Bet. 1992/93:SoU3

Socialutskottets betänkande

1992/93:SOU03

Allmänna arvsfonden

Innehåll

Sammanfattning

Motion

Utskottet

Hemställan

1992/93

SoU3

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 1991/92:136 med

redovisning för fördelningen av medel från Allmänna arvsfonden

under budgetåret 1990/91 samt en motion med anledning av

skrivelsen om avskaffande av Allmänna arvsfonden till förmån för

kommunerna. Utskottet avstyrker motionen och anser att

regeringens skrivelse inte bör föranleda någon åtgärd av

riksdagen.

Regeringens skrivelse

Regeringen har genom skrivelsen 1991/92:136 till riksdagen

överlämnat bokslut avseende budgetåret 1990/91 för Allmänna

arvsfonden samt redovisning för fördelningen av medel från

Allmänna arvsfonden under budgetåret 1990/91, upprättad inom

Socialdepartementet och Civildepartementet (Barn- och

ungdomsdelegationen).

Motion

I motion 1991/92:So30 av Birgitta Hambraeus (c), som väckts

med anledning av regeringens skrivelse, yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att avskaffa Allmänna arvsfonden till förmån för kommunerna.

Utskottet

Allmänt om Allmänna arvsfonden

Genom 1928 års arvslag uteslöts kusiner och avlägsnare

släktingar från arvsrätt. Denna begränsning ledde till en

utvidgning av det allmännas arvsrätt. Av förarbetena till

arvslagen framgår att egendom som tillföll det allmänna inte

skulle tas i anspråk för vanliga statsutgifter utan användas för

något visst allmännyttigt ändamål. I arvslagen föreskrevs

sålunda att arv, till vilket ingen arvinge fanns, skulle

tillfalla en fond, benämnd Allmänna arvsfonden. Numera finns den

grundläggande bestämmelsen om Allmänna arvsfondens rätt till arv

i 5 kap. 1 § ärvdabalken. Där sägs att om någon avlider utan att

efterlämna någon arvsberättigad eller testamentstagare skall

kvarlåtenskapen tillfalla Allmänna arvsfonden. Egendom kan också

tillföras fonden genom gåva eller testamente. Närmare

bestämmelser om Arvsfondens ändamål och förvaltningen av fondens

medel finns i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden (AfL).

Enligt 1 § AfL skall den egendom som tillfaller fonden i arv

eller genom gåva eller testamente utan sammanblandning med andra

medel förvaltas av kammarkollegiet som en särskild fond för

främjande av vård och fostran av barn och ungdom samt omsorg om

handikappade. Av 2 § AfL framgår att understöd ur fonden utdelas

av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. I samma

lagrum föreskrivs att understöd inte får lämnas för åtgärd som

det åligger stat eller kommun att bekosta.

Redovisningen för fördelningen av medel

Skrivelsen

I enlighet med riksdagens beslut (1989/90:SoU3, rskr. 14)

skall regeringen regelbundet lämna riksdagen en samlad

redogörelse av hur Allmänna arvsfondens medel fördelas.

Redovisning avseende budgetåren 1988/89 (skr. 1989/90:131) och

1989/90 (skr. 1990/91:137) har lämnats till riksdagen våren 1990

och 1991.

Vid riksdagens behandling av regeringens skrivelse 1990/91:137

hemställde utskottet (1991/92:SoU13) att regeringens redovisning

i fortsättningen borde innehålla såväl en analytisk redogörelse

för medelsfördelningen som en detaljerad sammanställning över

beviljade ansökningar. Den kommande inriktningen av stödet borde

också redovisas. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

I nu föreliggande skrivelse redovisar regeringen fördelningen

av medel från Allmänna arvsfonden under budgetåret 1990/91.

Redovisningen innehåller en detaljerad sammanställning av alla

bifallsbeslut under budgetåret. I skrivelsen anges också några

områden som bör prioriteras vid fördelningen av stöd ur Allmänna

arvsfonden under budgetåren 1991/92 och 1992/93. I skrivelsen

lämnas också uppgifter om Allmänna arvsfondens förvaltning. Av

skrivelsen framgår bl.a. följande.

Enligt praxis utgår stöd ur Allmänna arvsfonden till juridiska

personer, t.ex. föreningar, stiftelser och andra organisationer.

Stöd ur fonden utgår inte till reguljär föreningsverksamhet

eller till enskilda personer. Inte heller utgår stöd till

åtgärder som det åligger stat och kommun att betala.

Fr.o.m. budgetåret 1989/90 skall årligen, enligt beslut av

regeringen, 25 % av för utdelning disponibla medel anvisas till

Barn- och ungdomsdelegationen för stöd och fostran av barn och

ungdomar. För budgetåret 1990/91 fanns 150 miljoner kronor för

utdelning, varav 37,5 miljoner kronor avsattes för detta

ändamål. Därutöver har regeringen ställt ytterligare 5 miljoner

kronor ur Allmänna arvsfonden till Barn- och

ungdomsdelegationens förfogande för särskilt projekt. Under

budgetåret har regeringen utöver nämnda anslag bifallit 215

ansökningar med ett sammanlagt belopp av 112 500 500 kr.

Till handikapporganisationer har stöd lämnats till

rekreationsanläggningar, till utrustning av riksorganisationers

kanslier, till utbildnings- och informationsverksamhet och till

försöks- och utvecklingsverksamhet. Stöd till informations- och

utbildningsprojekt har beviljats i syfte att öka kunskapen bland

medlemmar, personalgrupper och allmänhet om de olika

handikappen. Medel för försöks- och utvecklingsverksamhet har

även utgått till föreningar och stiftelser, högskolor och

studieförbund, myndigheter, kommuner och landsting. I de fall

stöd utgått till kommuner och landsting har det enligt

skrivelsen varit fråga om åtgärder för att anpassa bibliotek för

synskadade och rörelsehindrade, anläggande av en lekpark för

handikappade barn samt för försök med familjeverksamhet vid ett

barnhälsocenter. Handikappinstitutet har erhållit stöd till

projekt som enligt skrivelsen ligger utanför institutets

ordinarie uppgifter, bl.a. för att utveckla datateknik i syfte

att öka handikappade personers oberoende. Socialstyrelsen har

beviljats medel för ett projekt om de psykiskt

utvecklingsstördas historia.

För vård av barn och ungdom har stöd lämnats för projekt som i

flertalet fall drivs av föreningar och ideella organisationer.

Bl.a. har stöd utgått till Rädda barnen, BRIS, Röda korset och

till den s.k. ATHENA-Gruppen, vars uppgift varit att förstärka

de drogförebyggande insatser som riktas mot ungdom.

Barn- och ungdomsdelegationen har haft regeringens uppdrag att

fördela medel ur Allmänna arvsfonden till "fostran av ungdom".

Med ungdom avses här åldrarna 7--25 år. Under budgetåret har

Barn- och ungdomsdelegationen bifallit 204 ansökningar med ett

sammanlagt belopp om drygt 51 miljoner kronor. Stöd har utgått

till utvecklande av föreningsliv eller nyskapande verksamhet och

till ungdomslokaler. Projekt där ungdomar blivit delaktiga genom

att själva eller tillsammans med vuxna utveckla olika

verksamheter har särskilt prioriterats, liksom

samverkansprojekt. Många projekt som fått stöd har syftat till

att nå fler ungdomar genom att bredda föreningsverksamheten.

Stöd har även lämnats till bl.a. internationellt ungdomsutbyte

och till insatser mot skadliga effekter av våldsskildringar i

rörliga bilder. I särskild ordning har stöd gått till det s.k.

plus-projektet som är ett samverkansprojekt mellan kommuner och

föreningsliv och vars syfte är att hjälpa utsatta ungdomar i

eftersatta bostadsområden.

Regeringen framhåller att Arvsfonden har en viktig funktion

att fylla när det gäller att undanröja hinder för handikappades

möjligheter att vara med i samhällslivet och delta i olika

aktiviteter. Genom stöd ur fonden kan handikapporganisationer

och andra ideella organisationer ges möjlighet att påbörja och

bedriva utvecklingsarbete av olika slag, som utgör viktiga

komplement till samhällets åtgärder. Även under kommande

budgetår bör projekt med sådan inriktning prioriteras. Stöd bör

även lämnas för att förbättra kunskapen om och öka medvetenheten

kring handikapp. Projekt som gäller kvinnor och handikapp bör

initieras och ges prioritet. Beträffande vård av barn och

ungdomar bör stöd lämnas för bevakning av samhällsfrågor ur

barns perspektiv, liksom bevakning av barns krav i fysisk och

social planering och av barns och ungdomars delaktighet i

kultur- och samhällsliv. Regeringen anser det också vara

angeläget att tillsammans med kommuner och organisationer bygga

upp nätverk/stödgrupper kring ensamförälderhushållen. För

fostran av ungdom bör projekt som rör ungdomars eget skapande,

delaktighet och inflytande stödjas. En av de mest angelägna

insatserna framöver är enligt skrivelsen att motverka

främlingsfientligheten. Regeringen har därför beslutat att

för kommande budgetår avsätta medel för detta ändamål. Även

projekt som gynnar ungdomar i glesbygd, särskilt flickor, kommer

att få stöd. En annan satsning är projekt för databaserad

information. Andra projekt som kommer att stödjas är insatser

för att stärka ungdomar i deras egenskap av konsumenter och för

att stimulera en EG-debatt bland de unga. Utöver dessa områden

bör enligt skrivelsen medlen vara fria för att kunna stödja

projekt och utvecklingsområden som i dag inte kan förutses.

Förvaltningen av medel och rätten att besluta om utdelning

Nuvarande ordning

Som tidigare nämnts får Allmänna arvsfonden egendom genom arv,

gåva eller testamente. I vissa fall får arv, som tillfallit

Arvsfonden, avstås till annan.

Allmänna arvsfonden förvaltas av Kammarkollegiet som en

särskild fond för främjande av vård och fostran av ungdom samt

omsorgen om handikappade. Arvsfonden är skild från

statskapitalet. Målet för kollegiets fondförvaltning är att den

skall ske så effektivt som möjligt inom ramen för

intressenternas önskemål. En tiondel av de medel som influtit

till fonden under ett år läggs till fonden. Återstoden får

tillsammans med avkastningen delas ut. Understöd ur fonden delas

ut av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Kammarkollegiets kostnader för förvaltningen av fonden och

fullgörandet av kollegiets övriga uppgifter enligt AfL betalas

ur fonden med belopp som regeringen bestämmer.

Regeringskansliets kostnader för uppgifter som rör Allmänna

arvsfonden betalas av budgetmedel.

Motionen

I motion 1991/92:So30 (c) begär motionären ett

tillkännagivande om att Allmänna arvsfonden bör avskaffas till

förmån för kommunerna. Motionären anför bl.a. följande. Allmänna

arvsfonden medför utgifter för staten men inga inkomster. Det är

mycket krångligt att få pengar ur fonden. Man binder sig för

lång tid, eftersom pengarna måste lämnas tillbaka om det visar

sig att den anläggning man byggt delvis för fondens pengar efter

en tid hellre bör användas till något annat ändamål. Det blir

också orimligt byråkratiskt och trögt, när vänner till den

avlidne vill att en del av kvarlåtenskapen skall användas t.ex.

för en gravsten. Arvsfonden bör avskaffas. Egendomen bör i

stället tillfalla den kommun där den döde var bosatt. Kommunerna

bör själva få besluta hur tillgångarna skall användas.

Kommunerna kunde använda medlen till att förstärka budgeten

eller t.ex. för att skapa en fond till ändamål som kommunen

anser sig vilja stödja. I och med att kostnaderna för

förvaltningen bestrids ur de medel som på detta sätt tillfaller

kommunen i fråga kommer staten att göra en viss besparing och

åtskillig byråkrati att undvikas.

Utredningsarbete

På initiativ av riksdagen (1989/90:SoU29) har regeringen

den 24 januari 1991 beslutat tillkalla en särskild utredare

med uppdrag att se över Allmänna arvsfondens ändamålsbestämmelse

samt vissa frågor rörande dess tillämpning och beslutanderätten

vid utdelning av stöd ur fonden. I sistnämnda hänseende skall

utredaren enligt direktiven (dir. 1991:3) göra en analys och

en bedömning av de innehållsmässiga och administrativa

effekterna av den delegering av arvsfondsärenden till

underordnad myndighet som hittills förekommit. Mot bakgrund av

strävandena att begränsa antalet förvaltningsärenden hos

regeringen bör möjligheterna att delegera även andra grupper av

arvsfondsärenden från regeringen till lämplig myndighet

övervägas. Vidare anges i direktiven bl.a. att utredaren bör

vara fri att behandla även andra frågor rörande Arvsfondens

verksamhet som föranleds av utredningsarbetet. Utredningen, som

fått namnet Arvsfondsutredningen, beräknas avsluta sitt arbete

under hösten 1992.

Tidigare behandling

Vid behandling av regeringens redovisning för budgetåret

1988/89 konstaterade utskottet med anledning av några motioner

att regeringen gett ändamålsparagrafen en vid tolkning.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle ge regeringen till

känna att en översyn av Arvsfondens ändamålsbestämmelse borde

göras, vilket också blev riksdagens beslut (1989/90:SoU29,

rskr. 318). Utskottet var däremot inte berett att ställa sig

bakom kraven i andra motioner om att medlen skall avsättas för

eller tillfalla verksamheter i den kommun där arvlåtaren var

mantalsskriven. Inte heller var utskottet berett att ställa sig

bakom krav på att frågor om anslag ur Allmänna arvsfonden skall

prövas av kommunerna. Riksdagen följde utskottet även i denna

del. I december 1991 avslog riksdagen i enlighet med utskottets

hemställan motionskrav om att förvaltningen av Allmänna

arvsfondens medel bör skötas av resp. kommuns kommunstyrelse

samt krav om att utreda möjligheterna att återföra en del av

Arvsfondens medel till den kommun där arvlåtaren var bosatt

(1991/92:SoU13, rskr. 60). Utskottets motivering till att

avstyrka motionerna var att resultatet av Arvsfondsutredningens

arbete borde avvaktas. Våren 1992 följde riksdagen lagutskottets

hemställan om att avslå motionsyrkande om att kommunerna skall

överta fondens verksamhet på det lokala planet (1991/92:LU35,

rskr. 270). Även lagutskottet hänvisade till

Arvsfondsutredningens pågående arbete.

Utskottets bedömning

Frågor rörande Allmänna arvsfondens ändamålsbestämmelse,

delegation av arvsfondsärenden m.m. är fortfarande under

utredning, och ett betänkande förväntas komma under hösten 1992.

Utskottet anser att utredarens arbete bör avvaktas, varför

motion So30 (c) avstyrks.

Regeringens skrivelse bör inte föranleda någon åtgärd från

riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer1. beträffande avskaffande av Allmänna

arvsfonden

att riksdagen avslår motion 1991/92:So30,

2. beträffande skrivelsen

att riksdagen beslutar att regeringens skrivelse 1991/92:136

inte skall föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 oktober 1992

På socialutskottets vägnar

Bo Holmberg

I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson

(m), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Ingrid Andersson (s),

Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan

Andersson (s), Johan Brohult (nyd), Hans Karlsson (s), My

Persson (m), Martin Nilsson (s), Barbro Westerholm (fp) och

Chatrine Pålsson (kds).