Bet. 1992/93:SoU19

Socialutskottets betänkande

1992/93:SOU19

Stöd och service till vissa funktionshindrade

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner med anledning av propositionen

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1992/93

SoU19

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1992/93:159 om

stöd och service till vissa funktionshindrade och 12 motioner

som väckts med anledning av propositionen. I betänkandet

behandlas också vissa motionsyrkanden från den allmänna

motionstiden 1993.

Utskottet tillstyrker propositionen. Utskottet föreslår dock

ett tillkännagivande till regeringen när det gäller frågan om

avveckling av vårdhemmen och specialsjukhusen. Med anledning av

en s-motion föreslår utskottet, som inhämtat yttrande från

socialförsäkringsutskottet, också en översyn av 16-årsgränsen

inom den allmänna försäkringen.

Övriga motioner avstyrks.

S-ledamöterna framför i olika reservationer sin uppfattning

bl.a. om välfärdspolitiken som grundläggande för en fungerande

handikappolitik och om behov av att annan lagstiftning utvecklas

för att tillgodose de funktionshindrades behov. S-ledamöterna

begär tillkännagivanden också om försöksverksamhet med daglig

verksamhet, i fråga om avvecklingen av vårdhem och

specialsjukhus samt om avgifter och tillgänglighet när det

gäller färdtjänsten.

Propositionen

I proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa

funktionshindrade har regeringen (Socialdepartementet)

föreslagit riksdagen att anta förslag till

1. lag om stöd och service för vissa funktionshindrade,

2. lag om införande av lagen om stöd och service för vissa

funktionshindrade,

3. lag om assistansersättning,

4. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

5. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

6. lag om ändring lagen (1962:381) om allmän försäkring,

7. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

8. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

9. lag om ändring i rättegångsbalken,

10. lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,

11. lag om ändring i stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem

m.m.,

12. lag om ändring i lagen (1992:1529) om ändring i lagen

(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

13. lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet

för vård av barn, m.m.,

14. lag om ändring i lagen (1988:1419) om försöksverksamhet

inom socialtjänstens, hälso- och sjukvårdens samt

omsorgsverksamhetens område,

15. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

16. lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk

tvångsvård.

Regeringen har vidare föreslagit

17. att riksdagen under femte huvudtitelns förslagsanslag

Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1993/94 anvisar

9 500 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1992/93:100 bil.

6,

18. att riksdagen till Kostnader för statlig

assistansersättning för budgetåret 1993/94 under femte

huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 200 000 000 kr,

19. att riksdagen till Vissa statsbidrag inom handikappområdet

för budgetåret 1993/94 under femte huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 332 500 000 kr,

20. att riksdagen under femte huvudtitelns ramanslag

Riksförsäkringsverket anvisar 10 000 000 kr utöver vad som

föreslagits i prop. 1992/93:100 bil. 6,

21. att riksdagen under femte huvudtitelns ramanslag

Socialstyrelsen anvisar 5 500 000 kr utöver vad som föreslagits

i prop. 1992/93:100 bil. 6,

22. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i

propositionen anförts i fråga om habilitering och rehabilitering

(avsnitt 5),

23. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i

propositionen anförts i fråga om hjälpmedelsförsörjning (avsnitt

6),

24. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i

propositionen anförts i fråga om små och mindre kända

handikappgrupper (avsnitt 7),

25. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i

propositionen anförts i fråga om tolktjänst (avsnitt 10),

26. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i

propositionen anförts i fråga om kostnadsfrågor och uppföljning

(avsnitt 11).

Regeringen (Utbildningsdepartementet) har i bilaga 2

föreslagit

1. att riksdagen under åttonde huvudtitelns anslag Bidrag till

vissa handikappåtgärder inom folkbildningen för budgetåret

1993/94 anvisar 8 750 000 kr utöver vad som föreslagits i prop.

1992/93:100 bil. 9,

2. att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag

Timersättning vid vissa vuxenutbildningar för budgetåret 1993/94

anvisar 5000000 kr utöver vad som föreslagits i prop.

1992/93:100 bil. 9.

Två lagförslag i propositionen har överlämnats till annat

utskott för beredning, nämligen förslaget till lag om ändring i

kommunalskattelagen (1928:370), som har överlämnats till

skatteutskottet, och förslaget till lag om ändring i lagen

(1992:1529) om ändring i lagen (1971:289) om allmänna

förvaltningsdomstolar, som har överlämnats till

justitieutskottet.

Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.

Motioner med anledning av propositionen

1992/93:So18 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att grunderna för den generella

välfärdsmodellen bibehålls,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om sysselsättningssituationen för människor

med svåra funktionshinder,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om avgifter och tillgänglighet när det gäller

färdtjänst,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de ekonomiska problem som kan komma att

uppstå för kommunerna genom att personer som har sluten

psykiatrisk vård omfattas av LSS,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tidpunkt för avveckling av vårdhem och

specialsjukhus,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en samlad bild av den

ekonomiska situationen för människor med funktionshinder,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om spridning av erfarenheter från projekt som

bygger på funktionshindrades egen aktiva medverkan,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om betydelsen av att också andra lagar än LSS

fungerar för att tillgodose funktionshindrades behov.

1992/93:So19 av Lisbeth Staaf-Igelström och Kristina Svensson

(s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att någon högsta åldersgräns ej skall

införas avseende rätt till biträde av personlig assistent enligt

den föreslagna lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ett slutdatum för avveckling av

vårdhem och specialsjukhus införs.

1992/93:So20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en

hjälpmedelslag enligt vad i motionen anförts om hjälpmedel efter

funktionshindrades behov,

2. att riksdagen till lag om assistansersättning 4 § gör ett

tillägg så att ersättning även kan utgå om särskilda skäl

föreligger enligt vad i motionen sägs om uppmjukning av förbudet

mot att ersättning ej skall utgå vid intagning på statlig och

kommunal institution och vid gruppboende,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökad flexibilitet vid bestämmande av

perioder för assistansersättning,

4. att riksdagen beslutar att 65-årsgränsen för LSS skall

slopas,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en sysselsättningsgaranti och medel till

arbetsbefrämjande insatser för funktionshindrade,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en lagregel i socialtjänstlagen

för att säkerställa färdtjänsten för personer med

funktionshinder,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att i LSS införa en regel som ger rätt

till bistånd vid flyttning till annan kommun,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en

sanktionsparagraf i LSS enligt vad i motionen sägs om ekonomiska

sanktioner mot kommuner som inte fullgör de åtaganden de har

enligt denna lag,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ändringar i rättshjälpslagen så att

personer med funktionshinder lättare kan få rättshjälp vid

processer i socialförsäkringsmål,

10. att riksdagen beslutar att avvecklingen av de gamla

vårdhemmen skall vara slutförd när LSS skall träda i kraft den 1

januari 1994.

1992/93:So21 av Ewa Hedkvist Petersen (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om stöd till personer som stammar.

1992/93:So22 av Jan Fransson och Anders Nilsson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förstärkt tillsynsansvar och

sanktionsmöjligheter med anledning av lagen om stöd och service

till vissa funktionshindrade.

1992/93:So23 av Jan Fransson och Anders Nilsson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om sysselsättningsgarantin enligt

Handikapputredningens förslag och behov av försöksverksamhet.

1992/93:So24 av Chatrine Pålsson och Dan Ericsson i Kolmården

(kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att på annat sätt än genom

en fast åldersgräns begränsa kretsen av personer som i lagen

skall tillförsäkras fortsatt hjälp av personlig assistent.

1992/93:So25 av Margareta Israelsson och Jan Fransson (s) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar att de som fått rätt till personlig

assistent före 65 års ålder får behålla denna rätt efter det att

de fyllt 65 år,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kommunernas ansvar också för rätten till

råd och stöd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att lagen bör införas samtidigt som

omsorgsverksamheten blir en kommunal angelägenhet.

1992/93:So26 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förändrad administration av studiestödet vid

teckenspråksutbildning.

1992/93:So27 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om höjd

åldersgräns för tillfällig föräldrapenning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att se över åldersgränsen 16 år

i den allmänna försäkringen.

1992/93:So28 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

taltjänst för talskadade.

1992/93:So29 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om vårdhemsavveckling.

Motioner från allmänna motionstiden 1993

1992/93:So225 av Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

handikapputredningens slutbetänkande.

1992/93:So232 av Ingvar Björk och Bo Nilsson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om tillsättande av en handikappombudsman.

1992/93:So245 av Jan Andersson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kooperativa lösningars betydelse för

handikappade.

1992/93:So287 av Torgny Larsson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att vuxendövtolkar anställs i tillräcklig omfattning vid

landstingens tolkcentraler.

1992/93:So290 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär en tidsplan för

genomförande av 1989 års Handikapputrednings förslag,

1992/93:So423 av Kjell Johansson (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om förbättrad undervisning i punktskrift.

1992/93:So454 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att skapa bättre förutsättningar för enskild

utvecklingsstörd att gentemot landsting och kommuner hävda sin

rätt till särskilda omsorger.

Yttranden m.m.

Socialförsäkrings- och kulturutskotten har yttrat sig över

propositionen jämte motionerna. Yttrandena fogas till

betänkandet som bilaga 2 och bilaga 3.

Vidare har ett antal skrivelser inkommit från organisationer

med synpunkter på förslagen i propositionen.

Utskottet har vidare uppvaktats av Landstingsförbundet,

Svenska kommunförbundet och De handikappades riksförbund (DHR).

Närvarande vid uppvaktningen var också representanter från

Socialdepartementet.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny rättighetslag för personer med

svåra funktionshinder: lag om stöd och service till vissa

funktionshindrade (LSS). Lagen skall ersätta lagen (1985:568) om

särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. och lagen

(1965:136) om elevhem för vissa rörelsehindrade m.fl.

Den nya lagen skall innehålla bestämmelser om särskilt stöd

och särskild service till följande grupper:

1. Personer med utvecklingsstörning och personer med autism

eller autismliknande tillstånd.

2. Personer med betydande och bestående begåvningsmässigt

funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder, föranledd av

yttre våld eller kroppslig sjukdom.

3. Personer med andra och varaktiga fysiska eller psykiska

funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om

dessa är stora och förorsakar betydande svårigheter i den

dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd och

service.

Lagens personkrets skall ha rätt till stöd och service i form

av:

rådgivning och annat personligt stöd,

biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till

sådan assistans,

ledsagarservice,

biträde av kontaktperson,

avlösarservice,

korttidsvistelse utanför hemmet,

korttidstillsyn för skolungdom över 12 år,

boende i familjehem eller i bostad med särskild service för

barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet,

bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt

anpassad bostad för vuxna.

Personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande

tillstånd samt personer med betydande och bestående

begåvningsmässiga funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder

skall ha rätt till daglig verksamhet.

Vidare föreslås vissa tillägg i hälso- och sjukvårdslagen och

i socialtjänstlagen. I hälso- och sjukvårdslagen förslås tillägg

om landstingets ansvar för habilitering och rehabilitering,

hjälpmedel för funktionshindrade samt tolktjänst för

vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och

hörselskadade. Vissa resursförstärkningar föreslås för att

påskynda utvecklingen av verksamheterna.

I socialtjänstlagen föreslås tillägg för att klargöra

kommunernas skyldigheter dels vad gäller uppsökande och

upplysande verksamhet på äldre- och handikappområdet, dels att

planera sina insatser för personer med funktionshinder. Vidare

förslås en utvidgning av tystnadsplikten inom enskild verksamhet

på så sätt att tystnadsplikt skall gälla inom all yrkesmässigt

bedriven enskild verksamhet som avser insatser inom

socialtjänstlagen.

Stödet till föräldrar till funktionshindrade barn föreslås

förstärkas genom ökat antal kontaktdagar inom

föräldraförsäkringen, rätt till tillfällig föräldrapenning i

vissa fall även när barnet inte är närvarande och höjd

åldersgräns för vård av sjukt barn.

Vidare föreslås utvidgat stöd för teckenspråksutbildning.

Ny rättighetslag -- allmänna utgångspunkter samt mål för

verksamheten

Propositionen

I propositionen anförs att människor med handikapp i alltför

liten grad fått del i Sveriges välståndsutveckling. Många med

funktionshinder saknar tillträde till arbetsmarknaden.

Levnadsförhållandena för familjer med barn med handikapp är

svåra. Speciellt svåra förhållanden gäller för människor med

allvarliga funktionsstörningar.

Den svenska ekonomin går för närvarande igenom en av sina

svåraste perioder anförs det i propositionen. Vår förmåga till

solidaritet och inlevelse sätts då på speciellt hårda prov.

Ibland förs den fördelningspolitiska debatten som om de flesta

svenskar skulle vara "svaga". Det riskerar att dränka kraven på

angelägna förbättringar för dem som har det allra svårast. Det

är, framhålls det, angeläget att även i svåra tider finna

utrymme för förbättringar för de mest utsatta, till vilka

människor med svåra funktionshinder hör.

En omfattande reformverksamhet för funktionshindrade

genomförs, enligt propositionen, redan i statsbudgeten för

1992/93. Viktigast är höjningen av vårdbidragen. Vidare har

bidragen till handikapporganisationerna höjts kraftigt,

rikstolktjänsten har fått ökade resurser, anhöriga till

människor med vissa handikapp har fått möjlighet till

kostnadsfri texttelefon. Resurserna till bl.a. specialskolorna

och Statens institut för handikappfrågor i skolan har ökat

liksom anslagen till Särvux och till dagstidningar för

synskadade. Arbetet för att skapa rimligare levnadsvillkor för

människor med funktionshinder måste nu, enligt föredraganden,

fördjupas och intensifieras.

En viktig utgångspunkt för insatserna för funktionshindrade

är, anför föredraganden, den miljörelaterade handikappsyn som

präglat tänkandet under senare år. Enligt denna är handikapp

inte någon egenskap hos den enskilde, utan ett förhållande

mellan skadan eller sjukdomen och personens omgivning. Ett

sådant synsätt ställer stora krav på omvandling av såväl den

fysiska miljön som servicen.

I propositionen anförs att valfrihet och integritet är

de viktigaste begreppen inom handikappolitiken. Begreppen är

sammanlänkade genom att valfriheten stärker den enskildes

integritet. Den humanistiska människosynen där människan alltid

är att betrakta som en individ med ett värde i sig är

grundläggande. Ingen människa är mer värd än någon annan. En

ovillkorlig rätt till respekt för människovärdet förändras inte

av graden eller arten av funktionsnedsättning. De offentliga

åtgärderna måste vara inriktade på att människor med

funktionshinder eller familjer med ett funktionshindrat barn

skall kunna leva ett så normalt liv som möjligt.

Vidare framhålls att målet för handikappolitiken är

delaktighet och jämlikhet. Därför, anförs det, är den

lagstiftning som nu föreslås inte detaljstyrande, utan syftar

till att definiera rättigheter för människor med

funktionshinder. Den enskilde och i en del fall kommunerna ges

härigenom möjligheter att utforma servicen på bästa möjliga

sätt.

Målet för insatserna enligt den nya lagen om stöd och service

till vissa funktionshindrade (LSS) skall, anförs det, vara att

främja människors jämlikhet i levnadsvillkoren och full

delaktighet i samhällslivet. Verksamheten skall enligt lagen

vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmande

och integritet. Ett avgörande beslut är att ge gravt

funktionshindrade rätt att själva välja personlig assistent.

Många olika lösningar måste, enligt propositionen, kunna

väljas för att praktiskt organisera verksamheten: kooperativa,

enskilda och offentliga. Detta bedöms leda fram till att ett mer

differentierat serviceutbud växer fram. I propositionen

refereras till Stockholm Independent Living (STIL) som ett

intressant försök att skapa alternativ till hemtjänsten och öka

valfriheten för den enskilde. Behovet av kontinuitet

understryks också.

I propositionen anförs att välfärdspolitiken har sin

utgångspunkt i människors skilda förutsättningar och behov.

Levnadsvillkoren för personer med funktionshinder är i hög grad

beroende av hur det omgivande samhället är utformat i

förhållande till funktionshindrades förutsättningar och behov.

Genom generella åtgärder kan levnadsvillkoren för personer med

funktionshinder förbättras samtidigt som behovet av särskilda

åtgärder minskas. Därutöver behövs individuella insatser med

inriktning på den enskildes funktionshinder och behov. Ansvaret

för dessa individuellt inriktade åtgärder åvilar främst kommuner

och landsting.

Kommuner och landstings skyldigheter gentemot personer med

funktionshinder finns i dag huvudsakligen reglerade i

socialtjänstlagen (1980:620), hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763), lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt

utvecklingsstörda m.fl. och lagen (1965:136) om elevhem för

vissa rörelsehindrade barn m.fl. Socialtjänstlagen och hälso-

och sjukvårdslagen är avsedda att omfatta samtliga i samhället.

De är målinriktade ramlagar, dvs. de ger vissa mål för

verksamheten men överlåter åt dem som tillämpar lagarna att med

ledning av förarbetena ge lagen ett närmare innnehåll.

Socialtjänstlagen ålägger varje kommun det yttersta ansvaret

för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de

behöver. Enligt 6 § socialtjänstlagen har den enskilde rätt till

bistånd för sin försörjning och sin livsföring i övrigt om hans

behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde kan

överklaga ett avslagsbeslut och därmed få rättelse i högre

instans. Lagen preciserar dock inte vilka slags insatser man har

rätt till och hur långt kommunens biståndsskyldighet sträcker

sig.

Socialtjänstlagen ålägger också socialnämnden att verka för

att människor som av fysiska, psykiska och andra skäl möter

betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i

samhällets gemenskap och leva som andra (21 §).

Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa på lika

villkor för hela befolkningen. Av hälso- och sjukvårdslagen

framgår att med hälso- och sjukvård avses åtgärder för att

medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador.

Till hälso- och sjukvården hör också sjuktransporter.

Habilitering, rehabilitering och ansvaret att tillhandahålla

tekniska hjälpmedel har knutits till sjukvårdshuvudmännens

allmänna sjukvårdsansvar, utan att det funnits någon särskild

bestämmelse om detta. I och med Ädelreformen 1992 har kommunerna

övertagit ett visst hälso- och sjukvårdsansvar för personer

boende inom särskilda boendeformer för service och omvårdnad,

vid bostäder med särskild service och kommunala

dagcenterverksamheter.

Omsorgslagen tillkom med anledning av att det fanns behov av

att lyfta fram och särskilt reglera samhällets skyldigheter

gentemot en begränsad grupp människor. På samma sätt har

elevhemslagen tillkommit. Dessa båda lagar är s.k. pluslagar,

som är avsedda att ge avgränsade grupper en starkare ställning.

I anslutning till beslutet om en ny omsorgslag (prop.

1984/85:176, bet. SoU 1984/85:27, rskr. 1984/85:386) uttalade

riksdagen att den utvidgning av personkretsen som då gjordes

borde ses som ett första steg i ett reformarbete och att alla

handikappade barn och ungdomar borde ges samma stöd som

omsorgslagens personkrets.

Av den kartläggning Handikapputredningen gjort framgår att det

kvarstår betydande klyftor på olika områden mellan människor med

funktionshinder och andra människor. I propositionen anförs att

det således visat sig att socialtjänstens och hälso- och

sjukvårdens insatser inte alltid räcker till för att skapa

levnadsförhållanden för funktionshindrade som är jämförbara med

andra människors.

Många vuxna funktionshindrade saknar egen bostad och är

hänvisade till att bo på institution eller i sitt föräldrahem.

För många familjer med barn med funktionshinder fungerar inte

samhällets stöd tillfredsställande. Möjligheten för många

funktionshindrade att få personligt stöd är begränsad och i

regel får de inte själva bestämma vem som skall ge stödet.

Personer med omfattande funktionshinder är sällan delaktiga i

arbetslivet och saknar ofta annan daglig sysselsättning.

I propositionen anförs att alla funktionshindrade måste kunna

tillförsäkras en god service och ett gott stöd oavsett var de

bor. Den decentralisering som nu pågår ökar möjligheterna till

lokala anpassningar. Samtidigt innebär ramlagstiftning och

decentralisering av besluts- och ansvarsfunktioner att det kan

bli svårare för funktionshindrade att hävda sina behov. Därför

bör svårt funktionshindrades rättigheter i fråga om stöd och

service i det dagliga livet regleras i en särskild lag. Lagen

föreslås ersätta nuvarande omsorgslag och elevhemslag för

rörelsehindrade.

Den nya lagen föreslås innehålla bestämmelser om särskilt stöd

och service som personer som ingår i lagens personkrets behöver

utöver vad de får enligt annan lag. Vidare föreslås att lagen

inte skall innebära någon inskränkning i de rättigheter som den

enskilde kan ha enligt andra lagar.

Lagen föreslås vara en rättighetslag. Verksamheten enligt

lagen skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full

delaktighet i samhällslivet för de personer som omfattas av

lagen. Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva

som andra.

I propositionen anförs att även andra personer med

funktionshinder än de som nu omfattas av omsorglagens

personkrets är beroende av samhällsinsatser av olika slag för

att kunna leva ett självständigt och oberoende liv. Flertalet av

dessa personer bör redan nu kunna få sitt behov av stöd och

service tillgodosett inom ramen för de åtgärder som regleras

genom den mer generella lagstiftningen som socialtjänstlagen och

hälso- och sjukvårdslagen.

I propositionen framhålls också betydelsen av att

socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen utvecklas för

att tillgodose behov som personer med funktionshinder har. Vissa

tillägg föreslås också i dessa lagar liksom vissa

resursförstärkningar för att påskynda utvecklingen av

habilitering och rehabilitering, hjälpmedel och tolktjänst.

För personer med funktionshinder som är stora och förorsakar

betydande svårigheter i den dagliga livsföringen behövs dock

enligt propositionen ett utökat stöd. Med funktionshinder

avses ett förvärvat eller medfött fysiskt eller psykiskt

funktionshinder på grund av sjukdom eller skada. För att

omfattas av lagens personkrets krävs att funktionshindret skall

vara stort och varaktigt. Det skall ha en sådan karaktär

eller omfattning att det starkt påverkar flera viktiga

livsområden samtidigt. I propositionen framhålls att också

funktionshinder, som för en utomstående kan verka ha mindre

konsekvenser, för den enskilde kan förorsaka betydande

inskränkningar i det dagliga livet och medföra behov av

särskilda stödinsatser.

I propositionen anförs att med betydande svårigheter i den

dagliga livsföringen menas att den enskilde inte på egen hand

kan klara vardagsrutiner som t.ex. hygien, toalettbestyr,

påklädning, mathållning, förflyttning inomhus och utomhus,

sysselsättning eller att utföra nödvändig träning eller

behandling. Det kan också innebära att en person inte kan förstå

och klara sin ekonomi. En annan svårighet kan vara att

kommunicera med andra.

Fördraganden anför att med omfattande behov av stöd och

service avses både kvantitativa och kvalitativa aspekter. Den

enskilde skall i allmänhet ha ett återkommande behov, vanligen

dagligen, av särskilt stöd för att klara funktioner som andra

klarar på egen hand. Samtidigt framhålls att stödinsatser ibland

kan vara av så speciellt slag att de trots mindre tidsåtgång bör

betraktas som omfattande. Exempel kan vara stöd som bör ges av

personal med mycket specifik utbildning och kompetens.

I propositionen framhålls att det är förknippat med vissa

svårigheter att definiera och avgränsa den nya lagens

personkrets. Mot den bakgrunden är det angeläget, anförs det,

att den praktiska tillämpningen när det gäller personkretsen ges

särskild uppmärksamhet. Socialstyrelsen bör inom ramen för sin

tillsynsverksamhet följa hur den beskrivna personkretsen nås av

de åtgärder som skall regleras av den nya lagen samt medverka

till att metoder för behovsbedömningar och kvalitativa

uppföljningar utvecklas.

Motioner

I motion So18 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs

tillkännagivanden om vad i motionen anförts om att grunderna för

den generella välfärdsmodellen bibehålls (yrkande 1) och

behovet av en samlad bild av den ekonomiska situationen för

människor med funktionshinder (yrkande 6). Vidare begärs

tillkännagivanden om vad i motionen anförts om spridning av

erfarenheter från projekt som bygger på funktionshindrades egen

aktiva medverkan (yrkande 7) och om betydelsen av att också

andra lagar än LSS fungerar för att tillgodose

funktionshindrades behov (yrkande 8). Motionärerna anför att

svensk handikappolitik hävdar sig väl i ett internationellt

perspektiv. Anledningarna är flera. Det miljörelaterade

handikappbegreppet är offensivt genom att förändringar i

omgivningen gör att handikapp kan minskas eller i vissa fall

elimineras. Handikappolitiken rör alla samhällets områden. Varje

del av samhället har att ta sitt ansvar för alla medborgare.

Välfärdspolitiken är i grunden generell, vilket innebär att

särlösningar i stor utsträckning kan undvikas. Till detta kommer

att Sverige har en aktiv folkrörelse som genom ett aktivt

deltagande i den handikappolitiska debatten bidragit till att

attityder i samhället förändrats och reformer genomförts.

Motionärerna konstaterar dock att det trots den i grunden väl

genomtänkta politiken ännu kvarstår betydande orättvisor.

Människor med funktionshinder står i betydligt större

utsträckning än andra utanför arbetsmarknaden. Deras möjlighet

till att på sin fritid delta i för dem meningsfulla verksamheter

är betydligt mindre än för andra. Den ekonomiska situationen för

funktionshindrade är generellt sett sämre. Motionärerna anför

att verkligheten med kvarstående orättvisor gör att nya reformer

behövs. Viktigast av allt är emellertid att grunderna för den

svenska generella välfärdspolitiken bibehålls. Motionärerna

menar att attackerna mot denna politik ökar i kölvattnet på den

svåra ekonomiska situation som landet befinner sig i. Samtidigt

anförs att i de länder som valt en mer selektiv politik, där

särlösningar för handikappade prioriterats på bekostnad av

generella insatser, har människor med funktionshinder en

avsevärt sämre situation än i Sverige. Huvuduppgiften, som

motionärerna ser det, blir därför att bibehålla grunderna för

och vidareutveckla den svenska välfärdsmodellen.

Motionärerna hänvisar till att Handikapputredningens

kartläggningsbetänkande Handikapp och välfärd? påvisar att

människor med funktionshinder har en sämre ekonomisk situation

än andra. Orsaken är bl.a. alla de taxor och avgifter som

funktionshindrade måste betala för nödvändig service.

Motionärerna menar att det finns skäl anta att klyftorna har

ökat sedan Handikapputredningens kartläggning gjordes.

Skattestoppet har lett till att många kommuner och landsting i

stället valt att höja avgifter för befintlig service. Ibland har

de också valt att försämra servicen. Utvecklingen är, som

motionärerna ser det, otillfredsställande. Regeringen bör därför

snarast återkomma till riksdagen med en samlad bild av läget i

landet och med förslag till åtgärder för att förbättra

situationen för människor med funktionshinder.

Motionärerna anser att den valfrihet som en del kommuner och

landsting säger sig eftersträva visar sig vara en valfrihet för

producenterna. Motionärerna anser att i stället borde de

funktionshindrades egna projekt stimuleras. Erfarenheter från

STIL, GIL och assistansprojektet bör spridas över landet.

Liknande projekt kan med fördel också utvecklas inom den

kommunala verksamheten anför motionärerna.

Motionärerna anför att en rättighetslag som LSS gäller en

begränsad personkrets med stora funktionshinder som förorsakar

betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ger

behov av omfattande stöd och service. Motionärerna pekar på att

gruppen funktionshindrade är avsevärt mycket större än den

personkrets som kommer att omfattas av LSS, och behoven bland

dessa funktionshindrade är också stora. För att dessas behov

skall kunna tillgodoses finns annan lagstiftning såsom

socialtjänstlagen, hälso- och sjukvårdslagen, plan- och

bygglagen m.fl. Det är viktigt att dessa lagar fortlöpande ses

över i syfte att bättre kunna tillgodose de behov som människor

med funktionshinder har menar motionärerna.

I motion So245 av Jan Andersson m.fl. (s) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kooperativa lösningars betydelse för

handikappade. Motionärerna anför att svensk handikappolitik har

högt anseende internationellt. Anledningen är att de insatser

som behövs för att den enskilde skall kunna leva ett så

fullvärdigt liv som möjligt ses som rättigheter och inte som

någon välgörenhet. De handikappade själva har genom sina

organisationer spelat en stor roll vid genomförandet av denna

politik. Vidare pekas på att bland de handikappade under senare

år har bildats grupper som vill ha ett större inflytande över

hur de insatser som de har rätt till utformas. Speciellt har

detta gällt vem som skall anställas som personlig assistent och

hur arbetet skall utformas för den personlige assistenten. Flera

av dessa grupper har bildat kooperativ som t.ex. STIL-projektet

i Stockholm. Motionärerna menar att i det utvecklingsarbete som

pågår i landet för att öka den enskildes möjligheter att få den

vård och omsorg han/hon önskar är en förnyelse inom den

gemensamma sektorn viktig, men också kooperativa lösningar där

medlemmarna tar ett eget ansvar för verksamheterna är av stor

betydelse.

Utskottets bedömning

Utskottet delar uppfattningen i propositionen att det är

angeläget att nu genomföra förbättringar för att skapa bättre

levnadsvillkor för människor med funktionshinder. Den nya lagen

syftar också till att främja människors jämlikhet i

levnadsvillkoren och fulla delaktighet i samhällslivet. Genom

lagen ges gravt funktionshindrade självbestämmande över sin

livssituation. Inte minst viktigt är den funktionshindrades rätt

att själv välja personlig assistent och anställningsform för

denna.

I propositionen konstateras att flera fristående

organisationer med funktionshindrade medlemmar utvecklat metoder

och vunnit erfarenheter av verksamheter med personlig assistans.

Allmänna arvsfonden har vid fler tillfällen lämnat bidrag för

att stimulera utvecklingen av dessa verksamheter och för att

olika modeller för personlig assistans skall kunna prövas.

Exempel på sådana verksamheter är de som bedrivs av STIL, GIL

och assistansprojektet i Lund. Utskottet anser att motionerna

So18 (s) yrkande 7 om att sprida erfarenheter från projekt som

bygger på funktionshindrades egen aktiva medverkan och So245 (s)

om kooperativs betydelse får anses tillgodosedda.

Motionsyrkandena avstyrks.

I propositionen föreslås ändringar i såväl socialtjänstlagen

som hälso- och sjukvårdslagen som har betydelse för

funktionshindrade som inte kommer att omfattas av den nya lagen

om stöd och service för vissa funktionshindrade. I propositionen

framhålls vidare betydelsen av att dessa lagar utvecklas för att

tillgodose behov som personer med funktionshinder har.

Handikapputredningens slutbetänkande remissbehandlas för

närvarande. Regeringen avser enligt uppgift att senare återkomma

till riksdagen i dessa frågor. Motion So18 (s) yrkande 8 får

därmed anses tillgodosedd. Motionsyrkandet avstyrks.

I motion So18 (s) begärs också ett tillkännagivande om att

grunderna för den generella välfärdspolitiken bibehålls och om

behovet av en samlad bild av den ekonomiska situationen för

människor med funktionshinder (yrkandena 1 och 6). Utskottet

konstaterar att regeringen i budgetpropositionen har anfört att

den ekonomiska politiken syftar till att förbättra det allmänna

välståndet och att härigenom skapa förutsättningar för att

utveckla och förbättra den offentliga sektorns insatser för

välfärd och social omsorg. Vidare framhålls att den strukturella

obalansen i Sveriges ekonomi medför att utvecklingen av

välfärdspolitiken måste ske under delvis förändrade villkor.

Utskottet delar denna uppfattning (se även betänkandet

1992/93:SoU15). Handikapputredningen har i betänkandet Handikapp

och välfärd? (SOU 1990:19) kartlagt de handikappades

livssituation. I propositionen föreslås en ny lag med klart

definierade rättigheter för personer med grava funktionshinder.

Förslagen kommer enligt utskottet att leda till klara

förbättringar för de personer som ingår i personkretsen.

Utskottet finner inte anledning att nu föreslå någon ny

kartläggning. Motion So18 (s) yrkandena 1 och 6 avstyrks.

Rättigheter enligt den nya lagen

De personer som omfattas av lagen skall enligt propositionen

ha rätt till service och stöd i form av:

rådgivning och annat personligt stöd,

personlig assistans,

ledsagarservice,

biträde av kontaktperson,

avlösarservice,

korttidsvistelse utanför hemmet,

korttidsstillsyn för skolungdom över tolv år,

boende i familjehem eller i bostad med särskild service för

barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet,

bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt

anpassad bostad för vuxna,

daglig verksamhet för personer som tillhör omsorgslagens

personkrets.

Åldersgräns för rätt till personlig assistent

Propositionen

I propositionen föreslås att en rättighet till biträde av

personlig assistent införs i den nya lagen för svårt

funktionshindrade som inte har fyllt 65 år och som kan anses ha

behov av insatsen.

Den enskilde skall kunna få insatsen genom att kommunen

tillhandahåller assistansen eller genom att den enskilde får

ekonomiskt stöd så att han själv kan vara arbetsgivare för den

personliga assistenten. Den enskilde skall även kunna använda

stödet för att anlita någon annan, t.ex. kooperativ eller annat

fristående organ, som arbetsgivare.

Med personlig assistans ges den enskilde, enligt

propositionen, frihet att själv bestämma om i vilka situationer

och vid vilka tillfällen som hjälpen skall ges. Assistansen

skall vara förbehållen krävande eller i olika avseenden

komplicerade situationer, i regel av mycket personlig karaktär.

I propositionen anförs att det av statsfinansiella skäl inte

nu är möjligt att bygga upp ett system som innebär att rätten

till personlig assistans gäller oberoende av den enskildes

ålder. Ett viktig syfte med personlig assistans sägs vara att

åstadkomma villkor för personer med omfattande och livslångt

eller långvariga funktionshinder som är likvärdiga med andra

människors i motsvarande ålder. Rätten till personlig assistans

föreslås därför begränsas till personer som inte uppnått allmän

pensionsålder, 65 år. För personer över 65 år föreslås stödet

lämnas i form av andra stödinsatser enligt socialtjänstlagen.

Föredraganden förutsätter att övergången från personlig

assistans till annan stödform sker smidigt och att hänsyn tas

till den enskildes önskemål om hur det stöd som skall ersätta

personlig assistans utformas. Han anser vidare att det kan vara

lämpligt att huvudmannen fortsätter att ge insatser enligt

socialtjänstlagen i former som liknar personlig assistans enligt

den nya lagen.

I propositionen aviseras att initiativ kommer att tas till en

överläggning med Svenska kommunförbundet för att diskutera

frågan om övergång från personlig assistans enligt den nya lagen

till andra stödformer. Syftet sägs vara att säkra att övergången

blir så smidig som möjligt för enskilda funktionshindrade.

Vidare aviseras att handikappreformen kommer att ingående

följas upp och utvärderas. I det sammanhanget bör

assistansreformen särskilt uppmärksammas. En viktig fråga blir

då att följa hur övergången från personlig assistans enligt den

nya lagen till annan stödform fungerar för personer som uppnått

pensionsålder.

Motioner

I motion So19 av Lisbeth Staaf-Ingelström och Kristina

Svensson (båda s) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att någon högsta

åldersgräns ej skall införas avseende rätt till biträde av

personlig assistent enligt den föreslagna lagen om stöd och

service till vissa funktionshindrade (yrkande 1).

Motionärerna anför att rätten till personlig assistent är ett

mycket positivt och viktigt inslag i den nya rättighetslagen.

Någon högsta åldersgräns för denna rättighet skall inte införas.

Motionärerna pekar på att i propositionen anförs att en smidig

övergång förutsätts ske när rätten till assistent upphör och den

enskilde hänvisas till socialtjänstlagen. Situationen för

människor med svåra funktionshinder är mycket komplicerad även

när stöd och service är välfungerande. Motionärerna menar att

det är ovärdigt att införa en åldersgräns för rätten till den

kanske viktigaste stödinsatsen, vilket innebär att den enskilde

inte kan överblicka insatsens fortsatta utformning.

Även motion So20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) tar upp

frågan om åldersgränsen. Motionärerna yrkar att riksdagen

beslutar att 65-årsgränsen för LSS skall slopas (yrkande 4).

Motionärerna ställer sig frågande till den fixerade tiden till

65 år och undrar vad som händer om en assistentkontakt som har

etablerats måste upphöra när den funktionshindrade fyller 65 år.

Motionärerna anser inte att LSS-insatser skall upphöra enbart av

åldersskäl utan dessa skall styras av de behov den enskilde har.

En personlig assistans som beslutats före pensionsålder skall

även fortsättningsvis kunna utgå menar motionärerna.

I motion So24 av Chatrine Pålsson och Dan Ericsson i

Kolmården (båda kds) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att på annat

sätt än genom en fast åldersgräns begränsa kretsen av personer

som i lagen skall tillförsäkras fortsatt hjälp av personlig

assistent. Motionärerna anför att de är medvetna om och

accepterar nödvändigheten att, av ekonomiska skäl, begränsa

personkretsen som kan komma i åtnjutande av en personlig

assistent. De ifrågasätter dock om detta måste ske genom en fast

åldersgräns som inte tar hänsyn till individuella behov.

I motion So25 av Margareta Israelsson och Jan Fransson (båda

s) yrkas att riksdagen beslutar att de som fått rätt till

personlig assistent före 65 års ålder får behålla denna rätt

efter det att de fyllt 65 år (yrkande 1).

Handikapputredningen föreslog att de personer som hade fått rätt

till assistent före 65 års ålder skulle få behålla denna rätt

efter det att de fyllt 65 år. Motionärerna menar att detta

förslag är att föredra och att det för den enskilde kan synas

underligt att bli av med en rättighet han tidigare haft bara för

att han uppnått en viss ålder.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att införandet av en åldersgräns för rätt till

personlig assistent när vårdbehovet kvarstår är tveksamt ur

principiell synpunkt. Utskottet är dock medvetet om de

begränsningar som det statsfinansiella läget medför. Utskottet

vill också understryka vad som sägs i propositionen om smidighet

och hänsyn till den enskildes önskemål vid övergång från

personlig assistans till annan stödform för en funktionshindrad

efter uppnådd pensionsålder och att det ofta kan vara lämpligt

att huvudmannen fortsätter att ge insatser enligt

socialtjänstlagen i former som liknar personlig assistans enligt

den nya lagen. Utskottet förutsätter också att denna del av

reformen noga följs samt att beslutet om åldersgräns omprövas om

de statsfinansiella förutsättningarna tillåter det och

erfarenheten i övrigt visar att ett ändringsbehov föreligger.

Med det ovan anförda tillstyrks sålunda propositionen i denna

del och avstyrks motionerna So19 (s) yrkande 1, So20 (v) yrkande

4, So24 (kds) och So25 (s) yrkande 1.

Daglig verksamhet

Propositionen

I propositionen föreslås att personer som tillhör

omsorgslagens nuvarande personkrets skall ha rätt till daglig

verksamhet enligt den nya lagen.

Att ha ett arbete är av mycket väsentlig betydelse för alla

människors livskvalitet och delaktighet i samhällslivet, anförs

det i propositionen. Det är främst genom arbete som vuxna

personer kan tillförsäkras en god materiell försörjning. Arbete

gäller emellertid inte bara materiell välfärd. Det svarar också

mot grundläggande mänskliga behov av gemenskap, utveckling och

en meningsfull tillvaro.

Den svenska arbetsmarknadspolitiken bygger på målsättningen

arbete åt alla. Det innebär i grunden, som framhålls i

propositionen, att alla människor skall ha rätt till arbete

oberoende av individuella skillnader i förutsättningar,

förväntningar och behov av stödinsatser. Det innebär också att

samhället på olika sätt skall medverka till att skapa

arbetsmöjligheter för den enskilde.

Personer med funktionshinder har emellertid en avsevärt högre

arbetslöshet än genomsnittet. Under de senaste decennierna har

också antalet förtidspensionärer ökat betydligt.

Huvudansvaret för arbetsmarknadspolitiken åvilar staten och

arbetsmarknadsmyndigheterna. De riktade insatserna för att bistå

handikappade är omfattande. Budgetåret 1991/92 utgjorde

kostnaderna för de särskilda handikappinsatserna ungefär en

femtedel av utgifterna för de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna.

Genom socialtjänstlagen har kommunerna ett ansvar för att

medverka till att enskilda får en meningsfull sysselsättning.

Till socialtjänstens allmänna mål hör att främja människors

aktiva deltagande i samhällslivet. En central uppgift för

kommunerna är att främja den enskildes rätt till arbete, bostad

och utbildning. I många kommuner bedrivs i dag inom

socialtjänstens ram särskild sysselsättningsverksamhet för

personer med funktionshinder.

I propositionen anförs att tidigare satsningar på

sysselsättning har visat att tidigt insatta vägledningsinsatser,

okonventionella arbetsmetoder och en väl fungerande samordning

mellan olika aktörer på arbetsmarknadsområdet har bidragit till

att många unga människor med förtidspension eller sjukbidrag har

kommit ut i och tillbaka till arbetslivet.

Handikapputredningen föreslog att personer som ingår i den nya

lagens personkrets skulle ges en lagstadgad rätt till daglig

verksamhet. Utredningen bedömde att minst 34000 personer

behöver mera varaktig sysselsättning. Bland dem ingår ca 17000

personer som för närvarande får daglig verksamhet enligt

omsorgslagen.

I propositionen framhålls att mot bakgrund av att

arbetslösheten är större bland personer med funktionshinder än

bland andra människor vore det önskvärt att nu föreslå att den

nya lagens hela personkrets gavs en lagstadgad rätt till daglig

verksamhet. Med hänsyn till det statsfinansiella läget bedöms

det dock inte möjligt för närvarande. Därmed föreslås att de

personer som tillhör samma grupper som omsorgslagen omfattar

skall ges samma rätt till daglig verksamhet enligt den nya lagen

som grupperna för närvarande har enligt omsorgslagen. Frågan om

att lagstifta om en rätt till daglig verksamhet för den nya

lagens hela personkrets bör, enligt propositionen, prövas då den

ekonomiska situationen medger det.

Rätten till daglig verksamhet bör, anförs det, primärt avse

personer i yrkesaktiv ålder. Den daglig verksamheten bör kunna

innehålla såväl aktiviteter med habiliterande inriktning som mer

produktionsinriktade uppgifter. Den bör ha som syfte att bidra

till den personliga utvecklingen och att främja delaktighet i

samhället. Ett övergripande mål bör vara att på kortare eller

längre sikt utveckla den enskildes möjlighet till arbete.

Vidare anförs att när det gäller omfattningen av den dagliga

verksamheten bör samma generella riktlinjer användas som i

arbetslivet. Anpassning efter individuella önskemål och behov

måste naturligtvis göras.

Slutligen anförs att huvudmännen i likhet med vad som görs nu

bör utbetala någon form av ersättning till den enskilde för

medverkan i daglig verksamhet.

Motioner

I motion So18 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om

sysselsättningssituationen för människor med svåra

funktionshinder (yrkande 2). Motionärerna konstaterar att i

propositionen föreslås att endast de personer som tillhör

omsorgslagens krets skall ha rätt till daglig verksamhet.

Anledningen till att regeringen inte går på

Handikapputredningens förslag att sysselsättningsgarantin skall

omfatta alla i personkretsen är den statsfinansiella

situationen. Motionärerna anför att en utökning av personkretsen

för rätt till daglig verksamhet är angelägen. De accepterar dock

propositionens förslag, men vill samtidigt att utvecklingen då

det gäller sysselsättningen för funktionshindrade noga följs.

Skulle det vara så att sysselsättningssituationen försämras för

människor med svåra funktionshinder finns det skäl för

regeringen att återkomma till riksdagen med förslag om åtgärder.

I motion So20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en sysselsättningsgaranti och medel till

arbetsbefrämjande insatser för funktionshindrade (yrkande

5). Motionärerna anför att de förväntar sig att det kommer

förslag om en sysselsättningsgaranti och att det är ytterst

angeläget att åtgärder vidtas för att öka antalet sysselsatta i

handikappgrupperna. Motionärerna vill att riksdagen i samband

med de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ger stimulansbidrag

till kommunerna för sådana åtgärder och upprepar sitt krav om

250 miljoner kronor för arbetsskapande åtgärder till

handikappade.

I motion So23 av Jan Fransson och Anders Nilsson (båda s)

yrkas att riksdagen skall göra ett tillkännagivande om vad i

motionen anförts om sysselsättningsgarantin enligt

Handikapputredningens förslag och behov av försöksverksamhet.

Motionärerna pekar på att i propositionen finns inget förslag om

sysselsättningsgaranti för lagens personkrets, vilket hade

föreslagits av Handikapputredningen. Motivet för detta är det

statsfinansiella läget. Motionärerna anser att det

arbetsmarknadspolitiska målet om arbete och sysselsättning för

alla måste ligga fast för framtiden. Detta innebär att riksdagen

nu bör uttala sin ambition att en sysselsättningsgaranti enligt

Handikapputredningens förslag bör införas när det

statsfinansiella läget så medger. Vidare bör inom ramen för

nuvarande resurser stimulansbidrag för försöksverksamhet i vissa

kommuner genomföras.

Utskottets bedömning

Utskottet delar uppfattningen i propositionen att de grupper

som nu har rätt till daglig verksamhet också bör få denna rätt

enligt den nya lagstiftningen. Utskottet delar också

uppfattningen att det statsfinansiella läget inte nu möjliggör

att en lagstadgad rätt till daglig verksamhet införs för hela

personkretsen.

Utskottet finner det mycket angeläget att frågan om en laglig

rätt till daglig verksamhet för hela den nya lagens personkrets

prövas så snart den ekonomiska situationen så medger.

Utskottet utgår från att regeringen i samband med

uppföljningen av reformen också följer hur sysselsättning och

daglig verksamhet utvecklas för hela personkretsen. En

försöksverksamhet på området bör också kunna övervägas. Något

tillkännagivande i frågan behövs inte. Motionerna So18 (s)

yrkande 2, So20 (v) yrkande 5 och So23 (s) avstyrks därmed.

Bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt

anpassad bostad för vuxna

Propositionen

I propositionen föreslås att vuxna personer som omfattas av

den nya lagen skall ges rätt till en bostad med särskild

service. Bostad med särskild service föreslås kunna utformas på

olika sätt. Huvudformen skall dock vara servicebostad och

gruppbostad.

Föredraganden anför att en egen bostad har stor betydelse för

den egna identiteten. Många personer med omfattande

funktionshinder tillbringar en stor del av sin dag i det egna

hemmet. Därför är bostaden många gånger ännu mer betydelsefull

för personer med funktionshinder än den är för icke

funktionshindrade personer.

Vidare anförs att kommunerna har ålagts en skyldighet att

inrätta bostäder med särskild service för den som till följd av

funktionshinder behöver sådant boende.

För att stimulera utbyggnaden av gruppbostäder och andra

alternativa boendeformer för åldersdementa, andra äldre

långtidssjuka, utvecklingsstörda, fysiskt handikappade och

psykiskt sjuka, beslutade riksdagen med anledning av förslag

rörande den ekonomiska regleringen av äldrereformen (prop.

1990/91:150 bil. I:3, bet. 1990/91:SoU25, rskr. 1990/91:384)

att ett bidrag på sammanlagt 2 miljarder kronor skall utgå under

en femårsperiod för utbyggnad av sådana boendeformer.

Föredraganden anför att det finns behov av ett lagstöd för att

kunna tillförsäkra personer med omfattande funktionshinder

tillgång till en lämplig bostad.

För gruppbostäder bör gälla att de skall dimensioneras med

hänsyn till den enskildes servicebehov liksom ibland behov av

utrymmeskrävande hjälpmedel. Gruppen bör inte vara större än att

den enskilde kan få en social roll i gruppen, kan knyta

vänskapsband och kan förstå och förutsäga de andras reaktioner.

Bakgrund och tidigare behandling

Frågan om antalet boende i gruppbostäder behandlades i samband

med att riksdagen antog lagen om särskilda omsorger om psykiskt

utvecklingsstörda.

I proposition 1984/85:176 anförs (s. 33):

När psykiskt utvecklingsstörda växer upp bör de alltså ges

möjlighet att som andra flytta hemifrån. Små gruppbostäder i den

vanliga bostadsmiljön, här kallade grupphem, är då ett bra

alternativ. -- -- -- Vuxna bör, likaväl som barn och ungdomar i

största möjliga utsträckning bo i mindre grupper integrerade i

samhället. Samma riktmärke för gruppstorlek skall gälla för

dessa som för elevhem men de bör alltså kallas grupphem.

Beträffande elevhem anförs tidigare i propositionen (s. 32):

Ett fåtal barn i varje grupp är eftersträvansvärt. Det av

omsorgskommittén angivna antalet fyra kan därvid tjäna som

riktmärke. Det bör dock inte ses som ett absolut krav i samtliga

fall. Liksom många av remissinstanserna anser jag att det måste

finnas utrymme för flexibilitet.

Socialutskottet behandlade propositionen i betänkandet SoU

1984/85:27. Utskottet anförde att grupphemmen bör vara

integrerade i den vanliga miljön och utgöra bostad för fyra till

sex vuxna.

I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS

1992:8) om tillfälligt statsbidrag till anordnande av

gruppbostäder och andra alternativa boendeformer föreskrivs att

beträffande gruppbostad som särskild omsorg enligt omsorglagen

(1985:568) gäller det som sagts i proposition 1984/85:176. Det

innebär att riktmärket fyra gäller för antalet bostäder som kan

ingå i en boendeenhet. Institutionsliknande boendeformer skall

undvikas och flera gruppbostäder skall inte placeras i omedelbar

närhet av varandra.

Utskottets bedömning

Utskottet delar inställningen att gruppbostäder bör

dimensioneras med hänsyn till den enskildes servicebehov.

Utskottet vill samtidigt framhålla behovet av att de statliga

föreskrifterna för boendet är så flexibla att kommunerna

erhåller visst utrymme att dimensionera, utforma och anpassa

gruppboendet efter lokala behov och förutsättningar.

Huvudmannaskap för verksamheten enligt den nya lagen

Propositionen

I propositionen föreslås att varje landsting skall, om inte

annat överenskoms, svara för rådgivning och stöd enligt den nya

lagen.

Varje kommun skall, om inte annat överenskoms, svara för

övriga insatser med särskilt stöd och särskild service enligt

den nya lagen.

Föredraganden anför att människor, som av särskilda skäl

behöver få en viss samhällsservice, så långt möjligt bör få

denna genom de samhällsorgan som normalt svarar för service av

motsvarande eller likartat slag till alla människor. Vissa av de

insatser som föreslås ingå i den nya lagen är av samma slag som

kan ges av kommunerna inom ramen för deras verksamhet enligt

socialtjänstlagen. Det är därför naturligt att kommunerna ges

ett grundläggande ansvar för insatserna enligt den nya lagen,

bortsett från insatsen rådgivning och annat personligt stöd, som

landstinget föreslås få det grundläggande ansvaret för. Genom

att kommunerna ges ansvaret för verksamhet enligt både

socialtjänstlagen och merparten av den nya lagen undviks att

enskilda kommer i kläm i samband med ansvarsdiskussioner.

Föredraganden anför att det är mycket som talar för ett

kommunalt huvudmannaskap för merparten av den nya lagens

verksamhet med hänvisning till den allmänna utvecklingen, som

innebär att kommunerna nu ges ett allt tydligare och allt mer

samlat ansvar för att tillgodose enskildas behov av boende,

service och vård. Exempel på detta är beslutet om Ädelreformen

liksom det ändrade huvudmannaskapet för särskolan och

vuxenutbildningen för psykiskt utvecklingsstörda.

Ansvaret för insatsen rådgivning och annat personligt stöd

bör, enligt propositionen, ligga på landstingen. Insatsen har

ofta en nära knytning till insatser som ges av landstingen

enligt hälso- och sjukvårdslagen. Det är också fråga om en

specialiserad verksamhet som ofta förutsätter ett större

upptagningsområde än en kommun. Därtill kommer att det i flera

landstingsområden finns samordnad habiliteringsverksamhet. Det

är angeläget att denna organisation inte splittras på grund av

att råd och stödinsatser enligt den nya lagen och

habiliteringsinsatser delas upp på två huvudmän.

Föredraganden anför att det kan finnas skäl för att en

huvudman skall ha hela ansvaret för verksamheten enligt den nya

lagen. Det kan vara en fördel om en och samma huvudman ansvarar

för planering och verkställighet av samtliga insatser och att

den huvudmannen har tillgång till sådan kompetens som krävs för

att bedöma och tillgodose alla slags behov av stöd och service.

Kommuner och landsting bör därför ges möjlighet att själva komma

överens om annan uppgiftsfördelning än den som föreslagits i de

fall de ser att fördelarna med kommunalt huvudmannaskap

överväger.

Vidare föreslås en särskild bestämmelse i lagen som klargör

att ett landsting eller en kommun med bibehållet ansvar kan

sluta avtal med annan om tillhandahållande av insatser enligt

lagen. Det kan t.ex. vara fråga om en enskild, en stiftelse

eller ett företag som önskar åta sig en sådan uppgift. Det kan

också vara fråga om en kommun eller ett landsting som önskar

driva viss verksamhet enligt den nya lagen utan att överta

huvudmannaskapet för denna. I sådana situationer är det den

ansvarige huvudmannen som har behörighet och skyldighet att

fatta beslut om insatsen och som har ansvaret för att

tillhandahålla denna.

I propositionen föreslås att en funktionshindrad som önskar

flytta till en annan kommun på förhand skall kunna få besked av

inflyttningskommunen om sin rätt till insats enligt lagen. För

att få rätt till förhandsbesked skall det vara helt klart att

den enskilde har för avsikt att flytta. Ett förhandsbesked skall

vara giltigt i sex månader.

Motioner

I motion So25 av Margareta Israelsson och Jan Fransson (båda

s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kommunernas ansvar också för

rätten till råd och stöd (yrkande 2). Motionärerna anför att

kommunen har att se till att alla rättigheter i den nya lagen

blir uppfyllda med ett undantag, råd och stöd, som föreslås bli

landstingets ansvar. Motionärerna anser det olyckligt att

ansvaret läggs på två huvudmän. Därför bör kommunerna få ansvar

också för råd och stöd till den enskilde.

I motion So20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att i LSS införa en regel som ger rätt till

bistånd vid flyttning till annan kommun (yrkande 7).

Motionärerna anser att propositionens förslag om förhandsbesked

om rätt till insats efter flyttning till en annan kommun är helt

otillräckligt. Det är den enskilde som skall avgöra om han vill

flytta till en annan kommun. Motionärerna anser därför att det

skall skrivas in i lagen att den enskilde vid flyttning

garanteras rätt till bistånd.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker den föreslagna uppdelningen av

huvudmannaskapet för verksamheten, vilket innebär att

landstingen skall ansvara för rådgivning och stöd enligt den nya

lagen och kommunerna för övriga insatser, eftersom insatsen råd

och stöd har en nära anknytning till habiliterings- och

rehabiliteringsverksamheten och ofta förutsätter ett större

upptagningsområde än en kommun. Utskottet är medvetet om att det

också finns skäl som talar för ett sammanhållet

huvudmannaskap. Utskottet utgår därför från att regeringen i

uppföljningen av reformen noga studerar följderna av den

föreslagna ansvarsfördelningen och om det finns behov av det

återkommer i frågan. Utskottet vill också peka på möjligheten

för kommuner och landsting att komma överens om annan

uppgiftsfördelning om de finner skäl för detta. Med det anförda

avstyrker utskottet motion So25 (s) yrkande 2.

Utskottet delar inställningen i propositionen att en

funktionshindrad som ämnar bosätta sig i en ny kommun skall

kunna få ett förhandsbesked om rätt till insatser.

Inflyttningskommunen skall utan dröjsmål planera och förbereda

för att ta emot den funktionshindrade. Utskottet avstyrker

därmed motion So20 (v) yrkande 7.

Överklagande, tillsyn m.m.

Propositionen

Beslut om särskilda insatser enligt LSS föreslås kunna

överklagas till länsrätten på samma sätt som beslut enligt

omsorgslagen. Föredraganden anför att svårt funktionshindrade

måste med lagens hjälp kunna kräva bestämda insatser.

Möjligheten att överklaga beslut spelar då stor roll.

Vidare anförs att domstolarna har en viktig roll som uttolkare

av hur lagstiftningen skall tillämpas i de enskilda och ofta

mycket varierande fallen. I propositionen anförs att

gränsdragningsproblem m.fl. tolkningsfrågor är omöjliga att helt

komma ifrån i en lag av detta slag där det inte går att ha några

exakta regler beroende på att det finns många olika typer av

funktionshinder och dessutom olika behov inom samma

handikappgrupp.

Även beslut om att vägra tillstånd att bedriva enskild

verksamhet, beslut om föreläggande och beslut om återkallelse av

tillstånd föreslås få överklagas till länsrätten.

I propositionen påpekas också att frågan om möjligheten att av

kommuner och landsting framtvinga verkställighet av ett beslut

fattat av förvaltningsdomstol tidigare har varit föremål för

utredning. Kommunalansvarsutredningen föreslog i sitt

betänkande (SOU 1989:64) Kommunalbot ett ekonomiskt

sanktionssystem. Förslaget ledde aldrig till någon lagstiftning.

Riksdagen beslutade i juni 1991 att anta en ny kommunallag

(1991:900), som trädde i kraft den 1 januari 1992. Vid

behandlingen av lagförslaget (prop. 1990/91:117) uttalade sig

riksdagen för att ett fortsatt arbete borde komma till stånd i

vissa frågor (bet. 1990/91:KU38, rskr. 1990/91:360). Bl.a. borde

frågor om de förtroendevaldas personliga ansvar för kommunala

beslut m.m. utredas ytterligare.

Regeringen beslöt med anledning av detta att tillkalla en

parlamentarisk kommitté (C 1992:01) med uppgift att överväga

olika åtgärder för att stärka den lokala demokratin. Kommittén,

som antog namnet Lokaldemokratikommittén, fick också i

uppdrag att slutföra arbetet med frågan om hur sanktionssystemet

bör utformas för att göra det möjligt att komma till rätta med

olika överträdelser.

I propositionen anförs att det är lämpligast att frågan om

formerna för att framtvinga verkställighet övervägs av

Lokaldemokratikommittén.

Vidare föreslås i propositionen att Socialstyrelsen skall ha

den centrala tillsynen över den nya lagens tillämpning.

Styrelsen skall därvid följa, stödja och utvärdera verksamheten,

ta initiativ till förändringar och vara kunskapsförmedlare. Inom

varje län föreslås länstyrelsen ha tillsyn över verksamhet med

anledning av den nya lagen och därutöver informera och ge råd

till allmänheten i frågor som rör verksamheten, biträda

kommunerna med råd samt främja samverkan i planering mellan

kommunerna, landstingen och andra samhällsorgan. Länsstyrelsen

föreslås få vissa utökade resurser för att kunna fullgöra

tillsynen.

Motioner

I motion So20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till en sanktionsparagraf

i LSS enligt vad i motionen sägs om ekonomiska sanktioner mot

kommuner som inte fullgör de åtaganden de har enligt denna lag

(yrkande 8). Motionärerna anför att propositionens förslag

innebär att kommuner som inte följer lagen inte kan bestraffas.

Motionärerna är medvetna om att kommuner och landstings

möjligheter att uppfylla lagen allvarligt har försvårats på

grund av försämrade statsbidrag men vidhåller att sanktioner ska

påföras rättighetslagstiftningen så att det blir ekonomisk

kännbart för kommuner att inte fullfölja sina skyldigheter.

I motion So22 av Jan Fransson och Anders Nilsson (båda s)

begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen

anförts om förstärkt tillsynsansvar och sanktionsmöjligheter med

anledning av lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade. Motionärerna anser att frågan om

sanktionsmöjligheter måste få en snabb lösning. Skall en

rättighetslag kunna garantera stödet till lagens personkrets

måste det finnas sanktionsmöjligheter mot huvudmän som inte

lever upp till lagen. Motionärerna konstaterar att flera domar

enligt omsorgslagen inte lett till rättelse då kommuner och

landsting hänvisat till bristande resurser. Motionärerna anser

det viktigt att tillämpningen av den nya lagen följs mycket

noga. Risken finns att rättighetslagen blir ganska tandlös om

det inte finns möjligheter till sanktioner. Motionärerna anser

att Socialstyrelsens tillsynsansvar bör förstärkas med

möjligheter till sanktioner och länstyrelse och ansvarig

kommunal nämnd skall ha skyldighet -- inte bara rätt och

möjlighet -- att inspektera enskild verksamhet.

I motion So454 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförs om att skapa bättre förutsättningar för enskild

utvecklingsstörd att gentemot landsting och kommuner hävda sin

rätt till särskilda omsorger. Motionärerna pekar på att i många

landsting förekommer långa väntetider för de lagstadgade

rättigheterna. Bristande resurser är enligt landstingen en

bidragande orsak. Motionärerna anför att av en granskning som

Socialstyrelsen gjort framgår att av de domar som avkunnats

sedan omsorgslagen trädde i kraft har fortfarande en fjärdedel

inte lett till att den enskilde fått sin insats. Motionärerna

anför att medan Lokaldemokratikommittén arbetar växer högarna av

domstolsbeslut.

I motion So20 (v) begärs också ett tillkännagivande om

ändringar i rättshjälpslagen så att personer med funktionshinder

lättare kan få rättshjälp vid processer i socialförsäkringsmål

(yrkande 9). Motionärerna anför att det behövs ändringar i

rättshjälpslagen så att personer med funktionshinder lättare

skall kunna erhålla rättshjälp. Rättshjälpslagen bör därför

kompletteras så att funktionshindrade som driver process om

socialförsäkringsersättning/bistånd förs in som en ny grupp i

bestämmelserna.

Utskottets bedömning

Utskottet instämmer i propositionens förslag i fråga om

tillsynen över verksamheten.

Utskottet konstaterar att Lokaldemokratikommittén överväger

frågan om ett sanktionssystem för att förmå kommuner och

landsting att verkställa beslut av förvaltningsdomstol.

Utskottet anser att kommitténs arbete bör avvaktas. Motionerna

So20 (v) yrkande 8, So22 (s) och So454 (nyd) avstyrks därmed.

Frågan om allmän rättshjälp i mål om

socialförsäkringsersättning har nyligen behandlats av

Justitieutskottet (bet. 1992/93:JuU26). Justitieutskottet ansåg

att det inte var aktuellt med något initiativ från riksdagens

sida. Socialutskottet delar denna uppfattning så vitt nu är i

fråga och avstyrker således motion So20 (v) yrkande 9.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om stöd och

service till vissa funktionshindrade.

Assistansersättning

Propositionen

För personer som bor i eget boende,

servicehus/servicebostäder, eller hos familj eller anhörig

föreslås assistansersättning införas som ett statligt bidrag

till kostnaden för personlig assistans. I propositionen föreslås

att frågor om assistansersättning regleras i en särskild lag.

Enligt förslaget bör ersättning inte lämnas då den

funktionshindrade bor på en institution eller i en gruppbostad.

Föredraganden anför att han i likhet med Handikapputredningen

anser att stöd inte bör lämnas till dessa grupper då anställd

personal förutsätts tillgodose behov av stöd och omvårdnad.

Assistansersättning föreslås lämnas till personer som har

behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring under i

genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Ersättningen föreslås

omfatta kostnader från första timmen. De allmänna

försäkringskassorna föreslås få till uppgift att handlägga

frågor om assistansersättning. Beslut om rätt till

assistansersättning bör fattas av Socialförsäkringsnämnden

vid Försäkringskassan. Överklaganden av beslut bör ske till

länsrätten, kammarrätten och slutligen Försäkringsöverdomstolen.

Kommunerna skall, enligt propositionen, vara finansiellt

ansvariga för personlig assistans för personer som behöver sådan

mindre än 20 timmar i veckan och vid tillfälliga behov och i

vissa andra situationer där personlig assistans kan behövas även

om assistansersättning inte går att få.

Det statliga stödet föreslås lämnas till den enskilde i form

av bidrag. Med assistansersättningen skall den enskilde själv

kunna anställa den personlige assistenten eller mot ersättning

anlita kommunen eller annat organ som arbetsgivare för

assistenten. I de fall den enskilde själv är arbetsgivare för

assistenten måste, enligt propositionen, ersättning givetvis

betalas ut så att han eller hon kan avlöna assistenten och klara

övriga omkostnader utan att själv ligga ute med pengarna.

Kostnaderna för den statliga assistansersättningen har

beräknats på helår uppgå till 2400miljoner kronor. Med

hänsyn till att assistansersättningen föreslås börja gälla den 1

januari 1994 föreslås för budgetåret 1993/94 ett nytt anslag

under femte huvudtiteln, littera E Kostnader för statlig

assistansersättning på 1200 miljoner kronor.

I propositionen föreslås att Riksförsäkringsverket får en

tillfällig förstärkning på 10 miljoner kronor utöver vad som

föreslagits i budgetpropositionen för vissa informationsinsatser

och andra insatser i anslutning till genomförandet av

assistansreformen.

Motionen

I motion So20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen till lag om assistansersättning 4 § gör ett tillägg så

att ersättning även kan utgå om särskilda skäl föreligger enligt

vad i motionen sägs om uppmjukning av förbudet mot att

ersättning ej skall utgå vid intagning på statlig och kommunal

institution och vid gruppboende (yrkande 2) och att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ökad flexibilitet vid bestämmande av

perioder för assistansersättning (yrkande 3).

Motionärerna anför att en möjlighet till ersättning vid

särskilda skäl bör införas även för funktionshindrade på

statliga och kommunala institutioner och vid gruppboende. Främst

tänker motionärerna på funktionshindrade med

kommunikationsproblem. Motionärerna vill också att det inom

assistansersättningens ram skall vara möjligt att spara timmar

utöver den månad som finns i förslaget.

Utskottets bedömning

Utskottet delar uppfattningen i propositionen att

assistansersättning inte skall utgå för personer som

stadigvarande bor på institution eller gruppbostad då anställd

personal förutsätts tillgodose behovet av stöd och omvårdnad.

Utskottet finner även i övrigt principerna för fastställande av

assistansersättningen rimliga. Enligt propositionen skall

regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela

ytterligare föreskrifter om beräkning av assistansersättningen.

Utskottet utgår från att föreskrifterna vad gäller

utbetalningsrutiner, avräkning m.m. utformas så att bl.a. den

funktionshindrade inte behöver ligga ute med pengar och att även

i övrigt flexibla lösningar eftersträvas.

Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget till lag om

assistansersättning och avstyrker motion So20 (v) yrkande 2 och

3. Utskottet tillstyrker även den föreslagna medelstilldelningen

till Kostnader för statlig assistansersättning och

förstärkningen av Riksförsäkringsverkets ramanslag.

Vissa övergångsfrågor, avveckling av vårdhem m.m.

Propositionen

I propositionen föreslås att omsorgslagen, införandelagen till

omsorgslagen samt elevhemslagen upphör att gälla den 1 januari

1994.

Landstingens verksamhet enligt omsorgslagen föreslås

successivt överföras till kommunerna. Överföringen av

huvudmannaskapet skall, enligt förslaget, vara genomförd senast

den 31 december 1995.

Frågor om överföring av huvudmannaskapet samt vissa

kvarvarande bestämmelser om specialsjukhus och vårdhem föreslås

regleras i en lag om införande av lagen om stöd och service till

vissa funktionshindrade.

Föredraganden anför att under övergångsperioden bör

landstingen ha kvar ansvaret för insatserna kontaktperson,

daglig verksamhet, korttidstillsyn, korttidsvistelse samt de

olika boendeformerna som har motsvarighet i omsorgslagen.

Kommunerna bör däremot redan från den nya lagens ikraftträdande

ha ansvaret gentemot omsorgslagens personkrets för de särskilda

insatserna personlig assistans, ledsagarservice och

avlösarservice i hemmet. De senare insatserna motsvarar vad som

redan tidigare kunnat lämnas av kommunerna inom ramen för

socialtjänstens verksamhet.

Landstingen föreslås även under övergångsperioden ansvara för

den verksamhet som för närvarande regleras i elevhemslagen.

Vidare anförs att ett landsting och en kommun kan träffa avtal

om att överföra uppgifter enligt omsorgslagen och elevhemslagen

tidigare än den 1 januari 1996.

I propositionen föreslås att nuvarande bestämmelser om vård

oberoende av samtycke för utvecklingsstörda personer skall

finnas kvar under ytterligare en tid. Landsting och kommuner

skall gemensamt planera för en avveckling av befintliga vårdhem

och specialsjukhus. Avvecklingsplaner skall vara upprättade

senast den 31 december 1994. Planerna skall lämnas in till

Socialstyrelsen.

Föredraganden konstaterar att avvecklingen av vårdhem och

specialsjukhus nu pågått under flera år. Likväl finns det flera

tusen personer som bor på vårdhem och specialsjukhus. Med hänsyn

till de kunskaper som finns om institutionernas negativa

inverkan på dem som bor där och de positiva erfarenheter av de

bostäder och verksamheter som erbjudits i stället bör

avvecklingen ytterligare påskyndas.

Nyintagning till vårdhem och specialsjukhus bör bara få ske av

vuxna med anledning av beslut om vård oberoende av samtycke.

Handikapputredningen har föreslagit att alla vårdhem och

specialsjukhus skall vara avvecklade senast den 1 januari 1998.

Föredraganden anför att han för sin del inte är beredd att nu

föreslå en definitiv tidpunkt bl.a. med hänvisning till den

grupp som vårdas oberoende av samtycke. Mot bakgrund av att

denna grupp är relativt liten bör detta dock inte innebära någon

försening av avvecklingen.

I propositionen anförs vidare att kommunerna i samråd med

landstingen regelbundet och minst en gång per år skall överväga

om boendet i vårdhem eller specialsjukhus för en person skall

ersättas av någon boendeform enligt den nya lagen om stöd och

service till vissa funktionshindrade.

Personer som bor på vårdhem och specialsjukhus föreslås vidare

få del av vissa insatser enligt den nya lagen om stöd och

service till vissa funktionshindrade.

Motioner

I motion So18 av Bo Holmberg m.fl. (s) yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om tidpunkt för avveckling av vårdhem och specialsjukhus

(yrkande 5). Motionärerna konstaterar att i propositionen

föreslås att övergångsbestämmelserna till omsorgslagen avseende

vård oberoende av samtycke bör finnas kvar ytterligare en tid

men att inriktningen skall vara att upphäva bestämmelserna om

tvångsvård av utvecklingsstörda. Regeringen aviserar att den

återkommer med förslag om lämplig tidpunkt. Motionärerna anser

att det är lämpligt att regeringen när den återkommer med

förslag om att upphäva bestämmelserna om tvångsvård för

utvecklingsstörda samtidigt gör en bedömning av när vårdhemmen

och specialsjukhusen skall vara avvecklade.

I motion So19 av Lisbeth Staaf-Igelström och Kristina

Svensson (båda s) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett

slutdatum för avveckling av vårdhem och specialsjukhus införs

(yrkande 2). Motionärerna konstaterar att av förslaget till

LSS framgår att specialsjukhus och vårdhem för utvecklingsstörda

skall avvecklas och ersättas med andra boendeformer. Något

slutdatum fastställs dock inte. Handikapputredningen menade att

avvecklingen av vårdhem och specialsjukhus skulle slutföras inom

fem år efter ikraftträdandet av en ny lag. Motionärerna anser

att riksdagen i överensstämmelse med Handikapputredningens

förslag bör fastslå ett slutdatum för avveckling av vårdhem och

specialsjukhus och att förslaget till införandelag till LSS

ändras. Avvecklingsprocessen skall, enligt motionärerna, vara

avslutad vid årsskiftet 1998/99 och genomföras med högt ställda

anspråk på kvalitet i enlighet med intentionerna i

propositionen.

I motion So29 av Kenth Skårvik (fp) begärs ett

tillkännagivande till regeringen med samma innebörd som motion

So19.

I motion So20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att

riksdagen beslutar att avvecklingen av de gamla vårdhemmen skall

vara slutförd när LSS skall träda i kraft den 1 januari 1994

(yrkande 10). Motionärerna konstaterar att trots den nya

lagen kommer det att finnas möjlighet till tvångsinskrivningar

på särskilda sjukhus och vårdhem. Motionärerna anser att

särskilda sjukhus och vårdhem omgående skall avvecklas.

I motion So25 av Margareta Israelsson och Jan Fransson (båda

s) yrkas att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till

känna vad i motionen anförts om att lagen bör införas samtidigt

som omsorgsverksamheten blir en kommunal angelägenhet (yrkande

3). Motionärerna anser det olyckligt att lagen skall träda i

kraft 1 januari 1994 medan omsorgsverksamheten blir en kommunal

angelägenhet först två år senare. Under denna period får

landstingen ett ansvar för en del av personkretsen och för en

del av rättigheterna enligt den nya lagen såvitt inte

överenskoms om annat med kommunerna.

Utskottets bedömning

Utskottet delar i huvudsak förslaget i propositionen

beträffande vårdhem och specialsjukhusen. Utskottet instämmer i

att något slutdatum för avvecklingen av vårdhemmen och

specialsjukhusen inte nu bör anges. Utskottet anser att större

institutioner bör avvecklas.

I vissa fall kan dock, enligt utskottets mening, ett litet

välfungerande vårdhem för dem som bor där utgöra en väl så god

vårdmiljö som ett gruppboende. Vårdbehov är individuella och det

är viktigt att alla vårdbedömningar utgår från den enskilde

individens behov. Huvudmännen bör därför utifrån varje vårdhems

förutsättningar under avvecklingstiden kunna ta ställning till

frågan om nedläggning eller fortsatt drift. Vad utskottet nu

anfört bör med avslag på motionerna So18 (s) yrkande 5, So19 (s)

yrkande 2, So20 (v) yrkande 10 och So29 (fp) ges regeringen till

känna.

Utskottet delar uppfattningen i propositionen att en

övergångstid behövs för att föra över landstingens nuvarande

omsorgsverksamhet till kommunerna. Utskottet konstaterar att det

enligt förslaget till införandelag finns möjligheter för

kommuner och landsting att komma överens om en snabbare

överföring av verksamheten där så är lämpligt. Tre landsting har

enligt uppgift redan fört över sin omsorgsverksamhet till

kommunerna. Utskottet avstyrker motion So25 (s) yrkande 3.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om införande

av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Habilitering och rehabilitering

Propositionen

I propositionen föreslås att sjukvårdhuvudmännen genom en

ändring i hälso- och sjukvårdslagen (HSL) åläggs att ansvara för

habilitering och rehabilitering.

Föredraganden framhåller att åtgärder behöver vidtas för att

säkra enskildas tillgång till habilitering och rehabilitering

och för att utjämna skillnaderna mellan habiliterings- och

rehabiliteringsverksamheterna över landet och när det gäller

tillgången till kvalificerat stöd för olika grupper av

funktionshindrade.

Sjukvårdshuvudmannen åläggs genom ett tillägg till hälso- och

sjukvårdslagen att tillgodose behovet av habilitering och

rehabilitering. Detta innebär dock inte att huvudmannen i alla

situationer behöver vara anordnare av verksamheten. I

situationer där enskildas allsidiga behov inte kan erbjudas inom

ramen för huvumannens verksamhet kan huvudmannen tillgodose

behovet t.ex. genom samverkan med annan sjukvårdshuvudman eller

annan anordnare av viss habiliterings- och

rehabiliteringsverksamhet.

För att påskynda utvecklingen av habiliterings- och

rehabiliteringsverksamheterna och minska ojämnheterna i landet

och mellan olika grupper av funktionshindrade föreslås ett

tidsbegränsat statligt stimulansbidrag. Under en fyraårsperiod

föreslås 425 miljoner kronor per år avsättas för detta ändamål.

Bidraget föreslås fördelas både generellt och för specifika

ändamål. Bl.a. föreslås att det generella bidraget skall kunna

användas för att utveckla verksamheter vid exempelvis syn- och

hörselcentraler. Bidraget för specifika ändamål föreslås även

kunna lämnas för att bygga upp och utveckla verksamheter som

inte har direkt anknytning till hälso- och sjukvården utan t.ex.

verksamheter som handikapporganisationerna bedriver för sina

grupper och verksamheter som bedrivs i enskild eller liknande

regi med inriktning på personer med olika funktionshinder och

deras familjer.

Riksdagen föreslås ta del av vad som anförts i propositionen

om habilitering och rehabilitering.

Motionen

I motion So423 av Kjell Johansson (fp) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförts om förbättrad

undervisning i punktskrift. Motionären anser att möjligheterna

att lära sig punktskrift har försämrats jämfört med 1960- och

70-talen och att resurserna är för små och splittrade. Enligt

motionären måste undervisningen koncentreras och någon instans

måste ha ett samlande ansvar för att en effektiv undervisning i

punktskrift tillhandahålls.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker förslaget till ändring i hälso- och

sjukvårdslagen varigenom sjukvårdshuvudmännens ansvar för

habilitering och rehabilitering tydliggörs.

Det föreslagna statsbidraget för att förstärka insatserna för

habilitering och rehabilitering skall bl.a. kunna användas för

att utveckla verksamheterna vid syn- och hörselcentralerna och

för stöd till handikapporganisationernas verksamhet för olika

handikappgrupper.

Motion So423 (fp) får därmed anses i huvudsak tillgodosedd.

Motionen avstyrks och propositionen föreslås i denna del läggas

till handlingarna.

Hjälpmedelsförsörjningen

Propositionen

I propositionen föreslås ett tillägg till hälso- och

sjukvårdslagen för att klargöra att sjukvårdshuvudmännen har en

skyldighet att tillhandahålla hjälpmedel för funktionshindrade i

deras dagliga livsföring och hjälpmedel för vård och behandling.

Samtidigt anförs att den ansvarsfördelning som följde av

Ädelreformen ligger fast. Det åligger därmed kommunerna att inom

det område som de har ett hälso- och sjukvårdsansvar för

svara för att den enskilde får sina hjälpmedelsbehov

tillgodosedda.

Föredraganden anför att Handikapputredningen prövat frågan om

regleringen av hjälpmedelsförsörjningen bör utformas som en

skyldighet för huvudmännen att tillhandahålla hjälpmedel eller

som en rättighet för enskilda att erhålla hjälpmedel.

Utredningen har valt att föreslå en reglering i form av en

skyldighetsbestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen (HSL).

Utredningen har bl.a. pekat på de svårigheter som skulle uppstå

att avgränsa vilka hjälpmedel som skulle omfattas av en

rättighetslag. Föredraganden delar uppfattningen att en

bestämmelse bör tas in i HSL.

Inom delar av hjälpmedelsverksamheten förekommer i dag

väntetider som inte, enligt föredraganden, kan uppfattas som

rimliga. Mot bakgrund av detta avser föredraganden att föreslå

regeringen att uppdra åt Socialstyrelsen att i samråd med

Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och

Handikappinstitutet göra en utredning om de praktiska och

ekonomiska förutsättningarna för en hjälpmedelsgaranti, enligt

vilken den enskilde inte skall behöva vänta mer än en viss

angiven tid för att få ett hjälpmedel.

I propositionen föreslås också att ett tidsbegränsat

stimulansbidrag införs för att påskynda utvecklingen av

hjälpmedelsförsörjningen för grupper med mer omfattande och

komplicerade hjälpmedelsbehov. Stimulansbidraget, 100 miljoner

kronor under en fyraårsperiod, föreslås administreras och

fördelas av Handikappinstitutet.

Riksdagen föreslås ta del av vad som anförts i propositionen i

denna del.

Motionen

I motion So20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till en hjälpmedelslag

enligt vad i motionen anförts om hjälpmedel efter

funktionshindrades behov (yrkande 1). Motionärerna anför att

hjälpmedel är en av de avgörande stödinsatserna för att personer

med funktionshinder skall kunna leva ett oberoende liv. Den

enskilde måste därför garanteras den rätt till hjälpmedel som

han anser sig behöva. Motionärerna anför att detta kan ske genom

en paragraf i den föreslagna rättighetslagen eller genom en

särskild hjälpmedelslag. Lagen föreslås bli tvingande för

hjälpmedelsordinatörerna att på ett bättre sätt än i dag skaffa

sig kunskaper om nya hjälpmedel.

Utskottets bedömning

Utskottet anser i likhet med regeringen och

Handikapputredningen att en rättighetslagstiftning för

hjälpmedel skulle innebära gränsdragningsproblem. Utskottet

tillstyrker därmed förslaget att rätten till hjälpmedel regleras

genom en skyldighetsbestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen. Med

det anförda avstyrks motion So20 (v) yrkande 1.

Utskottet föreslår att vad som anförts i propositionen i denna

del läggs till handlingarna.

Små och mindre kända handikappgrupper

Propositionen

Stödet till personer som ingår i små och mindre kända

handikappgrupper bör, enligt propositionen, byggas ut, utvecklas

och samordnas. Inriktningen bör vara att tillskapa ett flexibelt

och dynamiskt system av olika kunskapscentra, nätverk och

resurspersoner på riks- och regionnivå, som skall svara för att

dessa grupper får tillgång till kvalificerat stöd- och

specialistresurser. Utvecklingen av stödet bör ske i olika

former och av olika anordnare. Preliminärt bedöms omkring 25

miljoner kronor per år behöva användas för utvecklingsinsatser.

Medlen föreslås fördelas av Socialstyrelsen efter ansökan.

Medel för att stimulera utvecklingen av detta utökade

samhällsstöd till små och mindre kända handikappgrupper bör

enligt propositionen lämnas ur det särskilda tidsbegränsade

statliga stimulansbidrag som föreslås inrättas för

utvecklingsinsatser inom habiliteringen och rehabiliteringen.

Socialstyrelsen bör, enligt propositionen, åläggas ett ansvar

för uppföljnings- och informationsinsatser för små och mindre

kända handikappgrupper. Styrelsen bör vidare ges i uppdrag att

bygga upp, utveckla och administrera en särskild kunskapsbank

för små och mindre kända handikappgrupper. Särskilda medel

föreslås anvisas Socialstyrelsen för dessa uppgifter.

Socialstyrelsen har i en rapport till regeringen redovisat

sina bedömningar och förslag om hur insatserna bör utformas. Av

styrelsens material framgår att antalet små grupper som kan ha

behov av olika kompletterande stöd och specialinsatser är många.

För närvarande rör det sig om ett hundratal grupper, men antalet

ökar hela tiden.

Riksdagen föreslås ta del av vad som anförts i propositionen i

denna del.

Motionen

I motion So21 av Ewa Hedkvist Petersen (s) hemställs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om stöd till personer som stammar. Motionären

pekar på att i propositionen föreslås att stödet till personer

som ingår i små och mindre kända handikappgrupper bör byggas ut,

utvecklas och samordnas. En grupp som bör komma i fråga är,

enligt motionären, personer som stammar. Bristen på information

om behandlingsmetoder för personer som stammar och bristen på

logopeder leder till stora brister i kunskapen om stamning hos

den medicinska personalen på barnavårdscentralen och inom övrig

sjukvård liksom bland lärare.

Motionären anför att det bör uppdras åt Socialstyrelsen att

för denna grupp skapa ett system av olika nätverk,

kunskapscentra och resurspersoner på riks- och regionnivå, som

skall svara för att även denna grupp får tillgång till

kvalificerade stöd- och specialistresurser, som komplement till

det som erbjuds lokalt och regionalt. Socialstyrelsen bör även

få i uppdrag att bygga upp och utveckla en särskild kunskapsbank

för denna grupp.

Utskottets bedömning

Utskottet delar motionärens uppfattning att insatserna för

personer med talstörningar behöver utvecklas. I propositionen

föreslås, som tidigare redovisats, att sjukvårdshuvudmännens

ansvar för habilitering och rehabilitering tydliggörs genom ett

tillägg i hälso- och sjukvårdslagen. Vidare föreslås ett

statligt stimulansbidrag för att utveckla habiliterings- och

rehabiliteringsverksamheten. I propositionen föreslås också att

stödet till små och mindre kända handikappgrupper byggs ut och

att Socialstyrelsen får ansvar för uppföljnings- och

informationsinsatser. Motion So21 (s) får med det anförda anses

tillgodosedd. Motionen avstyrks. Utskottet föreslår att vad som

anförts i propositionen i denna del läggs till handlingarna.

Stöd till föräldrar med funktionshindrade barn

Propositionen

I propositionen föreslås att föräldrar till barn i åldern 0

till 16 år som omfattas av lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade skall ha rätt till tio kontaktdagar per barn

och år.

Tillfällig föräldrapenning i form av s.k. kontaktdagar kan

enligt nuvarande regler utges till föräldrar till barn som fyllt

4 år t.o.m. det kalenderår under vilket barnet fyller tolv år,

när föräldrar avstår från förvärvsarbete i samband med

föräldrautbildning, besök i barnets skola eller besök i förskola

eller fritidsverksamhet inom samhällets barnomsorg i vilket

barnet deltar. För sådana kontaktdagar utges ersättning under

två dagar per barn och år.

I propositionen föreslås också att tillfällig föräldrapenning

skall utges till förälder som, utan att barnet följer med,

besöker en institution för att medverka i behandling av ett

sjukt eller funktionshindrat barn eller för att lära sig mer om

barnets funktionshinder eller deltar i en kurs som anordnas av

sjukvårdshuvudman i samma syfte.

Handikapputredningen har framhållit att det kan vara av stort

värde att föräldrar till funktionshindrade barn kan delta i

flera sammanhang utan att barnet är med. Det kan gälla vid

kurser som syftar till att ge föräldrarna psykosocialt stöd i

sin svåra föräldraroll. Det kan också gälla vid läkarbesök eller

vid föräldrars besök för att medverka i behandling av barnet

eller för att lära sig barnets funktionshinder eller sjukdom.

Vidare föreslås att föräldrar till barn som fyllt 16 men inte

21 år och som omfattas av den föreslagna lagen skall ha rätt

till tillfällig föräldrapenning om föräldern behöver avstå från

förvärvsarbete i samband med sjukdom hos barnet. Om barnet har

fyllt 21 år och går i särskola eller specialutbildning för svårt

rörelsehindrade elever skall tillfällig föräldrapenning kunna

lämnas till utgången av vårterminen det kalenderår då barnet

fyller 23 år. Föredraganden framhåller i propositionen att

behovet av stöd i form av en förlängd rätt till tillfällig

föräldrapenning är odiskutabelt och att ett tillgodoseende av

detta behov inte bör anstå i avvaktan på t.ex. en mer generell

översyn av åldersgränser i socialförsäkringen.

De nya reglerna i föräldraförsäkringen föreslås träda i kraft

den 1 januari 1994. Förslaget innebär att ytterligare 9,5

miljoner kronor bör anvisas till föräldraförsäkringen för

budgetåret 1993/94.

Motionen

I motion So27 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) yrkas att

riksdagen avslår regeringens förslag om höjd åldersgräns för

tillfällig föräldrapenning (yrkande 1) och att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet att se över åldersgränsen 16 år i den allmänna

försäkringen (yrkande 2). Motionärerna konstaterar att

Handikapputredningen i sitt slutbetänkande föreslagit en höjning

av den övre åldersgränsen för rätt till tillfällig

föräldrapenning. Betänkandet är för närvarande föremål för

remiss. Trots att remisstiden inte gått ut har regeringen valt

att lägga ett förslag om höjd åldersgräns för vård av svårt

sjuka och handikappde barn. Motionärerna tycker att detta är

uppseendeväckande och konstaterar att förslaget innebär att

föräldrar föreslås få rätt till tillfällig föräldrapenning för

vård av pensionär med handikappersättning. Förslaget innebär

också att åldersgränsen 16 år som generellt gäller i den

allmänna försäkringen ruckas på. Den som är funktionshindrad har

naturligtvis större behov än andra av hjälp och stöd i samband

med sjukdom. Behovet kan emellertid inte anses upphöra vid viss

ålder. Motionärerna anser att det borde vara möjligt att ge

extra stöd inom ramen för assistansersättningen.

Motionärerna anser dock att det kan finnas skäl att se över

nuvarande 16-årsgräns i försäkringen.

Socialförsäkringsutskottets yttrande

Socialutskottet har inhämtat socialförsäkringsutskottets

yttrande över propositionen och motionerna i de delar som

propositionen och motionerna berör socialförsäkringsutskottets

beredningsområde.

Socialförsäkringsutskottet anför beträffande kontaktdagarna

att lagstiftningen varit svårtolkad och alltför snäv för att

täcka inkomstförlusten med annan tillfällig föräldrapenning än i

form av kontaktdagar i olika situationer när föräldrar till

funktionshindrade barn får information och bibringas färdigheter

för att ge barnet en riktig omvårdnad. Utskottet anser att det

är värdefullt att dessa problem nu får en lösning genom ett

väsentligt utökat antal kontaktdagar. Utskottet föreslår att

socialutskottet tillstyrker bifall till propositionen i denna

del.

Socialförsäkringsutskottet delar Handikapputredningens

uppfattning att det är av stort värde att föräldrar till

funktionshindrade barn kan delta i flera sammanhang utan att

barnet är med. Utskottet anser det värdefullt att förslagen i

denna del kan leda till lagstiftning. Socialutskottet bör

således, enligt socialförsäkringsutskottet, tillstyrka

propositionen även i denna del.

Socialförsäkringsutskottet delar uppfattningen i propositionen

att föräldrar till denna klart urskiljbara grupp barn med

funktionshinder har ett odiskutabelt behov av det stöd som

rätten till tillfällig föräldrapenning innebär.

Socialförsäkringsutskottet föreslår därför att socialutskottet

tillstyrker förslaget i propositionen om höjd åldersgräns för

tillfällig föräldrapenning och avstyrker bifall till motion So27

(s) yrkande 1.

Vad gäller yrkandet i samma motion om att en översyn bör ske

av 16-årsgränsen inom den allmänna försäkringen anser

socialförsäkringsutskottet att en sådan översyn är angelägen och

att riksdagen som sin mening skall ge regeringen detta till

känna. Utskottet föreslår således att socialutskottet

tillstyrker motion So27 yrkande 2.

Socialutskottets bedömning

Utskottet delar inställningen i propositionen att antalet

kontaktdagar för föräldrar till funktionshindrade barn bör ökas

till 10 dagar per år och tillstyrker därmed propositionens

förslag i denna del.

Utskottet tillstyrker också förslaget i propositionen att

tillfällig föräldrapenning skall utges till förälder som, utan

att barnet följer med, besöker en institution för att medverka i

behandlingen av sjukt eller funktionshindrat barn eller för att

lära sig mer om barnets funktionshinder eller deltar i en kurs

som anordnas av sjukvårdshuvudmannen i samma syfte.

Utskottet delar socialförsäkringsutskottets inställning i

fråga om förslag till höjd åldersgräns för tillfällig

föräldrapenning vid vård av sjukt barn som omfattas av LSS och

tillstyrker därför förslaget i denna del och avstyrker motion

So27 (s) yrkande 1.

Utskottet delar också socialförsäkringsutskottets inställning

när det gäller frågan om en översyn av 16-årsgränsen inom den

allmänna försäkringen. Utskottet föreslår sålunda med anledning

av motion So27 (s) yrkande 2 att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att en översyn bör ske av 16-årsgränsen

inom den allmänna försäkringen.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag till ändringar i

lagen om allmän försäkring. Utskottet tillstyrker även den

föreslagna ökade medelstilldelningen till Bidrag till

föräldraförsäkringen.

Tolktjänst

Propositionen

Genom en överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet

om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen, m.m. (prop.

1980/81:187 bil. 2) åtog sig sjukvårdshuvudmännen att, inom

ramen för ersättningen till sjukvårdshuvudmännen för

tillhandahållande av hjälpmedel för handikappade

(hjälpmedelsersättningen), successivt bygga upp en samordnad

tolktjänst för döva, dövblinda m.fl. samt svara för kostnaderna

för denna. Fr.o.m. 1991 ingår denna ersättning i den allmänna

sjukvårdsersättningen. Vägledande för uppbyggnaden har varit

Handikappinstitutets rekommendationer från 1981 om samordnad

tolktjänst för döva, dövblinda m.fl. Sådan service finns i dag i

samtliga landsting samt i de landstingsfria kommunerna Malmö,

Gotland och Göteborg.

Handikapputredningen visar att bristen på tolkar är stor i

dag. Utredningen föreslår därför en reglering av tolktjänsten.

I propositionen föreslås ett tillägg i hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) för att klargöra att landstingen har

en skyldighet att organisera, finansiera och tillhandahålla

tolktjänst för vardagstolkning till döva, dövblinda, vuxendöva

och hörselskadade.

Föredraganden anför att det finns anledning att även ta upp

frågan om taltjänst för talskadade. Landstingen har genom en

överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet om

hjälpmedelsersättningen för 1990 åtagit sig att successivt bygga

upp en taltjänst för personer med röst-, tal- och

språksvårigheter. Överenskommelsen i fråga träffades utifrån en

modell för taltjänst som utvecklats inom Uppsala läns landsting.

Verksamheten finns i dag endast i några få landsting.

Föredraganden anför att han har för avsikt att senare återkomma

till regeringen med förslag om att uppdra åt Socialstyrelsen att

göra en samlad uppföljning av taltjänstens utveckling i landet.

Riksdagens föreslås ta del av vad som anförts i propositionen

om tolktjänst.

Motioner

I motion So287 av Torgny Larsson (s) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförts om att vuxendövtolkar

anställs i tillräcklig omfattning vid landstingens

tolkcentraler. Motionären konstaterar att Handikapputredningen

rekommenderade att varje tolkcentral skall ha en vuxendövtolk

anställd. Många landsting har tyvärr inte följt

rekommendationen. Motionären anser att åtgärder behöver vidtas

som stimulerar anställning och användning av utbildade

vuxendövtolkar i stället för icke utbildade s.k. skrivtolkar.

I motion So28 av Lena Öhrsvik (s) yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

taltjänst för talskadade. Motionären konstaterar att i

propositionen föreslås ett tillägg i hälso- och sjukvårdslagen

om en skyldighet för landstingen att organisera, finansiera och

tillhandahålla tolktjänst. I propositionen konstateras vidare

att uppbyggnaden av taltjänst för talskadade inte går i den takt

som är önskvärt. Motionären anför med anledning av detta att

även taltjänsten redan nu borde lagregleras som en skyldighet

för sjukvårdshuvudmännen.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker förslaget till ändring i hälso- och

sjukvårdslagen varigenom det klargörs att sjukvårdshuvudmannen

har ansvar för att organisera, finansiera och tillhandahålla

tolktjänst för vardagstolkning för döva, dövblinda, vuxendöva

och hörselskadade. Detta bör skapa förutsättningar för en

fortsatt utveckling av tolktjänsten och en bättre anpassning av

servicen till olika tolkanvändares behov. Med det anförda får

motion So287 (s) i huvudsak anses tillgodosedd. Motionen

avstyrks.

Utskottet konstaterar att föredraganden i propositionen anför

att han har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag

om att uppdra åt Socialstyrelsen att göra en samlad uppföljning

av taltjänstens utveckling i landet. Utskottet anser att

regeringens kommande ställningstagande i frågan bör avvaktas.

Motion So28 (s) avstyrks därmed. Utskottet föreslår att vad som

anförts i propositionen i denna del läggs till handlingarna.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ändring i

hälso- och sjukvårdslagen.

Kostnadsfrågor och uppföljning

Propositionen

Den föreslagna nya rättighetslagen och de övriga

reforminsatserna bedöms i propositionen på ett påtagligt sätt

kunna förbättra livsvillkoren för svårt funktionshindrade

personer. Den är därmed enligt propositionen ett uttryck för en

aktiv och riktig fördelningspolitik.

Totalt bedöms drygt 100000 personer komma att vara

berättigade att erhålla stöd och service enligt förslaget till

lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).

Omkring 7000 personer bedöms komma att kunna erhålla

assistansersättning under de första åren efter ikraftträdandet.

Föredraganden framhåller att det är förenat med betydande

svårigheter att bedöma personkretsens omfattning. I bedömningen

av kostnaderna för reformen har Handikapputredningens antaganden

om personkretsens storlek legat till grund.

Den totala merkostnaden för reformförslagen har i

propositionen beräknats uppgå till 1600 miljoner kronor räknat

på helår.

I enlighet med den s.k. finansieringsprincipen föreslås att en

reglering gentemot kommunerna och landstingen görs som motsvarar

de ekonomiska konsekvenserna av reformförslaget. Regeringen

avser att återkomma senare med förslag till reglering av

kostnaderna.

Vidare anförs att bl.a. beroende på den osäkerhet som finns

beträffande omfattningen av personkretsen bör en särskild

uppföljning göras när det gäller reformens ekonomiska

konsekvenser. Uppföljningen föreslås göras under år 1995.

Socialstyrelsen bör, enligt propositionen, åläggas ansvaret.

Uppföljningen föreslås göras i samverkan med

Riksförsäkringsverket, Svenska kommunförbundet och

Landstingsförbundet samt med andra berörda organ.

Även i övrigt bör en samlad uppföljning och utvärdering av

reformen genomföras. Särskilda medel föreslås avsättas till

detta.

I propositionen har, som tidigare redovisats, lämnats förslag

om särskilda tidsbegränsade statliga stimulansbidrag för

utvecklingsinsatser inom habiliteringen och rehabiliteringen

samt inom hjälpmedelsområdet. Under femte huvudtiteln föreslås

med anledning av detta ett nytt anslag benämnt Vissa statsbidrag

inom handikappområdet. Medlen bör enligt propositionen anvisas

under olika anslagsposter enligt följande.

1. Bidrag till landstingen för vissa handikappinsatser.

Bidraget föreslås omfatta följande delposter:

Stimulansbidrag till habilitering/rehabilitering, den

generella delen (300 miljoner kronor för helår).

Tillkommande kostnad för rådgivning och annat personligt stöd

(200 miljoner kronor för helår).

Kostnader för utbyggd tolktjänst (15 miljoner kronor för

helår).

Medlen föreslås fördelas till landstingen efter antalet

invånare i resp. landstingsområde. För budgetåret 1993/94

föreslås 257,5 miljoner kronor (beräknat på halvår) anvisas

under anslagsposten.

2. Bidrag till specifika utvecklingsinsatser inom

habiliterings- och rehabiliteringsområdet inkl. bidrag till

utvecklat stöd till små och mindre kända handikappgrupper (125

miljoner kronor för helår). Medlen föreslås fördelas efter

ansökan till huvudmannen för verksamheten. För budgetåret

1993/94 föreslås 62,5 miljoner kronor (beräknat på halvår)

anvisas under anslagsposten.

3. Bidrag till utvecklingsinsatser inom hjälpmedelsområdet (25

miljoner kronor för helår). Medlen föreslås fördelas efter

ansökan till huvudmannen för verksamheten. För budgetåret

1993/94 bör 12,5 miljoner kronor (beräknat på halvår) anvisas

under anslagsposten.

I propositionen föreslås även, som tidigare behandlats, att

Socialstyrelsen skall ges ansvar för särskilda uppföljnings- och

informationsinsatser när det gäller små och mindre kända

handikappgrupper. För budgetåret 1993/94 föreslås 4 miljoner

kronor anvisas till Socialstyrelsen för denna uppgift.

För att skapa förutsättningar för en kvalitativt god

uppföljning och utvärdering föreslås Socialstyrelsen anvisas

särskilda medel för insatser på området. För budgetåret 1993/94

föreslås 1,5 miljoner kronor anvisas för uppföljnings- och

utvärderingsinsatser.

Totalt innebär detta att Socialstyrelsen föreslås anvisas ett

ramanslag som är 5,5 miljoner kronor högre än vad som

föreslagits i budgetpropositionen.

Riksdagen föreslås ta del av vad som anförts i propositionen

om kostnadsfrågor och uppföljning.

Motionen

I motion So18 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om de

ekonomiska problem som kan komma att uppstå för kommunerna genom

att personer som har sluten psykiatrisk vård omfattas av LSS

(yrkande 4). Motionärerna konstaterar att

Psykiatriutredningen lagt ett förslag om ett kommunalt

betalningsansvar för psykiskt störda personer med ett omfattande

vårdbehov. Förslaget är för närvarande ute på remiss. Genom

införandet av LSS 1994 får emellertid denna grupp människor

rättigheter som kommunerna har att uppfylla utan att den

skatteväxling som Psykiatriutredningen föreslagit kommit till

stånd. Motionärerna anser att det finns anledning för regeringen

att vara uppmärksam på detta och om ekonomiska problem för

kommunerna skulle uppstå återkomma med förslag till åtgärder.

Psykiatriutredningen

Psykiatriutredningen har i sitt betänkande Välfärd och

valfrihet -- service, stöd och vård för psykiskt störd (SOU

1992:73) föreslagit att de svårt funktionshindrade psykiskt

störda som har behov av det skall omfattas av den särskilda lag

om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) som

Handikapputredningen lämnat förslag om. Utredningen konstaterar

att Handikapputredningen beräknat att ca 7 000 psykiskt störda

redan nu skulle komma att omfattas av LSS. Den främsta orsaken

till att ett så relativt litet antal personer med psykiskt

betingade funktionshinder bedöms omfattas av LSS är det tredje

kriteriet, dvs. att stödbehovet skall vara omfattande för rätt

till insatser enligt LSS. Psykiatriutredningen konstaterar att

remissbehandlingen av Handikapputredningens betänkande visar på

en betydande osäkerhet om vilket resultat den föreslagna

avgränsningen skulle få i praktiken.

Psykiatriutredningen har beräknat de ekonomiska effekterna av

införandet av en rättighetslagstiftning enligt två alternativ. I

det första skulle LSS personkrets omfatta 20000, i det andra

40000 psykiskt störda personer. Sammanfattningsvis skulle det

första alternativet innebära ökade kostnader för kommunerna med

ca 1,6 miljarder kronor och minskade kostnader för landstingen

med ca 1,7 miljarder kronor. I det andra alternativet beräknas

kommunernas kostnader öka med ca 1,9 miljarder kronor och

landstingets besparingar uppgå till ca 1,8 miljarder kronor.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att regeringen har för avsikt att under

våren återkomma till riksdagen med förslag till reglering av de

ekonomiska effekterna av den nya lagen för kommunerna.

Som framhålls i propositionen är det förenat med vissa

svårigheter att nu bedöma kostnaderna för handikappreformen

bl.a. beroende på den osäkerhet som finns beträffande

omfattningen av personkretsen i den nya lagen.

Psykiatriutredningens förslag bereds också fortfarande i

regeringskansliet. I propositionen framhålls att en särskild

uppföljning bör göras när det gäller de ekonomiska

konsekvenserna av reformen.

Utskottet utgår från att regeringen återkommer till riksdagen

om det skulle visa sig att personkretsen väsentligt kommer att

avvika från de beräkningar som hittills gjorts. Något

tillkännagivande från riksdagens sida behövs inte. Motion So18

(s) yrkande 4 får i huvudsak anses besvarad med det anförda.

Motionsyrkandet avstyrks.

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelstilldelningen till

Vissa statsbidrag inom handikappområdet och till

Socialstyrelsen. Utskottet föreslår att vad som anförts i

propositionen i denna del läggs till handlingarna.

Fortsatta reformer på handikappområdet

Handikapputredningens slutbetänkande

I motion So225 av Lars Sundin (fp) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om

Handikapputredningens slutbetänkande. Motionären anför att i

Handikapputredningens slutbetänkande läggs ett stort antal

förslag som syftar till att öka tillgängligheten inom olika

samhällsområden för personer med funktionshinder. Bl.a. föreslås

en handikappombudsman. Motionären anser det synnerligen

angeläget att förslag på Handikapputredningens slutbetänkande

läggs fram för riksdagen så att arbetet med de föreslagna

förbättringarna kommer i gång.

Även motion So290 av Gudrun Schyman m.fl. (v) tar upp

frågan om Handikapputredningens slutbetänkande. I motionen yrkas

att riksdagen hos regeringen begär en tidsplan för genomförande

av 1989 års Handikapputrednings förslag (yrkande 3).

Motionärerna konstaterar att slutbetänkandet för närvarande är

på remiss och resultat av detta måste avvaktas innan förslag kan

läggas. Motionärerna anser dock att frågorna om att inrätta en

handikappombudsman, införa en lag mot diskriminering av

funktionshindrade, införa en lag om tillgänglighet till

verksamheter samt att lagfästa ansvars- och

finansieringsprincipen bör prioriteras.

Motion So232 av Ingvar Björk och Bo Nilsson (s) tar också

upp frågan om en handikappombudsman och begär ett

tillkännagivande till regeringen om tillsättande av en

handikappombudsman.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att Handikapputredningens slutbetänkande

för närvarande remissbehandlas. Regeringens kommande förslag i

dessa frågor bör avvaktas. Motionerna So225 (fp), So290 (v)

yrkande 3 och So232 (s) avstyrks därför.

Färdtjänst

I motion So18 av Bo Holmberg m.fl. (s) yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om avgifter och tillgänglighet när det gäller färdtjänst

(yrkande 3). Motionärerna konstaterar att färdtjänsten

byggdes ut kraftigt under 1980-talet, men att det nu finns

negativa tendenser när det gäller färdtjänsten. Avgifterna för

den enskilde har ökat och överstiger ofta kraftigt

kollektivtrafiktaxan. I vissa kommuner finns begränsningar i

antalet resor m.m. Motionärerna anför att en funktionshindrad

bör ha samma tillgänglighet och betala samma kostnad för

färdtjänsen som andra medborgare betalar för kollektivtrafiken.

I motion So20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om behovet av en lagregel i

socialtjänstlagen för att säkerställa färdtjänsten för personer

med funktionshinder (yrkande 6). Motionärerna anför att

färdtjänsten är hårt trängd i många kommuner. Mot

Handikapputredningens intentioner införs både inkomstrelaterade

färdtjänsttaxor och avgifter som överstiger kollektivtrafikens

avgifter. Motionärerna begär därför att socialtjänstlagen

kompletteras med en reglering av färdtjänsten så att den blir

oberoende av inkomst och får kollektivtrafikens avgifter som

norm vid taxesättningen.

Utskottets bedömning

Utskottet har inhämtat att regeringen har för avsikt att

återkomma i frågan om färdtjänst i samband med beredningen av

Handikapputredningens slutbetänkande. Betänkandet

remissbehandlas för närvarande. Något initiativ med anledning av

motionerna So18 (s) yrkande 3 och So20 (v) yrkande 6 behövs

därför inte enligt utskottet. Motionerna avstyrks.

Övriga lagändringar

I propositionen läggs fram, förutom de tidigare behandlade

lagförslagen, förslag om tillägg i socialtjänstlagen som innebär

klargöranden av kommunernas skyldighet dels vad gäller

uppsökande och upplysande verksamhet på äldre- och

handikappområdet, dels om att planera sina insatser för personer

med funktionshinder. Vidare föreslås i socialtjänstlagen en

utvidgning av tystnadsplikten inom enskild verksamhet på så sätt

att tystnadsplikt skall gälla inom all yrkesmässigt bedriven

enskild verksamhet som avser insatser enligt socialtjänstlagen.

Slutligen föreslås ändringar av i huvudsak redaktionell art i

sekretesslagen, rättegångsbalken, lagen om bidragsförskott,

stadgan om enskilda vårdhem, lagen om rätt till ledighet för

vård av barn m.m., lagen om försöksverksamhet inom

socialtjänstens, hälso- och sjukvårdens samt

omsorgsverksamhetens område, utlänningslagen och lagen om

psykiatrisk tvångsvård.

Utskottet tillstyrker de föreslagna lagändringarna med

korrigering av följande skrivfel. I förslaget till lag om

ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott skall i 8 § femte

stycket ordet bidragsförskottet ändras till bidragsförskott. I

förslaget till lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till

ledighet för vård av barn m.m. skall i 5 § första stycket, sista

meningen ordet beräkning ändras till beräkningen och i 7 §

första stycket, sista meningen ordet av ändras till är.

Teckenspråksutbildning för föräldrar till döva och gravt

hörselskadade barn

Propositionen

Försöksverksamhet med studiesocialt stöd till deltagare i

vissa kurser i teckenspråk började budgetåret 1989/90.

Bestämmelserna om verksamheten finns i förordningen (1992:925)

om försöksverksamhet med studiesocialt stöd vid

teckenspråksutbildning. Stödet lämnas i form av

korttidsstudiestöd och internatbidrag till föräldrar med döva

eller gravt hörselskadade barn som deltar i kurser i

teckenspråk. Under innevarande budgetår har under åttonde

huvudtiteln beräknats medel med 4 miljoner kronor för denna

verksamhet under anslaget Timersättning till vissa

vuxenutbildningar. En utbyggd försöksverksamhet med koncentrerad

utbildning i teckenspråk för föräldrar till döva eller gravt

hörselskadade barn påbörjades verksamhetsåret 1992/93. Den

koncentrerade utbildningen anordnas av Sveriges dövas

riksförbund, som erhållit bidrag till utbildningen med 2,5

miljoner kronor av ovan beräknade medel. Sveriges dövas

riksförbund och Sveriges dövas förening har tagit fram en

undervisningsmodell som är anpassad för föräldrarnas behov och

förutsättningar.

I propositionen föreslås att ytterligare 5 miljoner kronor

anvisas för budgetåret 1993/94 för fortsatt försöksverksamhet

med en koncentrerad utbildning i teckenspråk.

Motionen

I motion So26 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förändrad administration av studiestödet vid

teckenspråksutbildning. Motionärerna anför att en

försöksverksamhet med särskilt studiestöd har pågått sedan

1989/90. Centrala studiestödsnämnden (CSN) har utvärderat stödet

och funnit att det fyller ett stort behov men att det volym- och

beloppsmässigt är otillräckligt. CSN föreslår i första hand att

anslaget för teckenspråksutbildning för föräldrar bör fördelas

direkt till de tre huvudorganisationerna Riksförbundet för döva

och hörselskadade barn (DHB), Hörselskadades riksförbund (HRF)

och Sveriges dövas riksförbund (SDR). I andra hand förslår CSN

att stödet permanentas. Motionärerna anför att stödet i

fortsättningen bör administreras av huvudorganisationerna.

Socialförsäkringsutskottets yttrande

Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande

(1992/93:SfU3y) föreslagit att socialutskottet tillstyrker

förslaget om att anvisa ytterligare 5 miljoner kronor för

budgetåret 1993/94 för fortsatt försöksverksamhet med en

koncentrerad utbildning i teckenspråk.

Socialförsäkringsutskottet har med anledning av motion So26 av

Lena Öhrsvik m.fl. (s) anfört att det ser fördelar med att

fördela medlen till handikapporganisationerna på det sätt

motionärerna föreslår. Samtidigt, framhåller utskottet, kan det

inte uteslutas att det finns problem som måste lösas innan en

sådan fördelning kan ske. Utskottet anför vidare att det har

erfarit att den påbörjade försöksverksamheten med koncentrerad

utbildning i teckenspråk för föräldrar till döva och

hörselskadade barn för närvarande utvärderas. Erfarenheterna av

verksamheten under innevarande budgetår skall redovisas till

regeringen senast den 31 augusti 1993. Utskottet anser att denna

redovisning bör avvaktas och att motionen därför inte nu bör

föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Socialutskottets bedömning

Utskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning och

tillstyrker därför propositionens förslag att ytterligare 5

miljoner kronor anvisas för kostnader för försöksverksamheten

med en koncentrerad utbildning i teckenspråk.

Utskottet delar också socialförsäkringsutskottets uppfattning

att utvärderingen av försöksverksamheten med koncentrerad

utbildning i teckenspråk bör avvaktas innan något beslut i fråga

om ändrad administration tas. Motion So26 (s) avstyrks därmed.

Teckenspråksutbildning och tolkutbildning m.m.

Propositionen

För förbättringar och utökningar av den folkhögskoleförlagda

teckenspråksutbildningen och tolkutbildningen samt för

utveckling och produktion av studiematerial, utarbetande av

studieplaner m.m. föreslås ytterligare 14,5 miljoner kronor

anvisas under åttonde huvudtiteln per budgetår fr.o.m. den 1

januari 1994. Från samma tidpunkt föreslås 3 miljoner kronor per

budgetår utgå för korta aktiveringskurser och anpassningskurser

för dövblinda vid folkhögskolor.

Vidare föreslås att den särskilda påbyggnadsutbildningen för

tolkning i universitet och högskolor vid Universitetet i

Stockholm tillförs 0,7 miljoner kronor och att försöksverksamhet

med teckenspråkslärarutbildning inom grundskollärarutbildningen

tillförs 0,5 miljoner kronor. Frågan om medelsanvisningen

kommer, enligt propositionen, att tas upp i samband med

förslagen om medelstilldelning för den grundläggande

högskoleutbildningen.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet tillstyrker i sitt yttrande

(1992/93:KrU1y) att ytterligare medel anvisas under anslaget

Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen i

enlighet med de i propositionen angivna ändamålen.

Socialutskottets bedömning

Utskottet tillstyrker propositionens förslag om ytterligare

medel till Bidrag till vissa handikappåtgärder inom

folkbildningen.

Hemställan

Utskottet hemställer1. beträffande kooperativs betydelse

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So18 yrkande 7 och

1992/93:So245,

res. 1 (s) - delvis

2. beträffande andra lagars betydelse

att riksdagen avslår motion 1992/93:So18 yrkande 8,

res. 1 (s) - delvis

3. beträffande generell välfärd

att riksdagen avslår motion 1992/93:So18 yrkandena 1 och 6,

res. 1 (s) - delvis

4. beträffande 9 § andra stycket förslaget till lag om

stöd och service till vissa funktionshindrade

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:So19 yrkande 1,

1992/93:So20 yrkande 4, 1992/93:So24 och 1992/93:So25 yrkande 1

antar regeringens förslag till lag om stöd och service till

vissa fuktionshindrade såvitt avser 9 § andra stycket,

5. beträffande daglig verksamhet

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So18 yrkande 2,

1992/93:So20 yrkande 5 och 1992/93:So23,

res. 2 (s)

6. beträffande huvudmannaskap

att riksdagen avslår motion 1992/93:So25 yrkande 2,

7. beträffande rätt till bistånd vid flyttning

att riksdagen avslår motion 1992/93:So20 yrkande 7,

8. beträffande verkställighet av domstolsbeslut

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So20 yrkande 8,

1992/93:So22 och 1992/93:So454,

9. beträffande rättshjälp

att riksdagen avslår motion 1992/93:So20 yrkande 9,

10. beträffande förslaget till lag om stöd och service

till vissa funktionshindrade i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om stöd och

service till vissa funktionshindrade i den mån det inte

behandlats under tidigare moment,

11. beträffande förslaget till lag om assistansersättning

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:So20 yrkandena 2

och 3 antar regeringens förslag till lag om assistansersättning,

12. beträffande medelsanvisningen till Kostnader för

statlig assistansersättning

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Kostnader för statlig assistansersättning för budgetåret

1993/94 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på

1200000000 kr,

13. beträffande ytterligare medel till

Riksförsäkringsverket

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Riksförsäkringsverket för budgetåret 1993/94 under femte

huvudtiteln -- utöver vad som föreslagits i betänkandet

1992/93:SfU14 -- anvisar ett ramanslag på 10000000 kr,

14. beträffande avvecklingen av vårdhem m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:So18 yrkande 5,

1992/93:So19 yrkande 2, 1992/93:So20 yrkande 10 och 1992/93:So29

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 3 (s)

15. beträffande förslaget till lag om införande av

lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:So25 yrkande 3

antar regeringens förslag till lag om införande av lagen om stöd

och service till vissa funktionshindrade,

16. beträffande habilitering och rehabilitering

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:So423 lägger

propositionen i denna del till handlingarna,

17. beträffande hjälpmedelslag

att riksdagen avslår motion 1992/93:So20 yrkande 1,

18. beträffande hjälpmedelsförsörjningen

att riksdagen lägger propositionen i denna del till

handlingarna,

19. beträffande små och mindre kända

handikappgrupper

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:So21 lägger

propositionen i denna del till handlingarna,

20. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:So27 yrkande 1

antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381)

om allmän försäkring,

21. beträffande översyn av 16-årsgränsen i lagen om allmän

försäkring

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:So27 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. beträffande ytterligare medel till Bidrag till

föräldraförsäkringen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1993/94

under femte huvudtiteln -- utöver vad som föreslagits i

betänkandet 1992/93:SfU14 -- anvisar ett förslagsanslag på

9500000kr,

23. beträffande tolktjänst

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:So28 och

1992/93:So287 lägger propositionen i denna del till

handlingarna,

24. beträffande förslaget till lag om ändring i hälso-

sjukvårdslagen

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

25. beträffande kostnadsfrågor och uppföljning

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:So18 yrkande 4

lägger propositionen i denna del till handlingarna,

26. beträffande medelsanvisningen till Vissa

statsbidrag inom handikappområdet

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Vissa

statsbidrag inom handikappområdet för budgetåret 1993/94 under

femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

332500000kr,

27. beträffande ytterligare medel till Socialstyrelsen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Socialstyrelsen för budgetåret 1993/94 under femte

huvudtiteln -- utöver av riksdagen tidigare anvisade medel

(1992/93:SoU15, rskr. 273) -- anvisar ett ramanslag på

5500000 kr,

28. beträffande Handikapputredningens slutbetänkande

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So225, 1992/93:So232

och 1992/93:So290 yrkande 3,

29. beträffande färdtjänst

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So18 yrkande 3 och

1992/93:So20 yrkande 6,

res. 4 (s)

30. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen

till

a) lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

b) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

c) lag om ändring i rättegångsbalken,

d) lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,

e) lag om ändring i stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem

m.m.,

f) lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet

för vård av barn m.m.,

g) lag om ändring i lagen (1988:1419) om försöksverksamhet

inom socialtjänstens, hälso- och sjukvårdens samt

omsorgsverksamhetens område,

h) lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

i) lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk

tvångsvård,

31. beträffande ytterligare medel till Timersättning vid

vissa vuxenutbildningar

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Timersättning vid vissa vuxenutbildningar för budgetåret

1993/94 under åttonde huvudtiteln -- utöver av riksdagen

tidigare anvisade medel (1992/93:SfU13, rskr. 208) -- anvisar

ett förslagsanslag på 5000000kr,

32. beträffande ändrad administration

att riksdagen avslår motion 1992/93:So26,

33. beträffande ytterligare medel till Bidrag till vissa

handikappåtgärder inom folkbildningen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen för

budgetåret 1993/94 under åttonde huvudtiteln -- utöver av

riksdagen tidigare anvisade medel (1992/93:KrU13, rskr. 192) --

anvisar ett anslag på 8750000kr.

Stockholm den 20 april 1993

På socialutskottets vägnar

Bo Holmberg

I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson

(m), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp),

Ingrid Andersson (s), Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s),

Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Jerzy Einhorn (kds),

Leif Bergdahl (nyd), Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m)

och Hans Karlsson (s).

Reservationer

1. Generell välfärd m.m. (mom. 1--3)

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo

Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.

13 med "Utskottet anser att" och slutar på s. 14 med "1 och 6

avstyrks." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det viktigt att de funktionshindrades egna

projekt även fortsättningsvis stimuleras och att erfarenheterna

sprids över landet. Liknande projekt kan med fördel också

utvecklas inom ramen för en kommunal verksamhet. Detta bör ges

regeringen till känna med bifall till motionerna So18 (s)

yrkande 7 och So245 (s).

En rättighetslag som LSS gäller en begränsad personkrets med

stora funktionshinder som medför betydande svårigheter i den

dagliga livsföringen och därmed behov av omfattande stöd och

service. Gruppen funktionshindrade är avsevärt mycket större än

den personkrets som kommer att omfattas av LSS. I propositionen

föreslås ändringar i såväl socialtjänstlagen som hälso- och

sjukvårdslagen som har betydelse för alla funktionshindrade.

Utskottet vill dock understryka att det är angeläget att dessa

lagar liksom plan- och bygglagen m.fl. lagar fortlöpande ses

över i syfte att bättre kunna tillgodose de behov som människor

med funktionshinder har. Detta bör ges regeringen till känna med

bifall till motion So18 (s) yrkande 8.

Utskottet anser att grunderna för den generella

välfärdspolitiken måste bibehållas. Varje del av samhället har

att ta ansvar för alla medborgare. Välfärdspolitiken innebär att

särlösningar i stor utsträckning kan undvikas. Utskottet vill

peka på att i länder som valt en mer selektiv politik, där

särlösningar prioriterats på bekostnad av generella insatser,

har människor med funktionshinder en avsevärt sämre situation än

i Sverige. Det är därför, som utskottet ser det, angeläget att

bibehålla grunderna för välfärden och även vidareutveckla den.

Utskottet konstaterar samtidigt att Handikapputredningens

kartläggningsbetänkande påvisade att människor med

funktionshinder generellt sett har en sämre ekonomisk situation

än andra. Orsakerna är bl.a. alla de taxor och avgifter som

funktionshindrade måste betala för nödvändig service. Utskottet

anser att det nu finns skäl att anta att klyftorna har ökat

ytterligare till följd av det kommunala skattestoppet och

kommunernas försvagade ekonomi. Denna utveckling är

otillfredsställande. Regeringen bör snarast återkomma till

riksdagen med en samlad bild av läget i landet och med förslag

till åtgärder för att förbättra situationen för människor med

funktionshinder. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till

känna med bifall till motion So18 (s) yrkandena 1 och 6.

dels att utskottet under mom. 1--3 bort hemställa:

1. beträffande kooperativs betydelse

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:So18 yrkande

7 och 1992/93:So245 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. beträffande andra lagars betydelse

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:So18 yrkande 8

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande generell välfärd

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:So18 yrkande 1

och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

2. Daglig verksamhet (mom. 5)

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo

Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som

börjar med "En försöksverksamhet" och slutar med "avstyrks

därmed." bort ha följande lydelse:

Det bör inom ramen för nuvarande resurser också vara möjligt

att genom t.ex. stimulansbidrag bedriva försöksverksamhet i

några kommuner.

Vad utskottet anfört om lagreglering av rätt till daglig

verksamhet och försöksverksamhet bör ges regeringen till känna

med anledning av motionerna So18 (s) yrkande 2, So20 (v) yrkande

5 och So 23 (s).

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa:

5. beträffande daglig verksamhet

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So18 yrkande

2, 1992/93:So20 yrkande 5 och 1992/93:So23 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Avvecklingen av vårdhem m.m. (mom. 14)

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo

Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som

börjar med "Utskottet delar i" och slutar med "regeringen till

känna." bort ha följande lydelse:

Utskottet accepterar propositionens förslag att nuvarande

bestämmelser om vård oberoende av samtycke bör finnas kvar

ytterligare en tid men att inriktningen bör vara att upphäva

bestämmelserna. Utskottet anser att regeringen när den

återkommer med förslag om att upphäva bestämmelserna om

tvångsvård för utvecklingsstörda samtidigt bör göra en bedömning

av när vårdhemmen och specialsjukhusen skall vara avvecklade.

Detta bör ges regeringen till känna med bifall till motion So18

(s) yrkande 5 och med anledning av motionerna So19 (s) yrkande

2, So20 (v) yrkande 10 och So29 (fp).

dels att utskottet under mom. 14 bort hemställa:

14. beträffande avvecklingen av vårdhem m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:So18 yrkande 5

och med anledning av motionerna 1992/93:So19 yrkande 2,

1992/93:So20 yrkande 10 och 1992/93:So29 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Färdtjänst (mom. 29)

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo

Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som

börjar med "Utskottet har" och slutar med "Motionerna avstyrks."

bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att avgifterna för färdtjänst under

senare år har ökat och ofta kraftigt överstiger

kollektivtrafiktaxan. Utskottet anser att en funktionshindrad

bör ha samma tillgänglighet till och ha samma kostnad för

färdtjänsten som andra medborgare har för kollektivtrafiken.

Detta bör ges regeringen till känna med bifall till motion So18

(s) yrkande 3 och med anledning av motion So20 (v) yrkande 6.

dels att utskottet under mom. 29 bort hemställa:

29. beträffande färdtjänst

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:So18 yrkande 3

och med anledning av motion 1992/93:So20 yrkande 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

I propositionen framlagda lagförslag

Bilaga 1

Socialförsäkringsutskottets yttrande

1992/93:SfU3y

Bilaga 2

Stöd och service till vissa funktionshindrade

Till socialutskottet

Socialutskottet har den 16 mars 1993 beslutat att bereda

socialförsäkringsutskottet tillfälle att yttra sig över

proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa

funktionshindrade och de motioner som väckts med anledning av

propositionen, såvitt propositionen och motionerna berör

socialförsäkringsutskottets beredningsområde.

Utskottet behandlar i detta yttrande propositionens bilaga 1

kap. 9 Stöd till föräldrar med funktionshindrade barn och bilaga

2 Timersättning vid vissa vuxenutbildningar samt motionerna

1992/93:So26 och 1992/93:So27, båda av Lena Öhrsvik (s) m.fl.

I proposition 1992/93:159 föreslås att en ny rättighetslag för

personer med svåra funktionshinder införs; lag om stöd och

service till vissa funktionshindrade (LSS). Lagen skall ersätta

omsorgslagen och elevhemslagen. Den nya lagen föreslås omfatta

följande grupper:

1. Personer med utvecklingsstörning och personer med autism

eller autismliknande tillstånd.

2. Personer med betydande och bestående begåvningsmässigt

funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder, föranledd av

yttre våld eller kroppslig sjukdom.

3. Personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska

funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om

dessa är stora och förorsakar betydande svårigheter i den

dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd

eller service.

Dessa grupper funktionshindrade föreslås få rätt till stöd och

service i form av

rådgivning och annat personligt stöd,

biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till

sådan assistans,

ledsagarservice,

biträde av kontaktperson,

avlösarservice,

korttidsvistelse utanför hemmet,

korttidstillsyn för skolungdom under tolv år,

boende i familjehem eller i bostad med särskild service för

barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet,

bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt

anpassad bostad för vuxna.

Stöd till föräldrar med funktionshindrade barn

Ökat antal kontaktdagar

Tillfällig föräldrapenning i form av s.k. kontaktdagar utges

till föräldrar till barn som fyllt fyra år t.o.m. det kalenderår

under vilket barnet fyller tolv år, när föräldern avstår från

förvärvsarbete i samband med föräldrautbildning, besök i barnets

skola eller besök i förskola eller fritidshemsverksamhet inom

samhällets barnomsorg i vilken barnet deltar. För sådana

kontaktdagar utges ersättning under två dagar per barn och år. I

proposition 1992/93:178, som behandlas i utskottets betänkande

SfU17, föreslås att denna rätt skall gälla fr.o.m. det år

varunder barnet fyller fyra år.

Handikapputredningen har framhållit att det är angeläget för

föräldrar till barn med funktionshinder att få ökad kunskap om

hur barnets utveckling kan främjas, hur stöd i hemmet kan läggas

upp och hur den egna föräldrarollen kan stärkas. Det finns behov

av att förbättra för föräldrar att enskilt eller i grupp delta i

föräldrautbildning. Enligt Handikapputredningen är det också

viktigt att framhålla att det finns stora behov för föräldrar

till barn med funktionshinder att i större utsträckning än i dag

med ersättning för förlust av arbetsinkomst kunna besöka

förskola och skola, bl.a. i inskolningssituationer. Utredningen

har föreslagit att, som ett stöd för föräldrar till barn mellan

två och sexton år som omfattas av LSS, antalet kontaktdagar inom

föräldraförsäkringen utökas till tio dagar per år. Dessa

kontaktdagar skall liksom de nuvarande kunna användas för

föräldrautbildning och besök i barnets skola eller besök i

förskole- eller fritidshemsverksamhet inom samhällets

barnomsorg. I propositionen delar departementschefen

Handikapputredningens uppfattning. Dock föreslås i propositionen

att även föräldrar till funktionshindrade barn under två år som

omfattas av LSS skall ha rätt till tio kontaktdagar.

Utökningen av antalet kontaktdagar beräknas enligt

propositionen beröra ca 25 000 barn. Vid en medelersättning på

ca 476 kr per dag i tillfällig föräldrapenning och ett

genomsnittligt utnyttjande av rätten till sådana kontaktdagar

under ca sju dagar per år beräknas denna del av reformen kosta

ca 83 miljoner kronor per år.

Socialförsäkringsutskottet, som tidigare konstaterat att

lagstiftningen varit svårtolkad och alltför snäv för att täcka

inkomstförlusten med annan tillfällig föräldrapenning än i form

av kontaktdagar i olika situationer när föräldrar till

funktionshindrade barn får information och bibringas färdigheter

för att ge barnet en riktig omvårdnad, anser att det är

värdefullt att dessa problem nu får en lösning genom ett

väsentligt utökat antal kontaktdagar. Utskottet föreslår att

socialutskottet tillstyrker bifall till propositionen i denna

del.

Tillfällig föräldrapenning i vissa fall

Tillfällig föräldrapenning utges för närvarande till en

förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda

barn under tolv år till följd av sjukdom eller smitta hos barnet

eller barnets ordinarie vårdare och vid besök i samhällets

förebyggande barnhälsovård. Vidare utges tillfällig

föräldrapenning i samband med vårdbehov som uppkommer till följd

av att barnets andra förälder besöker läkare med ett annat barn

till någon av föräldrarna, under förutsättning att sistnämnda

barn omfattas av bestämmelserna om tillfällig föräldrapenning.

Tillfällig föräldrapenning får utges till båda föräldrarna för

samma barn och tid, om båda följer med ett barn till läkare när

barnet lider av allvarlig sjukdom. Detsamma gäller om båda

föräldrarna, som en del i behandlingen av barnet, behöver delta

i ett läkarbesök eller i någon av läkare ordinerad behandling.

Under de nämnda förutsättningarna kan tillfällig föräldrapenning

också utges för vård av ett barn som har fyllt tolv men inte

sexton år i de fall barnet på grund av sjukdom, psykisk

utvecklingsstörning eller annat handikapp är i behov av särskild

tillsyn eller vård och då vård- eller tillsynsbehovet inte

grundat rätt till vårdbidrag. Tillfällig föräldrapenning kan

sedan den 1 juli 1990 utges under högst 120 dagar per barn och

år. Om skälet till att föräldern behöver avstå från

förvärvsarbete är sjukdom hos barnets ordinarie vårdare, kan

dock ersättning utges under högst 60 dagar.

En försäkrad förälder har rätt till vårdbidrag för vård av

barn som inte fyllt 16 år, om barnet på grund av sjukdom,

psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp under minst

sex månader är i behov av särskild tillsyn eller vård. Efter

fyllda 16 år har barnet rätt till folkpension i form av

förtidspension, om hans eller hennes arbetsförmåga på grund av

sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska

prestationsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel och

nedsättningen kan anses varaktig. Kan nedsättningen av

arbetsförmågan inte anses varaktig, men kan den anses bli

bestående avsevärd tid utges sjukbidrag. Vidare kan barnet ha

rätt till handikappersättning.

I propositionen föreslås att tillfällig föräldrapenning skall

utges till förälder som, utan att barnet följer med, besöker en

institution för att medverka i behandlingen av ett

sjukt/funktionshindrat barn eller för att lära sig mer om

barnets funktionshinder eller deltar i en kurs som anordnas av

sjukvårdshuvudman i samma syfte.

Enligt förarbetena till lagen (1962:381) om allmän försäkring

kan en förälder uppbära föräldrapenning vid föräldrautbildning

utan att samtidigt vårda barnet. I propositionen föreslås att

detta skrivs in i lagen genom ett tillägg i 4 kap. 4 §.

I propositionen beräknas förslaget om ökade möjligheter till

tillfällig föräldrapenning när barnet inte följer med leda till

en kostnadsökning på ca 20 miljoner kronor per år. Beräkningarna

har skett med utgångspunkt från att ca 14 000 barn berörs och

att ca tre dagar tas ut för besök eller utbildning per år.

Handikapputredningen har i dessa avseenden framhållit att det

kan vara av stort värde om föräldrar till ett funktionshindrat

barn kan delta i flera sammanhang utan att barnet är med. Det

kan gälla vid kurser som syftar till att ge föräldrarna

psykosocialt stöd i sin svåra föräldraroll. Det kan även gälla

vid läkarbesök eller vid föräldrars besök för att medverka i

behandling av barnet eller för att lära sig barnets

funktionshinder/sjukdom. Socialförsäkringsutskottet delar denna

uppfattning och anser det värdefullt att även de nu behandlade

förslagen kan leda till lagstiftning. Socialutskottet bör

således tillstyrka propositionen även i denna del.

Höjd åldersgräns

Som en tredje åtgärd inom föräldraförsäkringens område för

funktionshindrade barn föreslås att tillfällig föräldrapenning

skall kunna utges även för vård av barn över 16 år. Förälder

till barn som fyllt 16 men inte 21 år och som omfattas av LSS

föreslås få rätt till tillfällig föräldrapenning om föräldern

behöver avstå från förvärvsarbete i samband med sjukdom hos

barnet. Om barnet har fyllt 21 år och går i särskola eller

specialutbildning för svårt rörelsehindrade elever skall

tillfällig föräldrapenning kunna lämnas till utgången av

vårterminen det kalenderår då barnet fyller 23 år.

Föredragande statsrådet anför i propositionen att behovet av

stöd i form av en förlängd rätt till tillfällig föräldrapenning

är odiskutabelt och att ett tillgodoseende av detta behov inte

bör anstå i avvaktan på t.ex. en mer generell översyn av

åldersgränser i socialförsäkringen.

Den övre gränsen för tillfällig föräldrapenning har enligt

propositionen valts med ledning av den tidpunkt som normalt sett

kan anses motsvara gymnasieskolans avslutning. I den vanliga

gymnasieskolan upphör utbildningen i regel före 21 års ålder.

Efter avslutad nioårig eller tioårig skolgång i särskola har

eleverna rätt till fortsatt fyraårig utbildning i den frivilliga

särskolan. En elev som påbörjar fyraårig utbildning under den

hösttermin han fyller 19 år avslutar således utbildningen det år

han fyller 23 år. Även elever som går i utbildning för svårt

rörelsehindrade elever har rätt att fullfölja sin skolgång

t.o.m. det år eleven fyller 23 år.

Den höjda åldersgränsen för den tillfälliga föräldrapenningen

beräknas beröra ca 8 000 barn. Med ett uppskattat årligt uttag

av tillfällig föräldrapenning om sex dagar per år beräknas

kostnaden till ca 23 miljoner kronor per år.

I motion 1992/93:So27 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) yrkas avslag

på regeringens förslag om höjd åldersgräns för tillfällig

föräldrapenning (yrkande 1). Motionärerna anser att det är

uppseendeväckande att regeringen nu lägger fram förslag om att

höja åldersgränsen 16 år inom föräldraförsäkringen, trots att

remissbehandling pågår av Handikapputredningens slutbetänkande,

SOU 1992:52 Ett samhälle för alla, som innehåller förslag i

frågan. Motionärerna anser att man med förslaget börjar rucka på

den åldersgräns som generellt gäller för den allmänna

försäkringen. Det extra stöd som de funktionshindrade är i behov

av bör enligt motionärerna vara möjligt att ge inom ramen för

assistansersättningen.

Motionärerna begär också i yrkande 2 ett tillkännagivande om

att en översyn skall göras av 16-årsgränsen i den allmänna

försäkringen. De framhåller att allt färre ungdomar slutar

skolan vid 16 års ålder och börjar förvärvsarbeta, vilket

utgjorde en av grundförutsättningarna för de nuvarande reglerna.

Motionärerna ifrågasätter vidare om en pensionering av ungdomar

i en så låg ålder som 16 år kan stå i samklang med samhällets

ambitioner på habiliterings- och rehabiliteringsområdet.

Socialförsäkringsutskottet delar uppfattningen att föräldrar

till denna klart urskiljbara grupp barn med funktionshinder har

ett odiskutabelt behov av det stöd som rätten till tillfällig

föräldrapenning innebär. Utskottet föreslår därför att

socialutskottet tillstyrker förslaget i propositionen om höjd

åldersgräns för tillfällig föräldrapenning och avstyrker bifall

till motion So27 yrkande 1.

Vad avser yrkandet i samma motion om att en översyn bör ske av

16-årsgränsen inom den allmänna försäkringen anser utskottet att

en sådan översyn är angelägen och att riksdagen som sin mening

skall ge regeringen detta till känna. Socialförsäkringsutskottet

föreslår således att socialutskottet tillstyrker motion So27

yrkande 2.

Medelsanvisning till Bidrag till föräldraförsäkringen

I propositionen föreslås till följd av förslagen på

föräldraförsäkringens område att till Bidrag till

föräldraförsäkringen, utöver vad som föreslagits i proposition

1992/93:100, skall anvisas ett förslagsanslag på 9500000 kr.

Utskottet, som behandlat frågan om medelsanvisning till anslaget

för budgetåret 1993/94 i betänkande SfU14, föreslår mot bakgrund

av ställningstagandena ovan att socialutskottet tillstyrker

förslaget.

Teckenspråksutbildning

Försöksverksamhet med studiesocialt stöd till deltagare i

vissa kurser i teckenspråk började budgetåret 1989/90.

Bestämmelser om verksamheten finns i förordningen (1992:925) om

försöksverksamhet med studiesocialt stöd vid

teckenspråksutbildning. Stödet lämnas i form av

korttidsstudiestöd och internatbidrag till föräldrar med döva

eller gravt hörselskadade barn som deltar i kurser i

teckenspråk. Under innevarande budgetår har beräknats medel med

4 miljoner kronor för denna verksamhet under anslaget

Timersättning vid vissa vuxenutbildningar. En utbyggd

försöksverksamhet med koncentrerad utbildning i teckenspråk för

föräldrar till döva eller gravt hörselskadade barn påbörjades

verksamhetsåret 1992/93. Den koncentrerade utbildningen anordnas

av Sveriges dövas riksförbund, som erhållit bidrag till

utbildningen med 2,5 miljoner av de ovan beräknade medlen.

Sveriges dövas riksförbund och Sveriges dövas förening har tagit

fram en undervisningsmodell som är anpassad för föräldrarnas

behov och förutsättningar. Av den delrapport som Centrala

studiestödsnämnden lämnat till Utbildningsdepartementet den 20

januari 1993 avseende första halvårets verksamhet framgår att

erfarenheterna från försöksverksamheten hittills är mycket

positiva. Medelsbehovet för verksamheten beräknas i rapporten

till 6 miljoner kronor per år.

Under anslaget Timersättning vid vissa vuxenutbildningar har

för budgetåret 1993/94 beräknats 4,2 miljoner kronor för

försöksverksamhet med studiesocialt stöd vid vissa kurser i

teckenspråk (prop. 1992/93:100, SfU13, rskr. 208).

I den förevarande propositionen föreslås att ytterligare 5

miljoner kronor anvisas för budgetåret 1993/94 för fortsatt

försöksverksamhet med en koncentrerad utbildning i teckenspråk.

Utskottet föreslår att socialutskottet tillstyrker detta

förslag.

I motion So26 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande om att stödet till teckenspråksutbildningen

skulle kunna administreras av de tre huvudorganisationerna

Riksförbundet för döva och hörselskadade barn (DHB),

Hörselskadades riksförbund (HRF) och Sveriges dövas riksförbund

(SDR). Man skulle då, enligt motionärerna, kunna få en

flexiblare och mera behovsanpassad tillämpning.

Utskottet ser flera fördelar med att medlen fördelas på det

sätt motionärerna föreslår. Samtidigt kan det inte uteslutas att

det finns problem som måste lösas innan en sådan fördelning kan

ske. Utskottet har erfarit att den påbörjade försöksverksamheten

med koncentrerad utbildning i teckenspråk för föräldrar till

döva och hörselskadade barn för närvarande utvärderas.

Erfarenheterna av verksamheten under innevarande budgetår skall

redovisas till regeringen senast den 31 augusti 1993. Utskottet

anser att denna redovisning bör avvaktas och att motionen därför

inte nu bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Stockholm den 1 april 1993

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Gullan Lindblad

I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Doris Håvik

(s), Birgitta Dahl (s), Sigge Godin (fp), Lena Öhrsvik (s),

Hans Dau (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Arne Jansson (nyd), Maud

Björnemalm (s), Liselotte Wågö (m), Widar Andersson (s), Rune

Backlund (c), Märtha Gårdestig (kds), Carl Fredrik Graf (m) och

Monica Widnemark (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande mening

Doris Håvik, Birgitta Dahl, Lena Öhrsvik, Nils-Olof

Gustafsson, Maud Björnemalm, Widar Andersson och Monica

Widnemark (alla s) anser att den del av utskottets yttrande i

avsnittet Höjd åldersgräns som börjar med

"Socialförsäkringsutskottet delar" och slutar med "yrkande 1"

bort ha följande lydelse:

Regeringen har, trots att remisstiden ännu inte gått ut, valt

att lägga fram ett förslag om en höjd åldersgräns för rätt till

tillfällig föräldrapenning för vård av svårt sjuka och

handikappade barn. Detta finner utskottet uppseendeväckande,

särskilt som förslaget inte följer Handikapputredningens förslag

vad gäller personkretsen. Förslaget innebär också att föräldrar

kan få tillfällig föräldrapenning för vård av en pensionär med

handikappersättning, eftersom en 16-årsgräns gäller för

erhållande av förtidspension och handikappersättning. Enligt

utskottet innebär förslaget att man ruckar på den åldersgräns,

16 år, som i övrigt gäller inom hela den allmänna försäkringen.

Utskottet anser att en funktionshindrad person naturligtvis har

ett större behov än andra av hjälp och stöd i samband med

sjukdom. Detta behov av stöd kan dock inte anses upphöra vid en

viss ålder. Förslaget i propositionen har därför, enligt

utskottet, inte större grund för sig i det avseendet än

nuvarande regler. Det stöd som dessa funktionshindrade är i

behov av bör enligt utskottets bedömning kunna ges inom ramen

för assistansersättningen. Socialförsäkringsutskottet föreslår

således att socialutskottet avstyrker bifall till propositionen

i denna del.

Kulturutskottets yttrande

1992/93:KrU11y

Bilaga 3

Stöd och service till vissa funktionshindrade

Till socialutskottet

Socialutskottet har den 16 mars 1993 beslutat bereda

kulturutskottet tillfälle att yttra sig över proposition

1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade och

de motioner som väckts med anledning av denna såvitt

propositionen och motionerna berör kulturutskottets

beredningsområde.

Utskottet

I propositionens bilaga 2 (Utbildningsdepartementet) föreslår

regeringen att den folkhögskoleförlagda teckenspråksutbildningen

och tolkutbildningen samt utvecklingen och produktionen av

studiematerial, utarbetandet av studieplaner m.m. skall

förstärkas med 14,5 miljoner kronor per budgetår fr.o.m. den 1

januari 1994. Från samma tidpunkt bör även 3 miljoner kronor per

budgetår utgå för korta aktiveringskurser och anpassningskurser

vid folkhögskolor för dövblinda. För det första halvåret 1994

beräknas sammanlagt en medelsanvisning för de båda ändamålen om

8,75 miljoner kronor. Medlen föreslås anvisas under anslaget

Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen.

Propositionsförslaget har inte berörts i någon av de motioner

som väckts med anledning av propositionen.

I enlighet med kulturutskottets betänkande 1992/93:KrU13 har

riksdagen den 17 mars 1993 anvisat 45117000 kr under

anslaget Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen

(rskr. 1992/93:192). Kulturutskottet tillstyrker att ytterligare

medel anvisas under anslaget i enlighet med vad som föreslås i

proposition 1992/93:159.

Stockholm den 23 mars 1993

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte

Branting (fp), Hugo Hegeland (m), Maja Bäckström (s), Berit

Oscarsson (s), Stina Gustavsson (c), Anders Nilsson (s), Göran

Åstrand (m), Leo Persson (s), Rose-Marie Frebran (kds),

Carl-Johan Wilson (fp), Björn Kaaling (s), Birgitta Wistrand

(m), Monica Widnemark (s) och Simon Liliedahl (nyd).

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motioner med anledning av propositionen 3

Motioner från allmänna motionstiden 1993 5

Yttranden m.m. 6

Utskottet 6

Propositionens huvudsakliga innehåll 6

Ny rättighetslag -- allmänna utgångspunkter samt mål för

verksamheten 7

Propositionen 7

Motioner 11

Utskottets bedömning 13

Rättigheter enligt den nya lagen 14

Åldersgräns för rätt till personlig assistent 14

Propositionen 14

Motioner 15

Utskottets bedömning 16

Daglig verksamhet 17

Propositionen 17

Motioner 18

Utskottets bedömning 19

Bostad med särskild service för vuxna eller annan

särskilt anpassad bostad för vuxna 19

Propositionen 19

Bakgrund och tidigare behandling 20

Utskottets bedömning 21

Huvudmannaskap för verksamheten enligt den nya lagen 21

Propositionen 21

Motioner 22

Utskottets bedömning 22

Överklagande, tillsyn m.m. 23

Propositionen 23

Motioner 24

Utskottets bedömning 25

Assistansersättning 25

Propositionen 25

Motionen 26

Utskottets bedömning 26

Vissa övergångsfrågor, avveckling av vårdhem m.m. 27

Propositionen 27

Motioner 28

Utskottets bedömning 29

Habilitering och rehabilitering 30

Propositionen 30

Motionen 30

Utskottets bedömning 31

Hjälpmedelsförsörjningen 31

Propositionen 31

Motionen 32

Utskottets bedömning 32

Små och mindre kända handikappgrupper 32

Propositionen 32

Motionen 33

Utskottets bedömning 33

Stöd till föräldrar med funktionshindrade barn 33

Propositionen 33

Motionen 34

Socialförsäkringsutskottets yttrande 35

Socialutskottets bedömning 35

Tolktjänst 36

Propositionen 36

Motioner 37

Utskottets bedömning 37

Kostnadsfrågor och uppföljning 37

Propositionen 37

Motionen 39

Psykiatriutredningen 39

Utskottets bedömning 40

Fortsatta reformer på handikappområdet 40

Handikapputredningens slutbetänkande 40

Färdtjänst 41

Övriga lagändringar 41

Teckenspråksutbildning för föräldrar till döva och gravt

hörselskadade barn 42

Propositionen 42

Motionen 42

Socialförsäkringsutskottets yttrande 43

Socialutskottets bedömning 43

Teckenspråksutbildning och tolkutbildning m.m. 43

Propositionen 43

Kulturutskottets yttrande 44

Socialutskottets bedömning 44

Hemställan 44

Reservationer 47

Bilaga 1 I propositionen framlagda lagförslag 51

Bilaga 2 Socialförsäkringsutskottets yttrande SfU3y 82

Bilaga 3 Kulturutskottets yttrande KrU11y 89