Bet. 1992/93:SkU31

Skatteutskottets betänkande

1992/93:SKU31

Individuellt pensionssparande

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

1992/93

SkU31

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet förslagen i proposition

1992/93:187 om dels ett individuellt pensionssparande utan

försäkringsinslag, dels en schablonmässig metod för

beskattningen av avkastningen på kapitalet i det nya sparandet

och kapital i pensionsförsäkringar, kapitalförsäkringar och

andra personförsäkringar.

Vid betänkandet har fogats fyra reservationer och ett särskilt

yttrande samt en meningsyttring.

Propositionen

Regeringen (Finansdepartementet) hemställer i proposition

1992/93:187 att riksdagen antar de vid propositionen fogade

förslagen till

1. lag om individuellt pensionssparande,

2. lag om ändring i ärvdabalken,

3. lag om ändring i äktenskapsbalken,

4. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,

5. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,

6. lag om ändring i lagen (1989:1079) om livförsäkringar med

anknytning till värdepappersfonder,

7. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

8. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

9. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

10. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och

gåvoskatt,

11. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

12. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

13. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter,

14. lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk

skatt,

15. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),

16. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och

kontrolluppgifter,

17. lag om ändring i lagen (1990:654) om

skatteutjämningsreserv,

18. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på

pensionsmedel,

19. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt

för utomlands bosatta,

20. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på

pensionskostnader,

21. lag om ändring i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen

(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

Lagförslag 13 behandlas av samordningsskäl i annat sammanhang.

Lagförslagen har följande lydelse.

NY SIDA STÅENDE TEXT se prop. s. 4--56, 59--83, OBS! rättelse

s. 5 och s. 42 NY SIDA

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1992/93:Sk32 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att

riksdagen beslutar att en lag om individuellt pensionssparande

skall träda i kraft tidigast den 1 januari 1995.

1992/93:Sk33 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen avslår regeringens proposition 1992/93:187 om

individuellt pensionssparande i sin helhet.

1992/93:Sk34 av Christina Linderholm (c) vari yrkas att

riksdagen beslutar att lag om individuellt pensionssparande

skall träda i kraft tidigast den 1 januari 1995.

1992/93:Sk35 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om schablonbeskattning av P- och K-försäkring.

1992/93:Sk36 av Mikael Odenberg (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett bosparande kopplat till de nya reglerna för

pensionssparande.

1992/93:Sk37 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår den delen av proposition 1992/93:187

som handlar om ett individuellt pensionssparande utan

försäkringsinslag,

2. att riksdagen beslutar att avkastningsskatten på privata

pensionsförsäkringar (P-försäkringar) tas ut med 10% och att

skatten på kapitalförsäkringar även i fortsättningen skall

vara 25%.

1992/93:Sk38 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om sundhetsansvaret i individuellt

pensionssparande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående gemensamt utbildningskrav på

säljkåren,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om likvärdig konkurrens mellan olika bolag,

institut och bankrörelser.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993

1992/93:Sk338 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utreda förändringar rörande vissa kontobaserade

avsättningar m.m.

1992/93:Sk339 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rätten att insätta förmånstagare till

pensionsförsäkringar.

1992/93:Sk340 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rätten till avdrag för pensionsförsäkringar mellan

makar och i samboförhållanden.

1992/93:Sk341 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar ändra kommunalskattelagen i enlighet med vad i

motionen anförts.

1992/93:Sf216 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas, såvitt nu

är i fråga

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att makar skall ha rätt att teckna

privat pensionsförsäkring för varandra och kunna göra avdrag

för detta i deklarationen.

Yttranden från andra utskott

Lagutskottet och näringsutskottet har yttrat sig i ärendet.

Yttrandena (1992/93:LU4y och 1992/93:NU9y) fogas till detta

betänkande som bilaga 1 och bilaga 2.

Utskottet

Individuellt pensionssparande, m.m.

I propositionen lägger regeringen fram förslag om ett

individuellt pensionssparande utan försäkringsinslag.

Utgångspunkten för förslaget har varit att de förmånliga

skatteregler som gäller för pensionsförsäkringar skall omfatta

det nya sparandet. Sparandet skall således vara avdragsgillt.

Det nuvarande avdragsutrymmet föreslås inte ändrat utan

avsikten är att det skall gälla gemensamt för

pensionsförsäkringar och individuellt pensionssparande.

Reglerna för det individuella pensionssparandet har av bl.a.

konkurrensneutralitetsskäl utformats så att de nära ansluter

till de bestämmelser som gäller för pensionsförsäkringar. För

att delta i det individuella pensionssparandet ingår spararen

ett pensionssparavtal med ett pensionssparinstitut. Sparmedlen

placeras efter spararens önskemål i de sparformer som

institutet erbjuder. Sparande kan ske i andelar i

värdepappersfonder, enskilda värdepapper och inlåning på

konto. För varje avtal skall det finnas ett pensionssparkonto.

På detta antecknas fortlöpande in- och utbetalningar, köp- och

försäljning av fondandelar och andra fondpapper, räntor och

utdelningar samt skatter och avgifter. För att spararen skall

ha så stor valfrihet som möjligt och för att stärka

konkurrensen om sparandet har spararen rätt att flytta sitt

sparande från ett pensionssparinstitut till ett annat.

Belopp som utbetalas från det individuella pensionssparandet

beskattas som pension. Utbetalningar till spararen får ske i

form av ålderspension eller invalidpension. Ålderspension får

inte börja utbetalas vid lägre ålder än 55 år och skall utgå

under minst 5 år eller -- om avtalet skall upphöra vid 65 års

ålder -- under minst 3 år. Utbetalning i form av

invalidpension får ske om spararen har rätt till

förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

En sparare kan genom ett förmånstagarförordnande sätta in

efterlevande make, sambo eller barn i sin rätt enligt avtalet

och kan även förordna att belopp som utbetalas till den

efterlevande skall vara dennes enskilda egendom. Ett

förmånstagarförordnande kan göras oåterkalleligt och kan

jämkas om det är oskäligt mot efterlevande make eller

bröstarvinge. Om förmånstagarförordnande finns ingår de

berörda tillgångarna inte i spararens kvarlåtenskap. Sedan

spararen avlidit övergår rätten enligt avtalet till

förmånstagaren. Denne får inte göra inbetalningar, ändra

utbetalningarnas storlek eller förordna om förmånstagare.

Omplaceringar liksom byte av institut kan dock ske. Finns det

flera förmånstagare är det möjligt att dela pensionssparkontot

mellan dem. Efterlevandepension skall utgå under minst 5 år

eller den kortare tid som återstår till avtalets upphörande.

Rätten till pension tas inte med vid bodelning såvida makarna

inte överenskommit om annat eller det med hänsyn till

äktenskapets längd, makarnas ekonomiska förhållanden och

omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att undanta

pensionsrätten. Har rätten enligt ett pensionssparavtal delats

genom att en make tillagts rätt till pension vid bodelning

skall pensionssparkontot delas. Förfogandemöjligheterna är

inskränkta på samma sätt som gäller i fråga om förmånstagare.

Tillgångar på ett pensionssparkonto får utmätas bara om

spartiden enligt avtalet understiger 10 år eller om spararen

något år betalat in ett belopp som är dubbelt så stort som

genomsnittet. Om spararen försätts i konkurs inom 10 år från

avtalets ingång och under de tre senaste åren före

konkursansökan har inbetalat belopp som inte stod i skäligt

förhållande till hans villkor får konkursboet utkräva vad som

erlagts för mycket.

Pensionssparrörelse får bedrivas av företag som har tillstånd

att bedriva värdepappersrörelse dvs. banker, värdepappersbolag

och utländska värdepappersföretag med filial i Sverige.

I propositionen föreslås också en ny metod för beskattning

av avkastning på olika former av pensionskapital. Den

nuvarande beskattningen har enligt vad som anförs visat sig

vara behäftad med avsevärda brister. En ytterligare

komplikation är att det individuella pensionssparandet skiljer

sig från nuvarande sparformer genom att spararen själv äger

kapitalet. Mot denna bakgrund föreslås att en schablonmetod

för beskattningen skall användas och att denna skall tillämpas

på i princip allt pensionskapital. Med den nya metoden

beräknas avkastningen som kapitalets värde vid

beskattningsårets ingång multiplicerat med den genomsnittliga

statslåneräntan under året före beskattningsåret. Metoden

skall användas på kapital i individuellt pensionssparande och

kapital som livförsäkringsföretagen innehar för

försäkringstagarnas räkning (P- och K-försäkringar samt andra

personförsäkringar). Motsvarande skall gälla för

pensionsstiftelser, understödsföreningar och företag som gör

avsättning till pensionskonto.

När det gäller skattesatsen för pensionskapital bedöms ett

skatteuttag på 9% ge ett utfall som svarar mot vad som

skulle ha erhållits med dagens regler över en längre

tidsperiod. För övrigt kapital leder en motsvarande bedömning

till ett uttag på 20%.

Det är enligt vad som anförs i propositionen rimligt att anta

att en inte oväsentlig del av det individuella

pensionssparandet kommer att åstadkommas genom en växling från

annat sparande, antingen pensionsförsäkringar eller sparande

utan avdragsrätt. Internationella erfarenheter talar också för

att nysparande tillkommer. Härigenom ökar den andel av

arbetsinkomsterna som skall beskattas efter den yrkesaktiva

tiden, vilket på kort sikt leder till ett skattebortfall. Vid

en bedömning av detta bortfall bör hänsyn tas till att det är

högst angeläget med ett ökat hushållsparande också på längre

sikt och att ett sådant sparande i samhällsekonomiskt avseende

utgör en balanserande faktor. När det gäller växlingen från

sparande utan avdragsrätt bör beaktas att det finns starka

skäl för att i ett system med skatteförmåner för

pensionssparande ha regler som är utformade på ett sätt som

ger maximal konkurrens. Med detta synsätt får man enligt vad

som anförs acceptera det skattebortfall som uppkommer genom

växlingen från annat sparande. När det gäller övergången till

en schabloniserad avkastningsskatt har skattesatserna bestämts

så att omläggningen inte får några varaktiga budgetmässiga

effekter.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1994.

I motion Sk37 av Lars Hedfors m.fl. (s) anför motionärerna att

det är högst olämpligt att skattemässigt stimulera det privata

pensionssparandet i en situation där hushållssparandet är för

högt. Man pekar också på att det offentliga pensionssystemet

är föremål för utredning. Härvid aktualiseras enligt

motionärerna frågor som bör behandlas tillsammans med frågan

om ett individuellt pensionssparande, och de avstyrker därför

detta förslag (yrkande 1). De ändrade principerna för

beskattning av avkastningen på pensionskapital godtas av

motionärerna, men de anser att skattesatserna bör bestämmas

till 10% resp. 25%, i överensstämmelse med vad som gäller

för närvarande (yrkande 2).

I motion Sk33 av Johan Lönnroth m.fl. (v) ställer sig

motionärerna avvisande till förslaget i dess helhet. De

framhåller att en ökad stimulans för sparandet i nuvarande

konjunkturläge kan bli förödande för samhällsekonomin. Också

dessa motionärer erinrar om Pensionsarbetsgruppens arbete med

systemet för den allmänna pensioneringen, och de framhåller

att privata subventionerade pensioner innebär att personer med

goda ekonomiska resurser ställer sig utanför ett solidariskt

försäkringssystem, vilket är till nackdel vid utvecklandet av

en ny socialförsäkring. De yrkar att propositionen avslås.

I två motioner framställs yrkanden om en senareläggning av

ikraftträdandet till den 1 januari 1995. I motion Sk32 av

Bengt Harding Olson (fp) anförs att det är oklart vilka

effekter förslaget kommer att ha på kapitalmarknaden och att

bankpensionen innebär att det uppstår en

konkurrenssnedvridning med minskat sparande i

pensionsförsäkring. Pensionssparandet i bank kommer enligt

motionären att leda till ett skattebortfall om 2 miljarder

kronor per år, och möjligheten att spara i utländsk bank

riskerar att ge ett utflöde av kapital från Sverige. Förslaget

bör skjutas på framtiden och reglerna ses över så att reella

förutsättningar för konkurrens på lika villkor skapas. I

motion Sk34 av Christina Linderholm (c) anförs att förslaget

innebär att ytterligare en komplicerad sparform införs, vilket

gör det svårare för konsumenten och minskar konkurrensen. Den

statliga bankgarantin har också en konkurrenssnedvridande

effekt. Det är inte heller påkallat att införa en möjlighet

att spara i utländska pensionssparinstitut. Slutligen är det

också enligt denna motionär olämpligt att nu stimulera

sparandet.

I motion Sk35 av Margit Gennser (m) anför motionären att det i

och för sig är nödvändigt med en schabloniserad beskattning av

det individuella pensionssparandet men att detta förhållande

inte kan åberopas för att också ändra principerna för

beskattningen av nuvarande pensionsförsäkringar. Motionären

begär ett tillkännagivande härom.

Näringsutskottet har koncentrerat sitt yttrande till dels

verksamhetsreglerna för och tillsynen över

pensionssparinstituten, dels konkurrensförhållandena mellan

dessa institut och försäkringsbolagen. Enligt näringsutskottet

är det angeläget med en utvidgning av möjligheten till

pensionssparande bl.a. för att konkurrensen om

hushållssparandet skall ökas och för att mer likvärdiga

villkor för de berörda instituten på denna marknad skall

skapas. Förslaget kan enligt näringsutskottets bedömning

genomföras utan hinder av pågående överväganden rörande det

allmänna pensionssystemet. Beträffande farhågorna för negativa

effekter för försäkringsbolagen anför näringsutskottet att

förslaget endast innebär att banker och andra institut får

möjlighet att konkurrera om sparandet på i stort sett samma

villkor som gäller för försäkringsbolagen. Näringsutskottet

betonar att ökad konkurrens om det långsiktiga sparandet kan

bidra till en effektivare förvaltning av pensionsmedlen. När

det gäller farhågorna för att stora belopp skall undandras

kapitalmarknaden framhåller näringsutskottet att alla de

aktuella sparformerna ingår i kapitalmarknaden och att ett

ökat sparande alltså kommer denna marknad till del. När det

gäller invändningen mot sparande i utländska institut erinrar

näringsutskottet om den pågående europeiska integrationen som

bl.a. innebär att reglerna för kredit- och

värdepappersinstituten harmoniseras. Näringsutskottet delar

inte heller motionärernas oro för ett utflöde av kapital bl.a.

med hänsyn till att sparande i utländska pensionsförsäkringar

redan sker i växande omfattning. Sammanfattningsvis gör

näringsutskottet bedömningen att förslaget inte har de

negativa effekter som motionärerna befarar.

Lagutskottet har i sitt yttrande tagit upp de

civilrättsliga frågor som aktualiseras i förslaget. Det gäller

förutom själva pensionssparavtalet frågan om spararens

möjligheter att förfoga över sin rätt enligt avtalet genom

förmånstagarförordnande, bodelningreglerna, samt förhållandet

mellan spararen och dennes borgenärer. När det gäller den

kritik som Lagrådet riktat mot att civilrättsliga regler är

placerade i skattelag delar lagutskottet Lagrådets allmänna

uppfattning att detta är lagtekniskt otillfredsställande. Med

hänsyn till vad som anförs i propositionen om att det redan

föreligger en motsvarande uppdelning när det gäller

pensionsförsäkringar anser lagutskottet att det trots det

anförda får anses ligga ett visst värde i att de föreslagna

bestämmelserna lagtekniskt utformas på samma sätt. I övrigt

ser lagutskottet med tillfredsställelse på att de

civilrättsliga regler som föreslås gälla inom det individuella

pensionssparandet utformats i så nära anknytning till vad som

gäller i fråga om pensionsförsäkringar, och lagutskottet

lämnar i sitt yttrande en redovisning av de olika reglerna på

detta område. Lagutskottet anser att de civilrättsliga

lösningar som föreslagits är ändamålsenliga och finner inte

några hinder mot att förslaget genomförs.

Enligt skatteutskottets mening är det viktigt att värna om de

enskildas möjlighet att trygga sin ålderdom genom eget

sparande. Inom beskattningen är det en bärande princip att

medel som avsatts för pensionsändamål beskattas först när de

utbetalas. Sedan länge finns det därför särskilda skatteregler

för sparande som sker i form av pensionsförsäkring i

försäkringsbolag. Som anförs i propositionen finns det

emellertid inte några bärande skäl för att pensionssparandet

på detta sätt skall vara begränsat till försäkringsbolag.

Utskottet delar därför bedömningen att pensionssparandet bör

breddas så att fler sparformer och institut kan väljas av den

enskilde. Härigenom skapas förutsättningar för att fler skall

välja att spara för sin pension. Utskottet instämmer i

näringsutskottets bedömning att det pågående arbetet med

förändringar i systemet för den allmänna pensioneringen inte

utgör något hinder för en sådan breddning.

En breddning av pensionssparandet är välkommen också ur andra

synpunkter. En ökad konkurrens om sparandet leder till en mer

effektiv förvaltning och bidrar till att spararna får högsta

möjliga avkastning på sitt sparande. Detta är särskilt viktigt

då det rör sig om ett sparande med gynnsamma skatteregler.

Vidare kan breddningen av pensionssparandet väntas ge en

ökning av det långsiktiga sparandet, vilket är av stor

samhällsekonomisk betydelse. Den förhöjning av sparkvoten som

skett under senare år har bl.a. sin grund i den pågående

skuldsaneringsprocessen. En breddning av pensionssparandet kan

här bidra genom att skapa förutsättningar för att bibehålla

ett positivt hushållssparande också på längre sikt.

Enligt utskottets mening innebär också förslaget om en

schablonmässig beskattning av avkastningen på pensionskapital

en välkommen förenkling av reglerna. Spararna kommer att kunna

beräkna skattebelastningen redan vid årets ingång och behöver

inte ta hänsyn till olika skatteeffekter vid omplaceringar.

Försäkringsbolagens olika modeller för fördelning av skatten

på försäkringstagarna kan göras enklare. Det finns således

goda skäl för denna reformering av avkastningsbeskattningen.

Den schabloniserade avkastningsskatten bör inte bara omfatta

det individuella pensionssparandet utan också sparande i

pensionsförsäkring och kapitalförsäkring. Att undanta

försäkringssparande från den schabloniserade

avkastningsskatten skulle medföra en omotiverad

konkurrensolikhet.

Den schabloniserade avkastningsskatten är avsedd att tillämpas

på i princip allt kapital som ingår i livförsäkringsbolagen

och träffar således också rena riskförsäkringar som sjuk- och

olycksfallsförsäkringar. Utskottet har inte funnit någon

anledning till erinran häremot men konstaterar att frågan om

gränsdragningen mellan livförsäkringsbolag och

skadeförsäkringsbolag har aktualiserats i en lagrådsremiss om

ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet med anledning av

EES-avtalet. I remissen anförs att den nya gränsdragning

mellan liv- och skadeförsäkringsbolag som föreslås gör det

nödvändigt att ändra gränsdragningen också på skatteområdet.

Något förslag läggs emellertid inte fram eftersom det enligt

vad som anförs kan finnas anledning att överväga också andra

ändringar än rena följdändringar. Utskottet konstaterar att de

överväganden som pågår om en ändrad gränsdragning kan medföra

ändringar när det gäller vilka försäkringar som skall omfattas

av den schabloniserade avkastningsskatten och utgår ifrån att

ett förslag läggs fram i så god tid att det kan träda i kraft

före den 1 januari 1994.

Skattesatserna för avkastningsskatten har i promemorian

Individuellt pensionssparande (Ds 1992:45) angivits till 10%

resp. 25%. Anledningen till att skattesatserna justeras ner

något är de uppgifter som numera föreligger beträffande

utfallet av 1992 års taxering. Av dessa framgår att

avkastningsskatten givit 3,1 miljarder kronor, vilket kraftigt

understiger den beräkning som gjordes när skattesatsen hösten

1991 bestämdes till 10%. Även om hänsyn tas till de effekter

på avkastningen som lågkonjunkturen ger upphov till leder

uppgifterna till att de nuvarande reglerna i ett längre

perspektiv måste bedömas ge ett lägre utfall än vad som antogs

när skattesatserna för den schabloniserade avkastningsskatten

föreslogs till 10% resp. 25%. Som en följd härav har

skattesatserna därför bestämts till 9% resp. 20%.

Utskottet ser inte någon anledning att avvika från denna

bedömning.

När det gäller farhågorna för en dränering av kapitalmarknaden

och för ett valutautflöde liksom invändningarna mot sparande i

utländsk bank delar utskottet näringsutskottets bedömning.

Enligt utskottets mening finns det anledning att ta hänsyn

till det rådande konjunkturläget och de ansträngda

statsfinanserna när frågan om tidpunkten för ikraftträdandet

övervägs. Samtidigt måste beaktas att det är fråga om ett

förslag som på lång sikt kan väntas bidra till en större

långsiktig samhällsekonomisk stabilitet. Utskottet anser att

de nya reglerna bör träda i kraft den 1 januari 1994.

Med det anförda ställer sig utskottet bakom förslagen om ett

individuellt pensionssparande och förslaget om en

schablonmässig avkastningsskatt. I det följande behandlar

utskottet emellertid vissa ytterligare frågor som gäller

förslagens närmare utformning.

I motion Sk38 av Kenneth Lantz (kds) tar motionären upp kravet

på en sund pensionssparrörelse. Enligt motionären bör det

klart framgå att det är kundernas bästa som skall prioriteras

i verksamheten. Vidare bör Finansinspektionen få större insyn

än man haft i bankväsendet. Ett lagstadgat krav på viss

utbildningsnivå inom säljarkåren måste också införas med

hänsyn till att det rör sig om mycket långsiktiga avtal.

Motionären begär tillkännagivanden i dessa hänseenden och om

vikten av en likvärdig konkurrens mellan olika bolag,

institut och banker.

Pensionssparrörelse får enligt förslaget bedrivas endast efter

tillstånd av Finansinspektionen, och pensionssparinstituten

står under inspektionens fortlöpande tillsyn. Härvid skall

inspektionen tillse att en sund pensionssparrörelse bedrivs.

Det sundhetskrav som uppställs är utformat efter förebild av

motsvarande regler i bl.a. lagen om handel med finansiella

instrument och lagen om värdepappersrörelse. Sundhetskravet

skall ligga till grund för prövningen av verksamhetens

organisation och bedrivande. I detta innefattas bedömning av

t.ex. kontroll- och säkerhetsrutiner, utformningen av

avtalsvillkor, rutiner för hantering av byte av

pensionssparinstitut, information och rådgivning till spararna

och placeringsstrategier. Vid prövningen kommer särskild

hänsyn att tas till att det är fråga om ett långsiktigt, ur

spararens synvinkel bundet sparande. Sundhetskravet kommer att

tillämpas såväl vid den inledande tillståndsprövningen som vid

den löpande tillsynen.

Näringsutskottet har instämt i syftet med motionärens

förslag, nämligen att instituten skall uppfylla vissa krav för

att på bästa sätt kunna tillgodose spararnas intressen, och

utgår ifrån att det vid tillståndsgivning och tillsyn fästs

uppmärksamhet vid att ledningen har nödvändig kompetens för

att tillhandahålla individuellt pensionssparande.

Näringsutskottet anser emellertid inte att det finns anledning

till något särskilt uttalande med anledning av motionen och

har avstyrkt denna.

Skattetskottet delar näringsutskottets bedömning när det

gäller de krav som bör ställas på instituten men anser -- i

likhet med näringsutskottet -- inte att det finns något behov

av tillkännagivanden härom. Utskottet avstyrker därför

motionen i denna del.

Skatteutskottet instämmer i vad motionären anför om att det är

viktigt med konkurrensneutralitet mellan aktörerna på denna

marknad. Som framgått har behovet av konkurrensneutralitet

gentemot nuvarande sparformer utgjort en viktig faktor vid

utformningen av det individuella pensionssparandet. Det finns

således inte någon anledning till ett tillkännagivande om

behovet av konkurrensneutralitet, och utskottet avstyrker

därför motionen även i denna del.

I motion Sk36 av Mikael Odenberg (m) framhåller motionären att

det vore en fördel om pensionssparande kunde placeras

också i eget hem.

Enligt utskottets mening är det viktigt att det indiviuella

pensionssparandet medger spararen en stor handlingsfrihet.

Samtidigt måste emellertid vissa krav uppställas med hänsyn

till att det är fråga om ett socialt sparande för att trygga

ålderdomen. Det måste således kunna uppfylla krav på god

kontroll av att givna regler följs och vara förenligt med en

effektiv hantering av betalningsströmmarna. Det måste också

vara förenat med rimliga kostnader för den enskilde. Av dessa

skäl kan bl.a. sparande i eget hem inte medges. Utskottet

avstyrker motionsyrkandet.

Utskottet har uppmärksammat att 7§ lagen (1990:661) om

avkastningsskatt på pensionsmedel fått en utformning som inte

fullt ut svarar mot vad som avsetts. I paragrafens sista

stycke anges att aktier i dotterbolag som har till ändamål att

äga fastigheter skall värderas med ledning av fastigheterna.

Avsikten är att en sådan värdering skall kunna ske också i de

fall då dotterbolaget äger fastigheter via ett annat

dotterbolag. Lagtexten har ändrats i enlighet härmed.

Hänvisningen till innehav av tomträtter behövs inte och har

därför tagits bort.

Också i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på

pensionskostnader bör en justering göras. Som en följd av den

ändrade tekniken för beräkning av avkastningsskatt föreslås en

teknisk justering i 2§. Ändringen avser en avdragspost som

är knuten till den bokförda skulden på konto Avsatt till

pensioner. Såväl positiva som negativa poster i

avräkningsschemat för särskild löneskatt är fria från bindning

till avdragsrätten vid inkomsttaxeringen. I ändringsförslaget

har genom en ny hänvisningsteknik den aktuella avdragsposten

inskränkts till att gälla kontoavsättningar som är

avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. En sådan inskränkning

torde inte ha varit avsedd. Utskottet förordar därför en

justering på denna punkt i de föreslagna bestämmelserna.

Slutligen krävs en mindre justering i 8§ lagen (1990:654) om

skatteutjämningsreserv.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen med de

justeringar som redovisats ovan och avstyrker motionerna.

Avdrag för pensionsförsäkringar

I tre motioner från den allmänna motionstiden tas frågor med

anknytning till avdragsrätten för pensionsförsäkring upp. I

motion Sk339 av Margit Gennser (m) begärs ett tillkännagivande

om att det bör vara möjligt att sätta in andra förmånstagare

än make och barn i en pensionsförsäkring och i motion Sk340

begär samma motionär ett tillkännagivande om att det bör vara

möjligt att få avdrag för kostnad för makes och sambos

pensionsförsäkringspremie. Ett likande yrkande framställs av

Margareta Viklund (kds) i motion Sf216.

Av propositionen framgår att en översyn av skattereglerna för

försäkringssparande påbörjats inom regeringskansliet. Det

finns anledning att avvakta resultatet av detta arbete innan

ställning tas till dessa frågor. Utskottet avstyrker därför

motionerna.

I motion Sk341 av Margit Gennser (m) tar motionären upp en

lagteknisk fråga. Den pågående bolagiseringen av statliga verk

gör det enligt motionären nödvändigt att komplettera lagtexten

så att avsättningar till pensioner enligt statliga reglementen

m.m. förblir avdragsgilla även om de tryggas på annat sätt än

genom statlig borgen.

Enligt utskottets mening är detta en fråga som lämpligen bör

behandlas i anslutning till det arbete med pensionsfrågor som

pågår i anslutning till bolagiseringen av statliga verk.

Utskottet utgår ifrån att behovet av den justering som tas upp

i motionen och behovet av andra justeringar uppmärksammas utan

någon särskild åtgärd från riksdagens sida och avstyrker

därför motionen.

Den särskilda löneskatten på pensionskostnader

I motion Sk338 av Margit Gennser (m) begärs en utredning av

förutsättningarna för att helt eller delvis slopa löneskatten

på avsättning till pensionsstiftelse och kontobaserad

avsättning samt för att införa en statlig garanti till SPG,

som kreditförsäkrar de små och medelstora företagens

pensionsåtaganden. Avsikten är att på så sätt få till stånd en

stimulans för småföretagandet.

Utskottet erinrar om de olika beslut som riksdagen fattat i

syfte att få till stånd ett starkt och konkurrenskraftigt

näringsliv med en allsidig sammansättning och om det pågående

arbetet med nya regler för småföretagen som skall ge dessa en

mer rättvis beskattning. Utskottet har således förståelse för

syftet med det framlagda förslaget men anser att andra metoder

bör användas och avstyrker därför motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ett individuellt pensionssparande och en

schablonmässig avkastningsskatt

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Sk32,

1992/93:Sk33, 1992/93:Sk34, 1992/93:Sk35 och 1992/93:Sk37 och

med bifall till proposition 1992/93:187 beslutar om ett

individuellt pensionssparande och en schablonmässig

avkastningsskatt i enlighet med vad som anförs i

propositionen,

res. 1 (s) - delvis

2. beträffande sundhetskravet m.m.

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk38 yrkandena 1--2,

3. beträffande konkurrensneutralitet

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk38 yrkande 3,

res. 2 (nyd)

4. beträffande pensionssparande i eget hem

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk36,

5. beträffande andra förmånstagare än make och barn

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk339,

res. 3 (nyd)

6. beträffande avdrag för premie för makes

pensionsförsäkring

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk340 och

1992/93:Sf216 yrkande 2,

res. 4 (nyd)

7. beträffande tryggande av pension enligt statliga

reglementen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk341,

8. beträffande den särskilda löneskatten på

pensionskostnader

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk338,

9. beträffande lagförslagen

att riksdagen med anledning av vad utskottet anfört och

hemställt antar de vid propositionen fogade förslagen till

1. lag om individuellt pensionssparande,

2. lag om ändring i ärvdabalken,

3. lag om ändring i äktenskapsbalken,

4. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,

5. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,

6. lag om ändring i lagen (1989:1079) om livförsäkringar med

anknytning till värdepappersfonder,

7. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

8. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

9. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

10. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och

gåvoskatt,

11. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

12. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

14. lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk

skatt,

15. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),

16. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och

kontrolluppgifter

17. lag om ändring i lagen (1990:654) om

skatteutjämningsreserv med

dels den ändringen att 8§ erhåller följande som

utskottets förslag betecknade lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

8 § 1

Inkomstunderlaget är den Inkomstunderlaget är den

vid taxeringen till statlig vid taxeringen till statlig

inkomstskatt beräknade inkomstskatt beräknade

inkomsten av inkomsten av

förvärvskällan förvärvskällan

före avdrag för före avdrag för

underskott från underskott från

föregående år, avdrag föregående år, avdrag

för avgift för för avgift för

pensionsförsäkring pensionsförsäkring och

enligt punkt 21 av för inbetalningpå

anvisningarna till 23§ pensionssparkonto enligt punkt

kommunalskattelagen 21 av anvisningarna till

(1928:370), avdrag för 23§ kommunalskattelagen

särskild löneskatt (1928:370), avdrag för

enligt 3§ lagen (1991:687) särskild löneskatt

om särskild löneskatt enligt 3§ lagen (1991:687)

på pensionskostnader, om särskild löneskatt

avdrag för uppskov enligt på pensionskostnader,

lagen (1979:611) om avdrag för uppskov enligt

upphovsmannakonto, avdrag lagen (1979:611) om

för avsättning för upphovsmannakonto, avdrag

egenavgifter enligt lagen för avsättning för

(1981:691) om socialavgifter egenavgifter enligt lagen

och avdrag för årets (1981:691) om socialavgifter

avsättning till och avdrag för årets

skatteutjämningsreserv avsättning till

beräknad på skatteutjämningsreserv

inkomstunderlaget. Intäkt beräknad på

enligt punkt 16 av inkomstunderlaget. Intäkt

anvisningarna till 22§ enligt punkt 16 av

kommunalskattelagen ingår anvisningarna till 22§

inte i underlaget. kommunalskattelagen ingår

inte i underlaget.

1 Senaste lydelse 1991:1845

dels den ändring av ingressen som föranleds härav,

18. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på

pensionsmedel, med den ändringen att 7§ erhåller följande

som utskottets förslag betecknade lydelse.

7 §

Värdepapper, som är noterat vid en svensk eller utländsk börs

eller noterat vid en auktoriserad marknadsplats eller som

annars är föremål för regelbunden handel vid någon annan

reglerad marknad som är öppen för allmänheten, tas upp till

det noterade värdet.

Finns i ett bolag skilda aktieslag av vilka ett eller flera är

börsnoterade eller föremål för sådan notering som avses i

första stycket, skall de aktier i bolaget som inte är noterade

tas upp till samma värde som de noterade aktierna. Är flera

aktieslag noterade, skall de inte noterade aktierna tas upp

till samma värde som de noterade aktier som har den lägsta

kursen.

Om det vid värdering enligt de föregående styckena finns

synnerliga skäl anta att det noterade värdet inte motsvarar

vad som skulle kunna påräknas vid en försäljning under normala

förhållanden, får i stället det beräknade priset vid en sådan

försäljning läggas till grund för värderingen.

Regeringens förslag Utskottets förslag

Aktie eller andel i Aktie eller andel i

dotterbolag, som har till dotterbolag, som direkt eller

ändamål att äga indirekt har till

fastigheter eller tomrätter ändamål att äga

(fastighetsbolag) skall fastigheter (fastighetsbolag)

värderas med ledning av skall värderas med ledning

marknadsvärdena på av marknadsvärdena på

bolagets fastigheter. fastigheterna.

19. lag om ändring i lagen

(1991:586) om särskild

inkomstskatt för utomlands

bosatta, 20. lag om ändring

i lagen (1991:687) om

särskild löneskatt på

pensionskostnader, med den

ändringen att 2§

erhåller följande

ändrade lydelse.

Regeringens förslag Utskottets förslag

2 §

Beskattningsunderlaget skall Beskattningsunderlaget skall

beräknas som den under beräknas som den under

beskattningsåret uppkomna beskattningsåret uppkomna

skillnaden mellan skillnaden mellan

å ena sidan summan av å ena sidan summan av

följande poster: följande poster:

a) avgift för a) avgift för

tjänstepensionsförsäkring, tjänstepensionsförsäkring,

b) avsättning till b) avsättning till

pensionsstiftelse, pensionsstiftelse,

c) ökning av konto Avsatt c) ökning av konto Avsatt

till pensioner, till pensioner,

d) utbetalda pensioner som d) utbetalda pensioner som

inte utgår enligt lag eller inte utgår enligt lag eller

på grund av på grund av

tjänstepensionsförsäkring, tjänstepensionsförsäkring,

e) utgiven ersättning e) utgiven ersättning

för av annan övertagen för av annan övertagen

pensionsutfästelse, pensionsutfästelse,

å andra sidan summan av å andra sidan summan av

följande poster: följande poster:

f) gottgörelse från f) gottgörelse från

pensionsstiftelse, pensionsstiftelse,

g) minskning av konto Avsatt g) minskning av konto Avsatt

till pensioner, till pensioner,

h) 91 procent av h) 91 procent av bokförd

skatteunderlaget enligt 3§ skuld på konto Avsatt till

lagen (1990:661) om pensioner vid

avkastningsskatt på beskattningsårets ingång

pensionsmedel, multiplicerad med den

genomsnittliga

statslåneräntan under

kalenderåret närmast

före ingången av

beskattningsåret,

i) erhållen ersättning i) erhållen ersättning

för övertagen för övertagen

pensionsutfästelse, pensionsutfästelse,

j) negativt belopp som j) negativt belopp som

föregående föregående

beskattningsår uppkommit beskattningsår uppkommit

vid tillämpning av denna vid tillämpning av denna

paragraf. paragraf.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

I posten a i första stycket I posten a i första stycket

skall inte räknas med skall inte räknas med

avgift för sådan avgift för sådan

gruppsjukförsäkring som gruppsjukförsäkring som

omfattas av 1 § första omfattas av 1§ första

stycket 5 lagen (1990:659) om stycket 5 lagen (1990:659) om

särskild löneskatt på särskild löneskatt på

vissa förvärvsinkomster. vissa förvärvsinkomster.

I det fall beskattningsåret I det fall beskattningsåret

är längre eller kortare är längre eller kortare

än 12 månader skall än 12 månader skall

posten h i första stycket posten h i första stycket

jämkas i motsvarande jämkas i motsvarande

mån. Detsamma skall mån. Detsamma skall

gälla om pensionsskuld som gälla om pensionsskuld som

avses i 3 § femte stycket avses i posten h helt

lagen om avkastningsskatt upplöses under

på pensionsmedel helt beskattningsåret.

upplöses under

beskattningsåret.

Om den som övertar en Om den som övertar en

pensionsutfästelse inte pensionsutfästelse inte

är skattskyldig enligt är skattskyldig enligt

denna lag skall den som denna lag skall den som

tidigare utfäst pensionen tidigare utfäst pensionen

under posten e i första under posten e i första

stycket ta upp det verkliga stycket ta upp det verkliga

värdet av den övertagna värdet av den övertagna

utfästelsen om detta är utfästelsen om detta är

högre än den utgivna högre än den utgivna

ersättningen. Om den som ersättningen. Om den som

befrias från en befrias från en

utfästelse inte är utfästelse inte är

skattskyldig enligt denna lag skattskyldig enligt denna lag

skall den som övertar skall den som övertar

utfästelsen under posten i utfästelsen under posten i

i första stycket ta upp det i första stycket ta upp det

verkliga värdet av den verkliga värdet av den

övertagna utfästelsen om övertagna utfästelsen om

detta är lägre än den detta är lägre än den

erhållna ersättningen. erhållna ersättningen.

Vid beräkning av Vid beräkning av

beskattningsunderlaget skall beskattningsunderlaget skall

bokföringsmässiga bokföringsmässiga

grunder tillämpas. grunder tillämpas.

21. lag om ändring i lagen

(1991:1850) om upphävande

av lagen (1947:577) om statlig

förmögenhetsskatt.

res. 1 (s) - delvis

Stockholm den 12 maj 1993

På skatteutskottets vägnar

Knut Wachtmeister

I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars

Hedfors (s), Filip Fridolfsson (m), Bo Forslund (s), Kjell

Johansson (fp), Anita Johansson (s), Bruno Poromaa (s),

Karl-Gösta Svenson (m), Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd),

Gunnar Nilsson (s), Carl Fredrik Graf (m), Sverre Palm (s),

Tage Påhlsson (c) och Martin Nilsson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Individuellt pensionssparande och schablonmässig

avkastningsskatt (mom.1)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,

Gunnar Nilsson, Sverre Palm och Martin Nilsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 88

börjar med "Enligt skatteutskottets" och på s. 91 slutar med

"avstyrker motionerna" bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag innebär bl.a. att det skattegynnade

pensionssparandet utvidgas till nya former och att

avkastningsskatten på pensionskapital sänks. Förslaget kommer

otvivelaktigt att leda till att de grupper som har möjlighet

att spara flyttar sitt sparande till den nya avdragsgilla

sparformen, vilket leder till ett kraftigt skattebortfall.

Regeringen har inte redovisat hur detta skattebortfall skall

finansieras. Effekten blir således ett ännu större

budgetunderskott och ett ännu större upplåningsbehov.

I dag befinner sig den svenska ekonomin under hård press och

många människor går arbetslösa. Situationen är en följd av den

djupa lågkonjunkturen och regeringens oförmåga att hantera

situationen. Ökade statsfinansiella resurser måste sättas in

mot arbetslösheten. Starka statsfinansiella skäl talar således

mot att nu genomföra ofinansierade skattesänkningar.

Ett uttalat syfte med förslaget är att stödja

hushållssparandet. Hushållssparandet ligger i dag på en mycket

hög nivå och detta bidrar till att fördjupa lågkonjunkturen

och förvärra arbetslösheten. Även konjunkturpolitiska hänsyn

talar således starkt mot att nu införa stimulanser för

hushållssparandet.

De skatteregler som i dag gäller för sparande i

pensionsförsäkring måste betecknas som utomordentligt

gynnsamma. En förklaring till att sparandet kommit att få en

så pass stark skattesubvention är att reglerna tillkommit

under en period med ett större behov av privat

pensionssparande. I dag har stora grupper löntagare både ATP

och tjänstepensioner och motiven för att skattevägen ge en

kraftig fördel för det privata pensionssparandet är därför

svagare. Det är också ett faktum att det främst är grupper med

höga inkomster som använder sig av denna sparform. En

bidragande orsak är att dagens regler ger höginkomsttagarna en

större skattefördel än andra grupper. Fördelningspolitiska

skäl talar därför mot ett så kraftigt gynnande av detta

sparande. På lång sikt finns det anledning att överväga en

minskning av dessa skattefördelar.

De nuvarande skattereglerna ger en stimulans till indirekt

ägande av förmögenheter som kan verka snedvridande på

kapitalmarknaden. Genom en otillräcklig konkurrens har en del

av de alltför stora skatteförmånerna också tillfallit

förvaltarna av pensionssparandet, vilket i sin tur kan ha

minskat intresset att pressa kostnaderna. Det finns därför

anledning att se positivt på en ökad konkurrens inom denna

sektor och på förslaget att utvidga det privata

pensionssparandet till andra former och institutioner än

traditionella försäkringsbolag. Härigenom kan en ökad

effektivitet i förvaltningen av pensionskapitalet uppnås.

Det är möjligt att samma skatteregler i framtiden skall gälla

för nuvarande sparande i pensionsförsäkringar och för ett

individuellt pensionssparande av den typ som föreslås i

propositionen. Men av tidigare anförda skäl bör en sådan

likformighet i beskattningen ske till lägre skatteförmåner för

pensionssparandet i sin helhet.

Det offentliga pensionssystemet är i dag föremål för

utredning. Som framgått finns det enligt utskottets mening

anledning att ompröva också de regler som gäller för det

privata pensionssparandet, och dessa frågor har ett sådant

samband att de bör behandlas i ett sammanhang. Det finns

således även av denna anledning skäl att inte nu genomföra

stora förändringar inom det privata pensionssparandet.

Som framgått talar starka skäl mot att genomföra det förslag

som regeringen lagt fram och utskottet avstyrker därför

förslaget. När det gäller avkastningsskatten ser utskottet

inte någon anledning till erinran mot en övergång till en

schablonmässig beskattning men kan inte tillstyrka den

sänkning av skattesatserna som föreslagits.

Med hänsyn till att utskottet avstyrkt förslaget om

individuellt pensionssparande bör de föreslagna lagreglerna

beträffande avkastningsskatten omarbetas av regeringen.

Med det anförda ansluter sig utskottet till yrkandena i motion

Sk37.

dels att momenten 1 och 9 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

1. beträffande ett individuellt pensionssparande och en

schablonmässig avkastningsskatt

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sk37, med

anledning av motionerna 1992/93:Sk32, 1992/93:Sk33 och

1992/93:Sk34 och proposition 1992/93:187 och med avslag på

motion 1992/93:Sk35

dels avslår förslaget om ett individuellt pensionssparande,

dels hos regeringen begär ett skyndsamt förslag om en

schablonmässig avkastningsskatt med skattesatserna 10 resp.

25%,

9. beträffande lagförslagen

att riksdagen med anledning av vad utskottet anfört och

hemställt avslår de vid propositionen fogade lagförslagen.

2. Konkurrensneutralitet (mom. 3)

Peter Kling (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 90

börjar med "Skatteutskottet instämmer" och slutar med

"avstyrker motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Det framgår av propositionen att det individuella

pensionssparandet inte fullt ut kunnat ges en utformning som

svarar mot vad som i dag gäller för sparande i

pensionsförsäkringar och att det finns skillnader som

missgynnar sparandet i pensionsförsäkringar. Dessa frågor

kommer att behandlas under ett fortsatt utredningsarbete som

bl.a. gäller reglerna för de olika försäkringsprodukterna.

Utskottet konstaterar att propositionens förslag inte

uppfyller kravet på en fullständig konkurrensneutralitet

mellan de nu aktuella sparformerna. De nya reglerna skall

träda i kraft den 1 januari 1994. Det finns således möjlighet

att inom ramen för det i propositionen aviserade

utredningsarbetet rätta till dessa förhållanden redan innan

reglerna träder i kraft. Utskottet utgår ifrån att så kommer

att ske men anser att behovet av en sådan åtgärd bör

understrykas ytterligare genom ett uttalande till regeringen

om vikten av konkurrenslikhet mellan de olika aktörerna på

denna marknad.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

3. beträffande konkurrensneutralitet

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Sk38 yrkande

3 som sin mening ger regeringen till känna att det är viktigt

med konkurrensneutralitet mellan aktörerna på

pensionssparmarknaden.

3. Andra förmånstagare än make och barn (mom.5)

Peter Kling (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 91

börjar med "Av propositionen" och slutar med "därför

motionerna", såvitt avser andra förmånstagare än make och

barn, bort ha följande lydelse:

I motion Sk339 framhåller motionären att begränsningarna i

möjligheterna att sätta in förmånstagare i

pensionsförsäkringar gör att de rättigheter som är förknippade

med försäkringen övergår till försäkringskollektivet om

försäkringstagaren inte har efterlevande minderåriga barn

eller make och att detta utgör en betydande inskränkning i

försäkringstagarens äganderätt. Motionären föreslår att denna

begränsning tas bort.

I likhet med motionären anser utskottet att lagstiftningen bör

ändras så att även andra än efterlevande make och barn kan

sättas in som förmånstagare.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

5. beträffande andra förmånstagare än make och barn

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sk339 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Avdrag för premie för makes pensionsförsäkring (mom.6)

Peter Kling (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 91

börjar med "Av propositionen" och slutar med "därför

motionen", såvitt avser avdrag för premie för makes

pensionsförsäkring, bort ha följande lydelse:

I motionerna Sk340 och Sf216 framhålls att dagens skatteregler

gör det svårt att säkra bägge makarnas pensionering vid en

ojämn fördelning av makarnas inkomster. Tidigare fick en make

avdrag också för den andre makens premier och detta gjorde att

båda makarna kunde ha en pensionsförsäkring. Makarna var

likställda vid skilsmässa, pensionering och arvsfall. Dagens

regler innebär att kvinnan i många fall nöjer sig med att vara

förmånstagare till mannens försäkring, vilket ger sämre

trygghet eftersom förmånstagarförordnanden vanligen kan

återkallas av försäkringstagaren.

Enligt utskottets mening måste det ses som en betydande vinst

om skattereglerna åter kan ges en utformning som gör det

praktiskt möjligt och naturligt också för den svagare parten i

ett förhållande att skaffa sig en pensionsförsäkring och på

det sättet större trygghet. Det är oftast kvinnor som befinner

sig i denna situation. En förändring av reglerna kan därför

också ses som en åtgärd för att stärka kvinnans ställning.

Utskottet anser att möjligheten att göra avdrag också för

makes pensionsförsäkring bör återinföras. Också sambor i

registrerade samboförhållanden bör ha denna möjlighet.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

6. beträffande avdrag för premie för makes

pensionsförsäkring

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sk340 och

1992/93:Sf216 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Den särskilda löneskatten på pensionskostnader (mom.8)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,

Gunnar Nilsson, Sverre Palm och Martin Nilsson (alla s) anför:

I likhet med utskottet anser vi att det är viktigt med en

rättvis företagsbeskattning och vi utgår ifrån att det

pågående arbetet på detta område resulterar i ett förslag som

varken gynnar eller missgynnar företagen jämfört med

löntagarna. Det finns enligt vår mening inte någon anledning

att se positivt på förslag som har till syfte att särskilt

gynna en viss grupp av företagare.

Med denna motivering instämmer vi i utskottets avstyrkan av

motionsyrkandet om särskilda stimulanser för småföretagarna.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Lars Bäckström (v) anför:

Individuellt pensionssparande och schablonmässig

avkastningsskatt (mom.1)

Jag anser att regeringens förslag otillbörligt gynnar grupper

med högre inkomster. De som har goda möjligheter att spara

kommer att få skattelättnader både i form av minskad skatt på

inkomster och i form av sänkt skatt på avkastningen av sparat

kapital.

I dagsläget behövs inte ytterligare stimulanser för att öka

hushållssparandet. För att få fart på Sveriges ekonomi krävs

åtgärder i syfte att stärka efterfrågan. Därför bör

fördelningspolitiska åtgärder sättas in som kan bidra till att

dämpa det just nu alltför höga hushållssparandet. Ur

konjunktur- och stabiliseringspolitiska utgångspunkter måste

regeringsförslagen om ytterligare skattestimulanser för att

öka hushållssparandet bedömas som illa avvägda.

De vägar som regeringen öppnar för privata lösningar kommer

också att försvåra en fördelningsmässig inriktning av en ny

socialförsäkring genom att personer med goda ekonomiska

resurser kan ställa sig utanför ett solidariskt

försäkringssystem.

Regeringens förslag om ett individuellt pensionssparande och

om sänkt skatt för avkastningsskatten bör således avslås.

Vänsterpartiet stödjer därmed yrkandena i reservation 1.

Den särskilda löneskatten på pensionskostnader (mom.8)

I likhet med utskottet anser jag att det är viktigt med en

rättvis företagsbeskattning och utgår ifrån att det pågående

arbetet på detta område resulterar i ett förslag som varken

gynnar eller missgynnar företagen jämfört med löntagarna.

Någon anledning att se positivt på förslag som har till syfte

att särskilt gynna en viss grupp av företagare anser jag inte

att det finns.

Med denna motivering instämmer jag i utskottets avstyrkan av

motionsyrkandet om särskilda stimulanser för småföretagarna.

Lagutskottets yttrande

1992/93:LU4y

Bilaga 1

Individuellt pensionssparande

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 20 april 1993 beslutat att bereda

lagutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition

1992/93:187 om individuellt pensionssparande och de motioner

som väckts med anledning av denna.

I propositionen lägger regeringen fram förslag dels om ett

individuellt pensionssparande, dels om en enhetlig

schablonmässig metod för beskattningen av avkastningen på

kapitalet i det nya sparandet och för pensionsförsäkringar,

kapitalförsäkringar och annat pensionskapital. Propositionen

innehåller också förslag om civilrättslig reglering av det

individuella pensionssparandet. Såväl förslaget om

individuellt pensionssparande som förslaget om schablonmässigt

beräknad avkastningsskatt föreslås träda i kraft den 1 januari

1994.

I ärendet har väckts sju motioner. I motion Sk33 yrkar Johan

Lönnroth m.fl. (v) att propositionen skall avslås i sin

helhet, och i motion Sk37 av Lars Hedfors m.fl. (s) yrkas att

förslaget om ett individuellt pensionssparande skall avslås

(yrkande 1). I sistnämnda motion framställs också ett yrkande

som gäller avkastningsskatten (yrkande 2). Mikael Odenberg (m)

yrkar i motion Sk36 tillkännagivande om att ett bosparande bör

kopplas till de föreslagna reglerna för pensionssparandet.

Yrkanden om att lagen om individuellt pensionssparande skall

träda i kraft tidigast den 1 januari 1995 framställs i motion

Sk32 av Bengt Harding Olson (fp) och i motion Sk34 av

Christina Linderholm (c). Margit Gennser begär i motion Sk35

vissa tillkännagivanden som gäller schablonbeskattningen, och

i motion Sk38 begär Kenneth Lantz (kds) tillkännagivanden som

gäller sundhetsansvaret i individuellt pensionssparande

(yrkande 1), utbildningskrav för dem som skall sälja

pensionssparande (yrkande 2) och konkurrensen mellan olika

pensionssparinstitut (yrkande 3).

Lagutskottet, som har beslutat avge yttrande över

propositionens avsnitt Civilrättsliga frågor (s. 117--126),

får anföra följande.

I propositionen konstateras att det långsiktigt bundna

sparande som får ske enligt särskilda, gynnsamma skatteregler

hittills varit förbehållet sparande genom pensionsförsäkring.

Sådana försäkringar innehåller normalt såväl ett sparmoment

som ett försäkringsmoment. I propositionen föreslås att

sparande enligt motsvarande skatteregler skall kunna ske även

helt utan försäkringsinslag inom ramen för ett individuellt

pensionssparande. Ett syfte med förslaget är att möjliggöra

ett renodlat sparande för pensionen som bidrar till att bredda

marknaden för sådant sparande och därmed skapa förutsättningar

för att fler väljer att spara för sin pension. Ett annat syfte

är att öka konkurrensen om sparandet för pensionen och därmed

skapa förutsättningar för en mer kostnadseffektiv förvaltning

av allmänhetens pensionssparande. Förslaget har som

utgångspunkt att de skatteregler som i dag gäller för sparande

i pensionsförsäkring också skall omfatta det nya individuella

pensionssparandet. Skattereglerna innebär bl.a. att avdrag för

sparandet ges det år då sparandet sker med högst ett

basbelopp. Nuvarande avdragsutrymme föreslås gälla gemensamt

för pensionsförsäkring och det individuella pensionssparandet.

Inkomstbeskattning sker först när pensionsbeloppet betalas ut.

Vidare beskattas avkastningen på pensionsförsäkringskapital

till en lägre skattesats, 9 %, än den som gäller för

kapitalinkomster. Utbetalningar av pension får, liksom när det

gäller pensionsförsäkringar, ske tidigast då spararen uppnått

en ålder av 55 år och utbetalningarna skall normalt ske under

minst 5 år. Individuellt pensionssparande föreslås kunna ske i

tre olika sparformer, nämligen andelar i värdepappersfonder,

enskilda värdepapper och inlåning på konto. För att delta i

det individuella pensionssparandet ingår spararen ett

pensionssparavtal med ett pensionssparinstitut som har

Finansinspektionens tillstånd att driva pensionssparrörelse.

Sparmedelen placeras efter spararens önskemål i de sparformer

som institutet, en bank eller ett värdepappersbolag, erbjuder.

Spararen får rätt att flytta sitt pensionssparavtal från ett

institut till ett annat.

Förslaget om ett individuellt pensionssparande aktualiserar,

som ovan anförts, en del civilrättsliga frågor. Det gäller,

förutom själva pensionssparavtalet, frågan om spararens

möjligheter att förfoga över sin rätt enligt

pensionssparavtalet genom förmånstagarförordnande,

bodelningsregler samt förhållandet mellan spararen och dennes

borgenärer. Författningsförslagen i dessa delar återfinns i 3,

4 och 5 kap. förslaget till lag om individuellt

pensionssparande samt i förslagen till ändringar i

ärvdabalken, äktenskapsbalken och lagen (1987:813) om

homosexuella sambor. I 3 kap. 2§ förslaget till lag om

individuellt pensionssparande finns en föreskrift som anger

att ytterligare bestämmelser om villkor som skall tas in i

pensionsavtal finns i kommunalskattelagen (1928:370), och

enligt 4 kap. 1§ lagförslaget får överlåtelse eller annat

förfogande över tillgångar på ett pensionssparkonto eller

rätten till ett pensionssparavtal inte ske mot villkor som

enligt kommunalskattelagen skall tas in i avtalet. Härigenom

kommer, såsom också Lagrådet påpekat, civilrättsliga

bestämmelser att vara placerade i en skatteförfattning.

Utskottet delar Lagrådets allmänna uppfattning att detta är

lagtekniskt otillfredsställande. Som föredragande statsrådet

anfört föreligger emellertid redan nu en motsvarande

uppdelning av bestämmelserna när det gäller

pensionsförsäkringar (se anvisningarna till 31§

kommunalskattelagen), varför det enligt utskottets mening,

trots det ovan anförda, får anses ligga ett visst värde i att

de nu föreslagna bestämmelserna lagtekniskt utformas på samma

sätt.

Utskottet ser i övrigt med tillfredsställelse på att de

civilrättsliga reglerna som föreslås gälla inom det

individuella pensionssparandet utformats med en så nära

anknytning till vad som i dessa avseenden gäller i fråga om

pensionsförsäkringar. Sålunda innebär förslaget att det i 4

kap. lagen om individuellt pensionssparande tas in

bestämmelser om spararens förfoganden över tillgångar på

ett pensionssparkonto eller över rätten enligt ett

pensionssparavtal som i relevanta avseenden svarar mot vad som

gäller för försäkringar enligt lagen (1927:77) om

försäkringsavtal. I 1§ föreslås en regel som, liksom när det

gäller pensionsförsäkringar, i princip förbjuder överlåtelser,

belåning och pantsättning. Förfoganden som skett i strid mot

lagens bestämmelser eller mot villkor som enligt

kommunalskattelagen skall tas in i pensionssparavtalet är

ogiltiga. På detta sätt blir regleringen kongruent med den som

gäller för försäkringssparande. Också de i 4 kap. föreslagna

reglerna om förmånstagarförordnande svarar i relevanta delar

mot vad som gäller för pensionsförsäkringar. Detta innebär

bl.a. att sparbeloppet inte kommer att ingå i spararens

kvarlåtenskap, om förmånstagare har förordnats (6§).

Motsvarande jämkningsmöjligheter till förmån för efterlevande

make eller bröstarvinge som gäller enligt 104§ andra stycket

försäkringsavtalslagen skall dock gälla om en tillämpning av

förmånstagarförordnandet skulle leda till oskäligt resultat

(7§). Vidare föreslås en motsvarighet till den nyligen i

försäkringsavtalslagen införda bestämmelsen om förlust av

rätt till ersättning från livförsäkring om någon genom brott

uppsåtligen dödat försäkringstagaren, den försäkrade eller en

förmånstagare (15§). Det skall också i enlighet med vad som

numera gäller i fråga om försäkringar vara möjligt att förena

ett förmånstagarförordnande med föreskrift om att utfallande

belopp skall vara mottagarens enskilda egendom (5§). I fråga

om en förmånstagares rätt att efter spararens eller en

tidigare förmånstagares död förfoga över pensionssparkontot

föreslås att förmånstagaren skall kunna göra omplaceringar och

även flytta kontot till ett annat institut. På grund av

förordnandets testamentariska karaktär skall förmånstagaren

däremot inte kunna ändra avtalet i fråga om utbetalningarnas

storlek eller utbetalningstiden eller själv sätta in

förmånstagare (15§).

Den strävan att utforma bestämmelserna för det individuella

pensionssparandet så nära som möjligt till vad som gäller för

försäkringssparandet utmärker förslaget också när det gäller

frågor om bodelning och angränsande frågor. Således

föreslås i propositionen att rätt till pension som tillkommer

en make på grund av pensionssparavtal skall undantas från

bodelning (10 kap. 3§ äktenskapsbalken). Detta skall enligt

förslaget gälla oavsett om förmånstagare förordnats eller

inte. För att rätt till pension enligt pensionssparandet inte

skall undantas från bodelning i större utsträckning än vid

försäkring föreslås dock att den nuvarande jämkningsregeln i

10 kap. 3§ tredje stycket äktenskapsbalken också skall gälla

för det individuella pensionssparandet. Rätt till pension

skall därför helt eller delvis ingå i bodelning om det med

hänsyn till äktenskapets längd, makarnas ekonomiska

förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara

oskäligt att undanta pensionsrätten från bodelning. Resultatet

av detta blir att vid bodelning på grund av äktenskapsskillnad

hela pensionsrätten blir att behandla som en på försäkring

grundad rätt till ålders- eller invaliditetspension enligt

försäkring. På samma sätt som gäller för enskild egendom och

pensionsförsäkring får makarna möjlighet att avtala att en

pensionsrätt enligt pensionssparandet, som annars skulle ha

varit undantagen, skall ingå i bodelning (10 kap. 4§

äktenskapsbalken). Enligt 11 kap. 4§ äktenskapsbalken skall,

om en make har använt sitt giftorättsgods bl.a. för ökning av

värdet av en egen pensionsförsäkring, beräkningen av makarnas

andel i boet i vissa fall ske som om åtgärden inte vidtagits.

Motsvarande regler föreslås gälla även om en make använt sitt

giftorättsgods för inbetalning enligt ett pensionssparavtal.

När det gäller de föreslagna bestämmelserna om förhållandet

till spararens borgenärer (5 kap. förslaget till lag om

individuellt pensionssparande) ger också dessa i huvudsak

jämförbara konsekvenser med vad som gäller på motsvarande

områden för pensionsförsäkringar. Vad först gäller möjligheten

att under spararens livstid utmäta rätten till pension bygger

regleringen på försäkringssidan på att utmätningsskydd skall

föreligga om sparandet är långsiktigt och sker med en viss

regelbundenhet (116§ försäkringsavtalslagen). Som påpekats

av några av remissinstanserna kan ett utmätningsskydd för det

individuella pensionssparandet av olika skäl inte utformas med

försäkringsavtalslagen som direkt förebild. I stället föreslås

att tillgångar på ett pensionssparkonto får utmätas om

spartiden enligt avtalet understiger tio år eller om något år

inbetalats ett belopp som är mer än dubbelt så stort som

genomsnittet av inbetalningarna under spartiden (1§). I

materiellt hänseende torde det inte bli någon skillnad från

vad som gäller om utmätning av pensionsförsäkringar. I

enlighet med vad som gäller i fråga om pensionsförsäkringar

föreslås också en bestämmelse som innebär att det öppnas en

möjlighet för den avlidne pensionsspararens borgenärer att ta

i anspråk tillgångar på ett pensionssparkonto, om det är fråga

om ett icke utmätningsfritt sparande med ett återkalleligt

förmånstagarförordnande (2§). När det gäller

återvinningsmöjligheterna i konkurs föreslås en reglering i

3§ som också svarar mot vad som gäller på försäkringsområdet

(117§ försäkringsavtalslagen).

Mot bakgrund av det ovan redovisade anser lagutskottet att de

civilrättsliga lösningar som föreslagits är ändamålsenliga.

Från lagutskottets utgångspunkter finns således inte några

hinder mot att förslaget till individuellt pensionssparande

genomförs i enlighet med vad som föreslås i proposition

1992/93:187.

Stockholm den 27 april 1993

På lagutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger

Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Owe Andréasson (s), Bengt

Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c),

Bengt Kronblad (s), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s),

Richard Ulfvengren (nyd), Hans Stenberg (s), Lennart Fridén

(m), Per Erik Granström (s) och Maud Ekendahl (m).

Särskilt yttrande

Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Inger Hestvik, Bengt Kronblad,

Gunnar Thollander, Hans Stenberg och Per Erik Granström (alla

s) anför:

I motion Sk37 av Lars Hedfors m.fl. (s) yrkas att förslaget om

individuellt pensionssparande skall avslås (yrkande 1). Vi

delar denna uppfattning. I den mån förslaget ändå kommer att

genomföras har vi inga erinringar mot de civilrättsliga

lösningarna.

Näringsutskottets yttrande

1992/93:NU9y

Bilaga 2

Individuellt pensionssparande

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att avge

yttrande över proposition 1992/93:187 om individuellt

pensionssparande jämte motioner. Näringsutskottet kommenterar

propositionen och motionerna såvitt de avser näringsutskottets

beredningsområde.

Näringsutskottet

Propositionen

I propositionen lämnas förslag dels om ett individuellt

pensionssparande utan försäkringsinslag, dels om en enhetlig

schablonmässig metod för beskattningen av avkastningen på

kapitalet i det nya sparandet och på pensionsförsäkringar,

kapitalförsäkringar och annat pensionskapital. Lagförslagen

avses träda i kraft den 1 januari 1994.

Särskilt gynnsamma skatteregler har hittills endast gällt för

sparande genom pensionsförsäkring. Förslaget i propositionen

innebär att i stort sett motsvarande regler skall införas

också för individuellt pensionssparande utan

försäkringsmoment. Detta sparande skall kunna ske i tre

former, nämligen genom andelar i värdepappersfonder, enskilda

värdepapper och inlåning på konto. För att delta i sparandet

ingår spararen ett pensionssparavtal med ett

pensionssparinstitut som har Finansinspektionens tillstånd att

driva pensionssparrörelse. Tillstånd kan ges till

värdepappersinstitut, dvs. till banker, värdepappersbolag och

utländska värdepappersföretag med filial i Sverige. För

tillstånd fordras att den planerade verksamheten kan antas

komma att uppfylla vissa grundläggande kvalitets- och

sundhetskrav. Pensionssparinstituten skall stå under tillsyn

av Finansinspektionen.

Motionerna

Med anledning av propositionen har det väckts sammanlagt sju

motioner. Näringsutskottet koncentrerar sitt yttrande till de

delar av propositionen och motionerna som rör dels

verksamhetsreglerna för och tillsynen över

pensionssparinstituten, dels konkurrensförhållandena mellan

dessa institut och försäkringsbolagen.

I motion 1992/93:Sk37 (s) anförs att Socialdemokraterna i

grunden ansluter sig till strävandena att utvidga

pensionssparandet till andra än försäkringsbolag för att

därigenom öka konkurrensen och effektiviteten. Motionärerna

understryker emellertid att det är högst olämpligt att nu

aktualisera förändringar av reglerna för det privata

pensionssparandet, eftersom det allmänna pensionssystemet är

föremål för utredning. De anser att dessa frågor bör hanteras

i ett sammanhang och avstyrker därför förslaget till

individuellt pensionssparande.

Regeringens förslag gynnar otillbörligt grupper med höga

inkomster, sägs det i motion 1992/93:Sk33 (v). De som har

stora möjligheter att spara kommer att få skattelättnader

genom den nya sparformen, påpekas det i motionen. Där betonas

vidare att det i dagsläget inte behövs någon stimulans av

sparandet. För att få fart på Sverige fordras i stället att

hushållens sparande minskas. Regeringens förslag kan därför

bli förödande för samhällsekonomin om förhållandena inte har

förbättrats när de nya reglerna avses träda i kraft. Mot denna

bakgrund avstyrks propositionen i dess helhet.

I motion 1992/93:Sk32 (fp) anförs en rad betänkligheter mot

förslaget att införa ett individuellt pensionssparande.

Motionären anser att förslaget, om det genomförs, leder till

att en ökad andel av pensionsspararna kommer att sakna de

viktiga trygghetsmoment som normalt ingår i

pensionsförsäkringar. Vidare hävdas att förslaget inte är

konkurrensneutralt och därför kommer att få negativa effekter

på livförsäkringsbolagens privatmarknad. Försäkringssparandet

och kapitalmarknaden kommer att störas allvarligt enligt

motionären. Han pekar också på risken för ökat kapitalutflöde

genom den föreslagna rätten att spara i utländsk bank. I

motionen betonas att det inte är lämpligt att stimulera

sparandet nu, eftersom det krävs att den inhemska

efterfrågan ökar för att det skall bli fart på Sveriges

ekonomi. Motionären anser sammantaget att förslaget om

individuellt pensionssparande bör skjutas på framtiden och

träda i kraft först den 1 januari 1995. Under mellantiden

skulle en samlad översyn göras av regelverken för de olika

pensionssystemen. Målen skulle bl.a. vara att åstadkomma

generella förenklingar och skapa reella förutsättningar för en

konkurrens på lika villkor mellan samtliga institut på

marknaden.

Även i motion 1992/93:Sk34 (c) föreslås att införandet av det

individuella pensionssparandet skall senareläggas med ett år.

Motionären anför att tillskottet av ytterligare en komplicerad

sparform gör det svårare för konsumenterna att överblicka

olika sparalternativ. Tvärtemot vad som sägs i propositionen

försämrar detta konkurrensen, hävdar hon. I motionen påpekas

också att den nya sparformen kan komma att subventioneras både

vid insättning genom skatteavdrag och vid uttag till följd av

bankstödet. Detta snedvrider konkurrensen mellan banker och

försäkringsbolag. Motionären anför vidare att en utvidgning av

systemet till att omfatta sparande även i utländska banker

inte påkallas av t.ex. EG:s regler på området. I likhet med

vad som sägs i den föregående motionen kritiseras tidpunkten

för att införa sparstimulanser. Dessutom begärs en översyn av

reglerna för pensionssystemen. En samordning skulle då kunna

ske med det allmänna pensionssystemet.

I motion 1992/93:Sk38 (kds) sägs att förslaget om införande av

individuellt pensionssparande kommer att förbättra

förutsättningarna för personligt ekonomiskt ansvarstagande för

den egna pensionen. Motionären understryker betydelsen av en

kunnig och trovärdig yrkeskår och anser att det av lagen måste

framgå att det är kundernas bästa och inte

pensionssparinstitutens vinster som skall prioriteras. I

motionen hänvisas också till förhållandena inom

försäkringsbranschen, när det gäller t.ex. krav på sundhet och

skälighet och förekomsten av en gemensam utbildning. En

erforderlig kompetens kan enligt motionären säkerställas genom

lagstadgat krav på viss utbildningsnivå på dem som möter

kunder och tecknar avtalen.

Vissa kompletterande uppgifter

Innan näringsutskottet tar ställning till förslagen i

propositionen och motionerna lämnas i det följande vissa

kompletterande uppgifter.

Det allmänna pensionssystemet ses för närvarande över av en

parlamentariskt sammansatt pensionsarbetsgrupp. Gruppens

arbete beräknas vara klart under innevarande år. Regeringen

har aviserat ett förslag om ett reviderat pensionssystem under

år 1994. Avsikten är att det nya systemet skall kunna börja

gälla från den 1 januari 1995.

För tillstånd att verka som pensionssparinstitut fordras

enligt förslaget i propositionen att den planerade

verksamheten kan antas komma att uppfylla vissa grundläggande

kvalitets- och sundhetskrav. Sundhetskravet är formulerat så

att pensionssparrörelsen skall bedrivas på ett sådant sätt att

allmänhetens förtroende för verksamheten upprätthålls och

tillgångar på pensionssparkonton inte otillbörligen riskeras

samt i övrigt så att rörelsen kan anses sund.

Finansinpektionen skall enligt vad som sägs i propositionen

vid sin bedömning av om en rörelse kan anses sund bl.a. pröva

om placeringsråd och annan vägledning kan ges.

Tillstånd att bli pensionssparinstitut kan enligt förslaget

beviljas de som har tillstånd att bedriva värdepappersrörelse.

För att få sådant tillstånd fordras enligt 2 kap. lagen

(1991:981) om värdepappersrörelse att den planerade

verksamheten kan antas uppfylla kraven på en sund

värdepappersrörelse. Av förarbetena till denna bestämmelse

framgår att prövningen härvid skall avse bl.a. om

företagsledningen har den erfarenhet som krävs med hänsyn till

kravet på att verksamheten skall bedrivas på ett korrekt och

omdömesgillt sätt.

Utskottets ställningstagande

Ett långsiktigt pensionssparande med skattemässigt gynnsamma

regler kan för närvarande endast ske hos försäkringsbolagen

genom pensionsförsäkringar. Denna form av pensionssparande har

under ett stort antal år förekommit parallellt med det

allmänna pensionssystemet. Förslaget i propositionen innebär

att det befintliga systemet utvidgas på så sätt att i princip

samma regler skall gälla också för sparformer som erbjuds av

värdepappersinstitut. En sådan utvidgning är enligt

näringsutskottets uppfattning angelägen, bl.a. för att

konkurrensen om hushållssparandet skall ökas och för att mer

likvärdiga villkor för de berörda instituten på denna marknad

skall skapas. Den föreslagna förändringen kan enligt

utskottets bedömning genomföras utan hinder av pågående

överväganden rörande pensionssystemet i övrigt. Utskottet

avstyrker därför de berörda yrkandena i motionerna

1992/93:Sk37 (s) och 1992/93:Sk33 (v).

Beträffande vad som hävdas i motionerna 1992/93:Sk32 (fp) och

1992/93:Sk34 (c) om att det nya pensionssparandet kan komma

att ha negativa effekter i en del hänseenden vill

näringsutskottet anföra följande. Hittills har

försäkringsbolagen haft en gynnad situation genom att

fördelaktiga skatteregler endast gällt för det långsiktiga

pensionssparandet i dessa bolag. Förslaget innebär att banker

och andra institut får möjlighet att konkurrera om detta

sparande på i stort sett samma villkor. Utskottet anser därför

att förslaget bidrar till att utjämna skillnaderna i

konkurrensförutsättningarna mellan försäkringsbolagen och de

nya pensionssparinstituten, dvs. banker och värdepappersbolag.

En fullständig konkurrensneutralitet har inte kunnat uppnås,

vilket förklaras av att sparformerna inte är identiska. Av

propositionen framgår emellertid att regeringen skall pröva om

en del av de kvarstående skillnaderna kan avhjälpas.

Näringsutskottet vill också betona att en ökad konkurrens om

det långsiktiga sparandet kan bidra till en effektivare

förvaltning av pensionsmedlen och till att hålla nere

institutens administrationskostnader. För spararna innebär

förslaget till individuellt pensionssparande fördelar också

genom att valfriheten mellan olika sparformer ökar. Det nya

sparandet skall nämligen -- som tidigare nämnts -- kunna ske

genom inlåning på bank, andelar i värdepappersfonder eller

enskilda värdepapper. För de personer som vill ha en

kombination av sparande och försäkring står alltjämt detta

alternativ öppet genom försäkringsbolagens traditionella

pensionsförsäkringar och livförsäkringar med fondanknytning.

Genom denna bredd i sparformer kan nya grupper av sparare

väntas bli intresserade av ett långsiktigt pensionssparande.

I motion 1992/93:Sk32 (fp) uttrycks farhågor för att det

individuella pensionssparandet skall dra undan stora belopp

från kapitalmarknaden. Näringsutskottet vill med anledning

härav framhålla att alla de tidigare nämnda sparformerna ingår

i kapitalmarknaden. Denna indelas vanligen i kreditmarknaden

och aktiemarknaden. Kreditmarknaden består i sin tur av

penning- och obligationsmarknaderna. Sparande som består i

inlåning på bank, placering i enskilda aktier eller

obligationer eller i fonder för sådana värdepapper innebär att

sparandet tillförs kapitalmarknaden. Om det individuella

pensionssparandet leder till att sparandet totalt sett ökar

får alltså kapitalmarknaden ett större tillflöde av medel.

Sparandet påverkas av en rad faktorer, däribland det allmänna

ekonomiska läget och människors förväntningar inför framtiden.

Det går därför inte att med säkerhet uttala sig om sparandets

utveckling. Näringsutskottet kan emellertid inte dela

motionärens oro för att det här aktuella förslaget kommer att

ha negativa effekter på kapitalmarknaden.

I båda de nu aktuella motionerna tas också upp frågan om

sparande i utländska institut. Utskottet vill på denna punkt

erinra om att ett inslag i den europeiska integrationen är att

harmonisera reglerna för kredit- och värdepappersinstituten i

de olika länderna. När EES-avtalet träder i kraft får Sverige

i stort sett samma regler som EG-länderna för dessa institut.

Det torde inte ligga i linje med dessa integrationssträvanden

att t.ex. möjliggöra pensionssparande på inlåningskonto i

svensk bank men inte i en utländsk bank verksam i Sverige.

Med anledning av motionärernas farhågor för att förslaget

skulle leda till ett utflöde av sparkapital från Sverige vill

utskottet påpeka att sparande i utländska livförsäkringar

redan sker i växande omfattning. Vidare går en stor del av det

fondanknutna livförsäkringssparandet (s.k. unit

linked-försäkring) till fonder som placerar medlen i utländska

värdepapper. Det individuella pensionssparandet kan placeras

både i Sverige och i utlandet. Dess nettoeffekt på

kapitalströmmarna torde vara omöjliga att bedöma. Det ligger

naturligtvis i spararnas intresse att pensionssparinstituten

placerar medlen så att de ger en så god avkastning som

möjligt. Med hänvisning till vad som nu anförts ansluter sig

näringsutskottet till förslaget i propositionen att det

individuella pensionssparandet även skall kunna ske i

utländska värdepappersföretag med filial i Sverige.

Sammantaget gör näringsutskottet den bedömningen att förslaget

till individuellt pensionssparande inte har de negativa

effekter som motionärerna befarar. Med hänsyn härtill och till

de fördelar förslaget medför i fråga om ökad konkurrens och

valfrihet när det gäller sparandet anser utskottet att det är

angeläget att den nya sparformen införs den 1 januari 1994.

Mot bakgrund av det nu sagda avstyrker näringsutskottet

motionerna 1992/93:Sk32 (fp) och 1992/93:Sk34 (c).

Näringsutskottet övergår så till att behandla förslaget i

motion 1992/93:Sk38 (kds) om att det skall ställas krav dels

på sundhet i verksamheten, dels på viss gemensam utbildning

för personalen i pensionssparinstituten. Utskottet instämmer i

syftet med motionärens förslag, nämligen att instituten skall

uppfylla vissa krav för att de på bästa sätt skall kunna

tillgodose spararnas intressen. Av den tidigare redogörelsen

för förslaget till individuellt pensionssparande framgår att

det kommer att uppställas sådana krav, t.ex. i fråga om

sundhet i verksamheten. Detta innebär bl.a. att allmänhetens

förtroende för pensionssparverksamheten skall upprätthållas

och att kunderna skall kunna få rådgivning och vägledning

beträffande de olika sparformerna.

Av propositionen framgår emellertid inte uttryckligen att

företagsledningens kompetens och erfarenhet skall bedömas i

samband med tillståndsprövning och tillsyn. Näringsutskottet

vill här erinra om att sundhetskrav har föreskrivits även i

annan lagstiftning på kredit- och värdepappersmarknaderna. I

dessa sammanhang innefattar sundhetsprövningen också en

bedömning av om företagsledningen besitter erforderlig

kunskap. Sundhetskriteriet i banklagstiftningen, som finns

t.ex. i 2kap. 3§ bankaktiebolagslagen (1987:618), innebär

bl.a. krav på att den verkställande ledningen skall ha sådan

kunskap och sådant omdöme som erfordras för att på ett

långsiktigt och stabilt sätt kunna driva en sund

bankverksamhet. Även den bedömning av sundheten som skall

göras enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse

innefattar en prövning av ledningens erfarenhet.

De institut som kan få tillstånd att driva pensionssparrörelse

skall enligt förslaget redan ha tillstånd att bedriva

värdepappersrörelse. En del har dessutom oktroj att bedriva

bankrörelse. Detta medför att institutens ledningar redan har

varit föremål för prövning enligt de angivna kriterierna.

Eftersom det nu föreslås att instituten skall få bedriva en ny

verksamhet som ställer delvis andra krav på organisationen än

vad som gäller för den övriga rörelsen, utgår utskottet från

att Finansinspektionen vid tillståndsgivning och tillsyn

fäster uppmärksamhet vid att ledningen har nödvändig kompetens

för att tillhandahålla individuellt pensionssparande.

Utskottet anser dock inte att det lagstiftningsvägen skall

fastställas krav på viss formell utbildning. Det ankommer på

ledningen i instituten att tillse att det finns

utbildningsprogram som ger personalen erforderligt kunnande.

Med hänsyn till vad utskottet nu har anfört saknas det

anledning för riksdagen att göra ett särskilt uttalande med

anledning av motion 1992/93:Sk38 (kds). Denna avstyrks därför

av näringsutskottet.

Med det sagda tillstyrker alltså näringsutskottet

propositionen såvitt den avser utskottets beredningsområde.

Stockholm den 27 april 1993

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta

Johansson (s), Axel Andersson (s), Gudrun Norberg (fp), Bo

Finnkvist (s), Kjell Ericsson (c), Reynoldh Furustrand (s),

Karin Falkmer (m), Leif Marklund (s), Göran Hägglund (kds),

Bengt Dalström (nyd), Mats Lindberg (s), Olle Lindström (m)

och Sylvia Lindgren (s).

Avvikande mening

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh

Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Sylvia Lindgren

(alla s) anser att den avslutande delen av yttrandet -- under

rubriken Utskottets ställningstagande -- bort ha följande

lydelse:

En utvidgning av reglerna för det skattegynnade

pensionssparandet måste enligt näringsutskottets uppfattning

bli föremål för ytterligare överväganden. För detta talar

flera skäl. För det första kommer förslag till reformering av

det allmänna pensionssystemet att avlämnas senare under året.

Utskottet anser att reglerna för det privata pensionssparandet

måste samordnas med detta system. För det andra innebär

regeringens förslag att det inte kommer att råda

konkurrensneutralitet mellan det föreslagna pensionssparandet

och de befintliga pensionsförsäkringarna. Av propositionen

framgår att regeringen i syfte att rätta till detta dels redan

har inlett en översyn inom Finansdepartementet av

skattereglerna för pensionsförsäkringar, dels avser att

behandla förslag som väckts om ändrade regler för

försäkringsbolagens verksamhet och deras olika produkter. Till

detta kommer att flera tunga remissinstanser jämte Lagrådet

riktat allvarlig kritik mot förslaget. Detta visar enligt

utskottets uppfattning på att förslaget om individuellt

pensionssparande inte är färdigberett och därför inte kan

läggas till grund för lagstiftning. Utskottet tillstyrker

därför motion 1992/93:Sk37 (s) i berörd del. Härigenom blir

också motion 1992/93:Sk33 (v) delvis tillgodosedd.

Mot bakgrund av vad näringsutskottet nu har anfört saknas det

anledning att närmare kommentera de övriga motioner som tar

upp frågor inom utskottets beredningsområde. Utskottet

avstyrker därför motionerna 1992/93:Sk32 (fp), 1992/93:Sk34

(c) och 1992/93:Sk38 (kds).