Bet. 1992/93:SkU20

Skatteutskottets betänkande

1992/93:SKU20

Skattepolitiken

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1992/93

SkU20

Sammanfattning

Utskottet avstyrker samtliga motioner som behandlas i detta

betänkande om skattepolitiken och beskattningen av enskilda

personer m.m.

Till betänkandet har fogats 14 reservationer (av s och av nyd)

och en meningsyttring (v).

Motionerna

1992/93:Sk302 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om skattebördans fördelning, t.ex. genom att

införa en värnskatt på högre inkomster.

1992/93:Sk305 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om avdrag för ökade

levnadskostnader vid tjänsteresa i utlandet.

1992/93:Sk306 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (s)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en sådan

lagändring att arbetsgivare inte skall beviljas avdrag för

avgifter till arbetsgivarorganisationer genom att bilda

servicebolag.

1992/93:Sk307 av Jan Fransson (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

en solidaritetsavgift och en värnskatt.

1992/93:Sk308 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om finansiering för att bibehålla nuvarande

A-kasseersättning m.m.

1992/93:Sk309 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till ändring av reglerna för

förmånsbeskattning av bil.

1992/93:Sk310 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om personalförmåner i form av sedvanliga

rabatter.

1992/93:Sk313 av Lars Svensk och Alwa Wennerlund (kds) vari

yrkas, såvitt nu är i fråga

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om likabehandling av frikyrkorörelsen och

idrottsrörelsen i skattehänseende.

1992/93:Sk314 av Rune Rydén och Jerzy Einhorn (m,kds) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utredning av förutsättningarna för

avdrag på skatt för donationer till ideella ändamål, bl.a.

forskning.

1992/93:Sk316 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att under budgetåret 1993/94 tillfälligt

höja inkomstskatten med 10% för beskattningsbar inkomstdel

överstigande 300000 kr,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att beskattningen därefter åter skall

ske enligt den av riksdagen beslutade skattereformens

principer.

1992/93:Sk317 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om skattefrihet för fackliga stipendier.

1992/93:Sk318 av Patrik Norinder (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förmånsvärdering av lantbrukets

tjänstebostäder.

1992/93:Sk322 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om skattebefrielse av projektet Malingsbro

Ekosocken.

1992/93:Sk323 av Åke Selberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om beskattningen av bilismen.

1992/93:Sk324 av Tage Påhlsson och Stina Eliasson (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om uppjustering av beloppen för

skattefri bilersättning för resor i tjänsten liksom för

bilkostnadsavdrag i självdeklarationen.

1992/93:Sk328 av Lars Svensk (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ändrat förmånsvärde för tjänstebilar.

1992/93:Sk330 av Ulf Melin och Göte Jonsson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om bilförmånsbeskattningen för

taxiföretagare.

1992/93:Sk331 av Bengt Silfverstrand och Johnny Ahlqvist (s)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam

översyn av skattereglerna för tjänstebilar.

1992/93:Sk334 av Agne Hansson och Rune Thorén (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om beskattningsreglerna för innehav av

tjänstebil.

1992/93:Sk335 av Olle Schmidt (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om avskaffande av sambeskattning av förmögenheter.

1992/93:Sk342 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att beskattningen av s.k. fallskärmsavtal

och avgångsvederlag bör utredas.

1992/93:Sk343 av Jan Erik Ågren (kds) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till höjning av beloppet för

skattefri inkomst från bär- och svampplockning, som inte sker

yrkesmässigt, från 5000 kr till 10000 kr.

1992/93:Sk344 av Ingrid Näslund (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om översyn av skattebestämmelser för olika former av

barnomsorg.

1992/93:Sk345 av Stefan Attefall (kds) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till hur förmånsvärdet

kan sänkas för elbilar/kombinationsbilar i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1992/93:Sk346 av Stefan Attefall (kds) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för

existensminimum i enlighet med vad som anförts i motionen.

1992/93:Sk347 av Peter Kling m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen snarast upphäver beskattningen av löntagarnas

kostförmåner och därmed de sociala kostnader som är knutna

till subventioneringen av måltiderna,

2. att riksdagen, om yrkande 1 inte bifalls, beslutar att

kostförmånerna skall befrias från de sociala kostnader som är

knutna till dessa.

1992/93:Sk348 av Peter Kling och Sten Andersson i Malmö

(nyd,m) vari yrkas att riksdagen beslutar om lagändring så att

det skattefria hobbyhästägandet återinförs med maximalt två

hästar per person.

1992/93:Sk351 av Bert Karlsson (nyd) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utreda förutsättningarna för att införa ett

skattemässigt avdragssystem för föräldrars barnomkostnader.

1992/93:Sk352 av Bert Karlsson (nyd) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att införa ett system med avdragsrätt, helt eller

delvis, för belopp som erlagts till välgörenhet.

1992/93:Sk354 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas, såvitt

nu är i fråga

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skattepolitiken och betydelsen av

inkomstförstärkningar för att sanera statsfinanserna,

2. att riksdagen beslutar upphäva beslutet om beskattning av

fackliga stipendier,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag rörande hela

stipendiebeskattningen,

4. att riksdagen beslutar att arbetsgivaravgifter skall tas ut

på avsättningar till vinstandelsstiftelser fr.o.m. 1994,

5. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag som innebär

att de i motionen redovisade avvikelserna från en neutral

beskattning av parternas fackliga medlemsavgifter korrigeras,

6. att riksdagen beslutar om en höjning av statsskatten i

enlighet med vad som föreslagits i motionen,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om den närmare

utformningen av den föreslagna förändringen av skatteskalan

ovanför brytpunkten,

8. att riksdagen beslutar att uppräkning av såväl grundavdrag

som brytpunkt i skatteskalan för arbetsinkomster korrigeras

för den del av inflationen som är ett resultat av att kronan

har fallit i värde, och att regeringen ger

Konjunkturinstitutet i uppdrag att beräkna denna effekt,

9. att riksdagen beslutar att skattesatsen på fysiska

personers och dödsbons kapitalinkomster skall vara 30% även

efter 1994,

10. att riksdagen beslutar att skatten på reavinster på aktier

och andra finansiella instrument som beskattas enligt

aktievinstreglerna skall vara 30% fr.o.m. den 1 januari

1994,

11. att riksdagen beslutar att skattesatsen på avkastning av

kapitalförsäkringar och på värdepappersfonder skall vara 30%

fr.o.m. den 1 januari 1994,

12. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

förmögenhetsskatten i enlighet med de riktlinjer som redovisas

i motionen,

14. att riksdagen beslutar att återinföra den tidigare

lydelsen av 3§ 12 mom. lagen om statlig inkomstskatt

(1947:576), som gällde fram till 1992 års taxering.

1992/93:Sk355 av Håkan Holmberg (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en översyn bör göras av bestämmelserna för

föräldrakooperativ i syfte att åstadkomma största möjliga

förenklingar av deras arbete.

1992/93:Sk357 av Harald Bergström (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om översyn av reglerna avseende bilförmån.

1992/93:Sk359 av Alf Eriksson och Lisbeth Staaf-Igelström (s)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inkomstbeskattningen inom skogsbruket,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arvs-, gåvo- och

förmögenhetsbeskattningen inom skogsbruket.

1992/93:Sk360 av Inge Carlsson och Lars Stjernkvist (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en solidaritetsskatt.

1992/93:Sk361 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om skattefri ränta för barn och ungdom.

1992/93:Sk366 av Peter Kling m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att omgående se över

förmånsbeskattningen vad beträffar tjänstebilsförmånen samt de

sociala kostnader som anknyter till den,

2. att riksdagen beslutar att förmånsbeskattningen i

aktiebolag, handelsbolag, kommanditbolag och enskild firma

inte påförs bil som används som arbetsredskap för inkomsternas

förvärvande.

1992/93:Sk368 av Barbro Evermo Palmerlund m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär en översyn av effekterna av

skattereglerna för lunchsubventioner.

1992/93:Sk370 av Henrik Landerholm (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Riksskatteverket bör få i uppdrag att

utfärda föreskrifter i syfte att hindra att preliminärskatt

dras av på kapitalinkomster för icke skattskyldiga.

1992/93:Sk372 av Bengt Silfverstrand och Bo Bernhardsson (s)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en utvärdering av

skattesystemet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en justering av skatteskalorna i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1992/93:Sk376 av Ulrica Messing m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tjänstebilar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att regler och avtal för tjänstebilar

bör ses över.

1992/93:Sk377 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en översyn av

beskattningsreglerna vad beträffar förmånsvärdet på

tjänstebilar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om regler för tjänstebilar vad beträffar

bl.a. värdet av drivmedel.

1992/93:Sk379 av Tage Påhlsson och Birgitta Carlsson (c) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en översyn av

reglerna för skatteavdrag på ungdomars sparande görs i

enlighet med vad i motionen anförts.

1992/93:Sk380 av Birger Andersson och Tage Påhlsson (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om skatteavdrag från räntor.

1992/93:Sk381 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om beräkning av förmånsvärde för

tjänstebostad.

1992/93:Sk382 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om

avdragsrätt för vissa gåvor till ideellt och humanitärt

arbete.

1992/93:Sk383 av Lennart Brunander och Karin Starrin (c) vari

yrkas, såvitt nu är i fråga

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arvs- och gåvobeskattningen.

1992/93:Sk385 av Stina Gustavsson och Rosa Östh (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om den utredning som skall se över effekterna

av skatten på måltidsförmåner.

1992/93:Sk388 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas, såvitt

nu är i fråga

1. att riksdagen beslutar om fysiska personers inkomstskatt

och grundavdrag under inkomståret 1994 enligt vad i motionen

anförts,

2. att riksdagen för inkomståret 1994 beslutar om 15% i

skatt på avkastning av privata pensionsförsäkringar,

3. att riksdagen för inkomståret 1994 beslutar om 30% i

skattesats för avkastning på kapitalförsäkring, överskott i

värdepappersfond, sparande i allemansfond, reavinstbeskattning

av aktier och andelar i handelsbolag,

4. att riksdagen för inkomståret 1994 beslutar om ett

avdragstak för bruttoräntor överstigande 110000 kr,

5. att riksdagen, vid avslag på yrkande 4, beslutar att införa

avdragsbegränsning för ränteavdrag enligt de regler som gällde

före riksdagens beslut, med anledning av regeringens

proposition 1991/92:60,

12. att riksdagen beslutar att ej avskaffa

förmögenhetsskatten,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om reformerad förmögenhetsbeskattning i

avsnitt 5.2,

14. att riksdagen beslutar att införa en progressiv

förmögenhetsbeskattning enligt vad som anförts i avsnitt 5.2,

15. att riksdagen beslutar att skatteskalan för arvs- och

gåvoskatt återställs till vad som gällde före beslutet med

anledning av proposition 1991/92:60.

1992/93:Bo410 av Carl B Hamilton (fp) vari yrkas, såvitt nu är

i fråga

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en skatteväxling i skogsbruket,

2. att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring av arvs-,

gåvo- och förmögenhetsbeskattningen att denna blir neutral för

skogsägare i förhållande till övriga skatteobjekt.

Utskottet

Skattepolitiken och skatteuttaget

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motioner

angående skattepolitikens allmänna inriktning och utformningen

av olika detaljer framför allt i beskattningen av inkomst av

tjänst. En del av motionerna innehåller också yrkanden som

utskottet kommer att ta upp i andra betänkanden. Det gäller

bl.a. yrkanden som rör olika detaljer i bostadsbeskattningen,

företagsbeskattningen och den indirekta beskattningen.

Utskottet behandlar först de motionsyrkanden som gäller

riktlinjer för den fortsatta översynen av beskattningen och en

omprövning av de beslut som riksdagen har fattat sedan hösten

1991 rörande vissa skattefrågor.

Sista steget i den stora skattereform som beslutades 1990 och

som genomfördes fr.o.m. inkomståret 1991 innebär bl.a. att den

alltför höga marginalskatten begränsats till högst 50% vid

en kommunalskatt på 30% och att 80--85% av inkomsttagarna

bara skall betala kommunal inkomstskatt. Reformen innehöll en

rad åtgärder för att uppnå en samhällsekonomiskt effektiv och

likformig beskattning och samtidigt uppfylla

fördelningspolitiska mål, inom ramen för ett i stort sett

oförändrat totalt skatteuttag.

Hösten 1991 genomfördes en rad ändringar i syfte framför allt

att lindra de skadliga inslagen i en totalt sett alltför hög

beskattning (prop. 1991/92:60, SkU10). För att förbättra

villkoren för sparande och kapitalbildning och skapa

förutsättningar för tillväxt i den svenska ekonomin slopades

förmögenhetsskatten på arbetande kapital i mindre och

medelstora företag. Förmögenhetsskatten avvecklas successivt,

och arvs- och gåvoskatteuttaget sänktes kraftigt. När det

gäller hushållssektorns kapitalinkomster sänks beskattningen i

etapper från 30 till 25%, en ändring som gäller fr.o.m. 1993

års taxering i fråga om aktievinster, värdepappersfonder och

kapitalförsäkringar m.m. Beslutet medförde också

följdändringar beträffande skattereduktionen för underskott

och en del ändringar i fråga om avdragsbegränsningarna för

räntor och fördelningen av fåmansföretagares inkomster mellan

tjänst och kapital. Avkastningsskatten på pensionsförsäkringar

sänktes från 15 till 10%.

Våren 1992 genomfördes en omläggning av energibeskattningen

som innebär att konkurrenskraften för den svenska industrin

har stärkts (prop. 1991:/92:150 bil. 1:5, SkU5y, FiU30) och

att elbeskattningen av hushållens förbrukning skärpts.

Omläggningen motiverades från såväl tillväxt- som

miljöpolitiska utgångspunkter. Åtgärderna finansierades delvis

genom att slopa schablonavdraget i tjänst

(4000-kronorsavdraget) och begränsa avdraget för kostnader

för resor till och från arbetet till vad som överstiger 4000

kr och avdraget för övriga kostnader, som tidigare täckts av

schablonavdraget, till vad som överstiger 1000 kr. Även

mervärdesskatten skulle sänkas, men denna skattelättnad

återtogs under hösten 1992 i samband med det s.k. krispaketet.

I detta sammanhang och tidigare under våren (se bl.a. bet.

1991/92:SkU20) avslog riksdagen en rad motioner om en återgång

till de regler som gällt fram till hösten 1991 och en

omprövning av riksdagens ställningstaganden till olika

skattefrågor.

Det krispaket som regeringen lade fram hösten 1992 efter en

överenskommelse med Socialdemokraterna eftersträvade

samförståndslösningar på de samhällsekonomiska problemen. På

skatteområdet innehöll paketet följande ändringar. Den

sänkning av skattesatserna för kapitalinkomster som ännu inte

trätt i kraft har skjutits upp till den 1 januari 1995.

Slopandet av förmögenhetsskatten har också skjutits upp till

denna tidpunkt. Vidare har grundavdraget sänkts med 2400 kr

fr.o.m. 1995 års taxering, och det s.k. reallöneskyddet i

fråga om uttaget av statlig inkomstskatt har slopats för 1994

och 1995 års taxeringar. Beslutet innebär också att

mervärdesskatten tills vidare behålls på sin generella nivå

25% (20% av priset inkl. skatt) och att den lägre

momssatsen för livsmedel m.m. höjts till 21%. Även

bensinskatten har höjts, vilket medfört en uppräkning av

bilkostnadsavdraget från 12 till 13 kr/mil (1992/93:SkU14).

Som ett väsentligt inslag i krispaketet ingår att

löneskatterna har reduceras med 4,3 procentenheter, vilket

innebär en omedelbar förbättring av konkurrenskraften och att

snedvridningarna till följd av skattesystemets uppbyggnad

minskar.

I motion Sk354 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas bl.a.

(yrkande 1) att riksdagen som sin mening ger till känna vad

som anförs i motionen om skattepolitiken och betydelsen av

inkomstförstärkningar för att sanera statsfinanserna. Enligt

motionärerna har den nuvarande skattepolitiken varit inriktad

på att sänka skatterna på kapital och för välbeställda

hushåll, något som enligt deras mening inte har haft några

positiva effekter utan lett till en försämring av

statsfinanserna och till ökade klyftor i samhället. De anser

att regeringen snarast bör presentera ett långsiktigt program

för att sanera statsfinanserna. För att få en nödvändig

uppslutning kring ett sådant program anser motionärerna att

detta bl.a. bör innehålla åtgärder vid beskattningen som

belastar grupper med goda inkomster. De yrkar därför att den

statliga inkomstskatten över den s.k. brytpunkten höjs med ca

4 miljarder fr.o.m. 1994. Skatteskalan bör enligt deras mening

också räknas om så att reglerna inte ger kompensation för att

kronan fallit i värde, en åtgärd som beräknas ge en

budgetförstärkning för 1994 på ca 0,5 miljarder (yrkandena

6--8). De yrkar också en återgång till skattesatsen 30% för

samtliga kapitalinkomster och till tidigare regler om

fåmansföretagares kapitalinkomster (yrkandena 9--11 och 14)

och en bibehållen men omarbetad kapitalbeskattning (yrkande

12).

I motion Sk388 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas av

fördelningspolitiska och statsfinansiella skäl att

avtrappningsreglerna för grundavdraget ändras så att detta

faller bort för inkomster över brytpunkten samt att

skatteuttaget för statlig inkomstskatt höjs från 20 till 25%

för inkomster upp till 250000 kr och till 35% för

inkomster därutöver (yrkande 1). Vidare yrkas att

skattesatserna för kapitalinkomster m.m. återställs till sina

tidigare nivåer (yrkandena 2 och 3), en återgång till tidigare

avdragsbegränsningar för ränteutgifter och ett avdragstak på

100000 kr (yrkandena 4 och 5), en bibehållen men reformerad

och progressiv förmögenhetsskatt (yrkandena 12--14) och att

skatteskalan för arvs- och gåvoskatt återställs till vad som

gällde före riksdagens beslut hösten 1991 (yrkande 15).

Motionen innehåller också förslag till en omläggning av

energibeskattningen och andra ändringar i den indirekta

beskattningen som utskottet återkommer till i ett annat

betänkande.

Yrkanden om skatteskärpningar för högre inkomster i form av en

värnskatt eller en solidaritetsavgift på höga inkomster

framställs också i motionerna Sk302 av Bengt-Ola Ryttar m.fl.

(s), Sk307 av Jan Fransson (s), Sk308 av Bo Finnkvist m.fl.

(s), Sk316 av Carl-Johan Wilson (fp), Sk360 av Inge Carlsson

och Lars Stjernkvist (s) och Sk372 av Bengt Silfverstrand och

Bo Bernhardsson (s). Vidare framställs i motion Sk342 av Bo

Finnkvist m.fl. (s) ett yrkande som går ut på att man bör

beskatta ersättningar enligt s.k. fallskärmsavtal med 90% av

den del som överstiger 70% av den förutvarande lönen eller

som utbetalas före 55 års ålder.

Utskottet vill framhålla att den marginalskattereform som

genomfördes 1990--1991 var nödvändig och att bred enighet har

rått om att marginalskatterna bör begränsas till högst 50%.

Avsikten var samtidigt att uppnå en större likformighet och

att tillgodose de fördelningspolitiska målen genom en rad

åtgärder på olika områden, inom ramen för ett totalt sett

oförändrat skattetryck.

När det gäller fördelningspolitiken har den samhällsekonomiska

utvecklingen medfört en breddad och mer nyanserad syn på dessa

frågor. Som framhålls i regeringens finansplan (prop.

1992/93:100 bil. 1 s. 32) handlar debatten inte längre enbart

om de direkta effekterna av att staten omfördelar resurser

genom skatter och inkomstöverföringar. Vad som har kommit i

förgrunden är framför allt fördelningspolitiska och andra

effekter av arbetslöshet och inflation och fördelningen av

arbetstillfällen mellan Sverige och andra länder.

Möjligheterna att bryta den nuvarande stagnationen och att

åstadkomma en ekonomisk tillväxt är avgörande för att kunna

bibehålla eller öka den samlade välfärden och för att komma

till rätta med det växande budgetunderskottet.

Utskottet vill framhålla att de ändringar i skattesystemet som

har genomförts sedan hösten 1991 skall ses som ett led i en

politik som syftar till att bryta den ekonomiska stagnationen

och lägga grunden för en ny period av tillväxt, företagande

och utveckling i Sverige. Den förda skattepolitiken innebär

att skattetrycket successivt skall sänkas i den takt och

omfattning som de samhällsekonomiska förutsättningarna medger,

i första hand genom att sänka eller avskaffa tillväxthämmande

skatter. Det gäller nu att skapa förtroende för att denna

politik skall fortsätta och inte på nytt vändas i

skatteskärpningar. Det bör betonas att de samhällsekonomiska

problem som råder i dag inte kan botas genom skattehöjningar

utan i första hand måste lösas genom att ompröva de offentliga

utgifterna.

Det anförda innebär att utskottet avvisar de krav på

skatteskärpningar som framställs i det aktuella motionerna.

Enligt utskottets uppfattning är det av vikt att man slår vakt

om grundprincipen i marginalskattereformen att

marginalskatterna skall begränsas till högst 50%. Det bör

också framhållas att den ändring av grundavdraget som föreslås

i v-motionen skulle medföra omotiverade och kännbara

skatteskärpningar framför allt för inkomsttagare i måttliga

inkomstlägen. Utskottet vill i och för sig inte bestrida att

ändringar av grundavdraget kan bli nödvändiga, men detta är --

som framgår av finansplanen -- något som redan uppmärksammats

inom regeringen.

När det gäller förmögenhetsskatten, arvs- och gåvoskatten och

beskattningen av kapitalinkomster har riksdagens beslut i

dessa frågor vid upprepade tillfällen prövats på nytt med

anledning av väckta motioner och i samband med krispaketet

hösten 1992. Utskottet hänvisar till de skäl som legat till

grund för riksdagens ställningstaganden i dessa frågor men

vill ändå erinra om att förmögenhetsskatten och arvsskatten

utgjort en allvarlig belastning framför allt för små och

medelstora företag och att dessa skatter generellt sett hämmat

företagens förmåga till investeringar och tillväxt och

försvårat generationsväxlingar. Att nu återgå till en

förmögenhetsbeskattning och tidigare skatteskalor för arvs-

och gåvoskatten skulle innebära ett allvarligt slag mot en

positiv utveckling och försvåra tillgången till riskkapital.

När det gäller kapitalinkomster vill utskottet också erinra om

att motiven för att sänka beskattningen till 25% varit att

ge hushållen bättre förutsättningar för sparande och att uppnå

en nivå på kapitalbeskattningen som innebär att Sverige skall

kunna hävda sig internationellt i konkurrensen om kapital för

investeringar. Dessa skäl kvarstår med oförminskad styrka. Det

bör framhållas att skatteuttaget fortfarande är högt och

medför snedvridande effekter, särskilt som beskattningen

drabbar alla slags nominellt beräknade kapitalinkomster.

Med det anförda avstyrker utskottet de angivna

motionsyrkandena.

Beträffande motion Sk335 av Olle Schmidt (fp) kan konstateras

att yrkandet i motionen om avskaffande av sambeskattningen av

förmögenheter blir tillgodosett genom riksdagens beslut att

avveckla förmögenhetsskatten. Utskottet avstyrker alltså denna

motion.

Vidare yrkas i motion Sk383 av Lennart Brunander och Karin

Starrin (c) att arvs- och gåvobeskattningen skall lindras för

jord- och skogsbruk i syfte att förbättra det svenska

jordbrukets konkurrenskraft (yrkande 1). Samtidigt anförs i

motionerna Sk359 av Alf Eriksson och Lisbeth Staaf-Igelström

(s) och Bo410 av Carl B Hamilton (fp) att lättnadsreglerna för

arbetande kapital i företag och inkomstskattereglerna för

skogsbruk hämmar benägenheten att avverka skog. I dessa båda

motioner yrkas att regeringen snarast tar initiativ till att

undanröja sådana negativa effekter av reglerna.

De ändringar som riksdagen genomförde hösten 1991 beträffande

förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten har i väsentlig

utsträckning begränsat de problem som dessa skatter har

medfört för jordbruket och andra familjeföretag. De frågor som

tas upp i motionerna sammanhänger med de överväganden som

pågår inom Finansdepartementet rörande den framtida

utformningen av arvs- och gåvobeskattningen. Med hänvisning

härtill och till att det inte kan anses aktuellt att nu

ompröva de grundläggande principerna för beskattningen av

inkomst av skogsbruk avstyrker utskottet även dessa motioner.

Vinstandelsstiftelser

För att stimulera det sparande som vinstandelssystem i företag

innebär innehöll proposition 1991/92:60 också ett förslag om

att slopa socialavgifterna på arbetsgivarnas bidrag till

vinstandelsstiftelser. Utskottet (1991/92:SkU10) konstaterade

att vinstandelssystemen gör de anställda delaktiga i

företagets resultat, sprider ägandet, främjar produktiviteten

och utgör ett långsiktigt sparande. Utskottet tillstyrkte

förslaget som också godtogs av riksdagen.

I motion Sk354 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas en återgång

till tidigare regler i detta hänseende (yrkande 4), eftersom

beslutet hösten 1991 strider mot skattereformens principer om

en likformig skatt på olika typer av arbetsinkomster.

Motsvarande yrkande har prövats av riksdagen två gånger under

våren 1992 (1991/92:Sku20, SkU5y och FiU30), och den närmare

utformningen av reglerna har prövats av riksdagen även i

höstas med anledning av proposition 1992/93:29 och

socialutskottets betänkande 1992/93:SfU5. Något nytt som bör

föranleda en omprövning av denna fråga har inte förekommit,

varför utskottet avstyrker det aktuella motionsyrkandet.

Fackföreningsavgifter m.m.

Hösten 1991 beslutade riksdagen av principiella och

statsfinansiella skäl att slopa skattereduktionen för

fackföreningsavgifter. Samtidigt uttalades i den proposition

som låg till grund för beslutet och i utskottets betänkande i

ärendet (prop. 1991/92:48, SkU8) att även avdragsrätten för

arbetsgivares avgifter till arbetsgivarorganisationer av

motsvarande skäl och av rättviseskäl borde slopas till den del

som inte avser konfliktändamål. Regeringens förslag i detta

hänseende lades fram under våren 1992 och godtogs av riksdagen

(prop. 1991/92:117, SkU31, jfr SkU20).

I motion Sk354 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) begär motionärerna

förslag från regeringen om justeringar av reglerna för att

uppnå en neutralitet i den skattemässiga behandlingen av

löntagarnas och arbetsgivarnas organisationsavgifter (yrkande

5). Ett motsvarande yrkande framställs i motion Sk306 av Bengt

Silfverstrand och Jan Andersson (s).

I motionerna framförs inga nya synpunkter som inte har

beaktats och bemötts utförligt i samband med tidigare års

prövning av dessa avdragsfrågor. Med det anförda avstyrker

utskottet motionen i denna del.

Stipendier

Hösten 1992 beslutade riksdagen att begränsa skattefriheten

för stipendier till vad som gällde före en lagändring 1983

(prop. 1992/93:127, SkU14). 1983 års lagändring innebar en

generell skattefrihet för stipendier för utbildning av

fackliga förtroendemän. Enligt den praxis som gällt

dessförinnan kunde skattefrihet i sådana fall åtnjutas endast

om stipendiet utgick för kurser som enbart hade till syfte att

höja den allmänna kunskapsnivån.

I motion Sk354 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) krävs att beslutet

rivs upp och att riksdagen begär ett nytt förslag rörande hela

stipendiebeskattningen (yrkandena 2 och 3). Motion Sk317 av Bo

Finnkvist m.fl. (s) har samma innebörd. Motionärerna vänder

sig framför allt mot att beslutet i höstas endast berör

fackliga stipendier och att denna skatteskärpning för en

viss kategori enligt deras mening måste anses stötande.

Som framgår av den tidigare behandlingen av denna fråga avsåg

1983 års lagstiftning att skapa ett särskilt undantag för

sådana utbetalningar till fackliga förtroendemän som enligt

allmänna principer borde beskattas. Utskottet vidhåller

uppfattningen att 1983 års undantag gick för långt och finner

inte skäl att med anledning av motionerna förorda någon

förnyad utredning av skattereglerna för stipendier. Utskottet

avstyrker alltså dessa motionsyrkanden.

Hobby

Principerna för 1990/91 års skattereform innebär att inkomst

av hobbyverksamhet skall beskattas i inkomstslaget tjänst.

Avdrag medges för omkostnader under beskattningsåret och för

sådana omkostnader under året dessförinnan som överstiger det

årets inkomster. Denna ettårsgräns utvidgades hösten 1992 så

att avdragsrätten omfattar en femårsperiod före

beskattningsåret (prop. 1992/93:127, SkU14). Underskott i

verksamheten är inte avdragsgillt. -- Från beskattning

undantas inkomster av bär- och svampplockning m.m. till den

del inkomsterna inte överstiger 5000 kr.

I motion Sk348 av Peter Kling och Sten Andersson i Malmö

(nyd,m) yrkas att upp till två hobbyhästar per person bör

betraktas som skattefri hobby. Vidare framställs i motion

Sk343 av Jan Erik Ågren (kds) ett yrkande som innebär att det

skattefria beloppet för bär- och svampplockning m.m. skall

höjas från 5000 kr till 10000 kr.

Beslutet i höstas om en tidmässig förlängning av avdragsrätten

grundade sig på en översyn av reglerna och borde enligt

utskottets bedömning kunna anses innefatta en lämplig

avvägning för att begränsa de problem som ettårsgränsen i

vissa situationer kunnat medföra för travsporten. Utskottet

vidhåller denna uppfattning och finner inte heller anledning

att ompröva tidigare års ställningstaganden beträffande det

skattefria beloppet för bär- och svampplockning. Utskottet

avstyrker således de aktuella motionerna.

Barntillsyn

I några motioner tar motionärerna upp frågor om kostnader för

barn och barntillsyn och beskattningsreglerna för olika former

av barntillsyn.

I motion Sk351 av Bert Karlsson (nyd) yrkas att ett

avdragssystem för föräldrars omkostnader för barn skall

utredas. I motion Sk346 av Stefan Attefall (kds) förespråkas

regler om extra avdrag vid existensminimum med generösa regler

för den som har stor försörjningsbörda eller som är hemma och

vårdar barn.

Motion Sk344 av Ingrid Näslund (kds) begär en översyn av

skattereglerna för olika former av barnomsorg i syfte att

uppnå en större likformighet. Enligt motionen är

avdragsmöjligheterna sämre för dagbarnvårdare i familjehem än

för verksamhet som drivs i annan form. I motionen anförs också

att reglerna slår olika för verksamheter som drivs som

ekonomisk förening, ideell förening eller i bolagsform. Motion

Sk355 av Håkan Holmberg (fp) innehåller krav på en översyn av

bestämmelserna för föräldrakooperativ i syfte att åstadkomma

största möjliga förenklingar av deras arbete.

Enligt de principer som gäller för 1990/91 års skattereform

skall kostnader för barn inte beaktas genom särskilda avdrag

vid beskattningen. Enligt utskottets uppfattning saknas det

skäl att med anledning av motionerna Sk346 eller Sk348 nu

ompröva dessa principer.

När det gäller dagbarnvårdares möjligheter till avdrag för

omkostnader i denna förvärvsverksamhet har Riksskatteverket

utförligt gått in på dessa frågor i sin handledning för

taxeringen. Syftet med denna genomgång har varit att

underlätta avdragsproblemen och att i möjligaste mån skapa

förutsättningar för en likformig bedömning. Skattefrågorna för

föräldrakooperativ har också uppmärksammats såväl av

Riksskatteverket som i riksdagen (statsrådet Bo Lundgrens

frågesvar den 3 november 1992). När det gäller

föräldrakooperativ innebär reglerna att verksamhet av detta

slag normalt skall bedrivas i form av en ekonomisk förening

och att några inkomstskatteproblem normalt inte skall behöva

uppkomma. -- Enligt utskottets uppfattning är det motiverat

att Riksskatteverket och regeringen ägnar fortsatt

uppmärksamhet åt dessa skattefrågor och vidtar åtgärder för

att åstadkomma de förenklingar som kan visa sig behövliga.

Enligt utskottets mening fordras för närvarande inte något

ställningstagande till dessa frågor från riksdagens sida, och

utskottet avstyrker alltså de framställda yrkandena.

Bostadsförmån

I motionerna Sk318 av Patrik Norinder (m) och Sk381 av Kaj

Larsson m.fl. (s) begär motionärerna att de schabloner som

tillämpas bl.a. vid värderingen av lantarbetares

bostadsförmåner ses över. Enligt deras uppfattning är dessa

schabloner alltför stelbenta och leder regelmässigt till att

förmånerna övervärderas på landsbygden. De kritiserar också

att värderingen inte kan jämkas när det gäller de

socialavgifter som arbetsgivarna skall erlägga.

Värdet av bostadsförmåner skall enligt gällande regler vid

inkomsttaxeringen beräknas till ortens pris, dvs. till sitt

marknadsmässiga värde (se Riksskatteverkets anvisningar RSV DT

1991:24). Vid sidan av dessa regler gäller fr.o.m. inkomståret

1988 att Riksskatteverket skall fastställa värden för

bostadsförmåner enligt vissa riktlinjer (prop. 1987/88:52,

SkU8). Avsikten har varit att på detta sätt förbättra

preliminärskatteuppbörden genom särskilda riktvärden för olika

områden som är väsentligen enhetliga i fråga om

boendekostnader. Reglerna innebär bl.a. att det lägsta av

dessa genomsnittsvärden skall reduceras med 10% om bostaden

är belägen utom tätort med närmaste omgivning. Dessa värden

skall bl.a. ligga till grund för beräkningen av preliminär

skatt och redovisningen av arbetsgivarnas månadsavgifter

enligt socialavgiftslagen, och de fastställda värdena kan inte

jämkas annat än om belopp som arbetstagaren själv har betalat

för förmånen (8§ uppbördslagen och 5§ lagen om uppbörd av

socialavgifter från arbetsgivare, jfr RSV:s anvisningar).

Vid sin bedömning av denna fråga 1987 framhöll utskottet

(1987/88:SkU8 s.44) att schabloner av detta slag måste

accepteras för att åstadkomma välbehövliga förenklingar och

ansåg att de föreslagna reglerna tagit rimlig hänsyn till

förhållandena på landsbygden. Den uppbördsutredning som nu

kommer att påbörjas torde vara oförhindrad att ta upp de

eventuella problem som kan föreligga på detta område, liksom

också utredningen om tjänsteinkomstbeskattningen (Fi 1992:01).

Med hänvisning härtill avstyrker utskottet dessa motioner.

Lunchförmåner m.m.

I motion Sk368 av Barbro Evermo Palmerlund m.fl. (s) begär

motionärerna en snabb översyn av effekterna av skattereglerna

för lunchsubventioner. De anser att reglerna är orättvisa och

leder till försämrade kostvanor och problem av olika slag,

inte minst för restaurangbranschen. Även i motion Sk385 av

Stina Gustavsson och Rosa Östh (c) yrkas att den av riksdagen

begärda översynen av reglerna snarast skall komma i gång.

Enligt motion Sk347 av Peter Kling m.fl. (nyd) kan så stark

kritik riktas mot reglerna att beskattningen av lunchförmåner

genast bör slopas helt och att i vart fall undantag bör göras

i fråga om arbetsgivaravgifter på förmånerna.

I proposition 1992/92:93 rörande vissa frågor om beskattningen

av inkomst av tjänst, som behandlades i utskottets betänkande

SkU14, aviserades en särskild utredning med avseende på hur

lunchätandet och hur branschen och de anställda påverkas av de

nya reglerna (jfr 1991/92:SkU20). Utskottet har inhämtat att

en undersökning av dessa förhållanden nu kommer att påbörjas,

och utskottet utgår från att ställningstagandena till

utredningsresultatet kommer att redovisas skyndsamt. Med

hänvisning härtill finner utskottet att någon särskild åtgärd

från riksdagens sida i denna fråga för närvarande inte är

påkallad. Utskottet avstyrker alltså motionerna.

Vidare yrkas i motion Sk310 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s)

att personalrabatter som utgår i efterhand inte skall

beskattas.

Den i motionen aktualiserade frågan kommer -- som framgår av

prop. 1992/93:127 s.37 och 38) -- att tas upp i samband med

beredningen av det slutbetänkande som väntas från utredningen

(Fi 1992:01) om tjänsteinkomstbeskattningen. Eftersom

utredningens slutresultat bör avvaktas avstyrker utskottet

motionsyrkandet.

Utlandstraktamenten

I motion Sk305 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)

yrkas att reglerna om utlandstraktamenten ses över skyndsamt i

syfte att skapa likformighet med reglerna för tjänsteresor

inom Sverige. De avdragsbelopp som Riksskatteverket

fastställer för utlandsresor är enligt motionärerna avsevärt

högre än vad som följer av de nya principerna för traktamenten

i allmänhet.

Vid sin prövning av motsvarande yrkande förra året hänvisade

utskottet till att ställningstagandena till de aktuella

frågorna på detta område borde anstå i avvaktan på resultatet

av utredningen om tjänsteinkomstbeskattningen (Fi 1992:01).

Utskottet har inte anledning att nu ompröva denna ståndpunkt

utan avstyrker motionen.

Bilförmåner och bilavdrag

När det gäller bilförmåner innehåller motionerna yrkanden i

olika riktning. I flera motioner riktas kritik mot att många

taxiföretagare och andra fåmansföretagare drabbas av en hård

beskattning, trots att bilen endast i begränsad utsträckning

använts privat utan mera har varit att se som ett

arbetsredskap. Yrkandena i motionerna Sk309 av Isa Halvarsson

(fp), Sk330 av Ulf Melin och Göte Jonsson (m), Sk334 av Agne

Hansson och Rune Thorén (c), Sk357 av Harald Bergström (kds)

och Sk366 av Peter Kling m.fl. (nyd) går ut på att reglerna

bör få ett mer flexibelt innehåll med större hänsynstaganden

till faktiska körsträckor för olika ändamål och till andra

omständigheter av skilda slag som kan påverka det faktiska

värdet av privatbruket. I den sistnämnda motionen yrkas bl.a.

att bilar som används som arbetsredskap över huvud taget inte

skall föranleda förmånsbeskattning. Den motionen innehåller

också krav på en generell sänkning av förmånsvärdena med

tanke på konsekvenserna för bilindustrin, trafiksäkerheten och

miljön. Miljö- och energiaspekter eller önskemål om att dämpa

bilismen har motiverat de krav på en översyn av reglerna som

framställs i motionerna Sk328 av Lars Svensk (kds), Sk345 av

Stefan Attefall (kds), Sk376 av Ulrica Messing m.fl. (s) och

Sk377 av Kenneth Lantz (kds). -- Enligt motion Sk331 av Bengt

Silfverstrand och Johnny Ahlqvist (s) är reglerna för

tjänstebilar gynnsammare än vad som gäller för den som reser

med egen bil i tjänsten. Motionen syftar till en översyn i

syfte att skapa neutrala regler.

Frågan om bilavdraget tas upp i motion Sk324 av Tage Påhlsson

och Stina Eliasson (c). I motionen yrkas att detta avdrag, som

justerats upp från 12 till 13 kr/mil fr.o.m. inkomståret 1993,

räknas upp till 18 kr/mil för körsträckor under 1000 mil per

år och till 15 kr/mil för längre körsträckor. Vidare yrkas i

motion Sk323 av Åke Selberg m.fl. (s) en regionalpolitisk

differentiering av fordonsskatten och en begränsning av

bensinskatten.

Genom 1991 års skatteomläggning skärptes beskattningen av

bilförmåner, och reglerna blev tillämpliga även för

egenföretagare. Värderingen, som är starkt schabloniserad,

utgår i princip från en privat körsträcka på 1500 mil om

året, och möjligheterna till jämkning är begränsade. Utskottet

vill inte bestrida att de förmånsvärden som skall tas upp

enligt dessa schabloner i många sådana fall som avses i

motionerna kan framstå som alltför höga och att reglerna kan

upplevas som orättvisa.

Statsrådet Bo Lundgren har den 16 februari 1993 som svar på en

riksdagsfråga bl.a. redogjort för de praktiska erfarenheterna

av reglerna. I viss utsträckning får motionerna anses

tillgodosedda genom Riksskatteverkets arbete på att

säkerställa en enhetlig bedömning av tillämpningsfrågorna och

verkets rekommendationer i fråga om jämkningsmöjligheterna

exempelvis för taxi. Av frågesvaret framgår också att en

intern översyn har påbörjats inom Finansdepartementet i syfte

att pröva möjligheterna att uppnå en förbättring av sambandet

mellan körsträckor och förmånsvärden. Enligt utskottets mening

bör frågan om eventuella ändringar i de aktuella reglerna

anstå i avvaktan på resultatet av denna översyn. Med

hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna om

beskattningen av bilförmåner.

I samband med skattereformen begränsades de tidigare alltför

generösa avdragsreglerna för bilkostnader i tjänsten till 11

kr/mil. Beloppet har sedan uppräknats till 12 kr/mil och --

fr.o.m. inkomståret 1993 -- 13 kr per mil (1992/93:SkU14). I

samband med utskottets prövning av denna fråga i höstas

diskuterades att som ett alternativ till denna uppräkning

differentiera bensinskatten och fordonsskatten. Enligt

utskottets mening saknas det tillräckliga skäl för sådana

differentieringar, och åtgärder av detta slag bör också

avvisas av administrativa skäl.

Med hänvisning till sina tidigare ställningstaganden och till

den översyn som pågår inom utredningen om

tjänsteinkomstbeskattningen (Fi1992:01) avstyrker utskottet

motionerna Sk324 och Sk323.

Sparande m.m.

Skattereformen innebär att det s.k. sparavdraget på 1600 kr

har slopats och att grundavdrag inte längre medges från

kapitalinkomster. Bankerna skall lämna kontrolluppgifter på

räntor som sammanlagt uppgår till 100 kr eller mer, och de

skall också dra preliminärskatt. Till följd av vissa

svårigheter för bankerna att fullgöra avdragsskyldigheten i

fråga om småbelopp skall 100-kronorsgränsen numera bedömas för

varje konto för sig (prop. 1992/93:96, SkU9).

I motionerna Sk379 av Tage Påhlsson och Birgitta Carlsson (c)

och Sk361 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) begär motionärerna

en översyn av reglerna så att barn och ungdomar inte behöver

beskattas för småbelopp. Vidare yrkas i motion Sk380 av Birger

Andersson och Tage Påhlsson (c) att man undanröjer

olägenheterna med den bristande överensstämmelsen mellan

bankernas skatteavdrag på räntor och kontrolluppgifter på

småbelopp. Motionärerna påtalar att många minderåriga som

reglerna nu är utformade kan få kvarskatt på småbelopp.

Yrkandet i motion Sk370 av Henrik Landerholm (m) innebär att

preliminärskatt på räntor inte skall dras på tillfälliga

insamlingar exempelvis för skolresor.

Vid sin senaste prövning av frågan om skattelättnader för barn

med ränteinkomster (1991/92:20) hade utskottet förståelse för

syftet att förenkla skattesystemet men var med hänsyn till den

statsfinansiella situationen inte berett att tillstyrka de

motioner som då förelåg i denna fråga. Utskottet vidhåller

denna ståndpunkt. Å andra sidan vill utskottet framhålla att

de närmast tekniska problem som sammanhänger med motionerna

givetvis bör kunna tas upp av den uppbördsutredning som nu

skall påbörjas. Med det anförda avstyrker utskottet dessa

motioner.

Ideella organisationer m.m.

I motion Sk313 av Lars Svensk och Alwa Wennerlund (kds) yrkas

ett riksdagsuttalande av innebörd att frikyrkorörelsen och

idrottsrörelsen bör behandlas lika vid beskattningen

(yrkande1).

Av vad som anförs i motionen framgår att den närmast föranleds

av Skatteförvaltningens information i broschyren RSV 432:1 "Ny

skattsedel för företagare". I broschyren kommenteras bl.a. det

undantag från arbetsgivaravgifter som gäller för

idrottsföreningar i fråga om utbetalningar under ett halvt

basbelopp till en och samme idrottsman. Det bör framhållas att

undantag inte är något nytt och att regeln sammanhänger med de

omkostnadsschabloner som gäller vid inkomstbeskattningen (RSV

Dt 1991:9). I princip skall religiösa organisationer och

idrottsrörelsen behandlas likartat vid beskattningen, och de

nyss angivna reglerna innebär inte att dessa principer har

frångåtts. Enligt utskottets mening behövs det inte något

särskilt uttalande i dessa frågor från riksdagens sida, och

utskottet avstyrker alltså det aktuella motionsyrkandet.

Motion Sk322 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) går ut på att ett

projekt som drivs inom Smedsbackens kommun -- Malingsbo

Ekosockenprojekt -- skall befrias från inkomstskatt och

mervärdesskatt. Enligt motionen är innebörden av detta projekt

i korthet att de som gjort arbetsinsatser på ett brobygge

skall erhålla ett proportionellt antal "gröna kronor" som

sedan skall kunna användas i en byteshandel med övriga som är

anslutna till systemet.

Enligt utskottets mening för det för långt att börja införa

undantag vid beskattningen för i och för sig lovvärda projekt

av olika slag. Utskottet avstyrker därför motionen.

Vidare yrkas i motionerna Sk314 av Rune Rydén och Jerzy

Einhorn (m,kds), Sk352 av Bert Karlsson (nyd) och Sk382 av

Charlotte Branting m.fl. (fp) att en avdragsrätt införs för

gåvor till ideella ändamål såsom forskning, välgörenhet och

ideellt och humanitärt arbete.

Yrkanden om en avdragsrätt för gåvor av allmännyttig karaktär

har prövats av riksdagen under en följd av år och senast våren

1990 i samband med skattereformen (1989/90:SkU30). Utskottet

vidhåller att utgifter av detta slag har privat karaktär och

inte bör beaktas genom avdrag vid beskattningen. Med

hänvisning härtill och till statsfinansiella skäl avstyrker

utskottet de aktuella motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande fördelningspolitik och skatteuttaget m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk354 yrkandena 1

och 6--8, 1992/93:Sk302, 1992/93:Sk307, 1992/93:Sk308,

1992/93:Sk316, 1992/93:Sk342, 1992/93:Sk360,

1992/93:Sk372 och 1992/93:Sk388 yrkande 1,

res. 1 (s)

men. (v)

2. beträffande kapitalinkomster, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk354 yrkandena

9--11 och 14 och 1992/93:Sk388 yrkandena 2 och 3,

res. 2 (s)

men. (v)

3. beträffande avdragsbegränsningar för räntor

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk388 yrkandena 4 och 5,

men. (v)

4. beträffande underlaget för förmögenhetsskatten och arvs-

och gåvoskatten

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk335,

1992/93:Sk354 yrkande 12 och 1992/93:Sk388 yrkandena 12

och 13 samt motionerna 1992/93:Sk359, 1992/93:Sk383

yrkande 1 och 1992/93:Bo410 yrkandena 1 och 2,

res. 3 (s)

5. beträffande skatteskalorna för förmögenhetsskatten och

arvs- och gåvoskatten

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk388 yrkandena 14 och

15,

men. (v)

6. beträffande avsättningar till vinstandelsstiftelser

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk354 yrkande 4,

res. 4 (s)

7. beträffande fackföreningsavgifter m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk306 och

1992/93:Sk354 yrkande 5,

res. 5 (s)

8. beträffande stipendier

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk317 och

1992/93:Sk354 yrkandena 2 och 3,

res. 6 (s)

9. beträffande hobby

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk343 och

1992/93:Sk348,

res. 7 (nyd)

10. beträffande kostnader för barn m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk346 och

1992/93:Sk351,

res. 8 (nyd)

11. beträffande omkostnader för dagbarnvårdare och

beskattningen av föräldrakooperativ

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk344 och

1992/93:Sk355,

12. beträffande bostadsförmån

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk318 och

1992/93:Sk381,

res. 9 (nyd)

men. (v)

13. beträffande lunchförmåner

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk347,

1992/93:Sk368 och 1992/93:Sk385,

res. 10 (nyd)

14. beträffande rabatter

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk310,

res. 11 (nyd)

15. beträffande utlandstraktamenten

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk305,

men. (v)

16. beträffande bilförmåner

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk309,

1992/93:Sk328, 1992/93:Sk330, 1992/93:Sk331,

1992/93:Sk334, 1992/93:Sk345, 1992/93:Sk357,

1992/93:Sk366, 1992/93:Sk376 och 1992/93:Sk377,

res. 12 (nyd)

men. (v)

17. beträffande bilavdrag och differentierad bensinskatt och

fordonsskatt

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk323 och

1992/93:Sk324,

18. beträffande sparande m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk361,

1992/93:Sk370, 1992/93:Sk379 och 1992/93:Sk380,

res. 13 (nyd)

19. beträffande ideella organisationer m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk313 yrkande 1 och

1992/93:Sk322,

20. beträffande gåvor till allmännyttiga ändamål

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk314,

1992/93:Sk352 och 1992/93:Sk382.

res. 14 (nyd)

Stockholm den 16 mars 1992

På skatteutskottets vägnar

Knut Wachtmeister

I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars

Hedfors (s), Filip Fridolfsson (m), Bo Forslund (s), Kjell

Johansson (fp), Anita Johansson (s), Ivar Franzén (c), Bruno

Poromaa (s), Karl-Gösta Svenson (m), Yvonne Sandberg-Fries

(s), Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd), Gunnar Nilsson (s),

Carl Fredrik Graf (m) och Sverre Palm (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Fördelningspolitik och skatteuttaget m.m. (mom. 1)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,

Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)

har

dels anfört följande:

Skattepolitiken och statsfinanserna

Som anförs i motion Sk354 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) är

stora skattesänkningar på kapital och till välbeställda

hushåll grundpelare i regeringens omläggning av

skattepolitiken. I motsats till ambitionerna i skattereformen

har man däremot skärpt inkomstskatten på arbete och på de

stora löntagargruppernas inkomster. Denna politik skulle

enligt regeringen bidra till högre tillväxt, öka

investeringarna och skapa nya arbetstillfällen.

Vi kan nu konstatera att denna starkt utbudsinriktade

skattepolitik inte har fått de avsedda effekterna på

produktion, investeringar och sysselsättning. Inte heller har

politiken bidragit till en bättre fungerande ekonomi. Genom

olika avsteg från viktiga principer i skattereformen, t.ex.

likformiga skatter på olika inkomster, har i stället

skattepolitiken bidragit till att försämra ekonomins

funktionssätt. Detta leder på sikt till en sämre tillväxt,

ökar klyftorna och försämrar statsfinanserna. Ett resultat av

regeringens skattepolitik är en systematisk överföring av

inkomster och förmögenheter från löntagare till kapitalägare

och till företagare och andra med höga inkomster.

Vi socialdemokrater anser att skattereformen är en mycket

viktig strukturreform för den svenska ekonomin. Vi vill

fortfarande slå vakt om skattereformens grundprinciper som

bredare skattebaser, likformiga skatter och lägre

skattesatser. Därför avvisar vi regeringens avsteg, t.ex.

sänkningen av kapitalskatten, från dessa principer.

Uppgörelsen i höstas mellan Socialdemokraterna och regeringen

om den ekonomiska politiken innebär en viktigt kursändring av

regeringens skattepolitik. Genom uppgörelsen återupprättas

viktiga delar av skattereformen, som t.ex. den skattemässiga

balansen mellan arbete och kapital. Till de positiva

fördelningseffekterna hör att kapitalskatten skulle

återställas till 30%, att det s.k. reallöneskyddet i

skatteskalan slopas och det faktum att förmögenhetsskatten kan

behållas ytterligare minst ett år.

Krisuppgörelsen innebär också en höjning av inkomstskatten

liksom olika skatter på konsumtionen, bl.a. matmomsen och

bensinskatten. Dessa åtgärder bidrar till att minska det s.k.

strukturella budgetunderskottet. Sänkta arbetsgivaravgifter

har medfört en väsentlig förbättring av konkurrenskraften för

industrin. Vårt konkurrensläge förstärks också av att kronans

värde -- trots alla ansträngningar -- har fallit.

Sammantaget har de olika skatteförslagen i uppgörelsen inte

någon entydig fördelningsprofil. De redan nämnda åtgärderna

har en positiv fördelningsprofil medan andra skattehöjningar,

som t.ex. den höjda matmomsen, har motsatta

fördelningseffekter genom att lägga en något tyngre börda på

låginkomsttagare. Summerar man dessa olika effekter utmynnar

detta emellertid i att åtgärderna på skatteområdet varken

gynnar eller missgynnar någon enskild grupp. Vi

socialdemokrater anser därför att krisuppgörelsens åtgärder på

skatteområdet bidrar till en viktig sanering av

statsfinanserna utan att öka klyftorna i samhället.

När det gäller framtiden är det utomordentligt viktigt att

bördorna av en politik för att sanera statsfinanserna bärs

till stor del av de grupper som har de bästa förutsättningarna

för att klara sådana uppoffringar. Av detta följer enligt vår

bestämda uppfattning att bördorna i första hand bör fördelas

på de friska och starka samt de som har arbete och goda

inkomster.

Genom Socialdemokraternas aktiva medverkan för att lösa de

mycket allvarliga ekonomiska problemen har också bördorna

kunnat fördelas mera rättvist än om regeringen själv hade

utformat krispolitiken.

För närvarande sker en dramatisk försämring av statens

finanser. Dåliga statsfinanser innebär stora och växande

ränteutgifter på statsskulden som tränger ut andra mer

angelägna utgifter, t.ex. på olika välfärdsområden. En kraftig

ökning av budgetunderskottet leder också till minskat

förtroende från kapitalmarknaden vilket driver upp räntenivån

i ekonomin. Höga räntor motverkar i sin tur investeringar,

slår ut produktionskapacitet och arbetstillfällen samt minskar

tillväxten.

Det är mot denna bakgrund som vi socialdemokrater föreslår att

riksdagen skall besluta om ett samlat och långsiktigt program

för sanering av statsfinanserna. Dessutom har vi för kommande

budgetår samma ambitioner som regeringen när det gäller att

minska statsutgifterna.

Ett långsiktigt program för att sanera statsfinanserna kommer

utan tvekan att ställa stora krav på folkhushållet och

innebära betydande uppoffringar för breda grupper av hushåll.

För att en finanspolitik med denna inriktning skall lyckas

behöver den en bred förankring och uppslutning i samhället.

Det är därför viktigt att uppoffringarna i första hand får

bäras av dem som både har arbete, goda inkomster och

förmögenhet.

Det är av vikt att de åtgärder som bör genomföras på

skatteområdet kan redovisas i anslutning till att ett samlat

program för en långsiktig sanering av statsfinanserna

presenteras. Ett sådant program bör eftersträva en bred

enighet i riksdagen för en rättvis fördelningspolitik.

Vad som här har anförts bör riksdagen -- med bifall till

yrkande i motion Sk354 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) -- som sin

mening ge regeringen till känna.

Skatteuttaget

En höjning av inkomstskatten för de högsta inkomsttagarna

tillgodoser de nyss angivna kraven och ligger i linje med

principen om skatt efter bärkraft. Som föreslås i motion Sk354

och i flera andra motioner bör alltså en höjning av den

statliga inkomstskatten över den s.k. brytpunkten ingå som ett

viktigt led i saneringen av statsfinanserna.

Samtidigt bör skatteuttaget i inkomstskikten närmast under

brytpunkten justeras. Inkomstskatteskalan är i dag

inflationsskyddad genom att skatteskalans brytpunkt och

grundavdragen beräknas med hänsyn till inflationen. Enighet

råder i princip om att ingen grupp skall få kompensera sig för

den standardsänkning som blir följden av att kronan har

sjunkit i värde. Pensioner och andra förmåner som är anknutna

till basbeloppet skall därför inte få räknas upp med den del

av inflationen som beror på att kronan har fallit i värde. Det

är anmärkningsvärt att regeringen inte har föreslagit någon

motsvarande förändring av skattereglerna. Som föreslås i

motion Sk354 bör effekten på inflationen av kronans fallande

värde beaktas på motsvarande sätt i fråga om beräkningen av

grundavdraget och brytpunkten för skatteskalan. En sådan

avräkning förstärker budgeten med ca 500 miljoner kronor per

år. Konjunkturinstitutet bör få i uppdrag att utföra de

närmare beräkningar som behövs.

När det gäller inkomster över brytpunkten bör en skattehöjning

kunna bidra till en inkomstförstärkning med ca 4 miljarder per

år fr.o.m. 1994. I motion Sk354 anförs att regeringen bör

återkomma med förslag om den närmare utformningen av

skatteskalan ovanför brytpunkten. Med denna uppläggning

eftersträvar motionärerna att uppnå bred enighet i riksdagen

för en rättvis fördelningspolitik.

De förslag i dessa frågor som läggs fram i motion Sk354 är

enligt vår uppfattning väl avvägda och tillgodoser de krav i

samma riktning som framställs i s-motionerna Sk302, Sk307,

Sk308, Sk316, Sk360 och Sk372. I viss mån tillgodoses även

motsvarande yrkanden i v-motionen Sk388. Vi tillstyrker

således motion Sk354 i dessa delar (yrkandena 6--8).

Motion Sk342 riktar sig mot att de s.k. fallskärmsavtalen i

praktiken har utnyttjats av personer i ledande ställning för

att ta ut höga och omotiverade ersättningar i samband med att

de har lämnat sin befattning. Motionärerna föreslår särskilda

skatteregler mot sådana osolidariska beteenden.

Vi anser att de problem som motionärerna tar upp bör lösas på

annat sätt än genom åtgärder vid beskattningen och avstyrker

därför motionen.

dels vid mom. 1 hemställt

1. beträffande fördelningspolitik och skatteuttaget m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sk354 yrkandena

1 och 7, med anledning av motionerna 1992/93:Sk302,

1992/93:Sk307, 1992/93:Sk308, 1992/93:Sk316,

1992/93:Sk354 yrkandena 6 och 8, 1992/93:Sk360,

1992/93:Sk372 och 1992/93:Sk388 yrkande 1 och med avslag

på motion 1992/93:Sk342

a) som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i

reservationen om skattepolitiken och om betydelsen av

inkomstförstärkningar för att sanera statsfinanserna,

b) begär att regeringen i enlighet med vad som anförts i

reservationen skyndsamt lägger fram förslag,

dels till en höjning av uttaget av statlig inkomstskatt

för inkomster över brytpunkten,

dels till de förändringar i beräkningen av brytpunkten och

i beräkningen av grundavdraget som föranleds av att kronan

fallit i värde.

2. Kapitalinkomster, m.m. (mom. 2)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,

Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)

har

dels anfört följande:

Genom skattereformen fick vi en i stort sett neutral

beskattning av arbete och kapital. Den borgerliga regeringen

har gjort allvarliga avsteg från denna princip bl.a. genom att

sänka skattesatsen till 25% först på aktievinster m.m. och

sedan på övriga kapitalinkomster. Enligt krisuppgörelsen

skulle denna balans återställas, men den borgerliga

riksdagsmajoriteten har inte följt detta fullt ut.

Vi vidhåller att skattesatsen skall vara 30% för alla

kapitalinkomster och således även för aktieinkomster m.m. och

att detta skall gälla även efter 1994. Som anförs i motion

Sk345 bör dock motsvarande åtgärd beträffande

avkastningsskatten på det privata pensionssparandet anstå med

hänsyn till försäkringsbolagens svaga finansiella ställning.

För fåmansföretag bör principerna tillämpas på det sätt som

följer av skattereformen. Reglerna bör alltså i princip

återställas till sitt ursprungliga skick, före de ändringar

som genomfördes hösten 1991 på förslag av den nya regeringen.

Med det anförda yrkar vi bifall till motion Sk354 i dessa

delar (yrkandena 9--11 och 14) och Sk388 yrkande 3. Regeringen

bör lägga fram förslag till de lagändringar som behövs.

dels vid mom. 2 hemställt

2. beträffande kapitalinkomster, m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Sk354

yrkandena 9--11 och 14 och 1992/93:Sk388 yrkande 3 samt med

avslag på motion 1992/93:Sk388 yrkande 2 begär att

regeringen skyndsamt lägger fram förslag till lagändringar av

innebörd att skattesatsen för alla kapitalinkomster och för

värdepappersfonder skall vara 30% fr.o.m. 1994 och att

reglerna om beräkningen av fåmansföretagares kapitalinkomster

återställs i enlighet med vad som anförs i reservationen.

3. Underlaget för förmögenhetsskatten och arvs- och

gåvoskatten (mom. 4)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,

Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)

har

dels anfört följande:

Genom krisuppgörelsen kan förmögenhetsskatten behållas till

minst 1995. I motsats till regeringen anser vi att det finns

principiella skäl för att behålla en skatt på hushållens

förmögenheter. Den nuvarande förmögenhetsskatten kännetecknas

dock av så många brister att den bör reformeras med inriktning

på en bredare skattebas, sänkta skattesatser och en mera

likformig beskattning av olika typer av förmögenheter.

Som anförs i motion Sk354 skulle en omläggning med denna

huvudinriktning stimulera sparandet, bidra till en effektivare

kapitalanvändning, minska skatteplanering och förbättra

förmögenhetsskattens fördelningspolitiska träffsäkerhet.

Omläggningen av förmögenhetsskatten bör vara statsfinansiellt

neutral och ligga i linje med utredningsförslaget Reformerad

förmögenhetsskatt (FiDs1990:1).

Vi tillstyrker alltså yrkande 4 i motion Sk354. Detta yrkande

-- som även avser underlaget för arvs- och gåvobeskattningen

vilket beräknas enligt samma principer som förmögenhetsskatten

-- tillgodoser även yrkandena 12 och 13 i motion Sk388. Den

begärda översynen innebär också att motionerna Sk359 och Bo410

är tillgodosedda till den del de avser att begränsa vissa

snedvridande effekter av skattereglerna på dessa områden. När

det gäller sambeskattningen av förmögenheter finns det inte

skäl att -- som föreslås i motion 1992/93:Sk355 -- ompröva

denna fråga nu.

dels vid mom. 4 hemställt

4. beträffande underlaget för förmögenhetsskatten och arvs-

och gåvoskatten

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sk354

yrkande 12 och 1992/93:Sk388 yrkande 13, med anledning av

motion 1992/93:Sk388 yrkande 12 samt med avslag på

motionerna 1992/93:Sk335, 1992/93:Sk359, 1992/93:Sk383

yrkande 1 och Bo410 yrkandena 1 och 2 begär en översyn av

förmögenhetsskatten och underlaget för arvs- och gåvoskatten i

enlighet med vad som har anförts i reservationen.

4. Avsättningar till vinstandelsstiftelser (mom. 6)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,

Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)

har

dels anfört följande:

Som en av sina första åtgärder på skatteområdet föreslog

regeringen att arbetsgivaravgifter inte längre skulle utgå på

avsättningar till vinstandelsstiftelser. Därmed slopades en

princip som genomfördes 1985 för att skapa neutralitet i

beskattningen mellan olika typer av arbetsinkomster, och

regeringens förslag -- som godtogs av riksdagen -- strider

också mot grundläggande principer för skattereformen. Därtill

kommer att åtgärden snedvrider beskattningen av olika

ersättningsformer och medför samhällsekonomiska kostnader och

orättvisor mellan olika grupper.

Mot denna bakgrund tillstyrker vi yrkande 4 i motion Sk354 om

att ersättningar av detta slag åter beläggs med

arbetsgivaravgifter och att de också blir förmånsgrundande

fr.o.m. 1994. Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag till

de lagändringar som behövs.

dels vid mom. 6 hemställt

6. beträffande avsättningar till vinstandelsstiftelser

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Sk354 yrkande

4 begär att regeringen skyndsamt lägger fram förslag till

lagändringar av innebörd att avsättningar till

vinstandelsstiftelser beläggs med arbetsgivaravgifter och blir

förmånsgrundande fr.o.m. 1994.

5. Fackföreningsavgifter m.m. (mom. 7)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,

Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)

har

dels anfört följande:

Från 1992 har löntagarna inte längre rätt till skattereduktion

för sina avgifter till facket. Denna förändring kombinerades

med att även arbetsgivarnas avdragsrätt begränsades för att få

en likformighet i beskattningen av parternas fackliga

kostnader.

Som anförs i motionerna Sk306 och Sk354 kan det nu konstateras

att reglerna inte är likformiga och att det framför allt är

löntagarna och deras organisationer som i verkligheten kommer

att drabbas av de nya reglerna. Eftersom det är ett stort

skattepolitiskt intresse att även denna del av beskattningen

kan fungera rationellt och likformigt instämmer vi i

motionärernas krav att regeringen skall presentera förslag som

innebär att avstegen från en likformig beskattning korrigeras.

dels vid mom. 7 hemställt

7. beträffande fackföreningsavgifter m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sk306 och

1992/93:Sk354 yrkande 5 begär förslag från regeringen som

innebär att avvikelserna från en neutral beskattning av

parternas fackliga medlemsavgifter korrigeras.

6. Stipendier (mom. 8)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,

Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)

har

dels anfört följande:

Riksdagen har nyligen beslutat att den tidigare skattefriheten

för stipendier till deltagande i fackliga kurser skall

avskaffas från halvårsskiftet 1993.

Det finns inte skäl att motsätta sig en omläggning av

beskattningen av olika typer av stipendier. Den beslutade

skatteskärpningen för fackliga stipendier berör dock enbart en

kategori av stipendier och är därför stötande.

Som föreslås i motionerna Sk317 och Sk354 bör alltså den

genomförda lagändringen upphävas. Regeringen får sedan

återkomma med ett förslag som omfattar hela

stipendiebeskattningen.

dels vid mom. 8 hemställt

8. beträffande stipendier

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sk317 och

1992/93:Sk354 yrkandena 2 och 3

dels antar följande

Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1992:1597) om ändring i lagen

(1992:651) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att lagen (1992:1597) om ändring i

lagen (1992:651) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

skall upphöra att gälla såvitt avser stipendier.

dels begär att regeringen lägger fram förslag rörande

hela stipendiebeskattningen i enlighet med vad som anförs i

reservationen.

7. Hobby (mom. 9)

Peter Kling (nyd) har

dels anfört följande:

Bestämmelserna för hobbyinkomster av bl.a. trav- och

galopphästar ändrades i höstas på så sätt att avdragsrätten

för kostnader i hobbyverksamheten som betalas före

beskattningsåret utvidgas tidsmässigt till fem år som närmast

föregått beskattningsåret (dvs. total avdragsrätt sex år).

Ändringen är ett litet framsteg med förbättrade

avdragsmöjligheter främst för hästuppfödare. Som framhålls i

Sk348 av Peter Kling och Sten Andersson i Malmö (nyd, m) är

detta dock helt otillräckligt för att bibehålla den stora

näringsgren som trav- och galoppsporten är för svenska

skattebetalare.

Hästägarnas kostnader inom trav- och galoppsporten för

träningsavgifter, foder, transporter och veterinärkostnader

uppgår till ca 1,8 miljarder/år. I denna kostnad är ej

kapitalkostnader för inköp av hästar medtagna. Den totala

prissumma som dessa hästägare tävlar om är 550 miljoner. Dessa

siffror talar för sig själva. Den totala förlusten för

Sveriges hästägare inom trav- och galoppsporten är alltså

1,250 miljarder. Då är ändå inte kostnaderna för inköp av

hästar inräknade.

I oktober 1992 fanns det 8 600 hästar i professionell träning

och 12 700 hästar i amatörträning. Omkring 70% av dessa ägs

av fysiska personer (hobbyhästägare) och 30% av juridiska

personer (företag). Flertalet av våra hästägare har enbart

kostnader för sin häst och har således ett underskott på sin

verksamhet.

Av siffrorna i motionen framgår att det bara är 8% av alla

tävlingshästar som går ihop eller får ett överskott på sitt

tävlande. Bara för ett fåtal hobbyhästar kan det bli något

överskott att tala om, och det kan ifrågasättas om nuvarande

regler för hästägande ger någon som helst skatteinkomst netto

till staten.

Varför är det då så viktigt att införa skattefria hobbyhästar?

Jo, för att ge människor som är intresserade av att köpa en

tävlingshäst den morot, stimulans, dröm om att eventuellt få

en av de mycket få tävlingshästar som vinner flera miljoner

kronor. Ger man inte trav- och galoppsporten det incitament

som skattefritt hobbyhästägande om maximalt två hästar per

person innebär så riskerar denna sport att ytterligare

urholkas. En stor del av de 60000 människor som arbetar

direkt och indirekt inom denna näring kan komma att mista sina

arbeten. Arbetslösheten ökar. Samtidigt uppkommer kostnader

för samhället och skatteförluster i förlorade

arbetsgivareavgifter, uteblivna skatter på löner m.m. Näringen

omsätter ca 18 miljarder kronor, och därtill kommer

neddragningar inom veterinärvården, minskade inköp av foder

(näringen köper jordbruksprodukter för ca 700 miljoner om

året), minskade hästtransporter, minskat stöd från ATG

(aktiebolaget trav och galopp) till friidrott, veterinärvård,

forskning och utbildning m.m. Staten får för närvarande

omkring 650 miljoner kronor på totospelet/år. Om nu spelet

minskar, vilket det kommer att göra på sikt när kvalitén på

löpen försämras, då tappar staten ytterligare inkomster.

Som framhålls i motionen kommer trav- och galoppsporten att

försämras kraftigt om inte riksdagen beslutar sig för att

återinföra det skattefria hobbyhästägandet. Beaktas bör även

det stora PR-värde som travsporten ger oss i Sverige i

egenskap av en av världens främsta travnationer.

Det finns bara vinnare på att återinföra det skattefria

hobbyhästägandet. Yrkandet i motionen om att det skattefria

hobbyhästägandet återinförs med maximalt två hästar per person

bör alltså bifallas.

Det måste också anses vara dags att höja det skattefria

beloppet för bär- och svampplockning m.m. från 5000 kr till

10000 kr, som yrkas i motion Sk343. Förslaget skulle

sannolikt få positiva samhällsekonomiska effekter, dels genom

en ökad sysselsättningsgrad inom denna näring, dels genom ett

minskat importbehov och ökade exportmöjligheter.

Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag till de

lagändringar som behövs.

dels vid mom. 9 hemställt

9. beträffande hobby

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Sk343 och

1992/93:Sk348 som sin mening ger regeringen till känna vad

som har anförts i reservationen.

8. Kostnader för barn m.m. (mom. 10)

Peter Kling (nyd) har

dels anfört följande:

Ny demokrati har i en särskild motion fört fram ett genomtänkt

förslag till ny familjepolitik. Förslaget innebär

genomgripande förändringar i fråga om samhällets stöd för barn

och barnfamiljer.

I vissa länder har man i stället för ett omfattande

bidragssystem valt en lösning som i princip innebär att

föräldrar får göra skattemässiga avdrag för vissa kostnader

för barnens omkostnader. Som anförs i motion Sk351 bör denna

fråga diskuteras även i Sverige. Förutsättningarna för att

införa ett skattemässigt avdragssystem för barnkostnader bör

alltså utredas i enlighet med vad som yrkas i denna motion.

Därmed tillgodoses även motsvarande krav i motion Sk346.

dels vid mom. 10 hemställt

10. beträffande kostnader för barn m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sk351 och med

anledning av motion 1992/93:Sk346 som sin mening ger

regeringen till känna vad som har anförts i reservationen om

att utreda förutsättningarna för ett skattemässigt

avdragssystem för föräldrars barnomkostnader.

9. Bostadsförmån (mom. 12)

Peter Kling (nyd) har

dels anfört följande:

Som anförs i motionerna Sk318 och Sk381 bör man ha mer

flexibla regler om bostadsförmåner. RSV:s föreskrifter och

anvisningar leder många gånger till en alltför hög värdering,

och dessa värden kan i praktiken inte jämkas när det gäller

preliminärskatt och arbetsgivaravgifter. Detta är givetvis

något som inte bör accepteras, särskilt som detta tycks vara

något som systematiskt drabbar dem som bor utanför tätorterna.

Reglerna bör alltså omarbetas, vilket -- med bifall till

motionerna -- bör ges till känna för regeringen.

dels vid mom. 12 hemställt

12. beträffande bostadsförmån

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sk318 och

1992/93:Sk381 som sin mening ger regeringen till känna att

reglerna om värderingen av bostadsförmåner bör omarbetas i

enlighet med vad som har anförts i reservationen.

10. Lunchförmåner (mom. 13)

Peter Kling (nyd) har

dels anfört följande:

I motionerna Sk347, Sk368 och Sk385 återkommer motionärerna

till de ekonomiska problem som har drabbat restaurangbranchen

till följd av de nya reglerna om beskattningen av

lunchförmåner m.m. och till de försämringar som reglerna har

medfört i fråga om kostvanorna. Tidigare års

riksdagsbehandling visar också att reglerna enbart har medfört

negativa konsekvenser och orättvisor av olika slag.

Av vad som sägs i motionerna och av tidigare års

riksdagsbehandling framgår att det finns ett brett stöd inom

samtliga politiska partier och hos allmänheten för att

avskaffa denna beskattning.

Offentliganställda och låginkomsttagare samt anställda i

småföretag har i större utsträckning än andra slutat att äta i

personalmatsalar och restauranger. Detta har givetvis lett

till stora förändringar i svenskarnas kostvanor. Många äter

mindre näringsrik kost under arbetsdagen, och det påverkar

hälsan, prestationsförmågan och trivseln på arbetsplatsen.

I motion Sk347 (nyd) yrkas att beskattningen av kostförmåner

slopas och -- om detta yrkande inte bifalls -- att

kostförmånerna i vart fall befrias från socialavgifter.

Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag till de

lagändringar som behövs. Därmed tillgodoses även yrkandena i

de två andra motionerna.

dels vid mom. 13 hemställt

13. beträffande lunchförmåner

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Sk347,

1992/93:Sk368 och 1992/93:Sk385 hos regeringen begär

skyndsamt förslag om befrielse från beskattning av

kostförmåner i enlighet med vad som anförs i reservationen.

11. Rabatter (mom. 14)

Peter Kling (nyd) har

dels anfört följande:

Vanliga inköpsrabatter för personalen skall inte beskattas.

Skattemyndigheterna tillämpar emellertid inte denna självklara

regel i fråga om rabatter som registreras i samband med

inköpet men av praktiska skäl utbetalas först vid ett senare

tillfälle.

Som anförs i motionen bör skattemyndigheternas praxis att

beskatta rabatter av detta slag inte godtas. Regeringen bör

skyndsamt lägga fram förslag till de ändringar av

lagstiftningen som behövs för att klarlägga detta.

dels vid mom. 14 hemställt

14. beträffande rabatter

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sk310 som sin

mening ger regeringen till känna vad som har anförts i

reservationen om personalförmåner i form av sedvanliga

rabatter.

12. Bilförmåner (mom. 16)

Peter Kling (nyd) har

dels anfört följande:

Reglerna om bilförmåner har väckt berättigad kritik mot att de

slår alltför hårt och orättvist och att de även i övrigt

medför ej önskvärda effekter.

Som anförs i motion Sk366 (nyd) har försäljningen av

tjänstebilar på kort tid i det närmaste halverats. Volvo och

Saab drabbas mycket hårt av denna nedgång. I motionen anförs

även andra starka skäl för en allmän sänkning av

förmånsvärdena och för en annan utformning av reglerna. Vad

som talar för en sänkning är framför allt följande tre viktiga

sakargument:

1. Svensk bilindustri kommer att öka försäljningen av nya

bilar i Sverige. Därigenom räddas många arbetstillfällen.

2. Trafiksäkerheten på de svenska vägarna förbättras avsevärt

om mindre bilar byts ut mot större och säkrare bilar, vilket

blir fallet om skattereglerna för tjänstebilar ändras på

lämpligt sätt.

3. Miljön förbättras i och med att vagnparken i Sverige

förnyas. Ett stort hot mot miljön är just att vagnparken

successivt håller på att försämras på grund av de försämrade

reglerna för tjänstebilar.

Som anförs i motionen kommer en minskning av statens intäkter

av förmånsbeskattningen att med råge kompenseras genom ökat

användande av moderna tjänstebilar.

Samtidigt som förmånsvärdena sänks bör reglerna justeras även

i andra avseenden. I flera motioner framhålls att

skattereglerna i praktiken har lett till en grotesk

förmånsbeskattning i fråga om bilar, som i själva verket är

att betrakta som rena arbetsredskap. Det finns även andra skäl

som utvisar att man bör ta större hänsyn till bilens faktiska

användning. Så t.ex. är det förkastligt från miljösynpunkt och

från många andra synpunkter att reglerna inte tar någon rimlig

hänsyn till den faktiska användningen av bilen och till de

faktiska körsträckorna. Reglerna bör alltså ändras i dessa

hänseenden.

Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag till sådana

ändringar av reglerna som innebär att de här angivna

synpunkterna tillgodoses.

dels vid mom. 16 hemställt

16. beträffande bilförmåner

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sk309,

1992/93:Sk330, 1992/93:Sk345, 1992/93:Sk357,

1992/93:Sk366 yrkande 1 och 1992/93:Sk377 yrkande 1, med

anledning av motion 1992/93:Sk366 yrkande 2 samt med avslag

på motionerna 1992/93:Sk328, 1992/93:Sk331,

1992/93:Sk334, 1992/93:Sk376 och 1992/93:Sk377 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad som har anförts i

reservationen om beskattningen av bilförmåner.

13. Sparande m.m. (mom. 18)

Peter Kling (nyd) har

dels anfört följande:

Barn och ungdomar som har småbelopp på banken utsätts för ett

onödigt skattetrassel. Att beskattningen av de obetydliga

räntebelopp som det är fråga om kan vålla irritation hos alla

inblandade är förståeligt och onödigt, och för statsverket

uppstår i realiteten knappast någon nettobehållning att tala

om. För att undvika sådana effekter bör man -- som anförs i

motion Sk361 -- undersöka om man i dessa fall kan införa ett

skattefritt belopp på 1000 kr. Därmed torde man tillgodose

syftet med motionerna Sk370 och Sk381 och i viss mån även

motion Sk379. Vad som här har anförts bör ges till känna för

regeringen.

dels vid mom. 18 hemställt

18. beträffande sparande m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sk361 och med

anledning av motionerna 1992/93:Sk370, 1992/93:Sk379 och

1992/93:Sk380 som sin mening ger regeringen till känna vad

som har anförts i reservationen om ett skattefritt räntebelopp

för barn och ungdom.

14. Gåvor till allmännyttiga ändamål (mom. 20)

Peter Kling (nyd) har

dels anfört följande:

Enligt de svenska skattereglerna får en skattskyldig i princip

inte göra avdrag för belopp som betalats till välgörenhet och

andra allmännyttiga ändamål. I andra länder finns dock den

möjligheten, och sådana regler bör kunna prövas även här. Som

yrkas i tre motioner bör regeringen lägga förslag i denna

riktning.

dels vid mom. 20 hemställt

20. beträffande gåvor till allmännyttiga ändamål

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sk314,

1992/93:Sk352 och 1992/93:Sk382 begär förslag från

regeringen om en avdragsrätt för gåvor till välgörenhet och

andra allmännyttiga ändamål.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Lars Bäckström (v) anför:

Allmänt

I motionen "Skattepolitik för välfärd" -- 1992/93:Sk388 --

redovisar Vänsterpartiet sin principiella syn på

skattepolitiken under 1990-talet och konkreta förslag för

budgetåret 1993/94.

Som vi anför i motionen är skatternas grundläggande uppgift

att finansiera de offentliga utgifterna samt att utjämna

skillnader i inkomst och förmögenhet. Dagens skattesystem

klarar inte att fullgöra dessa uppgifter.

Skattereformen ledde till fördelningspolitiska

snedfördelningar. Skattskyldiga med låga inkomster

missgynnades i allmänhet av skatteomläggningen. De fick små

skattelättnader men fick stå för en stor del av finansieringen

via breddade och höjda indirekta skatter. Höginkomsttagarna

fick stora skattelättnader och gynnades generellt sett av

skattereformen.

Regeringen Bildt har fortsatt med riktade skattesänkningar

bl.a. för företag, kapital, förmögenheter, arv och gåvor,

kombinerat med bredbasiga skattehöjningar för hushåll.

Låginkomsttagarna missgynnas också genom sparåtgärder i den

offentliga sektorns välfärdssystem och förvärrad arbetslöshet.

Låginkomsttagare, barnfamiljer och andra utsatta grupper

drabbas på många sätt av denna politik.

Sverige befinner sig i dag i en mycket djup ekonomisk kris,

med dramatiskt ökande arbetslöshet och stora budgetunderskott.

Regeringens politik -- den s.k. enda vägens politik -- har

misslyckats. Det är uppenbart att skattesänkningar inte är

någon genväg till tillväxt.

Skatteuttaget i Sverige är högt, men inte dramatiskt högre än

i jämförbara länder. Skattesatserna i Sverige för såväl den

generella som den reducerade momsen ligger högre än i

flertalet andra länder. På andra områden är dock det svenska

skatteuttaget påtagligt lågt, det gäller t.ex.

företagsbeskattningen. Skattereformen kom i praktiken att bli

direkt underfinansierad inom intervallet 15--20 miljarder

kronor. De senaste åren har den s.k. skattekvoten sjunkit,

från 53,1% 1991 till 50,7% 1994 enligt

Finansdepartementets beräkningar.

En väsentlig del av skillnaderna i skatteuttag mellan Sverige

och andra utvecklade industristater kan förklaras av

skillnader i befolkningens ålderssammansättning. Sverige med

en relativt stor andel äldre får större kostnader för sitt

välfärdssystem, pensioner, sjukvård etc., och detta kräver

större skatteintäkter.

Vid en jämförelse med omvärlden måste skatteuttaget bedömas

med hänsyn till vad de skattskyldiga får för

skattebetalningarna. En stor del av de svenska skatterna går

tillbaka i form av barnomsorg, skolor, sjukvård, pensioner och

annan social grundtrygghet. I flera andra länder måste

medborgarna betala på ett mer direkt sätt, eller avstå från

mycket av det som ingår i det svenska systemet.

Vänsterpartiet menar att det generella välfärdssystem som

tillämpas i Sverige visat sig vara ett enkelt och effektivt

system, grundat på gemensamma värderingar om social rättvisa.

Vänsterpartiet har dock deklarerat att det är berett att

medverka till besparingar såväl vad gäller offentlig

konsumtion som inkomstöverföringar till hushåll. Vi har bl.a.

föreslagit förändringar inom socialförsäkringssystemen som

både skulle spara pengar och leda till ökad

fördelningspolitisk träffsäkerhet.

Vänsterpartiet ser inget egenvärde i ett högt skatteuttag. Det

är emellertid inte möjligt att klara budgetunderskotten enbart

genom tillväxt eller besparingar. För att trygga välfärden och

skapa samhällsekonomisk balans behövs både besparingar,

tillväxt och skattehöjningar.

När sparprogram skall genomföras måste de ekonomiskt svagaste

undantas eller kompenseras på annat sätt. En uthållig tillväxt

ger ökade inkomster samtidigt som kostnaderna för t.ex.

arbetslösheten sjunker. För att få bort budgetunderskotten

krävs ökade och uthålliga skatteinkomster.

Den ekonomiska krisen kräver att skattehöjningar fördelas så

att den effektiva efterfrågan inte minskar ytterligare.

Skattepolitiken måste utformas så att den fördelningspolitiska

träffsäkerheten ökar.

För budgetåret 1993/94 innebär Vänsterpartiets skatteförslag

följande.

Budgetkonsekvenser 1993/94

- Grundavdraget över brytpunkten slopas = + 4,0 mdr

- Höjd inkomstskatt = + 3,5 mdr

- Avdragstak = + 1,35 mdr

- Reducerad moms sänks från 21 till 18 % = - 3,3 mdr

- Höjd arbetsgivaravgift 3 % = + 9,6 mdr

- Höjd skatt på industrins energikonsumtion = + 1,5 mdr

- Höjd skatt på el = + 1,0 mdr

- Höjd stämpelskatt = + 0,9 mdr

Summa inkomstförstärkning 18,55 mdr

Härtill kommer krav från Vänsterpartiet för skatten på

kapitalinkomster liksom arvs- och förmögenhetsbeskattningen,

bl.a. att skatten på kapitalinkomster skall vara 30%, att

förmögenhetsskatten reformeras och behålls samt att arvs- och

gåvoskatten skärps. Ett tillstyrkande från riksdagen till

dessa förslag ger dock inga egentliga skatteinkomster för

budgetåret 1993/94. För kommande budgetår kommer dock

förslagen att ge påtagliga inkomstförstärkningar.

I detta betänkande tar skatteutskottet upp grundavdraget,

inkomstskatten, avdragstaket och skatten på kapitalinkomster

och på kapital.

Under riksdagsbehandlingen har våra yrkanden delats upp och

behandlas i olika betänkanden.

Grundavdraget, inkomstskatten

Fördelningsskäl talar för att inkomstskatterna bör höjas.

Detta ligger i linje med de krav på en särskild värn-, kris-

eller solidaritetsskatt som diskuteras även i andra motioner.

På senare år har sparkvoten ökat dramatiskt. Det är troligen

hushåll i de högre inkomstskikten som har ökat sitt sparande

mest. En stor del av de inkomstförstärkningar som en höjd

inkomstskatt ger bör styras över för att finansiera

inkomstöverföringar till hushåll med låga inkomster. En

solidarisk skattepolitik av detta slag innebär bl.a. att

hushållens samlade konsumtion kan öka. Förslaget är alltså

positivt ur konjunkturpolitisk synvinkel.

Som föreslås i motion Sk388 bör inkomstskatten höjas genom tre

åtgärder:

1. Grundavdraget slopas för inkomster över brytpunkten.

Vänsterpartiet föreslår att förslaget genomförs från den 1

januari 1994. Enligt Finansdepartementets beräkningar så kan

inkomstförstärkningen beräknas till 8 miljarder kronor. För

budgetåret ger detta ca 4 miljarder kronor i intäkter.

Vänsterpartiet föreslår att grundavdraget trappas ned från en

inkomstnivå på ca 150000 kr så att det helt upphör för

inkomster över brytpunkten. Åtgärden innebär att

marginalskatten inom detta skikt höjs till ca 40%. Trots att

förslaget har mycket hög fördelningspolitisk träffsäkerhet så

ökar inte den högsta marginalskatten genom denna åtgärd. Av de

ökade skatteintäkterna så kommer över 80%, enligt

beräkningar från RRV, från inkomstskikt som ligger över den

s.k. brytpunkten.

2. Den statliga skatten höjs från 20 till 25% för inkomster

över brytpunkten. För dem som har så höga inkomster blir

alltså marginalskatten totalt 55%, inräknat kommunalskatt

30%. Åtgärden kan beräknas inbringa 2,25 miljarder på ett

halvår.

3. För inkomster över 250000 kr höjs den statliga

inkomstskatten till 30%, dvs. en marginalskatt på 60%.

Detta ger inkomstförstärkningar för budgetåret 1993/94 på 1,25

miljarder.

Inkomst av kapital, avdragstak för räntor

Skattesatsen för beskattning av kapitalinkomst är och skall

vara 30%. Regeringen har deklarerat att man i en första

omgång vill sänka skattesatsen till 25%, och riksdagen har

beslutat att genomföra denna sänkning i etapper. Åtgärden har

kombinerats med en rad liknande åtgärder på detta område.

Skattesänkningen för dem som har kapitalinkomster har

samtidigt medfört stora skatteskärpningar för dem som har

underskott på grund av räntekostnader. Skattereduktionen för

underskott skall enligt detta beslut också begränsas till

25%.

Vänsterpartiet föreslår en återgång till 30%, vilket i

princip innebär att riksdagens beslut i dessa frågor upphävs.

Samtidigt bör avdragsmöjligheterna i kapitalbeskattningen

begränsas. Avdrag bör inte medges för bruttoräntor som

överstiger 110000 kr. Om detta yrkande inte godtas bör man i

vart fall återgå till de avdragsbegränsningar som gällde före

riksdagens ändringar hösten 1991.

Förmögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt

Förmögenhetsskatten sänktes hösten 1991 och skall enligt det

beslut som riksdagen har fattat slopas 1995. Samtidigt sänktes

också arvs- och gåvoskatten.

Vänsterpartiet anser att förmögenhetsskatten bör vara kvar men

att den behöver reformeras. Olika tillgångar beskattas olika

hårt. Vissa tillgångar beskattas mycket lågt och andra inte

alls. Det finns också alltför stora möjligheter att dra undan

skatt genom s.k. skatteplanering.

Reglerna behöver alltså ses över. Vänsterpartiet föreslår att

den departementspromemoria som finns om detta (Ds1990:91)

får utgöra grundvalen för en reformerad

förmögenhetsbeskattning.

Som föreslås i motion Sk388 bör man i avvaktan på en ny

förmögenhetsbeskattning införa en progressiv skatteskala. Över

den befintliga nivån på 1,5% bör man införa två nya skikt,

ett på 2,5% för förmögenhet över 1600000 kr och ett på

3% för vad som överstiger 3600000 kr.

Hösten 1991 beslutade riksdagen -- samtidigt med sitt beslut

om förmögenhetsskatten -- att också sänka arvs- och

gåvoskatten. Denna åtgärd medförde ett skattebortfall på 420

miljoner kronor.

Som yrkas i motion Sk388 bör skatteskalorna återställas till

vad som gällde före beslutet hösten 1991.

Bostadsförmån

Som anförs i motion Sk381 av Kaj Larsson m.fl. (s) är

schablonreglerna för värderingen av bostadsförmåner alltför

stelbenta. Reglerna leder regelmässigt till att värdena för

tjänstebostäder på landsbygden tas upp för högt. Detta gäller

särskilt i fråga om avsides belägna bostäder med låg standard.

Motsvarande synpunkter anförs också i motion Sk318 av Patrik

Norinder (m).

Enligt vår uppfattning kan det ifrågasättas om man inte vid

värderingen generellt bör kunna ta större hänsyn till

bostadens belägenhet och standard. Som anförs i motionen bör

man också beakta om arbetstagaren själv får svara för

fastighetens skötsel. Att det är fråga om tjänstebostäder utan

besittningsskydd är också något som bör föranleda ett lägre

värde än hyresnivån för jämförbara bostäder. Vi instämmer

också i motionärernas uppfattning att möjligheterna till

jämkning bör förbättras.

Vi anser att de här angivna kraven på förbättringar bör

tillgodoses i den översyn som pågår rörande

förmånsbeskattningen och att regeringen bör lägga fram ett

förslag till ändringar av reglerna fr.o.m. inkomståret 1984.

Vad som här har anförts bör riksdagen med anledning av

motionerna som sin mening ge regeringen till känna.

Utlandstraktamenten

De regler som gäller för utlandstraktamenten är alltför

gynnsamma jämfört med vad som gäller för tjänsteresor inom

landet. De avdragsbelopp som Riksskatteverket fastställer för

ökade levnadskostnader utomlands är avsevärt högre än vad som

följer av principerna för skattereformen.

I motion Sk305 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)

krävs en förnyad och fördjupad prövning av reglerna i syfte

att skapa likformighet och neutralitet med reglerna för

tjänsteresa i Sverige.

Enligt vår uppfattning bör regeringen skyndsamt lägga fram

förslag till sådana ändringar av reglerna att syftet med

motionen tillgodoses.

Bilförmån

I motionerna Sk331 av Bengt Silfverstrand och Johnny Ahlqvist

(s) och Sk376 av Ulrica Messing m.fl. (s) kritiseras reglerna

om tjänstebilar för snedvridningar och en allt större

utbredning av bilismen på våra vägar.

Som reglerna har utformats väljer man både inom näringslivet

och inom den offentliga verksamheten i ökad utsträckning att

köpa eller leasa nya och stora bilar till sina anställda, och

företagen har i princip rätt till avdrag för samtliga

omkostnader för bilarna. De anställda får sedan i regel

använda bilen i tjänsten och privat utan begränsningar och

många gånger också utan att belastas med några kostnader för

privatkörningen. Vid beskattningen tar man inte heller hänsyn

till den privata körsträckan.

Vi instämmer i motionärernas uppfattning att reglerna bör

ändras så att de inte ensidigt gynnar tjänstebilar på

bekostnad av dem som kör med egen bil. Samtidigt bör reglerna

utformas på ett sätt som skapar en bättre hushållning med

resurserna. Av rättviseskäl och för att dämpa bilismens allt

större utbredning bör man vid beskattningen också ta hänsyn

till körsträckornas längd.

Vad som här har anförts bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Därmed är syftet med motionerna Sk331

och Sk371 tillgodosett, liksom också de motsvarande krav som

ställs i motionerna Sk328, Sk377 och Sk345.

Yrkanden

Vänsterpartiet yrkar bifall till de krav som ställs i motion

Sk388 i de aktuella frågorna, och regeringen bör skyndsamt

lägga fram förslag till de lagändringar som behövs.

Om riksdagen avslår Vänsterpartiets yrkanden ställer vi oss

bakom de reservationer i dessa frågor som har avlämnats av

Lars Hedfors m.fl. (s).

Vad som har anförts ovan angående bostadsförmåner,

utlandstraktamenten och bilförmåner leder till särskilda

yrkanden vid mom. 12, 15 och 16 i utskottets hemställan. I

övrigt biträder Vänsterpartiet hemställan i reservationerna av

Lars Hedfors m.fl. (s).

Med hänvisning till det anförda yrkar vi vid mom. 1--3, 5, 12,

15 och 16 i utskottets hemställan

1. beträffande fördelningspolitik och skatteuttaget m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Sk388 yrkande

1 och motionerna 1992/93:Sk354 yrkandena 1 och 7,

1992/93:Sk302, 1992/93:Sk307, 1992/93:Sk308,

1992/93:Sk316, 1992/93:Sk354 yrkandena 6 och 8,

1992/93:Sk360 och 1992/93:Sk372 och med avslag på motion

1992/93:Sk342 begär att regeringen skyndsamt lägger fram

förslag till de ändringar i skatteskalan för statlig

inkomstskatt och till avtrappning av grundavdraget som

föranleds av motion 1992/93:Sk388 i dessa delar,

2. beträffande kapitalinkomster m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Sk388

yrkandena 2 och 3 och 1992/93:Sk354 yrkandena 9--11 och 14

begär att regeringen skyndsamt lägger fram förslag till

lagändringar av innebörd att skattesatsen för alla

kapitalinkomster och för värdepappersfonder m.m. skall vara

30% fr.o.m. 1994, att avkastningsskatten på privata

pensionsförsäkringar skall vara 15% och att reglerna om

beräkningen av fåmansföretagares kapitalinkomster återställs

till vad som gällde före riksdagens beslut hösten 1991,

3. beträffande avdragsbegränsningar för räntor

a) att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Sk388

yrkande 4 begär att regeringen lägger fram förslag till

lagändring av innebörd att ett avdragstak på 110000 kr

införs för ränteutgifter,

b) -- om yrkandet under a inte vinner bifall -- att riksdagen

med anledning av motion 1992/93:Sk388 yrkande 5 begär att

regeringen lägger fram förslag till lagändring av innebörd att

de avdragsregler för ränteutgifter som gällde före riksdagens

beslut hösten 1991 återinförs,

5. beträffande skatteskalorna för förmögenhetsskatten och

arvs- och gåvoskatten

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Sk388

yrkandena 14 och 15 begär att regeringen skyndsamt lägger fram

förslag till sådana lagändringar beträffande skatteskalorna

för förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten som

föranleds av motionen,

12. beträffande bostadsförmån

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Sk318 och

1992/93:Sk381 som sin mening ger regeringen till känna vad

som anförts ovan om värderingen av bostadsförmåner,

15. beträffande utlandstraktamenten

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sk305 och med

anledning av vad som anförts här ovan begär skyndsamt förslag

från regeringen om ändrade beskattningsregler för

utlandstraktamenten och avdrag för ökade levnadskostnader

utomlands,

16. beträffande bilförmåner

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Sk328,

1992/93:Sk331, 1992/93:Sk345, 1992/93:Sk376 och

1992/93:Sk377 och med avslag på motionerna 1992/93:Sk309,

1992/93:Sk330, 1992/93:Sk334, 1992/93:Sk357 och

1992/93:Sk366 som sin mening ger regeringen till känna vad

som anförts ovan om ändringar i reglerna om bilförmåner.