Bet. 1992/93:SfU4

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1992/93:SFU04

Rätten till folkpension m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

1992/93

SfU4

FEMTE HUVUDTITELN

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens förslag till nytt

system för beräkning av folkpension fr.o.m. den 1 januari

1993 samt tre motioner som väckts med anledning av

propositionen. Förslaget skall ses mot bakgrunden av att

riksdagen i samband med att EES-avtalet godkänts, antagit

en lag om samordning av systemen för social trygghet när

anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar

flyttar inom EES-området. Denna lag inkorporerar

EG-förordningen nr 1408/71 och rättsakter till denna i

svensk rätt. De nya principer för samordning mellan

EES-länderna som därvid blir gällande skulle medföra

väsentliga problem om Sverige behåller nuvarande regler för

rätt till folkpension.

Enligt det föreslagna nya systemet skall folkpension

intjänas enligt två alternativa regler som skall gälla på

samma villkor för svenska och utländska medborgare. Däremot

får endast svenska medborgare rätt enligt den nationella

lagstiftningen att uppbära folkpension vid bosättning

utomlands. När EES-avtalet träder i kraft kommer medborgare

i samtliga EES-länder att tillförsäkras samma rättigheter.

Den ena regeln för intjänande av folkpension innebär att

folkpension skall beräknas i förhållande till den

bosättningstid i Sverige som tillgodoräknas en försäkrad

under tiden fr.o.m. det år då han fyller 16 år t.o.m. det

år då han fyller 64 år. För rätt till oavkortad pension

krävs att bosättningstid kan tillgodoräknas för minst 40

år. Är bosättningstiden kortare reduceras pensionen med

1/40 för varje år som fattas. Vid beräkning av

bosättningstid föreslås särregler för missionärer och vissa

biståndsarbetare samt deras familjer och för personer som

erhållit asyl i Sverige.

Den andra regeln är ATP-anknuten. För rätt till oavkortad

folkpension enligt denna regel krävs 30 år med ATP-poäng

eller därmed jämställda år.

I propositionen föreslås vidare att särskilda

folkpensionsförmåner i form av handikappersättning som

tillägg till pension, barntillägg, pensionstillskott och

särskilt pensionstillägg till folkpension skall utges med

samma kvotdel som huvudförmånen. Hustrutillägg skall utges

med samma kvotdel som mannens ålders- eller förtidspension.

Handikappersättning i andra fall och vårdbidrag skall utges

med oavkortade belopp och endast till försäkrad som är

bosatt i Sverige.

Förslaget är försett med omfattande

övergångsbestämmelser. Dessa innebär bl.a. att de nya

reglerna skall vara tillämpliga på sådana pensionsförmåner

som börjar utges efter ikraftträdandet. Den som är född år

1935 eller tidigare, och som vid ansökan om ålderspension

är bosatt i Sverige sedan minst fem år och efter fyllda 16

år har varit bosatt i Sverige under sammanlagt minst tio

år, får under vissa förutsättningar vid beräkning av

bosättningstid i Sverige tillgodoräknas även bosättningstid

i utlandet.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag, men

föreslår särregler vid beräkning av bosättningstid för

ytterligare några grupper. Detta gäller bl.a.

familjemedlemmar till personer som tjänat in ATP under tid

de varit utsända från Sverige och ungdomar som studerar

några år utomlands. Utskottet föreslår också med anledning

av motionsyrkanden dels gynnsammare övergångsbestämmelser

för personer födda år 1937 eller tidigare som invandrar

eller återvänder till Sverige, dels tillkännagivanden om

fortsatt utredning om pensionsskyddet för unga invalider

samt utredning om ekonomisk trygghet för barn som går miste

om eller får reducerad barnpension och för invandrare som

får reducerad pension.

I betänkandet behandlas också ett förslag i propositionen

om godkännande av en ny nordisk konvention om social

trygghet, och utskottet tillstyrker detta förslag.

Till betänkandet har avgetts en meningsyttring (v).

Propositionen

I proposition 1992/93:7 om rätten till folkpension m.m.

har regeringen (Socialdepartementet) föreslagit att

riksdagen

dels antar de i propositionen framlagda förslagen

till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1969:205) om

pensionstillskott,

3. lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt

pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av

sjukt eller handikappat barn,

4. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg

och kommunalt bostadstillägg till folkpension,

dels

5. godkänner en den 15 juni 1992 undertecknad nordisk

konvention om social trygghet,

dels

6. till Riksförsäkringsverket på tilläggsbudget

till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under femte

huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 6500000 kr,

7. till Allmänna försäkringskassor på

tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93

under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på

40000000 kr.

Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet.

Motioner

1992/93:Sf1 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

reglerna för konventions- och de facto-flyktingars

berättigande till folkpension i Sverige enligt vad i

motionen anförts om ett rimligt och rättvist regelsystem,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som

vidgar möjligheter till en ekonomiskt tryggad ålderdom för

biståndsarbetare och deras familjer,

1992/93:Sf2 av Doris Håvik m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om invandrare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om efterlevandeskydd för barn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om generösare

övergångsbestämmelser.

1992/93:Sf3 av Daniel Tarschys (fp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en utredning av frågan om

äldre invandrares och återinvandrares ekonomiska

försörjning.

Utskottet

Bakgrund

Gällande bestämmelser om folkpension

Inom socialförsäkringarna garanteras det grundläggande

ekonomiska skyddet vid ålderdom, bestående arbetsoförmåga

och makes/makas frånfälle genom folkpensioneringen i 5 kap.

lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Folkpensionens

huvudförmåner utgörs av ålderspension, förtidspension och

efterlevandepension. Förutom dessa förmåner kan utges

särskilda folkpensionsförmåner i form av

handikappersättning, vårdbidrag, pensionstillskott,

särskilt pensionstillägg och kommunalt bostadstillägg.

Övergångsvis utges också som särskilda folkpensionsförmåner

hustrutillägg och barntillägg.

Svenska medborgare som är bosatta i Sverige har rätt till

de angivna folkpensionsförmånerna i den utsträckning som

följer av AFL. Något krav på att viss försäkrings- eller

bosättningstid har fullgjorts för att förmånerna skall

utges till svenska medborgare som är bosatta i Sverige

finns inte, till skillnad från vad som gäller för den

allmänna tilläggspensioneringen (ATP), där en intjänandetid

om 30 år krävs för oreducerad pension.

Svenska medborgare som bosätter sig utomlands har också

rätt till folkpensionens huvudförmåner ålderspension,

förtidspension och efterlevandepension liksom den särskilda

folkpensionsförmånen handikappersättning när denna utges

som tillägg till pension. Denna rätt är dock beroende av

att ATP utges, genom att folkpensionsförmånerna i fråga

endast utges i förhållande till det antal år varunder ATP

tjänats in.

Den som ej är svensk medborgare, men är bosatt i Sverige,

har samma rätt som svenska medborgare till folkpensionens

huvudförmåner och särskilda tilläggsförmåner, om den

försäkrade fullgjort vissa kvalifikationstider. För

ålderspension krävs bosättning i Sverige sedan minst fem år

och bosättning i Sverige minst tio år efter det att den

försäkrade fyllt sexton år. För rätt till övriga förmåner

krävs kortare bosättningstider som varierar för de olika

förmånerna.

Några regler i den svenska lagstiftningen som ger

utländska medborgare rätt till folkpension vid bosättning

utomlands finns inte. Bestämmelser härom finns dock i

socialförsäkringskonventioner som ingåtts mellan Sverige

och andra länder.

Genom en särskild dipensregel kan den som en gång

erhållit folkpension efter ansökan få fortsätta att uppbära

pensionen om han behöver vistas utomlands för t.ex. vård av

hälsan.

Rätten till ATP är oberoende av medborgarskap eller

bosättning här i landet. För rätt till sådan pension krävs

dock att pensionspoäng tillgodoräknats en person för minst

tre år.

EES-avtalet

När EES-avtalet, som nyligen godkänts av riksdagen (prop.

1991/92:170, 1992/93:EU1, rskr. 18), och avtalets

bestämmelser om social trygghet träder i kraft i Sverige

och i övriga Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

kommer den fria rörligheten för personer inom EES att

kompletteras med ett heltäckande regelsystem för de

flyttande personernas sociala trygghet. Avtalets

samordningsregler kommer att tillämpas på svensk

lagstiftning om social trygghet. Antagandet av proposition

1991/92:170 innebär att riksdagen också antagit den i

propositionen föreslagna lagen om samordning av systemen

för social trygghet när anställda, egenföretagare eller

deras familjemedlemmar flyttar inom Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet. Genom lagen inkorporeras EG-förordningen

(EEG) nr 1408/71 och rättsakter till denna i svensk rätt.

En konsekvens av EES-avtalet och att förordning nr

1408/71 inkorporeras med svensk rätt är att regleringen i

AFL inte kommer att vara heltäckande, utan att reglerna där

alltid måste ses i relation till EG:s bestämmelser.

Förordningen nr 1408/71 vilar på följande fyra principer.

Likabehandlingsprincipen, som innebär att personer

från ett EG-land som är bosatta inom en annan medlemsstats

område och som omfattas av förordningen har samma

rättigheter och skyldigheter i frågor om

socialförsäkringsförmåner som den egna statens medborgare.

Sammanläggningsprincipen, som innebär att anställda

och egenföretagare som flyttar till eller får arbete i en

annan medlemsstat inte på grund härav skall gå miste om de

rättigheter som de tidigare intjänat.

Exportabilitetsprincipen, som gäller i fråga om

kontantförmåner vid invaliditet eller ålderdom eller till

efterlevande, ersättning med anledning av olycksfall i

arbetet eller arbetssjukdomar samt förmåner som någon

förvärvat skall kunna utbetalas oavsett var inom EG-området

som den berättigade är bosatt.

Proratatemporis-principen, som gäller enbart på

pensionsområdet, och som innebär att en pensionstagare som

förvärvat rätt till pension i mer än ett medlemsland har

rätt till en proportionellt beräknad pension från vart och

ett av de länder som han intjänat pensionsrätt i.

Pensionsberedningen fann i betänkandet (SOU 1990:76)

Allmän pension att ATP-systemet står väl i överensstämmelse

med principerna i förordningen nr 1408/71 om bl.a.

likabehandling och exportabilitet. Däremot fann beredningen

att väsentliga problem skulle uppkomma vid en tillämpning

av förordningens principer när det gällde

folkpensioneringen. Utländska medborgare som omfattades av

förordningen skulle få full rätt till folkpension vid

bosättning i Sverige, och nuvarande begränsningar i fråga

om export av folkpension skulle inom EES inte kunna

upprätthållas för vare sig svenska eller utländska

medborgare. Vidare skulle alla som är medborgare i något

EES-land och bosatta inom EES vara berättigade till

oreducerad svensk folkpension om de någon gång tidigare

varit bosatta i Sverige. Regeringen tillkallade mot denna

bakgrund en särskild utredare med uppdrag att utforma

förslag till ny lagstiftning angående folkpension m.m., och

utredningen har lagt fram förslag om nya folkpensionsregler

i betänkandet (SOU 1992:26) Rätten till folkpension --

kvalifikationsregler i internationella förhållanden.

Förslagen i den förevarande propositionen bygger i allt

väsentligt på utredningens förslag.

Propositionen

Allmänna principer för ett nytt folkpensionssystem

I propositionen föreslås ett helt nytt system för

beräkning av folkpension. Förslaget innebär att rätt till

folkpension skall kunna intjänas enligt två alternativa

regler. Enligt den ena regeln skall folkpension utges i

förhållande till bosättningstid i landet och enligt den

andra regeln i förhållande till antalet år för vilka

tillgodoräknats ATP-poäng. Den regel som ger det mest

fördelaktiga resultatet skall tillämpas. För rätt till

oavkortad folkpension krävs 40 bosättningsår mellan 16 och

64 års ålder resp. 30 år med ATP-poäng. Med år för vilka

tillgodoräknats ATP-poäng skall jämställas vissa andra år.

Om kravet på 40 resp. 30 år inte uppfyllts reduceras

pensionen. Som bosättningstid anses enligt huvudregeln den

tid under vilken en person varit folkbokförd här i landet.

De föreslagna reglerna skall gälla på samma villkor för

svenska och utländska medborgare. Endast svenska medborgare

får dock rätt att enligt den nationella lagstiftningen

uppbära folkpension vid bosättning utomlands. När

EES-avtalet träder i kraft får medborgare inom EES en

motsvarande rätt att uppbära pensionsförmåner som intjänats

i Sverige enligt den nya lagstiftningen.

För vissa grupper som enligt nuvarande bestämmelser har

rätt till omedelbar folkpension eller folkpension efter en

kortare bosättningstid kan den föreslagna regeln om rätt

till folkpension baserad på 40 års bosättningstid innebära

att de endast erhåller rätt till en reducerad pension eller

eventuellt ingen pension alls. Bland dessa grupper

återfinns bland andra svenska medborgare som varit bosatta

en längre tid utomlands och personer som invandrat till

Sverige. För vissa personkategorier bland dessa grupper

föreslås därför särskilda regler vid beräkning av

bosättningstid.

Vid beräkningen av förtidspension måste, enligt

propositionen, hänsyn kunna tas till tid efter det att

pensionsfallet har inträffat. Beräkningen föreslås därför

ske på grundval av dels den tid den berättigade varit

bosatt i Sverige, dels en antagen framtida bosättningstid.

I de fall pensionsfallet inträffar före 18 års ålder

föreslås särskilda regler för beräkning av bosättningstid.

Med en regel varigenom rätt till pension grundas på tid

av bosättning är det enligt propositionen mer naturligt än

hittills att betrakta efterlevandepension som en från den

avlidne härledd rätt. Enligt förslaget bör därför

efterlevandepensionen beräknas enbart på grundval av den

avlidnes bosättningstid i Sverige.

De särskilda folkpensionsförmånerna i form av

handikappersättning som tillägg till pension, barntillägg,

pensionstillskott och särskilt pensionstillägg till

folkpension skall enligt förslaget utges med samma kvotdel

som huvudförmånen. Handikappersättning i form av tillägg

till pension skall kunna utges utomlands i samma mån som

pensionen. Pensionstillskottet skall avräknas mot

tilläggspension och utländsk pension. Först därefter skall

reduktionen ske enligt 30- och 40-årsregeln. Hustrutillägg

skall utges med samma kvotdel som mannens ålders- eller

förtidspension. Pensionstillskott och hustrutillägg skall

endast kunna uppbäras vid bosättning i Sverige. När

EES-avtalet träder i kraft kommer förmånerna att kunna

utges även inom EES.

Vårdbidrag och handikappersättning som utges som en

fristående förmån skall utges med oavkortade belopp, men

även dessa förmåner skall liksom hittills endast kunna

utges vid bosättning i Sverige. De torde komma att hänföras

till sådana pensionsförmåner som inte behöver utges vid

bosättning i annat EES-land. Den särskilda

kvalifikationstiden för rätt till dessa förmåner för

utländska medborgare slopas.

De nya reglerna om rätt till folkpension föreslås träda i

kraft den 1 januari 1993. Redan utgående

folkpensionsförmåner kommer inte att minskas, men däremot

kommer de att omräknas till fyrtiondedelar. Den som i dag

har full folkpension kommer därför att få fyrtio

fyrtiondedels pension. Även i övrigt föreslås omfattande

övergångsbestämmelser.

Ny nordisk konvention

I propositionen begärs vidare ett godkännande av en ny

nordisk konvention om social trygghet. Konventionens

bestämmelser gäller huvudsakligen för personer som inte

omfattas av förordning nr 1408/71. Konventionen avses träda

i kraft samma dag som EES-avtalet träder i kraft för de

nordiska länderna.

Närmare förutsättningar för rätt till

folkpensionsförmåner

Folkpension enligt bosättningsregeln

I propositionen föreslås att för rätt till oreducerad

folkpension skall krävas en bosättningstid av 40 år. Den

tid under vilken pensionen kan intjänas genom bosättning i

Sverige ävensom minsta bosättningstid för intjänande

anknyter till reglerna inom ATP. Som bosättningstid skall

sålunda kunna tillgodoräknas tiden fr.o.m. det år någon

fyller 16 år t.o.m. det år han fyller 64 år. Tidsramen för

intjänande av bosättningstid blir därmed 49 år, varav

följer att den pensionsberättigade har möjlighet till

högst nio års bortovaro från Sverige utan att pensionen

reduceras. Vid en kortare bosättningstid än 40 år skall

pensionen reduceras i motsvarande mån. Vid exempelvis 35

års bosättningstid kommer folkpension att utges med

trettiofem fyrtiondedelar av hel pension. För rätt till

folkpension krävs enligt förslaget en minsta bosättningstid

om tre år. Bosättningstiden skall beräknas löpande och

sättas ned till närmaste antal hela år.

Vidare föreslås i propositionen att som bosättningstid i

Sverige också skall få räknas tid, under vilken någon

uppburit inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete

enligt reglerna i 11 kap. AFL. Denna regel ger möjlighet

att lägga samman faktisk bosättningstid med annan tid med

förvärvsarbete som grundar rätt till ATP. Regeln tillämpas

även om inkomsten understiger ett basbelopp.

En förutsättning för att pension enligt bosättningsregeln

skall utges är att den som är berättigad till pensionen är

bosatt i Sverige. När EES-avtalet träder i kraft och

förordningen nr 1408/71 blir tillämplig i Sverige kommer

emellertid de som omfattas av förordningen att kunna

exportera sina folkpensionsförmåner till länder inom

EES-området. Till länder utanför detta område kommer inte

export att kunna ske av folkpensionsförmåner på grundval av

bosättningsregeln, såvida inte möjligheter härtill öppnas

genom en socialförsäkringskonvention med ett annat land.

Den nu gällande dispensregeln, som ger svenska och

utländska medborgare möjlighet att fortsätta att uppbära

folkpension vid flyttning utomlands av hälsoskäl m.m.,

föreslås finnas kvar både i fråga om pension som beräknas

enligt bosättningsregeln och enligt den ATP-anknutna

beräkningsregeln.

Folkpension beräknad enligt ATP-regeln

Den alternativa ATP-anknutna beräkningsregeln för

folkpension har utformats enligt mönster från de regler som

för närvarande gäller för svenska medborgares rätt att

uppbära folkpension vid bosättning utomlands. Rätt till

folkpension skall således bestämmas med hänsyn till det

antal år för vilka pensionspoäng för ATP beräknats. För

rätt till oavkortad pension krävs att poäng tillgodoräknats

för 30 år. Är antalet år färre reduceras pensionen med en

trettiondedel för varje år som saknas.

Med år för vilka tillgodoräknats pensionspoäng, varmed

även avses s.k. vårdår, jämställs år för vilket

pensionspoäng skulle ha tillgodoräknats om undantagande

från ATP inte hade gällt resp. underlåtenhet att betala

tilläggspensionsavgift inte hade förelegat. Vidare

jämställs med ATP-år sådana år före 1960 för vilka har

beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst samt,

såvitt gäller svensk medborgare, år före 1960 eller, såvitt

avser utländsk medborgare, år före 1974 för vilka erlagts

sjömansskatt. Svensk medborgare som varit anställd vid

ambassad eller konsulat och haft inkomst för vilken han

varit frikallad från skattskyldighet i Sverige får räkna år

före 1963 under förutsättning att till statlig inkomstskatt

taxerad inkomst skulle ha beräknats om skattskyldighet hade

förelegat för ersättningen.

För rätt till folkpension beräknad enligt ATP-regeln

krävs minst tre år med ATP-poäng eller därmed jämställda

år.

Utskottets bedömning

Utskottet har ingen erinran mot denna principiella

utformning av rätten till folkpension, som enligt vad som

framgår av det följande försetts med vissa undantags- och

övergångsbestämmelser som mildrar effekterna för vissa

personkategorier. Utskottet kommer för sin del också att

föreslå ytterligare regler i detta syfte.

Särregler för vissa personkategorier

Utsända arbetstagare

Med en utsänd arbetstagare avses en person som sänds ut

av sin arbetsgivare för att arbeta för hans räkning i ett

annat land. Det förutsätts också att lönen utges av samme

arbetsgivare. Om en arbetstagare sänds ut av ett

moderbolag, men anställs och avlönas av ett dotterbolag i

det andra landet, anses inte utsändning föreligga. Om

utsändningstiden är avsedd att vara högst ett år kvarstår

arbetstagaren och medföljande make och barn under 18 år som

folkbokförda i Sverige, varför de fortfarande anses bosatta

här.

Den som är utsänd av statlig arbetsgivare skall

tillsammans med make eller den som i försäkringshänseende

är likställd med make samt barn under 18 år anses som

bosatt i Sverige under hela utsändningstiden, om regeringen

inte föreskriver annat. Med statligt utsända avses

diplomater, SIDA-anställda i bilaterala projekt samt övriga

statligt utsända som sänds ut under statligt reglerade

arbetsförhållanden. För dem som är arvodesanställda av SIDA

för arbete inom biståndet i ett annat land har regeringen

förordnat om undantag från de bestämmelser som gäller för

övriga statligt utsända. Dessa biståndsarbetare intjänar

dock, för såvitt de inte genom konventionsregler helt

undantagits från svensk socialförsäkring, rätt till ATP

under utsändningstiden och kan sålunda förvärva rätt till

folkpension enligt den ATP-anknutna beräkningsregeln.

Enligt huvudregeln i förslaget skall som bosättningstid

tillgodoräknas tid för vilken en person varit folkbokförd i

Sverige. Den statligt utsände arbetstagaren och dennes

familjemedlemmar kommer därför att tillgodoräknas

bosättningstid i Sverige som om de faktiskt vistats här.

Enligt propositionen saknas det därför anledning att

föreslå några särregler för denna kategori. Reglerna om att

statligt utsända arbetstagare ansågs bosatta i Sverige även

om utsändningstiden var avsedd att vara längre än ett år

infördes emellertid med verkan först fr.o.m. den 1 april

1985. Dessförinnan kvarstod de dock som kyrkobokförda i

Sverige och sådan tid skall enligt propositionen jämställas

med bosättningstid. Sistnämnda regel blir av betydelse i

första hand för familjemedlemmar till den utsände, eftersom

den anställde under utsändningstiden har kunnat tjäna in

ATP och således kan vara berättigad till folkpension enligt

den ATP-anknutna beräkningsregeln.

Som framgår ovan kommer make och barn under 18 år till

SIDAS:s arvodesanställda utsända personal inte att kunna

tillgodoräknas bosättnings- eller kyrkobokföringstid i

Sverige under de år de följt med en utsänd i utlandet, för

såvitt de inte också haft en ATP-grundande inkomst. Den

utsände kan som ovan nämnts tjäna in ATP och berörs därmed

inte på samma sätt. Bland övriga statligt utsända kan också

finnas personer som intjänat statligt reglerad pension

(s.k. SPV-pension) men däremot inte ATP. Både de och deras

familjemedlemmar drabbas på samma sätt som de nyss nämnda.

Utskottet förutsätter att dessa förhållanden kommer att

åtgärdas av berörda myndigheter i fortsättningen, men

föreslår särskilda regler i 5 kap. 6 § AFL som ger de

berörda möjligheter att räkna tid före år 1993 som

bosättningstid i Sverige. Vid beräkning av bosättningstiden

skall avräknas sådan tid för vilken rätt till pension

grundad på bosättning i annat land föreligger om pensionen

kan utbetalas vid bosättning i Sverige.

Utskottet föreslår samtidigt ett förtydligande i

förslaget till 5 kap. 6 § tredje stycket så att undantaget

beträffande SIDA:s arvodesanställda fältpersonal enbart

gäller bosättningstid enligt folkbokföringsregeln, vilket

synes ha varit propositionens avsikt.

Som framgått ovan kvarstår en privat utsänd

arbetstagare och dennes familjemedlemmar som folkbokförda i

Sverige om utsändningstiden varar högst ett år. Om

utsändningstiden är längre kommer de inte att

tillgodoräknas bosättningstid enligt bosättningsregeln.

För utsända från Sverige av privata arbetsgivare föreslås

endast särregler i begränsad omfattning. Dessa gäller

svenska medborgare som är anställda av svenska trossamfund

eller svenska biståndsorganisationer och som sänts ut för

deras räkning. Enligt propositionen är missionärerna numera

oftast anställda av ett trossamfund och uppbär från detta

inkomster som överstiger ett basbelopp, vilket innebär att

de under utlandsarbetet kan tillgodoräknas

pensionsgrundande inkomst inom ATP. I regel anställs också

medföljande make av trossamfundet och får därigenom samma

pensionsskydd inom ATP och folkpensioneringen. Även

biståndsarbetare avlönas i regel av svenska

biståndsorganisationer på sådant sätt att de under

utlandsarbetet kan tjäna in pensionsrätt inom ATP och

därmed även folkpension enligt de föreslagna reglerna. I

propositionen framhålls att de nämnda gruppernas

anställningsförhållanden tidigare kan ha varit osäkra. De

kan ha gått med på att arbeta under dåliga ekonomiska

förhållanden i förlitan på att de efter återkomsten till

Sverige i vart fall var berättigade till folkpension. I

propositionen föreslås därför vissa skyddsregler för dessa

grupper som avgränsar dem i princip på samma sätt som

skett när det gäller rätten att uppbära allmänt barnbidrag

under längre tid än normalt vid vistelse utomlands. De

föreslagna reglerna skall sålunda gälla för den som är

utsänd av svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett

organ som är knutet till ett sådant samfund eller en svensk

ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet. Den

skyddsregel som föreslås innebär att den tid under vilken

dessa utsända varit anställda utomlands och som ligger före

ikraftträdandet av förslaget, dvs. tid före den 1 januari

1993, får tillgodoräknas som bosättningstid i Sverige.

Denna regel skall också gälla för medföljande make eller

den som likställs med sådan samt barn under 18 år.

Enligt vad som framhålls i propositionen kan det för de

aktuella grupperna finnas behov av en skyddsregel också för

framtiden. Även denna regel föreslås utformad efter mönster

från bestämmelserna om deras rätt att uppbära barnbidrag

under utsändningstiden. Enligt den föreslagna regeln skall

som bosättningstid i Sverige efter den 31 december 1992

räknas tid i utlandet under förutsättning att denna varat

längst tre år i följd. Denna regel gäller även för make

eller den som likställs med make samt barn under 18 år.

De nu föreslagna reglerna avser endast svenska medborgare

och deras familjemedlemmar.

I motion Sf1 (yrkande 2) anför Berith Eriksson m.fl. (v)

att de föreslagna reglerna inskränker möjligheten för

biståndsarbetare och deras familjer att erhålla pension

efter längre utlandsvistelser och att förslaget ur

rimlighets- och rättvisesynpunkt inte är godtagbart.

Motionärerna framhåller att det bör vara möjligt att införa

ett regelverk där biståndsarbetare, som nu inte kan få en

ekonomiskt tryggad ålderspension efter hemkomsten, kan

inordnas i pensionssystemet. Regeringen bör därför komma

med förslag som vidgar möjligheterna till en ekonomiskt

tryggad ålderdom för biståndsarbetare och deras familjer.

Som framgått ovan gäller för flertalet statligt anställda

biståndsarbetare och deras familjemedlemmar att de kvarstår

som folkbokförda i Sverige under hela utsändningstiden och

att de därför kommer att tillgodoräknas denna tid som

bosättningstid i Sverige. Vidare har utskottet föreslagit

vissa särregler för familjemedlemmarna till SIDAS:s

arvodesanställda personal. För privat utsända

biståndsarbetare och deras familjer föreslås i

propositionen långt gående skyddsregler. Vidare har

framgått ovan att flertalet av biståndsarbetarna och

medföljande makar är anställda under sådana förhållanden

att de har möjlighet att intjäna pensionsrätt på grundval

av den ATP-anknutna beräkningsregeln. I andra fall har de

privata arbetsgivarna möjlighet att teckna ATP-förbindelse

för sina anställda. En sådan förbindelse är ett avtal

mellan arbetsgivaren och Riksförsäkringsverket, varigenom

arbetsgivaren förbinder sig att svara för

tilläggspensionsavgifter såvitt avser lön eller annan

ersättning då sådan skyldighet inte föreligger enligt lag.

Även på detta sätt kan den utsände intjäna rätt till

pension enligt den ATP-anknutna beräkningsregeln. Utskottet

anser på grund av det anförda att den av motionärerna

åsyftade kategorin är väl tillgodosedd vad gäller deras

folkpensionsskydd, och i den mån yrkande 2 i motion Sf1

inte redan kan anses tillgodosett avstyrker utskottet

bifall till detsamma.

Utskottet finner emellertid att även make och barn under

18 år till andra privat utsända arbetstagare kan drabbas

hårt av de nya reglerna. Möjligheterna för en medföljande

make att arbeta utomlands har många gånger varit starkt

begränsade av utsändningslandets bestämmelser och

förhållanden, och den medföljande maken har då i allmänhet

inte kunnat tjäna in någon egen pensionsrätt, även om

familjemedlemmarna i vart fall när det gäller utsända från

svenska storföretag har skyddats av andra försäkringar.

Utskottet ser svårigheter att ge denna kategori en generell

rätt att räkna bosättningstid i Sverige under

utsändningstiden. En grupp av familjemedlemmar kan dock

klart avgränsas, nämligen de vars make tjänat in ATP under

utsändningstiden. Utskottet föreslår därför, i likhet med

vad utskottet ovan föreslagit beträffande familjemedlemmar

till bl.a. SIDA:s arvodesanställda personal, att även make

och barn under 18 år till privat utsända arbetstagare

omfattas av den föreslagna särregeln i 5 kap. 6 § som

innebär att dessa för tid före år 1993 kan tillgodoräknas

bosättningstid i förhållande till sådana år då maken eller

föräldern tjänat in ATP. Även i dessa fall skall bortses

från tid för vilken rätt till pension grundad på bosättning

i annat land föreligger, om pensionen kan utbetalas vid

bosättning i Sverige.

Sjömän

I propositionen framhålls att sjömännens

arbetsförhållanden numera är sådana att de enligt de

generella reglerna i folkbokföringslagen kan vara

folkbokförda här i landet. Deras speciella

arbetsförhållanden hindrar således inte att de

tillgodoräknas bosättningstid för folkpension enligt den

föreslagna huvudregeln. De kan även intjäna rätt till ATP

och på så sätt bli berättigade till folkpension enligt den

ATP-anknutna beräkningsregeln.

En utländsk sjöman som är bosatt utomlands och anställd

på ett svenskt handelsfartyg omfattas av den svenska

tilläggspensioneringen enligt en särskild regel i AFL som

infördes med verkan fr.o.m. år 1974 och kan till följd

härav ha rätt till folkpension enligt den föreslagna

ATP-anknutna beräkningsregeln. För att denna regel skall

gälla även för förfluten tid föreslås att även år före

1974, för vilket en utländsk sjöman erlagt sjömansskatt,

skall likställas med år för vilket tillgodoräknats

ATP-poäng.

Invandrare

Enligt gällande regler är utländska medborgare, efter

fullgjord kvalifikationstid, på samma sätt som svenska

medborgare berättigade till oreducerade

folkpensionsförmåner. De föreslagna reglerna om

tillgodoräknande av folkpension på grundval av

bosättningstid alternativt förvärvsarbete kommer att få

till följd att många utländska medborgare erhåller en

reducerad pension, eftersom de inte varit bosatta eller

förvärvat ATP-poäng här i landet det antal år som krävs för

en oreducerad pension.

I propositionen erinras om att enligt utlänningslagens

regler skall en utomnordisk medborgare i princip ha

uppehållstillstånd redan vid inresan i Sverige. Undantag

härifrån gäller bl.a. om utlänningen vid ankomsten har rätt

till asyl. Med asyl avses i utlänningslagen (1989:529)

uppehållstillstånd som beviljas en utlänning, därför att

han är konventionsflykting eller krigsvägrare eller, utan

att vara flykting, inte vill återvända till sitt hemland på

grund av de politiska förhållandena där och kan åberopa

tungt vägande skäl härför (de facto-flykting). Definitionen

av flyktingskap i utlänningslagen omfattar, förutom den som

är medborgare i visst land, även statslösa.

I propositionen framhålls att vissa av de utländska

medborgarna i Sverige som får en reducerad pension genom

det nya förslaget har intjänat pensionsförmåner i sina

hemländer och erhåller pension därifrån. Flyktingar och

liknande grupper har däremot ofta fått lämna sina hemländer

under sådana omständigheter att de går miste om sina

eventuellt intjänade pensionsrättigheter. Enligt

propositionen föreligger därför starka skäl att införa

särregler för flyktingar. En förutsättning härför är dock

att det inte skall krävas omfattande utredningar eller att

nya ställningstaganden skall tas till varför flyktingen en

gång lämnade sitt hemland.

I propositionen framhålls vidare att reglerna om

uppehållstillstånd för krigsvägrare och de facto-flyktingar

utvecklades i praxis och lagfästes år 1976 då bestämmelser

om skydd för dessa grupper infördes i utlänningslagen. Ända

fram till mitten av 1980-talet var det vidare vanligen

förekommande att grunden för ett beslut om

uppehållstillstånd inte angavs. Med hänsyn härtill bör

enligt propositionen de föreslagna förmånligare reglerna

vid beräkning av folkpension omfatta -- förutom

konventionsflyktingar -- personer som efter år 1975, enligt

vad som klart framgår av själva beslutet eller andra

handlingar som förvaras hos Statens invandrarverk eller

överprövningsinstans, beviljats uppehållstillstånd i

Sverige som krigsvägrare eller de facto-flykting.

Propositionens förslag innebär att de som beviljats

uppehållstillstånd på de angivna grunderna som

bosättningstid skall få tillgodoräkna sig hela eller viss

del av tiden i hemlandet eller annat land där de

tillfälligt erhållit en fristad. Som sådan tid skall

tillgodoräknas så stor andel av tiden i hemlandet eller det

andra landet fr.o.m. det år då den pensionsberättigade

fyllde 16 år t.o.m. året före den första ankomsten till

Sverige som motsvarar förhållandet mellan den tid han

varit bosatt här fr.o.m. det år han kom hit t.o.m. det år

han fyller 64 år. Om någon, som får pension på grund av

dessa särregler, också har rätt till pension från sitt

hemland och även kan uppbära den här skall den

intjänandetid på vilken den utländska pensionen grundas

inte få tillgodoräknas som bosättningstid i Sverige.

För övriga personer som fått uppehållstillstånd gäller

att de som bosättningstid får tillgodoräkna sig tiden från

ansökan om uppehållstillstånd, om de därefter oavbrutet

vistas i Sverige och folkbokförs här.

I motion Sf1 (yrkande 1) av Berith Eriksson m.fl. (v)

anförs att de facto-flyktingar och krigsvägrare måste

omfattas av särregleringen, även i de fall grunden för

uppehållstillståndet inte angetts i beslutet. I

förekommande fall, framhåller motionärerna, får

Invandrarverket i efterhand ange på vilken grund

uppehållstillstånd meddelats, och detta skall även gälla

dem som kommit till Sverige före år 1975. Vidare anförs att

de som fått uppehållstillstånd på grund av politiskt

humanitära skäl bör jämställas med konventions- och de

facto-flyktingar. Motionärerna begär att riksdagen hos

regeringen begär en översyn av reglerna för

konventions- och de facto-flyktingarnas rätt till

folkpension i Sverige efter ett rimligt och rättvist

regelsystem.

Utskottet kan i och för sig ha förståelse för

motionärernas synpunkter, men vill erinra om att den krets

invandrade personer som propositionen tagit särskild hänsyn

till kraftigt utvidgats i förhållande till vad som

föreslogs av utredningen. Utskottet anser att regeringen i

sitt förslag tagit en rimlig hänsyn till de särskilda behov

av pensionsförmåner som kan föreligga för dem som utan att

vara konventionsflyktingar ändå har så starka skäl för att

få skydd i Sverige att de i regel kan förutsättas gå miste

om sina pensionsrättigheter i hemlandet. Utskottet ansluter

sig därför till den avvägning som gjorts i propositionen

för hur de föreslagna särreglerna skall tillämpas och

avstyrker bifall till motion Sf1 yrkande 1.

Två motioner rör invandrares och återvändandes

möjligheter till försörjning om de till följd av de

föreslagna ändringarna av pensionssystemet får reducerad

pension och följderna för kommunerna vad avser bistånd

enligt socialtjänstlagen. I motion Sf2 (yrkandena 1 och 3)

av Doris Håvik m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande till

regeringen om generösare övergångsbestämmelser och om en

utredning av invandrarnas situation och vilka ekonomiska

konsekvenser förslaget kan få för landets kommuner. I

motionen anges att många invandrare av olika skäl inte

kommer att kunna uppfylla de föreslagna

kvalifikationskraven för rätt till pension. Bl.a. är

arbetslösheten hög bland flyktingar och invandrare, vilket

bidrar till att den intjänade ATP-poängen är låg.

Motionärerna hänvisar till en intern utredning vid ett av

Stockholms socialdistrikt som visar att 21 % av distriktets

socialbidragsbudget betalas ut till invandrarpensionärer.

Även i motion Sf3 av Daniel Tarschys (fp) begärs en

utredning av frågan om äldre invandrares och

återinvandrares ekonomiska försörjning. Motionären anför

att med det föreslagna systemet bortfaller eller inskränks

folkpensionen för en stor mängd äldre människor, såväl

svenska som utländska medborgare. Förlorar dessa människor

en statlig grundtrygghet kommer de att hänvisas till att

leva på socialbidrag. Enligt motionären vore detta

olyckligt först och främst för den enskilde. I andra hand

får förslaget en kommunalekonomisk effekt genom en

omfördelning av kostnader från stat till kommun. En

ytterligare faktor att ta hänsyn till är enligt motionären

att ökade kommunala kostnader för invandrare kan underblåsa

utlänningsfientliga stämningar. Motionären menar att någon

form av statligt grundstöd skulle kunna införas, exempelvis

en bottengaranti, som faller ut när vissa villkor avseende

vistelsetid i landet är uppfyllda, men rätt till pension

ändå inte föreligger.

Genom en särskild övergångsregel till de nya reglerna om

beräkning av pension skall den som är född år 1935 eller

tidigare och som är bosatt i Sverige sedan minst fem år

samt efter fyllda sexton år varit bosatt i Sverige under

sammanlagt minst tio år kunna få som bosättningstid i

Sverige tillgodoräknas även bosättningstid i annat land.

Detta skall dock inte gälla tid för vilken rätt till

pension grundad på bosättning i det andra landet föreligger

och sådan pension dessutom kan utbetalas till den som är

bosatt i Sverige. Kvalifikationstiderna i denna regel har

utformats efter mönster från vad som i dag gäller för

rätten till folkpension för utländska medborgare. Med en

sådan regel upprätthålls hittillsvarande pensionsskydd för

invandrare som nu bor i Sverige och fyller 58 år eller är

äldre under år 1993 då de nya reglerna blir tillämpliga.

Även hemvändande svenska medborgare och nya invandrare i

motsvarande åldrar skyddas av dessa övergångsbestämmelser,

men kan då få vänta längre tid för att erhålla oreducerad

pension.

Utskottet har mot bakgrund av bl.a. de förenämnda

motionerna prövat möjligheterna att ytterligare anpassa

övergångsbestämmelserna till vad som kan anses skäligt med

utgångspunkt från den enskildes situation inför

förändringarna av folkpensionssystemet. Utskottet har

därvid haft som utgångspunkt, dels att framför allt

återvändande svenskar som närmar sig pensionsåldern inte

skall behöva vänta fem år på att kunna få ut en oreducerad

pension, dels att invandrare inte på motsvarande sätt skall

få vänta tills efter den ordinarie pensionsåldern på att

tidsgränsen tio år är uppfylld. Utskottet föreslår därför

en avtrappning av femårsregeln för dem som är födda 1932

eller tidigare ner till lägst två år och att den som är

född 1937 eller tidigare skall omfattas av

övergångbestämmelserna. Utskottets förslag medför att äldre

utländska medborgare som är bosatta i Sverige kan få

folkpension något tidigare än med nuvarande regler, vilket

till en del tillgodoser syftet med motionerna Sf2 och Sf3.

De yngre utländska medborgare som inte kommer att omfattas

av de utvidgade övergångsreglerna ges en rimlig tid att

utan alltför betungande kostnader komplettera sitt

pensionsskydd med privata försäkringar.

Utskottet anser emellertid att det, även med de vidgade

möjligheterna till oreducerad pension för utländska

medborgare som följer av utskottets förslag, finns

anledning för regeringen att göra en närmare utredning av

de problem som finns och som kan uppkomma i framtiden när

det gäller försörjningen av invandrade ålderspensionärer

som inte har rätt till folkpension eller endast kommer att

kunna få en reducerad sådan pension. Utredningen bör också

undersöka om det, utan att en sådan förmån kommer att falla

under tillämpningsområdet för förordningen nr 1408/71,

finns möjlighet att lösa eventuella problem med dessa

gruppers försörjningsskydd på ålderdomen på annat sätt än

genom socialbidrag. Det anförda bör med anledning av

motionerna Sf2 och Sf3 i dessa delar ges regeringen till

känna.

Närmare om beräkningen av olika pensionsförmåner

Ålderspension

Enligt gällande regler har en försäkrad som fyllt 60 år

möjlighet att ta ut ålderspension i form av förtida uttag.

Det förtida uttaget kan ske i form av helt, halvt eller en

fjärdedels uttag. I propositionen föreslås att som

bosättningstid också skall räknas den tid under vilken

någon uppbär förtida uttag av pension och ny beräkning av

bosättningstid göras först när han fyller 65 år.

I propositionen erinras om att ålderspension sedan några

år tillbaka beviljas utan ansökan såvitt gäller personer

som är inskrivna hos en försäkringskassa och som tar ut

pensionen vid 65 års ålder. De föreslagna reglerna kommer

att innebära att uppgifter kan behöva inhämtas om olika

personers bosättningsförhållanden upp till närmare 45--50

år tillbaka i tiden. I de fall särregler gäller föranleder

dessa också uppgiftslämnande av den pensionssökande och

samarbete med andra myndigheter. I propositionen föreslås

därför att den som önskar pension skall göra ansökan hos

allmän försäkringskassa. I de fall som närmare anges av

regeringen eller efter dess bemyndigande

Riksförsäkringsverket skall dock försäkringskassan utan

ansökan besluta om ålderspension för såvitt den berättigade

inte skriftligen begärt annat.

Utskottet har inte någon erinran mot förslagen i dessa

delar.

Förtidspension

I propositionen framhålls att -- vid införande av ett

pensionssystem grundat på ett visst antal bosättningsår --

vid förtidspensionering hänsyn måste kunna tas till tid

efter det att pensionsfallet inträffat. Förtidspension

skall därför beräknas dels på grundval av en faktisk

bosättningstid i Sverige t.o.m. året före pensionsfallet,

dels en antagen framtida bosättningstid. Den antagna

framtida bosättningstiden beräknas på så sätt att om den

pensionsberättigade varit bosatt i Sverige minst fyra

femtedelar av tiden fr.o.m. det år han fyller 16 år t.o.m.

året före pensionsfallet får som bosättningstid

tillgodoräknas hela tiden fr.o.m. året för pensionsfallet

t.o.m. det år han fyller 64 år. Om den faktiska

bosättningstiden under den angivna tiden är kortare, får

han som framtida bosättningstid tillgodoräknas så stor del

av tiden fr.o.m. året för pensionsfallet t.o.m. det år då

han fyller 64 år som motsvarar förhållandet mellan den

faktiska bosättningstiden i landet fr.o.m. det år han

fyller 16 år t.o.m. året före pensionsfallet och fyra

femtedelar av hela denna period. För att underlätta

administrationen föreslås att beräkningen av framtida

bosättningstid skall göras på grundval av hela månader.

För den som beviljats lägre förtidspension än hel sådan

skall vid ytterligare nedsättning av arbetsförmågan ny

beräkning av bosättningstid göras. Beräkningen skall ske

efter samma principer som vid den ursprungliga beräkningen.

För den som månaden innan han fyller 65 år uppburit hel

förtidspension får ålderspensionen beräknas efter samma

antal fyrtiondedelar som förtidspensionen, om detta är

förmånligare för honom.

I propositionen framhålls att de nu angivna reglerna inte

kan tillämpas på den som före eller under det år han fyller

16 år fått sin arbetsförmåga varaktigt nedsatt. I dessa

fall kan någon faktisk bosättningstid inte beräknas,

eftersom sådan tid enligt huvudregeln skall räknas fr.o.m.

det år den försäkrade fyller 16 år. Från dessa

utgångspunkter är det svårt att finna ett lämpligt

regelsystem för tillgodoräknande av bosättningstid för den

som invalidiseras i unga år. Med hänsyn till att de

föreslagna ändringarna måste kunna träda i kraft samtidigt

med EES-avtalet och till att förändringar i regelsystemet

för EES snart kan komma att genomföras läggs i

propositionen inte fram förslag om mer genomgripande

förändringar. I ett senare sammanhang bör enligt

propositionen mer ingående överväganden göras i syfte att

finna en mer definitiv lösning för tillgodoräknande av

bosättningstid när pensionsfall inträffar i unga år.

I propositionen föreslås mot den angivna bakgrunden att

en svensk medborgare som fått sin arbetsförmåga varaktigt

nedsatt före ingången av det år han fyller 18 år får som

bosättningstid tillgodoräknas tiden fr.o.m. det år han

fyller 16 år t.o.m. det år han fyller 64 år. Motsvarande

föreslås gälla för utländska medborgare under förutsättning

att de varit bosatta i Sverige sedan minst fem år. Om

svenska eller utländska medborgare efter fyllda 16 år varit

bosatta i utlandet får tiden i utlandet inte tillgodoräknas

som bosättningstid i Sverige. Utskottet vill framhålla att

kravet på fem års bosättning inte är knutet till någon

ålder utan bosättningstiden kan både avse tid före 16 års

ålder och tid därefter.

För de pensionsfall som inträffar under det år någon

fyller 17 år kan även den föreslagna huvudregeln för

beräkning av förtidspension bli tillämplig. I dessa fall

skall den regel tillämpas som ger det mest förmånliga

resultatet.

Förtidspension efter den ATP-anknutna beräkningsregeln

sker i förhållande till faktiska poängår och år för vilka

s.k. antagandepoäng kan beräknas.

För dem som är bosatta i Sverige under de år de fyller 16

och 17 år utgör de föreslagna särreglerna ett fullgott

ekonomiskt skydd vid invaliditet. Utskottet finner däremot

att de föreslagna reglerna i övrigt för beräkning av

bosättningstid för rätt till förtidspension kan komma att

hårt drabba dem som invalidiseras i unga år efter att ha

tillbringat några år utomlands. Barn till statligt utsänd

arbetskraft blir i regel inte folkbokförda i Sverige om de

stannar kvar med föräldrarna utomlands efter fyllda 18 år.

Barn till missionärer och biståndsarbetare utomlands är

inte heller tillräckligt skyddade om de inte kommer hem när

de fyllt 18 år. Svenska ungdomar som bedriver studier

utomlands har efter de ändringar i folkbokföringsreglerna

som trädde i kraft den 1 juli 1991 små möjligheter att vara

folkbokförda i Sverige efter 18 års ålder, till skillnad

från vad som tidigare gällde. Enligt den nya

folkbokföringslagen skall en person avföras ur

folkbokföringen vid flyttning till land utanför Sverige, om

vistelsen är avsedd att vara längre än ett år. Oavsett om

någon avregistrering från folkbokföringen skett eller ej

skall enligt det föreliggande förslaget i sådana fall någon

bosättningstid inte beräknas. En person som lämnar Sverige

i 18-årsåldern för tre--fyra år och sedan invalidiseras i

slutet av utlandsperioden eller strax efter hemkomsten

riskerar därför att få en förtidspension som reduceras till

så litet som hälften för resten av livet. Detta beror på

att den faktiska bosättningstiden är mindre än fyra

femtedelar av den teoretiskt möjliga bosättningstiden i

Sverige, varför den framtida bosättningstiden skall

proportioneras i motsvarande mån. Om han är berättigad till

handikappersättning utgör denna tillägg till pension och

reduceras i motsvarande mån.

Utskottet anser att de konsekvenser som de föreslagna

reglerna kan få särskilt för ungdomar som är utomlands för

några års studier inte kan accepteras. EES-avtalet ger dem

möjlighet att studera vid universitet och högskolor inom

EES-området i en omfattning som tidigare inte varit möjlig.

Detta blir inför den ökade internationalisering som

förestår för Sverige av stort värde inte bara för

ungdomarna utan för landets framtida möjligheter att verka

inom EES-området. EES-avtalet ger inget

socialförsäkringsskydd för studerande, även om ett förslag

härom utarbetats för senare förhandlingar. Utskottet anser

därför att, så länge denna fråga inte fått en acceptabel

lösning, socialförsäkringsskyddet och då i första hand

förtidspensionsskyddet måste upprätthållas för ungdomar som

studerar utomlands. Utskottet har därvid övervägt olika

möjligheter, såsom att föreslå ändrade bestämmelser i

folkbokföringslagen. Tiden är dock alltför knapp för att

utreda möjligheterna till en sådan ändring. Utskottet ser

emellertid en möjlighet att redan nu, inom ramen för AFL,

ge de berörda ungdomarna ett provisoriskt skydd inom

pensionsområdet i avvaktan på att problemen kan få en annan

lösning. Utskottet föreslår därför ett bemyndigande för

regeringen att bestämma att studerande ungdomar under 26 år

som lämnat Sverige för en längre tids studier än ett år

skall kunna få räkna bosättningstid i Sverige, även i de

fall de faktiskt inte bott här. Regeringen eller berörd

myndighet bör i samband härmed ge närmare regler om vilka

former av studier och vilka studieperioder som kan grunda

rätt att räkna bosättningstid. Eftersom utskottet ser ett

sådant undantag som en temporär lösning bör regeringen

fortsätta att utreda frågan om hur skyddet för dem som

invalidiseras i unga år skall kunna utformas, så att en

alltför kraftig reducering av förtidspensionsförmånerna

inte behöver ske. Detta bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att det är

utomordentligt viktigt att information ges, i synnerhet

till yngre personer, om de begränsningar i rätten till

pension som kan bli följden av en längre tids vistelse

utomlands. Denna fråga har inte närmare berörts i

propositionen. Utskottet anser att inte bara

försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket utan även de

myndigheter som har det direkta ansvaret för

folkbokföringen måste kunna ge dem som flyttar ur landet en

utförlig information om vilka konsekvenser detta föranleder

för deras folkpensionsskydd.

Efterlevandepension

Efterlevandepension utges enligt nu gällande regler till

make eller barn som är svenska medborgare oavsett om den

avlidne aldrig varit bosatt i Sverige. Svenska medborgare

har även rätt till efterlevandepension i förhållande till

antalet ATP-år vid bosättning utomlands. För utländska

medborgare gäller att efterlevandepension utges om

efterlevande make resp. barn är bosatta i Sverige sedan

minst fem år resp. sex månader och att de var bosatta här

vid dödsfallet.

I propositionen framhålls att det ter sig naturligt att i

ett pensionssystem där rätten till pension utges på

grundval av bosättning se efterlevandepensionen som en från

den avlidne härledd rätt. Det bör därför enligt

propositionen krävas att den avlidne någon tid varit bosatt

här i landet och därigenom intjänat rätt till pension här.

Vidare bör, som vid övriga pensionsförmåner, krävas att de

berättigade är bosatta i Sverige. Vid bestämmande av

efterlevandepensionens storlek måste även framtida

bosättningstid kunna beräknas, och detta bör ske på

motsvarande sätt som vid förtidspension, varvid året för

dödsfallet jämställs med året för pensionsfallet.

Om den avlidne vid dödsfallet uppbar hel förtidspension

föreslås i överensstämmelse med förslaget i fråga om

övergång från hel förtidspension till ålderspension att

efterlevandepension skall utges på grundval av samma

bosättningstid om detta är förmånligare.

Särskild efterlevandepension kan i det enskilda fallet

komma att utges med ett större antal trettiondedelar eller

fyrtiondedelar än förtidspensionen, eftersom

efterlevandepensionen grundas på den avlidnes

bosättningstid eller år med ATP-poäng. I förhållande till

vad som nu gäller föreslås därför att förtidspension inte

skall utgöra hinder mot att särskild efterlevandepension

beviljas för samma nedsättning av arbetsförmågan. Avräkning

skall i stället ske krona för krona mot förtidspensionen.

Reglerna för samordning skall även tillämpas i fall då den

efterlevande uppbär motsvarande förmån enligt utländsk

lagstiftning.

I motion Sf2 (yrkande 2) av Doris Håvik m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande om ytterligare utredning av förslaget

i den del

som rör efterlevandeskyddet för barn. Motionärerna

framhåller att ett barn i vissa fall kan ställas helt utan

efterlevandeskydd, i vart fall om den avlidne föräldern

varit bosatt utanför EES-området eller i land med vilket

Sverige saknar konvention. Eftersom reglerna om barnpension

är samordnade med reglerna i lagen om bidragsförskott kan i

sådana fall inte heller utges bidragsförskott.

Såsom även framhållits i propositionen kan förslaget i

det enskilda fallet innebära att ett barn ställs helt utan

efterlevandeskydd. Utskottet anser ett en sådan konsekvens

av förslaget är otillfredsställande. Riksdagen bör därför

med bifall till motion Sf2 yrkande 2 som sin mening ge

regeringen till känna att en utredning bör ske av vilka

andra möjligheter som kan finnas att kompensera ett barn,

som inte kan få efterlevandepension när en förälder

avlider, för bortfallet av detta stöd till försörjningen.

Övergångsbestämmelser

De föreslagna reglerna om rätt till folkpension innebär

stora principiella förändringar av pensionssystemet.

Utformningen av övergångsbestämmelserna blir därför, som

framhålls i propositionen, av stor vikt. Detta är av

särskilt stor betydelse för dem som vid övergången till det

nya systemet redan uppbär pension eller kommer att

beviljas sådan kort tid därefter. Det är samtidigt av vikt

att reglerna får genomslagskraft inom en inte alltför

avlägsen framtid. Detta kommer att innebära att många

personer får en reducerad pension därför att de inte fullt

ut kan tillgodoräknas bosättningstid eller år med

ATP-poäng.

I propositionen framhålls att regler som rör folkpension

av administrativa skäl bör träda i kraft vid ett årsskifte.

De nya reglerna föreslås därför träda i kraft den 1 januari

1993 även om EES-avtalet träder i kraft först vid senare

tidpunkt.

I fråga om förmåner som hänför sig till tiden före

ikraftträdandet skall äldre bestämmelser gälla. De

pensioner som i december 1992 utges med oreducerat belopp

skall räknas om till fyrtiondedelar och därvid anses

grundade på en bosättningstid om 40 år. Även i de fall

ansökan om pension gjorts efter det bestämmelserna trätt i

kraft men pension utges för tid dessförinnan skall

pensionen räknas om till fyrtio fyrtiondedelar. Detta

gäller också i fråga om ålderspension till den som vid

ikraftträdandet gjort ett förtida uttag.

För den som fyllt 65 år senast i december 1992 och då

skulle ha rätt till oavkortad pension men väljer att skjuta

upp uttaget av pension gäller att pensionen skall anses

grundad på en bosättningstid av 40 år.

Som tidigare berörts föreslås i propositionen särskilda

övergångsbestämmelser vid beräkningen av bosättningstid för

den som är född år 1935 eller tidigare. Utskottet har ovan

föreslagit vissa utvidgningar av dessa bestämmelser.

Om ett dödsfall inträffar i december 1992 utges

efterlevandepension först i januari året därpå. För att

undvika att efterlevandepensionens storlek blir beroende av

om den avlidne vid dödsfallet uppbar pension eller inte

föreslås att tidpunkten för dödsfallet skall bli avgörande

för om efterlevandepensionen skall anses grundad på en

bosättningstid om 40 år. Detta skall även gälla änkepension

som utges med stöd av övergångsreglerna till

efterlevandepensionsreformen.

För den som vid ikraftträdandet uppbär partiell

förtidspension men därefter får sin arbetsförmåga

ytterligare nedsatt och därmed ökad förtidspension skall

någon ny beräkning av bosättningstid inte göras.

I de fall änkepension med stöd av övergångsreglerna till

efterlevandepensionsreformen kommer att beviljas efter

ikraftträdandet skall pensionen beräknas med tillämpning av

bosättningsregeln eller den ATP-anknutna beräkningsregeln.

För de kvinnor som är födda år 1944 eller tidigare

föreslås att om de har rätt till tilläggspension i form av

änkepension skall, om detta är förmånligare, denna grundas

på den avlidne makens faktiska och antagna ATP-år.

För en kvinna född år 1944 eller tidigare och som

omedelbart före den månad hon fyller 65 år uppburit

änkepension med stöd av övergångsreglerna föreslås att hon,

om detta är förmånligare, skall få ålderspension beräknad i

förhållande till den avlidne makens bosättningstid.

Detsamma skall gälla i fråga om ålderspension till

efterlevande kvinna som är 65 år eller äldre när maken

avlider och då uppburit änkepension eller haft rätt till

sådan pension om hon inte fyllt 65 år vid dödsfallet.

Enligt regler som gällde t.o.m. 1989 års utgång kunde

till ålders- och förtidspension utgå barntillägg för varje

barn under 16 år till försäkrad förälder. Rätt att uppbära

barntillägg vid bosättning utanför Sverige föreligger för

svenska medborgare enligt de tidigare reglerna, vilka

övergångsvis har fortsatt tillämpning för dem som hade rätt

till barntillägg i december 1989. För utländska medborgare

som bor i Sverige gäller numera samma kvalifikationsregler

för barntillägg som för folkpensioneringens huvudförmåner.

Vid bosättning utomlands är utländska medborgare inte

berättigade till barntillägg på grundval av AFL.

Eftersom barntillägget är knutet till en huvudförmån

kommer barntillägget enligt förslaget att utges på grundval

av det antal bosättningsår eller år med ATP-poäng som

ligger till grund för beräkningen av huvudförmånen. Om

barntillägget skall utges med viss andel av oavkortad

sådan, görs först avräkning av det oreducerade

barntillägget mot tilläggspension och utländsk pension och

därefter reduceras barntillägget.

Medelsanvisning

Genomförandekostnaderna för förslaget beräknas uppgå till

knappt 50 miljoner kronor. Den största enskilda kostnaden

-- ca 40 miljoner kronor -- avser försäkringskassornas

omräkning av pensionerna. Resterande kostnader avser

Riksförsäkringsverkets kostnader för information och för

utarbetande av utbildningsmaterial m.m.

I propositionen föreslår regeringen att på tilläggsbudget

för budgetåret 1992/93 till Riksförsäkringsverket skall

anvisas ett förslagsanslag på 6 500 000 kr och till

Allmänna försäkringskassor ett förslagsanslag på 40 000 000

kr.

Utskottet biträder förslaget.

Ny nordisk konvention om social trygghet

I propositionen föreslår regeringen att riksdagen

godkänner en den 15 juni 1992 undertecknad nordisk

konvention om social trygghet.

Den nu gällande konventionen av år 1981 reglerar

rättigheter och skyldigheter för personer som bor och

arbetar i Norden inom det sociala och det

socialförsäkringsrättsliga området. Huvudprincipen bakom

konventionen är att en medborgare i ett nordiskt land, som

bor eller arbetar i ett annat nordiskt land än hemlandet,

skall omfattas av det landets lagstiftning om social

trygghet på samma villkor som det landets medborgare. En

annan princip är att alla personer som bor i Norden skall

omfattas av lagstiftningen i det land där de är bosatta,

oavsett nationalitet. Alla avgifter erläggs där och

förmånerna utges i princip av bosättningslandet. Undantag

från bosättningsprincipen görs dock för bland andra s.k.

gränsgångare.

Genom EES-avtalet förpliktar sig de nordiska länderna att

tillämpa EG:s förordning nr 1408/71. Med den gällande

konventionen skulle detta enligt propositionen bl.a. få

till konsekvens att en pension som beviljats av ett

nordiskt land fortsatt skulle utges från detta land även

efter en senare flyttning till ett icke-nordiskt land inom

EES-området. Detta skulle gälla även om den nordiska

pensionen är beräknad i förhållande till bosättningstid i

ett annat nordiskt land. Ytterligare en anledning till att

den gällande konventionen inte bör bestå i oförändrad form,

framhålls det i propositionen, är att olika

samordningsregler skulle gälla på socialförsäkringsområdet

beroende på om den försäkrade omfattas av förordningen

eller inte. Förordningen nr 1408/71 omfattar endast

medborgarna inom EES-området medan den nordiska

konventionen i princip omfattar alla boende i Norden

oavsett medborgarskap. Dessa konsekvenser är de nordiska

länderna inte beredda att acceptera.

Den nya konventionens sakliga tillämpningsområde är

detsamma som tillämpningsområdet för förordningen nr

1408/71. Den personkrets som omfattas av konventionen är i

princip personer som inte omfattas av förordningen. Dessa

personer är i huvudsak de som är medborgare i länder

utanför EES och medborgare inom EES som inte faller in

under definitionen av begreppen anställd resp.

egenföretagare och inte heller är familjemedlemmar till en

sådan person.

Förslaget till ny konvention omfattar inte regler om

socialt bistånd, varför den nuvarande konventionens regler

om sådant bistånd och bidragsförskott fortsätter att gälla.

I propositionen anges att avsikten är att de nordiska

länderna längre fram skall sluta en särskild konvention om

socialt bistånd och sociala tjänster.

Enligt förslaget skall den som är bosatt i ett nordiskt

land omfattas av lagstiftningen i bosättningslandet dock

med det undantaget att för personer som förvärvsarbetar

skall den tillämpliga lagstiftningen bestämmas enligt

reglerna i förordning nr 1408/71. Därigenom utsträcker de

nordiska länderna sinsemellan tillämpningen av förordning

nr 1408/71 till personer som inte omfattas av EES-avtalet,

vilket är ett av huvudsyftena med den nya konventionen.

I den nya konventionen föreslås vidare omräkningsregler

för de nordiska medborgare som fått grundpension före

EES-avtalets och konventionens ikraftträdande. Sådan utges

för närvarande normalt endast från bosättningslandet. Vid

ikraftträdandet skall pensionen räknas om för de personer

som omfattas av förordning nr 1408/71 resp. den nordiska

konventionen. Detta innebär att varje land i vilket en

person arbetat eller varit bosatt fortsättningsvis står för

sin del av den sammanlagda pensionen. Dessa pensioner kan

därefter utges var som helst inom EES-området.

Omräkningsregeln har kombinerats med en garantiregel som

ser till att om de sammanlagda pensionsbeloppen efter

omräkning blir mindre än det hittills utgivna beloppet

skall ett tilläggsbelopp betalas av det land som enligt nu

gällande regler svarar för grundpensionen, dvs. normalt

bosättningslandet.

Den nya konventionen skall träda i kraft samma dag som

EES-avtalet träder i kraft för de nordiska länderna.

Utskottet har ingen erinran mot att riksdagen godkänner

den föreliggande konventionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande biståndsarbetare

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf1 yrkande 2,

2. beträffande pension vid uppehållstillstånd av

humanitära skäl

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf1 yrkande 1,

men. (v)

3. beträffande invandrares grundtrygghet

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Sf2

yrkande 1 och 1992/93:Sf3 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört om en utredning om problem

med ekonomin för invandrade pensionärer,

4. beträffande rätt till förtidspension för unga

personer

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört om unga invalider,

5. beträffande efterlevandeskyddet för barn

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf2 yrkande

2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

6. beträffande övergångsbestämmelser för äldre

personer

att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:7 och

motion 1992/93:Sf2 yrkande 3 antar punkt 4 av

övergångsbestämmelserna till propositionens förslag till

lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i

följande av utskottet föreslagna lydelse:

4. Vid tillämpning av de nya bestämmelserna i 5 kap. 5--9

och 13--15 §§ i fråga om folkpension i form av

ålderspension till den som är född år 1937 eller tidigare

och som är bosatt i Sverige sedan minst fem år, eller

såvitt avser den som är född år 1932 fyra år, den som är

född år 1931 tre år och den som är född år 1930 eller

tidigare två år, samt efter fyllda 16 år varit bosatt i

Sverige under sammanlagt minst tio år, skall som

bosättningstid enligt de nya bestämmelserna i 5 kap. 6 §

tillgodoräknas även tid varunder han varit bosatt i annat

land. Vad nu sagts skall dock inte gälla tid för vilken

rätt till pension grundad på bosättning i det andra landet

föreligger och sådan pension dessutom kan utbetalas till

den som är bosatt i Sverige,

7. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen antar

propositionens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring, i den mån förslaget inte berörts under moment

6, med den ändringen att 5 kap. 6 § skall ha följande som

Utskottets förslag betecknade lydelse:

5 kap.

6 §

Regeringens förslag Utskottets förslag

Som bosättningstid i Sverige tillgodoräknas

a) tid under vilken en person varit folkbokförd i

Sverige enligt folkbokföringslagen (1991:481); vid

flyttning till utlandet skall hänsyn dock inte tas till tid

efter utresan om personen enligt nämnda lag skall

avregistreras som utflyttad,

b) tid under vilken en här folkbokförd person före

tidpunkten för folkbokföringen oavbrutet vistats i

Sverige efter att ha ansökt om uppehållstillstånd enligt 1

kap. 4 § utlänningslagen (1989:529) eller motsvarande

föreskrift enligt äldre lag,

c) tid under vilken en svensk medborgare av svenska

kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett organ som

är knutet till ett sådant samfund eller en svensk ideell

organisation som bedriver biståndsverksamhet

varit sänd till ett annat land för arbete för

arbetsgivarens räkning;för tid efter år 1992 skall vad som

nu sägs gälla endast om utlandsvistelsen varat längst tre

år i följd,

d) tid under vilken en försäkrad haft inkomst av

anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete som avses

i 11 kap.,

e) tid före år 1993

under vilken en svensk

medborgare haft anställning

i ett annat land som grundat

rätt till svensk statligt

reglerad pension, dock inte

tid för vilken rätt till

pension grundad på

bosättning i det andra

landet föreligger om

sådan pension kan utbetalas

till den som är bosatt i

Sverige,

f) i den mån regeringen

så förordnar tid under

vilken en person som inte

fyllt 26 år bedriver

studier i annat land.

Som bosättningstid i Sverige tillgodoräknas även tid som

avses i 7 och 9 §§.

Regeringens förslag Utskottets förslag

Som bosättningstid i Som bosättningstid i

Sverige tillgodoräknas inte Sverige enligt första

tid då någon enligt stycket a) tillgodoräknas

förordnande av regeringen inte tid då någon enligt

med stöd av 1 kap. 3 § förordnande av regeringen

fjärde stycket inte skall med stöd av 1 kap. 3 §

anses bosatt i Sverige. fjärde stycket inte skall

anses bosatt i Sverige.

Vad som i första stycket sägs om folkbokföring enligt

folkbokföringslagen skall gälla också i fråga om

kyrkobokföring enligt lag som ersatts avfolkbokföringslagen

eller enligt motsvarande äldre författning.

Bestämmelsen i första Bestämmelsen i första

stycket c) gäller även stycket c) gäller även

medföljande make samt barn medföljande make samt barn

under 18 år till person som under 18 år till person som

där avses. Med make där avses.

likställs den som utan att

vara gift med den utsände

levt tillsammans med denne, om

de tidigare har varit gifta

eller gemensamt har eller har

haft barn.

Bestämmelserna i första

stycket d), såvitt

gäller tid före år

1993 för vilken den

försäkrade

tillgodoräknats

pensionspoäng enligt 11

kap., och första stycket e)

gäller även

medföljande make samt barn

under 18 år till person som

där avses. Som

bosättningstid

tillgodoräknas dock inte

tid för vilken maken eller

barnet har rätt till

pension grundad på

bosättningstid i det andra

landet om sådan pension kan

utbetalas till den som är

bosatt i Sverige.

Vid tillämpningen av

bestämmelserna i femte och

sjätte styckena skall med

make likställas den som

utan att vara gift med den

person som avses i första

stycket c), d) eller e) levt

tillsammans med denne, om de

tidigare har varit gifta eller

gemensamt har eller har haft

barn.

2. lag om ändring i lagen

(1969:205) om

pensionstillskott,

3. lag om ändring i lagen

(1990:773) om särskilt

pensionstillägg till

folkpension för

långvarig vård av sjukt

eller handikappat barn,

4. lag om ändring i lagen

(1962:392) om hustrutillägg

och kommunalt

bostadstillägg till

folkpension,

8. beträffande ny nordisk konvention

att riksdagen godkänner den nordiska konventionen om

social trygghet som undertecknats den 15 juni 1992,

9. beträffande medelsanvisning

att riksdagen på tilläggsbudget till statsbudgeten för

budgetåret 1992/93 dels till

Riksförsäkringsverket anvisar ett förslagsanslag på

6500000 kr,

dels till Allmänna försäkringskassor anvisar ett

förslagsanslag på 40000000 kr.

Stockholm den 24 november 1992

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Gullan Lindblad

I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Doris

Håvik (s), Margit Gennser (m), Birgitta Dahl (s), Sigge

Godin (fp), Börje Nilsson (s), Karin Israelsson (c), Lena

Öhrsvik (s), Hans Dau (m), Nils-Olof Gustafsson (s),

Pontus Wiklund (kds), Leif Bergdahl (nyd), Margareta

Israelsson (s), Gustaf von Essen (m) och Maud Björnemalm

(s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon

ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Berith

Eriksson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av

ärendet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Berith Eriksson (v) anför:

I propositionen föreslås att den som beviljats

uppehållstillstånd i Sverige som konventionsflykting och den

som efter år 1975 beviljats uppehållstillstånd som krigsvägrare

eller de facto-flykting, vid beräkning av pension enligt

bosättningsregeln, skall få beräkna hela eller viss del av

tiden i hemlandet eller annat land där de tillfälligt erhållit

en fristad som bosättningstid i Sverige.

För krigsvägrare och de facto-flyktingar gällde fram till

mitten av 1980-talet att grunden för uppehållstillstånd inte

alltid angavs av Invandrarverket. Särregleringen bör även gälla

för dessa grupper och i förekommande fall bör Invandrarverket i

efterhand ange på vilken grund de beviljats uppehållstillstånd.

De som har fått uppehållstillstånd på grund av politiskt

humanitära skäl omfattas inte av den föreslagna särregleringen.

Bland dessa finns stora grupper som låtit sig nöja med att få

ett uppehållstillstånd på sist nämnda grund, men som vid ett

överklagningsförfarande kunnat erhålla flyktingstatus och på så

sätt kommit att omfattas av de nu föreslagna reglerna. Nämnda

förhållanden kan även gälla de som fått uppehållstillstånd på

grund av den numera upphävda treterminersregeln. Även de nämda

grupperna bör därför omfattas av särregleringen, och regeringen

bör återkomma med förslag härom till riksdagen.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under

moment 2 borde ha hemställt:

2. beträffande pension vid uppehållstillstånd av humanitära

skäl

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf1 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.

I propositionen framlagt lagförslag