Bet. 1992/93:TU1

Trafikutskottets betänkande

1992/93:TU01

Taxifrågor m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

Innehållsförteckning

1992/93

TU1

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet förslag i årets

budgetproposition som för det första innebär att den avreglering

av taxitrafiken som riksdagen beslutade om år 1988, och som

trädde i kraft den 1 juli 1990, bör ligga fast. Förslagen

innebär, för det andra, att prövningen av lämpligheten hos dem

som söker tillstånd till att bedriva taxitrafik bör skärpas

liksom även den uppföljande kontrollen av lämpligheten. I

sammanhanget behandlas tre motioner om främst lämplighetskraven,

som väcktes under den allmänna motionstiden innevarande år av

företrädare för resp. (s), (m) och (v).

Med anledning av propositionen samt v- och s-motionerna

föreslår utskottet att riksdagen som sin mening skall ge

regeringen till känna att vissa skärpningar av sådan

lagstiftning som är av betydelse för taxitrafiken bör övervägas.

Regeringen bör därefter återkomma till riksdagen med

erforderliga förslag.

M-, fp-, c- och kds-ledamöterna reserverar sig till förmån

för bifall till regeringens förslag och för avslag på v- och

s-motionerna.

I ett särskilt yttrande av s-ledamöterna framhålls att även

frågan om ett obligatorium för alla taxiföretag att tillhöra en

beställningscentral kan behöva övervägas.

I betänkandet behandlas också två andra yrkestrafikfrågor på

grund av motioner från den allmänna motionstiden i år. Det

gäller förslag om en översyn av bilarbetstidsbestämmelserna

enligt en nyd-motion och om försöksverksamhet med kollektiv

beställningstrafik enligt en s-motion. Båda motionerna avstyrks.

Propositionen

Regeringen föreslår i proposition 1991/92:100 bilaga 7

(Kommunikationsdepartementet) i avsnittet Särskilda frågor under

denna rubrik (s. 168--177)

1. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

avregleringen av taxi,

2. att riksdagen godkänner de riktlinjer som i propositionen

anförts om en skärpt lämplighetsprövning och uppföljning av

lämpligheten.

Motionerna

1991/92:T220 av Max Montalvo (nyd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att arbetstidslagen för chaufförer ses

över.

1991/92:T902 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om försöksverksamhet med kollektiv

beställningstrafik.

1991/92:T905 av Tom Heyman (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att länsstyrelserna i den skärpta tillsynsverksamheten för

taxinäringen även skall kontrollera att kommunerna ger rimliga

förutsättningar för en sund konkurrens inom taxinäringen.

1991/92:T910 av Carin Lundberg (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om redovisning av köruppdrag i taxibilar.

1991/92:T916 av Bengt Hurtig (v) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till åtgärder för taxinäringen i

enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet

1 Avregleringen av taxitrafiken

1.1 Bakgrund

Våren 1988 beslutade riksdagen att taxitrafiken skulle

avregleras med verkan fr.o.m. den 1 juli 1990 (prop. 1987/88:50,

bil. 1 och prop. 1987/88:78, bet. TU15, rskr. 166). Då slopades

bl.a. behovsprövningen av tillstånden, indelningen i

trafikområden, kommenderingsplanerna och den obligatoriska

anslutningen till en beställningscentral. Någon av staten

fastställd maximitaxa skulle inte heller finnas. Däremot

infördes bestämmelser om att länsstyrelserna, som är

tillståndsmyndigheter för den yrkesmässiga trafiken, skulle

skärpa prövningen av de tillståndssökandes lämplighet och den

uppföljande kontrollen av lämpligheten. Enligt riksdagsbeslutet

skulle vidare Transportrådet följa utvecklingen inom

taxinäringen och årligen lämna en rapport till regeringen om

sina iakttagelser. I rapporten bör redovisas -- framhölls det --

hur de grundläggande kraven på taxibranschen upprätthålls inom

olika områden, t.ex. med avseende på trafikförsörjningen,

effektiviteten inom beställnings- och uppdragsfunktionen,

taxametrar m.m.

1.2 Förslag i 1992 års budgetproposition

Av årets budgetproposition framgår att Transportrådet i april

1991 till regeringen överlämnade en rapport av det begärda

slaget och att denna har remissbehandlats. Föredragande

departementschefen gör den sammanfattande bedömningen att

avregleringen har medfört en kraftig ökning av utbudet av

taxitjänster, särskilt i storstäderna. Efter en övergångsperiod

finns nu i stora delar av landet en marknadsmässig prissättning

av taxitjänster. Beslutet om avreglering bör -- betonar

departementschefen -- ligga fast. Han framhåller emellertid att

stark kritik har uttalats i remissyttrandena mot

länsstyrelsernas insatser i fråga om skärpning av

lämplighetsprövningen och av den uppföljande kontrollen av

lämpligheten. Prövningen och kontrollen anses ske alltför

slappt, med påföljd att konkurrensen mellan taxiföretagen

snedvrids. Departementschefen anser att remissinstanserna har

pekat på ett allvarligt problem och betonar att den slopade

behovsprövningen i än större utsträckning, än vad som

förutsattes i 1988 års riksdagsbeslut, måste kombineras med

skärpta regler för prövning av de tillståndssökandes lämplighet.

En konkurrens på lika villkor förutsätter också en skärpt

kontroll av lämpligheten hos dem som redan har tillstånd till

yrkesmässig trafik. Det är därför i hög grad angeläget att

länsstyrelserna prioriterar sina tillsynsresurser så att dessa

önskemål kan tillgodoses.

1.3 Motionsförslag

I motion T910 (s) erinras om att en stor del av taxis

körupprag är samhällsbetalda kreditresor. Detta innebär, säger

motionären, att data om köruppdragen i stor utsträckning skall

överföras från de registrerande taxametrarna till administrativa

datasystem för fakturering. Sådana data kan med relativt enkla

medel förändras. De som har ansvaret för de samhällsbetalda

kreditresorna kan sålunda inte vara säkra på att den redovisning

de får innehåller helt korrekta uppgifter. Föreskrifterna om de

registrerande taxametrarna bör ses över och kompletteras, så att

avsikten med dem uppnås.

I motion T916 (v) framhålls att allvarliga problem har

uppstått inom taxinäringen till följd av avregleringen. Särskilt

i storstadsregionerna är vissa chaufförers moral sådan att

kunderna är rädda att åka taxi, säger motionären, som också

framhåller att seriösa taxiåkerier och förare konkurreras ut av

mindre seriösa taxiaktörer genom mer eller mindre lagliga knep.

Taxibolag som försatts i konkurs har strax kunnat återuppstå,

sedan man först -- något som motionären finner särskilt

upprörande -- utnyttjat de möjligheter som den statliga

lönegarantin erbjuder. Vidare påtalas i motionen fusk med

taxametrar och att resenärerna i många situationer har svårt att

bedöma priset för en resa. En annan brist är att man på

beställningscentralerna inte bemödar sig om att välja den

billigaste bilen åt kunderna. Motionären välkomnar den skärpning

av lämplighetsprövningen som regeringen förordar och

understryker att man måste komma till rätta med problemen för

att undvika en återgång till ett reglerat system. En utvärdering

av taxi bör starta omedelbart och leda till förslag för att lösa

den kris som nu råder inom näringen och som hotar både de

seriösa aktörerna och kundernas rättmätiga krav på service och

säkerhet.

I motion T905 (m) framhålls att länsstyrelserna inom ramen för

en skärpt tillsynsverksamhet för taxinäringen även bör

kontrollera att kommunerna ger rimliga förutsättningar för en

sund konkurrens inom näringen.

Motionären erinrar om att det vid avregleringen starkt

betonades att samtliga taxibilar måste förses med

kvittoskrivande taxametrar. Kravet vidhölls även för limousiner

och skolskjutsbilar, eftersom konkurrensen med andra företag i

annat fall skulle snedvridas. Det kan därför inte vara rimligt

-- betonar motionären -- att kommuner nu införskaffar egna

taxibilar som inte uppfyller de krav på taxiutrustning som

ställs på andra åkare. Regelutformningen måste vara lika för

alla.

Uppställningsplatser för taxibilar på gatumark -- fortsätter

motionären -- anordnas av kommunerna och måste vara tillgängliga

för samtliga fordon. På vissa ställen har det dominerande

företaget tilldelats speciella förmåner med skyltning och

turordning, något som försvårar för kunderna att fritt välja

bil. Den kommunala markupplåtelsen måste vara neutral mot

samtliga taxiföretag och kunden skall ha en rimlig möjlighet att

själv välja bil.

Vidare erinrar motionären om att en stor del av taxis

inkomster kommer från den kommunala färdtjänsten. Kommuner och

landsting måste därför se till, understryker han, att

möjligheten till anbudsinlämning fungerar och att det inte

ställs omfattande krav på datoriserad utrustning som ofta är av

begränsad nytta för kunderna och som medför att många mindre

taxiföretag utestängs från möjligheten att delta i färdtjänsten,

även om deras priser är förmånliga.

Slutligen framhåller motionären att det inte är

tillfredsställande om landstingets färdtjänstorganisation

integreras med beställningscentralen för endast ett taxiföretag

och att taximonopolet därigenom återuppstår.

2 Motionsförslag om vissa andra yrkestrafikfrågor

I motion T220 (nyd) framhålls den betydelse som

bestämmelserna om bilarbetstid har från

trafiksäkerhetssynpunkt och att dessa bör ses över i samråd med

chaufförer och åkerinäringens företrädare.

I motion T902 (s) föreslås en försöksverksamhet med

kollektiv beställningstrafik med bussar i trafikhuvudmännens

regi i syfte att komplettera utbudet av linjetrafik.

3 Utskottets ställningstaganden

3.1 Avregleringen av taxitrafiken

Syftet med den avreglering av taxinäringen som genomfördes år

1990 var att öka utbudet och konkurrensen inom taxiverksamheten

och därmed åstadkomma förbättringar för

resenärerna/konsumenterna.

Till viss del har detta syfte uppnåtts. Tillgången på

taxibilar har ökat och med detta även konkurrensen. Men

avregleringen har också medfört en ökning av antalet oseriösa

taxiföretag som inte följer gällande skatteregler. Det finns

bl.a. anledning att tro att lönegarantin missbrukas av vissa

taxiföretag. Den konkurrens på ojämlika villkor som uppstår

leder alltför ofta till att de seriösa företagen slås ut.

Den oro som råder inom taxinäringen leder också till en ökad

otrygghet hos resenärerna. För att taxikunderna både skall känna

sig trygga och vara säkra på att inte behöva betala ett överpris

för sin resa måste såväl föraren som bilen vara lätta att

identifiera och taxan skall vara tydligt angiven i bilen.

I beslutet om avregleringen ingick en skärpt prövning av

lämpligheten hos dem som söker tillstånd att bedriva yrkesmässig

trafik. Riksdagen beslutade också att den uppföljande kontrollen

av tillståndshavarnas lämplighet skulle skärpas.

Utskottet anser att en sanering av taxinäringen är nödvändig

för att taxikunderna skall kunna åka säkert till en kostnad som

är rimlig i förhållande till resans omfattning. Detta kräver att

tillsynsmyndigheten, dvs. länsstyrelsen, får de redskap som är

nödvändiga. Detta kräver också att gällande lagstiftning

faktiskt tillämpas och att olaga yrkesmässig trafik beivras i

större utsträckning än vad som för närvarande synes vara fallet.

Skärpningar av lagstiftningen enligt bl.a. följande punkter bör

övervägas.

Krav på ett trafiktillstånd till varje bil -- till

skillnad från dagens situation där varje bolag har ett

tillstånd.

Reglerna för lönegarantin bör inte få missbrukas.

Taxiföretag med stora skulder till samhället bör förlora

trafiktillståndet.

Länsstyrelsen bör vid tillståndsprövning få tillgång till

Riksskatteverkets datalistor.

Rutinerna för utgivande och återlämnande av taxiskyltar samt

för godkännande av taxametrar bör förbättras.

De berörda frågorna bör skyndsamt utredas genom regeringens

försorg. Regeringen bör därefter återkomma till riksdagen med

erforderliga förslag.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att syftet med

motionerna T910 (s) och T916 (v) torde få anses tillgodosett --

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vad gäller de tre frågor -- taxameterkrav,

uppställningsplatser för taxibilar och färdtjänst -- som

behandlas i motion T905 (m) vill utskottet anföra följande.

Enligt 13 a § fordonskungörelsen (1972:595) skall ett fordon

som i enlighet med yrkestrafiklagen används i taxitrafik vara

försett med taxameter av godkänd typ. Undantag från skyldigheten

att ha taxameter får medges av den länsstyrelse som har meddelat

tillståndet till taxitrafik, om det finns särskilda skäl. Enligt

riksdagens beslut år 1988 om avreglering av taxitrafiken kan

dispens från taxameterkravet komma i fråga endast för fordon som

uteslutande används för avtalsbundna skolbarnstransporter

eller för sjuktransporter. Även hyrverkslimousiner o.d. kan i

vissa fall undantas från taxameterkravet. I den mån det

förekommer att kommuner -- såsom görs gällande i motionen --

anskaffar egna taxibilar, skall dessa sålunda vara utrustade med

kvittoskrivande och registrerande taxametrar, såvida inte något

sådant särskilt skäl som riksdagen angav år 1988 föreligger.

Utskottet delar motionärens uppfattning att upplåtelse av

kommunal mark till uppställningsplatser för taxibilar bör ske på

sådant sätt att en sund och rättvis konkurrens mellan olika

taxiföretag befrämjas. Såvitt utskottet kunnat utröna har inte

heller i något fall upplåtelse av kommunal gatumark inneburit

att ett taxiföretag gynnats med särskilda förmåner av den

art som påtalas i motionen.

Vissa kommuner och landsting kräver -- enligt vad utskottet

erfarit -- i upphandlingsavtal om färdtjänst och sjukresor att

taxametrar skall vara så beskaffade att betalning kan ske med en

form av kreditkort som resenärerna förses med genom kommunens

eller landstingets försorg. Kraven ställs mot bakgrund av

önskemål från kommunernas eller landstingens sida att minimera

riskerna för sådana manipulationer med taxametrarna som kan

medföra ökningar av det allmännas utgifter för färdtjänsten.

Vidare förutsätter utskottet att kommuner och landsting

upphandlar samhällsbetalda taxiresor och ser till att dessa

genomförs på ett sådant sätt att samhällets kostnader för

resorna hålls på lägsta möjliga nivå.

Mot bakgrund av det anförda kan utskottet inte för sin del

finna någon riksdagens åtgärd erforderlig med anledning av

m-motionen, varför densamma avstyrks.

3.2 Vissa andra yrkestrafikfrågor

Vad gäller kravet i motion T220 (nyd) på en översyn av

bestämmelserna om bilarbetstid vill utskottet erinra om

riksdagens beslut i maj innevarande år med anledning av

proposition 1991/92:130 om vissa normgivningsbemyndiganden på

vägtransportområdet m.m. (bet. TU17, rskr. 141). Beslutet

innebär bl.a. att regeringen -- genom en ändring i lagen

(1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik,

transporter och kommunikationer -- får meddela föreskrifter om

kör- och vilotider vid vägtransporter. Sådana föreskrifter, som

innebär en anpassning till EG:s regler på området i fråga,

förbereds för närvarande inom regeringskansliet, varvid

synpunkter inhämtas från bl.a. Svenska åkeriförbundet,

Biltrafikens arbetsgivareförbund och Svenska

transportarbetareförbundet. Med det anförda finner utskottet

syftet med motionsyrkandet tillgodosett. Yrkandet torde sålunda

inte böra föranleda någon riksdagens åtgärd, varför utskottet

avstyrker detsamma.

Med anledning av kravet i motion T902 (s) på försöksverksamhet

med kollektiv beställningstrafik vill utskottet till en början

erinra om den s.k. kompletteringstrafik som sedan ett tjugotal

år tillbaka allmänt förekommer i glesbygdsområden. Trafiken

utförs mestadels med taxibilar och endast efter beställning men

är likväl linjelagd och tidtabellsbunden. Vidare vill utskottet

fästa uppmärksamheten på de s.k. servicelinjer som för

närvarande finns i ett femtiotal kommuner. Servicelinjer är --

som framgår av utskottets betänkande 1990/91:TU22 -- en form av

kollektivtrafik, särskilt anpassad för äldre och handikappade,

där ett stort steg har tagits mot integrering av dessa

befolkningsgrupper i samhället. Vid inrättandet av servicelinjer

tas särskilda hänsyn till resenärernas behov i fråga om bl.a.

linjesträckning, turintervall och fordonsutformning. Det bör

också framhållas att transportforskningsberedningen har ett

ansvar för allmänt stöd till utveckling av nya trafikformer som

synes ägnat att tillmötesgå motionärens önskemål. Med det sagda

finner utskottet syftet med motionen tillgodosett och att

densamma kan lämnas utan åtgärd från riksdagens sida. Motionen

avstyrks följaktligen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avregleringen av taxi m.m.

att riksdagen med anledning dels av vad som i

propositionen anförs om avregleringen av taxi och om riktlinjer

för en skärpt lämplighetsprövning och uppföljning av

lämpligheten, dels av motionerna 1991/92:T910 och

1991/92:T916 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört, res. (m, fp, c, kds)

2. beträffande taxameterkrav m.m.

att riksdagen avslår motion 1991/92:T905,

3. beträffande bestämmelserna om bilarbetstid

att riksdagen avslår motion 1991/92:T220 yrkande 2,

4. beträffande kollektiv beställningstrafik

att riksdagen avslår motion 1991/92:T902.

Stockholm den 20 oktober 1992

På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

I beslutet har deltagit: Birger Rosqvist (s), Rolf

Clarkson (m), Sten Andersson i Malmö (m), Sven-Gösta Signell

(s), Elving Andersson (c), Sten-Ove Sundström (s), Jan Sandberg

(m), Margareta Winberg (s), Lars Svensk (kds), Kenneth Attefors

(nyd), Bo Nilsson (s), Lars Björkman (m), Anita Jönsson (s),

Jarl Lander (s) och Hugo Bergdahl (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Avregleringen av taxi m.m. (mom.1)

Rolf Clarkson (m), Sten Andersson i Malmö (m), Elving

Andersson (c), Jan Sandberg (m), Lars Svensk (kds), Lars

Björkman (m) och Hugo Bergdahl (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar

med "Syftet med" och slutar med "till känna" bort ha följande

lydelse:

Utskottet erinrar om att 1988 års trafikpolitiska beslut

innebar att yrkestrafiklagstiftningen skulle ges en sådan allmän

inriktning att man så långt möjligt undvek konkurrensbegränsande

regler och detaljstyrning av transportverksamheten. Om den då

gällande regleringen, som innebar krav på en ingående prövning

av behovet och lämpligheten av viss trafik, bestämmelser om

trafikeringsplikt, maximitaxa m.m., sades att den från början

hade haft goda syften men att den efter hand alltmer hade fått

karaktären av hinder för en effektiv resursanvändning inom

transportnäringen. Vad som i stället borde eftersträvas var

sådana medel som utan hämmande regleringar leder till en ökad

effektivitet och en bättre kundtjänst. Detta innebar, i princip,

en fri konkurrens och en fri etableringsrätt inom taxinäringen.

En minskad reglering skulle dock inte -- underströks det i

beslutet -- omfatta de regler som gällde om tillståndshavarnas

lämplighet. Tvärtom borde en slopad behovsprövning ersättas med

en mer utvecklad och nyanserad prövning av lämpligheten i syfte

att upprätthålla bl.a. en sund konkurrens och laglydnad inom

branschen.

I den proposition som utskottet nu har att behandla

redovisas för första gången en utvärdering av 1988 års

avregleringsbeslut för riksdagen. Ingenting i denna redovisning

talar enligt utskottets mening för att beslutet bör omprövas och

för att man skall återgå till den ordning för taxitrafiken som

gällde fram till den 1 juli 1990. Utskottet delar sålunda

regeringens uppfattning att 1988 års beslut bör ligga fast och

tillstyrker därmed förslaget att riksdagen godkänner vad som

anförts i propositionen om avregleringen av taxi.

Problem av den art som framhålls i s- och v-motionerna

belyses också i propositionen och ligger till grund för

regeringens förslag om en skärpt lämplighetsprövning och

uppföljande kontroll av lämpligheten. Sålunda framhåller

departementschefen vikten av att länsstyrelserna följer upp

effekterna av det stora antalet konkurser inom taxibranschen och

det angelägna i ett närmare samarbete över huvud taget mellan

länsstyrelserna och skattemyndigheterna. Han betonar också att

skatteeffekterna av avregleringen bör följas upp.

Vidare framhåller departementschefen att informationen

från taxis sida om gällande taxa, trots vissa förbättringar,

på det hela taget måste sägas vara bristfällig. Det blir därför

svårt för kunderna att göra prisjämförelser. Följden blir en

svag priskonkurrens. Detta kan i sin tur medföra -- vid en

eventuell överetablering och utslagning -- att det inte

nödvändigtvis blir taxiföretag med relativt hög taxa som slås ut

i konkurrensen. Departementschefen vill därför betona att en

skärpt uppföljning av trafikutövarnas lämplighet bl.a. innebär

att åtgärder i fråga om tillstånden bör vidtas, då en

tillståndshavare lämnar uppenbart bristfällig taxeinformation.

Kvittoskrivande och registrerande taxametrar, som

riksdagen år 1988 beslöt skulle införas, har -- framhåller

departementschefen -- varit till stor fördel vid debiteringen av

samhällsbetalda resor. Även för andra kundgrupper är

kvittoskrivningen till nytta genom att kvittot anger ett samband

mellan debiterat pris och utförd prestation. I riksdagsbeslutet

år 1988 lades stor vikt vid en fungerande plombering av

taxametrar i syfte att försvåra manipulationer med dessa. En

bruten plombering skall enligt beslutet i vissa fall kunna

utgöra grund för återkallelse av trafiktillstånd. Mot bakgrund

av att flera remissinstanser pekat på problem med plomberingen

av taxametrar har regeringen -- framhålls det i den nu aktuella

propositionen -- uppdragit åt Trafiksäkerhetsverket att utreda

frågan och vidta lämpliga åtgärder.

Utskottet anser som nämnts att 1988 års avregleringsbeslut

bör ligga fast, men vill understryka vikten av att omvandlingen

från en reglerad till en fri marknad sker i godtagbara former.

Taxitrafik bör självfallet bedrivas på ett för kunderna

personligen och för trafiken så säkert sätt som möjligt samt med

beaktande av att konkurrensen inom näringen bör ske på lika

villkor. De riktlinjer som regeringen föreslår för en skärpt

lämplighetsprövning och uppföljande kontroll av lämpligheten

synes utskottet väl ägnade att tillgodose dessa önskemål.

Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag till sådana

riktlinjer.

Kraven i v-motionen på en utvärdering av 1988 års

avregleringsbeslut och på regeringsförslag för att komma till

rätta med problemen inom taxinäringen finner utskottet för sin

del tillgodosedda. Utskottet vill erinra om att riksdagsbeslutet

innebar att Transportrådet årligen skulle rapportera till

regeringen om sina iakttagelser av taxinäringens utveckling.

Sedan rådet avvecklats åligger rapporteringsskyldigheten

Trafiksäkerhetsverket (prop. 1990/91:100 bil. 8, bet. TU18,

rskr. 176). Någon riksdagens åtgärd med anledning av v-motionen

synes mot bakgrund av det anförda inte erforderlig, varför

yrkandet härom avstyrks.

I avvaktan på resultatet av Trafiksäkerhetsverkets

utredningsuppdrag i fråga om plombering av taxametrar torde inte

heller s-motionen behöva föranleda någon åtgärd från riksdagens

sida. Motionen avstyrks följaktligen.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande avregleringen av taxi m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:T910 och

1991/92:T916 godkänner vad som anförs i propositionen om

avregleringen av taxi samt om riktlinjer för en skärpt

lämplighetsprövning och uppföljning av lämpligheten,

Särskilt yttrande

Avregleringen av taxi m.m. (mom. 1)

Birger Rosqvist, Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström,

Margareta Winberg, Bo Nilsson, Anita Jönsson och Jarl Lander

(alla s) anför:

För att få en fullständig utredning om nuvarande problem inom

taxiverksamheten är det viktigt att samtliga frågeställningar

belyses och utreds vid ett tillfälle.

Vi förutsätter därför att även krav på obligatorium för alla

taxiföretag att tillhöra en beställningscentral prövas -- i den

utredning som utskottet förordar -- i syfte att komma till rätta

med avarterna inom taxinäringen, framför allt så som den har

utvecklats i storstäderna.

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Propositionen1

Motionerna2

Utskottet2

1 Avregleringen av taxitrafiken2

1.1 Bakgrund2

1.2 Förslag i 1992 års budgetproposition3

1.3 Motionsförslag3

2 Motionsförslag om vissa andra yrkestrafikfrågor4

3 Utskottets ställningstaganden5

3.1 Avregleringen av taxitrafiken5

3.2 Vissa andra yrkestrafikfrågor6

Hemställan7

Reservation8

Särskilt yttrande10