Bet. 1992/93:TU11

Trafikutskottets betänkande

1992/93:TU11

Vissa frågor inom Kommunikationsdepartementets område

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

Bilaga

Innehållsförteckning

1992/93

TU11

Sammanfattning

I betänkandet behandlas förslag i proposition 1992/93:132 om

vissa frågor inom Kommunikationsdepartementets område.

Utskottet tillstyrker samtliga förslag från regeringen.

Dessa förslag innebär bl.a. att Postverkets brevmonopol

avskaffas den 1 januari 1993, att Riksgäldskontoret får ställa

garantier för projektering av utbyggnaden av trafikleder i

Stockholmsregionen för högst 600 miljoner kronor, att LKAB

tilldelas trafikeringsrätten på malmbanan för malmprodukter m.m.

och att systemet med resultatutjämning mellan statliga och

kommunala flygplatser förlängs i ett år.

Till betänkandet har fogats en reservation från s-ledamöterna

och en meningsyttring av v-suppleanten i vilka begärs att

riksdagen avvisar förslaget att avskaffa Postverkets

brevmonopol.

Propositionen

Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i

proposition 1992/93:132 om vissa frågor inom

Kommunikationsdepartementets område

1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda

förslaget till lag om upphävande av kungörelsen (1947:175) om

Postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m.,

2. att riksdagen antar det i propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1978:234) om nämnder för

vissa trafikfrågor,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta

Riksgäldskontoret ställa garantier för förberedelsearbeten för

utbyggnaden av trafikleder i Stockholmsregionen för högst

600000000 kronor inkl. tidigare ställda garantier (avsnitt

1),

4. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om

försäljning av högst 50% av röster och kapital i

Swedcarrier-koncernens dotterbolag Rail Combi AB och i det

blivande Kontinentbolaget (avsnitt 2),

5. att riksdagen godkänner att LKAB tilldelas

trafikeringsrätt för malmprodukter och nödvändiga insatsvaror på

sträckan Boden--Luleå fr.o.m. den 1 januari 1993 (avsnitt 2.3),

6. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

resultatutjämning för år 1993 mellan statliga och kommunala

flygplatser (avsnitt 3.3),

7. att riksdagen till Telemyndigheten på tilläggsbudget till

statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under sjätte huvudtiteln

anvisar ett förslagsanslag på 14000000 kronor (avsnitt 5.2),

8. att riksdagen bemyndigar regeringen att vid behov jämka

på den i konsortialavtalet angivna kostnadsfördelningen avseende

finansieringen av SOS Alarmering AB (avsnitt 5.3).

Lagförslagen är fogade som bilaga till detta betänkande.

Vidare ger regeringen (Kommunikationsdepartementet) riksdagen

tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts

1. om luftfartsfrågorna (avsnitt 3),

2. om högstprisregleringen för godstransporter med lastbil

till och från Gotland och det s.k. Gotlandstillägget (avsnitt

4),

3. om bolagisering av Televerket m.m. (avsnitt 5.1).

Motionerna

1992/93:T23 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen avslår proposition 1992/93:132 yrkande 1.

1992/93:T24 av Karl-Erik Persson (v) vari yrkas att riksdagen

avslår proposition 1992/93:132 om att Postverkets ensamrätt till

brevbefordran avskaffas.

1992/93:T25 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

försäljning av aktier.

Utskottet

1 Överenskommelserna om trafiken i storstadsregionerna

Mot bakgrund av den s.k. Dennisöverenskommelsen den 23 januari

1991 bemyndigade riksdagen den 9 juni 1992 regeringen att låta

Riksgäldskontoret ställa garantier för förberedelsearbeten för

utbyggnaden av trafikleder i Stockholmsregionen för högst 200

miljoner kronor (prop. 1991/92:125 bilaga 4, bet. TU25, rskr.

348). Bakgrunden till beslutet tecknas utförligare i det nämnda

betänkandet.

I den proposition som nu är i fråga framhålls att parterna i

Stockholmsregionen den 29 september 1992 enades om ett tillägg

till Dennisöverenskommelsen, som innebär att syftet med

denna kan nås i sina huvuddrag. De förslag till bilavgifter för

att finansiera utbyggnaden av trafiklederna som parterna

förordar, måste närmare granskas innan regeringen är beredd att

föreslå att en statlig garanti ställs till Vägverket eller dess

bolag för upplåning av investeringsmedel för utbyggnad av hela

Ringen och Yttre tvärleden. I avvaktan på att en sådan

granskning sker och garantin ställs måste fortsatt planering och

projektering ske av trafiklederna för att tidsplanen skall kunna

hållas. Kostnaderna för de fortsatta förberedelsearbetena

beräknas fram till den 1 oktober 1993 uppgå till högst 400

miljoner kronor.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att den av

riksdagen bemyndigas att låta Riksgäldskontoret ställa garantier

för utbyggnaden av trafikleder i Stockholmsregionen för högst

600 miljoner kronor för projektering, däri inbegripet de

garantier för högst 200 miljoner kronor som riksdagens beslut i

juni 1992 avser.

2 Järnvägstrafiken

2.1 Försäljning av aktier i Statens järnvägars dotterbolag

Swedcarrier

Riksdagen beslöt i våras att bemyndiga regeringen att godkänna

en bolagisering av SJ:s kombi- och kontinenttrafik (prop.

1991/92:100 bil. 7, bet. TU19, rskr. 277). För kombitrafiken har

därefter den 1 juli 1992 bildats företaget Rail Combi AB som

utgör ett dotterbolag till SJ:s förvaltningsbolag AB

Swedcarrier. Rail Combi AB har verksamhet vid 22 terminaler som

arrenderas av SJ:s Fastighetsdivision. I bolaget uppgår antalet

anställda till ca 150 personer. År 1991 omsatte

kombiverksamheten ca 480 miljoner kronor. För SJ:s

kontinenttrafik har ännu inte någon bolagisering av verksamheten

ägt rum.

Kommunikationsministern framhåller i propositionen att

järnvägstrafiken kan utvecklas genom att ägandet i Rail Combi AB

och i det blivande kontinentbolaget breddas genom externt

delägarskap. SJ skall dock behålla ett majoritetsägande i

företagen för att säkerställa långsiktigheten i satsningen på

kombi- och kontinenttrafiken. Mot denna bakgrund föreslås att

regeringen bemyndigas att besluta om försäljning av högst 50%

av röster och kapital i Rail Combi AB och i det blivande bolaget

för kontinenttrafiken.

I motion T25 (m) framhålls att om kombitrafiken skall kunna

fungera tillfredsställande måste transportföretagen både på väg

och järnväg samarbeta med varandra. Trafikföretagen uppges dock

snarare ha fjärmat sig från varandra än ökat sitt samarbete.

Förtroendet för SJ och AB Swedcarrier med dotterbolag bedöms

inte vara så stort att privata transportföretag kommer att gå in

som minoritetsägare i de aktuella bolagen. För att säkerställa

en långsiktig satsning på kombi- och kontinenttrafik bör därför

enligt motionären inte majoritetsägandet låsas till AB

Swedcarrier. I stället föreslås att aktierna i Rail Combi AB och

i det blivande kontinentbolaget utbjuds till försäljning utan

krav på att SJ-koncernen innehar aktiemajoriteten.

Utskottet anser det angeläget att en långsiktig satsning sker

på att utveckla järnvägens kombi- och kontinenttrafik. Detta

ligger väl i linje med det gällande trafikpolitiska beslutet

från år 1988 där det anges att sådana förutsättningar skall

skapas att kombitrafiken kan vidareutvecklas som ett

konkurrenskraftigt och miljövänligt alternativ till främst

fjärrtrafik på landsväg. Det är enligt utskottets mening därvid

angeläget att verksamheten ges en sådan utformning att

effektiviteten på transportmarknaden främjas. Utskottet har

därför inga erinringar mot att ägandet breddas i de båda

företagen om järnvägstrafiken därmed kan ges bättre

utvecklingsmöjligheter.

Beträffande frågan i vilken omfattning som en utförsäljning

bör äga rum delar utskottet regeringens bedömning att för

närvarande bör högst 50% av aktier och kapital utförsäljas i

syfte att säkerställa långsiktigheten i satsningen på kombi- och

kontinenttrafiken. Utskottet förutsätter att dessa frågor kommer

att närmare övervägas i samband med den utvärdering av

SJ-koncernens verksamhet som skall ske enligt de riktlinjer som

lagts fast i 1988 års trafikpolitiska beslut. Utskottet vill

vidare erinra om det utredningsarbete som för närvarande pågår

med uppgift att pröva möjligheterna till ökad konkurrens inom

järnvägssektorn (K 1992:40). Utredarens uppgift är bl.a. att

redovisa åtgärder som krävs för att garantera operatörer

likvärdiga konkurrensförutsättningar på bannätet. Härvid skall

utredaren särskilt analysera hur gemensamma järnvägsfunktioner,

som t.ex. godsterminaler, kan tillhandahållas på ett

konkurrensneutralt sätt till olika operatörer.

Med hänvisning till vad som nu anförts tillstyrker utskottet

regeringens förslag att en försäljning får ske av högst 50% av

röster och kapital i Swedcarrier-koncernens dotterbolag Rail

Combi AB och i det blivande bolaget för kontinenttrafiken.

Följaktligen avstyrker utskottet motion T25 (m).

2.2 Trafikeringsrätten för malmprodukter m.m. på sträckan

Boden--Luleå

För trafikeringsrätten på järnvägsnätet gäller som huvudregel

att SJ har ensamrätt för all godstrafik på stomnätet. För

malmbanan mellan Vassijaure/Riksgränsen och Boden gäller enligt

förordningen (SFS 1988:1379) om statens spåranläggningar att

Banverket beslutar om trafikeringsrätten. Banverket har gett

LKAB ett positivt förhandsbesked om trafikeringsrätt på

malmbanan för malmprodukter och nödvändiga insatsvaror enligt

vissa förutsättningar. För bandelen mellan Boden och Luleå, som

tillhör stomnätet, gäller att det är regeringen som beslutar om

trafikeringsrätten enligt de riktlinjer som riksdagen har

angett.

Enligt kommunikationsministerns bedömning är transport av

malmprodukter och nödvändiga insatsvaror på malmbanan en viktig

och integrerad del av LKAB:s verksamhet. För att LKAB skall få

förutsättningar att konkurrera effektivt på den internationella

marknaden anges att dessa transporter måste bedrivas så

effektivt som möjligt. Det finns därför enligt

kommunikationsministern starka skäl för att ge LKAB kontrollen

över transportdelen av sin produktion.

I sammanhanget anges att en trepartsöverenskommelse har

träffats mellan SJ, Norska Statsbaner (NSB) och LKAB om ett

malmfraktsavtal. Avtalet är femårigt med option om en

förlängning. Alla parter uppges vara nöjda med uppgörelsen och

man avser att inleda ett långtgående samarbete för effektivare

malmtransporter, lägre kostnader över hela transportflödet samt

ökad kvalitet. Överenskommelsen bygger på förutsättningen att

LKAB kommer att få rätt att trafikera hela sträckan

Vassijaure/Riksgränsen--Luleå.

Mot denna bakgrund föreslås att riksdagen godkänner att LKAB

tilldelas trafikeringsrätt för malmprodukter och nödvändiga

insatsvaror på sträckan Boden--Luleå fr.o.m. den 1 januari 1993.

Utskottet anser att en utveckling mot ökad konkurrens på

rättvisa villkor är angelägen inom transportområdet.

Erfarenheterna från tågupphandlingen av persontrafik såväl på

länsjärnvägarna som på stomnätet har påvisat de vinster som kan

uppstå vid en konkurrenssituation mellan olika tågentreprenörer.

Utskottet har inget att erinra mot att regeringen ger LKAB

trafikeringsrätt för malmprodukter och nödvändiga insatsvaror på

bansträckan Boden--Luleå.

3 Luftfartsmarknaden

3.1 Avreglerad inrikesmarknad och nytt konkurrensneutralt

prissystem

Riksdagen beslöt den 9 april 1992 om ytterligare

avreglerande åtgärder inom den inrikes luftfarten. Med stöd

av detta beslut har regeringen meddelat riktlinjer som innebär

att tillståndsgivningen som huvudmål skall ha att åstadkomma en

effektiv konkurrens på marknaden inom ramen för de

trafikpolitiska målen. Tillstånd skall som regel ges till

svenska flygbolag som begär att få trafiken på en viss inrikes

linje. Beslut som innebär avsteg från fri konkurrens bör dock

kunna meddelas i vissa fall av regionalpolitiska skäl.

Kommunikationsministern framhåller att avregleringsbeslutet

medfört en prissänkning samt skapat ett ökad utbud på befintliga

linjer och en viss valfrihet mellan Arlanda och Bromma

flygplatser, vilket inneburit en förbättrad service för

flygresenärer runt om i landet.

Enligt propositionen har avregleringen också givit

flygmarknaden initiativ till att finna nya effektiva lösningar

för trafiken på det trafiksvaga linjenätet bl.a. på linjerna i

inre Norrland. Regeringen följer noga utvecklingen på dessa

linjer i avsikt att vid behov kunna vidta åtgärder för att

upprätthålla de trafik- och regionalpolitiska målen.

I dag betalar SAS/Linjeflyg luftfartsavgifter enligt en

tvådelad tariff som består av en fast årsavgift och en rörlig

trafikberoende avgift. Övriga inrikes marknadsaktörer betalar

avgifter som är styckrelaterade. Luftfartsverket har framlagt

ett förslag till nytt prissystem som innebär att den tvådelade

tariffen i inrikes luftfart upphör. Det nya systemet betyder att

landnings- och passageraravgifterna tas ut i form av

styckpriser. Därmed underlättas ett konkurrensneutralt

uppträdande från Luftfartsverkets sida.

Kommunikationsministern delar verkets uppfattning att det

föreslagna prissystemet är mer neutralt och bättre anpassat till

en avreglerad marknadssituation. Det är också, framhåller han,

en fördel att samma avgiftssystem härigenom kan tillämpas för

inrikes- och utrikestrafiken. I samband med att det nya

prissystemet införs bör enligt propositionen riksdagens

bemyndigande att delegera frågor om trafikavgifter till

Luftfartsverket utnyttjas, vilket kommer att ställa krav på ett

nytt prismål för verket samt ett upphävande av det tidigare s.k.

SILA-protokollets begränsningar i denna del. Regeringen

återkommer till prismålet i 1993 års budgetproposition.

Utskottet lämnar utan erinran vad regeringen anfört om en

avreglerad inrikesmarknad och ett nytt konkurrensneutralt

prissystem.

3.2 Resultatutjämning för kommunala flygplatser

I propositionen framhålls att en effekt av den beslutade

avregleringen av svensk inrikes luftfart är att inrikesnätets

centrering till Arlanda delvis brutits genom att Bromma

flygplats i viss utsträckning utnyttjas för reguljärtrafik. Den

tidigare definierade gränsen mellan regional "sekundär" trafik

och nationell "primär" trafik håller därmed på att försvinna.

SAS och Linjeflyg har inte heller något samlat ansvar för ett

speciellt primärlinjenät. Kommunikationsministern finner mot

denna bakgrund att det finns skäl att ånyo överväga frågan om

avgränsningen av statens ansvar för luftfartens infrastruktur.

Det hittillsvarande femåriga systemet med resultatutjämning

från Luftfartsverket till fem kommunala flygplatser i det s.k.

primärnätet upphör i och med 1992 års utgång. I avvaktan på

resultatet av de aviserade övervägandena om statens ansvar för

infrastrukturen föreslår kommunikationsministern att

Luftfartsverket övergångsvis skall bemyndigas att för år 1993

utbetala 7,3 miljoner kronor i resultatutjämning enligt samma

grunder som gällt för det hittillsvarande femåriga systemet.

Utskottet anser för sin del att riksdagen bör godta vad som i

propositionen anförts om resultatutjämning för år 1993 mellan

statliga och kommunala flygplatser.

4 Sjöfart

Högstprisregleringen och Gotlandstillägget

Riksdagen framhöll våren 1992 att högstprisregleringen för

godstransporter med lastbil till och från Gotland och det därmed

sammanhängande s.k. Gotlandstillägget är förenade med en rad

nackdelar och att systemet bör avvecklas (bet. 1991/92:TU24,

rskr. 186). Eftersom det fanns en osäkerhet om konsekvenserna

för fraktpriserna och för Gotlands näringsliv av en avreglering

ansåg riksdagen att dessa frågor behövde belysas ytterligare

innan avregleringen kunde genomföras. En redovisning av

regeringens ställningstagande i frågan skulle ske senast under

hösten 1992.

Sjöfartsverket som utfört den av riksdagen begärda

översynen anser att tidigare angivna motiv för ett avskaffande

av högstprisregleringen och Gotlandstillägget fortfarande har

giltighet. Verket förordar att avregleringen sker i två steg. I

ett första steg reduceras Gotlandstillägget från 0,6 % till 0,3

% fr.o.m. den 1 januari 1993. Vid utgången av år 1993 avskaffas

sedan både högstprisregleringen och Gotlandstillägget helt.

I propositionen framhålls att Sjöfartsverkets rapport har gått

ut på remiss till berörda instanser. Regeringen avser att

behandla frågan om högstprisregleringen och Gotlandstillägget i

1993 års budgetproposition. I avvaktan härpå bör enligt

regeringen systemet vara kvar i nuvarande former.

Utskottet förordar för sin del att riksdagen lämnar utan

erinran vad regeringen anfört om högstprisregleringen för

godstransporter till och från Gotland och det s.k.

Gotlandstillägget.

5 Telemarknaden

5.1 Bolagisering av Televerket m.m.

Departementschefen framhåller att regeringen har för avsikt

att i en samlad proposition presentera ett förslag om

bolagisering av Televerket och förslag till en telelag i sådan

tid att bolagsbildningen och lagen skall kunna genomföras

snarast, dock senast den 1 juli 1993.

I avvaktan på dessa förslag vill departementschefen

informera riksdagen om några principiella ställningstaganden i

fråga om bolagsbildningen. Ställningstagandena gäller bl.a. det

nya bolagets kapitalstruktur, överföringen av tillgångar och

skulder från staten till det nya bolaget, utformningen av ett

avtal om överlåtelsen mellan staten och bolaget, uppdelning av

Televerket i en nätdel och en tjänstedel, villkoren för

samtrafik med Televerkets kopplade nät samt frågan huruvida

Televerkets kabel-TV-verksamhet bör skiljas ut från verket.

I propositionen föreslås att riksdagen tar del av vad

departementschefen anfört om bolagisering av Televerket m.m.

Utskottet föreslår att riksdagen i avvaktan på den aviserade

propositionen lägger den nu aktuella propositionen, i här berörd

del, till handlingarna.

5.2 Anslag till Telestyrelsen för budgetåret 1992/93

I propositionen erinras om att Telestyrelsen är en ny

myndighet som inrättades den 1 juli 1992 (prop. 1991/92:163,

bet. TU20, rskr. 312). Därvid lades verksamheterna i

frekvensförvaltningen inom Televerket och Statens telenämnd

samman. Av riksdagsbeslutet framgår vidare att den nya

myndigheten skall överta Televerkets kvarvarande

myndighetsuppgifter senast i samband med att Televerket ombildas

till aktiebolag. I beslutet angavs också att frågan om

myndighetens slutliga dimensionering delvis var beroende av den

då pågående Telelagsutredningens arbete. Den nya myndigheten

skulle i princip finansieras med avgifter, men för innevarande

budgetår anvisade riksdagen övergångsvis ett förslagsanslag på 6

miljoner kronor. Av propositionen framgår att Telestyrelsen har

regeringens uppdrag att utarbeta ett förslag till ett

avgiftssystem och till en långsiktig finansieringsform för sin

verksamhet. Uppdraget kommer att redovisas i slutet av november.

Departementschefen framhåller att den nuvarande

medelstilldelningen inte är tillräcklig för att täcka

Telestyrelsens kostnader för verksamheten under första halvåret

1993. Anslaget bör därför tillföras ytterligare 14 miljoner

kronor, varav 8 miljoner kronor avser medlemsavgifter för

svenska staten i internationella organ.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

5.3 Finansieringen av SOS Alarmering AB

I propositionen framhålls att televerket i dag har ett

särskilt åtagande i tillhandahållandet av SOS-tjänsten genom en

andel i kostnaderna för SOS Alarmering AB (SOSAB). Enligt

nuvarande konsortialavtal fördelas kostnaderna mellan de olika

delägarna med 50% på Televerket, 20% på berörda kommuner och

30% på berörda landsting.

Departementschefen framhåller att vissa berörda kommuner

kritiserat nuvarande finansieringskonstruktion i SOSAB. Kritiken

kan till största delen hänföras till den angivna

kostnadsfördelningen och dess konsekvenser för SOSAB vad gäller

möjligheten att tillhandahålla ett varierat och

kostnadsdifferentierat tjänsteutbud. För att en mer affärsmässig

relation mellan SOSAB och kommunerna skall kunna uppnås bör

regeringen bemyndigas att vid behov jämka den i

konsortialavtalet fastställda kostnadsfördelningen. Ett sådant

bemyndigande ger möjlighet till en prissättning som är bättre

anpassad till kostnaderna för enskilda tjänster, men skall inte

innebära någon kostnadsövervältring på staten eller landstingen.

Utskottet tillstyrker förslaget att regeringen lämnas det

begärda bemyndigandet.

6 Postmarknaden

Avskaffande av Postverkets ensamrätt till brevbefordran

Våren 1992 framhöll riksdagen att Postverkets ensamrätt till

brevbefordran inte bör avskaffas innan det finns instrument i

form av lagstiftning varigenom staten kan försäkra sig om att

den regionala och sociala servicen fungerar (prop. 1991/92:100

bil.7, bet.TU18, rskr.276).

Kommunikationsministern anser att marknadsförändringar, i

kombination med otydliga signaler om konkurrensförutsättningarna

för brevverksamhet, motiverar att Postverkets ensamrätt till

brevbefordran avvecklas redan den 1 januari 1993. Upphävandet av

monopolet bör ske genom lag. Regeringen avser att återkomma till

riksdagen med ett förslag om postlag samt förslag om

bolagisering av Postverket snarast möjligt.

I propositionen understryks att Postverkets nuvarande

uppdrag, såsom det redovisats i samband med 1992 års

budgetproposition, liksom de mål riksdagen lagt fast beträffande

service och kvalitet inte påverkas av att brevmonopolet

avskaffas. Kommunikationsministern poängterar att en väl

fungerande postverksamhet där alla kan nå alla är och förblir en

väsentlig del av Sveriges infrastruktur.

Enligt propositionen anser sig Postverket klara kostnaden

för daglig och rikstäckande brevbefordran utan ensamrätt och

utan statlig ersättning, om andra väsentliga kostnadsnackdelar

elimineras, främst frågorna om mervärdesskatt och Postverkets

sociala åtaganden.

För att konkurrensneutralitet skall kunna uppnås mellan

olika aktörer anser även kommunikationsministern att Postverkets

brev- och tidningsbefordran bör beläggas med mervärdesskatt.

Enligt propositionen bör det vara möjligt att under år 1993

förelägga riksdagen ett sådant förslag. Införandet kommer att

innebära en prisökning för den grupp av Postverkets kunder som

inte kan dra av ingående mervärdesskatt. Av propositionen

framgår att Postverket avser att för privatpersoner, som till

stor del saknar möjlighet att erhålla prestationsrabatter,

erbjuda rabatter under en inledningsperiod för att minska

effekterna av införandet av mervärdesskatt.

I motion T23 (s) hänvisas till riksdagens beslut våren 1992

att Postverkets ensamrätt inte bör avskaffas innan det finns

instrument i form av lagstiftning varigenom staten kan försäkra

sig om att den regionala och sociala servicen fungerar. Det enda

motiv som anges i propositionen är "marknadsförändringar i

kombination med otydliga signaler om konkurrensförutsättningar

för brevverksamhet".

Enligt motionen är brevmonopolet en förutsättning för att

det nationellt sammanhållna nätet skall fungera. Om

förutsättningarna förändras kan man befara olika

utvecklingslinjer för glesbygdens postservice i framtiden. En

sådan linje kan vara att kommunerna får ta över ansvaret, inkl.

det ekonomiska ansvaret, för att deras invånare får tillräcklig

postservice. En annan modell kan vara den som staten tillämpar

vid köp av olönsam järnvägstrafik, varigenom statsbudgeten torde

komma att belastas med stora utgifter.

I motionen framhålls vidare att regeringens förslag att

avskaffa postmonopolet och momsbelägga brev- och

tidningsbefordran inte står i överensstämmelse med de europeiska

harmoniseringssträvandena. Konsekvenserna för bl.a. förenings-

och kulturlivet liksom för momsbefriade tidningar blir betydande

om portot beläggs med mervärdesskatt.

I motionen begärs att riksdagen avslår propositionen och att

regeringen får i uppdrag att snabbutreda förutsättningarna att

införa en modern monopollagstiftning för brevbefordran i

enlighet med EG:s regelverk, alternativt en

koncessionslagstiftning som ställer sådana krav på

postdistributörer att en solidarisk finansiering av regionala

och sociala kostnader inom sektorn kan bibehållas.

I motion T24 (v) framhålls att det är en strängt ideologisk

borgerlig tanke att brevverksamheten blir effektivare om

brevmonopolet avskaffas. Erfarenheterna här hemma, med City

Mails fiasko, och utomlands visar att det är fråga om

komplicerade sammanhang som noggrant måste utredas innan

villkoren förändras. Svenska postverket är enligt motionen bland

de mest effektiva postverk som finns. Motionären yrkar att

riksdagen avslår regeringens förslag att avskaffa Postens

ensamrätt till brevbefordran.

Utskottet vill först slå fast att postverksamheten är en

viktig del av landets infrastruktur. Brev och paket måste kunna

distribueras och betalningar förmedlas till både stora och små

kunder i hela landet till rimliga priser.

Riksdagen preciserade så sent som våren 1992 statsmakternas

krav på Postverket. Dessa krav innebär bl.a. att en god

grundläggande service skall ges till såväl stora som små kunder

i hela landet. Servicen skall sålunda vara rikstäckande.

Förändringar av servicens utformning i glesbygd bör ske varsamt.

Postverket skall tillhandahålla daglig postservice till alla

hushåll, företag och organisationer. I normalfallet skall dessa

ha tillgång till postutdelning och betalningsservice fem dagar i

veckan. Enstaka brevförsändelser skall befordras till

enhetligt och rimligt pris. Postverket skall också

tillhandahålla paketbefordran till ett enhetligt pris för

enstaka försändelser från privatpersoner. Postverket skall

tillhandahålla daglig och rikstäckande betalnings- och

kassaservice till enhetliga priser för enstaka betalningar och

kassaservice.

Vid sidan av dessa service- och kvalitetskrav har

statsmakterna uppställt vissa ekonomiska krav på Postverket

beträffande förräntning av det egna kapitalet, soliditet,

utdelning och produktivitet. Dessa krav finns redovisade i

betänkande 1991/92:TU18.

Såsom framhålls i propositionen har framför allt City Mails

etablering på marknaden aktualiserat frågan om Postverkets

monopol. Den nuvarande situationen innebär att statsmakterna ger

Postverket och marknaden motstridiga signaler. Å ena sidan

existerar monopolet och pågår en rättsprocess kring City Mails

verksamhet. Å andra sidan förordar riksdag och regering

konkurrens och har aviserat en avreglering av postmarknaden

under förutsättningar som tryggar den regionala och sociala

servicen.

Utskottet delar regeringens uppfattning att

marknadsförändringar i kombination med otydliga signaler om

konkurrensförutsättningarna för brevverksamhet motiverar att

Postverkets ensamrätt till brevbefordran avvecklas redan fr.o.m.

den 1 januari 1993.

Som regeringen framhåller kvarstår statsmakternas krav på

Postverket beträffande kvalitet och service även efter det att

brevmonopolet avskaffats. Postverket har förklarat att det är

möjligt att under vissa förutsättningar klara daglig

rikstäckande postservice utan statliga bidrag. De

förutsättningar Postverket avser är att Postverket bolagiseras,

att brev- och tidningstjänster blir mervärdesskattepliktiga, att

Postverket kan marknadsanpassa sin prissättning med bibehållet

enhetsporto för enstaka försändelser, att pensionsskulden kan

lösas genom att Postverket successivt får bygga upp det egna

kapitalet, att två konkurrensdugliga system för de statliga

betalningarna behålls, att Postverkets sociala åtaganden ersätts

samt att de ekonomiska kraven på Postverket blir

marknadsmässiga.

Postverket har vidare framhållit att alla åtgärder inte

behöver genomföras samtidigt. Under kortare tid kan Postverket

klara både konkurrens och sina nuvarande åtaganden.

Som utskottet redan anfört utgör en rikstäckande postservice

med god kvalitet och till rimliga priser en väsentlig del av

landets infrastruktur. Det är därför nödvändigt att skapa

villkor som möjliggör för Postverket att uppfylla statsmakternas

krav beträffande kvalitet och service som beskrivits i det

föregående.

Vid utformningen av dessa villkor måste enligt utskottets

mening beaktas det starka samband som finns mellan Postverkets

olika affärsområden. Som exempel kan nämnas att Postgirot svarar

för ungefär en tredjedel av kassanätets intäkter. Postgirot

tillsammans med Brev är också de affärsområden som svarar för

huvuddelen av Postverkets överskott.

Om villkor skapas som allvarligt försvagar Postverkets

ekonomi kan verket inte klara statsmakternas krav på en

rikstäckande service utan statliga bidrag. Detta måste enligt

utskottets mening undvikas.

Utskottet vill vidare framhålla betydelsen av att regeringen

snarast återkommer till riksdagen med förslag om postlag och

bolagisering av Postverket.

Av det anförda följer att utskottet i likhet med regeringen

anser att Postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m. bör

avskaffas vid utgången av år 1992 och att detta kan ske utan att

de mål beträffande service och kvalitet som statsmakterna lagt

fast påverkas. Riksdagen bör sålunda anta det till propositionen

fogade lagförslaget och avstyrka motionerna T23 (s) och T24 (v).

7 Avgifter för vissa tillstånd

I propositionen föreslås att 4 § lagen (1978:234) om nämnder

för vissa trafikfrågor ändras så att kommuner skall få rätt att

ta ut avgifter i samtliga fall då undantag medges från lokala

trafikföreskrifter. Denna rätt skall dock inte gälla sådana

undantag från föreskrifterna som krävs för att rörelsehindrade

skall få parkeringstillstånd. Enligt paragrafens nuvarande

lydelse får trafiknämnderna ta ut avgifter av sökandena i

ärenden om undantag från föreskrifter om trafik på väg eller

i terräng. Svenska kommunförbundet har -- framgår det av

propositionen -- i en framställning till regeringen framhållit

att paragrafen, sådan den nu lyder, inte gör det möjligt för

kommunerna att ta ut en avgift då tillstånd ges att t.ex. ställa

upp mobilkranar på gatumark för vissa arbeten där, eftersom

fordonet i fråga inte är i trafik. Förbundet påpekar att det

ofta krävs omfattande utredningar för att bestämma var de

berörda fordonen kan ställas upp utan att orsaka några skador.

Kommunerna bör därför kunna ta ut en avgift för

tillståndsgivningen.

Utskottet tillstyrker lagförslaget.

8 Trafiksäkerhetsverkets avvecklingskostnader

Riksdagen beslutade den 2 december i år att

Trafiksäkerhetsverket skall läggas ner fr.o.m. den 1 januari

1993 och att dess arbetsuppgifter skall övertas av Vägverket

(prop. 1992/93:2, bet. TU4, rskr. 58).

Utskottet har erfarit att regeringen i nästa

budgetproposition avser att återkomma till riksdagen med förslag

om att inrätta ett särskilt anslag för TSV:s

avvecklingskostnader. I avvaktan på att riksdagen har behandlat

denna fråga bör enligt utskottets mening regeringen kunna ge

Vägverket rätt att disponera anslaget B 1. Ämbetsverksuppgifter

för dessa avvecklingskostnader.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till

känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande överenskommelserna om trafiken i

storstadsregionerna

att riksdagen bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret

ställa garantier för förberedelsearbeten för utbyggnaden av

trafikleder i Stockholmsregionen för högst 600000000 kronor

inkl. tidigare ställda garantier,

2. beträffande aktieförsäljning

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med

avslag på motion 1992/93:T25 bemyndigar regeringen att besluta

om försäljning av högst 50% av röster och kapital i

Swedcarrier-koncernens dotterbolag Rail Combi AB och i det

blivande Kontinentbolaget,

3. beträffande trafikeringsrätten för malmprodukter m.m.

att riksdagen godtar att LKAB tilldelas trafikeringsrätt för

malmprodukter och nödvändiga insatsvaror på sträckan

Boden--Luleå fr.o.m. den 1 januari 1993,

4. beträffande avreglerad inrikes flygmarknad och

Luftfartsverkets avgifter

att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförs i

propositionen härom,

5. beträffande resultatutjämning för kommunala

flygplatser

att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförs om

resultatutjämning för år 1993 mellan statliga och kommunala

flygplatser,

6. beträffande högstprisregleringen och

Gotlandstillägget

att riksdagen lämnar utan erinran vad som i propositionen

anförs om högstprisregleringen för godstransporter med lastbil

till och från Gotland och det s.k. Gotlandstillägget,

7. beträffande bolagisering av Televerket m.m.

att riksdagen lägger propositionen i denna del till

handlingarna,

8. beträffande anslag till Telestyrelsen

att riksdagen till Telemyndigheten på tilläggsbudget till

statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under sjätte huvudtiteln

anvisar ett förslagsanslag på 14000000 kronor,

9. beträffande finansieringen av SOS Alarmering AB

att riksdagen bemyndigar regeringen att vid behov jämka på den

i konsortialavtalet angivna kostnadsfördelningen avseende

finansieringen av SOS Alarmering AB,

10. beträffande avskaffande av Postverkets ensamrätt till

brevbefordran

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:T23 och

1992/93:T24 antar det i propositionen framlagda förslaget till

lag om upphävande av kungörelsen (1947:175) om Postverkets

ensamrätt till brevbefordran m.m.,

res. (s)

men. (v)

11. beträffande avgifter för vissa tillstånd

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget

till lag om ändring i lagen (1978:234) om nämnder för vissa

trafikfrågor,

12. beträffande Trafiksäkerhetsverkets

avvecklingskostnader

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Stockholm den 8 december 1992

På trafikutskottets vägnar

Rolf Clarkson

I beslutet har deltagit: Rolf Clarkson (m), Sven-Gösta

Signell (s), Kenth Skårvik (fp), Håkan Strömberg (s), Elving

Andersson (c), Sten-Ove Sundström (s), Jan Sandberg (m), Bo

Nilsson (s), Lars Svensk (kds), Kenneth Attefors (nyd), Anita

Jönsson (s), Lars Björkman (m), Ines Uusmann (s), Tom Heyman (m)

och Krister Örnfjäder (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Avskaffande av Postverkets ensamrätt till brevbefordran

(mom.10)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo

Nilsson, Anita Jönsson, Ines Uusmann och Krister Örnfjäder (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Utskottet vill" och på s. 11 slutar med "motionerna

T23 (s) och T24 (v)" bort ha följande lydelse:

Riksdagen beslutade så sent som den 20 maj 1992 att

Postverkets ensamrätt till brevbefordran inte skall avskaffas

innan det finns instrument i form av lagstiftning, varigenom

staten kan försäkra sig om att den regionala och sociala

servicen fungerar. Utskottet delar den uppfattning som framförs

i motion T23 (s) att det är synnerligen anmärkningsvärt att

regeringen nu föreslår att brevmonopolet avvecklas utan att

riksdagen föreläggs ett samlat beslutsunderlag om under vilka

villkor postverksamheten skall bedrivas. Därmed nonchalerar

regeringen vårens riksdagsbeslut utan att ange några hållbara

motiv härför. Den enda förklaring som ges i propositionen är att

"marknadsförändringar i kombination med otydliga signaler om

konkurrensförutsättningarna för brevverksamhet motiverar att

Postverkets ensamrätt till brevbefordran avvecklas redan per den

1 januari 1993".

Utskottet vill understryka att Posten är en mycket väsentlig

del av landets infrastruktur. Det är en nationell angelägenhet

att brev, paket och betalningar kan nå alla i Sverige oavsett

bostadsort och att detta kan ske till rimliga priser. Detta som

är det uppdrag som riksdag och regering har gett Postverket har

preciserats i ett antal regionala och sociala mål. Det är

statens skyldighet att genom lagstiftning och andra åtgärder

skapa garantier för att dessa mål kan uppnås. Det huvudsakliga

syftet med postverksamheten kan aldrig vara att den skall skapa

så stora ekonomiska vinster som möjligt. Sedan är det en annan

sak att denna bör bedrivas på ett så effektivt sätt som möjligt.

Utskottet anser att statsmakterna måste dra upp tydliga

riktlinjer för Postens verksamhet. Huvudinriktningen måste vara

att Posten skall koncentrera sig på "kärnverksamheten", dvs.

förmedla brev, paket och betalningar i hela landet. Vidare måste

statsmakterna skapa sådana förutsättningar att Posten kan

bedriva denna verksamhet på ett så effektivt sätt att

belastningar på statsbudgeten undviks.

Regeringens förslag att ta bort brevmonopolet utan att ange

de villkor i övrigt som bör gälla för postverksamheten innebär

att stor osäkerhet skapas om Postens möjligheter att bedriva sin

verksamhet utan statliga bidrag. Sedan Postverket fick

enhetsporto år 1855 har korssubventionering mellan kort- och

långväga brev medverkat till att postservicen fungerar också i

Sveriges glesbygder. Om hela Sverige skall kunna leva måste

också hela Sverige ha tillgång till en jämlik postservice.

Postverkets brevmonopol är en förutsättning för att det

nationellt sammanhållna nätet skall fungera.

Utskottet har erfarit att regeringen överväger en annan åtgärd

som allvarligt skulle skada Posten, nämligen att skilja

Postgirot från Postverket. Starka samband finns mellan

Postverkets affärsområden. Postgirot svarar sålunda för cirka en

tredjedel av kassanätets intäkter. Postgirot tillsammans med

Brev är också de affärsområden som svarar för huvuddelen av

Postverkets vinster. Om Postgirot skulle brytas ut ur Postverket

riskerar man att så allvarligt försvaga ekonomin att Postverket

inte kan förmedla en rikstäckande service utan statliga bidrag.

Av det anförda följer att utskottet anser att Postgirot

måste stanna kvar i Postverket.

Som framhålls i motion T23 (s) pågår inom EG ett arbete för

att harmonisera regler och bestämmelser inom postväsendet.

Syftet är att få likforming kvalitet och omfattning på

posttjänster inom hela EES-området. Inte bara rätten att

tillämpa brevmonopol utan också korssubventionering pekas ut som

medel att tillgodose kraven på service, kvalitet och rimliga

priser. Regeringen bortser helt från dessa resonemang i

propositionen vilket utskottet anser anmärkningsvärt.

I propositionen aviseras att regeringen har för avsikt att

under år 1993 återkomma till riksdagen med förslag om att

belägga Postverkets brev- och tidningsbefordran med

mervärdesskatt. Ett sådant förslag skulle innebära kraftiga

prisökningar för privatpersoner, föreningar, tidningar och

finansinstitut som inte har möjlighet att dra av ingående

mervärdesskatt. Utskottet finner det ytterst allvarligt att

regeringen aviserar förslag till momsbeläggning av brev och

tidningar utan att samtidigt beskriva de negativa konsekvenserna

för bl.a. förenings- och kulturlivet och vilka åtgärder som kan

behöva sättas in för att motverka dessa konsekvenser.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att

riksdagen bör avslå regeringens förslag att avveckla

brevmonopolet. Regeringen bör i stället snabbutreda

förutsättningarna att införa en modern monopollagstiftning för

brevbefordran i enlighet med EG:s regelverk, alternativt en

koncessionslagstiftning som ställer sådana krav på

postdistribution att en solidarisk finansiering av regionala och

sociala kostnader inom sektorn bibehålls.

Utskottets ställningstagande innebär att motionerna T23 (s)

och T24 (v) tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande avskaffande av Postverkets ensamrätt till

brevbefordran

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:T23 och

1992/93:T24 avslår regeringens förslag till lag om upphävande av

kungörelsen (1947:175) om Postverkets ensamrätt till

brevbefordran m.m.,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Karl-Erik Persson (v) anför:

Avskaffande av Postverkets ensamrätt till brevbefordran

Jag biträder hemställan i reservationen.

Propositionens lagförslag

Bilaga

1. Förslag till

Lag om upphävande av kungörelsen (1947:175) angående

Postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m.

Härigenom föreskrivs att kungörelsen (1947:175) angående

Postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m. skall upphöra att

gälla vid utgången av år 1992.

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:234) om nämnder för vissa

trafikfrågor

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1978:234)1 om

nämnder för vissa trafikfrågor skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §2

I sådana ärenden om I ärenden som avses i 1

undantag från § andra stycket får

föreskrifter om trafik trafiknämnden ta ut

på väg eller terräng avgifter av sökandena dock

som avses i 1 § andra inte i fråga om

stycket får parkeringstillstånd för

trafiknämnden ta ut rörelsehindrade.

avgifter av sökandena.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:1675

2 Senaste lydelse 1991:1675

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Propositionen1

Motionerna2

Utskottet2

1 Överenskommelserna om trafiken i

storstadsregionerna2

2 Järnvägstrafiken3

2.1 Försäljning av aktier i Statens järnvägars dotterbolag

Swedcarrier3

2.2 Trafikeringsrätten för malmprodukter m.m. på sträckan

Boden--Luleå4

3 Luftfartsmarknaden5

3.1 Avreglerad inrikesmarknad och nytt konkurrensneutralt

prissystem5

3.2 Resultatutjämning för kommunala flygplatser6

4 Sjöfart6

Högstprisregleringen och Gotlandstillägget6

5 Telemarknaden7

5.1 Bolagisering av Televerket m.m.7

5.2 Anslag till Telestyrelsen för budgetåret 1992/938

5.3 Finansieringen av SOS Alarmering AB8

6 Postmarknaden9

Avskaffande av Postverkets ensamrätt till brevbefordran9

7 Avgifter för vissa tillstånd12

8 Trafiksäkerhetsverkets avvecklingskostnader12

Hemställan12

Reservation14

Meningsyttring av suppleant16

Bilaga

Propositionens lagförslag17