Bet. 1992/93:SoU10

Socialutskottets betänkande

1992/93:SOU10

Ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård

och missbrukarvård

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1992/93

SoU10

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1992/93:61 om

ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård

och missbrukarvård och sex motioner som väckts med anledning av

propositionen.

Utskottet tillstyrker förslagen i propositionen och avstyrker

motionerna.

Propositionen

I propositionen har regeringen (Socialdepartementet)

föreslagit riksdagen att

dels

anta förslagen till

1. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

2. lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda

bestämmelser om vård av unga,

3. lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av

missbrukare i vissa fall,

dels

4. godkänna de i propositionen (avsnitten 3 och 11)

förordade riktlinjerna för överföring av huvudmannaskap,

5. godkänna att en myndighet, Statens institutionsstyrelse,

inrättas den 1 juli 1993 med de uppgifter och den

verksamhetsinriktning som anges i avsnitten 4, 5, 6, 7 och 8 i

propositionen,

6. godkänna de riktlinjer för finansiering m.m. som

förordats i avsnitt 10 i propositionen,

dels

7. ta del av vad som i propositionen anförts om

sekretess och register.

Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga.

Motionerna

1992/93:So12 av Sten Söderberg (-) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1992/93:61,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den institutionella ungdoms- och

missbrukarvården.

1992/93:So13 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom

ungdomsvård och missbrukarvård.

1992/93:So14 av Eva Zetterberg (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1992/93:61 vad

gäller överföringen av huvudmannaskapet för den särskilda

ungdomsvården till staten,

2. att riksdagen avslår regeringens proposition 1992/93:61 vad

gäller förslaget om att inrätta en statlig myndighet, Statens

institutionsstyrelse, som skall ansvara för planering, ledning

och drift av de särskilda ungdomshemmen.

1992/93:So15 av Lena Boström (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

lokalisering av Statens institutionsstyrelse.

1992/93:So16 av Inger Lundberg (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om lokalisering av Statens institutionsstyrelse till Örebro.

1992/93:So17 av Rune Backlund (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

uppföljning av totalkostnader för utsatta ungdomar.

Utskottet

Huvudmannaskapet för de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen

och inrättande av Statens institutionsstyrelse

Bakgrund

Riksdagen fattade i maj 1991 ett principbeslut (prop.

1990/91:96, bet. 1990/91:SoU14, rskr. 267) om att de särskilda

ungdomshemmen skulle föras över från kommuner och landsting till

staten. Riksdagen ställde två huvudsakliga krav på verksamheten.

För det första måste alla ungdomar som behöver tvångsvård kunna

beredas plats för sådan vård. För det andra måste det finnas ett

väl differentierat utbud av olika vårdmöjligheter. Även den

minoritet av svårbehandlade och svagt motiverade ungdomar som i

många fall uppvisar ett avancerat lagstridigt beteende måste

kunna få vård. Drogberoende tonårsflickor, invandrarungdomar med

multiproblembakgrund och psykiskt störda ungdomar behöver ett

särskilt anpassat vårdutbud med adekvat personalkompetens. För

att åstadkomma ett effektivt utnyttjande av resurserna och

bättre differentiering krävdes enligt riksdagen en samordning

över riket. Riksdagens beslut innebar att

huvumannaskapsförändringen skulle genomföras under 1992. Enligt

riksdagens mening måste bl.a. de ekonomiska och organisatoriska

frågorna skyndsamt ses över. Frågan om hur det framtida stödet

till missbrukarvården skall utformas måste också övervägas i

sammanhanget. Även frågor som rör missbrukarvårdens innehåll

kunde enligt riksdagen komma att behöva belysas ytterligare.

Propositionen

Sammanfattning

I propositionen föreslås att staten får ett samlat

huvudmannaskap för de särskilda ungdomshemmen (§ 12-hemmen) och

LVM-hemmen. En ny statlig myndighet, Statens

institutionsstyrelse, föreslås bli inrättad. Inom organisationen

skall finnas en organisation med särskilda ungdomshem och

LVM-hem. Institutionsstyrelsen föreslås få ansvaret för

planeringen och driften av de aktuella hemmen. En särskild

organisationskommitté skall tillsättas omedelbart för att

förbereda huvudmannaskapsförändringen och lämna närmare förslag

till den nya myndighetens organisation. Vidare föreslås att

finansieringen av institutionerna skall ske genom vårdavgifter

från kommunerna och genom statliga bidrag via statsbudgeten.

Statens institutionsstyrelse beräknas erfordra medel motsvarande

kostnader för ca 40 tjänster. Särskilda medel beräknas för

personalutbildning och utvecklingsverksamheter. Den nya

myndigheten föreslås få ansvaret för att anvisa plats vid den

institution som i varje enskilt fall bedöms lämpligast.

Härigenom beräknas en behövlig differentiering av vården kunna

ske, bl.a. för att kunna tillgodose behovet av enheter med

särskilt hög bevakningsgrad. I propositionen föreslås endast

sådana lagändringar som enligt regeringen bedöms nödvändiga för

själva huvudmannaskapsförändringen. I övrigt bör ändringar av

lagstiftningen anstå till dess erfarenheter vunnits från den nya

organisationen. Förändringarna i lagstiftningen bör träda i

kraft den 1 juli 1993.

Ungdomsvården

Den 1 januari 1983 överfördes huvudmannaskapet för de

dåvarande ungdomvårdsskolorna från staten till kommuner och

landsting. Det förändrade huvudmannaskapet aviserades i

socialtjänstreformen år 1982 och sågs som en del av denna

reform. De särskilda ungdomshemmen (§ 12-hemmen) ersatte

ungdomsvårdsskolorna, som inrättades och drevs av staten. I

Socialutredningens förslag som låg till grund för

socialtjänstreformen uttrycktes tre grundläggande principer för

institutionsvården: kontinuitet, flexibilitet och närhet. Dessa

principer borde enligt utredningen ersätta de grunder för

differentiering av institutioner som dittills tillämpats.

Tvångsvården av unga regleras från 1982 genom särskild

lagstiftning. Fr.o.m. den 1 juli 1990 gäller lagen (1990:52)

med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).

I propositionen uppges att det vid utgången av år 1991 fanns

29 §12-hem med sammanlagt 523 platser. Det största hemmet har

52 platser och det minsta 6 platser. De flesta hemmen har både

öppna och slutna avdelningar. De s.k. § 12-hemmen är enligt

propositionen ojämnt fördelade över landet. Det flesta ligger i

anslutning till de största städerna. Hemmen har i allt högre

grad kommit att inriktas på att tillhandahålla akutinsatser,

vilket motsvarar de behov som enligt propositionen har uttryckts

från socialnämndernas sida. Differentieringen och

specialiseringen vid § 12-hemmen är enligt propositionen

otillräckliga. En av orsakerna till detta förhållande har

ansetts vara den länsvisa planeringen av vården. Länen är i

allmänhet för små för att utgöra en grund för differentiering.

Detta har fått till följd att de flesta institutioner saknar

specialisering och därför tar emot en mer blandad grupp av

klienter jämfört med tiden före kommunaliseringen. Därmed har

också vården kommit att anpassas efter medelklienten vilket

medfört att de mest svårbehandlade eller de med särskilda

vårdbehov inte kunnat tas in eller inte fått adekvat behandling.

Genom föreståndarens rätt att besluta om intagning har det

varit möjligt för institutionen att välja bort klienter som inte

anses passa in i institutionens vårdprogram. Detta har enligt

propositionen medfört att klienter med vissa problem uteslutits

från vården.

Enligt propositionen saknas en överblick över platstillgången

och efterfrågan i hela landet. Detta har lett till svårigheter

vid placeringen av ungdomar på de särskilda ungdomshemmen. Olika

praxis i olika delar av landet och brister i samordningen mellan

huvudmännen har tvingat socialsekreterare att ägna mycket tid åt

att söka lediga platser.

Vården vid de särskilda ungdomshemmen kräver hög kompetens hos

personalen. För många personalgrupper saknas en grundutbildning

som är direkt anpassad till de krav som arbetet vid hemmen

kräver.

Missbrukarvården

Den 1 januari 1983 överfördes även huvudmannaskapet för

institutionerna för tvångsvård av missbrukare från staten till

kommuner och landsting. Det förändrade huvudmannaskapet var en

direkt följd av socialtjänstreformen år 1982. Tvångsvården av

missbrukare regleras sedan år 1982 genom särskild lagstiftning.

Fr.o.m. den 1 januari 1989 gäller lagen (1988:870) om vård

av

missbrukare i vissa fall (LVM).

I propositionen anges att det finns två typer av institutioner

för tvångsvård av missbrukare, dels hem som inrättas enligt 22

§ LVM, dels hem för särskilt noggrann tillsyn enligt 23 §

LVM. Socialstyrelsen beslutar om vilka hem som skall vara hem

för särskilt noggrann tillsyn. Sådana hem har särskilda

tvångsbefogenheter och de intagna får placeras på slutna

avdelningar eller på annat sätt avskiljas. Vid utgången av år

1991 fanns 41 LVM-hem med sammanlagt 1 280 platser. Av hemmen

har 17, med sammanlagt 587 platser, särskilda tvångsbefogenheter

enligt 23 §.

De nuvarande huvudmännen har under senare år inrättat allt

fler §23-hem. Ett antal § 22-hem har ombildats till § 23-hem,

och planer finns enligt propositionen för ytterligare

ombildningar. Under senare år har efterfrågan på platser

minskat. Enligt propositionen beror detta sannolikt till stor

del på kommunernas ekonomiska läge. Trots att antalet § 23-hem

utökats har viss platsbrist för speciella grupper kunnat

konstateras, t.ex. för psykiskt störda klienter och klienter med

komplexa vårdbehov.

För personal med vård- och behandlingsuppgifter saknas enligt

propositionen en lämplig grundutbildning. Detsamma gäller för

ledningspersonalen.

Huvudmannaskapet

I propositionen föreslås att huvudmannaskapet för § 12-hemmen

och LVM-hemmen (22 och 23 §§ LVM) överförs från kommuner och

landsting till staten. Möjligheter ges för staten att om det

finns särskilda skäl genom avtal uppdra åt landsting eller

kommuner att inrätta och driva sådana hem.

Som skäl för förslagen anförs bl.a. följande. Den särskilde

utredare som tillkallats med anledning av riksdagens beslut har

i betänkandet Tvångsvård i socialtjänsten -- ansvar och innehåll

(SOU 1992:18) dragit slutsatsen att det finns uppenbara fördelar

med att det statliga huvudmannaskapet omfattar såväl LVM-hem som

de särskilda ungdomshemmen. Utredaren pekar bl.a. på att båda

vårdområdena regleras av särskilda lagar som till sitt innehåll

betecknar avsteg från socialtjänstlagens huvudprincip --

frivilligheten. Beslut i fråga om tvångsåtgärder, vårdinnehåll

och vårdtider är myndighetsbeslut. Hem med sådana uppgifter kan

därför endast drivas av en myndighet. Båda vårdformerna ställer

krav på ett befolkningsmässigt stort rekryteringsunderlag. För

båda vårdformerna krävs en differentierad institutionsstruktur.

Vidare finns det grundläggande likheter i behandlingsmetoder,

och det är enligt utredaren uppenbart att det finns

samordningsvinster när det gäller områden som personalutveckling

och fortbildning. Enligt propositionen är utredningens argument

för ett sammanhållet huvudmannaskap för såväl LVM-hemmen som §

12-hemmen övertygande. En av de viktigaste fördelarna med ett

samlat ansvar är att det nuvarande delade huvudmannaskapet, med

de osäkerheter i ansvarsförhållandena som finns, skulle upphöra.

Mot bakgrund härav anser regeringen att ett samlat statligt

huvudmannaskap är att föredra framför ett entreprenadsystem där

kommuner och landsting inom ramen för det statliga

huvudmannaskapet skall kunna driva hem på entreprenad.

Det skall dock finnas möjlighet för staten att uppdra åt en

kommun eller ett landsting att driva vissa institutioner om det

finns särskilda skäl för det.

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner de föreslagna

riktlinjerna för huvudmannaskapsförändringen.

Statens institutionsstyrelse

I propositionen föreslås att en ny statlig myndighet, Statens

institutionsstyrelse, inrättas den 1 juli 1993. Vidare föreslås

att riksdagen godkänner att den nya myndigheten får de uppgifter

och den verksamhetsinriktning som anges i propositionen.

Den föreslagna huvudmannaskapsförändringen innebär att Statens

institutionsstyrelse övertar Socialstyrelsens roll bl.a.

avseende tillståndsgivning. Länsstyrelsens tillsynsuppgift bör i

enlighet härmed förändras. Enligt regeringens mening finns det

inte anledning att länsstyrelsen skall ha kvar sin

tillsynsuppgift över verksamheten när denna drivs av staten.

Som skäl för förslaget anförs bl.a. följande. Det finns

betydande vinster av ekonomisk och administrativ natur i den

föreslagna organisationen. I propositionen hänvisas till att

utredaren i betänkandet SOU 1992:18 har gjort jämförelser

med vad förvaltningen av institutioner hos olika huvudmän kostar

i dag. Vidare nämns att Socialstyrelsen före år 1983 avdelade

cirka 70 personer för i huvudsak de uppgifter som den föreslagna

institutionsstyrelsen förväntas utföra. Utredaren har kommit

fram till att den nya centrala myndigheten behöver ungefär 40

anställda. Totalkostnaderna inkluderande lokalkostnader m.m. har

därvid beräknats till cirka 20 miljoner kronor. Enligt utredaren

bör administrationskostnaderna liksom hittills belasta

vårddygnsavgifterna.

Enligt propositionen bör Statens institutionsstyrelse ha

följande uppgifter:

planering, ledning och drift av LVM-hemmen och § 12-hemmen

platsanvisning

ekonomistyrning, resultatuppföljning och kontroll

personaladministration och personalutbildning

metodutveckling

forsknings- och utvecklingsarbete

fastighetsförvaltning.

Planeringen av den omedelbara vården och vårdinnehållet bör

enligt propositionen ske ute på den enskilda institutionen och

under föreståndarens ansvar. Ansvaret för

behandlingsplaneringen för den enskilde klienten förändras

således inte. Vidare bör personalfrågorna till huvudsaklig del

skötas av de enskilda institutionerna. Efter det att

institutionsstyrelsen meddelat en platsanvisning bör själva

inskrivningen på institutionen ske enligt nu gällande regler.

Utskrivningen bör också fortsättningsvis ligga på föreståndaren

vilket alltså inte innebär några förändringar i förhållande till

nuläget.

Differentiering m.m.

I propositionen föreslås att en regionindelning av

verksamheten bör ske. Inom regionerna bör vården vid de

särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen differentieras med hänsyn

främst till klienternas behov och personlighetsutveckling.

Regionens storlek bör väljas så att det inom varje region finns

underlag för ett differentierat institutionsutbud som så långt

som möjligt svarar mot regionens eget behov. Statens

institutionsstyrelse skall enligt förslaget besluta om

regionindelning och differentiering. Som skäl för förslaget

anges bl.a. att en väsentlig del av den kritik som riktas mot

§12-hemmen och LVM-hemmen har varit att de inte kunnat bereda

adekvat vård åt alla klienter som behövt vård i dessa former.

Kritiken har avsett såväl brist på platser som brister i vårdens

innehåll och utformning.

Enligt propositionen bör den nödvändiga differentieringen av

institutionerna genomföras så snart det är möjligt. Därvid är

det särskilt angeläget att i första hand inrätta vårdplatser för

de grupper av klienter som hittills har varit svåra att bereda

adekvat vård. I betänkandet SOU 1992:18 har utredaren

föreslagit att det i varje region inrättas enheter med särskilt

hög bevakningsgrad och att det skall finnas möjligheter att

förlänga den slutna vården utöver de två månader som nu utgör

tidsgräns för oavbruten sluten vård. Regeringen är emellertid

inte nu beredd att föreslå lagändringar som skulle medge utökad

vård i slutna former. Regeringen hänvisar därvid till att en

särskild kommitté, Ungdomsbrottskommittén (Ju1990:07), har

regeringens uppdrag att utvärdera nuvarande regelsystem för unga

lagöverträdare samt lämna förslag till i vilka former och på

vilket sätt det allmänna i framtiden bör ingripa när ungdomar

som fyllt 15 år begår brott.

Beslut om anvisning av plats i särskilda ungdomshem och

LVM-hem bör fattas centralt av Statens institutionsstyrelse. En

särskild funktion inom myndigheten bör inrättas för ändamålet.

Detta innebär att Statens institutionsstyrelse skall göra den

prövning av ett hems lämplighet som numera enligt 18 § andra

stycket socialtjänstförordningen tillkommer föreståndaren. I

övrigt föreslås inte någon ändring i beslutsordningen för

inskrivning och intagning. Vidare sägs i propositionen att det i

akuta situationer, som kan uppstå vid omedelbara

omhändertaganden enligt 6 § LVU eller 13 § LVM, kan finnas behov

av att göra placeringar med så kort varsel att den centrala

platsanvisningsfunktionens beslut inte kan avvaktas. Detta

gäller framför allt under helger och vid andra tidpunkter när

den centrala funktionen inte är bemannad. Organisationskommittén

-- vars uppgift bl.a. skall innefatta detaljutformning

beträffande myndighetens bemanning -- bör överväga om det är

lämpligt att låta Statens institutionsstyrelse delegera

uppgiften att fatta beslut om platsanvisning i akuta situationer

till föreståndaren för hem med akut- och utredningsenheter.

Utbildning, forskning och utveckling

Enligt propositionen bör särskild vikt läggas på utvärdering,

uppföljning och utbildning av personal. Vidare sägs att i

nuvarande statsbidragssystem är 30 miljoner kronor särskilt

avsatta för utvecklings- och försöksverksamhet. Regeringens

avsikt är att i årets budgetproposition föreslå att motsvarande

medel särskilt avsätts för personalutveckling, uppföljning och

utvecklingsverksamhet inom den i propositionen berörda

verksamheten.

Särskilda frågor inom missbrukarvården och de särskilda

ungdomshemmen (§ 12-hemmen)

Enligt regeringens mening bör så få förändringar som möjligt

göras i nuvarande lagstiftning utöver vad som erfordras för

själva huvudmannaskapsförändringen. Enligt 22 § LVM skall ett

hem (LVM-hem) ledas av en styrelse som också förestår vården i

den mån denna uppgift inte har överlåtits på en särskild

föreståndare. Även efter det statliga övertagandet bör en

styrelse finnas för LVM-hemmen. Styrelsen bör dock utses av

Statens institutionsstyrelse och inte som för närvarande av

landsting eller kommun. Inte heller bör styrelsen utses av

regeringen, som föreslagits i betänkandet SOU 1992:18.

Arbete med nya former för utslussning av ungdomar från

§ 12-hemmen bör intensifieras. Detta bör tills vidare ske inom

ramen för nu gällande regler i avvaktan på att staten som

huvudman hunnit få erfarenhet av hur överenskommelser om

utslussning kan utformas mellan kommunerna och § 12-hemmen och i

avvaktan på ungdomsbrottskommitténs förslag.

Genomförandet

För att förbereda inrättandet av den nya myndigheten och för

att förbereda statens övertagande av de institutioner som skall

ingå i organisationen bör enligt propositionen en särskild

organisationskommitté tillsättas. Kommittéuppdraget bör omfatta

förslag till detaljutformning beträffande myndighetens

organisation, bemanning, placering etc. Kommittén bör vidare

utforma riktlinjer för myndighetens förhållande till de lokala

institutionerna samt kartlägga ägandeförhållandena vid

institutionerna och övriga förhållanden som kan påverka

överförandet av institutionerna till statligt huvudmannaskap. En

annan viktig uppgift för kommittén bör vara att i samråd med

bl.a. Byggnadsstyrelsen och dess efterföljare se över formerna

för ett statligt övertagande av institutionerna.

Lagförslagen

För att genomföra förslagen om ändrat huvudmannaskap m.m.

föreslås i propositionen att ändringar görs i 23, 68 och 70 §§

socialtjänstlagen och att en ny 23 a § införs i lagen.

Vidare föreslås ändringar i 12 och 18 §§ LVU och i 22,

23, 25 och 33 §§ LVM samt att 48 § i sistnämnda lag

upphävs.

Motionerna

I två motioner yrkas avslag på propositionen.

I motion So12 av Sten Söderberg (-) yrkas att

propositionen avslås (yrkande 1). Vidare begärs ett

tillkännagivande om vad som anförs om den institutionella

ungdoms- och missbrukarvården (yrkande 2). Motionären har

svårt att se hur en ny myndighet kan medföra bättre

vårdinnehåll. Enligt motionären är en regionalisering av

verksamheten inte heller någon lösning på ett önskat

institutionsutbud. Det är i stället bättre att använda de

specialinstitutioner som i dag fungerar bra även om det kan

medföra vistelser på annan ort än hemorten. Motionären vänder

sig vidare emot att det endast skall finnas en typ av LVM-hem.

Beräffande utslussning så anser motionären att bestämmelser

härom bör införas i LVU. Förslaget till finansiering avvisas då

det blir alltför betungande för kommunerna. Till detta kommer

enligt motionären att förslaget är för kostsamt att genomföra i

en tid av ekonomisk kris.

I motion So14 av Eva Zetterberg (v) yrkas avslag på

förslagen i propositionen att föra över huvudmannaskapet till

staten och att inrätta den nya myndigheten (yrkandena 1 och

2). Motionären anser att de problem som finns inom dagens

ungdomsvård på intet sätt blir åtgärdade genom propositionens

förslag. Staten var fram till år 1983 huvudman för de särskilda

ungdomshemmen. Erfarenheterna från den tiden är inte särskilt

övertygande. Under åren 1983 till 1992 har däremot en klar

förbättring skett. Höjd utbildningsnivå på personal och ökad

individuell behandling är några av resultaten. Enligt motionären

har vården på dagens landstingsdrivna §12-hem förvisso

fortfarande brister. Ytterligare differentiering och bättre

utbyggd eftervård behövs. Staten bör använda sitt inflytande

till att i stället skaffa sig ökad insyn och bidra till

utvecklingen på detta område utan att ta över huvudmannaskapet.

Riktade statsbidrag och rekommendationer kan enligt motionärens

mening bidra till att utveckla verksamheten. Vad som i dag

behövs är små institutioner med lokal anknytning och inte stora

institutioner med hela landet som upptagningsområde. De pengar

regeringen är beredd att satsa på ökad administration i form av

en statlig styrelse kan enligt motionären i stället satsas på

medel till ökad kompetensutveckling på de särskilda

ungdomshemmen.

I motion So13 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande om vad som anförs om ändrat huvudmannaskap för

vissa institutioner inom ungdoms- och missbrukarvård.

Motionärerna anför bl.a. följande. I propositionen uppmärksammas

inte behovet av kvalificerade behandlingshem för kvinnliga

missbrukare. Dessa kvinnor får inte glömmas bort när

tvångsvården omorganiseras och får en ny huvudman. Vid

placeringen av de vårdbehövande anser vi att närhetsprincipen

skall gälla så långt det är möjligt för att underlätta bra

kontakt mellan institutionen och klientens socialnämnd. Den nya

statliga myndigheten som skall inrättas bör göras så liten som

möjligt. Enligt motionärernas uppfattning verkar den i

propositionen föreslagna personalstyrkan vara för stor.

Organisationskommittén bör därför utreda förutsättningarna för

en mindre basorganisation. Motionärerna anser att det inte är

lämpligt att låta den nya statliga myndigheten delegera

uppgiften att fatta beslut om platsanvisning i akuta situationer

till föreståndaren för hem med akut- och utredningsenheter. Den

nya myndigheten skall enligt motionärerna alltid ha det fulla

ansvaret och viss bemanning skall alltid finnas.

Organisationskommittén bör därför undersöka möjligheten att

inrätta någon form av jourverksamhet. Slutligen vill

motionärerna understryka betydelsen av att de nuvarande

huvudmännen får kompensation för gjorda investeringar.

I två motioner tas frågan om myndighetens lokalisering upp.

I motion So15 av Lena Boström (s) begärs tillkännagivande

av vad som anförs om lokalisering av Statens

institutionsstyrelse. Motionären ifrågasätter att den nya

myndigheten skall placeras i Stockholm. Motionären anser att

Umeå av regionalpolitiska skäl är en bra placeringsort på grund

av bl.a. de goda flygförbindelser som finns, och att man inom

norra regionen har ett välutvecklat samarbete mellan vårdsektorn

och universitet, högskolorna och vårdhögskolor.

I motion So16 av Inger Lundberg (s) begärs

tillkännagivande om vad som i motionen anförs om lokalisering av

Statens institutionsstyrelse till Örebro. Motionären anför bl.a.

att en viktig uppgift för myndigheten blir att hålla tät kontakt

med institutioner och kommunal socialtjänst. Den bör också vara

lätt tillgänglig för olika kommuner i landet och personal från

de olika behandlingshemmen. Genom sitt läge i Sveriges

demografiska mittpunkt skulle en lokalisering till Örebro skapa

smidiga kontakter mellan myndigheten, kommuner och

behandlingshem. Härtill kommer att det inom länet finns god

kompetens.

Ärendets beredning

Utskottet har under beredningen av detta ärende anordnat en

utfrågning med berörda myndigheter och organisationer i syfte

att få olika frågeställningar ytterligare belysta. Utskottet har

också uppvaktats av olika organisationer inom missbrukarvården.

Utskottet har vidare under ett studiebesök hos Socialtjänsten i

Stockholm och vid ett sammanträffande med företrädare för

Sveriges socionomers, personal- & förvaltningstjänstemäns

riksförbund (SSR) tagit upp dessa frågor. I samband med

utskottets studiebesök nyligen i Älvsborgs län har utskottet

bl.a. besökt ett § 12-hem för flickor. Syftet har varit att

vidga frågan till att inte enbart handla om tvångsvården utan

handla om hela vårdkedjan.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening ger ett statligt huvudmannaskap för

de särskilda ungdomhemmen och LVM-hemmen ökade möjligheter till

ett väl differentierat vårdutbud och adekvat vård till de mest

utsatta grupperna, vilket också utgjorde viktiga argument för

riksdagens tidigare principbeslut om en

huvudmannaskapsförändring. Utskottet ser positivt på en

organisation med ett samlat statligt ledningsansvar för dessa

institutioner och en samlad överblick över behoven och

resurserna på området så att förändringar i efterfrågan snabbt

uppmärksammas och nödvändiga åtgärder snabbt kan vidtas. Det är

vidare betydelsefullt att en och samma organisation får ett

samlat ansvar för utbildning av personal vid de olika

institutionerna samt för forskning och utveckling av vården.

Enligt utskottets mening är det angeläget att behandlingsnivån i

hela vårdkedjan höjs. Verksamheten inom såväl de nu aktuella

institutionerna som inom den öppna vården bör noga följas upp

och utvärderas. Utskottet ser positivt på att regeringen i den

kommande budgetpropositionen avser att föreslå att särskilda

medel avsätts för dessa ändamål. Enligt utskottets mening är det

angeläget att forskning, utveckling etc. också avser

öppenvården.

Utskottet tillstyrker förslaget till lag om ändring i 23, 68

och 70 §§ samt 23 a § första stycket första meningen samt

andra--fjärde styckena socialtjänstlagen (1980:620) och de

riktlinjer för överföringen av huvudmannaskapet som förts fram i

propositionen och avstyrker motionerna So12 (-) och So14 (v)

yrkande 1.

Enligt 3 § SoL har kommunen det yttersta ansvaret för att de

som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver.

En av socialtjänstens viktigaste utgångspunkter är att

socialtjänstens insatser i individuella ärenden skall bygga på

frivillighet och självbestämmande. Kan vården inte ges i de

frivilliga former som socialtjänstlagen anvisar ger LVU och LVM

socialnämnden en rätt och skyldighet att gripa in. Kommunen har

ansvaret för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas

ogynnsamt, får skydd och stöd och -- om det behövs -- vård och

fostran utanför det egna hemmet (12 § SoL). På samma sätt har

kommunen (socialnämnden) ett särskilt ansvar både för insatser i

syfte att förebygga och motverka missbruk av alkohol och andra

beroendeframkallande medel och för att den som till följd av

missbruk har behov av särskilda åtgärder får erforderligt stöd

och hjälp (11 § SoL). LVU och LVM är komplement till

socialtjänstlagen i de fall det inte går att anordna den vård

som den unge resp. missbrukaren behöver i frivilliga former.

Syftet med tvångsvården för missbrukare är att motivera

missbrukaren att frivilligt medverka till fortsatt behandling

och ta emot stöd för att komma från missbruket. Utskottet anser

det viktigt att betona att kommunernas ansvar i dessa avseenden

inte förändras genom det ändrade huvudmannaskapet för de

särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen.

I propositionen föreslås att en ny statlig myndighet, Statens

institutionsstyrelse inrättas den 1 juli 1993. Utskottet

tillstyrker förslaget. Motion So14 (v) yrkande 2 avstyrks.

Den nya myndigheten skall enligt förslaget bl.a. ansvara för

planering, ledning och drift av § 12-hemmen och LVM-hemmen. Den

nya myndigheten skall även besluta om regionindelning och

differentiering av verksamheten.

Utskottet framhöll i det betänkande (1990/91:SoU14) som låg

till grund för riksdagens principbeslut om ett statligt

övertagande av §12-hemmen att landstinget är ett för litet

område för att åstadkomma ett mer effektivt utnyttjande av

vårdresurserna och att en samordning över riket därför var

nödvändig. Enligt riksdagens mening var det nödvändigt att

inrätta hem som har hela landet som upptagningsområde. Detta

uppmärksammas också i propositionen där det sägs att landet bör

delas in i ett antal större regioner inom vilka en väl

differentierad institutionsvård kan inrättas, som så långt som

möjligt svarar mot regionens behov. Vidare sägs att inom

regionerna bör institutionerna inrättas efter klienternas behov

och förutsättningar att tillgodogöra sig vården. Utskottet har

ingen erinran mot att Statens institutionsstyrelse beslutar om

regionindelning och differentiering enligt de riktlinjer som

läggs fram i propositionen. Enligt utskottets mening bör det

ingå i uppgiften att också beakta missbrukande kvinnors

särskilda vårdbehov. För de mest utagerande och brottsbenägna

ungdomarna som till följd av sitt beteende kräver särskilt

intensiva bevakninginsatser liksom för psykiskt störda ungdomar

och övriga minoritetsgrupper med särskilt svåra problem bör det

dock enligt utskottets mening kunna finnas hem som har hela

landet som upptagningsområde. Utskottet vill dock betona vikten

av att närhetsprincipen och kontinuitetsprincipen upprätthålls

så långt det är möjligt vid placeringen av vårdbehövande. Detta

bl.a. för att underlätta kontakten mellan institutionen och

socialnämnden i klientens hemkommun samt kontakten mellan

klienten och hans familj, arbete, socialsekreterare m.m. Det är

vidare viktigt att den samverkan som finns mellan

institutionerna och öppenvården bibehålls och fördjupas och att

den kompetens som finns i dag tas till vara även i

fortsättningen.

I motion So13 (s) behandlas bl.a. frågan om bemanningen av den

nya statliga myndigheten. Motionärerna anser att den nya

statliga myndigheten bör göras så liten som möjligt och föreslår

att organisationskommittén, som enligt propositionen bl.a. skall

föreslå detaljutformning beträffande myndighetens bemanning, bör

utreda förutsättningarna för en mindre basorganisation. Vidare

anser motionärerna att organisationskommittén bör undersöka

möjligheterna till någon form av jourverksamhet, då det enligt

motionärerna inte är lämpligt att låta den nya statliga

myndigheten delegera uppgiften att fatta beslut om

platsanvisningar i akuta situationer till föreståndare för hem

med akut- och utredningsenheter.

Utskottet konstaterar att personalbehovet för den nya

myndigheten skall närmare övervägas av organisationskommittén.

Riksdagen bör inte nu föregripa kommitténs bedömning med något

uttalande om organisationens storlek men utgår från att den

läggs på en låg nivå. Organisationskommittén bör också överväga

frågan om beslut bör fattas om platsanvisningar i akuta

situationer under helger och vid andra tidpunkter när

myndigheter normalt inte är bemannade. Utskottet avstyrker

motion So13 (s).

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner att Statens

institutionsstyrelse får de uppgifter och den

verksamhetsinrikting som föreslås i propositionen.

Utskottet tillstyrker de i propositionen framlagda förslagen

till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser

om vård av unga och lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av

missbrukare i vissa fall samt lag om ändring i socialtjänstlagen

(1980:620) i den mån ändringarna inte omfattas av vad som

tidigare anförts. I lagen om vård av missbrukare i vissa fall

görs en redaktionell ändring också i 25 § andra stycket.

Organisationskommittén skall även få i uppgift att lägga fram

förslag om lokaliseringen av Statens institutionsstyrelse.

Utskottet anser inte att riksdagen bör föregripa kommitténs

bedömning med något uttalande om lämplig lokaliseringsort.

Utskottet utgår från att organisationskommittén och regeringen

beaktar arbetsmarknadsutskottets uttalanden i betänkandet

1989/90:AU13, s. 84 och i yttrandet 1990/91:AU3y om lokalisering

av nya myndigheter. Det ankommer på regeringen att besluta i

lokaliseringsfrågan. Motionerna So15 (s) och So16 (s) avstyrks

således.

Finansieringen

Propositionen

Vården vid § 12-hemmen och LVM-hemmen skall enligt de

riktlinjer som förs fram i propositionen finansieras av

kommunerna via vårdavgifter. Staten skall bidra till

finansieringen via ett anslag över statsbudgeten. Även Statens

institutionsstyrelse bör enligt propositionen finansieras via

anslag över statsbudgeten. Som tidigare nämnts avser regeringen

att i årets budgetproposition begära att medel särskilt avsätts

för utbildning och utveckling.

Motionerna

I motion So17 av Rune Backlund (c) begärs ett

tillkännagivande av vad som anförs om uppföljning och

totalkostnader för utsatta ungdomar. Motionärens bedömning är

att kommunernas ekonomi kommer att vara hårt ansträngd

ytterligare ett antal år. Risken är nu uppenbar att

intentionerna bakom riksdagsbeslutet 1991, att alla svårt störda

ungdomar skall få den vård de behöver kommer att äventyras, inte

genom platsbrist utan genom att kommunerna inte har råd att

betala sin del av vården. Om kommunernas ekonomi får bli

styrande för om svårt störda utsatta ungdomar ska få den

samhällsvård de behöver riskerar samhället enligt motionären att

dra på sig ökade sociala problem med medföljande kostnader för

utslagning, missbruk och kriminalitet. Dessa kostnader kan komma

att vida överstiga kostnaderna för en bra vård, vilket måste

övervägas i ett vidare samhällsperspektiv.

Utskottets bedömning

Utskottet vill betona vikten av att det alltid måste finnas

beredskap att ta hand om vårdbehövande ungdomar och missbrukare

oavsett den ekonomiska situationen i samhället. Det är därför

viktigt att de kommande statsbidragen nu utformas så att inte

ekonomin styr valet av vårdform. Detta bör också uppmärksammas

när det gäller de vårdavgifter som staten skall ta ut av

kommunerna vid placeringarna. I propositionen sägs också att

vårdavgifterna bör ligga på en sådan nivå att de inte hindrar en

kommun från att ansöka om tvångsvård, inte heller får avgifterna

ligga på en sådan nivå att det blir billigare med vård på de

särskilda ungdomshemmen eller LVM-hemmen än vård i andra former.

De slutliga förhandlingarna mellan staten och de nuvarande

huvudmännen för dessa institutioner skall åligga Statens

institutionsstyrelse sedan visst förberedelsearbete gjorts av

organisationskommittén. Utskottet utgår från att de nuvarande

huvudmännen får rimlig kompensation för gjorda investeringar.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner de riktlinjer för

finansiering m.m. som förordats i propositionen. Motion So17 (c)

avstyrks.

Sekretess och register

Propositionen

I propositionen har inte lämnats något förslag till ändring i

sekretesslagen. Det hemställs dock att riksdagen tar del av vad

som i propositionen anförts om register och sekretess.

I propositionen anförs bl.a. följande. För att socialnämnden

skall kunna fullgöra sin skyldighet enligt SoL, LVU och LVM att

sörja för att unga och missbrukare får den vård de behöver bör

nämnden med stöd av bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100)

utan hinder av sekretess kunna lämna uppgifter till den

myndighet som skall ansvara för att vård kan erbjudas i sådana

hem som avses i den föreslagna 23 a § socialtjänstlagen. Även

Statens institutionsstyrelse och de berörda hemmen för vård

eller boende bör på motsvarande sätt kunna lämna uppgifter

mellan sig eller till socialnämnden när det är nödvändigt för

att de skall kunna fullgöra sin verksamhet. Det får ankomma på

organisationskommittén att närmare överväga i vilken

utsträckning det i den nya statliga verksamheten kan finnas

behov av tillgång till sekretessbelagda uppgifter i övrigt.

Även frågan om behovet av sammanställning av uppgifter i

register inom den nya verkamheten och vilka uppgifter som kan

behöva ingå i ett sådant register bör övervägas av

organisationskommittén. Om det föreligger behov av

personregister som förs med hjälp av automatisk databehandling

bör registerfrågan tills vidare prövas enligt datalagen

(1973:289).

Utskottet tar inte ställning i dessa frågor.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande huvudmannaskapet

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motionerna 1992/93:So12 och 1992/93:So14 yrkande 1

dels antar förslagen till ändring i 23, 68 och 70 §§ samt

23a§ första stycket första meningen samt andra--fjärde

styckena socialtjänstlagen (1980:620),

dels godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna

för överföring av huvudmannaskapet,

2. beträffande Statens institutionsstyrelse

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motionerna 1992/93:So13 och 1992/93:So14 yrkande 2

dels godkänner att en ny myndighet, Statens

institutionsstyrelse inrättas den 1 juli 1993 med de uppgifter

och den verksamhetsinriktning som anges i propositionen,

dels antar de i propositionen framlagda förslagen till lag

om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) i den mån det inte

omfattas av vad utskottet hemställt under moment 1 och lag om

ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av

unga samt lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av

missbrukare i vissa fall med den ändringen att ordet vården i

slutet av 25 § andra stycket ändras till vården vid hemmet,

3. beträffande lokalisering

att riksdagen avlår motionerna 1992/93:So15 och 1992/93:So16,

4. beträffande finansieringen

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:So17 godkänner de i

propositionen förordade riktlinjerna för finansiering,

5. beträffande sekretess och register

att riksdagen utan ställningstagande till vad regeringen

anfört lägger propositionen i denna del till handlingarna.

Stockholm den 3 december 1992

På socialutskottets vägnar

Bo Holmberg

I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson

(m), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Ingrid Andersson (s),

Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s), Jan Andersson (s), Jerzy

Einhorn (kds), Johan Brohult (nyd), Maj-Inger Klingvall (s),

Leif Carlson (m), Hans Karlsson (s), My Persson (m) och Barbro

Westerholm (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Gudrun Schyman (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Bilaga