Bet. 1992/93:TU12

Trafikutskottets betänkande

1992/93:TU12

Vissa sjöfartspolitiska åtgärder

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga

Innehållsförteckning

1992/93

TU12

Sammanfattning

Riksdagen beslutade i april 1992 att det s.k. rederistödet

skulle avvecklas per den 1 juli 1992. Enligt proposition

1992/93:128, som utskottet behandlar i detta betänkande, bör

stödet återinföras i huvudsakligen samma omfattning som

tidigare, i avvaktan på ett slutligt ställningstagande till

frågan om åtgärder till stöd för svensk sjöfart. För ändamålet

föreslås en medelsanvisning på 360 miljoner kronor för

innevarande budgetår.

Vidare föreslås att kravet på tillstånd för anställning av

utländskt sjöfolk avskaffas för fartyg i fjärrfart. För övriga

fartyg öppnas arbetsmarknaden för s.k. EES-medborgare. Dessa

förslag innebär ingen ändring i det förhållandet att det vid

anställning på svenska fartyg i princip gäller svenska villkor.

Utskottet tillstyrker i huvudsak regeringens förslag och

avstyrker ett yrkande i en nyd-motion och en motion av Sten

Söderberg (-) om avslag på propositionen. Mot bakgrund av att

EES-avtalet inte kommer att träda i kraft den 1 januari 1993

föreslår utskottet emellertid en viss omarbetning av det i

propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen

(1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg. Vidare

avstyrker utskottet ett annat nyd-yrkande om att riksdagen nu

bör besluta om införande av ett svenskt internationellt

fartygsregister. Slutligen avstyrker utskottet en s-motion om

att regeringen senast i nästa budgetproposition bör förelägga

riksdagen förslag om en långsiktig sjöfartspolitik.

Till betänkandet är fogat en nyd-reservation och en

s-reservation.

Propositionen

Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i

proposition 1992/93:128 om vissa sjöfartspolitiska åtgärder

1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd

för anställning på fartyg,

2. att riksdagen till Bidrag för svenska rederier på

tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar

ett förslagsanslag på 360000000 kronor.

Vidare föreslår regeringen att riksdagen tar del av vad i

propositionen anförts angående den framtida inriktningen av

sjöfartspolitiken.

Ett av utskottet utarbetat lagförslag är fogat som bilaga

till detta betänkande.

Motionerna

1992/93:T20 av Ian Wachtmeister och Kenneth Attefors (båda

nyd) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att de ursprungliga intentionerna

som de avspeglas i Kommunikationsdepartementets promemoria Ds

1992:21 genomförs efter att ha kompletterats och ändrats enligt

motionen,

2. att riksdagen avslår proposition 1992/93:128.

1992/93:T21 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen

avslår proposition 1992/93:128.

1992/93:T22 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om riktlinjer för en långsiktig

sjöfartspolitik.

Utskottet

1 Bakgrund

1.1 1987 års sjöfartspolitiska utskottsinitiativ

På grundval av ett utskottsinitiativ uttalade riksdagen i

december 1987 att regeringen skyndsamt borde förelägga riksdagen

förslag till långsiktiga åtgärder som skulle göra det möjligt

att bibehålla en svenskflaggad handelsflotta av rimlig

omfattning (bet. 1987/88:TU8, rskr. 107). I riksdagsbeslutet

framhölls att den svenska handelsflottan snabbt hade minskat och

att den utvecklingen var ägnad att inge allvarlig oro i fråga om

möjligheterna att behålla en svensk handelsflotta för att trygga

vår transportförsörjning i krissituationer. De erforderliga

sjöfartspolitiska åtgärderna skulle visserligen innebära

kostnader för staten, konstaterades det i beslutet, men den

nackdelen uppvägdes av fördelarna av att inom landet kunna

bevara en internationellt inriktad sjöfartsnäring av rimlig

omfattning. Vidare framhölls att näringen var väsentlig inte

bara från beredskapssynpunkt, utan att den också bidrog till att

stärka Sveriges bytesbalans genom det s.k. sjöfartsnettot, som

då uppgick till ca 7 miljarder kronor. Sysselsättningsaspekterna

berör även -- erinrade riksdagen -- inte endast de

ombordanställda utan också andra sjöfartsanknutna verksamheter

än själva fartygsdriften.

1.2 1988 års båda riksdagsbeslut om införande av rederistöd

Våren 1988 framlade regeringen, i enlighet med riksdagens

önskemål, förslag till vissa sjöfartspolitiska åtgärder i

proposition 1987/88:129. I den propositionen framhölls att den

viktigaste förklaringen till den svenska handelsflottans

negativa utveckling var alltför höga bemanningskostnader och

att dessa hade en avgörande betydelse för konkurrenskraften i

förhållande till ett ökande antal fartyg under bekvämlighets-

eller lågkostnadsflagg. Konkurrenskraften skulle kunna stärkas

om man i Sverige -- liksom i t.ex. Norge och Danmark -- införde

ett internationellt fartygsregister. Kännetecknande för sådana

register är att de skapar möjlighet att anställa utländska

besättningar på fartyg enligt s.k. lokala avtal, dvs. avtal som

tecknas med de fackliga organisationerna i sjöfolkets hemländer.

I propositionen konstaterades emellertid att sjöarbetsmarknadens

parter inte var eniga om en sådan lösning. Regeringen sade sig

inte heller för egen del vara beredd att förorda ett svenskt

internationellt fartygsregister.

Vad regeringen i stället föreslog -- och riksdagen ställde

sig bakom -- var att man skulle införa ett särskilt stöd till

svenska rederier för att sänka den del av deras

bemanningskostnader som avser sociala avgifter (bet.

1987/88:TU27, rskr. 337). Bidraget infördes fr.o.m. den 1

januari 1989 med 38000 kronor per helårsanställd sjöman,

sysselsatt på svenskt handelsfartyg i fjärrfart. Med fjärrfart

avses sjöfart huvudsakligen i området bortom en tänkt linje över

Skagerrak mellan Hanstholm på Jyllands nordkust och Lindesnäs på

Norges sydkust eller bortom Cuxhaven, som är beläget vid Elbes

mynning och därmed i närheten av Kielkanalens västra inlopp. Med

den angivna definitionen av fjärrfart kunde stödet omfatta

huvuddelen av den svenska handelsflottan, dock inte

färjesjöfarten till våra grannländer.

Hösten 1988 beslöt riksdagen att utöver det nämnda bidraget

införa ett särskilt statsbidrag till svenska rederier som

motsvarar den sjömansskatt som inbetalas för sjömän sysselsatta

på svenska handelsfartyg i fjärrfart (prop. 1988/89:56, bet.

TU6, rskr. 85).

Riksdagens båda beslut innebar att berörda rederiers

bemanningskostnader kunde sänkas med ca 40% och att deras

internationella konkurrenskraft ökade i motsvarande mån.

Riksdagsbeslutet våren 1988 omfattade en medelsanvisning på

300 miljoner kronor för budgetåret 1988/89 under anslaget Bidrag

till svenska rederier. För vart och ett av budgetåren 1989/90,

1990/91 och 1991/92 har under anslaget anvisats 550 miljoner

kronor.

1.3 Beslut under 1991/92 års riksmöte om upphävande av

flagglagen och om avveckling av rederistödet, m.m.

I proposition 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska

politiken (bet. 1991/92:FiU10, rskr. 108) anmälde regeringen att

den ämnade föreslå riksdagen att det år 1988 beslutade

rederistödet skulle avvecklas och ersättas med ett svenskt

internationellt fartygsregister.

I december 1991 beslöt riksdagen att upphäva den s.k.

flagglagen, dvs. lagen (1989:990) om tillstånd till överlåtelse

av skepp (prop. 1991/92:64, bet. TU6, rskr. 89). En första

version av lagen hade införts år 1977 i avsikt bl.a. att

förhindra att svenskägda fartyg registrerades under

bekvämlighetsflagg. Med stöd av lagen (1977:494) om tillstånd

till överlåtelse av fartyg -- även den kallad flagglagen --

kunde överlåtelser som medförde att fartyget upphörde att vara

svenskt förbjudas. Särskilt avsågs fall då det svenska rederiet

även efter överlåtelsen hade kvar den ekonomiska och

driftsmässiga kontrollen över fartyget. Lagen var tidsbegränsad

men giltighetstiden förlängdes åtskilliga gånger fram till dess

att en ny flagglag trädde i kraft den 1 juli 1990

(prop. 1989/90:22, bet. TU8, rskr. 63). Enligt den nya

flagglagen skulle vid tillståndsprövningen huvudvikten läggas

vid hänsynen till den svenska beredskapen. Det ansågs från

beredskapssynpunkt angeläget att det fanns såväl ett

tillräckligt antal fartyg under svensk flagg som aktiva svenska

sjömän att bemanna dem med. Även den lagen gav emellertid

utrymme för förbud mot överlåtelser med bibehållet

driftsinflytande i ungefär samma utsträckning som tidigare

lagstiftning.

I april 1992 beslöt riksdagen att per den 1 juli 1992

avveckla det rederistöd som riksdagen hade beslutat om år 1988

(prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. TU24, rskr. 186). 200 miljoner

kronor anvisades emellertid under anslaget Bidrag till svenska

rederier för innevarande budgetår för att täcka vissa

kvardröjande kostnader. I den nämnda propositionen anmäldes

vidare att regeringen avsåg att senare under våren förelägga

riksdagen förslag till nya förutsättningar för den svenska

sjöfarten.

1.4 Departementspromemorian En ny svensk sjöfartspolitik

Av den proposition som utskottet nu har att behandla framgår

att man inom Kommunikationsdepartementet upprättat promemorian

(Ds 1992:21) En ny svensk sjöfartspolitik och att denna har

remissbehandlats. I promemorian, som i propositionen återges i

sammanfattning, föreslås en särskild lagstiftning enligt vilken

fartyg som huvudsakligen används i fjärrfart skall kunna föras

in i en särskild förteckning inom det i 2§ sjölagen

(1891:35 s.1) föreskrivna skeppsregistret. För skepp införda i

förteckningen skall gälla skattefrihet för ombordanställda och

reduktion av de sociala avgifterna med 25 procentenheter. Kravet

på tillstånd för anställning av utländskt sjöfolk avskaffas

också för sådana fartyg, med undantag för passagerarfartyg.

Särskilda avtal skall gälla för arbetsvillkor på i förteckningen

intagna skepp, där utlänningar får anställas utan särskilt

tillstånd. Sådana avtal skall kunna avvika från föreskrifter som

annars är tvingande. Särskilda uppsägningsgrunder skall också

gälla, liksom särskilda behörighetsregler för vissa

befattningar.

2 Propositionens överväganden och förslag

Föredragande departementschefen erinrar om att flagglagen

upphävts och att rederinäringen därigenom fått den frihet vid

val av flagg som gäller för övrig näringsverksamhet vid val av

verksamhetsland. Denna frihet innebär samtidigt en risk för att

svenska handelsfartyg flaggas ut till länder med mer attraktivt

kostnadsläge. Därför finns det skäl som talar för att Sverige, i

likhet med bl.a. våra nordiska grannar, inför ett andra register

med möjlighet att anställa utländskt sjöfolk på lokala villkor.

Sjöarbetsmarknadens parter är emellertid inte eniga om en sådan

lösning. Ett genomförande av promemorians förslag skulle,

framhåller departementschefen, otvivelaktigt innebära en

avsevärd förbättring av sjöfartens konkurrensläge -- men

samtidigt en risk för att antalet svenska sjömän inom

fjärrsjöfarten minskar. Mot denna risk måste dock vägas en annan

risk, nämligen att ett stort antal fartyg flaggas ut om inte

utländska sjömän kan anställas på lokala villkor. Därmed

försvinner kanske ett ännu större antal arbetstillfällen.

Sjöarbetsmarknadens parter har nyligen -- fortsätter

departementschefen -- träffat en överenskommelse om

rationaliseringar och andra åtgärder som enligt parternas

beräkning kommer att medföra kostnadssänkningar på i genomsnitt

15%. Med ekonomiska åtgärder från statens sida, innefattande

skattebefrielse och nedsättning av lagstadgade socialavgifter

med 18 procentenheter, skulle enligt parterna en sammanlagd

kostnadsminskning kunna uppgå till i genomsnitt ca 40%. Det

finns enligt departementschefen anledning att ta fasta på

överenskommelsen och den vilja till samförstånd som parterna har

visat i det nämnda avseendet. Går det att genom olika åtgärder

nå den kostnadsminskning som parterna räknar med, förbättras

förutsättningarna att bevara och utveckla den svenska

fjärrsjöfarten.

Departementschefen betonar att de insatser som skulle

behövas också från statens sida för att stärka

konkurrensförutsättningarna inte är självklara i dagens

ansträngda ekonomiska läge. Stödet till sjöfarten utgör ett stöd

till en enskild näringsgren som i stort sett saknar motsvarighet

inom andra områden. Det finns därför skäl som talar för att

stödet, om det nu återinförs i en eller annan form, avvecklas så

snart det låter sig göra. Samtidigt måste beaktas att stöd i

olika former förekommer i ett antal västeuropeiska länder.

Sverige har därför knappast något val, om man vill bevara en

sjöfart under svensk flagg. Skulle emellertid parterna inte

klara av att nå det rationaliseringsmål som de uppställt i sitt

avtal, ökar risken för att näringen -- trots statliga

stödinsatser -- slås ut i konkurrensen och att redarna då väljer

att driva verksamheten under annan flagg.

Mot den angivna bakgrunden är departementschefen inte beredd

att förorda någon långsiktig lösning av den svenska

fjärrsjöfartens problem. Resultatet av parternas egna åtgärder

måste först avvaktas. Visar det sig vid en utvärdering -- sedan

parterna haft rimlig tid på sig för att genomföra de åtgärder de

enats om -- att förutsättningar skapats för en utvecklad svensk

sjöfart, är departementschefen beredd att återkomma med förslag

om en mer permanent insats från statens sida. En utvärdering bör

göras före halvårsskiftet 1993. Fram till dess bör gälla ett

bidragssystem som i huvudsak ansluter till det som upphörde till

följd av riksdagsbeslutet våren 1992.

Propositionens förslag innebär i huvudsak följande.

För innevarande budgetår införs ett statligt bidrag till

bemanningskostnaderna på fartyg i fjärrfart. 360 miljoner kronor

anvisas på tilläggsbudget till statsbudgeten för att finansiera

bidraget. Det består av dels återbetalning av den

sjömansskatt som redaren skall betala och också har betalat in,

dels ett bidrag till socialavgifterna med 38000 kronor för

första hälften av budgetåret och med 29000 kronor för andra

hälften, allt räknat per helårsanställd sjöman.

Utländskt sjöfolk skall få anställas på svenska fartyg i

fjärrfart utan tillstånd. För övriga fartyg skall endast s.k.

EES-medborgare kunna anställas utan särskilt tillstånd.

Särskilda behörighetsregler skall gälla på de fartyg där det

finns rätt att anställa utländskt sjöfolk utan särskilt

tillstånd. Förslagen innebär bl.a. att lagen (1989:532) om

tillstånd för anställning på fartyg ändras i enlighet med ett i

propositionen framlagt lagförslag.

Av propositionen framgår att förslagen avseende utlänningars

rätt att utan tillstånd arbeta på svenska fartyg inte innebär

någon ändring av det förhållandet att det vid anställning på

svenska fartyg i princip gäller svenska villkor.

3 Motionsförslagen

I motionerna T20 (nyd) och T21 av Sten Söderberg (-) yrkas

avslag på propositionen.

Enligt motion T20 (nyd) bör riksdagen besluta att

intentionerna enligt departementspromemorian En ny svensk

sjöfartspolitik genomförs efter att ha kompletterats och ändrats

på sätt som anges i motionen. Motionärerna framhåller att

regeringen efter en fiaskoliknande hantering nu lägger fram

förslag som innebär en fortsatt destruktiv sjöfartspolitik.

Utflaggningen kommer att fortsätta, betonas det i motionen, och

därmed går svenska arbetstillfällen och skatteintäkter

förlorade. Motionärerna säger sig inse att ett svenskt

internationellt fartygsregister kommer att genomföras förr eller

senare och förordar att riksdagen nu inrättar ett sådant med

stöd av förslagen i departementspromemorian. Förslagen bör dock

modifieras så att det föreskrivs dels att ett fartyg som

införs i registret skall ha minst 30% svenska medborgare

anställda ombord, dels att ett införande i registret inte

skall vara skäl för uppsägning.

I motion T22 (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för

en långsiktig sjöfartspolitik. Motionärerna säger sig dela

regeringens uppfattning i fråga om rederistödets storlek och

utformning, men de finner det olyckligt att förslaget därom inte

omfattar en längre tid än den som anges i propositionen.

Sjöfartsnäringen kräver långsiktiga beslut -- betonar

motionärerna -- av såväl ekonomisk som politisk art. En

utvärdering av parternas rationaliseringsarbete redan före

halvårsskiftet 1993 innebär en alltför snålt tilltagen tidsram

för ett så omfattande arbete. I propositionen anges inte heller

-- framhålls det i motionen -- vem som skall bedöma effekterna

av lämnade förslag och på vilket sätt bedömningen skall gå till.

Vidare sägs det ingenting om vad som kommer att ske om parterna

inte lyckas bevisa att föreslagna åtgärder leder till

rationaliseringar och besparingar.

Motionärerna framhåller också att riksdagen har alla

möjligheter att bedöma det i propositionen nämnda avtalet mellan

sjöarbetsmarknadens parter. Sjöfartsnäringen bör -- betonas det

-- snabbt få ett besked om vilka statliga åtgärder som

långsiktigt kommer att vidtas till gagn för näringen. Vidare

säger motionärerna att man inom EG arbetar med en gemensam

sjöfartspolitik som Sverige bör närma sig. Regeringen bör senast

i nästa budgetproposition lägga fram förslag till en långsiktig

sjöfartspolitik.

4 Utskottets ställningstagande

Vad först gäller motionsyrkandena om avslag på

propositionen vill utskottet erinra om att nu gällande

riksdagsbeslut innebär att rederistödet har avvecklats per den 1

juli 1992. Åtgärder bör därför nu vidtas i avsikt att

vidmakthålla och stärka rederinäringens internationella

konkurrenskraft. I första hand åligger det sjöarbetsmarknadens

parter att se till att sådana åtgärder genomförs inom ramen för

de regler som statsmakterna fastställer. Vad regeringen föreslår

är bl.a. en statlig bidragsgivning, som -- i förening med

åtgärder från parternas sida -- ytterst syftar till att bevara

fjärrsjöfart under svensk flagg. Utskottet finner det angeläget

att åtgärder i det syftet vidtas och anser att regeringens

förslag kan läggas till grund för överväganden härom.

Propositionen bör följaktligen inte avslås, varför yrkandena

därom i motionerna T20 (nyd) och T21 (-) avstyrks.

Vidare avstyrker utskottet yrkandet i motion T20 (nyd) om

att riksdagen nu skall besluta att inrätta ett svenskt

internationellt fartygsregister.

Med beaktande av sin grundläggande inställning i fråga om

parternas ansvar för den svenska handelsflottans internationella

konkurrenskraft ser utskottet -- i likhet med departementschefen

-- positivt på den överenskommelse de nyligen träffat om

rationaliseringar och andra åtgärder i syfte att uppnå

kostnadssänkningar med ca 15%. Utskottet kan därför ansluta

sig till de överväganden som enligt departementschefen talar för

att rederistödet återinförs. Det innebär som nämnts

återbetalning av sjömansskatt och ett bidrag till rederiernas

sociala avgifter. Utskottet har ingen erinran mot de av

regeringen angivna grunderna för bestämmande av stödets

omfattning eller mot anslagsberäkningen och tillstyrker därför

den föreslagna medelsanvisningen på 360 miljoner kronor.

De lättnader i fråga om möjligheterna att anställa utländskt

sjöfolk på svenska fartyg som regeringen föreslår föranleder

inte heller någon erinran från utskottets sida. Eftersom

EES-avtalet inte kommer att träda i kraft den 1 januari 1993

föreslår utskottet en omarbetning av det i propositionen

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen om tillstånd

för anställning på fartyg på sätt som framgår av bilagan till

detta betänkande.

Olika former av stöd till sjöfarten förekommer i ett antal

västeuropeiska länder. Detta förhållande, liksom den betydelse

svensk sjöfart har i olika hänseenden, motiverar -- som också

departementschefen framhåller -- statliga insatser, om

sjöfartsnäringen och sjöarbetsmarknadens parter förmår

åstadkomma rationaliseringar och nytänkande så att näringen kan

utvecklas positivt. Utskottet delar därför regeringens

uppfattning att innan förslag till en långsiktig lösning av den

svenska fjärrsjöfartens problem läggs fram, bör resultatet av

parternas egna åtgärder avvaktas. En utvärdering av dessa bör,

som framhålls i propositionen, göras före halvårsskiftet 1993.

Utskottet delar sålunda inte den i motion T22 (s) uttalade

uppfattningen att regeringen bör återkomma till riksdagen redan

i nästa budgetproposition med förslag till en långsiktig

sjöfartspolitik.

Vad gäller kravet i den nämnda motionen på att Sverige bör

närma sig EG:s sjöfartspolitik, sådan den kan komma att

utformas, vill utskottet erinra om att det av riksdagen nyligen

godkända EES-avtalet (prop. 1991/92:170, 1992/93:EU1, rskr.

1992/93:18) innebär att goda förutsättningar skapas för en sådan

anpassning, när avtalet trätt i kraft. Utskottet anser sålunda

att s-motionen inte heller i den delen bör föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Med det anförda avstyrker utskottet motion T22 (s) och

föreslår att riksdagen lämnar utan erinran vad som i

propositionen anförs om den framtida inriktningen av

sjöfartspolitiken.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T20 yrkande 2 och

1992/93:T21,

res. 1 (nyd) - delvis

2. beträffande ett svenskt internationellt

fartygsregister

att riksdagen avslår motion 1992/93:T20 yrkande 1,

res. 1 (nyd) - delvis

3. beträffande medelsanvisning för rederistöd

att riksdagen till Bidrag för svenska rederier på

tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under

sjätte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 360000000

kronor,

4. beträffande lagen om tillstånd för anställning på

fartyg

att riksdagen med anledning av propositionen antar av

utskottet i bilaga framlagt förslag till lag om ändring i lagen

(1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg,

5. beträffande den framtida inriktningen av

sjöfartspolitiken

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:T22 lämnar utan

erinran vad som i propositionen anförs därom.

res. 2 (s)

Stockholm den 8 december 1992

På trafikutskottets vägnar

Rolf Clarkson

I beslutet har deltagit: Rolf Clarkson (m), Sven-Gösta

Signell (s), Håkan Strömberg (s), Elving Andersson (c), Sten-Ove

Sundström (s), Jan Sandberg (m), Bo Nilsson (s), Lars Svensk

(kds), Kenneth Attefors (nyd), Anita Jönsson (s), Lars Björkman

(m), Ines Uusmann (s), Hugo Bergdahl (fp), Tom Heyman (m) och

Krister Örnfjäder (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Avslag på propositionen och ett svenskt internationellt

fartygsregister (mom.1 och2)

Kenneth Attefors (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar

med "Vad först" och slutar med "internationellt

fartygsregister" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion T20 (nyd) uttalade

uppfattningen att regeringens förslag innebär en fortsatt

destruktiv sjöfartspolitik, som innebär att utflaggningen kommer

att fortsätta, att svenska arbetstillfällen går förlorade och

att skatteintäkterna minskar. Utskottet tillstyrker därför

yrkandet i nämnda motion om avslag på propositionen. Härav

följer att även motion T21 (-) med samma yrkande tillstyrks.

Utskottet är för sin del övertygat om att ett svenskt

internationellt register snarast möjligt måste införas, om vi

skall kunna behålla en svenskflaggad handelsflotta av rimlig

omfattning.

De modifikationer av förslagen i departementspromemorian (Ds

1992:21) En ny svensk sjöfartspolitik som föreslås i motion T20

(nyd) synes utskottet utgöra en lämplig kompromiss i

intressekonflikten mellan sjöarbetsmarknadens parter och bör

följaktligen genomföras i den erforderliga lagstiftningen. I

övrigt torde de i promemorian framlagda förslagen kunna läggas

till grund för denna lagstiftning. Regeringen bör skyndsamt

återkomma till riksdagen med förslag härom.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att syftet

med yrkande 1 i motion T20 (nyd) torde få anses tillgodosett --

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 1 och 2 bort

ha följande lydelse:

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:T20 yrkande 2

och 1992/93:T21 avslår proposition 1992/93:128,

2. beträffande ett svenskt internationellt

fartygsregister

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:T20 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Den framtida inriktningen av sjöfartspolitiken (mom.5)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo

Nilsson, Anita Jönsson, Ines Uusmann och Krister Örnfjäder (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar

med "Olika former" och slutar med "av sjöfartspolitiken"

bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående betonat sjöarbetsmarknadens

parters ansvar för att stärka rederinäringens internationella

konkurrenskraft och därmed för att tillgodose det nationella

intresset av att kunna bevara en handelsflotta under svensk

flagg.

Det är emellertid angeläget att slå fast att även staten har

ett ansvar att ta. Som framhålls i propositionen förekommer

olika former av stöd till sjöfarten i ett flertal västeuropeiska

länder. Sverige bör -- så länge som sådant stöd finns -- inte

utgöra något undantag i det avseendet. Som framhålls i motion

T22 (s) är det vidare angeläget att den mycket kapitalintensiva

rederinäringen får verka med långsiktigt gällande statliga

spelregler av såväl politiskt som ekonomiskt slag. Regeringens

nu framlagda förslag innebär att det är ovisst vad som kommer

att ske med rederistödet redan fr.o.m. nästa budgetår.

Departementschefen tar inte ställning till frågan om fortsatt

stöd i avvaktan på resultatet av en utvärdering av parternas

rationaliseringsavtal. Om denna utvärdering upplyses endast att

den skall ske före halvårsskiftet 1993. Beskedet är djupt

otillfredsställande, inte bara med hänsyn till den knappa

tidsfristen utan också för att det -- som framhålls i den nämnda

motionen -- lämnar så många frågor obesvarade.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att regeringen

skyndsamt bör förelägga riksdagen förslag till en långsiktig

svensk sjöfartspolitik med klara besked om vad rederinäringen

har att rätta sig efter under överskådlig framtid. Vidare vill

utskottet understryka vikten av att svensk sjöfartspolitik

inriktas så att den närmar sig den sjöfartspolitik man inom EG

för närvarande arbetar med att fastställa.

Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att syftet med

motion T22 (s) torde få anses tillgodosett -- bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande den framtida inriktningen av

sjöfartspolitiken

att riksdagen med anledning av vad som därom anförs i

propositionen och motion 1992/93:T22 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

Utskottets lagförslag

Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning

på fartyg

Härigenom föreskrivs att 1§ lagen (1989:532) om

anställning på fartyg skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

En utlänning skall ha tillstånd för att ha anställning som

avser befattning på svenskt fartyg i utrikes trafik

(anställningstillstånd) om inte utlänningen har permanent

uppehållstillstånd i Sverige eller är medborgare i Danmark,

Finland, Island eller Norge.

Kravet på

anställningstillstånd

gäller inte för annan

utlänning som är

medborgare i en stat inom

Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet (EES).

Kravet på

anställningstillstånd

omfattar inte heller annan

utlänning än som avses i

första och andra styckena,

om fartyget huvudsakligen

används i sådan

fjärrfart som avses i 2§

lagen (1958:295) om

sjömansskatt.

Regeringen får föreskriva andra undantag från kravet på

anställningstillstånd.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 1§ andra stycket,

den dag regeringen bestämmer och såvitt avser 1§ i övrigt den

1 januari 1993.

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Propositionen1

Motionerna2

Utskottet2

1 Bakgrund2

1.1 1987 års sjöfartspolitiska utskottsinitiativ2

1.2 1988 års båda riksdagsbeslut om införande

av rederistöd3

1.3 Beslut under 1991/92 års riksmöte om

upphävande av flagglagen och om avveckling av

rederistödet, m.m.3

1.4 Departementspromemorian En ny svensk

sjöfartspolitik4

2 Propositionens överväganden och förslag5

3 Motionsförslagen6

4 Utskottets ställningstagande7

Hemställan8

Reservationer9

Bilaga

Utskottets lagförslag12