Bet. 1992/93:SfU1

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1992/93:SFU01

Introduktionsersättning till flyktingar och vissa andra

utlänningar

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

Bilaga 1

1992/93

SfU1

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1991/92:172 om

introduktionsersättning till flyktingar och vissa andra

utlänningar samt en motion väckt med anledning av propositionen

och en motion i ämnet från den allmänna motionstiden 1992.

Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag om

introduktionsersättning och avstyrker bifall till motionerna.

Till betänkandet har fogats en reservation (nyd).

Propositionen

I proposition 1991/92:172 om introduktionsersättning till

flyktingar och vissa andra utlänningar har regeringen

(kulturdepartementet) föreslagit riksdagen att anta de i

propositionen framlagda förslagen till

1. lag om introduktionsersättning för flyktingar och vissa

andra utlänningar,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

4. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620).

Lagförslagen återfinns i bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

Motion väckt under den allmänna motionstiden 1991/92

1991/92:Sf601 av Doris Håvik m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om introduktionsersättning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en ändring i 7 kap. 4 § sekretesslagen.

Motion väckt med anledning av propositionen

1991/92:Sf42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:172 om

introduktionsersättning till flyktingar och vissa andra

utlänningar,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i sociallagstiftningen att utländsk medborgare inte

medges högre bidrag än 80 % av kommunens socialbidragsnorm under

en tidsbegränsad period,

3. att riksdagen hos regeringen begär utredning om utländska

medborgares försörjning genom lån i stället för bidrag i

enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet

Inledning

Enligt 6§ socialtjänstlagen (1980:620) har den enskilde rätt

till bistånd av kommunen för sin försörjning och livsföring i

övrigt om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Rätten

till bistånd gäller både svenskar och utlänningar. Biståndet

skall tillförsäkra den enskilde en skälig levnadsnivå. Den

enskildes behov av socialbidrag bestäms efter en individuell

prövning. -- Under den första tiden efter bosättning i en kommun

är en flykting som regel helt beroende av socialbidrag för att

klara sin försörjning. Senare under introduktionstiden utgår

ofta socialbidrag som ett komplement till andra stöd upp till en

skälig levnadsnivå.

Sedan år 1991 gäller ett system med schablonersättning till

kommunerna för mottagande av flyktingar och vissa andra

utlänningar som i detta avseende jämställs med flyktingar.

Huvudsyftet med detta system är att stimulera kommunerna att i

samverkan med andra myndigheter vidta aktiva åtgärder för att

flyktingar snabbare skall bli delaktiga i det svenska samhället

och klara sin försörjning på egen hand. Kommunerna har genom

schablonersättningen fått möjlighet att prioritera de åtgärder

för att underlätta flyktingarnas integration som lokalt bedöms

vara mest angelägna och verkningsfulla. De flyktingmottagande

myndigheterna skall -- enligt det program för flyktingmottagande

som redovisades i propositionen (prop. 1989/90:105, SfU21,

rskr.281) -- i samråd med den enskilde flyktingen upprätta en

individuell plan för hans eller hennes introduktion så snart som

möjligt efter det att flyktingen tagits emot i en kommun. I

samband med att förslaget om individuella introduktionsplaner

för flyktingar utarbetades uppkom frågan om inte

effektivitetsvinster skulle kunna uppnås genom en samordning av

de olika former av samhällsstöd som kan förekomma under

introduktionstiden. Vidare diskuterades om inte

försörjningsstödet borde vara mer direkt relaterat till den

enskilde flyktingens deltagande i svenskundervisning,

samhällsintroduktion, utbildning etc. I propositionen förordades

att frågan om att införa en särskild introduktionsersättning

skulle utredas närmare. Resultatet av detta utredningsarbete

läggs fram i den nu aktuella propositionen.

Regeringens förslag

I proposition 1991/92:172 anges som bakgrund till regeringens

förslag att dagens system med socialbidrag som normal

försörjningskälla under den första introduktionstiden kan vara

passiviserande och ge fel signaler till flyktingar som kommer

till Sverige. Det gäller även om man i kommunerna redan i dag

kan ställa krav på att flyktingen skall medverka i olika

aktiviteter under den tid som socialbidrag beviljas. En särskild

introduktionsersättning anses enligt propositionen tydligare än

socialbidrag kunna kopplas till deltagande i ett

introduktionsprogram och utbetalas på ett sådant sätt att den

ökar motivationen hos flyktingen att delta i programmet. Vidare

bör introduktionsersättning kunna ha en positiv inverkan även

när det gäller attityder från omgivningen genom att kravet för

att få ersättning är kopplat till en motprestation.

Som en tänkbar negativ effekt av introduktionsersättningen

pekar föredragande statsrådet på att en sådan säråtgärd för

flyktingar kan uppfattas som orättvis bland svenskar och bland

andra invandrare, vilka inte kan få tillgång till motsvarande

åtgärder. Eftersom syftet med introduktionsplanen -- och den

till denna relaterade introduktionsersättningen -- är att

kompensera flyktingar för baskunskaper, främst i det svenska

språket, som de saknar och som de behöver för att kunna leva och

verka i Sverige, anser emellertid statsrådet inte att det bör

kunna uppfattas som en orättvisa.

Regeringen föreslår bl.a. mot den angivna bakgrunden och med

hänsyn till att kommunerna inte får betala ut bidrag till

enskilda utan lagstöd att en lag om introduktionsersättning för

flyktingar och vissa andra utlänningar införs. Lagen, som

föreslås träda i kraft den 1 januari 1993, innebär att

kommunerna får möjlighet att under en introduktionsperiod ge

introduktionsersättning i stället för socialbidrag till

flyktingar och andra utlänningar som omfattas av det kommunala

flyktingmottagandet. Som förutsättning för att

introduktionsersättning skall beviljas skall gälla att

flyktingen följer en introduktionsplan som upprättats av

kommunen efter samråd med den enskilde flyktingen. Om så inte

sker, får kommunen besluta att introduktionsersättning inte

skall betalas ut. Kommunerna skall få bestämma

introduktionsersättningens storlek, övriga villkor samt

verksamhetens organisation.

I propositionen utgår föredragande statsrådet från att

kommunerna fastställer en nivå på ersättningen så att den

enskilde tillförsäkras en skälig levnadsnivå, och det bör

ankomma på kommunen att bestämma om introduktionsersättningen

även skall täcka övriga familjemedlemmars behov. Enligt

statsrådet bör det vara rimligt att nivån på ersättningen inte

understiger den av kommunen fastställda socialbidragsnormen,

eftersom den enskilde flyktingen då ändå måste vända sig till

socialtjänsten. Hon erinrar i sammanhanget om att den tidigare

regeringen tillkallat en parlamentarisk kommitté för att göra en

allmän översyn av socialtjänstlagen, och att

socialtjänstkommittén enligt sina direktiv (dir. 1991:50) bl.a.

skall överväga möjligheterna att åstadkomma större enhetlighet

mellan kommunernas socialbidragsnormer och andra närliggande

system.

Introduktionsersättningen föreslås i likhet med socialbidrag

inte räknas som skattepliktig inkomst.

En kommuns beslut att inte betala ut introduktionsersättning

skall kunna överklagas. Däremot skall ersättningens storlek inte

kunna överklagas.

Uppgifter om enskildas personliga förhållanden i ärenden om

introduktionsersättning skall enligt förslaget skyddas av samma

sekretess som gäller inom socialtjänsten, dvs. sekretess skall

gälla för uppgifterna om det inte står klart att uppgiften kan

röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider

men.

Introduktionsersättningen skall bekostas genom den

schablonersättning som lämnas till kommunerna för

flyktingmottagandet. Förslaget bedöms inte medföra några ökade

kostnader för stat eller kommun.

I propositionen framhålls vidare att det är angeläget att en

uppföljning görs av i vilken utsträckning den enskilda

flyktingens motivation att delta i ett introduktionsprogram

påverkas positivt genom introduktionsersättningen och om

introduktionsersättning i övrigt får de förväntade positiva

effekterna. Statsrådet utgår från att kommunerna själva har ett

intresse av en sådan uppföljning på det lokala planet, medan

invandrarverket som central myndighet för flyktingmottagandet

också bör ha en roll i detta sammanhang.

Motionerna

I den under den allmänna motionstiden 1992 väckta motionen

1991/92:Sf601 av Doris Håvik m.fl. (s) begärs tillkännagivanden

om att introduktionsersättning bör införas för flyktingar m.fl.

(yrkande1) och att uppgifter i ärenden om sådan ersättning bör

skyddas av sekretess (yrkande2).

I den med anledning av propositionen väckta motionen

1991/92:Sf42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att riksdagen

skall dels avslå propositionen (yrkande1), dels begära förslag

till sådan ändring i socialtjänstlagstiftningen att utländska

medborgare inte medges bidrag med högre belopp än 80% av

kommunens socialbidragsnorm under en tidsbegränsad period

(yrkande2) och dels begära en utredning om utländska

medborgares försörjning genom lån i stället för bidrag

(yrkande3). Som motiv till kravet på avslag på propositionen

anför motionärerna bl.a. att regeringens förslag inte angriper

själva problemet att snabbt integrera den utländske medborgaren

i det svenska samhället. Motionärerna anser inte att någon

särlag för flyktingar och vissa utlänningar skall införas utan

att eventuella särskilda krav på försörjningsstödet till

utländska medborgare bör kunna regleras i socialtjänstlagen. De

anser det vara helt oacceptabelt att utländska medborgare under

introduktionstiden skall kunna få ett högre bidrag än en svensk

socialbidragstagare, som ofta betalat skatt i Sverige under lång

tid. De kritiserar vidare förslaget för att medföra ökad

byråkrati och höjda allmänna kostnader. I stället för systemet

med introduktionsersättning bör enligt motionärerna på sikt ett

mera långtgående lånesystem införas och kanske ersätta

bidragssystemet samt i avvaktan på att ett sådant system utreds

utländska socialbidragstagares ersättning reduceras.

Utskottets bedömning

Utskottet delar den bedömning som regeringen gjort i

propositionen om fördelarna av ett system där ersättning ges för

utförd prestation i stället för att ges som rent bidrag.

Systemet med introduktionsersättning bör, som framhålls i

propositionen, kunna öka motivationen hos en flykting att delta

i ett uppgjort introduktionsprogram och även kunna positivt

påverka omgivningens attityder. Vad beträffar förslagen i motion

Sf42 om att ett mera långtgående lånesystem skall införas för

utlänningar och utlänningars rätt till socialbidrag begränsas,

vill utskottet peka dels på att ett system med lån till

hemutrustning för flyktingar och vissa andra utlänningar har

införts, dels på att utländska medborgares behov av socialbidrag

inte generellt kan bedömas vara mindre än andra invånares i en

kommun och att ett system med inskränkt rätt till socialbidrag

för utländska kommuninvånare skulle innebära diskriminering.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att i den ovan nämnda

socialtjänstkommitténs uppdrag ingår att se över

socialtjänstlagens regler om rätten till bistånd.

Utskottet tillstyrker med hänsyn till det anförda att ett

system med introduktionsersättning till flyktingar och vissa

andra utlänningar införs. I propositionen har behovet av en

uppföljning av systemets effekter framhållits. Utskottet

understryker detta behov, och utskottet utgår från att en

uppföljning sker.

Utskottet föreslår således att riksdagen med avslag på motion

Sf42 antar regeringens förslag om införande av

introduktionsersättning för flyktingar m.fl. Härigenom blir

också motion Sf601 tillgodosedd.

I samband med beredningen av lagförslagen i propositionen har

utskottet uppmärksammat att den paragraf i kommunalskattelagen

som berörs av förslaget om introduktionsersättning har ändrats

genom lagen (1992:651) om ändring i kommunalskattelagen (se

prop. 1991/92:93, SkU19, rskr. 269), vilken ännu inte trätt i

kraft. Den med introduktionsersättningen sammanhängande

ändringen i kommunalskattelagen bör därför göras på sätt

utskottet föreslår i bilaga2.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:172 och med

anledning av motion 1991/92:Sf601 samt med avslag på motion

1991/92:Sf42

dels antar regeringens förslag till

1. lag om introduktionsersättning för flyktingar och vissa

andra utlänningar,

2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

3. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

dels antar utskottets förslag till lag om ändring i lagen

(1992:651) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

res. (nyd)

Stockholm den 13 oktober 1992

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Gullan Lindblad

I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Doris Håvik

(s), Börje Nilsson (s), Lena Öhrsvik (s), Hans Dau (m),

Nils-Olof Gustafsson (s), Pontus Wiklund (kds), Leif Bergdahl

(nyd), Margareta Israelsson (s), Gustaf von Essen (m), Maud

Björnemalm (s), Liselotte Wågö (m), Widar Andersson (s), Ingela

Mårtensson (fp) och Rune Backlund (c).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Leif Bergdahl (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "i bilaga 2." bort

ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 1991/92:Sf42 löser det förslag som

regeringen lägger fram i propositionen inte problemet att

snabbt integrera utländska medborgare i det svenska samhället.

Enligt utskottets uppfattning bör eventuella särskilda krav på

försörjningsstödet till utländska medborgare kunna regleras i

socialtjänstlagstiftningen, och någon särlag bör inte införas

för flyktingar och andra utlänningar. Det är vidare enligt

utskottets mening helt oacceptabelt att utländska medborgare

under introduktionstiden skulle kunna få ett högre bidrag än

svenska socialbidragstagare, som ofta betalat skatt i Sverige

under lång tid. Med det föreslagna systemet finns också risk

att både byråkrati och allmänna kostnader ökar. Av nu

redovisade skäl avstyrker utskottet bifall till propositionen.

I stället bör enligt utskottets uppfattning på sikt ett mera

långtgående lånesystem införas och kanske ersätta

bidragssystemet. Frågan om utländska medborgares försörjning

genom lån i stället för bidrag bör därför utredas. I avvaktan

på denna utredning anser utskottet att den ersättning som ges

till utländska socialbidragstagare bör reduceras, så att

utländska medborgare inte medges bidrag med högre belopp än

80% av kommunens socialbidragsnorm under en tidsbegränsad

period. Regeringen bör lägga fram förslag till ändring i

gällande lagstiftning i enlighet med det anförda.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf42 och med

avslag på proposition 1991/92:172 och motion 1991/92:Sf601 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

I propositionen framlagt lagförslag

Bilaga 1

Av utskottet framlagt lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:651) om ändring i

kommunalskattelagen (1928:370)

Bilaga 2

Härigenom föreskrivs dels att 19 § kommunalskattelagen

(1928:370) i paragrafens lydelse enligt lagen (1992:651) om

ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse, dels att

övergångsbestämmelserna till lagen (1992:651) om ändring i

kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad

som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller

gåva;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här

i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst

i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska

premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen

(1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om

yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke

ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör

föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller

särskild författning, som utgått annorledes än på grund av

sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller

olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i

fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd

eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om

icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst, ävensom

ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit

någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband

med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas

ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån

livräntan är skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock

ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan

ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring

och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av

försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring, samt belopp

som arbetsgivare utan att försäkring har tecknats för

anställdas räkning betalar ut och som motsvarar ersättning på

grund av grupplivförsäkring, i den mån beloppet inte väsentligt

överstiger vad som utgår för befattningshavare i statens

tjänst;

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på

egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån

ersättningen avser annan byggnad än privatbostad eller

markanläggning, dels i den mån köpeskilling, som skulle ha

influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället

hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av

näringsverksamhet och dels i den mån ersättningen eljest

motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad

för näringsverksamhet;

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått

på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller

sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband

med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av

skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av

skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke

förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt

smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt,

som icke utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån

givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 §

icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

stipendium som är avsett för mottagarens utbildning och inte

utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras

för utgivarens räkning;

stipendium som är avsett för andra ändamål och som inte utgår

periodiskt och inte utgör ersättning för arbete som har utförts

eller skall utföras för utgivarens räkning;

studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349),

internatbidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6

och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt

av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser

utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i

fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav de

bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts

skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

introduktionsersättning

enligt lagen (1992:000) om

introduktionsersättning

för flyktingar och vissa

andra utlänningar;

allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag, samt barnpension

enligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen efter

varje avliden förälder inte överstiger 0,4 basbelopp;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt

enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med

bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän

försäkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§

samma lag som utgör ersättning för merkostnader, ersättning för

merutgifter för resor enligt 3 kap. 7 a § samma lag eller

enligt 3 kap. 5 d § lagen om arbetsskadeförsäkring eller 10 §

lagen om statligt personskadeskydd, särskilt pensionstillägg

enligt lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till

folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn

samt hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag, som utgår av

kommunala eller landstingskommunala medel till den

vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om

hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag;

bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av

utländska barn;

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bidrag enligt lagen (1992:148) om särskilt bidrag till

ensamstående med barn;

ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av

allmänna medel till den som -- utan att det skett yrkesmässigt

-- inställt sig inför domstol eller annan myndighet, om

ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersättning

för tidsspillan;

hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat

person eller egendom i fara eller bidragit till avslöjande

eller gripande av person som begått brott;

sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller

modersmjölk;

tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller

uppdrag och som utgår i annan form än kontant eller därmed

likställd ersättning, om vinsten avser minnesföremål eller

värdet inte överstiger 0,03 basbelopp avrundat till närmaste

hundratal kronor;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare

uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke

medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel

finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse,

till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna

gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid

avsättning till stiftelsen;

intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt

kottar som den skattskyldige själv plockat till den del

intäkterna under ett beskattningsår inte överstiger 5000

kronor och inte kan hänföras till näringsverksamhet som utgör

rörelse eller till lön eller liknande förmån;

ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och

gåvoskatt, 69 § 1 och 2 mom., 69 a § tredje stycket eller 75 a

§ fjärde stycket uppbördslagen (1953:272), 36 § 3 mom. lagen

(1958:295) om sjömansskatt, 50 § lagen (1968:430) om

mervärdeskatt, 22 § tullagen (1973:670), 20 § lagen (1982:1006)

om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa

uppdragsersättningar, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om

punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404)

om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 24 § lagen

(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetgivare eller

32 och 34 §§ tullagen (1987:1065);

ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 4 och 5 lagen

(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter inte

redovisas i kontrolluppgift om sådan ränta för den

skattskyldige under ett beskattningsår sammanlagt inte uppgår

till 500 kronor.

Beträffande ersättning som utfaller på grund av

avtalsgruppsjukförsäkring gäller särskilda bestämmelser i 32 §

3 a mom. och punkt 12 av anvisningarna till 22§.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft

den 1 januari 1993. De nya den 1 januari 1993. De nya

bestämmelserna om ränta bestämmelserna om

i 20 § tillämpas på introduktionsersättning i

ränta som belöper på 19 § tillämpas första

tid efter ikraftträdandet. gången vid 1994 års

taxering. De nya

bestämmelserna om ränta

i 20 § tillämpas på

ränta som belöper på

tid efter ikraftträdandet.