Bet. 1992/93:SfU5

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1992/93:SFU05

Socialavgifter

Innehåll

Propositionen

Motion

Utskottet

Hemställan

Bilaga 1

1992/93

SfU5

Propositionen

I proposition 1992/93:29 om vissa socialavgiftsfrågor har

regeringen (Socialdepartementet) föreslagit riksdagen att anta

de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1992:682) om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1992:683) om ändring i lagen

(1981:691) om socialavgifter.

Lagförslagen återfinns som bilaga 2 till betänkandet.

Utskottet har begärt Lagrådets yttrande över lagförslagen 2

och 3. Lagrådets yttrande har fogats som bilaga 1 till

betänkandet.

Motion

1992/93:Sf4 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen

avslår proposition 1992/93:29.

Utskottet

Folkpensionsavgiften

Enligt 19 kap. 3 § lagen om allmän försäkring finansieras

folkpensioneringen, förutom genom folkpensionsavgifter från

arbetsgivare och egenföretagare enligt lagen (1981:681) om

socialavgifter, av statsmedel om annat inte föreskrivits.

I propositionen framhålls att inför ett införlivande i

EES-avtalet av en ändring i förordning (EEG) nr 1408/71 har

frågan aktualiserats om hur olika folkpensionsförmåner

finansieras. Ett klargörande bör göras av vilka förmåner som är

avgiftsfinansierade. I propositionen föreslås därför att 19

kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) ges en ny

lydelse, varigenom klart framgår att folkpensionsavgiften

endast är avsedd för finansiering av ålders-, förtids- och

efterlevandepensioner från folkpensioneringen och att de

särskilda folkpensionsförmånerna finansieras av statsmedel.

I motion 1992/93:Sf4 av Sten Söderberg (-) hemställer

motionären om avslag på propositionen.

Utskottet har ingen erinran mot propositionens förslag i

denna del och avstyrker bifall till motion 1992/93:Sf4 i

motsvarande del.

Socialavgifter och vinstandelsmedel

För åren 1988--1991 var en arbetsgivare skyldig att erlägga

arbetsgivaravgifter i form av andra avgifter än

sjukförsäkringsavgift och arbetsskadeavgift för de bidrag som

arbetsgivaren lämnade till en vinstandelsstiftelse. Det värde

av andelen i stiftelsen som genom bidraget tillgodofördes en

försäkrad grundade rätt till allmän tilläggspension (ATP) men

däremot inte -- i överensstämmelse med den motsvarande

avgiftsfriheten -- till sjukförsäkrings- och

arbetsskadeförmåner. Detta motiverades med svårigheter att ta

med andelen vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst,

eftersom denna inkomst bygger på en förväntad framtida inkomst

och det inte gick att på förhand uppskatta vinstandelens

storlek. Uttryckliga bestämmelser om den begränsade

avgiftsplikten och rätten till ATP på förmånens värde fanns

intagna i 2 kap. 3 § socialavgiftslagen och i 11 kap. 2 §

första stycket dåvarande o) AFL.

Genom skattereformen (prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30,

rskr. 1989/90:356 samt prop. 1990/91:54, bet. 1990/91:SkU10,

rskr. 1990/91:106) blev i princip alla inkomster som skulle tas

upp till beskattning under inkomst av tjänst också

förmånsgrundande inom den allmänna försäkringen och därigenom

avgiftspliktiga enligt socialavgiftslagen. Sålunda blev bl.a.

ersättningar för utfört arbete i annan form än pension

förmånsgrundande inom den allmänna försäkringen och

avgiftspliktiga, även om mottagaren inte är anställd hos den

som utger ersättningen. Detta kom till uttryck genom en ändring

i bl.a. andra stycket i 3 kap. 2 § AFL och en hänvisning till

detta lagrum i 2 kap. 3 § socialavgiftslagen. I proposition 110

(s. 377) togs frågan om behandlingen i avgiftshänseende av

bidrag till vinstandelsstiftelser upp särskilt. Därvid

erinrades om att bidraget var att likställa med lön och också

pensionsgrundande för arbetstagaren. Med hänsyn därtill borde

av likformighetsskäl fulla avgifter tas ut på ett sådant

bidrag. Däremot berördes i detta sammanhang inte frågan om

bidraget skulle grunda rätt även till sjukförsäkrings- och

arbetsskadeförmåner. Några bestämmelser som motsvarade de som

gällde för beräkning av pensionsgrundande inkomst föreslogs

inte heller.

Utskottet, som yttrade sig till skatteutskottet över bl.a.

den utvidgade avgiftsplikten för bidrag till

vinstandelsstiftelser (1989/90:SfU4y), anförde i denna del att

med hänsyn till den likformighet mellan beskattningen av lön

och uttag av arbetsgivaravgifter som eftersträvades i

propositionen kunde utskottet biträda förslaget om att samtliga

arbetsgivaravgifter skulle tas ut på bidragen.

För att stimulera det sparande som vinstandelssystem i

företag innebär föreslogs i proposition 1991/92:60 att

socialavgifter inte skulle tas ut på bidrag som en arbetsgivare

erlade den 1 januari 1992 eller senare till en

vinstandelsstiftelse och att pensionsförmåner inte heller

skulle beräknas på värdet av bidraget. Detta kom till uttryck

genom att bestämmelserna i 2 kap. 3 § socialavgiftslagen och 11

kap. 2 § AFL om avgiftsplikt för bidrag till

vinstandelsstiftelse och rätt till pensionsgrundande inkomst på

värdet av arbetstagarens andel i stiftelsen togs bort. I

propositionen framhölls uttryckligen att socialavgifter inte

borde tas ut vare sig när medlen lämnades till stiftelsen eller

när de anställda eller tidigare anställda erhåller sin andel

från stiftelsen. Propositionen godkändes av riksdagen på

förslag av skatteutskottet (1991/92:SkU10).

Enligt den förevarande propositionen har problem uppkommit i

rättstillämpningen när det gäller att avgöra om en ersättning

från vinstandelsstiftelse till en anställd eller tidigare

anställd är avgifts- och förmånsgrundande. För att lösa dessa

problem föreslås att 3 kap. 2 § och 11 kap. 2 § AFL samt 2 kap.

4 § lagen om socialavgifter ändras, så att det klart framgår

att ersättningar från en vinstandelsstiftelse varken skall vara

förmånsgrundande eller avgiftspliktiga. Som förutsättning för

avgiftsfrihet bör enligt propositionen gälla att de bidrag som

arbetsgivaren lämnar till stiftelsen är avsedda att tillkomma

en betydande del av de anställda och på likartade villkor.

Detta skall enligt propositionen innebära att minst cirka en

tredjedel av personalen omfattas av vinstandelssystemet och

att ersättningen lämnas till dessa anställda efter enhetliga

principer. Avgiftsfrihet skall enligt propositionen inte medges

för ersättningar som lämnas till delägare i ett fåmansföretag

eller fåmansägt handelsbolag eller till företagsledare i ett

sådant företag om denne har ett väsentligt inflytande i

företaget. Avgiftsfrihet bör inte heller avse ersättningar som

lämnas till närstående till sådan företagsledare eller

delägare.

De föreslagna bestämmelserna skall också bli tillämpliga vid

uttag av särskild löneskatt på förvärvsinkomster.

Enligt propositionen skall den närmare avgränsningen av vilka

ersättningar från vinstandelsstiftelser som inte skall vara

avgifts- och förmånsgrundande gälla ersättningar som lämnas

fr.o.m. den 1 januari 1993. Enligt ikraftträdandebestämmelserna

skall inte heller ersättningar som lämnats från

vinstandelsstiftelser under år 1992 vara förmåns- eller

avgiftsgrundande. I ikraftträdandebestämmelserna har vidare

angetts att, om de särskilda villkoren inte är uppfyllda,

stiftelsen inte skall vara skyldig att erlägga

arbetsgivaravgifter på ersättningar, om arbetsgivaren redan har

erlagt arbetsgivaravgifter på motsvarande belopp i samband med

bidrag till stiftelsen enligt de lagregler som gällde till

utgången av år 1991.

I motion 1992/93:Sf4 av Sten Söderberg (-) yrkas avslag på

propositionen även i denna del med hänvisning till att

förslaget har påtagliga brister.

Utskottet har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över

propositionen i denna del.

Lagrådet anför inledningsvis att utgångspunkten för den

föreslagna lagändringen i 3 kap. 2 § AFL är att en utvidgning

av andra styckets tillämpningsområde som genomfördes i samband

med 1990 års skattereform fått till följd att belopp som

fr.o.m. den 1 januari 1991 betalas ut från en

vinstandelsstiftelse i princip skall räknas som

sjukpenninggrundande inkomst. Avsikten med det föreslagna

tillägget anges sålunda vara, anför Lagrådet, att den

försäkrades sjukpenninggrundande inkomst -- och därmed

arbetsgivarens avgiftsunderlag -- skall reduceras i förhållande

till vad tidigare gällt. Enligt Lagrådets mening kan det på

goda grunder sättas i fråga om de under år 1990 beslutade

ändringarna i 3 kap. 2 § andra stycket verkligen lett till den

i den remitterade propositionen antagna utvidgningen av

tillämpningsområdet. Lagrådet konstaterar att det framstår som

osäkert om de i propositionen tillagda meningarna i 3 kap. 2§

andra stycket i realiteten innebär en minskning av underlaget

för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst och för

arbetsgivaravgifter. Enligt Lagrådets uppfattning finns det

anledning att ta hänsyn till denna osäkerhet i rättsläget vid

utformningen av ikraftträdandebestämmelserna. Lagrådet har

därför förordat att punkt 2 av ikraftträdandebestämmelserna

utformas på ett sådant sätt att alla ersättningar från en

vinstandelsstiftelse som utbetalas före ingången av år 1993 och

som inte avser arbete för stiftelsens räkning undantas vid

beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst och därmed också

från arbetsgivaravgifter. Lagrådet förordar också att punkt 3

av ikraftträdandebestämmelserna preciseras i vad avser

uttrycket "som motsvarar bidrag", eftersom det inte kan utläsas

av lagtexten och inte heller framgår av propositionen i övrigt

vad som menas med detta uttryck. Lagrådet anser också att skäl

kan anföras för att ta in de i punkt 3 föreslagna

ikraftträdandebestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket.

Lagrådet föreslår också en justering av texten till punkt 15

i 2 kap. 4 § förslaget till lag om ändring i lagen (1992:683)

om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter för att

klargöra att endast de i 3 kap. 2 § andra stycket AFL angivna

kvalificerade skälen skall leda till att ersättning från en

vinstandelsstiftelse befrias från socialavgifter. Vidare bör

den föreslagna andra meningen i ikraftträdandebestämmelserna,

som innebär att avgifter inte skall utgå på sådana ersättningar

från vinstandelsstiftelse som utbetalats under år 1992,

återfinnas i punkt 15. Punkt 15 bör enligt Lagrådet utformas så

att i denna också anges att ersättningar som utbetalats från en

vinstandelsstiftelse före den 1 januari 1992 i princip skall

vara undantagna från avgifter.

Även utskottet har funnit det tveksamt om det vid

tillämpningen av nu gällande regler finns någon grund för att

avgiftsbelägga ersättningar från vinstandelsstiftelser och även

beräkna sjukförsäkrings-, arbetsskade- och pensionsförmåner på

dessa. Tvärtom tyder lagstiftningens förarbeten på att detta

inte varit avsikten. På grund av den osäkerhet härom som

uppenbarligen finns på myndighetsnivå anser utskottet dock att

eventuella oklarheter i lagstiftningen bör undanröjas genom att

en ny lagstiftning som bygger på propositionens förslag antas

av riksdagen. Det finns vid utformningen av de nya lagreglerna

goda skäl för att -- som Lagrådet föreslagit -- ta hänsyn till

att rättsläget är oklart och därför utforma de nya

bestämmelserna så att de även omfattar år 1991 och att detta

framgår av huvudbestämmelserna som även skall omfatta år 1992.

Även i övrigt ansluter sig utskottet till de ändringar och

förtydliganden i lagförslagen som Lagrådet föreslagit.

Avgiftsfriheten för såväl bidrag till som ersättningar från

vinstandelsstiftelser innebär ett avsevärt undantag från vad

som eljest gäller om skyldighet att erlägga socialavgifter.

Utskottet vill erinra om att när socialavgifterna för bidrag

till sådana stiftelser togs bort innebar detta minskade årliga

avgiftsintäkter med ca 100 miljoner kronor. Avsikten med

undantaget från avgiftsplikt för vinstandelsmedel är att

stimulera de anställda i det privata näringslivet till ett

långsiktigt och brett sparande och att sprida ägandet och

inflytandet i företagen. Det är då enligt utskottets mening

naturligt att ifrågasätta det rimliga i att den krets inom

vilken ägandet och inflytandet är mest koncentrerat också skall

omfattas av ett sådant undantag från avgiftsplikten. Utskottet

delar mot denna bakgrund regeringens bedömning att

avgiftsfrihet för ersättningar som lämnas efter ingången av år

1993 inte bör medges för en avgränsad krets av delägare och

företagsledare i ett fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag

och deras närstående.

Lagrådet har ansett att ett klargörande behövs av vad som --

när i princip avgiftspliktiga ersättningar utges till den

nämnda kretsen -- skall anses motsvara bidrag som redan

avgiftsbelagts enligt de regler som gällde under åren

1988--1991. Utskottet finner det problematiskt att på ett

enkelt sätt göra ett sådant klargörande med hänsyn till de

skilda regler om avgiftsplikt och icke avgiftsplikt för lämnade

bidrag som funnits genom åren och som fortsättningsvis kommer

att finnas mellan olika kategorier berättigade till

ersättningen. Reglerna för beräkning och utbetalning av

ersättningar skiljer sig också mellan

vinstandelsstiftelserna. Enligt utskottets mening måste det

ankomma på den som är avgiftspliktig, men önskar

avgiftsbefrielse till följd av att ersättningen inkl.

avkastningen på bidraget kan härledas till ett bidrag inkl.

avkastning som redan avgiftsbelagts, att förete utredning om i

vilken utsträckning ersättningen kan undantas från

avgiftsplikt.

Utskottet avstyrker bifall till motion 1992/93:Sf4 i den mån

den inte kan anses tillgodosedd med de ändringar i de framlagda

lagförslagen som utskottet på förslag av Lagrådet vidtar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande folkpensionsavgiften

att riksdagen med bifall till proposition

1992/93:29 och med avslag på motion

1992/93:Sf4 i denna del antar det i

propositionen framlagda förslaget till lag

om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring,

2. beträffande socialavgifter och vinstandelsmedel

att riksdagen med anledning av

proposition 1992/93:29 och motion

1992/93:Sf4 i denna del antar

dels det i propositionen framlagda förslaget till

lag om ändring i lagen (1992:682) om

ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring med den ändringen

beträffande 3kap. 2§

att den första av de tre nya meningar

som fogats till paragrafens andra stycke

skall ha följande lydelse:

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av

anställning bortses även från ersättning

från en stiftelse som har till väsentligt

ändamål att tillgodose ekonomiska intressen

hos dem som är eller har varit anställda

hos en arbetsgivare som lämnat bidrag till

stiftelsen (vinstandelsstiftelse), om

ersättningen avser en sådan anställd och

inte utgör ersättning för arbete för

stiftelsens räkning.

och att till andra stycket, efter de

tre nya meningarna, skall fogas ytterligare

en ny mening av följande lydelse:

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av

anställning skall alltid bortses från

ersättning från en vinstandelsstiftelse som

härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat

under åren 1988--1991.

beträffande ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna att bestämmelsen i

p.3 utgår och ersätts av bestämmelsen i

p.4 samt att p.2 erhåller följande

lydelse:

2. Bestämmelserna om vinstandelsstiftelse i 3kap. 2§

andra stycket tillämpas dock för tid före

år 1993 utom såvitt avser föreskrifterna i

de tre sista meningarna.

dels det i propositionen framlagda förslaget till

lag om ändring i lagen (1992:683) om

ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter med den ändringen

beträffande 2kap. 4§

att p.15 i första stycket erhåller

följande lydelse:

15. före utgången av år 1992 utbetalade ersättningar

från en vinstandelsstiftelse, som avses i

3kap. 2§ andra stycket lagen om allmän

försäkring, till den del de inte utgör

ersättning för arbete för stiftelsens

räkning,

att en ny p.16 i första stycket erhåller följande

lydelse:

16. sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse från

vilken enligt de fyra sista meningarna i

3kap. 2§ andra stycket lagen om allmän

försäkring skall bortses vid beräkning av

sjukpenninggrundande inkomst.

och att tredje stycket i lagrummet behålls enligt

nuvarande lydelse,

beträffande ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna att dessa erhåller

följande lydelse:

Denna lag träder i kraft såvitt avser 2 kap. 4 § första

stycket 15 och 16 den 1 januari 1993. I

övrigt träder lagen i kraft den 1 april

1993, varvid äldre bestämmelser fortfarande

skall tillämpas i fråga om avgifter som

avser tid före ikraftträdandet.

Stockholm den 9 december 1992

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Gullan Lindblad

I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Doris Håvik

(s), Margit Gennser (m), Birgitta Dahl (s),

Börje Nilsson (s), Karin Israelsson (c),

Hans Dau (m), Nils-Olof Gustafsson (s),

Leif Bergdahl (nyd), Pontus Wiklund (kds),

Margareta Israelsson (s), Gustaf von Essen

(m), Widar Andersson (s) och Märtha Gårdestig (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

LAGRÅDET

Bilaga 1

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-12-08

Närvarande: justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig

von Bahr, justitierådet Inger Nyström.

Enligt protokoll vid sammanträde den 4 december 1992 har

riksdagens socialförsäkringsutskott beslutat inhämta lagrådets

yttrande över i proposition 1992/93:29 framlagda förslag till

2) lag om ändring i lagen (1992:682) om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring,

3) lag om ändring i lagen (1992:683) om ändring i lagen

(1981:691) om socialavgifter.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av departementsrådet

Karin Laan.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:682) om ändring i

lagen (1962:381) om allmän försäkring

Den föreslagna ändringen i 3 kap. 2 § består i att tre

meningar lagts till i slutet av paragrafens andra stycke. I den

första tillagda meningen anges att ersättning från en

vinstandelsstiftelse inte skall medräknas i den

sjukpenninggrundande inkomsten om ersättningen tillfaller en

anställd eller en tidigare anställd hos den arbetsgivare som

lämnat bidrag till stiftelsen och utgör annat än ersättning för

arbete för stiftelsens räkning. De därpå följande meningarna

innehåller två undantag från den angivna huvudregeln.

Ersättning från en vinstandelsstiftelse skall sålunda beaktas

vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten dels om

arbetsgivarens bidrag till stiftelsen inte uppfyller vissa krav

beträffande bundenhet och fördelning mellan de anställda, dels

i vissa fall om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett

fåmansägt handelsbolag.

Utgångspunkten för den föreslagna lagändringen är att en

utvidgning av andra styckets tillämpningsområde som genomfördes

i samband med 1990 års skattereform (SFS 1990:657 och 1428)

fått till följd att belopp som fr.o.m. den 1 januari 1991

betalas ut från en vinstandelsstiftelse i princip skall räknas

som sjukpenninggrundande inkomst. Avsikten med det föreslagna

tillägget anges sålunda vara att den försäkrades

sjukpenninggrundande inkomst -- och därmed arbetsgivarens

avgiftsunderlag -- skall reduceras i förhållande till vad som

tidigare gällt.

Enligt lagrådets mening kan det på goda grunder sättas i

fråga om de under år 1990 beslutade ändringarna i 3 kap. 2 §

andra stycket verkligen lett till den i den remitterade

propositionen antagna utvidgningen av tillämpningsområdet.

Mot en sådan tolkning talar bl.a. det förhållandet att den

fr.o.m. år 1988 införda skyldigheten för arbetsgivare att

erlägga arbetsgivaravgifter för bidrag som lämnats till en

vinstandelsstiftelse gällde ända till utgången av år 1991. Att

domstolarna utan stöd av tydlig lagtext skulle påföra

arbetsgivaravgifter vid både inbetalning till och utbetalning

från en vinstandelsstiftelse förefaller knappast sannolikt.

Lagrådet nödgas därför konstatera att det framstår som osäkert

om de nu tillagda meningarna i 3 kap. 2 § andra stycket i

realiteten innebär en minskning av underlaget för beräkning av

sjukpenninggrundande inkomst och för arbetsgivaravgifter.

Enligt lagrådets uppfattning finns det anledning att ta

hänsyn till denna osäkerhet i rättsläget vid utformningen av

ikraftträdandebestämmelserna. I punkt 2 av dessa bestämmelser

föreslås att den första tillagda meningen i 3 kap. 2 § andra

stycket -- ersättning från en vinstandelsstiftelse utgör i

princip inte sjukpenninggrundande inkomst -- skall tillämpas

fr.o.m. den 1 januari 1992. De i styckets sista två meningar

föreskrivna undantagen från denna huvudregel skall däremot

tillämpas först fr.o.m. den 1 januari 1993.

Lagrådet har i och för sig inget att erinra mot att en

uttrycklig regel införs om att belopp som betalas ut från en

vinstandelsstiftelse under år 1992 i princip inte skall

inräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten. Frågan är

emellertid vad som gäller beträffande belopp som betalats ut

från en vinstandelsstiftelse under år 1991. Med den i

propositionen redovisade uppfattningen av rättsläget synes en

sådan betalning böra medföra en höjning av den försäkrades

sjukpenninggrundande inkomst. En sådan konsekvens synes inte

vara åsyftad. Lagrådet förordar därför att punkt 2 av

ikraftträdandebestämmelserna utformas på sådant sätt att alla

ersättningar från en vinstandelsstiftelse som utbetalats före

ingången av år 1993 och som inte avser arbete för stiftelsens

räkning undantas vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst

(och därmed också från arbetsgivaravgifter).

Syftet med den i punkt 3 av ikraftträdandebestämmelserna

föreslagna regeln är i första hand att förhindra att ersättning

från en vinstandelsstiftelse till en anställd eller tidigare

anställd träffas av arbetsgivaravgift trots att sådan avgift

erlagts i samband med att arbetsgivaren lämnat bidrag till

stiftelsen. Ett dubbelt avgiftsuttag av detta slag skulle kunna

uppkomma exempelvis om ett fåmansföretag betalat ett bidrag

till stiftelsen någon av åren 1988--1991 och ersättning från

stiftelsen år 1993 eller senare betalas ut till företagets

företagsledare.

Lagrådet har förståelse för att en bestämmelse med nyss

angiven innebörd behövs. Skäl kan dock anföras för att

bestämmelsen bör tas in i 3 kap. 2 § i stället för som en

övergångsbestämmelse. Oavsett placeringen synes bestämmelsens

utformning kunna ge upphov till tillämpningssvårigheter. Enligt

sin lydelse skall de två sista meningarna i 3 kap. 2 § andra

stycket inte tillämpas på ersättning från en

vinstandelsstiftelse som motsvarar bidrag för vilka

arbetsgivaren erlagt arbetsgivaravgifter. Vad som avses med

uttrycket "som motsvarar bidrag" kan inte utläsas av lagtexten

och framgår inte heller av propositionen i övrigt. En möjlig

tolkning är att bestämmelsen kan åberopas på utbetalningar som

sammanlagt avser ett lika stort belopp som det eller de bidrag

som utlöst arbetsgivarens avgiftsskyldighet. Bestämmelsen kan

också tolkas på det sättet att sådana utbetalningar från en

stiftelse som härrör från ett avgiftspliktigt bidrag inte skall

föranleda avgiftsskyldighet även om betalningarna till följd av

värdestegring eller sparad avkastning avser ett väsentligt

större belopp än det ursprungliga bidraget. Vilken metod som än

anses böra komma till användning kan det vidare bli nödvändigt

att ta ställning till om en vinstandelsstiftelse, som enligt

sina stadgar skall betala ut ersättningar till personer såväl

inom som utom den "förbjudna" kretsen och som innehar både

avgiftsbelagda och avgiftsfria bidrag, fritt kan välja vilka

tillgångar som skall hänföras till de olika personkretsarna.

Lagrådets slutsats är att punkt 3 av

ikraftträdandebestämmelserna bör preciseras i nu angivna

hänseenden.

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:683) om ändring i

lagen (1981:691) om socialavgifter

I 2 kap. 4 § anges från vilka slag av ersättningar och

intäkter som skall bortses vid bestämmande av underlaget för

socialavgifter. Som ny punkt 15 föreslås att sådan ersättning

från en vinstandelsstiftelse som avses i 3 kap. 2 § andra

stycket lagen om allmän försäkring och från vilken skall

bortses vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall

vara undantagen från underlaget.

Angående bakgrunden till och innebörden av den föreslagna

lagändringen hänvisar lagrådet till vad som anförts om

ändringar i lagen om allmän försäkring. I praktiken innebär den

föreslagna punkt 15 sannolikt en utvidgning av underlaget för

arbetsgivaravgifter. Mot den föreslagna formuleringen kan

vidare riktas viss anmärkning. Denna torde ge ett inte avsett

utrymme att, vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst,

bortse även från sådan ersättning som på allmänna grunder, som

beloppstaket på sju och ett halvt basbelopp, inte skall räknas

med. För att klargöra att endast de i 3 kap. 2 § andra stycket

lagen om allmän försäkring angivna kvalificerade skälen skall

leda till att ersättning från en vinstandelsstiftelse befrias

från socialavgifter bör en justering av texten ske.

I den föreslagna andra meningen i

ikraftträdandebestämmelserna anges att den föreslagna punkt 15

skall tillämpas på avgifter som avser tid från och med den 1

januari 1992. Detta innebär, att avgifter inte skall utgå på

sådana ersättningar från vinstandelsstiftelse, som utbetalats

under 1992. Bestämmelsen har således ett materiellt innehåll

och bör på grund härav återfinnas i själva lagbestämmelsen. Med

hänsyn till vad tidigare anförts bör enligt lagrådets mening i

lagtexten också anges att ersättningar som utbetalats från en

vinstandelsstiftelse före den 1 januari 1992 i princip skall

vara undantagna från avgifter.

Lagrådet får med hänsyn till det anförda föreslå, att vad som

behandlats i ikraftträdandebestämmelsens andra mening tas in i

punkt 15 och att den föreslagna punkt 15 i stället blir punkt

16 enligt följande:

"15. före utgången av år 1992 utbetalade ersättningar från en

vinstandelsstiftelse, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket

lagen om allmän försäkring, till den del de inte utgör

ersättning för arbete för stiftelsens räkning,

16. sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse från vilken

enligt de tre sista meningarna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen

om allmän försäkring skall bortses vid beräkning av

sjukpenninggrundande inkomst."

Ikraftträdandebestämmelserna bör med den nu föreslagna

lösningen ges följande lydelse:

"Denna lag träder i kraft såvitt avser 2 kap. 4 § första

stycket 15 och 16 den 1 januari 1993. I övrigt träder lagen i

kraft den 1 april 1993, varvid äldre bestämmelser fortfarande

skall tillämpas i fråga om avgifter som avser tid före

ikraftträdandet."

I propositionen framlagt lagförslag

Bilaga 2