Bet. 1992/93:SoU21

Socialutskottets betänkande

1992/93:SOU21

Barnombudsman

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

1992/93

SoU21

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1992/93:173 om

en Barnombudsman, m.m. och två motioner med anledning av

förslaget. Samtidigt behandlas också tre motioner om

barnombudsman från den allmänna motionstiden 1993.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker

motionerna.

Propositionen

I proposition 1992/93:173 om en Barnombudsman, m.m. har

regeringen (Socialdepartementet) föreslagit riksdagen att

dels anta förslaget

till lag om Barnombudsman,

dels

1. godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för

ombudsmannens verksamhetsområde och uppgifter (avsnitt 5),

2. godkänna att tjänsten som Barnombudsman inrättas vid

Barnmiljörådet i enlighet med de i propositionen förordade

riktlinjerna för organisation och finansiering (avsnitt 7),

3. till Barnmiljörådet för budgetåret 1993/94 under femte

huvudtiteln anvisa ett ramanslag på 6586000 kr.

Lagförslaget fogas till betänkandet som bilaga.

Motioner

Motioner väckta med anledning av propositionen

1992/93:So31 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en ombudsman för barn och ungdom.

1992/93:So32 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om inrättandet av en barnombudsman med

placering hos Allmänna barnhuset.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993

1992/93:So604 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en ombudsman för barn och unga.

1992/93:Ju802 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

landstingen bör uppmuntras att överväga tillsättning av

barnombudsmän.

1992/93:Ub416 av Karin Pilsäter och Sigge Godin (fp) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om införande av barnombudsman.

Utskottet

Bakgrund

Riksdagen beslutade i april 1990 (1989/90:SoU17, rskr. 172)

att ge regeringen till känna att frågan om inrättande av en

tjänst som barnombudsman borde utredas. Enligt riksdagen borde

utredningen avse, förutom arbetsuppgifterna för en barnombudsman

och avgränsningen av dessa uppgifter mot andra myndigheters och

organisationers uppgifter, de organisatoriska frågorna och fråga

om finansiering av verksamheten. Sveriges åtaganden vid en

ratificering av FN:s barnkonvention borde också beaktas. FN:s

konvention om barnets rättigheter trädde i kraft den 2 september

1990 sedan den ratificerats av 20 stater, av vilka Sverige var

en. I december 1990 bemyndigade den dåvarande regeringen chefen

för Socialdepartementet att tillkalla en utredningsman med

uppdrag att närmare utreda förutsättningarna för en statligt

utsedd barnombudsman. Utredningen, som antog namnet Utredningen

om barnombudsman, överlämnade sitt betänkande Ombudsman för barn

och ungdom (SOU 1991:70) till regeringen i september 1991.

Propositionen i huvuddrag

I propositionen föreslås att en befattning som Barnombudsman

inrättas den 1 juli 1993 och att en särskild lag om

Barnombudsman införs. Ombudsmannens uppgifter skall enligt

propositionen vara att bevaka frågor som angår barns och

ungdomars rättigheter och intressen. Särskild uppmärksamhet

skall därvid ägnas åt att lagar och andra författningar samt

deras tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt

FN:s konvention om barnets rättigheter. Ombudsmannen skall

vidare, utifrån ett barnperspektiv, kunna göra auktoritativa

uttalanden om barnkonventionens relevans på olika områden samt

ägna sig åt opinionsbildning och ta initiativ till åtgärder i

barns och ungdomars intressen. Särskild uppmärksamhet bör ägnas

utsatta barn och ungdomar. Vidare föreslås att Ombudsmannen

åläggs att årligen avlägga en rapport till regeringen om de

frågor på barn- och ungdomsområdet som myndigheten uppmärksammat

och som bedöms böra underställas regeringen för kännedom.

Funktionen som Barnombudsman föreslås bli inrättad vid

Barnmiljörådet och finansieras via myndighetens budget.

Ombudsmannen bör bli chef för myndigheten med generaldirektörs

ställning. En särskild organisationskommitté skall tillsättas

för att lämna närmare förslag till detaljutformning av

myndighetens organisation, behov av kompetens, bemanning m.m.

samt för att utforma riktlinjerna för myndighetens arbetsformer.

Inrättande av en Barnombudsman och förslag till lagreglering

Propositionen

Ett tungt vägande skäl till att nu inrätta en

Barnombudsman, som i kraft av en särskild lag skall bevaka

frågor som angår barns och ungdomars (upp till 18 år)

rättigheter och intressen, är enligt regeringens uppfattning

Sveriges åtaganden med anledning av ratificeringen av FN:s

konvention om barnets rättigheter. Ett ytterligare skäl för

förslaget är att en nationell Barnombudsman med de uppgifter som

föreslagits i propositionen fyller en viktig funktion i

samhället. Enligt propositionen skall Barnombudsmannen i första

hand svara för en övergripande bevakning av barn- och

ungdomsfrågor utifrån FN:s barnkonvention och svensk

lagstiftning. Barn och ungdomar bör dock kunna vända sig till

myndigheten om de anser att deras rättigheter kränkts och få

svar eller hänvisning om vart det skall vända sig. I

propositionen påpekas att ett problem i dag är att många barn

och ungdomar som känner sig kränkta och utsatta inte alltid vet

vart de skall vända sig. De får inte heller alltid det stöd och

den hjälp de skulle behöva, och i vissa fall möter de även

svårigheter vid själva kontakten med myndigheterna. Det är

därför av stor betydelse att barn och ungdomar kan vända sig

direkt till Barnombudsmannen för att få lämpligt stöd och hjälp.

Enligt propositionen bör ombudsmannens huvuduppgifter regleras

i lag. Lagformen ger en extra tyngd åt ombudsmannens

uppgifter. Lagformen bör också väljas av det skälet att i

uppgifterna ingår att följa hur Sveriges åtaganden enligt

barnkonventionen genomförs. Reglering av organisation och

administration bör ske i en myndighetsinstruktion.

Regeringen föreslår att riksdagen antar förslaget till lag om

Barnombudsman.

Motioner

I motion So604 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande om vad som anförts i motionen om en ombudsman

för barn och unga (yrkande 6). Motionärerna anser att en

ombudsman för barn och unga bör inrättas då det inte minst i

nedskärningstider behövs en Barnombudsman som kan bevaka barnens

intressen i ett brett perspektiv.

I motion Ub416 av Karin Pilsäter och Sigge Godin (fp)

hemställs om ett tillkännagivande av vad som anförts om

införande av en Barnombudsman (yrkande 3). Enligt

motionärerna bör en centralt tillsatt barnombudsman kompletteras

med lokala barnombudsmän i kommunal eller frivillig regi. De

organisationer som arbetar med detta måste få utökat stöd.

Barnombudsmännen skall förutom att vara ett stöd för ensamma och

utsatta barn även aktivt kunna ingripa mot skolor som inte tar

sitt ansvar.

I motion Ju802 av Margareta Viklund (kds) begärs ett

tillkännagivande av vad som anförts om att landstingen bör

uppmuntras att överväga tillsättning av barnombudsmän (yrkande

6). Enligt motionären är tillsättande av barnombudsmän på

regional nivå ett sätt att ta till vara barns rättigheter,

hjälpa dem i svåra situationer och förebygga incest och andra

former av barnmisshandel.

Utskottets bedömning

Barns villkor i samhället och barns utsatthet har med rätta

kommit att uppmärksammas alltmer. Barn och ungdomar har ibland

svårt att tydliggöra sina intressen och behov. Barnperspektivet

på samhället behöver vidareutvecklas och barnens ställning i

samhället stärkas. FN:s konvention om barnets rättigheter är ett

av de viktigaste instrumenten som tillkommit under senare år för

att värna om barns och ungdomars levnadsvillkor, rättigheter och

intressen. Genom att ratificera konventionen har Sverige åtagit

sig att se till att barnets bästa alltid kommer i främsta rummet

när åtgärder som rör barn vidtas. En nationell Barnombudsman kan

fylla en viktig funktion i detta sammanhang. Utskottet instämmer

i regeringens förslag att inrätta en Barnombudsman, som i kraft

av en särskild lag skall bevaka frågor som rör barns och

ungdomars rättigheter och intressen. En av Barnombudsmannens

viktigaste arbetsuppgifter bör vara att bevaka efterlevnaden i

Sverige av barnkonventionen. Barn och ungdomar skall också kunna

vända sig till Barnombudsmannen och få stöd och hjälp. Utskottet

tillstyrker förslaget till lag om Barnombudsman. Motion So604

(s) yrkande 6 får anses tillgodosett och avstyrks därför.

Utskottet ser positivt på att kommuner och landsting inrättar

lokala ombudsmän. Så har redan skett i bl.a Lund och Uppsala.

Detta är dock en fråga för kommunen eller landstinget.

Motionerna Ub416 (fp) yrkande 3 och Ju802 (kds) yrkande 6

avstyrks därför.

Ombudsmannens verksamhetsområde och uppgifter, m.m.

Propositionen

Enligt propositionens lagförslag skall ombudsmannen särskilt

ägna uppmärksamhet åt att lagar och andra författningar samt

deras tillämpning stämmer överens med Sveriges förpliktelser

enligt FN:s barnkonvention. Detta innebär att så snart en viss

fråga regleras i konventionen faller den inom ombudsmannens

kompetensområde. Även en viss fråga som faller utanför

konventionens bestämmelser eller vår lagstiftning kan tas upp av

ombudsmannen, om den rör den rättighets- och intressesfär som

ombudsmannen skall bevaka enligt lagen. Med hänsyn till de många

frågor som ombudsmannen på så sätt kommer att behöva ta

ställning till är det, enligt propositionen, särskilt viktigt

att ombudsmannen arbetar på ett generellt plan. Ombudsmannen bör

med utgångspunkt från enskilda frågor lyfta fram principer som

kan läggas till grund för ombudsmannens ställningstagande. Detta

är enligt propositionen också angeläget från resurssynpunkt.

Sverige har i och med ratificeringen av FN:s barnkonvention

förpliktat sig att se till att svensk lagstiftning stämmer

överens med konventionens bestämmelser. Anser ombudsmannen att

det brister i överensstämmelsen bör denne enligt förslaget

rapportera detta till regeringen. Vidare skall ombudsmannen inom

sitt verksamhetsområde göra principiella uttalanden om hur en

svensk författning förhåller sig till konventionen. Frågor om

huruvida en myndighets eller befattningshavares åtgärd i visst

fall är olaglig eller är ett tjänstefel bör överlämnas till JO,

JK eller annat tillsynsorgan. Ytterst är det domstolarnas

uppgift att avgöra sådana frågor. Huvudinriktningen är att

ombudsmannens uppgifter skall ligga på ett generellt plan. Denna

inriktning gäller även när ombudsmannen svarar på frågor från

barn och ungdomar. Ombudsmannen skall kunna ge dem vägledning om

vart de kan vända sig i vissa frågor och göra uttalanden om hur

svensk lag bör tolkas i jämförelse med de krav konventionen

ställer på Sverige som stat. Den generella inriktningen på

uppgifterna innebär enligt propositionen att ombudsmannen inte

skall ägna sig åt enskilda fall, dvs. hur exempelvis en konflikt

skall lösas mellan enskilda eller mellan en enskild och en

myndighet. Inte heller skall ombudsmannen utöva tillsyn över

eller granska andra myndigheters arbete. Ombudsmannen är dock

oförhindrad att uttala sig om de principer och regler som vår

lagstiftning ger uttryck för. Ombudsmannen kan också genom

opinionsbildning och deltagande i den allmänna debatten utöva

påverkan på myndigheters förhållningssätt till olika frågor som

rör barn och ungdomar.

På grund av att ombudsmannen skall verka på ett generellt plan

är regeringen inte beredd att i nuläget föreslå att ombudsmannen

utrustas med några särskilda befogenheter vad gäller att fordra

in uppgifter från myndigheter och andra organ. Enligt regeringen

föreligger därmed heller inte något behov av att ombudsmannens

verksamhet omgärdas av sekretess. Dock sägs i propositionen att

det inte är helt uteslutet att det kan finnas ett behov av

särskilda sekretessregler för handlingar som barn sänder in

eller muntligen i förtroende lämnar till ombudsmannen. Vidare

sägs att sekretessregler kan behövas för att göra det möjligt

för ombudsmannen att följa upp tillämpningen av en rättsregel

rörande barn i det fall detta bara kan ske genom att

ombudsmannen får ta del av sekretessbelagda uppgifter, t.ex. i

utredningar inom socialtjänsten. Regeringen avser att uppdra åt

Organisationskommittén att överväga behovet av sekretessregler.

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner de föreslagna

riktlinjerna för ombudsmannens verksamhetsområde och uppgifter.

Motion

I motion So31 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande om vad som anförts i motionen om en ombudsman

för barn och ungdom. Enligt motionärerna är ombudsmannens

viktigaste uppgift att bevaka och ta erforderliga initiativ för

att Sverige skall leva upp till barnkonventionens intentioner. I

detta arbete bör ombudsmannen upprätthålla ett barnperspektiv på

samhällsutvecklingen, aktivt delta i opinionsbildningen samt

speciellt uppmärksamma utsatta barns situation. Vidare skall

ombudsmannen vara både opinionsbildande och attitydförändrande.

Ombudsmannen får enligt motionärerna inte bli en tandlös

institution. Det är därför rätt att ombudet ges stöd i

lagstiftning, som ger mandat att ta initiativ till förändringar

och förbättringar för barns bästa. Det är också enligt

motionärerna viktigt att ombudsmannen kan påverka andra

myndigheter och organ, ge förslag till förändringar i

lagstiftning m.m. Motionärerna framhåller att Barnombudsmannens

uppgift att lägga ett barnperspektiv på lagstiftning är

ovärderligt bl.a. mot bakgrund av att många lagar som berör barn

är s.k. ramlagar, vilket förutsätter att barn har starka

företrädare. En viktig förutsättning för att ombudsmannens

arbete skall bli betydelsefullt är att ett fungerande samarbete

med lokala barnombudsmän etableras. Ombudsmannens roll som

pådrivare är därvidlag mycket viktig. Slutligen anför

motionärerna att barnombudsmannen skall komplettera, inte

ersätta, övrigt arbete med barn- och ungdomsfrågor.

Utskottets bedömning

Utskottet anser det viktigt att Barnombudsmannen blir en

auktoritet inom sitt sakområde, tar initiativ till olika

åtgärder i barns och ungdomars intressen och gör uttalanden inom

sitt verksamhetsområde. Utskottet anser det också viktigt att

ombudsmannen ägnar sig åt opinionsbildning och aktivt söker

påverka attityder till barn- och ungdomsfrågor hos myndigheter,

organisationer samt i samhället i stort. Barn och ungdomar

behöver en företrädare i samhällsdebatten som ser på tillvaron

från deras perspektiv. Inte minst gäller detta utsatta barn och

ungdomar. Ombudsmannen bör därför verka för att barns och

ungdomars intressen får en mer central plats i

samhällsplaneringen och vid tillämpningen av lagar och beslut

som rör dem. Vidare har ombudsmannen en betydelsefull roll när

det gäller att föra barnens talan i lagstiftningsärenden bl.a.

eftersom flera lagar på området är s.k. ramlagar. För att

ombudsmannen skall kunna fullgöra sina uppgifter är det enligt

utskottet viktigt att ombudsmannen i olika sammanhang inhämtar

information och kunskaper direkt från barn och ungdomar.

Barnombudsmannen har inte utrustats med några befogenheter att

fordra in uppgifter från myndigheter och andra organ. Det är

dock angeläget att ett fungerande samarbete kan etableras mellan

Barnombudsmannen och övriga myndigheter och organ som arbetar

med barn och ungdomar, även lokala sådana, och att de bistår

varandra i olika frågor, så långt lagstiftningen medger det.

Socialnämnden eller den nämnd som ansvarar för socialtjänsten

i kommunerna har enligt socialtjänstlagen (1980:620) ansvar för

att barn och ungdom skall kunna växa upp under trygga och goda

förhållanden. Socialnämndernas verksamhet står under tillsyn av

länsstyrelsen i resp. län, och Socialstyrelsen utövar tillsyn

över socialtjänsten i riket. Därutöver har riksdagens ombudsmän,

JO, till uppgift att bevaka de kommunala tjänsterna bl.a. när

det gäller ärenden om socialtjänstens behandling av barn och

ungdomar. Utskottet anser det viktigt att framhålla att

kommunernas och tillsynsmyndigheternas ansvar i dessa avseenden

inte förändras genom inrättandet av en Barnombudsman. Inte

heller innebär inrättandet av en Barnombudsman något övertagande

av JO:s uppgifter. Syftet med inrättande av en Barnombudsman är

att komplettera nuvarande verksamhet med barn- och

ungdomsfrågor. Det är enligt utskottet viktigt att regeringen

följer utvecklingen på barnombudsmannens verksamhetsområde och

vid behov vidtar åtgärder för att ombudsmannens verksamhet skall

fylla sin viktiga funktion.

Utskottet tillstyrker sålunda de i propositionen föreslagna

riktlinjerna för ombudsmannens verksamhetsområde och uppgifter.

Dessa riktlinjer sammanfaller i huvudsak med vad som anförs i

motion So31 (s). Något tillkännagivande till regeringen med

anledning av motionen behövs därför inte. Motionen avstyrks.

Organisation och finansiering

Propositionen

I propositionen föreslås att Barnombudsmannen placeras hos

Barnmiljörådet, som är en central förvaltningsmyndighet med

uppgift att handlägga frågor om barns miljö och säkerhet. I

propositionen framhålls att det ofta är konkreta frågor som har

bildat underlag för Barnmiljörådets arbete. Barnmiljörådet har

på olika sätt visat på barnperspektivet i samhället, lyft fram

aktuella problem, gett förslag på fungerande modeller och pekat

på konkreta lösningar. Vidare framhålls i propositionen att

rådet arbetar flexibelt och obyråkratiskt samt att rådet har

byggt upp ett brett kontaktnät över hela landet på lokal,

regional och central nivå med personer, organisationer och

myndigheter som arbetar med barnfrågor. Genom att inrätta en

Barnombudsman med de uppgifter som föreslås i propositionen

förstärks Barnmiljörådets insatser för barn och ungdom.

Barnmiljörådet leds för närvarande av en styrelse bestående av

ordförande och tio övriga ledamöter. I styrelsen som utses av

regeringen ingår ledamöter med anknytning till bl.a.

Socialstyrelsen, Konsumentverket, Trafiksäkerhetsverket och

Kommunförbundet. I Barnmiljörådets kansli är, förutom

kanslichefen, 12 personer anställda. Enligt regeringens förslag

bör Barnombudsmannen bli myndighetens chef och utses av

regeringen. Funktionen som myndighetschef föreslås ersätta

nuvarande ordförandeskap vid Barnmiljörådet. Till sitt

förfogande bör ombudsmannen ha ett råd, som likaledes utses av

regeringen. Ledamöterna i rådet bör vara tillsatta på personliga

mandat i kraft av sin kompetens på sakområdet. Enligt de

riktlinjer som förs fram i propositionen bör finansieringen av

verksamheten ske via statsbudgeten.

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att tjänsten som

Barnombudsman inrättas vid Barnmiljörådet i enlighet med de

föreslagna riktlinjerna för organisation och finansiering.

För att förbereda inrättandet av en Barnombudsman har

regeringen som tidigare nämnts för avsikt att tillsätta en

särskild organisationskommitté. Kommittéuppdraget bör omfatta

förslag till detaljutformning av myndighetens organisation,

arbetsformer, bemanning etc. Kommittén bör vidare utforma

riktlinjer för den kompetens som myndigheten bör besitta i sin

nya funktion samt utforma förslag till en ny instruktion för

myndigheten. Kommittén bör också överväga nytt namn på

myndigheten samt behovet av kompletterande regler om sekretess

m.m. till skydd för enskilds personliga förhållanden.

Motion

I motion So32 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) begärs ett

tillännagivande av vad som i motionen anförts om placering av

Barnombudsmannen hos Allmänna barnhuset. Som skäl för yrkandet

anför motionärerna bl.a. följande. Allmänna barnhuset har en väl

utvecklad tradition att verka för de barn och ungdomar som lever

under svåra förhållanden. Genom sin ställning som stiftelse är

barnhuset fristående i förhållande till myndigheter och

myndighetsutövning. Det finns en statlig kontroll över

verksamheten i och med att stiftelsens direktion, som består av

sju ledamöter, utses av regeringen. Barnhuset lämnar också

årligen en verksamhetsberättelse till regeringen. Barnhuset

bedriver en omfattande konferensverksamhet, där barns situation

ofta behandlas i ett tvärvetenskapligt sammanhang. Vidare ges

stöd till en socialt inriktad forsknings- och

utvecklingsverksamhet kring barn och ungdomar. Barnhuset svarar

även för kontakter med övriga nordiska länder inom barn- och

ungdomsvården. Barnhusets kansli finns i Stockholm. Denna bredd

i arbete och erfarenheter saknas i dag hos Barnmiljörådet.

Vidare framhåller motionärerna att Allmänna barnhuset kan svara

för 1,5 miljoner kronor årligen om Barnombudsmannen placeras hos

stiftelsen. Den av regeringen föreslagna Organisationskommittén

bör ta kontakt med Allmänna barnhuset för samråd om ekonomi och

samordning av lokaler m.m.

Utskottets bedömning

Utskottet delar inställningen att tjänsten som Barnombudsman

bör inrättas vid Barnmiljörådet i enlighet med de i

propositionen förordade riktlinjerna för organisation och

finansiering. Enligt utskottets mening bör Barnombudsmannen

samarbeta med Allmänna barnhuset i frågor där deras intressen

sammanfaller. Projekt på området bör t.ex. kunna finansieras med

medel från Allmänna barnhuset. Utskottet godkänner alltså de

föreslagna riktlinjerna i denna del och avstyrker motion

So32 (s).

Anslagsfrågor

Regeringen har i 1993 års budgetproposition föreslagit

riksdagen att, i avvaktan på en särskild proposition om en

Barnombudsman, till Barnmiljörådet för budgetåret 1993/94

beräkna ett ramanslag på 5199000 kr.

På grund av förslaget om att inrätta en befattning som

Barnombudsman som chef för Barnmiljörådet, samt de förändringar

av myndighetens arbetsområden som förslaget kan innebära,

föreslås i den aktuella propositionen att Barnmiljörådet får en

ettårig planeringsram. Medelsbehovet för Barnombudsmannen och

Barnmiljörådet har för nästa budgetår beräknats till 6586000

kr. I propositionen föreslås att riksdagen till Barnmiljörådet

för budgetåret 1993/94 under femte huvudtiteln anvisar ett

ramanslag på 6586000 kr.

Utskottet tillstyrker den av regeringen föreslagna

medelsanvisningen till Barnmiljörådet, vilken inte mött någon

erinran i form av motioner.

Hemställan

Utskottet hemställer1. beträffande lag om Barnombudsman

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:So604 yrkande 6

antar regeringens förslag till lag om Barnombudsman,

2. beträffande lokala barnombudsmän

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju802 yrkande 6 och

1992/93:Ub416 yrkande 3,

3. beträffande ombudsmannens verksamhetsområde och

uppgifter

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:So31 godkänner de i

propositionen förordade riktlinjerna för ombudsmannens

verksamhetsområde och uppgifter,

4. beträffande organisation och finansiering

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:So32 godkänner att

tjänsten som Barnombudsman inrättas vid Barnmiljörådet enligt de

i propositionen förordade riktlinjerna för organisation och

finansiering,

5. beträffande medelsanvisningen till Barnmiljörådet

att riksdagen till Barnmiljörådet för budgetåret 1993/94 under

femte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 6586000 kr.

Stockholm den 20 april 1993

På socialutskottets vägnar

Bo Holmberg

I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson

(m), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp),

Ingrid Andersson (s), Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s),

Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Jerzy Einhorn (kds),

Leif Bergdahl (nyd), Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m)

och Hans Karlsson (s).

I propositionen framlagt lagförslag

Bilaga