Bet. 1992/93:SfU2

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1992/93:SFU02

Vissa socialförsäkringsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1991/92

Utskottet

Hemställan

1992/93

SfU2

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet sju motioner. Motionerna har

remissbehandlats.

I två motioner (fp och v) tas frågan upp om

försäkringsförmåner vid graviditet. I fp-motionen begärs en

utredning om i vilken omfattning de olika förmånerna vid

graviditet och barnafödsel utnyttjas och att därefter eventuella

åtgärder vidtas. I v-motionen hemställs om en översyn av

reglerna för havandeskapspenning i syfte att åstadkomma en

större valfrihet för kvinnorna vid utnyttjandet av denna förmån.

Utskottet föreslår ett tillkännagivande till regeringen om att

ett fördjupat underlag behövs för att belysa

sjukskrivningsorsakerna under senare delen av graviditeten och

sambandet med havandeskapspenningen.

I en motion (s) begärs att den pensionsgrundande inkomsten och

därmed pensionspoängen fördelas på rätt år vid retroaktiva

arbetsskadeersättningar. Med anledning av motionen förordar

utskottet ett tillkännagivande om en översyn som tar sikte på

den övergripande frågan om retroaktiva ersättningar i

PGI-hänseende skall kunna fördelas på flera år.

I en motion (c, m, fp, kds, v) hemställs att den

parlamentariska arbetsgruppen som har till uppgift att utarbeta

förslag till förändringar i systemet för den allmänna

pensioneringen skall få tilläggsdirektiv att beakta att vårdår

bör kunna beräknas retroaktivt dels för tiden 1960--1982, dels

för tiden därefter för alla som glömt att göra ansökan.

Utskottet avstyrker med hänvisning till pensionsarbetsgruppens

arbete i detta avseende bifall till motionen.

Slutligen begärs i tre motioner (fp och s) tillkännagivanden

om regelbunden information och redovisning av ATP-poäng.

Utskottet avstyrker bifall till motionerna.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1991/92

1991/92:Sf207 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om försäkringsförmåner vid graviditet.

1991/92:Sf232 av Charlotte Branting och Ulla Orring (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om information om ATP-pension.

1991/92:Sf249 av Ingrid Andersson och Anita Persson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tidigare och regelbunden redovisning av

ATP-poäng.

1991/92:Sf263 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om pensionsgrundande inkomst/retroaktiv arbetsskadeersättning.

1991/92:Sf268 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna

för havandeskapspenningen enligt vad i motionen anförts om

valfrihet i uttag av havandeskapspenningen.

1991/92:Sf276 av Ingegerd Sahlström och Ulla-Britt Åbark (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om årlig redovisning av ATP-poäng.

1991/92:Sf289 delvis av Rune Thorén m.fl. (c, m, fp, kds, v)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den

parlamentariska arbetsgruppen får tilläggsdirektiv i enlighet

med vad som anförts i motionen.

Utskottet

Försäkringsförmåner vid graviditet

Havandeskapspenning, som infördes den 1 januari 1980, kan

enligt 3 kap. 9 § lagen om allmän försäkring utges till en

gravid kvinna om havandeskapet satt ned hennes förmåga att

utföra uppgifterna i sitt förvärvsarbete med minst en fjärdedel

och hon inte kan omplaceras till annat mindre ansträngande

arbete. Havandeskapspenning kan utges fr.o.m. den sextionde

dagen före beräknad nedkomst och längst t.o.m. den elfte dagen

före den beräknade nedkomsten. Ersättningsnivån är densamma som

i sjukförsäkringen, dvs. normalt 65 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) under de tre första dagarna

och därefter 80 % av SGI.

En gravid kvinna har rätt att vara ledig från sitt arbete och

uppbära föräldrapenning fr.o.m. den sextionde dagen före

beräknad nedkomst. Sådan föräldrapenning avräknas från det

sammanlagda antalet dagar under vilka föräldrapenning med

anledning av ett barns födelse kan utgå till föräldrarna.

Ersättningsnivån är 90 % av SGI.

Sjukpenning utges vid sjukdom som sätter ned den försäkrades

arbetsförmåga med minst en fjärdedel. Om sjuklönelagen är

tillämplig utgår sjuklön under de tre första dagarna normalt med

75 % av arbetstagarens lön och andra anställningsförmåner som

han gått miste om och för tid därefter med 90 %.

I motion Sf207 anför Barbro Westerholm (fp) att av en

undersökning utförd av försäkringskassan i Stockholms län

framgår att havandeskapspenning söktes av 20 % av kvinnorna. Av

dessa beviljades 86 % sökt förmån. Bland dem som fått avslag på

sin ansökan var det en betydande del som blev sjukskrivna i

stället. I genomsnitt utbetalades sjukpenning under 44 dagar per

kvinna i denna grupp under de sista 60 dagarna före

förlossningen. Resultatet av denna undersökning stämmer med

resultaten från kartläggningar i början på 1980-talet. I dessa

drogs slutsatsen att en stor del av de kvinnor som inte var

sjuka och som inte ansågs berättigade till havandeskapspenning

upplevde sin situation så påfrestande att de i stället tog ut

dagar av sin föräldrapenning. Motionären anser att resultaten av

de olika undersökningarna motiverar att regeringen ges i uppdrag

att undersöka i vilken omfattning de olika förmånerna utnyttjas

och på grundval av detta material återkomma med förslag till

eventuella åtgärder.

I motion Sf268 (yrkande 1) anför Berith Eriksson m.fl. (v) att

havandeskapspenning beviljas med stor restriktivitet. Många

kvinnor har graviditetsrelaterade besvär som försvårar deras

yrkesverksamhet. Detta leder till önskemål om att få bli

sjukskriven, vilket kan medföra konflikter med behandlande

läkare. Svensk förening för gynekologi och obstetrik framförde

år 1988 i en skrivelse till socialdepartementet önskemål om att

alla kvinnor skall ha rätt till att ta ut två månaders ledighet

före förlossningen. Motionärerna menar att man i praktiken

skulle kunna ersätta det nuvarande prövningsförfarandet vid

havandeskapspenning med en frihet för kvinnan att själv

avgöra om hon kan eller orkar fortsätta att förvärvsarbeta på

hel- eller deltid ända fram till förlossningen. Regeringen bör

därför företa en översyn av reglerna för havandeskapspenning med

beaktande av vad som i motionen anförts om valfrihet vid uttag

av havandeskapspenning.

Riksförsäkringsverket, Försäkringskasseförbundet,

Socialstyrelsen, Svenska Läkaresällskapet, Sveriges läkarförbund

och Svenska hälso- och sjukvårdens tjänstemannaförbund har

yttrat sig över motionerna.

Riksförsäkringsverket uppger att sjukskrivning under någon

del av graviditetens två sista månader förekommer i relativt

stor omfattning. Detta framgår bl.a. av en undersökning som

Riksförsäkringsverket gjort på uppdrag av regeringen.

Undersökningen har redovisats i en rapport Undersökning av

havandeskapspenningärenden (RFV anser 1988:4). Undersökningen

visade att totalt 81 % av de kvinnor som fått barn år 1987 hade

fått ersättning i form av sjukpenning, föräldrapenning eller

havandeskapspenning under någon del av de två sista

graviditetsmånaderna. När det gäller fördelningen av ersatta

dagar hade det sedan år 1981 skett en förskjutning från

ersättning med föräldrapenning till ersättning med sjukpenning

och havandeskapspenning. Antalet ersatta sjukpenningdagar hade

ökat kraftigt. Ökningen kan, anför verket, delvis förklaras med

att det tidigare rått tveksamhet i bedömningen av rätten till

sjukpenning vid olika graviditetskomplikationer eller

extraordinära tillstånd under graviditet. Under senare år har

dock stora förändringar skett inom socialförsäkringen med bl.a.

sänkta nivåer för sjukpenningen och havandeskapspenningen.

Föräldrapenning vid barns födelse har däremot inte berörts.

Verket uppger vidare att sjukanmälningarna minskade fr.o.m. den

1 mars 1991 med ca 20 % och att denna minskning höll i sig under

resten av året. Inom havandeskapspenningen har antalet

anmälningar och antalet ersatta dagar mellan åren 1990 och 1991

minskat med 6 resp. 5 % trots att antalet födda barn var ungefär

detsamma dessa år.

Riksförsäkringsverket anför vidare att inför en eventuell

sjukskrivning ställs en behandlande läkare inför många

bedömningar där svårigheten ofta ligger i att skilja på om den

försäkrade lider av sjukdom eller om det är andra orsaker som är

anledning till att man inte anser sig kunna arbeta.

Svårigheterna blir än påtagligare när det gäller sjukskrivningar

av gravida kvinnor, som på grund av sin graviditet inte orkar

fortsätta sitt förvärvsarbete i slutet av graviditeten. För att

komma bort från de gränsdragningsproblem som finns i dag mellan

havandeskapspenning och sjukpenning och från svårigheterna med

bedömningen av vad som är sjukdom och vad som är

graviditetsbetingade besvär skulle regelsystemet behöva

renodlas.

Mot bakgrund av bl.a. de omfattande regelförändringar som

skett inom sjukförsäkringen och det ändrade

sjukskrivningsbeteendet förordar Riksförsäkringsverket en

förnyad utredning av i vilken omfattning olika

ersättningsförmåner används av gravida kvinnor. Det finns dock,

anför verket, anledning att avvakta en tids erfarenhet av de nya

sjuklöne- och sjukförsäkringsreglerna.

Försäkringskasseförbundet tillstyrker motion Sf207 och

framhåller att det finns skäl att genomföra en utredning för att

få fram ett underlag för i vilken omfattning och hur de olika

ersättningsförmånerna vid graviditet utnyttjas. Vidare ställer

sig förbundet positivt till en översyn av havandeskapspenningens

utformning med inriktning mot en större valfrihet för kvinnan

att avgöra om hon kan arbeta i slutet av graviditeten. Ett

sådant förfarande skulle innebära besparingar genom minskade

administrationskostnader. Förbundet anför vidare att det är

angeläget att de påfrestningar som en graviditet innebär inte

jämställs med ett sjukdomstillstånd. Om möjlighet till ledighet

i graviditetens slutskede införs bör ledigheten inte kunna

sparas till tid efter förlossningen.

Socialstyrelsen framhåller att möjligheten att ta ut

föräldrapenning fr.o.m. den 60:e dagen före beräknad förlossning

tillkommit med tanke på att kvinnan skall ha möjlighet till

ersättning utan att vara sjuk eller har tungt arbete som

berättigar till havandeskapspenning men känner behov av hel

ledighet eller förkortad arbetstid under slutet av graviditeten.

Socialstyrelsen kommer under budgetåret 1992/93 att utge

allmänna råd om sjukskrivning under graviditet med den

övergripande policyn att graviditet inte är att betrakta som

sjukdom.

Sveriges läkarförbund tillstyrker motion Sf207 och

framhåller beträffande motion Sf268 att alla kvinnor bör få en

allmän icke behovsprövad rätt till ledighet de sista 60 dagarna

före en beräknad förlossning.

Svenska hälso- och sjukvårdens tjänstemannaförbund har

inga erinringar mot en utredning som siktar mot en större

enhetlighet.

Svenska Läkaresällskapet tillstyrker motionerna.

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1989/90:SfU3,

avstyrkte utskottet motioner med samma syfte som de nu aktuella.

Utskottet anförde att någon entydig förklaring inte hade kunnat

lämnas till den ökade sjukskrivningsfrekvensen hos kvinnorna i

slutskedet av graviditeten. En utredning om

sjukskrivningsorsakerna och deras samband med

havandeskapspenningen var därför befogad. En sådan utredning

borde inledas med det projektarbete om gravida kvinnors

sjukskrivning och sambandet med havandeskapspenningen som

Stockholms läns allmänna försäkringskassa påbörjat. Först

därefter fick man ta ställning till om en riksomfattande

undersökning borde göras. Innan sjukskrivningsorsakerna och

sambandet med havandeskapspenningen hade belysts var utskottet

inte berett förorda en utredning om behovet i övrigt för kvinnor

att vara lediga från arbete under senare delen av graviditeten.

Som framgått ovan får flertalet kvinnor ersättning i form av

havandeskapspenning, sjukpenning eller föräldrapenning i slutet

av graviditeten. En förskjutning har under 1980-talet skett från

ersättning med föräldrapenning till ersättning med

havandeskapspenning och sjukpenning. Orsaken till detta kan

delvis förklaras av att rättspraxis numera klargjort att vissa

graviditetsrelaterade besvär utgör sjukdomstillstånd och att

därmed sjukpenning kan utges. Någon helt entydig

förklaring kan emellertid inte ges. Riksförsäkringsverket

kommer, efter vad som uppgetts, att under år 1993 i en

uppföljning utreda nämnda förhållanden med beaktande av de nya

sjuklöne- och sjukförsäkringsreglerna.

Utskottet delar uppfattningen att det är angeläget att utreda

frågan om i vilken omfattning de olika förmånerna vid graviditet

utnyttjas. Enligt utskottets uppfattning föreligger också ett

behov av ett fördjupat underlag för att få belyst

sjukskrivningsorsakerna under den senare delen av graviditeten

och sambandet med havandeskapspenningen. Innan ett sådant

underlag tagits fram är utskottet inte berett förorda en översyn

av reglerna för havandeskapspenning som syftar till en större

valfrihet för kvinnorna att själva avgöra om de kan arbeta fram

till beräknad förlossning, utan det får ankomma på regeringen

att ta ställning till om underlaget bör föranleda några

åtgärder. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Sf207

och Sf268 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Retroaktiv arbetsskadeersättning

Enligt lagen om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst

kan den statliga inkomstskatten fördelas på flera år om

inkomsten uppgått till minst 50 000 kr och hänför sig till minst

två beskattningsår. I de fall skattemyndigheten beslutar om

ackumulerad inkomst enligt nämnda lag påverkas dock inte den

pensionsgrundande inkomsten (PGI). Enligt 11 kap. 1 § lagen om

allmän försäkring (AFL) beräknas en persons PGI på grundval av

hans inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete

under året. Vid beräkningen av inkomsten under ett visst år

utgår man enligt 4 § AFL från den försäkrades taxering till

statlig inkomstskatt, däremot inte till hur själva

inkomstskatten fördelas.

Stina Gustavsson (c) redogör i motion Sf263 för ett exempel

där en person efter flera års handläggning fått sina

sjukdomsbesvär godkända som en arbetsskada. Till följd härav har

han erhållit ersättning retroaktivt. Då denna ersättning i

PGI-hänseende inte fördelas på de år den hänför sig till har han

tappat ATP-poäng, vilket medfört en pensionsförlust på 1000

kr. per år.

Riksförsäkringsverket, som yttrat sig över motionen, har

anfört att förlust av ATP-poäng kan uppkomma i många situationer

när retroaktiv ersättning för flera år betalas ut. Man kan tänka

sig den möjligheten att skattemyndigheten, i de fall den

beslutar om ackumulerad inkomst, också beslutar om inkomstens

fördelning i PGI-hänseende. Riksförsäkringsverket föreslår en

översyn av gällande regler som tar sikte på den övergripande

frågan om en retroaktiv ersättning även i PGI-hänseende skall

kunna fördelas på flera år.

Utskottet delar Riksförsäkringsverkets uppfattning att det

finns skäl att göra en översyn avseende om retroaktiva

ersättningar skall fördelas i PGI-hänseende. En sådan översyn

bör dock inte göras inom ramen för den pågående

arbetsskadeutredningen utan i ett annat lämpligt sammanhang. Vad

utskottet med anledning av motion Sf263 sålunda anfört bör ges

regeringen till känna.

Retroaktiv rätt till vårdår

Vid ATP-beräkning jämställs med poängår sådant år under vilket

en förälder vårdar barn under tre år (vårdår). För samma barn

och år får endast en förälder tillgodoräkna sig vårdår.

Möjlighet att tillgodoräkna sig vårdår infördes fr.o.m. år 1982.

En förälder som vill ha ett vårdår tillgodoräknat skall

skriftligen ansöka härom hos försäkringskassan senast ett år

efter utgången av det år som skall tillgodoräknas.

I motion Sf289 av Rune Thorén m.fl. (c, m, fp, kds, v) i dessa

delar begärs att den sittande pensionsarbetsgruppen får

tilläggsdirektiv att beakta att alla som är berättigade härtill

bör i efterhand få ansöka om att få sig tillgodoräknade vårdår

för tiden 1960--1982. För tiden härefter begär motionärerna

vidare att detta skall gälla för alla som glömt att göra ansökan

om vårdår.

Riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet har yttrat

sig över motionen.

Riksförsäkringsverket framhåller att rent praktiskt måste

rutinerna för ett eventuellt retroaktivt tillgodoräknande av

vårdår baseras på en ansökan från den enskilde. Någon form av

automatisk sökning är endast möjlig fr.o.m. år 1976, men den

måste då också kombineras med kompletterande uppgifter från den

enskilde. Ett genomförande av motionärernas förslag skulle,

förutom att det innebär stora praktiska svårigheter, medföra en

ökad belastning på pensionssystemet. Riksförsäkringsverket tar

därför inte ställning till förslaget.

Försäkringskasseförbundet ställer sig tveksamt till att

det införs en rätt att retroaktivt få tillgodoräkna sig vårdår

med hänsyn till de ökade kostnaderna för pensionssystemet samt

det omfattande merarbete som skulle bli följden.

Frågan om retroaktiv rätt till ATP för vård av barn före år

1982 samt för tid härefter har tidigare behandlats av utskottet

och senast i det av riksdagen godkända betänkandet

1990/91:SfU11. Beträffande rätt till ATP för vård av barn för

tiden 1960--1981 har utskottet erinrat om att dåvarande

departementschefen i samband med införandet av rätt till ATP för

vård av barn uttalat att reformen var klart avgränsad och att

utskottet i det sammanhanget inte ansåg att någon retroaktiv

rätt till ATP för vård av barn borde införas. I stället borde

olika åtgärder av social- och arbetsmarknadspolitiskt slag

genomföras för att stärka ATP-skyddet för småbarnsföräldrar.

Utskottet har också erinrat om att de nuvarande reglerna för

ATP-beräkning ger ett visst skydd för föräldrar som avstår från

förvärvsarbete för att vårda egna barn.

Angående rätt att retroaktivt få tillgodoräkna sig vårdår från

år 1982 uttalade utskottet att den allmänna principen om att

förmåner inom socialförsäkringssystemet inte utgår retroaktivt

annat än för en särskild begränsad tid borde upprätthållas även

vad gäller rätten att få vårdår beräknade.

Utskottet har erfarit att den parlamentariska arbetsgruppen

med uppgift att utarbeta ett förslag till förändringar i

systemet för den allmänna pensioneringen avser att i

pensionshänseende utarbeta förslag om särskilda regler för dem

som är hemma med små barn. Utskottet utgår därför från att de

frågor som tagits upp i motion Sf289 i nu behandlade delar

kommer att beröras av pensionsarbetsgruppen, varför någon åtgärd

från riksdagens sida inte är påkallad.

Redovisning av och information om ATP-poäng

En försäkrads pensionsgrundande inkomst fastställs av lokala

skattemyndigheten i samband med den årliga inkomsttaxeringen.

Försäkringskassan tillgodoräknar därefter den försäkrade

pensionspoäng för varje år under vilket inkomst har fastställts.

Tilläggspensionen i form av ålderspension beräknas i princip på

medeltalet av de 15 högsta pensionspoängtalen. Storleken av den

utgående pensionen påverkas emellertid även av andra faktorer,

såsom om vederbörande inte har tillgodoräknats pensionspoäng för

minst 30 år, inberäknat s.k. vårdår. Riksförsäkringsverket

sänder ut individuell information om intjänade pensionspoäng,

den framtida pensionens storlek m.m. till försäkrade som fyller

50, 60 eller 63 år.

I motion Sf232 av Charlotte Branting och Ulla Orring (fp)

anförs att pensionsförsäkringar kan utgöra ett nödvändigt

komplement för dem som haft låg lön, deltidsarbete och hemarbete

under långa perioder. Det är därför viktigt att alla får

regelbunden information om sin ATP-pension, för att kunna bedöma

behovet av en pensionsförsäkring. Riksförsäkringsverket och

försäkringskassorna bör därför enligt motionärerna utveckla ett

system som medger att information om ATP-pensionen ges till alla

förvärvsarbetande. I två motioner Sf249 av Ingrid Andersson och

Anita Persson (s) och Sf276 av Ingegerd Sahlström och Ulla-Britt

Åbark (s) begärs tillkännagivanden till regeringen om tidigare

och regelbunden redovisning av ATP-poäng resp. årlig redovisning

av ATP-poäng. Motionärerna anför att det med dagens teknik bör

vara möjligt att ange ATP-poängen på skattsedeln.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från

Riksförsäkringsverket, Försäkringskasseförbundet och

Riksskatteverket.

Riksförsäkringsverket framhåller att det är viktigt att

informera om intjänad pensionsrätt och att denna verksamhet

utökas. Om alla mellan 25 och 64 år skall erhålla årlig

information beräknar Riksförsäkringsverket kostnaderna härför

till drygt 21 miljoner kronor per år.

Försäkringskasseförbundet anför att det är önskvärt att

pensionspoängen anges på skattsedeln. Förbundet anser vidare att

de försäkrade bör få utökad och mer frekvent information om

intjänade pensionsrättigheter och beräknad framtida pension.

Härvidlag framhåller förbundet att försäkringskassorna skulle

kunna få i uppdrag att utveckla och lämna pensionsinformation

till allmänheten och att sådan information även skulle inbegripa

utfall av avtalsbaserade tjänstepensioner.

Riksskatteverket, som yttrat sig över motionerna Sf249 och

Sf276, ser inga hinder mot att ange både den pensionsgrundande

inkomsten och årets ATP-poäng på skattsedeln.

Frågan om information och redovisning av ATP-poäng behandlades

senast i utskottets av riksdagen godkända betänkande

1990/91:SfU11. Utskottet anförde därvid att storleken av

pensionen är beroende av många olika faktorer och att utskottet

därför var tveksamt till värdet av en löpande uppgift om

vederbörandes pensionspoäng. Utskottet erinrade om att alla

försäkrade har möjlighet att vända sig till försäkringskassan

för att få ett preliminärt besked om den framtida pensionens

storlek.

Arbetsgruppen med uppgift att utarbeta förslag till

förändringar i systemet för den allmänna pensioneringen har till

utskottet uppgett att man för närvarande arbetar med olika

förslag innebärande att alla försäkrade varje år skall få besked

om sin pensionsrätt.

Utskottet anser att resultatet av pensionsarbetsgruppens

arbete i denna del bör avvaktas och att motionerna därför inte

bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande försäkringsförmåner vid graviditet

att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Sf207 och

1991/92:Sf268 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

2. beträffande pensionsgrundande inkomst och retroaktiv

arbetsskadeersättning

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Sf263 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande retroaktiv rätt till vårdår

att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf289 i dessa delar,

4. beträffande redovisning av och information om ATP-poäng

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf232, 1991/92:Sf249

och 1991/92:Sf276.

Stockholm den 13 oktober 1992

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Gullan Lindblad

I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Doris Håvik

(s), Börje Nilsson (s), Lena Öhrsvik (s), Hans Dau (m),

Nils-Olof Gustafsson (s), Pontus Wiklund (kds), Leif Bergdahl

(nyd), Margareta Israelsson (s), Gustaf von Essen (m) och Maud

Björnemalm (s), Liselotte Wågö (m), Widar Andersson (s), Ingela

Mårtensson (fp) och Rune Backlund (c).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.