Bet. 1992/93:SkU27

Skatteutskottets betänkande

1992/93:SKU27

Indrivningslag

Innehåll

Sammanfattning

Proposition 1992/93:198

Utskottet

Hemställan

Bilaga

1992/93

SkU27

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet proposition 1992/93:198 om

en ny ordning för indrivning av statliga fordringar och

proposition 1992/93:150 bilaga 6 såvitt avser en följdändring i

arvs- och gåvoskattelagen.

Proposition 1992/93:198

Regeringen (Finansdepartementet) hemställer i proposition

1992/93:198 att riksdagen antar de vid propositionen fogade

förslagen till

1. lag om indrivning av statliga fordringar,

2. lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.,

3. lag om ändring i utsökningsbalken,

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och

gåvoskatt,

6. lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt

på ackumulerad inkomst,

7. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

8. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

9. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),

10. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,

11. lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,

12. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),

13. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),

14. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av

skattefordringar,

15. lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673),

16. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter,

17. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid

inskrivningsmyndigheter,

18. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av

socialavgifter från arbetsgivare,

19. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid

återbetalning av skatter och avgifter,

20. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),

21. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),

22. lag om ändring i tullagen (1987:1065),

23. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),

24. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

25. lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för

anställning på fartyg,

26. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på

skogskontomedel m.m.,

27. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt

för utomlands bosatta,

28. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt

för utomlands bosatta artister m.fl.,

29. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och

kontrolluppgifter.

Proposition 1992/93:150 bilaga 6 i viss del

I proposition 1992/93:150 bilaga 6 hemställer regeringen

(Finansdepartementet) -- såvitt nu är i fråga -- att riksdagen

antar det i propositionen framlagda förslaget till

lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Regeringens förslag innebär att det skall bli möjligt att göra

inbetalning av skatt till andra konton än postgirokonton. Detta

föranleder ändringar i flera lagar, bl.a. arvs- och

gåvoskattelagen. Finansutskottet har behandlat propositionen i

denna del (se bet. 1992/93:FiU30) och av samordningsskäl

överlämnat förslaget till ändring i arvs- och gåvoskattelagen

till skatteutskottet.

Lagförslagen

Proposition 1992/93:198

Beträffande lagförslagen i proposition 1992/93:198 har vissa

justeringar gjorts i lagförslagen 4 och 9 föranledda av

betänkande 1992/93:FiU30 (prop. 1992/93:150 bilaga 6) samt

riksdagens beslut med anledning av betänkande 1992/93:SkU28

(prop. 1992/93:196). Vidare har lagförslag 13 jämkats med hänsyn

till riksdagens beslut med anledning av betänkande 1992/93:SkU36

(prop. 1992/93:150 bil. 6 s. 77). Med beaktande härav har

lagförslagen i proposition 1992/93:198 följande lydelse.

Proposition 1992/93:150 bilaga 6, delvis

Det nu aktuella lagförslaget i proposition 1992/93:150 bilaga

6 har följande lydelse.

Yttrande från annat utskott

Lagutskottet har yttrat sig i ärendet. Yttrandet

(1992/93:LU6y) bifogas som bilaga till detta betänkande.

Utskottet

Ställningstagande

I propositionen föreslås att reglerna om indrivning bryts ut

ur uppbördslagen och efter vissa ändringar och kompletteringar

samlas i en särskild lag. Den nya lagen innebär bl.a. att

kronofogdemyndigheten får en lagfäst skyldighet att i allmänt

mål göra den utredning om gäldenärens ekonomiska förhållanden

som behövs för att bestämma lämplig indrivningsåtgärd.

Bestämmelserna om ackord samlas i en annan särskild lag men

förutsättningarna för att anta ackord på skatte- och

avgiftsområdet behålls oförändrade. Skattemyndigheten skall

fortfarande vara behörig att besluta om ackordsförslag. Någon

utvidgad möjlighet att efterge skatt eller avgift i annan

ordning än genom ackord införs inte.

De nya bestämmelserna föreslås bli tillämpliga fr.o.m. den 1

januari 1994. Vissa nya bestämmelser om avräkning vid

återbetalning av mervärdesskatt avses dock tillämpas först

fr.o.m. den 1 januari 1995. Slutligen föreslås en mindre ändring

i deklarationsförfarandet vid 1994 års taxering som innebär att

fysisk person skall kunna lämna förenklad självdeklaration även

om han eller hon under inkomst av tjänst yrkar avdrag för högre

kostnader än 4 000 kr för resor till och från arbetsplatsen med

allmänna kommunikationsmedel.

Inga motioner har väckts med anledning av propositionen men

lagutskottet har lämnat ett utförligt yttrande som har fogats

som bilaga till detta betänkande. Med vissa markeringar ställer

sig lagutskottet i allt väsentligt bakom propositionen.

Beträffande frågan om vilken myndighet som skall besluta i

frågor om ackordsförslag -- där som nyss nämnts i propositionen

föreslås att skattemyndigheten även i fortsättningen skall vara

behörig -- erinrar lagutskottet om att Insolvensutredningen

förordat att borgenärsfunktionen vid ackord beträffande skatter

och avgifter flyttas från skattemyndigheten till

kronofogdemyndigheten (SOU 1992:113). Insolvensutredningens

betänkande remissbehandlas för närvarande. Lagutskottet delar

föredragande statsrådets bedömning att någon ändring inte bör

ske nu men understryker angelägenheten av en skyndsam beredning

av Insolvensutredningens förslag.

När det gäller den principiella frågan om

kronofogdemyndighetens dubbla roll i allmänna mål -- rollen som

borgenär och rollen som oväldig exekutiv myndighet -- framhåller

lagutskottet att några avgörande olägenheter av en sådan

ordning, som har gällt för kronofogdemyndigheterna alltsedan den

nya utsökningsbalken trädde i kraft för drygt tio år sedan, inte

synes ha uppstått i praktiken. Lagutskottet anser därför att

några organisatoriska förändringar i de allmänna målen inte nu

bör övervägas. Regeringen bör dock enligt lagutskottets mening

vara uppmärksam på den ifrågavarande rollkonflikten och vid

behov ta initiativ till sådana åtgärder som bedöms nödvändiga

för att inte kronofogdemyndighetens opartiskhet skall dras i

tvivelsmål.

Vad slutligen gäller frågan om en utvidgad möjlighet att

efterge skatte- och avgiftsfordringar vid sidan av

ackordsinstitutet är lagutskottet för närvarande inte -- lika

litet som föredragande statsrådet -- berett att medverka till

införandet av nytt eftergiftsinstitut. Lagutskottet påpekar

samtidigt att utskottet inom kort kommer att behandla spörsmålet

om skuldsanering för fysiska personer med anledning av ett antal

motioner i ämnet som väckts under den allmänna motionstiden i

år.

Skatteutskottet instämmer i lagutskottets yttrande i nu nämnda

hänseenden. När det gäller de lagstiftningstekniska frågorna

vill utskottet emellertid göra några detaljpåpekanden och

tillrättalägganden.

Med hänsyn till att bestämmelsen i 65 § andra stycket

uppbördslagen (lagförslag 4) slopas behövs en bestämmelse som

hindrar att sådan debiterad preliminär skatt (F-skatt och

särskild A-skatt) som inte har betalats och som alltså är

restförd leder till överskjutande skatt. En sådan bestämmelse

bör tas in i 68 § 1 mom. första stycket.

Den ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt som

föreslagits i proposition 1992/93:198 (lagförslag 5) bör

sammanfogas med den ändring i samma lagrum som föreslagits i

proposition 1992/93:150 bilaga 6. Samtidigt bör ett

förtydligande göras beträffande hur en betalning av skatt skall

ha skett för att skatten skall anses betald. Finansutskottet har

föreslagit liknande omformuleringar beträffande de övriga i

detta sammanhang aktuella författningarna.

I kupongskattelagen har tidigare i berörda paragrafer ordet

"Riksskatteverket" bytts ut mot "beskattningsmyndigheten" (prop.

1992/93:196, bet. 1992/93:SkU28). Den nya lydelsen av 26 §

tredje stycket bör utformas i enlighet härmed.

Mot bakgrund av vad som anförts och med de detaljjusteringar

som föreslagits ovan tillstyrker utskottet propositionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av propositionerna 1992/93:198

och 1992/93:150 bilaga 6 i denna del

dels antar de på s. 5--16 och 19--48 i detta betänkande

återgivna förslagen till

1. lag om indrivning av statliga fordringar,

2. lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.,

3. lag om ändring i utsökningsbalken,

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) med den ändringen

att ingressen och 68 § 1 mom. erhåller följande lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

Ingress

Härigenom föreskrivs i Härigenom föreskrivs i

fråga om uppbördslagen fråga om uppbördslagen

(1953:272) dels att 57 a, 60 (1953:272) dels att 57 a, 60

och 62--67 §§ skall och 62--67 §§ skall

upphöra att gälla, dels upphöra att gälla, dels

att 49 § 1 och 2 mom., 57, att 49 § 1 och 2 mom., 57

59 samt 97 §§ skall ha och 59 §§, 68 § 1

följande lydelse, dels att mom. samt 97 § skall ha

rubriken närmast före 57 följande lydelse, dels att

a § skall sättas rubriken närmast före 57

närmast före 59§, a § skall sättas

dels att det närmast närmast före 59§,

före 58 § skall dels att det närmast

införas en ny rubrik som före 58 § skall

skall lyda införas en ny rubrik som

Dröjsmålsavgift. skall lyda

Dröjsmålsavgift.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

68 §

1 m o m.1 Överstiger 1 m o m. Överstiger erlagd

erlagd preliminär skatt och preliminär skatt och

överskjutande ingående överskjutande ingående

mervärdeskatt motsvarande mervärdeskatt motsvarande

slutliga skatt eller har genom slutliga skatt eller har genom

skatteavdrag enligt 40 § 2 skatteavdrag enligt 40 § 2

mom. andra stycket mom. andra stycket

innehållits mer än som innehållits mer än som

svarar mot den skattskyldige svarar mot den skattskyldige

påförd kvarstående påförd kvarstående

skatt, skall den skatt, skall den

skattemyndighet som debiterat skattemyndighet som debiterat

skatten, skyndsamt skatten, skyndsamt

ombesörja att det ombesörja att det

överskjutande beloppet överskjutande beloppet

återbetalas till den återbetalas till den

skattskyldige. skattskyldige. Om den

Återbetalning av skattskyldige vid debitering

överskjutande skatt skall av slutlig skatt gottskrivits

dock ske endast om skatten preliminär skatt till

tillsammans med högre belopp än den

ö-skatteränta, i slutliga skatten skall det

förekommande fall efter överskjutande beloppet

avdrag för kvarstående sättas ned i den mån det

skatt och kvarskatteavgift, är obetalt.

uppgår till minst tjugofem Återbetalning av

kronor. överskjutande skatt skall

ske endast om skatten

tillsammans med

ö-skatteränta, i

förekommande fall efter

avdrag för kvarstående

skatt och kvarskatteavgift,

uppgår till minst tjugofem

kronor.

Efter beslut, som avses i 45 § 2 mom., skall skattemyndigheten

utbetala i beslutet angivet belopp. Detsamma gäller belopp, som

anges i beslut enligt 45 § 3 mom., i den mån beloppet

inbetalats.

Regeringen får förordna att sådan återbetalning av skatt som

avses i första stycket, får verkställas av annan än

skattemyndighet.

5. lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt

på ackumulerad inkomst,

6. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

7. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

8. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624) med den

ändringen att i 26 § tredje stycket ordet "Riksskatteverket"

skall bytas ut mot "beskattningsmyndigheten",

9. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,

10. lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,

11. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),

12. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),

13. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av

skattefordringar,

14. lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673),

15. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter,

16. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid

inskrivningsmyndigheter,

17. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av

socialavgifter från arbetsgivare,

18. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid

återbetalning av skatter och avgifter,

19. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),

20. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),

21. lag om ändring i tullagen (1987:1065),

22. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),

23. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

24. lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för

anställning på fartyg,

25. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på

skogskontomedel m.m.,

26. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt

för utomlands bosatta,

27. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt

för utomlands bosatta artister m.fl.,

28. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och

kontrolluppgifter.

dels avslår de vid propositionerna 1992/93:150 bilaga 6

och 1992/93:198 fogade förslagen till lag om ändring i lagen

(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

dels antar följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 53 § lagen (1941:416) om arvsskatt

och gåvoskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

53 §2

I fall där underrätt I fall där underrätt

fastställt skatt, skall fastställt skatt, skall

rätten till den rätten till den

skattemyndighet, som enligt 52 skattemyndighet, som enligt 52

§ 1mom. tredje stycket § 1mom. tredje stycket

är uppbördsmyndighet, är uppbördsmyndighet,

snarast översända till snarast översända en

rätten ingiven till rätten ingiven

bouppteckning eller annan bouppteckning eller någon

handling, som sägs i 51 annan handling, som sägs i

§ andra stycket, eller 51 § andra stycket, eller

bouppteckning, som en bouppteckning, som

tillhandahållits rätten tillhandahållits rätten

jämlikt tredje stycket enligt tredje stycket

sistnämnda paragraf. sistnämnda paragraf.

Därjämte åligger det Dessutom är rätten

rätten att, enligt vad skyldig att, enligt vad

regeringen närmare regeringen närmare

bestämmer, tillställa bestämmer, lämna

skattemyndigheten de skattemyndigheten de

uppgifter, som fordras för uppgifter, som behövs

uppbörd av skatten. Vad nu för uppbörd av skatten.

sagts skall äga motsvarande Vad som nu sagts gäller

tillämpning, när också i tillämpliga

överrätt fastställt delar, när överrätt

skatt till högre belopp fastställt skatt till ett

än förut beräknats högre belopp än som

eller skattskyldig vitsordat förut beräknats eller

anmärkning som när en skattskyldig

framställts av den enligt vitsordat en anmärkning som

64 § 1 mom. förordnade framställts av den enligt

granskningsmyndigheten. 64 § 1 mom. förordnade

granskningsmyndigheten.

Inbetalning enligt 52 § 1 Inbetalning enligt 52 § 1

mom. tredje stycket skall ske mom. tredje stycket skall ske

till postgirokonto hos till särskilt konto hos

skattemyndigheten. skattemyndigheten. Skatten

Inbetalningen sker skall anses vara betald den

kostnadsfritt. Skatten skall dag, då inbetalningskort

anses vara erlagd den dag, eller gireringshandlingar

då inbetalningskort eller kommit in till en postanstalt

försändelse eller, om staten har ingått

innehållande girokort avtal om förmedling av

inkommit till postanstalt. skatteinbetalningen med en

bank eller ett giroinstitut,

till banken eller

giroinstitutet.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har skatt icke erlagts inom Om skatt inte betalas inom

föreskriven tid, skall föreskriven tid, skall

skattemyndigheten, om ej annat dröjsmålsavgift tas ut

följer av vad i 6§ sista enligt 58 § 2--5 mom.

stycket stadgas, förordna uppbördslagen (1953:272) om

om uttagande av felande belopp inte annat följer av 6 §

i den ordning, som enligt sista stycket. Den obetalda

uppbördslagen (1953:272) skatten och

gäller för indrivning av dröjsmålsavgiften skall

restförd skatt. Därvid lämnas för indrivning.

tas dröjsmålsavgift ut Regeringen får

enligt 58 § 2--5 mom.lagen. föreskriva att indrivning

Skattemyndigheten får medge inte behöver begäras

befrielse helt eller delvis för ett ringa belopp.

från skyldigheten att Skattemyndigheten får medge

betala dröjsmålsavgift, befrielse helt eller delvis

om det finns särskilda från skyldigheten att

skäl. betala dröjsmålsavgift,

om det finns särskilda

skäl.

Bestämmelser om indrivning

finns i lagen (1993:000) om

indrivning av statliga

fordringar m.m. Vid indrivning

får verkställighet

enligt utsökningsbalken

ske.

Handling, som enligt första stycket tillställts

skattemyndigheten och som ingivaren äger återfå må

skattemyndigheten icke utlämna till denne förrän skatt, med vars

erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan handlingen

utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av

inbetald skatt.

Handling som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige

sedan skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit

erlagd. Innan handlingen utlämnas, skall den förses med

anteckning om beloppet av inbetald skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. De nya

bestämmelserna i paragrafens tredje och fjärde stycke tillämpas

dock först från och med den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.

2 Senaste lydelse 1992:625.

Stockholm den 27 maj 1993

På skatteutskottets vägnar

Knut Wachtmeister

I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars

Hedfors (s), Filip Fridolfsson (m), Kjell Johansson (fp), Ivar

Franzén (c), Karl-Gösta Svenson (m), Yvonne Sandberg-Fries (s),

Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd), Gunnar Nilsson (s), Carl

Fredrik Graf (m), Sverre Palm (s), Karl Hagström (s), Inger

Lundberg (s) och Martin Nilsson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Lagutskottets yttrande

1992/93:LU6y

Bilaga

Indrivningslag m.m.

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 20 april 1993 beslutat att bereda

lagutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition

1992/93:198 om indrivning av statliga fordringar m.m.

Propositionen har inte föranlett något motionsyrkande.

Lagutskottet, som har beslutat att avge yttrande i ärendet,

får anföra följande.

Mål om verkställighet enligt utsökningsbalken (UB) kan vara av

två slag -- allmänna mål eller enskilda mål. Allmänna mål är i

huvudsak mål om uttagande av böter, vite, skatt, tull, avgift

och liknande medel som tillkommer staten och som får utsökas

utan föregående dom. Utsökningsmål som inte är allmänna är

enskilda. Verkställighet enligt UB handhas av

kronofogdemyndigheten. I allmänna mål har kronofogdemyndigheten

dubbla funktioner: förutom att som exekutiv myndighet handlägga

målet har myndigheten till uppgift att i egenskap av företrädare

för den borgenär för vars fordran verkställighet skall ske

tillvarata borgenärens rätt.

UB gäller således i såväl allmänna som enskilda mål.

Åtskilliga av bestämmelserna är dock undantagna från tillämpning

i de allmänna målen. De ersätts endast delvis av bestämmelser

som finns i andra författningar, främst uppbördslagen

(1953:272), UBL. Förfarandet i de allmänna målen är till följd

härav delvis oreglerat. I särskilt hög grad gäller att

författningsregleringen är ofullständig i fråga om de

arbetsuppgifter vid indrivningen som ligger utanför

utsökningsrättens område, dvs. borgenärsfunktionen.

I propositionen föreslås att reglerna om indrivning bryts ut

ur UBL och efter vissa ändringar och kompletteringar samlas i en

särskild lag kallad lag om indrivning av statliga fordringar

m.m. Förslagen bygger på Skatteindrivningsutredningens

betänkande (SOU 1987:10) Indrivningslag m.m. som har

remissbehandlats.

Som allmänna utgångspunkter för en reform anför föredragande

statsrådet i propositionen att det är av största vikt att skapa

så goda förutsättningar som möjligt för en effektiv indrivning

av fordringar på skatt m.m. Genom att kronofogdemyndigheten

svarar för verkställigheten och därvid också i väsentliga

avseenden företräder det allmännas borgenärsintressen kan

myndigheten sägas ha ett yttersta ansvar för att skatter och

andra statliga fordringar verkligen betalas. Samtidigt förfogar

inte kronofogdemyndigheten över alla de verktyg som

lagstiftningen ger för att utverka betalning. De arbetsuppgifter

som hör till borgenärsfunktionen är vidare enligt föredragande

statsrådet ofullständigt reglerade.

För en effektiv indrivning är det enligt föredragande

statsrådet angeläget att kronofogdemyndigheten även formellt kan

förfoga över samtliga sådana åtgärder som lagstiftaren

tillhandahåller för att utverka betalning av en gäldenär.

Samtidigt är det enligt föredragande statsrådet nödvändigt med

en nära samverkan mellan de myndigheter som påfört fordringarna,

främst skattemyndigheten, och kronofogdemyndigheten. Med

hänvisning till den parallella uppbyggnaden av den regionala

organisationen av exekutionsväsendet och skatteförvaltningen

anser statsrådet att förutsättningarna dock är goda för

samverkan mellan myndigheterna i skatteindrivningen.

Mot den angivna bakgrunden kan föredragande statsrådet inte se

någon risk för att en viss utvidgning av kronofogdemyndighetens

borgenärsuppgifter, och en tydlig gränsdragning mellan uppbörd

och indrivning, skulle leda till bristande samordning mellan

indrivningen och de tidigare leden i förfarandet. I stället ser

statsrådet betydande fördelar med att låta de funktioner som

aktualiseras i indrivningsskedet vara samlade hos

kronofogdemyndigheten. Det är enligt statsrådets mening en

förutsättning för att denna skall kunna agera på ett effektivt

sätt i alla indrivningssituationer.

När det gäller kronofogdemyndighetens opartiskhet som exekutiv

myndighet framhåller föredragande statsrådet att det inte

förekommit någon allvarlig kritik som varit föranledd av att det

skulle ha uppstått konflikter mellan de roller som

kronofogdemyndigheten har vid indrivningen. Detta visar enligt

statsrådet att det inte vållat några större svårigheter att i

den praktiska tillämpningen hålla borgenärsrollen skild från

rollen som exekutiv myndighet.

Mot bakgrund av de allmänna övervägandena bör enligt

propositionen reglerna om indrivning samlas i en ny lag, lag om

indrivning av statliga fordringar m.m. Som skäl för den

författningstekniska lösningen anför föredragande statsrådet att

en av bristerna när det gäller frågor som rör indrivning är

avsaknaden av ett enhetligt regelverk. Den lösning som bäst

tillgodoser intresset av att skapa en klar och lättillgänglig

reglering är att samla de viktigaste bestämmelserna på

indrivningsområdet i en särskild lag.

I propositionen föreslås vidare att den nuvarande regeln att

utmätning skall ske så snart som möjligt efter det att ett

allmänt mål kommit in till kronofogdemyndigheten upphävs. I

stället får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer

förordna att indrivning i vissa fall skall ske med förtur.

När en borgenär har ansökt om verkställighet skall

kronofogdemyndigheten undersöka om gäldenären har utmätningsbar

egendom genom en s.k. tillgångsundersökning (4 kap. 9 § UB). En

sådan undersökning skall göras i både allmänna och enskilda mål.

I propositionen föreslås att kronofogdemyndigheten får en

lagfäst skyldighet att i allmänt mål, utöver

tillgångsundersökning, göra den utredning om gäldenärens

ekonomiska förhållanden som behövs för att bestämma lämplig

indrivningsåtgärd. Denna gäldenärsutredning skall enligt

förslaget grundas på uppgifter från den myndighet som begär

indrivning och från gäldenären samt på uppgifter som redan finns

hos kronofogdemyndigheten.

I allmänna mål anses kronofogdemyndigheten ha rätt att medge

gäldenären uppskov. Uppskov är vanligt förekommande. Det

kombineras ofta med ett åläggande för gäldenären att betala

enligt en avbetalningsplan. Uppskovsinstitutet är dock i det

närmaste oreglerat. Föredragande statsrådet anför i

propositionen att möjligheten att få uppskov med en skatte-

eller avgiftsbetalning i regel är av stor betydelse för den

enskilde. Mot bakgrund härav finner föredragande statsrådet att

det är angeläget att uppskovsinstitutet nu lagregleras.

Enligt förslaget får kronofogdemyndigheten medge uppskov om

det kan antas vara till fördel för det allmänna, om det är

påkallat med hänsyn till gäldenärens personliga förhållanden

eller i avvaktan på att fråga om anstånd med betalningen prövas.

Uppskov får förenas med villkor att gäldenären betalar enligt en

avbetalningsplan och får inte beviljas för längre tid än vad som

behövs för att gäldenären skall kunna betala sin skuld. Uppskov

som inte förenas med avbetalning får bara om synnerliga skäl

föreligger beviljas för längre tid än ett år.

På skatteområdet finns för närvarande bestämmelser om ackord

som nära ansluter till vad som i allmänhet gäller om ackord.

Enligt 62 § UBL får ett ackordsförslag som rör skatt antas om

det kan antas vara till fördel för det allmänna. Ackordsförslag

som inte framställs i konkurs eller enligt ackordslagen

(1970:847), s.k. underhandsackord, får dock antas endast på

villkor att även övriga borgenärer som ackordet angår godkänner

detta. I propositionen föreslås att ackordsfrågorna på skatte-

och avgiftsområdet bör regleras i en särskild lag om ackord

rörande statliga fordringar m.m. och att nuvarande bestämmelser

om ackord i bl.a. 62 § UBL upphävs. De materiella

förutsättningarna för att anta ackord på skatte- och

avgiftsområdet föreslås emellertid inte bli ändrade. Inte heller

föreslås någon ändring beträffande behörigheten att besluta i

fråga om ackordsförslag utan denna skall som hittills tillkomma

skattemyndigheten.

Enligt huvudbestämmelserna om användning av konkurs i

skatteindrivningen skall konkursansökan göras av

kronofogdemyndigheten efter bemyndigande från skattemyndigheten

(62 § UBL). Skattemyndigheten kan också uppdra åt

kronofogdemyndigheten att själv avgöra om konkursansökan skall

göras. Generella bemyndiganden av detta slag är regel. Enligt

propositionen är sambandet mellan konkursansökan och andra

åtgärder i syfte att förmå gäldenären att betala en viktig

förklaring till att det i praktiken är kronofogdemyndigheten som

beslutar om konkursansökan. Föredragande statsrådet anser att

det främjar en effektiv indrivning om kronofogdemyndigheten

självständigt får svara för så gott som samtliga statens

borgenärsfunktioner under en konkurs. I propositionen föreslås

därför genom bestämmelser i indrivningslagen att behörigheten

att besluta om konkursansökan för statens räkning flyttas från

skattemyndigheten till kronofogdemyndigheten.

Kronofogdemyndigheten får enligt förslaget även en utökad

behörighet att företräda staten i frågor som uppkommer under en

konkurs.

Utskottet är för sin del positivt till att regler om

indrivning i allmänna mål samlas i en särskild

indrivningslag. Förslaget främjar enligt utskottets mening en

överblick av regelsystemet på området och åstadkommer en klarare

gränsdragning mellan uppbörd och indrivning. Det är vidare

angeläget att vissa grundläggande bestämmelser om betydelsefulla

och vanliga men i dag oreglerade indrivningsåtgärder såsom

beslut om uppskov nu lagregleras.

I linje med önskemålet att helt utmönstra regler om indrivning

ur UBL tillstyrker utskottet också att bestämmelser om ackord i

fråga om skatter och avgifter tas in i en särskild lag om ackord

rörande statliga fordringar m.m. Som redovisats ovan föreslås

därvidlag i propositionen inte någon ändring beträffande vilken

myndighet som skall vara behörig att besluta i frågor om

ackordsförslag på skatte- och avgiftsområdet. Utskottet vill här

erinra om att Insolvensutredningen (Ju 1988:02) i sitt

slutbetänkande (SOU 1992:113) Lag om företagsrekonstruktion

förordat bl.a. att borgenärsfunktionen vid ackord beträffande

skatter och avgifter flyttas från skattemyndigheten till

kronofogdemyndigheten. Betänkandet remissbehandlas för

närvarande. Mot den bakgrunden anser utskottet i likhet med

föredragande statsrådet att någon ändring vad gäller

ackordsmyndighet i fråga om skattefordringar m.m. nu inte bör

ske. Utskottet vill dock understryka angelägenheten av en

skyndsam beredning av Insolvensutredningens förslag.

Utskottet kan vidare, som framgått, konstatera att regeringens

förslag åter aktualiserar den principiella frågan om

kronofogdemyndighetens dubbla roll i allmänna mål.

Spörsmålet var föremål för överväganden vid tillkomsten av UB

(prop. 1980/81:8 s. 1058 f. och 1189 f.). I sitt yttrande över

det remitterade förslaget till UB anförde Lagrådet att man inte

kunde bortse från att kronofogdemyndighetens dubbelställning i

allmänna mål utgör en i systemet inbyggd svaghet, som är ägnad

att väcka betänkligheter. Enligt Lagrådets mening var det av

största vikt att alla de åtgärder vidtogs som är möjliga för att

förhindra intressekonflikter. Den bedömningen delades av

föredragande statsrådet i slutprotokollet i ärendet. Statsrådet

pekade därvid bl.a. på vissa åtgärder som kunde övervägas vid

utarbetandet av verkställighetsföreskrifter till UB. Statsrådet

nämnde i sammanhanget också att kronofogdemyndighetens

befogenhet att under vissa förutsättningar själv pröva en tvist

om fördelningen av köpeskillingen vid exekutiv försäljning av

fast egendom inte gäller i allmänna mål, om statens eller

vederbörande kommuns fordran berörs av tvisten (se 13 kap. 7 §

tredje stycket och 21 § UB).

I det nu aktuella lagstiftningsärendet återkommer Lagrådet

till frågan om kronofogdemyndighetens dubbla funktion i de

allmänna målen. Lagrådet hänvisar därvid till sitt tidigare

uttalande vid beredningen av förslaget till UB, att denna

dubbelställning utgör en i systemet inbyggd svaghet som är ägnad

att väcka betänkligheter. Samtidigt, fortsätter Lagrådet, kan

man inte bortse från att själva det förhållandet att

kronofogdemyndigheten har dubbla uppgifter leder till att

indrivningen blir smidig, effektiv och mindre kostsam. Lagrådet

anför att det, som framgår av lagrådsremissen, inte under de

drygt tio år som förflutit sedan UB trädde i kraft framkommit

någon allvarligare kritik med utgångspunkt i de båda roller som

kronofogdemyndigheten har vid indrivningen. Någon anledning att

nu överväga organisatoriska förändringar finns enligt Lagrådet

därför inte.

Lagrådet anser emellertid, med hänvisning till vad som

framhållits i olika sammanhang, att det är angeläget att det

inom den aktuella organisatoriska ramen vidtas åtgärder för att

så långt möjligt undvika intressekonflikter. Enligt Lagrådet har

så också skett i lagstiftningsärendet. Lagrådet pekar här endast

på förslaget till ändringar i 2 kap. 30 § andra stycket UB, som

innebär att kronofogdemyndigheten i vissa situationer inte skall

företräda det allmännas borgenärsintresse. Mot bakgrund av det

anförda kan det nu föreliggande förslaget om ändrade

bestämmelser om indrivning enligt Lagrådets mening inte antas

medföra att kronofogdemyndighetens opartiskhet kommer att i ökad

utsträckning ifrågasättas.

Utskottet delar Lagrådets uppfattning att det kan resas

invändningar från principiella utgångspunkter mot

kronofogdemyndighetens dubbelställning i allmänna mål. Som

framgår av den lämnade redogörelsen har det emellertid inom den

befintliga organisatoriska ramen getts vissa garantier mot att

kronofogdemyndigheten skall hamna i intressekonflikter. Några

avgörande olägenheter av den rådande ordningen synes, i enlighet

med vad som påpekats i det aktuella ärendet, ej heller ha

uppstått i praktiken. I propositionen föreslås också, som

nämnts, ytterligare åtgärder som syftar till att förhindra att

intressekollisioner av här avsett slag skall uppstå. Utskottet

anser vidare att den gällande ordningen i allmänna mål innebär

stora effektivitetsvinster som kan förmodas ytterligare

förstärkas genom den utbyggnad av kronofogdemyndighetens

borgenärsfunktion, t.ex. när det gäller rätten för myndigheten

att företräda staten i konkurs, som regeringens förslag innebär.

I likhet med Lagrådet anser utskottet således att några

organisatoriska förändringar i de allmänna målen nu inte bör

övervägas. Regeringen bör dock vara uppmärksam på den

ifrågavarande rollkonflikten och vid behov ta initiativ till

sådana åtgärder som bedöms nödvändiga för att inte

kronofogdemyndighetens opartiskhet skall dras i tvivelsmål.

Utskottet vill avslutningsvis beröra den i propositionen

diskuterade frågan om en utvidgad möjlighet att efterge

skatte- och avgiftsfordringar vid sidan av

ackordsinstitutet. En sådan möjlighet hade föreslagits av

Skatteindrivningsutredningen, SIU, vars förslag innebar att

eftergift skall kunna medges, helt eller delvis, när det på

grund av gäldenärens sjukdom eller därmed jämförlig orsak eller

av annan anledning är uppenbart obilligt att kräva betalning.

Enligt föredragande statsrådet kan skäl anföras för ett

eftergiftsinstitut. Samtidigt får den allmänna betalningsmoralen

inte försvagas. Det är enligt statsrådet också angeläget att

prövningen av frågor som innebär att betalningsansvar upphör

sker under former som garanterar en rättvis och enhetlig

tillämpning, inte minst gäldenärer emellan. De behov av vidare

ramar för skuldsanering som SIU pekar på bör enligt föredragande

statsrådet kunna tillgodoses genom ackordsinstitutet. Den

fortsatta beredningen av Insolvensutredningens förslag om en

skuldsaneringslag bör enligt statsrådet avvaktas innan ställning

tas till införandet av ett eftergiftsinstitut. Föredragande

statsrådet är därför inte beredd att nu lägga fram förslag i

frågan.

Utskottet vill i denna fråga påpeka att utskottet inom kort

kommer att behandla spörsmålet om skuldsanering för fysiska

personer med anledning av ett antal motioner i ämnet som väckts

under den allmänna motionstiden i år. Utskottet är därför inte

nu berett att ta ställning till frågan om att införa ett

eftergiftsinstitut.

Med det anförda förordar lagutskottet att regeringens

proposition om indrivning av statliga fordringar m.m.

tillstyrks.

Stockholm den 13 maj 1993

På lagutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger

Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe

Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s),

Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Gunnar Thollander (s),

Hans Stenberg (s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s),

Lennart Fridén (m) och Lars Andersson (nyd).