Bet. 1992/93:SoU26

Socialutskottets betänkande

1992/93:SOU26

Tobakslag

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1992/93

SoU26

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1992/93:185 om

tobakslag och 50 motionsyrkanden som väckts med anledning av

förslaget. I betänkandet behandlas också 28 motionsyrkanden från

den allmänna motionstiden 1993.

Utskottet tillstyrker förslaget till tobakslag.

Utskottet anser dock att regeringens lagförslag är

otillräckligt för att skydda allmänheten från att ofrivilligt

utsättas för tobaksrök och för att skydda barn och ungdom från

att börja bruka tobak. Med anledning av motionsyrkanden från

samtliga partier uttalar utskottet när det gäller miljöer där

barn och ungdomar ofta vistas att rökförbudet bör utsträckas

till att omfatta även skolgårdar och platser utomhus som används

i barnomsorgen. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen

med förslag till en sådan lagreglering.

Även lokaler där offentliga tillställningar eller allmänna

sammankomster anordnas och andra lokaler dit allmänheten har

tillträde bör omfattas av rökförbud, inte enbart viss del av

lokalerna. Regeringen bör snarast återkomma med förslag till

lagreglering.

Utskottet anser att också regeringens förslag i fråga om

arbetsplatser är otillräckligt för att säkerställa att människor

skall slippa utsättas för passiv rökning. Utskottet föreslår

därför att regeringen snarast återkommer till riksdagen med

lagförslag om rätt till en rökfri arbetsmiljö.

Vad utskottet anfört i dessa delar bör riksdagen ge regeringen

till känna.

Utskottet är inte berett att nu föreslå införande av en

åldersgräns för inköp av tobaksvaror och avstyrker därför

motioner härom. Utskottet föreslår dock med anledning av vissa

motioner ett tillkännagivande i vilket riksdagen betonar vikten

av att regeringen noga följer informationsinsatser och forskning

kring ungdomars rökvanor och återkommer till riksdagen med

förslag om en åldersgräns för inköp av tobaksvaror om

tobaksbruket bland barn och ungdomar inte minskar.

Utskottet anser vidare att regeringen snarast bör återkomma

till riksdagen med ett lagförslag som förbjuder direkt reklam

för tobaksprodukter. Förslaget bör ges en liknande utformning

som det som gäller för alkoholdrycker. Utskottet föreslår att

riksdagen ger regeringen detta till känna. Utskottet avstyrker

motionsyrkanden om förbud mot s.k. förtäckt tobaksreklam. Denna

fråga bör enligt utskottet övervägas ytterligare.

Med anledning av en motion om produktkontroll uttalar

utskottet att det inte bör ankomma på tobaksindustrin att själv

utreda om de kemiska och toxikologiska egenskaperna hos

tobaksvaror har hälsovådliga effekter, utan detta bör åligga en

opartisk myndighet. Regeringen bör snarast återkomma till

riksdagen med förslag till lagreglering i enlighet härmed.

Utskottet betonar slutligen vikten av att information och

utbildning om tobakens skadeverkningar intensifieras. Även om

andra åtgärder vidtas för att minska tobaksbruket är olika

former av information och utbildning fortfarande grundläggande

element i ett samhälleligt åtgärdsprogram. Motioner om behov av

informations- och utbildningsinsatser avstyrks med hänvisning

till att yrkandena i huvudsak sammanfaller med vad regeringen

anfört i propositionen.

Utskottets m-, fp-, c- och kds-ledamöter yrkar i reservationer

avslag på motionsyrkanden om rökfria miljöer och åldersgränser

för inköp av tobaksvaror och ställer sig i dessa delar bakom

regeringens förslag. I en reservation ansluter sig m-ledamöterna

till regeringens ställningstagande i propositionen i fråga om

reklamförbud och avstyrker motionerna om införande av ett sådant

förbud. Utskottets nyd-ledamot reserverar sig till förmån för

motionsyrkanden om att tobaksvaror inte skall få säljas till

personer under 16 år. V-suppleanten ansluter sig i en

meningsyttring till en flerpartimotion fp, s, m, c, kds och v om

rökfria lokaler, åldersgräns för inköp på 16 år, reklamförbud,

information och utbildning samt rökslutarstöd.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen (Socialdepartementet) att

riksdagen antar förslagen till

1. tobakslag

2. lag om ändring i lagen (1992:1529) om ändring i lagen

(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

Förslag 2. har utskottet överlämnat till justitieutskottet för

behandling. Förslaget till tobakslag fogas till betänkandet som

bilaga 1.

Motioner

Motioner väckta med anledning av propositionen

1992/93:So44 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om reklam och annan marknadsföring av tobak.

1992/93:So45 av Karin Falkmer (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om reklamförbud för tobaksprodukter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en åldersgräns på 16 år för inköp av

tobaksvaror.

1992/93:So46 av Jerzy Einhorn och Elisabeth Fleetwood (kds, m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motion 1992/93:So490 anförts om förbud mot

tobaksreklam.

1992/93:So47 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rätten till en rökfri miljö,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om reklamförbud för tobaksvaror,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åldersgräns för inköp av tobaksvaror.

1992/93:So48 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om en åldersgräns på 18 år för inköp

av tobak enligt Tobaksutredningens förslag,

2. att riksdagen beslutar om förbud för automatförsäljning och

andra former av självbetjäning enligt Tobaksutredningens

förslag,

3. att riksdagen beslutar om förbud mot tobaksreklam och s.k.

förtäckt tobaksreklam enligt Tobaksutredningens förslag,

4. att riksdagen beslutar om att rökning inte får äga rum i

lokaler där en offentlig tillställning eller en allmän

sammankomst anordnas samt i andra lokaler dit allmänheten har

tillträde i enlighet med Tobaksutredningens förslag,

5. att riksdagen beslutar om att arbetslokaler skall vara

rökfria enligt Tobaksutredningens förslag,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rökfria gemensamma lokaler i samband med

boende,

7. att riksdagen beslutar om att rökning inte får äga rum på

skolgårdar och platser som är avsedda för barnomsorg enligt

Tobaksutredningens förslag,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att offentliga utemiljöer med stora

folksamlingar hålls rökfria,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en restriktiv tillämpning av undantag från

lagens regler om rökfria miljöer.

1992/93:So49 av Ingrid Näslund m.fl. (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att tobaksvaror inte får säljas till den

som är under 18 år,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om reklamförbud för tobaksvaror,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rökfrihet i offentliga lokaler,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rökfrihet i arbetsmiljöer som används av

mer än en person.

1992/93:So50 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, kds, v)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en åldersgräns på 16 år för inköp av

tobaksvaror,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om reklamförbud för tobaksvaror,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bestämmelser för rökfria lokaler.

1992/93:So51 av Birgitta Dahl m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rätten till en rökfri arbetsmiljö,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åldersgräns för inköp av tobaksvaror,

3. att riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till

riksdagen med förslag om förbud mot reklam för tobaksvaror.

1992/93:So52 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om information och utbildning om tobakens

skadeverkningar till ungdomar och vuxna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en åldersgräns på 18 år för inköp av

tobaksvaror,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om reklamförbud för tobaksvaror,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rökfria lokaler.

1992/93:So53 av Nils Nordh (s) vari yrkas att riksdagen

beslutar ändra lydelsen i tobakslagens 15 § i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1992/93:So54 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om skärpt

lagstiftning för att motverka passiv rökning i enlighet med vad

i motionen anförts,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en

generalklausul om rökfria miljöer i enlighet med vad i motionen

anförts,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftning

avseende åldersgräns för försäljning av tobak enligt

Tobaksutredningens förslag och i enlighet med vad i motionen

anförts,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftning

avseende förbud mot tobaksreklam enligt Tobaksutredningens

förslag och i enlighet med vad i motionen anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om människors rätt till rökfria miljöer,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om särskilda informations- och

upplysningsinsatser för barn och ungdomar.

1992/93:So55 av Ingela Thalén (s) vari yrkas att riksdagen

beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om förbud mot

reklam av tobaksvaror.

1992/93:So56 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om ett reklamförbud för tobaksvaror,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en åldersgräns för inköp av tobaksvaror,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rätten till en rökfri arbetsmiljö.

1992/93:So57 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder mot tobaksbruk.

1992/93:So58 av Inga-Britt Johansson och Marianne Carlström

(s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om ett förbud mot all slags reklam

för tobaksvaror inkl. förtäckt reklam och sponsring,

2. att riksdagen beslutar om att ett förbud införs mot rökning

på arbetsplatser med möjligheter till dispens för särskilda

rökutrymmen.

1992/93:So59 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förbud mot rökning på allmänna platser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förbud mot tobaksreklam,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åldersgräns för inköp av tobaksvaror.

1992/93:So60 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s, c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tobaksreklam,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rökning på allmänna platser,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åldersgräns för tobaksinköp.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993

1992/93:So267 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, kds, v)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om information och utbildning om tobakens

skadeverkningar till ungdomar och vuxna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en åldersgräns på 16 år för inköp av

tobaksvaror,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om reklamförbud för tobaksvaror,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rökslutarstöd,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bestämmelser om rökfria lokaler,

1992/93:So421 av Tuve Skånberg och Harald Bergström (kds) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att anta de förslag Tobaksutredningen har

förordat om rökfria arbetsplatser, åldersgränser på 18 år för

inköp av tobak och reklamförbud mot tobaksvaror.

1992/93:So437 av Alwa Wennerlund (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rökfria skolor och andra offentliga

miljöer,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förbud mot reklam och marknadsföring av

tobaksvaror,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att åldersgränsen för försäljning av

tobaksvaror ej understiger 18 år,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att gravida kvinnor och småbarnsföräldrar

kontinuerligt informeras om tobakens skadeverkningar på deras

barns hälsa och att effektivt stöd ges till dessa kvinnor som

vill sluta röka.

1992/93:So441 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en åldersgräns vid försäljning av

tobaksvaror till unga människor.

1992/93:So453 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en tobaksproposition utan dröjsmål bör

läggas fram,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att tobakspropositionen bör innehålla ett

totalförbud mot tobaksreklam,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att tobakspropositionen bör innehålla en

gräns för inköp av tobaksvaror vid 20 år,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att tobakspropositionen bör innehålla ett

förbud mot rökning i offentliga lokaler, t.ex. teatrar och

idrottsanläggningar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att tobakspropositionen bör innehålla

förslag som gör att ingen behöver utsättas för rökning på sin

arbetsplats,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av en speciell satsning på att få

barn och ungdomar att aldrig börja röka,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om upplysning och information till vuxna som

önskar sluta röka,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att upplysningen och undervisningen bör

understödjas av hälsoinformation i radio och TV.

1992/93:So459 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, fp, c, kds)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om information om tobakens skadeverkningar i

samband med graviditet och barnafödsel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att gravida kvinnor och ammande mödrar på

sina arbetsplatser skall skyddas från passiv rökning.

1992/93:So475 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för att minska tobaksbruk bland

kvinnor,

1992/93:So490 av Jerzy Einhorn och Elisabeth Fleetwood (kds,

m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förbud mot tobaksreklam.

1992/93:So499 av Torgny Larsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av åtgärder mot passiv rökning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förbud mot tobaksreklam,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om köpförbud för ungdomar under 18 år.

1992/93:So507 av Lena Klevenås (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en åldersgräns för inköp av

tobak,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av förbud mot tobaksreklam.

Utskottet

Inledning

Riksdagen biföll 1987 lagutskottets förslag (bet.

1987/88:LU13, rskr. 115) att ge regeringen i uppdrag att utreda

vilka konsekvenser ett förbud mot annonsering av tobaksvaror

skulle få. År 1988 antog Nordiska rådet två rekommendationer

(rek. nr 11 och 12/1988). Rådet rekommenderade dels

ministerrådet att utreda restriktiva regler i Norden innebärande

begränsning av rökning i offentliga lokaler och på offentliga

kommunikationsmedel, förbud mot tobaksreklam och märkning av

tobaksprodukter, dels de nordiska ländernas regeringar att på

internationellt plan verka för restriktivare regler för

tobakskonsumtion. Mot bakgrund av kunskapen om tobakens

hälsorisker, riksdagens beslut och Nordiska rådets

rekommendationer beslöt den dåvarande regeringen i maj 1988 att

bemyndiga chefen för Socialdepartementet att tillsätta en

utredning för att utreda och lämna förslag till olika åtgärder

för att ytterligare begränsa tobaksbruket. Utredningen som antog

namnet Tobaksutredningen överlämnade i mars 1990

betänkandet Tobakslag (SOU 1990:29).

Sverige har anslutit sig till Världshälsoorganisationens

(WHO) mål Hälsa för alla år 2000 (HFA--2000). I ett av målen (nr

17) för WHO:s Europaregion föreslås att varje medlemsland skall

sätta upp klara mål, t.ex. att minst 80 % av befolkningen skall

vara rökfri år 2000 och att icke-rökare skall skyddas från att

ofrivilligt utsättas för tobaksrök. Sverige har också ställt sig

bakom WHO:s Europaregions beslut att under ytterligare fem år,

räknat från 1991, fortsätta den samordnade insatsen mot tobaken.

Propositionen i huvuddrag

I propositionen föreslås att en tobakslag införs. Den

föreslagna lagen innehåller regler om vissa miljöer där rökning

inte skall få äga rum eller där vissa utrymmen skall hållas fria

från tobaksrök. Huvudregeln är att rökning inte skall vara

tillåten i lokaler för barnomsorg, skolverksamhet och annan

verksamhet för barn och ungdom, färdmedel i inrikes

kollektivtrafik, lokaler för hälso- och sjukvård, lokaler

avsedda för gemensamt bruk i bostäder och inrättningar med

särskild service eller vård. I lokaler där offentliga

tillställningar eller allmänna sammankomster anordnas och i

andra lokaler dit allmänheten har tillträde skall, om miljön

inte är rökfri, finnas områden där rökning är förbjuden. Även

för hotell och restauranger ges särskilda regler. Möjlighet

finns att göra avsteg från de nämnda reglerna. Bl.a. får

särskilda rökrum anordnas i eljest rökfria miljöer. Den som i

egenskap av ägare eller på annan grund disponerar över en lokal

eller annat utrymme som omfattas av lagförslaget svarar för att

reglerna följs. Vidare föreslås en skyldighet för arbetsgivare

och arbetstagare att samverka för att arbetsplatser i allt

väsentligt blir rökfria.

Nuvarande bestämmelser om varningstexter och om

innehållsdeklaration på förpackningar flyttas i huvudsak

oförändrade över till den nya lagen. Detsamma gäller reglerna om

marknadsföring i lagen (1978:764).

Regeringen ges rätt att föreskriva att tillverkare och

importörer skall utreda om de kemiska och toxikologiska

egenskaperna hos tobaksvaror som tillverkas i Sverige eller

införs hit har hälsovådliga effekter och att redovisa resultaten

av undersökningarna. Vidare får regeringen förbjuda tillverkning

och import av vissa tobaksvaror samt föreskriva gränsvärden för

skadliga beståndsdelar i tobaksvaror om särskilda hälsoskäl

föreligger.

I lagen angivna tillsynsmyndigheter ges rätt att meddela de

förelägganden och förbud som behövs för att lagen skall följas.

Beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite.

Tillsynsmyndigheterna ges också rätt att omhänderta varor som

saluhålls eller uppenbart är avsedda att saluhållas i strid med

lagen.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1993. Lagen

(1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration på

tobaksvaror samt lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om

marknadsföring av tobaksvaror föreslås upphöra att gälla vid

samma tidpunkt.

Det huvudsakliga syftet med den lagstiftning som föreslås är

enligt regeringen att skydda allmänheten från att ofrivilligt

utsättas för tobaksrök och att skydda barn och ungdom från att

börja bruka tobak. Regeringen understryker att den lag som nu

föreslås är ett första led i åtgärder för att begränsa

tobaksbrukets skadeverkningar. Det kan, sägs det, beroende på

den fortsatta utvecklingen, bli aktuellt att till riksdagen

återkomma med ytterligare förslag till åtgärder, t.ex. om syftet

med bestämmelserna inte uppnås eller om nya regler införs inom

EG. Utskottet tar i det följande upp särskilt enbart de förslag

i propositionen som föranlett motioner.

Begränsningar av rökning

Allmänt

Frågan om förbud mot rökning i lokaler av gemensamhetskaraktär

har under många år varit föremål för uppmärksamhet i en rad

länder. WHO har rekommenderat regeringar och

hälsovårdsmyndigheter att vidta åtgärder för att få till stånd

rökfria miljöer. Även EG har rekommenderat medlemsstaterna att

genom lagstiftning eller på annat sätt vidta sådana åtgärder. I

Sverige har vissa åtgärder vidtagits för att åstadkomma rökfria

miljöer. För gemensamhetslokaler finns sedan år 1983 Allmänna

råd utfärdade av Arbetarskyddsstyrelsen och Socialstyrelsen, som

syftar till begränsningar av tobaksrökningen. På arbetsplatser

har rökning i viss utsträckning begränsats genom frivilliga

överenskommelser. Många landsting har också infört regler om att

det skall vara rökfritt inom egna lokaler, vilket bl.a. kommit

att omfatta hälso- och sjukvården inom dessa områden. Också inom

skolan har vissa ansträngningar gjorts för att tillskapa rökfria

miljöer. Begränsningar i möjligheterna att röka på tåg och

bussar m.m. finns sedan länge. Regeringen har i proposition

1990/91:175 Om vissa folkhälsofrågor uttalat sig för att det

främst med hänsyn till hälsoaspekterna finns tillräckliga skäl

att införa lagbestämmelser om rökfria miljöer. Även om

utvecklingen mot rökfria miljöer varit positiv bör enligt

regeringens förslag lagstiftning införas för att påskynda att

människor inte mot sin vilja skall behöva utsättas för

tobaksrök.

Motioner

I motion So47 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande om vad som anförts om rätten till en rökfri

miljö (yrkande 1). Enligt motionärerna är det hög tid att

Sverige liksom flera andra länder lagstiftar om rätten till en

rökfri miljö på arbetsplatser, offentliga lokaler m.m.

Beträffande arbetslokaler framhåller motionärerna att

förhållandena på många arbetsplatser fortfarande är oacceptabla

trots utfärdade rekommendationer av Socialstyrelsen och

Arbetarskyddsstyrelsen om begränsning av rökning i

gemensamhetslokaler. Motionärerna begär att regeringen snarast

återkommer till riksdagen med lagförslag om rätt till en rökfri

miljö.

I motion So54 av Ian Wachmeister m.fl. (nyd) begärs

tillkännagivande om människors rätt till rökfria miljöer

(yrkande 5). Motionärerna menar att det är orimligt och

hänsynslöst att tvinga en majoritet av människor att vara

passiva rökare med vetskap om den passiva rökningens stora

hälsorisker. Motionärerna betonar tobakens hälsofarlighet men

vill inte förbjuda tobaksrökning. Motionärernas grundsyn är att

det är varje vuxen människas självklara rätt att röka tobak --

så länge detta inte sker på andra människors bekostnad. Inga

människor skall tvingas till passiv rökning i något sammanhang.

I samma motion föreslås att riksdagen hos regeringen begär

förslag om skärpt lagstiftning för att motverka passiv rökning

(yrkande 1), och att riksdagen begär förslag om en

generalklausul om rökfria miljöer i enlighet med vad i motionen

anförts (yrkande 2).

I motion So453 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds)

begärs tillkännagivande till regeringen om att en

tobaksproposition utan dröjsmål bör läggas fram (yrkande 1).

Tidigare behandling

Motioner om rökfria miljöer har vid upprepade tillfällen

behandlats av utskottet. Vid utskottets behandling av

folkhälsopropositionen (1990/91:SoU23 s. 72--74) erinrade

utskottet inledningvis om sin vid flera tidigare tillfällen

redovisade principiella inställning att ingen mot sin vilja

skulle behöva utsättas för tobaksrök, och att rökning inte bör

förekomma i offentliga lokaler och andra lokaler för gemensamt

bruk. Även om inte något formellt förslag om rökfria miljöer

lades fram i folkhälsopropositionen, ville utskottet ändå

instämma i det som i stora drag redovisats om rökfria miljöer i

propositionen. Utskottet ansåg emellertid att regeringens

beredning av tobakspropositionen borde avvaktas innan riksdagen

övervägde sådana åtgärder som avsågs i de då aktuella

motionerna. Utskottet avstyrkte motionerna (res. fp, v, mp).

Riksdagen följde utskottet. I betänkandet 1991/92:SoU15

vidhöll utskottet denna inställning och avstyrkte motioner med

krav på bestämmelser om rökfria miljöer.

Helt rökfria miljöer

Lokaler för barnomsorg, skolverksamhet m.m. samt lokaler för

hälso- och sjukvård

Enligt propositionen är det av särskild betydelse att

lokaler där barn och ungdom ofta vistas hålls rökfria. Ett

rökförbud är motiverat inte bara med hänsyn till de särskilda

hälsorisker tobaksrökning innebär för unga människor, utan också

för att markera att rökning inte är önskvärd från samhällets

synpunkt. Rökförbudet bör omfatta skollokaler och lokaler

för barnomsorg samt även lokaler som är avsedda för ungdomars

fritidsverksamhet. Förbudet bör omfatta alla delar av de

aktuella lokalerna som barnen och ungdomarna mer regelbundet

vistas i eller har anledning att besöka. Tobaksutredningen

föreslog att rökning även skulle förbjudas på skolgårdar och

platser utomhus som används i barnomsorgen. Regeringen delar

uppfattningen att rökning inte bör förekomma på sådana platser

men anser att förbudet bör begränsas till inomhusmiljöer. I

propositionen sägs att det är angeläget att man lokalt verkar

för att motverka rökning på skolgårdar och platser utomhus som

används i barnomsorgen. Det är t.ex. inte lämpligt att ha s.k.

rökrutor på skolgårdar. Ansvaret för att barn hos dagbarnvårdare

inte utsätts för passiv rökning åvilar i första hand kommunerna.

Någon bestämmelse i lag om rökförbud inom den barnomsorg som

bedrivs i privata hemmiljöer föreslås således inte.

I propositionen sägs vidare att det skulle leda för långt att

i lag förbjuda inrättande av särskilda rökrum för personal i

skolor och på daghem m.m. Det bör finnas möjlighet att avsätta

särskilda utrymmen för rökning inom de delar av skollokaler m.m.

som är upplåtna enbart för personalen.

Lokaler avsedda för hälso- och sjukvård inkl. tandvård bör

omfattas av rökförbud. Särskilda rökrum bör dock kunna inrättas

för patienterna och för personalen.

I motion So48 av Berndt Ekholm m.fl. (s) yrkas att

riksdagen i enlighet med Tobaksutredningens förslag beslutar att

rökning inte får äga rum på skolgårdar och platser som är

avsedda för barnomsorg (yrkande 7).

I motion So437 av Alwa Wennerlund (kds) begärs

tillkännagivande om vad som i motionen anförts om rökfria

skolor. Motionärerna anser att rökfria skolor måste ingå i ett

långsiktigt program som gör att unga människor inte börjar röka

eller snusa (yrkande 1 delvis).

Delvis rökfria miljöer

Lokaler för offentliga tillställningar m.m.

Tobaksutredningen föreslog rökförbud i lokaler där en

offentlig tillställning eller allmän sammankomst anordnas och i

andra lokaler dit allmänheten har tillträde.

I propositionen anförs att utgångspunkten bör vara att

lokaler där offentliga tillställningar eller allmänna

sammankomster anordnas skall hållas fria från tobaksrök. Detta

ligger i linje med vad som i praktiken ofta redan gäller i dag.

Regeringen är däremot inte beredd att föreslå ett lagstadgat

generellt förbud mot tobaksrökning i lokaler av detta slag.

Förslaget begränsas därför till att det i lag föreskrivs att det

i sådana lokaler, t.ex. för idrottsevenemang,

danstillställningar, diskussions- och föredragsmöten, konserter,

teater och biografföreställningar, skall finnas områden där

rökning är förbjuden om miljön inte är helt rökfri. Reglerna bör

avse även biutrymmen såsom vestibuler och foajéer. I lokaler som

på grund av storlek, utformning etc. inte kan uppdelas i områden

där rökning är tillåten resp. förbjuden får ägaren eller den

som disponerar lokalen avgöra om rökning skall vara tillåten

eller förbjuden. I propositionen framhålls att de regler som

föreslås är minimiregler och att lokaler av angivet slag i

största möjliga utsträckning bör hållas helt rökfria.

Även i andra lokaler av gemensamhetskaraktär dit

allmänheten har tillträde bör särskilda rökfria områden

avsättas i den mån miljön inte är rökfri i dag. I propositionen

nämns bl.a. expeditioner och mottagningsrum hos statliga och

kommunala myndigheter, postkontor, banklokaler och butiker.

I motion So49 av Ingrid Näslund m.fl. (kds) begärs

tillkännagivande om rökfrihet i offentliga miljöer (yrkande

3). Motionärerna anser att rökfrihet borde vara en

självklarhet vid offentliga tillställningar, inte minst med

tanke på att allergierna ökar i samhället. Propositionens

förslag om att det skall finnas områden där rökning är förbjuden

är otillräckligt eftersom rök har en förmåga att sprida sig i

öppna lokaler.

Även i motionerna So50 och So267 av Barbro Westerholm m.fl.

(fp, s, m, c, kds, v) betonas den passiva rökningens

hälsofarlighet och de betydande problem den passiva rökningen

innebär för bland andra allergiker. Motionärerna anser att

bestämmelser om rökfria lokaler bör införas i tobakslagen

(yrkande 3 delvis, yrkande 5 delvis). Likalydande yrkande

framförs också i motionerna So52 av Maud Björnemalm m.fl. (s)

(yrkande 4 delvis), So57 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson

(s) (delvis), So60 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s, c) (yrkande

2 delvis), So453 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds)

(yrkande 4) och So499 av Torgny Larsson (s) (yrkande 1). I

motion So437 av Alwa Wennerlund (kds) betonas vikten av att

offentliga miljöer hålls rökfria. Detta måste enligt motionären

ingå i ett långsiktigt program för att förmå unga människor att

inte börja röka (yrkande 1 delvis).

I motion So48 av Berndt Ekholm m.fl. (s) yrkas att

riksdagen i enlighet med Tobaksutredningens förslag beslutar att

rökning inte får äga rum i lokaler där en offentlig

tillställning eller en allmän sammankomst anordnas samt i andra

lokaler dit allmänheten har tillträde (yrkande 4).

Särskilda undantag

Tobaksutredningen föreslog att undantag från reglerna om

rökfria miljöer skulle få göras i det enskilda fallet. Undantag

får dock enligt utredningens förslag endast komma i fråga om det

finns synnerliga skäl.

I propositionen föreslås att det förutom de tidigare

nämnda undantagen från reglerna om rökfria miljöer också bör

finnas en möjlighet att i berörda lokaler och andra utrymmen

tillåta rökning i viss utsträckning om det är motiverat av

särskilda skäl. Dessa skäl kan t.ex. vara relaterade till

utrymmets beskaffenhet, såsom att det gäller en lokal med en

öppen planlösning och mycket god ventilation eller till fall där

krav ställs på avsättning av rökfria områden och det med hänsyn

till lokalens ringa storlek m.m. inte framstår som rimligt att

kräva sådan avsättning, sägs det i propositionen. Vidare sägs

att särskilda skäl kan föreligga med hänsyn till lokalens

användningssätt, t.ex. en lokal som används för samtalsterapi

inom psykiatrisk vård. Om särskilda skäl för avvikelse

föreligger måste enligt propositionen dock avgöras i varje

enskilt fall. Verkställighetsföreskrifter i dessa frågor bör,

efter bemyndigande från regeringen, kunna meddelas av

tillsynsmyndigheterna.

I motion So48 av Berndt Ekholm m.fl. (s) yrkas att

riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts

om en restriktiv tillämpning av undantag från lagens regler om

rökfria miljöer (yrkande 9). Motionärerna anser att

propositionen är generös när det gäller kravet på "särskilda

skäl" för undantag från föreslagna bestämmelser. Utredningens

förslag är betydligt snävare och anger "synnerliga skäl". Det är

enligt motionärerna angeläget att en restriktiv syn på

undantagen blir praxis, så att inte lagstiftningens syfte

motverkas när det gäller att tillskapa rökfria miljöer.

Arbetsplatser

Tobaksutredningen vill införa rökförbud på arbetsplatser.

Förbudet skall avse lokaler där två eller flera arbetstagare

brukar vistas. Undantag skall göras dels för särskilda rökrum,

dels för rum som bara används av en person om ventilationen är

sådan att rök inte sprids till rökfria lokaler.

Regeringens lagförslag innehåller inte någon reglering av

rökning på arbetsplatser. Enligt propositionen är det en fördel

om frågan om vilka regler som skall gälla i detta avseende kan

lösas lokalt genom överenskommelser mellan arbetsgivaren och de

anställda eller deras organisation. Detta anförs också av bl.a.

LO och SAF och har även legat till grund för de rekommendationer

som Arbetarskyddsstyrelsen och Socialstyrelsen utfärdat i

frågan. I propositionen föreslås att det i lagen föreskrivs en

skyldighet för arbetsgivare och arbetstagare att samverka

för att åstadkomma rökfria arbetsmiljöer och att särskilt verka

för att personer inte ofrivilligt utsätts för tobaksrök.

I motion So49 av Ingrid Näslund m.fl. (kds) begärs

tillkännagivande om rökfrihet i arbetsmiljöer som används av mer

än en person (yrkande 4). Motionärerna anser att regeringen

borde ha följt Tobaksutredningens förslag om total rökfrihet i

arbetslokaler där fler än en person arbetar. Även i motion

So421 av Tuve Skånberg och Harald Bergström (kds) begärs

tillkännagivande till regeringen om att anta Tobaksutredningens

förslag om rökfria arbetsplatser (yrkande delvis).

I motion So51 av Birgitta Dahl m.fl. (s) begärs

tillkännagivande om rätt till en rökfri arbetsmiljö (yrkande

1). Enligt motionärerna väntar många arbetsgivare på en lag

som ger stabil grund för åtgärder.

I motion So50 och So267 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s,

m, c, kds, v) begärs tillkännagivande om vad som i motionen

anförts om bestämmelser för rökfria lokaler (yrkande 3 delvis,

yrkande 5 delvis). Motionärerna betonar den passiva rökningens

stora hälsofarlighet och medförande problem för bland andra

allergiker. Motionärerna anser att en tobakslag som innehåller

bestämmelser om rökfrihet på arbetsplatser bör införas.

Likalydande yrkande framförs också i motionerna So52 av Maud

Björnemalm m.fl. (s) (yrkande 4 delvis), So57 av Bengt

Silfverstrand och Bo Nilsson (s) (delvis), So60 av Nils-Olof

Gustafsson m.fl. (s, c) (yrkande 2 delvis) och So453 av

Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds) (yrkande 5).

I motion So56 av Berit Löfstedt m.fl. (s) begärs

tillkännagivande om rätten till en rökfri arbetsmiljö (yrkande

3). Motionärerna anser att regeringens förslag om att

arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för att

arbetsplatserna skall bli rökfria är kanske möjlig att

åstadkomma på stora arbetsplatser med utvecklade

arbetsgivar/arbetstagarroller och skyddskommittéer, men

betydligt svårare på mindre arbetsplatser. Yrkande om rätt till

en rökfri arbetsmiljö framförs också i motion So59 av

Margareta Winberg m.fl. (s) (yrkande 1). Enligt motionärerna

är regeringens lagförslag otillräckligt och kan i sämsta fall

motverka sitt syfte. Som speciallagstiftning skulle en sådan lag

äga företräde framför en generell lag som arbetsmiljölagen.

Motionärerna påpekar att inrättandet av särskilda utrymmen för

rökare på arbetsplatser inte är förenat med påtagliga kostnader

för arbetsgivarna.

I motion So459 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, fp, c,

kds) framhålls vikten av att skydda gravida kvinnor och

ammande kvinnor från passiv rökning på arbetsplatser (yrkande

2).

I motion So48 av Berndt Ekholm m.fl. (s) yrkas att

riksdagen följer Tobaksutredningens förslag och beslutar att

arbetslokaler skall hållas rökfria (yrkande 5).

I motion So58 av Inga-Britt Johansson och Marianne Carlström

(s) yrkas att riksdagen beslutar om ett förbud mot rökning på

arbetsplatser med möjlighet till dispens för särskilda

rökutrymmen (yrkande 2).

Utemiljöer och gemensamma utrymmen i anslutning till bostäder

Propositionen innehåller inte några förslag om begränsning

av rökning när det gäller utomhusmiljöer och allmänna utrymmen i

hyresfastigheter och liknande.

I motion So48 av Berndt Ekholm m.fl. (s) begärs

tillkännagivanden om vad som anförts om rökfria gemensamma

lokaler i samband med boende (yrkande 6) och om rökfria

offentliga utemiljöer med stora folksamlingar (yrkande 8).

Enligt motionärernas mening är det angeläget att gemensamma

utrymmen till lägenheter, t.ex. trapphus, tvättstugor,

hobbylokaler, hålls rökfria. Även vissa offentliga utemiljöer

där t.ex. idrottsarrangemang, konserter och allmänna möten hålls

bör vara rökfria, alternativt att rökare hänvisas till vissa

områden.

Ansvar

Ansvaret för att bestämmelserna om rökfria miljöer m.m. följs

bör, enligt propositionen, åvila den som äger eller disponerar

över den lokal, det utrymme eller den plats som berörs. Denne

skall tydligt markera var rökning är resp. inte är tillåten. Om

någon bryter mot bestämmelserna skall den ansvarige för lokalen

eller motsvarande ingripa med information eller tillsägelser och

bör i sista hand få besluta om avvisning av den rökande. För en

anställd som bryter mot reglerna om rökfria miljöer bör

avvisning inte tillämpas utan i stället bör allmänna regler som

gäller vid ett anställningsförhållande träda in. Avvisning kan

heller inte tillgripas t.ex. mot personer som tvångsintagits för

vård. I andra fall kan det vara olämpligt med avvisning t.ex. i

fråga om skolelever.

Utskottets bedömning

Tobakens skadeverkningar är väl kända. Tobaksbruket är ett av

våra största folkhälsoproblem. På senare år har också

skadeverkningarna till följd av passiv rökning uppmärksammats

alltmer. Det är därför enligt utskottets mening viktigt att

vidta åtgärder för att motverka det utbredda bruket av tobak och

att människor utsätts för passiv rökning. En viktig åtgärd bland

flera i detta sammanhang är att lagstifta om rökfria miljöer.

Regeringens lagförslag innehåller också regler om vissa miljöer

där rökning inte skall få äga rum eller där vissa utrymmen skall

hållas fria från tobaksrök. Utskottet anser emellertid att de

föreslagna åtgärderna är otillräckliga för att begränsa

tobaksbruket och för att garantera en rökfri miljö.

Utskottet anser det vara av särskild betydelse att lokaler där

barn och ungdom ofta vistas hålls rökfria. Förslaget om att

förbjuda rökning i lokaler som är avsedda för barnomsorg,

skolverksamhet eller annan verksamhet för barn eller ungdom

välkomnas därför. Det är utskottets uppfattning att lagreglerna

om rökförbud i princip bör vara begränsade till inomhusutrymmen

och att några begränsningar i lag av rökning utomhus i allmänhet

inte bör göras. Skolgårdar och platser utomhus som används i

barnomsorgen är emellertid så angelägna att hålla rökfria och av

så speciell karaktär att det här finns anledning att göra avsteg

från denna principiella inställning. Rökförbudet bör därför

utsträckas till att även omfatta skolgårdar och platser utomhus

som används i barnomsorgen. Regeringen bör snarast återkomma

till riksdagen med förslag till en sådan lagreglering.

Även lokaler där offentliga tillställningar eller allmänna

sammankomster anordnas och andra lokaler dit allmänheten har

tillträde bör enligt utskottets mening omfattas av rökförbud.

Propositionens förslag om att det endast skall finnas områden i

dessa lokaler där rökning är förbjuden är inte tillräckligt

genomgripande eftersom rök sprider sig i öppna lokaler och

icke-rökare därför skulle drabbas. Regeringen bör snarast

återkomma till riksdagen med förslag till en sådan lagreglering.

Mot bakgrund av den passiva rökningens hälsofarlighet och de

problem för allergiker och andra icke-rökare som tobaksrök för

med sig är det hög tid att Sverige som flera andra länder redan

gjort lagstiftar om rätten till rökfria arbetsplatser. Utskottet

anser att Arbetarskyddsstyrelsens och Socialstyrelsens

gemensamma råd om begränsning av rökning i gemensamhetslokaler

inte har givit önskade effekter på arbetsplatserna. Det råder

fortfarande oacceptabla förhållanden på många arbetsplatser. En

lagstiftning om en rätt till rökfri arbetsmiljö skulle ge

arbetsgivarna en stabil grund för åtgärder på detta område.

Regeringen föreslår inte någon reglering av rökning på

arbetsplatser. Frågan om vilka regler som skall gälla i detta

avseende bör enligt regeringen lösas genom samverkan mellan

arbetsgivare och arbetstagare. Rekommendationer och en i lag

föreskriven skyldighet för arbetsgivare och arbetstagare att

samverka för att åstadkomma rökfria arbetsmiljöer är enligt

utskottet otillräckligt för att säkerställa att människor skall

slippa utsättas för passiv rökning på sin arbetsplats. En

samverkan kan möjligen vara tillräckligt för att åstadkomma

rökfrihet på stora arbetsplatser men blir betydligt svårare att

åstadkomma på alla mindre arbetsplatser. Enligt utskottets

mening bör regeringen därför snarast återkomma till riksdagen

med lagförslag om rätt till en rökfri arbetsmiljö.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av

motionerna So47 (s) yrkande 1, So48 (s) yrkandena 4, 5 och 7,

So49 (kds) yrkande 3 och 4, So50 (fp, s, m, c, kds, v) yrkande

3, So51 (s) yrkande 1, So52 (s) yrkande 4, So54 (nyd) yrkandena

1, 2 och 5, So56 (s) yrkande 3, So57 (s) delvis, So58 (s) yrkande 2,

So59 (s) yrkande 1, So60 (s, c) yrkande 2, So267 (fp, s, m, c,

kds, v) yrkande 5, So421 delvis, So437 (kds) yrkande 1, So453

(kds) yrkande 4 och 5, So459 (m, fp, c, kds) yrkande 2 och So499

(s) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.

Motion So453 (kds) yrkande 1 är tillgodosett och avstyrks

därför.

Förbud mot rökning bör som utskottet tidigare framhållit i

princip begränsas till inomhusmiljöer. Utskottet avstyrker

därför motion So48 (s) yrkande 8 om ett tillkännagivande om

rökfria offentliga utemiljöer med stora folksamlingar. Utskottet

anser inte heller att gemensamma lokaler i samband med boende,

skall omfattas av en lagreglering om rökförbud. Utskottet

avstyrker därför även yrkande 6 i samma motion.

Utskottet instämmer i regeringens förslag att det bör finnas

möjligheter att -- om det finns särskilda skäl till det på grund

av lokalens beskaffenhet eller användningssätt eller

omständigheterna i övrigt -- avvika från de föreslagna

bestämmelserna om rökfria miljöer på annat sätt än genom

inrättande av rökrum. Utskottet avstyrker motion So48 (s)

yrkande 9 om ännu restriktivare dispensgivning.

Handel med tobak

Tobaksutredningen (SOU 1990:29) föreslog att tobaksvaror

inte skall få säljas till personer som är under 18 år och att

försäljning i automat eller andra former av självbetjäning skall

vara förbjuden. Vidare föreslog utredningen att tillfälliga

prisnedsättningar och mängdrabatter inte skall få förekomma vid

detaljhandel med tobaksvaror.

I propositionen föreslås inte några särskilda föreskrifter

rörande handel med tobak.

Åldersgräns m.m.

Propositionen

Som skäl till att inte införa förbud mot försäljning av

tobaksvaror till ungdomar och förbud mot försäljning i automat

o.d. hänvisas i propositionen till regeringens inställning till

frågan i folkhälsopropositionen (1990/91:175) och till

socialutskottets bedömning i betänkandet SoU1990/91:23. I

folkhälsopropositionen angav regeringen att några förslag om ett

förbud mot försäljning av tobaksvaror till ungdomar samt därtill

knutna förbud mot försäljning i automat eller genom annan

självbetjäning inte bör lämnas på grund av de svårigheter som

föreligger när det gäller kontroll av att åldersgränserna följs

och risken för att tobaksvaror skulle framstå som särskilt

lockande genom att man måste vara "vuxen" för att få köpa dem.

Även inom EG hade en liknande bedömning gjorts och någon avsikt

att lägga fram något förslag om åldergräns för köp av

tobaksprodukter inom EG förelåg inte, sades det i propositionen.

Socialutskottet ansåg av samma skäl som regeringen anfört att

någon åldersgräns för inköp av tobak inte borde införas.

Motionsyrkanden med krav på åldersgräns avstyrktes. Riksdagen

följde utskottet (rskr. 376).

Beträffande prisnedsättningar och mängdrabatter uttalar

regeringen bl.a. att en tobaksvara inte bör kunna användas som

lockvara genom att under en kortare period säljas till nedsatt

pris. Ett sådant förfarande får emellertid, som juridiska

fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anfört, anses strida

mot redan nu befintliga regler om måttfull marknadsföring av

tobaksvaror. Regeringen anser därför att något särskilt förbud

som avser tillfälliga prisnedsättningar inte behöver införas.

Vidare anser regeringen mot bakgrund av den negativa inverkan på

konkurrensen som ett förbud mot mängdrabatter kan få att någon

särskild bestämmelse om sådana rabatter inte bör införas. Det

påpekas att även här gäller att ett olämpligt framhållande av

prisnedsättningen kan falla under bestämmelserna om

marknadsföring av tobaksvaror.

Motioner

I flera motioner föreslås att regeringen överväger frågan om

införande av åldersgräns vid inköp av tobaksvaror.

Yrkanden med detta innehåll framförs i motion So47 av Bo

Holmberg m.fl. (s) där motionärerna begär ett tillkännagivande

av vad som anförts i motionen om åldersgräns för inköp av

tobaksvaror (yrkande 3). Motionärerna anser att en

åldersgräns för inköp av tobaksvaror kan innebära ett stöd för

osäkra ungdomar. Det kan också i sämsta fall göra rökningen mer

spännande. Motionärerna ser med oro på att allt fler ungdomar

börjar röka. Den utvecklingen måste brytas. Lyckas inte detta

anser motionärerna att införande av en åldersgräns för

tobaksinköp bör övervägas.

Även i motionerna So51 av Birgitta Dahl (s) (yrkande 2),

So56 av Berit Löfstedt m.fl. (s) (yrkande 2), So57 av Bengt

Silfverstrand och Bo Nilsson (s) (delvis), So60 av Nils-Olof

Gustafsson m.fl. (s, c) (yrkande 3), So507 av Lena Klevenås

(s) (yrkande 1) och So59 av Margareta Winberg m.fl. (s)

(yrkande 3) framförs liknande synpunkter och begäranden om

tillkännagivanden till regeringen. I sistnämnda motion

tillbakavisas vad som hävdats om att en åldersgräns skulle leda

till negativa reaktioner och framkalla trotsbeteenden hos unga.

En svensk studie visar enligt motionärerna tvärtom att tanken på

en åldersgräns är accepterad av de unga och kan fungera som ett

stöd för föräldrarnas restriktiva attityder.

I ett stort antal motioner föreslås en åldersgräns för inköp

av tobaksvaror.

I motionerna So50 (yrkande 1) och So267 (yrkande 2) av

Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, kds, v) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts

om en åldersgräns på 16 år för inköp av tobaksvaror. Enligt

motionärerna börjar majoriteten rökare att röka före 20 års

ålder. Många studier visar att tobaksrökning medför större

risker ju tidigare rökdebuten sker. Det är därför utöver övriga

insatser som föreslås i motionen för att förhindra tobaksdebut

hos barn och ungdom angeläget att införa en åldersgräns för

inköp av tobak. I flera andra länder finns förbud mot

tobaksförsäljning till ungdom. Sverige bör följa dessa länders

exempel.

Motsvarande yrkande framförs i motionerna So45 av Karin

Falkmer (m) (yrkande 2) och So441 av Elver Jonsson och Erling

Bager (fp).

I motionerna So49 av Ingrid Näslund m.fl. (kds) (yrkande 1),

So52 av Maud Björnemalm m.fl. (s) (yrkande 2), So421 av Tuve

Skånberg och Harald Bergström (kds) (delvis), So437 av Alwa

Wennerlund (kds) (yrkande 4) och So499 av Torgny Larsson

(s) (yrkande 3) begärs tillkännagivanden om att

tobaksvaror inte får säljas till den som är under 18 år.

I motion So49 påpekas att en åldersgräns på 18 år gäller för

inköp av öl (klass II). Ingen har föreslagit att den skall

avskaffas även om vi vet att den inte efterlevs till 100 %.

Alkohol och åldersgränsers positiva inverkan på ett minskat

drickande är väl belagt. Detta tyder på att en åldersgräns

snarare är avskräckande än som hävdats lockande.

I motion So54 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftning

avseende åldersgräns för försäljning av tobak enligt

Tobaksutredningens förslag, dvs. att åldersgränsen sätts vid

18 år (yrkande 3).

I motion So453 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds)

begärs tillkännagivande om vad i motionen anförts om att

åldersgänsen för inköp av tobaksvaror bör sättas vid 20 års

ålder (yrkande 3). Vid denna ålder är man enligt motionärerna

mindre känslig för kamrattryck och annan påverkan.

I en motion yrkas att riksdagen nu beslutar om en åldersgräns.

I motion So48 av Berndt Ekholm m.fl. (s) yrkas att

riksdagen beslutar dels om en åldergräns på 18 år för inköp

av tobak, dels om förbud för automatförsäljning och andra

former av självbetjäning (yrkandena 1 och 2). Motionären delar

de synpunkter och förslag som anförts av Tobaksutredningen.

Propositionens resonemang om att en åldersgräns skulle öka

intresset för rökning, att pröva en förbjuden vara, är enligt

motionärernas uppfattning svagt grundat. Svårigheterna att

kontrollera efterlevnaden skall enligt motionärerna inte

överdrivas. Bara lagbestämmelsen i sig ger en tydlig signal om

hur samhället ser på tobaksbruket och på vad som är rätt och

fel.

Tidigare behandling

Frågan om åldersgräns för inköp av tobak togs upp av flera

motionärer i samband med riksdagens behandling av

folkhälsopropositionen. Som nämnts ovan ansåg utskottet i

betänkandet 1990/91:SoU23 att någon åldersgräns för inköp av

tobak inte borde införas och avstyrkte de då aktuella

motionerna. I betänkandet 1991/92:SoU15 avstyrkte utskottet

en motion om införande av en åldersgräns med motiveringen att

riksdagen inte borde föregripa sitt kommande ställningstagande

till tobakspropositionen med något uttalande om en åldersgräns

för tobaksinköp. Riksdagen följde utskottet (rskr. 223).

Utskottets bedömning

Många studier och undersökningar visar att tobaksrökning

medför större risker ju tidigare rökdebuten sker. Det är också

väl känt att majoriteten rökare börjar röka före 20 års ålder.

Utskottet ser med oro på att allt fler ungdomar börjar röka.

Insatser för att förhindra att barn och ungdomar börjar använda

tobak måste enligt utskottet ges högsta prioritet. Information

och utbildning om tobakens skadeverkningar är viktig. Skolans

förebyggande insatser mot rökning måste prioriteras. Särskild

vikt måste enligt utskottet läggas vid att nå de ungdomsgrupper

som vi i dagsläget vet röker mycket. Effekterna av

Folkhälsoinstitutets informationsinsatser och forskningen kring

ungdomars rökvanor bör noga följas. En åldersgräns för inköp av

tobaksvaror kan innebära ett stöd för osäkra ungdomar. Den kan

också i sämsta fall göra rökningen mer spännande. Om rökning

bland ungdomar inte minskar bör regeringen enligt utskottet

överväga införande av en åldersgräns för tobaksinköp och

återkomma till riksdagen i frågan.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med bifall till

motionerna So47 (s) yrkande 3, So51 (s) yrkande 2, So56 (s)

yrkande 2, So57 (s) delvis, So59 (s) yrkande 3, So60 (s, c)

yrkande 3 och So507 (s) yrkande 1 som sin mening ge regeringen

till känna. Utskottet avstyrker bifall till motionerna So45 (m)

yrkande 2, So48 (s) yrkandena 1 och 2, So49 (kds) yrkande 1,

So50 (fp, s, m, c, kds, v) yrkande 1, So52 (s) yrkande 2, So54

(nyd) yrkande 3, So267 (fp, s, m, c, kds, v) yrkande 2, So421

(kds) delvis, So437 (kds) yrkande 4, So441 (fp), So453 (kds)

yrkande 3 och So499 (s) yrkande 3.

Reklam och annan marknadsföring av tobak

Gällande regler

Nuvarande lagstiftning om marknadsföring av tobaksvaror

återfinns i lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om

marknadsföring av tobaksvaror som trädde i kraft under 1979.

Till grund för lagen låg Tobaks- och alkoholreklamutredningens

betänkande Reklamen för alkohol och tobak (SOU 1976:63). I lagen

anges att särskild måttfullhet skall iakttas vid marknadsföring

av tobaksvaror. Marknadsföring som är påträngande eller

uppsökande eller som uppmanar till bruk av tobak får inte

förekomma (2 §). Vidare finns enligt lagen en skyldighet för den

som annonserar för tobaksvaror att återge varningstext och

innehållsdeklaration i annonsen. Varningstexten och

innehållsdeklarationen skall framträda tydligt i annonsen och

återges i ändamålsenlig form (3 §). Efter ett beslut av

riksdagen i juni 1991 (1990/91:KU39, rskr. 370) infördes en

ny bestämmelse i lagen som innebar att det vid marknadsföring av

tobaksvaror blev förbjudet att använda en kommersiell annons i

ljudradio eller TV-program (2 § andra stycket).

I tryckfrihetsförordningen (1 kap. 9 §) fastslås att

förbud mot kommersiell annons vid marknadsföring av

alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror kan införas i lag utan

hinder av bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen.

Vissa riktlinjer för tillämpningen av 1978 års lag har

utfärdats av Konsumentverket efter samråd med Socialstyrelsen. I

riktlinjerna förbjuds helt och hållet vissa former av

marknadsföring. Hit hör bl.a. direktreklam och andra åtgärder

som innebär en direkt hänvändelse till konsumenter, reklam på

biografer eller teatrar, utomhusreklam (med undantag för

skyltning vid säljställen) och rabattmärkeserbjudanden. Annonser

får inte heller enligt riktlinjerna finnas i sporttidningar

eller på dagspressens sportsidor, på omslaget till populärpress,

i tidningar vars läsekrets till stor del utgörs av ungdomar etc.

Särskilda regler gäller för de reklamformer som tillåts. I

Tobaksutredningens betänkande (SOU 1990:29) ges en närmare

beskrivning av dessa regler och för hur annonsbudskapet, lay-out

etc. får utformas (s. 72). Tobaksbranschen har också vidtagit

vissa egenåtgärder på reklamområdet. Bl.a. bildades 1987

Tobaksbranschföreningens granskningsnämnd (TGN) som

kontinuerligt granskar all tobaksreklam som riktar sig till

konsumenter och vakar över att bolagen följer riktlinjerna.

Finner nämnden att en viss åtgärd strider mot riktlinjerna, kan

den ålägga det felande företaget en bot. En särskild instans,

Detaljhandelns Tobaksskyltningsråd, vars uppgift är att granska

skyltningen vid säljställen har också inrättats.

Beträffande reklamregler för tobaksvaror i vissa andra länder

hänvisas till den redogörelse som lämnas i den nu aktuella

propositionen (s. 17 f.) och till Tobaksutredningens betänkande

(s. 72--75).

Tobaksutredningens förslag och regeringens proposition

Tobaksutredningen föreslog att det i lag införs ett förbud

mot reklam och annan försäljningsfrämjande verksamhet som avser

tobaksvaror och som riktar sig till konsumenter. Under förbudet

bör enligt utredningen falla annonsering och vidare

utomhusreklam, film-, radio- och TV-reklam, reklam på

säljställen o.d. Förbudet bör också omfatta exponering av

tobaksvaror i samband med mässor och utställningar och utdelande

av tobaksprodukter som varuprov och sponsring. Utanför det av

utredningen förordade förbudet faller den passiva saluhållningen

av tobaksvaror och åtgärder som är direkt förknippade med sådan

saluhållning. Exempelvis bör det i butiker och på andra

säljställen kunna ges saklig information om varusortiment,

priser o.d. Vidare föreslog utredningen att reklam och annan

försäljningsfrämjande verksamhet som avser annat än tobaksvaror

inte skall få utformas så att den är påtagligt ägnad att främja

avsättningen av tobaksvaror. Härigenom förbjuds en del former av

s.k. förtäckt tobaksreklam eller smygreklam, bl.a. vissa fall då

namnet på en tobaksprodukt används som beteckning på en vara

eller tjänst utanför tobaksområdet.

I propositionen föreslås att nuvarande krav på

näringsidkares marknadsföring av tobaksvaror som riktar sig till

konsumenter upprätthålls. Som skäl till att i lag inte införa

något förbud för tobaksreklam anförs att riksdagen gett

regeringen till känna att något förbud mot tobaksreklam inte bör

införas innan man inom EG nått enighet om ett motsvarande förbud

(bet. 1990/91:SoU23, rskr. 376). EG:s ställningstagande i frågan

bör därför enligt regeringens mening avvaktas.

Motioner

I ett stort antal motioner framförs krav på reklamförbud.

I motion So49 av Ingrid Näslund m.fl. (kds) begärs

tillkännagivande om reklamförbud (yrkande 2). Enligt

motionärernas mening finns det när det gäller reklamförbud ingen

anledning att invänta något ställningstagande från EG i frågan.

Flera EG-länder har redan infört förbud mot tobaksreklam, en del

även mot s.k. förtäckt reklam.

I motion So46 av Jerzy Einhorn och Elisabeth Fleetwood (kds,

m) hemställs om tillkännagivande av vad som i motion So490

av samma motionärer anförts om förbud mot tobaksreklam.

Motionärerna pekar på att tobak i dag är den främsta kända

hälsorisken i Sverige. Över 10000 människor dör i Sverige

årligen till följd av tobaksbruk, främst i cancer eller

hjärtinfarkt. Vidare pekar motionärerna på att det i Sverige

årligen tillkommer 30000 nya rökare, det övervägande antalet

bland ungdomar före 18 års ålder. Bruket av tobak inleds i unga

år, när individen inte är mogen att bedöma riskerna. Enligt

motionärerna är tobaksreklamens främsta syfte att locka till sig

nya kunder. En lång rad studier har visat att barn och ungdom är

särskilt påverkbara av reklamen. Motionärerna framhåller att

tobakskonsumtionen ökar i länder där tobaksreklam är tillåten

och att konsumtionen i länder där totalt reklamförbud införts

sjunker i genomsnitt fyra gånger snabbare än i de länder där

endast en begränsning av reklamen genomförts. Det verksammaste

sättet att minska tobaksskador är enligt motionärerna att införa

ett effektivt reklamförbud.

I motion So47 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs

tillkännagivande av vad som anförts om reklamförbud för

tobaksvaror (yrkande 2). Enligt motionärerna är ett

reklamförbud för tobaksvaror en nödvändig åtgärd för att minska

tobaksbruket. Nyligen framlagda vetenskapliga rapporter från

England visar att tobaksreklam leder till ökad konsumtion. När

det gäller ungdomars tobakskonsumtion spelar reklamen en tydlig

roll eftersom reklamen oftast presenterar varorna som

lyxbetonade konsumtionsvaror samt antyder att bruket av dessa är

statusfyllt, vuxet och allmänt accepterat. Reklamen bidrar på så

sätt till att försvaga medvetandet om tobakens skadlighet. Ett

reklamförbud skulle ge rätt signal. Tobaksbruk är skadligt.

Förbud mot tobaksreklam är också ett sätt att visa ungdomar

samhällets syn på tobaksbruk. Motionärerna pekar på att det inte

är tillåtet att göra reklam för alkohol i Sverige. Enligt

motionärerna leder tobaksbruket till fler dödsfall än bruket av

alkohol. Det är därför enligt motionärernas mening rimligt att

förbjuda även reklam för tobaksvaror. Motionärerna framhåller

att tobaksreklam redan är förbjuden i en rad europeiska länder.

Motionärerna kan därför inte se att ett reklamförbud i Sverige

skulle strida mot strävandena i övriga Europa.

Liknande synpunkter framförs i motion So59 av Margareta

Winberg m.fl. (s) (yrkande 2) och i motion So60 av Nils-Olof

Gustafsson (s) (yrkande 1). Även i motion So44 av Sten

Söderberg (-) begärs tillkännagivande om förbud mot reklam och

annan marknadsföring av tobaksvaror.

I motion So51 av Birgitta Dahl m.fl. (s) hemställs att

riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen

med förslag om förbud mot reklam för tobaksvaror (yrkande

3). Motionärerna hänvisar bl.a. till att tobaksreklam lett

till minskad konsumtion i bl.a. Norge, Finland, Canada och Nya

Zeeland. Vidare anförs att ett förbud mot tobaksreklam inte

strider mot EG:s strävanden och att vi därför är oförhindrade

att nu föreslå ett förbud mot tobaksreklam i Sverige.

Även i ett flertal motioner från den allmänna motionstiden

1993 begärs tillkännagivande om reklamförbud. Yrkanden med detta

innehåll framförs i motionerna So421 av Tuve Skånberg och

Harald Bergström (kds) (delvis), So437 av Alwa Wennerlund (kds)

(yrkande 2), So453 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds)

(yrkande 2), So499 av Torgny Larsson (s) (yrkande 2) och

So507 av Lena Klevenås (s) (yrkande 2).

I flera motioner begärs tillkännagivanden också om s.k. dold

reklam.

I motion So50 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, kds,

v) hemställs om tillkännagivande om reklamförbud (yrkande

2). Likalydande yrkande framförs av samma motionärer i

motion So267 (yrkande 3). Ett totalt reklamförbud för

tobaksvaror är enligt motionärerna en nödvändig åtgärd för att

minska tobaksbruket. Nyligen framlagda rapporter visar att

förbud mot reklam bidrar till att minska eller i varje fall

dämpa tobaksbruket. Tobaksreklamen håller myten levande om

tobaken som en harmlös produkt och en del av vår tillvaro, sägs

det i motionen. Ett reklamförbud måste även omfatta smygreklam,

eftersom erfarenheten visat att tobaksbolagen i länder med

reklamrestriktioner i stället marknadsför sitt varumärke på

kläder, vid sportevenemang etc. Därmed kringgås syftet med

reklamförbud. Motionärerna påpekar att ett förbud mot reklam för

tobak (och alkohol) inte strider mot den grundlagsfästa

yttrande- och tryckfriheten. Vidare hänvisas i motionen till att

förbud mot tobaksreklam finns i ett antal länder inom och utom

EG. I motionerna So45 av Karin Falkmer (m) (yrkande 1), So52

av Maud Björnemalm m.fl. (s) (yrkande 3), So57 av Bengt

Silfverstrand och Bo Nilsson (s) (delvis) och So421 av Tuve

Skånberg och Harald Bergström (kds) (delvis) framförs liknande

synpunkter.

I motion So54 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftning avseende

förbud mot tobaksreklam enligt Tobaksutredningens förslag

(yrkande 4). Motionärerna framhåller att de flesta rökare

börjar röka före 20 års ålder. Mycket tyder på att tobaksrökning

blir en del i sökandet efter vuxenrollen i en

identifikationsprocess under den känsliga period som ungdomsåren

utgör. Den öppna och förtäckta tobaksreklamen spelar enligt

motionärerna ytterst skickligt och medvetet på dessa strängar.

Motionärerna tror inte att det är tillräckligt med intensifierad

information och upplysning till barn och ungdomar om tobakens

skadeverkningar utan förordar också ett reklamförbud för tobak.

I fyra motioner yrkas beslut av riksdagen om förbud mot

reklam.

I motion So48 av Berndt Ekholm m.fl. (s) yrkas att

riksdagen beslutar om förbud mot tobaksreklam enligt

Tobaksutredningens förslag (yrkande 3). Enligt motionärerna

är det nödvändigt att införa ett totalt reklamförbud och förbud

även för förtäckt tobaksreklam för att nå målet om en radikal

minskning av tobaksbruket. Motionärerna påpekar att analyser av

tobaksreklamens verkningar visar på ett klart samband mellan

reklam och ökad konsumtion. Regeringens hänvisning till att

avvakta EG:s agerande är bara att skjuta frågan framför sig.

Förbud finns redan i flera nordiska länder och EG-länder.

I motion So55 av Ingela Thalén (s) yrkas att riksdagen

beslutar om förbud mot reklam av tobaksvaror. Förbudet bör

utformas på liknande sätt som det som gäller beträffande reklam

för alkohol och alkoholhaltiga drycker.

I motion So56 av Berit Löfstedt m.fl. (s) hemställs att

riksdagen beslutar om ett reklamförbud för tobaksvaror

(yrkande 1). Enligt motionärerna finns det -- med hänsyn

till att vissa EG-länder ansett det nödvändigt ur hälsosynpunkt

att fatta beslut om reklamförbud -- ingen anledning för Sverige

att vänta med att införa ett sådant.

Liknande synpunkter framförs i motion So58 av Inga-Britt

Johansson och Marianne Carlström (s) (yrkande 1). Motionärerna

anser att förbudet mot tobaksreklam även skall omfatta förbud

mot förtäckt reklam och sponsring.

Tidigare behandling

Motioner om förbud mot tobaksreklam, inkl. smygreklam,

avstyrktes av utskottet i det ovan nämnda folkhälsobetänkandet

(1990/91:SoU23) (res. fp, c, v, mp). Även i betänkandet

1991/92:SoU15 (s. 98) avstyrkte utskottet motioner om förbud

mot tobaksreklam. Utskottet ansåg att mycket talar för att ett

förbud mot tobaksreklam skulle ha positiva effekter för

folkhälsan. Regeringens tobaksproposition borde enligt

utskottets mening dock avvaktas innan riksdagen övervägde sådana

åtgärder som avsågs i motionerna. Riksdagen följde utskottet

(rskr. 223).

Utskottets bedömning

En viktig åtgärd, inte minst för att motverka bruk av tobak

bland barn och ungdomar, är enligt utskottet införandet av ett

reklamförbud för tobaksprodukter. Ett förbud mot tobaksreklam är

ett sätt att tydliggöra för barn och ungdomar samhällets syn på

tobaksbruk. Tobaksreklamen bidrar till att försvaga medvetandet

om tobakens skadlighet och håller myten levande om tobaken som

en harmlös produkt. Olika vetenskapliga rapporter pekar i en och

samma riktning, nämligen att tobaksreklam leder till ökad

konsumtion av tobak och att ett förbud mot reklam bidrar till

att minska eller i vart fall dämpa tobaksbruket. Det kan på goda

grunder antas att tobakskonsumtionen även i Sverige skulle

minska om ett reklamförbud införs. Regeringen bör därför snarast

återkomma till riksdagen med lagförslag som förbjuder direkt

reklam för tobaksprodukter. Förbudet bör enligt utskottets

mening ges en liknande utformning som det som gäller för

alkoholdrycker. Detta bör ges regeringen till känna med

anledning av motionerna So44 (-), So45 (m) yrkande 1 delvis,

So46 (kds, m), So47 (s) yrkande 2, So48 (s) yrkande 3 delvis,

So49 (kds) yrkande 2, So50 (fp, s, m, c, kds, v) yrkande 2

delvis, So51 (s) yrkande 3, So52 (s) yrkande 3 delvis, So54

(nyd) yrkande 4 delvis, So55 (s), So56 (s) yrkande 1, So57 (s)

delvis, So58 (s) yrkande 1 delvis, So59 (s) yrkande 2, So60 (s)

yrkande 1, So267 (fp, s, m,c, kds, v) yrkande 3 delvis, So421

(kds) delvis, So437 (kds) yrkande 2, So453 (kds) yrkande 2,

So490 (kds, m), So499 (s) yrkande 2 och So507 (s) yrkande 2.

Frågan om förtäckt reklam t.ex. genom att använda samma

varumärke för tobak och andra varor måste enligt utskottet

övervägas ytterligare av regeringen. Utskottet avstyrker därför

motionerna So45 (m) yrkande 1, So48 (s) yrkande 3, So50 (fp, s,

m, c, kds, v) yrkande 2, So52 (s) yrkande 3, So54 (nyd) yrkande

4, So57 (s), So58 (s) yrkande 1, So267 (fp, s, m, c, kds, v)

yrkande 3 och So421 (kds) samtliga i motsvarande del.

Produktkontroll

Skyldighet att utreda hälsovådliga effekter hos tobaksvaror

Propositionen

I propositionen föreslås att tillverkare och importörer av

tobaksvaror skall utreda om de kemiska och toxikologiska

egenskaperna hos tobaksvaror har hälsovådliga effekter. I

propositionen sägs att det redan nu finns möjlighet att

föreskriva att förpackningar till tobaksvaror skall ha en

innehållsdeklaration. Ansvaret för att en sådan deklaration är

riktig åvilar tillverkaren, eller i fråga om importvaror,

importören. Någon skyldighet för tillverkaren eller importören

att själv utreda de kemiska och toxikologiska egenskaperna för

tobaksvaror finns däremot inte. Lagen (1985:426) om kemiska

produkter som ålägger den som tillverkar eller importerar en

kemisk produkt att genom egna undersökningar eller på annat sätt

se till att det finns tillfredsställande utredning för bedömning

av vilka hälsoskador en produkt kan orsaka skall enligt

förordningen (1985:835) om kemiska produkter inte tillämpas på

tobaksvaror. Det måste enligt regeringen anses vara naturligt

att ansvaret för utredningen om en varas skadlighet skall åvila

den som vill avsätta varan. Skäl för att undanta tobaksvaror

från denna princip saknas därför.

Motioner

I motion So53 av Nils Nordh (s) yrkas att riksdagen

beslutar ändra lydelsen i den föreslagna tobakslagens 15 § i

enlighet med vad som anförts i motionen. Motionären anför bl.a.

följande. Det är rätt att avkräva tillverkare och importörer

uppgifter om innehållet i produkterna. Att däremot begära av

tobaksindustrin att den skall utreda toxikologiska egenskaper

och hälsovådligheten kan inte leda annat än fel. Resultatet kan

bara bli att bolagen beställer tillrättalagda konsultrapporter,

eller möjligen kräver egna rapporter utan egentligt värde. Den

enda rimliga vägen är att avkräva bolagen ett underlag som sedan

får värderas från hälsosynpunkt av opartisk myndighet. För att

klargöra att tobaksföretagen inte skall göra egna bedömningar av

hälsoeffekter föreslår motionären att 15 § får följande lydelse:

"Det åligger tillverkare och importörer av tobaksvaror att, i

den utsträckning som regeringen bestämmer, lämna underlag för

bedömning av varornas hälsorisker, i form av redogörelse för

innehållet i tobaksvarorna."

Utskottets bedömning

Det bör enligt utskottets mening inte ankomma på

tobaksindustrin att själv utreda om de kemiska och toxikologiska

egenskaperna hos tobaksvaror har hälsovådliga effekter utan

detta bör åligga en opartisk myndighet. Utskottet delar således

de synpunkter som förts fram i motion So53 (s). Regeringen bör

snarast återkomma till riksdagen med förslag till lagreglering i

enlighet härmed. Detta bör med anledning av motionen ges

regeringen till känna. I avvaktan på det nya förslaget godtar

utskottet den föreslagna utformningen av 15 § i förslaget till

tobakslag.

Möjligheten att utfärda föreskrifter om undersökningar med

stöd av 15 § får enligt utskottet inte användas på ett sätt som

skapar konflikter med Sveriges handelsåtaganden enligt

internationella överenskommelser. Det är därför av vikt att

såväl EG:s regler på detta område som internationella

handelsöverenskommelser av andra slag beaktas innan sådana

föreskrifter meddelas. Vidare anser utskottet att det är

angeläget att regeringen vid utfärdande av sådana föreskrifter

klargör att internationellt accepterade vetenskapliga metoder

för tobaksprodukter skall tillämpas. I annat fall kan värdet av

undersökningsresultaten komma att ifrågasättas.

Information om tobakens skadeverkningar

Propositionen

I propositionen framhålls att åtgärder mot tobaksbruk måste

vidtas på flera plan och att förstärkt information är en av de

åtgärder som bör vidtas. Informationen bör som regeringen också

anfört i folkhälsopropositionen bedrivas både lokalt på skolor,

inom sjukvården etc. och centralt t.ex. genom kunskapsspridning.

Det centrala ansvaret för detta arbete åligger

Folkhälsoinstitutet. Förutom nu nämnd information kommer det att

behövas viss information om tobakslagens innehåll i samband med

dess ikraftträdande, sägs det i propositionen. Informationen kan

lämnas av de myndigheter som i olika avseenden är berörda t.ex.

Folkhälsoinstitutet, Socialstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen,

Konsumentverket och Statens skolverk.

Motioner

I fem motioner begärs tillkännagivanden om behovet av

information och utbildning om tobakens skadeverkningar.

I motion So267 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, kds,

v) (yrkande 1) anför motionärerna bl.a. följande. Information

samt ut- och fortbildning av alla de nyckelgrupper som kommer i

kontakt med ungdomar: föräldrar, lärare, ungdoms- och

fritidsledare, hälso- och sjukvårdspersonal, journalister och --

inte minst viktigt -- tongivande ungdomar är några av de

viktigaste åtgärderna för att förhindra tobaksdebut. Skolans

förebyggande insatser måste få hög prioritet och utrymme på

skolschemat. Särskild vikt måste läggas vid att nå de

ungdomsgrupper som vi i dagsläget vet röker mycket, nämligen de

som kommer från socialt svaga miljöer. Liknande synpunkter

framförs i motionerna So52 av Maud Björnemalm m.fl. (s)

(yrkande 1), So57 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s)

(delvis) och i motion So453 av Ingrid Näslund och Fanny

Rizell (kds) (yrkandena 6 och 7). I motion So453 betonas

också vikten av att upplysning och utbildning av blivande

föräldrar, föräldrar, barn, ungdomar, lärare, barnomsorgs- och

sjukvårdspersonal m.fl. grupper understödjs av en intensiv

information via radio och TV (yrkande 8). Även i motion

So54 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) (yrkande 6) understryks

vikten av intensifierad information och upplysning till barn och

ungdomar såväl genom skolans försorg som i andra sammanhang.

I tre motioner begärs tillkännagivanden om information om

tobakens skadeverkningar i samband med graviditet och

barnafödsel och åtgärder för att minska tobaksbruket bland

kvinnor.

I motion So437 av Alwa Wennerlund (kds) begärs en

informationskampanj riktad till gravida kvinnor och

småbarnsföräldrar (yrkande 5). I motion So459 av Elisabeth

Fleetwood m.fl. (m, fp, c, kds) begärs effektiv och

målinriktad information vid mödravårdscentraler och på

BB-avdelningar (yrkande 1). I båda motionerna framhålls

tobakens skadliga effekter för såväl foster som för nyfödda

barn. I motion So475 av Charlotte Branting m.fl. (fp) begärs

åtgärder för att minska tobaksbruk bland kvinnor (yrkande

14). I motionen anförs att mycket kraftiga åtgärder måste

sättas in för att förmå framför allt unga kvinnor att låta bli

att börja eller att sluta röka. Motionärerna anser att

Folkhälsoinstitutet, skolan, mödrahälsovården och

arbetsplatserna måste effektivisera informationsinsatserna om

tobaksbrukets risker så att färre börjar röka och fler förmås

sluta. Arbetsgivarna samt hälso- och sjukvården måste erbjuda

kvinnor professionell hjälp med att sluta röka.

Tidigare behandling m.m.

Riksdagen godkände i betänkandet om folkhälsofrågor våren 1991

(prop. 1990/91:175, SoU23, rskr. 376) att

Folkhälsoinstitutet skulle få de uppgifter och den

verksamhetsinriktning som angavs i folkhälsopropositionen. Bl.a.

godkändes att Folkhälsoinstitutet inledningsvis skulle starta

ett permanent tobaksprogram. Folkhälsoinstitutets roll skulle,

när det gäller tobak, vara att utgöra en kunskapsbank, att följa

utvecklingen nationellt och internationellt, att sprida kunskap

och metoder samt att vara opinionsbildande. Tobaksprogrammet

borde enligt propositionen inriktas mot olika åldersgrupper,

varav barn och ungdomar var den viktigaste gruppen. Denna del av

programmet borde vara inriktad på att ungdomar över huvud taget

inte skall börja röka eller snusa. Stöd till skolornas

förebyggande arbete borde få hög prioritet. För vuxna föreslogs

arbetet i första hand inriktas på vissa grupper, t.ex. kvinnor

med kort utbildning, småbarnsföräldrar och vissa yrkesgrupper.

I samma betänkande (1990/91:SoU23) behandlades motioner om

behovet av information till kvinnor i samband med graviditet och

barnafödsel. Utskottet hänvisade till att information om

tobakens skadeverkningar kommer att förstärkas genom det

tobaksprogram som Folkhälsoinstitutet skall bedriva, dels lokalt

inom skolor, primärvård och frivilliga organisationer, dels

centralt. Utskottet framhöll betydelsen av att information ges i

samband med graviditet och barnafödsel. Syftet med de då

aktuella motionerna ansågs tillgodosett, varför de avstyrktes.

Även i betänkandet 1991/92:SoU15 behandlade utskottet

motioner angående information om tobakens skadeverkningar till

bl.a. gravida kvinnor och ungdomar. Utskottet underströk

återigen vikten av att kvinnor informeras om tobakens skadliga

effekter i samband med graviditet och barnafödande. Utskottet

konstaterade att syftet med de aktuella motionerna fick anses

vara tillgodosett genom det tobaksprogram som

Folkhälsoinstitutet avses bedriva. I samma betänkande

behandlades också ett motionsyrkande angående hälsoinformation

i radio och TV. Utskottet anförde följande (s. 102).

I avtalet mellan staten och bolagen i Sveriges Radio-koncernen

finns en föreskrift om att programbolag på begäran av statlig

myndighet skall sända meddelande som är av vikt för allmänheten.

Denna möjlighet har utnyttjats bl.a. av Socialstyrelsen i dess

upplysningsverksamhet. Sålunda har Socialstyrelsen i TV:s

"Anslagstavlan" informerat om bl.a. nya varningstexter på

cigarettpaket. Fr.o.m. den 1 juli 1992 kommer

Folkhälsoinstitutet att överta denna form av

upplysningsverksamhet från Socialstyrelsen.

Kulturutskottet har vid flera tillfällen behandlat motioner

med begäran om information om alkohol i riksradion och

televisionen, se bl.a. 1989/90:KrU25 s. 26. Kulturutskottet har

då dels erinrat om innehållet i avtalen med de sändande bolagen,

dels understrukit att radions och televisionens genomslagskraft

medför att ett stort ansvar vilar på programföretagen och att

man i programverksamheten bör iaktta varsamhet vid speglingen av

bruket av olika gifter. Kulturutskottet har också framhållit att

det under senare tid sänts program i såväl TV som radio med

upplysning om effekter av narkotikabruk och spritmissbruk.

Som framgått av den här lämnade redovisningen har statliga

myndigheter möjlighet att utnyttja radio och TV i

upplysningsverksamhet.

Mot bakgrund av det anförda avstyrkte utskottet

motionsyrkandet.

Utskottets bedömning

Information om tobakens skadeverkningar har sedan länge

bedrivits i vårt land. Även om andra åtgärder vidtas för att

minska tobaksbruket är enligt utskottet olika former av

information och utbildning fortfarande grundläggande element i

ett samhälleligt åtgärdsprogram mot tobaksbruket. Genom det

tobaksprogram som det nyligen inrättade Folkhälsoinstitutet

bedriver har de hälsoupplysande informativa insatserna mot

tobaksbruket förstärkts på central nivå, vilket utskottet anser

vara mycket betydelsefullt. Det är också viktigt att

informationen om tobakens skadeverkningar intensifieras på lokal

nivå inom skolor, primärvården, frivilliga organisationer etc.

Skolans förebyggande insatser måste få hög prioritet och stort

utrymme på skolschemat. Särskild vikt måste läggas vid att nå de

ungdomsgrupper som vi vet i dagsläget röker mycket. Sjuk- och

primärvårdens kunskaps- och informationsmaterial om tobakens

skadeverkningar måste komma skolor och övriga myndigheter till

del. Utskottet vill ånyo understryka vikten av att gravida

kvinnor och småbarnsföräldrar informeras om tobakens skadliga

effekter. I detta sammanhang har mödravården och sjukvården en

viktig roll liksom Folkhälsoinstitutet. Utskottet delar de

synpunkter som förs fram i motionerna och som i huvudsak

sammanfaller med vad regeringen anfört i propositionen. De

aktuella motionerna får anses vara tillgodosedda. Motionerna

So52 (s) yrkande 1, So54 (nyd) yrkande 6, So57 (s) delvis, So267

(fp, s, m, c, kds, v) yrkande 1, So437 (kds) yrkande 5, So453

(kds) yrkandena 6--8, So459 (m, fp, c, kds) yrkande 1 och So475

(fp) yrkande 14 avstyrks.

Rökslutarstöd

I motion So57 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s)

begärs tillkännagivande om vad som i motionen anförts om

rökslutarhjälp. Motionärerna föreslår att en avgift på 5 öre per

cigarett tas ut för att bekosta insatserna för att förebygga

tobaksdebut och ge s.k. rökslutarhjälp (delvis).

I motion So267 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, kds,

v) hemställs om tillkännagivande om rökslutarstöd (yrkande

4). Motionärerna nämner lättillgängligt rökslutarstöd som en

viktig åtgärd för att åstadkomma att människor slutar röka.

Skatteutskottet har nyligen (1992/93:SkU25) avslagit

motionsyrkanden om att en avgift på 5 öre per cigarett bör

införas för att bekosta information om tobakens skadeverkningar,

rökslutarstöd och forskning med motiveringen att utskottet inte

var berett att tillstyrka att det införs en särskild avgift på

tobak. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet delar skatteutskottets bedömning och avstyrker

därför motion So57 (s) (delvis). Även motion So267 (fp, s, m, c,

kds, v) (yrkande 4) avstyrks.

Propositionens lagförslag

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker det i propositionen framlagda förslaget

till tobakslag.

Till följd härav bör 19 § sista stycket i lagen (1992:1362) om

ändring i radiolagen (1966:755) samtidigt ändras på så sätt att

hänvisningen till lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om

marknadsföring av tobaksvaror byts ut mot tobakslagen

(1993:000). Utskottet föreslår att riksdagen antar lagförslaget

i bilaga 2 till betänkandet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande rökfria miljöer

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So47 yrkande

1, 1992/93:So48 yrkandena 4, 5 och 7, 1992/93:So49 yrkandena 3

och 4, 1992/93:So50 yrkande 3, 1992/93:So51 yrkande 1,

1992/93:So52 yrkande 4, 1992/93:So54 yrkandena 1, 2 och 5,

1992/93:So56 yrkande 3, 1992/93:So57 delvis, 1992/93:So58

yrkande 2, 1992/93:So59 yrkande 1, 1992/93:So60 yrkande 2,

1992/93:So267 yrkande 5, 1992/93:So421 delvis, 1992/93:So437

yrkande 1, 1992/93:So453 yrkandena 4 och 5, 1992/93:So459

yrkande 2 och 1992/93:So499 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 1 (m, fp, c, kds)

2. beträffande en tobaksproposition

att riksdagen avslår motion 1992/93:So453 yrkande 1,

3. beträffande rökfria utemiljöer m.m.

att riksdagen avslår motion 1992/93:So48 yrkandena 6 och 8,

4. beträffande särskilda undantag

att riksdagen avslår motion 1992/93:So48 yrkande 9,

5. beträffande åldersgräns för inköp av tobaksvaror

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:So47 yrkande

3, 1992/93:So51 yrkande 2, 1992/93:So56 yrkande 2, 1992/93:So57

delvis, 1992/93:So59 yrkande 3, 1992/93:So60 yrkande 3 och

1992/93:So507 yrkande 1 och med avslag på motionerna

1992/93:So45 yrkande 2, 1992/93:So48 yrkandena 1 och 2,

1992/93:So49 yrkande 1, 1992/93:So50 yrkande 1, 1992/93:So52

yrkande 2, 1992/93:So54 yrkande 3, 1992/93:So267 yrkande 2,

1992/93:So421 delvis, 1992/93:So437 yrkande 4, 1992/93:So441,

1992/93:So453 yrkande 3 och 1992/93:So499 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 2 (m, fp, c, kds)

res. 3 (nyd)

6. beträffande direkt tobaksreklam

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So44,

1992/93:So45 yrkande 1 delvis, 1992/93:So46, 1992/93:So47

yrkande 2, 1992/93:So48 yrkande 3 delvis, 1992/93:So49 yrkande

2, 1992/93:So50 yrkande 2 delvis, 1992/93:So51 yrkande 3,

1992/93:So52 yrkande 3 delvis, 1992/93:So54 yrkande 4 delvis,

1992/93:So55, 1992/93:So56 yrkande 1, 1992/93:So57 delvis,

1992/93:So58 yrkande 1 delvis, 1992/93:So59 yrkande 2,

1992/93:So60 yrkande 1, 1992/93:So267 yrkande 3 delvis,

1992/93:So421 delvis, 1992/93:So437 yrkande 2, 1992/93:So453

yrkande 2, 1992/93:So490, 1992/93:So499 yrkande 2 och

1992/93:So507 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

res. 4 (m)

7. beträffande förtäckt tobaksreklam

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So45 yrkande 1,

1992/93:So48 yrkande 3, 1992/93:So50 yrkande 2, 1992/93:So52

yrkande 3, 1992/93:So54 yrkande 4, 1992/93:So57, 1992/93:So58

yrkande 1, 1992/93:So267 yrkande 3 och 1992/93:So421, samtliga

motioner i motsvarande del,

res. 4 (m) - motiv.

men. (v) - delvis

8. beträffande produktkontroll

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:So53 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. beträffande information

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So52 yrkande 1,

1992/93:So54 yrkande 6, 1992/93:So57 delvis, 1992/93:So267

yrkande 1, 1992/93:So437 yrkande 5, 1992/93:So453 yrkandena 6, 7

och 8, 1992/93:So459 yrkande 1 och 1992/93:So475 yrkande 14,

men. (v) - delvis

10. beträffande rökslutarstöd

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So57 delvis och

1992/93:So267 yrkande 4,

men. (v) - delvis

11. beträffande förslaget till tobakslag

att riksdagen antar regeringens förslag till tobakslag,

12. beträffande följdändring i radiolagen

att riksdagen antar det av utskottet utarbetade förslaget till

lag om ändring i lagen (1992:1362) om ändring i radiolagen

(1966:755) i bilaga 2 i betänkandet.

Stockholm den 13 maj 1993

På socialutskottets vägnar

Bo Holmberg

I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson

(m), Ulla Orring (fp), Ingrid Andersson (s), Rosa Östh (c),

Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s),

Leif Bergdahl (nyd), Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m),

Hans Karlsson (s), Martin Nilsson (s), Maud Ekendahl (m) och

Fanny Rizell (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Rökfria miljöer (mom. 1)

Sten Svensson (m), Ulla Orring (fp), Rosa Östh (c), Ingrid

Hemmingsson (m), Leif Carlson (m), Maud Ekendahl (m) och Fanny

Rizell (kds) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 15 börjar med

"Tobakens skadeverkningar" och på s. 16 slutar med "till känna"

bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att utvecklingen i Sverige när det

gäller rökningen i huvudsak är positiv. Andelen rökare minskar

sedan flera år, och Sverige är kanske det land som har de bästa

utsikterna att nå WHO-målet: 80 % av befolkningen rökfri till år

2000. Detta tyder på att de redan vidtagna åtgärderna haft god

effekt. Ändå anser utskottet att det är en mycket viktig

folkhälsofråga att minskningen fortsätter. Insatserna för att

tillförsäkra människor en rökfri miljö måste fortsätta och

intensifieras. Utskottet vill framhålla vikten av att unga

människor i hemmet och i skolan erinras om vikten av att inte

börja röka, men att de -- om de trots allt börjar röka -- visar

hänsyn mot dem som inte röker.

Utskottet är väl medvetet om de hälsorisker och det obehag som

många människor drabbas av på grund av rökningen. Det är därför

mycket viktigt att människor inte mot sin vilja tvingas vistas i

lokaler där det röks och utsättas för passiv rökning. Många

arbetsplatser är också utsatta för andra luftföroreningar, och

kombinationen av olika föroreningar kan medföra stora

hälsorisker. I den föreslagna lagen finns för vissa lokaler och

utrymmen bestämmelser om begränsningar av rökningen. Utskottet

är inte berett att utöver dessa bestämmelser nu föreslå någon

mer generell lagbestämmelse.

Utskottet anser det vara av särskild betydelse att lokaler för

barnomsorg och skolverksamhet hålls rökfria, vilket också

framhålls i propositionen. När det sedan gäller skolgårdar och

utomhusmiljöer i anslutning till lokaler för barnomsorg,

instämmer utskottet med föredraganden i propositionen att

rökning inte heller där bör förekomma. Det är t.ex. inte

lämpligt med s.k. rökrutor på skolgårdar. Lagregleringen bör

dock begränsas till inomhusmiljöerna.

Utskottet anser det vidare viktigt att lokaler för offentliga

tillställningar och allmänna sammankomster i största möjliga

utsträckning är rökfria. Detsamma gäller andra lokaler som

allmänheten har tillträde till. Utvecklingen går också, som

framhålls i propositionen, i riktning mot att tobaksrökning inte

är tillåten vid sådana sammankomster. Enligt utskottet bör det

dock vara tillräckligt när det gäller sådana lokaler att i lag

föreskriva att det skall finnas områden där rökning är förbjuden

om inte hela miljön är rökfri. Bestämmelserna bör gälla även

biutrymmen som vestibuler och foajéer eftersom det är viktigt

att icke-rökare har möjligheter att besöka lokalerna utan att

behöva utsättas för tobaksrök. Bestämmelserna bör vidare

begränsas till arrangemang inomhus. Det är angeläget att

framhålla att reglerna är minimiregler.

När det gäller arbetsplatser gäller vad som tidigare sagts att

det normala bör vara att miljön är rökfri. Ingen bör mot sin

vilja utsättas för tobaksrök på sin arbetsplats. Utskottet anser

dock, liksom föredraganden i propositionen, att det kan

överlåtas till arbetsgivare och arbetstagare och deras

organisationer att komma överens om hur man skall åstadkomma

rökfria arbetsmiljöer och hur det skall förhindras att människor

ofrivilligt utsätts för tobaksrök. En decentraliserad

beslutsordning gör det möjligt att ta hänsyn till de högst

varierande förhållanden som råder på olika arbetsplatser.

Det är angeläget att parterna känner ett stort ansvar för att

dessa frågor löses på ett positivt sätt och bejakar de

värderingar som regering och riksdag står bakom. Det är vidare

angeläget att insatser för att åstadkomma en rökfri arbetsmiljö

verkligen görs på alla arbetsplatser, stora som små. För att

understryka det nu sagda bör som framhålls i propositionen i

lagen föreskrivas en skyldighet för arbetsgivare och

arbetstagare att samverka i dessa frågor.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:

1. beträffande rökfria miljöer

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So47 yrkande 1,

1992/93:So48 yrkandena 4, 5 och 7, 1992/93:So49 yrkandena 3 och

4, 1992/93:So50 yrkande 3, 1992/93:So51 yrkande 1, 1992/93:So52

yrkande 4, 1992/93:So54 yrkandena 1, 2 och 5, 1992/93:So56

yrkande 3, 1992/93:So57 delvis, 1992/93:So58 yrkande 2,

1992/93:So59 yrkande 1, 1992/93:So60 yrkande 2, 1992/93:So267

yrkande 5, 1992/93:So421 delvis, 1992/93:So437 yrkande 1,

1992/93:So453 yrkandena 4 och 5, 1992/93:So459 yrkande 2 och

1992/93:So499 yrkande 1,

2. Åldersgräns för inköp av tobaksvaror (mom. 5)

Sten Svensson (m), Ulla Orring (fp), Rosa Östh (c), Ingrid

Hemmingsson (m), Leif Carlson (m), Maud Ekendahl (m) och Fanny

Rizell (kds) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 19 börjar med

"Många studier" och på s. 20 slutar med "So499 (s) yrkande 3"

bort ha följande lydelse:

Förslag om införande av ett förbud mot försäljning av

tobaksvaror till ungdomar under en viss ålder har tidigare

behandlats av utskottet, som motsatt sig förslaget eftersom det

finns en risk att tobaksvaror härigenom kan komma att framstå

som mer lockande för unga människor genom att man måste vara

"vuxen" för att få köpa tobak och efterlevnaden av ett sådant

förbud kan vara svår att kontrollera. Frågan har också

diskuterats inom EG men inte lett till något direktiv eller

liknande. Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i denna

fråga. Ungdomars rökvanor torde i mycket utgöra en attitydfråga.

Det kan därför ifrågasättas om det av motionärerna föreslagna

förbudet är rätta vägen att driva fram en ändring. Enligt

utskottet kan andra insatser göras för att nå en fortsatt

minskning av tobaksbruket bland ungdomar, t.ex. förstärka

information och opinionsbildning på såväl lokal som central

nivå. Föräldrarnas insatser i detta sammanhang har också stor

betydelse. Utskottet vill samtidigt påpeka att det i

propositionen framhålls att den reglering som nu föreslås är av

relativt begränsad karaktär, och om syftet med bestämmelserna,

nämligen att skydda allmänheten från att ofrivilligt utsättas

för tobaksrök och att skydda barn och ungdom från att börja

bruka tobak, inte uppnås eller om nya regler införs inom EG

ytterligare lagstiftning på området kan bli aktuell.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa:

5. beträffande åldersgräns för inköp av

tobaksvaror

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So45 yrkande 2,

1992/93:So47 yrkande 3, 1992/93:So48 yrkandena 1 och 2,

1992/93:So49 yrkande 1, 1992/93:So50 yrkande 1, 1992/93:So51

yrkande 2, 1992/93:So52 yrkande 2, 1992/93:So54 yrkande 3,

1992/93:So56 yrkande 2, 1992/93:So57 delvis, 1992/93:So59

yrkande 3, 1992/93:So60 yrkande 3, 1992/93:So267 yrkande 2,

1992/93:So421 delvis, 1992/93:So437 yrkande 4, 1992/93:So441,

1992/93:So453 yrkande 3, 1992/93:So499 yrkande 3 och

1992/93:So507 yrkande 1,

3. Åldersgräns för inköp av tobaksvaror (mom. 5)

Leif Bergdahl (nyd) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 19 börjar med

"Många studier" och på s. 20 slutar med "So499 (s) yrkande 3"

bort ha följande lydelse:

Eftersom majoriteten rökare börjar röka före 20 års ålder och

många studier visar att tobaksrökning medför större risker ju

tidigare rökdebuten sker är det viktigt att införa en

åldersgräns för inköp av tobak. I Norge, Finland, Island,

England och Irland har en minimiålder för inköp av tobak på 16

år införts. Utskottet anser att även Sverige bör införa en

åldersgräns för köp av tobak och att den liksom i övriga länder

bör sättas vid 16 år.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa:

5. beträffande åldersgräns

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:So50

yrkande 1, 1992/93:So267 yrkande 2, 1992/93:So45 yrkande 2 och

1992/93:So441 och med avslag på motionerna 1992/93:So47 yrkande

3, 1992/93:So48 yrkandena 1 och 2, 1992/93:So49 yrkande 1,

1992/93:So51 yrkande 2, 1992/93:So52 yrkande 2, 1992/93:So54

yrkande 3, 1992/93:So56 yrkande 2, 1992/93:So57 delvis,

1992/93:So59 yrkande 3, 1992/93:So60 yrkande 3, 1992/93:So421

delvis, 1992/93:So437 yrkande 4, 1992/93:So453 yrkande 3,

1992/93:So499 yrkande 3 och 1992/93:So507 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Direkt tobaksreklam m.m. (mom. 6 och motiveringen till

mom.7)

Sten Svensson, Ingrid Hemmingsson, Leif Carlson och Maud

Ekendahl (alla m) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 24 börjar med

"En viktig åtgärd" och på s. 25 slutar med "motsvarande del"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är angeläget att Sverige harmoniserar

regler som berör handeln med tobaksvaror med motsvarande regler

inom EG. På detta område har EG under senare tid antagit

direktiv i skärpande riktning om att förpackningar till

tobaksvaror skall förses med varningstexter,

innehållsdeklaration och uppgifter om högsta tjärhalt i

cigarettrök. Direktiven omfattas av EES-avtalet. I Sverige finns

sedan 1977 lagstiftning om varningstext och innehållsdeklaration

på förpackningar till tobaksvaror som synes överensstämma med

EG:s direktiv. Regeringen har i propositionen föreslagit att

nuvarande regler om varningstext och innehållsdeklaration

justeras så att det klart framgår att föreskrifter kan meddelas

om fler varningstexter på varje förpackning. Utskottet ser

positivt på detta förslag eftersom information om tobakens

skadeverkningar är av mycket stor betydelse för att åstadkomma

en minskning av tobakskonsumtionen. Innan ytterligare regler som

berör handeln antas bör -- för att motverka uppkomsten av

handelshinder -- samråd ske med företrädare för producenter,

importörer och detaljister samt med berörda myndigheter.

Införande av ett ensidigt svenskt reklamförbud skulle också

innebära betydande konkurrensnackdelar för den svenska

tobaksindustrin, som väsentligen marknadsför produkter med

relativt sett reducerade hälsorisker i större utsträckning än

utländska tobaksprodukter. Någon möjlighet att stoppa reklam för

utländska tobaksprodukter i utländska tidskrifter och

TV-kanaler, som i allt högre utsträckning läses och ses av

ungdomar, finns inte. Reklam för tobaksprodukter kommer således

att nå fram till många ungdomar även om ett reklamförbud införs.

Den utländska tobaksindustrin använder sig redan av s.k. dold

reklam genom att registrera sina varumärken även för andra

produkter än tobaksvaror. Med nuvarande yttrandefrihets- och

tryckfrihetslagstiftning är det svårt att förhindra denna form

av smygreklam. I Sverige är tobaksreklamen redan mycket noga

reglerad. Reklamen är också balanserad. I annonser upptar

varningstexter minst 20 % av ytan. Om ett förbud införs

försvinner även denna form av produktinformation, och

alternativet blir med säkerhet en ökande flora av dold reklam

och varumärkesexponeringar i många sammanhang. Det finns också

risk för att internationella märken med högre halter av

kolmonoxid och tjära m.m. ökar. Det finns vidare en skillnad

mellan effekterna av ett reklamförbud när det gäller alkohol och

tobak. När det gäller alkoholen, där reklam är förbjuden i

Sverige, är förbudet verkningsfullt. På tobaksområdet blir det

sannolikt så att de som kan förfoga över resurserna för

smygreklam också tar hand om marknaden. Motionärernas förslag

kommer enligt utskottet enbart att påverka marknadsandelarnas

fördelning. Den totala konsumtionen kommer inte att minska. Vad

som talar för detta är att vi har en lägre andel rökare i

Sverige än i länder som länge haft reklamförbud. Mot denna

bakgrund ansluter sig utskottet till regeringens bedömning och

tillstyrker regeringens förslag till ställningstagande i frågan

om reklamförbud. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

So44 (-), So45 (m) yrkande 1, So46 (kds, m), So47 (s) yrkande 2,

So48 (s) yrkande 3, So49 (kds) yrkande 2, So50 (fp, s, m, c,

kds, v) yrkande 2, So51 (s) yrkande 3, So52 (s) yrkande 3, So54

(nyd) yrkande 4, So55 (s), So56 (s) yrkande 1, So57 (s) delvis,

So58 (s) yrkande 1, So59 (s) yrkande 2, So60 (s) yrkande 1,

So267 (fp, s, m, c, kds, v) yrkande 3, So421 (kds) delvis, So437

(kds) yrkande 2, So453 (kds) yrkande 2, So490 (kds, m), So499

(s) yrkande 2 och So507 (s) yrkande 2.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa:

6. beträffande direkt tobaksreklam

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So44, 1992/93:So45

yrkande 1 delvis, 1992/93:So46, 1992/93:So47 yrkande 2,

1992/93:So48 yrkande 3 delvis, 1992/93:So49 yrkande 2,

1992/93:So50 yrkande 2 delvis, 1992/93:So51 yrkande 3,

1992/93:So52 yrkande 3 delvis, 1992/93:So54 yrkande 4 delvis,

1992/93:So55, 1992/93:So56 yrkande 1, 1992/93:So57 delvis,

1992/93:So58 yrkande 1 delvis, 1992/93:So59 yrkande 2,

1992/93:So60 yrkande 1, 1992/93:So267 yrkande 3 delvis,

1992/93:So421 delvis, 1992/93:So437 yrkande 2, 1992/93:So453

yrkande 2, 1992/93:So490, 1992/93:So499 yrkande 2 och

1992/93:So507 yrkande 2,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Eva Zetterberg (v) anför:

Åldersgräns för inköp av tobaksvaror (mom. 5)

Enligt min mening bör en åldersgräns för inköp av tobak

införas i tobakslagen. Åldersgränsen bör sättas vid 16 år. Jag

instämmer således i vad som anförts i reservation 3 och

anser att motionerna So50 yrkande 1, So267 yrkande 2, So45

yrkande 2 och So441 bör bifallas av riksdagen.

Förtäckt tobaksreklam (mom. 7)

Jag delar majoritetens bedömning om att regeringen snarast bör

återkomma till riksdagen med lagförslag som förbjuder direkt

reklam för tobaksprodukter. Enligt min mening bör reklamförbudet

även omfatta smygreklam för att inte syftet med reklamförbudet

skall kunna kringgås. Erfarenheten visar att tobaksbolagen i

länder med restriktioner för reklam försöker kringgå förbuden

genom att använda sitt varumärke på kläder, vid sportevenemang

etc.

Information (mom. 9)

Som framhållits i motion So267 behöver flera åtgärder vidtas

för att motverka det utbredda bruket av tobak och att människor

utsätts för passiv rökning samt för att förhindra tobaksdebut

bland barn och ungdomar. I motionen nämns bl.a. införande av

bestämmelser om rökfria miljöer, reklamförbud för tobak och

åldersgräns för inköp. Det är angeläget att dessa liksom övriga

åtgärder uppfattas positivt även bland rökare och inte som ett

straff. Åtgärderna kan enligt min mening fungera som hjälp och

stöd för de rökare som vill bli av med sitt beroende.

Information samt ut- och fortbildning av alla de nyckelgrupper

som kommer i kontakt med ungdomar: föräldrar, lärare, ungdoms-

och fritidsledare, hälso- och sjukvårdspersonal, journalister

och -- inte minst viktigt -- tongivande ungdomar är också en

viktig åtgärd för att förhindra tobaksdebut liksom för att förmå

människor att upphöra med eller minska sitt tobaksbruk. Detta

bör ges regeringen till känna. I övrigt delar jag de synpunkter

om informationens vikt och betydelse som förts fram av

utskottet.

Rökslutarstöd (mom. 10)

Eftersom insatserna för att förebygga tobaksdebut och ge

rökslutarhjälp är kostnadskrävande anser jag att en avgift på 5

öre per cigarett bör tas ut för att bekosta dessa insatser

liksom den forskning som behövs för att klarlägga vilka metoder

som är mest effektiva för att minska tobaksbruket.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under

mom. 7, 9 och 10 borde ha hemställt:

7. beträffande förtäckt tobaksreklam

att riksdagen med med anledning av motionerna 1992/93:So45

yrkande 1, 1992/93:So48 yrkande 3, 1992/93:So50 yrkande 2,

1992/93:So52 yrkande 3, 1992/93:So54 yrkande 4, 1992/93:So57,

1992/93:So58 yrkande 1, 1992/93:So267 yrkande 3 och

1992/93:So421, samtliga motioner i motsvarande del, som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

9. beträffande information

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So52 yrkande

1, 1992/93:So54 yrkande 6, 1992/93:So57 delvis, 1992/93:So267

yrkande 1, 1992/93:437 yrkande 5, 1992/93:So453 yrkandena 6, 7

och 8, 1992/93:So459 yrkande 1 och 1992/93:So475 yrkande 14

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

10. beträffande rökslutarstöd

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So57 delvis

och 1992/93:So267 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförts,

I propositionen framlagt lagförslag

Bilaga 1

Av utskottet framlagt lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:1362) om ändring i radiolagen

(1966:755)

Bilaga 2

Härigenom föreskrivs att 19 § radiolagen (1966:755)1 i

paragrafens lydelse enligt lagen (1992:1362) om ändring i nämnda

lag samt ikraftträdandebestämmelsen till ändringen skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §2

Myndigheter och andra allmänna organ får inte i förväg granska

eller föreskriva förhandsgranskning av radiosändningars innehåll

och ej heller förbjuda en radiosändning på grund av dess

innehåll. Detsamma gäller i fråga om trådsändningar.

I fråga om trådsändningar för visning av filmer och videogram

vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning gäller dock

sådant förbud som avses i första stycket endast om

1. sändningen är en vidaresändning av en sändning från en

satellit eller annars av en rundradiosändning eller

2. sändningen är en egensändning i enlighet med bestämmelserna

i lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten.

Med vidaresändning och egensändning förstås i denna paragraf

detsamma som i lagen om kabelsändningar till allmänheten.

Bestämmelserna i första och andra styckena hindrar inte

förhandsgranskning eller sändningförbud i fråga om bild som

återger Sverige eller del därav och som innehåller upplysning av

betydelse för rikets försvar.

I fråga om andra trådsändningar för visning av filmer och

videogram vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning

än sådana som avses i andra stycket gäller föreskrifterna i

lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och

videogram.

I fråga om I fråga om

marknadsföring och marknadsföring och

efterfrågan av vara, efterfrågan av vara,

tjänst eller annan tjänst eller annan

nyttighet gäller nyttighet gäller

föreskrifterna i föreskrifterna i

marknadsföringslagen marknadsföringslagen

(1975:1418). Beträffande (1975:1418). Beträffande

marknadsföring gäller marknadsföring gäller

också föreskrifterna i också föreskrifterna i

lagen (1978:763) med vissa lagen (1978:763) med vissa

bestämmelser om bestämmelser om

marknadsföring av marknadsföring av

alkoholdrycker, lagen alkoholdrycker, tobakslagen

(1978:764) med vissa (1993:000) och

bestämmelser om produktsäkerhetslagen

marknadsföring av (1988:1604).

tobaksvaror och

produktsäkerhetslagen

(1988:1604).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993 vad gäller

hänvisningen till tobakslagen i 19 § sjätte stycket och i övrigt

den dag regeringen bestämmer.

1 Lagen omtryckt 1991:1066

2 Senaste lydelse 1992:1362

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motioner 3

Motioner väckta med anledning av propositionen 3

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993 6

Utskottet 8

Inledning 8

Propositionen i huvuddrag 8

Begränsningar av rökning 9

Allmänt 9

Helt rökfria miljöer 11

Delvis rökfria miljöer 12

Särskilda undantag 13

Arbetsplatser 13

Utemiljöer och gemensamma utrymmen i anslutning till

bostäder 15

Ansvar 15

Utskottets bedömning 15

Handel med tobak 17

Åldersgräns m.m. 17

Utskottets bedömning 19

Reklam och annan marknadsföring av tobak 20

Gällande regler 20

Tobaksutredningens förslag och regeringens

proposition 21

Utskottets bedömning 24

Produktkontroll 25

Skyldighet att utreda hälsovådliga effekter hos

tobaksvaror 25

Utskottets bedömning 26

Information om tobakens skadeverkningar 26

Utskottets bedömning 29

Rökslutarstöd 29

Propositionens lagförslag 30

Utskottets bedömning 30

Hemställan 30

Reservationer 32

Meningsyttring av suppleant 37

Bilaga 1 I propositionen framlagt lagförslag 39

Bilaga 2 Av utskottet framlagt lagförslag 44