flertal punkter, bl.a. mot att inlösen av aktier skall kunna

användas som tvångsmedel.

Ett förslag från Ny demokratis sida om att bankstödet skall

utgå i form av en tillgångsgaranti i stället för i sin nuvarande

utformning avvisas av utskottet men följs upp i en reservation

(nyd).

Utskottet tillstyrker vidare regeringens förslag om ändrade

regler för bankers rätt att inneha egendom som har övertagits

för att skydda fordringar.

Propositionen

I propositionen föreslås -- efter föredragning av statsrådet

Bo Lundgren -- att riksdagen antar förslag till

1. lag om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut,

2. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

3. lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag.

Riksdagen bereds vidare tillfälle att ta del av vad

föredragande statsrådet anfört om finansieringen av

Prövningsnämnden för bankstödsfrågor.

Lagförslagen, som har granskats av Lagrådet, återges i

bilaga1.

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är

följande:

1992/93:N62 av Göran Magnusson (s) vari yrkas att riksdagen

beslutar att den i propositionen föreslagna nya instansen skall

ges namnet Bankstödsdomstolen.

1992/93:N63 av Ian Wachtmeister och Bengt Dalström (båda nyd)

vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bankstödsfrågorna måste grundas på en

helhetsbedömning och handläggas skyndsamt och helst i ett

sammanhang,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett system med tillgångsgaranti på sätt som förordats

i motionen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utreda förutsättningarna för att införa

insättargaranti i Sverige,

4. beslutar att staten skall tillförsäkras en rätt i

värdestegringen såsom föreslagits i motionen i anslutning till

5§ sista stycket förslaget till lag om statligt stöd till

banker [och andra kreditinstitut],

5. vid avslag på yrkande 4, som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av tydliga

villkor som innefattar krav på försäljning av kringverksamhet,

rationaliseringar i verksamheten, ändringar i beslutsrutiner,

avskaffande av fallskärmsavtal och sänkta räntemarginaler,

6. avslår förslaget om inlösen,

7. vid avslag på yrkande 6, avslår 10§ punkt 1 förslaget

till lag om statligt stöd till banker [och andra

kreditinstitut],

8. vid avslag på yrkandena 6 och 7, i vart fall byter ut

"[inte vara] oskäliga" i 10§ mot "[vara] skäliga" såsom

föreslagits i motionen,

9. i 11§ förslaget till lag om statligt stöd till banker

[och andra kreditinstitut] stryker ordet verkliga i uttrycket

"verkliga värdet" i enlighet med vad som anförts i motionen,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om införskaffande av utlåtande från erkänd oberoende

expertis om aktiens värde,

11. avslår tvångsförvaltning enligt 13§ punkt 1 förslaget

till lag om statligt stöd till banker [och andra

kreditinstitut],

12. vid avslag på yrkande 11, byter ut "[inte vara] oskäliga"

mot "[vara] skäliga" i 13§ på sätt som förordats i motionen,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inlösta aktier eller aktier o.d. som kommit i

statens ägo på annat sätt så snart det kan ske måste övergå till

privata ägarformer genom att exempelvis ägandet delvis sprids

till medborgarna i form av aktier,

14. beslutar att prövningsorganet i stället för nämnd skall

kallas för domstol, förslagsvis Bankstödsdomstolen,

15. beslutar att prövningsorganets beslut skall få överklagas

i enlighet med vad som anförts i motionen,

16. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rekryteringen till prövningsorganet,

17. om lag om statligt stöd till banker [och andra

kreditinstitut] antas, beslutar att lagen skall gälla ett år

eller t.o.m. den 30 juni 1994 i enlighet med vad som föreslagits

i motionen.

Utskottet

Bankstödet

Inledning

För att säkerställa stabiliteten i betalningssystemet och

trygga kreditförsörjningen beslutade riksdagen i december 1992

att staten skall garantera att banker och vissa andra

kreditinstitut kan fullgöra sina förpliktelser i rätt tid (prop.

1992/93:135, bet. NU16). Riksdagen bemyndigade regeringen att

besluta om erforderliga åtgärder i detta syfte. De statliga

insatserna kan vara i form av t.ex. garantier, lån eller

kapitaltillskott. Enligt förordningen (1993:215) om statligt

stöd till banker och andra kreditinstitut görs ansökan om stöd

hos Bankstödsnämnden, som inrättats för att hantera stödet.

Nämnden beslutar om stöd, utom i ärenden som är av principiell

betydelse eller i övrigt av större vikt eller avser garantier

som skall utfärdas av Riksgäldskontoret. Beslut i sådana ärenden

fattas av regeringen.

Villkor för bankstöd m.m.

Regeringen och Bankstödsnämnden får förena beslut om stöd med

villkor. I de riktlinjer riksdagen fastställt för bankstödet

anges olika typer av sådana villkor. Vägledande härvidlag är att

stödet skall utformas på ett affärsmässigt och

konkurrensneutralt sätt och så att statens långsiktiga kostnader

hålls på en så låg nivå som möjligt. Krav som kan bli aktuella

att ställa är nedsättning av aktiekapitalet, begränsning av

utdelningen, avgifter för lämnade garantier och återbetalning av

utbetalat stöd. Vidare skall kunna krävas att vissa tillgångar

förs över till en särskild enhet inom institutet eller till ett

särskilt bolag. Staten skall också kunna tillförsäkra sig rätt

att i framtiden teckna aktier i institut som erhållit stöd eller

på annat sätt få del i den värdestegring som uppkommer i ett

sådant institut. Statens krav riktas mot institutet eller, i

vissa fall, mot ägarna.

I proposition 1992/93:245 läggs nu fram förslag till en lag om

statligt stöd till banker och andra kreditinstitut. I lagen

införs som inledande bestämmelser vissa grundläggande regler för

bankstödet. Dessa utgår helt från riksdagens tidigare nämnda

beslut och innehåller väsentligen föreskrifter om stödets syfte

och omfattning, i vilka former det kan utgå och vilka institut

som kan erhålla stöd. I en särskild paragraf (5§) återfinns

bestämmelser om de villkor som stödet kan förenas med och som

här beskrivits. Bl.a. anges att staten bör tillförsäkras del

i den värdestegring som uppkommer om ett institut som fått stöd

återfår sin lönsamhet.

I motion 1992/93:N63 (nyd) krävs att staten skall

tillförsäkras rätt i värdestegringen och att den aktuella

bestämmelsen skall ändras i enlighet härmed.

Utskottet har tidigare behandlat frågor om vilka villkor

som bör ställas upp när bankstöd lämnas. Detta skedde dels när

riktlinjer för bankstödet antogs (bet. 1992/93:NU16), dels när

motioner från årets allmänna motionstid behandlades (bet.

1992/93:NU24). Av vad som sagts i dessa sammanhang och av den nu

föreslagna lagen framgår att statens kostnader skall hållas så

låga som möjligt och att strävan skall vara att stödet skall

återvinnas. Ett sätt för staten att återvinna stödet är att få

del av en framtida värdetillväxt i det berörda institutet. Detta

torde emellertid främst kunna användas då staten tillskjutit

kapital. Vid andra former av stöd, t.ex. garantier, torde andra

metoder än del i värdestegring få tillämpas för att staten skall

kunna få ersättning för sina insatser. Vilken metod som är

lämpligast beror således på hur stödet utformas och hur

förhållandena är i det enskilda institutet. Enligt utskottets

uppfattning får det ankomma på regeringen och Bankstödsnämnden

att i varje enskild situation avgöra hur statens kostnader på

lång sikt skall minimeras med ledning av de fastställda

riktlinjerna. Utskottet avstyrker därför motion 1992/93:N63

(nyd) i denna del.

I nyssnämnda motion yrkas i andra hand på att förslag om avtal

om stöd skall innehålla tydliga villkor som innefattar krav på

försäljning av kringverksamheter, rationaliseringar, ändringar i

beslutsrutiner, avskaffande av fallskärmsavtal och sänkta

räntemarginaler.

Motsvarande krav har utskottet behandlat senast i april 1993

(bet. 1992/93:NU24). På utskottets förslag avslog riksdagen då

aktuella motioner i berörda delar.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker

motion 1992/93:N63 (nyd) även såvitt nu är i fråga.

Inlösen av aktier

I propositionen anförs att åtskilliga problem kan uppstå när

statens åtagande gentemot kreditinstituten skall utformas i det

enskilda fallet. Det kan tänkas uppstå situationer då ett

kreditinstitut eller dess ägare finner det vara bäst förenligt

med affärsintressena att avstå från att ta emot statligt stöd på

de villkor som erbjudits. I propositionen konstateras att staten

knappast kan låta ett kreditinstitut som omfattas av det

statliga åtagandet gå i konkurs. Ett institut skulle kunna

utnyttja detta förhållande som ett påtryckningsmedel för att

framtvinga förmånligare villkor. Även om det är osannolikt att

saken kommer att ställas på sin spets är det, enligt regeringen,

uppenbart att institut bör vara skyldiga att ta emot stöd i

vissa situationer. Detta gäller t.ex. när syftet med den

statliga garantin hotas, dvs. när stabiliteten i

betalningssystemet eller kreditförsörjningen är i fara. Det

behövs därför, sägs det i propositionen, dels en ordning som

möjliggör prövning av de villkor som staten erbjudit ett

institut, dels föreskrifter om tvångsmedel.

Mot denna bakgrund föreslås i propositionen att det inrättas

en särskild nämnd, Prövningsnämnden för bankstödsfrågor, som på

begäran av Bankstödsnämnden skall kunna pröva ett förslag till

avtal mellan Bankstödsnämnden och kreditinstitutet. Som

förutsättning för att en sådan prövning skall kunna komma till

stånd föreslås gälla att kreditinstitutet -- om det inte får

statligt stöd -- skulle vara på obestånd, skyldigt att upprätta

s.k. kontrollbalansräkning eller inte kunna uppfylla

kapitaltäckningskravet. Prövningsnämnden avses få i uppgift att

pröva om de av Bankstödsnämnden föreslagna villkoren är oskäliga

mot motparten. Ett oskäligt villkor kan jämkas av

Prövningsnämnden, men staten är inte skyldig att ingå ett avtal

med ett villkor som ändrats på detta sätt. Bankstödsnämnden kan

i stället välja att lägga fram ett nytt förslag.

Om ett kreditinstitut eller dess ägare inte antar ett

avtalsförslag trots att Prövningsnämnden funnit det inte vara

oskäligt, skall staten enligt förslaget i propositionen ha rätt

att tillgripa tvångsmedel. Staten skall kunna tvångsinlösa

aktierna i ett kreditinstitut som är aktiebolag eller

bankaktiebolag. Reglerna föreslås bli utformade på i huvudsak

samma sätt som reglerna om inlösen av minoritetsaktier i

aktiebolag och bankaktiebolag. Lösenbeloppet skall bestämmas så

att det motsvarar aktiens verkliga värde vid tidpunkten för

statens begäran om inlösen hos Prövningsnämnden. En sparbank, en

föreningsbank eller ett hypoteksinstitut skall kunna ställas

under tvångsförvaltning genom att Prövningsnämnden förordnar en

god man. Dessa tvångsmedel skall också kunna tillgripas om en

förpliktelse som följer av ett avtal med Bankstödsnämnden inte

fullgjorts och förpliktelsen är av väsentlig betydelse eller om

institutet inte har en kapitalbas som uppgår till lägst 2% av

värdet av institutets placeringar.

I propositionen konstateras att betalningssystemets stabilitet

och en sund utveckling av bankverksamheten är så framträdande

intressen att de motiverar långtgående ingrepp i äganderätten.

Den föreslagna lagstiftningen har bl.a. därför utformats så att

den skall vara förenlig med Europakonventionens

tilläggsprotokoll om att fysisk och juridisk person inte får

berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under

förutsättningar som anges i lag.

De tvångsmedel som kan vara tänkbara att tillgripa mot

bankaktiebolag och andra kreditinstitut som är aktiebolag är

inlösen eller tvångsförvaltning. I den promemoria, utarbetad av

justitierådet Johan Munck, som ligger till grund för

propositionen i denna del, förordas inlösen. Det anförs bl.a.

att vid inlösen undviks en hel del komplikationer vad avser

återbetalningsskyldighet m.m. i situationer då ett institut

behöver kapitaltillskott. Också i övrigt blir förfarandet

avsevärt mindre komplicerat om man kan utnyttja

aktiebolagslagens (1975:1385) regler för rekonstruktioner och

andra insatser, sägs det vidare i promemorian. Även för ägarna

till ett kreditinstitut kan inlösen vara att föredra framför

tvångsförvaltning. Sådan förvaltning, framhålls det, kan väntas

komma i fråga när det föreligger betydande skillnader i åsikter

om vilka åtgärder som skall vidtas. Staten skulle då kunna

genomföra åtgärder som ägarna motsatt sig, men dessa måste trots

det senare ta över driften, eftersom tvångsförvaltning endast

kan ske under en begränsad tid. Regeringen ansluter sig till den

i promemorian redovisade bedömningen och anför att inlösen är

den mest ändamålsenliga metoden när det är fråga om ett institut

som är aktiebolag eller bankaktiebolag.

Förslaget om att staten skall kunna tvångsinlösa aktier

avvisas i motion 1992/93:N63 (nyd). Motionärerna anför att

tvångsinlösen kommer i uppenbar konflikt med

äganderättsprincipen och kan till sin natur uppfattas som

konfiskation. Statens intressen kan enligt motionärernas

uppfattning tillgodoses genom metoden med tvångsförvaltning.

Utskottet delar de bedömningar som görs i den nämnda

promemorian och som regeringen också instämt i. Utskottet anser

att staten på de grunder som redovisas i propositionen måste ha

möjlighet att tillgripa tvångsinlösen mot kreditinstitut som är

aktiebolag eller bankaktiebolag. Med hänvisning till vad som nu

anförts avstyrker utskottet motion 1992/93:N63 (nyd) i denna

del.

Grund för inlösen och tvångsförvaltning

Inlösen och tvångsförvaltning skall enligt förslaget i

propositionen, som tidigare redovisats, kunna tillgripas på tre

grunder: dels om ett institut eller dess ägare inte godtar ett

avtalsförslag trots att det bedömts inte vara oskäligt, dels om

dessa inte fullgör en väsentlig förpliktelse enligt avtalet och

dels om kapitaltäckningsgraden understiger 2%.

Syftet med bestämmelsen om att inlösen och tvångsförvaltning

skall kunna tillgripas om ett institut inte antar ett

avtalsförslag, är att institutet i praktiken skall vara skyldigt

att ta emot statligt stöd om vissa angivna omständigheter

föreligger. För det första skall ett stöd behövas för att

stabiliteten i betalningssystemet skall kunna garanteras och för

att kreditförsörjningen skall kunna tryggas. Vidare skall

institutet komma i ekonomiskt trångmål, på sätt som tidigare

beskrivits, om det inte får stöd. Slutligen skall

Prövningsnämnden ha funnit att ett avtalsförslag från

Bankstödsnämnden inte är oskäligt.

De nämnda tvångsmedlen skall enligt vad som föreslås i motion

1992/93:N63 (nyd) inte få användas i de fall ett institut inte

antagit ett avtalsförslag. Bestämmelsen är bl.a. tveksam från

äganderätts- och rättssäkerhetssynpunkt, anförs det i motionen.

Motionsförslaget är såvitt gäller aktiebolag och bankaktiebolag

ett andrahandsyrkande till motionärernas krav på att möjligheten

till inlösen inte skall införas.

Enligt utskottets uppfattning kan den aktuella

bestämmelsen med fog anses vara den mest centrala när det gäller

tvångsmedel i den föreslagna lagen. De andra två grunderna för

tvångsmedel är av mer underordnad betydelse. Skulle staten

avhändas möjligheten att tillgripa inlösen eller

tvångsförvaltning när ett institut säger nej till ett "godkänt"

avtal torde syftet med lagen svårligen kunna uppnås. En påtaglig

risk med motionärernas förslag till ändring är att

förhandlingarna skulle kunna fördröjas och bli mer omständliga

till förfång för intressena av att skydda kreditväsendet. Mot

denna bakgrund avstyrker utskottet motion 1992/93:N63 (nyd) i

berörd del.

Oskäliga villkor

Prövningsnämnden skall, som redan beskrivits, på ansökan av

Bankstödsnämnden pröva om villkoren i ett förslag till avtal om

statligt stöd till ett kreditinstitut är oskäligt eller inte mot

motparten. Några avtal som är direkt jämförliga med dem som kan

bli aktuella hos Prövningsnämnden har inte förekommit tidigare.

Nämnden kan dock enligt regeringen få viss vägledning av

tillämpningen av 36§ avtalslagen (1915:218) och av avtal om

företagsrekonstruktion.

Om de tidigare återgivna yrkandena i motion 1992/93:N63 (nyd)

rörande inlösen och grunderna för användande av tvångsmedel inte

vinner bifall, föreslås i nämnda motion att prövningen av

villkoren i ett avtalsförslag skall avse om de är skäliga och

inte om de är oskäliga. Enligt motionärerna bör därför

formuleringen "funnit inte vara oskäliga" i lagförslagets 10 §

första stycket 1 och 13§ första stycket 1 ändras till "funnit

vara skäliga". Syftet med detta anges vara att mildra ogynnsamma

verkningar av inlösen och tvångsförvaltning.

Motionärernas förslag innebär att det i praktiken skulle bli

svårare för Prövningsnämnden att "godkänna" avtalsvillkor som

Bankstödsnämnden har föreslagit. Enligt utskottets

uppfattning måste reglerna om vad Prövningsnämndens bedömning

skall avse utformas mot bakgrund av dels att det övergripande

syftet med bankstödet är att skydda centrala allmänna intressen,

dels att betydande statliga åtaganden kan väntas bli aktuella i

varje enskilt avtal. Avvägningen mellan allmänna och enskilda

intressen måste också göras med beaktande härav. Utskottet är av

dessa skäl inte berett att biträda motionsförslaget, utan anser

att det för ett villkors giltighet skall räcka med att det

konstateras att villkoret inte är oskäligt. Utskottet ansluter

sig därmed till regeringens förslag och avstyrker det nu

aktuella yrkandet i motion 1992/93:N63 (nyd).

Värdering av aktier, m.m.

I 2 kap. 18 § regeringsformen föreskrivs att varje medborgare

vilkens egendom tas i anspråk genom expropriation eller annat

sådant förfarande skall vara tillförsäkrad ersättning enligt

grunder som anges i lag. I den nu föreslagna lagen har därför

intagits en bestämmelse om att vid inlösen av aktier i ett

kreditinstitut skall lösenbeloppet bestämmas så att det

motsvarar aktiens verkliga värde vid den tidpunkt när

Bankstödsnämnden begärde inlösen. Begreppet verkliga värdet har

hämtats från 1944 års aktiebolagslag och den praxis som

tillämpas vid inlösen av minoritetsaktier. Enligt vad som sägs i

propositionen bör den praxis som utvecklats i dessa sammanhang

vara vägledande även för det nu föreslagna inlösensförfarandet.

Föreligger det tvist om rätt till inlösen eller om

inlösenbeloppet skall detta prövas av Prövningsnämnden på

begäran av Bankstödsnämnden. Aktiernas värde skall bestämmas som

om kreditinstitutet inte hade omfattats av statens åtagande om

stöd till kreditinstituten.

Uttrycket verkliga värdet är oklart och kan leda till

tillämpningssvårigheter, anförs det i motion 1992/93:N63 (nyd).

Det är inte tillräckligt att hänvisa till praxis vid inlösen av

minoritetsaktier, hävdar motionärerna. De anser att det är mer

ändamålsenligt att använda uttrycket värdet.

Som framgår av den nu lämnade redogörelsen följer av

regeringsformen att grunderna för inlösen av aktier måste anges

i lag. Enligt utskottets mening är det härvid en avsevärd

fördel att tillämpa värderingsprinciper som redan används i

närliggande sammanhang och därmed vunnit en viss stadga. Detta

uppnås genom det i propositionen föreslagna begreppet verkliga

värdet. Motionärernas förslag om att endast ordet värdet skall

anges i lagtexten skulle inte ge någon vägledning, eftersom det

i motionen inte anges vad som avses med "värdet". Detta skulle

leda till osäkerhet och minska förutsebarheten i

Prövningsnämndens bedömning. Utskottet anser vidare att det med

fog kan ifrågasättas om regeringsformens krav på att grunderna

för ersättningen skall anges i lag är uppfyllt om ett nytt

begrepp införs i lagen utan närmare vägledning. Med hänvisning

till vad som anförts avstyrker utskottet motion 1992/93:N63

(nyd) såvitt nu är i fråga.

I motion 1992/93:N63 (nyd) föreslås också att det skall

införas ett krav på att aktiens värde skall bestämmas med

utgångspunkt i utlåtande från erkänd oberoende expertis på

området.

Utskottet vill för sin del erinra om att Prövningsnämnden

föreslås få en mycket kvalificerad sammansättning där alla

ledamöter skall ha särskild sakkunskap på området. Häri

innefattas även frågor rörande inlösen av aktier, eftersom detta

kan väntas bli en av nämndens viktigare uppgifter. Vidare finns

det inget som hindrar nämnden att -- om så skulle behövas --

inhämta särskilda expertutlåtanden i värderingsfrågor.

Enligt utskottets uppfattning kan det i många fall vara av värde

att så sker, men det bör ankomma på nämnden att avgöra detta

från fall till fall. Utskottet avstyrker därför motion

1992/93:N63 (nyd) i nu berört hänseende.

Privatisering av banker

Inlösta aktier måste så snart det kan ske övergå till privata

ägarformer, anförs det vidare i motion 1992/93:N63 (nyd).

Ägandet kan t.ex. spridas till medborgarna genom att dessa får

överta delar av aktierna.

Ett likartat yrkande behandlades av utskottet i samband med

beslutet om införande av bankstödet (bet. 1992/93:NU16).

Utskottet anförde då att bank- och kreditväsendet bör vara

privatägt och att i de fall staten genom stödåtgärder blir

aktieägare bör ägandet avvecklas när det blir affärsmässigt

lämpligt. Utskottet tillstyrkte också att regeringen

bemyndigades att besluta om avvecklingen. Riksdagen beslutade i

enlighet med utskottets förslag.

Vad som nu refererats bör enligt utskottets uppfattning

alltjämt vara vägledande för regeringens handläggning av det

statliga ägandet av kreditinstitut. Motionärernas syfte är

därmed i huvudsak redan tillgodosett. Det aktuella yrkandet i

motion 1992/93:N63 (nyd) avstyrks därför.

Namnet på prövningsorganet

Prövningen av att villkoren i ett förslag till avtal om

statligt stöd inte är oskäliga skall, som tidigare sagts, göras

av en särskilt inrättad nämnd, Prövningsnämnden för

bankstödsfrågor. Denna nämnd skall också pröva tvist om inlösen

och inlösenbeloppets storlek samt om tvångsförvaltning. Vid

prövningen i nämnden skall i huvudsak förfarandereglerna i

förvaltningsprocesslagen (1971:291) tillämpas. Nämnden skall

bestå av tre ledamöter utsedda av regeringen. Ordföranden och

vice ordföranden skall vara jurister och ha erfarenhet som

domare. Högst två ersättare får utses. Nämndens avgöranden skall

inte kunna överklagas.

I propositionen anförs att de bestämmelser som föreslås för

Prövningsnämnden gör att den uppfyller kraven för en opartisk

och oberoende domstol och de krav som Europakonventionen ställer

i detta avseende. Genom inrättande av en särskild nämnd med hög

kompetens och särskild sakkunskap på området blir

prövningsförfarandet i bankstödsfrågor snabbt och flexibelt,

anser regeringen.

I motion 1992/93:N62 (s) anförs att det inte råder någon

tvekan om att de frågor som den föreslagna instansen skall pröva

är av den karaktären att det måste finnas tillgång till

domstolsprövning. Motionären påpekar att det i propositionen

sägs att den nya prövningsinstansen måste uppfylla de krav som

ställs på en opartisk och oberoende domstol. I motionen erinras

om att detta bl.a. hänger samman med Europakonventionens krav om

den enskildes rätt till domstolsprövning i vissa fall.

Motionären finner det mot denna bakgrund förvånande att

regeringen inte valt att entydigt slå fast att det organ som nu

skall inrättas verkligen är en domstol. Genom den föreslagna

beteckningen Prövningsnämnd kan det, enligt motionären, uppstå

onödig tveksamhet om det över huvud taget rör sig om en domstol

och om Sverige uppfyller sina internationella förpliktelser. Han

föreslår därför att organet benämns Bankstödsdomstolen.

Även i motion 1992/93:N63 (nyd) föreslås att det nya

prövningsorganet skall benämnas Bankstödsdomstolen, med

hänvisning till att det i allt väsentligt kommer att fungera som

en domstol.

Enligt utskottets uppfattning är det bestämmelserna om den

föreslagna prövningsinstansens ställning, uppgifter,

sammansättning m.m. som är avgörande för hur den kommer att

bedömas, t.ex. vid en jämförelse med Europakonventionens regler.

Vilken benämning som instansen ges torde sakna betydelse för om

den kommer att betraktas som domstol eller inte. Med hänsyn

härtill och till att det måste anses vara klarlagt att den

föreslagna Prövningsnämnden uppfyller kriterierna för domstol

finns det inget som hindrar att instansen får benämningen

Prövningsnämnden för bankstödsfrågor. Denna beteckning kan också

vara att föredra, eftersom det här är fråga om ett organ som

inte permanent kommer att vara i verksamhet med hänsyn till att

antalet ärenden blir litet. Nämndens mandat föreslås dessutom

bli tidsbegränsat. Med det sagda avstyrker utskottet motionerna

1992/93:N62 (s) och 1992/93:N63 (nyd), den senare i berörd del.

Överklagande

I den föreslagna lagen föreskrivs att Prövningsnämndens

avgöranden inte får överklagas.

I en rättsstat, anförs det i motion 1992/93:N63 (nyd), är det

en självklarhet att frågor som rör äganderätten inte prövas bara

i en instans. Prövningsnämndens beslut måste därför kunna

överklagas, anser motionärerna och anför att det mest

ändamålsenliga är att överklagandet sker till Högsta domstolen.

De ärenden som Prövningsnämnden kommer att hantera kan väntas

röra avsevärda allmänna och enskilda intressen. Förslaget om att

inrätta en särskild instans för prövning av bankstödsärenden har

framlagts för att få ett organ som dels besitter betydande

sakkunskap, dels kan handlägga ärendena snabbt och flexibelt.

Enligt vad utskottet har erfarit är avsikten att de båda

jurister som skall ingå i nämnden skall ha kompetens och

erfarenhet på justitierådsnivå. Den tredje ledamoten avses ha en

kompetens på jämförbar nivå inom sitt område. Genom en sådan

sammansättning av nämnden säkerställs enligt utskottets mening

att bankstödsärendena får en mycket kvalificerad bedömning.

Härutöver gäller att ärendena innan de kommer till nämnden har

prövats av Bankstödsnämnden och i vissa fall även av regeringen.

I flertalet ärenden kan vidare förutses att det krävs en stor

skyndsamhet. Sammantaget anser utskottet att det föreslagna

förfarandet ger garantier för en tillfredsställande prövning och

att det därför kan godtas att Prövningsnämndens beslut inte får

överklagas. Med hänvisning härtill avstyrks motion 1992/93:N63

(nyd) i nu aktuell del.

Rekryteringen till prövningsorganet, m.m.

Prövningsnämnden avses, som tidigare nämnts, få tre ledamöter

som skall utses av regeringen. Ledamöterna skall besitta hög

kompetens med särskild sakkunskap på området. Ordföranden och

vice ordföranden skall vara jurister med domarerfarenhet.

Regeringen skall också kunna utse högst två ersättare.

I syfte att få bästa kompetens i prövningsorganet är det

angeläget, anförs det i motion 1992/93:N63 (nyd), att minst en

av juristerna vid sidan av domarkompetens har affärsjuridisk

erfarenhet av betydande omfattning eller annan adekvat

erfarenhet från näringsliv eller bank.

Det ankommer på regeringen att utse ledamöterna i

Prövningsnämnden. Enligt vad utskottet har erfarit avser

regeringen att därvid bl.a. sörja för att erforderlig

affärsjuridisk kompetens tillförs nämnden. Utskottet utgår

därför från att syftet med det nu aktuella yrkandet i motionen

kommer att tillgodoses. Något särskilt uttalande från riksdagens

sida i frågan är därför inte påkallat. Motion 1992/93:N63 (nyd)

avstyrks således i ifrågavarande del.

I propositionen anförs att det är svårt att uppskatta behovet

av medel för Prövningsnämndens verksamhet. Regeringen meddelar

att den avser att återkomma till resursfrågorna på

tilläggsbudget för budgetåret 1993/94. I avvaktan på detta

föreslås att eventuella utgifter för Prövningsnämndens

verksamhet belastar sjunde huvudtitelns anslag I 9 Åtgärder för

att stärka det finansiella systemet.

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört i

denna del.

Lagens giltighetstid

Den nya lagen om statligt stöd till banker och andra

kreditinstitut föreslås träda i kraft den 1 juli 1993. De

inledande bestämmelserna om principerna för bankstödet avses

gälla tills vidare. I propositionen anges däremot att lagen i

övrigt bör vara tidsbegränsad och upphöra att gälla vid utgången

av år 1995. Detta rör bestämmelserna för prövning av villkor,

inlösen och tvångsförvaltning samt Prövningsnämndens verksamhet.

Förslaget om tidsbegränsning motiveras av att lagen vid ett

beslut om dess förlängning kan anpassas till de erfarenheter som

vunnits vid tillämpningen av lagen.

Det är viktigt att riksdagen får möjlighet att nära följa

utvecklingen på bankstödsområdet, anförs det i motion

1992/93:N63 (nyd). Om det föreligger särskilda skäl kan en lag

tidsbegränsas. I detta fall är det enligt motionärerna mest

ändamålsenligt att låta lagen gälla ett år i taget. Regeringen

skulle då kunna återkomma med förslag om förlängning av lagen,

varvid riksdagen får en naturlig möjlighet att ompröva reglernas

utformning.

Den föreslagna lagen om bankstödet är till sin omfattning och

karaktär i väsentliga hänseenden ny för svensk rätt. Det är

därför enligt utskottets mening välmotiverat att införa en

kontrollstation genom att tidsbegränsa lagen. Tidpunkten för

utvärdering bör väljas så att tillräcklig erfarenhet kan

erhållas om lagens effekter i olika avseenden. Detta kan inte

uppnås om lagen, så som motionärerna föreslår, skulle upphöra

att gälla redan efter ett år. Utskottet anser att regeringens

förslag innebär en lämplig avvägning. Vid utgången av år 1995

kan mer än två års praktisk erfarenhet av lagen utvärderas. Det

är vidare enligt utskottets uppfattning viktigt att markera att

statens generella garanti för betalningssystemet och

kreditförsörjningen inte är tidsbegränsad, utan gäller i

enlighet med riksdagens tidigare beslut så länge som det behövs.

En avveckling skall ske när det kan göras utan att

fordringsägarnas intressen hotas och först efter ett nytt beslut

av riksdagen.

Utskottet vill också erinra om att regeringen aviserat om att

den löpande kommer att hålla riksdagen underrättad om

bankstödsfrågorna dels genom skrivelser, dels genom muntlig

information. Riksdagen kommer därför att vid upprepade

tillfällen ha möjlighet att diskutera stödet till bankerna och

övriga kreditinstitut. Regeringen har nyligen avlämnat en

skrivelse (skr. 1992/93:251) till riksdagen med information om

hittills vidtagna åtgärder för att stärka det finansiella

systemet.

Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrks motion

1992/93:N63 (nyd) i här berörd del.

Lagens utformning

Med hänvisning till vad som anförts i de olika avsnitten i det

föregående tillstyrker utskottet regeringens förslag till

utformning av lagen om statligt stöd till banker och andra

kreditinstitut enligt bilaga 1.

Bankstödsfrågornas handläggning

Det är angeläget att alla åtgärder rörande bankstödet vidtas i

ett sammanhang, hävdas det i motion 1992/93:N63 (nyd). I vart

fall måste Bankstödsnämnden ha gjort en säker helhetsbedömning

innan den går in på enskildheterna, anförs det. Allt detta måste

ske snabbt, understryker motionärerna.

Bankstödsnämnden hanterar nu ansökningar om statligt stöd från

fyra banker. Gota Bank har övertagits av staten och rörande

denna bank pågår en inventering och genomgång av

problemengagemangen. Efter rekonstruktion är målet att banken

skall kunna säljas under år 1993. I fråga om övriga berörda

banker -- Skandinaviska Enskilda Banken, Sparbanken Sverige och

Föreningsbanken-- genomförs grundliga genomgångar av bankernas

problemkrediter och långsiktiga intjäningsförmåga. Detta skall

utgöra underlag för Bankstödsnämndens bedömning av omfattningen

och formerna för det eventuella statliga stödet. Parallellt med

dessa genomgångar utförs en utredning om kreditväsendets

framtida struktur, bl.a. i syfte att analysera vilka effekter

olika åtgärder riktade till de enskilda bankerna får på

branschen som helhet. Bankstödsnämnden anlitar ett antal

internationellt verksamma konsultföretag för de nämnda

utredningarna. De berörda bankerna skiljer sig åt när det gäller

storlek, organisation, verksamhetsinriktning, problemkrediternas

omfattning m.m. Detta gör att Bankstödsnämnden kommit olika

långt i processen hos de skilda bankerna.

Enligt utskottets uppfattning har Bankstödsnämnden, såvitt

utskottet nu kan bedöma, organiserat sitt arbete på ett

kvalificerat och förtroendeingivande sätt. Arbete pågår

samtidigt på flera olika plan i syfte att skaffa både överblick

och detaljkännedom. Genomgångarna av bankerna sker med anlitande

av internationell expertis. En avvägning måste göras mellan

önskemålet om skyndsamma åtgärder och kravet på att åtgärderna

är så omsorgsfullt utformade att de är långsiktigt hållbara och

vinner acceptans bland såväl allmänheten som svenska och

internationella experter. Riksdagen har givit regeringen och

Bankstödsnämnden ett vitt bemyndigande att hantera frågorna

rörande bankstödet. Riksdagen bör därför inte närmare ange hur

handläggningen skall gå till. Utskottet avstyrker därför motion

1992/93:N63 (nyd) i berörd del.

Tillgångsgaranti

Det generella bankstödet är för närvarande utformat som en

skuldgaranti, konstateras det i motion 1992/93:N63 (nyd). Detta

åstadkoms genom att staten garanterar att kreditinstituten kan

fullgöra sina förpliktelser i rätt tid. Från marknadens synpunkt

vore det enligt motionärerna bättre att garantera

tillgångssidan. Ett sådant system skulle lösa alla formella

kapitaltäckningsproblem, vara konkurrensneutralt och leda till

intressegemenskap mellan instituten och staten när det gäller

att maximera värdet av tillgångar som omfattas av garantin,

hävdar motionärerna. En tillgångsgaranti skulle vara lika

intressant för alla banker oavsett deras ekonomiska ställning,

eftersom bankerna skulle ha möjlighet att behålla sina inbördes

positioner, understryker motionärerna. Med en tillgångsgaranti

skulle man vidare inte behöva göra någon genomgång av bankernas

problemkrediter. Systemet skulle i princip kunna sättas i kraft

omedelbart, anförs det i motionen. Staten skulle, enligt ett

exempel i motionen, kunna garantera 90% av räntor och

amorteringar i en banks låneportfölj. För detta skulle staten få

en provision på 1% per år samt få en option att förvärva 90%

av aktierna vid en nyemission i banken. En bank som har mindre

behov av stöd skulle kunna få en statlig garanti omfattande

50% av räntor och amorteringar mot en provision på 1% och en

option på 10% av aktierna.

Som tidigare anförts har regeringen och Bankstödsnämnden fått

ett mycket vidsträckt bemyndigande när det gäller både

bankstödets ekonomiska omfattning och hur stödet till enskilda

kreditinstitut skall utformas. I det senare avseendet innehåller

propositionen som låg till grund för bankstödet (prop.

1992/93:135) en mycket omfattande uppräkning av möjliga

konstruktioner av stödåtgärder. I nämnda proposition finns ett

särskilt avsnitt (s. 27) som beskriver hur stödet kan utformas

genom garantier av tillgångar. Värdet på riskabla tillgångar kan

härigenom garanteras. Vidare kan en viss andel av

kreditförlusterna täckas. Garantin kan även täcka förluster till

följd av uteblivna räntebetalningar och ränteeftergifter på

nödlidande lån. I propositionen nämns även andra exempel på

stödåtgärder. Det ligger inom Bankstödsnämndens mandat att

använda sig av de former som den bedömer vara mest

ändamålsenliga från fall till fall. Det kan noteras att staten

ställt ut en förlusttäckningsgaranti på 10 miljarder kronor till

Gota Bank och att banken tog i anspråk 6 miljarder kronor av

denna för att vid årsskiftet 1992/93 uppnå en

kapitaltäckningsgrad på drygt 8%.

Utskottet vill betona vikten av att grunderna för det

statliga bankstödet inte ändras. Det internationella förtroendet

för det svenska betalningssystemet och kreditväsendet är

nämligen beroende av att statens åtagande, såsom det

formulerades under hösten 1992 och slutligen fastställdes genom

riksdagens beslut i december 1992, kvarstår ograverat till sin

omfattning och karaktär. Det viktiga inslaget i åtagandet är

härvidlag att kreditinstituten kan fullgöra sina förpliktelser.

Det nu aktuella motionsyrkandet måste tolkas så att denna del av

den statliga garantin skall avvecklas. De svenska bankerna är

för sin finansiering till betydande grad beroende av upplåning i

utlandet, och utskottet vill bestämt understryka att det på

intet sätt kan komma i fråga att inskränka statens åtagande

gentemot dessa. Det får inte råda någon oklarhet på denna punkt.

Det statliga åtagandet innebär vidare att staten garanterar

att bankerna kan fullgöra sina förpliktelser gentemot

insättarna. Enligt utskottets uppfattning är detta av helt

avgörande betydelse för det inhemska förtroendet för

banksystemet. Inte heller i detta avseende får det uppstå

osäkerhet om räckvidden av statens garanti. Som framgår av

motionen måste dess förslag om en tillgångsgaranti kompletteras

för att det nu befintliga insättarskyddet skall kunna behållas.

Utskottet återkommer till detta i det följande.

Utskottet kan dessutom konstatera att de riktlinjer som

fastställts för bankstödet gör det möjligt för regeringen och

Bankstödsnämnden att utforma olika former av tillgångsgarantier.

Förslaget i motionen är emellertid inte tillräckligt väl

utvecklat för att det skall kunna bedömas om motionärerna avser

även andra former av tillgångsgarantier utöver de som tas upp i

den tidigare nämnda propositionen. Det framgår inte heller av

motionen hur det föreslagna systemet, såsom det hävdas i

motionen, skulle kunna lösa flera av de stora problem som

otvetydigt är förknippade med bankstödet.

Motionen innefattar dock en förändring av bankstödets

nuvarande omfattning genom att det föreslås att även banker som

formellt sett inte är i behov av stöd skall kunna få en statlig

garanti mot erläggande av provision. Utskottet vill erinra om

att alla banker och vissa angivna kreditinstitut för närvarande

omfattas av statens garanti att de skall kunna fullgöra sina

förpliktelser i rätt tid. Konkreta stödåtgärder kan däremot bara

komma i fråga till sådana institut som har behov av stöd.

Utskottet finner inte skäl att ompröva denna princip.

Härutöver vill utskottet peka på att ett förverkligande av

motionens förslag kan medföra nackdelar i olika hänseenden.

Bl.a. kan incitamenten minska för bankerna att effektivisera

verksamheten och driva in fordringar. Vidare skulle inte staten

få något inflytande trots att den får stå för en stor del av

risktagandet. I de fall staten skulle behöva infria sin garanti

gentemot en bank skulle den få regressfordringar mot låntagarna,

vilket i sin tur väcker frågor om hur dessa fordringar skall

administreras och behandlas i förmånsrättshänseende. Den

skisserade tillgångsgarantin skulle också medföra att

aktieägarna inte behöver bära bankens kreditförluster, vilket

avviker från de principer som riksdagen tidigare fastställt för

bankstödet.

Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet

motion 1992/93:N63 (nyd) i ifrågavarande del.

Insättarskydd

I motion 1992/93:N63 (nyd) anförs det också att den i motionen

föreslagna tillgångsgarantin bör kompletteras med en

insättargaranti av den typ som funnits i Förenta staterna sedan

1930-talet. Förutsättningarna för införande av en

insättargaranti måste utredas, anser motionärerna.

Utskottet har tidigare behandlat motioner om insättarskydd.

Senast skedde det i april 1993 (bet. 1992/93:NU24). Utskottet

konstaterade då att det statliga bankstödet skyddar insättarna i

de svenska bankerna och att detta skydd inte är begränsat till

ett visst belopp. Utskottet anförde också att ett insättarskydd

bör införas så småningom och då anpassas till det väntade

EG-direktivet i frågan. Riksdagen anslöt sig till utskottets

ställningstagande.

Utskottet vidhåller sin tidigare redovisade uppfattning

och avstyrker motion 1992/93:N63 (nyd) i nu aktuell del.

Bankers innehav av fast egendom

Banker får enligt 2 kap. bankrörelselagen (1987:617) förvärva

fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt i huvudsak endast för

att bereda lokaler åt verksamheten och bostad åt någon som är

anställd i banken. Som undantag från denna huvudregel gäller att

en bank får förvärva sådan egendom också för att skydda fordran.

Egendom som förvärvats av detta skäl måste avyttras så snart det

lämpligen kan ske och senast när det kan göras utan förlust för

banken. Har egendomen inte avyttrats inom tre år krävs tillstånd

av Finansinspektionen för fortsatt innehav.

En stor del av bankernas utlåning under 1980-talet avsåg

fastighetssektorn. Som en följd av den kraftiga nedgången i

fastighetsvärdena har bankerna tvingats överta ett stort antal

fastigheter för att skydda sina fordringar. Enligt

Finansinspektionens uppskattning har bankerna under åren 1991

och 1992 övertagit fastigheter till ett värde av ca 18 miljarder

kronor, exkl. de fastigheter som överförts från Nordbanken till

Securum.

Med nuvarande regler skulle bankerna vara tvungna att antingen

avyttra stora delar av sina innehav under de närmaste åren eller

begära Finansinspektionens tillstånd för fortsatt innehav. I

propositionen anförs att detta kan skapa en ökad osäkerhet på

fastighetsmarknaden. Eftersom det är angeläget att bankerna inte

tvingas till en försäljning som kan leda till onödiga förluster

föreslås att reglerna för innehav av egendom som övertagits för

att skydda fordran ändras. Förslaget innebär att treårsfristen

avskaffas och ersätts med en föreskrift om att sådan egendom

skall avyttras när det lämpligen kan ske med hänsyn till

marknadsförhållandena och senast när det kan göras utan förlust

för banken. Härutöver föreslås en skyldighet för banker och

kreditmarknadsbolag att årligen till Finansinspektionen avge en

särskild redovisning av sitt innehav av egendom som har

övertagits för att skydda fordringar. Motsvarande ändring införs

i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag, som avses träda i

kraft samtidigt som EES-avtalet.

Utskottet anser att det är av stor vikt att åtgärder

vidtas som kan stabilisera fastighetsmarknaden och tillstyrker

därför de föreslagna lagändringarna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande statens del i värdestegringen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del

och med avslag på motion 1992/93:N63 yrkande 4 godkänner vad

utskottet anfört,

res. 1 (nyd)

2. beträffande villkor för bankstöd

att riksdagen avslår motion 1992/93:N63 yrkande 5,

res. 2 (nyd) - villk. res. 1

3. beträffande inlösen av aktier

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del

och med avslag på motion 1992/93:N63 yrkande 6 godkänner vad

utskottet anfört,

res. 3 (nyd)

4. beträffande grund för inlösen och tvångsförvaltning

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del

och med avslag på motion 1992/93:N63 yrkandena 7 och 11

godkänner vad utskottet anfört,

res. 4 (nyd) - villk. res. 3

5. beträffande oskäliga villkor

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del

och med avslag på motion 1992/93:N63 yrkandena 8 och 12

godkänner vad utskottet anfört,

res. 5 (nyd) - villk. res. 3 och 4

6. beträffande värdering av aktier

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del

och med avslag på motion 1992/93:N63 yrkande 9 godkänner vad

utskottet anfört,

res. 6 (nyd) - villk. res. 3

7. beträffande utlåtande om aktiers värde

att riksdagen avslår motion 1992/93:N63 yrkande 10,

res. 7 (nyd)

8. beträffande privatisering av banker

att riksdagen avslår motion 1992/93:N63 yrkande 13,

res. 8 (nyd)

9. beträffande namnet på prövningsorganet

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del

och med avslag på motionerna 1992/93:N62 och 1992/93:N63 yrkande

14 godkänner vad utskottet anfört,

res. 9 (nyd)

10. beträffande överklagande

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del

och med avslag på motion 1992/93:N63 yrkande 15 godkänner vad

utskottet anfört,

res. 10 (nyd)

11. beträffande rekryteringen till prövningsorganet

att riksdagen avslår motion 1992/93:N63 yrkande 16,

res. 11 (nyd)

12. beträffande finansieringen av prövningsorganet

att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:245 i

ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

13. beträffande lagens giltighetstid

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del

och med avslag på motion 1992/93:N63 yrkande 17 godkänner vad

utskottet anfört,

res. 12 (nyd)

14. beträffande lagens utformning

att riksdagen antar det i proposition 1992/93:245 framlagda

förslaget till lag om statligt stöd till banker och andra

kreditinstitut,

res. 13 (nyd) - villk. res. 1, 3, 9, 10 och 12

15. beträffande bankstödsfrågornas handläggning

att riksdagen avslår motion 1992/93:N63 yrkande 1,

res. 14 (nyd)

16. beträffande tillgångsgaranti

att riksdagen avslår motion 1992/93:N63 yrkande 2,

res. 15 (nyd)

17. beträffande insättarskydd

att riksdagen avslår motion 1992/93:N63 yrkande 3,

res. 16 (nyd)

18. beträffande bankers innehav av fast egendom

att riksdagen antar de i proposition 1992/93:245 framlagda

förslagen till

a) lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

b) lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag.

Stockholm den 27 maj 1993

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard

Molén (m), Bo Finnkvist (s), Kjell Ericsson (c), Reynoldh

Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Leif Marklund (s), Bengt

Dalström (nyd), Olle Lindström (m), Bo Bernhardsson (s), Sylvia

Lindgren (s), Carl B Hamilton (fp), Roland Lében (kds), Björn

Kaaling (s) och Hans Stenberg (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Statens del i värdestegringen (mom.1)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.4 med "Utskottet har" och slutar på s.5 med "denna

del" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning torde det bästa sättet för

staten att återvinna stöd som lämnats till enskilda

kreditinstitut vara att få del av den värdestegring som kan

förväntas när institutet har rekonstruerats. Utskottet anser att

detta måste komma till klart uttryck i lagen. Med stöd härav

måste Bankstödsnämnden tillse att villkor om statens del i

värdestegringen alltid tas med i avtal om stöd. Utskottet

tillstyrker mot denna bakgrund kravet i motion 1992/93:N63 (nyd)

på att ordet "bör" i 5§ sista stycket i den nya lagen skall

bytas ut mot "skall".

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande statens del i värdestegringen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N63 yrkande 4 och

med anledning av regeringens förslag i denna del godkänner vad

utskottet anfört.

2. Villkor för bankstöd (mom.2)

Under förutsättning av avslag på reservation 1

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.5 som

börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "i fråga"

bort ha följande lydelse:

Utskottet är av den uppfattningen att staten måste ha en

bestämd linje vid förhandlingarna med de banker som söker stöd.

Inriktningen bör bl.a. vara att krav skall ställas på att

bankens kringverksamheter avyttras, att beslutsrutinerna ändras

och att räntemarginalerna sänks. På detta sätt kan behovet av

stöd minskas och staten kan medverka till att en fungerande

kreditgivning kommer i gång i bankerna i utbyte mot

stödåtgärderna. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta

till känna. Med det sagda tillstyrker utskottet motion

1992/93:N63 (nyd) i nu berörd del.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande villkor för bankstöd

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N63 yrkande 5 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Inlösen av aktier (mom.3)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.6 som

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "denna del" bort

ha följande lydelse:

Förslaget om inlösen av aktier innebär att staten ges rätt att

med tvång överta ägandet i ett kreditinstitut. Enligt utskottets

uppfattning är detta en alltför långtgående åtgärd som innebär

att den enskildes äganderätt kränks. Staten kan i stället

tillgodose sina intressen genom att med tvång överta

förvaltningen av institutet. Staten kan genom ett sådant

förfarande vidta de åtgärder som den anser vara nödvändiga.

Samtidigt ligger ägandet av institutet kvar hos de tidigare

ägarna, vilket torde underlätta en fortsatt drift när staten

inte längre behöver använda sig av tvångsmedel. Enligt

utskottets mening bör därför 10--12§§ utgå ur lagförslaget med

åtföljande omnumrering av de följande paragraferna. Vidare bör

paragraferna om tvångsförvaltning (13 och 14§§) kompletteras

med bestämmelser om aktiebolag och bankaktiebolag. Dessutom

krävs ändringar i de paragrafer som hänvisar till 10--12§§.

Med detta tillstyrker utskottet motion 1992/93:N63 (nyd) i denna

del.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande inlösen av aktier

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N63 yrkande 6 och

med avslag på regeringens förslag i denna del godkänner vad

utskottet anfört.

4. Grund för inlösen och tvångsförvaltning (mom.4)

Under förutsättning av avslag på reservation 3

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.7 som

börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "berörd del"

bort ha följande lydelse:

Utskottet motsätter sig att staten skall ges rätt att

tillgripa tvångsmedel när ett institut inte godtar ett

avtalsförslag som prövats av den föreslagna Prövningsnämnden.

Detta skulle ge staten en orimligt stark ställning gentemot ett

enskilt institut som skulle kunna påtvingas ett avtal som är

oförmånligt för institutet och dess ägare. Utskottet anser det

vara tillräckligt att tvångsmedel kan tillgripas om ett institut

inte fullföljer ett villkor som är väsentligt eller om

kapitalsituationen i institutet är katastrofal. Den första

grunden för inlösen resp. tvångsförvaltning i 10§ resp. 13§

bör därför utgå ur lagförslaget. Med vad som nu sagts

tillstyrker utskottet motion 1992/93:N63 (nyd) i här aktuell

del.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande grund för inlösen och tvångsförvaltning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N63 yrkandena 7

och 11 och med avslag på regeringens förslag i denna del

godkänner vad utskottet anfört.

5. Oskäliga villkor (mom.5)

Under förutsättning av avslag på reservationerna 3 och 4

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.8 som

börjar med "Motionärernas förslag" och slutar med "motion

1992/93:N63 (nyd)" bort ha följande lydelse:

Genom att, såsom regeringen har föreslagit, ange att

Prövningsnämndens bedömning skall avse endast om ett avtal är

oskäligt, har det enligt utskottets uppfattning skapats ett

alltför stort utrymme för Bankstödsnämnden att få igenom villkor

som är långtgående mot institutet och dess ägare. Staten torde i

de aktuella förhandlingarna ha en tillräckligt stark position

utan att den behöver förstärkas på det föreslagna sättet.

Hänsynen till den enskildes äganderätt och till intresset av

rättssäkerhet gör det enligt utskottets mening mera lämpligt att

tvångsmedel skall kunna tillgripas först när Prövningsnämnden

funnit ett avtal skäligt. Utskottet tillstyrker därför det

aktuella förslaget i motion 1992/93:N63 (nyd). Utskottet anser

sålunda att orden "inte vara oskäliga" bör bytas ut mot "vara

skäliga" i såväl 10§ första stycket 1 som 13§ första stycket

1. Vidare bör motsvarande ändringar göras i andra stycket av de

nämnda paragraferna samt i 7 och 25§§.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande oskäliga villkor

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N63 yrkandena 8

och 12 och med anledning av regeringens förslag i denna del

godkänner vad utskottet anfört.

6. Värdering av aktier (mom.6)

Under förutsättning av avslag på reservation 3

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.8 med "Som framgår" och slutar på s.9 med "i fråga" bort

ha följande lydelse:

Av propositionen och Lagrådets yttrande framgår att en

beräkning av värdet på ett kreditinstituts aktier möter

betydande problem, bl.a. därför att värdet skall bestämmas som

om institutet inte hade omfattats av statens generella åtagande.

Dessa svårigheter torde enligt utskottets bedömning inte

undvikas av att begreppet "verkliga värdet" används, eftersom

det tillämpas i situationer skilda från de som nu kan bli

aktuella. Mot denna bakgrund anser utskottet att aktierna

lämpligen bör värderas efter deras andel av institutets

substansvärde sedan avräkning gjorts för eventuella

kapitaltillskott eller garantier från statens sida. Med detta

tillstyrker utskottet den aktuella delen av motion 1992/93:N63

(nyd). Det sagda innebär att i 11§ bör ordet "verkliga" utgå.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande värdering av aktier

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N63 yrkande 9 och

med anledning av regeringens förslag i denna del godkänner vad

utskottet anfört.

7. Utlåtande om aktiers värde (mom.7)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.9 som

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "berört

hänseende" bort ha följande lydelse:

Som utskottet tidigare har berört är värderingen av aktier i

samband med eventuell inlösen mycket komplicerad. Även om

Prövningsnämnden kommer att bestå av ledamöter med stor

sakkunskap anser utskottet att värderingsuppgiftens komplexa

natur talar för att nämndens egen bedömning måste kompletteras

med en värdering av oberoende experter. På detta sätt får

nämnden ett säkrare underlag för sitt slutliga

ställningstagande. Utskottet ansluter sig därmed till förslaget

i motion 1992/93:N63 (nyd) i detta avseende och föreslår att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

nu anfört.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande utlåtande om aktiers värde

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N63 yrkande 10

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Privatisering av banker (mom.8)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.9 som

börjar med "Vad som" och slutar med "avstyrks därför" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det svenska kreditväsendet skall vara

privatägt. En utförsäljning av det statliga ägandet bör därför

ske så snart som möjligt. Vid en privatisering är det utskottets

uppfattning att ägandet i första hand skall överföras till de

enskilda medborgarna och inte till olika institutioner.

Riksdagen bör i ett uttalande ge regeringen detta till känna som

sin mening. Därmed tillstyrker utskottet motion 1992/93:N63

(nyd) i denna del.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande privatisering av banker

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N63 yrkande 13

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Namnet på prövningsorganet (mom.9)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.10 som

börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "berörd del"

bort ha följande lydelse:

Eftersom full enighet råder om att den föreslagna

prövningsinstansen uppfyller de kriterier som ställs på en

domstol, kan utskottet inte finna några sakliga skäl för att

instansen inte skall kunna kallas domstol. Utskottet föreslår

därför att den får en sådan benämning och anser att ett lämpligt

namn är Bankstödsdomstolen. Utskottet tillstyrker mot denna

bakgrund de aktuella yrkandena i motionerna 1992/93:N62 (s) och

1992/93:N63 (nyd) och föreslår att lagen ändras i enlighet

härmed.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande namnet på prövningsorganet

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N62 och

1992/93:N63 yrkande 14 och med anledning av regeringens förslag

i denna del godkänner vad utskottet anfört.

10. Överklagande (mom.10)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.10 med "De ärenden" och slutar på s.11 med "aktuell del"

bort ha följande lydelse:

Av såväl remissyttranden som Lagrådets yttrande framgår att

det innebär en avvikelse från svensk rättstradition att inte

tillåta överklaganden. Lagrådet förordar att regeringen

ytterligare skall överväga denna fråga. Någon ändring har

emellertid inte gjorts i det slutliga regeringsförslaget.

Utskottet finner förslaget att Prövningsnämndens avgöranden inte

skall få överklagas särskilt anmärkningsvärt, eftersom det här

kommer att röra sig om ärenden av stor betydelse för det

allmänna och för enskilda. Utskottet anser inte att kravet på

skyndsam handläggning kan motivera avsteg från en viktig

rättsprincip. Med detta tillstyrker utskottet motion 1992/93:N63

(nyd) i nu aktuell del och föreslår att lagförslaget (26§)

ändras så att överklaganden kan göras till Högsta domstolen.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande överklagande

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N63 yrkande 15

och med avslag på regeringens förslag i denna del godkänner vad

utskottet anfört.

11. Rekryteringen till prövningsorganet (mom.11)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.11 som

börjar med "Det ankommer" och slutar med "ifrågavarande del"

bort ha följande lydelse:

I propositionen har det när det gäller kompetensen för

ledamöterna i Prövningsnämnden endast angetts att två av dessa

skall vara jurister och ha domarerfarenhet. Enligt utskottets

uppfattning är det av stor vikt att Prövningsnämnden får

ledamöter med hög kompetens inom de olika områden som nämnden

har att bedöma. Ett par av ledamöterna måste därför ha betydande

praktisk erfarenhet från näringslivet, särskilt angeläget är det

att minst en av ledamöterna har kvalificerad affärsjuridisk

erfarenhet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Motion 1992/93:N63 (nyd) tillstyrks därför i denna

del.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande

lydelse:

11. beträffande rekryteringen till prövningsorganet

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N63 yrkande 16

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Lagens giltighetstid (mom.13)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.12 som

börjar med "Den föreslagna" och slutar med "berörd del" bort ha

följande lydelse:

Lagen om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut

kan ses som en försökslagstiftning, eftersom den innehåller

bestämmelser som i flera hänseenden är nya och oprövade.

Utskottet ansluter sig därför i princip till förslaget att lagen

skall vara tidsbegränsad. Enligt utskottets mening bör den dock

till en början endast gälla under ett år. Härigenom kan vunna

erfarenheter snabbt omsättas i ändrade bestämmelser och får

riksdagen anledning att noga utvärdera om lagen har getts en

tillfredsställande utformning. En kortare giltighetstid än vad

regeringen föreslagit möjliggör således att lagen snabbare kan

anpassas till de krav verkligheten ställer. Med detta

tillstyrker utskottet motion 1992/93:N63 (nyd) i denna del och

föreslår att bestämmelserna i 6--26§§ upphör att gälla vid

utgången av juni 1994.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande

lydelse:

13. beträffande lagens giltighetstid

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N63 yrkande 17

och med anledning av regeringens förslag i denna del godkänner

vad utskottet anfört.

13. Lagens utformning (mom.14)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 1, 3, 9, 10

och 12

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.12 som

börjar med "Med hänvisning" och slutar med "bilaga 1" bort ha

följande lydelse:

Med hänvisning till vad som anförts i det föregående föreslår

utskottet att den föreslagna lagen om statligt stöd till banker

och andra kreditinstitut antas med de ändringar som framgår av

bilaga 2.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande

lydelse:

14. beträffande lagens utformning

att riksdagen antar det i proposition 1992/93:245 framlagda

förslaget till lag om statligt stöd till banker och andra

kreditinstitut, dock med ändring

dels att 10--12 §§ utgår,

dels att hänvisningen till 10§ i 19§ utgår,

dels att i 6, 9, 16 samt 20--23 §§ orden "Prövningsnämnden

för bankstödsfrågor" byts ut mot "Bankstödsdomstolen",

dels att rubrikerna närmast före 18 § resp. 19§ skall

lyda "Bankstödsdomstolens sammansättning" resp. "Förfarandet i

Bankstödsdomstolen",

dels att 1, 5, 7, 13, 14, 18, 25 och 26§§ samt

ikraftträdandebestämmelserna erhåller lydelse enligt

Alternativt förslag i bilaga 2,

dels att 13--26 §§ skall betecknas 11--24§§.

14. Bankstödsfrågornas handläggning (mom.15)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.13 som

börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "berörd del"

bort ha följande lydelse:

Uppgiften att utforma stödet till enskilda kreditinstitut är

mycket komplicerad och kräver noggranna överväganden.

Genomgångarna och förhandlingarna med en bank kan väntas ge

erfarenheter och kunskaper som kan vara av stort värde för

Bankstödsnämnden i diskussionerna med en annan bank. Vidare kan

uppgörelserna med de olika bankerna förutses ha inverkningar på

kreditväsendet i stort. Av dessa skäl anser utskottet att

Bankstödsnämnden måste hantera de olika bankerna i ett

sammanhang, så att nämnden har en helhetsbild av bankerna och

hur stödet lämpligen bör utformas innan avtal om stöd sluts med

en enskild bank. Detta bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Utskottet tillstyrker med vad som nu

anförts motion 1992/93:N63 (nyd) i denna del.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande

lydelse:

15. beträffande bankstödsfrågornas handläggning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N63 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Tillgångsgaranti (mom.16)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.14 med "Utskottet vill" och slutar på s.15 med

"ifrågavarande del" bort ha följande lydelse:

Som framgår av motion 1992/93:N63 (nyd) kvarstår en rad

problem i bankväsendet trots det nuvarande bankstödet. Stödet i

sig leder dessutom till delvis nya problem, eftersom det

påverkar konkurrensförhållandena.

I denna situation anser utskottet det vara angeläget att

försöka finna nya former för det statliga stödet till

banksektorn. Åtgärderna måste anpassas till de reella

svårigheterna inom bankväsendet. Staten har varit tvungen att

inskrida på grund av bankernas enorma kreditförluster. Dessa har

urholkat kapitalbasen, och för att klara kapitaltäckningskravet

har bankerna dels höjt marginalerna mellan in- och

utlåningsräntor, dels dragit ner kreditvolymen genom att säga

upp en stor mängd lån. De som drabbats av bankkrisen är därför i

stor utsträckning små och medelstora företag, som fått betala

högre räntor på befintliga lån och inte kunnat låna till

nyinvesteringar.

Av den här beskrivningen framgår att bankkrisens huvudproblem

är bankernas otillräckliga kapitalbaser. Det statliga stödet

behöver därför utformas så att kapitalet skyddas. Detta kan ske

genom att staten garanterar värdet på bankernas tillgångar. Ett

sådant system leder till att staten inte behöver lämna

kapitaltillskott till bankerna och att dessa inte behöver ha

höga räntemarginaler. Bankerna kan i stället på nytt bedriva

normal utlåningsverksamhet och fullgöra sin viktiga

kreditförsörjningsfunktion. Härigenom stimuleras ny produktion

och nya sysselsättningstillfällen i företagen.

Det här skisserade systemet bör utformas så att

konkurrensförhållandena inte rubbas inom bankväsendet. Det måste

därför vara öppet för alla banker. Med det nuvarande systemet är

det nämligen stor risk för att de banker som får statsstöd

konkurrerar ut dels andra banker genom att erbjuda krediter på

förmånligare villkor, dels fastighetsföretag genom att sänka

hyrorna i det fastighetsbestånd bankerna tagit över för att

skydda sina fordringar. Konkurrensneutralitet kan åstadkommas

genom att en bank själv ansöker om hur stor del av sina

tillgångar den vill få garanterade av staten och att banken

betalar en provision till staten på 1% per år av det aktuella

beloppet. Garantin bör förknippas med ett villkor om att vid en

eventuell nyemission skall staten ha rätt att teckna en andel av

aktierna som motsvarar den andel av bankens tillgångar som

staten har garanterat.

Genom att värdet på bankens tillgångar garanteras med ett

bankstöd utformat på det sätt som nu har angetts innebär det

indirekt också en trygghet för bankens finansiärer. Dessa vet

att bankens kapitalbas bibehålls. Tillgångsgarantin kan dock

behöva kompletteras med en garanti av de vanliga insättarnas

medel. Utskottet återkommer till detta i det följande.

Utskottet förordar således att bankstödet utformas som en

tillgångsgaranti. Regeringen bör skyndsamt lägga fram ett

förslag härom i enlighet med de riktlinjer som utskottet nu har

anfört. Utskottet tillstyrker därmed motion 1992/93:N63 (nyd) i

här berört hänseende.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande

lydelse:

16. beträffande tillgångsgaranti

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N63 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Insättarskydd (mom.17)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.15 som

börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "aktuell

del" bort ha följande lydelse:

En förändring av bankstödet till att vara en garanti av

tillgångarna i stället för av skulderna förutsätter att ett

insättarskydd skapas. Enligt utskottets uppfattning bör en

utredning skyndsamt göras av förutsättningarna för att utforma

ett insättarskydd efter mönster från det som sedan lång tid

finns i Förenta staterna. Härigenom kan ett alternativ erhållas

till den modell som utvecklas inom EG. Det får ankomma på

regeringen att se till att den föreslagna utredningen kommer

till stånd. Utskottet tillstyrker med vad som nu sagts motion

1992/93:N63 (nyd) i här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande

lydelse:

17. beträffande insättarskydd

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N63 yrkande 3 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Regeringens lagförslag

Bilaga 1

I reservation 13 föreslagna ändringar i regeringens förslag

till lag om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut

Bilaga 2

Regeringens förslag Alternativt förslag

1§

För att garantera För att garantera

stabiliteten i stabiliteten i

betalningssystemet och trygga betalningssystemet och trygga

kreditförsörjningen kreditförsörjningen

lämnas statligt stöd lämnas statligt stöd

enligt denna lag till banker enligt denna lag till banker

och vissa andra och vissa andra

kreditinstitut. Syftet med kreditinstitut. Syftet med

statens åtagande är att statens åtagande är att

garantera att instituten kan garantera att instituten kan

fullgöra sina fullgöra sina

förpliktelser i rätt förpliktelser i rätt

tid. Frågor om det statliga tid. Frågor om det statliga

stödet handläggs i stödet handläggs i

första hand av första hand av

Bankstödsnämnden. Bankstödsnämnden.

För uppgifter enligt denna För uppgifter enligt denna

lag finns lag finns

Prövningsnämnden för Bankstödsdomstolen.

bankstödsfrågor. Bestämmelser om domstolens

Bestämmelser om nämndens sammansättning och om

sammansättning och om förfarandet i domstolen

förfarandet i nämnden finns i 18--26§§.

finns i 18--26§§.

5§

Stöd får förenas med Stöd får förenas med

villkor. villkor.

Stödet skall utformas på Stödet skall utformas på

ett affärsmässigt ett affärsmässigt

sätt. Stödet skall sätt. Stödet skall

vidare så långt som vidare så långt som

möjligt ges en möjligt ges en

konkurrensneutral utformning. konkurrensneutral utformning.

Statens långsiktiga Statens långsiktiga

kostnader för stödet kostnader för stödet

skall hållas så låga skall hållas så låga

som möjligt. Stödet som möjligt. Stödet

skall utformas så att skall utformas så att

statens insatser så statens insatser så

långt som möjligt kan långt som möjligt kan

återvinnas. Om inte återvinnas. Om inte

särskilda skäl talar särskilda skäl talar

för annat skall en avgift för annat skall en avgift

tas ut för lämnade tas ut för lämnade

garantier. garantier.

Staten bör Staten skall

tillförsäkras del i den tillförsäkras del i den

värdestegring som uppkommer värdestegring som uppkommer

om ett institut som fått om ett institut som fått

stöd återfår sin stöd återfår sin

lönsamhet. lönsamhet.

Regeringens förslag Alternativt förslag

7§

Prövningsnämnden för Bankstödsdomstolen skall

bankstödsfrågor skall pröva om de av

pröva om de av Bankstödsnämnden

Bankstödsnämnden föreslagna villkoren, mot

föreslagna villkoren, mot bakgrund av det stöd som

bakgrund av det stöd som Bankstödsnämnden på

Bankstödsnämnden på statens vägnar har erbjudit

statens vägnar har erbjudit sig att lämna, är

sig att lämna, är oskäliga mot nämndens

oskäliga mot nämndens motpart.

motpart.

Prövningsnämnden får Domstolen får jämka

jämka förslag till förslag till villkor som

villkor som är oskäligt. är oskäligt.

I Prövningsnämndens I domstolens avgörande

avgörande skall anges vid skall anges vid vilken

vilken tidpunkt tidpunkt

Bankstödsnämnden Bankstödsnämnden

tidigast får begära tidigast får begära

inlösen enligt 10§ förordnande av god man

första stycket 1 eller enligt 13§ första

begära förordnande av stycket 1.

god man enligt 13§

första stycket 1.

13§

Prövningsnämnden för Bankstödsdomstolen skall

bankstödsfrågor skall på begäran av

på begäran av Bankstödsnämnden

Bankstödsnämnden förordna god man att under

förordna god man att under viss tid, högst ett år,

viss tid, högst ett år, överta förvaltningen av

överta förvaltningen av ett aktiebolag eller ett

en sparbank, en bankaktiebolag, en sparbank,

föreningsbank eller ett en föreningsbank eller ett

hypoteksinstitut, om hypoteksinstitut, om

kreditinstitutet kreditinstitutet

1. inte har antagit ett 1. inte har antagit ett

avtalsförslag vars villkor avtalsförslag vars villkor

Prövningsnämnden funnit domstolen funnit inte vara

inte vara oskäliga, oskäliga,

2. inte har fullgjort en 2. inte har fullgjort en

förpliktelse som följer förpliktelse som följer

av avtal med av avtal med

Bankstödsnämnden och som Bankstödsnämnden och som

är av väsentlig är av väsentlig

betydelse, eller betydelse, eller

3. inte har en kapitalbas som 3. inte har en kapitalbas som

uppgår till två procent uppgår till två procent

av värdet av institutets av värdet av institutets

placeringar, allt beräknat placeringar, allt beräknat

enligt de för institutet enligt de för institutet

gällande reglerna om gällande reglerna om

kapitaltäckning. kapitaltäckning.

Rätt att få god man Rätt att få god man

förordnad enligt första förordnad enligt första

stycket 1 föreligger inte stycket 1 föreligger inte

om det efter om det efter domstolens

Prövningsnämndens tidigare prövning har

tidigare prövning har inträffat någon

inträffat någon omständighet som medför

omständighet som medför att de av

att de av Bankstödsnämnden

Bankstödsnämnden föreslagna avtalsvillkoren

föreslagna avtalsvillkoren är oskäliga.

är oskäliga.

Regeringens förslag Alternativt förslag

14§

Den gode mannen övertar de Den gode mannen övertar de

befogenheter som tillkommer befogenheter som tillkommer

1. i en sparbank 1. i ett aktiebolag och i ett

huvudmännen, bankaktiebolag

bolagsstämman,

2. i en föreningsbank 2. i en sparbank

föreningsmedlemmarna, och huvudmännen,

3. i ett hypoteksinstitut 3. i en föreningsbank

styrelsen. föreningsmedlemmarna, och

4. i ett hypoteksinstitut

styrelsen.

18§

Prövningsnämnden för Bankstödsdomstolen

bankstödsfrågor består av tre ledamöter

består av tre ledamöter som utses av regeringen. En av

som utses av regeringen. En av ledamöterna skall

ledamöterna skall förordnas till

förordnas till ordförande och en till vice

ordförande och en till vice ordförande. Dessa skall

ordförande. Dessa skall vara jurister och ha

vara jurister och ha erfarenhet som domare.

erfarenhet som domare. Regeringen får utse

Regeringen får utse högst två ersättare

högst två ersättare för ledamöterna i

för ledamöterna i domstolen. Förordnandena

nämnden. Förordnandena skall meddelas för viss

skall meddelas för viss tid.

tid.

Ledamot och ersättare i Ledamot och ersättare i

Prövningsnämnden skall domstolen skall vara svensk

vara svensk medborgare och medborgare och får inte

får inte vara underårig vara underårig eller i

eller i konkurstillstånd konkurstillstånd eller ha

eller ha förvaltare enligt förvaltare enligt 11 kap.

11 kap. 7§ 7§ föräldrabalken.

föräldrabalken.

Åtgärd som endast avser Åtgärd som endast avser

beredande av mål eller beredande av mål eller

avskrivning av mål får avskrivning av mål får

utföras av en ledamot. utföras av en ledamot.

Närmare bestämmelser om Närmare bestämmelser om

detta meddelas av regeringen. detta meddelas av regeringen.

25§

I mål om prövning av I mål om prövning av

villkor skall vardera parten villkor skall vardera parten

svara för sina svara för sina

rättegångskostnader om rättegångskostnader om

inte annat följer av 18 inte annat följer av 18

kap. 6§ kap. 6§

rättegångsbalken. Om rättegångsbalken. Om

Prövningsnämnden för Bankstödsdomstolen

bankstödsfrågor jämkar föreslagna

jämkar föreslagna villkor eller finner att

villkor eller finner att villkoren är oskäliga

villkoren är oskäliga får domstolen förplikta

får Prövningsnämnden staten att helt eller delvis

förplikta staten att helt ersätta motparts

eller delvis ersätta rättegångskostnader.

motparts

rättegångskostnader.

Regeringens förslag Alternativt förslag

I mål om inlösen och i I mål om

mål om tvångsförvaltning skall

tvångsförvaltning skall vardera parten svara för

vardera parten svara för sina rättegångskostnader

sina rättegångskostnader om inte annat följer av 18

om inte annat följer av 18 kap. 6§

kap. 6§ rättegångsbalken.

rättegångsbalken. Domstolen får dock

Prövningsnämnden får förplikta staten att helt

dock förplikta staten att eller delvis ersätta

helt eller delvis ersätta motparts

motparts rättegångskostnader.

rättegångskostnader.

I mål om tolkning eller I mål om tolkning eller

tilllämpning av ett avtal tilllämpning av ett avtal

gäller gäller

rättegångsbalkens rättegångsbalkens

bestämmelser om bestämmelser om

rättegångskostnader i rättegångskostnader i

mål vari förlikning mål vari förlikning

är tillåten. är tillåten.

26§

Avgöranden av Avgöranden av

Prövningsnämnden för Bankstödsdomstolen får

bankstödsfrågor får överklagas till Högsta

inte överklagas. domstolen.

1. Denna lag träder i kraft 1. Denna lag träder i kraft

den 1 juli 1993. den 1 juli 1993.

2. Bestämmelserna i 2. Bestämmelserna i

6--26§§ upphör att 6--26§§ upphör att

gälla vid utgången av gälla vid utgången av

år 1995. juni 1994.

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning1

Propositionen2

Motionerna2

Utskottet3

Bankstödet3

Inledning3

Villkor för bankstöd m.m.4

Inlösen av aktier5

Grund för inlösen och tvångsförvaltning7

Oskäliga villkor7

Värdering av aktier, m.m.8

Privatisering av banker9

Namnet på prövningsorganet9

Överklagande10

Rekryteringen till prövningsorganet, m.m.11

Lagens giltighetstid11

Lagens utformning12

Bankstödsfrågornas handläggning12

Tillgångsgaranti13

Insättarskydd15

Bankers innehav av fast egendom15

Hemställan16

Reservationer

1. Statens del i värdestegringen (nyd)18

2. Villkor för bankstöd (nyd)19

3. Inlösen av aktier (nyd)19

4. Grund för inlösen och tvångsförvaltning (nyd)20

5. Oskäliga villkor (nyd)20

6. Värdering av aktier (nyd)21

7. Utlåtande om aktiers värde (nyd)21

8. Privatisering av banker (nyd)22

9. Namnet på prövningsorganet (nyd)22

10. Överklagande (nyd)22

11. Rekryteringen till prövningsorganet (nyd)23

12. Lagens giltighetstid (nyd)23

13. Lagens utformning (nyd)24

14. Bankstödsfrågornas handläggning (nyd)24

15. Tillgångsgaranti (nyd)25

16. Insättarskydd (nyd)26

Bilagor

1. Regeringens lagförslag27

2. I reservation 13 föreslagna ändringar i regeringens förslag

till lag om statligt stöd till banker och andra

kreditinstitut34