Bet. 1992/93:SfU7

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1992/93:SFU07

Invandrar- och flyktingpolitiken

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen m.m.

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga

Innehållsförteckning

1992/93

SfU7

ELFTE HUVUDTITELN

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande dels regeringens

skrivelse 1992/93:157 om invandrar- och flyktingpolitiken, dels

Riksdagens revisorers förslag 1992/93:RR2 angående

invandrarpolitikens inriktning och resultat, dels förslag i

proposition 1992/93:100 (bilaga 12, Kulturdepartementet) till

anslagsberäkning för budgetåret 1993/94 under litt. D Invandring

m.m., och dels motioner väckta med anledning av skrivelsen och

revisorernas förslag samt under den allmänna motionstiden med

anknytning till de olika anslagen.

Riksdagens revisorers förslag har tyngdpunkten på kommunernas

mottagning av flyktingar och på hur man lyckats i strävan att

integrera invandrarna på arbetsmarknaden. Därutöver behandlas

ett antal frågor som hänger samman med integrationen i vid

mening, bl.a. svenskundervisningen. Revisorerna föreslår att en

genomgripande översyn görs av hela invandrarpolitiken. De

ifrågasätter vidare om man på central nivå har tillräckliga

kunskaper om hur bidragen utnyttjas och anser att det ankommer

på regeringen och Invandrarverket att följa upp och analysera de

resultat som uppnås på lokal nivå, bidra till utveckling av

strategi och arbetsformer samt i övrigt utöva den tillsyn som

kan anses påkallad. Resultaten av analys- och

uppföljningsverksamheten bör enligt revisorerna delges riksdagen

i lämplig form. De betonar vidare vikten av att

arbetsmarknadsfrågorna ges en central roll både i utformningen

och i genomförandet av invandrarpolitiken. Revisorerna föreslår

att regeringen skyndsamt för riksdagen skall redovisa

erfarenheterna av den reformerade undervisningen i svenska för

invandrare. De ifrågasätter också det lämpliga i att betala ut

fullt statsbidrag till en kommun för flyktingmottagningen redan

när flyktingen vistats sex månader i kommunen.

Utskottet tillstyrker bifall till revisorernas förslag i vad

det avser en redovisning av erfarenheterna av

sfi-undervisningen. Förslaget i övriga delar anser utskottet

tillgodosett genom att regeringen i januari 1993 beslutat

tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppgift att se över

bl.a. invandrarpolitiken. Den parlamentariska kommittén skall

även se över invandrings- och flyktingpolitiken, och utskottet

avstyrker med hänvisning till kommitténs arbete bifall till en

rad motioner som avser såväl invandrings- och flyktingpolitiken

som invandrarpolitiken.

Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag i

budgetpropositionen och avstyrker bifall till samtliga

motionsyrkanden i denna del.

Till betänkandet har fogats 21 reservationer, sex särskilda

yttranden och en meningsyttring.

Propositionen m.m.

Proposition 1992/93:100

Regeringen (Kulturdepartementet) har i proposition

1992/93:100, bilaga 12 under littera D, föreslagit riksdagen

1. att godkänna vad i propositionen förordats om avgift för

uppläggning av lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. och

om slopad räntebefrielse för sådana lån,

2. att till (D 1) Statens invandrarverk för budgetåret

1993/94 anvisa ett ramanslag på 613888000 kr,

3. att till (D 2) Förläggningskostnader m.m. för budgetåret

1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 6407000000 kr,

4. att till (D 3) Åtgärder för invandrare för budgetåret

1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 20926000 kr,

5. att till (D 4) Överföring av och andra åtgärder för

flyktingar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag

på 269960000 kr,

6. att godkänna vad i propositionen anförts om regeländringar

för sjukvårdsersättningar,

7. att till (D 5) Ersättning till kommunerna för åtgärder för

flyktingar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag

på 4295000000 kr,

8. att till (D 6) Statsbidrag till Stiftelsen

Invandrartidningen för budgetåret 1993/94 anvisa ett

reservationsanslag på 15589000 kr,

9. att till (D 7) Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m.

för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 3829000 kr,

10. att till (D 8) Lån till hemutrustning för flyktingar

m.fl. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på

92264000 kr,

11. att till (D 9) Utlänningsnämnden för budgetåret 1993/94

anvisa ett ramanslag på 51550000 kr,

12. att till (D 10) Internationell samverkan inom ramen för

flykting- och migrationspolitiken m.m. för budgetåret 1993/94

anvisa ett reservationsanslag på 2000000 kr,

13. att till (D 11) Åtgärder mot främlingsfientlighet och

rasism för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på

10000000 kr.

Skrivelse 1992/93:157

Regeringen (Kulturdepartementet) har i skrivelse 1992/93:157

om invandrar- och flyktingpolitiken berett riksdagen tillfälle

att ta del av vad i propositionen anförts om invandrar- och

flyktingpolitiken.

Förslag 1992/93:RR2

Riksdagens revisorer har i förslag 1992/93:RR2 angående

invandrarpolitikens inriktning och resultat föreslagit riksdagen

1. att hos regeringen begära en genomgripande översyn av hela

invandrarpolitiken,

2. att av regeringen begära att en redovisning skyndsamt görs

av erfarenheterna av den reformerade undervisningen i svenska

för invandrare i enlighet med vad revisorerna anfört,

3. att ge regeringen till känna vad revisorerna anfört

angående

utbetalning av schablonersättningen,

uppföljning och utvärdering av invandrarpolitiken,

myndigheternas skyldighet att vidta åtgärder för invandrare

och flyktingar samt

invandrarna på arbetsmarknaden.

Utbildningsutskottet har beretts tillfälle att yttra sig över

revisorernas förslag jämte motioner i de delar förslaget och

motionerna avser undervisning i svenska för invandrare,

hemspråksundervisning och svenska som andra språk. Yttrandet är

fogat till betänkandet som bilaga.

Motionerna

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1992/93

1992/93:Sf604 av Birger Andersson och Sven-Olof Petersson (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kartläggning av tillgängliga

försvarsförläggningar m.fl. lämpliga lokaler för användning som

flyktingförläggningar.

1992/93:Sf605 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

antalet kvinnor i Sverige från Bosnien-Hercegovina och Kroatien

kartläggs,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

hälsoundersökningar vid invandrarslussar och förläggningar även

omfattar gynekologisk undersökning på kvinnor och flickor från

det forna Jugoslavien,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

särskilda team med bl.a. läkare och psykologer bör inrättas för

att hjälpa de kvinnor och barn som utsatts för framför allt

systematiserade våldtäkter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

flyktingar från framför allt Bosnien-Hercegovina och Kroatien

bör erbjudas kvinnliga tolkar av icke serbisk börd.

1992/93:Sf606 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en förändrad svensk asylpolitik.

1992/93:Sf608 av Leif Carlson och Maud Ekendahl (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en skyndsam förändring i 2 kap. 4 §

utlänningslagen.

1992/93:Sf609 av Håkan Holmberg (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om förtroendeläkarnas roll.

1992/93:Sf610 av Björn Kaaling m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att den parlamentariska kommitté

som skall se över invandrarpolitiken utreder frågan om

ansvarsförhållandet mellan staten och kommunen vad gäller

anhöriginvandringen.

1992/93:Sf611 av Per-Richard Molén (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om Invandrarverkets regionala organisation.

1992/93:Sf613 av Sten Östlund m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett särskilt konjunkturbetingat

statsbidrag för flyktingmottagande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

vad i motionen anförts bör beaktas av arbetsgruppen för översyn

av ersättningar till kommunerna.

1992/93:Sf615 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att de medel som finns på anslaget Åtgärder

mot främlingsfientlighet och rasism bör ställas till

studieförbundens förfogande och fördelas av Folkbildningsrådet.

1992/93:Sf619 av Lars Moquist och Peter Kling (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att omedelbart skapa förutsättningar för

direktavvisning av personer som kommer till Sverige illegalt.

1992/93:Sf621 av Maj-Lis Lööw och Georg Andersson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en flyktingkvot på 2000 per budgetår.

1992/93:Sf623 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om praktisk yrkesorientering för asylsökande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om praktisk yrkesorientering och utbildning

riktad till flyktingar som avser att återvända till sitt

hemland.

1992/93:Sf625 av Gustaf von Essen (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att kartlägga omfattningen av utvecklingsstörda flyktingbarns

behov samt att för riksdagen förelägga förslag till åtgärder.

1992/93:Sf626 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en aktiv flykting- och

immigrationspolitik, 2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om internationellt

samarbete,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om biståndets roll i flyktingpolitiken,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det multilaterala flyktingarbetet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om flyktingar som inte omfattas av

Genèvekonventionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbetskraftsinvandring,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om anhöriginvandring,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om flyktingkvoten,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om medel till Statens invandrarverk,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om medel till Utlänningsnämnden,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om minskning av förläggningsanslaget.

1992/93:Sf628 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) vari

yrkas

1. att riksdagen till Statens invandrarverk för budgetåret

1993/94 anvisar 550000000 kr,

2. att riksdagen till Förläggningskostnader m.m. för

budgetåret 1993/94 anvisar 3300000000 kr,

3. att riksdagen till Åtgärder för invandrare för budgetåret

1993/94 anvisar 15000000 kr,

4. att riksdagen till Ersättning till kommunerna för åtgärder

för flyktingar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar 1

700000000 kr,

5. att riksdagen till Statsbidrag till Stiftelsen

Invandrartidningen för budgetåret 1993/94 anvisar 8000000

kr,

6. att riksdagen till Lån till hemutrustning för flyktingar

m.fl. för budgetåret 1993/94 anvisar 70000000 kr,

7. att riksdagen till Utlänningsnämnden för budgetåret

1993/94 anvisar 40000000 kr.

1992/93:Sf629 av Ines Uusmann och Björn Ericson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utbildningsmöjligheter för asylsökande.

1992/93:Sf633 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att Sverige har en generös

flyktingpolitik,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Sveriges inställning till flyktingfrågor i

ESK och Europarådet,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om kraftig

nedbantning av Statens invandrarverk,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om asylprövningsnämnder,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om överförande av flyktingmottagandet till

kommunerna,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om avvisningar med omedelbar verkställighet,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan

ändring av utlänningslagen att ovillkorlig rätt till muntlig

förhandling föreligger både hos Invandrarverket och

Utlänningsnämnden,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om publicering av praxis,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en värdig verkställighet av

avvisningar,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en förbättrad återvandringspolitik,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om handläggningen av

familjeåterföreningsärenden.

1992/93:Sf634 av Lena Boström (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

tillämpningen av barnkonventionen i samband med asylärenden.

1992/93:Sf638 av Claus Zaar (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att utreda hur invandringen påverkar

Sverige på kort och lång sikt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att i statistik och rapporter redovisa

invandringens påverkan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att undersöka familjeplaneringen och

nativiteten bland invandrarna, med hänsyn till deras egna

försörjningsmöjligheter.

1992/93:Sf639 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att införa undantagsbestämmelser för vissa

grupper av asylsökande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att överföra 100 000 000 kr av

rättshjälpsanslaget till en brottsofferfond som bör inrättas och

förvaltas av staten.

1992/93:Sf644 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en översyn av reglerna för asylrätt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Sveriges internationella insatser på

flyktingpolitikens område,

3. att riksdagen med avslag på regeringens förslag

fastställer flyktingkvoten till 2 000,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stöd till organisationers verksamhet i

syfte att bygga upp kontakter med och relationer till

flyktingar.

1992/93:Fi211 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en uppstramning av flyktingpolitiken.

1992/93:Fi213 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

10. att riksdagen till Invandrarverket för budgetåret 1993/94

anslår 120 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit enligt

vad i motionen anförts om att låta kommunerna överta

verksamheten,

11. att riksdagen till Förläggningsverksamheten för

budgetåret 1993/94 anslår 1 200 000 000 kr mindre än vad

regeringen föreslagit enligt vad i motionen anförts om att låta

kommunerna överta förläggningsverksamheten.

1992/93:Ju618 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande

av ett centrum för diagnostik och dokumentation av tortyrskador,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

medel bör omfördelas från anslaget för Statens invandrarverks

förläggningskostnader till landstingen för behandling av

tortyrskadade i enlighet med vad i motionen anförts.

1992/93:Ju619 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en generös och human flyktingpolitik

skall ligga fast.

1992/93:U627 av Viola Furubjelke m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att graviditet som följd av våldtäkterna i

Bosnien-Hercegovina bör utgöra grund för asylrätt enligt FN:s

flyktingkonvention för kvinnan och hennes barn,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att de kvinnor som söker asyl i Sverige av

ovanstående skäl bör erbjudas specialisthjälp för att komma över

sina svåra upplevelser.

1992/93:U628 av Pierre Schori m.fl. (s) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att graviditet som följd av

våldtäkterna i Bosnien-Hercegovina skall utgöra grund för

asylrätt enligt FN:s flyktingkonvention för kvinnan och hennes

barn.

Motion väckt med anledning av skrivelse 1992/93:157

1992/93:Sf22 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om begränsning av asylrätten till att endast

avse konventionsflyktingar enligt 1951 års Genèvekonvention,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om begränsning av anhöriginvandringen till

att strikt omfatta endast make/maka och deras barn under 20 år,

3. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att sätta stopp för all illegal

invandring,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att före den 1 juli 1993 nedbringa

Invandrarverkets asylprövningstid till högst tre månader,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om avdrag på dagbidraget om man inte deltar i

anbefallt arbete, uteblir från svenskundervisning eller

undanhåller sig från utredning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att begränsa kostnaderna för rättshjälp,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om invandrarkvinnornas sociala

anpassning,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att asylsökande och flyktingar skall

betala vanlig patientavgift för sjuk- och tandvård,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att slopa samhällets kostnader för

hemspråksundervisningen,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kontinuerlig granskning av

Invandrarverkets verksamhet och kostnader,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att åtgärder omedelbart måste vidtas i

flyktingfrågan i syfte att minimera förutsättningarna för att

Sverige riskstämplas av marknaden,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att det är önskvärt att en minister

sysslar med flyktingfrågor på heltid -- flyktingminister.

Yrkande 3 i återstående del samt yrkandena 6, 8--10, 13 och 16

kommer utskottet att behandla i senare betänkanden. Yrkande 17

har överlämnats till justitieutskottet för behandling.

Motioner väckta med anledning av förslag 1992/93:RR2

1992/93:Sf15 av Berith Eriksson (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av åtgärder för att förbättra

sfi-undervisningen och undervisningen i svenska som andraspråk,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag mot

etnisk diskriminering på arbetsmarknaden,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om översyn av Invandrarverkets ansvarsområde,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder för

att motverka att invandrare hamnar i ett segregerat boende.

1992/93:Sf16 av Sinikka Bohlin (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en översyn av invandrarpolitiken.

1992/93:Sf17 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

en förutsättning för att elever av utländsk härkomst skall få

börja i en skola där undervisningen bedrivs på svenska är att

eleverna behärskar svenska språket,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av hur

eleverna i grundskola och gymnasium tillgodogör sig

undervisningen i svenska,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

all hemspråksundervisning bör slopas och att de härigenom

frigjorda medlen används för att skapa bättre förutsättningar

för undervisning i svenska och andra ämnen,

4. att riksdagen beslutar att tills vidare stoppa all

invandring, förutom flyktingar enligt Genèvekonventionen samt de

anknytningsfall som enligt gällande svensk lag har rätt att från

sitt hemland ansöka om uppehållstillstånd,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

antalet anknytningsfall måste begränsas till ett minimum,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att arbetskraftsinvandringen bör tillåtas

endast då det råder brist på arbetskraft i Sverige,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en översyn av invandrings- och

invandrarpolitiken,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att översynen av invandrings- och

invandrarpolitiken också omfattar en översyn av

flyktingpolitiken,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

den totala tiden för handläggning av asylärenden måste bli

betydligt kortare,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att invandrings- och flyktingpolitiken

måste bli betydligt restriktivare,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en utredning av Invandrarverkets

förläggningsverksamhet.

Utskottet

Inledning

Utskottet behandlar i detta betänkande dels regeringens

skrivelse 1992/93:157 om invandrar- och flyktingpolitiken, dels

Riksdagens revisorers förslag 1992/93:RR2 angående

invandrarpolitikens inriktning och resultat, dels förslag i

proposition 1992/93:100 (bilaga 12, Kulturdepartementet) till

anslagsberäkning för budgetåret 1993/94 under litt. D Invandring

m.m., och dels motioner väckta med anledning av skrivelsen och

revisorernas förslag samt under den allmänna motionstiden med

anknytning till de olika anslagen.

Revisorernas förslag berör till stora delar frågor som också

tas upp i skrivelsen och i propositionen. Utskottet behandlar

därför förslagets olika delar i avsnittet om invandrar- och

integrationsfrågor under rubrikerna Allmänt om

invandrarpolitiken, Ersättning till kommunerna m.m. och Vissa

åtgärder för invandrare.

Regeringen redovisar i skrivelsen den svenska invandrings-,

invandrar- och flyktingpolitiken samt invandringen till Sverige.

Vidare beskrivs migrations- och flyktingsituationen i världen

samt Sveriges roll i det internationella migrations- och

flyktingpolitiska arbetet. En redogörelse ges också för den

svenska utlänningslagstiftningen och för mottagandet av

asylsökande och flyktingar i Sverige samt för de svenska

frivilligorganisationernas roll. Riksdagen bereds tillfälle att

ta del av vad som anförs i skrivelsen.

I skrivelsen görs skillnad mellan invandrings-, invandrar- och

flyktingpolitik.

Med invandringspolitik avses de principer och bestämmelser

som reglerar vilka utlänningar, inkl. asylsökande, som skall få

tillstånd att bosätta sig i Sverige. Den svenska invandringen är

sedan år 1967 reglerad för utomnordiska medborgare. De nuvarande

riktlinjerna för invandrings- och flyktingpolitiken lades fast

av riksdagen år 1979 (prop. 1978/79:100, bil. 15, AU22, rskr.

230) och konfirmerades vid 1983/84 års riksmöte (prop.

1983/84:144, SfU30, rskr. 410). Den utomnordiska invandringen

består huvudsakligen av flyktingar och personer som får bosätta

sig i Sverige av flyktingliknande eller humanitära skäl samt

anhöriga till här bosatta personer. Uppehålls- och

arbetstillstånd av rena arbetsmarknadsskäl beviljas i princip

bara om arbetskraftsbehovet inte kan tillgodoses inom Sverige,

och den utomnordiska arbetskraftsinvandringen har de senaste

åren uppgått till endast ett par hundra personer om året.

Invandrarpolitiken omfattar sådana åtgärder som samhället

vidtar för att underlätta invandrares, inkl. flyktingars,

introduktion och integrering i det svenska samhället. Målen för

invandrarpolitiken antogs av riksdagen år 1975 och sammanfattas

i begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan. År 1986

fastslogs att dessa övergripande mål alltjämt skall gälla (prop.

1985/86:98, SfU20, rskr. 301). Målen syftar till lika

rättigheter och möjligheter för invandrare i förhållande till

den övriga befolkningen. De skall också leda till respekt för

den enskildes identitet och integritet, möjligheter att utveckla

det egna kulturarvet inom ramen för de grundläggande normer som

i Sverige gäller för mänsklig samlevnad samt ömsesidig tolerans,

solidaritet och gemenskap mellan människor av olika ursprung.

Goda etniska relationer bör prägla det svenska samhället, och

samhället bör markera sitt avståndstagande från alla uttryck för

etnisk intolerans.

I skrivelsen framhålls att mottagandet i Sverige av flyktingar

endast är ett av flera element i den svenska

flyktingpolitiken. I denna ingår

internationellt agerande för att bidra till att

internationella konflikter motverkas och löses och för att

respekten för mänskliga rättigheter upprätthålls,

ekonomiskt stöd till organisationer som bedriver

flyktingarbete utanför Sverige,

internationellt samarbete för en solidarisk ansvarsfördelning

och för att stärka flyktingars rättsliga skydd,

överföring till Sverige av särskilt utsatta personer som

behöver en säker fristad undan förföljelse,

mottagande av flyktingar i Sverige enligt en asyllagstiftning

som i vissa avseenden ger med flyktingar jämförbara grupper ett

starkare skydd än vad 1951 års Genèvekonvention stadgar,

ett av staten finansierat kommunalt mottagande för flyktingar

m.fl., vilket syftar till att främja deras möjligheter att finna

sig till rätta i det svenska samhället,

särskilda insatser för att ge flyktingar och andra invandrare

lika villkor och möjligheter till integration i Sverige,

stöd till flyktingar som frivilligt vill lämna Sverige för att

bosätta sig i hemlandet eller annat land.

I skrivelsen erinras om att antalet flyktingar i världen nu

uppskattas till ca 18 miljoner, vilket är det största antalet

någonsin, medan ett lika stort antal människor antas vara på

flykt inom sitt lands gränser, s.k. internflyktingar.

Riksdagens revisorer har granskat invandrarpolitikens

inriktning och resultat och överlämnade den 5 november 1992 sitt

förslag 1992/93:RR2 angående invandrarpolitikens inriktning och

resultat till riksdagen. Revisorernas förslag bygger på

revisorernas rapport 1991/92:12 Invandrarpolitikens inriktning

och resultat. Revisorernas granskning av invandrarpolitiken har

sitt ursprung i omprövningen och ifrågasättandet av

invandrarpolitiken, inte minst i massmedia, och tecken på ökade

svårigheter att uppfylla de invandrarpolitiska målen.

Tyngdpunkten i granskningen ligger på hur kommunernas mottagning

av flyktingarna fungerar och på hur man lyckats i strävan att

integrera invandrarna på arbetsmarknaden. Vidare behandlas ett

antal nyckelfrågor som hänger samman med

integrationsproblematiken i vid mening såsom

hemspråksundervisning, kriminalitet, rasism, kultur och religion

m.m. Granskningen bygger i hög grad på uppgifter som samlats in

genom intervjuer med företrädare för statliga myndigheter,

kommunala förvaltningar, invandrarorganisationer, forskare och

redovisning av Invandrarverkets generaldirektör om verkets

ståndpunkt i olika frågor. Revisorernas rapport har

remissbehandlats i gängse ordning.

I budgetpropositionen hänvisar regeringen till den redogörelse

som lämnas i skrivelsen och gör en bedömning av medelsbehovet

för budgetåret 1993/94 inom de nämnda politikområdena

invandrings-, invandrar- och flyktingpolitik.

Kommittédirektiv

Regeringen har den 14 januari 1993 beslutat om direktiv (dir.

1993:1) för en parlamentarisk kommitté som skall se över

invandrarpolitiken samt invandrings- och flyktingpolitiken.

En huvuduppgift för kommittén skall vara att lägga fram

förslag om hur invandrarpolitiken bör vara utformad för att ge

bättre förutsättningar för invandrare att integreras i det

svenska samhället, och särskilt intresse bör ägnas invandrarnas

situation på arbetsmarknaden liksom svenskkunskapernas betydelse

för integrationen. En annan huvuduppgift skall vara att se över

hur människor från andra länder som söker en fristad undan

förtryck av olika slag skall kunna få detta tillgodosett i vårt

land, men även göra överväganden om flyktingpolitiska insatser

internationellt. Kommittén skall beakta och analysera frågor som

kan komma att aktualiseras av den svenska Europaintegrationen,

såväl inom det invandrarpolitiska som invandrings- och

flyktingpolitiska området.

I fråga om invandrarpolitiska frågeställningar bör kommittén

analysera vad som uppnåtts med den förda politiken och i vilken

mån de åtgärder som vidtagits och de program som utarbetats för

att nå de invandrarpolitiska målen varit relevanta och fungerat

tillfredsställande. En avvägning bör göras mellan hur långt man

når med generella insatser och vilka särskilda kompletterande

åtgärder som erfordras. -- Utifrån en utvärdering av politiken

och de åtgärder som vidtagits inom olika samhällsområden, bör

kommittén överväga den framtida invandrarpolitiken och ta

ställning till om nuvarande invandrarpolitiska mål och

riktlinjer bör ligga fast eller om förändringar av dessa fordras

för att förbättra invandrarnas integration i samhället.

Kommittén bör överväga hur åtgärder och program bör inriktas för

att de politiska målen skall kunna uppnås. Särskilt intresse bör

ägnas frågor om invandrarnas situation på arbetsmarknaden liksom

hur kunskaper och färdigheter i svenska språket påverkar

invandrarnas förutsättningar i arbetslivet och delaktighet i

samhället i övrigt. I uppdraget ingår att överväga om det

statistiska underlaget behöver förbättras, och det står i övrigt

kommittén fritt att fördjupa sig i de frågor som utifrån

utvärderingen av invandrarpolitiken framträder som relevanta och

angelägna.

Kommittén bör vidare överväga på vilket sätt Sverige kan vara

ett samhälle med kulturell mångfald och vilka särskilda krav

detta ställer i fråga om lika möjligheter, rättigheter och

skyldigheter och härvid särskilt beakta hur politiken bör

utformas för att tydligare skilja mellan åtgärder som riktar sig

till relativt nyanlända invandrare och åtgärder som uttrycker

ett förhållningssätt till kulturell mångfald i Sverige.

Kommittén bör överväga hur kulturell och etnisk mångfald i

samhället kan stödjas och vilken roll och vilket ansvar staten,

gruppen och individen bör ha i detta arbete. Bl.a. bör

förutsättningarna att utveckla individens eget ansvar prövas vad

gäller integrationen i det svenska samhället, särskilt i fråga

om upprätthållandet av det egna språket och kulturarvet.

Kommittén bör ta ställning till om invandrarpolitiken bör

omfatta samma vida grupp "invandrare" som i dag, eller om

invandrarpolitiken bör begränsas till personer som invandrat och

som i någon mening är nyanlända.

Kommittén bör ta del av de principer för statsbidrag som läggs

fram av utredningen av statens bidrag till ideella

organisationer (dir. 1992:81) och pröva dessa principers

giltighet för invandrarnas organisationer i Sverige. Hur

organisationsstödet kan utformas till sedan länge etablerade

resp. nybildade organisationer bör också belysas.

I sitt arbete bör kommittén beakta vad invandringstryck,

invandringens omfattning och sammansättning kan betyda för såväl

politikens mål som för politikens närmare utformning. Kostnader

för stat och kommun samt invandringens samhällsekonomiska

konsekvenser bör belysas av kommittén.

Den andra huvuduppgiften för kommittén är att se över hur

människor från andra länder som söker en fristad undan förtryck

av olika slag skall kunna få detta tillgodosett i vårt land, men

även göra överväganden om flyktingpolitiska insatser

internationellt.

Kommittén bör närmare analysera och överväga hur

invandringsreglerna i ett framtida system kan utformas så

att de tydligare än för närvarande uttrycker ansvaret för att ge

rättsligt skydd åt olika kategorier skyddsbehövande och överväga

frågor som kan komma att aktualiseras av en svensk

Europaintegration. Utgångspunkten för kommittén skall vara att

pröva hur skyddsregler bör utformas så att de innebär ett

långsiktigt internationellt åtagande och inte kommer att bli

beroende av kortsiktiga förändringar av mottagningsresurserna.

Kommittén bör därutöver överväga om det är möjligt och lämpligt

att utforma mer flexibla regler för invandring och lägga fram

förslag om utformningen av övriga grunder för rätt eller

möjlighet till bosättning i Sverige, t.ex. på grund av

anknytning hit eller av andra humanitära skäl.

Kommittén bör vidare göra en bedömning av behovet av mer

omfattande användning av tillfälliga skyddsanordningar. I

direktiven erinras om att ett utredningsförslag om legal

reglering av vissa massflyktssituationer (PM 1992-10-27) nyligen

överlämnats till regeringen.

Möjligheterna att återvända om förhållandena i flyktingars

hemländer så medger skall bedömas och förslag till en aktiv

politik för frivillig repatriering bör läggas fram. Kommittén

bör i detta sammanhang se över hur insatser inom det

internationella utvecklingssamarbetet kan bringas i samband med

åtgärder som vidtas i Sverige i syfte att förbereda och

underlätta repatriering.

Kommittén bör vidare lägga förslag till hur vårt land på ett

resursmässigt effektivt sätt skall kunna bistå utanför Sverige

-- i krisens eller konfliktens närområde och på annat sätt.

Såvitt avser invandrings- och flyktingpolitiken bör kommittén

inleda sitt arbete med att göra en sammanställning och analys av

hur invandringsregleringen och skyddsbestämmelserna i andra

jämförbara länder har kodifierats och hur dessa tillämpas. Detta

bör ske genom att en särskild expert avdelas för uppdraget och

att kommittén därefter analyserar de olika skyddsregler som

finns och, i ljuset av de övriga grunder som finns för att få

uppehållstillstånd, gör de överväganden och lämnar de förslag

som översynen kan aktualisera.

I fråga om arbetets bedrivande i övrigt sägs i direktiven att

kommittén bör kunna redovisa sina förslag genom delbetänkanden.

I den del som avser de invandrarpolitiska frågorna skall arbetet

vara avslutat den 1 mars 1994. I den del som uppdraget berör

invandrings- och flyktingpolitiken skall arbetet vara avslutat

den 1 mars 1995. En särskild delstudie med en internationell

översikt och analys av invandringsreglering och

skyddsbestämmelser för flyktingar och hur dessa regler är

utformade jämfört med de svenska, jämte de överväganden och

förslag detta kan aktualisera, skall överlämnas till

Kulturdepartementet senast den 1 september 1993. Kommittén skall

likaledes i en särskild expertstudie redovisa det samlade

kunskapsläget i frågor om invandringens samhällsekonomiska

konsekvenser. Kommittén kan i övrigt initiera de expertstudier

som anses nödvändiga. -- Kommittén bör lägga fram förslag till

de författningsförändringar som föranleds av dess

ställningstaganden.

Invandringsfrågor

Allmänt

Enligt folkrätten bestämmer varje stat själv vilka regler som

skall gälla för inresa på dess territorium. Någon generell rätt

för en utlänning att besöka en stat finns således inte.

I utlänningslagen (1989:529) anges på vilka villkor

utlänningar får resa in i och ut ur Sverige samt vistas och ha

anställning här. I lagen anges också under vilka förutsättningar

en utlänning kan avvisas eller utvisas ur landet. Närmare

bestämmelser om lagens tillämpning finns i den av regeringen

utfärdade utlänningsförordningen (1989:547).

En utlänning får enligt huvudregeln inte uppehålla sig i

Sverige under längre tid än tre månader utan att ha

uppehållstillstånd. Undantag gäller för medborgare i Danmark,

Finland, Island eller Norge. Bestämmelser om uppehållstillstånd,

liksom om visering och arbetstillstånd, finns i 2kap.

utlänningslagen. Uppehållstillstånd innebär enligt 2§

tillstånd att resa in i och vistas i Sverige under viss tid

(tidsbegränsat uppehållstillstånd) eller utan tidsbegränsning

(permanent uppehållstillstånd).

Uppehållstillstånd skall i vissa fall ges enligt

bestämmelserna om asyl. Uppehållstillstånd får vidare ges till

en utlänning om han har särskild anknytning till Sverige eller

om han av humanitära skäl bör få bosätta sig här. Detsamma

gäller om utlänningen har fått arbetstillstånd eller har sin

försörjning ordnad på något annat sätt. Regeringen får

föreskriva att uppehållstillstånd kan ges även i andra fall.

Arbetstillstånd ges för viss tid. Det får avse ett visst slag av

arbete och förenas med de övriga villkor som behövs.

Enligt regeringens skrivelse invandrade under år 1992 ca

40000 utländska medborgare till Sverige, av vilka ca 33 000

var andra än nordiska medborgare. Under samma år utvandrade ca

13000 utländska medborgare, varav 4000 icke-nordiska. Det

totala invandringsöverskottet var ca 27000 personer; för andra

än nordiska medborgare ca 29000 personer.

Under budgetåret 1991/92 beviljades sammanlagt ca 19340

personer asyl eller uppehållstillstånd av humanitära skäl. I det

angivna antalet ingår s.k. kvotflyktingar, däremot inte anhöriga

till flyktingar och därmed jämställda personer, vilka rest in i

Sverige tillsammans med eller i nära anslutning till dessa och

som omfattas av samma särskilda mottagningsanordning som

flyktingar. Antalet sådana anhöriga som fick uppehållstillstånd

under budgetåret 1991/92 uppgick till 7122. Antalet övriga

anknytningsfall uppgick till 13258, antalet personer som

beviljades uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl till 250 och

antalet uppehållstillstånd för adoptivbarn till 1059.

Sammanlagt beviljades under budgetåret ca 41000 personer

uppehållstillstånd. -- Av dem som beviljades asyl eller

uppehållstillstånd av humanitära skäl bedömdes, frånsett

kvotflyktingarna, 999 personer (5,2%) som

konventionsflyktingar.

Under budgetåret 1991/92 sökte ca 54500 personer (inkl.

barn) asyl i Sverige, vilket innebär en kraftig ökning jämfört

med närmast föregående budgetår (ca 20800 personer inkl.

barn). Antalet asylsökande under andra halvåret 1992 beräknades

komma att uppgå till ca 47000. Antalet asylsökande under

kalenderåret 1992 kan med ledning av den senaste

kvartalsredovisningen från Invandrarverket beräknas till drygt

83 000.

I budgetpropositionen framhåller regeringen att det är mycket

svårt att ens för innevarande budgetår kunna bedöma hur många

människor som kommer att ta sig till Sverige och söka asyl men

bedömde att antalet för detta budgetår skulle komma att ligga

mellan 65000 och 80000 och att överväganden om

ärendebalanser, förläggningsvolymer och därmed förknippade

resursbehov försiktigtvis bör ha sin utgångspunkt i det högre

antalet. För budgetåret 1993/94 görs bedömningen att den

relativa nedgång i antalet asylsökande som skett under de

senaste månaderna fortsätter och att detta skulle innebära

30000--60000 asylsökande under budgetåret 1993/94. Förslagen

till medelsanvisning lämnas emellertid mot bakgrund av det lägre

planeringsalternativet om 30000 asylsökande, dvs. den nivå som

tidigare utgjort beräkningsbas. Föredragande statsrådet avser

att mycket ingående följa utvecklingen av antalet asylsökande

under första delen av år 1993 och därefter återkomma med de

förnyade bedömningar av anslagsbehoven som kan följa av ändrade

planeringsförutsättningar i asylprövningsprocessen och vad

gäller behovet av förläggningskapacitet.

Uppehållstillstånd av asylskäl m.m.

Det finns endast en universellt godtagen flyktingdefinition. I

FN:s konvention den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga

ställning (Genèvekonventionen) avses med uttrycket flykting --

utom personer som blivit att anse som flyktingar enligt vissa

äldre överenskommelser -- den som till följd av händelser som

inträffat före den 1 januari 1951, och i anledning av välgrundad

fruktan för förföljelse på grund av sin ras, religion,

nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller

politiska åskådning befinner sig utanför det land vari han är

medborgare samt är ur stånd att eller på grund av sådan fruktan,

som nyss sagts, icke önskar att begagna sig av sagda lands

skydd. Motsvarande gäller den som, utan att vara medborgare i

något land, till följd av händelser som förut sagts befinner sig

utanför det land vari han tidigare haft sin vanliga vistelseort

samt är ur stånd att eller på grund av sådan fruktan, som nyss

sagts, icke önskar att återvända dit. -- Genèvekonventionen har

senare kompletterats med 1967 års protokoll angående flyktingars

rättsliga ställning. Genom detta protokoll förpliktade sig

anslutande stater att tillämpa konventionens

flyktingbestämmelser utan begränsning till händelser före år

1951 eller i Europa. De stater som anslutit sig till

konventionen med den geografiska begränsningen till Europa har

emellertid kunnat behålla denna begränsning.

Afrikanska stater har en egen konvention om flyktingar

(OAU-konventionen). Konventionen, som antogs år 1969, har en

betydligt vidare flyktingdefinition. Den omfattar också personer

som på grund av yttre aggression, ockupation, utländsk dominans

eller händelser som allvarligt stör den allmänna ordningen i del

av eller hela det land i vilket han har sitt ursprung eller är

medborgare tvingas lämna sin vanliga bostad för att söka

tillflykt på en annan plats utanför sagda land. För

Centralamerikas del har ett snarlikt flyktingbegrepp accepterats

i den s.k. Cartagenadeklarationen från år 1984. Såvitt gäller

Asien har UNHCR:s exekutivkommitté -- med stöd av första

asylländer i Sydostasien -- godtagit en bestämmelse om att alla

asylsökande, i vart fall temporärt, skall tas emot av första

asylländerna och att tvångsrepatriering inte skall ske.

De svenska bestämmelserna om asyl finns intagna i 3kap.

utlänningslagen. Enligt 4§ första stycket har flyktingar,

krigsvägrare och s.k. de facto-flyktingar rätt till asyl.

Definitionen av flykting (2§) överensstämmer med den som

finns i Genèvekonventionen. Ibland används därför benämningen

konventionsflyktingar för dessa personer.

Med krigsvägrare (3§) avses en utlänning som har

övergett en krigsskådeplats eller som har flytt från sitt

hemland eller behöver stanna i Sverige för att undgå förestående

krigstjänstgöring.

Utöver konventionsflyktingar och krigsvägrare ger lagen skydd

även åt andra personer som inte vill återvända till sitt hemland

på grund av de politiska förhållandena där och som har åberopat

tungt vägande omständigheter till stöd för detta. Det är här

fråga om personer som inte har varit utsatta för eller löper

risk att drabbas av så allvarlig förföljelse att de bör

betraktas som konventionsflyktingar men som ändå på grund av de

politiska förhållandena i hemlandet utsatts för eller riskerar

så svåra trakasserier att det inte är rimligt att begära att de

skall återvända dit. Bestämmelsen omfattar normalt inte den som

har tvingats att lämna sitt land på grund av yttre aggression,

ockupation eller inbördeskrig eller som riskerar förföljelse på

grund av kön eller homosexualitet. Undantagsvis kan emellertid

dessa omständigheter vara sådana att lagrummet anses

tillämpligt. För de personer som nu avses används ofta termen

de facto-flyktingar.

Begreppet asyl, som enligt 1989 års utlänningslag används för

det tillstånd att uppehålla sig i Sverige som ges såväl till

konventionsflyktingar som till krigsvägrare och de

facto-flyktingar, innebär att Sverige använder ett asylbegrepp

som i viss mån avviker från vad som är vedertaget

internationellt, nämligen att tala om asyl endast i samband med

skydd åt konventionsflyktingar.

Av humanitära skäl kan enligt 2kap. 4§ första

stycket2 utlänningslagen även andra utlänningar än de som

omfattas av asylreglerna få stanna i Sverige. Uppehållstillstånd

av humanitära skäl har i praxis beviljats personer som flytt

undan krig eller krigsliknande förhållanden som de riskerat att

drabbas av utan att ingå i någon krigsmakt. Uppehållstillstånd

på denna grund har också beviljats personer som på grund av

sjukdom eller andra personliga förhållanden bör få stanna i

Sverige. Bestämmelsen kan vidare omfatta personer som inte är

flyktingar men där förhållandena i det land till vilket de

skulle behöva resa ändå är sådana att det ter sig inhumant att

tvinga dem att återvända dit eller personer som riskerar

allvarligt straff eller förföljelse på grund av kön eller

homosexualitet. I vissa fall har uppehållstillstånd beviljats

personer som i och för sig borde avvisas eller utvisas men där

en verkställighet inte kan ske därför att det inte finns något

land där utlänningen tas emot. Uppehållstillstånd har också i

vissa fall beviljats när det funnits en kombination av

humanitära skäl och släktanknytning, som i sig inte varit

tillräcklig.

Varken konventionsflyktingar eller krigsvägrare och de

facto-flyktingar har någon ovillkorlig rätt att få en fristad i

Sverige. Asyl får nämligen vägras på följande grunder enligt

3kap. 4§ andra stycket utlänningslagen.

Om det av hänsyn till vad som är känt om utlänningens tidigare

verksamhet eller med hänsyn till rikets säkerhet finns

synnerliga skäl att inte bevilja asyl.

Om det beträffande en krigsvägrare eller de facto-flykting

finns särskilda skäl att inte bevilja asyl.

I vissa fall där utlänningen kan sändas tillbaka till annat

nordiskt land enligt särskild överenskommelse.

I annat fall med hänvisning till den s.k. första

asylland-principen. Denna princip kan tillämpas om utlänningen

före ankomsten till Sverige har uppehållit sig i ett annat land

än hemlandet och, om han återsänds dit, är skyddad mot

förföljelse eller, i förekommande fall, mot att sändas till en

krigsskådeplats eller till hemlandet och också mot att sändas

vidare till ett annat land där han inte har motsvarande skydd.

Om utlänningen har särskild anknytning till ett annat land och

där är skyddad på det sätt som anges beträffande första

asylland-principen.

Regeringen får föreskriva undantag från första

asylland-principen för de fall då utlänningens anknytning till

Sverige är av sådan art att han inte bör nekas att få sin

ansökan om asyl prövad här.

Med synnerliga skäl (andra stycket1) avses enligt

motivuttalanden (prop. 1954:41 s. 77, LU14, rskr. 155 och

prop. 1975/76:18 s. 107, InU24, JuU15, rskr. 121 och 122)

dels situationer då det av hänsyn till rikets säkerhet framstår

som omöjligt att bevilja asyl, dels omständigheter som enligt

Genèvekonventionen diskvalificerar en flykting från

konventionens skydd. Sådana omständigheter kan vara brott mot

mänskligheten, krigsförbrytelser och liknande gärningar samt

grova icke-politiska brott före ankomsten till Sverige.

Med särskilda skäl (andra stycket2) avses enligt förarbetena

till den tidigare utlänningslagstiftningen (prop. 1975/76:18 s.

108 f., jfr även prop. 1983/84:144 s. 37 och prop. 1988/89:86 s.

156) att förhållandena är sådana att det bedöms vara nödvändigt

för att reglera invandringen. Det förutsattes inte att det

skulle vara helt omöjligt att ta emot dessa utlänningar i

Sverige; för att skydd skulle vägras skulle det dock vara fråga

om så många personer att det skulle medföra stora påfrestningar

för det svenska samhället och den svenska flyktingmottagningen

att ta emot dem i Sverige. Beträffande de facto-flyktingar

uttalades också att tyngden av de omständigheter utlänningen

åberopar måste tillmätas betydelse vid avgörande av frågan om

särskilda skäl föreligger. -- Beslut om att inskränka asylrätten

med hänvisning till att särskilda skäl föreligger med hänsyn

till mottagningsresurserna har fattats vid två tillfällen,

första gången år 1976 och andra gången i december 1989. Det

beslut om att inskränka asylrätten som fattades i december 1989

med hänvisning till att särskilda skäl förelåg med hänsyn till

mottagningsresurserna innebar att -- utöver

konventionsflyktingar -- endast de som hade särskilt starkt

skyddsbehov skulle kunna påräkna asyl. I ett beslut i december

1991 konstaterade regeringen att de förhållanden som föranlett

den tidigare regeringen att skärpa kriterierna för att få asyl

inte längre förelåg och beviljade asyl åt en person som bedömdes

vara de facto-flykting, men som inte skulle ha fått stanna här

med den tillämpning av utlänningslagen som gällt under de två

senaste åren.

Förutom av humanitära skäl får uppehållstillstånd ges också

till en utlänning som är nära anhörig till en i Sverige bosatt

person eller som annars har särskild anknytning till Sverige

(2kap. 4§ första stycket 1 utlänningslagen).

Även om en utlänning inte får uppehållstillstånd, får han inte

avvisas eller utvisas om det inte kan ske till ett land där han

åtnjuter visst skydd. En utlänning får således inte avvisas

eller utvisas till ett land där han riskerar dödsstraff,

kroppsstraff eller tortyr (non-refoulementprincipen). Han får

inte heller annat än i yttersta undantagsfall sändas till ett

land där han riskerar förföljelse. Inte heller får en utlänning

sändas till ett land där han riskerar vidaresändning till något

sådant land.

En ansökan om uppehållstillstånd får i princip inte bifallas

om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan görs (2kap.

5§ utlänningslagen). Undantag gäller om utlänningen har rätt

till asyl här. Undantag gäller vidare vid återförening med en

nära familjemedlem som är stadigvarande bosatt i Sverige och som

utlänningen tidigare har sammanlevt med utomlands samt om det

annars finns särskilda skäl. -- Om utlänningen skall avvisas

eller utvisas enligt lagakraftvunnet beslut, får ansökan dock

bifallas bara om den grundar sig på omständigheter som inte har

prövats förut i ärendet och om han har rätt till asyl här eller

det annars finns synnerliga skäl av humanitär art.

Sedan år 1950 har Sverige haft ett system för kollektiv

överföring av flyktingar genom s.k. flyktingkvoter. Fr.o.m.

år 1973 har kvoten varit generell. Kvoten skall användas för

uttagning av flyktingar eller andra personer som befinner sig i

en särskilt utsatt situation och/eller för att ta hand om fall

där UNHCR har särskilda svårigheter att finna ett lämpligt

placeringsland. Regeringen ger budgetårsvis riktlinjer för

kvotens användning.

Uppehållstillstånd av andra skäl

Uppehållstillstånd får också enligt 2kap. 4§ första

stycket3 utlänningslagen ges till en utlänning som har fått

arbetstillstånd eller som har sin försörjning ordnad på något

annat sätt. Regeringen får vidare föreskriva att

uppehållstillstånd kan ges även i andra fall.

Med undantag för nordiska medborgare måste en utlänning ha

uppehålls- och arbetstillstånd för att arbeta i Sverige.

Arbetstillstånd ges för viss tid och får avse ett visst slag

eller vissa slag av arbete och förenas med de övriga villkor som

behövs.

Den utomnordiska arbetskraftsinvandringen har varit reglerad

under de senaste decennierna i enlighet med de riktlinjer för

den samlade invandrarpolitiken som riksdagen antog år 1968

(prop. 1968:142, SU1968:196, rskr. 405) och som sedan i

tillämpliga delar fastställts vid 1983/84 års riksmöte (prop.

1983/84:144, SfU30, rskr. 410). Riktlinjerna förutsätter en

reglering av den utomnordiska arbetskraftsinvandringen, dels

därför att invandrarna skall ges möjlighet att leva under samma

betingelser som befolkningen i övrigt, dels därför att

möjligheterna till sysselsättning för kvinnorna, de äldre och de

handikappade, inte får försämras genom oreglerad invandring.

Uppkommande arbetskraftsbehov skall därför i första hand fyllas

genom utnyttjande av de arbetsmarknadspolitiska medel som står

till buds innan tillstånd till arbetskraftsinvandring ges.

Prövningen av arbetskraftsbehovet skall ske i ett långt

perspektiv, och utländsk arbetskraft får inte användas som en

regulator av arbetskraftstillgången. Dessutom förutsätts att

Arbetsmarknadsstyrelsen, efter hörande av arbetsmarknadens

parter, ger allmänna riktlinjer för tillståndsärendenas

bedömning med hänsyn till läget på arbetsmarknaden. I

proposition 1983/84:144 anförde föredragande statsrådet att det

mot bakgrund av den dittillsvarande utvecklingen och den

dåvarande sysselsättningssituationen saknades anledning att

räkna med något egentligt behov för Sveriges del av

arbetskraftsinvandring under överskådlig tid. Det var angeläget

att här i landet bosatta arbetssökande samt nordbor i första

hand tillgodosågs när arbetstillfällen fanns. Hon ansåg därför

att arbetskraftsinvandring i fortsättningen borde tillåtas

endast i undantagsfall och sedan det genom arbetsförmedlingens

aktiva medverkan hade visat sig att ett uppkommet

arbetskraftsbehov inte kunde tillgodoses genom arbetskraft som

fanns i Sverige. Som undantag från principen att utomnordisk

arbetskraftsinvandring inte borde vara tillåten nämndes i

propositionen främst nyckelfunktioner inom industrin och

näringslivet i övrigt samt inom vissa andra samhällsområden.

Vidare nämndes personer som behövs för kvalificerad forskning,

produktutveckling eller introduktion av en ny teknologi, liksom

inom det kulturella området. Även andra undantag borde enligt

propositionen kunna göras under särskilda förhållanden.

Internationellt samarbete i migrationsfrågor

Ett särskilt avsnitt i skrivelsen behandlar det

internationella migrations- och flyktingpolitiska arbetet och

Sveriges roll i detta arbete. Det framhålls att migrations- och

flyktingpolitiska frågor står på dagordningen i en lång rad

internationella fora, och att Sverige verkar aktivt för att

internationellt bidra till varaktiga lösningar på både de

problem som orsakar folkomflyttningar och de konsekvenser som

följer därav.

Inom FN:s ram behandlas flyktingpolitiska frågor med avseende

såväl på åtgärder för dem som tvingats på flykt (UNHCR, UNRWA)

som på insatser för att komma åt grundorsakerna bakom flykten.

UNHCR:s främsta uppgift är att ge rättsligt skydd åt flyktingar,

men inslaget av materiellt bistånd har ökat kraftigt med åren.

UNHCR strävar alltid efter lösningar med bestående effekt och

brukar ange tre möjliga lösningar på ett flyktingproblem:

frivillig repatriering, integration i första asyllandet eller

omplacering i tredje land. UNHCR har, sägs det i skrivelsen,

fokuserat sina ansträngningar på att hjälpa flyktingar att

återvända till sina hemländer, och frivillig repatriering har

allt tydligare kommit att framstå som den enda möjliga lösningen

på flertalet av världens flyktingproblem; endast i undantagsfall

och då det kan motiveras utifrån den enskildes

säkerhetssituation, eller då det gäller fysiskt eller psykiskt

handikappade har omplacering till tredje land blivit aktuell. I

skrivelsen anges att en förändring av UNHCR:s

verksamhetsinriktning skett sedan Sadako Ogata tillträtt.

Organisationen ser på sin skyddsroll i ett bredare perspektiv

och söker nya lösningar på gamla problem. -- Förebyggande

insatser innebär bl.a. att UNHCR i dag fäster större

uppmärksamhet vid de mänskliga rättigheternas betydelse för

flyktingfrågan. I svåra katastrofsituationer försöker UNHCR

spela en mer direkt roll, och i f.d. Jugoslavien är UNHCR s.k.

lead agency för FN:s arbete. Ökad katastrofberedskap är det

andra området där UNHCR utvidgat sin kapacitet.

UNHCR samarbetar med andra FN-organ, regeringar och frivilliga

organisationer för att kunna fullgöra sina funktioner. Det

ställs allt högre krav på en ökad samordning inom FN, vilket

bl.a. inneburit att flyktingars livsmedelsbehov tillgodoses

genom FN:s livsmedelsprogram (WFP). -- UNHCR:s verksamhet

behandlas varje höst i FN:s generalförsamling.

Generalförsamlingen har bl.a. antagit en resolution till stöd

för UNHCR:s verksamhet med de nordiska länderna som

medförslagsställare. Resolutionen bekräftar UNHCR:s

grundläggande uppgift att svara för internationellt skydd av

flyktingar, understryker behovet av gemensamma internationella

insatser till förmån för det ökande antalet flyktingar samt

uppmanar alla stater att avstå från åtgärder som kan riskera

asylproceduren.

International Organization for Migration (IOM) ägnar sig åt

rådgivning till regeringar i migrationsfrågor, utbytesprogram,

praktikprogram, främjande av återvandring samt transport av

flyktingar och migranter. Transportverksamheten har varit

särskilt omfattande och har ofta skett i samarbete med UNHCR.

Sverige är numera åter medlem, och medlemskapet ger Sverige

möjlighet att ta aktiv del i bl.a. den organisationsöversyn som

pågår. Sverige har under en lång tid haft ett praktiskt inriktat

samarbete med IOM avseende transport till Sverige av

kvotflyktingar m.fl. och från Sverige av återvandrare.

Europarådet är sedan länge ett viktigt forum för mellanstatlig

dialog kring integration av invandrare i medlemsländerna. Där

har man också under en följd av år arbetat med asylrättsliga

spörsmål. Inom Europarådets migrationskommitté (CDMG) har det

europeiska samarbetet rörande flyktingars och invandrares

integration i invandringsländerna fortsatt. Rapporten Community

and Ethnic Relations in Europe, som redovisar strategier för att

åstadkomma bättre etniska relationer och ökad jämlikhet mellan

flyktingar/invandrare och övrig befolkning kommer att ligga till

grund för fortsatt arbete inom både Europarådet och de olika

länderna. Frågor om asylrätt och flyktingfrågor handhas i en

expertkommitté, CAHAR, och en av de viktigaste uppgifterna för

CAHAR är att ge deltagarna möjlighet att utbyta erfarenheter och

informera varandra om förändringar av den asylrättsliga

lagstiftningen i resp. land. Löst knuten till Europarådet har

också varit den s.k. Wiengruppen, vars arbete under året skall

fortsätta i arbetsgrupper för visumpolitik,

asylutredningsprocedurer och information.

ESK, den europeiska samarbets- och säkerhetskonferensen, har

hittills endast i mindre utsträckning ägnat sig åt

migrationsfrågor. Under toppmötet i Helsingfors under sommaren

1992 diskuterades dock migrationsfrågor för första gången mer

samlat, och statsminister Carl Bildt uttalade i sitt tal vid

mötet bl.a. att en europeisk ordning snarast måste etableras för

ett gemensamt och solidariskt agerande vid framtida

flyktingsituationer i Europa. Sverige har från mitten av

december 1992 övertagit ordförandeskapet i ESK.

I skrivelsen behandlas även de immigrationspolitiska

aspekterna av den västeuropeiska integrationen. -- Ett

omfattande arbete har bedrivits på mellanstatlig nivå inom EG,

vilket bl.a. lett fram till två konventionstexter. Den första

behandlar vilket EG-land som är ansvarigt för att handlägga en

asylansökan (den s.k. Dublinkonventionen) och den andra

behandlar EG:s yttre gränskontroller. Dublinkonventionen

beräknas träda i kraft under år 1993. En tredje konvention om

ett europeiskt informationssystem (EIS) är under utarbetande.

Den skall komplettera de två tidigare konventionerna och

möjliggöra det informationsutbyte mellan länder som förutses i

dessa. En parallellkonvention till Dublinkonventionen har

färdigställts och tillträde skall erbjudas i första hand

EFTA-länderna. -- Vid EG:s statschefmöte i Maastricht i

december 1991 fördes de immigrations- och flyktingpolitiska

frågorna in i den Europeiska unionen. I samband med

Maastrichtmötet uppdrogs åt immigrationsministrarna att i en

arbetsplan arbeta fram förslag till en harmonisering av

immigrations- och flyktingpolitiken. -- En gång under varje

EG-ordförandeskap hålls möte angående immigrationsfrågor på

ministernivå. Vid dessa möten har Sverige status som s.k.

likasinnat land, vilket innebär att den svenska ministern

inbjuds till ett informationsmöte som hålls efter det att EG:s

ministrar avslutat sina överläggningar.

Utöver vad som anges i skrivelsen kan påpekas att ett möte

mellan EG:s immigrationsministrar hölls i London i månadsskiftet

november--december 1992. Vid detta möte antogs en resolution om

uppenbart ogrundade asylansökningar och en resolution om en

harmoniserad inställning till frågor rörande säkra första

asylländer. Vidare antogs konklusioner om länder i vilka det

generellt inte finns allvarlig risk för förföljelse och om

människor som flytt konflikten i det forna Jugoslavien samt

rekommendationer rörande utvisning. Antagandena gjordes av

Danmark och Nederländerna med förbehåll för resp. parlaments

godkännande. Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh den 12

december 1992 antogs en deklaration om vissa principer för de

utrikespolitiska aspekterna av migrationspolitiken.

De informella konsultationerna mellan 16 länder i Västeuropa,

Nordamerika och Australien har enligt regeringens skrivelse

fortsatt och under året särskilt arbetat med metodfrågor om hur

man i vissa regioner och flyktingsituationer kan samverka mellan

stater för att få varaktiga förbättringar.

Även det nordiska samarbetet har, framhålls det i skrivelsen,

fortsatt under året, bl.a. i regeringarnas samrådsgrupp (NSHF),

det nordiska utlänningsutskottet och i den s.k. nordiska

migrationsgruppen.

I skrivelsen framhålls att Sverige har kommit att spela en

genomgående aktiv roll i praktiskt taget samtliga de nämnda

internationella sammanhangen. Den nära kopplingen mellan

demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, fredliga lösningar

av konflikter och den ekonomiska och sociala utvecklingspolitik

som förs i berörda länder har framhållits. Sverige har aktivt

verkat för att göra biståndet till flyktingar mer effektivt.

Aktuella utredningar

En särskild utredare har i uppdrag att göra en översyn av

vissa delar av utlänningslagstiftningen m.m. (dir. 1992:51).

Bl.a. skall utredaren undersöka regeringens möjligheter att i

dag, sedan Utlänningsnämnden inrättats, genom generella

föreskrifter styra utveckling och praxis på

utlänningslagstiftningens område och -- om det bedöms nödvändigt

eller önskvärt -- föreslå de ändringar och tillägg som kan vara

motiverade. Vidare skall utredaren överväga om nuvarande regler

bör ändras när det gäller bl.a. omprövning, överklagande i vissa

fall och möjligheterna att få uppehållstillstånd efter inresan i

Sverige, samt ägna uppmärksamhet åt möjligheterna att genom

tekniska och andra justeringar förenkla och underlätta tolkning

och tillämpning av utlänningslagen. -- Utredaren har i slutet av

oktober i enlighet med sitt uppdrag överlämnat en promemoria om

legal reglering av massflyktssituationer. Promemorian innehåller

förslag till en lag om vistelsetillstånd m.m. för skyddssökande

utlänningar från konflikt- eller krisområden.

Ett delbetänkande, (SOU 1993:24) Utlänningslagen -- en

partiell översyn, som rör regeringens möjligheter att styra

praxis och regleringen av frågan om ny ansökan om asyl, avlämnas

i dagarna. Utredarens betänkande rörande återstående frågor

förväntas lämnas inom kort.

Inom Kulturdepartementet har upprättats en promemoria,

Tillfälligt skydd för medborgare från forna Jugoslavien, m.m.

Enligt regeringens skrivelse är det för närvarande inte aktuellt

att förelägga riksdagen en proposition på grundval av

promemorian, men beredskap finns för att snabbt lägga fram en

proposition, om situationen i f.d. Jugoslavien skulle förvärras

så att detta skulle påkallas.

Regeringen har som redovisats i inledningsavsnittet beslutat

om direktiv för en parlamentarisk kommitté som skall se över

invandrarpolitiken samt invandrings- och flyktingpolitiken. Som

också redovisats skall det i fråga om invandrings- och

flyktingpolitiken vara en huvuduppgift för kommittén att se över

hur människor från andra länder som söker en fristad undan

förtryck av olika slag skall kunna få detta tillgodosett i vårt

land, men även att göra överväganden om flyktingpolitiska

insatser internationellt.

Motioner

Frågan om inriktningen av den svenska flykting- och

invandringspolitiken tas upp i flera motioner.

Ingvar Carlsson m.fl. (s) framhåller i motion Sf626 att en

aktiv flykting- och immigrationspolitik bör omfatta insatser

inom både utrikes-, handels- och biståndspolitiken för att på

lång sikt och i samarbete med andra länder kunna påverka

grundorsakerna till att människor flyr. Sveriges politik på

detta område bör utifrån ett helhetstänkande och en humanitär

grundsyn ta sikte på att dels undanröja eller lindra orsaker

bakom flykt och påtvingad migration, dels skapa ett system för

reglering av invandringen till Sverige som bättre än det

nuvarande ger dem som bäst behöver det rätt att stanna i vårt

land. Den nationella invandringspolitiken skall dels ge skydd

till dem som har behov av det, dels ge möjlighet för nära

anhöriga att förena sig med varandra, dels skapa möjligheter

till besök, utbildning, praktik och arbete. Motionärerna begär

ett tillkännagivande i enlighet med det anförda (yrkande 1) och

om biståndets roll i flyktingpolitiken (yrkande 3). De anser

vidare att nuvarande skyddsregler för krigsvägrare och de

facto-flyktingar samt möjligheterna till uppehållstillstånd av

politiska eller humanitära skäl bör ersättas av en ny regel för

dem som behöver internationellt rättsligt skydd, en regel som

skyddar dem som har ett starkt skyddsbehov vid sidan av

Genèvekonventionen. I motionen begärs ett tillkännagivande härom

(yrkande 5, delvis). Motionärerna anser i fråga om

arbetskraftsinvandring att de nuvarande riktlinjerna inte bör

ändras men tillämpas på ett mer flexibelt och konjunkturanpassat

sätt och begär ett tillkännagivande härom (yrkande6). En

principiell rätt till bosättning bör enligt motionärerna

tillkomma medlemmar av kärnfamiljen, dvs. make/maka eller sambo

samt minderåriga ogifta barn till den som är bosatt här. Efter

individuell prövning bör rätt till bosättning också kunna ges

föräldrar och nära släktingar som är väsentligt beroende av den

i Sverige bosatta personen, s.k. sista länk-fall. Motionärerna

begär ett tillkännagivande också i enlighet med det sålunda

anförda (yrkande7). Vidare anför motionärerna att Sverige bör

verka för ökade internationella insatser för organiserad

överföring av flyktingar till tredje land för dem som inte kan

få varaktigt skydd i den region där de befinner sig. En viktig

förutsättning för vårt internationella arbete med att få andra

länder att öka sina insatser för organiserad överföring av

flyktingar eller för insatser i flyktingarnas närområden är att

Sverige har en generös flyktingkvot. Motionärerna hänvisar till

att de i en annan motion föreslagit att en nationell kommission

tillsätts för att se över och stärka Sveriges internationella

ansvarstagande, bl.a. vad gäller folkomflyttningar och

flyktingfrågor. Motionärerna anser att den nationella

kommissionen bör föra en diskussion om Sveriges flyktingkvot,

dess storlek och flexibilitet och även om resurser för hjälp i

flyktingarnas närområden. De senaste årens snabba utveckling har

visat att det behövs flexibla hjälpinsatser. Om det i riksdagen

finns majoritet för tillsättandet av en nationell kommission,

bör det i utskottsbehandlingen prövas, om det är ändamålsenligt

att under utredningsarbetet ändra nu gällande flyktingkvot.

Motionärerna begär ett tillkännagivande om flyktingkvoten i

enlighet med det anförda (yrkande8).

Synpunkter i fråga om beviljande av asyl framförs i motion

Sf644 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s). I motionen framhålls

särskilt två delfrågor, nämligen frågan om krigstjänstvägrares

rätt till en fristad i Sverige och frågan om tillfälligt

uppehållstillstånd för dem som flyr från regioner med krig eller

akuta etniska eller andra konflikter. Motionärerna begär ett

tillkännagivande om en översyn av reglerna om asylrätt

(yrkande1). Hans Göran Franck begär i motion Ju619

(yrkande2) ett tillkännagivande om att en generös och human

flyktingpolitik skall ligga fast.

I motion Sf17 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd), som väckts med

anledning av Riksdagens revisorers förslag, anförs att den

svenska asyl- och övriga invandringspolitiken i framtiden

starkare bör inriktas på en generösare tillståndsgivning inom

ramen för kvoteringar, som kan avse bl.a. både flykting- och

anhörigområdet, medan möjligheterna att få tillstånd för

bosättning efter inresa på eget initiativ begränsas i all rimlig

utsträckning, på asylsidan i princip till flyktingar enligt

Genèvekonventionen. Motionärerna begär ett beslut om stopp tills

vidare för all invandring förutom flyktingar enligt

Genèvekonventionen samt de anknytningsfall som enligt gällande

svensk lag har rätt att från sitt hemland ansöka om

uppehållstillstånd (yrkande 4), samt tillkännagivanden om att

antalet anknytningsfall måste begränsas till ett minimum

(yrkande5), om att arbetskraftsinvandring bör tillåtas endast

då det råder brist på arbetskraft i Sverige (yrkande6), om en

översyn av invandringspolitiken (yrkande7 delvis), om att

översynen av invandrings- och invandrarpolitiken bör omfatta

också flyktingpolitiken (yrkande8) och om att invandrings- och

flyktingpolitiken måste bli betydligt restriktivare (yrkande

10). I motion Sf22 anser Ian Wachtmeister och Lars Moquist

(nyd) bl.a. att lagstiftningen bör ändras och endast medge

"tillfälliga uppehållstillstånd i enlighet med 1951 års

Genèvekonvention" och att riksdagen bör besluta om en ram för

kvotflyktingar vartill kommer ett mindre antal

konventionsflyktingar som söker asyl vid vår gräns. Regeringen

måste enligt motionärerna nu ta krafttag för att -- i avvaktan

på den parlamentariska kommitténs förslag -- undanröja de värsta

missförhållandena i den svenska flyktingpolitiken. De begär

tillkännagivanden om att asylrätten bör begränsas till att

endast avse konventionsflyktingar (yrkande 1), om begränsning av

anhöriginvandringen till att strikt omfatta endast make/maka och

deras barn under 20 år (yrkande 2) och om att åtgärder

omedelbart måste vidtas i flyktingfrågan i syfte att minimera

förutsättningarna för att Sverige riskstämplas av marknaden

(yrkande18). Slutligen begär motionärerna ett tillkännagivande

om att en minister bör syssla med flyktingfrågor på heltid -- en

flyktingminister (yrkande19). Ian Wachtmeister m.fl. (nyd)

begär i motion Fi211 (yrkande 19) ett tillkännagivande om en

uppstramning av flyktingpolitiken.

Claus Zaar (nyd) begär i motion Sf638 tillkännagivanden om

behovet av att utreda hur invandringen påverkar Sverige på kort

och lång sikt (yrkande 1), att i statistik och rapporter

redovisa invandringens påverkan (yrkande 2) och att undersöka

familjeplanering och nativitet bland invandrare med hänsyn till

deras egna försörjningsmöjligheter (yrkande3).

Gudrun Schyman m.fl. (v) anför i motion Sf633 att

flyktingpolitikens olika problem skall debatteras i syfte att

förbättra både lagar, rättssäkerhet, mottagning och avvisning

m.m. men att människor aldrig får beskrivas som problem.

Motionärerna anser att försvaret av en generös flyktingpolitik

nu är viktigare än någonsin och begär ett tillkännagivande om

vikten av att Sverige har en generös flyktingpolitik

(yrkande1). Vidare anser motionärerna att Sverige har en

mycket rudimentär återvandringspolitik och att det bör bli en

viktig uppgift för den kommande utredningen att undersöka vilka

åtgärder som bör vidtas för att stärka stödet till återvandring.

De begär ett tillkännagivande om detta (yrkande16).

Sten Andersson i Malmö (m) anför i motion Sf606 att bestående

asyl i huvudsak endast bör beviljas de utlänningar vilka kan

definieras som politiska flyktingar enligt Genèvekonventionen

och att anhörigbegreppet bör ha den definition som anges i

Dublinkonventionen från år 1990. Han begär ett tillkännagivande

om en förändrad svensk asylpolitik. -- Leif Carlson och Maud

Ekendahl (m) anser i motion Sf608 att den svenska definitionen

av anhörig är mycket vid i ett internationellt perspektiv. De

anför att enligt Dublinkonventionen är att räkna som anhöriga

som har rätt till uppehållstillstånd flyktings maka eller make

samt hans eller hennes ogifta barn under 18 år eller, om

flyktingen själv är under 18 år, hans eller hennes föräldrar.

Motionärerna begär en skyndsam förändring i 2kap. 4§

utlänningslagen.

I två motioner tas upp en mera speciell fråga om asyl. Pierre

Schori m.fl. (s) och Viola Furubjelke m.fl. (s) hänvisar i

motionerna U628 (yrkande 11) resp. U627 (yrkande 3) till

situationen i Bosnien-Hercegovina med systematiska våldtäkter

mot muslimska kvinnor, och motionärerna begär tillkännagivanden

om att graviditet som följd av dessa våldtäkter skall utgöra

grund för asylrätt enligt FN:s flyktingkonvention för kvinnan

och hennes barn.

I tre motioner tas mer direkt upp vilka frågor Sverige bör

driva i internationell samverkan.

Ingvar Carlsson m.fl. (s) anför i motion Sf626 att det

internationellt behövs en inriktning av flykting- och

migrationspolitiska insatser på förebyggande åtgärder som

motverkar de obalanser och brister som tvingar människor att

bryta upp och att Sverige bör verka för att grundorsaker till

flyktingströmmar och annan påtvingad migration diskuteras mera

öppet och strukturerat och för att målmedvetna insatser vidtas

inom FN:s ram och i andra internationella organisationer.

Motionärerna begär tillkännagivanden om vad som anförts om

internationellt samarbete (yrkande 2), om det multilaterala

flyktingarbetet (yrkande 4) och om att Sverige bör verka för en

internationellt överenskommen reglering av skyddet för sådana

personer som, utan att vara flyktingar enligt

Genèvekonventionen, är i behov av internationellt rättsligt

skydd (yrkande 5, delvis). -- Karl-Erik Svartberg m.fl. (s)

framför liknande synpunkter i motion Sf644 men begär också ett

tillkännagivande om att Sverige under sin tid som ordförandeland

i ESK bör driva kravet på en överenskommelse inom organisationen

som innebär att de länder som hittills inte tagit emot

flyktingar i någon större utsträckning väsentligt ökar sina

åtaganden (yrkande2).

Gudrun Schyman m.fl. (v) kritiserar i motion Sf633 den

flyktingpolitik som förs i Västeuropa och anser att Sverige i

lämpligt forum, såsom ESK eller Europarådet, bör verka för att

Europa liksom andra världsdelar utarbetar en kompletterande

konvention till Genèvekonventionen och att en alleuropeisk

överenskommelse utarbetas som gör det möjligt att på ett bra

sätt hjälpa stora flyktingskaror. Överenskommelsen bör innehålla

regler om upprättande av flyktingläger, fördelning av

kostnaderna, återflyttning eller -- om detta inte är möjligt --

hur flyktingarna skall fördelas mellan länder. Motionärerna

begär ett tillkännagivande om Sveriges inställning till

flyktingfrågor i ESK och Europarådet (yrkande5).

Utskottets bedömning

I den regeringsförklaring som statsminister Carl Bildt avgav

den 4 oktober 1991 uttalade han att invandrar- och

flyktingpolitiken skulle föras i en anda av internationalism och

humanitet, att främlingsfientlighet och tendenser till rasism

skulle bekämpas och att ytterligare åtgärder mot diskriminering

av invandrare skulle vidtas. Sverige skulle även i

fortsättningen ha en reglerad invandring, men flyktingpolitiken

skulle förändras.

Som ovan framgått skall en parlamentarisk kommitté se över

invandrings- och flyktingpolitiken. I kommitténs uppdrag ingår

att se över hur människor från andra länder som söker en fristad

undan förtryck av olika slag skall kunna få detta tillgodosett i

vårt land och hur invandringsreglerna i ett framtida system kan

utformas så att de tydligare än för närvarande uttrycker

ansvaret för att ge rättsligt skydd åt olika kategorier

skyddsbehövande. En utgångspunkt skall vara att pröva hur

skyddsregler bör utformas så att de innebär ett långsiktigt

internationellt åtagande och inte kommer att bli beroende av

kortsiktiga förändringar av mottagningsresurserna. I uppdraget

ingår vidare att bedöma behovet av en mer omfattande användning

av tillfälliga skyddsanordningar. Kommittén skall också lägga

fram förslag om utformningen av övriga grunder för rätt eller

möjlighet till bosättning i Sverige och överväga om det är

möjligt och lämpligt att på andra grunder utforma mer flexibla

regler för invandring. Vidare skall kommittén göra överväganden

om flyktingpolitiska insatser internationellt och lägga fram

förslag till hur vårt land på ett resursmässigt effektivt sätt

skall kunna bistå utanför Sverige -- i krisens eller konfliktens

närområde och på annat sätt. Inom ramen för kommittén kommer

således de frågor som har tagits upp i de ovan redovisade

motionerna om inriktningen av den svenska flykting- och

invandringspolitiken att behandlas. Utskottet anser att

resultatet av kommitténs arbete bör avvaktas och avstyrker med

det anförda bifall till motionerna Sf626 yrkandena 1, 3, 5 i

denna del, 6, 7 och 8, Sf644 yrkande 1, Ju619 yrkande 2, Sf17

yrkandena 4, 5, 6, 7 i denna del, 8 och 10, Sf22 yrkandena 1, 2

och 18, Fi211 yrkande 19, Sf633 yrkande 1, Sf606 och Sf608.

Enligt direktiven bör kommittén beakta vad invandringstryck,

invandringens omfattning och sammansättning kan betyda för såväl

politikens mål som för politikens närmare utformning. Kostnader

för stat och kommun samt invandringens samhällsekonomiska

konsekvenser bör belysas, och kommittén skall bl.a. överväga om

det statistiska underlaget behöver förbättras. Även de i motion

Sf638 yrkandena 1--3 upptagna frågorna kommer därmed att beröras

av kommitténs arbete, och utskottet avstyrker bifall till

motionen.

Såvitt avser återvandringspolitik noterar utskottet att en

av de frågor som Invandrarverket avser att under de närmaste

åren särskilt bevaka och uppmärksamma är "utvecklingen av

insatserna för flyktingar som önskar återvända till sina

hemländer".

Som motionärerna begärt och som framgår ovan ingår i uppdraget

för den parlamentariska kommittén att lägga fram förslag till en

aktiv politik för frivillig repatriering. Motion Sf633 yrkande

16 är därmed tillgodosedd.

I frågan om arbetsfördelningen inom regeringen vill

utskottet peka på att det enligt regeringsformen är regeringen

som fördelar ärendena mellan departementen, och statsministern

som bland statsråden utser chefer för departementen. Det är även

statsministerns sak att förordna att ärende eller grupp av

ärenden som hör till visst departement skall föredragas av annat

statsråd än departementschefen. Utskottet, som i sammanhanget

vill peka på att det statsråd som nu ansvarar för invandrings-

och flyktingfrågor till skillnad från sina föregångare inte har

löpande ansvar för överprövning av enskilda asylärenden,

avstyrker med det anförda bifall till motion Sf22 yrkande19.

I frågan om asyl för speciella grupper vill utskottet

erinra om att under 1990/91 års riksmöte behandlades en sådan

fråga som då gällde baltiska värnpliktsvägrare (se

1990/91:SfU14). Utskottet framhöll att lagstiftningen om asyl

knappast kunde innehålla olika regler för olika staters

medborgare och erinrade om att en prövning måste göras i varje

enskilt asylärende, även om regeringen (då) kunde skapa

vägledande praxis. Utskottet utgick från att regeringen vid

prövningen av asylansökningar av sökande från de baltiska

republikerna, liksom i övriga fall, noga beaktade de

förhållanden som råder i sökandens hemland.

Utskottet vill också erinra om att det inte ankommer på

riksdagen att uttala sig om tolkningen av gällande lag.

Utskottet utgår från att de asylprövande myndigheterna gör en

noggrann bedömning av grunderna för uppehållstillstånd.

I sakfrågan om hjälp till de kvinnor som våldtagits och gjorts

gravida till följd av systematiska våldtäkter bl.a. mot

muslimska kvinnor i Bosnien-Hercegovina har utskottet hört

läkarna Christina Doctare och Birgitta Wetterdal om situationen

i delar av det forna Jugoslavien. Doctare arbetar där på uppdrag

av Världshälsoorganisationen, WHO, och Wetterdal har besökt

Kroatien på uppdrag av Internationella Röda korset för att

bedöma behovet av insatser.

Wetterdal har redogjort bl.a. för det program för psykosocialt

stöd bland flyktingar som Internationella Röda korset och

kroatiska Röda korset driver tillsammans. Programmet skulle

behöva förstärkas med flera socialarbetare, psykologer och

psykoterapeuter och med sjuksköterskor och/eller barnmorskor.

Den viktigaste uppgiften för denna personal är att identifiera

människor som behöver omedelbart, kvalificerat stöd och att se

till att de får det stöd de behöver, av lokala läkare,

psykologer, gynekologer, barnläkare eller ibland psykiatrer.

Stödet kan bara ges i en atmosfär av ömsesidig respekt,

förståelse och förtroende. Det betyder att personalen måste vara

väl förtrogen med flyktingens språk, traditioner och kultur, och

huvudsakligen lokal personal kan därför användas. Kroatiska Röda

korset är övertygat om att det inte är några svårigheter att få

tag på sådan personal på grund av den höga arbetslösheten i

landet.

Doctare har berättat mera utförligt om situationen i det

tidigare Jugoslavien och gjort liknande bedömningar av

hjälpbehovet. Hon har också berättat om det officiella muslimska

samhällets åtgärder för att stödja kvinnor som våldtagits i

kriget. Fetwa innebär att varje fredag upprepas beslutet att

dessa kvinnor är hjältinnor i kriget och att deras barn är

muslimska barn som skall tas om hand inom det muslimska

samhället. -- Doctare har påpekat att inte bara kvinnor, utan

också barn och män, utsatts för våldtäkt och tortyr, och hon har

framhållit att för att de skall kunna få hjälp behövs att man

arbetar på flera nivåer. Den första gäller att skapa ökad allmän

kunskap om förhållandena, den andra gäller mera specifika

kunskaper i frågan och den tredje att kunna bedöma vilka av

offren som riskerar svåra följder senare i livet -- kvinnor att

ta livet av sig, barn att kriminaliseras eller prostitueras. --

Hjälp behövs på plats. Företrädare för både den kroatiska och

bosniska regeringen har sagt att de vill ha hjälp på plats.

Välutbildad vårdpersonal finns, och arbetslösheten bland dem är

mycket stor. Personell hjälp utifrån kan behövas i fråga om

organisation och management, i övrigt behövs huvudsakligen

ekonomisk hjälp. Många av de drabbade kvinnorna, barnen och

männen varken vill eller orkar fly vidare. De grupper som valt

att fly utanför Jugoslavien är givetvis tacksamma att bli

mottagna, men Doctare bedömer att det är mycket svårt för de

våldtagna kvinnorna att ange sina upplevelser som grund för

asylansökan. Däremot kan möjlighet till överföring till Sverige

av flyktingar vara av stort värde.

Statsrådet Alf Svensson besvarade den 9 februari 1993 i

riksdagens kammare en fråga om vilka åtgärder som regeringen är

beredd att vidta för att också Sverige skall lämna bidrag till

vård och stöd för massvåldtäkternas offer. I svaret uppgav

statsrådet bl.a. att Sverige under det senaste året använt 320

miljoner kronor av katastrofmedel för humanitära

biståndsinsatser i det forna Jugoslavien, att stödet främst är

inriktat på FN:s och Röda korsets verksamhet och att det i

första hand gällt akuta insatser för de ca tre miljoner

flyktingarna i regionen med särskilda tyngdpunkter på

Bosnien-Hercegovina. Efter rapporter om massvåldtäkt mot kvinnor

har regeringen i kontakt med FN:s flyktingkommissariat och Röda

korset understrukit vikten av att hjälpverksamheten särskilt

inriktas på vård och stöd till dessa. Röda korset i Kroatien har

ett projekt under utveckling med denna inriktning, vilket

finansierats genom svenska Röda korset av biståndsmedel. FN:s

flyktingkommissariat och Världshälsoorganisationen har båda

aviserat att de kommer att presentera projekt för de drabbade

kvinnorna i den FN-appell som presenteras i mars månad.

Regeringen kommer att ge avsevärda bidrag till FN-appellen och

kommer därvid att särskilt uppmärksamma program för de drabbade

kvinnorna. Regeringen är även beredd att stödja andra initiativ,

från t.ex. enskilda organisationer, som kan komma att

presenteras.

Utskottet, som nedan återkommer till möjligheterna att ge

hjälp genom överföring till Sverige inom ramen för den s.k.

flyktingkvoten och att ge hjälp i närområdet, avstyrker med det

anförda bifall till motionerna U627 yrkande 3 och U628

yrkande11.

I frågan om internationell samverkan och lösning av

flyktingsituationer anser utskottet att frivillig repatriering i

regel är den bästa lösningen, först och främst för flyktingen

själv men också för berörda fattiga asylländer. UNHCR och andra

internationella organ har en viktig roll att spela när det

gäller insatser för återuppbyggnad som underlättar anpassningen.

Sverige bör verka för ökad internationell samordning av insatser

för frivillig repatriering. Repatriering av flyktingar är också

det huvudalternativ som UNHCR förespråkar och arbetar efter.

Denna inriktning har klart markerats av den nuvarande

flyktingkommissarien Sadako Ogata.

Utskottet vill vidare framhålla att det av regeringens

skrivelse framgår att den nuvarande regeringen, liksom den

tidigare, lagt stor vikt vid det internationella samarbetet inom

flykting- och migrationspolitikens område och aktivt drivit

dessa frågor. Utskottet utgår från att regeringen även

fortsättningsvis kommer att spela en aktiv roll på det

internationella och nordiska planet.

Som ovan framgår ligger överväganden om flyktingpolitiska

insatser internationellt också inom den parlamentariska

kommitténs uppdrag. I direktiven betonas att behoven av en

internationell samordning av insatserna har blivit uppenbara,

att ett omfattande samarbete pågår mellan de länder som mottar

invandrare och flyktingar, och att därutöver också ett samarbete

är under uppbyggnad mellan utvandrings- och invandringsländer. I

det senare perspektivet har det enligt direktiven ofta framförts

att en inriktning bör ske av utvecklingssamarbetet på så sätt

att också grundorsaker till påtvingad utvandring kan påverkas.

Resultatet av kommitténs utredning bör enligt utskottets mening

avvaktas. Med det anförda anser utskottet att motion Sf626

yrkandena 2, 4 och 5 i denna del, Sf633 yrkande 5 samt Sf644

yrkande 2 kan lämnas utan bifall.

För budgetåret 1991/92 infördes ett anslag till

Internationell samverkan inom ramen för flykting- och

migrationspolitiken m.m., från vilket betalas kostnader för

särskilda migrationspolitiska projekt och för Sveriges

deltagande i internationellt samarbete med syfte att utveckla

och tillämpa nya flykting- och migrationspolitiska strategier.

Enligt regeringens förslag i budgetpropositionen skall till

anslaget för budgetåret 1993/94 anvisas ett reservationsanslag

på 2000000 kr. Anslagsförslaget har inte föranlett något

motionsyrkande, och utskottet biträder förslaget.

Överföring av flyktingar m.m.

Som ovan anförts har Sverige sedan år 1950 haft ett av

riksdagen beslutat system för kollektiv överföring av flyktingar

genom s.k. flyktingkvoter. Fr.o.m. år 1973 har kvoten varit

generell, dvs. icke nationalitetsbestämd. Kvoten skall användas

för uttagning av flyktingar eller andra personer som befinner

sig i en särskilt utsatt situation och/eller för att ta hand om

fall där UNHCR har särskilda svårigheter att finna ett lämpligt

placeringsland. Antalet faktiskt överförda flyktingar varierar

från år till år, eftersom uttagningsbeslut inte alltid

omedelbart kan följas av utresetillstånd från det land där

flyktingen befinner sig.

Från ett särskilt anslag bekostas organiserad överföring till

Sverige av flyktingar, bidrag enligt förordningen (1984:890) om

bidrag till flyktingars resor från Sverige för bosättning i

annat land samt bidrag enligt förordningen (1984:936) om bidrag

till flyktingar för kostnader för anhörigas resor till Sverige.

Vidare betalas också bidrag till resor från Sverige för vissa

asylsökande som vill lämna landet innan asylärendet är

avgjort.

Regeringen ger budgetårsvis riktlinjer för kvotens användning.

Statens invandrarverk har ansvaret för uttagning och överföring

av flyktingar till Sverige. Uttagningarna sker i nära samverkan

med främst UNHCR. Fr.o.m. år 1989 samråder de nordiska

regeringarna regelmässigt i policyfrågor inom ramen för den

nordiska samrådsgruppen för flyktingfrågor.

Kvoten uppgick sedan mitten av 1970-talet och fram t.o.m.

budgetåret 1990/91 till ca 1250 personer per år. För

budgetåret 1991/92 beslöt riksdagen att öka kvoten till 2000

personer (prop. 1990/91:192, SfU13, rskr. 337). Samtidigt beslöt

riksdagen, som en tillfällig åtgärd med anledning av

flyktingsituationen i och kring Irak, att under budgetåret

ytterligare ca 1250 flyktingar och andra personer i behov av

skydd fick föras över till Sverige. För innevarande budgetår

uppgår anslaget till ett belopp som motsvarar en kvot om ca

2000 personer.

För budgetåret 1993/94 har regeringen angivit omfattningen av

ändamålet med anslaget annorlunda än tidigare. Dels bör enligt

regeringen ändamålet för åtgärder vidgas till att omfatta bidrag

till lösningar av flyktingsituationer utanför Sverige också på

annat sätt än genom organiserad överföring hit, dels, för att

åstadkomma åsyftad flexibilitet, de medel som för närvarande

finns budgeterade på anslaget för överföring av flyktingar

läggas samman med den del av ersättningarna till kommunerna som

avser kvotflyktingar. Genom den ökade flexibiliteten i

medelsanvändningen bör det enligt regeringen vara möjligt att

hjälpa samma antal flyktingar till en lägre kostnad än i dag. I

fråga om flyktingkvotens storlek anges i budgetpropositionen att

någon preciserad storlek inte kommer att anges på samma sätt som

hittills, utan en avvägning skall göras mot andra angelägna

insatser som kan komma att initieras av bl.a. UNHCR. Överföring

till Sverige bedöms dock även fortsättningsvis komma att utgöra

en betydelsefull flyktingpolitisk insats. Den egentliga

överföringskostnaden beräknas till 9700000 kr, och

Invandrarverket bör som ett minimum planera för överföring av

1250 personer under budgetåret. -- Sammanlagt begär regeringen

att till Överföring av och andra åtgärder för flyktingar

m.m. anvisas ett förslagsanslag på 269960000 kr.

Maj-Lis Lööw och Georg Andersson (s) anför i motion Sf621 att

det är viktigt för Sveriges trovärdighet och agerande på det

internationella planet att vi kan föregå med gott exempel när

det gäller flyktingkvotens storlek. Motionärerna anser att det

vore tragiskt om, på grund av en passiv flyktingpolitik,

människor med betydligt svagare skyddsbehov resursmässigt

tillåts tränga ut de angelägna kvotflyktingarna och att det

måste vara möjligt att inom ramen för det stora anslaget för

flyktingmottagande omprioritera resurser för att ta emot

ytterligare 750 kvotflyktingar så att kvoten kan förbli 2000.

De begär ett tillkännagivande om en flyktingkvot på 2000 per

budgetår. -- Karl-Erik Svartberg m.fl. (s) framför liknande

synpunkter i motion Sf644 och begär att flyktingkvoten med

avslag på regeringens förslag fastställs till 2000

(yrkande3).

Utskottet konstaterar vid en jämförelse med beräkningen av

anslaget för innevarande budgetår att den egentliga

överföringskostnaden i årets budgetproposition synes motsvara en

överföring av ca 1800 personer, vilket också är det antal som

anges i beräkningen av kommunersättningen.

Liksom motionärerna anser utskottet att Sverige bör visa

generositet i fråga om att ta emot flyktingar inom ramen för en

organiserad överföring av flyktingar. Utskottet har ingen

erinran mot den föreslagna mer flexibla användningen av

anslaget, huvudsakligen i samråd med UNHCR. Överföring till

Sverige bedöms i budgetpropositionen även fortsättningsvis komma

att utgöra en betydelsefull flyktingpolitisk insats, och

utskottet vill understryka den bedömningen. Utskottet anser att

behovet av en större flyktingkvot -- inte minst såvitt avser

situationen i det tidigare Jugoslavien -- bör uppmärksammas

kontinuerligt inom regeringskansliet och utgår från att så sker

samt att regeringen, om ytterligare medel behöver anvisas under

anslaget, återkommer till riksdagen med förslag i frågan. Med

det anförda tillstyrker utskottet bifall till regeringens

förslag till medelsanvisning och avstyrker bifall till

motionerna Sf621 och Sf644 yrkande3.

Handläggning av asylärenden

Avvisning och utvisning

En utlänning som befinner sig i Sverige kan avlägsnas ur

landet genom avvisning eller utvisning. En utlänning som inte

uppfyller de formella krav som gäller för inresa och vistelse i

Sverige -- således när han i förekommande fall saknar pass,

visering, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd -- får

avvisas utan tidsgräns enligt 4kap. 1§ utlänningslagen.

Vidare får en utlänning avvisas om han eller hon stannat kvar

sedan den viseringsfria tiden eller viseringen gått ut. Även

avlägsnande på grund av medellöshet och risk för brottslig

verksamhet skall ske genom avvisning (4kap. 2§

utlänningslagen). Tidsgränsen är för dessa fall tre månader.

En utlänning som haft uppehållstillstånd och stannar kvar i

landet efter det att uppehållstillståndet har gått ut eller

återkallats skall avlägsnas genom utvisning (4kap. 3§

utlänningslagen). Även avlägsnande på grund av brott skall ske

genom utvisning (4kap. 7§ utlänningslagen).

Ett beslut om avvisning eller utvisning får endast verkställas

om det kan ske till ett land där utlänningen erbjuds visst

skydd.

Kontrollen av in- och utresande vid rikets gränser sköts i

första hand av polismyndigheten. Det är också polismyndigheten

som fattar beslut om avvisning i de fall där det inte alls är

fråga om asyl eller liknande.

Statens invandrarverk, som är central förvaltningsmyndighet

för invandrar- och medborgarskapsfrågor, skall som första

instans fatta beslut i alla ärenden där behovet av asyl har

åberopats (4kap. 4§ utlänningslagen). Detsamma skall gälla

ärenden som rör nära familjemedlemmar till asylsökande. Påstår

utlänningen att han är att anse som flykting, krigsvägrare eller

de facto-flykting skall polismyndigheten således överlämna

ärendet till verket för beslut. Detta gäller även om det för

polismyndigheten framstår som uppenbart att de åberopade

grunderna inte kan medföra rätt till asyl. Invandrarverket

fattar också beslut i ärenden som rör en utlänning som har

vistats i Sverige mer än tre månader i följd när frågan väcks om

hans avvisning. -- I ärenden om avvisning som handläggs av

Invandrarverket beviljas enligt 41§ rättshjälpslagen

(1972:429) rättshjälp genom offentligt biträde.

I flertalet övriga fall beslutar polismyndigheten om

avvisning. Polismyndigheten skall dock överlämna sådana

ärenden till Invandrarverket om det enligt polismyndighetens

bedömning är tveksamt om avvisning bör ske. Detta gäller t.ex.

fall då det på grund av utlänningens personliga förhållanden

finns starka humanitära skäl för att låta honom få stanna. --

Enligt före den 1 juli 1989 gällande utlänningslag kunde

polismyndigheten i vissa fall besluta om avvisning även i de

fall då en utlänning anförde asylskäl. Om utlänningens påstående

om risken för att utsättas för politisk förföljelse eller för

att bli sänd till krigsskådeplats e.d. var uppenbart oriktigt,

kunde enligt huvudregeln polismyndigheten själv besluta i

ärendet. Detsamma gällde om de skäl utlänningen åberopade för

att på grund av de politiska förhållandena i hemlandet inte

vilja återvända dit kunde lämnas utan avseende, eller om det var

uppenbart att han inte löpte risk att sändas vidare till

hemlandet, när han skulle sändas till ett annat land. Ett av

polismyndigheten fattat avvisningsbeslut i dessa ärenden måste

dock anmälas till Invandrarverket och fick inte verkställas

förrän verket hade förklarat att det inte övertog ärendet. Om

verket övertog ärendet förföll polismyndighetens

avvisningsbeslut.

Invandrarverket får förordna om omedelbar verkställighet av

sitt beslut om avvisning om det är uppenbart att det inte finns

grund för asyl och att uppehållstillstånd inte heller skall

beviljas på någon annan grund (8kap. 8§ utlänningslagen).

Beträffande omedelbar verkställighet i asylärenden anfördes i

proposition 1988/89:86 med förslag till ny utlänningslag att

sådan möjlighet måste finnas om avvisning till ett första

asylland skall kunna genomföras. Omedelbar verkställighet borde

kunna ske bl.a. om utlänningen kan återsändas till ett land, där

han uppehållit sig före ankomsten till Sverige och där han är

skyddad mot förföljelse och mot att sändas till ett land där han

riskerar förföljelse. I propositionen angavs också att

förordnande om omedelbar verkställighet får meddelas endast när

det är uppenbart att grund för asyl inte föreligger. En

bedömning måste alltid göras av omständigheterna i det enskilda

fallet. Ett annat fall när det är uppenbart att en asylansökan

skall avslås kan vara att det står klart att utlänningens

uppgifter är osanna i alla väsentliga delar. Så snart några mer

ingående överväganden behöver göras om tilltron till sådana

uppgifter som kan vara asylgrundande är det emellertid uteslutet

att förordna att avvisningsbeslutet får verkställas direkt. Det

skall också vara uppenbart att uppehållstillstånd inte bör

beviljas av andra skäl, t.ex. anknytning eller humanitära skäl.

En polismyndighets beslut om avvisning och Invandrarverkets

beslut om avvisning med förordnande om omedelbar verkställighet

skall verkställas snarast möjligt. I andra fall skall en

utlänning som har avvisats lämna landet inom två veckor efter

det att beslutet vunnit laga kraft, om inte annat bestäms i

beslutet (8kap. 12§ utlänningslagen). Vid utvisning är

utresefristen fyra veckor. Om utlänningen inte lämnar landet

inom föreskriven tid eller det med säkerhet måste antas att han

inte tänker göra det frivilligt, skall polismyndigheten

verkställa beslutet så snart det kan ske.

Tre motioner rör möjligheterna till snabbare avvisning. Ian

Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) anför i motion Sf22 bl.a.

att skrupelfria människosmugglare sätter i land illegalt

asylsökande utmed våra kuster och att vi måste sätta stopp för

detta. Exempel måste statueras bl.a. genom att flyktingarna

omedelbart avvisas och återförs till sitt ursprungsland eller

transitland, och motionärerna begär ett tillkännagivande härom

(yrkande3 delvis). Liknande synpunkter framförs i motion Sf619

av Lars Moquist och Peter Kling (nyd), i vilken begärs att

förutsättningar omedelbart skapas för direktavvisning av

personer som kommer till Sverige illegalt (yrkande1). I motion

Sf639 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) kritiseras

asylprövningssystemet främst med hänvisning till kostnaderna för

rättshjälpen. För att minimera dessa kostnader bör man enligt

motionärerna snarast införa undantagsbestämmelser för vissa

grupper som kommer från områden som gör det tveksamt om de har

asylskäl; en helhetssyn bör tillämpas som syftar till en

bedömning att det inte finns skäl att påbörja asylutredning

enligt gällande regler och att beslut om avvisning kan fattas

direkt efter den s.k. grundutredningen. Den besparing som

härigenom skulle kunna göras borde enligt motionärerna överföras

till en fond till stöd för brottsoffer. I motionen begärs

tillkännagivanden om att undantagsbestämmelser bör införas för

vissa grupper av asylsökande (yrkande1) och om att 100

miljoner kronor av rättshjälpsanslaget bör föras över till en

brottsofferfond som inrättas och förvaltas av staten

(yrkande2). Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) kritiserar

i motion Sf22 också kostnaderna för rättshjälp inom

asylprövningssystemet och anser att en översyn bör ske. En

möjlighet är enligt motionärerna att begränsa målgruppen så att

asylsökande som uppenbarligen inte kommer att få stanna i

Sverige skulle få rättshjälp endast om det finns synnerliga skäl

till det, och möjligheten att gång på gång få anföra nya skäl

för att stanna kvar i Sverige bör stoppas. Motionärerna begär

ett tillkännagivande om det anförda (yrkande7).

Utskottet vill till en början erinra om att det inte är

illegalt att söka asyl, oavsett om de skäl som sökanden har att

åberopa vid en prövning inte bedöms utgöra asylskäl. Som ovan

redovisats får Invandrarverket förordna om omedelbar

verkställighet av ett avvisningsbeslut om det är uppenbart att

det inte finns grund för asyl och att uppehållstillstånd inte

heller skall beviljas på någon annan grund. I fråga om

undantagsbestämmelser för vissa grupper av asylsökande, för

vilka asylutredning inte skulle behöva påbörjas, vill utskottet,

frånsett principiella betänkligheter, uttala viss tveksamhet om

värdet av sådana bestämmelser i praktiken. I fråga om

möjligheterna till rättshjälp och om möjligheten att anföra nya

skäl vill utskottet erinra om att i de ovan nämnda direktiven

för översynen av vissa delar av utlänningslagstiftningen m.m.

särskilt anges institutet ny ansökan. Möjligheten att göra en ny

ansökan om uppehållstillstånd efter ett lagakraftvunnet

avlägsnandebeslut infördes genom 1989 års utlänningslag i

samband med att möjligheten att överklaga verkställighetsbeslut

togs bort och var avsedd endast för undantagsfall. Utvecklingen

har emellertid blivit en annan, och nya ansökningar är snarare

regel än undantag. Utredaren bör därför enligt direktiven

undersöka vad som kan göras för att institutet skall komma till

användning i den omfattning som förutsattes när det

introducerades. I anslutning till detta bör det enligt

direktiven också undersökas om gällande rättshjälpsregler har

bidragit till det stora antalet nya ansökningar. -- Ett

delbetänkande i denna del avlämnas, som ovan nämnts, i dagarna.

-- Utskottet vill i övrigt erinra om att dessa frågor kan komma

upp inom den parlamentariska kommittén, som bl.a. har att

överväga frågor som kan komma att aktualiseras av en svensk

Europaintegration.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna

Sf22 yrkande 3 i denna del och yrkande 7, Sf619 yrkande 1 och

Sf639 yrkandena 1 och 2.

Gudrun Schyman m.fl. (v) påpekar i motion Sf633 att enligt

Invandrarverkets statistik beslut om avvisning med omedelbar

verkställighet fattas beträffande närmare 40% av dem som söker

asyl. Andelen är enligt motionärerna uppseende- och oroväckande,

och de begär ett tillkännagivande om att en av uppgifterna för

den kommande utredningen bör bli att granska praxis på detta

område (yrkande9). Motionärerna anför vidare att en värdig

avvisning efter avslag på en asylansökan är lika viktig som en

värdig flyktingmottagning och att behovet av att utarbeta

fungerande regler och rutiner för hur avvisning bör ske är

mycket angeläget. Den kommande utredningen bör ges i uppdrag att

utarbeta förslag om detta, och motionärerna begär ett

tillkännagivande även om detta (yrkande14).

I direktiven för översyn av vissa delar av

utlänningslagstiftningen m.m. påpekas att den frist som lagen

ger utlänningen att frivilligt lämna landet efter ett

avlägsnandebeslut utnyttjas för att skapa förutsättningar för

ett undanhållande som försvårar eller omöjliggör ett tvångsvis

avlägsnande och att mot detta skall vägas utlänningens

självklara rätt att på ett värdigt sätt få lämna landet och ges

tillfälle att ta farväl av anhöriga och vänner. Utredaren bör

överväga om den nuvarande regleringen kan ersättas av en som

bättre tillgodoser de nu angivna skilda intressena. --

Utredningen beräknas i denna del vara klar under våren 1993.

Utskottet anser att resultatet av utredarens överväganden bör

avvaktas och anser att något tillkännagivande med anledning av

motion Sf633 yrkandena 9 och 14 inte behövs.

Handläggningen av asylärenden skall normalt ske vid någon av

Invandrarverkets permanenta utredningsslussar. För denna

handläggning svarar en tillståndsbyrå/enhet som ingår i verkets

avdelning för tillstånds- och medborgarskapsfrågor. -- Fr.o.m.

juli 1992 har utredningsansvaret i asylärenden överförts från

polismyndigheterna till Invandrarverket. Uppgiften att genomföra

den s.k. grundutredningen ligger dock kvar hos

polismyndigheterna. Genom överföringen av utredningsansvaret

avsågs Invandrarverket få ett samlat ansvar för

tillståndsverksamheten och ökade möjligheter till rationell

samordning av handläggningen av asylärenden.

Gudrun Schyman m.fl. (v) anser i motion Sf633 att

fortsättningsvis endast klara fall och rutinärenden skall prövas

av Invandrarverket, medan asylprövningsnämnder inrättas i de

fyra regionerna som första instans. Nämnderna bör fungera under

domstolsliknande former med muntlig förhandling och större

öppenhet, och motionärerna begär ett tillkännagivande om sådana

nämnder (yrkande7).

Utskottet har tidigare (se senast 1991/92:SfU10) avstyrkt

bifall till motioner av liknande innebörd och därvid hänvisat

till de år 1989 införda reglerna om handläggning av asylärenden,

varigenom alla sådana ärenden skulle handläggas av

Invandrarverket. Utskottet anser inte heller nu att det finns

skäl att införa en sådan ordning som föreslås i motion Sf633

yrkande7.

Särskilda handläggningsfrågor

Enligt förvaltningslagen (1986:223) skall en part som vill

lämna uppgifter muntligt i ett ärende som avser

myndighetsutövning mot någon enskild få tillfälle till det, om

det kan ske med hänsyn till arbetets behöriga gång. I andra fall

bestämmer myndigheten om handläggningen skall vara muntlig. För

asylärenden vid Invandrarverket finns en särskild regel om

muntlig handläggning. Enligt 11kap. 1§ utlänningslagen skall

det ingå muntlig handläggning i ett sådant ärende om det kan

antas vara till fördel för utredningen eller i övrigt främja ett

snabbt avgörande av ärendet. Muntlig handläggning skall även

annars företas på begäran av utlänningen, om inte en sådan

handläggning skulle sakna betydelse för att avgöra frågan om

uppehållstillstånd. -- I proposition 1988/89:86 med förslag till

ny utlänningslag m.m. framhölls att med muntlig handläggning

avses såväl informella telefonkontakter och sammanträffanden som

mer formella förhandlingar. I propositionen förordades i första

hand informella sammanträffanden mellan Invandrarverkets

personal, utlänningen och, i förekommande fall, dennes biträde.

Sammanträffandet bör som regel avse kompletterande utredning,

inte ytterligare ett utredningsförhör utöver det som polisen

inledningsvis skall hålla med den asylsökande. I propositionen

framhölls vidare att förutsättningarna för muntlig handläggning

genom den omorganisation av Invandrarverket som avsågs träda i

kraft den 1 juli 1989 i betydande grad skulle komma att

förbättras.

Gudrun Schyman m.fl. (v) anför i motion Sf633 att

Invandrarverket nästan alltid avslår yrkanden om muntlig

handläggning på ett senare stadium än vid det första

utredningstillfället. Motionärerna anser att rätten till muntlig

handläggning hos Invandrarverket och Utlänningsnämnden måste

göras ovillkorlig, och de begär att regeringen skall lägga fram

förslag om detta (yrkande10).

Även frågan om muntlig handläggning tas upp i direktiven till

översyn av vissa delar av utlänningslagstiftningen. Därvid

anmärks att institutet inte kommit till användning i den

utsträckning som förutsattes vid reglernas införande. Utredaren

bör enligt direktiven överväga vad som kan göras för att ge den

muntliga handläggningen den roll som avsågs då bestämmelsen

infördes.

Utskottet behandlade frågan om muntlig handläggning i

asylärenden senast i sitt av riksdagen godkända betänkande

1991/92:SfU10. Utskottet, som ansåg att förutsättningarna för

muntlig handläggning borde förbättras genom att ansvaret för

utredning i asylärenden skulle överföras till Invandrarverket,

avstyrkte med hänsyn härtill och till att frågan skulle komma

att övervägas inom översynen av utlänningslagstiftningen bifall

till då föreliggande motionsyrkandei frågan. -- Utskottet, som

erinrar om att översynsbetänkandet väntas bli avlämnat inom

kort, vidhåller denna inställning och avstyrker bifall till

motion Sf633 yrkande10.

Håkan Holmberg (fp) kritiserar i motion Sf609 Invandrarverkets

system med förtroendeläkare. Grundproblemen är enligt

motionären två, dels att förtroendeläkaren normalt inte skall

sammanträffa med den asylsökande och att besluten därför inte

kan granskas av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, dels att

"Socialstyrelsens anvisningar säger att det räcker att en person

är i transportabelt skick för att avvisning skall kunna ske".

Motionären begär en skyndsam översyn av systemet, varvid han

anser det särskilt viktigt att förtroendeläkarna måste träffa de

personer de uttalar sig om och att de, som en konsekvens av

detta, kan ställas till ansvar för sina bedömningar.

Regeringen har genom beslut den 16 maj 1991 bemyndigat Statens

invandrarverk att utse förtroendeläkare i den utsträckning

verket finner vara nödvändigt för samråd i ärenden enligt

utlänningslagen. -- Efter samråd med Socialstyrelsen och

Rikspolisstyrelsen har Invandrarverket utfärdat allmänna råd i

fråga om förtroendeläkare i utlänningsärenden. I dessa råd

hänvisas till att det ofta föreligger ett behov hos den

beslutande myndigheten av samråd med medicinsk expertis som har

vana och erfarenhet av sådana bedömningar för att myndigheten

skall kunna göra en riktig värdering av de risker som ett

negativt beslut kan innebära för utlänningen. Avsikten är

emellertid inte att yttrande från förtroendeläkare skall

inhämtas rörande alla läkarintyg, utan förtroendeläkare bör

rådfrågas endast när redan ingivna intyg ger anledning till

tveksamhet. Sådan kan uppkomma t.ex. om intyget är

svårbegripligt, om dess slutsatser ter sig bristfälligt

motiverade eller om slutsatserna står i strid mot innehållet i

andra intyg eller kan betvivlas mot bakgrund av myndigheternas

egen kunskap om ärendet. -- Förtroendeläkarnas primära uppgift

anges vara att bedöma andra läkares intyg. Normalt skall de inte

göra egna undersökningar av utlänningar, utan bara vid behov i

särskilda fall på uppdrag av den beslutande myndigheten.

De beslutande myndigheterna kan enligt råden behöva bistånd av

förtroendeläkare principiellt i två olika skeden av ett

utlänningsärende. Det ena är ett inledande skede, då

myndigheterna har att utreda och bedöma om den sökandes skäl är

tillräckliga för att få tillstånd här. Sjukdom, vilket i sig

inte är tillståndsgrund, kommer i regel in som en del av en

samlad humanitär bedömning i kombination med t.ex.

anknytningsskäl. Vidare kan hjälp behövas för att bedöma hur en

fysisk eller psykisk skada har uppkommit. Det andra skedet är då

ett avvisnings- eller utvisningsbeslut föreligger och skall

verkställas, då det finns visst utrymme för Invandrarverket att

pröva en ny ansökan om uppehållstillstånd.

Förtroendeläkarnas funktion är enbart rådgivande. Deras

yttranden utgör en del av beslutsunderlaget när den beslutande

myndigheten avgör ärendet. Utskottet konstaterade senast i sitt

av riksdagen godkända betänkande 1991/92:SfU10, liksom i

tidigare betänkanden, att förtroendeläkarens uppgift i

huvudsak är att göra bedömningar av den befintliga utredningen i

ett ärende och att förtroendeläkarens bedömning sedan ingick som

en del i underlaget för myndighetens beslut. Utskottet fann inte

skäl att föreslå någon översyn av systemet. Utskottet finner

inte heller nu skäl att föreslå någon översyn av systemet och

avstyrker därmed bifall till motion Sf609.

Margareta Viklund (kds) begär i motion Sf605 yrkande 4 ett

tillkännagivande om att asylsökande kvinnor från

Bosnien-Hercegovina och Kroatien i asylutredningar bör erbjudas

kvinnliga tolkar av icke serbisk börd.

Utskottet delar motionärens uppfattning om svårigheterna för

kvinnor i de angivna situationerna. Utskottet utgår från att de

ansvariga myndigheterna i största möjliga utsträckning tar

hänsyn till dessa svårigheter och inser betydelsen av att

lämplig tolk anlitas. Med detta avstyrker utskottet bifall till

motion Sf605 yrkande4.

Handläggningstider

Gällande målsättning för utrednings- och handläggningstiderna

i asylärenden är att ett ärende i första instans, som inte kan

avgöras redan vid utredningsslussarna, skall klaras av inom två

månader från det att ärendet hamnar på myndigheternas bord. Om

beslutet blir negativt för den enskilde, måste därefter

lagstadgad tid för överklagande löpa. Därefter skall

överklagningsärenden kunna föras fram till beslut så snabbt att

ett ärende normalt inte skall behöva ta mer än sex månader från

det att handläggningen påbörjades hos polisen (prop.

1988/89:105, SfU17, rskr. 225).

Det är lätt för utskottet att konstatera att målsättningen

inte har uppfyllts. För de senaste åren bör dock framhållas

sambandet mellan handläggningstidernas längd och det s.k.

verkställighetsstopp som gällt för asylsökande från olika delar

av Jugoslavien och som fortfarande gäller för sökande från

Bosnien-Hercegovina.

I motion Sf17 yrkande 9 begär Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) ett

tillkännagivande om att den totala tiden för handläggning av

asylärenden måste bli betydligt kortare, och i motion Sf22

yrkande 4 begär Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) ett

tillkännagivande om att Invandrarverkets asylprövningstid --

genom en mer schabloniserad asylprövning -- före den 1 juli 1993

bör nedbringas till högst tre månader.

De långa handläggningstiderna i asylärenden är av många skäl

-- ovissheten för de asylsökande, kostnaderna för främst

förläggningsverksamheten m.m. -- utomordentligt beklagliga. Av

såväl budgetpropositionen och skrivelsen som i övrigt framgår

enligt utskottets uppfattning att både regeringen och

myndigheterna i hög grad är inriktade på att förkorta

handläggningstiderna, och utskottet vill understryka vikten av

att så sker. Något tillkännagivande om detta är dock enligt

utskottets uppfattning inte påkallat. Frågan om schabloniserad

asylprövning har behandlats ovan.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna

Sf17 yrkande9 och Sf22 yrkande4.

Gudrun Schyman m.fl. (v) kritiserar i motion Sf633

handläggningstiderna i familjeåterföreningsärenden. Enligt

motionärerna är väntetiden för anhöriga att få en intervju på

ambassaden i Nairobi sex månader, väntetiden för en

anknytningsintervju hos polisen i Stockholm, Göteborg eller

Malmö ca sex månader och Invandrarverkets egen handläggningstid

ca sex månader. De begär att förfarandet ses över med målet att

förkorta handläggningstiden (yrkande17).

I den ovan nämnda översynen av vissa delar av

utlänningslagstiftningen m.m. ingår en översyn av vissa regler

om visering för att komma till rätta med långa

handläggningstider i viseringsärenden. I samband med detta bör

även frågan om handläggningstider i andra tillståndsärenden

kunna få en belysning. Utskottet utgår från att regeringen och

berörda myndigheter följer utvecklingen och tillser att

handläggningstiderna nedbringas i möjligaste mån. Med detta

avstyrker utskottet bifall till motion Sf633 yrkande17.

Utlänningsnämnden

Utlänningsnämnden är den myndighet som fr.o.m. den 1 januari

1992 har övertagit den överprövning av huvuddelen av de ärenden

enligt utlänningslagen och lagen om svenskt medborgarskap som

tidigare gjordes av regeringen.

Då Utlänningsnämnden inrättades beräknades kostnaderna för

nämndens basorganisation med en kapacitet på årsbasis för

4000--6000 utvisningsärenden till 26 100 000 kr. Till detta

kom kostnader för extraordinära insatser som måste göras för att

reducera de ärendebalanser som nämnden övertog från

Arbetsmarknadsdepartementet den 1 januari 1992. För en snabb

avarbetning av dessa ärenden har nämndens basorganisation med ca

60 anställda förstärkts med ytterligare ca 40 anställda.

Senare framkom att det antal ärenden som Utlänningsnämnden

fick överta från regeringskansliet i själva verket uppgått till

betydligt högre antal än som tidigare beräknats, och nämnden

tillfördes ytterligare tillfälliga resurser motsvarande omkring

60 nya tjänster.

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att till

Utlänningsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisas ett

ramanslag på 51550000 kr. I propositionen anges att behovet

av medel för att nämnden under hela budgetåret 1993/94 skall

kunna behålla nuvarande extraordinära ärendeavverkningskapacitet

uppgår till 70 680 000 kr. Förslaget om lägre anslag bygger på

den osäkerhet i planeringsförutsättningarna som angivits i

propositionen.

Två motioner rör anslaget till Utlänningsnämnden. Ingvar

Carlsson m.fl. (s) anför i motion Sf626 att det är nödvändigt

att nämnden får möjlighet att behålla nuvarande inskolade extra

personalstyrka för att kunna fatta beslut inom rimliga tider och

därmed undvika långa handläggningstider och ökade kostnader för

förläggningsverksamheten. De anser att nämnden skall ges de

resurser som behövs, dvs. ytterligare ca 20000000 kr, och

begär ett tillkännagivande härom (yrkande10). Ian Wachtmeister

och Lars Moquist (nyd) anser i motion Sf628 att anslaget bör

kunna reduceras med 25% genom att ärendehanteringen förenklas

och förbud införs mot att med nya argument få sitt ärende prövat

gång på gång i samma instans. Motionärerna begär att anslaget

skall minskas till 40000000 kr (yrkande7).

Utskottet, som vill anmärka att förslaget i motion Sf628 om

förbud mot att med nya argument få sitt ärende prövat gång på

gång i samma instans saknar relevans såvitt avser

Utlänningsnämndens ärendebalans, anser inte att någon minskning

av anslaget kan ske. Utskottet delar däremot regeringens

uppfattning att osäkerheten i planeringsförutsättningarna bör

föranleda försiktighet i fråga om medelsanvisning. Regeringen

har möjlighet att, som tidigare skett, återkomma med begäran om

ytterligare medel. Med det anförda avstyrker utskottet bifall

till motionerna Sf626 yrkande10 och Sf628 yrkande7 och

tillstyrker regeringens förslag.

Praxissammanställning

Gudrun Schyman m.fl. (v) kritiserar i motion Sf633 att

Invandrarverket hittills inte uppdaterat den

praxissammanställning som publicerades våren 1991 och framhåller

vikten av att politiker, press och allmänhet får den insyn som

en praxissammanställning ger. En redovisning av praxis bör

enligt motionärerna finnas för asylbeslut på alla nivåer inkl.

från regeringen, och de begär ett tillkännagivande härom

(yrkande11).

I proposition 1983/84:144 om invandrings- och

flyktingpolitiken underströk föredragande statsrådet starkt

vikten av att gällande regler, riktlinjer, motivuttalanden och

praxis blev föremål för en systematisk dokumentation och

spridning. Statsrådets uttalande i denna del föranledde inte

något uttalande från riksdagens sida (SfU 1983/84:30).

Invandrarverket har i etapper publicerat en sammanställning

över asylpraxis, praxis i fråga om andra tillstånd än sådana som

gäller asyl, och medborgarskapspraxis. Därutöver innehåller

sammanställningen vägledande uttalanden i frågor om tolkning och

tillämpning av utlänningslagen. Avsikten har varit att

sammanställningen skall ses över med jämna mellanrum och i ett

inledande skede tre gånger per år, men att den, om något

inträffar som på ett avgörande sätt förändrar praxis avseende

ett visst land eller viss del av världen, skall kunna justeras

eller kompletteras i det hänseendet även mellan de regelbundna

översynerna.

I regeringens skrivelse anges att Invandrarverket har för

avsikt att uppdatera sin redovisning av praxis i asylärenden.

Vidare anges att Utlänningsnämnden under våren 1992 inlett ett

arbete med en praxisredovisning och att en första del av

nämndens allmänna praxisredovisning i asylärenden kommer ut i

början av år 1993.

Utskottet delar uppfattningen om vikten av att gällande

regler, riktlinjer, motivuttalanden och praxis i asylärenden

systematiskt dokumenteras och finns tillgängliga. Frågan om

redovisning av praxis har emellertid enligt utskottets

uppfattning kommit i ett något annat läge genom

Utlänningsnämndens tillkomst som överinstans, och utskottet vill

i sammanhanget uttala sin tillfredsställelse över att nämnden

börjat publicera en allmän praxisredovisning. Enligt vad

utskottet inhämtat pågår inom Invandrarverket överväganden om

lämplig form för publicering av behövliga praxisanvisningar.

Utskottet, som anser det väsentligt att berörda instanser finner

en lämplig form för publicering av bl.a. vägledande praxis och

riktlinjer, föreslår med det anförda att motion Sf633 yrkande 11

lämnas utan bifall.

Mottagningssystemet för asylsökande

Allmänt

Nu gällande system för mottagande av asylsökande och

flyktingar i Sverige, som i sina huvuddrag gäller sedan den 1

januari 1985 (prop. 1983/84:124, SfU 27, rskr. 295), innebär att

staten har ett övergripande ekonomiskt ansvar för

flyktingmottagandet, medan ansvaret i övrigt är delat mellan

stat och kommun. Statens invandrarverk är statlig huvudman för

mottagande av asylsökande och flyktingar. Invandrarverket driver

förläggningar för asylsökande och skall träffa överenskommelser

med kommunerna om att ta emot flyktingar och vissa andra

utlänningar.

Riktlinjerna för flyktingmottagandet ändrades i vissa delar i

samband med dels införande av lagen (1988:153) om bistånd åt

asylsökande m.fl. (prop. 1987/88:80, SfU17, rskr. 160), dels

beslut om en regionaliserad organisation för Statens

invandrarverk (prop. 1987/88:58, SfU28, rskr. 339). Dessa

förändringar, som syftade till att handläggningen av asylärenden

skulle bli snabbare och säkrare, innebar att så gott som alla

asylsökande först tas emot på en utredningssluss där

asylutredningen genomförs. Därefter överförs de asylsökande som

inte har nära anhöriga i landet till en förläggning, och de

vistas där i avvaktan på beslut i asylärendet. Huvudsyftet med

denna styrning är att den asylsökande skall finnas tillgänglig

under utredningstiden för att möjliggöra en snabb och rationell

handläggning. Den som beviljas uppehållstillstånd skall så snart

som möjligt därefter erbjudas bostad i en kommun.

Kommunerna har ansvar för introduktionen i det svenska

samhället av flyktingar som får uppehållstillstånd i Sverige.

Ett nytt system för samordnat flyktingmottagande och för

ersättning till kommunerna gäller fr.o.m. den 1 januari 1991

(prop. 1989/90:105, SfU21, rskr. 281). Detta system är en del av

ett samlat reformprogram med syfte att underlätta för främst

flyktingar att så snart som möjligt få en fast förankring i

svenskt arbets- och samhällsliv och därmed minska deras beroende

av samhällets stöd. I programmet ingår även en reformerad

svenskundervisning för vuxna invandrare (prop. 1989/90:102,

UbU27) och målinriktad prioritering inom Arbetsmarknadsverket av

tidiga insatser till förmån för flyktingar och andra invandrare

(se 1989/90:AU11).

Betänkandet (SOU 1992:133) Mottagandet av asylsökande och

flyktingar har nyligen överlämnats till regeringen. Utredaren

har haft till uppgift att se över nuvarande system för

mottagandet och föreslå de regeländringar samt övriga

förändringar som behövs för att motverka långa vistelser i

flyktingförläggningar och för att göra mottagandet mer flexibelt

och mindre kostnadskrävande. Utredaren föreslår att

Invandrarverket i större utsträckning skall köpa tjänster av

entreprenörer, organisationer och privata företag. Även

kommunerna, som ofta har kompetens och erfarenhet när det gäller

mottagande av flyktingar, skall kunna delta i mottagandet av

asylsökande, företrädesvis med ersättning i form av

schablonbidrag. -- Utredaren föreslår inte någon ändring i fråga

om huvudmannaskapet för mottagandet av asylsökande och

flyktingar, utan detta skall även i fortsättningen vara ett

statligt åtagande, och huvudmannaskapet skall ligga hos en

myndighet.

Betänkandet remissbehandlas för närvarande, och regeringens

avsikt är enligt budgetpropositionen att förelägga riksdagen en

proposition under år 1993 så att förändringar av mottagandet kan

genomföras den 1 januari 1994. I detta sammanhang kommer också

att behandlas de förslag som lämnats i betänkandet (SOU 1992:69)

Meningsfull vistelse på asylförläggning.

Statens invandrarverk

Statens invandrarverk är, som nämnts ovan, central

förvaltningsmyndighet för invandrar- och medborgarskapsfrågor

och huvudman på den statliga sidan för överföring och mottagande

av flyktingar och för mottagning av asylsökande. Verket skall

bevaka behovet av åtgärder för invandrare och språkliga

minoriteter samt ha kontakt med invandrarnas organisationer. --

Övriga statliga myndigheter har också ett ansvar för invandrare.

Detta är reglerat i förordningen (1986:856) om de statliga

myndigheternas ansvar för invandrare m.fl. Enligt förordningen

skall myndigheterna under regeringen fortlöpande beakta sitt

ansvar för invandrare och personer som hör till språkliga

minoriteter, och dessas förutsättningar och behov skall alltid

beaktas vid planeringen av myndighetens arbete. Myndigheterna

skall vidare inom ramen för tillgängliga resurser ge invandrare

och personer som hör till språkliga minoriteter en service som

är likvärdig den som ges befolkningen i övrigt och därvid

uppmärksamma att detta kan kräva särskilda åtgärder. För att

främja en effektiv samordning skall myndigheterna informera

Invandrarverket om planerade åtgärder på detta område och, när

anledning finns till det, samråda med verket om hur insatserna

skall utformas.

Invandrarverkets centrala organisation omfattar tre

huvudenheter för resp. tillstånds- och medborgarskapsfrågor,

invandrar- och flyktingfrågor samt administration och

information. Dessutom finns en mindre planeringsavdelning som

fungerar som en verksstab.

Fyra regionkontor svarar för ledningen av

förläggningsverksamheten och det direkta samarbetet med

kommunerna. Regionkontoren träffar överenskommelser med

kommunerna i regionen om flyktingmottagande och samordnar

flyktingarnas bosättning i kommunerna. För handläggningen av

asylärenden, som normalt skall ske vid någon av Invandrarverkets

permanenta utredningsslussar, svarar en tillståndsbyrå/enhet som

ingår i verkets avdelning för tillstånds- och

medborgarskapsfrågor.

Regeringen har beslutat om ändring i instruktionen för

Invandrarverket fr.o.m. den 1 januari 1994. Enligt denna ändring

skall verket vara organiserat i fem avdelningar, varav fyra har

geografiskt avgränsade ansvarsområden. De fyra avdelningarna med

geografiskt avgränsade ansvarsområden skall var och en ansvara

för asylprövning, förläggningsverksamhet, mottagande i övrigt av

asylsökande och flyktingar samt integrationsarbete, och till var

och en av avdelningarna skall vara knutet ett regionalt kontor

och en utredningssluss. Den femte avdelningen skall ansvara för

prövning av medborgarskapsärenden, andra tillståndsärenden än

asylärenden samt vissa integrationsfrågor och ha ett

rikstäckande ansvarsområde. Utöver avdelningarna skall finnas en

verksstab.

Gudrun Schyman m.fl. (v) anser i motion Sf633 att

Invandrarverket har utvecklats till en illa fungerande

byråkratisk koloss och att verket bör bli föremål för en kraftig

nedbantning. Bantningen bör ske genom att asylprövningen förs

över till fristående asylprövningsnämnder, ansvaret för olika

invandrarpolitiska sakfrågor till det departement eller den

myndighet dit frågan hör och mottagandet av asylsökande till

kommunerna. Motionärerna begär att regeringen skall lägga fram

ett förslag om en kraftig nedbantning av verket (yrkande6).

Liknande synpunkter framförs i motion Sf15 av Berith Eriksson

(v), men hon förordar en förutsättningslös genomgång av verkets

olika ansvarsområden och begär en översyn av dessa (yrkande3).

Frågan om fristående asylprövningsnämnder har utskottet

behandlat ovan. Som ovan anges skall varje myndighet inom sitt

ansvarsområde beakta behovet av åtgärder för invandrare. Frågan

om verkets ansvarsområden torde komma att uppmärksammas inom den

parlamentariska kommittén. Som redovisats ovan är

utredningsförslaget om mottagandet av asylsökande nu föremål för

remissbehandling. Med hänsyn till det anförda avstyrker

utskottet bifall till motionerna Sf633 yrkande6 och Sf15

yrkande3.

Per-Richard Molén (m) kritiserar i motion Sf611 ett beslut av

Invandrarverkets generaldirektör i slutet av 1992 att placera

regiondirektören för Region Nord i Carlslund. Med tanke på

avståndet -- regionen sträcker sig 130 mil norrut från

placeringsorten -- är placeringen enligt motionären egendomlig

och kan antas medföra administrativa problem, förutom att den

ger anledning till oro för att även regionkontoret för Region

Nord skall flyttas till Carlslund. Motionären anser att en ny

organisationsutredning bör tillsättas, som ser över

Invandrarverkets nuvarande organisation, arbetsrutiner och

kostnadsstruktur, och han begär ett tillkännagivande om

Invandrarverkets regionala organisation.

Utskottet vill till en början framhålla att frågan om

placeringsort för Invandrarverkets tjänstemän lämpligen bör

avgöras inom verket. En översyn av verkets organisation pågår

för närvarande inom verket. Överväganden om invandrarpolitiken

inom den parlamentariska kommittén kan också ge anledning till

förändringar av verkets organisation. Utskottet avstyrker bifall

till motion Sf611.

Från anslaget Statens invandrarverk finansieras verkets

centrala förvaltning i Norrköping, regionkontoren och funktionen

för tillståndsprövning vid utredningsslussarna. Anslaget, som

tidigare betecknades Statens invandrarverks

förvaltningskostnader, ändrar fr.o.m. nästkommande budgetår

beteckning. Posten för tolk- och översättningskostnader i

samband med asylutredningar, som tidigare ingått i detta anslag,

har förts över till anslaget Förläggningskostnader m.m.

För budgetåret 1993/94 föreslås i propositionen att under

anslaget skall anvisas ett ramanslag på 613888000kr.

Regeringen bedömer det vidare enligt propositionen nödvändigt

att Invandrarverket -- liksom under innevarande budgetår -- ges

möjlighet att snabbt kunna anpassa utrednings- och

mottagningskapaciteten till oväntade och kraftiga förändringar i

antalet asylsökande utlänningar och ärendemängder. Verket bör

därför enligt regeringen bemyndigas att vid extraordinära

anspråk på myndighetens utrednings- och beslutskapacitet få

överskrida ramanslaget -- utöver sedvanlig anslagskredit -- med

25000000 kr utan föregående regeringsbeslut. Liksom tidigare

förutsätter ett utnyttjande av bemyndigandet att

förläggningskostnaderna därvid reduceras i en omfattning

motsvarande fyra gånger de ianspråktagna

förvaltningskostnaderna.

Tre motioner berör anslaget till Invandrarverket.

Ingvar Carlsson m.fl. (s) begär i motion Sf626 ett

tillkännagivande om att Statens invandrarverk bör tillföras ca

50 000 000 kr för att därigenom minska antalet personer på

förläggningarna (yrkande9).

Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) anser i motion Sf628

att det är angeläget att Invandrarverket snabbt arbetar av

inneliggande balanser men bedömer också att verket utan vidare

kan genomföra rationaliseringar motsvarande 10% av anslaget.

De begär att anslaget minskas till 550000000 kr

(yrkande1).

Gudrun Schyman m.fl. (v) hänvisar i motion Fi213 till sitt

förslag att flyktingmottagandet skall flyttas över till

kommunerna och anser att det härigenom skall vara möjligt att

minska anslaget med ca 10%. De begär att anslaget skall

minskas med 120000000 kr (yrkande10).

I fråga om ytterligare medel till Invandrarverket för att

kunna minska antalet personer på förläggningarna som omtalas i

motion Sf626 yrkande 9 utgår utskottet från att regeringen noga

följer utvecklingen och, om så skulle bedömas ekonomiskt och

arbetsmässigt lämpligt, återkommer till riksdagen med begäran om

erforderliga medel.

Som ovan redovisats är ett utredningsförslag om mottagandet av

asylsökande och flyktingar, vari ingår en större roll för

kommunerna i mottagandet av asylsökande, för närvarande föremål

för remissbehandling. Regeringen har angivit sin avsikt att

lägga fram förslag för riksdagen i sådan tid att förändringar av

mottagandet kan genomföras den 1 januari 1994.

Remissbehandlingen och sedvanlig beredning inom

regeringskansliet bör enligt utskottets mening avvaktas, och

några besparingar inom anslaget dessförinnan i enlighet med

motion Fi213 yrkande 10 anser utskottet inte realistiska. Inte

heller anser utskottet den i motion Sf628 yrkande 1 begärda

besparingen, som inte på något sätt har underbyggts, realistisk.

Utskottet avstyrker med det anförda motionsyrkandena och

biträder regeringens förslag till medelsanvisning. Därutöver

föreslår utskottet att riksdagen godkänner det i

budgetpropositionen angivna bemyndigandet att medge

Invandrarverket att vid extraordinära anspråk på myndighetens

utrednings- och beslutskapacitet få överskrida ramanslaget --

utöver sedvanlig anslagskredit -- med 25000000 kr utan

föregående regeringsbeslut. Liksom tidigare förutsätter ett

utnyttjande av bemyndigandet att förläggningskostnaderna därvid

reduceras i en omfattning motsvarande fyra gånger de

ianspråktagna myndighetskostnaderna.

Förläggningsverksamheten

Invandrarverkets förläggningsverksamhet omfattar

utredningsslussar och asylförläggningar, både anläggningar som

ingår i den fasta organisationen och tillfälliga förläggningar

som den fasta organisationen vid behov kompletteras med.

Invandrarverket driver normalt de flesta förläggningar i egen

regi, men en del drivs på entreprenad av organisationer eller

företag. En allmän tendens är också enligt regeringens skrivelse

att allt fler förläggningar drivs i kommunal regi.

Under första halvåret 1992 öppnade Invandrarverket 108 nya

anläggningar (slussannex, förläggningsannex och förläggningar),

bl.a. genom avtal med privata entreprenörer och kommuner. Redan

befintliga anläggningar har också utökats till platsantalet.

Vid månadsskiftet juni/juli 1992 fanns ca 51800 inskrivna på

Invandrarverkets dåvarande 200 slussar och förläggningar. Detta

innebar en ökning med 27700 inskrivna under budgetåret

1991/92. Ökningen fortsatte i ännu högre takt under det första

kvartalet av innevarande budgetår, och verket tvingades under

denna period att öppna en ny mottagningsanläggning i stort sett

dagligen. Vid utgången av september månad 1992 bodde 75700

personer på verkets 240 förläggningar. Den 30 november hade

antalet personer boende på förläggning stigit till ca 77000.

-- Det stora flertalet asylsökande bor på förläggningar med

lägenhetsboende och egen mathållning. Det finns också ett antal

tillfälliga förläggningar som stugbyar och liknande. På verkets

utredningsslussar, där asylsökande vistas kortare tid innan de

får plats på en förläggning, kan formen för inkvarteringar visa

stora variationer. Det kan vara nedlagda institutioner som de

permanenta slussarna Carlslund och Sagåsen. För tillfälliga

slussar används hotellboende, pensionat, militärkaserner och

liknande.

Den genomsnittliga dygnskostnaden under budgetåret 1991/92 var

enligt regeringens skrivelse 360 kr för boende på

utredningssluss resp. 269 kr för förläggningsboende. I summan

ingår mat, husrum, fickpengar (inkl. dagbidraget),

hälsoundersökning, akut sjuk- och tandvård, ävensom personal-

och lokalkostnader (inkl. upprustning och underhåll), barn- och

fritidsverksamhet samt kostnaderna för svenskundervisning och

annan meningsfull vistelse. Den genomsnittliga

flyktingdygnskostnaden, inkl. extraordinära kostnader för sluss-

och förläggningsboende, var 290 kr/dygn för budgetåret 1991/92.

Under hösten 1992 lyckades Invandrarverket sänka kostnaden till

287 kr/dygn. Kostnadssänkningen kan ses mot bakgrund av bl.a.

minskad personaltäthet och en högre beläggningsgrad än tidigare.

En asylsökandes rätt till ekonomiskt bistånd regleras i lagen

(1988:153) och förordningen (1988:156) om bistånd åt asylsökande

m.fl. Reglerna innebär bl.a. att den asylsökande har rätt till

fri bostad på förläggning eller -- om han anvisats plats i

kommun -- tillfälligt logi i en genomgångsbostad. Den som har

inkomst av förvärvsarbete skall dock erlägga skäligt belopp för

logi och i förekommande fall kost. En asylsökande har vidare

rätt till ett behovsprövat dagbidrag för att täcka övriga

levnadskostnader upp till en skälig levnadsnivå. Dagbidraget,

som skall täcka kostnader för livsmedel, kläder och skor,

fritidsaktiviteter, hygienartiklar och andra förbrukningsvaror

samt tidningar och telefon, beräknas per år i procent av

basbeloppet. Därutöver kan särskilt bidrag lämnas för kostnader

som uppstår på grund av särskilda behov. Det särskilda bidraget

får avse kostnader för vinterkläder, glasögon, kosttillskott,

medicin, akut tandvård, handikapputrustning, spädbarnsutrustning

och andra hjälpmedel som är nödvändiga för en dräglig

livsföring. Bidrag kan också lämnas till lokala resor som bedöms

särskilt angelägna.

Reglerna för bistånd åt asylsökande infördes, som påpekas i

regeringens skrivelse, i en tid när flertalet asylsökande fick

stanna i Sverige samt med utgångspunkt från Socialstyrelsens

rekommenderade norm för socialbidrag. Mottagningsförfarandet

präglades då av ett integrationstänkande, vilket också i viss

utsträckning kom att påverka asylbidragets utformning. Andelen

asylsökande som får stanna i Sverige har under senare år minskat

avsevärt. Det mycket stora antalet asylsökande som kommit till

Sverige under senare tid har ställt utomordentligt stora krav på

Invandrarverkets mottagningskapacitet och medfört mycket höga

kostnader. Det kan vidare enligt skrivelsen konstateras att

nivån på socialbidragsnormen har sjunkit i förhållande till

konsumentprisindex under senare år i flertalet kommuner. Många

kommuner har dessutom infört en lägre socialbidragsnorm vid

korttidsbehov. Regeringen beslöt hösten 1992 mot denna bakgrund

och som en del av uppgörelsen med Socialdemokraterna om att

minska de offentliga utgifterna att sänka dagbidraget till

asylsökande. Samtidigt beslöt regeringen också om en begränsning

av hälsoundersökningarna för asylsökande så att omfattning och

innehåll mer anpassas till en riskbedömning för olika grupper.

-- Dagbidraget för ensamstående med egen mathållning uppgår

fr.o.m. februari 1993 till 71 kr.

Som ovan nämnts har utredningen om mottagandet av asylsökande

och flyktingar avlämnat sitt betänkande Mottagandet av

asylsökande och flyktingar och därvid föreslagit att en

organisation byggs upp som i första hand främjar att asylsökande

sedan utredningen gjorts klar bor utanför

förläggningsorganisationen och tar ansvar för sitt eget liv samt

att Invandrarverket i större utsträckning köper tjänster av

entreprenörer, organisationer och privata företag och att

kommunerna skall kunna delta i mottagandet även av asylsökande,

dock företrädesvis med ersättning i form av schablonbidrag. --

Om den asylsökande måste hänvisas till förläggningsboende är

enligt utredaren insprängda lägenheter i vanliga bostadsområden

att föredra ur såväl social som ekonomisk synvinkel. I fråga om

behövligt ekonomiskt bistånd till asylsökande under väntetiden

förordar utredaren att sådant ges i någon form av lån i stället

för som bidrag.

Som också nämnts ovan remissbehandlas betänkandet för

närvarande, och regeringens avsikt är att förelägga riksdagen en

proposition under år 1993 så att förändringar av mottagandet kan

genomföras den 1 januari 1994.

I regeringens skrivelse framhålls att kritik i olika

sammanhang framförts mot Invandrarverket för att

förläggningsverksamheten är för dyr, därför att verket gjort

dåliga upphandlingar, och att verkets generaldirektör mot denna

bakgrund har tillsatt en fristående utredningsgrupp som skall

analysera och utvärdera samt -- om så är påkallat -- föreslå

förbättringar av metoderna för upphandling och drift av

förläggningsverksamheten. Vidare har regeringen givit

Riksrevisionsverket

(RRV) i uppdrag att granska Invandrarverkets

förläggningsverksamhet i fråga om kostnadseffektivitet och

affärsmässighet vid upphandling av förläggningar, bl.a. om

verket valt de för staten mest fördelaktiga alternativen.

Uppdraget omfattar också kontroll av om det förekommit

fördyrande mellanhänder, uthyrare som inte betalat sina skatter

eller uthyrare som dömts för ekonomisk brottslighet.

Invandrarverkets expertgrupp har avgivit sin rapport till

generaldirektören den 15 mars 1993. Gruppen har konstaterat att

verket successivt förstärkt sin affärskompetens, även om verkets

affärsorganisation totalt sett har varit och alltjämt är

underbemannad. Bristande framförhållning har enligt gruppen

sannolikt medfört negativa kostnadseffekter för verket, liksom

den påtvingade kortsiktigheten i avtalstidernas längd. Tidigare

har också enligt gruppen verkets bristande förmåga att ta till

vara skalfördelarna åtminstone vid några anläggningar medfört

"oskäliga" vinster för uthyraren; däremot har -- jämfört med

tidigare förläggningsalternativ -- verkets flyktingdygnskostnad

i löpande penningvärde stadigvarande minskat.

RRV har den 23 mars 1993 lämnat sin rapport, F1993:5, Vad

kostar Invandrarverkets förläggningar?

RRV:s granskning av kostnadseffektiviteten visar bl.a. att

80% av de i runda tal 80000 asylsökande bor i förläggningar

med eget hushåll, företrädesvis allmännyttans lägenheter och

olika institutioner. Invandrarverket betalar i dessa fall den

hyra som förhandlats fram av bostadsföretagen och

Hyresgästföreningen. Återstående 20% bor med helpension på

slussar bl.a. bestående av hotell och stugbyar. Priset per

flyktingdygn ligger långt under hotellmarknadens normala priser,

vilket främst beror på garanterad hög beläggning.

Boendekostnaderna mätta i kronor per flyktingdygn har

genomgående sänkts under den studerade perioden. Verket har

däremot vissa perioder haft för låg beläggning vilket gett höga

boendekostnader per flyktingdygn. Spridningen av

boendekostnaderna är stor inom resp. förläggningstyp, mellan

förläggningstyperna samt mellan verkets olika regioner. Då det

gäller lägenhetsförläggningar regleras hyresavtalen i

hyreslagstiftningen. I övriga fall har verket ofta använt

standardavtal. Trots detta har RRV hittat avtal med

ofördelaktiga klausuler. Det gäller t.ex. tioårsavtal utan

uppsägnings- och omförhandlingsmöjligheter, vaga formuleringar

om uppsägning och skadestånd samt höga garantiåtaganden.

RRV:s granskning av affärsmässigheten i Invandrarverkets

upphandling av förläggningskapacitet utgår från de krav som

ställs i upphandlingsförordningen samt vissa krav som hänger

samman med den typ av verksamhet som verket bedriver.

Granskningen visar att verket mycket sällan upphandlar slussar

och förläggningar genom ett anbudsförfarande, till viss del

beroende på tidsbrist då det gäller slussplatser där behovet

snabbt kan förändras. RRV kan inte se att det finns samma

tidspress vad gäller förläggningar.

RRV konstaterar att Invandrarverket inte alltid har följt

upphandlingsförordningens krav på kontroll hos

skattemyndigheterna. Under hösten och vintern 1992 har samtliga

regioner påtagligt stramat upp sina rutiner för kontrollen.

Mellan 30 och 40 av verkets ca 300 uthyrare har eller har haft

skatteskulder under de senaste två åren. Ungefär tio uthyrare

har gått i konkurs.

Sammanfattningsvis menar RRV att affärsmässigheten i

Invandrarverkets upphandling har förbättrats över tiden. De

avtal RRV funnit bristfälliga har mestadels skrivits under de

första åren efter decentraliseringen av upphandlingen till

verkets regioner. Befintliga avtal, med vissa undantag, bedöms i

stort vara förmånliga för verket. Mer kan dock göras och RRV

lämnar ett antal förslag till ökad effektivisering av

upphandlingen.

RRV har inte funnit bevis för att Invandrarverket valt för hög

boendestandard. Störst betydelse har verkets boendenorm, som

kan innebära att sex vuxna delar på en trerummare. Detta

innebär ett mycket tätare boende än de normer som vanligtvis

gäller.

RRV:s slutliga bedömning är att en betydande

kostnadseffektivisering kan uppnås genom åtgärder inom

förläggningssystemet. Viktigare är dock att se över hela

asylprocessen. Avgörande för de totala kostnaderna för

förläggningsverksamheten är nämligen dels antalet asylsökande,

dels de långa handläggningstiderna i asylprövningsprocessen.

RRV föreslår bl.a. att asylsökande flyttas till förläggning

efter en à två veckor oavsett om asylförhören är klara eller

inte och att rörliga förhörsgrupper övervägs i stället för

utredningspersonal knuten till slussarna. RRV föreslår även

andra åtgärder, exempelvis att väntetiden för verkställande av

avlägsnandebeslut kortas ned och ett ökat kapacitetsutnyttjande

av betalda slussplatser och förläggningsplatser.

I motion Sf22 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) anser

motionärerna att Invandrarverket inte bör driva förläggningar i

egen regi utan lägga ut verksamheten på entreprenad till

organisationer och privata företag. Enligt motionärerna har

granskning som genomförts visat på så uppenbara brister, inte

minst i fråga om upphandling av förläggningsplatser, att

resurser bör avsättas för kontinuerlig granskning av verkets

verksamhet och kostnader. De begär ett tillkännagivande härom

(yrkande15). Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begär i motion Sf17

yrkande 11 att en utredning görs om Invandrarverkets upphandling

av förläggningsverksamhet.

Enligt utskottets uppfattning ger RRV:s rapport inte belägg

för att någon kontinuerlig granskning av Invandrarverkets

verksamhet och kostnader behövs, utöver den som sker inom verket

och inom budgetprocessen. I avvaktan på beredningen av RRV:s

rapport anser utskottet att något ytterligare uppdrag om

granskning av Invandrarverkets upphandling av

förläggningsverksamhet inte behövs. Utskottet avstyrker bifall

till motionerna Sf17 yrkande11 och Sf22 yrkande15.

I motion Sf604 anser Birger Andersson och Sven-Olof Petersson

(c) att en kartläggning måste göras av ledig

förläggningskapacitet inom stat, landsting och kommun, bl.a.

inom försvarssektorn, och de begär ett tillkännagivande om en

sådan kartläggning av tillgängliga försvarsförläggningar m.fl.

lämpliga lokaler för användning som flyktingförläggningar.

Av den redovisning som lämnats ovan framgår att

Invandrarverket som förläggningar använt såväl nedlagda

institutioner som militärkaserner och annat. Utskottet utgår

från att verket noga inventerar de förläggningsmöjligheter som

finns och anser, särskilt i avvaktan på beredningen av

betänkandet om mottagningen av asylsökande och flyktingar, att

något tillkännagivande i anledning av motion Sf604 inte behövs.

Sysselsättning för asylsökande m.m.

Sedan juli 1992 kan asylsökande, för vilka Invandrarverket

bedömer att verkets beslut i ärendet inte kommer att kunna

fattas inom fyra månader från ansökan, undantas från

skyldigheten att ha arbetstillstånd, och dessa sökande kan

således ta arbete på den öppna arbetsmarknaden.

Utgångspunkten för Invandrarverkets arbete med att ta fram

riktlinjer för meningsfull vistelse för asylsökande på

förläggning har varit behovet av att få en tydligare och bättre

struktur på den dagliga tillvaron för asylsökande på förläggning

för att motverka passivisering under väntetiden och ge de

asylsökande möjlighet att bättre ta till vara och stärka sina

resurser. Principerna för meningsfull vistelse är att den

asylsökande, förutom att ta ansvar för sin dagliga livsföring,

också har en aktiv roll i den dagliga skötseln av förläggningen

och därutöver erbjuds andra former av organiserad sysselsättning

som så långt som möjligt är till nytta för honom/henne oavsett

utgången i asylärendet. Verksamheten skall stimulera till att

utveckla kunskaper i svenska språket och om det svenska

samhället. Invandrarverket har också i ett särskilt projekt

utvecklat formerna för kvalitativa förbättringar inom verkets

barnverksamhet genom aktiv medverkan från föräldrar och andra

vuxna. -- Riktlinjerna erinrar om att informationen till den

asylsökande och verksamheten i övrigt skall utformas så att inte

överdrivna förväntningar skapas om att få stanna i Sverige, och

åtgärder med direkt sikte på integration i det svenska samhället

i princip skall starta först när den asylsökande fått

uppehållstillstånd i Sverige. Målet för den meningsfulla

vistelsen skall vara att "tiden inte skall ha varit bortkastad".

Sysselsättningen för asylsökande kan enligt riktlinjerna bestå

av

att medverka under handledning i förläggningens ordinarie

arbete -- vård av förläggningen,

att medverka/ansvara under handledning i förläggningens

information om det dagliga livet till nyanlända asylsökande,

att som kulturkompetent person medverka under handledning i

förläggningens information ut mot närsamhället,

att ta del av ett studieutbud, via studieförbund eller annan

anordnare, som kan vara till nytta för den enskilde även vid ett

eventuellt återvändande,

att ta del av kursverksamhet anordnad av förläggningen där

även asylsökande kan ingå som resurspersoner,

att delta i konversationssvenska/praktisk vardagssvenska

anordnad via utbildningsanordnare,

att använda praktisk vardagsssvenska naturligt i det dagliga

arbetet vid förläggningen,

att, i mån av plats, delta i förläggningssvenska, om inget

negativt beslut fattats i tillståndsärendet och den enskilde har

önskemål om att ytterligare förkovra sig i svenska språket.

Invandrarverket har i anslutning till riktlinjerna utformat en

idékatalog omfattande bl.a. olika ämnen för studieverksamhet.

Erfarenheterna efter ett års verksamhet med meningsfull

vistelse visar enligt regeringens skrivelse att ungefär 40% av

alla vuxna asylsökande sysselsätts minst fyra timmar per dag med

s.k. självförvaltning av förläggningen, studieverksamhet eller

sysselsättning som anordnas utanför förläggningen.

Utredningen om arbete för asylsökande avlämnade under sommaren

1992 betänkandet (SOU 1992:69) Meningsfull vistelse på

asylförläggning. Förslagen i betänkandet innebär en utveckling

av den verksamhet för meningsfull vistelse för asylsökande på

förläggning som Invandrarverket bedrivit de senaste åren. För

att en sådan utveckling skall bli möjlig har utredaren bedömt

att man måste skapa nya arbetstillfällen utanför förläggningarna

för asylsökande på områden som av olika skäl inte utnyttjas av

den öppna arbetsmarknaden. Samverkan måste äga rum mellan

förläggningarna, berörda lokala fackliga organisationer och

länsarbetsnämnden i syfte att få sådana arbetstillfällen till

stånd, och utredaren föreslår att verksamheten regleras i en

särskild lag om arbete för asylsökande som vistas på

asylförläggning. Som exempel på lämpliga arbetstillfällen nämns

att det finns ett i det närmaste obegränsat antal arbetsobjekt

inom den i skogsstyrelsens regi bedrivna natur-, landskaps- och

kulturminnesvården. Vidare nämns praktik- eller studieplatser

som avser skötsel av fastigheter och markområden i anslutning

till förläggningarna, köks- och städarbete inom kommunal och

landstingskommunal sjuk- och omsorgsvård, arbeten med städning

av bussar och tåg, ideellt arbete åt föreningar av olika slag

liksom ett flertal varierande sysslor hos familjeföretag,

enskilda företag och enskilda personer. En asylsökande som utför

arbete viss minsta tid föreslås få viss ersättning utöver

dagbidraget, medan den som utan giltigt skäl avvisar erbjudet

arbete skulle få motsvarande nedsättning av dagbidraget.

Som ovan nämnts har utredningen om mottagandet av asylsökande

och flyktingar avlämnat sitt betänkande Mottagandet av

asylsökande och flyktingar och därvid föreslagit att en

organisation byggs upp som i första hand främjar att

asylsökande, sedan utredningen gjorts klar, bor utanför

förläggningsorganisationen och tar ansvar för sitt eget liv.

Även i denna utredning har tagits upp frågan om sysselsättning

under förläggningsvistelse. I betänkandet föreslås att den som

vistas på förläggning och som inte får arbete på den öppna

arbetsmarknaden skall vara skyldig att delta i arbetet på

förläggningen som ersättning för mat och husrum. En asylsökande

skall vidare vara skyldig att delta i den svenskundervisning som

han får tillgång till via förläggningen. Denna undervisning bör

inte ske inom ramen för den lagbundna undervisningen utan i

annan form. Invandrarverket måste därutöver söka ordna andra

former för meningsfull sysselsättning för asylsökande med

målsättningen att asylsökande skall ha sådan sysselsättning

under normal arbetstid, dvs. 40 timmar i veckan. Den som utan

giltiga skäl vägrar att delta i meningsfull sysselsättning

föreslås få reducerat ekonomiskt bistånd till sitt uppehälle.

Utredaren anser att den asylsökande redan i samband med

grundutredningen måste upplysas om att bl.a. indraget bistånd

kan bli konskevensen för den som inte inställer sig för

utredning. Vidare bör även den som har andra inkomster eller

tillgångar än inkomster av förvärvsarbete kunna åläggas att

betala för logi på en förläggning. Utredaren föreslår också ett

system med lån i stället för bidrag, vilket skulle fylla de krav

som bör kunna ställas på ett biståndssystem. Det förutsätter att

lånesystemet utformas så att en asylsökande själv kan välja att

vara skuldfri när asylärendet är avgjort, oavsett hur lång tid

detta tar. Det skulle ske i den formen att den asylsökande ges

möjlighet att betala av lånet under väntetiden genom arbete

eller deltagande i annan meningsfull syssselsättning under denna

tid. En skuld skulle då föreligga endast för den som utan

giltiga skäl vägrar att delta i meningsfull sysselsättning.

Betänkandet Meningsfull vistelse på asylförläggning har

remissbehandlats, och betänkandet Mottagandet av asylsökande och

flyktingar remissbehandlas för närvarande. Regeringens avsikt är

enligt budgetpropositionen att förelägga riksdagen en

proposition under år 1993 så att förändringar av mottagandet kan

genomföras den 1 januari 1994.

Margareta Viklund (kds) anser i motion Sf623 att en verksamhet

liknande skolornas praktiska yrkesorientering skulle kunna

prövas för asylsökande. Personer utan nämnvärda kunskaper i

svenska skulle kunna medverka med olika sysslor vid

skolbespisningar och i ålderdomshem, servicehus etc. Boende på

Invandrarverkets förläggningar skulle också kunna vara till stor

hjälp vid fritidshem och daghem genom att delta i olika

aktiviteter. Verksamhet av det nämnda slaget skulle vara till

nytta både för de asylsökande och svenskar och hjälpa till att

skapa kontakt mellan dem. En praktisk yrkesorientering och

utbildning för asylsökande kan också vara till stor nytta för de

flyktingar som avser att återvända till sina hemländer; en väl

strukturerad praktisk yrkesorientering skulle avsevärt kunna

underlätta deras repatriering, och i en fördjupad

vidareutbildning kan också ingå en politisk/demokratisk

orientering om hur man bygger upp ett land som är helt utslaget.

Motionären begär tillkännagivanden om vad hon anfört om praktisk

yrkesorientering för asylsökande (yrkande 1) och om praktisk

yrkesorientering och utbildning riktad till flyktingar som avser

att återvända till sitt hemland (yrkande 2).

Ines Uusmann och Björn Ericson (s) anför i motion Sf629 att

väntetiden för asylsökande skulle kunna användas konstruktivt

för att förstärka deras yrkes- och samhällskunskaper, vilket

också skulle öka deras möjligheter att senare återvända till

sitt eget samhälle med bättre förutsättningar. Som exempel nämns

i motionen att de asylsökande skulle kunna förbättra sina

yrkeskunskaper, förkovra sig i den svenska samhällsmodellen, så

att de ur den kan forma modeller för tillämpningen i det egna

landet, och bättra på kunskapen om det egna landet och det egna

språket. Motionärerna anser att det med ett otraditionellt

angreppssätt skulle krävas relativt små insatser; exempelvis

skulle bildningsförbunden kunna ta till vara lokal kompetens

inte minst bland arbetslösa. Motionärerna begär ett

tillkännagivande om utbildningsmöjligheter för asylsökande.

Av vad som ovan redovisats anser utskottet framgå att stor

uppmärksamhet har ägnats åt frågan om meningsfull sysselsättning

för asylsökande och att uppmärksamheten omfattar behovet av

meningsfullhet även för den händelse den asylsökande kommer att

få återvända hem. Utskottet anser att beredningen av

betänkandena om mottagandet av asylsökande och flyktingar och om

meningsfull sysselsättning bör avvaktas, varför motionerna Sf623

yrkandena 1 och2 och Sf629 inte påkallar någon riksdagens

åtgärd.

Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) anser i motion Sf22

att de som vistas på förläggning skall delta i dagliga sysslor

och i den undervisning i svenska som meddelas på förläggningen

eller i anslutning till den. De som inte deltar i anbefallt

arbete eller uteblir från svenskundervisning eller som håller

sig undan utredning bör enligt motionen få vidkännas "ett rejält

avdrag" på dagbidraget, och motionärerna begär ett

tillkännagivande om detta (yrkande 5).

Frågan om avdrag på dagbidraget för asylsökande i vissa fall

behandlas som ovan framgår i betänkandet Mottagandet av

asylsökande och flyktingar. Utskottet anser att beredningen av

betänkandet bör avvaktas även i denna del, varför inte heller

motion Sf22 yrkande5 påkallar någon riksdagens åtgärd.

Hälso- och sjukvård m.m.

Flyktingar och andra invandrare som folkbokförts i Sverige har

rätt till samma hälso- och sjukvård som befolkningen i övrigt.

Kostnaderna betalas på samma sätt som för befolkningen i övrigt

genom sjukvårdshuvudmannen och försäkringskassan. För

asylsökande och andra utlänningar som saknar uppehållstillstånd

gäller att de endast har rätt till akut sjukvård, akut tandvård,

förlossningsvård och vård vid abort. Enligt förordningen

(1990:927) om statlig ersättning för mottagande av flyktingar

och vissa andra utlänningar har sjukvårdshuvudmännen i fråga om

asylsökande rätt till ersättning av staten genom Invandrarverket

för akut- och förlossningsvård samt för vård vid abort.

Ersättningens storlek bestäms enligt riksavtalet för hälso- och

sjukvård. Invandrarverket kan ersätta kostnader för akut

tandvård och för medicin inom ramen för bestämmelserna om

särskilt bidrag, och verket får vidare ersätta kostnaderna för

hälsoundersökning av asylsökande.

Akutvård tolkas i överensstämmelse med den definition som

anges i 4§ hälso- och sjukvårdslagen. I Socialstyrelsens

allmänna råd (1988:8) om hälsovård för flyktingar och

asylsökande anges några riktlinjer för vad som avses med

akutvård. Avgörande vid bedömningen är om en fördröjning av

vårdinsatserna kan leda till negativa följder för patienten --

varvid bl.a. poängteras att psykiska symtom och störningar som

ångest och depressioner kräver akuta åtgärder -- och att vid

bedömningen hänsyn måste tas till patientens möjligheter att få

vård inom en nära framtid. Den asylsökandes behov av vård måste

bedömas i perspektivet av att det kan dröja flera månader innan

han har möjlighet att få annan vård än akutvård och att detta

har särskilt stor betydelse när det gäller barn.

I råden anges vidare att hälsovården för asylsökande skall

inledas med en hälsoundersökning så snart som möjligt efter

personens ankomst till Sverige. När det gäller barn bör

hälsoundersökningen i allmänhet innefatta läkarundersökning.

Hälsoundersökningen bör ses som en familjeutredning där

undersökning av barn och föräldrar så långt möjligt samordnas.

Barn under sju år bör dessutom snarast få kontakt med

barnhälsovården så att en barnhälsovårdsjournal kan upprättas.

Skolbarn bör på samma sätt få kontakt med skolhälsovården.

Gravida kvinnor bör också enligt råden erbjudas en

läkarundersökning och snarast få kontakt med mödravården, där en

mödrahälsovårdsjournal skall upprättas. I fråga om gynekologiska

undersökningar anges att flyktingar och asylsökande bör

informeras om möjligheten att genomgå gynekologisk hälsokontroll

men det påpekas också att denna undersökning kan vara känslig.

Socialstyrelsen redovisade i april 1991 ett regeringsuppdrag

att följa utvecklingen av det psykiska och fysiska hälsoläget

hos flyktingbarn och flyktingungdomar i Sverige. Styrelsen

framhöll att det fanns rapporter om att gällande regler om

asylökande barns rätt till akut sjukvård tolkas godtyckligt och

föreslog att regeringen skulle ta initiativ till en närmare

utredning om vidgad rätt till hälso- och sjukvård, inkl.

tandvård, för asylsökande barn.

Socialstyrelsen håller för närvarande på med en revidering av

de allmänna råden om hälso- och sjukvård för flyktingar och

asylsökande.

Det har enligt regeringen funnits flera skäl att begränsa

hälsoundersökningarna. Det har visat sig att det är mycket

sällan man påträffar några smittsamma eller andra sjukdomar

genom de omfattande provtagningsprogram som hittills genomförts.

Provtagningarna bör i stället differentieras och anpassas med

hänsyn till att förhållandena och riskerna för ohälsa i hög grad

skiljer sig mellan olika asylsökande och flyktingar, bl.a.

beroende på varifrån de kommer. Regeringen har nyligen -- efter

anmälan i proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera

den svenska ekonomin -- beslutat om en begränsning av

hälsoundersökningarna så att omfattning och innehåll mer

anpassas till en riskbedömning för olika grupper.

I det ovan nämnda betänkandet Mottagandet av asylsökande och

flyktingar anser utredaren att asylsökande även fortsättningsvis

skall ha tillgång till akut sjuk- och tandvård men att

tillgången inte skall vara större än för befolkningen i övrigt

och att asylsökande i första hand bör ges sjukvård på vanliga

vårdcentraler etc. För att dämpa efterfrågan och för att ge en

realistisk bild av vad det kostar att leva i Sverige bör de

enligt utredaren betala för sina sjuk- och tandvårdsbesök på

samma sätt som övriga i samhället gör.

Föredragande statsrådet anmäler i budgetpropositionen att hon

anser att vissa regeländringar i fråga sjukvårdskostnaderna är

angelägna och att hon avser att återkomma till regeringen med

förslag om att någon form av egenavgift införs och att reglerna

för ersättning av sjukvårdskostnader ändras så att

Invandrarverket inte är tvingat att följa det s.k. riksavtalet.

Genom att verket på vissa håll i landet är en mycket stor "kund"

hos sjukvårdshuvudmannen torde det i vissa fall enligt

föredraganden vara möjligt att träffa avtal med enskilda

landsting om en lägre ersättningsnivå än vad som anges i

riksavtalet. Riksdagens godkännande begärs av aviserade

regeländringar för sjukvårdsersättningar.

I motion Sf22 anser Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd)

att asylsökande och flyktingar bör betala vanlig patientavgift

för sjuk- och tandvård för att dämpa överkonsumtion av sjukvård,

och de begär ett tillkännagivande härom (yrkande 12).

Utskottet har inte någon erinran mot det i propositionen

begärda godkännandet av aviserade regeländringar. Härigenom

tillgodoses i viss mån motion Sf22 yrkande12, och utskottet

vill i övrigt hänvisa till den fortsatta beredningen av

betänkandet Mottagande av asylsökande och flyktingar och det

däri givna förslaget om avgifter vid sjuk- och tandvårdsbesök.

Lena Boström (s) hänvisar i motion Sf634 till FN:s

barnkonvention och kritiserar dess tillämpning i asylärenden.

Hon anser att under den senaste tiden svenska myndigheter gjort

en allt snävare tolkning av förpliktelserna enligt

barnkonventionen mot barn som är flyktingar och asylsökande.

Motionären nämner i motionen tre att-satser -- att regeringen

erkänner att barnkonventionen är tillämplig även för de

asylsökande barnen, att flyktingbarn på förläggningarna får

adekvat hälso- och sjukvård samt rehabilitering (inbegripet

lekmöjligheter), att barns yttranderätt i asylländerna

garanteras. Hon begär ett tillkännagivande om tillämpningen av

barnkonventionen i samband med asylärenden.

I motion Sf625 av Gustaf von Essen (m) framhålls vikten av

tidiga insatser för flyktingbarn med handikapp eller skador som

medför försenad utveckling, vare sig barnet och dess familj får

stanna i Sverige eller inte. Motionären begär att

Socialstyrelsen skall kartlägga omfattningen av

utvecklingsstörda flyktingbarns behov och att förslag till

åtgärder skall läggas fram för riksdagen.

Efter godkännande av riksdagen trädde FN-konventionen om

barnets rättigheter i kraft för Sveriges del den 2 september

1990. I enlighet med sina förpliktelser enligt konventionen har

Sverige år 1992 lämnat en första rapport till FN om hur Sverige

följer konventionens bestämmelser. Rapporten har granskats av

FN:s särskilda kommitté för barnens rättigheter, som också

avlämnat sina synpunkter. Såvitt avser rätten till sjukvård för

asylsökande barn vill utskottet hänvisa till vad som ovan

anförts om asylsökandes rätt till sådan vård, bl.a. om

tolkningen av akutbegreppet såvitt avser barn. I övrigt vill

utskottet i fråga om såväl den motionen som motion Sf625 hänvisa

till Socialstyrelsens pågående revidering av sina allmänna råd

och till beredningen av förslagen i betänkandet Mottagande av

asylsökande och flyktingar. I avvaktan på denna beredning

avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf625 och Sf634.

Gudrun Schyman m.fl. (v) anför i motion Ju618 att en så stor

andel som 20--25 % av de asylsökande har varit utsatta för

tortyr och att många har grava fysiska och psykiska skador.

Motionärerna kritiserar att dokumentationen är bristfällig och

sporadisk och att de flesta flyktingar med tortyrskador aldrig

blir föremål för sakkunnig utredning och aldrig får någon

behandling. Motionärerna anser det nödvändigt att medel anslås

för ett centrum på nationell nivå för diagnostisering och

dokumentation av tortyrskador, förslagsvis med anknytning till

Karolinska sjukhuset, och medel bör tas från

förläggningsverksamheten, vilket enligt motionärerna är möjligt

om kommunerna tar över förläggningsverksamheten. Landstingen bör

ges erforderliga medel för behandling av tortyrskadade och

behovet av utbildade läkare och annan sjukvårdspersonal

undersökas. Motionärerna begär dels ett förslag om inrättande av

ett centrum för diagnostik och dokumentation av tortyrskador

(yrkande3), dels att medel omfördelas från anslaget för

förläggningskostnader till landstingen för behandling av

tortyrskadade.

Två motioner tar upp frågan om åtgärder för kvinnor som

utsatts för våldtäkt i bl.a. Bosnien-Hercegovina. Viola

Furubjelke m.fl. (s) hänvisar i motion U627 till vad som

framkommit om att muslimska kvinnor i Bosnien-Hercegovina

utsatts för systematiska våldtäkter och begär att kvinnor som

söker asyl i Sverige tillsammans med barn som blivit följden av

sådan våldtäkt skall erbjudas specialisthjälp för att komma över

sina svåra upplevelser (yrkande4). Margareta Viklund (kds)

hänvisar i motion Sf605 också till situationen i

Bosnien-Hercegovina. Eftersom det inte finns någon kunskap om

eller statistik över hur många kvinnor och barn som blivit

utsatta för systematiska våldtäkter och som finns i vårt land,

anför motionären att antalet kvinnor i Sverige från

Bosnien-Hercegovina och Kroatien behöver kartläggas

(yrkande1), att särskilda team med bl.a. läkare och psykologer

bör inrättas för att hjälpa de kvinnor och barn som utsatts för

framför allt systematiserade våldtäkter (yrkande3), och att

hälsoundersökningar vid invandrarslussar och förläggningar bör

omfatta även gynekologisk undersökning på kvinnor och flickor

från det forna Jugoslavien (yrkande2).

Som nämnts ovan i avsnittet om invandringsfrågor har utskottet

hört två läkare med kunskaper om situationen för våldtagna

kvinnor i det tidigare Jugoslavien, och statsrådet Alf Svensson

har i ett frågesvar den 9 februari 1993 redogjort för vilka

åtgärder som regeringen är beredd att vidta till vård och stöd

för massvåldtäkternas offer.

Bl.a. med anledning av vad de båda läkarna uppgett bl.a. om

svårigheterna för de våldtagna kvinnorna att berätta om sina

upplevelser vill utskottet framhålla att någon systematisk sådan

kartläggning som begärs i motion motion Sf605 kan vara förenad

med problem, vilket inte hindrar att ansvariga myndigheter kan

behöva försöka bilda sig en uppfattning i frågan. I

Socialstyrelsens allmänna råd anges som ovan återgivits att

information skall ges om gynekologisk hälsokontroll men påpekas

också att sådana undersökningar kan vara känsliga samt att

gravida kvinnor bör erbjudas läkarundersökning. Christina

Doctare har i sin berättelse för utskottet också framhållit

behovet av stöd och hjälp -- förutom av professionell medicinsk

personal -- av en förstående omgivning med rätt språk- och

kulturbakgrund. Utskottet utgår från att vederbörande

myndigheter uppmärksammar och så långt möjligt försöker

tillgodose detta behov och föreslår att riksdagen lämnar motion

Sf605 yrkandena 1 och 2 utan bifall.

Psykiatriutredningen har i sitt nyligen avlämnade betänkande

(SOU1993:3) Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadade

flyktingar m.fl. redogjort för pågående verksamheter i landet

samt förordat att staten skall ta ett mer övergripande ansvar

genom att skapa en verksamhet på nationell nivå som stöd för

flyktingar och invandrare med tortyrskador och andra traumata.

Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Utskottet anser

att beredningen av betänkandet bör avvaktas och motionerna Sf605

yrkande 3, U627 yrkande 4 och Ju618 yrkande3 därmed lämnas

utan bifall.

Medelsanvisning

Från anslaget Förläggningskostnader m.m. finansieras

Invandrarverkets förläggningsverksamhet med utredningsslussar

och asylförläggningar. Även verkets tolk- och

översättningskostnader för verksamheten med asylprövningar skall

fr.o.m. budgetåret 1993/94 finansieras från detta anslag.

Regeringen begär i budgetpropositionen ett förslagsanslag på

6407000000 kr.

Behovet har beräknats efter ett antal asylsökande under

budgetåret om 30000 och ett genomsnittligt antal belagda

platser på förläggningarna om 62000 med en genomsnittlig

dygnskostnad om 281kr. Dygnskostnaden har beräknats med hänsyn

till de besparingsåtgärder i form av sänkt dagersättning till de

asylsökande och mindre omfattande hälsoundersökningar som

nyligen beslutats. Vid bedömningen har också räknats med att

förläggningarnas sjukvårdskostnader bör kunna reduceras med

minst 10%. Resultatet av Riksrevisionsverkets granskning av

kostnadseffektiviteten vid Invandrarverkets anskaffningar av

förläggningskapacitet kan enligt regeringen komma att initiera

ytterligare sänkningar av dygnskostnaderna vid utredningsslussar

och förläggningar. Vid bedömningen har regeringen också beaktat

att Invandrarverket framdeles skall svara för hela kostnaden för

skolundervisning för asylsökande barn som vistas på förläggning.

Medelsanvisningen tas upp i flera motioner.

Ingvar Carlsson m.fl. (s) kräver i motion Sf626 ett program

för att minska antalet asylsökande i förläggningar under

kommande år. Motionärerna vill anslå medel för detta och kräver

att regeringen lägger fram förslag om hur dessa medel skall

användas, inkl. de förslag om lagändringar som kan krävas för

att påskynda asylprövningen. Motionärerna anser att

Invandrarverket bör kunna teckna ytterligare avtal med

kommunerna om mottagning av flyktingar med uppehållstillstånd om

så skulle behövas, och de föreslår att -- med ett ökat

beslutsfattande både hos Invandrarverket och Utlänningsnämnden

och som en följd av minskat antal personer på förläggningarna --

förläggningsanslaget skall minskas med 600 000 000 kr

(yrkande11).

Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) begär i motion Sf628

(yrkande 2) att anslaget reduceras till 3300000000 kr

genom att dygnskostnaden sänks till mycket lägre nivå och

skärpta asylregler minskar antalet asylsökande.

Gudrun Schyman m.fl. (v), som i motion Sf633 anför att

mottagandet av asylsökande bör flyttas över till kommunerna av

bl.a. ekonomiska skäl och begär ett tillkännagivande om detta

(yrkande8), hänvisar till detta i motion Fi213 och begär att

anslaget minskas med 1200000000 kr (yrkande11).

I den ovan nämnda motion Ju618 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

begärs att medel omfördelas från anslaget för

förläggningskostnader till landstingen för behandling av

tortyrskadade i enlighet med vad som anförs i motionen

(yrkande4).

Frågan om en förändring av mottagningssystemet för asylsökande

behandlas som ovan framgått i betänkandet Mottagandet av

asylsökande och flyktingar, och betänkandet remissbehandlas för

närvarande. En allmän tendens är enligt regeringens skrivelse

att allt fler förläggningar numera drivs i kommunal regi. Någon

sådan förändring av systemet som begärs i motionerna Sf633

yrkande 8 och Fi213 yrkande 11 kan enligt utskottets uppfattning

inte minska anslagsbehovet redan den 1 juli 1993. I fråga om det

i motion Sf626 yrkande 11 begärda programmet för att minska

antalet asylsökande i förläggningar och förslag med behövliga

lagändringar för att påskynda asylprövningen utgår utskottet

från att regeringen kontinuerligt följer vad som kan göras för

att påskynda handläggningen, och i fråga om mer omfattande

program med lagändringar för asylprövningen, kan ett sådant

program enligt utskottets uppfattning inte läggas fram i sådan

tid att det kan påverka anslagsbehovet för nästkommande budgetår

utan bör övervägas inom ramen för den ovan nämnda

parlamentariska kommitténs arbete. Detsamma gäller de i motion

Sf628 yrkande 2 begärda skärpta asylreglerna. -- Någon sänkning

av anslaget i förhållande till vad regeringen föreslagit kan

således enligt utskottets uppfattning för närvarande inte anses

realistisk, och därmed kan inte heller någon sådan omfördelning

av medel som begärs i motion Ju618 yrkande4 ske. -- Utskottet

tillstyrker med det anförda regeringens förslag till

medelsanvisning.

Invandrar- och integrationsfrågor

Allmänt om invandrarpolitiken

Som redovisats i inledningen till detta betänkande omfattar

invandrarpolitiken sådana åtgärder som samhället vidtar för att

underlätta invandrares, inkl. flyktingars, introduktion och

integrering i det svenska samhället. Målen för

invandrarpolitiken antogs av riksdagen år 1975 och sammanfattas

i begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan. År 1986

fastslogs att dessa övergripande mål alltjämt skall gälla (prop.

1985/86:98, SfU20, rskr. 301). Målen syftar till lika

rättigheter och möjligheter för invandrare i förhållande till

den övriga befolkningen. De skall också leda till respekt för

den enskildes identitet och integritet, möjligheter att utveckla

det egna kulturarvet inom ramen för de grundläggande normer som

i Sverige gäller för mänsklig samlevnad samt ömsesidig tolerans,

solidaritet och gemenskap mellan människor av olika ursprung.

Goda etniska relationer bör prägla det svenska samhället, och

samhället bör markera sitt avståndstagande från alla uttryck för

etnisk intolerans.

Revisorerna konstaterar i sitt förslag att gruppen invandrare

i dag har en sammansättning och bakgrund som i många avseenden

skiljer sig från de förhållanden som rådde för 15 år sedan när

den nuvarande invandrarpolitiken lades fast. De ekonomiska och

arbetsmarknadsmässiga förutsättningarna för integrationen i det

svenska samhället har även förändrats. Revisorerna anser att det

finns anledning att se över invandrarpolitiken mot bakgrund av

Sveriges närmanden mot EG och EES-avtalet. Revisorerna föreslår

att en genomgripande översyn av hela invandrarpolitiken görs.

Översynen bör ske i form av en särskilt tillkallad utredning. I

översynen bör man göra en genomgång av invandrarpolitikens mål

och medel, belysa kopplingen till andra politikområden såsom

arbetsmarknads- och socialpolitiken samt utformningen av

enskilda invandrarpolitiska åtgärdssystem som

hemspråksundervisning, svenska för invandrare och det nya

statsbidragssystemet till kommunerna. I översynen bör man beakta

resultaten av pågående utredningsarbete rörande utlänningslagen

och asylfrågorna, inte minst vad gäller att beivra brottslighet

bland invandrare och asylsökande.

Sinikka Bohlin m.fl. (s) anför i motion Sf16 i denna del att

revisorernas förslag om en övergripande översyn av hela

invandrarpolitiken är bra. De framhåller i motionen att

invandrarpolitiken behöver debatteras, utsättas för regelbundet

återkommande demokratisk granskning, precisering och översyn av

de instrument som behövs för politikens måluppfyllelse. Ett

ytterligare tungt vägande argument för en sådan översyn är den

ökade gemensamma arbetsmarknad som följer av ett EES-avtal.

Även Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) instämmer i motion Sf17 i

revisorernas krav på en ordentlig och allsidig översyn av

invandrarpolitiken. I motionen citeras en gemensam skrivelse

till regeringen från generaldirektörerna för

Arbetsmarknadsverket och Statens invandrarverk. Motionärerna

anför att en hel del i skrivelsen är värt att beakta.

Motionärerna begär i yrkande 7 ett tillkännagivande om vad som

anförts om en översyn av invandrings- och invandrarpolitiken.

Utskottet delar revisorernas uppfattning att det behövs en

översyn av invandrarpolitiken. Det har gått en lång tid sedan

målen för den svenska invandrarpolitiken senast lades fast.

Samhällsförändringar går allt snabbare och omvärlden får allt

större betydelse för den inhemska politiken också på det

invandrarpolitiska området. Emellertid har regeringen, efter det

att revisorernas förslag redovisats, beslutat att tillsätta en

parlamentarisk kommitté som skall se över bl.a.

invandrarpolitiken. Av kommitténs direktiv framgår att kommittén

fått i uppdrag att se över flera av de förslag som revisorerna

lämnat. Utskottet finner att såväl revisorernas förslag

beträffande en översyn av invandrarpolitiken som motionerna Sf16

i denna del och Sf17 yrkande 7 således blivit tillgodosedda.

Ersättning till kommunerna m.m.

Ersättningssystemet

Som ovan redovisats har kommunerna ansvar för introduktionen i

det svenska samhället av flyktingar som får uppehållstillstånd i

Sverige. Ett nytt system för samordnat flyktingmottagande och

för ersättning till kommunerna gäller fr.o.m. den 1 januari 1991

(prop. 1989/90:105, SfU21, rskr. 281). Detta system är en del av

ett samlat reformprogram med syfte att underlätta för främst

flyktingar att så snart som möjligt få en fast förankring i

svenskt arbets- och samhällsliv och därmed minska deras beroende

av samhällets stöd. I programmet ingår även en reformerad

svenskundervisning för vuxna invandrare (prop. 1989/90:102,

UbU27) och målinriktad prioritering inom arbetsmarknadsverket av

tidiga insatser till förmån för flyktingar och andra invandrare

(se 1989/90:AU11).

I det nya systemet för ersättning till kommunerna har

ersättningarna för ekonomiskt bistånd till flyktingar och

huvuddelen av övriga bidrag till kommunerna lagts samman i en

schabloniserad engångsersättning som räknas upp årligen med

hänsyn till bl.a. kostnadsutvecklingen. Bestämmelser om

ersättning finns i förordningen (1990:927) om statlig ersättning

för flyktingmottagande m.m. För år 1993 uppgår ersättningen till

138300 kr för en flykting som fyllt 16 år och 84800 kr för

ett barn under 16 år. Halvt schablonbelopp lämnas till den

kommun som först tar emot flyktingen och gör en plan för hans

eller hennes introduktion. Beloppet betalas ut kvartalet efter

att flyktingen anlänt till kommunen. Om flyktingen bor kvar i

kommunen i minst sex månader får kommunen ytterligare ett halvt

schablonbelopp. Ersättningen skall täcka kommunens kostnader för

bl.a. ekonomiskt bistånd, bostad, introduktion,

svenskundervisning samt tolkar och administration.

Särskilda beräkningsgrunder gäller för ersättning vid

flyttning till en annan kommun än mottagningskommunen. Om en

flykting flyttar till en annan kommun inom sex månader får

den nya kommunen ett helt schablonbelopp under förutsättning att

flyktingen bor kvar där minst sex månader.

Schablonersättningen utgår för mottagning av s.k.

kvotflyktingar, konventionsflyktingar, krigsvägrare, de

facto-flyktingar och utlänningar som fått uppehållstillstånd av

humanitära skäl. Ersättning utgår också för andra utlänningar

som placerats ut från Invandrarverkets förläggningar till en

kommun. Schablonersättning lämnas i princip också för alla som

får uppehållstillstånd på grund av sin anknytning till en person

som mottagits som flykting, under förutsättning att den anhörige

anlänt inom två år från det att den först anlände togs emot i en

kommun.

Kommuner som träffat överenskommelse med Invandrarverket om

flyktingmottagande får utöver schablonersättningen en

grundersättning för sin basorganisation. Grundersättningen

motsvarar schablonersättningen för tre vuxna flyktingar, dvs.

för närvarande 414900 kr.

För handikappade och äldre flyktingar har i princip tidigare

ersättningssystem behållits, vilket innebär att kommunerna får

ersättning för kostnader för socialbidrag som utges till

flyktingar som vid tiden för uppehållstillstånd var över 60 år

eller som inte kan försörja sig på grund av sjukdom eller

handikapp som förelåg vid ankomsten till Sverige eller som har

samband med situationen som flykting. Ersättning lämnas enligt

det nya systemet också för kommunernas kostnader för social

hemhjälp och färdtjänst och ett halvt schablonbelopp utges vid

inflyttningen till kommunen.

Efter prövning i varje enskilt fall finns det i det nya

ersättningssystemet möjlighet för kommunerna att erhålla

ersättning för vissa typer av extraordinära kostnader. Sådana

kostnader kan vara att kommunerna vidtar särskilda

kostnadskrävande åtgärder för att få fram fler bostäder till

flyktingar, kostnader för tolkar vid mottagning av ny

flyktinggrupp eller kostnader för åtgärder för ett mycket stort

antal flyktingar under kort tid. Bidrag kan också lämnas till

kommuner som har betydande merkostnader till följd av att man

tagit emot flyktingfamiljer med många minderåriga barn eller

särskilt resurskrävande flyktinggrupper, t.ex. med stor andel

analfabeter.

Enligt det fram till den 1 januari 1991 gällande

ersättningssystemet fick kommunerna ersättning för de faktiska

kostnaderna för sådan ekonomisk hjälp som enligt

socialtjänstlagen (1980:620) lämnats till flyktingar och andra

utlänningar som beviljats uppehållstillstånd av humanitära skäl

samt till flyktingens make eller maka och hemmavarande ogifta

barn under 18 år. Ersättning utgick under det år

uppehållstillstånd beviljades samt för ytterligare tre år.

Därutöver utgick vissa ytterligare bidrag till kommunerna. För

åren 1991--1993 lämnas till kommunerna en schablonberäknad

ersättning för ekonomisk hjälp enligt 6§ socialtjänstlagen

till vissa flyktingar och andra utlänningar som beviljats

uppehållstillstånd under åren 1988--1990. Därutöver lämnas inom

ramen för anvisade medel särskild ersättning till kommuner som

bl.a. på grund av stor inflyttning av flyktingar från andra

kommuner under år 1991 bedöms få väsentligt lägre ersättning för

sina socialbidragskostnader än vad som skulle ha utgått enligt

tidigare bestämmelser.

För asylsökande och andra utlänningar som vistas i en kommun i

väntan på beslut om uppehållstillstånd utgår ersättning för

bistånd som lämnats enligt lagen om bistånd åt asylsökande m.fl.

Ersättning lämnas vidare för kostnader för asylsökande barn som

fått vård enligt socialtjänstlagen eller lagen om vård av unga,

kostnader för transporter av asylsökande till utredningsslussar

och förläggningar och kostnader för asylsökandes hemresor i

vissa fall. Invandrarverket ersätter också kommunerna för

kostnader för genomgångsbostäder till asylsökande och för vissa

extraordinära kostnader. Motsvarande ersättningsregler gäller

även för en utlänning som fått uppehållstillstånd men som

alltjämt vistas på en statlig förläggning för asylsökande eller

tillfälligt i en kommun i avvaktan på placering.

Som ovan nämnts berör betänkandet Mottagandet av asylsökande

och flyktingar även mottagningen av flyktingar i kommunerna.

Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Fr.o.m. den 1 januari 1993 gäller vidare en lag (1992:1068) om

introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra

utlänningar. Enligt den lagen har kommunerna möjlighet att under

en introduktionsperiod ge introduktionsersättning i stället för

socialbidrag till flyktingar och andra utlänningar som omfattas

av det kommunala flyktingmottagandet. Som förutsättning för att

introduktionsersättning skall beviljas gäller att flyktingen

följer den introduktionsplan som upprättats av kommunen efter

samråd med den enskilde flyktingen.

Riksdagens revisorer tar i sitt förslag upp frågan om

utbetalning av schablonersättningen. De anför att de finner

det olämpligt att full schablonersättning utbetalas redan efter

sex månader. Normalt har då introduktionsplanen för flyktingen

inte hunnit genomföras. Vidare händer det att flyktingar flyttar

till en annan kommun efter sex månader, vilket innebär en

ekonomisk vinst för den första kommunen. Revisorerna finner det

angeläget att regeringen prövar förutsättningarna att bättre

anpassa villkoren för utbetalning av schablonersättningen till

kommunerna till de krav som bör kunna ställas på

resultatuppfyllelse och kostnadseffektivitet. I sammanhanget

vill revisorerna betona vikten av att rutinerna för utbetalning

utformas så att kommunerna så snabbt som möjligt kan disponera

de medel de är berättigade till.

Som aviserats i budgetpropositionen har chefen för

Kulturdepartementet i januari 1993 beslutat tillsätta en

arbetsgrupp med uppgift att göra en översyn av vissa regler i

förordningen om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. i

syfte att skapa ökad kostnadseffektivitet och ökad rättvisa

mellan kommuner. Översynen skall främst avse reglerna om

utbetalning av schablonersättningen till den kommun där en

utlänning först tas emot och om ersättning för utlänningar som

flyttar till annan kommun inom arton månader från mottagandet i

den första kommunen. Översynen kan också omfatta reglerna om

grundersättning till kommuner som träffat överenskommelse med

Statens invandrarverk om mottagande av flyktingar och andra

utlänningar samt andra delar av ersättningssystemet i den mån

det anses behövligt med hänsyn till syftet med översynen.

Arbetsgruppen skall vidare ta del av de förändringar vad gäller

mottagandet av asylsökande som föreslagits i betänkandet

Mottagandet av asylsökande och flyktingar samt överväga vilket

behov av förändringar av reglerna för ersättning till kommunerna

för asylsökande som kan uppstå om dessa förslag genomförs. -- I

arbetsgruppen skall ingå, förutom företrädare för

Kulturdepartementet, företrädare för Statens invandrarverk och

Svenska kommunförbundet. Arbetsgruppen bör redovisa förslag till

regeländringar senast den 15 april 1993.

Utskottet konstaterar vidare att enligt direktiven skall den

parlamentariska kommittén belysa kostnader för stat och kommun

samt invandringens samhällsekonomiska konsekvenser.

Utskottet finner att revisorernas förslag även vad beträffar

översyn av utbetalningen av schablonersättningen numera blivit

tillgodosett.

I två motioner tas upp fördelningen av det ekonomiska ansvaret

mellan staten och kommunerna vad gäller mottagningen i

kommunerna av invandrare med uppehållstillstånd. Björn Kaaling

m.fl. (s) framhåller i motion Sf610 att ökade

socialbidragskostnader för gruppen äldre invandrare utan svensk

pension samt för vissa andra grupper flyktinganhöriga är en icke

oväsentlig kostnad i en för kommunerna i övrigt svår ekonomisk

situation och att bestämmelsen om statsbidrag även för anhöriga

som kommit till kommunen inom två år från det huvudmannen

mottogs inte hjälper mycket, eftersom få uppfyller kraven.

Motionärerna konstaterar också att anknytningsfallen i längden

är de mest kostsamma ur socialbidragssynpunkt eftersom de ofta

har hög ålder och/eller låg teoretisk utbildning. Motionärerna

anser det viktigt att svensk flyktingpolitik i så stor

utsträckning som möjligt bygger på en gemensam statlig

finansiering, och de begär ett tillkännagivande om att den

parlamentariska kommittén som skall se över invandrarpolitiken

också utreder frågan om ansvarsförhållandet mellan staten och

kommunen vad gäller anhöriginvandringen. Sten Östlund m.fl. (s)

pekar i motion Sf613 på en utvärderingsrapport om kommunernas

kostnader för introduktion av flyktingar i det svenska

samhället, som förbundet presenterat för regeringen. Rapporten

visar enligt motionärerna att tidigare farhågor för att en

schabloniserad ersättning för hela landet missgynnar

storstäderna besannats. Behovet av en översyn av

ersättningsreglerna kvarstår enligt motionärerna, och vid en

översyn måste krävas att reglerna konstrueras på ett sätt som

inte missgynnar storstäderna och tar hänsyn också till dessa

kommuners kostnader vid flyktingars vidareflyttning.

Motionärerna pekar på att det nuvarande svåra läget på

arbetsmarknaden i synnerhet för utländska medborgare medför att

det kommer att dröja längre tid innan flyktingen blir

självförsörjande jämfört med vad det fanns skäl att anta då

nivåerna i det nya systemet med en schablonersättning

fastställdes. De anser att ett särskilt konjunkturbetingat

statsbidrag för flyktingmottagande, som täcker kommunernas

dokumenterade merkostnader, bör utbetalas till kommunerna i

första hand under de överblickbara lågkonjunkturåren 1993 och

1994. Motionärerna begär tillkännagivanden om vad som anförts om

ett särskilt konjunkturbetingat statsbidrag för

flyktingmottagande (yrkande1) och om att det anförda bör

beaktas av den i budgetpropositionen aviserade arbetsgruppen för

översyn av ersättningar till kommunerna (yrkande2).

I fråga om det i motion Sf610 aktualiserade problemet vill

utskottet erinra om att riksdagen på förslag av utskottet i

betänkande 1992/93:SfU4 om rätten till folkpension m.m. som sin

mening gett regeringen till känna att det finns anledning att

göra en närmare utredning av de problem som kan uppkomma i

framtiden när det gäller försörjningen av invandrade

ålderspensionärer som inte har rätt till folkpension eller

endast kommer att kunna få en reducerad sådan pension.

Utredningen bör också undersöka om det, utan att en sådan förmån

kommer att falla under tillämpningsområdet för EG-förordningen

nr 1408/71, finns möjlighet att lösa eventuella problem med

dessa gruppers försörjningsskydd på ålderdomen på annat sätt än

genom socialbidrag. I övrigt vill utskottet hänvisa till

uppdraget för den tillsatta arbetsgruppen. Med hänsyn till det

anförda anser utskottet inte något tillkännagivande erforderligt

med anledning av motionerna Sf610 och Sf613 yrkandena 1 och2.

I motion Sf22 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) tas

frågan om invandrarkvinnornas sociala anpassning upp. Den

viktigaste anpassningen är enligt motionärerna att lära sig

svenska, och de anser därför att krav på tillräckliga kunskaper

i svenska bör ställas för rätt till socialbidrag. De begär ett

tillkännagivande om vad som anförts om invandrarkvinnornas

sociala anpassning (yrkande11).

Utskottet, som vill erinra om den möjlighet kommunerna har att

ställa krav på flyktingar och andra utlänningar om att de skall

delta i svenskundervisning m.m. för att de skall få rätt till

introduktionsersättning, delar inte motionärernas uppfattning om

lämplig metod att främja invandrarkvinnors anpassning i det

svenska samhället. Motion Sf22 yrkande 11 bör lämnas utan

bifall.

Riksdagens revisorer tar vidare upp frågan om uppföljning

och utvärdering av invandrarpolitiken och ifrågasätter i sin

rapport om man på central nivå har tillräckliga kunskaper om hur

statsbidragen till olika invandrarpolitiska åtgärder utnyttjas.

De finner att det uppföljningsarbete som hittills genomförts är

relativt begränsat och att det inte ger underlag för bedömningar

av om det nya ersättningssystemet bidragit till att

effektivisera flyktingmottagningen och förkorta tiden till egen

försörjning. De uppföljningsinsatser som förutsattes bli

genomförda när beslut togs om ändringar i statsbidragssystemet

för sfi-undervisningen har inte genomförts. Det ankommer enligt

revisorerna på regeringen och Invandrarverket att följa upp och

analysera de resultat som uppnåtts på lokal nivå, bidra till

utveckling av stategi och arbetsformer samt i övrigt utöva den

tillsyn som kan anses påkallad inte minst av bidragens

omfattning.

Vidare noterar revisorerna att resultaten av flera studier och

uppföljningar av stor vikt för invandrarpolitiken kommer att

redovisas under den närmaste framtiden. Dessa resultat liksom de

slutsatser man från regeringens sida drar av dem bör, enligt

revisorerna, löpande och i lämplig form delges riksdagen samt

ingå som en del av underlaget för en mer genomgripande översyn

av hela invandrarpolitiken. Revisorerna föreslår att riksdagen

ger regeringen till känna vad som anförts om uppföljning och

utvärdering av invandrarpolitiken.

Utskottet utgår från att den parlamentariska kommitténs

översyn kommer att bl.a. medföra en uppföljning och utvärdering

och att revisorernas förslag i denna del således blivit

tillgodosett.

Svensk- och hemspråksundervisning

Riksdagens revisorer framhåller i sitt förslag att svenska

för invandrare (sfi) har en nyckelroll i integrationen av

invandrarna i det svenska samhället. Fullföljd undervisning i

svenska för invandrare är i de flesta fall både ett reellt och

och ett formellt krav för tillträde till annan utbildning.

Den sfi-reform, som trädde i kraft den 1 januari 1991, innebär

att nyanlända invandrare över 16 år skall beredas undervisning i

svenska. Rätt till sådan undervisning föreligger under två år.

Den skall anpassas till varje deltagares individuella behov. Ett

riktvärde på omfattningen är 700 undervisningstimmar om 45

minuter.

Revisorerna har funnit att resultaten av sfi-undervisningen är

anmärkningsvärt dåliga, att uppföljning och utvärdering av

undervisningens resultat sedan den reformerades år 1991 inte har

varit tillfredsställande samt att dessutom ett minskat antal

invandrarelever deltar i skolans undervisning i svenska som

andraspråk. Revisorerna finner det, i likhet med flera

remissinstanser, angeläget att åtgärder vidtas för att lösa de

problem som finns inom sfi-undervisningen. Revisorerna föreslår

att riksdagen av regeringen begär en skyndsam redovisning av

erfarenheterna av den reformerade undervisningen i svenska för

invandrare. Av redovisningen bör framgå bl.a. vilka resultat som

uppnåtts, hur undervisningen anpassats till olika invandrares

skilda förutsättningar och behov, sfi-nivåns rimlighet och

relevans såväl för arbetslivet som för olika utbildningar samt

förutsättningarna att kombinera sfi-studierna med

förvärvsarbete.

Riksrevisionsverket (RRV) har i december 1992 överlämnat en

revisionsrapport F1992:33, Svenskundervisning för invandrare

-- uppföljning av 1991 års reform, till Skolverket. I rapporten

pekar RRV på en rad problem som bör följas upp i kommunerna som

har ansvaret för sfi-undervisning. Enligt RRV förekommer det

problem som hänger samman med den statliga styrningen och

uppföljningen. Uppdelning på flykting resp. invandrare har

enligt flera kommuner medfört att administrationen av

statsbidragen blivit tungrodd. RRV har kunnat konstatera att

bidragssystemet inte innehåller incitament för kommunerna att

tillhandahålla tänkta 700 timmars undervisning. RRV föreslår att

åtgärder vidtas för att minimera väntetiderna till

undervisningen, effektivisera tiden i utbildningen, garantera en

god undervisningskvalitet och tillförlitlig kunskapsnivå samt

för att minska kunskapsglappet mellan sfi och arbete eller

fortsatta studier. RRV hemställer att Skolverket senast den 1

juli 1993 inkommer med en skriftlig redogörelse för de åtgärder

som vidtagits eller kommer att vidtas med anledning av

rapporten.

Skolverket har i november 1992 redovisat en

utvärderingsrapport (nr 5) Undervisning i hemspråk och svenska

som andra språk. Rapporten behandlar hur hemspråksundervisningen

och undervisningen i svenska som andraspråk planeras, genomförs

och utvärderas i tio kommuner. I rapporten konstateras att det

återstår att besvara om de organisationsförändringar som

genomförts har inneburit en effektivisering, dvs. om

undervisningen genomförts till en lägre kostnad med oförändrad

kvalitet eller till samma kostnad med höjd kvalitet.

Utvärderingar med inriktning mot att koppla ihop ekonomiska

insatser och det pedagogiska resultatet blir, enligt rapporten,

en viktig uppgift i framtiden.

Den 19 november 1992 beslöt regeringen att tillkalla en

särskild utredare för att se över ledighetslagstiftningen (dir.

1992:98). Utredaren skall kartlägga och analysera hur

lagstiftningen har fungerat samt föreslå de lagändringar som en

sådan granskning kan ge anledning till. Bland de lagar som skall

ses över finns lagen (1986:163) om rätt till ledighet för

svenskundervisning för invandrare. Utredaren skall, när det

gäller denna del av översynen, samråda med den särskilda

utredare som har till uppgift att se över mottagandet av

asylsökande och flyktingar i frågor som rör asylsökandes rätt

till ledighet för att delta i svenskundervisning för invandrare.

Berith Eriksson (v) anför i motion Sf15 att det har funnits

allvarliga problem med sfi-undervisningens kvalitet och

effektivitet i många år. Mycket allvarliga brister föreligger

också beträffande undervisningen i svenska som andraspråk.

Motionären begär i yrkande 1 ett tillkännagivande om behovet av

åtgärder för att förbättra sfi-undervisningen och undervisningen

i svenska som andraspråk.

I motion Sf16 av Sinikka Bohlin m.fl. (s) betonas i denna del

att svenskundervisningen för gamla och nya invandrare, liksom

den "invandrarspecifika" vuxenutbildningen, måste tas med i den

föreslagna översynen av invandrarpolitiken. Motionärerna

framhåller att den ur inlärningssynpunkt erkänt mest effektiva

metoden är att sfi-undervisning bedrivs parallellt med

arbetspraktik. De begär ett tillkännagivande härom.

I motion Sf17 yrkande 2 begär Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) att

riksdagen föranstaltar om en utvärdering av hur eleverna i

grundskola och gymnasium tillgodogör sig undervisning i svenska.

Motionärerna anför att något måste göras åt de bristfälliga

kunskaper i svenska som bl.a. redovisas i generaldirektörernas

skrivelse till regeringen.

Socialförsäkringsutskottet har inhämtat utbildningsutskottets

yttrande över revisorernas förslag jämte motioner i de delar

förslaget och motionerna avser undervisning i svenska för

invandrare och i hemspråk.

Utbildningsutskottet delar i sitt yttrande revisorernas

uppfattning att en skyndsam redovisning bör göras av

erfarenheterna av sfi-reformen och vill även för egen del

särskilt betona behovet av skyndsamhet. Enligt

utbildningsutskottet bör särskild uppmärksamhet ägnas frågan om

förutsättningarna för att kombinera sfi-studier med

förvärvsarbete. Utbildningsutskottet föreslår att

socialförsäkringsutskottet tillstyrker punkten 2 i revisorernas

hemställan att riksdagen av regeringen begär att en redovisning

skyndsamt görs av erfarenheterna av den reformerade

undervisningen i svenska för invandrare i enlighet med vad

revisorerna anfört och anser därjämte att motionerna Sf15

yrkande 1 och Sf16 i denna del och Sf17 yrkande 2 är

tillgodosedda med vad utskottet anfört.

Socialförsäkringsutskottet delar utbildningsutskottets

uppfattning och tillstyrker revisorernas förslag att riksdagen

hos regeringen begär att en redovisning skyndsamt görs av

erfarenheterna av den reformerade undervisningen i svenska för

invandrare. Socialförsäkringsutskottet vill, liksom

utbildningsutskottet, betona vikten av att en sådan redovisning

görs skyndsamt. Med det anförda anser utskottet att motionerna

Sf15 yrkande 1, Sf16 i denna del och motion Sf17 yrkande 2 är

tillgodosedda.

I motion Sf17 yrkande 1 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begärs

ett tillkännagivande av riksdagen om att en förutsättning för

att elever med utländsk härkomst skall få börja i en skola där

undervisningen bedrivs på svenska är att eleverna behärskar

svenska språket.

Utbildningsutskottet erinrar med anledning av motionsyrkandet

om att barn bosatta i landet har skolplikt samt att barn som

vistas i landet i avvaktan på beslut om uppehållstillstånd har

rätt till grundskoleundervisning. Enligt gymnasieförordningen

(1992:394) kan även en utlänning som inte är bosatt i Sverige

tas emot som elev i gymnasieskolan om den sökande bl.a. har

erforderliga förkunskaper och om det finns plats på den sökta

utbildningen. Dessa ungdomar kan tas in på ett indiviuellt

program med bl.a. undervisning i svenska som andraspråk.

Utbildningsutskottet finner inte skäl att uttala sig för ändrade

bestämmelser i enlighet med vad i motionen anförts utan anser

att socialförsäkringsutskottet bör avstyrka motion Sf17

yrkande1.

Socialförsäkringsutskottet delar utbildningsutskottets

uppfattning och avstyrker bifall till motion Sf17 yrkande 1.

Också frågan om hemspråksundervisning tas upp i motion

Sf17 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd). Motionärerna anser att all

hemspråksundervisning med utnyttjande av statliga och kommunala

medel i stället bör användas för att skapa bättre

förutsättningar för undervisning i svenska och andra ämnen, och

de begär ett tillkännagivande härom (yrkande3).

Även i motion Sf22 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd),

som väckts i anslutning till regeringens skrivelse 1992/93:157

om invandrar- och flyktingpolitiken, berörs

hemspråksundervisningen. Motionärerna anser att invandrarna

själva skall ansvara för hemspråksundervisningen. Inga statliga

eller kommunala bidrag skall accepteras till sådan undervisning.

I yrkande 14 begär de ett tillkännagivande om att slopa

samhällets kostnader för hemspråksundervisningen.

Utbildningsutskottet har i sitt yttrande anfört att utskottet

tidigare (jfr 1991/92:UbU19 och 1990/91:UbU7) behandlat liknande

motionsyrkanden. Utskottet har då understrukit vikten av att

invandrareleverna ges en kvalitativt god hemspråksundervisning

och att det är en tillgång för vårt land om många av landets

invånare har en naturlig tvåspråkighet. Utskottet anför att det

alltjämt har samma uppfattning.

Utbildningsutskottet anser att motion Sf17 yrkande 3 och Sf22

yrkande 14 bör avstyrkas av socialförsäkringsutskottet.

Socialförsäkringsutskottet delar utbildningsutskottets

uppfattning men hänvisar också till den kommande utredningen om

invandrarpolitiken och avstyrker bifall till motionerna Sf17

yrkande 3 och Sf22 yrkande 14.

Medelsanvisningen

Till anslaget Ersättning till kommunerna för åtgärder för

flyktingar m.m. föreslås i budgetpropositionen för budgetåret

1993/94 anvisat ett förslagsanslag på 4295000000kr.

Behovet av kommunplatser bedöms i budgetpropositionen komma att

uppgå till ca 39 000, men till grund för anslagsberäkningen

ligger en planeringsnivå om 32 000 platser. Platsbehovet avser

kommunplaceringar av såväl kvotflyktingar som sådana utlänningar

som flyttar ut från förläggningar, och även kommunplatser för

invandrade anhöriga till flyktingar ingår. 119000000 kr

avser grundersättning, 3886000000 kr schablonersättning,

193000000 kr sekundärflyttning, 60000000 kr äldre och

handikappade, 40000000 kr ensamma barn, 100000000 kr

extraordinära kostnader, 75000000 kr bistånd åt asylsökande

och 70000000 kr sjukvårdskostnader m.m. Den beräknade

ersättningen till kommunerna för mottagande av kvotflyktingar --

248 000 000 kr -- har förts över till anslaget Överföring av och

åtgärder för flyktingar.

Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) anser i motion Sf628

att anslaget bör reduceras med 60% genom att regeringen vidtar

åtgärder för att begränsa antalet beviljade asylärenden. De

begär att riksdagen minskar anslaget till 1700000000 kr

(yrkande4).

Som framgår ovan har den del av kostnaden för överföring av

flyktingar som avser ersättning till kommunerna förts över till

överföringsanslaget såvitt avser de flyktingar som kan komma att

överföras till Sverige under budgetåret 1993/94. För flyktingar

som tagits ut tidigare kan kostnader uppkomma under följande

budgetår. Regeringens förslag grundas på antaganden bl.a. om hur

många asylansökningar som beviljas. Anslaget är ett

förslagsanslag, och om utvecklingen skulle visa att antalet

flyktingar m.fl. som skall tas emot i kommun under budgetåret

blir lägre än vad som anvisats kommer anslaget inte att gå åt.

Utskottet anser emellertid inte att anslaget kan reduceras på

det sätt som motionärerna hävdar i motion Sf628 yrkande4, och

utskottet tillstyrker med det anförda bifall till regeringens

förslag till medelsanvisning.

Vissa åtgärder för invandrare

I uppgifterna för Statens invandrarverk ingår, som nämnts

ovan, att bevaka behovet av åtgärder för invandrare och

språkliga minoriteter samt ha kontakt med invandrarnas

organisationer. Övriga statliga myndigheters ansvar är reglerat

i förordningen (1986:856) om de statliga myndigheternas ansvar

för invandrare m.fl. Enligt förordningen skall myndigheterna

under regeringen fortlöpande beakta sitt ansvar för invandrare

och personer som hör till språkliga minoriteter, och dessas

förutsättningar och behov skall alltid beaktas vid planeringen

av myndighetens arbete. Myndigheterna skall vidare inom ramen

för tillgängliga resurser ge invandrare och personer som hör

till språkliga minoriteter en service som är likvärdig den som

ges befolkningen i övrigt och därvid uppmärksamma att detta kan

kräva särskilda åtgärder. För att främja en effektiv samordning

skall myndigheterna informera Invandrarverket om planerade

åtgärder på detta område och, när anledning finns till det,

samråda med verket om hur insatserna skall utformas.

Ett av de invandrarpolitiska målen är jämlikhet. Det innebär

att invandrare skall ha samma möjligheter, rättigheter och

skyldigheter som befolkningen i övrigt. Inom berörda

samhällsområden skall invandrarna behandlas likvärdigt med

övriga invånare. När riktlinjerna för invandrarpolitiken

fastställdes (prop. 1985/86:98, SfU20, rskr. 301) framförde

föredragande statsrådet i propositionen att i myndigheternas

ansvar ingår bl.a. att resp. myndighet inom sitt sakområde skall

se till att erforderliga positiva säråtgärder vidtas till förmån

för invandrare. I propositionen framhölls värdet av att

myndigheterna upprättar särskilda handlingsplaner, men något

krav på redovisning ställdes ej utan regeringen borde vid behov

kunna begära in sådana planer.

Riksdagens revisorer framhåller i sitt förslag att det kan bli

nödvändigt att utforma särskilda åtgärdsprogram enbart för

invandrarna om tillfredsställande resultat inte kan uppnås för

invandrarna inom ramen för en myndighets ordinarie verksamhet.

Sådana åtgärdsprogram skall vara avgränsade i tiden och de skall

endast utgöra komplement till de generella åtgärderna. De bör

följas upp noga och enligt revisorernas mening så långt som

möjligt kopplas till uppföljningar av hur invandrarna påverkats

eller inte påverkats av den normala verksamheten inom olika

samhällsområden. Revisorerna framhåller att det ankommer på

Invandrarverket att uppmärksamma berörda myndigheter på

invandrarnas behov. De betonar även det samordningsansvar som

Kulturdepartementet har inom regeringskansliet. Revisorerna

begär ett tillkännagivande till regeringen härom.

I motion Sf16 anför Sinikka Bohlin m.fl. (s) att de är

tveksamma till nyttan av att tidsbegränsa åtgärdsprogram för

invandrare. Den kommande översynen bör enligt dem få i uppdrag

att lägga fram förslag om hur Sverige i ordnade former kan

omvandlas till ett samhälle med mångfald i livsstilar och

livschanser. Det handlar enligt motionärerna om ett samhälle som

byggs av svenskar och invandrare, där alla individer har

möjlighet till inflytande, med samma rättigheter men också lika

skyldigheter. En bra illustration till deras tveksamhet till att

tidsbegränsa åtgärder för invandrare utgör situationen bland de

äldsta i den invandrade befolkningen. Motionärerna anför att det

är av stor vikt att de äldre invandrarnas situation

uppmärksammas i den föreslagna översynen av invandrarpolitiken.

Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.

I motion Sf15 yrkande 4 anför Berith Eriksson (v) att det

råder en utomordentligt oroande situation vad gäller

invandrarnas boende. Det är en stark segregation mellan infödda

svenskar och invandrare åtminstone i storstadsområdena.

Motionären anser att det är nödvändigt att nu vidta sådana

åtgärder att vi inte senare kommer in i sådan tvångssituation

som man kom in i i USA:s sydstater på 1950-talet när man bussade

elever från svarta bostadsområden till skolor i vita områden och

tvärt om. Motionären begär att riksdagen hos regeringen begär

förslag om åtgärder för att motverka att invandrare hamnar i ett

segregerat boende.

I direktiven för den parlamentariska kommittén framhålls att

en avvägning bör göras mellan hur långt man når med generella

insatser och vilka särskilda kompletterande åtgärder som

erfordras. Kommittén bör också, enligt direktiven, ta ställning

till om nuvarande invandrarpolitiska mål och riktlinjer bör

ligga fast eller förändras.

Även de nu berörda frågorna ryms inom uppdraget för den

parlamentariska kommittén, och utskottet anser därför att varken

revisorernas förslag i denna del eller motionerna Sf15 yrkande 4

och Sf16 i denna del påkallar någon riksdagens åtgärd.

I fråga om invandrarna på arbetsmarknaden redovisar

revisorerna i sin granskningsrapport att sysselsättningen bland

invandrare har minskat i förhållande till de sysselsättningstal

som noteras för hela befolkningen. Flyktingar förvärvsarbetar i

lägre utsträckning än övriga invandrare i Sverige. Vidare

varierar sysselsättningstalen för flyktingar beroende på vilket

land de är ifrån. Revisorerna påpekar att remissinstanserna i

huvudsak instämmer i revisorernas beskrivning av förhållandena

på arbetsmarknaden. Remissinstanserna instämmer i att

arbetsmarknadsfrågorna har en central betydelse för

invandrarpolitiken samt att arbetsförmedlingen spelar en

nyckelroll i introduktionsprocessen. Revisorerna ser liksom

remissinstanserna positivt på att arbetsförmedlingen nu kommer

in på ett tidigare stadium i flyktingmottagningen. Rapporter

från AMS pekar dock, enligt revisorerna, på försämringar av

invandrargruppers och då särskilt flyktingarnas ställning på

arbetsmarknaden. Revisorerna anser att invandrarnas svårigheter

att etablera sig på arbetsmarknaden inger betydande oro. Det är

enligt deras mening viktigt att regeringen i ökad grad

uppmärksammar dessa frågor. Arbetsmarknadspolitiken måste enligt

dem spela en ännu mer central roll såväl i utformningen som i

genomförandet av invandrarpolitiken.

Revisorerna föreslår att riksdagen ger regeringen till känna

vad som anförts om myndigheternas skyldighet att vidta åtgärder

för invandrare och flyktingar.

Utskottet anser med hänsyn till den förestående översynen av

invandrarpolitiken att revisorernas förslag i denna del inte

behöver föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motion Sf15 yrkande 2 av Berith Eriksson (v) begärs ett

förslag till lag mot etnisk diskriminering på arbetsmarknaden.

Motionären hänvisar till, utöver vad som redovisats av

revisorerna, att det i betänkandet (SOU 1992:96) Förbud mot

etnisk diskriminering i arbetslivet framgår att en omfattande

etnisk diskriminering förekommer på arbetsmarknaden. Motionären

begär ett förslag till lag mot etnisk diskriminering på

arbetsmarknaden.

Utredningen för åtgärder mot etnisk diskriminering överlämnade

sitt slutbetänkande Förbud mot etnisk diskriminering i

arbetslivet till regeringen i september 1992. I betänkandet

föreslås en arbetsrättslig lag mot etnisk diskriminering i

arbetslivet m.m. Lagen är uppbyggd kring två förbud mot

otillbörlig behandling på etnisk grund. Det ena förbudet avser

behandling av arbetssökande och det andra behandling av

arbetstagare. När det gäller anställda föreslås ett förbud för

arbetsgivare att otillbörligt särbehandla en anställd på grund

av en etnisk faktor vid anställningsbeslut och andra

arbetsvillkor, vid arbetsledningsbeslut och vid särskilda

ingripande åtgärder från arbetsgivarens sida mot arbetstagaren.

Utredningens förslag bereds för närvarande i regeringskansliet

och en proposition är aviserad till juni 1993. Med hänsyn

härtill anser utskottet att motion Sf15 yrkande 2 inte bör

föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl.

Lån till hemutrustning får enligt förordningen (1990:1361) om

lån till hemutrustning för flyktingar och vissa andra

utlänningar beviljas flyktingar och vissa andra utlänningar som

inom ramen för det kommunala flyktingmottagandet tas emot i en

kommun. För dem som har annat än mindre kapitaltillgångar finns

begränsningar i lånemöjligheterna. Maximala lånebelopp för olika

hushållsstorlekar fastställs i procent av basbeloppet och med

utgångspunkt i Socialstyrelsens rekommenderade norm för

socialbidrag för hemutrustning för resp. hushållsstorlek. De

maximala lånenivåerna uppgår år 1993 till 20000 kr för

enpersonshushåll, till 32300 kr för fyrapersonershushåll och

till 51600 kr för hushåll med fler än sju personer.

Lånen är ränte- och amorteringsfria i två år. Därefter utgår

ränta med en räntesats som fastställs för varje år av

regeringen. Amorteringstidens längd bestäms med utgångspunkt i

lånesummans storlek till mellan fem och femton år.

Kostnaderna för lånen finansieras genom ett särskilt anslag,

vilket disponeras av Centrala studiestödsnämnden, som

administrerar lånen.

I budgetpropositionen föreslås dels att riksdagen

godkänner att en uppläggningsavgift om 300 kr införs fr.o.m. den

1 juli 1993 och att räntebefrielsen under de två första åren

slopas, dels att till Lån till hemutrustning för

flyktingar m.fl. anvisas ett förslagsanslag på

92264000kr.

I motion Sf628 anser Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd)

att anslaget bör reduceras med 25% och föreslår en sänkning av

lånenivåerna. De begär att anslaget minskas till

70000000kr (yrkande6).

Som anges ovan är maximinivåerna för lånen knutna till

basbeloppet och bestämda med utgångspunkt i Socialstyrelsens

rekommendationer. Utskottet är inte nu berett att tillstyrka

någon annan besparing under anslaget än den av regeringen

föreslagna. Utskottet avstyrker således bifall till motion Sf628

yrkande6 och tillstyrker bifall till propositionen såvitt

avser det begärda godkännandet och anslaget.

Anslag till åtgärder för invandrare

Från anslaget bekostas bidrag till den centrala verksamheten

vid invandrarnas riksorganisationer enligt förordningen

(1986:472) om statsbidrag till invandrarnas riksorganisationer

samt till vissa samarbetsorgan för sådana riksorganisationer.

Vidare bekostas från anslaget bidrag som utgår enligt

förordningen (1990:623) om bidrag till avgränsade

invandrarpolitiska projekt.

I propositionen föreslås att till anslaget Åtgärder för

invandrare anvisas ett reservationsanslag på 20926000kr.

Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) anser i motion Sf628

utan närmare motivering än det allmänna behovet av besparing att

anslaget skall reduceras med 30% och begär att till ändamålet

anvisas 15000000 kr (yrkande3).

Utskottet, som vill erinra om att frågan om de principer som

bör gälla för statens bidrag till ideella organisationer för

närvarande övervägs av en särskild utredare (dir. 1992:81) och

att dessa principers giltighet för invandrarnas organisationer i

Sverige bör prövas av den parlamentariska kommittén, finner inte

skäl till annan beräkning av anslaget än den som gjorts i

propositionen och avstyrker därmed bifall till motion Sf628

yrkande3.

Stiftelsen Invandrartidningen

Från anslaget utgår statsbidrag till den stiftelse som ger ut

Invandrartidningen.

Bestämmelser om stiftelsens verksamhet finns i dess stadgar

som beslutas av regeringen och i avtal mellan staten och

stiftelsen. Riksdagen godkände de nuvarande riktlinjerna för

stiftelsens verksamhet år 1988 (prop. 1987/88:110, SfU24, rskr.

301). Den reguljära tidningsutgivningen skall omfatta en

utgivning på nio språk med ca 44 nummer per år.

I propositionen föreslås ett gentemot innevarande budgetår

oförändrat reservationsanslag på 15 589 000 kr till

Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen, vilket

belopp med hänsyn till kraven på statens kassahållning bör

tillföras Stiftelsen kvartalsvis.

I motion Sf628 yrkande 5 begär Ian Wachtmeister och Lars

Moquist (nyd) utan närmare motivering än det allmänna behovet av

besparing att anslaget halveras till 8000000 kr.

Utskottet har inte någon erinran mot regeringens förslag till

medelsanvisning och avstyrker bifall till motion Sf628 yrkande

5.

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m.

Från anslaget betalas kostnader för ombudsmannen mot etnisk

diskriminering jämte kansli och för nämnden mot etnisk

diskriminering. DO:s och nämndens uppgift är att motverka etnisk

diskriminering i arbetslivet och på andra områden av

samhällslivet.

I propositionen föreslås ett ramanslag på 3 829 000 kr till

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m. Förslaget har

inte föranlett något motionsyrkande, och utskottet biträder

förslaget.

Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism

Anslaget infördes för budgetåret 1992/93. Från anslaget

bekostas insatser som skall motverka och förhindra

främlingsfientlighet, rasism och antisemitism.

Regeringen föreslår för budgetåret 1993/94 ett oförändrat

reservationsanslag på 10000000kr till Åtgärder mot

främlingsfientlighet och rasism. Medlen avses liksom under

innevarande budgetår i första hand användas för att långsiktigt

påverka normer, attityder och förhållningssätt hos ungdomar, och

avses vidare användas för att slutföra den attitydundersökning

kring invandrare och invandring som påbörjats under innevarande

budgetår.

För innevarande budgetår har regeringen beslutat bl.a. att

högst 6000000 kr av anslaget får användas av Skolverket,

Invandrarverket, Ungdomsrådet och Kulturrådet. Regeringen har

också beslutat om en utvärdering av insatserna.

I motion Sf615 instämmer Åke Gustavsson m.fl. (s) i förslaget

att anslå 10 000 000 kr för åtgärder mot främlingsfientlighet

och rasism och anser att medlen i första hand skall användas för

att långsiktigt påverka normer, attityder och förhållningssätt

hos ungdomar. Motionärerna framhåller härefter studieförbundens

betydelse i ett sådant arbete. Studieförbunden med sin mångåriga

erfarenhet av folkbildningsarbete och sin fasta förankring i

alla samhällsgrupper är en värdefull kanal för samhällets etik

och normbildning. Deras verksamhet är rikt förgrenad över landet

och de har redan stora erfarenheter av arbete mot

främlingsfientlighet och rasism. De arbetar på många

förläggningar, i allt från cirklar till kafé, kulturkvällar och

direkt driftansvar. De flesta ungdomsorganisationer tillhör ett

studieförbund, och ökade resurser till studieförbunden innebär

att ännu fler nås på platser där insatser är verkningsfulla,

t.ex. miljonprogramområden, villaförorter, arbetsplatser,

idrottsföreningar, kyrkor och trossamfund och genom medverkan

utifrån samhället i skolan. Motionärerna begär ett

tillkännagivande om att de medel som finns på anslaget skall

ställas till studieförbundens förfogande och fördelas av

Folkbildningsrådet.

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte i sig

föranlett något motionsyrkande, och utskottet tillstyrker

förslaget.

Vid behandlingen under förra årets riksmöte av en mängd

motionsyrkanden om användningen av anslaget mot

främlingsfientlighet och rasism noterade utskottet med

tillfredsställelse den analys av tidigare arbete på området som

då redovisats i regeringens skrivelse, och utskottet utgick från

att regeringen med utgångspunkt i den analysen prövade vilka

åtgärder som var mest angelägna. Utan att på något sätt förringa

studieförbundens möjligheter till insatser inom det aktuella

området, är utskottet inte berett att, som motionärerna begär,

använda medlen som statsbidrag till studieförbundens verksamhet,

utan anser att regeringen bör ha möjlighet att fördela dem och

därvid beakta behovet av utvärdering av insatserna. Med det

anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf615.

Karl-Erik Svartberg m.fl. (s) framhåller i motion Sf644

folkrörelsernas betydelse i skapandet av attityder. Deras

betydelse för en fortsatt generös flyktingpolitik skulle kunna

bli än större om de fick möjlighet att med praktiska, konkreta

insatser bygga upp kontakter med och relationer till flyktingar.

Församlingar, föreningar och organisationer bör ha möjlighet att

få stöd av staten för sådan verksamhet så att det inte finns

ekonomiska hinder för den. Motionärerna begär ett

tillkännagivande om stöd till organisationers verksamhet i syfte

att bygga upp kontakter med och relationer till flyktingar

(yrkande6).

Utskottet erinrar i detta sammanhang om att frågan om de

principer som bör gälla för statens bidrag till ideella

organisationer för närvarande övervägs av en särskild utredare

(dir. 1992:81) och om att frågan om frivilligorganisationernas

deltagande i mottagandet av asylsökande och flyktingar behandlas

i det betänkande om mottagandet som för närvarande

remissbehandlas. Utskottet avstyrker därmed bifall till motion

Sf644 yrkande6.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande

invandrings- och flyktingpolitikens inriktning

att riksdagen avslår

motionerna 1992/93:Sf17 yrkandena 4, 5, 6, 7 i denna del, 8

och10, 1992/93:Sf22 yrkandena 1, 2 och18, 1992/93:Sf606,

1992/93:Sf608, 1992/93:Sf626 yrkandena 1, 3, 5 i denna del, 6, 7

och8, 1992/93:Sf633 yrkande1, 1992/93:Sf638 yrkandena 1--3,

1992/93:Sf644 yrkande1, 1992/93:Ju619 yrkande2 och

1992/93:Fi211 yrkande19,

res. 1 (s)

res. 2 (nyd)

2. beträffande

återvandringspolitik

att riksdagen avslår

motion 1992/93:Sf633 yrkande16,

3. beträffande flyktingminister

att riksdagen avslår

motion 1992/93:Sf22 yrkande19,

4. beträffande asyl för

speciella grupper

att riksdagen avslår

motionerna 1992/93:U627 yrkande 3 och 1992/93:U628 yrkande11,

5. beträffande internationell samverkan

att riksdagen avslår

motionerna 1992/93:Sf626 yrkandena 2, 4 och 5 i denna del,

1992/93:Sf633 yrkande 5 och 1992/93:Sf644 yrkande2,

res. 3 (s)

6. beträffande

medelsanvisning till internationell samverkan

att riksdagen med

bifall till proposition 1992/93:100 till Internationell

samverkan inom ramen för flykting- och migrationspolitiken

m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på

2000000 kr,

7. beträffande

flyktingkvoten

att riksdagen avslår

motionerna 1992/93:Sf621 och 1992/93:Sf644 yrkande3,

res. 4 (s)

8. beträffande

medelsanvisning till överföring av flyktingar m.m.

att riksdagen med

bifall till proposition 1992/93:100 till Överföring av och

andra åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1993/94

anvisar ett förslagsanslag på 269960000 kr,

9. beträffande snabbare

avvisning av asylsökande

att riksdagen avslår

motionerna 1992/93:Sf22 yrkandena 3 i denna del och 7,

1992/93:Sf619 yrkande1 och 1992/93:Sf639,

res. 5 (nyd)

10. beträffande

omedelbar verkställighet m.m.

att riksdagen avslår

motion 1992/93:Sf633 yrkandena 9 och14,

men. (v) - delvis

11. beträffande

asylprövningsnämnder

att riksdagen avslår

motion 1992/93:Sf633 yrkande7,

men. (v) - delvis

12. beträffande muntlig

handläggning

att riksdagen avslår

motion 1992/93:Sf633 yrkande10,

men. (v) - delvis

13. beträffande

förtroendeläkarsystemet

att riksdagen avslår

motion 1992/93:Sf609,

men. (v) - delvis

14. beträffande tolkar

att riksdagen avslår

motion 1992/93:Sf605 yrkande4,

15. beträffande

handläggningstiderna i asylärenden

att riksdagen avslår

motionerna 1992/93:Sf17 yrkande 9 och 1992/93:Sf22 yrkande4,

res. 6 (nyd)

16. beträffande handläggningstiden i

familjeåterföreningsärenden

att riksdagen avslår

motion 1992/93:Sf633 yrkande17,

men. (v) - delvis

17. beträffande

medelsanvisning till Utlänningsnämnden

att riksdagen med

bifall till proposition 1992/93:100 och med avslag på motionerna

1992/93:Sf626 yrkande10 och 1992/93:Sf628 yrkande7 till

Utlänningsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisar ett

ramanslag på 51550000 kr,

res. 7 (s)

res. 8 (nyd)

18. beträffande

praxissammanställning

att riksdagen avslår

motion 1992/93:Sf633 yrkande11,

men. (v) - delvis

19. beträffande

Invandrarverkets uppgifter

att riksdagen avslår

motionerna 1992/93:Sf15 yrkande3 och 1992/93:Sf633 yrkande6,

men. (v) - delvis

20. beträffande

Invandrarverkets regionala organisation

att riksdagen avslår

motion 1992/93:Sf611,

21. beträffande

medelsanvisning till Invandrarverket

att riksdagen

dels med bifall till proposition 1992/93:100 och med avslag

på motionerna 1992/93:Sf626 yrkande9, 1992/93:Sf628 yrkande1

och 1992/93:Fi213 yrkande10 till Statens invandrarverk för

budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 613888000 kr,

dels med anledning av propositionen medger att regeringen

får bemyndiga Statens invandrarverk att under budgetåret 1993/94

vid extraordinära anspråk på myndighetskapaciteten disponera

högst 25000000kr utöver anvisat anslag,

res. 9 (s)

res. 10 (nyd)

22. beträffande

Invandrarverkets upphandlingsverksamhet

att riksdagen avslår

motionerna 1992/93:Sf17 yrkande 11 och 1992/93:Sf22 yrkande15,

res. 11 (nyd)

23. beträffande

förläggningslokaler

att riksdagen avslår

motion 1992/93:Sf604,

24. beträffande

sysselsättning för asylsökande

att riksdagen avslår

motionerna 1992/93:Sf623 och 1992/93:Sf629,

25. beträffande

reduktion av dagbidrag

att riksdagen avslår

motion 1992/93:Sf22 yrkande5,

26. beträffande

egenavgift i sjukvården m.m.

att riksdagen med

bifall till proposition 1992/93:100 och med avslag på motion

1992/93:Sf22 yrkande 12 godkänner vad i propositionen anförts om

regeländringar för sjukvårdsersättningar,

res. 12 (nyd)

27. beträffande sjukvård

för asylsökande barn

att riksdagen avslår

motionerna 1992/93:Sf625 och 1992/93:Sf634,

28. beträffande

kartläggning av våldtagna kvinnor m.m.

att riksdagen avslår

motion 1992/93:Sf605 yrkandena 1 och2,

29. beträffande tortyrskadade flyktingar

att riksdagen avslår

motionerna 1992/93:Sf605 yrkande 3, 1992/93:U627 yrkande 4 och

1992/93:Ju618 yrkande3,

men. (v) - delvis

30. beträffande

medelsanvisning till förläggningsverksamhet

att riksdagen med

bifall till proposition 1992/93:100 och med avslag på motionerna

1992/93:Sf626 yrkande11, 1992/93:Sf628 yrkande2,

1992/93:Sf633 yrkande8, 1992/93:Fi213 yrkande11 och

1992/93:Ju618 yrkande4 till Förläggningskostnader m.m. för

budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på

6407000000 kr,

res. 13 (s)

res. 14 (nyd)

31. beträffande översyn

av invandrarpolitiken

att riksdagen avslår

revisorernas förslag 1992/93:RR2 i denna del och motionerna

1992/93:Sf16 i denna del och 1992/93:Sf17 yrkande 7 i denna del,

32. beträffande

utbetalningen av schablonersättning

att riksdagen avslår

revisorernas förslag i denna del,

33. beträffande

ekonomiskt ansvar för anhöriginvandrare

att riksdagen avslår

motion 1992/93:Sf610,

34. beträffande

ersättningen till kommunerna

att riksdagen avslår

motion 1992/93:Sf613,

35. beträffande

invandrarkvinnors anpassning

att riksdagen avslår

motion 1992/93:Sf22 yrkande11,

res. 15 (nyd)

36. beträffande

uppföljning och utvärdering av invandrarpolitiken

att riksdagen avslår

revisorernas förslag i denna del,

37. beträffande den

reformerade sfi-undervisningen

att riksdagen med

bifall till revisorernas förslag i denna del och med anledning

av motionerna 1992/93:Sf15 yrkande 1, 1992/93:Sf16 i denna del

och 1992/93:Sf17 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

38. beträffande krav på

svenskkunskaper vid undervisning på svenska

att riksdagen avslår

motion 1992/93:Sf17 yrkande1,

res. 16 (nyd)

39. beträffande

hemspråksundervisning

att riksdagen avslår

motionerna 1992/93:Sf17 yrkande 3 och 1992/93:Sf22 yrkande14,

res. 17 (nyd)

40. beträffande medelsanvisning till kommunersättningen

att riksdagen med

bifall till proposition 1992/93:100 och med avslag på motion

1992/93:Sf628 yrkande 4 till Ersättning till kommunerna för

åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar

ett förslagsanslag på 4295000000 kr,

res. 18 (nyd)

41. beträffande vissa åtgärder för invandrare och

flyktingar

att riksdagen avslår

revisorernas förslag i denna del och motionerna 1992/93:Sf15

yrkande 4 och 1992/93:Sf16 i denna del,

men. (v) - delvis

42. beträffande

invandrarna på arbetsmarknaden

att riksdagen avslår

revisorernas förslag i denna del,

43. beträffande lag mot

etnisk diskriminering

att riksdagen avslår

motion 1992/93:Sf15 yrkande2,

men. (v) - delvis

44. beträffande

uppläggningsavgift för hemutrustningslån m.m.

att riksdagen

godkänner vad i proposition 1992/93:100 förordats om avgift för

uppläggning av lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. och

om slopad räntebefrielse för sådana lån,

45. beträffande

medelsanvisning till hemutrustningslån

att riksdagen med

bifall till proposition 1992/93:100 och med avslag på motion

1992/93:Sf628 yrkande6 till Lån till hemutrustning för

flyktingar m.fl. för budgetåret 1993/94 anvisar ett

förslagsanslag på 92264000 kr,

res. 19 (nyd)

46. beträffande medelsanvisning till åtgärder för

invandrare

att riksdagen med

bifall till proposition 1992/93:100 och med avslag på motion

1992/93:Sf628 yrkande3 till Åtgärder för invandrare för

budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på

20926000 kr,

res. 20 (nyd)

47. beträffande

medelsanvisning till Invandrartidningen

att riksdagen med

bifall till proposition 1992/93:100 och med avslag på motion

1992/93:Sf628 yrkande5 till Statsbidrag till Stiftelsen

Invandrartidningen för budgetåret 1993/94 anvisar ett

reservationsanslag på 15589000 kr,

res. 21 (nyd)

48. beträffande

medelsanvisning till åtgärder mot etnisk diskriminering

att riksdagen med

bifall till proposition 1992/93:100 till Ombudsmannen mot

etnisk diskriminering m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett

ramanslag på 3829000 kr,

49. beträffande

medelsanvisning till åtgärder mot främlingsfientlighet m.m.

att riksdagen med

bifall till proposition 1992/93:100 till Åtgärder mot

främlingsfientlighet och rasism för budgetåret 1993/94 anvisar

ett reservationsanslag på 10000000 kr,

50. beträffande disposition av medlen till åtgärder mot

främlingsfientlighet m.m.

att riksdagen avslår

motion 1992/93:Sf615,

51. beträffande stöd för

kontakter med flyktingar

att riksdagen avslår

motion 1992/93:Sf644 yrkande6,

52. beträffande

skrivelsen i övrigt

att riksdagen lägger

regeringens skrivelse 1992/93:157 till handlingarna.

Stockholm den 25 mars 1993

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Gullan Lindblad

I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Margit

Gennser (m), Börje Nilsson (s), Lena Öhrsvik (s), Hans Dau (m),

Nils-Olof Gustafsson (s), Margareta Israelsson (s), Gustaf von

Essen (m), Maud Björnemalm (s), Widar Andersson (s), Ingela

Mårtensson (fp), Rune Backlund (c), Märtha Gårdestig (kds), Lars

Moquist (nyd) och Monica Widnemark (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Invandrings- och flyktingpolitikens inriktning (mom. 1)

Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Margareta

Israelsson, Maud Björnemalm, Widar Andersson och Monica

Widnemark (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27

börjar med "Som ovan" och slutar med "och Sf608." bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör Sverige, som framhålls i

motion Sf626, utveckla och föra en aktiv flykting- och

immigrationspolitik. Den bör utifrån ett helhetstänkande och en

humanitär grundsyn ta sikte på att dels undanröja eller lindra

orsaker bakom flykt och påtvingad migration, dels skapa ett

system för reglering av invandringen som bättre än det nuvarande

ger dem som bäst behöver det rätt att stanna i Sverige. Den

svenska invandringspolitiken bör dels ge skydd till dem som har

behov av det, dels ge möjlighet för nära anhöriga att förena sig

med varandra, dels skapa möjligheter till besök, utbildning,

praktik och arbete. Nuvarande skyddsregler för krigsvägrare och

de facto-flyktingar och reglerna om uppehållstillstånd av

politiska eller humanitära skäl bör enligt utskottets mening

ersättas av en ny regel som skyddar dem som har ett starkt

skyddsbehov vid sidan av Genèvekonventionen. En principiell rätt

till bosättning bör tillkomma medlemmar av kärnfamiljen, dvs.

make/maka eller sambo samt minderåriga ogifta barn till den som

är bosatt här. Efter individuell prövning bör rätt till

bosättning också kunna ges föräldrar och nära släktingar som är

väsentligt beroende av den i Sverige bosatta personen, s.k.

sista länk-fall. Utskottet anser också att de nuvarande

riktlinjerna för arbetskraftsinvandring visserligen inte bör

ändras men bör kunna få en mer flexibel och konjunkturanpassad

tillämpning. Utskottet anser vidare att det är en viktig

förutsättning för vårt internationella arbete med att få andra

länder att öka sina insatser för organiserad överföring av

flyktingar till tredje land eller för insatser i flyktingarnas

närområden att Sverige har en generös flyktingkvot. En

diskussion bör föras -- inom en nationell kommission eller på

annat sätt -- om Sveriges flyktingkvot, dess storlek och

flexibilitet och även om resurser för hjälp i flyktingarnas

närområden. Om en nationell kommission tillsätts för att se över

och stärka Sveriges internationella ansvarstagande, bl.a. vad

gäller folkomflyttningar och flyktingfrågor, bör inom

kommissionen övervägas frågan om det ändamålsenliga i att ändra

gällande flyktingkvot.

Det anförda bör med bifall till motion Sf626 yrkandena 1, 3, 5

i denna del, 6, 7 och 8 ges regeringen till känna.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1. beträffande invandrings- och flyktingpolitikens

inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf626

yrkandena 1, 3, 5 i denna del, 6, 7 och 8 och med avslag på

motionerna 1992/93:Sf17 yrkandena 4, 5, 6, 7 i denna del, 8

och10, 1992/93:Sf22 yrkandena 1, 2 och 18, 1992/93:Sf606,

1992/93:Sf608, 1992/93:Sf633 yrkande1, 1992/93:Sf638 yrkandena

1--3, 1992/93:Sf644 yrkande1, 1992/93:Ju619 yrkande2 och

1992/93:Fi211 yrkande19 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

2. Invandrings- och flyktingpolitikens inriktning (mom. 1)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27

börjar med "Som ovan" och slutar med "och Sf608." bort ha

följande lydelse:

Som ovan framgått kommer en parlamentarisk kommitté att se

över invandrings- och flyktingpolitiken. Utskottet ser med

tillfredsställelse på detta men anser att tidplanen, enligt

vilken kommittéarbetet skall avslutas först i mars 1995, visar

att det tar orimligt lång tid innan riksdagen kan fatta beslut

på det underlag kommittén kommer att redovisa.

Självklara åtgärder som måste vidtas snarast inkluderar ett

asylbeviljande strikt begränsat till

konventionsflyktingbegreppet, en kraftig reducering av

anhöriginvandringen, ett införande av skärpta

viseringsregler samt omedelbar avvisning av illegala

asylsökande.

Utskottet anser att med angivna åtgärder kommer

flyktingströmmarna till Sverige att kraftigt begränsas.

Utskottet anser att en sådan uppstramning av flyktingpolitiken

snarast bör ske. Förutom kraftiga minskningar av olika

samhällskostnader -- socialbidrag, sjukvårdskostnader, kostnader

inom rättsväsende, utbildning m.m. -- skulle

Kulturdepartementets D-anslag under rubriken "Invandring m.m."

minska med drygt 5,8 miljarder kronor. Det ankommer på

regeringen att snarast lägga fram förslag till erforderliga

lagändringar och vidta åtgärder i övrigt i enlighet med vad

utskottet angivit.

Det anförda bör med bifall till motion Fi211 yrkande 19 ges

regeringen till känna.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1. beträffande

invandrings- och flyktingpolitikens inriktning

att riksdagen med

bifall till motion 1992/93:Fi211 yrkande 19 och med avslag på

motionerna 1992/93:Sf17 yrkandena 4, 5, 6, 7 i denna del, 8 och

10 och 1992/93:Sf22 yrkandena 1, 2 och 18, 1992/93:Sf606,

1992/93:Sf608, 1992/93:Sf626 yrkandena 1, 3, 5 i denna del, 6, 7

och8, 1992/93:Sf633 yrkande1, 1992/93:Sf638 yrkandena 1--3,

1992/93:Sf644 yrkande1 och 1992/93:Ju619 yrkande2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Internationell samverkan (mom.5)

Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Margareta

Israelsson, Maud Björnemalm, Widar Andersson och Monica

Widnemark (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "utan bifall." bort

ha följande lydelse:

En internationell samsyn om behovet av en aktiv helhetspolitik

inom invandrings- och flyktingpolitikens område har vuxit fram

under senare tid. Behovet av ökad mellanstatlig samverkan är

ändå enligt utskottets uppfattning stort. Internationellt behövs

en inriktning av flykting- och migrationspolitiska insatser på

förebyggande åtgärder som motverkar de obalanser och brister som

tvingar människor att bryta upp, och Sverige bör verka för att

grundorsaker till flyktingströmmar och annan påtvingad migration

diskuteras mera öppet och strukturerat och för att målmedvetna

insatser vidtas inom FN:s ram och i andra internationella

organisationer. Utskottet vill framhålla att det internationella

engagemanget i flyktingfrågor på ett mera systematiskt och

målmedvetet sätt bör kopplas samman med andra frågor, såsom

strävan efter fred och säkerhet, arbete för mänskliga

rättigheter, livsmedelsförsörjning och miljövård. Regeringen bör

verka för att så sker. Vidare bör regeringen verka för att en

internationellt överenskommen reglering kommer till stånd av

skyddet för sådana personer som, utan att vara flyktingar enligt

Genèvekonventionen, är i behov av internationellt rättsligt

skydd.

Det anförda bör med bifall till motion Sf626 yrkandena 2, 4

och 5 i denna del ges regeringen till känna.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

5. beträffande

internationell samverkan

att riksdagen med

bifall till motion 1992/93:Sf626 yrkandena 2, 4 och 5 i denna

del och med avslag på motionerna 1992/93:Sf633 yrkande5 och

1992/93:Sf644 yrkande2 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

4. Flyktingkvoten (mom. 7)

Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Margareta

Israelsson, Maud Björnemalm, Widar Andersson och Monica

Widnemark (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32

börjar med "Liksom motionärerna" och slutar med "yrkande 3."

bort ha följande lydelse:

Liksom motionärerna anser utskottet att Sverige bör visa

generositet i fråga om att ta emot flyktingar inom ramen för en

organiserad överföring av flyktingar. För Sveriges trovärdighet

och agerande på det internationella planet är det viktigt att vi

kan föregå med gott exempel när det gäller flyktingkvotens

storlek. Utskottet har ingen erinran mot den föreslagna mer

flexibla användningen av anslaget, huvudsakligen i samråd med

UNHCR. Det vore dock olyckligt om, på grund av en passiv

flyktingpolitik, människor med betydligt svagare skyddsbehov

resursmässigt tillåts tränga ut de angelägna kvotflyktingarna.

Inte minst bör behoven av att kunna föra över flyktingar från

det tidigare Jugoslavien uppmärksammas. Inom ramen för de belopp

som under olika anslag anvisas till flyktingmottagandet bör det

enligt utskottets uppfattning vara möjligt att omprioritera

resurserna så att den årliga kvot som nyligen uppnåtts -- 2000

per budgetår -- kan bestå.

Det anförda bör med bifall till motion Sf621 ges regeringen

till känna.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

7. beträffande

flyktingkvoten

att riksdagen med

bifall till motion 1992/93:Sf621 och med anledning av motion

1992/93:Sf644 yrkande3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

5. Snabbare avvisning av asylsökande (mom. 9)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "och 2." bort ha

följande lydelse:

Invandrarverkets möjligheter att besluta om avvisning med

omedelbar verkställighet är enligt utskottets uppfattning inte

tillräckliga. Utskottet anser att illegala asylsökande som sätts

i land av människosmugglare skall direktavvisas till

ursprungslandet eller transitlandet.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna, och regeringen bör vidta de åtgärder som

tillkännagivandet föranleder.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

9. beträffande snabbare

avvisning av asylsökande

att riksdagen med

bifall till motionerna 1992/93:Sf22 yrkande 3 i denna del och

1992/93:Sf619 yrkande1 och med avslag på motionerna

1992/93:Sf22 yrkande 7 och 1992/93:Sf639 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Handläggningstiderna i asylärenden (mom. 15)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39

börjar med "De långa" och slutar med "yrkande 4." bort ha

följande lydelse:

En av de främsta orsakerna till det stora antalet asylsökande

på våra förläggningar är den långa handläggningstiden för

asylärendena. Denna tid måste enligt utskottets mening

nedbringas och aldrig få överstiga tre månader. Invandrarverket

bör ges möjlighet att genom en mer schabloniserad asylprövning

nedbringa handläggningstiden till denna nivå före den 1 juli

1993. -- Regeringen bör omedelbart vidta de åtgärder som

erfordras för att uppnå korta handläggningstider.

dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

15. beträffande

handläggningstiderna i asylärenden

att riksdagen med

bifall till motionerna 1992/93:Sf17 yrkande9 och 1992/93:Sf22

yrkande4 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

7. Medelsanvisning till Utlänningsnämnden (mom. 17)

Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Margareta

Israelsson, Maud Björnemalm, Widar Andersson och Monica

Widnemark (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40

börjar med "Utskottet, som" och på s. 41 slutar med "regeringens

förslag." bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det nödvändigt att

Utlänningsnämnden får möjlighet att behålla den inskolade extra

personalstyrka som nämnden har, så att nämnden kan fatta beslut

inom rimliga tider. Därmed undviks långa handläggningstider och

ökade kostnader för förläggningsverksamheten. Enligt utskottets

mening finns det inte någon anledning att avvakta att regeringen

skall återkomma i denna fråga, utan de resurser som även

regeringen anser att nämnden behöver för att under hela

budgetåret 1993/94 kunna behålla nuvarande extraordinära

ärendeavverkningskapacitet bör anvisas nu.

dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

17. beträffande

medelsanvisning till Utlänningsnämnden

att riksdagen med

bifall till motion 1992/93:Sf626 yrkande10 och med anledning

av proposition 1992/93:100 samt med avslag på motion

1992/93:Sf628 yrkande7 till Utlänningsnämnden för

budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 70680000 kr,

8. Medelsanvisning till Utlänningsnämnden (mom. 17)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40

börjar med "Utskottet, som" och på s. 41 slutar med "regeringens

förslag." bort ha följande lydelse:

Kostnaderna för flyktingmottagandet och asylprövningen är

enligt utskottets mening alltför höga. De kostnader för

samhället som föranleds av överklaganderätten är orimliga.

Ärendehanteringen bör förenklas och anslaget till

Utlänningsnämnden reduceras med ca 25%.

dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

17. beträffande

medelsanvisning till Utlänningsnämnden

att riksdagen med

bifall till motion 1992/93:Sf628 yrkande7 och med anledning av

proposition 1992/93:100 samt med avslag på motion 1992/93:Sf626

yrkande10 till Utlänningsnämnden för budgetåret 1993/94

anvisar ett ramanslag på 40000000 kr,

9. Medelsanvisning till Invandrarverket (mom. 21)

Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Margareta

Israelsson, Maud Björnemalm, Widar Andersson och Monica

Widnemark (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45

börjar med "I fråga om" och slutar med "erforderliga medel."

bort utgå och att den del av utskottets yttrande som på s. 45

börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "till

medelsanvisning." bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning måste handläggningstiderna för

asylprövning förkortas så att behovet av förläggningsplatser kan

minska. Som anförs i motion Sf626 bör regeringen lägga fram ett

program för att minska antalet asylsökande i förläggningar under

kommande år. Programmet skall innehålla förslag om hur denna

minskning skall ske, inkl. de lagändringar som kan krävas för

att påskynda asylprövningen. Ytterligare medel behöver anslås

för utarbetande av ett sådant program. Till Statens

invandrarverk bör anvisas 50000000 kr utöver vad regeringen

föreslagit för att handläggningstiderna skall kunna förkortas.

dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

21. beträffande

medelsanvisning till Invandrarverket

att riksdagen

dels med bifall till motion 1992/93:Sf626 yrkande9 och med

anledning av proposition 1992/93:100 samt med avslag på

motionerna 1992/93:Sf628 yrkande1 och 1992/93:Fi213

yrkande10 till Statens invandrarverk för budgetåret

1993/94 anvisar ett ramanslag på 663888000 kr, dels med

anledning av propositionen medger att regeringen får bemyndiga

Statens invandrarverk att under budgetåret 1993/94 vid

extraordinära anspråk på myndighetskapaciteten disponera högst

25000000kr utöver anvisat anslag,

10. Medelsanvisning till Invandrarverket (mom. 21)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45

börjar med "I fråga" och slutar med "till medelsanvisning." bort

ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att Statens

invandrarverk snabbt arbetar av de ärendebalanser som finns.

Oaktat detta anser utskottet att verket bör kunna genomföra

rationaliseringar motsvarande 10% av totalanslaget och att

anslaget därför bör sänkas i jämförelse med regeringens förslag.

dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

21. beträffande

medelsanvisning till Invandrarverket

att riksdagen

dels med bifall till motion 1992/93:Sf628 yrkande1 och med

anledning av proposition 1992/93:100 och motion 1992/93:Fi213

yrkande10 samt med avslag på motionerna 1992/93:Sf626

yrkande9 till Statens invandrarverk för budgetåret 1993/94

anvisar ett ramanslag på 550000000 kr, dels med

anledning av propositionen medger att regeringen får bemyndiga

Statens invandrarverk att under budgetåret 1993/94 vid

extraordinära anspråk på myndighetskapaciteten disponera högst

25000000kr utöver anvisat anslag,

11. Invandrarverkets upphandlingsverksamhet (mom.22)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50

börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "yrkande 15." bort

ha följande lydelse:

Invandrarverkets upphandlingsverksamhet har enligt utskottets

mening visat så uppenbara brister att en kontinuerlig granskning

är befogad. Resurser bör därför avsättas för detta ändamål.

dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

22. beträffande

Invandrarverkets upphandlingsverksamhet

att riksdagen med

bifall till motion 1992/93:Sf22 yrkande15 och med anledning av

motion 1992/93:Sf17 yrkande11 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

12. Egenavgift i sjukvården m.m. (mom.26)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55

börjar med "Härigenom tillgodoses" och slutar med "och

tandvårdsbesök." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion Sf22 att

asylsökande bör betala vanlig patientavgift för sjuk- och

tandvård, varför regeringen bör besluta om erforderliga

regeländringar även för detta.

dels att moment 26 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

26. beträffande

egenavgift i sjukvården m.m.

att riksdagen

dels med bifall till proposition 1992/93:100 godkänner vad i

propositionen anförts om regeländringar för

sjukvårdsersättningar, dels med bifall till motion

1992/93:Sf22 yrkande12 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

13. Medelsanvisning till förläggningsverksamhet (mom.30)

Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Margareta

Israelsson, Maud Björnemalm, Widar Andersson och Monica

Widnemark (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58

börjar med "I fråga om" och på s. 59 slutar med "till

medelsanvisning." bort ha följande lydelse:

Som begärs i motion Sf626 bör regeringen lägga fram ett

program för att minska antalet asylsökande i förläggningar under

kommande år. Programmet skall innehålla förslag om hur denna

minskning skall ske, inkl. de lagändringar som kan krävas för

att påskynda asylprövningen. På grundval av ett sådant program

och med ett ökat beslutsfattande både hos Invandrarverket och

Utlänningsnämnden kan förläggningsanslaget enligt utskottets

uppfattning minskas med 600000000 kr.

dels att moment 30 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

30. beträffande

medelsanvisning till förläggningsverksamhet

att riksdagen med

bifall till motion 1992/93:Sf626 yrkande11 och med anledning

av proposition 1992/93:100 och motionerna 1992/93:Sf628

yrkande2, 1992/93:Sf633 yrkande8, 1992/93:Fi213 yrkande11

samt med avslag på motion 1992/93:Ju618 yrkande4 till

Förläggningskostnader m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar

ett förslagsanslag på 5807000000 kr,

14. Medelsanvisning till förläggningsverksamhet (mom.30)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58

börjar med "I fråga om" och på s. 59 slutar med "till

medelsanvisning." bort ha följande lydelse:

Det av regeringen begärda anslaget till

förläggningsverksamheten är enligt utskottets mening för högt.

Genom skärpta asylregler kan antalet asylsökande sänkas. Den

genomsnittliga kostnaden per flyktingdygn bör också sänkas till

en mycket lägre nivå än det belopp på 281 kr som angivits i

budgetpropositionen. Vidare anser utskottet att priserna vid

upphandling av bostäder och förläggningar måste pressas.

Anslaget bör enligt utskottets mening sänkas till

3300000000 kr.

dels att moment 30 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

30. beträffande

medelsanvisning till förläggningsverksamhet

att riksdagen med

bifall till motion 1992/93:Sf628 yrkande2 och med anledning av

proposition 1992/93:100 och med avslag på motionerna

1992/93:Sf626 yrkande11, 1992/93:Sf633 yrkande8,

1992/93:Fi213 yrkande11 och 1992/93:Ju618 yrkande4 till

Förläggningskostnader m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar

ett förslagsanslag på 3300000000 kr,

15. Invandrarkvinnors anpassning (mom.35)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64

börjar med "Utskottet, som" och slutar med "utan bifall." bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att invandrarkvinnornas sociala anpassning bör

främjas. Den viktigaste sociala anpassningen är att lära sig

svenska språket. Invandrarnas socialbidrag bör därför kopplas

till ett krav på tillräckliga kunskaper i svenska. En sådan

koppling bör enligt utskottets uppfattning medverka till att

invandrarkvinnorna skaffar sig dessa kunskaper och därigenom

snabbare integreras i det svenska samhället.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna, och regeringen bör vidta de åtgärder som föranleds av

tillkännagivandet.

dels att moment 35 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

35. beträffande

invandrarkvinnors anpassning

att riksdagen med

bifall till motion 1992/93:Sf22 yrkande 11 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Krav på svenskkunskaper vid undervisning på svenska

(mom.38)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 67

börjar med "Socialförsäkringsutskottet delar" och slutar med

"Sf17 yrkande 1." bort ha följande lydelse:

Socialförsäkringsutskottet delar motionärernas uppfattning att

det är viktigt att elever med invandrarbakgrund i svensk skola

har sådana kunskaper i svenska språket att de kan följa den

ordinarie undervisningen. Det bör vara en förutsättning för att

eleverna skall få börja i skolan. Detta bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att moment 38 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

38. beträffande krav på svenskkunskaper vid undervisning på

svenska

att riksdagen med

bifall till motion 1992/93:Sf17 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Hemspråksundervisning (mom. 39)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68

börjar med "Socialförsäkringsutskottet delar" och slutar med

"Sf22 yrkande 14" bort ha följande lydelse:

Socialförsäkringsutskottet har förståelse för att invandrare

som är bosatta i Sverige vill behålla och utveckla sitt

modersmål, sina traditioner och sin kultur. I likhet med

motionärerna anser utskottet att det inte är det svenska

samhället som skall tillhandahålla, betala och organisera

hemspråksundervisningen.

Riksrevisionsverket har i en granskningsrapport av

invandrarundervisningen i grundskolan läsåret 1989/90 pekat på

ett antal problem när det gäller lärarnas kompetens,

hemspråksundervisningens planering och genomförande. Enligt

utskottets uppfattning bör kommunerna helt och hållet befrias

från sin lagstadgade skyldighet att anordna

hemspråksundervisning. Ansvaret för hur hemspråksundervisningen

skall organiseras och finansieras bör helt och hållet överföras

till invandrarna själva och deras intresseorganisationer.

Principen bör vara att den som önskar hemspråksundervisning

också skall betala för den. Därmed ökar möjligheterna att

bedriva hemspråksundervisning på ett mera effektivt sätt än för

närvarande. Naturligtvis bör kommunerna stödja dem som önskar

arrangera hemspråksundervisning genom att t.ex. låta dem

disponera undervisningslokaler till en rimlig kostnad.

Utskottet finner det anmärkningsvärt att stora kostnader

accepteras för en verksamhet som brister i effektivitet och är i

avsaknad av goda resultat. Därför bör hemspråksundervisningen

inte bekostas med statliga medel och av skattebetalarna.

Regeringen bör således återkomma till riksdagen med förslag till

sådana ändringar i berörda skolförfattningar att kommunerna

befrias från skyldigheten att anordna hemspråksundervisning.

Resurserna bör i stället satsas på undervisning i svenska

språket och på annan skolundervisning.

Socialförsäkringsutskottet tillstyrker således motionerna

1992/93:Sf17 yrkande 3 och 1992/93:Sf22 yrkande 14 om slopande

av nuvarande form av hemspråksundervisning.

dels att moment 39 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

39. beträffande hemspråksundervisning

att riksdagen med

bifall till motionerna 1992/93:Sf17 yrkande 3 och 1992/93:Sf22

yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

18. Medelsanvisning till kommunersättningen (mom.40)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68

börjar med "Som framgår" och på s. 69 slutar med "till

medelsanvisning." bort ha följande lydelse:

Som anförts i reservation 2 anser utskottet att antalet

beviljade asylansökningar måste begränsas.

Schablonersättningarna till kommunerna bör vidare enligt

utskottets uppfattning sänkas med minst 20%. Genom att

kraftfulla åtgärder vidtas för att begränsa antalet beviljade

uppehållstillstånd kan anslaget reduceras med 60%.

dels att moment 40 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

40. beträffande

medelsanvisning till kommunersättningen

att riksdagen med

bifall till motion 1992/93:Sf628 yrkande 4 och med anledning av

proposition 1992/93:100 till Ersättning till kommunerna för

åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar

ett förslagsanslag på 1700000000 kr,

19. Medelsanvisning till hemutrustningslån (mom.45)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72

börjar med "Som anges" och slutar med "och anslaget." bort ha

följande lydelse:

Lånenivåerna bör enligt utskottets mening sänkas och anslaget

reduceras med 25% till 70000000 kr.

dels att moment 45 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

45. beträffande

medelsanvisning till hemutrustningslån

att riksdagen med

bifall till motion 1992/93:Sf628 yrkande6 och med anledning av

proposition 1992/93:100 till Lån till hemutrustning för

flyktingar m.fl. för budgetåret 1993/94 anvisar ett

förslagsanslag på 70000000 kr,

20. Medelsanvisning till åtgärder för invandrare (mom.46)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72

börjar med "Utskottet, som" och slutar med "yrkande 3." bort ha

följande lydelse:

Anslaget bör enligt utskottets uppfattning reduceras med ca

30% till 15000000 kr.

dels att moment 46 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

46. beträffande

medelsanvisning till åtgärder för invandrare

att riksdagen med

bifall till motion 1992/93:Sf628 yrkande3 och med anledning av

proposition 1992/93:100 till Åtgärder för invandrare för

budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på

15000000 kr,

21. Medelsanvisning till Invandrartidningen (mom.47)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73

börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 5." bort ha

följande lydelse:

Anslaget bör enligt utskottets mening halveras.

dels att moment 47 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

47. beträffande

medelsanvisning till Invandrartidningen

att riksdagen med

bifall till motion 1992/93:Sf628 yrkande5 och med anledning av

proposition 1992/93:100 till Statsbidrag till Stiftelsen

Invandrartidningen för budgetåret 1993/94 anvisar ett

reservationsanslag på 8000000 kr,

Särskilda yttranden

1. Invandrings- och flyktingpolitikens inriktning (mom. 1)

Lars Moquist (nyd) anför:

Regeringen har nu beslutat tillsätta en parlamentarisk

kommitté för att se över invandrings- och flyktingpolitiken. Som

framgår av utskottets betänkande ingår i kommitténs uppdrag att

se över reglerna om rättsligt skydd åt olika kategorier

skyddsbehövande och om övriga grunder för rätten till bosättning

i Sverige. Kommittén bör också beakta invandringens

samhällsekonomiska konsekvenser. Jag utgår från att de frågor

som tas upp i motionerna Sf17 yrkandena 4, 5, 6, 7 i denna del,

8 och10, Sf22 yrkandena 1, 2 och18 och Sf638 kommer att

behandlas inom ramen för kommittéarbetet, och jag har därför

inte anledning att reservera mig.

2. Flyktingminister (mom. 3)

Lars Moquist (nyd) anför:

Såsom framhålls i motion Sf22 (yrkande 19) anser jag att

flykting- och biståndsfrågor bör handläggas av samma minister

och att en särskild minister, som har erforderlig ekonomisk

kompetens, bör ägna sig åt dessa frågor på heltid. Eftersom

frågan om arbetsfördelningen inom regeringen är en angelägenhet

för regeringen och i vissa fall för statsministern, avstår jag

emellertid från att reservera mig.

3. Snabbare avvisning av asylsökande (mom. 9)

Lars Moquist (nyd) anför:

I motionerna Sf22 och Sf639 framhålls att besparingar skulle

kunna göras inom rättshjälpen genom att vissa asylsökandes rätt

till sådan hjälp begränsas. Begränsningarna skulle ske genom att

vissa grupper av asylsökande skulle avvisas direkt efter en mera

summarisk asylutredning. Man kan också begränsa målgruppen så

att asylsökande som uppenbarligen inte kommer att få stanna i

Sverige skulle få rättshjälp endast om det finns synnerliga

skäl. Besparingarna skulle ge utrymme för att inrätta en

brottsofferfond.

Jag utgår från att frågan om särskilda bestämmelser för vissa

grupper av asylsökande kommer att behandlas inom den

parlamentariska kommittén och avstår därför från att reservera

mig.

4. Reduktion av dagbidrag (mom.25)

Lars Moquist (nyd) anför:

I motion Sf22 har föreslagits att asylsökande som vistas på

förläggning skall vara skyldiga att delta i dagliga sysslor och

i den undervisning i svenska som meddelas på förläggningen eller

i anslutning till den. Som anförs i motionen anser jag att de

som inte deltar i anbefallt arbete eller uteblir från

svenskundervisning eller som håller sig undan utredning bör få

vidkännas ett rejält avdrag på dagbidraget.

Ett förslag om avdrag på dagbidraget har lagts fram i det

utredningsbetänkande om mottagandet av asylsökande och

flyktingar som för närvarande remissbehandlas. I likhet med

utskottet anser jag att beredningen av betänkandet bör avvaktas,

och jag avstår därför från att reservera mig.

5. Översyn av invandrarpolitiken (mom. 31)

Lars Moquist (nyd) anför:

Regeringen har beslutat tillsätta en parlamentarisk kommitté

för att se över invandrarpolitiken. Jag utgår från att en

ordentlig och allsidig översyn därmed kommer till stånd och

anser inte att jag behöver reservera mig för motion Sf17 yrkande

7 i denna del.

6. Den reformerade sfi-undervisningen (mom.37)

Lars Moquist (nyd) anför:

I motion Sf17 har begärts en utvärdering av hur eleverna i

grundskola och gymnasium tillgodogör sig undervisning i svenska.

I motionen har också efterlysts åtgärder för att avhjälpa

invandrares bristfälliga kunskaper i svenska, som bl.a.

redovisats i den skrivelse som generaldirektörerna för

Invandrarverket och Arbetsmarknadsstyrelsen gett in till

regeringen.

Socialförsäkringsutskottet har, liksom utbildningsutskottet,

delat revisorernas uppfattning att en skyndsam redovisning bör

göras av erfarenheterna av sfi-reformen och tillstyrkt

revisorernas förslag om detta. Båda utskotten har betonat vikten

av skyndsamhet. -- Med hänsyn till vad utskotten uttalar anser

jag att jag inte behöver reservera mig.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Berith Eriksson (v) anför:

Beträffande omedelbar verkställighet m.m. (mom. 10) anser jag

att andelen avvisningsbeslut med förordnande om omedelbar

verkställighet ger anledning till oro. Jag anser att det bör

vara en av uppgifterna för den parlamentariska kommittén att

granska praxis på detta område. Jag anser också att kommittén

bör ges i uppdrag att utarbeta förslag om fungerande regler och

rutiner för hur human och värdig avvisning bör ske.

Beträffande asylprövningsnämnder (mom. 11) vill jag hänvisa

till att stark kritik under lång tid har framförts mot

handläggningen av tillståndsfrågor hos Invandrarverket. Jag

anser därför att det nu bör inrättas asylprövningsnämnder i de

fyra regionerna som första prövningsinstans. Klara fall och

rutinärenden kan även i fortsättningen prövas av

Invandrarverket. Övriga ärenden bör handläggas av asylnämnderna,

som bör fungera under domstolsliknande former med muntlig

förhandling och större öppenhet.

Beträffande praxissammanställning (mom. 12) anser jag att den

sammanställning som Invandrarverket hittills publicerat är helt

otillräcklig för att tillgodose de syften som uttalades i

proposition 1983/84:144, dvs. att ge ledning och information om

lagstiftningens tillämpning till de asylsökande, deras ombud och

till politiker, massmedia och allmänheten. En redovisning av

praxis bör finnas för asylbeslut på alla nivåer, inkl. de beslut

som fattas av regeringen.

Beträffande muntlig handläggning (mom. 13) vill jag peka på

att Invandrarverket som en följd av övertagandet av ansvaret för

asylutredningar från polisen sedan den 1 juli 1992 i ökad

utsträckning börjat tillämpa bestämmelserna om muntlig

handläggning, men att en asylsökande som på ett senare stadium

begär muntlig handläggning nästan alltid får avslag på sin

begäran. Detta är inte acceptabelt från rättssäkerhetssynpunkt,

och jag anser att rätten till muntlig handläggning bör göras

ovillkorlig både hos Invandrarverket och hos Utlänningsnämnden.

Beträffande förtroendeläkarsystemet (mom. 14) anser jag att

systemet skyndsamt bör ses över.

Beträffande handläggningstiden i familjeåterföreningsärenden

(mom.17) anser jag att de nuvarande väntetiderna för intervju

och beslut är helt oacceptabla. Förfarandet bör därför ses över

med målet att förkorta handläggningstiden.

Beträffande Invandrarverkets uppgifter (mom. 19) vill jag

anföra att verket utvecklats till en illa fungerande byråkratisk

koloss och att det bör bli föremål för en kraftig nedbantning.

Bantningen bör ske genom att asylprövningen förs över till

fristående asylprövningsnämnder, ansvaret för olika

invandrarpolitiska sakfrågor till det departement eller den

myndighet dit frågan hör och mottagandet av asylsökande flyttas

över till kommunerna. En förutsättningslös genomgång och översyn

bör göras av verkets olika ansvarsområden.

Beträffande tortyrskadade flyktingar (mom. 29) anser jag det

nödvändigt att ett centrum på nationell nivå för diagnostik och

dokumentation av tortyrskador, förslagsvis med anknytning till

Karolinska sjukhuset, inrättas. Landstingen bör ges erforderliga

medel för behandling av tortyrskadade och behovet av utbildade

läkare och annan sjukvårdspersonal undersökas.

Beträffande vissa åtgärder för invandrare och flyktingar

(mom. 41) anser jag att det är en brist i revisorernas förslag

att de inte närmare går in på invandrarnas boende. Det är en

oroande utveckling som sker med en stark segregation mellan

infödda svenskar och invandrare. I vissa förortsområden till

storstäderna är infödda svenskar i klar minoritet och i vissa

skolor i dessa områden finns knappast en enda elev med svenska

som modersmål. Jag anser att det nu är nödvändigt att det vidtas

åtgärder för att bryta det segregerade boendet. Om inget görs nu

mot bostadssegregationen föreligger risk att vi kan hamna i

motsvarande situation som USA:s sydstater på 1950-talet då man

"bussade" vita elever till skolor i svarta bostadsområden och

tvärtom. Jag anser att riksdagen hos regeringen skall begära

förslag om åtgärder att motverka att invandrare hamnar i ett

segregerat boende.

Beträffande lag mot etnisk diskriminering (mom. 43) anser jag

att det, mot bakgrund av hur dåligt integrerade invandrarna är

på den svenska arbetsmarknaden, är synnerligen angeläget att vi

skyndsamt får en lagstiftning mot etnisk diskriminering på

arbetsmarknaden.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

10--13, 16, 18, 19, 29, 41 och 43 borde ha hemställt:

10. beträffande

omedelbar verkställighet m.m.

att riksdagen med

bifall till motion 1992/93:Sf633 yrkandena9 och14 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. beträffande

asylprövningsnämnder

att riksdagen med

bifall till motion 1992/93:Sf633 yrkande 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. beträffande muntlig

handläggning

att riksdagen med

bifall till motion 1992/93:Sf633 yrkande 10 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. beträffande

förtroendeläkarsystemet

att riksdagen med

bifall till motion 1992/93:Sf609 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

16. beträffande

handläggningstiden i familjeåterföreningsärenden

att riksdagen med

bifall till motion 1992/93:Sf633 yrkande17 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. beträffande

praxissammanställning

att riksdagen med

bifall till motion 1992/93:Sf633 yrkande11 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. beträffande

Invandrarverkets uppgifter

att riksdagen med

bifall till motionerna 1992/93:Sf15 yrkande3 och 1992/93:Sf633

yrkande6 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

29. beträffande

tortyrskadade flyktingar

att riksdagen med

bifall till motion 1992/93:Ju618 yrkande3 och med anledning av

motionerna 1992/93:Sf605 yrkande 3 och 1992/93:U627 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

41. beträffande vissa

åtgärder för invandrare och flyktingar

att riksdagen med

bifall till motion 1992/93:Sf15 yrkande 4 och med anledning av

revisorernas förslag i denna del och och motion 1992/93:Sf16 i

denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

43. beträffande lag mot

etnisk diskriminering

att riksdagen med

bifall till motion 1992/93:Sf15 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

Bilaga

Utbildningsutskottets yttrande

1992/93:UbU5y

Undervisning i svenska för invandrare, m.m.

Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet har den 9 februari 1993 beslutat

bereda utbildningsutskottet tillfälle att yttra sig dels

över Riksdagens revisorers förslag 1992/93:RR2 angående

invandrarpolitikens inriktning och resultat jämte motioner, i

de delar förslaget och motionerna avser undervisning i svenska

för invandrare, hemspråksundervisning och svenska som

andraspråk, dels över motion om hemspråksundervisning,

väckt med anledning av regeringens skrivelse 1992/93:157 om

invandrar- och flyktingpolitiken.

Utbildningsutskottet behandlar i detta yttrande punkten 2 i

revisorernas hemställan samt motionerna 1992/93:Sf15 (v)

yrkande 1, 1992/93:Sf16 (s), 1992/93:Sf17 (nyd) yrkandena 1--3

och 1992/93:Sf22 (nyd) yrkande 14.

Riksdagens revisorer har genomfört en granskning av

invandrarpolitikens inriktning och resultat. Granskningen har

redovisats i en rapport (1991/92:12). Rapporten jämte inhämtade

remissyttranden över denna ligger till grund för det här

behandlade förslaget till riksdagen.

Revisorerna föreslår att en genomgripande översyn görs av

hela invandrarpolitiken. De anser att denna översyn bör ske i

form av en särskilt tillkallad utredning. I översynen bör man,

utöver en genomgång av invandrarpolitikens mål och medel,

särskilt belysa kopplingen till andra politikområden såsom

arbetsmarknads- och socialpolitik. Översynen bör vidare omfatta

utformningen av enskilda invandrarpolitiska åtgärdssystem som

hemspråksundervisning och svenska för invandrare samt det nya

statsbidragssystemet till kommunerna.

Svenska för invandrare (sfi) har en nyckelroll när det gäller

integrationen av invandrarna i det svenska samhället, påpekar

revisorerna. Sfi är av central betydelse för att man skall nå

uppsatta mål för invandrarpolitiken om jämlikhet, valfrihet och

samverkan. En fullföljd sfi-utbildning är i de flesta fall både

ett reellt och ett formellt krav för tillträde till annan

utbildning. Dåliga språkkunskaper har av forskare framförts som

en av de viktigaste orsakerna bakom utslagningen av invandrare

från arbetsmarknaden.

Revisorerna har vid sin granskning funnit att resultaten av

undervisningen i svenska för invandrare, sfi, är

anmärkningsvärt dåliga, att uppföljning och utvärdering av

undervisningens resultat sedan den reformerades 1991 inte har

varit tillfredsställande samt att dessutom ett minskat antal

invandrarelever deltar i skolans undervisning i svenska som

andraspråk.

I rapporten anmärks att det för närvarande inte finns någon

samlad uppföljning av sfi-verksamheten utöver registeruppgifter

över det totala deltagarantalet och genomsnittlig kurstid för

dem som avslutat utbildningen. Det går därför enligt rapporten

inte att uttala sig om huruvida sfi-reformen bidragit till

kortare väntetider, effektivare utnyttjande av utbildningstiden

eller ökad flexibilitet i uppläggningen av utbildningen för att

nämna några av målen för reformen. En betydande del av

sfi-eleverna avbryter utbildningen utan att ha lärt sig så

mycket svenska att de erhåller ett intyg om slutförd kurs.

Uppgifter som inhämtats under granskningen visade att av drygt

20000 elever som lämnade sfi läsåret 1990/91 uppnådde 32 %

sfi-nivån (dvs. slutförde utbildningen), 3 % fullföljde

undervisningen men underkändes och övriga 65 % avbröt.

Det är enligt revisorernas mening angeläget att åtgärder

vidtas för att lösa de problem som uppenbarligen finns inom

sfi-undervisningen. Revisorerna föreslår därför (punkten 2 i

hemställan) att riksdagen av regeringen begär en redovisning

av erfarenheterna av den reformerade undervisningen i svenska

för invandrare. Av denna redovisning bör framgå bl.a. vilka

resultat som uppnåtts, hur undervisningen anpassats till olika

invandrares skilda förutsättningar och behov, sfi-nivåns

rimlighet och relevans såväl för arbetslivet som för olika

utbildningar samt förutsättningarna att kombinera sfi-studierna

med förvärvsarbete. Redovisningen bör enligt revisorerna tas

fram skyndsamt och även ingå som en del av underlaget för

den av revisorerna föreslagna översynen av hela

invandrarpolitiken.

Frågor om svenskundervisning för invandrare och skolans

undervisning i svenska som andraspråk behandlas i tre motioner

som väckts med anledning av revisorernas förslag.

Enligt motion 1992/93:Sf15 (v) yrkande 1 har allvarliga

problem med sfi-undervisningens kvalitet och effektivitet

funnits i många år. Mycket allvarliga brister föreligger också

beträffande undervisningen i svenska som andraspråk i

grundskolan och gymnasieskolan. Motionären hänvisar i detta

senare avseende till uppgifter i den s.k. Ungdomskommitténs

betänkande (SOU 1991:60) Olika men ändå lika, att över 20 % av

eleverna med invandrarbakgrund går ut grundskolan utan

fullständiga betyg mot 5 % av samtliga elever. Ytterligare

redovisningar behövs inte, anför motionären, utan det är

förslag till åtgärder från regeringen som krävs för att

förbättra sfi-undervisningen och undervisningen i svenska som

andraspråk. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

I motion 1992/93:Sf16 (s) betonas att svenskundervisningen

för gamla och nya invandrare, liksom den "invandrarspecifika"

vuxenutbildningen, måste tas med i den föreslagna översynen av

invandrarpolitiken. Motionärerna vill i sammanhanget framhålla

att den ur inlärningssynpunkt erkänt mest effektiva metoden är

att sfi-undervisning bedrivs parallellt med arbetspraktik.

Riksdagen bör enligt motion 1992/93:Sf17 (nyd) yrkande 2

begära en utvärdering av hur eleverna i grundskolan och

gymnasieskolan tillgodogör sig undervisningen i svenska som

andraspråk. I motionen refereras bl.a. uppgifter från

Statistiska centralbyrån som visar att elever som anses vara i

behov av svenskundervisning i minskad utsträckning deltar i

sådan undervisning. Det är enligt motionärerna uppenbart att en

utvärdering måste göras.

Utbildningsutskottet vill först kortfattat erinra om

innebörden av riksdagens beslut våren 1990 om en ny ordning för

undervisningen i svenska för invandrare, sfi (prop.

1989/90:102, bet. UbU27, rskr. 279).

Reformen, som trädde i kraft den 1 januari 1991, innebar

bl.a. att den tidigare uppdelningen i grundläggande

svenskundervisning, som åvilade kommunerna, och

påbyggnadsundervisning, som anordnades av studieförbund eller

AMU, upphörde. Detta system hade inte fungerat helt

tillfredsställande. Dels hade det inte anordnats någon

påbyggnadsundervisning inom studieförbunden i 100 kommuner,

dels hade det i många fall uppstått ett glapp mellan de båda

utbildningarna. Nu skapades en sammanhållen utbildning, kallad

grund-sfi, helt under kommunalt huvudmannaskap.

Svenska för invandrare, sfi, ingår numera i det offentliga

skolväsendet för vuxna (jfr prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr.

356). Enligt 13 kap. skollagen (1985:1100) är varje kommun

skyldig att se till att sfi erbjuds nyanlända invandrare över

16 år som är bosatta i kommunen. Rätt till sådan undervisning

gäller under sammanlagt högst två år och med möjlighet till

förlängning ytterligare ett år på grund av särskilda skäl.

Enligt läroplanen för grundläggande svenskundervisning för

vuxna invandrare (Läroplaner 1991:1) syftar sfi till att ge

invandrarna sådana kunskaper i svenska språket och om det

svenska samhället och arbetslivet att de kan ta till vara sina

rättigheter, påverka sin situation och fullgöra de krav och

skyldigheter som det dagliga livet medför. Undervisningen skall

vidare bidra till att invandrarna kan medverka i det

kulturella, sociala, fackliga och politiska livet. Den skall

också bidra till att stärka invandrarnas ställning på

arbetsmarknaden och till att de kan genomgå utbildning inom det

reguljära vuxenutbildningssystemet i form av allmän

grundutbildning och yrkesutbildning.

För att deltagarna i sfi skall kunna uppnå den kunskaps- och

färdighetsnivå som undervisningen syftar till, krävs att

undervisningstiden varieras beroende på varje deltagares

individuella behov. Det riktvärde som har legat till grund för

beräkning av statsbidraget är 700 undervisningstimmar om 45

minuter. I samarbete med arbetsförmedlingen skall kommunen

verka för att undervisningen så snart som möjligt kan

kombineras med sådan arbetsplatsorientering eller sådant

förvärvsarbete som ger deltagaren möjlighet att träna sig i att

tala svenska. Rektor för utbildningen skall utfärda intyg över

genomgången utbildning.

I grundskolan är undervisningen i svenska som andraspråk

obligatorisk för elever med annat hemspråk än svenska. Även i

gymnasieskolan skall undervisning i svenska som andraspråk

anordnas för elever som behöver sådan undervisning.

Bestämmelser härom finns i 5kap. 13§ grundskoleförordningen

(1988:655) resp. i 8 kap. 15 och 16 §§ gymnasieförordningen

(1992:394).

Vad därefter gäller de nu framlagda förslagen vill

utbildningsutskottet för egen del anföra följande.

Utbildningsutskottet noterar att Riksrevisionsverket (RRV) i

en genomförd förvaltningsrevision (F 1992:33) av 1991 års

reform av svenskundervisning för invandrare kommit till

liknande slutsatser som Riksdagens revisorer gjort. RRV har

iakttagit problem med långa väntetider före kursstart, lång tid

i utbildning och att sfi ger otillräckliga kunskaper för arbete

eller fortsatta studier. Det finns också, enligt RRV, problem

som rör den statliga styrningen och uppföljningen. RRV föreslår

i sin rapport, som ställts till Skolverket, att verket snarast

påbörjar en uppföljning och utvärdering av verksamheten. Senast

den 1 juli 1993 bör Skolverket återrapportera till RRV vilka

åtgärder som vidtagits eller kommer att vidtas med anledning av

revisionsrapporten.

Regeringen har nyligen beslutat tillkalla en parlamentarisk

kommitté för att se över invandrarpolitiken samt invandrings-

och flyktingpolitiken. Särskilt intresse bör enligt direktiven

(dir. 1993:1) ägnas invandrarnas situation på arbetsmarknaden

liksom svenskkunskapernas betydelse för integrationen.

Kommitténs arbete skall i den del som avser de

invandrarpolitiska frågorna vara avslutat den 1 mars 1994.

Av betydelse i sammanhanget är även det uppdrag som

regeringen lämnat åt en särskild utredare att se över

ledighetslagstiftningen. Enligt direktiven (dir. 1992:98) skall

bl.a. eftersträvas en samordning av lagen om rätt till ledighet

för svenskundervisning för invandrare med den s.k.

studieledighetslagen.

Utbildningsutskottet ser det som positivt att den av

regeringen beslutade översynen av invandrarpolitiken som

inkluderar såväl sfi-undervisning som hemspråksundervisning och

undervisning i svenska som andraspråk kommer till stånd.

När det gäller sfi-undervisningen delar utbildningsutskottet

revisorernas uppfattning att det mot bakgrund av påtalade

brister är mycket angeläget att en skyndsam redovisning görs av

erfarenheterna av sfi-reformen. Utskottet vill för egen del

stryka under vad revisorerna har anfört om skyndsamhet.

Underlag måste tas fram så att förbättringar av systemet för

svenskundervisning för invandrare kan genomföras så snart som

möjligt. Särskild uppmärksamhet bör enligt utskottet ägnas

frågan om förutsättningarna för att kombinera sfi-studier med

förvärvsarbete. Det bör ankomma på regeringen att se till att

den efterfrågade redovisningen görs. Regeringen bör därefter

återkomma till riksdagen i frågan.

För utbildningsutskottet är det också angeläget att skolans

undervisning i svenska som andraspråk klarläggs och utvärderas

inför översynen av invandrarpolitiken. Skolverket har, enligt

vad verket uppgett i en rapport (nr 5, november 1992) om

undervisning i hemspråk och svenska som andraspråk, ännu inte

genomfört några utvärderingar inriktade mot den pedagogiska

kvalitén i undervisningen. Utskottet förutsätter att Skolverket

snarast åtgärdar detta i sin uppföljnings- och

utvärderingsverksamhet.

Utbildningsutskottet föreslår att socialförsäkringsutskottet

tillstyrker punkten 2 i revisorernas hemställan och anser

därjämte att motionerna 1992/93:Sf15 yrkande 1, 1992/93:Sf16

och 1992/93:Sf17 yrkande 2 är tillgodosedda med vad

utbildningsutskottet anfört.

I motion 1992/93:Sf17 (nyd) yrkande 1 begärs ett

tillkännagivande av riksdagen om att en förutsättning för

att elever av utländsk härkomst skall få börja i en skola där

undervisningen bedrivs på svenska är att eleverna behärskar

svenska språket.

Utbildningsutskottet vill med anledning av motionsyrkandet

erinra om att barn som är bosatta i landet har skolplikt (3

kap. 1 § skollagen). Skolplikten motsvaras av en rätt att få

utbildning inom det offentliga skolväsendet för barn och

ungdom. Även barn som inte räknas som här bosatta, såsom barn i

skolpliktsåldern som vistas i landet i avvaktan på beslut i

ärende om uppehållstillstånd, skall tas emot i grundskolan i

vistelsekommunen, så snart skolgång är lämplig för dem med

hänsyn till deras förhållanden (6 kap. 2 §

grundskoleförordningen). Dessa barn har alltså rätt till

grundskoleundervisning utan att de för den skull har skolplikt.

I grundskolan kan förberedelseklasser anordnas för nyligen

anlända barn som saknar eller har mycket bristfälliga kunskaper

i svenska språket. I dessa klasser ges främst undervisning i

svenska som andraspråk. Eleverna slussas sedan in i ordinarie

klasser när de uppnått tillräckliga kunskaper i svenska

språket.

Enligt gymnasieförordningen (11 kap. 6 §) får en sökande som

inte är bosatt i Sverige tas emot som elev i gymnasieskolan om

den sökande bl.a. har erforderliga förkunskaper och om det

finns plats på den sökta utbildningen. Dessa ungdomar kan tas

in på ett individuellt program med bl.a. undervisning i svenska

som andraspråk för att senare övergå till ett nationellt

program i gymnasieskolan (8 kap. 15 och 16 §§).

Utbildningsutskottet finner inte skäl att föreslå riksdagen

att uttala sig för ändrade bestämmelser i enlighet med vad i

motionen anförts utan anser att socialförsäkringsutskottet bör

avstyrka motion 1992/93:Sf17 yrkande 1.

Hemspråksundervisningen i skolan tas upp i motion

1992/93:Sf17 (nyd) yrkande 3 samt i motion 1992/93:Sf22 (nyd)

yrkande 14, den senare väckt med anledning av regeringens

skrivelse 1992/93:157 om invandrar- och flyktingpolitiken. I

båda motionerna pläderas för att all hemspråksundervisning

med utnyttjande av statliga och kommunala medel bör slopas.

De därigenom frigjorda medlen bör i stället användas för att

skapa bättre förutsättningar för undervisning i svenska och

andra ämnen. Det anförs att invandrarna själva bör ansvara för

hemspråksundervisningen.

I fråga om hemspråksundervisningen konstaterar

utbildningsutskottet att Riksdagens revisorer i sitt förslag om

en översyn av hela invandrarpolitiken påtalat att det inom

hemspråksundervisningen bör finnas utrymme för

effektiviseringar av verksamheten. Vidare sägs i direktiven

(dir. 1993:1) till den parlamentariska kommittén för översyn av

bl.a. invandrarpolitiken att kommittén bör pröva

förutsättningarna att utveckla individens eget ansvar vad

gäller integrationen i det svenska samhället, särskilt i fråga

om upprätthållandet av det egna språket och kulturarvet.

Utbildningsutskottet har tidigare haft att behandla liknande

motionsyrkanden, senast i sitt betänkande 1991/92:UbU19 (jfr

bet. 1990/91:UbU7). Utskottet underströk då vikten av att

invandrareleverna ges en kvalitativt god hemspråksundervisning.

Det är en tillgång för vårt land om många av landets invånare

har en naturlig tvåspråkighet. Utskottet har alltjämt samma

uppfattning.

Med hänvisning till det anförda anser utbildningsutskottet

att motionerna 1992/93:Sf17 yrkande 3 och 1992/93:Sf22 yrkande

14 bör avstyrkas av socialförsäkringsutskottet.

Stockholm den 9 mars 1993

På utbildningsutskottets vägnar

Ann-Cathrine Haglund

I beslutet har deltagit:

Ann-Cathrine Haglund (m),

Lena Hjelm-Wallén (s),

Bengt Silfverstrand (s),

Berit Löfstedt (s),

Larz Johansson (c),

Bo Arvidson (m),

Eva Johansson (s),

Ingrid Näslund (kds),

Stefan Kihlberg (nyd),

Jan Björkman (s),

Ulf Melin (m),

Inger Lundberg (s),

Krister Örnfjäder (s),

Christer Lindblom (fp) och

Birgitta Carlsson (c).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande mening

Stefan Kihlberg (nyd) anser

dels att den del av utbildningsutskottets yttrande som

börjar med "Utbildningsutskottet vill" och slutar med "yrkande

1" bort ha följande lydelse:

Utbildningsutskottet delar motionärernas uppfattning att det

är viktigt att elever med invandrarbakgrund i svensk skola har

sådana kunskaper i svenska språket att de kan följa den

ordinarie undervisningen. Detta bör vara en förutsättning för

att eleverna skall få börja i skolan. Utbildningsutskottet

anser med det anförda att socialförsäkringsutskottet bör

tillstyrka motion 1992/93:Sf17 yrkande 1.

dels att den del av utbildningsutskottets yttrande som

börjar med "Utbildningsutskottet har" och slutar med "av

socialförsäkringsutskottet" bort ha följande lydelse:

Utbildningsutskottet anser, i likhet med motionärerna, att

ansvaret för hur hemspråksundervisningen skall organiseras och

finansieras helt och hållet skall överföras till invandrarna

själva och deras intresseorganisationer. Utbildningsutskottet

konstaterar att belägg saknas som styrker antagandet att

hemspråksundervisningen resulterar i den åsyftade naturliga

tvåspråkigheten. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen

med förslag till sådana ändringar i berörda skolförfattningar

att kommunerna befrias från skyldigheten att anordna

hemspråksundervisning. I stället bör resurser satsas på

undervisning i svenska språket och på annan skolundervisning.

Socialförsäkringsutskottet bör således tillstyrka motionerna

1992/93:Sf17 yrkande 3 och 1992/93:Sf22 yrkande 14 om slopande

av nuvarande form av hemspråksundervisning.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen m.m. 2

Motionerna 3

Utskottet 10

Inledning 10

Invandringsfrågor 14

Allmänt 14

Uppehållstillstånd av asylskäl m.m. 16

Uppehållstillstånd av andra skäl 19

Internationellt samarbete i migrationsfrågor 20

Aktuella utredningar23

Motioner 23

Utskottets bedömning 27

Överföring av flyktingar m.m. 31

Handläggning av asylärenden 32

Avvisning och utvisning 32

Särskilda handläggningsfrågor 36

Handläggningstider 39

Utlänningsnämnden 40

Praxissammanställning 41

Mottagningssystemet för asylsökande 42

Allmänt 42

Statens invandrarverk 43

Förläggningsverksamheten 46

Invandrar- och integrationsfrågor 59

Allmänt om invandrarpolitiken 59

Ersättning till kommunerna m.m. 60

Vissa åtgärder för invandrare 69

Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. 71

Anslag till åtgärder för invandrare 72

Stiftelsen Invandrartidningen 72

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering 73

Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism 73

Hemställan 74

Reservationer

1. Invandrings- och flyktingpolitikens inriktning (s) 79

2. Invandrings- och flyktingpolitikens inriktning (nyd)80

3. Internationell samverkan (s)81

4. Flyktingkvoten (s)82

5. Snabbare avvisning av asylsökande (nyd)82

6. Handläggningstiderna i asylärenden (nyd)83

7. Medelsanvisning till Utlänningsnämnden (s)83

8. Medelsanvisning till Utlänningsnämnden (nyd)84

9. Medelsanvisning till Invandrarverket (s)84

10. Medelsanvisning till Invandrarverket (nyd)85

11. Invandrarverkets upphandlingsverksamhet (nyd)85

12. Egenavgift i sjukvården m.m. (nyd)86

13. Medelsanvisning till förläggningsverksamhet (s)86

14. Medelsanvisning till förläggningsverksamhet (nyd)87

15. Invandrarkvinnors anpassning (nyd)87

16. Krav på svenskkunskaper vid undervisning på svenska

(nyd)88

17. Hemspråksundervisning (nyd)88

18. Medelsanvisning till kommunersättningen (nyd)89

19. Medelsanvisning till hemutrustningslån (nyd)89

20. Medelsanvisning till åtgärder för invandrare (nyd)90

21. Medelsanvisning till Invandrartidningen (nyd)90

Särskilda yttranden90

1. Invandrings- och flyktingpolitikens inriktning (nyd)90

2. Flyktingminister (nyd)91

3. Snabbare avvisning av asylsökande (nyd)91

4. Reduktion av dagbidrag (nyd)91

5. Översyn av invandrarpolitiken (nyd)91

6. Den reformerade sfi-undervisningen (nyd)92

Meningsyttring (v)92

Bilaga Utbildningsutskottets yttrande 1992/93:UbU5y 95