Bet. 1992/93:SoU15

Socialutskottets betänkande

1992/93:SOU15

Socialpolitik -- inriktning och anslag

Innehåll

Sammanfattning

Proposition 1992/93:100 bilaga 6

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1992/93

SoU15

Sammanfattning

I betänkandet behandlas först frågor om inriktningen av

socialpolitiken mot bakgrund av uttalanden i budgetpropositionen

och motioner väckta under den allmänna motionstiden. Därefter

behandlas anslagsyrkanden och andra yrkanden i

budgetpropositionen inom utskottets beredningsområde och

motioner med anknytning härtill.

Äldrefrågor (även anslagen E 1 och E 6) och alkoholfrågor

behandlas i separata betänkanden (1992/93:SoU16 och 17), varvid

även material från två offentliga utfrågningar redovisas. Vissa

anslag behandlas senare i samband med förslag från regeringen i

särpropositioner (G 5, G 9, G 11 och G 16).

Utskottet ställer sig bakom den inriktning av socialpolitiken

som anges i budgetpropositionen. Motioner från s, nyd och v om

en annan inriktning av delar av socialpolitiken avstyrks av

utskottet.

Utskottet ställer sig med ett undantag bakom regeringens

anslagsförslag och övriga förslag i budgetpropositionen och

avstyrker samtliga motioner som rör de olika sakområdena. När

det gäller förslaget att överföra ansvaret för tillsynen av den

medicinska delen av skolhälsovården anser utskottet att den

utvärdering som Skolverket påbörjat bör avvaktas. Den föreslagna

överföringen av medel från Skolverket till Socialstyrelsen bör

därmed inte göras.

S-ledamöterna och nyd-ledamoten redovisar i olika

reservationer sin syn på inriktningen av socialpolitiken och i

vissa andra frågor.

FEMTE HUVUDTITELN

Proposition 1992/93:100 bilaga 6

Regeringen har under anslagen A 1 och A 2 (s. 7 och 8)

föreslagit

A 1 att riksdagen till Socialdepartementet för budgetåret

1993/94 anvisar ett ramanslag på 52839000 kr,

A 2 att riksdagen till Utredningar, utveckling, samverkan m.m.

för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 77933000 kr.

Regeringen har under anslagen B 1 (s. 22 och 23) och B 4--B 6

(s.26--28) föreslagit

B 1 att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret

1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 17000000000 kr,

B 4 att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1993/94

anvisar ett förslagsanslag på 3110000000 kr,

B 5 att riksdagen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn

för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 8530000

kr,

B 6 att riksdagen till Bidrag till kostnader för

internationella adoptioner för budgetåret 1993/94 anvisar ett

förslagsanslag på 28800000 kr.

Regeringen har under anslagen D 1--D 6 (s. 88--99) föreslagit

D 1 att riksdagen till Bidrag till hälso- och sjukvård för

budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på

1211332000 kr,

D 2 att riksdagen till Insatser mot aids för budgetåret

1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 185220000 kr,

D 3 att riksdagen till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i

krig för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på

164300000 kr,

D 4 att riksdagen till Bidrag till Spri för budgetåret 1993/94

anvisar ett förslagsanslag på 26300000 kr,

D 5 att riksdagen till Bidrag till WHO för budgetåret 1993/94

anvisar ett förslagsanslag på 29800000 kr,

D 6 att riksdagen till Bidrag till WHO-enheten för

rapportering av läkemedelsbiverkningar för budgetåret 1993/94

anvisar ett anslag på 2591000 kr.

Regeringen har under anslagen E 3--E 5 (s. 110--121) och E

7--E9 (s. 121--124) föreslagit

E 3 att riksdagen till Statsbidrag till vårdartjänst m.m.

anvisar ett förslagsanslag på 136580000 kr,

E 4 att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet för

personer med funktionshinder för budgetåret 1993/94 anvisar ett

reservationsanslag på 60023000 kr,

E 5 att riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer för

budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 129248000 kr,

E 7 att riksdagen till Ersättning för texttelefoner för

budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 67700000

kr,

E 8 att riksdagen till Ersättning till Postverket för

befordran av blindskriftsförsändelser för budgetåret 1993/94

anvisar ett förslagsanslag på 49825000 kr,

E 9 att riksdagen till Bilstöd till handikappade för

budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 206000000

kr.

Regeringen har under anslagen F 1--F 3 föreslagit

F 1 att riksdagen till Bidrag till missbrukarvård och

ungdomsvård för budgetåret 1993/94 anvisar ett

reservationsanslag på 480000000 kr,

F 2 att riksdagen till Bidrag till organisationer för

budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på

31630000 kr,

F 3 att riksdagen till Bidrag till Centralförbundet för

alkohol- och narkotikaupplysning för budgetåret 1993/94 anvisar

ett anslag på 7964000 kr.

Regeringen har under anslagen G 3 och G 4 (s. 159--170), G

6--G8 (s.171--189), G 10 (s. 190--192), G 12--G 15 (s.

193--203) och G17 (s.204 och 205) föreslagit

G 3

dels att riksdagen godkänner att den övergripande

målsättningen för verksamheten inom Socialstyrelsens

ansvarsområde skall vara i enlighet med vad i propositionen

förordats i avsnittet Slutsatser,

dels att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret

1993/94 anvisar ett ramanslag på 316395000 kr,

G 4 att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret

1993/94 anvisar ett ramanslag på 136555000 kr,

G 6

dels att riksdagen godkänner att den övergripande

målsättningen för verksamheten inom Läkemedelsverkets

ansvarsområde skall vara i enlighet med vad i propositionen

förordats i avsnittet Slutsatser,

dels att riksdagen till Läkemedelsverket för budgetåret

1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr,

G 7

dels att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som

i propositionen anförts om en avveckling av den rättsmedicinska

avdelningen i Uppsala,

dels att riksdagen till Rättsmedicinalverket för

budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 163136000 kr,

G 8

dels att riksdagen godkänner att den övergripande

målsättningen för verksamheten inom ansvarsområdet för Hälso-

och sjukvårdens ansvarsnämnd skall vara i enlighet med vad i

propositionen förordats i avsnittet Slutsatser,

dels att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens

ansvarsnämnd för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på

14560000 kr,

G 10 att riksdagen till Statens beredning för utvärdering av

medicinsk metodik för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag

på 13921000 kr,

G 12 att riksdagen till Statens nämnd för internationella

adoptionsfrågor för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på

5998000 kr,

G 13

dels att riksdagen godkänner att den övergripande

målsättningen för verksamheten inom Nämndens för vårdartjänst

ansvarsområde skall vara i enlighet med vad i propositionen

förordats i avsnittet Slutsatser,

dels att riksdagen till Nämnden för vårdartjänst för

budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 8971000 kr,

G 14 att riksdagen till Statens handikappråd för budgetåret

1993/94 anvisar ett ramanslag på 6027000 kr,

G 15 att riksdagen till Statens institutionsstyrelse för

budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 470000000 kr,

G 17 att riksdagen till Avvecklingskostnader för budgetåret

1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 36775000 kr.

Motioner

Motioner under Riktlinjer

1992/93:So294 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om demokratisering av den offentliga sektorn,

2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en bred

parlamentarisk utredning med uppgift att utarbeta en

rättighetslagstiftning med kvalitetssäkring och

kvalitetskontroll.

1992/93:So304 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en syneförrättning i välfärden.

1992/93:So315 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en ny socialpolitik.

1992/93:So439 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att hälso- och sjukvårdens resurser bör

fördelas rättvist och efter behov,

2. att riksdagen hos regeringen begär att Sjukvårdsutredningen

skall få i ytterligare uppdrag att belysa en garanti för den

lika rätten och fördelningen efter behov av hälso- och

sjukvårdens resurser,

6. att riksdagen beslutar ta initiativ till överläggningar

mellan staten och sjukvårdshuvudmännen, i syfte att gemensamt

fastlägga riktlinjer för en omstrukturering av sjukvården i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1992/93:So449 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om hälso- och sjukvården,

3. att riksdagen hos regeringen begär initiativ till

överläggningar mellan staten och sjukvårdshuvudmännen i syfte

att fastlägga principer för en omstrukturering av sjukvården i

enlighet med vad i motionen anförts.

1992/93:So604 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en politik för att främja barns

levnadsvillkor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om principerna för rättvisa, kvalitet och

valfrihet i barnomsorgen,

4. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av vilket

lagstöd som krävs för att garantera rättssäkerhet, sekretess och

tystnadsplikt, likabehandlingsprincipen, uppföljning och

kvalitetskontroll när kommuner lämnar över verksamhet till andra

huvudmän.

1992/93:So606 av Mikael Odenberg (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om införande av vårdnadsbidrag fr.o.m. den 1 januari 1994.

1992/93:So609 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en politik för att främja barns

levnadsvillkor,

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av vilket

lagstöd som krävs för att garantera rättssäkerhet, sekretess och

tystnadsplikt, likabehandlingsprincipen, uppföljning och

kvalitetskontroll när kommuner lämnar över verksamhet till andra

huvudmän,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om principerna för rättvisa, kvalitet och

valfrihet i barnomsorgen.

1992/93:So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de negativa sidorna av ett vårdnadsbidrag.

1992/93:So613 av Ulla Tillander och Marianne Jönsson (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ett vårdnadsbidrag.

1992/93:So617 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en ny familjepolitik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om införande av vårdnadsersättning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om avveckling av den nuvarande

föräldraförsäkringen i sin helhet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om avveckling av alla statliga bidrag till

den kommunala barnomsorgen,

10. att riksdagen till Bidrag till föräldraförsäkringen för

budgetåret 1993/94 anvisar 0 (noll) kr,

12. att riksdagen till Statligt utjämningsbidrag till kommuner

för budgetåret 1993/94 anvisar 14 000 000 000 kr mindre än

regeringen föreslagit.

1992/93:Fi211 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en ny familjepolitik.

1992/93:Sf234 av Ian Wachtmeister och Johan Brohult (nyd) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att sjukvårdsproduktionen bör vara

producentoberoende, vilket innebär att ansvaret för produktion

och finansiering skiljs åt och att alltså pengarna följer

patienten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ett ersättningssystem bör introduceras

som är baserat på behov och prestationer i stället för på

budgetsystem, och som därför är oberoende av planmässig

tilldelning av resurser och kortsiktiga politiska beslut,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att det dubbla och ibland tredubbla

huvudmannaskapet för sjukvårdens utövande bör avskaffas, att en

huvudman skall ha det totala ansvaret,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att det holländska sjukvårdssystemet bör

studeras av våra sjukvårdspolitiker.

1992/93:A811 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett vårdnadsbidrag till

småbarnsföräldrarna.

Motioner under anslaget B 1. Allmänna barnbidrag

1992/93:So603 av Margit Gennser och Hugo Hegeland (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om flerbarnstilläggen.

1992/93:So604 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om barnbidraget.

1992/93:So605 av Lennart Hedquist och Rune Rydén (m) vari

yrkas att riksdagen beslutar ändra aktuella lagar så att

högskolestuderande på grundnivå i så kallat ERASMUS-utbyte

erhåller samma sociala förmåner som forskare och anställda i

svenska företag utomlands.

1992/93:So607 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en utredning som allsidigt

belyser för- och nackdelarna med beskattade barnbidrag enligt

vad i motionen anförts.

1992/93:So611 av Roland Lében (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en utredning i syfte att kartlägga förutsättningarna för, och

konsekvenserna av, behovsprövat barnbidrag.

1992/93:So617 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ny utformning av barnbidragen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om begränsning av rätten till bidrag för

höginkomstfamiljer,

9. att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret

1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 12000000000 kr.

Motioner under anslaget B 4. Bidragsförskott

1992/93:So612 av Fanny Rizell (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en ändring av bidragsförskottslagen i syfte att minska

överkompensering av vårdnadshavare.

1992/93:So617 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om avveckling av systemet med

bidragsförskott,

11. att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1993/94

anvisar 0 (noll) kr.

Motioner under anslaget D 1. Bidrag till hälso- och sjukvård

1992/93:So451 av Lennart Brunander och Karin Starrin (c) vari

yrkas att riksdagen begär att regeringen omgående vidtar

åtgärder och tillskjuter medel för att lösa frågetecknen kring

TWAR.

1992/93:So504 av Eva Zetterberg m.fl. (v, fp, kds) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om inrättandet av ett rikscentrum för barn som

utsatts för sexualbrott.

1992/93:Ju838 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen till Bidrag till hälso- och sjukvård för

budgetåret 1993/94 anslår 1 000 000 kr utöver vad regeringen

föreslagit enligt vad i motionen anförts om ett startbidrag till

ett rikscentrum för barn som utsatts för sexualbrott.

Motioner under anslaget D 2. Insatser mot aids

1992/93:So513 av Johan Brohult (-) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att samhället bör få ökade befogenheter

för att ta hivtest på vissa grupper där man vet att aidsrisken

är stor.

1992/93:Ju608 av Gullan Lindblad m.fl. (m, c, fp, kds) vari

yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om hiv/aidsupplysningen.

Motion under anslaget D 4. Bidrag till Spri

1992/93:So433 av Liselotte Wågö (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att avveckla statens del av Spri.

Motioner under anslaget E 4. Bidrag till viss verksamhet för

personer med funktionshinder

1992/93:So241 av Lena Öhrsvik och Agne Hansson (s, c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ersättning för merkostnader vid

rekreationsverksamhet för personer med funktionshinder.

1992/93:So283 av Ingvar Björk och Jan Andersson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av ersättning för merkostnader vid

rekreationsverksamheten för personer med funktionshinder.

Motion under anslaget E 5. Bidrag till handikapporganisationer

1992/93:So234 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av ökat stöd till handikapprörelsen.

Motioner under anslaget E 9. Bilstöd till handikappade

1992/93:So219 av Eva Zetterberg och Rolf L Nilson (v) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär att förutsättningarna

för att upphäva åldersgränserna i det statliga bilstödet utreds.

1992/93:So244 av Gunnar Thollander (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av översyn av bilstödet till

handikappade.

1992/93:So258 av Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

bilstödet.

1992/93:So291 av Lahja Exner och Arne Kjörnsberg (s) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om komplettering av bilstödet för de

handikappade.

1992/93:So295 av Sonja Rembo (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att frågan om bilstöd till neurosedynskadade och andra

armskadade snarast blir föremål för utredning och åtgärder.

1992/93:So297 av Ingvar Björk och Bo Nilsson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en översyn av reglerna för bilstöd till

handikappade.

1992/93:So424 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

bilstöd till handikappade som klarar av att köra bil.

Motioner under anslaget F 2. Bidrag till organisationer

1992/93:So242 av Sigrid Bolkéus och Lahja Exner (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

statliga medel bör anslås till hjälporganisationer som bistår

(arbetar för) bostadslösa och uteliggare.

1992/93:So262 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen ur Socialdepartementets anslag F 2. Bidrag till

organisationer för budgetåret 1993/94 anvisar 4 000 000 kr att

av regeringen användas till ett engångsbidrag till Lewi Pethrus

stiftelse för filantropisk verksamhet.

1992/93:Ju838 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen till Bidrag till organisationer (F 2) för

budgetåret 1993/94 anslår 1 000 000 kr utöver vad regeringen

föreslagit enligt vad i motionen anförts om behovet av

stimulansbidrag till kvinnojourerna.

Motioner under anslaget G 3. Socialstyrelsen

1992/93:So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ett epidemiologiskt centrum skall

placeras på Folkhälsoinstitutet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Folkhälsoinstitutet skall ha ansvar

för utarbetandet av folkhälsorapporter.

1992/93:So614 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1993/94

anslår 5000000 kr utöver vad regeringen föreslagit till en

kommunal kampanj och projektverksamhet för att intensifiera

och utveckla det pedagogiska arbetet vid landets barnstugor.

1992/93:Fi213 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

5. att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1993/94

anslår 100000000 kr mindre än vad regeringen föreslagit

enligt vad i motionen anförts om att renodla styrelsens

tillsynsroll och avknoppa annan verksamhet.

Motioner under anslaget G 4. Folkhälsoinstitutet

1992/93:So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Folkhälsoinstitutets ansvar för kontakter

med folkrörelse.

1992/93:So306 av Carin Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om alkohol, narkotika, anabola steroider och

tobak.

1992/93:So314 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, m, fp, kds)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om anslag till Samarbetsnämnden för

fördelning av statsbidrag till vissa nykterhetsorganisationer

m.fl., och att dessa medel i fortsättningen hanteras och

administreras av nämndens kansli.

1992/93:So475 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om informationsinsatser om skydd mot sexuellt

överförbara sjukdomar.

Motion under anslaget G 7. Rättsmedicinalverket

1992/93:So482 av Håkan Holmberg m.fl. (fp, s, m, c, kds) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Rättsmedicinska institutet i Uppsala.

Motion under anslaget G 12. Statens nämnd för internationella

adoptionsfrågor

1992/93:So445 av Liselotte Wågö (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en genomgång av de regler som gäller vid adoption av barn

födda i Sverige av utländska kvinnor.

Motion under anslaget G 14. Statens handikappråd

1992/93:So290 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen till Statens handikappråd för budgetåret

1993/94 anslår 3 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit

enligt vad i motionen anförts om att upprätta kunskapscentra för

små och mindre kända handikappgrupper.

Motioner under anslaget G 15. Statens institutionsstyrelse

1992/93:So201 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om lokalisering av Statens institutionsstyrelse till Västerås.

1992/93:So207 av Roland Sundgren och Margareta Israelsson (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Västerås som lokaliseringsort

för Statens institutionsstyrelse.

1992/93:So212 av Holger Gustafsson (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att med prioritet pröva en lokalisering till

Skövde av den statliga institutionsstyrelsen.

1992/93:So226 av Ulla Pettersson och Gunhild Bolander (s, c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Statens institutionsstyrelse

bör förläggas till Gotland.

1992/93:So233 av Ingvar Johnsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att förlägga Statens institutionsstyrelse

till Vänersborg och att koncentrera utbildningen för

behandlingspersonal vid barn- och tonårshem till Vänersborg.

1992/93:So256 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om Skövde som lokaliseringsort för Statens

institutionsstyrelse.

1992/93:So263 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen

beslutar att lokalisera Statens institutionsstyrelse till

Härnösand.

1992/93:So308 av Tage Påhlsson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att den nya myndigheten Statens institutionsstyrelse med

fördel kan lokaliseras till Härnösand.

1992/93:So311 av Birgitta Carlsson och Bengt Kindbom (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lokalisering av Statens

institutionsstyrelse till Skövde.

1992/93:So312 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lokaliseringen av SIS, Statens

institutionsstyrelse, till Östersund.

1992/93:A404 av Birger Andersson (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att den nya myndigheten, Statens

institutionsstyrelse, bör placeras i Västerås.

1992/93:A422 av Marianne Jönsson m.fl. (c, s, fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lokalisering till Kalmar län av den

statliga institutionsstyrelsen.

Utskottet

Inriktningen av socialpolitiken

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen 1992/93:100 bilaga 6 redovisar

regeringen sin syn på inriktningen av välfärdspolitiken.

Regeringens ekonomiska politik syftar till att förbättra det

allmänna välståndet och därigenom skapa förutsättningar för att

utveckla och förbättra den offentliga sektorns insatser för

välfärd och social omsorg. I detta syfte har regeringen påbörjat

en valfrihetsrevolution och genomfört insatser för dem som är

särskilt utsatta. De stora transfereringssystemen skall dels

kompensera för inkomstbortfall på grund av ohälsa eller ålder,

dels ge inkomstutfyllnad i övrigt under livets normala skeenden.

Den strukturella obalansen i Sveriges ekonomi medför enligt

propositionen att utvecklingen av välfärdspolitiken måste ske

under delvis förändrade förutsättningar. Ett växande gap mellan

behov och resurser ställer krav på en effektivisering och

prioritering av verksamheten, bl.a. genom rationaliseringar och

ökade inslag av konkurrens. Därtill måste de sociala utgifterna

begränsas. Detta kräver bl.a. att socialförsäkringssystemen

reformeras med den inriktningen samtidigt som de skall ge

trygghet och stimulera till arbete och sparande, heter det.

Socialdepartementets ansvarsområde innefattar en stor del av

den offentliga sektorn. Detta gäller mätt i såväl utgifter som

antal anställda. Staten ansvarar för det ekonomiska

trygghetssystemet som omfattar socialförsäkringarna och

anslutande bidragssystem. Vad gäller vård och omsorg så anger

staten nationella mål, utövar tillsyn över och utvärderar

verksamheten, medan den konkreta utformningen och

verkställigheten i ökande utsträckning hanteras av kommunerna

och landstingen.

De samlade sociala utgifterna inkl. landstingens och

kommunernas utgifter för sjukvård, barnomsorg, äldre- och

handikappomsorg och andra sociala insatser beräknas budgetåret

1993/94 uppgå till drygt 460 miljarder kronor. Detta motsvarar

ca 32 % av BNP.

Knappt 260 miljarder kronor (56 %) av de samlade sociala

utgifterna utgörs av transfereringar till hushållen. Staten och

socialförsäkringssektorn svarar för ca 95 % av dessa

transfereringsutgifter.

Ett utmärkande drag för regeringens politik är ökad valfrihet.

En förutsättning är därvid att olika hinder för fri etablering

och fritt utnyttjande av olika verksamhetsformer tas bort. I

propositionen aviseras att etableringsfrihet skall införas

stegvis för bl.a. läkare och tandläkare. Ett första steg tas

genom husläkarreformen och den pågående översynen av

tandvårdsförsäkringen.

Ett annat utmärkande drag för regeringens politik rör sociala

rättigheter. I propositionen aviseras ett kommande förslag om en

utvidgad rättighetslagstiftning för personer med

funktionshinder, grundad på Handikapputredningens

huvudbetänkande. Husläkarreformen innebär i detta sammanhang att

alla invånare i Sverige skall få möjlighet att själva välja en

husläkare. Utgångspunkten för såväl dagens som ett framtida

pensionssystem är att det dels skall ge en grundtrygghet

oberoende av inkomst, dels ge en inkomstrelaterad ersättning

beroende av antalet och storleken av intjänade pensionspoäng.

Ett tredje utmärkande drag för regeringens politik på området

gäller omprövning av socialförsäkringssystemen. Regeringen har

initierat en omfattande genomgång och omprövning av de stora och

viktiga transfereringssystemen. En parlamentariskt sammansatt

arbetsgrupp har till uppgift att utarbeta ett nytt system för

den allmänna pensioneringen. En beredning kommer inom kort att

tillsättas i syfte att genomföra en ny försäkringsmodell som

bl.a. innebär att sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna flyttas ut

ur statsbudgeten.

Ett antal åtgärder har vidtagits för att minska kostnaderna

inom socialförsäkringen. Förslagen om införande av en karensdag,

sänkta ersättningar i sjukförsäkringen samt för vissa

pensionsförmåner, höjd pensionsålder och en uppstramning av

arbetsskadebegreppet förväntas enligt propositionen ge betydande

kostnadsminskningar.

Sammantaget innebär budgetförslaget inom Socialdepartementets

område att anslagen minskar med 13 291 900 000 kr. Den beräknade

utgiftsminskningen budgetåret 1993/94 är främst en konsekvens av

att de specialdestinerade bidragen till kommunerna ersatts av

ett generellt statsbidrag under sjunde huvudtiteln.

Beträffande budgetförslagens huvudinriktning anförs bl.a.

följande.

Familjepolitiken syftar till att främja valfrihet och

jämställdhet mellan kvinnor och män. Det familjepolitiska stödet

består av ekonomiskt familjestöd, barnomsorg och förebyggande

åtgärder som syftar till att ge barn god hälsa och en bra miljö.

Samhällets direkta ekonomiska stöd till barnfamiljer utgörs

främst av allmänna barnbidrag inkl. flerbarnstillägg,

bostadsbidrag, föräldraförsäkring, bidragsförskott,

barnpensioner samt vårdbidrag för barn med funktionshinder. Det

ekonomiska familjestödet syftar till att omfördela resurser över

livscykeln och ge barnfamiljerna ekonomisk grundtrygghet under

den period de har en stor försörjningsbörda. Det sammanlagda

direkta stödet till barnfamiljerna beräknas till ca 48 miljarder

kronor år 1993. Från den 1 januari 1993 överförs statsbidraget

till barnomsorgen till ett nytt statligt utjämningsbidrag till

kommuner.

Barnomsorgspolitiken syftar, enligt propositionen, till

att ge valfrihet åt småbarnsföräldrar genom en utbyggnad av

barnomsorgen till full behovstäckning och genom att olika hinder

för fri etablering och fritt nyttjande av olika

barnomsorgsformer tas bort. Om varje familj får lösa

barnomsorgen på det sätt den själv önskar skapas större trygghet

för barn och föräldrar. När de ekonomiska förutsättningarna så

medger, kommer regeringen att lägga fram ett förslag till

vårdnadsbidrag. Regeringen har också för avsikt att vidta andra

åtgärder för barns miljö och uppväxtvillkor. Ett förslag om

inrättande av en ombudsman för barn och ungdom och ett förslag

om familjerådgivningens framtida organisation och finansiering

kommer att läggas fram senare i vår.

Från socialförsäkringssystemet utgår förmåner som kan

hänföras till två olika huvudändamål -- försäkring vid sjukdom

och handikapp och försäkring vid ålderdom m.m.

Förmåner som utgår i samband med sjukdom och handikapp är

sjukpenning, ersättningar i samband med rehabilitering,

ersättningar till sjukvårdshuvudmännen, läkemedelsförmåner,

tandvårdsersättning, förtidspensioner, arbetsskadeersättning,

handikappersättning och ersättning vid närståendevård. Därtill

kommer att förtidspensionärer kan ha rätt till kommunalt

bostadstillägg.

De socialförsäkringsförmåner som är hänförliga till ålderdom

är ålderspensioner i form av folkpension och allmän

tilläggspension (ATP), kommunalt bostadstillägg till

folkpension, delpension och särskilt pensionstillägg till

föräldrar som vårdat handikappade barn. Till denna kategori

hänförs även efterlevandepensioner till vuxna.

Under andra hälften av 1980-talet har utgiftsutvecklingen inom

sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen ingivit stark oro

enligt propositionen. Samtidigt gäller att det allmänna

pensionssystemet, dvs. folkpensioneringen och ATP-systemet,

under de närmaste årtiondena framöver kommer att ställas inför

betydande problem kostnadsmässigt och i finansieringshänseende.

Mot bakgrund av de påfrestningar som den svenska

samhällsekonomin för närvarande är utsatt för krävs enligt

propositionen att i stort sett alla grupper i samhället gör

uppoffringar för att förbättra statens finanser. Under hösten

1992 har därför i enlighet med den överenskommelse som träffats

mellan regeringen och Socialdemokraterna en rad åtgärder

vidtagits med syfte att begränsa socialförsäkringsutgifterna och

förbättra statens finanser.

Avgörande inför framtiden vad gäller såväl sjuk- och

arbetsskadeförsäkringarna som den allmänna pensionsförsäkringen

är att systemen skall vara robusta och ekonomiskt stabila. I

propositionen anförs att det är angeläget att åstadkomma

tydligare samband mellan förmåner och avgifter. Detta kan

motivera såväl inslag av självrisk och egenavgifter som en mera

tydlig koppling mellan försäkringsutgifter och avgifter än vad

som hittills gällt för socialförsäkringen. I propositionen sägs

att det inte finns något realekonomiskt utrymme för kompensation

för deprecieringen (den svenska kronans sjunkande kurs), varken

för löntagare eller för någon annan grupp. Mot denna bakgrund

kommer inte ersättningarna i socialförsäkringen att tillåtas öka

med de priseffekter som kan hänföras till deprecieringen.

Regeringen återkommer med förslag i denna fråga.

För att komma till rätta med problemen vad gäller

kostnadsutvecklingen inom arbetsskadeförsäkringen tillsatte

regeringen en utredning som bl.a. hade att överväga förslag till

ändring av grunderna för vad som skall betraktas som

arbetsskada. Med utgångspunkt från utredningens betänkande har

regeringen förelagt riksdagen förslag om ändring av begreppet

arbetsskada. Kravet på skadlighet hos en arbetsmiljöfaktor

föreslås höjas från sannolikhet till hög grad av sannolikhet.

Samtidigt föreslås kravet på orsakssamband mellan skadlig

inverkan i arbete och den försäkrades skada skärpas. De nya

reglerna kommer successivt att leda till stora besparingar i

arbetsskadeförsäkringen heter det i propositionen.

Fr.o.m. den 1 januari 1993 kommer vidare lokala försök att

bedrivas med finansiell samordning mellan hälso- och sjukvård

och socialförsäkring. Syftet är enligt propositionen att skapa

incitament inom systemen för socialförsäkring resp. hälso- och

sjukvård för att de gemensamma resurserna utnyttjas på bästa

sätt så att medborgarna får bättre vård samtidigt som samhällets

totala kostnader minskar. I de lokala försöken får

sjukvårdshuvudmannen och försäkringskassan tillsammans möjlighet

att göra satsningar inom hälso- och sjukvården som bedöms leda

till kortare sjukskrivningsperioder.

Under de senaste åren har besparingsåtgärder vidtagits för att

motverka utgiftsökningarna inom tandvårdsförsäkringen. Olika

försöksverksamheter pågår nu i syfte att pröva olika system för

ersättning från försäkringen till huvudmännen. I syfte att bl.a.

minska det allmännas kostnader och uppnå ett bättre

resursutnyttjande har en översyn av tandvårdsförsäkringen

påbörjats. Översynen skall syfta till en reformerad

tandvårdstaxa och skapa förutsättningar för en fri anslutning

till försäkringen.

I propositionen sägs att det finns skäl att hysa viss oro för

utvecklingen av och hållbarheten i det nuvarande

pensionssystemet till följd dels av den otillfredsställande

ekonomiska tillväxten, dels av den demografiska utvecklingen som

förutses efter sekelskiftet. Ytterligare en faktor som enligt

propositionen talar för att pensionssystemet behöver reformeras

är det svaga sambandet mellan avgifter och förmåner i dagens

ATP-system.

I propositionen sägs att i en situation då samhällsekonomin

utsätts för kraftiga påfrestningar måste

socialförsäkringssystemets olika utgifter prövas på nytt. Bl.a.

mot denna bakgrund föreslår regeringen sänkt kompensationsgrad i

delpensionsförsäkringen till 50 % av inkomstbortfallet. Vidare

föreslås en höjning av åldersgränsen för rätt till delpension.

Det övergripande målet för hälso- och sjukvården i Sverige

är enligt propositionen en god hälsa och en vård på lika villkor

för hela befolkningen. Dessa mål omfattar alla, oavsett ålder

och kön, sociala förhållanden, inkomst samt bostadsort. För en

utvecklad verksamhetsuppföljning och kvalitetssäkring inom

hälso- och sjukvården måste de övergripande målen preciseras i

delmål, heter det i propositionen. Delmålen bör avse såväl det

medicinska som sociala innehållet i verksamheten och omfatta

medicinska mål, omvårdnadsmål och servicemål. Även

personalpolitiska och organisatoriska mål hör hit. Att formulera

delmålen är enligt propositionen främst en uppgift för

sjukvårdshuvudmännen och de som är verksamma inom sektorn.

Den pågående förnyelsen av hälso- och sjukvården är enligt

propositionen angelägen. Ett viktigt inslag är en ökad

kontinuitet mellan patienter och personal inom hälso- och

sjukvården, främst inom den öppna vården och i förhållande till

läkarna. Den planerade husläkarreformen är ett led i regeringens

strävanden. Målet är att alla människor vid utgången av år 1995

skall ha tillgång till en husläkare. Andra viktiga inslag i

förnyelsen är ökad valfrihet för den enskilde i hans vårdsökande

men också för personalen vad gäller drift- och arbetsformer.

Staten bör enligt propositionen bidra till en utveckling av den

offentliga sektorn genom att undanröja etableringshinder och

skapa förutsättningar för konkurrensneutralitet mellan olika

vårdproducenter. I propositionen sägs att etableringsfrihet

skall införas stegvis för bl.a. läkare och tandläkare.

Det fortsatta förnyelsearbetet inom hälso- och sjukvården

måste enligt propositionen ske inom en resursram som är förenlig

med en samhällsekonomi i balans. Detta understryks av den

finansiella situation som sjukvårdshuvudmännen nu står inför.

Landstingsförbundet beräknar att landstingens skatteintäkter för

år 1993 kommer att svara för ca 80 % av finansieringen av hälso-

och sjukvården, statsbidragen inkl. ersättningar från

sjukförsäkringen för 10 % och övriga inkomster, bl.a.

patientavgifter, för resterande 10 %.

Statsbidragens betydelse som finansieringskälla för hälso- och

sjukvården har successivt minskat under senare år. Nya vägar kan

behöva sökas vad gäller statsmakternas möjligheter att följa

utvecklingen av hälso- och sjukvården ur ett riksperspektiv och

verka för att de övergripande målen uppnås, heter det.

Enligt propositionen är det viktigt att de primärpreventiva

insatserna, dvs. arbetet med att förhindra att skada uppkommer

eller sjukdom bryter ut, intensifieras. Folkhälsoinstitutet, som

arbetar tvärsektoriellt, är ett viktigt led i folkhälsoarbetet.

Även det blivande epidemiologiska centrumet vid Socialstyrelsen

med huvuduppgift att på nationell nivå följa och analysera

orsaker till ohälsa och förekomst av sjukdomar bör få stor

betydelse för det fortsatta folkhälsoarbetet.

Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen har nyligen fått ett

uppdrag angående stöd och vård till personer med anorexi och

bulimi.

En proposition på grundval av Psykiatriutredningens betänkande

med förslag om den psykiatriska vården kommer att läggas fram av

regeringen.

Läkemedelsförsörjningen ses över för närvarande särskilt med

avseende på Apoteksbolagets framtida roll och

verksamhetsinriktning.

Två stora parlamentariska utredningar arbetar på hälso- och

sjukvårdens område. Den ena utredningen har i uppdrag att dels

analysera hälso- och sjukvårdens resursbehov fram till år 2000,

dels överväga hur hälso- och sjukvården bör finansieras och

organiseras på den övergripande samhällsnivån. Övervägandena

skall grundas på en analys och värdering av i första hand tre

olika finansierings- och organisationsmodeller -- en utformad

landstingsmodell, en modell där hälso- och sjukvårdens samtliga

resurser läggs hos primärvården samt en modell där resurserna

samlas hos en eller flera försäkringsgivare. Den andra

utredningen har till uppgift bl.a. att överväga hälso- och

sjukvårdens roll i det moderna välfärdssamhället och lämna

förslag till vilka etiska principer som bör ligga till grund för

prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Båda utredningarna

skall slutredovisa sina arbeten under år 1994.

Regeringens utgångspunkt för handikappolitiken är

uppfattningen om alla människors lika värde och lika rätt.

Reformarbetet inom handikappområdet fortsätter och

intensifieras. En av de allra viktigaste uppgifterna inom

välfärdspolitiken sägs vara att förbättra levnadsförhållandena

för personer med funktionshinder. Det ekonomiska stödet till

familjer med funktionshindrade barn har påtagligt förbättrats.

Vidare avser regeringen att senare i vår lägga fram förslag om

långtgående förbättringar för framför allt personer med

omfattande funktionshinder. En ny lag skall införas som skall ge

bl.a. personer med utvecklingsstörning och personer med andra

stora och varaktiga funktionshinder rätt till vissa angivna

stödinsatser såsom t.ex. rådgivning och annat personligt stöd,

personlig assistans, avlösarservice och ledsagarservice. Barn

och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet skall ges

rätt till boende i familjehem eller bostad med särskild service.

Även vuxna föreslås få en rätt till bostad med särskild service.

Regeringens ambition är att förbättra den sociala omsorgen

genom valfrihet i välfärdspolitiken och genom särskilda insatser

för de sämst ställda. Frågan om hur enskildas rättigheter bör

definieras övervägs för närvarande i Socialtjänstkommittén (S

1991:07). Kommittén har också i uppdrag att göra en allmän

översyn av socialtjänstlagen. Ett uppdrag har givits till

Socialstyrelsen att bl.a. följa individ- och familjeomsorgens

insatser riktade till utsatta barn och ungdomar med deras

familjer.

I propositionen aviseras att en ny prostitutionsutredning

skall tillsättas för att bl.a. kartlägga prostitutionens

omfattning och överväga insatser mot prostitution.

När det gäller ungdomsvård och missbrukarvård framhålls i

propositionen att staten får ett samlat huvudmannaskap för de

särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen fr.o.m. den 1 juli 1993

då Statens institutionsstyrelse inrättas. Enligt propositionen

är det viktigt att det råder balans mellan å ena sidan den tunga

institutionsvården och å andra sidan de kommunala insatserna när

staten övertar ansvaret för tvångsvården inom socialtjänsten.

Det finns därför behov av att skapa incitament för att utveckla

kommunernas insatser för missbrukare och utsatta ungdomar. Ett

specialdestinerat statsbidrag till missbrukarvården och

ungdomsvården bör därför behållas.

Sammanfattningsvis sägs i propositionen att det är viktigt att

den satsning som genomförts under senare år innebärande att

betydande statliga medel ställts till förfogande i syfte att

utveckla en offensiv narkomanvård i kommunerna fullföljs. Av

särskild betydelse är att förbättra samverkan mellan bl.a.

socialtjänst, kriminalvård och psykiatri när det gäller vård och

behandling av narkotikamissbrukare. När det gäller

hivförebyggande insatser bland narkotikamissbrukare finns det

enligt propositionen behov av insatser från centralt håll.

Regeringen avser att återkomma i frågan.

Enligt propositionen är det yttersta målet för

narkotikapolitiken att skapa ett samhälle fritt från

narkotika. Syftet med den svenska narkotikapolitiken är att på

alla nivåer och områden markera ett avståndstagande från

narkotikan. Här måste efterfrågedämpande åtgärder, åtgärder för

att begränsa tillgången och kontrollinsatser gå hand i hand

heter det. Det förebyggande arbetet som tidigare bedrevs av

regeringens s.k. ATHENA-grupp fullföljs nu av

Folkhälsoinstitutet. I syfte att än tydligare markera att

narkotikamissbruk inte accepteras framhålls att regeringen

nyligen föreslagit en skärpning av straffskalan vid ringa

narkotikabrott på så sätt att fängelse förs in i straffskalan

för eget bruk av narkotika. Vidare aviseras ett förslag om

ändring i narkotikakontrollagen i syfte att kontrollera

hanteringen av vissa kemiska ämnen som kan användas vid illegal

narkotikatillverkning. Regeringens samordningsorgan för

narkotikafrågor (SAMNARK) har i uppdrag att verka för en

förbättrad samordning av samhällets insatser inom

narkotikaområdet. I propositionen betonas att det

internationella samarbetet mot narkotika är utomordentligt

betydelsefullt. Sverige deltar mycket aktivt i det

internationella samarbetet mot narkotika inom FN och

Europarådet. Sverige är för närvarande medlem av FN:s

narkotikakommission.

Motioner om socialpolitikens inriktning

Allmänt om välfärdspolitiken

I motion 1992/93:So304 av Bo Holmberg m.fl. (s) hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en syneförrättning i

välfärden. Motionärerna anser att det finns starka skäl att

organisera en syneförrättning av hur de traditionella

välfärdsmålen förverkligas i människors vardag. Det är viktigt

att medborgarna har förtroende för de demokratiska

institutionerna. Motionärerna framhåller att de nationella mål

som riksdagen ställt upp är högt ställda och syftar till att ge

alla människor tillgång till utbildning, sjukvård och omsorg på

lika villkor. I dag är dock en berättigad fråga om det finns en

dramatiskt växande klyfta mellan bra nationella välfärdsmål och

kommunernas och landstingens möjlighet och ambition att

genomföra dem. Motionärerna anser att det finns behov av en

analys av effekterna av de nyliberala experiment som genomförs i

vissa kommuner och landsting och nämner som exempel att

marknadslösningar i vård och omsorg vilkas syfte sades vara

valfrihet har visat sig få motsatt effekt. Enligt motionärerna

skulle en parlamentarisk beredning genomföra en nationell

syneförrättning där olika utvärderande organisationer och

myndigheter får samla sin sakkunskap och fånga upp

händelseutvecklingen och analysera dess för- och nackdelar.

Motionärerna pekar på att regeringens ekonomiska politik med

skattestopp och ekonomiska åtstramningar mot kommunerna försatt

dessa i en utomordentligt svår situation. Sakområden som

motiverar särskild uppmärksamhet är bl.a. höjningar av de

kommunala avgifterna, missbrukarvården, utsatta ungdomars

situation och primärvårdens mål och förverkligande.

I motion 1992/93:So604 av Bo Holmberg m.fl. (s) hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en översyn av vilket lagstöd

som krävs för att garantera rättssäkerhet, sekretess och

tystnadsplikt, likabehandlingsprincipen, uppföljning och

kvalitetskontroll när kommuner lämnar över verksamhet till andra

huvudmän (yrkande 4). I motion 1992/93:So609 av Maj-Inger

Klingvall m.fl. (s) framställs ett liknande yrkande (yrkande

2).

I motion 1992/93:So294 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om

demokratisering av den offentliga sektorn (yrkande 1).

Motionärerna anser att regeringen nu skrotar den svenska

modellen för välfärd. Förändringar och försämringar i den

generella välfärden sker enligt motionärerna okänsligt och på

lösa grunder. De anför vidare att det är under mottot valfrihet

som entreprenader ges men motionärerna anser att valfrihet

innebär att den enskilde får välja service själv i stället för

att bli hänvisad till en service som lagts ut på ett privat

företag. Motionärerna anser att regeringen bör byta ut

privatisering mot en demokratisering av den offentliga sektorn.

Vidare hemställs att riksdagen begär att regeringen tillsätter

en bred parlamentarisk utredning med uppgift att utarbeta en

rättighetslagstiftning med kvalitetssäkring och

kvalitetskontroll (yrkande 2). Vad som nu behövs för att

garantera en verklig valfrihet för människor är enligt

motionärerna en översyn av hela fältet, av vad som är bra och

vad som är dåligt. Hur en rättighetslagstiftning skall kunna

införas som säkrar människors rätt till vård, omvårdnad och

annan samhällsservice. Hur kvalitet i sådan verksamhet skall

garanteras och vilka kvalitetskontroller och kvalitetssäkringar

som det är möjligt att organisera.

I motion 1992/93:So315 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd)

begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen

anförts om en ny socialpolitik (yrkande 1). Motionärerna

föreslår att dagens socialbidragssystem avskaffas och ersätts av

en ekonomisk socialhjälp i form av sociallön eller sociallån. En

generell grundtrygghetsprincip bör införas som träder in när en

människa av något skäl inte kan försörja sig. Grundskydd skall,

enligt motionärerna, vara ett skyddsnät men får inte ligga på en

nivå där det kan upplevas som något attraktivt att sträva efter

eller att behålla.

Familjer och barn

I motion 1992/93:So604 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts

om en politik för att främja barns levnadsvillkor (yrkande

1). Motionärerna framhåller att den generella

välfärdspolitiken har en avgörande betydelse för barnens

välbefinnande och positiva utveckling. Över 40 % av

nedskärningarna i kommunerna nästa år kommer att drabba

barnomsorg och grundskola men det har knappast förekommit någon

debatt om vilka konsekvenser detta får för innehållet i t.ex.

barnomsorgsverksamheten. Motionärerna menar att regeringens

ekonomiska politik riskerar att rycka undan grunden för den

generella välfärdspolitiken. Urholkningen av kommunernas ekonomi

slår mot barnen som grupp och bidrar till en ökad skiktning

mellan olika grupper av barn. I motion 1992/93:So609 av

Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) framförs liknande synpunkter

(yrkande 1).

I motion 1992/93:So604 (s) begärs också ett

tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om

principerna för rättvisa, kvalitet och valfrihet i barnomsorgen

(yrkande 3). Motionärerna anför att valfriheten inskränks

kraftigt genom höjda och differentierade avgifter. Höga

enhetstaxor missgynnar kraftigt låginkomsttagare. Även när det

gäller att välja omsorgsform minskar valfriheten enligt

motionärerna. På mindre orter privatiseras barnomsorgen.

Föräldrar som vill ha kommunal barnomsorg på hemorten har ingen

möjlighet att välja. Dagbarnvårdare sägs upp och möjligheten att

välja familjedaghem minskar. Detta drabbar också

infektionskänsliga barn och allergibarn som inte klarar att

vistas i stora grupper. Enligt motionärerna är den grundläggande

rättigheten en lagstadgad rätt till plats. Då ställs inga barn

utanför. Barnomsorgen bör vidare finansieras solidariskt så att

alla barn oavsett föräldrarnas inkomst kan efterfråga plats. Den

bör också styras demokratiskt så att verksamheten planeras för

alla barn så att också barn med behov av särskilt stöd kan ges

lika rätt till omsorg. I motion 1992/93:So609 (s) framförs

liknande synpunkter (yrkande 4).

I motion 1992/93:So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts

om de negativa sidorna av ett vårdnadsbidrag (yrkande 2).

Motionen i sin helhet berör olika aspekter på barnfamiljerna och

jämställdhetsfrågorna. Motionärerna anser inte att

vårdnadsbidrag är ett bra alternativ. Ett vårdnadsbidrag skulle

motverka jämlikheten mellan män och kvinnor och konservera de

segregerade könsrollerna med ett hushållsansvar och ett

försörjningsansvar. En majoritet av kvinnorna vill ha ett arbete

utanför hemmet och de skall inte behöva vara dubbelarbetande,

vilket många tvingas till med det traditionella ansvar som

kvinnorna har för barn och hem, heter det. Dubbelarbetet sliter

hårt. Vårdnadsbidrag leder till lägre livslön, mindre

sjukpenning och en fattigare ålderdom. Motionärerna anser att

vårdnadsbidrag är en fattigdomsfälla som kraftigt skall avvisas.

I motion 1992/93:So617 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd)

begärs ett tillkännagivande till regeringen vad i motionen

anförts om en ny familjepolitik (yrkande 1).

Samma yrkande finns i motion Fi211 (yrkande 9) av Ian

Wachtmeister m.fl. (nyd). Motionärernas förslag går ut på att

subventionerna till barnomsorg, föräldraförsäkring, barnbidrag

och bidragsförskott används till dels ett vårdnadsbidrag som

betalas under barnets första sex levnadsår, dels ett barnbidrag

som utbetalas till sexton års ålder. Enligt motionärerna spar

skattebetalarna 24 miljarder kronor per år med ett sådant

system. Förslaget utvecklas närmare i motion So617. Motionärerna

begär ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen

anförts om införande av vårdnadsersättning (yrkande 2),

avvecklingen av den nuvarande föräldraförsäkringen i sin helhet

(yrkande 5) och avveckling av alla statliga bidrag till den

kommunala barnomsorgen (yrkande 6). I motionen hemställs

också att riksdagen till Bidrag till föräldraförsäkringen för

budgetåret 1993/94 anvisar 0 (noll) kr (yrkande 10) samt att

riksdagen till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för

budgetåret 1993/94 anvisar 14 000 000 000 kr mindre än

regeringen föreslagit (yrkande 12).

Motionärerna föreslår införandet av en vårdnadsersättning för

alla barn mellan noll och sex år. Beloppen föreslås variera med

barnets ålder samt innehålla ett tak per månad och familj

oavsett antalet barn. Vårdnadsersättningen föreslås bli

skattefri och disponeras fritt av föräldrarna. De skall kunna

använda pengarna som lön till sig själva för sin barnomsorg och

då bör ersättningen bli pensionsgrundande. Ersättningen skall

också kunna användas till att köpa extern barntillsyn på t.ex.

daghem eller genom att anställa en barnflicka. Motionärerna

anser att nuvarande system med föräldraförsäkring och bidrag

till barnomsorg har urartat. Lagstiftningen hindrar individer

att fatta sina egna beslut inom familjens ram.

I motion A811 av Karin Starrin m.fl. (c) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om

ett vårdnadsbidrag (yrkande 23). Motionärerna anser att den

som väljer att avstå från förvärvsarbete på hel- eller deltid

medan barnen är små också bör ha rätt att få del av

samhällsstödet till barnomsorg. En särskild "barnomsorgslag" får

inte genomföras utan att den kan kopplas till rätten att få ett

vårdnadsbidrag heter det i motionen. Familjepolitiken blir på så

sätt komplett.

Också i motion 1992/93:So613 av Ulla Tillander och Marianne

Jönsson (c) hemställs om ett tillkännagivande om vad i

motionen anförts om behovet av ett vårdnadsbidrag. Motionärerna

anför att en grupp för vilken ett vårdnadsbidrag skulle betyda

mycket är ensamstående föräldrar eftersom man i den situationen

i allmänhet är tvingad att arbeta heltid för att klara

försörjningen. Ett rätt konstruerat vårdbidrag bör enligt

motionärerna ge en ekonomisk kompensation för den som förkortar

sin arbetsdag från åtta till sex timmar, antingen det är en

ensamstående förälder eller en annan småbarnsfamilj. Dessutom

visar erfarenheten, enligt motionärerna, att den positiva

effekten av två timmars nedsatt arbetstid är mycket större än

vad man anar på arbetslust, hälsa och välbefinnande.

I motion 1992/93:So606 av Mikael Odenberg (m) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om

införande av vårdnadsbidrag fr.o.m. den 1 januari 1994.

Motionären anför att genom omfördelningen av de offentliga medel

som i dag utgår till alla familjer via föräldraförsäkringen och

till vissa familjers barnomsorg via statsbidrag till kommunerna,

kan ett vårdnadsbidrag införas utan ytterligare belastning på

statsbudgeten. Ett vårdnadsbidrag bör, enligt motionären, vara

lika för alla barn mellan ett och tre år.

Hälso- och sjukvården

I motion 1992/93:So449 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts

om hälso- och sjukvården (yrkande 2). I motionen föreslås

förändringar när det gäller organisation och inriktning av

verksamheter för socialförsäkringarnas, hälso- och sjukvårdens,

företagshälsovårdens och primärkommunernas del. Syftet är att

bättre anpassa välfärdspolitiken till samhällets nya

förutsättningar och att stärka de finansiella sambanden mellan

olika samhällsorgan. Syftet är också att stärka de krafter som

motverkar ohälsa och som främjar ett aktivt liv. Motionärerna

anser att det är viktigt att primärvården byggs ut så att den

får större slagkraft i att förebygga ohälsa. Primärvården har

också möjlighet att utvecklas så att mer vård kan klaras utanför

sjukhusen. Gamla och handikappade behöver den bredd i

rehabilitering och distriktssköterskevård som primärvården

tillhandahåller. Mödra- och barnhälsovård måste ges fortsatt

stort utrymme. På grund av det befolkningsansvar som finns i

primärvården kan en utbyggnad betyda mycket för folkhälsan och

den samlade hushållningen med sjukvårdens resurser. När det

gäller sjukhusvården anser motionärerna att den

högspecialiserade vården och den forskning och utveckling som

där sker måste uppmuntras. Den sparar lidande för den enskilde

men också pengar för samhället. Men eftersom resurserna är

begränsade måste hela tiden en avvägning ske av var insatserna

ger bästa mänskliga och ekonomiska resultat.

I motion 1992/93:So439 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om

att hälso- och sjukvårdens resurser bör fördelas rättvist och

efter behov (yrkande 1). Motionärerna anser att det finns

ett antal viktiga principer för att kunna uppnå en god hälso-

och sjukvård för alla. Solidaritet och rättvisa skall vara

vägledande när framtiden formas och vägval sker. Hälso- och

sjukvården skall betalas solidariskt och vara i huvudsak

skattefinansierad. Forskning och utbildning skall styras

demokratiskt och vara öppen för insyn. Den gemensamma sektorn,

kommuner och landsting, skall ha ett övergripande ansvar för att

bra och rättvis vård finns tillgänglig även i framtiden.

Huvuddelen av vården måste därför produceras i gemensam regi.

Detta för att garantera de övergripande målen om solidarisk

finansiering, fördelad efter behov och demokratiskt styrd. Men

det är enligt motionärerna också viktigt att det finns olika

alternativ för att öka flexibiliteten och skapa utrymme för den

dynamik som det innebär att olika driftformer jämförs med

varandra. Motionärerna framför därutöver liknande tankegångar

som i motion So449 samt dessutom att målet att utjämna

skillnaderna i hälsoläge ställer krav på insatser såväl i

förebyggande som behandlande åtgärder. Men då måste det finnas

en hälso- och sjukvård som har ett områdesansvar, en kunskap

om människor och miljöer och med utrymme att ta till vara all

vårdpersonals kunnande och engagemang. Det får heller inte

finnas begränsningar som utesluter människor från att få vård

och behandling om man inte kan betala patientavgiften eller

medicin, anser motionärerna.

I samma motion hemställs också att riksdagen hos

regeringen begär att Sjukvårdsutredningen skall få i ytterligare

uppdrag att belysa en garanti för den lika rätten och

fördelningen efter behov av hälso- och sjukvårdens resurser

(yrkande 2). Motionärerna anför att det naturligtvis behövs

fler sjukhus befolkningsmässigt räknat i glesbygden än i de

tätbefolkade delarna av landet. Det geografiska avståndet mellan

sjukhusen är dock en faktor som måste vägas in. Det är en

trygghet med närhet till akutsjukvården, men det handlar också

om säkerhet för den enskilde. Långa avstånd ökar riskerna vid

olyckshändelser och akut sjukdom. Mot detta måste alltid ställas

kostnadsaspekten och möjligheten att upprätthålla en hög

kompetens. Det fria valet av läkare och sjukhus har enligt

motionärerna ett pris. Det går inte att bortse från risken att

det priset kan bli högt. Om en stor del av befolkningen väljer

ett annat sjukhus än det som är mest närbeläget, kan det betyda

att hemortens sjukhus blir oförsvarligt dyrt att driva, med

nedläggning som konsekvens. Det betyder att en minoritets val

att söka sjukvård på annan ort innebär att en majoritet av

befolkningen, som vill vårdas på hemorten, tvingas söka vården

på annan ort.

I motion So439 (s) hemställs vidare att riksdagen beslutar

ta initiativ till överläggningar mellan staten och

sjukvårdshuvudmännen i syfte att gemensamt fastlägga riktlinjer

för en omstrukturering av sjukvården i enlighet med vad som

anförts i motionen (yrkande 6). Motionärerna anför att

utvecklingen av primärvården, med ökad läkartäthet och mer

resurser till det förebyggande arbetet, kan ske i den takt som

resurser kan överföras från sjukhus- och specialistvården.

Sverige har en hög andel sjukhusvård. Det bör vara möjligt att

på sikt minska den andelen, till förmån för ökade insatser i det

förebyggande arbetet och den sjukvård som är närmast

medborgarna. En omstrukturering av sjukhusvården, där frigjorda

resurser successivt överförs till primärvården, kräver av allt

att döma sammanhållet huvudmannaskap för sjukvården, enligt

motionärerna. Det pågår ett antal försök med primärkommunalt

huvudmannaskap. Flera försök är välkommna. Men ännu viktigare är

enligt motionärerna att de försök som pågår genomförs enligt

planerna och att därefter en utvärdering sker.

Samma synpunkter framförs i motion 1992/93:So449 av Ingvar

Carlsson m.fl. (s) (yrkande 3).

I motion 1992/93:Sf234 av Ian Wachtmeister och Johan Brohult

(nyd) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i

motionen anförts om att sjukvårdsproduktionen bör vara

producentoberoende, vilket innebär att ansvaret för produktion

och finansiering skiljs åt och att alltså pengarna följer

patienten (yrkande 2). Motionärerna anser att medborgarna

garanteras god sjukvård och gott omhändertagande om ett rättvist

försäkringssystem införs, dvs. att pengarna följer patienten.

Pengarna skall således finnas för medborgaren då hon eller han

behöver dem.

I samma motion begärs också ett tillkännagivande till

regeringen om vad i motionen anförts om att ett

ersättningssystem bör introduceras som är baserat på behov och

prestationer i stället för på budgetsystem och som därför är

oberoende av planmässig tilldelning av resurser och kortsiktiga

politiska beslut (yrkande 5). Ett ersättningssystem baserat

på prestationer ger enligt motionärerna förutsättningar att

bygga ekonomiskt bärkraftiga producentorganisationer inom

sjukvården. Detta lägger grunden för trygga arbeten, där

framtiden i större utsträckning blir beroende av den egna

arbetsinsatsen.

I motion Sf234 (nyd) begärs vidare ett tillkännagivande

till regeringen om att det dubbla och ibland tredubbla

huvudmannaskapet för sjukvårdens utövande bör avskaffas, en

huvudman skall ha det totala ansvaret (yrkande 6). Enligt

motionärerna är det ett stort problem inom sjukvården att

nationens samlade kostnader för sjukvård i dag delas upp mellan

försäkringsfinansierad budget (sjukpenning, sjukpension,

arbetsskadeförsäkring m.m.) och skattefinansierad budget för

sjukvård där ansvaret delas mellan landsting (sjukvård,

primärvård) och kommuner (hemsjukvård, äldreomsorg). Detta

delade huvudmannaskap innebär enligt motionärerna dels att

överblicken av den totala ekonomiska situationen blir svår,

dels att intresset för en optimering av totalkostnaderna

bortfaller eller åtminstone minskas avsevärt.

Det dubbla huvudmannaskapet mellan landsting och kommuner

skapar också problem som värst drabbar de äldre med ett blandat

socialt och medicinskt betingat vårdbehov. Det är enligt

motionärerna mycket lätt för landstinget att hävda att patienten

inte behöver vårdas på sjukhus, eftersom patienten är obotligt

sjuk och därmed socialt handikappad. Kommunen å sin sida, som

skall sköta om hemsjukvård och social service, kan tycka att det

är de medicinska problemen som står i förgrunden och att

patienten därför borde hamna på sjukvårdsinrättning.

I samma motion (nyd) begärs också ett tillkännagivande

till regeringen om att det holländska sjukvårdssystemet bör

studeras av våra sjukvårdspolitiker (yrkande 8). I Holland

har man efter decennier av planhushållning inom sjukvården

nyligen övergått till marknadsekonomi och en producentoberoende

sjukvård, uppger motionärerna. Modellen har enligt flera

rapporter, bl.a. från Institutet för hälso- och

sjukvårdsekonomi, visat sig vara effektiv och ändamålsenlig.

Motionärerna anser därför att den holländska modellen borde

studeras närmare av Sveriges sjukvårdspolitiker.

Utskottets bedömning

Allmänt om välfärdspolitiken

Utskottet ställer sig inledningsvis bakom regeringens

ekonomiska politik som bl.a. syftar till att förbättra det

allmänna välståndet och därigenom skapa förutsättningar för att

utveckla och förbättra insatserna för välfärd och social omsorg.

I detta syfte har regeringen påbörjat valfrihetsreformer i

välfärdspolitiken. En förutsättning för att ökad valfrihet skall

uppnås är att olika hinder för fri etablering och fritt

utnyttjande av olika verksamhetsformer tas bort.

Utskottet instämmer vidare i att den strukturella obalansen i

Sveriges ekonomi medför att utvecklingen av välfärdspolitiken

måste ske under delvis förändrade förutsättningar. Ett växande

gap mellan behov och resurser ställer krav på en effektivisering

och prioritering av verksamheten, bl.a. genom rationaliseringar

och ökade inslag av konkurrens.

Enligt regeringens budgetförslag minskar anslagen kommande

budgetår inom Socialdepartementets område med drygt 13 miljarder

kronor. Den beräknade utgiftsminskningen är främst en konsekvens

av att de specialdestinerade statsbidragen till kommunerna

ersatts av ett nytt generellt statsbidrag under sjunde

huvudtiteln.

Utskottet vill understryka att det nya statsbidragssystemet

bl.a. innebär att kommunerna ges större handlingsfrihet när det

gäller verksamhetens utformning samt prioriteringen mellan olika

verksamhetsområden. Den kommunala verksamheten kan därmed

bedrivas på ett effektivare sätt. Den statliga regleringen av

den kommunala verksamheten skall minskas. Ett nytt generellt

statsbidrag utan detaljreglering ger således kommunerna

förutsättningar att kunna anpassa sin verksamhet till rådande

ekonomiska förhållanden och lokala förutsättningar.

I ett par socialdemokratiska motioner framförs kritik mot

regeringens välfärdspolitik.

I motion So304 (s) begärs en syneförrättning i välfärden.

Motionärerna anser att det finns en dramatiskt växande klyfta

mellan bra nationella välfärdsmål och kommunernas och

landstingens möjlighet och ambition att genomföra dem.

Motionärerna pekar på att regeringens ekonomiska politik med

skattestopp och åtstramningar mot kommunerna försatt dessa i en

utomordentligt svår situation.

Utskottet är medvetet om att kommuner och landsting i dag står

inför nya problem och utmaningar. Den ekonomiska situationen

kräver att verksamheter omprövas och att mer långtgående

prioriteringar görs. Arbetet med att utveckla och pröva nya

verksamhetsformer måste intensifieras. Medborgarnas behov av

service och omsorg är därvid en viktig utgångspunkt.

Staten anger nationella mål för vård och omsorg, utövar

tillsyn över och utvärderar verksamheten, medan den konkreta

utformningen och verkställigheten som tidigare påpekats i ökande

utsträckning hanteras av kommunerna och landstingen.

En viktig utgångspunkt för förnyelsen av den offentliga

sektorn bör, enligt utskottet, vara att låta andra utföra

verksamheten och ta ett större ansvar. Det kan gälla privata

enskilda entreprenörer. Verksamheten kan också drivas i

kooperativ regi t.ex. föräldrakooperativ eller

personalkooperativ. Denna utveckling med allt fler nya

alternativ för drift av offentlig verksamhet leder till ökad

konkurrens och därmed också till ökad effektivitet inom hela den

offentliga sektorn. Syftet är att man skall hitta områden där

konkurrensen kan bidra till att pressa ned kostnaderna för

verksamheten samtidigt som valfriheten ökar och kvaliteten

bibehålls. Att skilja på offentlig kontroll och finansiering å

ena sidan och en fri produktion med enskilda, kooperativa och

offentliga producenter å den andra blir därför en grundläggande

princip för förnyelsen av de olika välfärdssystemen. Det finns

ingen anledning att själva produktionen av offentlig verksamhet

alltid skall ske i offentlig regi.

Utskottet utgår från att regeringen fortlöpande uppmärksammar

och analyserar bl.a. de statsfinansiella nettoeffekterna av

besparingar inom kommunsektorn och när så bedöms lämpligt

redovisar resultaten för riksdagen. Någon anledning att nu

tillsätta en parlamentarisk beredning för en nationell

syneförrättning finns inte. Motion So304 (s) avstyrks.

Motionärerna i motionerna So604 (s) yrkande 4 och So609 (s)

yrkande 2 begär en översyn av vilket lagstöd som krävs för att

garantera rättssäkerhet, sekretess och tystnadsplikt,

likabehandlingsprincipen, uppföljning och kvalitetskontroll när

kommuner lämnar över verksamhet till andra huvudmän.

I motion So294 (v) begärs en utredning med uppgift att

utarbeta en rättighetslagstiftning med kvalitetssäkring och

kvalitetskontroll (yrkande 2).

Utvecklingen mot en minskad statlig reglering av den kommunala

verksamheten gör det nödvändigt för riksdagen och regeringen att

mera samlat kunna följa och utvärdera hur verksamheten i landets

kommuner och landsting utvecklats i förhållande till de

nationella målen. Inom Stat--kommunberedningen (C 1990:B) har

ett arbete inletts för att utveckla formerna för statens

uppföljning och utvärdering av kommunal verksamhet. Olika

möjligheter bör prövas för att få fram kunskap och erfarenheter

om hur en samverkan mellan stat och kommun kan utformas i dessa

frågor. Särskild uppmärksamhet skall ägnas frågor om den

kommunala verksamhetens kvalitet.

En fortsatt avreglering av den kommunala verksamheten är

nödvändig för att kommunerna och landstingen skall kunna anpassa

sin verksamhet till rådande ekonomiska förhållanden och lokala

förutsättningar. Genom den omläggning av statsbidragssystemet

och systemet för utbetalning av kommunalskattemedel som

riksdagen har beslutat om kommer kommunerna och landstingen att

få bättre förutsättningar att bedriva en effektiv verksamhet.

Försöksverksamhet kan vara ett bra sätt för att finna nya

vägar till effektivisering och avreglering av den offentliga

sektorn. Även i fortsättningen bör därför försöksverksamhet

bedrivas inom olika områden i kommuner och landsting som ett

medel för att praktiskt pröva förändringar och föra en

diskussion om den fortsatta utvecklingen.

Kommuner och landsting möter i allt större utsträckning den

nya ekonomiska situationen genom att utsätta verksamheter för

konkurrens och genom ett ökat inslag av marknadsorientering.

Skilda lösningar prövas, t.ex. överförande av verksamhet till

bolag eller till privata kooperativa entreprenörer.

Utskottet erinrar om att riksdagen nyligen har (bet.

1992/93:SoU9, rskr. 105) fattat beslut om vissa lagändringar

med anledning av regeringens förslag (prop. 1992/93:43) om ökad

konkurrens i kommunal verksamhet. Beslutet innebär ett

klarläggande av de rättsliga förutsättningarna för

entreprenadverksamhet i kommuner och landsting. I anledning av

propositionen väcktes motionsyrkanden liknande de nu aktuella.

Utskottet är medvetet om att framväxten av alternativ inom den

kommunala verksamheten kräver särskild uppmärksamhet för att

medborgarnas berättigade krav på insyn, sekretess och

demokratisk styrning skall tillgodoses. Därför har också

Lokaldemokratikommittén (C 1992:01, dir. 1992:12) fått i uppdrag

att lägga fram förslag till regler som säkerställer insyn och

kontroll för kommuninvånarna när kommunens verksamhet bedrivs

genom hel- eller delägda bolag eller i privat eller kooperativ

regi. Kommittén kommer också att lämna förslag till vilka

förändringar som bör ske i sekretesslagstiftningen för att denna

skall kunna anpassas till avregleringen av den kommunala

nämndorganisationen.

Utskottet erinrar vidare om att Socialtjänstkommittén (dir.

1991:50) har tillkallats för att göra en allmän översyn av

socialtjänstlagen. Föredragande statsrådet anför att det

markanta inslaget av privata vårdgivare inom vården av barn,

ungdomar och missbrukare enligt hans uppfattning motiverar bl.a.

en översyn av de regler som finns för tillstånd och tillsyn av

verksamheten. Enligt direktiven bör kommittén bl.a. överväga

innehållet i och formerna för tillsynen av såväl den kommunala

socialtjänsten som de privata vårdgivarnas verksamhet. Kommittén

bör vidare överväga vilken uppföljning och utvärdering som bör

ske och hur detta arbete kan underlättas och stärkas. I dessa

delar bör kommittén inhämta synpunkter från Socialstyrelsens

pågående arbete med tillsyns-, uppföljnings- och

utvärderingsfrågorna (dir. s.25). I kommitténs uppdrag ingår

också att överväga hur bestämmelserna om anmälningsskyldighet i

71 § socialtjänstlagen bör vara utformade.

Regeringen har också nyligen (prop. 1992/93:159) föreslagit en

bestämmelse om tystnadsplikt för den som är eller som varit

verksam inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet genom en

ny paragraf, 71 a § i socialtjänstlagen. Utskottet skall senare

i vår behandla propositionen.

I detta sammanhang vill utskottet också hänvisa till vad

regeringen anfört om bättre uppföljning och jämförelse av

kostnader och prestationer i samband med förslaget om ökad

konkurrens i kommunal verksamhet (prop. 1992/93:43 s. 19--20).

Enligt regeringens mening är det mycket angeläget att de

kommunala redovisningssystemens kvalitet förbättras.

Utvecklingen mot ökad konkurrens förutsätter att det finns

kostnads- och resultatmått av hög kvalitet. En förbättrad

redovisning är också nödvändig som underlag för den nationella

uppföljningen och utvärderingen. Om jämförelser mellan kommuner

och landsting skall bli meningsfulla måste uppgifterna bygga på

en gemensam grund.

Enligt regeringen ankommer det i första hand på statsmakterna

att definiera vilka uppgifter som skall redovisas som underlag

för nationell uppföljning och utvärdering. Ett arbete med denna

inriktning pågår inom regeringskansliet i samråd med de båda

kommunförbunden. Innan detta arbete har avslutats är regeringen

inte beredd att föreslå några tvingande regler om en enhetlig

redovisning. Regeringens principiella inställning är emellertid

att bl.a. behovet av nationell uppföljning och utvärdering kan

motivera lagstadgade krav på den kommunala redovisningen. Sådan

lagstiftning finns redan inom skolans område och bör nu också

övervägas inom andra verksamhetsområden med klart uttalade

nationella mål, bl.a. inom socialtjänsten samt hälso- och

sjukvården.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna So604 (s)

yrkande 4, So609 (s) yrkande 2 samt So294 (v) yrkande 2.

I motion So294 (v) begärs också ett tillkännagivande om

demokratisering av den offentliga sektorn (yrkande 1).

Motionärerna anser att den svenska modellen för välfärd håller

på att skrotas. Denna privatisering bör enligt motionärerna

bytas ut mot en demokratisering.

Utskottet vill erinra om att kommunallagen (1991:900) som

trädde i kraft den 1 januari 1992 ger kommunerna och landstingen

ökad frihet att utforma sin organisation och att välja former

för ekonomisk styrning och förvaltning. Med den nya

lagstiftningen som grund pågår ett omfattande förändringsarbete

i kommuner och landsting. Dessa förändringar kan komma att få

stora effekter för den kommunala demokratin. Det finns därför

ett särskilt intresse för statsmakterna att noga följa

utvecklingen.

Den nya kommunallagen följs också därför upp bl.a. i fråga om

konsekvenserna för den kommunala demokratin. Uppföljningen har

anförtrotts åt den parlamentariskt sammansatta

Lokaldemokratikommittén. Kommittén har under hösten 1992

överlämnat delbetänkandet (SOU 1992:72) Kommunmedlemskapet.

Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande i

Civildepartementet. Kommittén beräknas inom kort redovisa

betänkanden om handlingars offentlighet hos kommunala bolag,

sekretessen i en fri kommunal nämndorganisation och de

förtroendevaldas ansvar.

I det fortsatta utredningsarbetet skall även andra frågor som

syftar till att stärka medborgarnas inflytande behandlas.

Exempel på sådana aktuella frågor är en vidgad användning av

kommunala folkomröstningar, offentliga utfrågningar av

förtroendevalda och öppna nämndsammanträden.

Med det anförda avstyrker utskottet motion So294 (v) yrkande

1.

I motion So315 (nyd) begärs ett tillkännagivande till

regeringen om en ny socialpolitik. Motionärerna föreslår att

dagens socialbidragssystem avskaffas och ersätts av en generell

grundtrygghetsprincip.

Enligt utskottets mening bör riksdagen inte ta något initiativ

i de frågor som aktualiseras i motion So315 (nyd).

Socialtjänstkommittén (dir. 1991:50) har bl.a. i uppdrag att

göra en allmän översyn av socialtjänstlagens regler om rätten

till bistånd. Utskottet avstyrker motionsyrkandet.

Familjer och barn

I motionerna So604 (s) yrkande 1 och So609 (s) yrkande 1

begärs tillkännagivanden till regeringen om vad som anförts i

motionerna om en politik för att främja barns levnadsvillkor.

Motionärerna anser att regeringens ekonomiska politik riskerar

att rycka undan grunden för den generella välfärdspolitiken.

Urholkningen av kommunernas ekonomi slår mot barnen som grupp

och bidrar till en ökad skiktning mellan olika grupper av barn.

Utskottet instämmer i regeringens politik som bl.a. har till

målsättning att alla barn och ungdomar skall få växa upp under

trygga förhållanden och med god omsorg. Huvudansvaret för vård

och fostran ligger på familjen. Statens och kommunernas insatser

för barn och ungdomar skall ses som ett komplement till hemmets

vård och fostran och bygga på ett nära samarbete med

föräldrarna. Barnomsorgspolitiken syftar enligt regeringen till

att ge valfrihet åt småbarnsföräldrar genom en utbyggnad av

barnomsorgen till full behovstäckning och genom att olika hinder

för fritt utnyttjande av olika barnomsorgsformer tas bort.

Svensk familjepolitik är i allt väsentligt inriktad på att

sörja för kvaliteten i barns uppväxtvillkor genom generella

insatser som värnar om barnfamiljernas ekonomiska trygghet och

stöd i olika former vid barnens vård och fostran. Häri ingår

bl.a. barnomsorg och förebyggande åtgärder som syftar till att

ge barn god hälsa och en bra miljö.

Från årsskiftet har flera specialdestinerade statsbidrag,

bl.a. till barnomsorg, avskaffats och ersatts av ett enda

allmänt statsbidrag. Syftet är att som tidigare påpekats ge

kommunerna ökad frihet att utifrån varierande lokala

förutsättningar utforma verksamheten.

Framdeles kommer styrningen av den kommunala sektorn att ske

genom att statsmakterna anger de ekonomiska ramarna och genom

att ange och följa upp de nationella målen för den kommunala

verksamheten.

I vissa fall riskerar införandet av ett generellt bidrag att

leda till icke önskade eller avsedda effekter, t.ex. en

neddragning av verksamheten. Detta problem framhölls särskilt av

Kommunalekonomiska kommittén i dess slutbetänkande (SOU

1991:98). Kommittén nämnde särskilt några områden, däribland

barnomsorgsområdet. Om detta specialdestinerade bidrag hade

lämnats utanför statsbidragsreformen hade det emellertid inte

varit möjligt att genomföra reformen eftersom det tidigare

bidraget till barnomsorgen utgjorde en så betydande del av det

nya generella statsbidraget. Statsbidraget till barnomsorgen

lades därför in i det nya statsbidraget. Men mot bakgrund av den

tveksamhet som fanns aviserade också regeringen i den

kommunalekonomiska propositionen (prop. 1991/92:150) att den

skulle återkomma med ett förslag om utvidgad lagreglering på

barnomsorgsområdet.

Frågan om en utvidgad lagreglering av kommunernas ansvar på

barnomsorgsområdet bereds för närvarande i Socialdepartementet

med beaktande bl.a. av de samhällsekonomiska effekterna.

Socialstyrelsen svarar för uppföljning och utvärdering av

kommunernas insatser när det gäller omsorgerna om barn och

ungdomar. Tidigare har en stor del av informationsinsamlingen om

barnomsorgen skett utifrån ansökningshandlingarna om

statsbidrag. Denna information bortfaller med det nya

bidragssystemet. Därför måste nya metoder och arbetssätt

utvecklas för att följa upp och utvärdera verksamheterna. Detta

bör ske dels genom statistiska beskrivningar av verksamheten,

dels genom ingående analyser av kvalitativa faktorer. Frågor om

statistisk uppföljning och utvärdering av socialtjänsten

behandlas i SoS-rapport 1993:1 Statistik för uppföljning och

utvärdering av socialtjänsten.

Regeringen har tidigare gett Socialstyrelsen i uppdrag att,

vid sidan av eller i anslutning till projektet Aktiv

uppföljning, följa utvecklingen av barns villkor i det

omfattande omställnings- och förnyelsearbete som pågår i

kommunerna. I uppdraget beskrivs några prioriterade områden,

däribland barnomsorgen, men också utvecklingen av invandrar- och

flyktingbarnens situation med avseende på hemspråksstödets

omfattning och inriktning.

Socialstyrelsen har nyligen i en rapport med sju bilagor Barns

villkor i förändringstider delredovisat uppdraget och bl.a.

anfört följande i en inledande sammanfattning.

Genom en rad undersökningar har uppgifter samlats in om

besparingar och förändringar i verksamheter för barn och unga

under 1992 och 1993. Det centrala är uppföljningen av den

generella kvaliteten i samhällets insatser för barn och unga. De

nationella målen måste upprätthållas. I grunden handlar det om

alla barns och ungdomars rätt till utveckling, kultur,

meningsfull fritid, kontakt med vuxna, delaktighet,

uppmärksamhet och respekt. Resurser för vård, omsorg,

utbildning, fritid och kultur för barn och ungdomar utgör

tillsammans merparten av de kommunala utgifterna. Det betyder

att besparingar även behöver göras på dessa områden med de

sparkrav som finns i kommunerna. En allmän bild av situationen

1992 är att besparingarna inom verksamheter för barn och unga på

de flesta håll gått att genomföra utan allvarliga försämringar

av kvaliteten. För 1993 ser situationen mer allvarlig ut.

Samtidigt med besparingar sker omfattande

organisationsförändringar i kommunerna som innebär stora

förändringar i verksamheterna för barn och ungdomar.

Förhoppningen är att nya organisationsformer skall leda till ett

mera samlat grepp i kommunen över barn- och ungdomsfrågor, till

ekonomiska samordningsvinster och till att hindrande murar rivs.

Det finns också många goda erfarenheter av detta arbete. Ibland

har dock förändringarna gått mycket snabbt, utan

behovsinventering och definition av målen. Ibland har inte

heller grundläggande förutsättningar för kvalitet beaktas, som

t.ex. bevarande av kontinuitet.

Uppdraget skall slutredovisas den 1 mars 1994.

Utskottet anser att något initiativ från riksdagen inte behövs

med anledning av motionerna So604 yrkande 1 och So609 yrkande 1.

Motionerna avstyrks.

I samma motioner begärs tillkännagivanden till regeringen om

vad som anförts i motionerna om principerna för rättvisa,

kvalitet och valfrihet i barnomsorgen, So604 yrkande 3 och

So609 yrkande 4. Motionärerna anför att valfriheten

inskränks kraftigt genom höjda och differentierade avgifter samt

även när det gäller omsorgsform. Enligt motionärerna är den

grundläggande rättigheten en lagstadgad rätt till plats i

barnomsorgen. Då ställs inga barn utanför.

Enligt budgetpropositionen uppkommer bl.a. såsom en följd av

det ändrade statsbidragssystemet ett behov av en utvidgad

lagreglering av kommunernas ansvar på detta område. En sådan

lagreglering anses nödvändig för att säkerställa ett

tillräckligt stöd för enskilda alternativ och för att skapa

förutsättningar för att efterfrågan på barnomsorg utanför hemmet

skall tillgodoses. Regeringen avser att senare i vår lägga fram

förslag till en sådan lagreglering.

Riksdagen bör enligt utskottet inte föregripa regeringens

kommande förslag om ytterligare lagreglering av kommunernas

ansvar för barnomsorgen. Utskottet erinrar om att verksamheten

vid enskilda förskolor och fritidshem står under offentlig

kontroll och omfattas av bestämmelser i socialtjänstlagen och

med stöd därav i socialtjänstförordningen och Socialstyrelsens

bindande föreskrifter på området. Socialtjänstkommittén

har i uppdrag att se över bl.a. tillstånds- och tillsynsfrågor

som rör enskild barnomsorg. Motionsyrkandena i motionerna So604

(s) yrkande 3 och So609 (s) yrkande 4 avstyrks därför.

Fem motioner tar upp frågan om vårdnadsbidrag. I motion

So610 (v) begärs ett tillkännagivande om de negativa sidorna

av ett vårdnadsbidrag (yrkande 2). Vårdnadsbidrag är enligt

motionärerna en fattigdomsfälla som motverkar jämlikheten mellan

män och kvinnor och konserverar de segregerade könsrollerna.

I motion So617 (nyd) begärs ett tillkännagivande till

regeringen om en ny familjepolitik (yrkande 1). Samma

yrkande finns i motion Fi211 (nyd) (yrkande 9).

Motionärernas förslag går ut på att de nuvarande subventionerna

till barnomsorg, föräldraförsäkring, barnbidrag och

bidragsförskott skall användas till dels ett vårdnadsbidrag,

dels ett barnbidrag. Förslaget utvecklas i motion So617

yrkandena 2, 5, 6, 10 och 12. I motionerna A811 (c) yrkande

23, So613 (c) och So606 (m) begärs också tillkännagivanden om

behovet av att införa ett vårdnadsbidrag.

Utskottet ställer sig bakom regeringens familjepolitik

som syftar till att underlätta för föräldrarna att själva välja

den vård och fostran av barnen och den arbetsfördelning som

passar dem och barnen bäst. Familjepolitiken skall främja både

valfrihet och jämställdhet mellan kvinnor och män genom att

olika hinder för fritt utnyttjande av olika barnomsorgsformer

tas bort och därigenom möjliggör valfrihet för

småbarnsföräldrar. Den som väljer att förvärvsarbeta skall ha

ekonomiskt utbyte av detta. Om varje familj får lösa

barnomsorgen på det sätt den själv önskar skapas, enligt

utskottet, större trygghet. Det innebär att det måste finnas

barnomsorg utanför hemmet av god kvalitet för dem som vill ha

det men också bättre ekonomiska möjligheter för dem som önskar

stanna hemma när barnen är små. Ett förslag till vårdnadsbidrag

kommer enligt regeringen att läggas fram när de ekonomiska

förutsättningarna så medger.

Något initiativ från riksdagens sida med anledning av

motionerna A811 (c) yrkande 23, So613 (c) samt So606 (m) behövs

inte. Motionerna avstyrks.

Den negativa beskrivningen av ett vårdnadsbidrag som görs i

motion So610 (v) kan utskottet inte ställa sig bakom. Utskottet

avstyrker därför motionen såvitt nu är i fråga (yrkande 2).

Utskottet motsätter sig förslagen från Ny demokrati i

motionerna Fi211 yrkande 9 samt So617 yrkandena 1, 2, 5, 6, 10

och 12 eftersom förslagen skulle få mycket negativa konsekvenser

för många barnfamiljer. Motionerna avstyrks.

Hälso- och sjukvård

I motionerna So439 (s) yrkandena 1--2 och 6 och So449 (s)

yrkandena 2 och 3 begärs olika tillkännagivanden på hälso- och

sjukvårdens område. Motionärerna anser sammanfattningsvis att

det är viktigt att primärvården byggs ut så att den får större

slagkraft i att förebygga ohälsa samt att hälso- och sjukvårdens

resurser bör fördelas rättvist och efter behov.

Sjukvårdsutredningen bör enligt motionärerna få i uppdrag att

belysa en garanti i det sistnämnda hänseendet. Motionärerna

begär också att riksdagen beslutar ta initiativ till

överläggningar mellan staten och sjukvårdshuvudmännen i syfte

att gemensamt fastlägga riktlinjer för en omstrukturering av

sjukvården i riktning mot en utveckling av primärvården med ökad

läkartäthet och mer resurser till det förebyggande arbetet.

Utskottet konstaterar att det övergripande målet för hälso-

och sjukvården i Sverige är en god hälsa och en vård på lika

villkor för hela befolkningen. Dessa mål omfattar alla, oavsett

ålder och kön, sociala förhållanden, inkomst samt bostadsort. En

förutsättning för att de olika sjukvårdshuvudmännen skall kunna

skapa likvärdiga villkor i fråga om att upprätthålla en god

kvalitet i hälso- och sjukvården är, enligt utskottet, att

resurserna kan fördelas över landet efter befolkningens

vårdbehov. En betydelsefull förbättring av folkhälsan totalt

sett kan uppnås om de mest utsatta gruppernas hälsa förbättras.

Utskottet anser att detta är en angelägen uppgift i det

fortsatta folkhälsoarbetet och den kräver samverkan mellan olika

samhällssektorer.

Två parlamentariska utredningar har stora och viktiga uppdrag

på hälso- och sjukvårdens område dels Kommittén (S 1992:04) om

hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation, HSU 2000,

dels Utredningen (S 1992:02) om prioriteringar inom hälso- och

sjukvården.

Enligt direktiven (dir. 1992:30) bör HSU 2000 ta ställning

till vem som skall finansiera vården, vem som skall ansvara för

att vården finns tillgänglig, i vilka former produktionen bör

ske samt hur samhällets kontrollsystem bör vara uppbyggt.

Kommitténs ställningstaganden bör utgå från en analys och

värdering av i första hand tre finansierings- och

organisationsmodeller. Dessa tre modeller kan sammanfattningsvis

beskrivas enligt följande:

Reformerad landstingsmodell, som bygger på dagens system,

där landstingen och kommunerna ansvarar för finansiering och

tillhandahållande av hälso- och sjukvård.

Primärvårdsstyrd vård, som bygger på att en husläkare, som

den enskilde själv valt, vid behov köper specialist- och

slutenvård från en tänkt vårdgivare.

Obligatorisk sjukvårdsförsäkring, där resurserna för

hälso- och sjukvård samlas hos en eller flera offentliga

försäkringsgivare. Landstingens rätt att ta ut skatt för hälso-

och sjukvård upphör därmed.

Förslagen bör utgå från att konkurrens mellan olika typer av

vårdproducenter, offentliga såväl som privata, i allmänhet

främjar produktiviteten. Mot den bakgrunden bör kommittén

undersöka förutsättningarna för att bl.a. överföra vissa

offentliga vårdinrättningar till stiftelser, offentliga eller

privata bolag m.m.

Kommittén bör ta del av förhållandena i andra länder och

förutsättningslöst studera för- och nackdelar med olika

finansieringssystem. Bland de länder som anses vara särskilt

intressanta att studera nämns i direktiven Holland.

Prioriteringsutredningen skall enligt direktiven (dir. 1992:8)

överväga hälso- och sjukvårdens roll i välfärdsstaten och lyfta

fram grundläggande etiska principer som kan ge vägledning och

ligga till grund för öppna diskussioner om prioriteringar inom

hälso- och sjukvården. Vidare sägs i direktiven att frågan om

prioriteringar inom vården under 1990-talet kommer att bli än

mer central i debatten om sjukvården eftersom det handlar om

fördelningen av resurser, om val och om värderingar.

En av förklaringarna till de ökade kraven på sjukvården är den

biomedicinska utvecklingen som har gjort det möjligt att bota

allt fler sjukdomar eller att lindra sjukdomsförlopp. En annan

är att andelen mycket gamla människor i samhället ökar. Det är

en grupp som kräver en stor del av sjukvårdens resurser.

Ytterligare en faktor är människors ökade förväntningar på

vården, heter det i direktiven.

De faktorer som nämns under rubriken Riktlinjer för

prioriteringar i direktiven är öppenhet, etiska principer samt

beslutsnivåer och aktörer.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att primärvården är

en mycket viktig del av hälso- och sjukvården. Den utgör basen i

vården och utgår från en helhetssyn på människan. Primärvården

omfattar en bred verksamhet från prevention till diagnostik,

behandling och rehabilitering. Primärvården bör finnas nära

befolkningen och vara tillgänglig för alla.

För att förbättra tillgängligheten och kontinuiteten i den

öppna vården föreslår regeringen (prop. 1992/93:160) att ett

husläkarsystem införs successivt i hela landet fr.o.m. den 1

januari 1994 för att vara fullt utbyggt vid utgången av år 1995.

Hela befolkningen skall senast vid denna tidpunkt ha tillgång

till och kunna välja sin egen husläkare.

Fyra grundförutsättningar bör enligt förslaget gälla när

husläkarreformen genomförs.

Ingen förändring skall ske av det övergripande

finansieringssystemet för hälso- och sjukvården i samband med

att husläkarreformen genomförs.

Landets invånare skall fritt kunna välja sin husläkare bland

dem som är verksamma som sådana.

Husläkaråtagandets omfattning skall kunna variera efter lokala

behov och förutsättningar.

De blivande husläkarna skall i princip själva kunna välja

driftform för verksamheten. Detta underlättas av att fri

etablering införs för dem som uppfyller kompetenskraven på en

husläkare.

Enligt förslaget (prop. s. 27 f.) syftar husläkarreformen till

ett bättre resursutnyttjande och en geografisk utjämning av

läkarinsatserna inom primärvården. Alltför mycket av den

sjukvård som skulle kunna ges av allmänläkare inom primärvården

förmedlas i dag av läkare inom andra specialiteter, som oftast

är knutna till sjukhusen. Regeringen utgår från att en

husläkarreform kommer att bidra till en bättre balans mellan

primärvård resp. läns- och regionsjukvård och därmed ett

effektivare resursutnyttjande.

För att husläkarreformen skall få avsedd effekt, samtidigt som

de positiva erfarenheter som hittills uppnåtts till följd av

primärvårdens utveckling måste tas till vara, är husläkarens

samarbete och samspel med övrig hälso- och sjukvård samt andra

service- och vårdgivare av vital betydelse. Genom att dels

ställa krav på sådan samverkan i ett husläkaråtagande, dels

lagreglera sjukvårdshuvudmännens sätt att bestämma vad som skall

åligga husläkaren vad gäller bl.a. samverkan med andra aktörer

inom vård- och rehabiliteringsområdena markeras denna betydelse

i förslaget (prop. s. 66). Möjligheterna att ta till vara det

som är bra och välfungerande inom dagens primärvård, inkl.

samverkan med övriga personalgrupper inom densamma, garanteras

genom att sjukvårdshuvudmännen själva föreslås besluta om

husläkaråtagandets omfattning.

Utskottet konstaterar att motionärernas utgångspunkt i

huvudsak är ett fortsatt offentligt monopol inom hälso- och

sjukvården. Vidare anser utskottet att förslaget om husläkare

delvis tillgodoser motionärernas önskemål om en utveckling av

primärvården. I övrigt anser utskottet att regeringens kommande

förslag mot bakgrund av arbetet inom HSU 2000 och

Prioriteringsutredningen bör avvaktas innan riksdagen tar något

initiativ. Utskottet avstyrker därför motionerna So439 (s)

yrkandena 1, 2 och 6 och So449 (s) yrkandena 2 och 3.

Ny demokrati har i motion Sf234 begärt tillkännagivanden

om att sjukvårdsproduktionen bör vara producentoberoende

(yrkande 2), att ett prestationsbaserat ersättningssystem

introduceras (yrkande 5), att det dubbla huvudmannaskapet

avskaffas (yrkande 6) samt att det holländska

sjukvårdssystemet bör studeras av sjukvårdspolitikerna

(yrkande 8).

Utskottet konstaterar att det pågår en omfattande förnyelse av

hälso- och sjukvården i Sverige. Inslag i denna förnyelse är

bl.a. en ökad kontinuitet mellan patienter och personal främst

inom den öppna vården, ökad valfrihet för den enskilde i hans

vårdsökande men också för personalen vad gäller drift- och

arbetsformer. Förändringsarbetet bedrivs med ambitionen att dra

nytta av de positiva elementen i marknadens sätt att fungera

utan att göra avkall på det övergripande målet för hälso- och

sjukvården. Utskottet ser positivt på det pågående

förnyelsearbetet.

Utskottet anser att det pågående utredningsarbetet åtminstone

delvis tillgodoser syftet med motion Sf234 (nyd) yrkandena 2, 6

och 8. HSU 2000 torde vara oförhindrad att överväga även frågan

om prestationsersättning inom dagens sjukvård (yrkande 5). Det

finns redan i dag möjligheter för sjukvårdshuvudmännen och de

anställdas fackliga organisationer att komma överens om olika

former av prestationsersättning. Motionsyrkandena avstyrks.

Anslag m.m.

I denna del av betänkandet behandlas i princip alla

anslagsyrkanden samt vissa andra yrkanden i budgetpropositionen

och motioner inom utskottets beredningsområde. Anslagen E 1 och

E 6 behandlas dock i betänkandet 1992/93:SoU16 Äldreomsorg --

inriktning och anslag. Anslaget G 5 behandlar utskottet i

samband med aviserade förslag från regeringen i samband med

kompletteringspropositionen. Anslagen G 9 och G 16 behandlar

utskottet tillsammans med avsnitt 5 i proposition 1992/93:170

Forskning för kunskap och framsteg. Anslaget G 11 slutligen

behandlas tillsammans med proposition 1992/93:173 om en

Barnombudsman, m.m. Till anslaget G 3 återkommer utskottet

senare vid behandlingen av proposition 1992/93:159 om stöd och

service till vissa funktionshindrade.

Socialdepartementet m.m. (A 1 och A 2)

Socialdepartementet (A 1)

I budgetpropositionen föreslås 52839000kr under

anslaget A1.

Efter det att regeringen presenterat sitt budgetförslag har

statsministern beslutat att flytta över ansvaret för

jämställdhetsfrågorna i regeringen från kulturministern till

socialministern. Till följd av detta beslutade regeringen den 11

februari 1993 att ändra departementsförordningen fr.o.m. den 1

mars 1993. Från Socialdepartementet har inhämtats att för

budgetåret 1993/94 3400000kr av anslaget A1.

Kulturdepartementet under elfte huvudtiteln bör överföras till

förevarande anslag.

Utskottets bedömning

Utskottet finner den föreslagna medelstilldelningen med

tillägg av 3400000 kr välavvägd. Utskottet föreslår att för

budgetåret 1993/94 anvisas ett belopp på 56239000kr under

anslaget A1.

Utredningar, utveckling, samverkan m.m. (A2)

I budgetpropositionen föreslås 77933000kr under

anslaget.

Medlen har tidigare anvisats under anslagen Utredningar m.m.,

Uppföljning, utvärdering m.m. och Internationell samverkan.

I samband med den ändrade departementsförordningen och

överföring av vissa förvaltningsresurser till

Socialdepartementet bör även resurser för utredningar,

utveckling och samverkan m.m. överföras till

Socialdepartementet. Enligt uppgift från Socialdepartementet

bör för budgetåret 1993/94 1037000kr överföras från

anslaget A2. Utredningar m.m. under elfte huvudtiteln till

förevarande anslag.

Utskottets bedömning

Utskottet finner den föreslagna medelstilldelningen med

tillägg av 1037000 kr välavvägd. Utskottet föreslår att för

budgetåret 1993/94 anvisas ett belopp på 78970000kr under

anslaget A2.

Familjer och barn (B 1, B 4--B 6)

Allmänna barnbidrag (B 1)

I budgetpropositionen föreslås 17 000 000 000 kr under

anslaget B 1. Allmänna barnbidrag. Allmänt barnbidrag lämnas

sedan den 1 januari 1991 med 9000 kr per år och barn under 16

års ålder. Därutöver lämnas flerbarnstillägg med belopp som per

år räknat motsvarar ett halvt barnbidrag för det tredje barnet,

ett helt barnbidrag för det fjärde barnet och ett och ett halvt

barnbidrag för det femte barnet och varje ytterligare barn. Även

16--19-åringar som studerar i gymnasieskolan eller vissa

motsvarande utbildningar medräknas vid bedömning av rätt till

flerbarnstillägg.

Barnbidragen betalas ut fr.o.m. månaden efter barnets födelse.

Motsvarande gäller när rätten till barnbidrag inträder av annat

skäl än födelse. Bidraget lämnas till dess barnet fyller 16 år.

Förlängt barnbidrag lämnas med samma belopp som det allmänna

barnbidraget fr.o.m. kvartalet efter det då barnet fyllt 16 år.

Kostnaderna för barnbidragen täcks helt av medel från

statsbudgeten. Administrationen av barnbidragen handhas av

Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.

Behovsprövning eller beskattning av barnbidrag

I motion So604 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande om vad som anförts om barnbidraget (yrkande

5). Motionärerna anför att barnbidragssystemet bl.a. bygger på

uppfattningen att alla barn i samhället är lika mycket värda och

att ansvaret för barnen i ekonomiskt hänseende skall delas av

fler än barnens föräldrar. Med ett sådant synsätt tas inte

hänsyn till familjernas egna inkomster utan det är stödet till

barnen det handlar om. Detta faktum gör att det råder en stor

uppslutning kring barnbidragen. Barnbidragen ingår som en viktig

del i det generella välfärdssystemet, som bygger på så få

inkomstprövade bidrag som möjligt. Nuvarande system ger inga

besvärliga tröskeleffekter, har enkel administration och innebär

ingen sortering och inget utpekande.

I motion So607 av Eva Zetterberg m.fl. (v) hemställs att

riksdagen hos regeringen begär en utredning som allsidigt

belyser för- och nackdelarna med beskattade barnbidrag.

Fördelarna med en beskattning skulle vara att barnbidraget för

en låginkomsttagarfamilj, exempelvis en ensamstående studerande

förälder, blir värt mycket mer än för en familj med höga

inkomster. En nackdel kan dock vara att systemet blir

krångligare och att möjligheter till fusk ökar.

I motion So611 av Roland Lében (kds) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om att en utredning bör göras i

syfte att klarlägga förutsättningarna för och konsekvenserna av

behovsprövat barnbidrag. Enligt motionären talar

fördelningspolitiska skäl starkt för att familjer, som ligger på

den nedre delen av inkomstskalan, skall prioriteras, när

utrymmet krymper för generella stöd. Motivet för generella stöd

lika till alla har försvagats också genom att skattereformen

frigjort resurser för höginkomsttagarna. Motionären anser att

den inbesparing som blir följden av reducerade eller indragna

bidrag till hushåll med stark ekonomi bör komma hushållen med

svagare ekonomi till godo. En möjlig väg att hantera problemet

med tröskeleffekter är nertrappning av bidraget i något eller

ett par steg. Administrativa kostnader, som inte står i rimlig

proportion till omfördelningens storlek, bör kunna undvikas

genom att man från början satsar på rationella administrativa

lösningar.

I motion So617 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begärs

tillkännagivanden till regeringen om vad som anförts om ny

utformning av barnbidragen (yrkande 3) och vad som anförts

om begränsning av rätten till bidrag för höginkomstfamiljer

(yrkande 4). Motionärerna anser att dagens system med högre

belopp per barn ju fler barn man har är ologiskt, djupt

orättvist och kränkande för både barn och föräldrar och föreslår

därför att samhället ger alla barn samma stöd genom att

barnbidrag utbetalas med lika stort belopp per barn för alla

barn i en familj, oavsett antalet. Motionärerna föreslår en

höjning av barnbidraget från dagens nivå (9000 kr per barn och

år) till 12000 kr per barn och år. Barnbidraget börjar

utbetalas när vårdnadsersättningen enligt vad Ny demokrati

föreslagit upphör och den obligatoriska skolan börjar, dvs. vid

sex eller sju års ålder. Nuvarande system med flerbarnstillägg

avskaffas. Vidare föreslår motionärerna en stegvis nedtrappning

av bidragen till familjer där föräldrarnas sammanlagda

bruttoinkomst överstiger 300000 kr per år för att helt upphöra

vid 500000 kr per år. Motionärerna understryker att det är

båda föräldrarnas sammanlagda bruttoinkomst -- oavsett om de bor

åtskilda eller är frånskilda -- som avses. Samhället skall inte

tillåta eller sanktionera att vissa föräldrar smiter från sitt

försörjningsansvar.

Tidigare behandling

Förslag om allmänna barnbidrag lades fram i proposition

(1947:220) med förslag till lag om allmänna barnbidrag m.m.

Ärendet behandlades i riksdagen av det sammansatta stats-

och andra lagutskottet i betänkandet nr 4 år 1947. Utskottet

anförde med anledning av motioner att en gradering av

barnbidragen efter föräldrarnas inkomster var olämplig och

avstyrkte dessa motioner. Riksdagen följde utskottet (rskr.

498).

I betänkandet 1991/92:SoU15 lämnas en redogörelse för

motiven för införande av allmänna barnbidrag. Vidare uttalade

utskottet följande med anledning av motioner om inkomstprövning

av barnbidrag.

Flera skäl talar enligt utskottet mot att införa ett inkomst-

eller behovsprövat barnbidrag. Barnbidraget bör ses som ett

komplement till familjebeskattningen som innebär att

inkomsttagare med barn i dag i huvudsak beskattas lika mycket

som inkomsttagare utan barn. Det allmänna barnbidraget utjämnar

skillnaderna mellan dem som har barn och dem som inte har det.

Det skulle vidare leda till ytterligare tröskel- och

marginaleffekter om ett inkomstprövat barnbidrag skulle införas

genom att hela eller delar av barnbidraget skulle falla bort vid

ökad inkomst. Barnbidraget är också med nuvarande regler mycket

enkelt och billigt att administrera. Vid en inkomstprövning

skulle det krävas en betydande administration för att bestämma

och betala ut bidraget. Myndigheterna skulle behöva gå igenom

och kontrollera uppgifter från över en miljon barnfamiljer. Med

det anförda avstyrker utskottet motion So605 (nyd).

Någon anledning att utreda förutsättningarna för och

konsekvenserna av ett behovsprövat barnbidrag föreligger inte

heller. Utskottet avstyrker motion So604 (kds).

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning som sammanfaller

med yrkande 5 i motion So604 (s). Något tillkännagivande till

regeringen med anledning av motionen behövs dock inte. Motionen

avstyrks.

Utskottet anser sålunda att det nuvarande barnbidragssystemet

bör behållas och hänvisar till tidigare ställningstagande när

det gäller införande av ett inkomst- eller behovsprövat

barnbidrag. Motion So617 (nyd) yrkandena 3 och 4 avstyrks

därför.

Någon anledning att utreda förutsättningarna för och

konsekvenserna av ett behovsprövat barnbidrag föreligger inte

heller. Utskottet avstyrker motion So611 (kds). Utskottet vill

inte ställa sig bakom en begäran om en utredning av för- och

nackdelar med beskattade barnbidrag. Utskottet avstyrker därför

motion So607 (v).

Barnbidrag vid s.k. ERASMUS-utbyte

I motion So605 av Lennart Hedquist och Rune Rydén (m)

hemställs att riksdagen beslutar ändra aktuella lagar så att

högskolestuderande på grundnivå i s.k. ERASMUS-utbyte erhåller

samma sociala förmåner som forskare och anställda i svenska

företag utomlands. Motionärerna anför bl.a. följande. Barnbidrag

och vissa andra sociala förmåner utgår förutom till svenskar i

hemlandet även till vissa kategorier svenskar som vistas

utomlands. Studerande som fullgör sin grundutbildning på

högskolan genom ERASMUS-utbyte tillhör dock ej denna grupp. Det

är inte rimligt att just högskolestuderande med barn

diskrimineras när de vistas utomlands för sina studier.

Lagändringar bör därför snarast vidtas.

Gällande rätt

Barnbidrag finns i tre olika former: allmänt barnbidrag,

förlängt barnbidrag och flerbarnstillägg. För alla formerna av

barnbidrag gäller, att barnet skall vara bosatt i Sverige.

I 1 § tredje stycket första meningen lagen (1947:529) om

allmänna barnbidrag föreskrivs, att en utlandsvistelse får

vara avsedd att räcka längst sex månader, om barnet fortfarande

skall anses vara bosatt i Sverige. En sexmånaders gräns

gäller således som huvudregel. Huvudregeln omfattar såväl

barn till privatanställda som till studerande som vistas

utomlands. Undantag görs för medföljande barn till personer som

vistas i utlandet för viss ideellt inriktad verksamhet,

exempelvis anställda av Svenska kyrkan, svenskt trossamfund

eller svensk ideell organisation som bedriver

biståndsverksamhet. För dessa gäller att barnbidrag utgår under

utlandsvistelser som inte avses att vara längre än tre år

(BarnbL 1 §, tredje stycket, tredje meningen). Barn till

anställda i statens tjänst berörs inte av någon tidsregel.

Medföljande barn till den som av en statlig arbetsgivare sänds

till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning skall

alltså under hela utsändningstiden anses bosatta i Sverige

(BarnbL 1 §, tredje stycket, andra meningen).

I november 1992 beslöt riksdagen att anta regeringens förslag

till lag om samordning av systemen för social trygghet när

personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

(EES) (bet. 1992/93:EU1). Lagen innebär att ett stort antal av

de rättsakter (EG-förordningar m.m. inom den sociala trygghetens

område) som anges i bilaga VI till EES-avtalet (prop.

1991/92:170) skall gälla som svensk lag. Lagen träder i kraft

den dag regeringen bestämmer.

EES-reglerna gäller all lagstiftning om social trygghet som

avser

förmåner vid sjukdom och moderskap

förmåner om invaliditet, även sådana som är avsedda att bevara

eller förbättra förvärvsförmågan

förmåner vid ålderdom

förmåner till efterlevande

förmåner i anledning av olycksfall i arbetet och

arbetssjukdomar

dödsfallsersättningar

förmåner vid arbetslöshet

familjeförmåner

Bland familjeförmåner ingår även barnbidrag.

Förmånerna utgår enligt anställningslandets lagstiftning,

även om den anställde eller hans familjemedlemmar är bosatta

någon annanstans.

Personer som omfattas av EES-reglerna är anställda,

egenföretagare och deras familjemedlemmar. Definitionen av

arbetstagare och egenföretagare är i praktiken så vid att varje

person som någon gång varit arbetstagare eller egen företagare i

något EES-land omfattas av regelverket. Däremot omfattas inte

studerande, hemarbetande och andra icke förvärvsverksamma. Inom

EG diskuteras enligt uppgift ett förslag till ändring av

förordningen (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för

social trygghet när personer flyttar inom gemenskapen, som

skulle leda till att även dessa kategorier skall omfattas av de

aktuella reglerna om social trygghet.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att riksdagen antagit regeringens

förslag om att införliva med svensk lagstiftning huvuddelen av

EG:s regler på områdena social trygghet och arbetskraftens fria

rörlighet. När lagen om samordning av systemen för social

trygghet när personer flyttar inom EES träder i kraft kommer

anställningslandets lagstiftning att styra rätten till förmåner

såsom t.ex. barnbidrag, även om den anställde eller hans familj

är bosatta i något annat land än anställningslandet. Frågan om

att utvidga tillämpningsområdet för EG:s regler om social

trygghet till att omfatta även bl.a. studerande diskuteras

enligt uppgift inom EG. Utskottet anser inte att riksdagen för

närvarande bör ta något initiativ i denna fråga. Motion So605

(m) avstyrks.

Flerbarnstillägget

I motion So603 av Margit Gennser och Hugo Hegeland (m)

hemställs om ett tillkännagivande av vad som anförts om

flerbarnstilläggen. Motionärerna påpekar att flerbarnstillägget

har tiodubblats i löpande penningvärde och femdubblats räknat i

fast penningvärde sedan det infördes 1982. Motionärerna

framhåller att det är mycket stora belopp rent privatekonomiskt

som kan utgå till flerbarnsfamiljer. En fembarnsfamilj erhåller

72 000 kr skattefritt per år i barnbidrag. Det finns enligt

motionärerna betydande incitament att ordna förhållanden vid

skilsmässa och exempelvis gemensam vårdnad så att familjen blir

berättigad till flerbarnstillägg. Motionärerna anser att motiven

för ett särskilt flerbarnstillägg i hög grad har försvagats i

och med 1990 års skattereform. Flerbarnstilläggen bör skäras ned

t.ex. genom att fr.o.m. den 1 juli 1993 återgå till den skala

som gällde 1982, och fr.o.m. 1994 avskaffa flerbarnstilläggen

helt.

Tidigare behandling m.m.

Flerbarnstillägget utgår, om någon uppbär allmänt

barnbidrag för tre eller flera barn (BarnbL 2 a §). Det infördes

den 1 januari 1982 och skulle då utgöra en kompensation för den

dåvarande regeringens ekonomisk-politiska åtgärder.

I proposition 1980/81:118 (bil. 1) om ekonomisk-politiska

åtgärder föreslogs ett särskilt stöd till flerbarnsfamiljer att

införas den 1 januari 1982. Förslaget innebar att det till

familjer med tre barn skulle utgå ett stöd motsvarande

ytterligare ett fjärdedels barnbidrag (750 kr per år) och

för varje därpå följande barn ett halvt barnbidrag (1 500 kr

per år). Syftet var enligt propositionen att bl.a. kompensera

flerbarnsfamiljerna för minskningen av livsmedelssubventionerna.

Av de uppgifter som lämnats i propositionen framgick att

flerbarnsfamiljerna hade en utsatt ekonomisk situation. Det

dåvarande ekonomiska systemet var i huvudsak konstruerat så att

barnbidraget var lika stort för varje barn oberoende av antalet

barn i familjen. Detsamma gällde både för det allmänna

barnbidraget och för det statliga bostadsbidraget.

Med anledning av regeringens förslag anförde socialutskottet i

betänkandet 1980/81:SoU28 bl.a. följande. Det utrymme som nu

kan finnas för insatser inom familjepolitiken bör användas för

att förbättra flerbarnsfamiljernas ekonomiska situation. Den

föreslagna satsningen på familjer med tre och flera barn är

välmotiverad. Beträffande frågan på vad sätt stödet till

flerbarnsfamiljer borde förstärkas ansåg utskottet att det i

propositionen framlagda förslaget var att föredra framför en

uppräkning av det statliga bostadsbidraget.

I proposition 1980/81:188 lades förslag till lagändringar

fram som innehöll de närmare reglerna för i vilka fall

flerbarnstillägg skall utgå och för administrationen. Utskottet

hänvisade i betänkandet 1980/81:SoU44 till att riksdagen

redan fattat ett principbeslut om att införa ett

flerbarnstillägg och avstyrkte motioner om avslag på

propositionen och en höjning av bostadsbidraget. Riksdagen

följde utskottet (rskr. 409).

Riksdagen beslöt hösten 1982 att höja flerbarnstillägget till

ett halvt barnbidrag per år för familjer med tre barn och

till ett helt barnbidrag för varje ytterligare barn, dvs. en

fördubbling, fr.o.m. den 1 januari 1983. Prisökning och

mervärdesskattehöjning var orsaken (SoU 1982/83:12, rskr.

100).

Våren 1983 beslöt riksdagen att bifalla regeringens förslag om

en ytterligare utvidgning av flerbarnstillägget, så att det även

kom att omfatta studerande ungdomar i åldrarna 16--19 år (SoU

1982/83:25, rskr. 256).

Den 1 januari 1989 ändrades reglerna för beräkning av

flerbarnstillägget så att detta kom att utgå med 190% av ett

helt barnbidrag för det fjärde barnet, 240% av ett helt

barnbidrag för det femte barnet och 160% av ett helt

barnbidrag för det sjätte och varje ytterligare barn.

Motiveringen till höjningen var kompensation för minskade

bostadsbidrag (prop. 1987/88:100 bil. 7, 1987/88:SoU12,

rskr. 178).

Som ett led i skattereformen höjdes det allmänna barnbidraget

med 2280 kr den 1 januari 1991 till 9000 kr per år.

Samtidigt ändrades reglerna för beräkning av flerbarnstillägget.

Ändringarna innebar att tillägg skulle utgå med ett halvt

barnbidrag per år för det tredje barnet, med ett helt

barnbidrag för det fjärde barnet och med ett och ett halvt

barnbidrag för varje ytterligare barn. Motiveringen till

ändringarna i beräkningen av flerbarnstillägget var att familjer

med fyra eller fler barn med oförändrade regler skulle få en

omotiverat stor kompensation med anledning av skatteomläggningen

(prop. 1989/90:140, 1989/90:SoU27, rskr. 314).

Utskottets bedömning

Enligt vad utskottet inhämtat pågår för närvarande

överläggningar inom regeringskansliet angående familjepolitiken.

Med hänsyn härtill finns det inte något skäl för riksdagen att

nu ta något initiativ med anledning av motion So603 (m).

Motionen avstyrks.

Medelsanvisningen

Regeringen föreslår att till Allmänna barnbidrag för

budgetåret 1993/94 anvisas ett förslagsanslag på

17000000000 kr.

I motion So617 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) föreslås

att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1993/94

anvisar ett förslagsanslag på 12000000000 kr (yrkande

9).

Utskottets bedömning

Utskottet har tidigare avstyrkt motionsyrkanden (nyd) om ny

utformning av barnbidragen och om inkomstprövning av

barnbidragen. Utskottet finner budgetpropositionens förslag till

medelsanvisning till Allmänna barnbidrag väl avvägt och

avstyrker följaktligen motion So617 (nyd) yrkande 9 och

tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.

Bidragsförskott (B 4)

Bidragsförskotten har två funktioner. Den första är att

garantera det underhåll som den andre föräldern är ålagd att

betala. Den andra är att ge ett minimistöd till särlevande

föräldrars barn. Sammantaget innebär bidragsförskottet ett

kraftigt stöd till ensamlevande föräldrar.

Bidragsförskott lämnas för barn som endast en av föräldrarna

har vårdnaden om eller som står under vårdnad av annan än

föräldrarna. Bidragsförskott kan också lämnas när föräldrarna

har gemensam vårdnad men bor åtskilda. Den allmänna

åldersgränsen för bidragsförskott är 18 år. Bidragsförskott

lämnas vanligen med 40 % av basbeloppet.

Bidragsförskott infördes genom en lag år 1937 och var

resultatet av ansträngningar ända sedan sekelskiftet att bereda

lindring i de ofta svåra förhållanden under vilka barn till

ogifta och frånskilda mödrar levde. Denna lag hade ren

förskottskaraktär. Det allmänna betalade ett belopp som

motsvarade det underhållsbidrag som bestämts genom dom eller

avtal för de fall den underhållsskyldige inte fullgjorde sin

betalningsskyldighet. Rätten till förskott var behovsprövad.

Samhällets garanti utlöstes inte om modern eller hennes

eventuelle make ansågs kunna klara barnet utan bidrag. Denna

behovsprövning avskaffades år 1947. Det ansågs då rimligt att

samhällets garanti skulle gälla oberoende av moderns ekonomiska

förhållanden.

Genom 1964 års lag om bidragsförskott som alltjämt är

gällande ändrades själva karaktären av stödet. Oberoende av om

underhållsbidrag över huvud taget fastställts och utan

begränsning till storleken av eventuellt fastställt belopp

garanterades ett generellt stöd upp till en viss nivå. Syftet

härmed var att ge ett grundskydd för barnets försörjning.

Avveckling av bidragsförskotten m.m.

I motion So612 av Fanny Rizell (kds) begärs ett

tillkännagivande av vad som i motionen anförts om en ändring av

bidragsförskottslagen i syfte att minska överkompensering av

vårdnadshavare. Motionären är positiv till att

underhållsbidraget fastställs enligt föräldrabalkens regler

efter barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga.

Problemet är enligt motionären att bidragsförskottslagen inte

innehåller någon regel om behovsprövning. Detta gör att

vårdnadshavaren överkompenseras med bidragsförskott. Motionären

föreslår att bidragsförskottslagen ändras så att bidragsförskott

kan minskas i de fall förmånen framstår som klart oberättigad.

I motion So617 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begärs ett

tillkännagivande av vad i motionen anförts om avveckling av

systemet med bidragsförskott (yrkande 8). Enligt

motionärerna skall samhället inte ha ett särskilt system för

föräldrar som smiter från sitt försörjningsansvar -- utan detta

kan med fördel hanteras på det generella sätt som samhället

civilrättsligt använder när medborgarna smiter från sina

skyldigheter.

Tidigare behandling m.m.

Familjelagssakkunniga lade i sitt delbetänkande (SOU

1977:37) Underhåll till barn och frånskilda fram förslag till

lagändringar angående den familjerättsliga

underhållsskyldigheten. De sakkunnigas förslag låg till grund

för den reformering av föräldrabalkens underhållsregler som

trädde i kraft år 1979. I ett delbetänkande ägnades också

särskild uppmärksamhet åt samspelet mellan lagstiftningen om

underhåll och den sociala lagstiftningen om bidragsförskott. För

att komma till rätta med de problem som uppstått på grund av den

bristande samordningen mellan reglerna om underhållsbidrag och

bidragsförskott föreslog de sakkunniga att bidragsförskottet

skulle behovsprövas. Bidragsförskott skulle kunna vägras, om det

uppenbarligen inte fanns behov av något förskott.

Familjelagssakkunnigas förslag låg till grund för regeringens

proposition 1978/79:12. Regeringen föreslog att

bidragsförskottet skulle behovsprövas. Enligt propositionen var

det angeläget att hindra att samhällets stöd i form av

bidragsförskott utnyttjades på ett obehörigt sätt. Bestämmelsen

om behovsprövning borde ges en allmän räckvidd men tillämpas

endast i uppenbara fall då ett bidragsförskott framstod som

klart obehövligt.

Förslaget behandlades i socialutskottet och lagutskottet

(SoU 1978/79:2y, LU 1978/79:9). Båda utskotten avstyrkte

förslaget om en allmän behovsprövningsregel. Riksdagen beslöt i

enlighet härmed.

Med anledning av de snabbt stigande statsutgifterna för

bidragsförskott beslöt Riksdagens revisorer år 1983 att

granska bidragsförskottssystemet och dess anknytning till

reglerna om underhållsbidrag. Granskningen har redovisats i fem

rapporter som följdes av ett förslag (1985/86:17) till

riksdagen. Man föreslog däri att regeringen skulle tillsätta en

utredning som hade till uppgift att överväga sådana förändringar

att man kunde komma till rätta med av revisorerna påtalade

brister i bidragsförskottssystemet. Revisorernas förslag jämte

motioner som tog upp frågor om översyn av systemet för

bidragsförskott och underhållsbidrag behandlades av lagutskottet

och socialutskottet (LU 1985/86:2y, SoU 1985/86:29).

Lagutskottet tillstyrkte en utredning om

bidragsförskottssystemet. Socialutskottet, som var enhälligt,

delade bedömningen att bidragsförskottssystemet fungerar

otillfredsställande i flera viktiga avseenden och tillstyrkte en

utredning av systemet. Utskottet framhöll att det var särskilt

angeläget att nu få en allsidig belysning och diskussion av de

grundläggande frågorna om bidragsförskottets konstruktion och

dess anknytning till föräldrabalkens regler om underhållsbidrag.

Ett mera fullständigt faktaunderlag behövdes i fråga om den

ekonomiska och sociala situationen för såväl underhållsskyldiga

som underhållsberättigade barn och deras vårdnadshavare. Detta

faktaunderlag måste göras till föremål för en noggrann analys

som beaktar faktorer såsom skillnader i inkomst,

familjesituation, bostadssituation m.m. De sociala

konsekvenserna av olika lagregleringar måste särskilt belysas.

Utskottet betonade att utredningen borde vara förutsättningslös

och att olika principiella lösningar fritt skulle prövas.

Riksdagen beslöt att ge regeringen till känna vad utskottet

hade anfört med anledning av revisorernas förslag och de

anslutande motionerna.

Den 16 oktober 1986 bemyndigade regeringen chefen för

Socialdepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att se

över frågorna om bidragsförskottets konstruktion och dess

anknytning till föräldrabalkens regler om underhållsbidrag.

Kommittén antog namnet 1987 års underhållsbidragskommitté.

Kommitténs arbete var slutfört i maj 1990 och redovisas i

betänkandena SOU 1990:8 och SOU 1990:48, Samhällsstöd till

underhållsberättigade barn. Kommittén presenterade tre olika

modeller för att förändra samhällsstödet till ensamstående

föräldrar med barn. Beredning av kommitténs förslag har skett i

Socialdepartementet i en interdepartemental arbetsgrupp med

företrädare för Social-, Finans-, Justitie- och

Civildepartementen samt Statsrådsberedningen,

Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen.

I december 1991 lade regeringen fram förslag om att

ensamföräldrarna som kompensation för den slopade

skattereduktionen i samband med skattereformen skulle erhålla

ett särskilt bidrag under åren 1991, 1992 och första hälften av

år 1993 (prop. 1991/92:81). Förslaget antogs av riksdagen

(1991/92:SoU14, rskr. 171).

I december 1992 beslöt riksdagen att anta regeringens förslag

om att särskilt bidrag till ensamstående med barn skall lämnas

för hela år 1993 (1992/93:BoU5, rskr. 99).

Som ett resultat av arbetet med beredningen av

Underhållsbidragskommitténs betänkande föreslogs i

departementspromemorian Ensamförälderstöd (Ds 1992:53) bl.a.

att samhällsstödet inom bidragsförskottet -- utfyllnadsbidraget

-- frikopplas från underhållsbidraget och att stödet

behovsprövas. Efter att förslagen i promemorian remissbehandlats

beslöt emellertid regeringen att inte lägga fram förslagen för

riksdagen. Inom regeringskansliet fortgår arbetet med att

förändra samhällsstödet till särlevande föräldrar dock i andra

former.

Utskottets bedömning

Inom regeringskansliet övervägs det nuvarande

bidragsförskottssystemet i syfte att komma till rätta med

bristerna i systemet. I avvaktan på kommande förslag från

regeringen bör riksdagen inte nu ta något initiativ i frågan.

Utskottet avstyrker därför motion So617 (nyd) yrkande 8. Även

motion So612 (kds) avstyrks.

Medelsanvisningen

I budgetpropositionen föreslår regeringen riksdagen att till

Bidragsförskott för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag

på3110000000 kr.

I motion So617 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) föreslås

att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1993/94

anvisar 0 (noll) kr (yrkande 11).

Utskottets bedömning

Utskottet har tidigare avstyrkt bl.a. ett motionsyrkande (nyd)

om att avveckla bidragsförskottssystemet. Utskottet finner

budgetpropositionens förslag till medelsanvisning väl avvägt och

avstyrker följaktligen motion So617 (nyd) yrkande 11 och

tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.

Övriga medelsanvisningar under B

Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna

medelsanvisningarna till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn

(B 5) och Bidrag till kostnader för internationella adoptioner

(B 6), vilka inte mött någon erinran i form av motioner.

Hälso- och sjukvård (D 1--D 6)

Bidrag till hälso- och sjukvård (D 1)

Från detta anslag betalas ut det särskilda statsbidrag till

den allmänna sjukvårdsersättningen som fr.o.m. den 1 januari

1985 utgår till sjukvårdshuvudmännen från den allmänna

försäkringen.

Vidare betalas från anslaget ut ersättningar för vissa

kostnader och förluster som uppkommit på grund av myndighets

ingripande för att förhindra spridning av smittsam sjukdom.

Bestämmelserna i ämnet finns bl.a. i kungörelsen (1956:296) om

ersättning av statsmedel i vissa fall vid ingripanden i

hälsovårdens intresse och lagen (1989:225) om ersättning till

smittbärare. Från anslaget betalas även vissa kostnader för

patientförsäkring och vissa skadeersättningar.

Från anslaget betalas också ut ersättning till

sjukvårdshuvudmännen enligt överenskommelse mellan staten och

huvudmännen om dessas övertagande av statens ansvar dels för

pensionskostnaderna för den personal som övergick i

sjukvårdshuvudmännens tjänst vid övertagandet av den

psykiatriska sjukvården, dels för provinsialläkarnas

pensionering (prop. 1972:50, SoU17, rskr. 169). Staten

ersätter huvudmännen för deras åtaganden genom vissa årliga

bidrag t.o.m. år 1993. Bidraget betalas ut sista gången i

början av budgetåret 1993/94.

Från anslaget betalas även kostnader för deltagande i EG:s

cancerprogram.

En överenskommelse har träffats med företrädare för

sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen

m.m. för år 1993. Den ansluter till det system med

schabloniserade ersättningar till huvudmännen som infördes

fr.o.m. år 1985. Utgångspunkten för överenskommelsen har varit

en ram på 6 995 miljoner kronor. Överenskommelsen finns

redovisad i regeringens proposition 1992/93:17 om vissa

ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.

Ett översynsarbete med syfte att förändra nuvarande system för

ersättningar till sjukvårdshuvudmännen pågår. Ett principförslag

om en ändrad utformning av systemet för ersättningar från

sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen m.m. avses läggas

fram i 1993 års kompletteringsproposition.

Medelsanvisningen

I budgetpropositionen beräknas det sammanlagda

medelsbehovet till 1211332 000 kr.

Utgiften för det särskilda statsbidraget till den allmänna

sjukvårdsersättningen från detta anslag beräknas under

budgetåret 1993/94 till 1117300000 kr. Medelsbehovet till

vissa pensionskostnader och provinsialläkarpensioner beräknas

till 85 682 000 kr.

Medelsbehovet för ersättning till smittbärare m.m. beräknas

till 6 miljoner kronor. För kostnader för patientförsäkring för

den hälso- och sjukvård som bedrivs i statens regi och

ersättningar för vissa skador enligt Socialdepartementets beslut

beräknas oförändrat ca 1,3 miljoner kronor.

För svensk medverkan i EG:s cancerprogram beräknas 1 miljon

kronor.

I motion Ju838 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att

riksdagen till Bidrag till hälso- och sjukvård för budgetåret

1993/94 anslår 1000000 kr utöver vad regeringen föreslagit

(yrkande 4). Medlen bör enligt motionärerna användas som

startbidrag till ett rikscentrum för barn som utsatts för

sexualbrott.

I motion So504 av Eva Zetterberg m.fl. (v, fp, kds)

hemställs också om inrättandet av ett sådant rikscentrum med

terapeutisk behandling, forskning och utvecklingsarbete. Ett

rikscentrum kan enligt motionärerna bli ett stöd för de lokala

verksamheter, exempelvis den i Eskilstuna, som pågår, inte minst

när det gäller att sprida erfarenheter, pröva nya arbetsmetoder

och stimulera forskningen.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet har vid olika tillfällen behandlat motioner om

sexuella övergrepp mot barn och senast i betänkandet

1992/93:SoU2 vartill hänvisas för en utförlig bakgrund (s. 12

f.). I betänkandet 1989/90:SoU5 anförde utskottet i

anledning av motioner att det är nödvändigt att samordna de

insatser som görs av rättsväsendet, de sociala myndigheterna och

aktuella vårdinstanser eftersom utredningarna i dessa ärenden är

mycket svåra. Utskottet ansåg sammanfattningsvis att ett samlat

åtgärdsprogram borde föreläggas riksdagen. Detta gavs regeringen

till känna. I betänkandet 1991/92:SoU1 (s. 20) anförde

utskottet följande.

Som svar på riksdagens begäran om ett samlat förslag till

åtgärdsprogram för att motverka sexuella övergrepp och våld mot

kvinnor och barn har, som tidigare nämnts, avsatts 8 milj.kr.

till socialstyrelsens förfogande för att öka kompetensen i det

sociala arbetet när det gäller utsatta barn. Detta inkluderar

också socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med barn

som utsatts för sexuella övergrepp.

Med hänvisning härtill och till att utskottet inte ville

föregripa riksdagens kommande behandling av förslag på det

socialpolitiska området avstyrkte utskottet de då aktuella

motionerna.

Utskottets bedömning

Utskottet har i olika sammanhang framhållit betydelsen av att

samhället ägnar stor uppmärksamhet åt barn som av olika skäl har

en särskilt utsatt ställning. Detta inkluderar såväl hälso- och

sjukvårdens som socialtjänstens insatser för barn som utsatts

för sexuella övergrepp. Socialstyrelsen skall utöva tillsyn,

följa upp och utvärdera verksamheterna samt utveckla och

förmedla kunskap inom dessa områden. Formerna härför bestämmer

styrelsen själv.

Utskottet anser den föreslagna medelsanvisningen till Bidrag

till hälso- och sjukvård välavvägd och tillstyrker därför

förslaget i propositionen och avstyrker motionerna Ju838 (v)

yrkande 4 och So504 (v, fp, kds).

Orienterarsjukan/TWAR

I motion So451 av Lennart Brunander och Karin Starrin (c)

begärs att regeringen omgående vidtar åtgärder och tillskjuter

medel för att lösa frågetecknen kring TWAR (Taiwan acute

respiratory infection). Motionärerna anser att de medel som

krävs för undersökningar, forskning och uppföljning måste

ställas till idrottens och sjukvårdens förfogande för att lösa

TWAR-mysteriet.

Utskottet har erfarit att det bedrivs kvalificerad

forskning vid infektionskliniken på Akademiska sjukhuset i

Uppsala om bl.a. orsaker till hjärtmuskelinflammation, s.k.

myokardit. Man har också börjat att närmare granska de

inträffade dödsfallen bland orienterare och har i detta syfte

inlett diagnostik och undersökning av 240 elitorienterare som

bedömts tillhöra riskgruppen. På basis av bl.a. resultaten från

denna undersökning skall ett forskningsprojekt läggas upp med

syfte att utröna orsakerna bakom de plötsliga dödsfallen.

Sjukvårdshuvudmännen svarar för finansieringen av projektets

medicinska del. För projektets forskningsdel har det från olika

håll ansökts om medel. Bl.a. har en ansökan underställts

Medicinska forskningsrådet.

Regeringen har den 21 januari 1993 beslutat att 750 000 kr

får utbetalas till Socialstyrelsen för forskningsinsatser i

syfte att finna orsakerna bakom de inträffade dödsfallen. Medlen

skall -- efter erforderlig prövning bl.a. av aktuella

forskningsprojekts vetenskapliga kvalitet -- utbetalas till

projekt med denna inriktning. Stödet skall utgå under

innevarande budgetår i avvaktan på att aktuella projekt kan

prövas inom ramen för de reguljära systemen vad avser

finansiering av forskningsinsatser.

Utskottets bedömning

I avvaktan på att aktuella projekt kan prövas inom ramen för

de reguljära systemen för finansiering av forskningsinsatser har

regeringen nyligen beslutat att ställa medel till förfogande i

syfte att finna orsakerna bakom de inträffade dödsfallen bland

orienterare. Motion So451 (c) är därmed tillgodosedd och

avstyrks därför.

Insatser mot aids (D 2)

Från anslaget betalas utgifter för särskilda insatser för att

bekämpa spridningen av det virus, humant immunbristvirus (hiv),

som kan leda till sjukdomstillståndet aids (acquired immune

deficiency syndrome -- förvärvad immunbrist). Infektion av hiv

hänförs enligt smittskyddslagen (1988:1472) till de

anmälningspliktiga sjukdomar som är samhällsfarliga.

Ett handlingsprogram för den fortsatta bekämpningen av

hiv/aids har antagits av riksdagen på grundval av proposition

1987/88:79 om åtgärder mot aids (1987/88:SoU10, rskr.

165). Handlingsprogrammet innefattar information till

allmänheten och särskilda grupper med s.k. riskbeteende.

Från förevarande anslag lämnas också ett extra bidrag, som

utgår främst till Stockholms läns landsting, Stockholms kommun,

Göteborgs kommun, Malmö kommun och Malmöhus läns landsting men

även till andra sjukvårdshuvudmän.

Sverige deltar även i det internationella arbetet med att

bekämpa aids. Den del av medlen som avser information och stöd

till psykosocialt arbete och utvecklingsarbete m.m. disponeras

av Folkhälsoinstitutet. Vid Folkhälsoinstitutet finns ett råd

för aidsfrågor, som har en rådgivande funktion.

Folkhälsoinstitutet har numera den övergripande uppgiften att

samordna arbetet med att begränsa spridningen av hiv/aids.

Socialstyrelsen disponerar medel från anslaget för att utveckla

en offensiv narkomanvård.

I budgetpropositionen beräknas, sedan medel för myndigheternas

handhavande av hiv/aidsfrågorna beräknats under anslagen till

Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen, i övrigt ett anslag

till insatser mot aids för budgetåret 1993/94 på 185 220 000 kr.

Information om hiv/aids

I motion Ju608 av Gullan Lindblad m.fl. (m, c, fp, kds)

begärs ett tillkännagivande om att öka information och

upplysning, framför allt via Folkhälsoinstitutets upplysning om

hiv/aids (yrkande 5). Motionärerna syftar till information

för att motverka den spridning av hiv/aids som följer i spåren

av den ökade s.k. sexturismen till framför allt Sydostasien.

Folkhälsoinstitutet koncentrerar sin verksamhet till olika

program. En enhet vid institutet omfattar verksamhetsområdena

hiv/aids samt sex och samlevnad, oönskade graviditeter och STD

(sexuellt överförbara sjukdomar) i övrigt. Den omfattande

internationella smittspridningen i kombination med ökat resande

över landets gränser och pågående invandring till Sverige

innebär en risk för fortsatt smittspridning i Sverige.

Folkhälsoinstitutet anser att det är nödvändigt att ett

hivpreventivt arbete av minst samma omfattning som hittills

fortsätter inom landet. Det behövs därvid centralt initierade

insatser från institutet. Institutets program som gäller

hiv/aids har till huvudinriktning att förmedla kunskap, att

motverka spridning av hiv/aids och att motarbeta diskriminering

av hivsmittade.

En broschyr som riktar sig till resenärer med information om

smittrisken utarbetas för närvarande inom Folkhälsoinstitutet.

Broschyren kommer att fr.o.m. april finnas tillgänglig på

apotek, vaccinationscentraler och polismyndigheter. Även

annonsering i dagspressen planeras.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att det hivpreventiva arbete som under många

år pågått inom Aids-delegationen och Socialstyrelsen och som nu

övergått till Folkhälsoinstitutet måste fortsätta. Det arbete

som nu upptagits av Folkhälsoinstitutet omfattar bl.a. en

betydande upplysningsverksamhet. Informationsmaterial om

smittrisken håller på att utarbetas. Något uttalande från

riksdagen behövs därför inte. Med det anförda avstyrker

utskottet motion Ju608 yrkande 5 (m, c, fp, kds).

Smittspårning

I motion So513 av Johan Brohult (-) begärs ett

tillkännagivande om att samhället bör få ökade befogenheter för

att ta hivtest på vissa grupper där man vet att aidsrisken är

stor (yrkande 4). Motionären syftar på narkomaner och

prostituerade och anser att bestämmelserna då det gäller

provtagning för att påvisa hivantikroppar (smitta) i dag, på

grund av önskan om anonymitetsskydd, är så komplicerade att det

i praktiken ofta är omöjligt att av epidemiologiska eller

smittprofylaktiska skäl utföra en blodundersökning. Motionären

anser att tvång i vissa lägen måste accepteras och rekommenderas

såsom kontrollåtgärd.

I betänkandet 1991/92:SoU15 behandlade utskottet ett

flertal motioner bl.a. under rubrikerna Smittskyddslagen och

smittskyddsarbetet, Anonymitet vid hivtest, Smittspårning och

Sveriges inställning till Europarådets rekommendation nr R (89)

14. På s. 59 f. i betänkandet redovisas gällande regler,

pågående arbete samt utskottets ställningstaganden. För en

fullständig redovisning hänvisas sålunda till betänkandet.

Sammanfattningsvis ansåg utskottet att det inte fanns någon

anledning för riksdagen att ta initiativ i frågan om ändring av

smittskyddslagen.

En utvärdering av smittskyddsverksamheten och den nya

smittskyddslagen (1988:1472), som trädde i kraft den 1 juli

1989, har gjorts av Socialstyrelsen och överlämnades till

Socialdepartementet våren 1992 med förslag om vissa

ändringar i smittskyddslagen. Utskottet har inhämtat att

Socialdepartementet arbetar med en bredare översyn av

smittskyddslagen än som omfattades av Socialstyrelsens

utvärdering. Bl.a. har Europarådets antitortyrkommitté (CPT)

besökt Sverige och redovisat sin uppfattning om de bestämmelser

som för närvarande gäller för tvångsisolerade. En proposition

med förslag om vissa ändringar i smittskyddslagen planeras till

tidigast maj 1993.

Utskottets bedömning

Utskottet anser det nödvändigt att vidmakthålla övervakningen

av utvecklingen av hiv i landet. En översyn av delar av

smittskyddslagen görs för närvarande i Socialdepartementet med

sikte på en proposition senare i vår. Utskottet utgår från att

även frågor om testning för hiv kommer att övervägas i det

sammanhanget. Något uttalande från riksdagen behövs således

inte. Med det anförda avstyrker utskottet motion So513 (-)

yrkande 4.

Medelsanvisning

Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag till

medelsanvisning till Insatser mot aids.

Bidrag till Spri (D 4)

Från anslaget utgår statens bidrag till Spri. Spri är hälso-

och sjukvårdens utvecklingsinstitut. Huvudmän för institutet är

staten och Landstingsförbundet. Staten svarar för hälften av

finansieringen av Spri.

Staten och Landstingsförbundet har den 18 juni 1992 träffat

ett avtal om Spri för perioden 1993--1995. Sammanfattningsvis

innebär det nya avtalet om Spri att det blir en tydligare

markering av att tyngdpunkten i verksamheten skall ligga i ett

långsiktigt och kvalificerat utvecklingsarbete. Spri skall i

större utsträckning än hittills arbeta med att för praktisk

tillämpning identifiera, beskriva, utvärdera, integrera och

sammanställa resultaten av den forskning och det

utvecklingsarbete som utförs inom Spris verksamhetsområde,

nationellt och internationellt. En väsentlig del av verksamheten

skall vara metodutveckling av betydelse för hälso- och

sjukvården.

I budgetpropositionen föreslås att anslaget som omfattar

enbart medel för basfinansieringen till Spri beräknas till

26300000 kr.

I motion So433 av Liselotte Wågö (m) hemställs att

riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen

om att avveckla statens del av Spri. Som skäl för en sådan

avveckling anför motionären statens mycket dåliga ekonomi samt

det faktum att Spris största kunder är landstingen. En annan

organisation och finansiering av sjukvården i framtiden skulle

kunna innebära att landstingen försvinner och att Spri inte

fyller någon funktion. Sammantaget utgör detta tillräckliga skäl

för att avveckla statens del av Spri, enligt motionären.

I det avtal om Spri för perioden 1993--1995 som staten

och Landstingsförbundet träffade i juni 1992 sägs i bilaga 1

till avtalet bl.a. att det ligger i sakens natur att Spris

verksamhet inom området kan behöva ändras i takt med

utvecklingen inom hälso- och sjukvården. Vidare anges att en

utvärdering av Spris verksamhet skall vara avslutad den 1

september 1994. Utvärderingen skall utgöra underlag inför ett

ställningstagande till Spris verksamhet efter år 1995.

Utvärderingen skall omfatta Spris verksamhet fr.o.m.

verksamhetsåret 1990 men med tyngdpunkt på verksamheten fr.o.m.

år 1993.

Utskottets bedömning

Enligt vad utskottet inhämtat skall en utvärdering av Spris

verksamhet, med tyngdpunkt på tiden fr.o.m. år 1993 göras och

vara avslutad nästa höst. Utskottet anser att riksdagen inte bör

föregripa regeringens kommande förslag i denna fråga. Med det

anförda avstyrks motion So433 (m).

Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag till

medelsanvisning till Bidrag till Spri.

Övriga medelsanvisningar under D

Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna

medelsanvisningarna till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i

krig (D 3), Bidrag till WHO (D 5) och Bidrag till WHO-enheten

för rapportering av läkemedelsbiverkningar (D 6), vilka inte

mött någon erinran i form av motioner.

Omsorg om äldre och handikappade (E 3--E 5, E7--E 9)

Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder

(E 4)

I budgetpropositionen föreslås 60023000kr under

anslaget E4.

Från anslaget får Synskadades riksförbund bidrag till SRF

Hantverk AB, depåverksamheten, till verksamheten med ledarhundar

samt till viss övrig verksamhet. Föreningen Sveriges dövblinda

erhåller bidrag till tidningsutgivning för dövblinda och

Sveriges dövas riksförbund för sin teckenspråksavdelning. Under

anslaget utges vidare bidrag till rikstolktjänst, palynologiska

laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuseet, De handikappades

riksförbunds, Synskadades riksförbunds och Riksförbundets för

rörelsehindrade barn och ungdomar rekreationsanläggningar,

föreningen Rekryteringsgruppen samt till Neurologiskt

handikappades riksförbund.

Motioner

I motion So241 av Lena Öhrsvik och Agne Hansson (s, c)

begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen

anförts om behovet av ersättning för merkostnader vid

rekreationsverksamhet för personer med funktionshinder. Samma

yrkande framställs också i motion So283 av Ingvar Björk och

Jan Andersson (s).

I båda motionerna anförs att personer med funktionshinder

klarar sig lättare i dag än för några årtionden sedan, då de tar

in på hotell eller rekreationsanläggningar. För dem med mer

omfattande handikapp är däremot valfriheten mer begränsad. I

Handikapputredningens slutbetänkande (SOU 1992:52) läggs förslag

fram om vidgade möjligheter till rekreation utanför hemmet.

Handikapputredningens förslag kommer dock enligt uppgift att

kunna genomföras först på sikt.

De handikappade har själva genom sina organisationer byggt upp

rekreations- och hotellverksamhet för personer med

funktionshinder, såsom Tranåsbaden och Årevidden. Visst

statsbidrag har utgått för hotellverksamheten med anledning av

vissa merkostnader. Samhällets stöd har dock, enligt

motionärerna, inte varit tillräckligt varför hotellverksamheten

nu måste minska. Tranåsbaden inskränker sitt öppethållande till

april--augusti och Årevidden kommer att stängas under tiden

maj--juni samt oktober--december. Härigenom kan

driftsförlusterna begränsas, men det begränsar också

möjligheterna att upprätthålla servicen för dem för vilka

hotellen tillkommit. Motionärerna anser att om verksamheten

skall kunna upprätthållas på en godtagbar nivå krävs en större

insats från samhällets sida. Direkta påvisbara merkostnader

måste kunna utgöra grund för ytterligare övervägande enligt

motionärernas mening.

De handikappades riksförbund (DHR) har uppvaktat utskottet

med anledning av motion So241.

Proposition 1992/93:159

I proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa

funktionshindrade berörs också frågan om funktionshindrades

möjligheter till fritidsaktiviteter. Förslag läggs om ett

tillägg till hälso- och sjukvårdslagen (HSL) som klargör att

sjukvårdshuvudmännen har en skyldighet att tillhandahålla

hjälpmedel för funktionshindrade i deras dagliga livsföring och

hjälpmedel för vård och behandling. Föredraganden anför att med

hjälpmedel för den dagliga livsföringen avses även hjälpmedel

som möjliggör för den funktionshindrade att delta i normala

fritids- och rekreationsaktiviteter i hemmet eller närmiljön.

Föredraganden anför vidare att han avser att uppdra åt

Handikappinstitutet att göra en särskild utredning om

fritidshjälpmedel. En sådan utredning bör ha som inriktning att

dels klargöra i vilken omfattning hjälpmedel för motions-,

sport- och hobbyaktiviteter i nuläget föreskrivs av huvudmännen,

dels pröva förutsättningarna för att öka möjligheterna för

funktionshindrade att få tillgång till sådana fritidshjälpmedel.

Ett tidsbegränsat stimulansbidrag föreslås inrättas för att

påskynda utvecklingen av olika insatser med huvudsaklig

inriktning på grupper med avancerade hjälpmedelsbehov och små

handikappgrupper med specifika hjälpmedelsbehov.

Handikapputredningen

I Handikapputredningens slutbetänkande Ett samhälle för

alla (SOU 1992:52) diskuteras funktionshindrades

möjligheter till fritid, rekreation och semester. Utredningen

anför att som ett led i kommunens skyldighet att planera

insatser för människor med funktionshinder kan det vara

angeläget att ge riktat kommunalt stöd till

rekreationsanläggningar som i sin verksamhet har lokal

inriktning.

Utredningen konstaterar samtidigt att som komplement till

annat utbud behövs särskilt anpassade fritids- och

rekreationsanläggningar med hela landet som upptagningsområde.

Utredningen har därvid funnit övervägande skäl för fortsatt

statsbidragsgivning till sådana anläggningar. Ett förslag till

nytt statsbidragsystem för driftsstöd till följd av merkostnader

föreslås. Den totala bidragsnivån beräknas uppgå till 10

miljoner kronor, vilket innebär en kraftig uppräkning av

nuvarande stöd.

Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Remisstiden går ut

den 17 maj 1993.

Utskottets bedömning

Handikapputredningen har i sitt slutbetänkande lagt förslag om

statsbidrag till driften av rekreationsanläggningar som har

merkostnader till följd av handikappanpassning. Betänkandet

remissbehandlas för närvarande. Utskottet utgår från att frågan

om statsbidrag till vissa rekreationsanläggningar och riktlinjer

för hur bidragen skall fördelas mellan olika anläggningar kommer

att beredas skyndsamt av regeringen. Utskottet anser att

regeringen vid behov bör kunna göra omdisponeringar inom ramen

för anslaget för att tillgodose angelägna behov. Motionerna

So241 (s, c) och So283 (s) avstyrks därmed.

Utskottet tillstyrker den i budgetpropositionen föreslagna

medelstilldelningen.

Bidrag till handikapporganisationer (E5)

I budgetpropositionen föreslås 129248000kr under

anslaget E5.

Från anslaget erhåller handikapporganisationerna bidrag till

sin verksamhet. Regeringen beslutar om fördelningen av

anslagsbeloppet mellan organisationerna efter förslag av Statens

handikappråd. Under innevarande budgetår har 37 organisationer

fått bidrag.

I motion So234 av Bo Nilsson m.fl. (s) yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av ökat stöd till handikapprörelsen. Motionärerna

anför att i budgetpropositionen föreslås samma belopp för

budgetåret 1993/94 som för 1992/93. Realt innebär detta en

faktisk minskning. Motionärerna pekar på att

handikapputredningen i sitt betänkande föreslår att samhällets

myndigheter och beslutsfattare i högre grad än tidigare skall

samarbeta och samverka med handikapporganisationerna. Detta

ställer stora krav på handikapprörelsens företrädare på alla

nivåer. Vidare anför motionärerna att regeringen vid olika

tillfällen har uttalat sig om vikten av ideellt arbete.

Civilministern skriver om ökat stöd till ideell verksamhet. Med

tanke på detta bör handikapprörelsen, enligt motionärerna, få

sin del av ett ökat stöd för sitt viktiga arbete.

För budgetåret 1992/93 gjordes en kraftig uppräkning av detta

stöd från 100miljoner kronor till 129miljoner kronor.

Statsrådet anförde i budgetpropositionen att bidraget till

handikapporganisationerna även inför det kommande budgetåret var

ett prioriterat område.

Utskottet anförde följande i betänkandet 1991/92:SoU15 (s.

187) med anledning av en motion om ordentligt stöd till

organisationerna också i fortsättningen:

Handikapporganisationernas verksamhet har haft en avgörande

betydelse för dagens handikappolitik. Organisationerna bedriver

centralt, regionalt och lokalt intressepolitisk verksamhet,

anlitas som remissinstanser och är företrädda i olika

utredningar. En viktig aktivitet utöver medlemsstöd är

information om handikapp till olika målgrupper. Utskottet delar

uppfattningen i budgetpropositionen att stödet till

handikapporganisationerna även budgetåret 1992/93 bör vara ett

prioriterat område. En kraftig uppräkning av stödet till

handikapporganisationerna föreslås också i propositionen även

för budgetåret 1992/93.

Den då aktuella motionen fick därmed i huvudsak anses

tillgodosedd. Yrkandet avstyrktes.

Utskottets bedömning

Handikapporganisationernas verksamhet har haft en avgörande

betydelse för dagens handikappolitik. En mycket kraftig

uppräkning av anslaget har också gjorts under de två närmast

föregående budgetåren. Med hänsyn härtill och till det

statsfinansiella läget kan utskottet inte ställa sig bakom

förslaget om ökat stöd till handikapporganisationerna. Utskottet

tillstyrker den i propositionen föreslagna medelstilldelningen

och avstyrker motion So234 (s).

Bilstöd till handikappade (E9)

I budgetpropositionen föreslås 206000000kr under

anslaget E9.

Från detta anslag betalas bilstöd till handikappade och

föräldrar till handikappade barn för anskaffning och anpassning

av motorfordon m.m. Bilstödet kan lämnas till fem olika grupper

och omfattar grundbidrag, anskaffningsbidrag och

anpassningsbidrag. Stödet administreras av Riksförsäkringsverket

och de allmänna försäkringskassorna. Bestämmelser om bilstödet

finns i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd

till handikappade och i förordningen (1988:890) om bilstöd till

handikappade.

I budgetpropositionen anförs att bilstödet, som infördes den 1

oktober 1988, har fått stor betydelse för många

förflyttningshandikappade. Sedan stödet infördes har drygt

14000 personer beviljats stöd. I förhållande till de regler

som gällde före oktober månad 1988 innebär det nya stödet

väsentliga förbättringar.

I propositionen redovisas också Riksförsäkringsverkets

utredning av konsekvenserna av en utvidgning av personkretsen

för bilstödet genom att den nuvarande 49-årsgränsen ersätts av

en gräns vid 64 år. Regeringen uppdrog till verket att utreda

frågan efter ett tillkännagivande från riksdagen (bet.

1990/91:SoU1, rskr. 1990/91:4). RFV bedömer att ca 10500

personer i åldern 50--64 år skulle bli berättigade till bilstöd

vid en sådan förändring av åldersgränsen. Den totala

kostnadsökningen skulle för en sjuårsperiod uppgå till 1175

miljoner kronor. Det föredragande statsrådet bedömer att det

statsfinansiella läget inte nu möjliggör en utvidgning av

personkretsen genom att den nuvarande åldersgränsen ändras till

64 år.

Riksförsäkringsverket publicerade i september 1992 en

fördjupad uppföljning av försäkringskassornas tillämpning och

handläggning av bilstödets regelsystem. Verket konstaterade att

det fanns behov av kompletteringar och förtydliganden av

bestämmelserna om bilstödet. Verket hade därför för avsikt att

göra en översyn av sitt tidigare allmänna råd (1988:15). Några

förslag till regelförändringar lämnades inte i rapporten. I

rapporten konstateras dock att det av redovisningen framgår att

försäkringskassorna liksom handikapporganisationerna föreslagit

att bilstöd borde kunna utges i form av enbart ett

anpassningsbidrag utan att villkoren för bilstödet är uppfyllda.

Vidare framgår att både försäkringskassor och

handikapporganisationer föreslagit att armsvaga och

armamputerade bör få rätt till bilstöd.

Avslutningsvis anförde verket att en rättslägesanalys av

bilstödet skulle komma att påbörjas under hösten 1992.

Motioner

I motion So219 av Eva Zetterberg och Rolf L Nilson (v)

begärs att regeringen utreder förutsättningarna för att upphäva

åldersgränserna i det statliga bilstödet. Motionärerna anför att

den som inte är berättigad till bilstöd hänvisas till

färdtjänst. Men färdtjänsten är omgärdad med så många

begränsningar att den omöjliggör för många att själva styra över

sina liv och aktivt delta i samhällslivet. Åldersgränsen är en

negativ faktor både för den personliga friheten och den

samhällsekonomiska kostnaden.

Flera motioner tar upp frågan om neurosedynskadades,

armamputerades och andra svårt armskadades rätt till bilstöd. I

motion So244 av Gunnar Thollander (s) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om behovet av översyn av

bilstödet till handikappade. Motionären anser att det bör

skrivas in i förordningen om bilstöd att personer med nedsatta

armfunktioner skall erhålla bilstöd. Även i motion So258 av

Lars Sundin (fp) och i motion So297 av Ingvar Björk och Bo

Nilsson (s) yrkas om ett tillkännagivande till regeringen i

denna fråga. I motion So295 av Sonja Rembo (m) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om att frågan om bilstöd till

neurosedynskadade och andra armskadade snarast blir föremål för

utredning och åtgärder.

I motion So291 av Lahja Exner och Arne Kjörnsberg (s)

begärs ett tillkännagivande till regeringen om komplettering av

bilstödet för de handikappade (yrkande 2). Motionärerna

anför att allt fler handikappade som fått tillgång till bil med

hjälp av bilstödet inte längre har råd att använda bilen. Deras

inkomster räcker inte till för att täcka kostnader för

drivmedel, service och underhåll, skatt och försäkring.

Problemet är, enligt motionärerna, särskilt stort för

handikappade ungdomar som lyckats få ett jobb. Bara undantagsvis

är deras lön så stor att de skulle ha hållit sig med bil om de

inte varit handikappade.

I motion So424 av Sigge Godin (fp) yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

bilstöd till handikappade som klarar av att köra bil. För att

bilstöd skall kunna beviljas krävs att den handikappade har

körkort och själv kan köra bilen. Motionären anför att det också

i samband med att bilstöd beviljas bör fastställas att

handikappet inte har utvecklats så att den som ansöker om stöd

inte längre kan köra bil. Motionären understryker att det med

hänsyn till det statsfinansiella läget är viktigt att bilstödet

kommer till effektiv användning.

Tidigare behandling m.m.

En avsikt med införandet av det nya bilstödet var att fler

handikappade skulle få tillgång till stödet. Ändringen avsågs

samtidigt innebära en förenkling genom att flera stödformer

slogs samman till en i form av ett bidrag. Härvid upphörde

accisbefrielsen och bensinskattebefrielsen (prop. 1987/88:99,

bet. SfU 1987/88:23). Föredragande statsrådet anförde i

propositionen att uppdelningen av bilstödet på ett

arbetsmarknadsanknutet bidrag och flera skatteanknutna förmåner

medförde att stödet var splittrat och svårt att överblicka för

enskilda människor.

För den som har betydande merutgifter till följd av att han

fått sin funktionsförmåga nedsatt för avsevärd tid kan

handikappersättning utgå enligt lagen (1962:381) om allmän

försäkring. Handikappersättningen är en särskild

folkpensionsförmån. En försäkrad som har fyllt 16 år och som,

innan han fyllt 65 år, har fått sin funktionsförmåga nedsatt för

avsevärd tid så att han behöver hjälp av någon annan person för

att klara sin dagliga livsföring, för att kunna förvärvsarbeta

eller studera eller har betydande merutgifter har rätt till

handikappersättning.

För att bilstöd skall utgå krävs att den bilstödsberättigade

själv kan bruka bilen som förare. Undantag gäller gruppen

handikappade som är under 65 år och som är beroende av bilen för

att genom arbete få sin försörjning eller ett väsentligt

tillskott till sin försörjning eller för att genomgå

yrkesinriktad utbildning eller rehabilitering (grupp 1).

Undantag gäller även gruppen handikappade under 65 år som

tidigare har beviljats bidrag enligt grupp 1 men därefter har

lämnat arbetsmarknaden med förtidspension eller beviljats

sjukbidrag. För båda dessa grupper gäller att bilstöd kan

beviljas även till den som saknar körkort under förutsättning

att någon annan kan anlitas som förare vid resorna.

Bilstöd kan även beviljas andra handikappade än som avses i

grupp 1 eller 2 och som fyllt 18 men inte 50 år (grupp 3).

Vidare kan bilstöd beviljas handikappad förälder med barn under

18 år (grupp 4) och föräldrar med handikappade barn (grupp 5).

Socialministern har nyligen i ett frågesvar i riksdagen

anfört att bilstödet är en viktig handikappolitisk stödform av

stor betydelse för många funktionshindrade. Det finns dock vissa

delar av stödet som är föremål för diskussion och kritik. Med

hänsyn till detta avsåg han att inom kort ta initiativ till att

en översyn av bilstödet kommer till stånd. En av de frågor som

det då finns anledning att se över är möjligheterna för personer

med nedsatt armfunktion att erhålla bilstöd (snabbprotokoll

1992/93:53, s. 24).

Utskottets bedömning

Riksförsäkringsverket har nyligen utrett konsekvenserna av ett

upphävande av åldersgränserna för bilstöd. Verket konstaterar

att ett upphävande av 49-årsgränsen och införande av en ny gräns

vid 64 år skulle innebära en kostnadsökning på 1175 miljoner

kronor under en sjuårsperiod. Utskottet delar regeringens

uppfattning att det statsfinansiella läget inte nu möjliggör

någon höjning av åldersgränsen. Motion So219 (v) avstyrks.

I ett flertal motioner tas frågan upp om neurosedynskadades,

armamputerades och andra svårt armskadades rätt till bilstöd.

Utskottet konstaterar att regeringen i dag beslutat om direktiv

till en utredning om bilstödet till handikappade. I uppdraget

ingår bl.a. att göra en analys av hur begreppet väsentliga

förflyttningssvårigheter tolkas och bör tolkas i framtiden.

Utredaren skall även i övrigt överväga om det finns anledning

att göra ändringar av bilstödets nuvarande konstruktion.

Motionerna So244 (s), So258 (fp), So295 (m) och So297 (s) får

anses tillgodosedda och avstyrks.

När det nya bilstödet infördes innebar detta en kraftig

förbättring av stödet. Stödet kom att omfatta betydligt fler

handikappade än tidigare. Samtidigt slogs flera stödformer

samman till en. De merkostnader som en handikappad har till

följd av sin funktionsnedsättning avses bli ersatta genom

handikappersättningen. Någon komplettering av bilstödet för att

täcka driftkostnader kan utskottet inte ställa sig bakom.

Utskottet avstyrker motion So291(s) yrkande 2.

För att få bilstöd krävs i vissa fall att den handikappade har

körkort och själv kan köra bilen. Det ankommer på

försäkringskassan att kontrollera att den som beviljas bilstöd

uppfyller kraven för att erhålla stöd. Riksförsäkringsverket har

tillsyn över verksamheten. Något initiativ från riksdagens sida

behövs inte för närvarande. Motion So424 (fp) avstyrks.

Utskottet har inget att erinra mot den i budgetpropositionen

föreslagna medelstilldelningen.

Övriga medelsanvisningar under E

Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna

medelsanvisningarna till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. (E

3), Ersättning för texttelefoner (E7) och Ersättning till

Postverket för befordran av blindskriftsförsändeler (E8),

vilka inte mött någon erinran i form av motioner.

Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik

(F1--F 3)

Bidrag till organisationer (F 2)

I budgetpropositionen föreslås 31630000 kr under

anslaget F2. Bidrag till organisationer. Bidrag utgår under

tre olika anslagsposter. Till sammanslutningar av f.d.

alkoholmissbrukare m.fl. beräknas för nästa budgetår

23343000 kr. Till organisationer som arbetar för utsatta

barn och deras familjer beräknas 3207000 kr och för Bidrag

till kvinnojourernas riksorganisationer m.m. beräknas

5080000 kr.

Bidrag till organisationer som bedriver rehabiliteringsarbete

I motion So262 av Erling Bager m.fl. (fp) hemställs att

riksdagen ur anslaget F 2 anvisar 4 miljoner kronor som

engångsbidrag till Lewi Pethrus-stiftelsen. Enligt motionärerna

har de ekonomiska problemen i den offentliga sektorn indirekt

drabbat LP-stiftelsen. Bristen på pengar i kommunerna har lett

till att vissa kommuner visat mindre benägenhet att remittera

klienter till LP-stiftelsens vårdhem, vilket har medfört att

stiftelsen står inför allvarliga ekonomiska problem.

LP-stiftelsen driver ett tiotal vårdhem för enskilda, tre

familjehemsanläggningar samt kontaktverksamhet bland missbrukare

och hemlösa på 35 orter i landet. Med hänsyn till de betydande

insatser som LP-stiftelsen gör inom missbrukarvården är det helt

nödvändigt att stiftelsens arbete kan drivas vidare. Riksdagen

bör därför bevilja stiftelsen det engångsbidrag som behövs för

att fortsatt verksamhet skall kunna säkras.

Bidrag till sammanslutningar av f.d. alkoholmissbrukare,

sammanslutningar för stöd och hjälp åt narkotikamissbrukare och

vissa organisationer som bedriver rehabiliteringsarbete inom

missbruksområdet samt till de s.k. KALV-organisationerna

beräknas i budgetpropositionen till sammanlagt 23 343 000

kr, vilket innebär oförändrat bidrag i förhållande till

innevarande budgetår. Bidrag utgår dels i form av centralt

organisationsstöd, dels i form av bidrag till lokala stöd- eller

rehabiliteringsinsatser i organisationernas regi. Bidrag till

KALV-organisationerna (Länkens kamratförbund,

Alkoholproblematikers riksförbund, Sällskapet Länkarnas

riksförbund och Nykterhetsorganisationen Verdandi), som i förra

årets budgetproposition beräknats under en särskild anslagspost,

har i årets budgetproposition förts samman med anslagsposten

Bidrag till sammanslutningar av f.d. alkoholmissbrukare m.fl.

Skälet härför är enligt propositionen att bidrag till

organisationer som arbetar med stödjande insatser till f.d.

missbrukare m.fl. bör samordnas på ett bättre sätt. Medlen

föreslås disponeras av Socialstyrelsen.

Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhet

(LP-stiftelsen) startade år 1960 ett omfattande arbete bland

alkohol- och narkotikamissbrukare i Stockholm. Verksamheten har

utvidgats och finns numera på flera platser i landet.

Stiftelsens verksamhet vänder sig främst till personer som

frivilligt söker ett kristet vårdalternativ.

Socialstyrelsen fördelar årligen medel ur anslaget Bidrag

till sammanslutningar av f.d. alkoholmissbrukare m.fl. Enligt

inhämtad uppgift från Socialstyrelsen har LP-stiftelsen från

anslaget tilldelats 355 000 kr i organisationsstöd budgetåret

1991/92. För innevarande budgetåret har stiftelsen tilldelats

ett bidrag på 365000 kr. Stiftelsen hade ansökt om 600 000 kr.

Socialstyrelsen har avslagit en ansökan från stiftelsen om

bidrag till vårdhemmet Hällnäs i Vindeln. Skälet härför är att

ansökan inte avsåg utvecklings- eller försöksverksamhet utan

anordningsbidrag, till vilket Socialstyrelsen inte fördelar

bidrag.

Utskottets bedömning

LP-stiftelsen har visat sig vara mycket framgångsrik vid

behandling av missbrukare. Det är viktigt att stiftelsen kan

fortsätta denna verksamhet. I samhället finns ett brett

engagemang för stiftelsens verksamhet som bl.a. kommer till

uttryck i form av både frivilliga insatser och gåvor. Stiftelsen

brottas för närvarande med vissa ekonomiska problem. Dessa måste

lösas gemensamt med frivilliga krafter och andra intressenter.

Men även insatser från samhällets sida fordras för att

rehabiliteringsarbetet skall kunna drivas vidare. Utan en

fungerande verksamhet vid LP-stiftelsen kommer fler människor

att slås ut till ett fortsatt livslångt missbruk.

Det ankommer på Socialstyrelsen att pröva frågor om fördelning

av medel anvisade för bidrag till organisationer som bedriver

rehabiliteringsarbete. Utskottet förutsätter att Socialstyrelsen

positivt prövar en anslagsframställan från LP-stiftelsen. Med

det anförda avstyrker utskottet bifall till motion So262 (fp).

Bidrag till kvinnojourernas riksorganisation m.m.

I propositionen beräknas under denna anslagspost drygt 5

miljoner kronor i stöd till kvinnojourernas riksorganisation och

invandrarorganisationer som stödjer misshandlade kvinnor samt

till kvinnojourernas lokala utvecklingsarbete. Medlen för det

lokala utvecklingsarbetet bör enligt propositionen fördelas av

riksorganisationen i enlighet med de riktlinjer som

Socialstyrelsen meddelar.

I motion Ju838 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att

riksdagen anslår 1 miljon kronor utöver vad regeringen

föreslagit till Bidrag till organisationer för att stödja

kvinnojourernas arbete (yrkande 3). Motionärerna pekar på

att det under 1990 rapporterades ca 15000 fall av

kvinnomisshandel i Sverige. Vid en uppskattning av mörkertalet

kan det verkliga antalet misshandelsfall vara 300000 per år.

Tidigare behandling

Motionsvis framförda förslag om stöd till kvinnojourer har

behandlats av utskottet vid ett flertal tillfällen. Vid

behandlingen våren 1990 (bet. 1989/90:SoU17) framhöll

utskottet att kvinnojourerna utför ett angeläget socialt arbete

genom att bistå kvinnor som utsätts för övergrepp i hemmet.

Kvinnojourerna, som i stor utsträckning arbetar ideellt,

erbjuder hjälp och stöd för kvinnor när de vill ta sig ur eller

förändra en många gånger outhärdlig livssituation. Utskottet

erinrade om att bidrag till kvinnojourer utgår från bl.a.

anslaget för utvecklings- och försöksverksamhet som disponeras

av Socialstyrelsen. Utskottet ansåg att det fanns anledning att

överväga ett mer permanent stöd till kvinnojourerna och deras

riksorganisation. Utskottet ansåg det också angeläget att

kvinnojourerna skulle få ett ökat statligt stöd. Regeringen

borde överväga på vilket sätt en sådan resursförstärkning skulle

ske. Vad utskottet anfört gavs regeringen till känna.

Socialstyrelsen kartlade under 1990 på regeringens uppdrag

kvinno- och mansjourernas verksamhet. Uppdraget redovisas i

SoS-rapport 1990:38. Rapporten finns delvis återgiven i

betänkandet 1990/91:SoU12.

I betänkandet 1990/91:SoU12 var utskottet positivt till

att regeringen i budgetpropositionen för budgetåret 1991/92

föreslagit ett särskilt organisationsanslag om 2 miljoner kronor

till kvinnojourernas riksorganisation m.m., vilket enligt

utskottets mening innebar en betydande förstärkning av bidragen

till kvinnojourerna. Utskottet var mot denna bakgrund inte

berett att föreslå en ytterligare höjning av bidraget. Motioner

om en höjning av bidraget avstyrktes därför. Utskottet ansåg

vidare att det i första hand bör vara kommunen som bedömer

frågan om ekonomiskt stöd till de enskilda kvinnojourernas

verksamhet. Motioner om stöd till enskilda kvinnojourer

avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.

I budgetpropositionen för budgetåret 1992/93 föreslog

regeringen en utökning av anslaget H 4. Utvecklings- och

försöksverksamhet med 3 miljoner kronor för stöd till

kvinnojourernas lokala arbete. Utskottet hade ingen erinran mot

förslaget (bet. 1991/92:SoU15).

Utskottets bedömning

Kvinnojourerna utför ett angeläget arbete genom att bistå

kvinnor som utsatts för misshandel och sexuella övergrepp. I

enlighet med utskottets tidigare uttalande utgår numera ett

särskilt organisationsanslag till kvinnojourernas

riksorganisation m.m. Utskottet är positivt till att

anslagsposten i årets budgetproposition även innefattar medel

till kvinnojourernas lokala utvecklingsarbete. Bidraget till

kvinnojourerna har under de senaste åren ökats betydligt.

Utskottet är inte berett att nu föreslå en höjning av bidraget

utöver vad regeringen föreslagit. Motion Ju838 (v) yrkande 3

avstyrks sålunda.

Bidrag till organisationer som arbetar för bostadslösa och

uteliggare

De bostadslösas situation tas upp i motion So242 av Sigrid

Bolkéus och Lahja Exner (s). Motionärerna hemställer att

statliga medel anslås till hjälporganisationer som bistår

bostadslösa och uteliggare (yrkande 2). Enligt motionärerna

är det en nationell angelägenhet att bostadslösa och uteliggare

inte skall vara utlämnade till och beroende av välgörenhet.

Hjälporganisationerna behövs dock som ett yttersta skyddsnät.

Problemet med de bostadslösa är enligt motionärerna av den

dimensionen att det bör lösas på samma sätt som flyktingfrågan

där staten går in med medel. I avvaktan på en varaktig lösning

bör ytterligare resurser anslås till bostadslösa och uteliggare

i första hand i Stockholm, Göteborg och Malmö. Bidraget bör

enligt motionärerna lämpligen fördelas till de ideella

organisationer som arbetar för dem som lever på välfärdens

skuggsida.

Tidigare behandling

Utskottet har behandlat motioner rörande de bostadslösas

situation flera gånger under senare år, bl.a. i betänkandena

1990/91:SoU12 (s.102) och 1992/93:SoU5.

I betänkandet 1990/91:SoU12 behandlades en motion av

delvis likartat innehåll som den nu aktuella motionen. Utskottet

erinrade om att det är kommunerna som har det primära ansvaret

för bostadsförsörjningen och om att det finns vissa möjligheter

för organisationer som bedriver arbete bland hemlösa, t.ex.

Stadsmissionen och Frälsningsarmén, att söka bidrag för olika

projekt från den anslagspost varifrån bidrag lämnas till de

frivilliga organisationer och föreningar som arbetar med

rehabiliterings- och stödinsatser inom missbruksområdet.

Utskottet var inte berett att tillstyrka förslaget i motionen om

en höjning av anslaget till Bidrag till organisationer. Motionen

avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.

I betänkandet 1992/93:SoU5 ansåg utskottet det angeläget

att en ny kartläggning görs av antalet bostadslösa/hemlösa och

uteliggare och att denna kartläggning omfattar hela landet.

Utskottet ansåg det också angeläget att en enhetlig terminologi

används som möjliggör jämförelser mellan olika delar av landet

och över tiden. En inventering av socialtjänstens och olika

frivilliga organisationers erbjudanden av olika boendeformer och

övriga insatser för de bostadslösa borde enligt utskottets

mening också ingå i kartläggningen. Utskottet riktade kritik mot

Socialstyrelsen för att styrelsen inte hade tagit initiativ till

aviserade överläggningar med bostadsmarknadens parter för att

diskutera de bostadslösas problem. Vad utskottet anfört gavs

regeringen till känna.

Utskottets bedömning

Riksdagen har tagit initiativ till en kartläggning av antalet

bostadslösa/hemlösa. Enligt uppgift har Socialstyrelsen påbörjat

kartläggningen. Innan kartläggningen slutförts bör riksdagen

inte tillstyrka några särskilda bidrag till organisationer som

bistår bostadslösa och uteliggare. Utskottet avstyrker motion

So242 (s) yrkande 2.

Medelsanvisning

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen till

Bidrag till organisationer.

Övriga medelsanvisningar under F

Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna

medelsanvisningarna till Bidrag till missbrukarvård och

ungdomsvård (F1) och Bidrag till Centralförbundet för alkohol-

och narkotikaupplysning (F3), vilka inte föranlett några

erinringar i form av motioner.

Myndigheter under Socialdepartementet (G 3, G 4, G6--G 8,

G10, G12--G15, G17)

Socialstyrelsen (G 3)

Socialstyrelsen skall utöva tillsyn, följa upp och utvärdera

verksamheter samt utveckla och förmedla kunskap inom områdena

socialtjänst, hälso- och sjukvård, tandvård, hälsoskydd,

smittskydd, särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda och

frågor som rör alkohol och andra missbruksmedel.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till

Socialstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på

316395000kr.

Målsättning för Socialstyrelsens verksamhet, anslag m.m.

Socialstyrelsens övergripande mål för den kommande

treårsperioden skall, enligt propositionen, vara att verka för

en god hälsa och social välfärd samt omsorg och vård av hög

kvalitet på lika villkor för hela befolkningen.

Huvuduppgift skall vara att driva kvalificerad tillsyn,

uppföljning, utvärdering och kunskapsförmedling inom framför

allt områdena hälso- och sjukvård, socialtjänst och folkhälsa.

Inom socialtjänsten ingår även arbetet med utvecklings- och

försöksverksamhet. Styrelsens arbetsuppgifter av förvaltande

karaktär bör därför så långt möjligt avvecklas eller överföras

till andra myndigheter. Det inledda arbetet med

kompetensutveckling skall drivas vidare.

Socialstyrelsens verksamhet under den gångna resultatperioden

visar, enligt propositionen, att såväl genomförda prestationer

som resultat av desamma i huvudsak gett ett positivt resultat.

Mot bakgrund av detta anförs att styrelsen bör ges möjlighet att

bedriva verksamheten med en högre grad av finansiell frihet än

vad som varit fallet föregående resultatperiod. Ett flertal

anslag föreslås slås samman i ett ramanslag för Socialstyrelsens

hela verksamhet och med en planeringsram för treårsperioden

1993/94--1995/96.

Med beaktande av de effekter som ett eventuellt medlemskap i

EG ger och de pågående strukturförändringarna inom den

nationella hälso- och sjukvården är det enligt propositionen

angeläget att Socialstyrelsen upprätthåller en hög beredskap för

eventuellt ytterligare uppkommande behov av medicinsk tillsyn.

Inom området hälso- och sjukvård föreslås därför en förstärkning

med 10 miljoner kronor för den medicinska tillsynen. Medlen

skall utnyttjas dels för en ny tillsynsenhet i Göteborg,

dels en förstärkning av den hittillsvarande

tillsynsorganisationen.

Uppgiften att bedriva tillsyn över skolhälsovårdens medicinska

del föreslås fr.o.m. budgetåret 1993/94 övergå från Statens

skolverk till Socialstyrelsen. I samband med detta föreslås

700000kr överföras från åttonde huvudtiteln till

Socialstyrelsens ramanslag.

Enligt propositionen bör styrelsens roll som

kunskapsförmedlande myndighet utvecklas. Kunskapsutveckling och

kunskapsförmedling skall i första hand utgå från resultaten av

tillsyn, uppföljning och utvärdering samt reformer inom sektorn

och framtida strukturella förändringar.

Vidare anförs i propositionen att Socialstyrelsen under

resultatperioden bör utveckla redskapen i den nya mål- och

resultatstyrningen. Häri inbegrips att utforma verksamhetsmål

och resultatkrav och andra förekommande styrinstrument för

verksamheten, utveckla uppföljnings-, utvärderings- och

redovisningssystem i syfte att förbättra resultatredovisningen

samt, i anslutning härtill, utveckla resurs- och resultatmått

för verksamheten. Arbete bör ske i samråd med

Socialdepartementet. En regelbunden rapportering av

förhållandena inom socialtjänsten resp. hälso- och sjukvården

bör göras till regeringen.

I motion Fi213 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1993/94 anslår

100000000kr mindre än vad regeringen föreslagit enligt vad

i motionen anförts om att renodla styrelsens tillsynsroll och

avknoppa annan verksamhet (yrkande 5). Motionärerna anför

att i ett läge där den offentliga ekonomin är ansträngd blir

prioriteringar mellan olika verksamheter inom den statliga

sektorn allt nödvändigare. Vänsterpartiets ambition är att spara

8,3 miljarder kronor på statlig verksamhet.

Socialstyrelsen har bantats till sin inkompetensnivå och kan

nu inte genomföra de åligganden som finns i direktiven; därför

bör verksamheten ändras. Motionärerna anför att de vill ha en

rättighetslagstiftning på många områden. Detta kräver en

tillsynsfunktion. Styrelsens verksamhet bör läggas på regionerna

som fungerar som en tillsynsfunktion. Centralt skall endast

finnas en liten samordnings- och styrelsedel. Utredningsdelen

och utvecklingsarbetet kan läggas på universitet och högskolor.

Denna omorganisation bör kunna ge en besparing på 100 miljoner

kronor.

I motion So614 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1993/94 anslår

5000000kr utöver vad regeringen föreslagit till en

kommunal kampanj och projektverksamhet för att intensifiera och

utveckla det pedagogiska arbetet vid landets barnstugor

(yrkande 1). Motionärerna anför att barn mår bra av att

vistas i grupp och att utvecklas i samspel med andra barn. De

mår också väl av att ha vuxna nära sig i barngruppen.

Motionärerna oroas för att Socialstyrelsens pedagogiska program

blir allt svårare att förena med större barngrupper och lägre

personaltäthet. Därför bör en kraftfull kampanj genomföras för

att aktualisera det pedagogiska arbetet inom förskolan.

Utskottets bedömning

Utskottet motsätter sig en sådan drastisk nedskärning av

Socialstyrelsens verksamhet som föreslås i motion Fi213 (v).

När det gäller frågan om det pedagogiska arbetet vid landets

barnstugor konstaterar utskottet att för innevarande budgetår 17

miljoner kronor avsatts för utvecklings- och förnyelsearbete

inom barnomsorgen. Förslaget i årets budgetproposition om

ramanslag för Socialstyrelsen innebär att det bör ankomma på

Socialstyrelsens ledning att göra de verksamhetsmässiga

prioriteringarna och därmed fastställa resurserna för t.ex.

utvecklingsinsatser inom barnomsorgen. Något exakt belopp för

ändamålet bör därför enligt propositionen inte fastställas av

riksdagen. Utskottet instämmer häri.

I samband med riksdagens behandling av vissa skollagsfrågor

under riksmötet 1990/91 (prop. 1990/91:115, bet. UbU17,

rskr. 357) tillstyrkte utbildningsutskottet bl.a. regeringens

förslag att tillsynsuppgiften för skolhälsovården skulle

överföras till det nya Skolverket.

Utskottet har inhämtat att Skolverket påbörjat ett

utvärderingsprojekt beträffande skolhälsovården. Med hänvisning

till den nyligen påbörjade utvärderingen finns det enligt

utskottets uppfattning skäl att avvakta Skolverkets redovisning

innan riksdagen fattar beslut om att överföra ansvaret för

tillsynen av den medicinska delen av skolhälsovården. Utskottet

utgår från att Skolverket och Socialstyrelsen även i

fortsättningen samverkar när det gäller de medicinska frågorna

inom skolhälsovården. Den föreslagna överföringen av medel från

Skolverket till Socialstyrelsen bör därmed inte göras.

Utskottet finner i övrigt den föreslagna medelstilldelningen

välavvägd. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av

propositionen och med avstyrkande av motionerna Fi213 (v)

yrkande 5 och So614 (v) yrkande 1 till Socialstyrelsen för

budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 315 695 000 kr.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner den övergripande

målsättning för verksamheten inom Socialstyrelsens ansvarsområde

som regeringen föreslagit.

Överflyttning av verksamhet från Socialstyrelsen till

Folkhälsoinstitutet

I motion So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om att ett epidemiologiskt

centrum skall placeras på Folkhälsoinstitutet (yrkande 4)

och att Folkhälsoinstitutet skall ha ansvar för utarbetandet av

folkhälsorapporter (yrkande 5). Motionärerna pekar på att

Socialstyrelsen skall ha det övergripande myndighetsansvaret på

alkoholområdet och att Folkhälsoinstitutet skall vara ett slags

verkställande utskott. Motionärerna finner det märkligt att det

epidemiologiska centret som skall studera sjukdomars utbredning

inte ingår i institutet utan placerats på Socialstyrelsen. Även

ansvaret för att skriva folkhälsorapporterna borde, enligt

motionärerna, ligga på Folkhälsoinstitutet.

Tidigare behandling

Regeringen föreslog i proposition 1990/91:175 om vissa

folkhälsofrågor (bet. 1990/91:SoU23, rskr. 376) att ett

folkhälsoinstitut skulle bildas 1 januari 1992. Institutet

skulle ha till uppgift att driva hälsofrämjande och

sjukdomsförebyggande arbete på nationell nivå.

I propositionen framhölls att Socialstyrelsen även

fortsättningsvis skulle ha ansvar för olika hälsofrämjande och

sjukdomsförebyggande insatser inom sin sektor. Vidare

konstaterades att Socialstyrelsen höll på att upprätta ett

epidemiologiskt centrum med uppgift att på nationell nivå följa,

analysera och rapportera om hur folkhälsoproblem, sjukdomar och

sociala problem utvecklas samt om hur deras riskfaktorer är

utbredda i olika befolkningsgrupper. Vidare konstaterades att

Socialstyrelsen vart tredje år utvärderar hälsoläget på

regeringens uppdrag. Denna utvärdering kommer att breddas till

att omfatta hela den sociala sektorn. Föredraganden anförde att

folkhälsorapporteringen bör bygga vidare på den kompetens som

utvecklats inom Socialstyrelsen. Med hänsyn till

folkhälsorapportens delvis sektorsövergripande karaktär borde

arbetet drivas i nära samarbete med Folkhälsoinstitutet, berörda

myndigheter och organisationer.

Utskottet anförde i betänkande 1990/91:SoU23 bl.a. följande

(s. 32).

Det epidemiologiska centrum som byggs upp inom socialstyrelsen

behövs inte bara för att skapa grunder för epidemiologiskt

arbete inom folkhälsoområdet utan för hela den uppföljnings- och

utvärderingsuppgift som åvilar socialstyrelsen. Det medför

enligt utskottets uppfattning problem att överföra registren

till folkhälsoinstitutet, eftersom en sådan åtgärd menligt

skulle inverka på socialstyrelsens förmåga att fullgöra sina

uppgifter. Socialstyrelsen har i en skrivelse till utskottet

anfört att informationen i de epidemiologiska registren

självklart skall kunna utnyttjas också av folkhälsoinstitutet.

Utskottet -- -- -- utgår från att organisationskommittén

överväger hur det epidemiologiska materialet kan göras

tillgängligt för folkhälsoinstitutet.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att det

epidemiologiska centrumet bör ligga hos Socialstyrelsen.

Utskottet vill samtidigt understryka att det är angeläget med

ett nära samarbete mellan Socialstyrelsens epidemiologiska

centrum och Folkhälsoinstitutet. Även utarbetandet av

folkhälsorapporterna bör ankomma på Socialstyrelsen i nära

samarbete med Folkhälsoinstitutet. Motion So268 (v) yrkandena 4

och 5 avstyrks därmed.

Folkhälsoinstitutet (G4)

Folkhälsoinstitutet, som inrättades den 1 juli 1992, har som

övergripande mål för sin verksamhet att främja likvärdiga

förutsättningar för en god hälsa för hela befolkningen genom att

på nationell nivå och med vetenskaplig förankring bedriva

hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete av

sektorsövergripande karaktär. Särskild vikt skall fästas vid

sådana förhållanden som främjar hälsa hos de grupper som är

utsatta för de största hälsoriskerna.

Folkhälsoinstitutets arbetsuppgifter och organisation framgår

av förordningen (1992:850) med instruktion för

Folkhälsoinstitutet.

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 1993/94

anvisar ett ramanslag på 136555000kr till

Folkhälsoinstitutet. I förslaget är inräknat det utökade

statliga stödet om 20 miljoner kronor under vartdera budgetåret

1993/94 och 1994/95 som riksdagen fastlagt i riktlinjerna för

institutets verksamhet. Vidare är inräknat vissa

förvaltningsmedel, som tidigare beräknats under anslaget D2.

Insatser mot aids. Motivet för detta är att Aids-delegationens

verksamhet överförts till Folkhälsoinstitutet. Inom det

föreslagna ramanslaget har även beräknats medel för bidrag till

organisationer. Dessa medel uppgick för budgetåret 1992/93 till

ca 37 miljoner kronor. Även det bidrag på 1125000kr som

tidigare anvisats till de homosexuellas organisationer under

anslaget F2. Bidrag till organisationer har inräknats i

ramanslaget.

Föredraganden framhåller att det även fortsättningsvis kommer

att utgå statsbidrag till organisationer, dels i form av

centralt organisationsstöd, dels som projektmedel till

drogförebyggande verksamheter.

Folkhälsoarbetets inriktning

I motion So306 av Carin Lundberg m.fl. (s) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om alkohol, narkotika, anabola steroider och

tobak. Sverige har anslutit sig till Världshälsoorganisationens

(WHO) mål att sänka alkoholkonsumtionen med 25 % från år 1980

till år 2000. För att nå detta mål måste insatserna

intensifieras och ytterligare satsningar på förebyggande

åtgärder prioriteras, anför motionärerna, som anser att

Folkhälsoinstitutet har en viktig uppgift när det gäller

information och andra förebyggande åtgärder. Det är också

viktigt att de frivilliga, ideella organisationerna får medel så

att de kan fortsätta sitt fina, aktiva arbete.

Även när det gäller narkotika är upplysning och information

viktiga förebyggande åtgärder, anförs det i motionen. Dessa

åtgärder bör sättas in redan i grundskolan.

Under senare tid har missbruk av anabola steroider

uppmärksammats. Missbrukarna utgör ett hot mot egna och andras

liv och hälsa utan att själva inse det. Detta problem måste

uppmärksammas ytterligare och lagstiftningen ses över, anförs

det i motionen.

Slutligen tar motionärerna upp frågan om rökningen.

Information om tobakens skadeverkningar har sedan länge

bedrivits i Sverige, och i det avseendet ligger Sverige långt

framme. Så är däremot inte fallet när det gäller andra åtgärder

för att minska användandet av tobak, betonar motionärerna, som

anser att det behövs en ny informationskampanj. Rökningen är ett

problem som berör hela samhället, och det är hög tid att

regeringen kommer med förslag om hur detta problem skall kunna

minskas, anförs det vidare.

I motion So475 av Charlotte Branting m.fl. (fp) begärs ett

tillkännagivande om vad som anförts om informationsinsatser om

skydd mot sexuellt överförbara sjukdomar (yrkande 6).

Motionärerna anför att kvinnorna jämfört med männen är de som

utsätts för de allvarligaste komplikationerna vid sexuellt

överförbara sjukdomar (STD). Klamydiainfektion kan leda till att

äggledarna löds ihop med risk för utomkvedshavandeskap och

barnlöshet som följd. Ungefär hälften av de kvinnor som

diagnostiseras som ofruktsamma har blivit detta till följd av

genomgången klamydiainfektion. Också med tanke på risken för

hivsmitta är det viktigt att sprida information om hur man

skyddar sig mot sexuellt överförbara sjukdomar.

I motion So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad som anförts om

Folkhälsoinstitutets ansvar för kontakter med folkrörelser

(yrkande 7). Motionärerna befarar att CAN:s verksamhet tas

över av Folkhälsoinstitutet. Motionärerna motsätter sig inte en

samordning av informationsarbetet inom drogområdet, men betonar

att det är viktigt att den folkrörelseförankring som CAN har i

dag bibehålls i informationsverksamheten.

Bakgrund

Folkhälsoinstitutet bedriver programverksamhet inom bl.a.

områdena alkohol och narkotika, hiv/aids, sex och samlevnad,

oönskade graviditeter och övriga sexuellt överförbara sjukdomar

samt tobak. I proposition 1990/91:175 om vissa

folkhälsofrågor anfördes att en av huvuduppgifterna för

Folkhälsoinstitutet skulle bli att ta fram och tillhandahålla

basfakta och informationsmaterial inom alkohol- och drogområdet

för olika avnämares behov, bl.a. organisationslivet, kommuner,

landsting och arbetsplatser.

Även när det gäller missbruk av anabola steroider bedriver

Folkhälsoinstitutet informationsarbete. Utskottet har erfarit

att institutet helt nyligen framtagit riskinformation på

området.

Såvitt avser tobaksmissbruket är avsikten att en proposition

med förslag som tar sikte på en begränsning av tobaksmissbruket

skall föreläggas riksdagen senare under våren.

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning

(CAN) är ett folkrörelseförankrat informationsorgan, som har

till uppgift att bedriva och främja saklig upplysning om

verkningar av alkohol- och narkotikamissbruk liksom om vägar och

medel att förekomma och bekämpa alkoholskador och motverka

icke-medicinskt bruk av narkotika. CAN skall i detta syfte

förmedla basfakta om droger till organisationer, myndigheter,

massmedia m.fl. En annan huvuduppgift för CAN är att utgöra ett

serviceorgan för folkrörelser och organisationer i deras arbete

med droginformation.

Vid överläggningar med Organisationskommittén för

Folkhälsoinstitutet och CAN har träffats en preliminär

överenskommelse, som bl.a. innebär att uppgiften att följa

drogutvecklingen och att utarbeta vetenskapliga översikter bör

övertas av Folkhälsoinstitutet. Även CAN skall emellertid kunna

vara verksamt på forskningsområdet. Detta kan ske genom att

Folkhälsoinstitutet köper tjänster av CAN enligt särskilda

avtal. Efter en treårsperiod bör enligt överenskommelsen

ansvarsfördelningen och möjligheterna att åstadkomma en

ytterligare samordning utvärderas.

Ett motionsyrkande som motsvarar So268 yrkande 7 behandlades

förra våren av utskottet i betänkandet 1991/92:SoU15 (s. 91

f.). Utskottet konstaterade att det i uppgifterna för

Folkhälsoinstitutet bl.a. skall ingå att arbeta genom och i nära

samarbete med bl.a. frivilliga organisationer. Utskottet ansåg

inte att riksdagen borde ta något initiativ med anledning av

motionen.

Enligt vad utskottet erfarit arbetar CAN i nära samarbete med

Folkhälsoinstitutet. För CAN:s verksamhet beräknas under

anslaget F 3. ett bidrag på nära 8 miljoner kronor för

budgetåret 1993/94.

Utskottets bedömning

Utskottet delar uppfattningen i motion So306 (s) om vikten av

intensifierade insatser när det gäller information och andra

förebyggande åtgärder för att förhindra missbruk. Betydelsen av

sådana åtgärder har också vid ett flertal tillfällen tidigare

framhållits av riksdagen. Utskottet har helt nyligen uttalat sig

om värdet av information och opinionsbildning i kampen mot

alkoholmissbruket (1992/93:SoU17). Folkhälsoinstitutet har

permanenta program på bl.a. områdena alkohol och narkotika samt

tobak. Institutet har ansvaret för att samordna samhällets

informationsinsatser och opinionsbildande verksamhet inom dessa

områden. Institutet har också engagerat sig när det gäller

insatser mot missbruket av dopningsmedel. I dagarna lägger

regeringen fram en proposition med förslag till tobakslag.

Utskottet anser inte att det för närvarande behövs något

initiativ från riksdagens sida med anledning av motion So306

(s). Motionen avstyrks.

Även när det gäller sexuellt överförbara sjukdomar är ökade

informationsinsatser av stort värde, anser utskottet. Särskilt

gäller detta information till unga människor. Med hänsyn till

det arbete som Folkhälsoinstitutet bedriver på detta område

behövs enligt utskottets mening inte något initiativ från

riksdagen med anledning av motion So475 (fp) yrkande 6.

Utskottet avstyrker motionsyrkandet.

Utskottet vidhåller sin inställning om betydelsen av de

insatser som de ideella organisationerna gör genom att informera

om riskerna med att använda droger och behovet av att förändra

attityderna till droger. Med hänsyn till Folkhälsoinstitutets

ansvar för kontakter med folkrörelserna och det arbete som

bedrivs av CAN är syftet med motion So268 (v) yrkande 7

tillgodosett. Motionsyrkandet avstyrks.

Medelsanvisningen m.m.

I motion So314 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, m, fp,

kds) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om anslag till Samarbetsnämnden för

fördelning av statsbidrag till vissa nykterhetsorganisationer

m.fl., och att dessa medel i fortsättningen hanteras och

administreras av nämndens kansli. Motionärerna anför att för

första gången har storleken på anslaget till Samarbetsnämnden

inte fixerats i belopp. Vidare anförs att beloppet nu inräknas i

Folkhälsoinstitutets ramanslag och att det blir institutet, som

har att betala ut beloppet. Om Samarbetsnämnden kvarstår innebär

det, enligt motionärerna, att bidragsfördelningen måste ske i

två steg, först i Folkhälsoinstitutet och därefter i

Samarbetsnämnden.

Bakgrund

Organisationsstöd utgår till vissa nykterhetsorganisationer

för deras centrala verksamhet. Genom riksdagsbeslut år 1977

(prop. 1976/77:108, KrU40, rskr. 232) uppdrogs åt en

särskild nämnd att pröva frågor rörande statsbidrag till sådana

organisationer. Denna nämnd -- Samarbetsnämnden -- består av fem

ledamöter samt personliga ersättare.

Samarbetsnämndens verksamhet regleras av förordningen

(1977:486) om statsbidrag till organisationer som bedriver

nykterhetsarbete. Regeringen utser ordförande medan övriga, av

nykterhetsorganisationerna nominerade ledamöter, konstituerar

sig i särskild ordning.

Organisationsstödet har tidigare (t.o.m. budgetåret 1991/92)

beräknats under anslaget F 2. Bidrag till organisationer

(punkten 5). Anslaget avsåg medel dels till Samarbetsnämnden,

dels till Nykterhetsrörelsens landsförbund. Medlen disponerades

av Socialstyrelsen. Fr.o.m. budgetåret 1992/93 disponeras medlen

av Folkhälsoinstitutet och inräknas i anslaget till institutet

(numera G 4.) För budgetåret 1992/93 beräknades ca 17,8 miljoner

kronor till Samarbetsnämnden och ca 400000 kr till

Nykterhetsrörelsens landsförbund. I årets budgetproposition har

beloppen inte specificerats.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker den i budgetpropositionen föreslagna

medelsanvisningen till Folkhälsoinstitutet (G 4), vilken inte

mött någon erinran i form av motionsyrkanden.

Utskottet förutsätter att medel till Samarbetsnämnden för

fördelning av bidrag till organisationer som bedriver

nykterhetsarbete och till Nykterhetsrörelsens landsförbund

kommer att utgå även fortsättningsvis och att anslagen inte

kommer att urholkas på ett sådant sätt att organisationernas

viktiga arbete försvåras. Utskottet utgår från att regeringen

fortlöpande överväger formerna för att fördela och betala ut

bidragen till nykterhetsorganisationerna. Mot bakgrund av det

sagda finner utskottet inte anledning att ta något initiativ med

anledning av motion So314 (c, s, m, fp, kds). Motionen avstyrks.

Läkemedelsverket (G 6)

Läkemedelsverket, som inrättades den 1 juli 1990, är en

central myndighet vars övergripande mål är att svara för tillsyn

och kontroll av läkemedel och läkemedelsnära produkter m.m.

Samtliga kostnader för kontrollen av läkemedel m.m. skall täckas

med avgifter.

Verkets arbetsuppgifter och organisation framgår av

förordningen (1990:434) med instruktion för Läkemedelsverket.

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit riksdagen

att godkänna den övergripande målsättningen för verksamheten

inom Läkemedelsverkets ansvarsområde. Enligt propositionen skall

de övergripande målen för verksamheten vara

att i syfte att tillgodose behovet av säkra och effektiva

läkemedel av god kvalitet pröva inkomna ansökningar om

godkännande av läkemedel, varvid läkemedel av högt medicinskt

och samhällsekonomiskt värde skall ges prioritet,

att verka för att dessa läkemedel används på ett

ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt och

att främja säkerheten och kvaliteten för läkemedelsnära

produkter.

Följande verksamhetsmål skall enligt föredraganden gälla för

den kommande treårsperioden. Läkemedelsverket skall prioritera

en verksamhet som är inriktad på trygghet och säkerhet för

hälso- och sjukvårdens och den enskildes räkning samtidigt som

den utgör en effektiv och rättvisande produktkontroll och

kvalitetssäkring för industrin. Läkemedelsverket skall därvid

särskilt utveckla verksamhetsformerna när det gäller ansökningar

om godkännande av läkemedel, kliniska prövningar samt

säkerhetsuppföljning.

Ett mål bör enligt föredraganden vara att under budgetåret

1993/94 minska handläggningstiden för nya kemiska substanser,

vilket är en prioriterad uppgift för verket, så att

primärutredningarna rörande nya kemiska substanser utförs inom

sju månader. När det gäller ansökningar om kliniska prövningar

primärhandlägger verket i dag över 90 % inom den stipulerade

tiden om sex veckor. Föredraganden anser, i likhet med

Läkemedelsverket, att alla ansökningar om kliniska prövningar

under planeringsperioden skall klaras inom sex veckor, vilket

överensstämmer med EG:s krav.

Det påpekas i propositionen att verket bedriver en

efterfrågestyrd verksamhet där det krävs en effektiv och

rationell anpassning till rådande efterfrågan.

Verksamhetsvolymen kan vara svår att bedöma på förhand. Det är

viktigt att resurserna utnyttjas på ett sådant sätt att

handläggningstiderna kan hållas så korta som möjligt, sägs det

vidare. Avnämarna av verkets tjänster är till största delen

läkemedelsföretagen och andra inte statliga myndigheter. Därför

bör enligt föredraganden undantag tillämpas från

bruttoredovisningsprincipen och Läkemedelsverket således även

fortsättningsvis tilldelas ett anslag på statsbudgeten med ett

formellt belopp om 1000kr. Föredraganden anser att

Läkemedelsverket uppfyller kraven för att få en treårig

budgetram för perioden 1993/94 -- 1995/96. Planeringsramen

uppgår enligt propositionen totalt till 344200000kr.

Det anges vidare att avgifterna inte skall behöva höjas under

planeringsperioden.

I propositionen föreslås att riksdagen till Läkemedelsverket

för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1000kr.

Utskottets bedömning

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner den övergripande

målsättning för verksamheten inom Läkemedelsverkets

ansvarsområde som regeringen föreslagit.

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen.

Rättsmedicinalverket (G 7)

Rättsmedicinalverket (RMV) är central förvaltningsmyndighet

för rättspsykiatrisk, rättsmedicinsk, rättskemisk och

rättsserologisk verksamhet i den utsträckning sådana frågor inte

skall handläggas av någon annan statlig myndighet. RMV skall

särskilt svara för rättspsykiatriska undersökningar i brottmål

och läkarintyg som avses i 7 § lagen (1991:2041) om särskild

personutredning i brottmål m.m., rättsmedicinska obduktioner och

andra rättsmedicinska undersökningar samt rättsmedicinsk

medverkan i övrigt på begäran av domstol, länsstyrelse, allmän

åklagare eller polismyndighet.

Vidare skall RMV utföra rättskemiska och rättsserologiska

undersökningar samt lämna information inom sitt ansvarsområde

till andra myndigheter och enskilda. Verket skall också bedriva

internationellt samarbete inom sitt ansvarsområde samt svara för

utvecklingsarbete och stöd åt forskning av betydelse för

verksamheten.

I propositionen anges att för budgetåret 1993/94 skall

följande övergripande mål gälla för RMV, nämligen att den

rättspsykiatriska undersökningsverksamheten skall bidra till att

beslutsunderlaget inom rättsväsendet är av hög kvalitet och kan

föreligga inom lagstadgad tid. Vidare skall de rättsmedicinska,

rättskemiska och rättsserologiska undersökningsverksamheterna

medverka till att goda förutsättningar för rättssäkerhet och

effektivitet skapas inom rättsväsendet. RMV skall bidra till

samhällets brottsförebyggande verksamhet genom att prioritera

arbetet med att informera om de erfarenheter som har vunnits

inom de rättsmedicinska, rättskemiska och rättspsykiatriska

verksamheterna.

I budgetpropositionen föreslås dels att riksdagen till

Rättsmedicinalverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett

ramanslag på 163 136 000 kr, dels att riksdagen skall ta del av

vad som anförts om en avveckling av den rättsmedicinska

avdelningen i Uppsala.

I motion 1992/93:So482 av Håkan Holmberg m.fl. (fp, s, m, c,

kds) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i

motionen anförts om Rättsmedicinska institutet i Uppsala.

(Motionärerna avser uppenbarligen den rättsmedicinska

avdelningen i Uppsala.) I motionen anförs att den

kostnadsbesparing som en avveckling i Uppsala skulle medföra

torde uppgå till högst några få miljoner kronor. En nedläggning

skulle däremot vara mycket negativ för rättssäkerheten.

Brottsligheten ökar i Uppsalaregionen, och det är därför, enligt

motionärerna, av stor betydelse för polisen att ha tillgång till

en rättsmedicinsk närservice. Detta gäller även för de övriga

regionerna som tillhör upptagningsområdet. En nedläggning skulle

också vara till stor skada för forskning och undervisning i

ämnet rättsmedicin i Uppsala enligt motionärerna.

I propositionen anges att den rättsmedicinska avdelningen

i Uppsala bör avvecklas före den 1 januari 1994. Såvitt gäller

den rättsmedicinska verksamheten anförs att de ändrade regler

som numera gäller har medfört att s.k. enkla

dödsorsaksundersökningar inte längre utförs vid de

rättsmedicinska avdelningarna. Vissa härigenom frigjorda

resurser har kunnat användas till att förbättra servicen till

polis- och åklagarmyndigheter.

Trots dessa åtgärder har RMV enligt propositionen i dag en

alltför stor rättsmedicinsk undersökningskapacitet i förhållande

till behovet av kvalificerade rättsmedicinska undersökningar.

Behovet bedöms kunna tillgodoses med färre rättsmedicinska

undersökningsavdelningar än vad som finns för närvarande. Den

rättsmedicinska avdelningen i Uppsala bör därför enligt

propositionen avvecklas före den 1 januari 1994. Det korta

avståndet mellan Uppsala och Stockholm innebär att ärenden från

Uppsala rättsläkardistrikt i stor utsträckning kan hanteras av

den rättsmedicinska avdelningen i Stockholm. En avveckling av

den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala bedöms inte medföra

några större olägenheter för verksamhetens bedrivande.

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet delar inställningen i propositionen att RMV har en

alltför stor rättsmedicinsk undersökningskapacitet och att

besparingar bör göras. Utskottet tillstyrker

budgetpropositionens förslag till medelsanvisning till

Rättsmedicinalverket.

Ett särskilt problem utgör den forskning som bedrivs vid den

rättsmedicinska avdelningen i Uppsala. Hur denna skall

säkerställas bör noga övervägas. Utskottet har erfarit att

förhandlingar planeras mellan RMV:s styrelse och regeringen

rörande ett annat besparingsförslag än en avveckling av den

rättsmedicinska avdelningen i Uppsala i avsikt att säkerställa

viss verksamhet och forskning. Utskottet utgår från att

regeringen utifrån detta noga överväger hur besparingen skall

ske.

Vad regeringen anfört om avveckling av den rättsmedicinska

avdelningen i Uppsala bör därför inte föranleda något uttalande

av riksdagen. Motion So482 (fp, s, m, c, kds) avstyrks.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (G 8)

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) har till uppgift

att pröva frågor om disciplinansvar och om behörighet för hälso-

och sjukvårdspersonal m.m. enligt lagen (1980:11) om tillsyn

över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. (tillsynslagen). HSAN

skall i anmälda fall pröva hur hälso- och sjukvårdspersonalen

har utövat sitt yrke och genom beslut om disciplinpåföljd eller

återkallelse av legitimation m.m. ge sin bedömning av vad som är

godtagbart eller inte inom hälso- och sjukvården samt

tandvården.

Nämndens arbetsuppgifter och organisation framgår av lagen

samt av förordningen (1988:1240) med instruktion för hälso- och

sjukvårdens ansvarsnämnd.

Regeringen har i propositionen föreslagit riksdagen att

godkänna den övergripande målsättningen för verksamheten inom

ansvarsområdet för HSAN. Enligt propositionen skall de

övergripande målen för verksamheten vara att HSAN skall medverka

till att stärka patientens säkerhet i hälso- och sjukvården samt

tandvården, vilket utgör en viktig del av målsättningen för hela

sektorn om en god hälso- och sjukvård samt tandvård för hela

befolkningen. Verksamhetsmålet för myndigheten bör enligt

föredraganden vara att HSAN i anmälda fall skall pröva hur

hälso- och sjukvårdspersonalen har utövat sitt yrke och genom

beslut om disciplinpåföljd eller återkallelse av legitimation

m.m. ge sin bedömning av vad som är godtagbart eller inte inom

hälso- och sjukvården samt tandvården.

Resultatkravet för myndigheten bör tills vidare vara att HSAN

skall vinnlägga sig om en snabb och effektiv handläggning av

anmälda fall samt under treårsperioden väsentligt nedbringa den

genomsnittliga handläggningstiden för ärendena till en tid som

inte överstiger sex månader. Föredraganden anser att pågående

insatser för en intensivare handläggning av nämndens ärenden bör

vidmakthållas. Vissa förhör borde dock enligt föredragandens

mening kunna förläggas till den plats där händelserna, som

föranlett anmälan, har ägt rum.

Vidare anges i propositionen att en omorganisation i enlighet

med förslag från Statskontoret bör genomföras. Denna innebär

bl.a. att HSAN får en förstärkt ledningsfunktion genom en

heltidsanställd ordförande, varvid kanslichefsfunktionen utgår.

I propositionen föreslås vidare att riksdagen till HSAN för

budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 14560000kr.

Utskottets bedömning

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner den övergripande

målsättning för verksamheten inom ansvarsområdet för HSAN som

regeringen föreslagit.

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen.

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (G 12)

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) är en

central förvaltningsmyndighet med ansvar för information,

tillsyn och kontroll i frågor rörande internationella

adoptioner. Instruktion för NIA framgår av särskild förordning

(1988:1128).

De övergripande målen för NIA är enligt propositionen

följande. Verksamhetens huvudsakliga inriktning att underlätta

adoptioner i Sverige av utländska barn skall fortsätta som

tidigare år. NIA skall därvid sträva efter att adoptioner sker i

enlighet med gällande lagstiftning i barnets ursprungsland. NIA

skall vidare medverka till att barnet får en god och trygg

uppväxt i Sverige. NIA bör ge ökad tyngd åt arbetet med att

följa den internationella utvecklingen på området och därvid

samla information i frågor som rör adoption av utländska barn.

Regeringen har tillkallat en särskild utredare för att göra en

översyn av verksamheten med internationella adoptioner. Inom

ramen för denna översyn skall NIA:s roll i adoptionsverksamheten

prövas. Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete

senast den 1 oktober 1993.

I propositionen föreslår regeringen att riksdagen för

budgetåret 1993/94 till Statens nämnd för internationella

adoptionsfrågor anvisar ett ramanslag på 5998000 kr.

I motion So445 av Liselotte Wågö (m) begärs ett

tillkännagivande om en genomgång av de regler som gäller vid

adoption av barn födda i Sverige av utländska kvinnor.

Motionären framhåller att det blir allt vanligare att gravida

kvinnor från andra länder, främst Polen, kommer till Sverige för

att här föda barnet och sedan adoptera bort det till föräldrar i

Sverige. Det går till så att de svenska föräldrarna åtar sig att

bekosta den sjukhusvistelse som en förlossning medför mot att

föräldrarna får adoptera det nyfödda barnet. På detta sätt

kringgås såväl polsk som svensk lag.

I och för sig är det i sak inget fel på denna form av

adoption, framhåller motionären. Problemet består i att en lång

rad juridiska frågor enligt svensk lag är olösta och måste

utredas. För det första är det hart när omöjligt att fastställa

vem som är det adopterade barnets fader. Inte heller är

medborgarskapsfrågan helt klar. Socialtjänstens vistelsebegrepp

sätts också på sin spets om t.ex. de svenska adoptivföräldrarna

anser att förlossningskostnaderna blir för dyra. Motionären

frågar om det då är kommunen där den utländska kvinnan föder som

skall bekosta förlossningen. Vad händer om de svenska

föräldrarna inte vill adoptera barnet efter födseln? Och vad

händer om komplikationer tillstöter för kvinnan efter

förlossning och genomförd adoption som tvingar henne till

sjukhusvård? Dessa frågetecken måste enligt motionären rätas ut

såväl för den utländska kvinnan och de svenska föräldrarna som

för det adopterade barnet.

NIA och Socialstyrelsen känner till ett par fall

liknande de som nämns i motionen. NIA har börjat arbeta med

frågan, men ännu finns inget genomarbetat ställningstagande.

I maj innevarande år kommer Allmänna barnhuset att hålla

en konferens i ämnet, vid vilken sådana frågor som aktualiseras

av motionären kommer att behandlas. Socialstyrelsen har enligt

uppgift för avsikt att kartlägga problemets omfattning inför den

kommande konferensen.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker den i budgetpropositionen föreslagna

medelsanvisningen till Statens nämnd för internationella

adoptionsfrågor (G 12), vilken inte mött någon erinran i form av

motionsyrkanden.

De problem som tas upp i motion So445 (m) övervägs redan av

ansvariga myndigheter. Utskottet förutsätter att myndigheterna

följer utvecklingen och -- om så behövs -- lämnar förslag på

åtgärder. Utskottet avstyrker motion So445 (m).

Nämnden för vårdartjänst (G 13)

Nämnden för vårdartjänst (NV) är central myndighet med uppgift

att administrera statsbidrag till vårdartjänst samt till

verksamheten med särskilda omvårdnadsinsatser i anslutning till

riksgymnasium för rörelsehindrade. Nämnden bistår med

kansliresurser den särskilda nämnd, Rh-nämnden, som skall avgöra

frågor om intagning til speciellt anpassad gymnasial utbildning.

NV bedriver forsknings- och utvecklingsarbete.

Nämndens arbetsuppgifter och organisation framgår av

förordningen (1988:1126) med instruktion för Nämnden för

vårdartjänst.

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit riksdagen

att godkänna den övergripande målsättningen för verksamheten

inom Nämndens för vårdartjänst ansvarsområde. Enligt

propositionen skall de övergripande målen för verksamheten vara

oförändrade. Detta innebär enligt föredraganden att inriktningen

på nämndens arbete skall vara att förbättra förutsättningarna

för utbildning och studier för unga och vuxna personer med

funktionshinder samt att administrera och utveckla olika stöd

som behövs i och omkring studiesituationen.

Det föreslås att bidraget om 549000kr till forsknings- och

utvecklingsarbete under den åttonde huvudtiteln upptagna

anslagsposten C 2.2 Bidrag till forsknings- och

utvecklingsarbete överförs till detta anslag.

Föredraganden anser att NV:s investeringsbehov skall

finansieras genom lån i Riksgäldskontoret.

I propositionen föreslås att riksdagen till Nämnden för

vårdartjänst för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på

8971000kr.

Utskottets bedömning

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner den övergripande

målsättning för verksamheten inom Nämndens för vårdartjänst

ansvarsområde som regeringen föreslagit.

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen.

Statens handikappråd (G14)

De övergripande målen för Statens handikappråd är att verka

för förbättrade levnadsförhållanden för människor med

funktionshinder och därvid i första hand inrikta sig på

handikappfrågor som berör flera samhällsområden. Rådets

organisation regleras i förordningen (1988:1094) med

instruktion för Statens handikappråd.

I budgetpropositionen konstateras att Handikapputredningen

i sitt slutbetänkande (SOU 1992:52) föreslagit att en

handikappombudsman inrättas och att Statens handikappinstitut

avvecklas och att arbetsuppgifterna förs över på andra

myndigheter och organ i samband med detta. Utredningens

slutbetänkande remissbehandlas för närvarande. Ingen förändring

av rådets övergripande mål och verksamhetsinriktning bör göras

innan ställning tas till Handikapputredningens förslag om

inrättande av en funktion som handikappombudsman. Detta innebär

att beslut om en ettårsram bör fattas för Statens handikappråd.

För budgetåret 1993/94 föreslås att riksdagen anvisar ett

ramanslag på 6027000kr.

I motion So290 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen till Statens handikappråd för budgetåret 1993/94

anslår 3000000kr utöver vad regeringen föreslagit enligt

vad i motionen anförts om att upprätta kunskapscentra för små

och mindre kända handikappgrupper (yrkande 1). I SOU 1991:46

föreslås upprättande av kunskapscentra för små och mindre kända

handikappgrupper som behöver speciella insatser t.ex. när det

gäller behandling och information. Motionärerna pekar på att

Socialstyrelsen, på regeringens uppdrag, har vidareutvecklat

utredningens förslag och att det redan kommande budgetår bör

vara möjligt att börja bygga upp kunskapscentra, speciellt som

det redan finns basresurser som personal och kunnande på olika

håll i landet. Motionärerna anför att 3 miljoner kronor bör

avsättas till Statens handikappråd för att påbörja uppbyggnaden.

I proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa

funktionshindrade föreslår regeringen att stödet till personer

som ingår i små och mindre kända handikappgrupper bör byggas ut

och utvecklas. För att utveckla specifika insatser inom

habilitering och rehabilitering föreslås ett statligt

stimulansbidrag under en fyraårsperiod. Av detta stimulansbidrag

föreslås 25 miljoner kronor per år avsättas för

utvecklingsinsatser för små och mindre kända handikappgrupper.

Medlen bör, enligt propositionen, fördelas av Socialstyrelsen

efter ansökan.

Utskottets bedömning

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget

att upprätta kunskapscentra för små och mindre kända

handikappgrupper. Regeringen har nyligen i proposition

1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade

föreslagit ett statligt stimulansbidrag för att underlätta

uppbyggandet av sådana kunskapscentra. Utskottet vill inte

föregripa den kommande behandlingen av propositionen. Utskottet

tillstyrker budgetpropositionens förslag till medelsanvisning

till Statens handikappråd och avstyrker motion So290 (v) yrkande

1.

Statens institutionsstyrelse (G 15)

Riksdagen beslöt den 15 december 1992 att huvudmannaskapet för

de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen skall överföras från

kommuner och landsting till staten och att en ny statlig

myndighet, Statens institutionsstyrelse, skall inrättas den 1

juli 1993 med de uppgifter och den verksamhetsinriktning som

angavs i regeringens proposition (prop. 1992/93:61, bet.

1992/93:SoU10, rskr. 106).

En särskild organisationskommitté (dir. 1992:96) för ändrat

huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och

missbrukarvård har tillkallats för att utföra det

förberedelsearbete som krävs för inrättandet av den nya

myndigheten och för statens övertagande av huvudmannaskapet av

de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. I kommitténs uppdrag

skall vidare ingå att föreslå lokaliseringsort för Statens

institutionsstyrelse.

Medelsanvisningen

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Statens

institutionsstyrelse för budgetåret 1993/94 anvisar ett

ramanslag på 470 000 000 kr.

Enligt propositionen har 420 miljoner av de föreslagna 470

beräknats för driften av de särskilda ungdomshemmen och

LVM-hemmen och resterande 50 miljoner kronor för kostnader för

den centrala myndigheten, personalutbildning och

utvecklingsverksamhet.

480 miljoner kronor av det tidigare statsbidraget till

missbrukarvård och ungdomsvård på totalt 950 miljoner kronor

redovisas under anslaget F 1. Bidrag till missbrukar- och

ungdomsvård.

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen, vilken

inte föranlett några erinringar i form av motioner.

Statens institutionsstyrelses lokalisering

I ett flertal motioner tas frågan om myndighetens lokalisering

upp.

I motionerna So201 av Hugo Bergdahl (fp) och So207 av Roland

Sundgren och Margareta Israelsson (s) föreslås att

institutionsstyrelsen lokaliseras till Västerås. Även i motion

A404 av Birger Andersson (c) föreslås Västerås som

lokaliseringsort (yrkande 2). I motion So212 av Holger

Gustafsson (kds) begärs ett tillkännagivande av vad som i

motionen anförts om att med prioritet pröva en lokalisering av

institutionsstyrelsen till Skövde. Skövde föreslås som

lokaliseringsort även i motion So256 av Sven-Gösta Signell

m.fl. (s) och i motion So311 av Birgitta Carlsson och Bengt

Kindbom (c). I motion So263 av Sigge Godin (fp) hemställs

att riksdagen beslutar att lokalisera institutionsstyrelsen till

Härnösand och i motion So308 av Tage Påhlsson (c) begärs ett

tillkännagivande om vad som anförts om att den nya myndigheten

med fördel kan lokaliseras till Härnösand. I motion So312 av

Margareta Winberg m.fl. (s) föreslås att institutionsstyrelsen

placeras i Östersund. I motion So226 av Ulla Pettersson och

Gunhild Bolander (s, c) föreslås att institutionsstyrelsen

förläggs till Gotland. I motion So233 av Ingvar Johnsson m.fl.

(s) begärs ett tillkännagivande av vad som anförts om att

förlägga institutionsstyrelsen till Vänersborg och att

koncentrera utbildningen för behandlingspersonal vid barn- och

tonårshem till Vänersborg. I motion A422 av Marianne Jönsson

m.fl. (c, s, fp), slutligen, föreslås Kalmar som

lokaliseringsort (yrkande 3).

För närmare motivering av förslagen om institutionsstyrelsens

lokalisering hänvisas till motionerna.

Tidigare behandling

Arbetsmarknadsutskottet har vid flera tillfällen redogjort

för sin uppfattning om lokalisering och omlokalisering av

statlig verksamhet. Beträffande lokaliseringen av nya

myndigheter har arbetsmarknadsutskottet uttalat att det är

viktigt att pröva möjligheterna att välja annan lokaliseringsort

än Stockholm (1990/91:AU3y). Utskottet har också anfört att

lokalisering av nya myndigheter bör föregås av noggranna

överväganden i skilda hänseenden. Detta gäller bl.a.

förutsättningarna att behålla eller rekrytera kvalificerad

personal, behovet av kontakter med andra myndigheter,

medflyttandens möjligheter till arbete m.m. (1989/90:AU13 s.

84).

I betänkandet 1992/93:SoU10 behandlade socialutskottet

två motionsyrkanden om institutionsstyrelsens lokalisering.

Utskottet ansåg att riksdagen inte borde föregripa

organisationskommitténs bedömning med något uttalande om lämplig

lokaliseringsort, men utgick från att organisationskommittén och

regeringen skulle beakta arbetsmarknadsutskottets uttalanden om

lokalisering av nya myndigheter. Motionerna avstyrktes.

Riksdagen följde utskottet.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker

motionerna So201 (fp), So207 (s), So212 (kds), So226 (s, c),

So233 (s), So256 (s), So263 (fp), So308 (c), So311 (c), So312

(s), A404 (c) yrkande 2 och A422 (c, s, fp) yrkande 3.

Övriga medelsanvisningar under G

Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna

medelsanvisningarna till Statens beredning för utvärdering av

medicinsk metodik (G10) och Avvecklingskostnader (G17),

vilka inte mött någon erinran i form av motioner.

Hemställan

Utskottet hemställerInriktningen av socialpolitiken

1. beträffande en syneförrättning i välfärden

att riksdagen avslår motion 1992/93:So304,

res. 1 (s) - delvis

2. beträffande rättssäkerhet m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So294 yrkande 2,

1992/93:So604 yrkande 4 och 1992/93:So609 yrkande 2,

res. 1 (s) - delvis

3. beträffande demokratisering av den offentliga sektorn

att riksdagen avslår motion 1992/93:So294 yrkande 1,

4. beträffande en ny socialpolitik

att riksdagen avslår motion 1992/93:So315 yrkande 1,

res. 2 (nyd)

5. beträffande barns levnadsvillkor

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So604 yrkande 1 och

1992/93:So609 yrkande 1,

res. 3 (s) - delvis

6. beträffande principerna för rättvisa, kvalitet och

valfrihet i barnomsorgen

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So604 yrkande 3 och

1992/93:So609 yrkande 4,

res. 3 (s) - delvis

7. beträffande införandet av ett vårdnadsbidrag

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So606, 1992/93:So613

och 1992/93:A811 yrkande 23,

res. 3 (s) - delvis - motiv.

8. beträffande de negativa sidorna av ett vårdnadsbidrag

att riksdagen avslår motion 1992/93:So610 yrkande 2,

res. 3 (s) - delvis

9. beträffande en ny familjepolitik

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi211 yrkande 9 och

1992/93:So617 yrkandena 1, 2, 5, 6, 10 och 12,

res. 4 (nyd)

10. beträffande omstrukturering och fördelning av hälso-

och sjukvårdens resurser

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So439 yrkandena 1, 2

och 6 samt 1992/93:So449 yrkandena 2 och 3,

res. 5 (s) - delvis

11. beträffande sjukvårdsproduktionen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf234 yrkandena 2, 5, 6

och 8,

res. 5 (s) - delvis - motiv.

res. 6 (nyd)

Anslag

A. Socialdepartementet m.m.

12. beträffande medelsanvisningen till

Socialdepartementet

att riksdagen till Socialdepartementet för budgetåret

1993/94 anvisar ett ramanslag på 56 239 000 kr,

13. beträffande medelsanvisningen till Utredningar,

utveckling, samverkan m.m.

att riksdagen till Utredningar, utveckling, samverkan m.m.

för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 78 970 000 kr,

B. Familjer och barn

14. beträffande ett tillkännagivande om barnbidrag

att riksdagen avslår motion 1992/93:So604 yrkande 5,

res. 7 (nyd) - delvis - motiv.

15. beträffande ny utformning av barnbidragen m.m.

att riksdagen avslår motion 1992/93:So617 yrkandena 3 och 4,

res. 7 (nyd) - delvis

16. beträffande utredning om behovsprövning av barnbidrag

att riksdagen avslår motion 1992/93:So611,

17. beträffande utredning om beskattning av barnbidrag

att riksdagen avslår motion 1992/93:So607,

18. beträffande barnbidrag vid ERASMUS-utbyte

att riksdagen avslår motion 1992/93:So605,

19. beträffande flerbarnstillägget

att riksdagen avslår motion 1992/93:So603,

20. beträffande medelsanvisningen till Allmänna

barnbidrag

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motion 1992/93:So617 yrkande 9 till Allmänna barnbidrag för

budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 17 000 000 000

kr,

res. 8 (nyd) - villk. 7

21. beträffande avveckling av bidragsförskottssystemet

att riksdagen avslår motion 1992/93:So617 yrkande 8,

res. 9 (nyd)

22. beträffande ändring i lagen om bidragsförskott

att riksdagen avslår motion 1992/93:So612,

23. beträffande medelsanvisningen till Bidragsförskott

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motion 1992/93:So617 yrkande 11 till Bidragsförskott för

budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 3 110 000 000

kr,

res. 10 (nyd) - villk. 9

24. beträffande övriga medelsanvisningar under B

att riksdagen för budgetåret 1993/94 anvisar

a) till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn ett

förslagsanslag på 8 530 000 kr,

b) till Bidrag till kostnader för internationella

adoptioner ett förslagsanslag på 28 800 000 kr,

D. Hälso- och sjukvård

25. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till hälso-

och sjukvård

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motionerna 1992/93:Ju838 yrkande 4 och 1992/93:So504 till

Bidrag till hälso- och sjukvård för budgetåret 1993/94

anvisar ett förslagsanslag på 1 211 332 000 kr,

26. beträffande TWAR

att riksdagen avslår motion 1992/93:So451,

27. beträffande information om hiv/aids

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju608 yrkande 5,

28. beträffande smittspårning

att riksdagen avslår motion 1992/93:So513 yrkande 4,

29. beträffande medelsanvisningen till Insatser mot aids

att riksdagen till Insatser mot aids för budgetåret

1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 185 220 000 kr,

30. beträffande medelsanvisningen till Spri

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motion 1992/93:So433 till Bidrag till Spri för budgetåret

1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 26 300 000 kr,

31. beträffande övriga medelsanvisningar under D

att riksdagen för budgetåret 1993/94

a) till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig

anvisar ett ramanslag på 164 300 000 kr,

b) till Bidrag till WHO anvisar ett förslagsanslag

på 29 800 000 kr,

c) till Bidrag till WHO-enheten för rapportering av

läkemedelsbiverkningar anvisar ett anslag på 2591000 kr,

E. Omsorg om äldre och handikappade

32. beträffande rekreationsverksamhet

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So241 och

1992/93:So283,

res. 11 (s)

33. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till viss

verksamhet för personer med funktionshinder

att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet för personer

med funktionshinder för budgetåret 1993/94 anvisar ett

reservationsanslag på 60 023 000 kr,

34. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till

handikapporganisationer

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motion 1992/93:So234 till Bidrag till

handikapporganisationer för budgetåret 1993/94 anvisar ett

anslag på 129 248 000 kr,

35. beträffande åldersgräns för bilstöd

att riksdagen avslår motion 1992/93:So219,

36. beträffande armskadades rätt till bilstöd

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So244, 1992/93:So258,

1992/93:So295 och 1992/93:So297,

37. beträffande komplettering av bilstödet

att riksdagen avslår motion 1992/93:So291 yrkande 2,

38. beträffande Försäkringskassans kontroll

att riksdagen avslår motion 1992/93:So424,

39. beträffande medelsanvisningen till Bilstöd till

handikappade

att riksdagen till Bilstöd till handikappade för

budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 206 000 000 kr,

40. beträffande övriga medelsanvisningar under E

att riksdagen för budgetåret 1993/94 anvisar

a) till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. ett

förslagsanslag på 136580000 kr,

b) till Ersättning för texttelefoner ett förslagsanslag

på 67700000 kr,

c) till Ersättning till Postverket för befordran av

blindskriftsförsändelser ett förslagsanslag på 49 825 000 kr,

F. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik

41. beträffande engångsbidrag till LP-stiftelsen

att riksdagen avslår motion 1992/93:So262,

res. 12 (s) - motiv.

42. beträffande ett tillkännagivande om bidrag till

organisationer som bistår bostadslösa

att riksdagen avslår motion 1992/93:So242 yrkande 2,

43. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till

organisationer

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motion 1992/93:Ju838 yrkande 3 till Bidrag till

organisationer för budgetåret 1993/94 anvisar ett

reservationsanslag på 31 630 000 kr,

44. beträffande övriga medelsanvisningar under F

att riksdagen för budgetåret 1993/94 anvisar

a) till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård

ett reservationsanslag på 480 000 000 kr,

b) till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och

narkotikaupplysning ett anslag på 7 964 000 kr.

G. Myndigheter under Socialdepartementet

45. beträffande medelsanvisningen till

Socialstyrelsen

att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på

motionerna 1992/93:Fi213 yrkande 5 och 1992/93:So614 yrkande 1

till Socialstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisar ett

ramanslag på 315 695 000 kr,

46. beträffande målsättningen för verksamheten inom

Socialstyrelsens ansvarsområde

att riksdagen godkänner i propositionen angiven övergripande

målsättning för verksamheten inom Socialstyrelsens

ansvarsområde,

47. beträffande epidemiologiskt centrum m.m.

att riksdagen avslår motion 1992/93:So268 yrkandena 4 och 5,

48. beträffande folkhälsoarbetet

att riksdagen avslår motion 1992/93:So306,

49. beträffande sexuellt överförbara sjukdomar

att riksdagen avslår motion 1992/93:So475 yrkande 6,

50. beträffande kontakter med folkrörelserna

att riksdagen avslår motion 1992/93:So268 yrkande 7,

51. beträffande medelsanvisningen till

Folkhälsoinstitutet

att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret

1993/94 anvisar ett ramanslag på 136 555 000 kr,

52. beträffande stöd till vissa nykterhetsorganisationer

att riksdagen avslår motion 1992/93:So314,

53. beträffande målsättningen för verksamheten inom

Läkemedelsverkets ansvarsområde

att riksdagen godkänner i propositionen angiven övergripande

målsättning för verksamheten inom Läkemedelsverkets

ansvarsområde,

54. beträffande medelsanvisningen till Läkemedelsverket

att riksdagen till Läkemedelsverket för budgetåret 1993/94

anvisar ett anslag på 1 000 kr,

55. beträffande en avveckling av den rättsmedicinska

avdelningen i Uppsala

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:So482 lägger

propositionen i denna del till handlingarna,

res. 13 (s)

56. beträffande medelsanvisningen till

Rättsmedicinalverket

att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret

1993/94 anvisar ett ramanslag på 163 136 000 kr,

57. beträffande målsättningen för verksamheten inom

ansvarsområdet för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

att riksdagen godkänner i propositionen angiven övergripande

målsättning för verksamheten inom ansvarsområdet för Hälso- och

sjukvårdens ansvarsnämnd,

58. beträffande medelsanvisningen till Hälso- och

sjukvårdens ansvarsnämnd

att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för

budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 14 560 000 kr,

59. beträffande medelsanvisningen till Statens nämnd för

internationella adoptionsfrågor

att riksdagen till Statens nämnd för internationella

adoptionsfrågor för budgetåret 1993/94 anvisar ett

ramanslag på 5998000 kr,

60. beträffande vissa adoptioner

att riksdagen avslår motion 1992/93:So445,

61. beträffande målsättningen för verksamheten inom

Nämndens för vårdartjänst ansvarsområde

att riksdagen godkänner i propositionen angiven övergripande

målsättning för verksamheten inom Nämndens för vårdartjänst

ansvarsområde,

62. beträffande medelsanvisningen till Nämnden för

vårdartjänst

att riksdagen till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret

1993/94 anvisar ett ramanslag på 8 971 000 kr,

63. beträffande medelsanvisningen till Statens

handikappråd

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motion 1992/93:So290 yrkande 1 till Statens handikappråd för

budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 6 027 000 kr,

64. beträffande medelsanvisningen till Statens

institutionsstyrelse

att riksdagen till Statens institutionsstyrelse för

budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 470 000 000 kr,

65. beträffande Statens institutionsstyrelses

lokalisering

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So201, 1992/93:So207,

1992/93:So212, 1992/93:So226, 1992/93:So233, 1992/93:So256,

1992/93:So263, 1992/93:So308, 1992/93:So311, 1992/93:So312,

1992/93:A404 yrkande 2 och 1992/93:A422 yrkande 3,

66. beträffande övriga medelsanvisningar under G

att riksdagen för budgetåret 1993/94 anvisar

a) till Statens beredning för utvärdering av medicinsk

metodik ett ramanslag på 13 921 000 kr,

b) till Avvecklingskostnader ett förslagsanslag på

36 775 000 kr.

Stockholm den 18 mars 1993

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet utom mom. 45 i hemställan har deltagit: Sten

Svensson (m), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Rinaldo

Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Leif

Bergdahl (nyd), Maj-Inger Klingvall (s), Hans Karlsson (s),

Martin Nilsson (s), Barbro Westerholm (fp), Jan Fransson (s),

Maud Ekendahl (m), Fanny Rizell (kds) och Anna

Corshammar-Bojerud (c).

I beslutet beträffande mom. 45 i hemställan har deltagit:

Sten Svensson (m), Göte Jonsson (m), Ingrid Hemmingsson (m),

Hans Karlsson (s), My Persson (m), Barbro Westerholm (fp), Jan

Fransson (s) och Fanny Rizell (kds).

Reservationer

1. En syneförrättning i välfärden m.m. (mom.1och2)

Anita Persson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger

Klingvall, Hans Karlsson, Martin Nilsson och Jan Fransson (alla

s) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 24 som börjar med

"Utskottet ställer sig" och slutar på s. 28 med "So294 (v)

yrkande 2." bort ha följande lydelse:

Den socialdemokratiska välfärdspolitiken är utformad utifrån

övertygelsen att alla människor har ett lika värde och att alla

människor har samma grundläggande behov av social trygghet,

vård, omsorg och utbildning. En solidariskt finansierad och

demokratiskt styrd verksamhet skall garantera tillräckligt med

resurser, rättvist fördelade.

En viktig del i välfärdspolitiken är de trygghetssystem som

omfördelar resurser mellan olika grupper och skeden i livet.

Genom dessa utjämnas skillnaderna i sociala och ekonomiska

villkor mellan barnfamiljer och familjer utan barn, mellan gamla

människor och folk i arbete, mellan arbetsföra och handikappade,

mellan friska och sjuka människor.

Den viktigaste förutsättningen för en framgångsrik

välfärdspolitik är en stark ekonomi med god tillväxt, stabila

priser, hög sysselsättning och goda offentliga finanser. Arbete

är grunden för välfärd och trygghet. Det gäller både den

enskilda människan och välfärdssystemens finansiering. Hög

sysselsättning bidrar till att det sociala skyddsnätet kan

hållas intakt. En hög arbetslöshet däremot ökar trycket på de

sociala kostnaderna samtidigt som samhällets skatteinkomster

minskar. Den hotbilden håller nu på att bli verklighet.

Det besvärliga arbetsmarknadsläget kopplat till den djupa

lågkonjunkturen och det kommunala skattestoppet försätter de

flesta av landets kommuner i ett mycket svårt läge.

Välfärdsmålen uppnås inte med den borgerliga regeringens

politik.

Välfärdspolitiken har byggts upp under en lång följd av år med

ekonomisk tillväxt. Nu är vår uppgift att utforma en rättvis

välfärdspolitik som håller också i tider av ekonomisk stagnation

eller tillbakagång. Välfärdspolitikens olika uppgifter hänger

samman med varandra. Ingrepp i de ursprungliga principerna för

trygghetssystemen får följder i andra delar av

välfärdspolitiken.

Utskottet anser att utifrån en sådan helhetssyn kan

välfärdspolitiken utvecklas och förnyas. För att kunna

upprätthålla en solidariskt finansierad generell välfärdspolitik

i framtiden krävs dock, anser utskottet, en anpassning av den

offentliga sektorn och transfereringssystemen.

I likhet med motionärerna i motion So304 (s) anser utskottet

att det finns starka skäl att organisera en syneförrättning om

hur välfärdsmålen förverkligas i människornas vardag. Utskottet

anser att regeringens ekonomiska åtstramningar mot kommunerna

försatt dessa i en utomordentligt svår situation. En analys bör

göras av effekterna av de försök med marknadslösningar i t.ex.

vård och omsorg som i dag förekommer.

Den enskildes rättssäkerhet måste tryggas när kommunerna

lägger ut verksamhet till annan huvudman. I likhet med

motionärerna i motionerna So604 (s) yrkande 4, So609 (s) yrkande

2 samt So294 (v) yrkande 2 anser utskottet således att det

behövs en översyn av vilket lagstöd som krävs för att garantera

rättssäkerhet, sekretess och tystnadsplikt,

likabehandlingsprincipen, uppföljning och kvalitetskontroll när

kommunen lämnar över verksamhet till andra huvudmän. Vad

utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottet under mom. 1 och 2 bort hemställa:

1--2. beträffande en syneförrättning i välfärden

m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So294

yrkande 2, 1992/93:So304, 1992/93:So604 yrkande 4 och

1992/93:So609 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

2. En ny socialpolitik (mom. 4)

Leif Bergdahl (nyd) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 28 som börjar med

"I motion So315 (nyd)" och slutar på s. 29 med "avstyrker

motionsyrkandet." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att dagens socialbidragssystem bör avskaffas

och ersättas av ekonomisk socialhjälp som bör finnas i två

varianter -- sociallön eller sociallån. Den sökande själv bör

kunna bestämma vilken form som kan bli aktuell. Utskottet anser

vidare att den s.k. generella välfärdspolitiken baserad på

inkomstbortfallsprincipen bör ersättas av en generell

grundtrygghetsprincip. Varje medborgare har enligt utskottets

mening det grundläggande ansvaret för att skapa sin egen

välfärd. Samhället bör, om en människa av något skäl inte kan

försörja sig och de sina, garantera ett skyddsnät som är lika

för alla och ligger på en god anständighetsnivå, men aldrig på

en nivå som kan upplevas som eftersträvansvärd genom t.ex.

bidragsoptimering eller fusk. Utskottet instämmer i vad som

anförts i motion So315 (nyd) yrkande 1.

Vad utskottet nu anfört om en ny socialpolitik bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa:

4. beträffande en ny socialpolitik

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:So315

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

3. Barns levnadsvillkor m.m. (mom. 5, 6, motiveringen till

mom. 7 samt mom. 8)

Anita Persson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger

Klingvall, Hans Karlsson, Martin Nilsson och Jan Fransson (alla

s) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 29 som börjar med

"Utskottet instämmer" och slutar på s. 32 med "i fråga (yrkande

2)." bort ha följande lydelse:

Hur väl ett samhälle fungerar speglas i barnens

levnadsvillkor. Hur barn har det -- hälsa, välbefinnande, lycka

-- är ett mått på samhälle och politik. Under flera årtionden

har vi i Sverige genomfört reformer för att säkerställa barns

rätt till trygga och mer jämlika uppväxtförhållanden. De flesta

barn i Sverige har det bra. Olika undersökningar som genomförts

har visat på svenska barns goda hälsa och välbefinnande. De höga

födelsetalen under senare år kan också ses som ett uttryck för

en framgångsrik familjepolitik. Detta betyder dock inte att alla

barn i vårt land har det bra. Det finns barn som far illa.

Utskottet anser att barns villkor hänger samman med

föräldrarnas villkor. Barnen är beroende av föräldrarnas arbete

och inkomst som i sin tur styr boende och miljö i stort.

I Sverige liksom i många andra länder har barns behov ofta

ställts emot kvinnors önskemål om självständighet och oberoende.

En stor andel kvinnor på arbetsmarknaden, särskilt kvinnor med

små barn, har ibland i debatten ansetts stå i motställning till

barns behov av kontinuitet och trygghet. Men den svenska

familjepolitiken är med detta perspektiv unik. Den har haft som

mål både att ge barn goda och trygga uppväxtvillkor -- och ge

kvinnor och män förutsättningar att leva ett jämställt liv.

Utskottet vill framhålla att politiken har inriktats på att

stödja barnfamiljerna ekonomiskt främst via barnbidrag men också

via bostadsbidrag. Den har också inriktats på att ge alla

föräldrar möjlighet att vara hemma med de minsta barnen genom en

utbyggd föräldraförsäkring. Barnomsorgen har byggts ut med hög

pedagogisk kvalitet för barnens skull.

I dag befinner sig vårt land i ett svårt ekonomiskt läge. Vi

kan tydligt se att det drabbar barnen eftersom barnen får bära

merparten av besparingarna i kommunerna.

Flera samhällssektorer skär samtidigt ned. Kommunerna och

landstingen drar ned på sina verksamheter. Ersättningsnivåer i

försäkringssystemen sänks. Arbetslösheten ökar. Ingen vet i dag

med säkerhet hur detta drabbar barnen. Kunskapen om de

sammantagna effekterna av nedskärningar är ofullständig. Det

finns inte heller några på förhand gjorda kalkyler eller

prognoser av effekterna, utan förändringarna bara genomförs.

Motionärerna i motionerna So604 (s) yrkande 1 och So609 (s)

yrkande 1 anser att regeringens ekonomiska politik riskerar att

rycka undan grunden för den generella välfärdspolitiken.

Urholkningen av kommunernas ekonomi slår mot barnen som grupp

och bidrar till en ökad skiktning mellan olika grupper av barn.

Socialstyrelsen har nyligen i en rapport med sju bilagor,

Barns villkor i förändringstider, delredovisat ett

regeringsuppdrag med innebörd att följa utvecklingen av barns

villkor i det omfattande omställnings- och förnyelsearbete som

pågår i kommunerna.

I sammanfattningen i delrapporten Insatser för utsatta barn

och ungdomar sägs bl.a. följande.

Tendenserna på kort sikt tyder på att bl.a. den stigande

arbetslösheten och det ökande behovet av socialbidrag skapar

risk för växande sociala problem också bland barn och ungdomar.

Särskilt i bostadsområden som redan har en högre koncentration

av sociala problem och i redan hårt ansträngda familjer kan

förutses att barn och ungdomar kommer att behöva mer stöd och

skydd från bl.a. socialtjänsten. Samtidigt kan konstateras att

vid lågkonjunkturens början fanns -- generellt sett -- få

tydliga tendenser till ökad ofärd bland barn och ungdom.

I sammanfattningen i delrapporten Barnomsorg i förändring sägs

bl.a. följande.

Det finns ingen entydig bild av situationen i barnomsorgen i

landet. Kommunernas förutsättningar varierar starkt och

skillnaderna mellan kommunerna tenderar att öka. I flertalet

kommuner har man klarat hittillsvarande besparingar på ett

sådant sätt att man kunnat värna om kvaliteten i barnomsorgen.

Det finns däremot viss oro inför framtiden och kommande

besparingar, framför allt inför 1994. Storstäder och en del

kranskommuner har en betydligt svårare situation redan nu. Här

uttrycker man mer oro för kvaliteten i barnomsorgen och för barn

som behöver särskilt stöd. Det finns oro för barn som behöver

särskilt stöd och "gråzonsbarn", som inte klarar de stora

barngrupperna. Det finns också risk för ökad negativ segregering

genom ett ökat behov av specialgrupper och genom att det finns

färre barn med behov av särskilt stöd i de enskilda,

ickekommunala verksamheterna.

Utskottet anser att den oro som uttalas i rapporterna måste

tas på största allvar. Utskottet delar således motionärernas

uppfattning.

I samma motioner begärs tillkännagivanden till regeringen om

vad som anförts i motionerna om principerna för rättvisa,

kvalitet och valfrihet i barnomsorgen, So604 (s) yrkande 3 och

So609 (s) yrkande 4.

Utskottet anser att barnomsorgens viktigaste uppgift är att ge

alla barn grundläggande kunskaper och erfarenheter inför

vuxenlivet. Barnomsorgen är också viktig för föräldrarnas

möjligheter att förena arbete eller studier med vård och ansvar

för barn. Förskolan och fritidshemmen har byggts ut kraftigt

under 1980-talet, kvaliteten har höjts och valfriheten ökat.

Målet, en förskola för alla barn, var mycket nära att uppnås

hösten 1991.

Nu står vi i en ny situation. Mycket stora nedskärningar har

skett inom barnomsorgen under 1992 och ännu fler kommer att ske

under 1993. Det innebär att daghem och fritidshem läggs ner och

barnomsorgspersonalen sägs upp. Platsantalet minskar. Fler barn

skrivs in på återstående daghem/fritidshem. Det innebär större

barngrupper och färre anställda.

Valfriheten inskränks kraftigt genom höjda och differentierade

avgifter. De differentierade avgifterna styr föräldrar att välja

så korta tillsynstider som möjligt. Höga enhetstaxor missgynnar

kraftigt låginkomsttagare. Valfriheten inskränks också genom nya

administrativa regler. Barn utestängs t.ex. vid förälders

arbetslöshet eller barnledighet. Många kommuner sätter en

18-månadersgräns för rätt till plats. Ensamstående och

låginkomsttagare får begära bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen

för att kunna återgå till sitt arbete.

Även när det gäller att välja omsorgsform minskar valfriheten.

På mindre orter privatiseras barnomsorgen. Föräldrar som vill ha

kommunal barnomsorg på hemorten har ingen möjlighet att välja.

Dagbarnvårdare sägs upp och möjligheten att välja familjedaghem

minskar. Detta drabbar också infektionskänsliga barn och

allergibarn som inte klarar att vistas i stora barngrupper.

Utskottet anser att det måste skapas garantier för kvalitet,

rättvis fördelning, rättssäkerhet och rätt till plats. Den

grundläggande rättigheten är lagstadgad rätt till plats. En

lagstadgad rätt garanterar att inga barn ställs utanför. Den

klarlägger också kommunernas ansvar vilket inte minst är viktigt

när det nya generella statsbidragssystemet nu införts.

Utskottet anser att barnomsorgen skall finansieras solidariskt

så att alla barn oavsett föräldrarnas inkomst kan efterfråga

plats. Den skall styras demokratiskt så att verksamheten

planeras för alla barn och fördelas efter behov så att också

barn med behov av särskilt stöd kan ges lika rätt till omsorg.

Kvalitetskrav måste läggas fast som skall gälla all barnomsorg

oavsett huvudman. Krav skall bl.a. ställas på verksamhetens

innehåll, personalens utbildning, tillgänglighet,

intagningsregler, avgifter m.m. För att garantera alla barn

valfrihet och rätt till barnomsorg får inte avgifter och

intagningsregler användas som sorteringsinstrument.

I motion So610 (v) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande till

regeringen om vad som i motionen anförts om de negativa sidorna

av ett vårdnadsbidrag. Motionärerna anser bl.a. att ett

vårdnadsbidrag skulle motverka jämlikheten mellan män och

kvinnor och konservera de segregerade könsrollerna med ett

hushållsansvar och ett försörjningsansvar.

Utskottet har vid upprepade tillfällen framhållit att en

utbyggd föräldraförsäkring är att föredra framför ett

vårdnadsbidrag. Utskottet har bl.a. anfört att vårdnadsbidraget

motverkar jämställdheten mellan föräldrarna, att det skapar

stora marginaleffekter för dem som vill övergå från hemarbete

till förvärvsarbete, att det innebär rundgång och byråkrati,

eftersom man först får ett bidrag och sedan drar av kostnaderna

för barnomsorgen samt att det äventyrar utbyggnaden av

barnomsorgen. Utskottet vidhåller denna inställning. De

invändningar utskottet riktat mot förslaget om vårdnadsbidrag

sammanfaller till stora delar med den kritik som framförts i

motionen. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av

motionerna So604 yrkande 1 och 3, So609 yrkande 1 och 4 samt

So610 yrkande 2 ges regeringen till känna. Utskottet avstyrker

de förslag till vårdnadsbidrag som framförs i motionerna A811

yrkande 23 (c), So613 (c) och So606 (m).

dels att utskottet under mom. 5, 6 och 8 bort hemställa:

5, 6 och 8. beträffande barns levnadsvillkor

m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So604

yrkandena 1 och 3, 1992/93:So609 yrkandena 1 och 4 och

1992/93:So610 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

4. En ny familjepolitik (mom. 9)

Leif Bergdahl (nyd) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 31 som börjar med

"Utskottet ställer sig" och slutar på s. 32 med "barnfamiljer.

Motionerna avstyrks." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att nuvarande system med föräldraförsäkring

och stöd till barnomsorg är djupt orättvist. Det har spårat ur

och överutnyttjats i en utsträckning långt utöver vad som är

rimliga samhällskostnader. Vi har helt enkelt inte råd med detta

system som på ett närmast otillbörligt sätt gynnar

höginkomsttagare och karriärister på skattebetalarnas bekostnad.

Utskottet anser att föräldrarna har hela ansvaret för sina

barns omsorg -- och föräldrarna vet bäst hur denna omsorg skall

visas och genomföras.

Utskottet föreslår inrättandet av en vårdnadsersättning för

alla barn från 0 till 6 år. Beloppen bör variera med barnets

ålder men aldrig utgå med mer än 8 000 kr per månad och familj.

Ersättningen bör disponeras fritt av föräldrarna, t.ex. som lön

till sig själva, eller för att köpa extern barntillsyn på t.ex.

daghem eller genom att anställa en barnflicka. Staten eller

kommunen bör inte gynna någon form av omsorg före någon annan.

Dagens orimliga former av statligt och kommunalt stöd till

daghem och dagmammor bör upphöra. Vidare bör

föräldraförsäkringen avvecklas i sin helhet. Vårdnadsersättning

bör enligt utskottets mening inte utgå till familjer som inte

behöver det. En nedtrappning bör ske om föräldrarnas sammanlagda

inkomst överstiger 300 000 kr per år.

Utskottet instämmer således i vad som anförts i motionerna

Fi211 yrkande 9 samt So617 yrkandena 1, 2, 5, 6, 10 och 12 om en

ny familjepolitik. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa:

9. beträffande en ny familjepolitik

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Fi211

yrkande 9 och 1992/93:So617 yrkandena 1, 2, 5, 6, 10 och 12

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Omstrukturering och fördelning av hälso- och sjukvårdens

resurser m.m. (mom. 10 och motiveringen till mom. 11)

Anita Persson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger

Klingvall, Hans Karlsson, Martin Nilsson och Jan Fransson (alla

s) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 32 som börjar med

"Utskottet konstaterar" och slutar på s. 35 med

"Motionsyrkandena avstyrks." bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning skall hälso- och

sjukvårdspolitiken syfta till att främja alla människors hälsa

och skapa goda förutsättningar för vårdens resultat. Syftet är

att forma en rättvis och lika vård för alla, med hög kvalitet

och med utrymme för vårdpersonal att använda sin kompetens och

sitt engagemang.

Sjukvården har till uppgift att ta reda på vilka behov

människor har, och fördela resurserna därefter. Resultatet skall

följas upp, bedömas och ställas i relation till kostnaderna.

Rättviseaspekten skall ha en central plats i en sådan

utvärdering. Såväl den demokratiska dimensionen som

målsättningen att fördela vården rättvist kan, enligt utskottet,

aldrig överlämnas åt marknaden. Människor som söker vård har

rätt att ställa krav på att samhället tillhandahåller bra och

rätt vård. Sjukdom och ohälsa kan drabba vem som helst.

Det finns stora skillnader i hälsoläget mellan olika sociala

grupper. Och skillnaden tenderar att öka. Att utjämna

skillnaderna i hälsoläge ställer krav på insatser i såväl

förebyggande som behandlande åtgärder. Utskottet anser att

hälso- och sjukvården måste ha ett områdesansvar, en kunskap om

människor och miljöer med utrymme att ta till vara all

vårdpersonals kunnande och engagemang. Det får heller inte

finnas begränsningar som utesluter människor från vård och

behandling om de inte kan betala patientavgiften eller

medicinen.

Primärvården är det som människor möter först. Primärvården

skall ha hög tillgänglighet, god kontinuitet och hög kvalitet.

Den skall verka i individperspektiv, familjeperspektiv och

områdesperspektiv. Verksamheten skall vara sammanhållen, dvs.

primärvårdens personal skall arbeta tillsammans och ha ansvar

för det geografiska område man verkar i, och för de människor

som bor där. Det förebyggande arbetet måste ges så stort utrymme

som möjligt.

Mödra- och barnavården måste, enligt utskottet, ges fortsatt

stort utrymme. Mer uppmärksamhet måste riktas mot konsekvenserna

av den ökande arbetslösheten, drogberoendet och det ökande

tobaksbruket. Primärvården skall också ge råd och vägledning för

patienter som måste vidare till specialistvård och sjukhusvård.

I 1991 års folkhälsorapport beskrivs utvecklingen av barns

hälsa. Det framgår att också barns hälsa är klassbunden. Flera

av de insatser som behövs rör det förebyggande folkhälsoarbetet.

Förutsättningarna för arbetet inom barnhälsovården har

förändrats under senare år. Mödra- och barnhälsovården har

delvis integrerats i primärvården. Antalet födda barn har ökat,

liksom antalet barn med invandrarbakgrund, vilket ökar

barnhälsovårdens ansvar och arbetsbörda.

Utskottet anser att solidaritet och rättvisa skall vara

vägledande när framtiden formas och vägval sker. Hälso- och

sjukvården skall betalas solidariskt och vara i huvudsak

skattefinansierad. Forskning och utbildning skall styras

demokratiskt och vara öppna för insyn. Den gemensamma sektorn,

kommuner och landsting skall ha ett övergripande ansvar för att

god och rättvis vård finns tillgänglig även i framtiden.

Huvuddelen av vården måste därför produceras i gemensam regi.

Detta för att garantera de övergripande målen om demokratiskt

styrd, solidariskt finansierad och fördelad efter behov. Men det

är också viktigt att det finns olika alternativ i form av

kooperativ, stiftelser och enskilda vårdgivare. Detta för att

öka flexibiliteten och skapa utrymme för den dynamik som det

innebär att olika driftformer jämförs med varandra.

Med tanke på de "köp- och säljmetoder" och marknadslösningar

som till en del tillämpas också inom hälso- och sjukvården,

finns det skäl att pröva om de nationella målen uppfylls i

rådande system. Utskottet förordar att frågan överlämnas till

den arbetande sjukvårdsutredningen för att skyndsamt beredas.

Sjukvårdspolitiken måste mer inriktas på att hitta system för

uppföljning och utvärdering. Detta kan i sin tur skapa utrymme

för omprioriteringar inom vården. Även system för

kvalitetskontroll behöver utvecklas för tillämpning både lokalt

och nationellt. I detta ligger nya möjligheter till en god

utveckling av hälso- och sjukvården.

Utvecklingen av primärvården, med ökad läkartäthet och mer

resurser till det förebyggande arbetet, bör enligt utskottet

kunna ske i den takt som resurserna kan överföras från sjukhus-

och specialistvården. Det behövs naturligtvis fler sjukhus

befolkningsmässigt räknat i glesbygden än i de tätbefolkade

delarna av landet. Det geografiska avståndet mellan sjukhusen är

en faktor som måste vägas in. Det finns såväl rationella som

känslomässiga motiv för detta. Det är en trygghet med närhet

till akutsjukvården. Men det handlar också om säkerhet för den

enskilde.

Vid en översyn av sjukhusstrukturen är det inte självklart att

storsjukhusmodellen är den bästa, om man undantar den mest

avancerade vården. Där är det naturligtvis så att det lilla

sjukhuset aldrig kan mäta sig med det stora. Men i övrigt kan

det mycket väl vara så att det lilla sjukhuset klarar sig bra i

jämförelse med det stora, genom att exempelvis specialisera sig.

En omstrukturering av sjukhusvården, där frigjorda resurser

successivt överförs till primärvården, kräver enligt utskottet

ett sammanhållet huvudmannaskap för sjukvården.

Det pågår ett antal försök med primärkommunalt huvudmannaskap.

Det är enligt utskottet viktigt att de försök som pågår

genomförs och därefter utvärderas.

Utskottet instämmer således i vad som anförts i motionerna

So439 yrkandena 1, 2 och 6 och So449 yrkandena 2 och 3. Vad

utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

Ny demokrati har i motion Sf234 (nyd) lagt fram förslag som

sägs syfta till att man inom sjukvårdspolitiken övergår från

planhushållning till marknadshushållning och att ansvaret för

finansiering och produktion av sjukvård åtskiljs. Bl.a. föreslås

att sjukvårdsproduktionen bör vara producentoberoende (yrkande

2), att ett prestationsbaserat ersättningssystem införs

(yrkande 5) samt att det dubbla huvudmannaskapet för sjukvården

avskaffas (yrkande 6). Motionärerna anser också att det

holländska sjukvårdssystemet bör studeras av svenska

sjukvårdspolitiker (yrkande 8).

I andra yrkanden, som hänvisats till

socialförsäkringsutskottet, har Ny demokrati bl.a. föreslagit

att en nationell sjukförsäkring införs och att landstingens rätt

att beskatta medborgarna för sjukvårdsuppgifter upphör.

Utskottet har i det föregående uttalat sig för att hälso- och

sjukvården skall betalas solidariskt och vara i huvudsak

skattefinansierad, att den skall styras demokratiskt och att

kommuner och landsting även i framtiden skall ha ett

övergripande ansvar för att tillhandahålla hälso- och sjukvård.

Ett försäkringsbaserat, prestationsrelaterat ersättningssystem

utan kostnadsdämpande inslag är dessutom enligt hittillsvarande

erfarenheter kraftigt kostnadsdrivande.

Utskottet avstyrker med hänvisning härtill motion Sf234

yrkandena 2, 5, 6 och 8.

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa:

10. beträffande omstrukturering och fördelning av

hälso- och sjukvårdens resurser

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So439

yrkandena 1, 2 och 6 samt 1992/93:So449 yrkandena 2 och 3 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Sjukvårdsproduktionen (mom. 11)

Leif Bergdahl (nyd) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 35 som börjar med

"Utskottet konstaterar" och slutar med "Motionsyrkandena

avstyrks." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att sjukvårdspolitiken bör övergå från

planhushållning till marknadshushållning och att ansvaret för

finansiering och produktion av sjukvård åtskiljs.

Ett stort problem inom sjukvården är att nationens samlade

kostnader för sjukvård i dag delas upp mellan

försäkringsfinansierad budget (sjukpenning, sjukpension,

arbetsskador m.m.) och skattefinansierad budget för sjukvård där

ansvaret delas mellan landsting (sjukvård, primärvård) och

kommun (hemsjukvård, äldreomsorg). Detta delade huvudmannaskap

innebär dels att överblicken av den totala ekonomiska

situationen blir svår, dels att intresset för en optimering av

totalkostnaderna minskar avsevärt. Den nyligen genomförda

Ädelreformen är här dock ett steg i rätt riktning, enligt

utskottets mening.

Sjukvården bör vara producentoberoende vilket innebär att

sjukpengen skall följa patienten. Patienterna skall inte

tillhöra sjukhusen utan sjukhusen skall tillhöra patienten.

Detta åstadkommes genom att ansvaret för finansiering och

produktion av vård åtskiljs.

Utskottet anser att effektivitetsproblemen inom sjukvården

främst beror på ett systemfel som inte kan lösas utan en

genomgripande strukturförändring. Politikernas dubbla roller som

konsumentansvariga och producentansvariga har skapat en

situation där producentperspektivet har kommit att dominera. Det

viktiga är att stärka konsumentinflytandet och bryta upp de

låsta kostnadsramarna för olika verksamheter. Den av landstingen

kontrollerade monopoliserade sjukvårdsproduktionen måste öppnas

och utsättas för konkurrenspress.

Vidare vill utskottet framhålla att man i Holland nyligen

efter decennier av planhushållning inom sjukvården har övergått

till marknadsekonomi och en producentoberoende sjukvård.

Modellen har enligt flera rapporter bland annat från Institutet

för hälso- och sjukvårdsekonomi visat sig vara effektiv och

ändamålsenlig, varför den borde studeras närmare av Sveriges

sjukvårdspolitiker.

Ett ersättningssystem baserat på prestationer ger

förutsättningar att bygga ekonomiskt bärkraftiga

producentorganisationer inom sjukvården som inte är beroende av

planmässig tilldelning av resurser eller kortsiktiga politiska

beslut. Detta lägger, enligt utskottet, grunden för trygga

arbeten, där framtiden i större utsträckning blir beroende av

den egna arbetsinsatsen.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Sf234

(nyd) yrkandena 2, 5, 6 och 8. Vad utskottet nu anfört om en ny

sjukvårdsorganisation bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa:

11. beträffande sjukvårdsproduktionen

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Sf234

yrkandena 2, 5, 6 och 8 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

7. Ny utformning av barnbidragen m.m. (motiveringen till mom.

14 samt mom. 15)

Leif Bergdahl (nyd) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 38 som börjar med

"Utskottet vidhåller" och slutar med "avstyrks därför." bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets mening skall barnbidrag utgå med ett

enhetligt belopp per barn och år, oavsett antalet barn i en

familj. Vidare anser utskottet att det allmänna barnbidraget

skall höjas med 1 000 kr per barn och månad för barn mellan 7

och 16 år. För barn mellan 0 och 6 år skall vårdnadsersättning

utgå.

Barnbidrag bör inte utgå till familjer vars inkomster är av

den storleksordningen att det är uppenbart att de inte behöver

samhällets stöd. Utskottet föreslår en stegvis nedtrappning av

barnbidragen till familjer där föräldrarnas sammanlagda

bruttoinkomst överstiger 300000 kr per år för att helt upphöra

vid inkomster på 5000000 kr per år. Utskottet vill understryka

att det är båda föräldrarnas sammanlagda inkomst som avses,

oavsett om föräldrarna bor åtskilda eller är frånskilda. Med det

anförda tillstyrker utskottet motion So617 (nyd) yrkandena 3 och

4 och avstyrker motion So604 (s) yrkande 5.

dels att utskottet under mom. 15 bort hemställa:

15. beträffande ny utformning av barnbidragen

m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:So617

yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

8. Medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag (mom. 20)

Under förutsättning av bifall till reservation 7

Leif Bergdahl (nyd) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 42 som börjar med

"Utskottet har" och slutar med "till medelsanvisning." bort ha

följande lydelse:

Utskottet har tidigare tillstyrkt motionsyrkanden (nyd) om ny

utformning av barnbidragen och om inkomstprövning av

barnbidragen. Till följd härav bör riksdagen med anledning av

propositionen och motion So617 (nyd) yrkande 9 till anslaget

Allmänna barnbidrag anvisa 5 miljarder kronor mindre än

regeringen föreslagit.

dels att utskottet under mom. 20 bort hemställa:

20. beträffande medelsanvisningen till Allmänna

barnbidrag

att riksdagen med bifall till motionen 1992/93:So617

yrkande 9 och med anledning av propositionen till Allmänna

barnbidrag för budgetåret 1993/94 anvisar ett

förslagsanslag på 12000000000 kr.

9. Avveckling av bidragsförskottssystemet (mom. 21)

Leif Bergdahl (nyd) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 45 som börjar med

"Inom regeringskansliet" och slutar med "yrkande 8." bort ha

följande lydelse:

Det nuvarande bidragsförskottssystemet är mycket kostsamt för

samhället (3,5 miljarder kronor netto) och har dessutom en

mycket dyrbar och ineffektiv administration. Det är utskottets

uppfattning att samhället inte skall tillhandahålla ett särskilt

system som gör det möjligt för föräldrar att smita från sitt

försörjningsansvar. Bidragsförskottssystemet bör mot denna

bakgrund avvecklas. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 21 bort hemställa:

21. beträffande avveckling av

bidragsförskottssystemet

att riksdagen med anledning av motion So617 yrkande 8

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Medelsanvisningen till Bidragsförskott (mom. 23)

Under förutsättning av bifall till reservation 9

Leif Bergdahl (nyd) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 45 som börjar med

"Utskottet har" och slutar med "till medelsanvisning." bort ha

följande lydelse:

Utskottet har tidigare tillstyrkt motionsyrkanden (nyd) om att

avveckla bidragsförskottssystemet. Till följd härav bör

riksdagen med avslag på propositionen och med bifall till motion

So617 (nyd) yrkande 11 till anslaget Bidragsförskott anvisa 0

(noll) kr.

dels att utskottet under mom. 23 bort hemställa:

23. beträffande medelsanvisningen till

Bidragsförskott

att riksdagen med bifall till motion So617 yrkande 11

avslår regeringens förslag till anslag till Bidragsförskott

för budgetåret 1993/94,

11. Rekreationsverksamhet (mom. 32)

Anita Persson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger

Klingvall, Hans Karlsson, Martin Nilsson och Jan Fransson (alla

s) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 54 som börjar med

"Utskottet utgår från" och slutar med "avstyrks därmed." bort

utgå,

dels att utskottet bort anföra följande:

Utskottet anser att frågan om statsbidrag till vissa

rekreationsanläggningar och hur bidragen skall fördelas mellan

olika anläggningar skall beredas skyndsamt av regeringen.

Anledningen är att principer i dag saknas för fördelningen. Vad

utskottet anfört med anledning av motionerna So241 (s, c) och

So283 (s) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 32 bort hemställa:

32. beträffande rekreationsverksamhet

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:So241 och

1992/93:So283 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

12. Engångsbidrag till LP-stiftelsen (motiveringen till mom.

41)

Anita Persson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger

Klingvall, Hans Karlsson, Martin Nilsson och Jan Fransson (alla

s) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 60 som börjar med

"LP-stiftelsen har" och slutar med "från LP-stiftelsen." bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att LP-stiftelsen, liksom flera andra

organisationer som arbetar med missbrukare, utför ett värdefullt

arbete, som bör stödjas av samhället. Vilka belopp som kan

beviljas en viss organisation beror inte enbart på tillgången på

medel och den egna ansökan utan även på vilka andra ansökningar

om bidrag som görs. Det ankommer på Socialstyrelsen att pröva

frågor om fördelning av medel anvisade för bidrag till

organisationer som bedriver rehabiliteringsarbete m.m. Riksdagen

bör inte föregripa styrelsens bedömning med något uttalande om

bidrag till en viss organisation.

13. En avveckling av den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala

(mom. 55)

Anita Persson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger

Klingvall, Hans Karlsson, Martin Nilsson och Jan Fransson (alla

s) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 73 som börjar med

"Vad regeringen anfört" och slutar med "(fp, s, m, c, kds)

avstyrks." bort ha följande lydelse:

Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Motion

So482 (fp, s, m, c, kds) får därmed anses tillgodosedd.

dels att utskottet under mom. 55 bort hemställa:

55. beträffande en avveckling av den

rättsmedicinska avdelningen i Uppsala

att riksdagen med anledning av propositionen och motion

1992/93:So482 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

FEMTE HUVUDTITELN 1

Proposition 1992/93:100 bilaga 6 1

Motioner 4

Utskottet 12

Inriktningen av socialpolitiken 12

Budgetpropositionen 12

Motioner om socialpolitikens inriktning 18

Utskottets bedömning 24

Allmänt om välfärdspolitiken 24

Familjer och barn 29

Hälso- och sjukvård 32

Anslag m.m. 35

Socialdepartementet m.m. (A 1 och A 2) 35

Socialdepartementet (A 1) 35

Utredningar, utveckling, samverkan m.m. (A 2) 36

Familjer och barn (B 1, B 4--B 6) 36

Allmänna barnbidrag (B 1) 36

Bidragsförskott (B 4) 42

Övriga medelsanvisningar under B 45

Hälso- och sjukvård (D 1--D 6) 46

Bidrag till hälso- och sjukvård (D 1) 46

Insatser mot aids (D 2) 48

Bidrag till Spri (D 4) 51

Övriga medelsanvisningar under D 52

Omsorg om äldre och handikappade (E 3--E 5,

E7--E9) 52

Bidrag till viss verksamhet för personer med

funktionshinder (E 4) 52

Bidrag till handikapporganisationer (E 5) 54

Bilstöd till handikappade (E 9) 55

Övriga medelsanvisningar under E 58

Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik

(F 1--F 3) 58

Bidrag till organisationer (F 2) 58

Övriga medelsanvisningar under F 62

Myndigheter under Socialdepartementet (G 3, G 4,

G6--G8, G 10, G 12--G 15, G 17) 63

Socialstyrelsen (G 3) 63

Folkhälsoinstitutet (G 4) 66

Läkemedelsverket (G 6) 70

Rättsmedicinalverket (G 7) 72

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (G 8) 73

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor

(G12) 74

Nämnden för vårdartjänst (G 13) 76

Statens handikappråd (G 14) 76

Statens institutionsstyrelse (G 15) 77

Övriga medelsanvisningar under G 79

Hemställan 79

Reservationer 85

1. En syneförrättning i välfärden m.m. (mom. 1 och 2) 85

2. En ny socialpolitik (mom. 4) 86

3. Barns levnadsvillkor, m.m. (mom. 5, 6, motiveringen till

mom. 7 samt mom. 8) 87

4. En ny familjepolitik (mom. 9) 90

5. Omstrukturering och fördelning av hälso- och sjukvårdens

resurser m.m. (mom. 10 och motiveringen till mom. 11) 91

6. Sjukvårdsproduktionen (mom. 11) 94

7. Ny utformning av barnbidragen m.m. (motiveringen till mom.

14 samt mom. 15) 95

8. Medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag (mom. 20) 95

9. Avveckling av bidragsförskottssystemet (mom. 21) 96

10. Medelsanvisningen till Bidragsförskott (mom. 23) 96

11. Rekreationsverksamhet (mom. 32) 96

12. Engångsbidrag till LP-stiftelsen (motiveringen till mom.

41) 97

13. En avveckling av den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala

(mom. 55) 97