Bet. 1992/93:SfU14

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1992/93:SFU14

Socialförsäkring -- inriktning och anslag

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1992/93

SfU14

FEMTE HUVUDTITELN

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet de i proposition 1992/93:100

bilaga 6 (Socialdepartementet) upptagna anslagen som berör

utskottets ämnesområde jämte motioner.

Utskottet redovisar inledningsvis under rubriken I Allmänt

om socialförsäkringssystemet omfattningen av det sociala

trygghetssystemet, de olika socialförsäkringsförmånerna och hur

socialförsäkringarna finansieras.

Under rubriken II Sjukförsäkring m.m. behandlas de under

littera C. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och

ålderdom upptagna anslagen C 1. Bidrag till sjukförsäkringen och

C 2. Bidrag till närståendevård. Under rubriken behandlas även

motioner om sjukpenningförsäkring och sjuklön. Utskottet

tillstyrker regeringens förslag och avstyrker bifall till

motionerna.

Under rubriken III Föräldraförsäkring m.m. behandlas det

under littera B. Familjer och barn upptagna anslaget B 3. Bidrag

till föräldraförsäkringen. Ett antal motioner om

föräldraförsäkringsfrågor behandlas också under denna rubrik.

Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen och avstyrker

bifall till samtliga motioner.

Under rubriken IV Pensioner m.m. behandlas de under

littera B. Familjer och barn upptagna anslagen B 7.

Barnpensioner och B 8. Vårdbidrag för handikappade barn och de

under littera C. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och

ålderdom upptagna anslagen C3. Förtidspensioner, C4.

Ålderspensioner, C5. Efterlevandepensioner till vuxna, C6.

Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension, C7.

Handikappersättning, C8. Särskilt pensionstillägg och C9.

Vissa yrkesskadeersättningar m.m. Utskottet tillstyrker

regeringens förslag. Med anledning av två motioner (m) och (c)

föreslår utskottet ett tillkännagivande om att man bör söka

åstadkomma större enhetlighet mellan de olika regler som gäller

för avdrag på och bortfall av socialförsäkringsförmåner för dem

som är föremål för vård på det allmännas bekostnad. Tre motioner

(m) och (kds) behandlar frågor rörande änkors

försörjningssituation. Utskottet föreslår med anledning av dessa

motioner ett tillkännagivande om att Riksförsäkringsverket i

sitt fortsatta utredningsarbete kartlägger de ekonomiska

effekterna av om änkor får behålla sin änkepension vid omgifte

samt en utvärdering av hur änkor med låg pension klarar sin

försörjning efter reformeringen av efterlevandepensioneringen.

Med anledning av en motion (s) föreslår utskottet ett

tillkännagivande om en översyn av reglerna om särskilt

pensionstillägg med avseende på reducering av detta vid förtida

uttag av ålderspension. Övriga motioner avstyrks av utskottet.

Under rubriken V Administration behandlas de under littera

G. Myndigheter under Socialdepartementet upptagna anslagen G1.

Riksförsäkringsverket och G2. Allmänna försäkringskassor samt

motioner med anknytning till dessa anslag och det under littera

C. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom

upptagna anslaget C10. Ersättning till Postverket m.m.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker bifall

till motionerna.

Den del i proposition 1992/93:100 bilaga 6 under littera C som

innehåller förslag till förändrade regler inom

delpensionsförsäkringen har behandlats i utskottets betänkande

1992/93:SfU12.

Till betänkandet har fogats nio reservationer och en

meningsyttring.

Propositionen

Sjukförsäkring m.m.

Regeringen (Socialdepartementet) har i proposition

1992/93:100, bilaga 6 under littera C 1--2, föreslagit riksdagen

1. att till (C 1) Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret

1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 4649000000 kr,

2. att till (C 2) Bidrag till ersättning vid närståendevård

för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 3425000

kr.

Föräldraförsäkring m.m.

Regeringen (Socialdepartementet) har i proposition

1992/93:100, bilaga 6 under littera B 3, föreslagit riksdagen

att till Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1993/94

anvisa ett förslagsanslag på 2750000000 kr.

Pensioner m.m.

Regeringen (Socialdepartementet) har i proposition

1992/93:100, bilaga 6 under littera B 7--8 och C 3--9,

föreslagit riksdagen

1. att till (B 7) Barnpensioner för budgetåret 1993/94 anvisa

ett förslagsanslag på 280000000 kr,

2. att till (B 8) Vårdbidrag för handikappade barn för

budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1285000000

kr,

3. att till (C 3) Förtidspensioner för budgetåret 1993/94

anvisa ett förslagsanslag på 1431500000 kr,

4. att till (C 4) Ålderspensioner för budgetåret 1993/94

anvisa ett förslagsanslag på 52185000000 kr,

5. att till (C 5) Efterlevandepensioner till vuxna för

budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1720000000

kr,

6. att till (C 6) Bidrag till kommunala bostadstillägg till

folkpension för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på

6700000000 kr,

7. att till (C 7) Handikappersättningar för budgetåret 1993/94

anvisa ett förslagsanslag på 933000000 kr,

8. att till (C 8) Särskilt pensionstillägg för budgetåret

1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 12000000 kr,

9. att till (C 9) Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för

budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 3900000 kr.

Administration

Regeringen (Socialdepartementet) har i proposition

1992/93:100, bilaga 6 under littera C 10 och G 1--2, föreslagit

riksdagen

1. att till (C 10) Ersättning till Postverket m.m. för

budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 231163000

kr,

2. att till (G 1) Riksförsäkringsverket för budgetåret 1993/94

anvisa ett ramanslag på 604806000 kr,

3. att till (G 2) Allmänna försäkringskassor för budgetåret

1993/94 anvisa ett ramanslag på 4121817000 kr.

Motionerna

Sjukförsäkring m.m.

1992/93:Sf225 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att slopa arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet gentemot

Riksförsäkringsverket vad gäller de sjukfall som avslutats inom

sjuklöneperioden.

1992/93:Sf247 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om en återgång till en 90-procentig

sjukersättningsnivå i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen enligt

vad i motionen anförts om en stegvis uppskrivning av

ersättningen med en början på en miljard kronor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om karensdagen i sjukförsäkringen,

3. att riksdagen beslutar att höja rehabiliteringsersättningen

med 5% enligt vad i motionen anfört om att avvakta förslag

från den tillsatta utredningen.

1992/93:Sf262 av Doris Håvik m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om allmän sjukförsäkringsavgift.

1992/93:Sf263 av Birgit Henriksson (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en lagändring så att

sjukpenning ej utbetalas till den som är dömd till psykiatrisk

vård så länge denne vårdas på anstalt,

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna

vad gäller sjukersättning för dömd, som rymt från

fångvårdsanstalt, så att det inte är möjligt att utbetala

sjukpenning under strafftiden -- oavsett var den dömde befinner

sig.

1992/93:Sf280 av Anita Johansson och Hans Göran Franck (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om möjlighet till dispens för att

få sjukpenning efter 180 dagar.

1992/93:Sf283 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, kds) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av nya regler för beräkning av den

sjukpenninggrundande inkomsten (SGI),

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i lagen om sjuklön att egenföretagare och uppdragstagare

omfattas av rätten till sjuklön,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av ett kostnadsneutralt

sjuklönesystem,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att utvärdera egenföretagarnas

sjukfrånvaro.

1992/93:Fi212 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar att sänka taket i sjukförsäkringen

till 5,5 basbelopp enligt vad i motionen anförts.

Föräldraförsäkring m.m.

1992/93:Sf210 av Lars Moquist m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att utreda en ny administration av

föräldraförsäkringen.

1992/93:Sf213 av Chatrine Pålsson (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ändrade regler för föräldrapenning efter

plötslig spädbarnsdöd.

1992/93:Sf217 av Ingvar Svensson (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en översyn av föräldraförsäkringens

konstruktion.

1992/93:Sf219 av Birger Andersson och Marianne Andersson (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ändringar i

föräldraförsäkringen.

1992/93:Sf226 av Ulrica Messing (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att ensamstående föräldrar erbjuds möjligheten att överlåta

dagar för vård av sjukt barn till en annan vuxen person.

1992/93:Sf253 av Stefan Attefall (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ändring av lagen om allmän försäkring för en

minskad tröskeleffekt vad gäller föräldrapenningens nivå.

1992/93:Sf281 av Kent Carlsson m.fl. (s, c, v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av förändringar i reglerna om

tillfällig föräldrapenning,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring

som gör det möjligt för förälder/föräldrar med sjukt barn att

överlåta den tillfälliga föräldrapenningen till annan som vårdar

barnet.

1992/93:So247 av Christer Lindblom m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att öka pappaledigheten i samband med

barns födelse från 10 till 20 dagar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att förbättra statistiken över pappalediga

män.

1992/93:So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att

Jämställdhetsombudsmannen får i uppdrag att komma med

utvärdering av och förslag till åtgärder som stimulerar män att

ta föräldraledighet enligt vad i motionen anförts,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i lagen om allmän försäkring att föräldraledigheten

kvoteras enligt vad i motionen anförts om kvotering i familjer

där det finns två vårdnadshavare.

1992/93:A811 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om införandet av en särskild obligatorisk

havandeskapspenning.

Pensioner m.m.

1992/93:Sf206 av Inger Hestvik m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om regler för kommunalt bostadstillägg.

1992/93:Sf215 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om pensionssystemets utformning.

1992/93:Sf216 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att makar skall kunna dela ATP-poäng

intjänade under äktenskap och/eller samboförhållande,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en utvärdering av hur änkor med liten

eller ingen ATP klarar sin försörjning efter borttagandet av den

tidigare änkepensionen.

1992/93:Sf218 av Charlotte Branting och Karin Pilsäter (fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en höjning av åldersgränsen för

vårdbidrag.

1992/93:Sf224 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en generell lagöversyn i syfte att undanröja

risker för att äktenskapet diskrimineras i ekonomiskt avseende i

förhållande till andra samlevnadsformer.

1992/93:Sf227 av Sigrid Bolkéus och Doris Håvik (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en ändring i lagen om särskilt

pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt

eller handikappat barn så att ett materiellt riktigt

pensionstillägg utges till den som haft förtida eller uppskjutet

uttag av ålderspension.

1992/93:Sf228 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om höjning av åldersgränsen för vårdbidrag.

1992/93:Sf243 av Elisabeth Fleetwood och Rune Rydén (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att utreda införande av ATP-poäng för

forskarstuderande/doktorander.

1992/93:Sf249 av Charlotte Branting och Ulla Orring (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om delning av pensionsrättigheter.

1992/93:Sf251 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om nedsättning av pension vid vistelse på

kriminalvårdsanstalt.

1992/93:Sf259 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om översyn av reglerna för rätt

till folkpension för utländska medborgare.

1992/93:Sf261 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen till Ålderspension för budgetåret 1993/94

anslår 1000000000 kr utöver vad regeringen föreslagit

eller således 53185000000 kr enligt vad i motionen anförts

om en uppräkning av pensionstillskottet till 70 % av ett helt

basbelopp,

3. att riksdagen till Bidraget till kommunala

bostadstillägget för budgetåret 1993/94 anslår 600000000 kr

utöver vad regeringen föreslagit eller således 7300000000

kr enligt vad i motionen anförts om kompensation till

kommunernas KBT.

1992/93:Sf265 av Kenneth Lantz och Alwa Wennerlund (kds) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en kartläggning av hur många personer som

skulle beröras om reglerna för änkepension ändrades, så att

änkepension kunde behållas vid omgifte, samt hur stora

kostnaderna skulle bli.

1992/93:Sf272 av Ulf Eriksson (nyd) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att reglerna bör ändras så att utlänning som utvisas på grund

av brott inte skall få behålla någon socialförsäkringsförmån,

t.ex. ATP.

1992/93:Sf275 av Karin Wegestål m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om vikten av att uppmärksamma kvinnornas

pensioner i ett reformerat ATP-system.

1992/93:Sf276 av Bertil Måbrink (v) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till en allmän försäkring som skall

täcka familjens kostnader när ett gravt handikappat barn dör.

1992/93:Sf278 av Ian Wachtmeister och Bo G Jenevall (nyd) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen om allmän

försäkring att basbeloppet beräknas med hänsyn till såväl

förändringen av bruttonationalinkomsten som inflationen,

2. att riksdagen beslutar att basbeloppet skall fastställas

årsvis,

3. att riksdagen beslutar att den under punkt 1 föreslagna

ändringen i beräkningen av basbeloppet inte får drabba

fattigpensionärerna,

4. att riksdagen beslutar om en skyndsam sänkning av

basbeloppet till 1992 års nivå, dvs. 33700 kr.

1992/93:Sf282 av Hans Nyhage och Lars Björkman (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en ändring av bestämmelserna rörande

pensionsberäkning för personer som är intagna för kriminalvård,

m.m.

1992/93:Sf284 av Ingbritt Irhammar och Sven-Olof Petersson (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om obligatorisk efterkontroll av

förtidspensioner.

1992/93:So290 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts i frågan om kostnaderna för att leva med

funktionshinder.

1992/93:So291 av Lahja Exner och Arne Kjörnsberg (s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om handikappersättningen.

1992/93:So449 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en samlad prövning av indexsystem för

pensioner och flexibel pensionsålder m.m. inom ramen för den

pågående översynen av framtidens pensionssystem.

1992/93:Fi211 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en ny definition av basbeloppet.

1992/93:Bo238 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om bostadstillägg till pensionärer som en

förutsättning för nyproduktion av äldrebostäder.

1992/93:A811 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om grundpension m.m.

Administration

1992/93:Sf208 av Kenth Skårvik och Sigge Godin (fp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om rätten för de försäkrade att träffa

försäkringskassans förtroendeläkare inför ett beslut som rör den

enskilde.

1992/93:Sf209 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om nomineringar till försäkringskassornas styrelser och till

socialförsäkringsnämnderna.

1992/93:Sf220 av Wiggo Komstedt (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om ersättning till egenföretagare.

1992/93:Sf252 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

förtroendeläkare och förtroendetandläkarsystemet.

Utskottet

I Allmänt om socialförsäkringssystemet

Det sociala trygghetssystemet

Det sociala trygghetssystemet omfattar

ekonomiskt stöd till barnfamiljer inkl. bostadsbidrag,

föräldraförsäkring och barnomsorg

försäkring vid sjukdom, arbetsskada, handikapp och ålderdom

och i samband med rehabilitering

hälso- och sjukvård inkl. tandvård

äldreomsorg och omsorger om handikappade

socialt behandlingsarbete och alkohol- och narkotikafrågor.

De samlade sociala utgifterna inkl. landstingens och

kommunernas utgifter för sjukvård, barnomsorg, äldre- och

handikappomsorg och andra sociala insatser beräknas budgetåret

1993/94 uppgå till drygt 460 miljarder kronor. Detta motsvarar

ca 32 % av BNP. Knappt 260 miljarder kronor (56 %) av de samlade

sociala utgifterna utgörs av transfereringar till hushållen.

Staten och socialförsäkringssektorn svarar för ca 95 % av dessa

transfereringsutgifter.

Socialförsäkringarna

Socialförsäkringarna består av den allmänna försäkringen,

delpensionsförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen. Den

allmänna försäkringen omfattar sjukförsäkringen (inkl.

tandvårdsförsäkringen och föräldraförsäkringen),

folkpensioneringen och tilläggspensioneringen. Till

folkpensioneringen hör också olika tilläggsförmåner såsom

handikappersättning, vårdbidrag, pensionstillskott och kommunala

bostadstillägg.

Utgifterna för socialförsäkringarna under budgetåret 1993/94

beräknas i budgetpropositionen till följande belopp (miljoner

kronor):

Sjukförsäkring 30 991

Föräldraförsäkring 18 316

Ers. vid närståendevård 23

Folkpensionsförsäkring

ålderspension 52 185

förtidspension 14 315

efterlevandepension (inkl.

hustrutillägg) 2 020

barnpension 280

vårdbidrag för handikappade barn 1 285

kommunalt bostadstillägg (KBT) 6 700

handikappersättningar 933

särskilt pensionstillägg 12

Allmän tilläggspension (ATP)

förtidspension 21 747

ålderspension 73 971

efterlevandepension 10 020

barnpension 580

Delpension (RFV:s anslagsframställning) 4 284

Arbetsskadeförsäkring 12 200

Socialförsäkringsadministration 4 727

Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna

svarar för administrationen av huvuddelen av

socialförsäkringsförmånerna.

De olika försäkringsförmånerna

De huvudsakliga socialförsäkringsförmånerna kan kort beskrivas

enligt följande.

Sjukförsäkringen ger rätt till sjukpenning vid sjukdom med

viss del av arbetsinkomsterna upp till 7,5 gånger basbeloppet.

Fr.o.m. den 1 januari 1992 gäller dock att arbetsgivaren enligt

lagen (1991:1047) om sjuklön svarar för ersättning till den

anställde för de första 14 dagarna av ett sjukfall. För tid

därefter och för personer som inte omfattas av sjuklönesystemet

svarar sjukförsäkringen för ersättningen till de försäkrade.

Ersättningen vid sjukdom m.m. sänks fr.o.m. den 1 april 1993

(prop. 1992/93:31, SfU9, rskr. 157). En karensdag införs och

kompensationsnivån blir för de två följande dagarna 65% och

för tid därefter t.o.m. den 360:e dagen 80 %. Fr.o.m. den 361:a

dagen blir kompensationsnivån 70 %. Sjuklön från arbetsgivaren

utges inte under karensdagen och med 75 % av mistade

anställningsförmåner för de två därpå följande dagarna med

sjuklön i varje sjukperiod. Efter sjuklöneperioden får sjuklön

utges med 10 % som tillägg till sjukpenning t.o.m. den 90:e

dagen.

Genom sjukförsäkringens bestämmelser får personer, även barn,

som är bosatta i Sverige ersättning för kostnader i samband med

läkarvård och annan sjukvårdande behandling, läkemedelsinköp,

sjukhusvård samt sjukresor. Tandvårdsförsäkringen omfattar

däremot endast personer som fyller minst 20 år under det år

vården inleds. Yngre personer har i stället rätt till fri

tandvård genom folktandvården. Från sjukförsäkringen lämnas

bidrag till sjukvårdshuvudmännen för hälso- och sjukvården. För

år 1993 är ersättningen ca 7 miljarder kronor.

Fr.o.m. den 1 januari 1992 gäller nya regler på

rehabiliteringsområdet. Det är i första hand arbetsgivaren

som har ansvaret för att den anställdes behov av rehabilitering

klarläggs. Försäkringskassorna har samtidigt fått en mer aktiv

roll och har ett övergripande samordningsansvar för

rehabiliteringsverksamheten. Den enskilde kan under

arbetslivsinriktad rehabilitering få rehabiliteringspenning.

Fr.o.m. den 1 april 1993 utgör denna 95 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten.

Genom föräldraförsäkringen får föräldrar ersättning för

inkomstförlust i samband med ledighet för vård av barn

(föräldrapenningförmåner). Som villkor gäller dock att föräldern

har varit inskriven i försäkringskassa under minst 180 dagar i

följd närmast före den dag för vilken föräldrapenning skall

utbetalas. Föräldrapenning i samband med barns födelse eller

adoptivbarns ankomst utbetalas under 450 dagar. För 360 av dessa

dagar betalas föräldrapenningen med belopp motsvarande 90 % av

den sjukpenninggrundande inkomsten till den av föräldrarna som

stannar hemma och vårdar barnet, dock lägst 60 kr. per dag, det

s.k. garantibeloppet. Under resterande 90 dagar utges endast

garantibeloppet. För att få ersättning med sjukpenningbelopp

förutsätts att föräldern under minst 240 dagar i följd före

barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför har varit

försäkrad för en sjukpenning över garantinivån. En förälder som

behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda sjukt barn har

rätt till tillfällig föräldrapenning. Sådan ersättning lämnas

även i vissa andra fall. Den tillfälliga föräldrapenningen utges

med 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten för de första 14

dagarna per barn och år och med 90 % för tid därefter.

Pensionsförmåner från den allmänna försäkringen utges i

form av ålderspension, förtidspension/sjukbidrag,

efterlevandepension till vuxna jämte tilläggsförmåner

(pensionstillskott, kommunalt bostadstillägg,

handikappersättning, vårdbidrag m.m.).

Fr.o.m. den 1 januari 1993 gäller nya regler för rätt till

folkpension (prop. 1992/93:7, SfU4, rskr. 69). Folkpensionen

intjänas enligt två alternativa regler som skall gälla på samma

villkor för svenska och utländska medborgare. Den ena regeln för

intjänande av folkpension innebär att folkpension skall beräknas

i förhållande till bosättningstid i Sverige som tillgodoräknas

en försäkrad under tiden fr.o.m. det år då han fyller 16 år

t.o.m. det år då han fyller 64 år. För rätt till oavkortad

pension krävs att bosättningstid kan tillgodoräknas för minst 40

år. Är bosättningstiden kortare reduceras pensionen med 1/40 för

varje år som fattas. Den andra regeln är ATP-anknuten. För rätt

till oavkortad folkpension enligt denna regel krävs 30 år med

ATP-poäng eller därmed jämställda år. Hel folkpension i form av

ålderspension eller förtidspension utgör 96% av basbeloppet

för ogift pensionär och 78,5% av basbeloppet för gift

pensionär. Den som har låg eller ingen tilläggspension (ATP) har

även rätt till pensionstillskott med sådant belopp att detta

tillsammans med eventuell ATP uppgår till 55,5% av basbeloppet

vid ålderspension och med 105,5% av basbeloppet vid

förtidspension. Den som under längre tid vårdat sjukt eller

handikappat barn och på grund härav gått miste om

förvärvsinkomster kan i vissa fall få ett särskilt

pensionstillägg med 5--50% av basbeloppet.

Tilläggspensionen beräknas på den genomsnittliga

pensionspoängen för de 15 bästa inkomståren. Pensionspoängen

utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med det vid årets

ingång gällande basbeloppet. Såväl inkomst av anställning som

inkomst av annat förvärvsarbete är pensionsgrundande till den

del inkomsten överstiger det vid årets ingång gällande

basbeloppet. Vid beräkningen bortses från inkomst som överstiger

sju och en halv gånger basbeloppet. Som inkomst anses även

sjukpenning, föräldrapenning m.m. För full ATP erfordras att

pensionsgrundande inkomst tillgodoräknats för minst 30 år. Som

år för vilket pensionspoäng tillgodoräknats likställs s.k.

vårdår. Vårdår kan tillgodoräknas förälder som under större

delen av året vårdat barn som inte har fyllt tre år. ATP:n utgör

60% av basbeloppet multiplicerat med medeltalet av

pensionspoängen för de 15 bästa inkomståren.

Fr.o.m. den 1 januari 1993 har pensionsförmånerna reducerats

genom att basbeloppet skall minskas med 2% vid utbetalningen

av förmånerna (prop. 1992/93:116, SfU9, rskr. 157).

De kommunala bostadstilläggen till folkpension (KBT) är

obligatoriska för kommunerna. Fr.o.m. den 1 mars 1993 får

kommunerna statsbidrag med 70% av sina kostnader för KBT som

ersätter minst 85% och högst 95% av pensionärens

bostadskostnader inom intervallet 150--3 000 kr/månad (prop.

1992/93:134, SfU9, rskr. 157).

Ett särskilt kommunalt bostadstillägg utges sedan år 1991 för

att kompensera de pensionärer som på grund av hyreshöjningarna

inte når upp till socialbidragsnivå.

Från folkpensioneringen utges även handikappersättning och

vårdbidrag. Handikappersättning utges till den som behöver mera

tidskrävande hjälp i sin dagliga livsföring eller hjälp för att

kunna förvärvsarbeta. Även den som har stora merutgifter på

grund av handikappet kan få ersättning. Handikappersättning

utges med 69, 53 eller 36 % av basbeloppet. Vårdbidrag kan utges

till förälder som vårdar handikappat barn. Helt vårdbidrag utges

med 250 % av basbeloppet. Av bidraget kan viss del fastställas

som merkostnadsersättning. En sådan kan under vissa

förutsättningar också utges utöver helt vårdbidrag.

Delpension kan fylla ut en viss andel av det

inkomstbortfall som följer när en förvärvsarbetande i åldern

60--65 år minskar arbetsinsatsen genom att övergå till

deltidsarbete. En förutsättning är att personen under det

senaste året haft förvärvsarbete av viss omfattning. Vidare

skall han fr.o.m. det år han fyllde 45 år ha förvärvsarbetat i

sådan utsträckning att han tillgodoräknats pensionsgrundande

inkomst för minst tio år. Kompensationsgraden inom

delpensionsförsäkringen är 65 % av inkomstbortfallet.

Arbetsskadeförsäkringen omfattar alla som förvärvsarbetar

i verksamhet här i riket. För egenföretagare krävs också att han

är bosatt här i riket. Försäkringen omfattar även den som

genomgår viss utbildning. Arbetsskadeförsäkringen ger i princip

full ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av

skada i sitt arbete. Arbetsskadeförsäkringen är samordnad med

den allmänna sjukförsäkringen. Sedan den 1 januari 1992 har

samordningstiden förlängts och omfattar de första 180 dagarna

sedan skadan uppkom. Under samordningstiden utges ersättning i

huvudsak endast från sjukförsäkringen. Efter samordningstiden

utges sjukpenning och livränta från arbetsskadeförsäkringen.

Fr.o.m. den 1 januari 1993 gäller skärpta bestämmelser vad

gäller kravet på skadlighet vid bedömning av arbetsskada. Även

bevisregeln har skärpts (prop. 1992/93:30, SfU8, rskr. 149).

Finansieringen av socialförsäkringarna

Socialförsäkringarna finansieras i huvudsak genom lagstadgade

socialavgifter som betalas av arbetsgivare och egna företagare.

Arbetsgivaravgifterna enligt lagen (1981:691) om

socialavgifter utgörs av sjukförsäkringsavgift,

folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift, delpensionsavgift,

arbetsskadeavgift, arbetsmarknadsavgift, arbetarskyddsavgift och

lönegarantiavgift. Avgiftsuttaget utgör 31 % av

avgiftsunderlaget för år 1993. Den största delen av

avgiftsuttaget hänför sig till folkpensionsavgiften som är 5,66

%, tilläggspensionsavgiften som är 13,00 % och

sjukförsäkringsavgiften som är 8,27 % av avgiftsunderlaget.

Egenavgifterna är något lägre och utgör 29,55 % av

avgiftsunderlaget för år 1993.

Underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifterna är i stora

drag summan av vad arbetsgivaren under året har utgett som lön i

pengar eller skattepliktiga naturaförmåner. Vid bestämmande av

avgiftsunderlaget bortses från ersättning som understiger 1000

kr. under ett år. Vidare bortses från bl.a. ersättning till

arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år.

På ersättningar till arbetstagare som vid årets ingång är 65

år eller äldre skall särskild löneskatt erläggas med 17,69 %

enligt vad som sägs i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på

vissa förvärvsinkomster. Särskild löneskatt erläggs även på

vissa avgångsersättningar och försäkringsersättningar.

Fr.o.m. den 1 januari 1993 har en allmän sjukförsäkringsavgift

införts som betalas av den som uppbär förvärvsinkomster som

överstiger 32 % av basbeloppet. Avgiften, som är avdragsgill vid

beskattningen, utgör 0,95 % av förvärvsinkomsten upp till sju

och ett halvt basbelopp.

Vissa förändringar i försäkringssystemet

Den överenskommelse som träffades mellan regeringen och

Socialdemokraterna i september 1992 innebar att flera omedelbara

förändringar skulle vidtas inom socialförsäkringsområdet vilka

skulle ge en årlig besparing på 13 miljarder kronor. De redan

genomförda förändringarna av kompensationen inom sjuk- och

arbetsskadeförsäkringarna liksom den nya allmänna

sjukförsäkringsavgiften och minskningen av basbeloppet med 2 %

vid pensionsutbetalningarna är en följd av denna

överenskommelse. I överenskommelsen ingick också att

pensionsåldern skulle höjas. Regeringen har i proposition

1992/93:155 lagt fram förslag om en successiv höjning av

pensionsåldern fram till den 1 januari 1997.

Pensioneringstidpunkten blir då den första månaden i kvartalet

efter det att den försäkrade fyllt 66 år. Förslaget kommer att

behandlas i utskottets betänkande 1992/93:SfU15.

Enligt överenskommelsen skall vidare en beredning snarast

tillsättas i syfte att genomföra en försäkringsmodell som

innebär att sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna flyttas ut ur

statsbudgeten. Härigenom kommer enligt överenskommelsen

statsbudgetens utgiftssida på sikt att minskas med 45 miljarder

kronor. Arbetsmarknadens parter bör få huvudansvaret för

försäkringen. Rätten till ersättning liksom grundvillkoren i

försäkringen skall garanteras i lag och i princip omfatta alla

medborgare.

En skrivelse om sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna är

aviserad till riksdagen under mars månad. Utskottet kommer i det

sammanhanget att även behandla ett antal motioner från den

allmänna motionstiden som mera övergripande tar upp frågor om

inriktning och finansiering av socialförsäkringssystemet.

Utöver de nämnda överenskomna besparingarna inom

socialförsäkringsområdet har som ovan nämnts skärpta

bestämmelser införts för rätten till arbetsskadeersättning. I

proposition 1992/93:30 beräknades besparingarna för

arbetsskadeförsäkringen vid en försiktig uppskattning kunna

uppgå till 2 miljarder år 1996. Regeringen har vidare lagt fram

förslag i budgetpropositionen om försämringar i

delpensionsförsäkringen som nyligen avslagits av riksdagen

(1992/93:SfU12, rskr. 176). Dessutom har regeringen i

proposition 1992/93:178 om vissa socialförsäkringsfrågor lagt

fram förslag om att rätten till arbetsskadesjukpenning skall

slopas för personer som är försäkrade enligt AFL. Förslaget, som

beräknas kunna minska sjukpenningutgifterna för

arbetsskadeförsäkringen med 1 700 miljonor kronor, kommer att

behandlas i utskottets betänkande 1992/93:SfU17.

II Sjukförsäkring m.m.

Under rubriken Sjukförsäkring m.m. behandlas det i proposition

1992/93:100, bilaga 6 (Socialdepartementet), under littera C1.

Bidrag till sjukförsäkringen upptagna anslaget till

sjukförsäkringen samt motioner härom. Vidare behandlas anslaget

C 2. Bidrag till ersättning vid närståendevård.

Allmänt om sjukförsäkringen

Sjukförsäkringen ger rätt till sjukpenning vid sjukdom samt

svarar för kostnader i samband med läkarvård och annan

sjukvårdande behandling, läkemedelsinköp, tandvård, sjukhusvård

och sjukresor. Den försäkrade svarar i regel för en mindre del

av kostnaden i form av en patientavgift. Vidare ger försäkringen

vid vissa sjukdomar den sjuke rätt till kostnadsfria läkemedel

och förbrukningsartiklar.

Sjukförsäkringen finansieras till 15% med statsbidrag och

till 85% med socialavgifter från arbetsgivare och

egenföretagare. Fr.o.m. den 1 januari 1993 utgör avgiften till

sjukförsäkringen 8,27% av avgiftsunderlaget för arbetsgivare

och 9,12% av avgiftsunderlaget för egenföretagare. Från samma

tidpunkt har även en allmän sjukförsäkringsavgift införts som

utgör 0,95% av förvärvsinkomsten upp till 7,5 basbelopp och

som betalas av den enskilde. Även denna avgift, som är

avdragsgill, skall bidra till finansieringen av sjukförsäkringen

(prop. 1992/93:136, SfU9, rskr. 157).

Sjukpenningförsäkringen

Den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän

försäkring, AFL, och bosatt i Sverige skall vara inskriven hos

allmän försäkringskassa fr.o.m. den månad då han fyller 16 år.

Inskrivningen medför rätt till sjukpenning om den försäkrades

sjukpenninggrundande inkomst (SGI) uppgår till minst 6000 kr.

Även den som är under 16 år kan ha rätt till sjukpenning. Den

sjukpenninggrundande inkomsten motsvarar den inkomst i pengar

eller andra skattepliktiga förmåner som den försäkrade kan antas

för år räknat komma att tills vidare erhålla av eget arbete,

antingen på grund av anställning eller genom annat

förvärvsarbete. För anställningsförmåner för tid som ingår i en

sjuklöneperiod enligt lagen (1991:1047) om sjuklön utges inte

sjukpenning.

Sjukpenning utges vid sjukdom som sätter ned arbetsförmågan

med minst en fjärdedel. Saknar den försäkrade arbetsförmåga

utges hel sjukpenning. I annat fall utges tre fjärdedels, halv

eller en fjärdedels sjukpenning, beroende på graden av

nedsättning av arbetsförmågan.

Hel sjukpenning utgör viss andel av den fastställda

sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365

(kalenderdagberäknad sjukpenning). Fr.o.m. den 1 mars 1991 är

kompensationsnivån 65% för de första tre dagarna med

sjukpenning i varje sjukperiod, 80% för tid därefter t.o.m.

den 90:e dagen och därefter 90 %. Fr.o.m. den 1 april 1993

införs en karensdag och ersättningen för de två därpå följande

dagarna utges med 65% av den sjukpenninggrundande inkomsten,

80% av den sjukpenninggrundande inkomsten t.o.m. den 365:e

dagen och med 70 % av den sjukpenninggrundande inkomsten för tid

därefter (prop. 1992/93:31, SfU9, rskr. 157). Den senare nivån

får effekt först fr.o.m. den 1 juli 1993. För vissa personer med

återkommande sjukdomsfall gäller särskilda bestämmelser. De

flesta anställda har genom särskilda avtal ersättning vid

sjukdom utöver den ersättning den allmänna försäkringen ger.

Sådan avtalsersättning får dock inte utges med mer än 10% och

fr.o.m. den 1 april 1993 endast t.o.m. den 90:e dagen. Om

avtalsersättningen överstiger tillåten nivå minskas ersättningen

från den allmänna försäkringen i motsvarande mån.

För beräkning av ersättning från sjukpenningförsäkringen under

de första 14 dagarna av ett sjukdomsfall, dvs. om inte

sjuklöneperiod löper, gäller följande för försäkrade som har en

sjukpenninggrundande inkomst som helt eller delvis grundar sig

på anställning (tim-/dagberäknad sjukpenning). Ersättningen har

anpassats till den ordinarie arbetstiden eller motsvarande

normala arbetstid då den försäkrade skulle ha utfört

förvärvsarbete om han inte blivit sjuk. Ersättning utges enbart

för de dagar då den försäkrade avstår från förvärvsarbete och

fastställs med den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst som

utgångspunkt. Ersättningen per timme beräknas som kvoten av

65% resp. 80% av den försäkrades sjukpenninggrundande

inkomst och hans årsarbetstid, dvs. den ordinarie tid som den

försäkrade beräknas utföra förvärvsarbete mätt i timmar per år.

En särskild ersättning, rehabiliteringsersättning, utges när

en försäkrad, vars arbetsförmåga till följd av sjukdom är

nedsatt med minst en fjärdedel, deltar i arbetslivsinriktad

rehabilitering som avser att förkorta sjukdomstiden eller att

helt eller delvis förebygga eller häva nedsättningen av

arbetsförmågan. Rehabiliteringsersättningen består av

rehabiliteringspenning som utges med 100 % av den

sjukpenninggrundade inkomsten och ett särskilt bidrag. Fr.o.m.

den 1 april 1993 sänks nivån för rehabiliteringsersättning till

95 % av den sjukpenninggrundande inkomsten.

Sjuklön

Enligt lagen (1991:1047) om sjuklön (prop. 1990/91:181, SfU18,

rskr. 372), som trätt i kraft den 1 januari 1992, har en

arbetstagare rätt att under de första fjorton dagarna av ett

sjukdomsfall (sjuklöneperioden) behålla viss andel av den lön

och av de andra anställningsförmåner som han går miste om till

följd av sjukdomen. Andelen skall normalt vara 75% under de

första tre dagarna med sjuklön och 90% under de återstående

dagarna. Fr.o.m. den 1 april 1993 införs en karensdag även i

sjuklönesystemet. För tid då arbetsgivaren har att svara för

sjuklön föreligger inte rätt till sjukpenning.

Sjuklönesystemet gäller endast dem som omfattas av ett

anställningsförhållande.

Vid tvister mellan arbetstagare och arbetsgivare om rätt till

sjuklön som gäller arbetsförmågans nedsättning eller huruvida

arbetstagarförhållande föreligger skall försäkringskassan kunna

lämna ersättning från sjukförsäkringen med ett skäligt belopp

(sjuklönegaranti).

Företag med få anställda har möjlighet att försäkra sig hos

försäkringskassan mot de sjuklönekostnader över en viss nivå som

företaget kan drabbas av.

Frågor om kompensationsnivån

I motion Sf247 av Berith Eriksson m.fl. (v) anförs att de

försämringar som skett vad gäller ersättningsnivån inom

sjukförsäkringen slår hårt mot människor med låga inkomster,

särskilt då mot kvinnorna. Motionärerna framhåller att

försämringarna också drabbar orättvist, beroende på att inom

tjänstemannayrken och liknande områden många kan tillbringa en

dag på arbetet utan att vara alldeles friska. De som arbetar

inom andra områden, vård, omsorg, livsmedelsbranschen, tyngre

arbeten m.m. har inte denna möjlighet, dels på grund av

smittorisken, dels på grund av att arbetet är tungt. I yrkande 1

begärs ett tillkännagivande om att sjukpenningnivåerna inom

sjuk- och arbetsskadeförsäkringen skall höjas till 90 %.

Motionärerna anför att deras ambition är att ta bort karensdagen

så fort ekonomin tål det. I yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande härom. Motionärerna anser vidare att den

utredning som tillsatts för att se över arbetsskadeförsäkringen

borde ha avvaktats innan rehabiliteringsersättningen sänktes.

I yrkande 3 begär de att riksdagen skall besluta att höja

rehabiliteringsersättningen med 5%.

I motion Fi212 yrkande 5 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

att det s.k. taket för sjukförsäkringen, 7,5 basbelopp, sänks

till 5,5 basbelopp för att finansiera ett "krispaket" mot

arbetslösheten.

Riksdagen avslog nyligen på förslag av utskottet liknande

yrkanden i samband med beslutet om införande av en karensdag och

sänkta kompensationsnivåer vid sjukdom. Utskottet anförde i sitt

betänkande SfU9 att utskottet inte såg någon anledning att

frångå den överenskommelse som regeringen träffade med

Socialdemokraterna i september 1992 om hur besparingar skulle

genomföras inom sjukförsäkringen. Utskottet vidhåller denna

uppfattning och avstyrker bifall till motionerna Sf247 samt

Fi212 yrkande 5.

Frågor om sjuklön

Fåmansföretag i aktiebolagsform

I motion Sf283 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, kds) yrkande

3 begärs ett tillkännagivande om att en enmansföretagare som

driver sin rörelse i aktiebolagsform inte skall omfattas av

sjuklönelagen.

En företagare som driver sin verksamhet i aktiebolagsform är

bl.a. i skatte-, avgifts- och sjukförsäkringshänseende att

betrakta som anställd av bolaget. Härigenom omfattas företagaren

även av sjuklönelagens bestämmelser. För bolaget/arbetsgivaren

som skall utge sjuklön under en 14-dagarsperiod har

arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen sänkts i motsvarande

mån. Mot denna bakgrund är utskottet inte berett föreslå någon

avvikelse från sjuklönelagens bestämmelser för företagare som

driver sin verksamhet i aktiebolagsform och utskottet avstyrker

bifall till motionen. Utskottet vill emellertid erinra om den

möjlighet som ett företag med få anställda har att försäkra sig

hos Riksförsäkringsverket mot kostnader för sjuklön.

Kostnadsneutralitet

I motion Sf283 yrkande 4 anser motionärerna vidare att

sjuklönereformen måste vara kostnadsneutral för arbetsgivarna

som grupp och att det därför är angeläget att regeringen

noggrant följer kostnadsutvecklingen och att avgiften vid behov

justeras. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.

I utskottets av riksdagen i denna del godkända betänkande

1991/92:SfU8 erinrade utskottet om att sjuklönereformen är

avsedd att vara kostnadsneutral för arbetsgivarna som grupp. I

samband med att sjuklönelagen trädde i kraft den 1 januari 1992

sänktes arbetsgivaravgiften med 2,9 procentenheter för att

åstadkomma kostnadsmässig neutralitet. I samma syfte har

avgiften därefter höjts med 0,47 procentenheter fr.o.m. den 1

januari 1993 till följd av att en karensdag införs i systemet

fr.o.m. den 1 april. För år 1994 höjs avgiften med ytterligare

0,16 procentenheter. Utskottet utgår från att avgiftens storlek

fortlöpande följs upp och anser inte att någon åtgärd från

riksdagens sida är påkallad med anledning av motion Sf283

yrkande 4.

Rapportering av sjukfall

Enligt 12 § lagen (1991:1047) om sjuklön är en arbetsgivare

skyldig att till den allmänna försäkringskassan anmäla

sjukdomsfall som har gett arbetstagare rätt till sjuklön, om

sjukperioden och anställningen fortsätter efter

sjuklöneperiodens utgång. Anmälan skall göras inom sju dagar.

Arbetsgivare skall vidare lämna uppgift om sådana kortare

sjukdomsfall för vilken den anställde varit berättigad till

sjuklön. Uppgifterna skall lämnas till Riksförsäkringsverket med

hjälp av automatisk databehandling eller skriftligen till allmän

försäkringskassa senast vid utgången av kalendermånaden efter

den under vilken sjuklöneperioden löpt ut.

Margitta Edgren (fp) begär i motion Sf225 ett tillkännagivande

om att arbetsgivarnas skyldighet att rapportera de sjukfall som

avslutas inom sjuklöneperioden skall slopas. Motionären anser

att rapporteringen inte tjänar något syfte och att de motiv som

angetts för rapporteringen av dessa sjukfall, bl.a. att

tillgodose sjukfallsstatistiken och fylla behovet av

sjukhistorik för enskilda personer inför en eventuell

rehabilitering, inte bär. Hon anser att behovet av statistik kan

tillgodoses genom stickprov och undersökningar av AKU-modell

(arbetskraftsundersökning).

Riksförsäkringsverket har i en rapport till regeringen i juni

1992, RFV anser 1992:5 Uppföljning av genomförandet av de nya

reglerna 1992-01-01 om sjuklön och rehabilitering, granskat hur

de nya reglerna tillämpats. Enligt rapporten behövs uppgifterna

om sjuklöneperioder för flera olika ändamål, t.ex. som underlag

för förebyggande insatser i arbetsmiljön på arbetsplatserna, för

att få en enhetlig och heltäckande statistik över sjukfrånvaron,

för att få en sjukhistorik för enskilda individer som hjälp i

rehabiliteringsarbetet och för att kunna göra en kontroll om

ersättning betalats ut från försäkringskassan samtidigt med

sjuklönen. Riksförsäkringsverket anser att rapportering av

sjuklöneperioder från arbetsgivare till försäkringskassan i

stort fungerat bra. Riksförsäkringsverket redovisar att

sjuklöneperioder rapporteras för ca 80 % av de anställda via

ADB-media eller via optisk blankett. RFV avser att kontinuerligt

ta information från sjuklöneregistret till försäkringskassorna.

Med hjälp av informationen kan kassan bedöma om det finns

arbetsgivare på orten som inte lämnat några aviseringar och i så

fall kontakta dessa. Hur stor bortfallsfrekvensen är bedöms

enligt rapporten för tidigt att uttala sig om (juni 1992).

På förslag av utskottet avslog riksdagen vid beslutet att

införa lagen om sjuklön motioner om att uppgifter om korta

sjukfall inte skulle rapporteras. Utskottet anförde i denna

fråga i betänkandet 1990/91:SfU18 att det var av mycket stor

betydelse att en så grundläggande förändring av systemet för

ersättning vid sjukdom som sjuklöneförslaget innebar följdes

upp, och att möjligheter fanns att värdera förändringen.

Detsamma gällde även i övrigt förändringar i fråga om

befolkningens hälsa och ohälsa. En rapportering även av korta

sjukfall behövdes därför enligt utskottets mening. Utskottet

ansåg vidare att den föreslagna rapporteringsskyldigheten var så

administrativt enkel som kunde begäras. Utskottet vidhöll med

anledning av ett nytt motionsyrkande i frågan sin tidigare

uppfattning i sitt av riksdagen godkända betänkande

1991/92:SfU5. Utskottet ser nu ingen anledning för riksdagen att

frångå sitt tidigare ställningstagande och avstyrker bifall till

motion Sf225.

Frågor om sjukpenning

Sjukpenninggrundande inkomst

Den sjukpenninggrundande inkomsten är den årliga inkomst i

pengar eller andra skattepliktiga förmåner som en försäkrad kan

antas komma att tills vidare få för eget arbete. Vid beräkningen

bortses från inkomster över 7,5 basbelopp.

I motion Sf283 yrkande 2 anför Marianne Andersson m.fl. (c, m,

kds) att de nuvarande reglerna för beräkning av

sjukpenninggrundande inkomst ger upphov till överkompensation

och att kvalifikationskraven är för lågt ställda. Motionärerna

anser att man bör återgå till en strikt användning av

inkomstbortfallsprincipen så att endast det faktiska bortfallet

av lön ersätts. Motionärerna hänvisar till att

Riksförsäkringsverket i en rapport till regeringen, RFV anser

1992:4 Översyn av reglerna om sjukpenninggrundande inkomst, har

redovisat förslag till förändringar av reglerna för beräkning av

sjukpenninggrundande inkomst. Motionärerna begär ett

tillkännagivande om att dessa förslag skall ligga till grund för

en ny modell för beräkning av den sjukpenninggrundande

inkomsten.

Riksförsäkringsverkets rapport har överlämnats till regeringen

i maj 1992 och bereds för närvarande i Socialdepartementet.

Utskottet anser att resultatet av detta beredningsarbete bör

avvaktas och avstyrker bifall till motion Sf283 yrkande 2.

I motion Sf283 anförs vidare att särskild uppmärksamhet bör

riktas mot sjukfrånvaron bland egenföretagare. Motionärerna

hänvisar till att enligt Riksförsäkringsverkets statistik ökar

sjukfrånvaron för denna grupp. För egenföretagare med en

sjukförsäkring utan karensdagar är sjukfrånvaron högre än för

anställda. Motionärerna begär i yrkande 5 ett tillkännagivande

om behovet av att utvärdera egenföretagarnas sjukfrånvaro.

Riksförsäkringsverket har i RFV informerar 1992:24 bl.a.

redovisat att sjuktalet för företagare ökat från 15,2 dagar år

1987 till 18,2 dagar år 1991. Under samma tid har sjuktalet för

anställda minskat från 24,0 till 22,8. Sjukfallsfrekvensen är

under båda åren i stort sett oförändrad för både anställda (år

1987 1,87) och företagare (år 1991 0,54). Antalet

sjukpenningdagar per sjukfall, det s.k. varaktighetstalet, är

för de båda åren ungefär detsamma för anställda (11,8 år 1991).

För företagare var varaktighetstalet 27,4 år 1987 och 31,6 år

1991. Det framgår således av redovisningen att sjukfrånvaron

skiljer sig mellan anställda och företagare så till vida att

företagare har färre sjukperioder, men betydligt längre

sjukfrånvaroperioder än gruppen anställda.

Riksförsäkringsverket följer och redovisar kontinuerligt hur

den ersatta sjukfrånvaron utvecklas samt hur den fördelar sig

mellan olika kategorier försäkrade. Med anledning av

skillnaderna i varaktighetstal mellan arbetstagare och

egenföretagare kan det enligt utskottets uppfattning finnas

anledning för Riksförsäkringsverket att särskilt uppmärksamma

dessa skillnader. Genom att försäkringskassorna på ett tidigt

stadium av ett sjukfall skall beakta de försäkrades behov av

rehabilitering får försäkringskassorna en god kunskap om

orsakerna till sjukfrånvaron och vilken inverkan

arbetsmiljöfaktorer har på denna. Denna samlade kunskap bör

kunna ge verket underlag för bedömning om någon särskild

utvärdering av egenföretagarnas sjukfrånvaro behöver initieras.

Något särskilt tillkännagivande med anledning av motion Sf283

yrkande 5 är enligt utskottets uppfattning inte påkallat.

Övre åldersgräns för sjukpenning

För tid efter ingången av den månad då den försäkrade fyllt 70

år eller dessförinnan börjat uppbära hel ålderspension, får

sjukpenning endast utges i 180 dagar.

I motion Sf280 anför Anita Johansson och Hans Göran Franck (s)

att reglerna om en övre gräns för rätt till sjukpenning medför

en ohållbar situation för äldre konstnärer som fortfarande är

aktiva. I dagens ekonomiska läge, då nedskärningar sker inom

kultursektorn, drabbas de verksamma mycket hårt. Motionärerna

anser att det bör finnas en möjlighet för vissa medborgare att

söka dispens från denna begränsningsregel. Motionärerna begär

ett tillkännagivande härom.

Med hänsyn till att uttaget av ålderspension kan uppskjutas

längst till 70 års ålder anser utskottet inte att det föreligger

någon anledning att försäkringen vid sidan om pensionen också

skall ersätta inkomstbortfall på grund av sjukdom under längre

tid än för vad som för närvarande gäller. Utskottet vill

emellertid erinra om att i proposition 1992/93:155 föreslås en

justering av den övre åldersgränsen för rätt till sjukpenning

med ett år, som en konsekvens av förslaget i propositionen om

att pensionsåldern skall höjas.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motion

Sf280.

Sjukpenningförmåner vid psykiatrisk vård m.m.

Sjukpenning utges bl.a. inte då den försäkrade är häktad eller

intagen i kriminalvårdsanstalt. Sjukpenning utgår dock till

försäkrad som blir sjuk under tid då han får vistas utom

anstalten och bereds tillfälle att förvärvsarbeta. En försäkrad

som är överlämnad till psykiatrisk vård och sålunda erhåller

sjukhusvård betalar för sjukhusvården på samma grunder som andra

inom sitt sjukvårdsområde. För närvarande tas en avgift ut om

högst 80 kr per vårddag.

Birgit Henriksson (m) kritiserar i motion Sf263 att de som

blivit överlämnade till psykiatrisk vård i stället för att dömas

till fängelsestraff får sjukpenning under hela den tid de

vårdas. Motionären anser att de därigenom får en fördel framför

dem som dömts till fängelsestraff. Hon begär i yrkande 1 ett

tillkännagivande om en lagändring, så att sjukpenningen ej

utbetalas till den som är överlämnad till psykiatrisk vård så

länge vården pågår.

Enligt utskottets uppfattning bör sjukförsäkringens

ersättningsregler gälla lika för alla försäkrade, oavsett

orsaken till behovet av vård och sjukhusvistelse. Utskottet

avstyrker därför bifall till motion Sf263 yrkande 1.

I samma motion anför motionären vidare att det är nödvändigt

att se över regelsystemet så att det i fortsättningen inte skall

vara möjligt att utbetala sjukpenning åt den som befinner sig på

"rymmarstråt" från kriminalvårdsanstalt, och hon begär en sådan

översyn i yrkande 2.

Utskottet vill erinra om att en intagen som avvikit från en

kriminalvårdsanstalt fortfarande är att betrakta som intagen på

denna. Någon sjukpenning utges sålunda inte i sådana

situationer. Någon översyn av reglerna i enlighet med yrkande 2

i motion Sf263 behövs därför inte, och utskottet avstyrker

bifall även till detta yrkande.

Allmän sjukförsäkringsavgift

Förutom genom socialavgifter från arbetsgivare och

egenföretagare finansieras sjukförsäkringen fr.o.m. den 1

januari 1993 även med avgifter enligt lagen (1992:1745) om

allmän sjukförsäkringsavgift. Avgiften betalas av den som uppbär

förvärvsinkomster som överstiger 32 % av basbeloppet och som

inte fyllt 65 år vid årets ingång. Avgiften utgör 0,95 % av

förvärvsinkomsten upp till 7,5 basbelopp. Avgiften är

avdragsgill vid beskattningen.

I motion Sf262 av Doris Håvik m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande om att avgiften bör vara ett nettobelopp utan

avdragsrätt vid beskattningen. Beloppet bör då utgöra 0,60 % av

förvärvsinkomsten. Motionärerna anför att avdragsrätten medför

en oacceptabel fördelningsprofil. För dem som har låga inkomster

blir avgiften kännbar medan höginkomsttagarna får klara

fördelar. Härtill kommer ett betydande skattebortfall för

kommunerna, vilket givetvis skall kompenseras.

Utskottet behandlade i sitt av riksdagen godkända betänkande

1992/93:SfU9 en motion med motsvarande yrkande. Utskottet

avstyrkte då bifall till motionen med hänvisning till att

socialavgifter från såväl arbetsgivare som egenföretagare är

avdragsgilla vid beskattningen. Utskottet vidhåller sin tidigare

uppfattning och avstyrker bifall till motion Sf262.

Medelsanvisning

Regeringen har i proposition 1992/93:100 bilaga 6 under

littera C till anslaget C 1. Bidrag till sjukförsäkringen

föreslagit ett förslagsanslag på 4 649 000 000 kr och till

anslaget C 2. Bidrag till ersättning vid närståendevård

föreslagit ett förslagsanslag på 3 425 000 kr. Utskottet har

ingen erinran mot förslagen.

III Föräldraförsäkring m.m.

Under rubriken Föräldraförsäkring m.m. behandlas det i

proposition 1992/93:100, bilaga 6 (Socialdepartementet), under

littera B. Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m. upptagna

anslaget B 3. Bidrag till föräldraförsäkringen samt ett antal

under den allmänna motionstiden väckta motioner som berör

föräldraförsäkringsfrågor.

Allmänt om föräldraförsäkringen

Föräldraförsäkringen omfattar ersättningsförmånerna

föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning.

Föräldrapenning med anledning av barns födelse utges under 450

dagar. Under 360 av dessa dagar utges föräldrapenning med 90 %

av förälderns sjukpenninggrundande inkomst delad med 365, dock

lägst med ett garantibelopp på 60 kr per dag. Under resterande

90 dagar utges ersättning enligt garantinivån.

Tillfällig föräldrapenning utges till förälder som behöver

avstå från förvärvsarbete för att vårda barn under tolv år bl.a.

till följd av sjukdom eller smitta hos barnet eller barnets

ordinarie vårdare. Även för barn som har fyllt tolv men inte

sexton år kan ersättning utges under vissa förutsättningar.

Tillfällig föräldrapenning kan utges under högst 120 dagar per

barn och år. Om skälet till att föräldern behöver avstå från

förvärvsarbete är sjukdom hos barnets ordinarie vårdare kan dock

ersättning utges under högst 60 dagar. Tillfällig

föräldrapenning utges vidare för s.k. kontaktdagar för barn som

har fyllt fyra år t.o.m. det kalenderår då barnet fyller tolv

år. Sådan ersättning utges under högst två dagar per barn och

år. Härutöver har en far rätt till tio ersättningsdagar i

samband med barns födelse. Tillfällig föräldrapenning utges

fr.o.m. den 1 mars 1991 med 80 % av den sjukpenninggrundande

inkomsten delad med årsarbetstiden. Karensdag tillämpas ej i

samband med den tillfälliga föräldrapenningen. Efter det att

förmånen utgivits för 14 dagar för samma barn under ett år utges

ersättning med 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten.

Föräldrapenning med anledning av barns födelse

Administration av föräldrapenningen

I motion Sf210 av Lars Moquist m.fl. (nyd) föreslås, för att

minimera byråkrati och krångel i föräldraförsäkringen och för

att spara pengar i administrationen, en helt ny modell för

utbetalning av föräldrapenning. Enligt denna skulle det

sammanlagda belopp som föräldrarna är berättigade till i

föräldrapenning under det första året utbetalas till ett

bankkonto som disponeras av barnets vårdnadshavare. Utbetalning

av beloppet skulle endast få ske månadsvis med en tolftedel per

månad. Efter ett år utbetalas ytterligare föräldrapenning för

resterande 90 garantidagar, och dessa medel skulle lyftas på

samma sätt med en tredjedel per månad. Motionärerna begär ett

tillkännagivande om att regeringen skyndsamt skall utreda deras

förslag och vilka konsekvenser det får på statsbudgeten.

Utskottet har tidigare i sitt av riksdagen i denna del

godkända betänkande 1991/92:SfU8 behandlat ett motsvarande

motionsyrkande i samband med förslag i proposition 1991/92:106

om förenklingar i föräldraförsäkringen. Utskottet utgick då från

att möjligheterna till fortsatta förenklingar fortlöpande följs

upp inom administrationen. Mot denna bakgrund ansåg utskottet

inte att motionen borde föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker

bifall till motion Sf210.

Översyn m.m. av föräldraförsäkringen

I motionerna Sf217 av Ingvar Svensson (kds), Sf219 av Birger

Andersson och Marianne Andersson (c) och Sf253 av Stefan

Attefall (kds) berörs skillnaderna i ersättning från

föräldraförsäkringen beroende dels på de försäkrades olika

sjukpenninggrundande inkomst, dels på att ersättning i vissa

fall endast utgår på garantinivån. I motion Sf217 begärs en

översyn av systemet i syfte att klarlägga om stödet skall vara

ett försäkringssystem eller ett system för grundtrygghet i

samband med födslar. Även i motion Sf219 anser motionärerna att

spännvidden i föräldraförsäkringen är alltför stor. De begär ett

tillkännagivande om att ersättningsnivån i föräldraförsäkringen

skall sänkas till 80 % och att de medel som frigörs skall

användas till att höja garantibeloppet. I motion Sf253 hänvisar

motionären till den tröskeleffekt som uppstår i

ersättningshänseende om en kvinna föder ytterligare ett barn

senare än två år och sex månader efter det tidigare barnets

födelse och anför att dagens system för beräkning av

föräldrapenningen innebär att hela familjens ekonomi kan avgöras

om barnet föds före eller efter midnatt aktuellt gränsdatum.

Motionären begär ett tillkännagivande om att regeringen bör få i

uppdrag att, inom ramen för nuvarande kostnader, återkomma med

förslag till en förändring av nuvarande lagstiftning, så att det

påtalade problemet minskar, exempelvis genom att

föräldrapenningens nivå avtrappas stegvis under en längre

period.

Utskottet vill erinra om att föräldraförsäkringen -- och

föräldraledighetslagen -- i första hand syftar till att ge

förvärvsarbetande föräldrar möjlighet att vara hemma med sina

barn under barnets första levnadsår med bibehållen inkomst- och

anställningstrygghet. De i motionerna påtalade skillnaderna i

den inkomstrelaterade delen av föräldrapenningen är en

konsekvens av detta syfte med försäkringen. Vid

föräldraförsäkringens tillkomst ersatte den inkomstrelaterade

delen i försäkringen den tilläggssjukpenning som tidigare utgavs

under sex månader som ersättning för inkomstbortfall till

kvinnor som avhöll sig från förvärvsarbete på grund av

barnsbörd. Den i försäkringen inbyggda garantinivån ersätter

däremot det grundläggande försörjningsstöd som gavs till alla

nyblivna mödrar i form av moderskapspenning och som betraktades

som ett bidrag till en del nödvändiga anskaffningar vid

nedkomsten och som en viss ersättning för minskad arbetsförmåga

under tiden närmast före och efter förlossningen. Försäkringen

består således av såväl ett grundstöd som en försäkringsdel, och

utskottet ser ingen motsättning mellan dessa båda delar i

systemet. Under de år föräldraförsäkringen funnits har en

fortlöpande diskussion förts om ersättningstidens längd,

kompensationsnivån och garantinivåns storlek.

Vad särskilt avser den i motion Sf253 påtalade tröskeleffekten

vill utskottet framhålla nödvändigheten av någon form av

tidsgräns för när rätten till den inkomstrelaterade delen av

föräldrapenningen upphör att utges. En avtrappning av rätten

till högre föräldrapenning än enligt garantinivån i enlighet med

vad motionärerna föreslagit skulle också leda till

tröskeleffekter och dessutom komplicera regelverket såväl för

dem som har att tillämpa det som för de försäkrade.

Utskottet vill med anledning av de nu förevarande

motionsyrkandena hänvisa till det beredningsarbete om

familjepolitiken som pågår inom regeringskansliet. Utskottet

anser att resultatet av detta beredningsarbete bör avvaktas och

att motionerna Sf217, Sf219 och Sf253 nu inte bör föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Föräldrapenning vid plötslig spädbarnsdöd

Föräldrapenning utges för vård av barn. En förälder som inte

har barnet i sin vård har rätt till föräldrapenning endast om

särskilda skäl föreligger. Modern har alltid rätt till

föräldrapenning t.o.m. den tjugonionde dagen efter förlossningen

även om hon inte har barnet i sin vård.

Enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av

barn, m.m. har en arbetstagare rätt att avbryta en påbörjad

föräldraledighet och återgå i arbete. Har ledigheten varit

avsedd att pågå en månad eller längre är arbetsgivaren inte

skyldig att låta arbetstagaren komma tillbaka tidigare än en

månad från det arbetstagaren meddelat arbetsgivaren att hon/han

vill börja arbeta igen.

Chatrine Pålsson (kds) begär i motion Sf213 en översyn av

föräldraförsäkringens regler vad avser bortfallet av

föräldrapenning när ett barn avlider i plötslig spädbarnsdöd.

Motionären anför att modern då inte har möjlighet att omedelbart

gå tillbaka till arbetet, varken av känslomässiga eller

praktiska skäl.

Socialstyrelsen har tagit fram en skrift, Plötslig

spädbarnsdöd -- information till föräldrar. I skriften erinras

om att föräldrapenningen upphör om barnet avlider, men att

föräldrarna har möjlighet att bli sjukskrivna. I denna del anges

följande:

Av förklarliga skäl kan man inte återgå till yrkesarbete

direkt, utan läkaren kan sjukskriva båda föräldrarna i samband

med den första kontakten. Läkaren kan välja diagnosen psykiskt

trötthetstillstånd eller reaktiv depression med tillägget "i

samband med avlidet barn". Det kan underlätta för föräldrarna om

läkare eller kurator sköter kontakten med försäkringskassan.

Utskottet har under hand erfarit dels att försäkringskassorna

inte uppfattat att föräldrar som förlorar sitt barn i plötslig

spädbarnsdöd finner det fel att föräldrapenningen dras in dels

att föräldrarna som regel blir sjukskrivna.

Mot bakgrund av det anförda ser utskottet inte att några

ekonomiska problem på grund av att föräldrapenningen upphör att

utges skall behöva uppkomma för de föräldrar som mister sitt

barn i plötslig spädbarnsdöd. Utskottet finner det vara av stort

värde att Socialstyrelsen tagit fram en riktad information som

kan utgöra ett stöd för de berörda föräldrarna i kontakterna med

läkare och försäkringskassa. Någon riksdagens åtgärd med

anledning av motion Sf213 är enligt utskottets uppfattning inte

påkallad.

Kvotering av föräldrapenningen

Om båda föräldrarna är vårdnadshavare har vardera föräldern

alltid rätt till 90 egna dagar med föräldrapenning. Denna rätt

kan dock överlåtas på den andra föräldern. Förälder som är ensam

vårdnadshavare har rätt till samtliga 450 dagar med

föräldrapenning.

I motion So610 yrkande 1 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att Jämställdhetsombudsmannen

får i uppdrag att komma med utvärdering av och förslag till

åtgärder som stimulerar män att ta föräldraledigt.

Utskottet vill erinra om att regeringen, i likhet med vad som

tidigare varit fallet, i budgetpropositionen föreslagit att 3,5

miljoner kronor. skall avsättas för budgetåret 1993/94 för

informationsinsatser i syfte att öka pappornas uttag av

föräldraledighet. Målet för insatserna är framför allt

attitydpåverkan. Utskottet ser detta om en angelägen uppgift

eftersom männens uttag av föräldrapenning i samband med barns

födelse fortfarande är mycket lågt, även om andelen dagar som

utnyttjats av fäderna ökat från 7,4 år 1990 till 8,1 år 1991.

Utskottet vill också erinra om att en mindre studie av mäns

föräldraledighet har genomförts av Jämställdhetsombudsmannen

"Det borde vara en merit..." -- Sexton föräldralediga pappor om

arbetet, familjen och ledigheten (JämO:s rapportserie Nr 1

1992). Jämställdhetsombudsmannen verkar således redan på olika

sätt för att främja männens delaktighet i vården av sina barn.

Utskottet anser att det bör ankomma på Jämställdhetsombudsmannen

att själv prioritera vilka insatser som skall göras inom

ombudsmannens verksamhetsområde och avstyrker bifall till motion

So610 yrkande 1.

I yrkande 10 i samma motion hemställer motionärerna om att

riksdagen skall begära förslag från regeringen av innebörd att

föräldrapenningen kvoteras i familjer där det finns två

vårdnadshavare, så att 60 dagar knyts till mannen.

Riksdagen har på förslag av utskottet vid ett flertal tidigare

tillfällen avslagit motioner om kvotering av föräldrapenningen.

Senast behandlades frågan i betänkandet 1991/92:SfU8. Utskottet

hänvisade då till att i proposition 1990/91:113 om en ny

jämställdhetslag, m.m. föreslogs en bestämmelse om att

arbetsgivare skall underlätta för arbetstagare att förena

förvärvsarbete och föräldraskap. I fråga om åtgärder för att öka

männens utnyttjande av föräldraförsäkringen hänvisade utskottet

till uttalanden i propositionen om att en utveckling av

pappaledigheten i första hand borde främjas genom

opinionsbildningsinsatser och liknande. Målet borde enligt

propositionen vara att vid utgången av år 1993 skulle minst två

tredjedelar av papporna i någon utsträckning använda sig av

möjligheten att utnyttja föräldrapenningen med anledning av

barns födelse. Om detta mål inte skulle nås skulle ytterligare

åtgärder övervägas som kan påskynda en sådan utveckling.

Utskottet anser att man bör avvakta vilka effekter olika

informations- och attitydpåverkande insatser leder till, och

utskottet är fortfarande inte berett att föreslå någon kvotering

av föräldrapenningen. Utskottet avstyrker därför bifall till

motion So610 yrkande 10.

Statistik över pappaledighet

Christer Lindblom m.fl. (fp) begär i motion So247 yrkande 3

ett tillkännagivande om förbättring av statistiken över

pappalediga män, eftersom denna fortfarande har brister. Bl.a.

saknas uppgifter om yrke, utbildning och andra

bakgrundsvariabler. Motionärerna erinrar om att

Riksförsäkringsverket har fått i uppdrag att förbättra denna

statistik, men ännu inte redovisat någon ny statistik som ger en

heltäckande bild av pappornas uttag av föräldrapenning.

Med anledning av uppdraget har Riksförsäkringsverket i

februari 1992 till regeringen överlämnat en promemoria,

Förändringar av statistiken på föräldraförsäkringens område (RFV

anser 1992:2). Av promemorian framgår att en publicering av

föräldrars uttag av föräldrapenning under år 1990 med uppdelning

på kön, yrke, utbildning m.m. beräknas vara klar under våren

1993. Verket har dock under hand uppgivit att redovisningen kan

förväntas vara klar först under hösten 1993.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda att motion

So247 yrkande 3 inte behöver föranleda någon riksdagens åtgärd.

Tillfällig föräldrapenning

Överlåtelse av rätten till föräldrapenning

Rätt till föräldrapenning tillkommer förälder. Med förälder

likställs rättslig vårdnadshavare, blivande adoptivförälder och

den med vilken en förälder är eller har varit gift eller har

eller har haft barn, om de varaktigt bor tillsammans. Vad gäller

tillfällig föräldrapenning likställs med förälder även den som

en förälder bor tillsammans med under äktenskapsliknande

förhållanden samt fosterföräldrar. Av förarbetena framgår att

äktenskapsliknande förhållanden avser heterosexuella

samboförhållanden.

Ulrica Messing (s) begär i motion Sf226 ett tillkännagivande

om att ensamstående föräldrar skall kunna överlåta dagar för

vård av sjukt barn till annan vuxen person. I motion Sf281 begär

Kent Carlsson m.fl. (s, c och v) att riksdagen hos regeringen

begär förslag till lagändring som gör det möjligt för

förälder/föräldrar med sjukt barn att överlåta den tillfälliga

föräldrapenningen till annan som vårdar barnet. Motionärerna

anser att reglerna för den tillfälliga föräldrapenningen är

stelbenta och omöjliggör lösningar som skulle underlätta för

föräldrar med sjukt barn. Detta gäller framför allt för

homosexuella par och ensamstående föräldrar, men även bland

hetereosexuella par, som med dagens regler har större

möjligheter att välja vem som skall vara hemma och vårda barnet,

uppstår situationer när ingen av föräldrarna kan stanna hemma

och vårda barnet utan måste anlita andra personer.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat frågan om

möjlighet att överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning.

Senast skedde detta i betänkande 1991/92:SfU8. Utskottet har

därvid åberopat Riksförsäkringsverkets rapport (RFV anser

1989:2) Vissa frågor inom den tillfälliga föräldrapenningen och

en kartläggning som Socialstyrelsen gjort av ensamföräldrarnas

utnyttjande av de kommunala barnvårdarresurserna.

Riksförsäkringsverket ansåg i sin rapport att den enda praktiska

lösningen -- om man vill införa rätten till överlåtelse av

tillfällig föräldrapenning -- torde vara att låta alla föräldrar

få sådan rätt och att någon särskild prövning av anknytningen

mellan den närstående och föräldern inte bör komma i fråga.

Verket anförde att, om försäkringsreglerna ändras så att

ersättningsrätten kan överlåtas till vem som helst, en förälder

kan känna sig pressad att avstå från möjligheten att själv

stanna hemma hos sitt sjuka barn och att denna olägenhet skulle

vara mest besvärande för en ensamstående förälder. Om rätten

till tillfällig föräldrapenning skulle kunna överlåtas till

annan person än förälder, innebar detta enligt

Riksförsäkringsverket att kopplingen till familjen upphörde och

att försäkringen genomgick en principiell förändring i riktning

mot en allmän barntillsynsförsäkring. En sådan förändring var

enligt verket tveksam. Verket erinrade om att, både när rätten

till föräldrapenning för tillfällig vård av barn infördes och

när den senare hade utvidgats, statsmakterna med skärpa hade

framhållit att dessa åtgärder inte fick innebära att kommunerna

minskade sin utbyggnad av barnvårdarverksamheten och att

föräldrapenningen inte fick tas som ett alternativ till en

utbyggnad av de kommunala barnomsorgsinsatserna.

Riksförsäkringsverket beräknade att en rätt att överlåta den

tillfälliga föräldrapenningen skulle medföra en kostnadsökning

med 105--110 miljoner kronor för ett år. En sådan rätt endast

för ensamstående föräldrar skulle ge en kostnadsökning med

75--80 miljoner kronor. Till detta kom enligt verket ett ökat

resursbehov hos försäkringskassorna med ca 25 resp. 20

årsarbetare.

Utskottet framhöll att en möjlighet att överlåta rätten till

tillfällig föräldrapenning kunde befaras medföra att kommunerna

ytterligare minskade sin utbyggnad av barnvårdarverksamheten och

att socialförsäkringen således fick ta över kommunernas ansvar.

En sådan möjlighet kunde också anses innebära en principiell

förändring av föräldraförsäkringen i riktning mot en allmän

barntillsynsförsäkring, och rätten till tillfällig

föräldrapenning borde inte ses som ett alternativ till en

utbyggnad av de kommunala barnomsorgsinsatserna.

Utskottet behandlade i betänkandet 1991/92:SfU80 även frågan

om rätt för en homosexuell sambo att uppbära tillfällig

föräldrapenning för vård av andre sambons barn. Utskottet

hänvisade därvid till att utredningen om registrerat

partnerskap, m.m. (dir. 1991:6) hade till uppgift att utvärdera

lagen om homosexuella sambor och inom ramen för detta arbete

överväga behovet av en lagstiftning om s.k. registrerat

partnerskap. Utskottet hade erfarit att en genomgång av bl.a.

socialförsäkringslagstiftningens regler pågick i samband med en

inventering av äktenskapets olika rättsverkningar. Utskottet

ansåg att resultatet av det pågående utredningsarbetet borde

avvaktas och avstyrkte bifall till de då aktuella

motionsyrkandena.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker

bifall till motionerna Sf226 och Sf281.

Ökat antal dagar med föräldrapenning för fäder vid barns

födelse

I motion So247 av Christer Lindblom m.fl. (fp) yrkande 2

begärs ett tillkännagivande om en omfördelning inom

föräldraförsäkringen så att männens fristående rätt till

tillfällig föräldrapenning i samband med barns födelse utökas

från tio dagar till på sikt en hel månad. I ett första steg

begär motionärerna att ledigheten byggs ut från 10 till 20

dagar. Pappan bör enligt motionärerna inte vara låst till att ta

ut alla dagar vid barnets födelse, utan bör ha rätt att

disponera dessa dagar under hela den tid föräldraförsäkringen

gäller.

Utskottet har tidigare behandlat motioner om en förlängning av

fäders rätt till ledighet för vård av barn. Senast skedde detta

i utskottets betänkande 1989/90:SfU11. Utskottet var då främst

av kostnadsskäl inte berett att tillstyrka motionen.

Motionärernas förslag till finansiering av en utökning av de

aktuella ersättningsdagarna innebär att andra delar av

föräldraförsäkringen skulle försämras. Utskottet är inte berett

förorda en sådan omprioritering och avstyrker bifall till motion

So247 yrkande 2.

Havandeskapspenning

En försäkrad kvinna har rätt till havandeskapspenning om

havandeskapet satt ned hennes förmåga att utföra

arbetsuppgifterna i hennes förvärvsarbete med minst en fjärdedel

och hon inte kan omplaceras till mindre ansträngande

arbetsuppgifter. Hon har även rätt till havandeskapspenning om

hon inte får sysselsättas i sitt förvärvsarbete på grund av en

föreskrift om förbud mot arbete under havandeskap som har

meddelats med stöd av 4 kap. 6 § arbetsmiljölagen (1977:1160)

och hon inte kan omplaceras till annat arbete.

Havandeskapspenning utges tidigast fr.o.m. den sextionde dagen

före den beräknade tidpunkten för barnets födelse och längst

t.o.m. den elfte dagen före denna tidpunkt. Ersättningsnivån är

65 % av den sjukpenninggrundande inkomsten under de tre första

dagarna och därefter 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten.

I motion A811 yrkande 27 anför Karin Starrin m.fl. (c) att en

stor del av de gravida kvinnorna sjukskrivs de två sista

månaderna före förlossningen och att havandeskapspenningen

används i alltför ringa utsträckning. Motionärerna pekar också

på differenserna i ersättningsnivån beroende på om

föräldrapenning, havandeskapspenning eller sjukpenning utges

under graviditeten. De begär ett tillkännagivande om en

utredning i syfte att införa en havandeskapspenning som blir

obligatorisk och som kan finansieras genom att en del av

föräldrapenningen omfördelas.

Utskottet har behandlat liknande motioner under innevarande

riksmöte. I sitt av riksdagen godkända betänkande (1992/93:SfU2,

rskr. 10) fann utskottet efter remissbehandling av motionerna

att det var angeläget att utreda frågan om i vilken omfattning

de olika förmånerna vid graviditet utnyttjas. Utskottet fann

också att det förelåg ett behov av ett fördjupat underlag för

att få belyst sjukskrivningsorsakerna under den senare delen av

graviditeten och sambandet med havandeskapspenningen. Innan ett

sådant underlag tagits fram var utskottet inte berett förorda en

översyn av reglerna för havandeskapspenning som syftar till en

större valfrihet för kvinnorna att själva avgöra om de kan

arbeta fram till beräknad förlossning, utan utskottet ansåg att

det fick ankomma på regeringen att ta ställning till om

underlaget borde föranleda några åtgärder. Vad utskottet anfört

gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (rskr. 10).

Ärendet bereds för närvarande i Socialdepartementet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall

till motion A811 yrkande 27.

Medelsanvisning

Regeringen har i proposition 1992/93:100 till anslaget B 3.

Bidrag till föräldraförsäkringen föreslagit ett förslagsanslag

på 2750000000 kr. Utskottet har ingen erinran mot

förslaget.

IV Pensioner m.m.

Under rubriken Pensioner m.m. behandlas de i proposition

1992/93:100, bilaga 6 (Socialdepartementet), under littera B.

Familjer och barn upptagna anslagen B 7. Barnpensioner och B 8.

Vårdbidrag för handikappade barn och de under littera C.

Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom upptagna

anslagen C 3. Förtidspensioner, C 4. Ålderspensioner, C 5.

Efterlevandepensioner till vuxna, C6. Bidrag till kommunala

bostadstillägg till folkpension, C7. Handikappersättningar, C

8. Särskilt pensionstillägg och C9. Vissa

yrkesskadeersättningar m.m. Utskottet behandlar under detta

avsnitt också ett antal under den allmänna motionstiden väckta

motioner med anknytning till anslagen.

Allmänt om pensioner

Folkpension utges i form av ålderspension, förtidspension

eller efterlevandepension. Som särskild folkpensionsförmån finns

även handikappersättning, vårdbidrag, pensionstillskott,

särskilt pensionstillägg, hustrutillägg och kommunalt

bostadstillägg. Folkpensionerna finansieras över budgeten genom

en socialavgift, folkpensionsavgiften, och genom skattemedel.

Utöver folkpensionens generella grundskydd ger den allmänna

tilläggspensionen (ATP) ett pensionsskydd som är relaterat till

den försäkrades tidigare förvärvsinkomster. ATP finansieras helt

genom socialavgifter och avkastning på fonderade medel.

Sedan den 1 januari 1990 har den tidigare änkepensionen

ersatts med omställningspension och särskild efterlevandepension

som utges enligt samma regler för män och kvinnor. De nya

reglerna är försedda med omfattande övergångsbestämmelser.

Pensionerna, såväl från folk- som tilläggspensioneringen, är

liksom åtskilliga andra sociala förmåner knutna till basbeloppet

inom den allmänna försäkringen.

Bestämmelserna om basbeloppet, som fastställs av regeringen

för varje år, återfinns i 1 kap. 6 § AFL. Basbeloppet utgör 29

700 kr multiplicerat med det tal (jämförelsetal) som anger

förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober året före

det som basbeloppet avser och prisläget i oktober 1989. Därvid

skall bortses från de prisförändringar som följer av ändringar

av den statliga fastighetsskatten, av indirekta skatter och av

räntebidrag inom bostadsbidragssystemet, allt i den mån

åtgärderna vidtagits för att finansiera den sänkning av den

statliga inkomstskatten som genomförts åren 1990 och 1991.

Basbeloppet uppgår för år 1993 till 34 400 kr.

Pensionsförmånernas årsbelopp är som nämnts knutna till

basbeloppet och bestäms till en viss procentandel av detta.

Fr.o.m. januari 1993 gäller att vid beräkning av folk- och

tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension,

efterlevandepension, barntillägg och pensionstillskott skall

basbeloppet minskas med 2 % innan pensionsbeloppet bestäms.

Allmänna förutsättningar för rätt till folkpension och allmän

tilläggspension

Enligt bestämmelser som har trätt i kraft den 1 januari 1993

(prop. 1992/93:7, SfU4, rskr. 69) kan rätt till folkpension

intjänas enligt två alternativa regler. Enligt den ena regeln

skall folkpension utges i förhållande till bosättningstid i

landet och enligt den andra regeln i förhållande till antalet år

för vilka tillgodoräknats ATP-poäng. Den regel som ger det mest

förmånliga resultatet skall tillämpas. För rätt till oavkortad

pension krävs 40 bosättningsår mellan 16 och 64 års ålder resp.

30 år med ATP-poäng. Om kravet på 40 resp. 30 år inte uppfyllts

reduceras pensionen. Reglerna gäller på samma villkor för

svenska och utländska medborgare. Endast svenska medborgare har

dock rätt att uppbära pension vid bosättning utomlands och

folkpension utges då i förhållande till antalet år för vilka

beräknats ATP-poäng.

Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s) begär i motion

1992/93:Sf259 ett tillkännagivande som syftar till att utländska

medborgare skall få rätt att uppbära svensk folkpension vid

bosättning utomlands. Motionärerna framhåller att det är

inkonsekvent att personer behandlas olika beroende på

medborgarskap med ett system där bosättningstidens längd avgör

storleken på pensionen.

I proposition 1992/93:7 om rätten till folkpension anfördes

att regeln om rätt att uppbära folkpension vid bosättning

utomlands bör vara förbehållen svenska medborgare. I

propositionen erinrades emellertid om att när EES-avtalet träder

i kraft kommer exporträtt av folkpensionsförmåner att föreligga

för de personer som omfattas av avtalet. Vidare innehåller

flertalet av de socialförsäkringskonventioner som Sverige ingått

med andra länder regler som ger rätt till export av

folkpensionsförmåner på samma villkor som enligt AFL gäller för

svenska medborgare. Utskottet vill också erinra om den

dispensregel som kan ge såväl svenska som utländska medborgare

som börjat uppbära pension här i landet rätt till fortsatt

folkpension efter flyttning från Sverige, om flyttningen är

betingad av hälsoskäl eller det eljest skulle framstå som

oskäligt att dra in pensionen. Utskottet hade vid sin behandling

av förslaget om ändrade regler för rätt till folkpension inga

erinringar mot de föreslagna reglerna i nu berört hänseende, och

utskottet är inte heller nu berett att tillstyrka en översyn av

reglerna för utländska medborgares rätt till folkpension vid

bosättning utanför Sverige. Utskottet avstyrker sålunda bifall

till motion Sf259.

Pensionstillskott

Folkpension i form av ålderspension och förtidspension utges

för år räknat till ensamstående pensionär med 96 % av

basbeloppet och för två pensionsberättigade makar med vardera

78,5 % av basbeloppet som nämnts efter en minskning av

basbeloppet med 2 %. För den som har låg eller ingen ATP

kompletteras pensionen med pensionstillskott som utges med 55,5

% av basbeloppet efter minskning med 2% för en ålderspensionär

och med 105,5 % av basbeloppet efter minskning med 2 % för en

förtidspensionär.

Gudrun Schyman m.fl. (v) föreslår i motion 1992/93:Sf261

yrkande 2 delvis att pensionstillskottet för en ålderspensionär

skall räknas upp till 70 % av ett helt basbelopp. Motionärerna

anför att den halva miljon pensionärer som har låg eller ingen

ATP i dag lever under mycket knappa villkor. Pensionstillskotten

bör därför på tre år höjas till ett helt basbelopp.

En ensamstående ålderspensionär som endast har inkomst av

folkpension i form av ålderspension och pensionstillskott får år

1993 en inkomst om 51 074 kr eller 4 256 kr per månad. På detta

belopp betalar han inte någon skatt. I normalfallet täcker det

kommunala bostadstillägget (KBT) större delen av

bostadskostnaderna. Till den som uppbär KBT skall kommunen också

utge ett särskilt kommunalt bostadstillägg (SKBT) om den

pensionsberättigades inkomster efter avdrag för skälig

bostadskostnad understiger kommunens socialbidragsnorm eller det

högre belopp som följer av Socialstyrelsens allmänna råd.

Utskottet har förståelse för att det kan finnas

ålderspensionärer som upplever att de lever under knappa

omständigheter men anser att det i rådande svåra

statsfinansiella läge saknas möjlighet att ytterligare öka

statens utgifter. Utskottet avstyrker sålunda bifall till motion

Sf261 yrkande 2 i denna del.

Översyn av pensionssystemet m.m.

Som tidigare framgått utges folkpension i form av

ålderspension, förtidspension, efterlevandepension och

handikappersättning som utgör tillägg till pensionsförmån.

Förutom dessa huvudförmåner kan utges särskilda pensionsförmåner

i form av handikappersättning, vårdbidrag, pensionstillskott,

särskilt pensionstillägg och kommunalt bostadstillägg.

Övergångsvis utges också som särskilda folkpensionsförmåner

hustrutillägg och barntillägg. De olika pensionsförmånerna är

som nämnts indexerade genom att de utges med ett för år räknat

visst procenttal i förhållande till basbeloppet.

ATP är ett fördelningssystem som i princip innebär att

utgående förmåner betalas av de samtidigt inflytande avgifterna.

Inom ATP finns också en betydande fond.

ATP utges i förhållande till tidigare förvärvsinkomster.

Pensionsgrundande inkomst (PGI) fastställs för varje år från det

den försäkrade fyller 16 år och t.o.m. det år han fyller 64 år

eller fram till det år han dessförinnan uppbär hel

förtidspension. I proposition 1992/93:155 har regeringen

föreslagit att pensionsåldern höjs till 66 år, vilket innebär --

om riksdagen antar förslaget -- att en försäkrad kan

tillgodogöra sig pensionsgrundande inkomst för ATP t.o.m. det år

han fyller 65 år. Pensionsgrundande är den del av inkomsten av

anställning och annat förvärvsarbete som överstiger det vid

årets ingång gällande basbeloppet men understiger 7,5 basbelopp

(ATP-taket).

För varje år för vilket PGI fastställts för en försäkrad skall

pensionspoäng tillgodoräknas honom. Med sådant poängår jämställs

år under vilket en förälder under större delen av året vårdat

barn som inte har fyllt tre år (s.k. vårdår). För att den

försäkrade skall ha rätt till full ATP-pension krävs att han

tillgodoräknats minst 30 poängår. Pensionen beräknas efter

genomsnittspoängen under de 15 bästa åren.

Sambandet mellan förmånerna från ATP och de avgifter som

erläggs på grundval av arbetsinkomsterna är svagt. Detta hänger

bl.a. samman med att avgiftsunderlaget omfattar inkomster såväl

under ett basbelopp som över ATP-taket som inte ger rätt till

pension. Vidare krävs endast ATP-poäng under 30 av de möjliga 49

åren och poängen räknas bara under de 15 bästa åren. Även de

s.k. vårdåren räknas som intjänandeår. Inom det sociala

trygghetssystemet gäller i regel att ersättningar som utges

grundar rätt till ATP utan att belastas med ATP-avgift. Den

utgående ATP-pensionen reducerar pensionstillskott och kommunalt

bostadstillägg.

De nu nämnda förhållandena ger upphov till omfördelningar inom

pensionärskollektivet.

I sitt huvudbetänkande (SOU 1990:76) Allmän pension behandlar

Pensionsberedningen sambandet mellan pensionssystemet och

samhällsekonomin. I betänkandet diskuteras vidare frågor om

möjligheter till sammanslagning av folk- och

tilläggspensioneringen, 15- och 30-årsreglerna inom ATP, delning

av pensionsrätt mellan makar, indexering av intjänad

pensionsrätt och utgående förmåner, ATP-taket, finansieringen av

den allmänna pensioneringen och möjligheten att införa en

frivillig pensionsförsäkring i offentlig regi. Regeringen har

härefter tillsatt en parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp

(dir. 1991:102) som mot bakgrund av nämnda betänkande har i

uppdrag att utarbeta förslag till ett reformerat pensionssystem.

I en promemoria av Pensionsarbetsgruppen (Ds 1992:89)

sammanfattar arbetsgruppen svagheterna i dagens pensionssystem

på följande sätt:

Sambandet mellan förvärvsinkomster och intjänad pensionsrätt

blir allt svagare, vilket leder till osystematiska och icke

avsedda omfördelningseffekter.

Systemet ger upphov till stora, ibland nästan 100-procentiga

marginaleffekter, vilket innebär att pensionärer med låga

inkomster inte får något reellt ekonomiskt utbyte av den

intjänade ATP-pensionen.

ATP-systemet är komplicerat, vilket medför att de försäkrade

under intjänandetiden har svårt att överblicka situationen och

att förutse hur hög pensionen kommer att bli.

Genom att ATP-systemets kostnader inte är direkt relaterade

till den produktion och de inkomster som skall betala

pensionerna är systemet samhällsekonomiskt instabilt. Vid en låg

samhällsekonomisk tillväxt blir systemet ur kostnadssynpunkt

ohållbart.

Det svaga sambandet mellan livsinkomsterna och

pensionsutfallet kan negativt påverka arbetsutbudet.

ATP-systemets konstruktion ger mycket svaga incitament till

sparande.

I flera motioner tas frågor upp som har samband med

Pensionsarbetsgruppens arbete och utformningen av ett framtida

pensionssystem.

I motion 1992/93:So449 yrkande 5 av Ingvar Carlsson m.fl. (s)

framhålls att det nuvarande pensionssystemet är utformat för en

samhällsekonomi i tillväxt. Motionärerna uppger att

Riksförsäkringsverket har utformat en beräkningsmodell som

bättre tar hänsyn till tillväxtens förutsättningar genom att den

beaktar såväl prisförändringar som bruttonationalproduktens

(BNP) utveckling. En sådan modell medger en anpassning av

förmånerna till löner och andra ersättningar, som är bättre

anknutna till samhällsekonomins förutsättningar. Mot denna

bakgrund begär motionärerna ett tillkännagivande om en samlad

prövning av ett indexsystem för pensioner och flexibel

pensionsålder m.m. inom ramen för den pågående översynen av

framtidens pensionssystem.

I motion 1992/93:Sf278 av Ian Wachtmeister och Bo Jenevall

(nyd) tas frågor upp som rör basbeloppet. I yrkande 1 begärs ett

beslut om en ändring i AFL så att basbeloppet beräknas med

hänsyn till såväl förändringen av BNP som inflationen.

Motionärerna menar att en sådan åtgärd bekämpar både den

okontrollerade inkomstförskjutningen och det automatiska

inflationshöjandet genom att basbeloppet då inte enbart

återspeglar prisutvecklingen utan även den reella

standardutvecklingen i samhället. Då motionärerna betvivlar att

det finns en formel som återspeglar verkligheten begärs i ett

yrkande 2 att ett nytt basbelopp varje år bör förhandlas fram

efter det att samtliga ekonomiska faktorer har analyserats. Då

indexeringen inte bör drabba de sämst ställda grupperna i

samhället begärs i yrkande 3 att den under yrkande 1 föreslagna

ändringen inte får drabba dessa grupper. Slutligen begärs i

yrkande 4 ett skyndsamt beslut om en sänkning av basbeloppet

till 1992 års nivå, dvs. 33 700 kr. Ian Wachtmeister m.fl. (nyd)

begär i motion Fi211 yrkande 4 ett tillkännagivande av samma

innehåll som under yrkande 1 ovan.

Charlotte Cederschiöld (m) begär i motion 1992/93:Sf215 ett

tillkännagivande om att pensionssystemet måste vara så utformat

att detta bygger på livsinkomsten och möjliggör pensionssparande

på hela denna inkomst. Vid ett sådant system förändras

pensionssituationen radikalt för vissa grupper exempelvis

långtidsutbildade och för dem som tar ett större familjeansvar,

vilket oftast är kvinnorna. Motionären framhåller att i ett

framtida samhälle måste det lämnas möjlighet att utöva ett

ansvarsfullt föräldraskap. Ett förslag om delad ATP och

pensionsrättigheter för vård av barn under sju år bör därför

tillgodoses. Långtidsutbildades rättigheter måste, i ett

pensionssystem som bygger på att livsinkomsten blir avgörande

för storleken av pensionen, tillgodoses genom att avgifter för

vilka inga prestationer sker avskaffas.

Karin Starrin m.fl. (c) framhåller i motion 1992/93:A811

yrkande 24 att ett nytt pensionssystem måste vara rättvist och

innefatta en ordentlig grundpension och att man därvid måste

beakta de långtidsutbildades situation genom att göra studietid

pensionsgrundande samt att detsamma skall gälla även tid för

vård av barn. Motionärerna anför också att en självständig

ekonomi är grunden för jämställdhet mellan kvinnor och män och

att en delning av pensionsrätten inte är bra ur denna synpunkt.

I motionen begärs ett tillkännagivande om behovet av en

grundpension.

Tre motioner tar upp frågor som mer direkt tar sikte på

kvinnornas situation i ett framtida pensionssystem.

I motion 1992/93:Sf275 av Karin Wegestål m.fl. (s) anförs att

ATP-systemet behöver moderniseras därför att detta påverkas

negativt av en låg ekonomisk tillväxt. Motionärerna framhåller

att kvinnorna på grund av könsroller och arbetsmarknadsstruktur

har sämre pensioner än männen. Denna skillnad skulle dock minska

om det nuvarande systemet bibehålls. En delning av

pensionspoängen blir, oavsett om detta skulle gälla endast för

makar eller om även de som sammanbor skulle omfattas,

administrativt krånglig och kostsam. Ett sådant system kommer

inte i någon större utsträckning att bidra till att förbättra

kvinnornas pensionssituation. Ett bättre förslag till

kompensation för kvinnorna är att låta dessa få tillgodoräkna

sig inkomst vid vård av barn. Exempelvis skulle alla kvinnor som

har barn få tillgodoräkna sig 1,5 basbelopp per år som

pensionsgrundande inkomst under tre år för varje barn. Ett annat

alternativ är att kvinnor som har barn får tillgodoräkna sig

pension upp till en viss inkomst, t.ex. en genomsnittlig

industriarbetarlön under tre år per barn. Detta alternativ har

emellertid, enligt motionärerna, nackdelar. Den som stannar

hemma och vårdar barn får samma pension som den som väljer att

arbeta och därmed motverkas ett av syftena med ett modifierat

pensionssystem, nämligen att detta skall stimulera till ett ökat

arbetsutbud. Förmånen minskar i förhållande till graden av

förvärvsarbete och detta innebär att modellen ur

jämställdhetssynpunkt blir helt förödande. Om man i ett framtida

system kommer att höja det s.k. ATP-taket gynner detta endast de

mest välavlönade, vilka nästan uteslutande är män. En möjlig

lösning är enligt motionärerna att taket lyfts i takt med

löneutvecklingen i samhället. En förutsättning bör då vara att

avgifter på inkomster över taket tillfaller pensionssystemet och

att dessa inkomster bekostar en del av pensionerna för den som

vårdar barn. Innan beslut fattas rörande pensionssystemet är det

nödvändigt att ta fram prognoser för hur pensionerna kommer att

förändras för både män och kvinnor. Därvid måste beaktas

omständigheter som att det finns arbete åt alla, en bra

föräldraförsäkring, omsorg om barn och äldre samt kvinnornas

löner. Motionärerna begär ett tillkännagivande om vikten av att

uppmärksamma kvinnornas pensioner i ett reformerat ATP-system.

I motion 1992/93:Sf216 yrkande 1 av Margareta Viklund (kds)

begärs ett tillkännagivande om att makar skall kunna dela

ATP-poäng intjänade under äktenskap eller under

samboförhållanden. En delning av pensionspoäng bör enligt

motionären kunna göras under varje år, men det bör även vara

möjligt att ansöka om att en sådan delning för framtiden skall

upphöra. En delning av pensionspoäng måste också gälla

samboförhållanden där det finns barn.

Även i motion 1992/93:Sf249 av Charlotte Branting och Ulla

Orring (fp) begärs ett tillkännagivande om delning av

pensionsrättigheter. I motionen framhålls att ett system bör

byggas upp där makar kommer överens om en delning av

pensionsrätten. En överenskommelse skall kunna ske såväl vid

äktenskaps ingående som under detta.

Arbetsgruppen med uppgift att utarbeta förslag till

förändringar i systemet för den allmänna pensioneringen har fått

mycket breda direktiv. I direktiven anges bl.a. att beslut

rörande pensionssystemet bör präglas av långsiktighet och

stabilitet. En annan utgångspunkt för reformarbetet är behovet

av ett långsiktigt sparande samt förändringar som stimulerar

till ökat arbete. De förändringar som vidtas bör även bidra till

ett starkare samband mellan avgifter och förmåner så att det

faktiska skattetrycket sänks och arbetsutbudet ökas.

I den ovan nämnda promemorian skisseras ett förslag till

utformning av ett reformerat pensionssystem av i huvudsak

följande innebörd. Förslaget innebär att den allmänna

pensioneringen konstrueras som en inkomstrelaterad,

avgiftsfinansierad pension med en garanterad grundnivå och med

särskilda regler om pensionsrätt för vård av barn.

Pensioneringen skall vara obligatorisk och omfatta i princip

alla som bor och arbetar i Sverige. Pension skall i första hand

utges som ålderspension. Inkomster upp till en viss nivå per år

under hela den yrkesaktiva delen av livet skall vara

pensionsgrundande. Storleken på pensionen blir beroende av den

pensionsgrundande inkomsten, av den procentsats som bestäms för

ålderspensionsavgiften samt av standardutvecklingen i Sverige

under den yrkesverksamma tiden. Detta innebär att några

garantier inte kan ges om en viss pensionsnivå i förhållande

till slutlönen eller till inkomsterna under visst eller vissa

år. Eftersom kompensationsnivån förutom inkomsten också bestäms

av avgiftsnivån innebär detta att desto högre procentsats för

avgiften, desto högre pension kommer att genereras av varje

kronas inkomst. Pensionssystemet kan finansieras, antingen som

ett fördelningssystem, dvs. utgående pensioner bekostas med

samtidigt inflytande avgifter, med en viss buffertfondering

eller också som kombination av ett fördelningssystem och ett

premiereservsystem.

I promemorian framhålls att arbetet ännu inte är avslutat och

att oklarhet råder om inriktningen av kommande förslag på

väsentliga punkter. Gruppen har dock valt att redovisa det

hittillsvarande arbetet för att på så sätt stimulera den

fortsatta debatten i pensionsfrågan som kan ge synpunkter och

reaktioner som kan vara av värde för arbetsgruppens fortsatta

arbete.

Utskottet anser att resultatet av det pågående

utredningsarbetet bör avvaktas och att det i nuvarande läge inte

finns anledning till något tillkännagivande med anledning av

motionerna So449 yrkande 5, Sf278 yrkandena 1--4, Fi211 yrkande

4, Sf216 yrkande 1, A811 yrkande 24, Sf215, Sf249 och Sf275.

Utskottet behandlar under detta avsnitt ytterligare två

motioner som har samband med pensionssystemet.

I motion 1992/93:Sf243 av Elisabeth Fleetwood och Rune Rydén

(m) begärs ett tillkännagivande om en utredning som skall syfta

till ett införande av ATP-poäng för

forskarstuderande/doktorander. I motionen anförs att

doktoranderna vanligen uppbär utbildningsbidrag under

doktorandtiden.

Enligt 11 kap. 2 § andra stycket j) AFL anges

utbildningsbidrag för doktorander som inkomst av anställning.

Utbildningsbidraget är därmed ATP-grundande. Motion Sf243 är

sålunda redan tillgodosedd.

Ulf Eriksson (nyd) begär i motion 1992/93:Sf272 ett

tillkännagivande om att reglerna bör ändras så att en utlänning

som utvisas på grund av att han dömts för brott inte skall få

behålla någon socialförsäkringsförmån. Som ett exempel på

försäkringsförmån nämner motionären ATP.

Rätt till tilläggspension grundas på inkomst av

förvärvsarbete. ATP-pensionerna finansieras genom avgifter som

betalas av arbetsgivare och av försäkrade med inkomst av annat

förvärvsarbete än anställning. Enligt utskottets mening skulle

en indragning av den intjänade ATP-pensionen närmast innebära en

konfiskation. Utskottet erinrar också om att folkpensionsförmån

i princip inte utges till utländska medborgare när dessa är

bosatta utanför Sverige. För den händelse att en

socialförsäkringskonvention som Sverige ingått med annat land

garanterar en exporträtt av svenska folkpensionsförmåner, skulle

en indragning av förmånen innebära ett brott mot konventionen.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet bifall till motion

Sf272.

Pension vid intagning på kriminalvårdsanstalt

Enligt gällande bestämmelser i AFL får pensionär som under hel

månad är intagen på kriminalvårdsanstalt vidkännas avdrag på

folkpensionen. Detsamma gäller för den som är häktad eller

annars på statens bekostnad är intagen på anstalt eller

tillfälligt vistas utom anstalten. Avdraget motsvarar 70 % av

folkpensionen för en ogift ålderspensionär jämte

pensionstillskott. När en försäkringskassa beslutar om sådan

nedsättning av folkpension för pensionsberättigad som är intagen

på anstalt betalas inte heller KBT ut.

Två motioner berör frågor om pensionsförmåner vid intagning på

kriminalvårdsanstalt.

I motion 1992/93:Sf282 av Hans Nyhage och Lars Björkman (m)

anför motionärerna att bestämmelserna i berört hänseende slår

olika beroende på pensionärens försäkringsmässiga situation. En

pensionär som saknar eller har låg ATP drabbas i regel hårdare

än en pensionär som har ATP-pension genom att något avdrag inte

sker på ATP-pensionen. Svårigheter kan också uppstå att behålla

bostaden vid kortare anstaltsvistelser eftersom bostadstillägget

dras in. Motionärerna vänder sig också mot att nedsättningen av

pensionen endast avser hel kalendermånad och menar att

motsvarande avdragsregler som tillämpas för pensionstagare som

är intagna på sjukvårdsinrättning skulle kunna tillämpas. Det

finns därför enligt dem anledning att se över reglerna, och de

begär ett tillkännagivande härom.

Även i motion 1992/93:Sf251 av Lennart Brunander (c) begärs

ett tillkännagivande om en ändring av reglerna om nedsättning av

pension under vistelse på kriminalvårdsanstalt. Motionären

vänder sig mot att nedsättning av pension endast sker för hel

kalendermånad samt att vissa pensionärer som inte har andra

inkomster än folkpension och KBT kan få svårigheter att behålla

sin bostad vid anstaltsvistelse.

Två motioner som socialförsäkringsutskottet behandlade vid

1980/81 års riksmöte berörde de ekonomiska svårigheterna att

behålla sin bostad för dem som är intagna på anstalt. Utskottet

begärde i sitt av riksdagen godkända betänkande 1980/81:SfU6 ett

tillkännagivande till regeringen att frågorna borde bli föremål

för närmare övervägande. Riksförsäkringsverket fick därefter i

uppdrag att utreda frågor om pensioner och bostadstillägg enligt

bestämmelserna i 10 kap. 2 och 3 §§ AFL och därvid överväga

likartade regler för både folkpension och allmän

tilläggspension.

I en promemoria (Ds S 1984:9) har Riksförsäkringsverket lämnat

förslag till ändrade bestämmelser om pensionsförmåner vid

anstaltsvistelse. Eftersom förslaget hade beröringspunkter med

frågor som Socialberedningen hade i uppdrag att utreda föreslog

verket att betänkandet skulle överlämnas till beredningen för

vidareberedning och samordning med de förslag som beredningen

kunde tänkas lägga fram. Utredningen har inte lett till något

förslag i berört hänseende.

För dem som av olika anledningar är föremål för vård på det

allmännas bekostnad gäller olika regler med avseende på avdrag

av pensionsförmåner. För den som är intagen på

kriminalvårdsanstalt görs som ovan nämnts avdrag på

folkpensionen med visst belopp. Nära anhörig till intagen som är

beroende av den intagne för sitt uppehälle kan få rätt att helt

eller delvis uppbära den del av den intagnes pension som inte

skall utges till den pensionsberättigade. Barnpension utges inte

om ett barn under hel månad på statens bekostnad erhåller vård

på anstalt eller annars får kost och bostad. Då

pensionsberättigad i annat fall än de nämnda under hel månad är

intagen i annan anstalt än sjukhus kan den som driver anstalten,

exempelvis en kommun, ha rätt att uppbära så stor del av den

pensionsberättigades pension som svarar mot kostnaderna för

vården eller försörjningen på anstalten. Pensionären skall dock

erhålla visst belopp för sina personliga behov. De sistnämnda

reglerna gäller inte för dem som är helinackorderade på

servicehus eller liknande kommunala boendeformer eller bor i

sådan gruppbostad eller elevhem som avses i lagen om särskilda

omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. För dessa gäller att den

som driver inrättningen eller annars svarar för kostnaden får

uppbära den berättigades folkpension. Då pensionsberättigad får

vård för behandling av missbruk i ett hem för vård eller boende

får kommun ta ut ersättning för uppehälle genom ett dagavdrag på

pensionen. För pensionär som får sjukhusvård görs ett avdrag med

högst 75 kr per dag från pensionen.

Utskottet anser att såväl sociala som administrativa skäl

talar för att man söker åstadkomma en större enhetlighet mellan

de olika regler som gäller för avdrag på och bortfall av

socialförsäkringsförmåner för dem som av skilda anledningar är

föremål för vård på det allmännas bekostnad. Vad utskottet med

anledning av motionerna Sf251 och Sf282 sålunda anfört bör ges

regeringen till känna.

Förtidspension

Förtidspension utges till en försäkrad som har fyllt 16 år för

tid före den månad han fyller 65 år eller ålderspension

dessförinnan börjar utges till honom, om hans arbetsförmåga på

grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller

psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften och

nedsättningen kan anses varaktig. Förtidspension utges i form av

hel, halv eller två tredjedels pension. Fr.o.m. den 1 juli 1993

kommer förtidspension att kunna utges i form av hel, tre

fjärdedels, halv eller en fjärdedels pension.

I motion 1992/93:Sf284 begär Ingbritt Irhammar och Sven-Olof

Petersson (c) ett tillkännagivande om en obligatorisk

efterkontroll av förtidspensionerades arbetsförmåga.

Motionärerna anför att antalet beviljade förtidspensioner under

de senaste 30 åren ökat för att i dag omfatta ca 50 000 personer

per år. Enligt motionärerna finns det undersökningar som tyder

på ett visst missbruk av systemet med förtidspensioner. Det

finns exempelvis vissa personer som trots förtidspension arbetar

med olika verksamheter. För att i någon mån komma till rätta med

missbruket samt även hjälpa dem som vill tillbaka till

arbetslivet bör en obligatorisk efterkontroll ske av alla

förtidspensionerade under 60 år. En sådan efterkontroll bör,

enligt motionärerna, ske vartannat eller vart tredje år intill

dess försäkringskassan tillsammans med förtroendeläkaren bedömer

att individen inte är rehabiliteringsbar.

Antalet förtidspensionärer och försäkrade som uppbär

sjukbidrag har under senare år ökat i betydande utsträckning

Under år 1991 nybeviljades 49 554 förtidspensioner/sjukbidrag.

Enligt preliminära siffror för år 1992 uppgår denna siffra till

58 374, en ökning med 18%. Det totala antalet personer med

förtidspension eller sjukbidrag uppgick i december 1992 till

383153. Utskottet anser att dessa siffror är alarmerande och

förutsätter att alla tillgängliga resurser tillvaratas för att

hejda denna utveckling. Den aktuella statistiken omfattar såväl

förtidspensioner som sjukbidrag. Sjukbidrag beviljas för en

begränsad tid, vanligen två år, varefter en prövning sker om

förutsättningar för fortsatt förmån föreligger. Ett beslut om

förtidspension innebär att försäkringskassan funnit att den

försäkrades arbetsförmåga är varaktigt nedsatt och att förmånen

i princip kan utges fram till ordinarie pensionsålder utan att

någon prövning sker beträffande eventuella förändringar av den

försäkrades arbetsförmåga. En sådan prövning om arbetsförmågan

är varaktigt nedsatt är naturligen i många fall vansklig att

göra och innefattar bl.a. komplexa medicinska bedömningar som i

ett längre perspektiv kan visa sig vara felaktiga av orsaker som

inte kan förutses när frågan avgörs. Det är därför av stor vikt

att prövningen görs med största noggrannhet och att ordentliga

rehabiliteringsförsök i arbetshänseende görs innan beslut

fattas. Även efter ett beslut om förtidspension har

försäkringskassan möjlighet att ompröva detta om förutsättningar

för rätt till förtidspension inte längre föreligger. Någon

obligatorisk kontroll är det dock inte fråga om utan en

omprövning sker vanligtvis genom att försäkringskassan från

olika håll och på olika sätt får anledning anta att den

försäkrades arbetsförmåga undergått förändring som kan ha

betydelse för en bedömning om fortsatt rätt till förtidspension

föreligger. Ett införande av en obligatorisk efterkontroll

skulle enligt utskottets uppfattning kräva betydande resurser,

och utskottet är inte berett förorda ett införande av en sådan

kontroll. Utskottet vill dock betona vikten av att

försäkringskassorna tar till vara de möjligheter som finns att

ompröva beslut om förtidspensioner när förutsättningar härför

föreligger.

Utskottet avstyrker således bifall till motion Sf284.

Efterlevandepensioner till vuxna

Fr.o.m. den 1 januari 1990 utges efterlevandeförmåner till

vuxna i form av omställningspension och särskild

efterlevandepension. Efterlevandeförmån utges till såväl män som

kvinnor som inte fyllt 65 år. Förmånerna utges från såväl folk-

som tilläggspensioneringen. Omställningspension utges under ett

år efter dödsfallet eller under längre tid om den efterlevande

har barn under 12 år. Särskild efterlevandepension utbetalas

till den som vid omställningsperiodens slut inte kan försörja

sig genom eget förvärvsarbete och inte har rätt till

förtidspension. De nya reglerna om efterlevandepension gäller

inte den som blivit änka före den 1 januari 1990. Dessutom kan

kvinnor födda år 1944 eller tidigare och som blir änkor efter

den nämnda tidpunkten genom övergångsbestämmelserna till den nya

lagstiftningen få änkepension enligt de äldre reglerna. Kvinnor

som är födda mellan åren 1930 och 1944 och som får

tilläggspension i form av ålderspension får änkepension endast i

den mån den överstiger den egna ålderspensionen, dock med vissa

förbehåll för högre belopp.

Enligt de nuvarande reglerna om efterlevandeförmåner upphör

rätten till omställningspension resp. särskild

efterlevandepension (såväl folkpensions- som ATP-del) om den

efterlevande ingår äktenskap. Detsamma gäller om den

efterlevande stadigvarande sammanbor med någon som han varit

gift med eller har eller har haft barn med.

De äldre bestämmelserna innebär bl.a. att änkepensionen skall

dras in om änkan ingår äktenskap eller -- för folkpensionsdelen

-- stadigvarande sammanbor med man, med vilken hon varit gift

eller har eller har haft barn. Upplöses äktenskapet innan det

bestått i fem år eller upphör sammanboendet inom tid som nu

sagts, skall pension åter börja utges om förutsättningarna i

övrigt för rätt till pension föreligger.

I övergångsbestämmelserna p. 10 ges ett förlängt skydd för den

som vid ikraftträdandet förlorat sin änkepension på grund av

äktenskap. I sådant fall skall änkepensionen på nytt utges om

äktenskapet upplöses även efter att ha bestått i fem år eller

mer, om mannen vid äktenskapets ingående hade fyllt 60 år.

Kenneth Lantz och Alwa Wennerlund (kds) begär i motion

1992/93:Sf265 ett tillkännagivande om en kartläggning av hur

många personer som skulle beröras om reglerna för änkepension

ändrades, så att änkepension kunde behållas vid omgifte samt hur

stora kostnaderna skulle bli.

I motion 1992/93:Sf216 yrkande 4 av Margareta Viklund (kds)

begärs ett tillkännagivande om en utvärdering av hur kvinnor med

låg eller ingen ATP-pension klarar sin försörjning efter

borttagandet av änkepensionen.

Utskottet har tidigare och senast i betänkandet 1991/92:SfU8

förutsatt att Riksförsäkringsverket som tillsynsmyndighet över

försäkringskassorna noga följer tillämpningen och utvärderar

effekterna av den nya lagstiftningen inom

efterlevandepensioneringen. Riksförsäkringsverket har nyligen i

en rapport (Riksförsäkringsverket redovisar 1993:1) redovisat

bl.a. hur det totala pensionsskyddet har förändrats i samband

med de nya reglerna inom efterlevandepensioneringen. Av

rapporten framgår att det helt övervägande antalet pensioner i

december 1992 såväl från folkpensioneringen (56 192) som ATP

(377 084) avser änkepensioner beviljade före januari 1990 eller

änkepensioner enligt de särskilda övergångsbestämmelserna.

Antalet omställningspensioner för änkor från folkpensioneringen

var 858 och från ATP 962. Antalet förlängda

omställningspensioner för änkor var från folkpensioneringen 760

och från ATP 777. Särskild efterlevandepension, som enligt ovan

utges till den som vid omställningsperiodens slut inte kan

försörja sig genom eget förvärvsarbete och inte har rätt till

förtidspension, utgick till 10 änkor från folkpensioneringen och

till 11 änkor från ATP. Utskottet har dock ingen erinran mot att

Riksförsäkringsverket i det fortsatta utredningsarbetet i ett

lämpligt sammanhang gör en kartläggning av vilka ekonomiska

effekter som skulle följa av att änkepensionerna fick behållas

vid omgifte och en utvärdering av hur änkor med låg pension

klarar sin försörjning. Detta bör riksdagen med anledning av

motionerna Sf265 och Sf216 yrkande 4 som sin mening ge

regeringen till känna.

I motion 1992/93:Sf224 av Charlotte Cederschiöld (m) begärs

ett tillkännagivande om en generell lagöversyn i syfte att

undanröja risker för att äktenskapet diskrimineras i ekonomiskt

hänseende i förhållande till andra samlevnadsformer. I motionen

framhålls att personer som lever tillsammans utan äktenskap ofta

gynnas ekonomiskt av detta, t.ex. gäller detta pensionärer och

änkor.

Utöver vad som ovan sagts beträffande änkepensioner har formen

för sammanlevnad betydelse även för storleken av folkpensionens

grundbelopp. Detta utgör för en ensamstående pensionär 96% av

det reducerade basbeloppet och för ett gift pensionärspar

vardera 78,5% av samma basbelopp.

Pensionsberedningen behandlade i sitt huvudbetänkande (SOU

1990:76) bl.a. frågor om möjligheten att slå samman folk- och

tilläggspensioneringen. Beredningen arbetade med olika modeller

varav en innebar att en grundpension skulle utges som var lika

för alla. Ett genomförande härav skulle enligt beredningen leda

till mycket stora kostnadsökningar för pensionssystemet då alla

pensionstagare skulle omfattas av den höjda grundpensionen.

Frågan om lika folkpension oavsett civilstånd får anses ligga

inom ramen för pensionsarbetsgruppens arbete och enligt

utskottets uppfattning bör riksdagen, i den mån syftet med

motionen inte är tillgodosett med vad utskottet anfört ovan om

änkepensioner, i avvaktan på resultatet av det pågående

utredningsarbetet inte göra något uttalande med anledning av

motion Sf224.

Särskilt pensionstillägg

Fr.o.m. år 1991 kan föräldrar, som på grund av vård av ett

sjukt eller handikappat barn under lång tid gått miste om

förvärvsinkomster, erhålla ett särskilt skattefritt

pensionstillägg till folkpension i form av ålderspension.

För att erhålla förmånen skall föräldern ha vårdat barnet

under minst sex år. Pensionstillägget utges då med 5% av

basbeloppet per kalenderår. Överstiger vårdtiden sex år ökas

beloppet med 5% av basbeloppet per vårdår upp till en vårdtid

av 15 år. För att få rätt till vårdår krävs vidare att barnet

under större delen av året skall ha fått hel förtidspension

eller helt sjukbidrag jämte handikappersättning. I dessa fall

rör det sig sålunda om barn som är 16 år eller äldre. Enligt

särskilda övergångsregler skall dock med vårdår likställas varje

kalenderår fr.o.m. år 1964 t.o.m. år 1973, under vilket

föräldern vårdat sjukt eller handikappat barn som inte uppnått

16 års ålder och barnet fått vårdbidrag i form av

invaliditetsersättning. Motivet för dessa särskilda regler är

att invaliditetsersättningen, till skillnad från vad som är

fallet med vårdbidrag, inte varit ATP-grundande. Förälder får

tillgodoräkna sig vårdår t.o.m. 64 års ålder eller, om föräldern

är född före år 1928, t.o.m. 65 års ålder. Vid förtida resp.

uppskjutet uttag av ålderspension ökas resp. minskas det

särskilda pensionstillägget.

Sigrid Bolkéus och Doris Håvik (s) framhåller i motion

1992/93:Sf227 att regeln om att det särskilda pensionstillägget

skall minskas i motsvarande mån som sker vid förtida uttag av

ålderspension i visst fall fått en av lagstiftaren sannolikt

inte avsedd tillämpning. För den som innan det särskilda

pensionstillägget infördes år 1991 uppbar förtida uttag av

ålderspension och därmed reducerad pension med visst procenttal

är det enligt motionärerna inte rimligt att pensionstillägget

reduceras med samma procenttal som ålderspensionen. Motionärerna

menar att en särskild beräkning av förtida uttag bör göras för

dem som på detta sätt drabbats, och de pensionärer som fått för

hög reducering av pensionstillägget bör få en

tilläggsutbetalning. Motionärerna begär ett tillkännagivande om

en ändring av reglerna i detta avseende.

Den av motionärerna påpekade effekten är en följd av att det

särskilda pensionstillägget i likhet med t.ex.

pensionstillskottet är en tilläggsförmån som följer

huvudförmånen. Utskottet delar dock den uppfattning som framförs

i motionen att en reducering av det särskilda pensionstillägget

på grund av förtida uttag av ålderspension för tid innan detta

tillägg infördes ger ett otillfredsställande resultat. Det finns

därför anledning för regeringen att se över de aktuella

reglerna. Vad utskottet anfört med anledning av motion Sf227 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Handikappersättning

Handikappersättning utges till en försäkrad som har fyllt 16

år och före 65 års ålder fått sin funktionsförmåga varaktigt

nedsatt i sådan omfattning att han i sin dagliga livsföring

behöver mera tidskrävande hjälp av annan eller behöver hjälp av

annan för att kunna förvärvsarbeta eller eljest får vidkännas

betydande merutgifter på grund av sitt handikapp.

Handikappersättning utges för år räknat med 69, 53 eller 36%

av basbeloppet alltefter hjälpbehovets omfattning och

merutgifternas storlek.

Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion 1992/93:So290 yrkande

4 ett tillkännagivande om en utredning som belyser kostnaderna

för att leva med funktionshinder.

I motion 1992/93:So291 yrkande 1 av Lahja Exner och Arne

Kjörnsberg (s) begärs ett tillkännagivande om införande av en

ytterligare lägre ersättningsnivå inom handikappersättningen

eller att i kostnadsunderlaget skall ingå en rimlig andel av

driftskostnaderna för bil då bilstöd utgetts. Motionärerna

framhåller att många handikappade som beviljats bilstöd har så

små inkomster att dessa inte räcker till att täcka

driftskostnaderna för bil.

Handikapputredningen redovisar i sitt slutbetänkande (SOU

1992:52) Ett samhälle för alla flera undersökningar om

funktionshindrades ekonomiska situation. Utredningen har därvid

konstaterat att förekomsten av funktionshinder ofta innebär att

inkomsten är lägre än hos en genomsnittlig person och att

utgiftsbehovet är högre. I den proposition (1992/93:159) som

förelagts riksdagen med anledning av betänkandet föreslås en rad

åtgärder angående avgifter för stöd och service till

funktionshindrade. Ärendet bereds för närvarande av

socialutskottet.

Utredningen om det samlade förmånssystemet för försäkrade med

betydande kostnader för sjukdom och handikapp har i december

1992 avlämnat betänkandet (SOU 1992:129) Merkostnader vid

sjukdom och handikapp. I betänkandet föreslås bl.a. att en

lägre nivå, som understiger den nu lägsta, skall införas inom

handikappersättningen och benämnas merkostnadsersättning. Vidare

föreslås införande av skydd mot höga kostnader vid sjukresor

samt lämnas förslag om förändrade regler vid inköp av

speciallivsmedel. Diskussioner om principerna om kostnadsfria

läkemedel och förbrukningsartiklar förs också i betänkandet.

Ärendet bereds för närvarande inom Socialdepartementet.

De frågor som tagits upp i motionerna faller inom ramen för

det nu pågående beredningsarbetet, och utskottet anser att

resultatet av detta bör avvaktas innan några uttalanden görs med

anledning av motionerna. Utskottet avstyrker sålunda bifall till

motionerna So290 yrkande 4 och So291 yrkande 1.

Vårdbidrag

Vårdbidrag utges till förälder som vårdar barn under 16 års

ålder som behöver särskild tillsyn och vård på grund av sjukdom

eller handikapp. Även merkostnader på grund av sjukdomen eller

handikappet skall beaktas. Vårdbidraget utges allt efter

tillsyns- och vårdbehovets omfattning och merkostnadernas

storlek som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels

förmån. Hel förmån utgör 2,5 basbelopp och partiell förmån

tillämplig andel därav. Vårdbidraget är skattepliktigt och

pensionsgrundande inkomst för föräldern. Av vårdbidraget kan

också viss del bestämmas som ersättning för merkostnader.

Merkostnadsersättningen är skattefri, och denna ersättning

grundar inte någon rätt till pension.

I två motioner begärs tillkännagivanden om en höjning av

åldersgränsen till 18 år för rätt till vårdbidrag. I motion

1992/93:Sf218 av Charlotte Branting och Karin Pilsäter (fp)

anförs att 16-årsgränsen är förlegad mot bakgrund av att nästan

alla barn i dag bor hemma och går i skola tills de uppnått 18

års ålder. En 18-årsgräns skulle också stå i överensstämmelse

med FN:s barnkonvention. Rolf L Nilson m.fl. (v) uppger i motion

1992/93:Sf228 att barn med diabetes är en grupp av barn där

föräldrarna har stort behov av vårdbidrag. Om barnet insjuknar

kort före 16-årsåldern finns ingen möjlighet att erhålla

vårdbidrag. Ett barn i denna ålder har ett stort behov av stöd

speciellt under debutåret då hormonförändringar under puberteten

ofta ger upphov till variationer i blodsockernivån. Om

tonåringen hävdar sin frigörelse på sjukdomens område genom att

missköta den ställs det stora krav på insatser av föräldrarna.

Motionärerna framhåller också att diabetiker inte erhåller någon

handikappersättning eftersom insulin och förbrukningsartiklar är

kostnadsfria för diabetiker.

Vårdbidraget är sammanbundet med det svenska

folkpensionssystemet där åldersgränsen 16 år är utgångspunkt för

en rad förmåner såsom rätt till förtidspension,

handikappersättning, beräkning av bosättningstid för rätt till

ålderspension och för fastställande av pensionsgrundande

inkomst, som ger rätt till ATP m.m. Vidare gäller att en

försäkrad skall vara inskriven hos allmän försäkringskassa

fr.o.m. den månad varunder han fyller 16 år. En höjning av

åldersgränsen för rätt till vårdbidrag kräver enligt utskottets

uppfattning en noggrann utredning och analys angående främst

vilka ekonomiska följder detta skulle kunna få för barnet och

bör lämpligen ingå i en större utredning som behandlar

16-årsgränsen inom hela socialförsäkringssystemet. Utskottet är

därför inte nu berett förorda en höjning av åldersgränsen för

enbart vårdbidrag. Som ovan nämnts föreslår

Merkostnadsutredningen att en ny lägre gräns än den nu lägsta

införs inom handikappersättningen. En sådan lägre gräns skulle,

om den införs, kunna tillgodose syftet med motion Sf228.

Utskottet avstyrker sålunda bifall till motionerna Sf218 och

Sf228.

I motion 1992/93:Sf276 begär Bertil Måbrink (v) förslag till

en allmän försäkring som skall täcka kostnaderna när ett gravt

handikappat barn dör. Barn som föds gravt handikappade kan

normalt inte erhålla ett privat försäkringsskydd eftersom

bolagen i regel kräver friskhetsintyg eller i vart fall skulle

premierna för en sådan försäkring bli så höga att en

inkomsttagare med normala inkomster inte skulle kunna erlägga

dessa.

För ett gravt handikappat barn utges vanligen vårdbidrag. Som

framgått ovan utges vid hel förmån 2,5 basbelopp. Om ett barn

för vilket hel, tre fjärdedels eller halvt vårdbidrag utges

avlider, utges bidraget till efterlevande förälder t.o.m.

åttonde månaden efter dödsfallet, dock längst t.o.m. den månad

då bidraget annars skulle ha upphört. Utskottet anser att

kostnaderna vid ett handikappat barns död får inrymmas i den

ersättning som utges efter det att barnet avlidit och avstyrker

bifall till motion Sf276.

Kommunalt bostadstillägg (KBT)

KBT utges som en tilläggsförmån till den som är mantalsskriven

i en kommun och uppbär folkpension i form av ålderspension,

förtidspension, omställningspension eller särskild

efterlevandepension. KBT utges dock inte till ålderspension för

tid före den månad den försäkrade fyller 65 år. KBT, som är

inkomstprövat, utges enligt grunder som den enskilda kommunen

bestämmer, dock lägst med belopp som svarar mot den del av

bostadskostnaden som enligt föreskrifter som regeringen meddelar

skall täckas av bostadstillägg för att statsbidrag skall lämnas.

En kommun erhåller under tiden mars--december 1993 statsbidrag

för KBT med 70% av sina kostnader för den

statsbidragsgrundande bostadskostnaden, under förutsättning att

kommunen täcker minst 85% av den del av den månatliga

bostadskostnaden som överstiger 150 kr men inte 3 000 kr.

Reglerna är desamma för en ensam pensionär som för ett

pensionärspar. Statsbidrag utges inte för sådana delar av

pensionärens kostnader som överstiger 95% av bostadskostnaden.

Enligt vissa kommuners grunder för KBT år 1992 täcks den

statsbidragsgrundande bostadskostnaden till 85--95%. För att

pensionärerna i dessa kommuner inte skall drabbas av minskade

KBT till följd av de ändrade statsbidragsreglerna har i

statsbidragsförordningen införts en bestämmelse som hindrar

dessa kommuner att sänka nivåerna för sina KBT år 1993.

Inkomstprövningsreglerna, som är fastlagda i lag, innebär

bl.a. att bostadstillägget minskas med 35% av den

pensionsberättigades årsinkomst som överstiger 750 kr för den

som är gift och 1 000 kr för annan pensionär. Till den del

årsinkomsten överstiger 1,5 basbelopp minskas dock

bostadstillägget med 40% av inkomsten. Som inkomst räknas

t.ex. ATP, tjänstepension, arbetsinkomst samt avkastning av

kapital och fastighet enligt särskilda regler. I

inkomstunderlaget inräknas dock inte ATP till den del den

föranlett minskning av pensionstillskott.

Oskar Lindkvist m.fl. (s) begär i motion 1992/93:Bo238 yrkande

12 ett tillkännagivande om ändringar i reglerna för

bostadstillägg som skall syfta till en nyproduktion av

lägenheter för äldre. Motionärerna anför att Socialdemokraterna

i en motion hösten 1992 med anledning av regeringens proposition

1992/93:134 om förändringar av de kommunala bostadstilläggen

föreslog sådana förändringar i de kommunala bostadstilläggen som

skulle ge pensionärer med låg eller ingen ATP möjlighet att bo i

ändamålsenliga och även nyproducerade lägenheter. Med de

föreslagna förändringarna skulle kommunerna våga satsa på att

bygga lägenheter eftersom de då vet att pensionärerna har råd

att efterfråga dessa.

I proposition 1992/93:134 föreslog regeringen de ändrade

regler för statsbidrag och ändringar i inkomstprövningsreglerna

som gäller för år 1993. Enligt denna proposition bereds för

närvarande inom Socialdepartementet ett förslag om ett

förstatligande av KBT. I en motion av Socialdemokraterna som

väcktes med anledning av samma proposition lades fram ett

alternativt förslag till statsbidragsregler för KBT. Förslaget

innebar följande:

Pensionären betalar en egenavgift om 180 kr per månad.

Pensionären får bidrag till hyreskostnaden däröver med 80%.

Bidrag (80%) till hyreskostnader över 3 000 kr per månad

endast till den del av bostadsytan som är 70 kvm eller mindre.

Pensionären garanteras en minimistandard. En pensionär med

ingen eller låg ATP skall ha 3 500 kr per månad att leva av när

hyran är betald.

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1992/93:SfU9 avstyrkte

utskottet motionen. Utskottet anförde att förslaget främst i den

del det avser KBT för bostadskostnader över 3 000 kr skulle vara

särskilt gynnsamt för den som har hög inkomst och bor i dyr

lägenhet. Den föreslagna undre gränsen, 180 kr, skulle också

medföra en betydande fördyring för de sämst ställda

pensionärerna. Vidare fann utskottet att kostnaderna för

förslaget inte skulle hålla sig inom ramen för tillgängligt

utrymme för statsbidrag till KBT.

Utskottet finner inte skäl att frångå sitt tidigare

ställningstagande och avstyrker bifall till motion Bo238 yrkande

12.

I motion 1992/93:Sf206 av Inger Hestvik m.fl. (s) tas frågan

upp om otillbörlig hyressättning i vissa fall. Motionärerna

uppger att det förekommer uppgifter om att privata

fastighetsägare tar ut förhöjda hyror för att utnyttja svårt

utsatta hyresgästers bostadsbehov. Detta påstås inträffa för dem

som utestängs av andra hyresvärdar och bostadsföretag till följd

av misskötsel. Genom att en förhöjd hyra tas ut bekostas i

realiteten den förhöjda hyran genom det kommunala

bostadstillägget. Motionärerna menar att det finns skäl

undersöka dessa uppgifter och för den händelse påståendena visar

sig vara riktiga vidta åtgärder för att stävja detta

förfaringssätt. En väg att pröva är därvid att låta kommunen

fastställa skälig hyra. De begär ett tillkännagivande härom.

En undersökning av det slag som förordas av motionärerna

skulle bli synnerligen omfattande och endast kunna omfatta dem

som uppbär ålderspension, förtidspension eller

efterlevandepension då övriga berörda hyresgäster inte omfattas

av reglerna om kommunalt bostadstillägg. Förslaget att låta

kommunerna fastställa hyran skulle innebära en ändring av de

bestämmelser som reglerar hyressättningen och sannolikt kräva

omfattande ändringar i nu gällande hyreslagstiftning. Med det

anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf206.

Medelsanvisning

Utskottet har ingen erinran mot de av regeringen under littera

B. Familjer och barn och littera C. Ekonomisk trygghet vid

sjukdom, handikapp och ålderdom framlagda förslagen till

medelsanvisning för budgetåret 1993/94 i proposition 1992/93:100

såvitt avser anslagen B 7--8, C 3, C 5 och C 6--9.

Regeringen har till anslaget C 4. Ålderspensioner föreslagit

ett förslagsanslag på 14 315 000 000 kr.

I motion 1992/93:Sf261 yrkande 2 delvis av Gudrun Schyman

m.fl. (v) begär motionärerna till följd av den i samma yrkande

föreslagna uppräkningen av pensionstillskottet att under

anslaget anvisas ytterligare 1 000 000 000 kr.

Utskottet har ovan avstyrkt motionärernas yrkande om en

uppräkning av pensionstillskotten. Till följd härav avstyrker

utskottet även bifall till det i motion Sf261 yrkande 2 i denna

del framställda anslagsyrkandet och tillstyrker regeringens

förslag till medelsanvisning.

Regeringen har till anslaget C 6. Bidrag till kommunala

bostadstillägg till folkpension föreslagit ett förslagsanslag på

6 700 000 000 kr.

Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion 1992/93:Sf261 yrkande

3 att under anslaget anvisas ytterligare 600 000 000 kr för att

i högre utsträckning kompensera kommunerna.

I proposition 1992/93:134 om förändringar i de kommunala

bostadstilläggen anfördes att ett förstatligande av KBT av

statsfinansiella skäl inte kan ske under år 1993. Avsikten är

att ett förstatligande skall ske fr.o.m. år 1995. Utskottet har

nyligen tillstyrkt statsbidraget till KBT för år 1993 och finner

inte anledning att nu öka statsbidraget. Utskottet avstyrker

bifall till motion Sf261 yrkande 3 och tillstyrker regeringens

förslag till medelsanvisning.

V Administration

Under rubriken Administration behandlas de i proposition

1992/93:100, bilaga 6 (Socialdepartementet), under littera G.

Myndigheter under Socialdepartementet upptagna anslagen G1.

Riksförsäkringsverket och G2. Allmänna försäkringkassor och

det under littera C. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp

och ålderdom upptagna anslaget C10. Ersättning till Postverket

m.m. samt motioner i anslutning härtill.

Allmänt om socialförsäkringsadministrationen

Den allmänna försäkringen handhas av Riksförsäkringsverket, de

allmänna försäkringskassorna och de lokala organ som regeringen

bestämmer.

Bestämmelser om allmänna försäkringskassor finns i 18 kap.

AFL. Enligt 1 § skall det finnas en allmän försäkringskassa för

varje landsting och varje kommun som inte tillhör landsting.

Regeringen får dock bestämma att en försäkringskassas

verksamhetsområde får omfatta två landsting eller ett landsting

och en sådan kommun som nyss nämnts. De allmänna

försäkringskassorna är offentligrättsliga organ med egna

styrelser. Försäkringskassornas huvudsakliga uppgift är att

handlägga enskilda ärenden inom socialförsäkrings- och

bidragsområdet.

Huvuddelen av den verksamhet inom försäkringskassorna som

innebär kontakt med de försäkrade i form av ansökningar angående

olika försäkringsförmåner, information etc. bedrivs vid

kassornas lokalkontor samt vid filialexpeditioner/servicekontor

som finns knutna till vissa lokalkontor. Det finns 25 allmänna

försäkringskassor i landet. Varje kommun har enligt huvudregeln

minst ett lokalkontor. Totalt finns det ca 400 lokalkontor och

ett femtiotal mindre serviceenheter. Vid försäkringskassorna

arbetar ca 16 000 personer, varav ca 80% på lokalkontoren.

Riksförsäkringsverket utövar enligt 18 kap. 2 § AFL tillsyn

över försäkringskassorna och är enligt förordningen (1988:1204)

med instruktion för Riksförsäkringsverket central

förvaltningsmyndighet för socialförsäkringen och anslutande

bidragssystem. Verket skall särskilt svara för den centrala

ledningen och för tillsynen av försäkringskassornas verksamhet,

verka för att socialförsäkrings- och bidragssystemet tillämpas

likformigt och rättvist samt följa utvecklingen av de olika

grenarna inom trygghetssystemet och utvärdera

trygghetsanordningarnas effekter för individ och samhälle.

Försäkringskassornas styrelser m.m.

Styrelse för allmän försäkringskassa skall bestå av ordförande

och vice ordförande samt ytterligare fyra ledamöter. Stockholms

läns och Malmöhus läns allmänna försäkringskassor skall ha åtta

ledamöter. Ordförande och vice ordförande utses av regeringen.

Övriga ledamöter utses av landstinget eller, i fråga om en

kassa vars verksamhetsområde utgörs av en kommun,

kommunfullmäktige. För ledamöterna, förutom ordföranden och vice

ordföranden, utses lika många suppleanter. Styrelseledamöterna

utses, om inte regeringen föreskriver annat, för en tid av tre

år, räknat fr.o.m. den 1 juli året efter det år då val i hela

riket till landsting eller kommunfullmäktige ägt rum.

Socialförsäkringsnämnderna infördes den 1 januari 1987 (prop.

1985/86:73, SfU12, rskr. 142) för att öka

förtroendemannainflytandet i försäkringskassorna. Inflytandet

skulle koncentreras till frågor av stor ekonomisk betydelse för

den enskilde och med betydande inslag av skälighetsbedömning.

Ärenden som skall avgöras av socialförsäkringsnämnd är bl.a.

frågor om rätt till förtidspension, handikappersättning och

vårdbidrag samt flertalet beslut i arbetsskadeärenden. Vidare

skall omprövningsbeslut i sjukpenning- och

rehabiliteringsärenden fattas av nämnd.

Enligt 18 kap. 6 § AFL skall varje försäkringskassa ha en

eller flera socialförsäkringsnämnder. Enligt 18 kap. 20 § skall

nämnden bestå av sju ledamöter med var sin suppleant.

Ordföranden utses av regeringen, tre ledamöter utses av

Riksförsäkringsverket och tre väljs av landstinget.

I motion Sf209 begär Kenth Skårvik (fp) ett tillkännagivande

om att nomineringsprocessen för ledamöter i försäkringskassornas

styrelser och socialförsäkringsnämnderna bör ändras. Motionären

anser att valet av ordförande och vice ordförande samt övriga

partiföreträdare bör göras vid ett och samma tillfälle. Han

anser vidare att nomineringarna bör handhas av de partipolitiska

organisationerna och inte av landstingen samt verkställas under

samma tidsperiod som regeringen utser ordförande och vice

ordförande.

Kommittén (Fi 1992:03) med uppdrag att se över

förvaltningsmyndigheternas ledningsformer m.m. skall bl.a.

överväga om formerna för nominering och rekrytering av ledamöter

till myndigheternas styrelser bör förändras. Kommittén beräknas

ha slutfört sitt arbete under maj 1993. Utskottet anser med

hänsyn till det pågående utredningsarbetet som även berör

försäkringskassornas styrelser och socialförsäkringsnämnder att

motion Sf209 inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motion Sf220 anför Wiggo Komstedt (m) att enligt nu gällande

praxis har egenföretagare som valts till ledamöter i

socialförsäkringsnämnderna inte rätt till ersättning för

förlorad arbetsinkomst. Motionären anser att denna princip blir

svår att förstå om man vill ha en bred förankring i

samhällsarbetet bland olika yrkesgrupper. Motionären begär ett

tillkännagivande härom.

Utskottet erinrar om att nya regler för ersättning till

ledamöter och ersättare gäller fr.o.m. den 1 januari 1993.

Enligt 7 § förordningen (1992:1299) om ersättning för uppdrag i

statliga styrelser, nämnder och råd m.m. betalas ersättning till

den som driver egen verksamhet högst med det belopp som

motsvarar 80% av egenföretagarens sjukpenninggrundande inkomst

delad med 365. Därutöver betalas enligt 4 § ersättning per

sammanträdesdag enligt en särskild tabell. Med det anförda anser

utskottet att syftet med motion Sf220 är tillgodosett.

Förtroendeläkarens roll

Enligt 18 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring

skall i allmän försäkringskassa finnas en eller flera

förtroendeläkare och förtroendetandläkare som skall biträda

kassan i frågor som kräver medicinsk eller odontologisk

sakkunskap. Dessa skall verka för ett gott samarbete med kassan

och de läkare och tandläkare som är verksamma inom kassans

område. De nämnda bestämmelserna kompletteras av en

befattningsbeskrivning för förtroendeläkare i

Riksförsäkringsverkets allmänna råd om tillämpningen av

kungörelsen om organisation av de allmänna försäkringskassorna

m.m. (RFFS 1982:12). Förtroendeläkaren skall enligt denna:

Biträda försäkringskassan vid utredning och bedömning av

försäkringsfall och därvid i förekommande fall inhämta

erforderliga uppgifter från behandlande läkare.

Föreslå åtgärder som kan antas förbättra försäkrads

hälsotillstånd och arbetsförmåga.

Medverka i uppföljningen av till försäkringen anslutna läkares

och sjukgymnasters taxetillämpning.

Medverka till att missbruk av försäkringen hindras.

Arbeta för att främja samarbetet mellan försäkringskassan och

inom dess område verksamma läkare och sjukgymnaster samt till

dem lämna information som faller inom förtroendeläkares

arbetsområde.

Årligen upprätta verksamhetsberättelse.

I motion Sf208 av Kenth Skårvik och Sigge Godin (fp) anför

motionärerna att det förekommer att de försäkrade som är föremål

för beslut av försäkringskassan inför ett avgörande önskar få

träffa förtroendeläkaren. I flera fall brukar enligt

motionärerna detta önskemål tillgodoses, men det har också

inträffat att en försäkrad vägrats träffa förtroendeläkaren

inför ett beslut i socialförsäkringsnämnd. Motionärerna begär

ett tillkännagivande om att en försäkrad skall ha rätt att

träffa försäkringskassans förtroendeläkare inför ett beslut som

rör den försäkrade.

Siw Persson (fp) anför i motion Sf252 att förtroendeläkaren

och förtroendetandläkaren skall verka för ett gott samarbete

mellan läkare och tandläkare som är verksamma inom kassans

område. Enligt motionären är det mycket svårt att få ett gott

samarbete med försäkringskassans förtroendeläkare och

förtroendetandläkare. Det är, anför hon, inte bara svårt att få

kontakt med dem, utan det är minst lika svårt att arbeta i ett

förtroendefullt samarbete. Motionären menar att det är

synnerligen viktigt att tillvägagångssättet är både medicinskt

och juridiskt riktigt och att rättssäkerheten är hög. Enligt

motionären måste patienten få större möjligheter till en rättvis

medicinsk och juridisk bedömning och hon begär ett

tillkännagivande härom.

Riksförsäkringsverket gjorde år 1985 en översyn av

förtroendeläkarorganisationen. Översynsgruppen fann då inte skäl

att ändra den från år 1982 gällande befattningsbeskrivningen för

förtroendeläkarna, men framhöll vikten av introduktion och

vidareutbildning för förtroendeläkare.

Utskottet anser att förtroendeläkarnas klart angivna roll som

sakkunniga på det medicinska området och som rådgivare till

försäkringskassorna bör behållas. Denna roll har varit föremål

för översyn år 1985, utan att den ändrades. Avsikten är inte att

förtroendeläkarna skall undersöka de försäkrade eller på annat

sätt vara i direktkontakt med dem, även om inget hindrar att

förtroendeläkaren träffar den försäkrade. Det kan då röra sig om

försäkrade som vill träffa förtroendeläkaren för att få en

förklaring till kassans ståndpunkt i deras försäkringsfall.

Eftersom det främst från de försäkrade ofta riktas kritik mot

att förtroendeläkarna inte träffar de försäkrade när deras sak

skall prövas av försäkringskassorna är det angeläget att

informationen om förtroendeläkarnas roll når ut till de berörda.

Utskottet vill erinra om att Försäkringskasseförbundet

sammanställt en utförlig information om förtroendeläkarnas

verksamhet. Utskottet vill även i sammanhanget erinra om att en

försäkrad som är missnöjd med försäkringskassans beslut har

möjlighet att få detta prövat i högre instanser.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall

till motionerna Sf208 och Sf252.

Medelsanvisning

I budgetpropositionen föreslås att för budgetåret 1993/94

skall till anslaget G 1. Riksförsäkringsverket anvisas ett

ramanslag på 604806000 kr och till anslaget G 2. Allmänna

försäkringskassor anvisas ett ramanslag på 4121817000 kr.

Medelsanvisningen till de allmänna försäkringskassorna har

beräknats med hänsyn till den totala kostnaden, till skillnad

från tidigare budgetår då endast 15% av kostnaderna beräknats

under försäkringskassornas anslag.

Vidare föreslås i budgetpropositionen ett nytt anslag C 10.

Ersättning till Postverket m.m. fr.o.m. nästa budgetår. Från det

nya anslaget skall betalas ersättning till Postverket, resp.

portokostnader för utbetalning av sjukförsäkringsförmåner,

pensioner, allmänna barnbidrag, m.fl. förmåner, porto- och

distributionskostnader vid utsändning av information till

allmänheten, för utlösen av svarsförsändelser med infordrade

meddelanden samt för tryckning av vissa blanketter. Dessa

kostnader har tidigare ingått i anslagen till

Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Det

nya anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket och efter

beslut av Riksförsäkringsverket även av försäkringskassorna. I

propositionen föreslås att till det nya anslaget anvisas ett

förslagsanslag på 231 163 000 kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning

till de nämnda anslagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

II Sjukförsäkring m.m.

1. beträffande kompensationsnivån

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sf247 och

1992/93:Fi212 yrkande 5,

men. (v) - delvis

2. beträffande fåmansföretag i aktiebolagsform

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf283 yrkande 3,

3. beträffande kostnadsneutralitet

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf283 yrkande 4,

4. beträffande rapportering av sjukfall

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf225,

5. beträffande sjukpenninggrundande inkomst

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf283 yrkande 2,

6. beträffande utvärdering av egenföretagarnas

sjukfrånvaro

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf283 yrkande 5,

res. 1 (nyd)

7. beträffande övre åldersgräns för sjukpenning

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf280,

8. beträffande sjukpenningförmåner vid psykiatrisk vård

m.m.

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf263,

res. 2 (nyd)

9. beträffande allmän sjukförsäkringsavgift

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf262,

res. 3 (s)

10. beträffande anslag till Bidrag till sjukförsäkringen

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 till

Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1993/94 anvisar

ett förslagsanslag på 4 649 000 000 kr,

11. beträffande anslag till Bidrag till ersättning vid

närståendevård

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 till

Bidrag till ersättning vid närståendevård för budgetåret

1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 3 425 000 kr,

III Föräldraförsäkring m.m.

12. beträffande administration av föräldrapenningen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf210,

res. 4 (nyd)

13. beträffande översyn m.m. av föräldraförsäkringen

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sf217, 1992/93:Sf219

och 1992/93:Sf253,

res. 5 (s) - motiv.

14. beträffande föräldrapenning vid plötslig spädbarnsdöd

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf213,

15. beträffande kvoterad föräldraledighet

att riksdagen avslår motion 1992/93:So610 yrkandena 1 och 10,

men. (v) - delvis

16. beträffande statistik över pappalediga män

att riksdagen avslår motion 1992/93:So247 yrkande 3,

17. beträffande tillfällig föräldrapenning till annan

närstående än förälder

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sf226 och

1992/93:Sf281,

men. (v) - delvis

18. beträffande förlängd pappaledighet

att riksdagen avslår motion 1992/93:So247 yrkande 2,

19. beträffande havandeskapspenning

att riksdagen avslår motion 1992/93:A811 yrkande 27,

20. beträffande anslag till Bidrag till

föräldraförsäkringen

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 6

littera B 3 till Bidrag till föräldraförsäkringen för

budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 2 750 000 000

kr,

IV Pensioner m.m.

21. beträffande folkpension vid bosättning utomlands

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf259,

22. beträffande höjt pensionstillskott

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf261 yrkande 2 i denna

del,

men. (v) - delvis

23. beträffande översyn av pensionssystemet

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So449 yrkande 5 och

1992/93:Sf215,

res. 6 (s)

24. beträffande basbeloppet

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sf278 och

1992/93:Fi211 yrkande 4,

res. 7 (nyd)

25. beträffande grundpension

att riksdagen avslår motion 1992/93:A811 yrkande 24,

26. beträffande delade pensionsrättigheter

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sf216 yrkande 1,

1992/93:Sf249 och 1992/93:Sf275,

27. beträffande ATP-poäng för doktorander

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf243,

28. beträffande förlust av socialförsäkringsförmåner

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf272,

res. 8 (nyd)

29. beträffande pension vid intagning på anstalt

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Sf251 och

1992/93:Sf282 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

30. beträffande efterkontroll av förtidspensionerades

arbetsförmåga

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf284,

31. beträffande änkors försörjningsförmåga m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Sf216

yrkande 4, 1992/93:Sf224 och 1992/93:Sf265 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

32. beträffande särskilt pensionstillägg

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Sf227 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

33. beträffande handikappersättning

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So290 yrkande 4 och

1992/93:So291 yrkande 1,

men. (v) - delvis

34. beträffande åldersgräns vid vårdbidrag

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sf218 och

1992/93:Sf228,

men. (v) - delvis

35. beträffande försäkring för gravt handikappade barn

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf276,

36. beträffande kommunalt bostadstillägg

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo238 yrkande 12,

res. 9 (s)

37. beträffande otillbörlig hyressättning

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf206,

38. beträffande anslag till Barnpensioner

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 till

Barnpensioner för budgetåret 1993/94 anvisar ett

förslagsanslag på 280000000 kr,

39. beträffande anslag till Vårdbidrag för handikappade

barn

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 till

Vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret 1993/94

anvisar ett förslagsanslag på 1 285 000 000 kr,

40. beträffande anslag till Förtidspensioner

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 till

Förtidspensioner för budgetåret 1993/94 anvisar ett

förslagsanslag på 14315000000 kr,

41. beträffande anslag till Ålderspensioner

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 och med

avslag på motion 1992/93:Sf261 yrkande 2 i denna del till

Ålderspensioner för budgetåret 1993/94 anvisar ett

förslagsanslag på 52 185 000 000 kr,

42. beträffande anslag till Efterlevandepensioner till

vuxna

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 till

Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 1993/94

anvisar ett förslagsanslag på 1 720 000 000 kr,

43. beträffande anslag till KBT

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 och med

avslag på motion 1992/93:Sf261 yrkande 3 till Bidrag till

kommunala bostadstillägg till folkpension för budgetåret

1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 6 700 000 000 kr,

44. beträffande anslag till Handikappersättningar

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 till

Handikappersättningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett

förslagsanslag på 933 000 000 kr,

45. beträffande anslag till Särskilt pensionstillägg

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 till

Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1993/94 anvisar ett

förslagsanslag på 12 000 000 kr,

46. beträffande anslag till Vissa yrkesskadeersättningar

m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 till

Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret 1993/94

anvisar ett förslagsanslag på 3 900 000 kr,

V Administration

47. beträffande försäkringskassornas styrelser m.m.

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf209,

48. beträffande ersättning till ledamöter i

socialförsäkringsnämnder

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf220,

49. beträffande förtroendeläkarens roll

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sf208 och

1992/93:Sf252,

50. beträffande anslag till Riksförsäkringsverket

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 till

Riksförsäkringsverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett

ramanslag på 604 806 000 kr,

51. beträffande anslag till Allmänna försäkringskassor

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 till

Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1993/94 anvisar

ett ramanslag på 4 121 817 000 kr,

52. beträffande anslag till Ersättning till Postverket

m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 till

Ersättning till Postverket m.m. för budgetåret 1993/94

anvisar ett förslagsanslag på 231 163 000 kr.

Stockholm den 30 mars 1993

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Gullan Lindblad

I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Doris Håvik

(s), Birgitta Dahl (s), Sigge Godin (fp), Börje Nilsson (s),

Lena Öhrsvik (s), Hans Dau (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Arne

Jansson (nyd), Margareta Israelsson (s), Gustaf von Essen (m),

Maud Björnemalm (s), Rune Backlund (c), Ulf Kristersson (m) och

Märtha Gårdestig (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Utvärdering av egenföretagarnas sjukfrånvaro (mom. 6)

Arne Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19

börjar med "Denna samlade" och slutar med "inte påkallat" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att den ökade sjukfrånvaron bland

egenföretagarna samt orsakerna till varför sjukfrånvaron bland

egenföretagare utan karensdag är högre än för anställda behöver

utvärderas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

6. beträffande utvärdering av egenföretagarnas

sjukfrånvaro

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf283 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Sjukpenningförmåner vid psykiatrisk vård m.m. (mom. 8)

Arne Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "detta yrkande "

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning måste lagen om allmän försäkring

ändras så att samma bestämmelser kommer att gälla för den som är

dömd till psykiatrisk vård som för den som är dömd till

fängelsestraff. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

8. beträffande sjukpenningförmåner vid psykiatrisk vård

m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf263 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Allmän sjukförsäkringsavgift (mom. 9)

Doris Håvik, Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Lena Öhrsvik,

Nils-Olof Gustafsson, Margareta Israelsson och Maud Björnemalm

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21

börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "motion Sf262"

bort ha följande lydelse:

Utskottets uppfattning är att den allmänna

sjukförsäkringsavgiften skall utformas på ett sätt som inte

strider mot fördelningspolitiska målsättningar. Genom att

avgiften är avdragsgill får den en helt oacceptabel

fördelningsprofil. För den som har låga inkomster blir avgiften

kännbar, och höginkomsttagarna med 50% i marginalskatt får

fördelar som ej varit avsedda. Härtill kommer ett betydande

skattebortfall för kommunerna, och detta skattebortfall måste

givetvis kompenseras. Det förhållandet att avgiften är

avdragsgill vid beskattningen leder också till byråkratiskt

krångel, såväl för kommunerna som Statsverket,

skattemyndigheterna och den enskilda personerna. Resultatet blir

en onödig rundgång med avgifter, avdrag och en schablonmässig

och slumpartad skattekompensation till kommunerna.

När det gäller effekterna för den enskilde kan det framhållas

att skatteavdraget får väsentligt mindre betydelse för

låginkomsttagarna än höginkomsttagarna. Detta av två skäl: dels

är låginkomsttagarnas marginalskatt väsentligt lägre än

höginkomsttagarnas, dels blir skattelättnaden lägre för att den

beräknas på ett lägre belopp. Detta är inte rättvist. Som

anförts i motion 1992/93:Sf262 bör avgiften av rättviseskäl

utformas som en icke avdragsgill nettoavgift som är lika för

alla. Om avgiften utformas på detta sätt kan den begränsas till

0,60% och ändå ge minst samma statsfinansiella utfall.

Utskottet anser att regeringen bör lägga fram förslag om en

sådan allmän sjukförsäkringsavgift.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

9. beträffande allmän sjukförsäkringsavgift

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf262 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Administration av föräldrapenningen (mom. 12)

Arne Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22

börjar med "Utskottet har" och slutar med "motion Sf210" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det krävs förenklingar av

föräldraförsäkringen och att den modell som föreslås i motion

Sf210 bör övervägas. Enligt denna modell skall det sammanlagda

belopp som föräldrarna är berättigade till i föräldrapenning

under det första året utbetalas till ett bankkonto som

disponeras av barnets vårdnadshavare. Utbetalning av beloppet

skall endast få ske månadsvis med en tolftedel per månad. Efter

ett år utbetalas ytterligare föräldrapenning för resterande 90

garantidagar, och dessa medel skulle lyftas på samma sätt med en

tredjedel per månad. En sådan modell minskar, enligt utskottets

uppfattning, byråkrati och krångel i föräldraförsäkringen och

sparar pengar i administrationen. Utskottet anser att regeringen

skyndsamt skall utreda förslaget och analysera vilka

konsekvenser det får på statsbudgeten. Detta bör riksdagen med

bifall till motion Sf210 som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

12. beträffande administration av föräldrapenningen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf210 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Översyn m.m. av föräldraförsäkringen (mom. 13 --

motiveringen)

Doris Håvik, Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Lena Öhrsvik,

Nils-Olof Gustafsson, Margareta Israelsson och Maud Björnemalm

(alla s) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Vad särskilt" och slutar med "riksdagens åtgärd"

bort ha följande lydelse:

Utskottet är inte berett att på grundval av de förevarande

motionerna gå in i en närmare prövning av dessa frågor och

utskottet avstyrker bifall till motionerna Sf217 och Sf219.

Vad särskilt avser den i motion Sf253 påtalade tröskeleffekten

vill utskottet framhålla nödvändigheten av någon form av

tidsgräns för när rätten till den inkomstrelaterade delen av

föräldrapenningen upphör att utges. En avtrappning av rätten

till högre föräldrapenning än enligt garantinivån i enlighet med

vad motionärerna föreslagit skulle också leda till

tröskeleffekter och dessutom komplicera regelverket såväl för

dem som har att tillämpa det som för de försäkrade. Utskottet

avstyrker bifall även till motion Sf253.

6. Översyn av pensionssystemet (mom. 23)

Doris Håvik, Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Lena Öhrsvik,

Nils-Olof Gustafsson, Margareta Israelsson och Maud Björnemalm

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "och Sf275" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det nuvarande systemet att

uppräkna pensioner utformat för ett samhälle i ekonomisk

tillväxt och följer inte automatiskt samhällsekonomins reala

ekonomiska utveckling. En sätt att komma till rätta med det

nuvarande systemets nackdelar är att komplettera detta genom att

följsamhet byggs in i systemet inom ramen för det nuvarande

indexeringssystemet. Med följsamhet menas att förhållandet

mellan pensionsutbetalningarna och de yrkesverksammas inkomster

är relativt okänsligt för mer långvariga upp- och nedgångar i

samhällsekonomin. Detta kan åstadkommas genom skapandet av ett

"följsamhetsindex" som återspeglar utvecklingen av

samhällsekonomin. Ett sådant index innebär att, om den reala

tillväxten avviker från en förutbestämd "norm", den årliga

uppräkningen av pensionerna kan justeras med hänsyn till denna

avvikelse. Pensionsbeloppen skulle således omräknas med hänsyn

till utvecklingen av dels konsumentprisindex, dels

följsamhetsindex. För den enskilde pensionären skulle detta

innebära att vid låg real tillväxt i ekonomin utges inte full

kompensation för prisökningar. Vid hög tillväxt däremot får

pensionären del av den allmänna standardutvecklingen, vilket

inte är fallet med den nuvarande prisindexeringen. En sådan

modell, kombinerad med en flexibel pensionsålder, borde kunna

prövas inom ramen för pensionsarbetsgruppens arbete.

Vad utskottet med anledning av motion So449 yrkande 5 sålunda

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

23. beträffande översyn av pensionssystemet

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:So449 yrkande 5

och med avslag på motion 1992/93:Sf215 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Basbeloppet (mom. 24)

Arne Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "Sf275" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning innebär det rådande ekonomiska

läget med bl.a. en negativ utveckling av BNP, att vissa grupper

i samhället får sina inkomster uppräknade i takt med

basbeloppsförändringarna, en orättvis förskjutning av välfärden.

En ny definition av basbeloppet bör därför komma till stånd. En

sådan ny definition bör inte enbart återspegla prisutvecklingen

utan även den reella standardutvecklingen i samhället.

Förändringar i basbeloppet bör därför göras med hänsyn tagen

till såväl förändringar i BNP som inflationen. Då det kan anses

tvivelaktigt att åstadkomma en formel som återspeglar den

ekonomiska verkligheten så bör varje år ett nytt basbelopp

förhandlas fram efter det att samtliga ekonomiska faktorer har

analyserats. En sådan ändring som den nu skisserade kan innebära

att de sämst ställda pensionärerna kommer att drabbas

ekonomiskt. En ny modell för basbeloppet måste ta hänsyn härtill

eller så måste särskilda regler införas som garanterar att dessa

inte får en standardförsämring. I avvaktan på en ny modell för

basbeloppet bör riksdagen omedelbart besluta om en sänkning av

basbeloppet till 1992 års nivå, dvs. 33 700 kr.

Vad utskottet med anledning av motionerna Sf278 och Fi211

yrkande 4 sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att moment 24 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

24. beträffande basbeloppet

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sf278 och

1992/93:Fi211 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

8. Förlust av socialförsäkringsförmåner (mom. 28)

Arne Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36

börjar med "Rätt till" och slutar med "Sf272" bort ha följande

lydelse:

Varje år utvisas årligen ett stort antal utländska medborgare

på grund av att de dömts för brott begångna i Sverige. I många

fall exporteras deras rätt till socialförsäkringsförmåner till

det land de utvisas till. Åtskilliga av dessa utvisade har ingen

eller endast ringa anknytning till Sverige, varför det framstår

som stötande att de efter avtjänade fängelsestraff skall få

åtnjuta ekonomiska förmåner på bekostnad av svenska

skattebetalare. En översyn av reglerna i berört hänseende som

siktar till att avskaffa dessa rättigheter bör därför göras.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion

Sf272.

dels att moment 28 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

28. beträffande förlust av socialförsäkringsförmåner

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf272 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Kommunalt bostadstillägg (mom. 36)

Doris Håvik, Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Lena Öhrsvik,

Nils-Olof Gustafsson, Margareta Israelsson och Maud Björnemalm

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45

börjar med "I sitt" och slutar med "yrkande 12" bort ha följande

lydelse:

Med anledning av regeringens proposition 1992/93:134 med

förslag till ändrade regler för kommunala bostadstillägg under

år 1993 presenterades i motion 1992/93:Sf21 en modell för

bostadsstöd som gav en bättre fördelningsprofil. Den föreslagna

modellen innebär att pensionären betalar en egenavgift om 180

kronor per månad. Pensionären får bidrag till hyreskostnader

över detta belopp med 80%. För den del av hyreskostnaden som

överstiger 3 000 kr per månad skall bidrag dock endast utges för

den del av bostadsytan som är 70 kvm eller mindre. Pensionären

skall också garanteras en minimistandard, som innebär att en

pensionär med låg eller ingen ATP skall ha kvar 3 500 kr per

månad att leva av när hyran är betald. Förslaget är inte

kostnadsdrivande, vilket uppnås genom att den rörliga

egenavgiften och ytstorlek fungerar som tak. Fördelarna med

detta system är att pensionärer med låga inkomster får en reell

ekonomisk möjlighet till att välja ett bra och passande boende.

Härigenom stimuleras också bostadsbyggandet och därmed

sysselsättningen.

Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Bo238 yrkande

12 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 36 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

36. beträffande kommunalt bostadstillägg

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Bo238 yrkande 12

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Berith Eriksson (v) anför:

Beträffande sjukförsäkringens kompensationsnivåer (mom. 1)

anser Vänsterpartiet att de försämringar som skett slår hårt mot

människor med låga inkomster, särskilt då mot kvinnorna. Vid

besparingar i sjukförsäkringssystemet vill Vänsterpartiet gå en

annan väg och göra besparingarna uppifrån. Det tak som i dag

finns för högsta ersättning ligger på 7,5 basbelopp. Detta tak

vill Vänsterpartiet sänka till 5,5 basbelopp. På så vis kan

påslaget för låginkomsttagarnas sjukersättningar finansieras.

Vänsterpartiets ambition är att ta bort karensdagen så fort

ekonomin tål det. Vidare anser vi att förslaget att låta hela

sjuk- och arbetsskadeförsäkringen övertas av arbetsmarknadens

parter är problematiskt. Vi vill att riksdagen beslutar om en

återgång till en 90-procentig sjukersättningsnivå i sjuk- och

arbetsskadeförsäkringen genom en stegvis uppskrivning av

ersättningen med en början på en miljard kronor för budgetåret

1993/94. När det gäller rehabiliteringsersättningen anser

Vänsterpartiet att regeringen borde ha avvaktat den utredning

som tillsatts för att se över arbetsskadeförsäkringen och inte

göra förändringar innan dess förslag behandlats och att

ersättningen skall återgå till 100%.

Beträffande kvoterad föräldraledighet (mom. 15) anser jag att

60 dagar av föräldraledigheten skall knytas till mannen i

familjer med två vårdnadshavare. Kampanjer, attitydpåverkande

arbete och informationsinsatser för att förmå papporna att i

större utsträckning ta hand om sina barn när de är små har

pågått sedan år 1974. Ändå använder männen i endast liten

utsträckning möjligheten att stanna hemma med föräldrapenning.

Jag är övertygad om att om män kan förmås att ta ansvar för

barnen redan under deras första levnadsår kommer det att få

betydelse för arbetsfördelningen i hela samhället. För att

stärka mannens ställning i familjen föreslår jag att

Jämställdhetsombudsmannen får göra en bred uppföljning av de

kampanjer som varit de senaste åren. Inom Vänsterpartiet vill vi

ha en analys av varför dessa kampanjer gett så klent resultat

samt se förslag till nya och mer effektiva åtgärder som kan få

fler män att ta föräldraledigt.

Beträffande tillfällig föräldrapenning till annan närstående

än förälder (mom. 17) anser jag att de nuvarande reglerna för

tillfällig föräldrapenning diskriminerar homosexuella par. Det

är ett problem för dem och gör det svårt för dem att praktiskt

lösa en situation där den biologiske föräldern av praktiska

skäl, exempelvis situationen på jobbet, har svårt att stanna

hemma. Den för barnet bästa lösningen i en sådan situation är

att den andra "föräldern" som den homosexuelle föräldern

sammanbor med, trots att denna inte formellt är vårdnadshavare,

kan få stanna hemma och erhålla tillfällig föräldrapenning.

Dagens system är oerhört stelbent och omöjliggör lösningar som

skulle underlätta för föräldrar med sjukt barn. Regeringen bör

därför återkomma till riksdagen med förslag som undanröjer dessa

stelbenta regler för tillfällig föräldrapenning.

Beträffande höjt pensionstillskott (mom. 22) erinrar jag om

att pensionerna under senare år har kraftigt urholkats, bl.a.

genom att utlovade kompensationer för prisstegringar uteblivit.

Även skattereformen har drabbat många pensionärer hårt.

Pensionstillskotten till de sämst ställda pensionärerna utgör i

dag 55,5% av basbeloppet minskat med 2%, vilket innebär

18710 kr per år. För att stärka de sämst ställda

pensionärernas ekonomi bör därför på tre år pensionstillskotten

höjas till ett helt basbelopp och pensionstillskotten för

budgetåret 1993/94 höjas till 70% av basbeloppet. Lagen om

pensionstillskott bör därför ändras i enlighet med det anförda.

Beträffande handikappersättning (mom. 33) anser Vänsterpartiet

att det att leva med ett handikapp eller en kronisk sjukdom i

regel alltid innebär högre kostnader och utgifter i jämförelse

med vad en frisk människa har. I olika sammanhang har

framhållits att en funktionsnedsättning inte skall innebära

ökade kostnader och inte heller belasta den enskilde. På senare

tid har avgifter höjts och nya avgifter införts inom

handikappområdet. Förändringarna har skett snabbt och utan

seriösa konsekvensanalyser. Hur kostnadsbilden för de

handikappade i dag ser ut går knappast att överblicka. Det finns

därför skäl att ställa frågan om människor i behov av

hemtjänst, färdtjänst, olika hjälpmedel, vård och behandling

m.m. på grund av avgifterna utestängs från att få sina behov

tillgodosedda. Mot bakgrund härav bör en utredning som belyser

kostnaderna för att leva med funktionshinder tillsättas.

Beträffande åldersgräns för vårdbidrag (mom. 34) gäller i dag

att en förälder har rätt till vårdbidrag för ett barn som inte

fyllt 16 år om barnet på grund av sjukdom eller handikapp är i

behov av särskild tillsyn eller vård. Ett barns tillsyns- och

vårdbehov är givetvis av olika karaktär beroende på barnets

ålder och de eventuella handikapp som föreligger. Ett väsentligt

merarbete föreligger dock för barn med olika sjukdomar eller

handikapp oavsett om barnet är förskolebarn, yngre skolbarn

eller tonåring. Under tonåren sker genomgripande förändringar,

såväl fysiskt som psykiskt, hos barnet. För en tonåring, som

dessutom lider av ett handikapp eller en kronisk sjukdom, kan

dessa förändringar innebära att denna tar avstånd från sitt

handikapp eller sjukdom och reagerar med att missköta sig. För

föräldrar med ett sådant barn innebär detta ofta ett avsevärt

merarbete. Mot bakgrund härav och med beaktande av att praktiskt

taget alla barn i dag går i skola och bor hemma till åtminstone

18 års ålder är åldersgränsen för rätt till vårdbidrag förlegad.

En höjning av åldersgränsen för rätt till vårdbidrag skulle

också stå i överensstämmelse med FN:s barnkonvention. För övrigt

har också föräldrarna ett legalt ansvar för sina barn till dess

att de uppnår myndighetsåldern 18 år. En höjning av

åldersgränsen till 18 år för rätt till vårdbidrag bör därför

genomföras.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under

momenten 1, 15, 17, 22, 33 och 34 borde ha hemställt:

1. beträffande kompensationsnivån

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sf247 och

1992/93:Fi212 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna

vad ovan anförts i denna del,

15. beträffande kvoterad föräldraledighet

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:So610

yrkandena 1 och 10 som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts i denna del,

17. beträffande tillfällig föräldrapenning till annan

närstående än förälder

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf281 och med

anledning av motion 1992/93:Sf226 som sin mening ger regeringen

till känna vad ovan anförts i denna del,

22. beträffande höjt pensionstillskott

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf261 yrkande 2 i

denna del som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts i denna del,

33. beträffande handikappersättning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:So290 yrkande 4

och med avslag på motion 1992/93:So291 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts i denna del,

34. beträffande åldersgräns vid vårdbidrag

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf228 och med

anledning av motion 1992/93:Sf218 som sin mening ger regeringen

till känna vad ovan anförts i denna del.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 3

Utskottet 8

I Allmänt om socialförsäkringssystemet 8

Det sociala trygghetssystemet 8

Socialförsäkringarna 9

II Sjukförsäkring m.m. 14

Allmänt om sjukförsäkringen 14

Sjukpenningförsäkringen 14

Sjuklön 15

Frågor om kompensationsnivån 16

Frågor om sjuklön 16

Frågor om sjukpenning 18

Allmän sjukförsäkringsavgift 21

Medelsanvisning 21

III Föräldraförsäkring m.m. 21

Allmänt om föräldraförsäkringen 21

Föräldrapenning med anledning av barns födelse 22

Tillfällig föräldrapenning 26

Havandeskapspenning 28

Medelsanvisning 29

IV Pensioner m.m. 29

Allmänt om pensioner 29

Allmänna förutsättningar för rätt till folkpension och

allmän tilläggspension 30

Pensionstillskott 31

Översyn av pensionssystemet m.m. 31

Pension vid intagning på kriminalvårdsanstalt 36

Förtidspension 38

Efterlevandepensioner till vuxna 39

Särskilt pensionstillägg 41

Handikappersättning 42

Vårdbidrag 43

Kommunalt bostadstillägg (KBT) 44

Medelsanvisning 46

V Administration 47

Allmänt om socialförsäkringsadministrationen 47

Försäkringskassornas styrelser m.m. 47

Förtroendeläkarens roll 49

Medelsanvisning 50

Hemställan 51

Reservationer 55

1. Utvärdering av egenföretagarnas sjukfrånvaro (nyd) 55

2. Sjukpenningförmåner vid psykiatrisk vård m.m. (nyd) 55

3. Allmän sjukförsäkringsavgift (s) 55

4. Administration av föräldrapenningen (nyd) 56

5. Översyn m.m. av föräldraförsäkringen (s) 57

6. Översyn av pensionssystemet (s) 57

7. Basbeloppet (nyd) 58

8. Förlust av socialförsäkringsförmåner (nyd) 58

9. Kommunalt bostadstillägg (s) 59

Meningsyttring (v) 59