Bet. 1992/93:TU19

Trafikutskottets betänkande

1992/93:TU19

Luftfart

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1992/93

TU19

Sammanfattning

Sedan den 1 juli 1992 har den svenska inrikes flygmarknaden

avreglerats. Tillståndsgivningen skall i fortsättningen ha som

huvudmål att åstadkomma en effektiv konkurrens inom ramen för de

av riksdagen antagna trafikpolitiska målen.

I betänkandet behandlas i proposition 1992/93:100

(budgetpropositionen) bilaga 7, avsnittet E. Luftfart, framförda

förslag om flygmarknaden, myndighetsstrukturen inom

luftfartssektorn, Luftfartsverkets verksamhet under perioden

1993--1995 och vissa anslag för budgetåret 1993/94 jämte förslag

i motioner som väcktes under den allmänna motionstiden i år.

Utskottet tillstyrker förslag i propositionen att på en

avreglerad marknad särskild uppmärksamhet skall ges

trafikförsörjningen i Norrland. Med anledning av förslag i en

s-motion föreslår utskottet ett tillkännagivande beträffande

utredning om patient- och anhörigresor mellan Härjedalen och

Umeå.

Ett utvecklingsarbete bedrivs för närvarande om

myndighetsstrukturen inom luftfartssektorn. Utskottet

tillstyrker i propositionen föreslagna riktlinjer för det

fortsatta utvecklingsarbetet och att riksdagen lämnar regeringen

ett begärt bemyndigande att bolagisera kommersiella tjänster,

som Luftfartsverket bedriver. Regeringen är ännu inte beredd att

ta ställning i frågan om bestämmande av statens ansvar för

flygplatsnätet, då ett sådant ställningstagande enligt

regeringen kräver att mera långsiktiga effekter i

flygtrafikstrukturen av avregleringen kan avläsas än vad som

ännu är fallet. Sådan utvärdering krävs enligt regeringen också

när det gäller att besluta om nya principer för ekonomisk

utjämning mellan statliga och kommunala flygplatser. Regeringen

anser att det bör studeras om inte frågor om ekonomisk utjämning

när det gäller flygplatser hör hemma i de årliga förhandlingarna

om statliga transfereringar till kommunerna. I avvaktan på

överenskommelse i denna del bör dock enligt regeringen ett i

början av innevarande riksmöte beslutat övergångssystem för år

1993 beträffande resultatutjämning bibehållas. Utskottet har

inte något att erinra mot regeringens förslag i nämnda

hänseenden.

Utskottet tillstyrker propositionsförslag om

Luftfartsverkets verksamhet under perioden 1993--1995, som avser

inriktningen, servicemål, resultat-, pris- och soliditetsmål

samt investeringar för verksamheten.

Avtalet mellan staten och Stockholms stad om Bromma

flygplats löper ut år 1996. Med anledning av motioner, vari

yrkas att flygplatsen skall fortleva, att den skall läggas ned

resp. att den skall ersättas med en flygplats i den södra delen

av Stockholmsregionen uttalar utskottet även i år att två

flygplatser behövs i Stockholmsområdet men pekar på att

avgörandet i flygplatsfrågan ligger hos regionen.

Under rubrikerna Beredskap för civil luftfart och Civil

trafikflygarutbildning tillstyrker utskottet att en uppehållande

verksamhet på låg nivå skall möjliggöras vid

Trafikflygarhögskolan i Ljungbyhed i avvaktan på överväganden om

en långsiktig lösning på frågan om organisationen av

trafikflygarutbildningen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag till

bidrag till kommunala flygplatser m.m. och att anslaget intill

visst belopp skall inriktas på bidrag till driften på vissa

flygplatser i Norrlands inland.

Med undantag för motionsförslaget om patient- och anhörigresor

mellan Härjedalen och Umeå avstyrker utskottet motionsförslagen

i ärendet, i de flesta fallen med hänvisning till att de

upptagna frågorna är föremål för överväganden eller redan har

aktualiserats i andra sammanhang.

Vid betänkandet har fogats sex reservationer till förmån för

motionsförslag, nämligen

av s-ledamöterna om garantier för regionalflyg på en

avreglerad marknad (1), om stöd till regionala flyglinjer enligt

Konkurrenskommitténs förslag (2), om utredning om flygtrafik

till centralorter i skogslänen (3), om nedläggning av

flygverksamheten på Bromma (4), om statligt ansvar för en

regional flygplats i Stockholmsregionen (5) samt

av nyd-ledamoten om driftstöd till flygplatser i Gävleborgs

län (6).

Vid betänkandet har vidare fogats ett särskilt yttrande samt

en meningsyttring av v-suppleanten avseende tre delavsnitt i

betänkandet.

SJÄTTE HUVUDTITELN

Propositionen

E. Luftfart

Flygmarknaden

Regeringen föreslår i proposition 1992/93:100 bilaga 7

(Kommunikationsdepartementet) under denna rubrik (s. 85--88) att

riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om inriktningen

av statens ansvar för trafikförsörjningen i Norrland.

Myndighetsstrukturen inom luftfartssektorn

Regeringen föreslår under denna rubrik (s. 89--94)

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om

överförande av viss verksamhet inom Luftfartsverkets område till

bolagsform på de villkor som i propositionen anförts,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om

förvärv och tecknande av aktier m.m. i sådana bolag,

3. att riksdagen godkänner riktlinjerna för det fortsatta

arbetet med utarbetande av en ny myndighetsstruktur inom

luftfartsområdet,

4. att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om

statens ansvar för flygplatssystemet och resultatutjämning

mellan statliga och kommunala flygplatser.

Luftfartsverket

Regeringen föreslår uner denna rubrik (s. 94--101)

1. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

inriktningen av Luftfartsverkets verksamhet och de servicemål

som i propositionen förordats under perioden 1993--1995,

2. att riksdagen godkänner de resultat-, pris- och

soliditetsmål för Luftfartsverkets verksamhet som i

propositionen förordats för perioden 1993--1995,

3. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

Luftfartsverkets investeringar under perioden 1993--1995 samt

bemyndigar regeringen att besluta om avvikelser därifrån.

Anslagsfrågor

Regeringen föreslår under denna rubrik (s. 102--103)

1. att riksdagen till Beredskap för civil luftfart för

budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på

67352000 kr (punkt E1),

2. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

användningen av anslaget E1 (punkt E1),

3. att riksdagen till Bidrag till kommunala flygplatser m.m.

för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på

15200000 kr (punkt E2),

4. att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om

inriktningen av anslaget E2 (punkt E2),

5. att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om

Civil trafikflygarutbildning.

Motionerna

1992/93:T201 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om flygets utveckling i norr.

1992/93:T208 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om flyget.

1992/93:T215 av Olle Schmidt m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om investeringar vid Sturups flygplats,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om flygledningen på Sturup.

1992/93:T216 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om regionalflygets villkor på en

avreglerad flygmarknad,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om Bromma flygplats.

1992/93:T221 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

11. att riksdagen hos regeringen begär att den skall

klargöra behovet av ytterligare kapacitet för flygtrafiken i

Stockholmsregionen.

1992/93:T222 av Karin Pilsäter och Ylva Annerstedt (båda fp)

vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten av en civil inrikesflygplats på

Södertörn.

1992/93:T229 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kommunikationerna i Jämtlands län.

1992/93:T701 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson (båda

nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att inte dra in det statliga

bidraget till driftstöd av de kommunala flygplatserna i Gävle,

Söderhamn eller Hudiksvall så länge behov föreligger, dvs. inte

innan det nya snabbtåget trafikerar sträckan

Stockholm--Sundsvall via Arlanda med större turtäthet och

snabbhet än i dag.

1992/93:T702 av Sven Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om Kramfors/Sollefteå flygplats möjligheter

till ökat driftstöd.

1992/93:T703 av Sigrid Bolkéus m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om driftstöd till kommunala flygplatser i

Gävleborgs län.

1992/93:T704 av Kenneth Attefors (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att vid planering av utökat flygplatsbehov

söder om Stockholm framföra Stockholm--Skavsta som en möjlig

flygplats.

1992/93:T705 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om Bromma flygplats.

1992/93:T706 av Bruno Poromaa och Leif Marklund (båda s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de kommuner som bör ingå i studien av

effekterna för flygets avreglering.

1992/93:T707 av Georg Andersson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om stöd till regionalt motiverade flyglinjer i

skogslänen.

1992/93:T708 av Karl-Erik Persson (v) och John Andersson (-)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om bidrag till kommunala

flygplatser.

1992/93:T709 av Anders G Högmark m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att överföra frågan om

resultatutjämning till de årliga förhandlingarna om de statliga

transfereringarna till kommunerna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om resultatutjämning mellan statliga och

kommunala flygplatser.

1992/93:T710 av Isa Halvarsson m.fl. (fp, m, c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en översyn av finansieringsansvaret för

investeringar av typen länsflygplatsen i Värmland.

1992/93:T711 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en nedläggning av flygverksamheten på Bromma

flygplats i Stockholms kommun.

1992/93:T712 av Eva Zetterberg och Gudrun Schyman (båda v)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Bromma flygplats bör avvecklas av

ekonomiska skäl samt miljö- och säkerhetsskäl,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att statens arrende bör sägas upp och

marken återlämnas till Stockholms kommun.

1992/93:T713 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förlängning av gällande

resultatutjämningssystem för flygplatser.

1992/93:T714 av Marianne Andersson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om minsta varseltid innan flygtrafik som är en

del av det nationellt täckande nätet får avbrytas.

1992/93:T715 av Karin Starrin m.fl. (c, m, fp, kds) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om fördelning av stöd till flygplatser.

1992/93:T716 av Ingvar Johnsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att avvisa förslaget i

budgetpropositionen om att överföra frågan om resultatutjämning

till de årliga förhandlingarna om de statliga transfereringarna

till kommunerna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en förlängning av det av riksdagen

nyligen fattade beslutet om resultatutjämning intill dess att en

utvärdering av avregleringens effekter på inrikesflyget och dess

primärnät gjorts.

1992/93:T717 av Bruno Poromaa m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en förlängning av startbanan på Kiruna

flygplats.

1992/93:T718 av Stig Bertilsson och Kent Olsson (båda m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om varseltider vid avgörande förändringar i

flygtrafik på enskilda flygplatser.

1992/93:A416 av Elver Jonsson och Lars Sundin (båda fp) vari

yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten för Älvsborgs län av goda

flygförbindelser.

1992/93:A444 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om Stockholms flygtrafik.

1992/93:A472 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om statsbidrag till kommunala flygplatser

i Gävleborgs län.

Gällande riktlinjer för luftfartspolitiken, m.m.

Övergripande riktlinjer och grundläggande bestämmelser

Utgångspunkt för statens handlande på luftfartens område skall

-- liksom när det gäller andra trafikgrenar -- vara det

ursprungligen år 1979 formulerade och i 1988 års trafikpolitiska

beslut kompletterade, övergripande målet för samhällets

trafikpolitik "att erbjuda medborgarna och näringslivet i

landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig

trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska

kostnader" (prop. 1987/88:50 om trafikpolitiken inför 1990-talet

s.294--330, bet. TU22, rskr. 249).

Grundläggande bestämmelser om luftfarten har meddelats i

luftfartslagen (1957:297). Närmare bestämmelser har bl.a.

meddelats i luftfartsförordningen (1986:171).

Utformningen av våra bestämmelser om luftfarten har i stor

utsträckning baserats på internationella åtaganden som Sverige

har gjort genom tillträde till olika konventioner på luftfartens

område.

Om flygtrafikförsörjningen m.m.

Former för reglering

För luftfartsverksamhet i förvärvssyfte krävs enligt

luftfartslagen tillstånd (koncession). Vid prövning av tillstånd

skall de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för trafiken

beaktas.

Flygföretagen Scandinavian Airlines System (SAS) och Linjeflyg

AB (LIN) har när det gäller inrikes luftfart i regelbunden

trafik (linjefart) haft en prioriterad ställning.

I 1988 års trafikpolitiska beslut sades att staten genom en

lämplig infrastruktur och genom koncessionsgivningen hade ett

ansvar för att stärka och vidareutveckla en

flygtrafikförsörjning med tillfredsställande nationell täckning.

Stommen i den nationella flygtrafikförsörjningen skulle enligt

beslutet vara det trafiknät som SAS och Linjeflyg trafikerade i

egen regi eller genom entreprenör, kallat primärnätet, med

undantag för "det inre Norrlandsnätet". SAS och Linjeflyg skulle

ha en prioriterad ställning i den nationella

trafikförsörjningen.

Det fanns enligt beslutet starka skäl för att bibehålla ett

särskilt trafikutbud för inre Norrland, det "inre

Norrlandsnätet", som omfattade den trafik som Swedair AB bedrev

på linjen Kiruna--Luleå för SAS räkning samt mellan Luleå,

Skellefteå, Umeå, Sundsvall och Östersund för Linjeflygs

räkning. Underskott på trafiken i inre Norrland skulle täckas

inom ramen för överskott i Linjeflygs övriga trafik och genom

resultatutjämning mellan SAS och Linjeflyg.

Som sekundärflyg betecknades trafik med flygplan med en

högsta tillåten startvikt på 15 ton (högsta tillåtna startvikt

för flygplan av typen SAAB-340 är ca 12,5 ton). Sekundärflyget

betraktas i 1988 års trafikpolitiska beslut som ett värdefullt

komplement till trafiken på primärnätet. Sekundärflyget borde

enligt beslutet utvecklas efter marknadens behov på

affärsmässiga grunder. Koncessionsgivningen skulle inriktas på

att underlätta och stödja branschens egen omstrukturering.

Sekundärflygbolagen borde ges bättre möjligheter till långsiktig

planering.

Riksdagen fattade emellertid under 1990/91 och l991/92 års

riksmöten beslut om avreglerande åtgärder inom den inrikes

flygtrafiken (prop. 1990/91:87 s. 189--200, bet. TU27, rskr. 287

resp. prop. l991/92:100 bil. 7 s. 103--105, bet. TU13, rskr.

208).

Regeringen fattade därefter den 29 april 1992 beslutat om

nya riktlinjer att tillämpas vid tillståndsgivning för svenskt

inrikesflyg fr.o.m. den 1 juli l992.

Riktlinjerna innebär i korthet att tillståndsgivningen skall

ha som huvudmål att åstadkomma en effektiv konkurrens på

marknaden inom ramen för de av riksdagen antagna trafikpolitiska

målen beträffande tillgänglighet, effektivitet, säkerhet,

miljöpåverkan och regional balans. Tillstånd skall som regel

meddelas svenska flygbolag som begär att få trafikera en viss

inrikeslinje. Beslut som innebär avsteg från fri konkurrens bör

dock kunna meddelas i vissa fall av regionalpolitiska skäl.

Tidigare krav på att tariffer och trafikprogram skall

fastställas har slopats och ersatts med en skyldighet för

flygbolagen att i förväg till Luftfartsverket anmäla sina

priser, trafikprogram och för avsedd trafik aktuella

flygplanstyper.

Den 1 juli 1992 upphörde SAS och Linjeflygs trafikplikt för

inrikes trafik.

SAS har bland skandinaviska flygföretag fortfarande en

prioriterad ställning när det gäller utrikes luftfart.

Den svenska flygmarknaden integreras i EG

Inom EG har sedan några år tillbaka pågått arbete med

avreglering av luftfarten. Genom det s.k. luftfartspaket nr 2 --

vilket trädde i kraft den 1 november 1990 och för vilket en

närmare redogörelse finns i bet. 1991/92:TU4 (s. 8--9) --

infördes inom EG rättsakter som innebär ökade flygrättigheter

samt friare prissättning och kapacitetsfördelning i förhållande

till vad som gällde tidigare.

Genom det av riksdagen (prop. 1991/92:29, bet. TU4, rskr.

111) godkända avtalet mellan Sverige, Norge och EEG om civil

luftfart, lagen (1992:138) om tillämpning av avtalet samt

förordningen (1992:588) i samma ämne har Sverige anpassat sig

till luftfartspaket nr 2 och till åtskilliga andra regler på

luftfartsområdet som i dag gäller inom EG. I avtalet finns bl.a.

bestämmelser om hur nya EG-rättsakter på den civila luftfartens

område kan införlivas med avtalet.

Slutsteget i avregleringen inom EG, luftfartspaket nr 3,

trädde i kraft den 1 januari 1993 i begränsad omfattning.

Övergångsbestämmelser syftar till att rätten att genomföra

flygningar inrikes i ett annat medlemsland -- fritt cabotage --

skall införas år 1997.

Merparten av de EG-rättsakter som omfattas av avtalet mellan

Sverige, Norge och EEG om civil luftfart ingår också i

EES-avtalet. Det förstnämnda avtalet skall för övrigt upphöra

att gälla då EES-avtalet träder i kraft.

Myndighetsstrukturen inom luftfartssektorn

Antalet flygplatser

Vid utgången av år 1991 fanns 214 av Luftfartsverket

registrerade flygplatser för civil och militär luftfart. Av

flygplatserna var 57 trafikflygplatser, dvs. de kan användas

under s.k. instrumentväderförhållanden.

På 44 av trafikflygplatserna bedrevs linjefart.

Luftfartsverket förvaltade 14 statliga flygplatser för civil

luftfart och drev flygstationer för sådan luftfart på 5 militära

flottiljflygplatser. Kommuner ägde 14 flygplatser och drev

flygstationer på 10 militära flygplatser/övningsfält. Ett

enskilt företag ägde en trafikflygplats med linjefart

(Linköping--Saab flygplats).

Av flygplatserna/flygstationerna i det s.k. primärnätet hade

de i Borlänge (Dala Airport), Kramfors, Kristianstad (Everöd),

Trollhättan (Malöga) och Växjö kommunala huvudmän. Bansystemen i

Borlänge, Kramfors och Kristianstad var emellertid militära.

Övriga flygplatser/flygstationer i det s.k. primärnätet drevs av

Luftfartsverket.

Riktlinjer beträffande huvudmannaskapet för flygplatser för

civil luftfart

Enligt riktlinjer för Luftfartsverkets verksamhet och

organisation som riksdagen godkände år 1967 (prop. 1967:57

s.43, bet. SU107, rskr. 267) skulle Luftfartsverket driva

och förvalta statliga flygplatser för linjefart (i prop. 1967:57

kallade primärflygplatser). Även landsting, kommuner eller

enskilda intressenter skulle enligt dessa riktlinjer kunna

anlägga, driva och förvalta flygplatser för linjefart. Andra

flygplatser än sådana med linjefart borde enligt riktlinjerna

även i fortsättningen vara en angelägenhet för landsting, kommun

eller enskild intressent.

I 1982 års luftfartspolitiska beslut fastslogs att de

flygplatser som huvudsakligen betjänade allmänflyget inte heller

i fortsättningen borde vara en statlig angelägenhet utan en

angelägenhet för kommun, landsting eller enskild intressent

(prop. 1981/82:98 s.33--34).

I 1988 års trafikpolitiska beslut uttalades att det i princip

inte fanns någon anledning att ändra på den sålunda beslutade

ordningen för fördelning av ansvaret för flygplatser i vårt

land. Emellertid förutskickades överväganden om nya

organisationsformer för huvudmannaskap för flygplatser m.m.

Den år 1989 tillkallade Flygplatsutredningen (K1989:01) fick

sedan i uppdrag att utreda frågor om former och principer för

huvudmannaskapet för flygplatser som ingick i inrikesflygets

dåvarande primärnät. Utredningen redovisade sina förslag i

betänkandet (SOU 1990:55) Flygplats 2000 -- De svenska

flygplatserna i framtiden. (En kortfattad redogörelse för

utredningens förslag finns i utskottets betänkande 1991/92:TU13

s. 11--12).

Regeringen uppdrog emellertid år 1991 åt Luftfartsverket att

komplettera det beslutsunderlag som Flygplatsutredningen hade

presenterat. Uppdraget redovisades i rapporten Flygplats 2000 --

Komplettering av beslutsunderlag, som presenterades i 1991/92

års budgetproposition (bil. 7, s. 105--109).

Kommunikationsministern förutskickade dock fortsatta

överväganden, i huvudsak inom ramen för ett arbete inom

regeringskansliet med utveckling av affärsverken inom

Kommunikationsdepartementets område (det s.k.

affärsverksutvecklingsprojektet). Fortsatta överväganden

presenteras i den nu aktuella budgetpropositionen (se nedan s.

19--20).

Luftfartsverkets uppgifter och organisation samt styrningen av

verket

Luftfartsverket har enligt verkets instruktion (1988:78) hand

om frågor som rör den civila luftfarten. Verkets huvuduppgifter

är att (1) främja utvecklingen av den civila luftfarten, (2)

driva och förvalta statens flygplatser för civil luftfart, (3)

utöva tillsyn över flygsäkerheten för den civila luftfarten, (4)

svara för flygtrafiktjänst i fred för civil och militär luftfart

samt (5) ombesörja beredskapsplanläggning för civila

flygtransporter.

Luftfartsverket och de företag där staten genom verket

direkt eller indirekt har ett bestämmande inflytande bildar

tillsammans en affärsverkskoncern.

Statsmakternas styrning av Luftfartsverket sker främst genom

att mål läggs fast för avkastning, service, prissättning och

soliditet. Till detta kommer verkets egna mål för service och

produktivitet.

Luftfartsverkets nuvarande organisation grundar sig i huvudsak

på beslut av riksdagen år 1984 (prop. 1984/85:25 bil. 4, bet.

TU7, rskr. 98). I organisationen har myndighetsfunktioner och

rörelsedrivande funktioner avgränsats från varandra.

Myndighetsfunktionerna omfattar i huvudsak två

ärendegrupper, nämligen dels myndighetsfrågor av trafikal

karaktär, dvs. i huvudsak frågor om transportreglering,

transportförsörjning och transportplanering, som handläggs inom

verkets luftfartspolitiska avdelning, dels flygsäkerhetsfrågor

som handläggs inom Luftfartsinspektionen.

De rörelsedrivande verksamheterna omfattar driften av de 14

statliga flygplatserna för civil reguljär trafik, de fem

flygstationerna för sådan trafik på militära flygplatser samt

ett trettiotal flygtrafiktjänstenheter för den civila och

militära luftfarten, m.m.

Riksdagen uttalade i mars 1991 med anledning av motionsförslag

att tiden nu är mogen för att man skiljer luftfartsinpektionen

från Luftfartsverket och inrättar Luftfartsinspektionen som en

särskild myndighet (bet. 1990/91:TU20 s. 15, rskr. 177).

Riksdagen begärde att regeringen redan under det kommande

budgetåret skulle återkomma till riksdagen med närmare förslag i

denna fråga.

Resultatutjämning mellan flygplatser

De statliga civila flygplatserna (varmed också avses de

statliga flygstationerna för civil luftfart på militära

flygplatser) är kostnads- och intäktsmässigt integrerade i ett

sammanhållet system. De avgifter som fastställs för nyttjandet

av de olika flygplatserna har sålunda baserats på den samlade

kostnaden för driften av de flygplatser som staten har. Detta

innebär att lönsamma flygplatser lämnar bidrag till olönsamma

flygplatser och att sålunda en resultatutjämning sker mellan

flygplatserna.

Tidsbegränsad resultatutjämning mellan statliga och kommunala

flygplatser

I enlighet med l982 års luftfartspolitiska beslut (prop.

1981/82:98, bet. TU28, rskr. 339) hade till huvudmännen för

Kristianstads och Växjö flygplatser fr.o.m. budgetåret 1982/83

utgått kostnadsersättningar från Luftfartsverket till

kostnadstäckning enligt särskilt avtal.

1988 års trafikpolitiska beslut innebar bl.a. att ett

tidsbegränsat system för resultatutjämning mellan statliga och

kommunala flygplatser infördes. Enligt detta system skulle

kommunala flygplatser, som uppnådde en trafikvolym i intervallet

100000--200000 passagerare per år i inrikes linjefart, få

ett resultatutjämningsbidrag från Luftfartsverket. Bidraget

uppgick till 30 miljoner kronor som fördelades till de kommunala

flygplatserna över en femårsperiod i direkt proportion till

redovisad trafikvolym. Bidraget avtrappades successivt från 8

miljoner kronor budgetåret 1988/89 till 4 miljoner kronor

budgetåret 1992/93.

Under år 1991 och tidigare år uppnådde de kommunala

flygplatserna/flygstationerna i Borlänge, Kristianstad,

Trollhättan och Växjö erforderlig trafikvolym för

resultatutjämningsbidrag.

Utskottet

1 Flygmarknaden och flygtrafikförsörjningen

1.1 Inledning

Redan cirka tre månader efter det att avregleringen av

inrikesflyget hade trätt i kraft den 1 juli 1992 kunde

kommunikationsministern konstatera att antalet trafiktillstånd

hade ökat och att ett tiotal flyglinjer hade fått konkurrerande

flygtrafik. På ytterligare ett antal flyglinjer förbereddes

enligt kommunikationsministern konkurrerande trafik av nya

aktörer. Den ensamrätt som i praktiken hade funnits för

SAS/Linjeflyg hade försvunnit. Inrikesnätets centrering till

Stockholm--Arlanda flygplats hade delvis brutits, bl.a. genom

att Stockholm--Bromma flygplats i viss utsträckning utnyttjades

för reguljärtrafik. Avregleringen hade också gett flygmarknaden

anledning till att finna nya effektiva lösningar för trafiken på

det trafiksvaga linjenätet (prop. 1992/93:132, s. 11--15).

Mot denna bakgrund fann kommunikationsministern att den

tidigare gränsen mellan regional "sekundär" och nationell

"primär" trafik höll på att försvinna, och han konstaterade att

SAS och Linjeflyg inte längre hade något ansvar för ett

speciellt primärlinjenät.

1.2 Propositionens förslag

Kommunikationsministern anför i budgetpropositionen att det

inte låter sig göras att med en enkel definition avgränsa vad

som är regionalpolitiskt viktig flygtrafik men pekar på att

riksdagen genom 1988 års trafikpolitiska beslut har fastlagt ett

regionalpolitiskt delmål i trafikpolitiken.

Han anser (1) att på en avreglerad flygmarknad som ger

förutsättningar för en effektiv flygtrafik särskild

uppmärksamhet bör ges åt trafikförsörjningen i Norrland, (2) att

bidraget på statsbudgeten till kommunala flygplatser m.m. bör

koncentreras till vissa flygplatser med utgångspunkt i flygets

betydelse för den samlade transportförsörjningen, (3) att

investeringar i flyget bör inrymmas i planerna för fördelning av

anslag till byggande av länstrafikanläggningar samt (4) att

Luftfartsverket (i det följande kallat LFV) skall ges i uppdrag

att utreda effekterna av flygtrafikens avreglering för den

inomnorrländska flygtrafiken.

Riksdagen föreslås ta del av vad kommunikationsministern har

anfört om inriktningen av statens ansvar för trafikförsörjningen

i Norrland.

Nedan kommer utskottet att närmare redovisa

kommunikationsministerns förslag och bedömningar beträffande

flygmarknaden jämte motionsförslag med anknytning härtill samt

utskottets ställningstaganden.

1.3 Statens ansvar för flygtrafiken

Kommunikationsministern konstaterar att samhället har ett

särskilt ansvar för att flygtrafik kan bedrivas i Norrlands

inland till orter som i många fall saknar tillfredsställande

transportalternativ.

I motion T216 (s) uttalas farhåga för att det inte skall vara

möjligt att inom kort tid efter avregleringen etablera fri och

reell konkurrens och samtidigt få ett system som tillförsäkrar

flygtrafik i sådana delar av landet där reella resealternativ

till flyget saknas. Motionärerna begär (yrkande 15) mot denna

bakgrund att riksdagen skall uttala att regionalflyget -- bl.a.

i Norrland -- bör garanteras också på en avreglerad marknad.

Utskottet ansluter sig till kommunikationsministerns

konstaterande att samhället har ett särskilt ansvar för att

flygtrafik kan bedrivas i Norrlands inland till orter som i

många fall saknar tillfredsställande transportalternativ. Detta

bör vara ägnat att stilla motionärernas farhåga.

Motionsförslaget som därför bör kunna lämnas utan särskild

åtgärd av riksdagen avstyrks av utskottet.

I motion T208 (v) pekar motionärna på olägenheter med flyget i

form av energiförbrukning och miljöstörningar. De begär (yrkande

24) mot denna bakgrund att riksdagen skall uttala att flyget

skall vara ett alternativ på endast långa sträckor.

Allteftersom snabbtåg sätts in kan flygets andel av de

resande beräknas komma att minska. På långa sträckor kommer dock

flyget att förbli ett attraktivt alternativ. Nämnda förhållanden

och kommunikationsministerns uttalande att särskild

uppmärksamhet bör ges åt trafikförsörjningen i Norrland bör

kunna tillfredsställa önskemålen bakom motionsyrkandet, som

därför kan lämnas utan initiativ av rikdagen. Det avstyrks

således.

1.4 Engagemang av staten i regional infrastruktur för flyget

I anslutning till att kommunikationsministern deklarerar att

samhället har ett särskilt ansvar för att flygtrafik kan

bedrivas i Norrlands inland förordar han att anslaget till

bidrag till kommunala flygplatser m.m. skall tydligare

koncentreras till sådana flygplatser i Norrlands inland som har

särskilt stor betydelse för trafikförsörjningen.

Kommunikationsministern pekar samtidigt på att det även bör vara

möjligt för länen att inom ramen för planerna för

länstrafikanläggningar prioritera investeringar i kommunala

flygplatser.

Kommunikationsministerns förslag har inte föranlett någon

erinran i motionerna. Inte heller utskottet har något att erinra

häremot.

Utskottet återkommer i ett följande avsnitt i betänkandet

till regeringens förslag om den närmare inriktningen av anslaget

till bidrag till kommunala flygplatser m.m. och om

medelsanvisning för nästa budgetår. I detta sammanhang behandlar

utskottet också motionsförslag om bidrag till olika flygplatser

från anslaget samt ett motionsförslag om anslaget till byggande

av länstrafikanläggningar (det s.k. LTA-anslaget).

1.5 Engagemang av staten i regional flygtrafikförsörjning m.m.

Kommunikationsministern framhåller att effekterna av

avregleringen av den svenska inrikesmarknaden ännu inte kan

avläsas fullt ut. Med hänsyn härtill och till att nuvarande

svaga konjunktur i hög grad verkar hämmande på flygföretagen

anser kommunikationsministern att tiden inte är lämplig att nu

dra långtgående slutsatser om framtida olönsam flygtrafik.

För patienters och deras anhörigas resor till och från

regionsjukhuset i Umeå är det emellertid enligt

kommunikationsministern angeläget att fokusera det statliga

intresset mot just trafiken Östersund--Umeå--Luleå.

Kommunikationsministern anför att han avser att inom kort ge

Luftfartsverket i uppdrag att särskilt studera effekterna av

flygtrafikens avreglering för den inomnorrländska

trafikförsörjningen för att regeringen skall få ett mera

heltäckande beslutsunderlag.

I motioner tas upp frågor om flygtrafiken för den norra delen

av Älvsborgs län och om stöd för regionala flyglinjer enligt

Konkurrenskommitténs förslag samt synpunkter på det

förutskickade utredningsuppdraget för LFV.

Flygtrafik för norra delen av Älvsborgs län

För trafik mellan Stockholm och Trollhättan har Linjeflyg haft

koncession men har uppdragit åt det i SAS-Linjeflyg-gruppen

ingående Swedair AB att utöva trafiken. Från och med den l mars

1992 erhöll emellertid Swedair egen koncesssion. Trafiken, som

har gått till och från Stockholm--Arlanda flygplats, har utförts

med flyglan av typ SAAB-340. Den 10 januari 1993 upphörde

emellertid Swedair med trafiken med anledning av

organisationsförändringar m.m. inom SAS-Linjeflyg-gruppen.

Dessförinnan var frekvensen åtta dubbelturer per dag

måndagar--fredagar. Under lördagar och söndagar var de färre.

Frågor kring trafik på Trollhättans flygplats har tagits upp i

tre motioner.

I motion T714 (c) anförs att SAS/Linjeflyg den 9 december

1992 -- utan förvarning -- beslutade att trafiken mellan

Trollhättan och Stockholm skulle avbrytas den 11 januari 1993.

Motionären kräver att viss varseltid skall gälla innan

flygtrafik får avbrytas. Med hänvisning till SAS/Linjeflygs

beslut att avbryta trafiken på Trollhättan tas också i motion

T718 (m) upp frågan om varseltid. Motionärerna kräver därvid en

varseltid av tre månader.

I motion A416 (fp) framförs -- troligen mot nu nämnda

bakgrund -- bekymmer för flygtrafiken för den norra delen av

Älvsborgs län. Motionärerna begär (yrkande 9) att riksdagen

skall uttala att det är viktigt med goda flygförbindelser för

denna länsdel.

Den 17 december l992 erhöll Golden Air Commuter AB koncession

för trafik mellan Trollhättan och Stockholm. Den 21 december

l992 har för övrigt AB Aerotransport erhållit koncession för

trafik mellan Stockholm och Trollhättan.

Golden Air öppnade den den 11 januari 1993 trafik med fem

och en halv dubbelturer per dag måndagar--fredagar mellan

Stockholm--Bromma och Trollhättan samt med ett färre antal

dubbelturer per dag måndagar--fredagar mellan Stockholm--Arlanda

och Trollhättan. Under lördagar och söndagar är frekvenserna

lägre. För trafiken använder även Golden Air flygplan av typ

SAAB-340.

Som nämnts i ett inledande avsnitt i betänkandet innebär

avregleringen av luftfarten att den trafikplikt som

SAS-Linjeflyg hade på grund av företagens prioriterade

ställning i inrikestrafiken har upphört fr.o.m. den l juli 1992.

I fortsättningen bestämmer marknadskrafterna i princip

trafikutbudet inom linjefarten. I det här aktuella fallet trädde

också ett annat flygföretag in på den marknad som en föregående

trafikutövare lämnat. Något avbrott i trafiken mellan Stockholm

och Trollhättan inträffade således inte. Mot denna bakgrund

synes motion A416 (fp) i här aktuell del kunna lämnas utan något

riksdagens initiativ. Motionsyrkandet avstyrks således.

Utskottet har förståelse för önskemålet att varseltid bör

iakttas innan en flygförbindelse läggs ned. I samhällets,

näringslivets och den resande allmänhetens planering utgår man

från att en etablerad flygförbindelse skall fortleva, varför ett

avbrytande av förbindelsen, som inte har föregåtts av tillfälle

att förbereda sig för avbrottet, kan skapa stora problem. Det

finns därför enligt utskottets mening anledning att överväga om

inte företag som får koncession på viss flyglinje skall vara

skyldigt att -- om nedläggning av flygförbindelsen blir aktuell

-- iaktta viss varseltid innan flygförbindelsen avbryts.

Utskottet utgår emellertid från att överväganden härom skall

kunna komma till stånd utan att riksdagen behöver ta något

initiativ härför. Motionerna T714 (c) och T718 (s) bör därför

kunna lämnas utan särskild åtgärd av riksdagen och avstyrks

följaktligen.

Stöd för regionala flyglinjer enligt Konkurrenskommitténs

förslag

Konkurrenskommittén (C 1989:03) -- som hade i uppdrag att

utreda hur konkurrenspolitiken ytterligare skulle kunna

förstärkas -- avlämnade i juni 1990 delbetänkandet (SOU 1990:58)

Konkurrens i inrikesflyget. Kommittén föreslog bl.a. att

regionalpolitiskt motiverade flyglinjer, som inte väntades kunna

drivas med företagsekonomisk lönsamhet, skulle kunna ges bidrag

av statliga medel. Dessa skulle erhållas genom att en särskild

avgift i storleksordningen 10 kr per enkelresa togs ut på

inrikes flygresor. Trafikutövarna skulle utses genom

anbudskonkurrens. Kommitténs förslag anmäldes i proposition

1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt (bet. TU27, rskr.

287).

I två motioner tas Konkurrenskommitténs nämnda förslag upp.

I motion T707 (s) begärs i här aktuell del att kommitténs

förslag skall genomföras och att därvid en avgift på l0 kr per

enkel biljett skall tas ut.

I motion T201 (s) begärs i här aktuell del av yrkande 4 att

stöd till trafik på Gällivare, Arvidsjaur, Vilhelmina och

Lycksele flygplatser skall lämnas i enlighet med kommitténs

förslag genom en avgift på l0 kr per flygbiljett.

Som nämnts har kommunikationsministern aviserat att LFV skall

få i uppdrag att utreda effekterna av flygtrafikens avreglering

i Norrlands inland. Uppdraget lämnades den 11 februari i år. LFV

skall enligt direktiven för uppdraget närmare beskriva de

förändringar av flygtrafikförsörjningen i Norrlands inland som

har uppkommit sedan flygmarknaden avreglerades samt lämna

förslag till åtgärder för att säkerställa en god

transportförsörjning i Norrlands inland. Huvuddelen av uppdraget

skall redovisas senast den 1 juli 1993.

Utskottet är inte berett att innan resultat av

utredningsuppdraget har redovisats uttala sig för den ordning

med stöd till olönsam men regionalpolitiskt betydelsefull

flygtrafik som motionärerna förordar. Motionsförslagen avstyrks

därmed.

Önskemål beträffande utredningsuppdraget för Luftfartsverket

Med hänsyn till att effekterna av avregleringen av den svenska

inrikesmarknaden ännu inte kan avläsas fullt ut och till att

nuvarande svaga konjunktur i hög grad verkar hämmande på

flygföretagen anser kommunikationsministern att tiden inte är

lämplig att nu dra långtgående slutsatser om framtida olönsam

flygtrafik. Han framhåller emellertid att det för patienters och

deras anhörigas resor till och från regionsjukhuset i Umeå är

angeläget att fokusera det statliga intresset mot just trafiken

Östersund--Umeå--Luleå.

Mot denna bakgrund har kommunikationsministern i

budgetpropositionen anmält att han avser att ge Luftfartsverket

i uppdrag att särskilt studera effekterna för flygtrafikens

avreglering för den inomnorrländska trafikförsörjningen för att

regeringen skall få ett mera heltäckande beslutsunderlag.

Uppdraget förutsätts genomföras i dialog med läns- och

kommunföreträdare, landsting och statliga organ inkl.

Glesbygdsmyndigheten. Som redan har nämnts har regeringen den 11

februari i år gett LFV detta uppdrag.

I tre motioner framförs synpunkter på utredningsuppdraget.

I motion T706 (s) framhålls att Kiruna, Gällivare och

Arvidsjaur är kommuner med fungerande flygtrafik som bör

omfattas av studien av effekterna av flygtrafikens avreglering.

Motionärerna begär att utredningsuppdraget skall genomföras i

dialog även med företrädare för dessa kommuner.

I motion T707 (s) begärs i här aktuell del att riksdagen

skall uttala att statens ansvar för regionaltrafik måste vara

mera omfattande än trafik på sträckan Östersund--Umeå--Luleå.

Motionärerna framhåller att Vilhelmina och andra centralorter i

skogslänen ligger långt från inrikesflygets primärnät och att

många kommuner i skogslänen tvingas göra för dem stora

ekonomiska uppoffringar för att upprätthålla ett regionalt flyg.

Flygförbindelser är, anförs det, en avgörande faktor för att

värva och bibehålla en industriell verksamhet.

I motion T229 (s) begärs i här aktuell del att trafik på

Svegs flygplats skall behandlas i utredningen.

Enligt direktiven för uppdraget skall LFV närmare beskriva de

förändringar av flygtrafikförsörjningen i Norrlands inland som

har uppkommit sedan flygmarknaden avreglerades samt lämna

förslag till åtgärder för att säkerställa en god

transportförsörjning i Norrlands inland. Uppdraget skall

redovisas till regeringen senast den 1 juli 1993. Förslag

beträffande flygtrafikförsörjningen till regionsjukhuset i Umeå

skall dock redovisas senast den 15 mars l993.

Utskottet utgår från att LFV kommer att i utredningsarbetet

samråda med bl.a. företrädare för de i motion T706 (s) nämnda

kommunerna, vilka ligger i Norrbottens läns inland. Något

initiativ av riksdagen med anledning av motionen torde därför

inte vara påkallat. Motionen avstyrks således.

LFV skall som nämnts lämna förslag till åtgärder för att

säkerställa en god transportförsörjning i Norrlands inland.

Utskottet utgår från att även frågor kring annan flygtrafik i

Norrlands inland än trafiken Östersund--Umeå--Luleå kommer att

belysas i LFV:s utredning. Något riksdagens initiativ med

förslaget i motion T707 (s) i här aktuell del torde inte heller

vara påkallat, varför även detta motionsförslag avstyrks.

Som en förutsättning för att Jämtlands län skulle få överföras

från Uppsala sjukvårdsregion till Umeå sjukvårdsregion

uppställde riksdagen år 1980 kravet att resemöjligheterna

förbättrades för patienter från länet som skulle få

regionsjukvård i Umeå och att snabba och bra kommunikationer

fanns mellan Jämtlands län och Umeå (prop. 1980/81:9, bet.

SoU6, rskr. 123).

Riksdagens uttalande ledde bl.a. till att statligt stöd

utgick under budgetåren 1985/86--1988/89 för flyg mellan Sveg i

Härjedalens kommun och Stockholm--Arlanda flygplats. Svegflyget

hade på Arlanda anslutning till Linjeflygs trafik till och från

Umeå (en närmare redogörelse för stödet till flyget i Sveg finns

i betänkande 1991/92:TU13 s. 30--32).

Kravet på snabba och bra kommunikationer mellan Jämtlands

län och Umeå avser även Härjedalens kommun, som är den

sydligaste av kommmunerna i länet. Trafik för patient- och

anhörigresor mellan Härjedalen och Umeå bör därför enligt

utskottets mening omfattas av LFV:s utredningsuppdrag avseende

flygtrafikförsörjningen till regionsjukhuset i Umeå. Utskottet

tillstyrker således det här aktuella förslaget i motion T229

(s).

Vad utskottet sålunda anfört om patient- och anhörigresor

mellan Härjedalen och Umeå bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Statens ansvar för trafikförsörjningen i Norrland i övrigt

Utskottet har inte något att erinra mot vad i

budgetpropositionen har anförts om inriktningen av statens

ansvar för trafikförsörjningen i Norrland i den mån det inte har

behandlats ovan.

2 Myndighetsstrukturen inom luftfartssektorn

Med anknytning till Kommunikationsdepartementets

affärsverksutvecklingsprojekt har LFV övervägt frågor om

strategier och struktur när det gäller myndighetsstrukturen inom

luftfartssektorn och i oktober 1992 redovisat övervägandena i

rapporten Översyn av strategier och struktur. Rapporten

presenteras i budgetpropositionen (bilaga 7, s. 90--91).

Mot bakgrund av LFV:s rapport framför

kommunikationsministern (s. 92--94) förslag i följande

hänseenden, nämligen beträffande det fortsatta arbetet med att

finna en lämplig struktur för Luftfartsverket, bolagisering av

kommersiell verksamhet, statens ansvar för flygplatsnätet samt

resultatutjämning mellan statliga och kommunala flygplatser.

2.1 Fortsatt utvecklingsarbete och bolagisering av vissa

verksamheter

Omvärldsförändringarna under 1990-talet -- framför allt den

ökande konkurrensen inom luftfartssektorn -- ger enligt

Luftfartsverket anledning för verket att fortsätta sitt

förändringsarbete. Skäl finns således enligt verket att ta

ytterligare steg i utvecklingen mot att göra skillnaden mellan

myndighetsuppgifter och affärsinriktad verksamhet tydlig. På en

avreglerad marknad måste, framhåller LFV, verket ha flexibilitet

att kunna anpassa sig till snabbt ändrade krav från kunderna.

Mot bl.a. denna bakgrund föreslår LFV att inriktningen mot

bolagisering av verket fullföljs. Verkets uppgifter bör

emellertid, sägs det, lösas inom ramen för en sammanhållen

koncern, vari tydlig åtskillnad skall göras mellan

myndighetsverksamhet och affärsinriktade verksamheter.

Kommunikationsministern pekar på att regeringens

långsiktiga strävanden beträffande utvecklingen inom

affärsverkens ansvarsområden är att verksamheten och de

tillgångar som förvaltas av affärsverken skall överföras till

aktiebolag, varvid dock verksamheter med karaktär av "naturligt

monopol" bör skiljas ut från konkurrensutsatt verksamhet och

fungera som neutrala aktörer.

Kommunikationsministern framhåller att målsättningen att

skilja ut kommersiella delar av affärsverket och att driva dem i

bolagsform är oförändrad. Han förordar att ett fortsatt

utvecklingsarbete skall bedrivas med oförändrat mål att

åstadkomma ett tydligare myndighetsansvar och rationellare

driftsformer. Enligt kommunikationsministern bör det fortsatta

arbetet liksom hittills i huvudsak bedrivas i kontakter mellan

verket och regeringskansliet med externt stöd där så bedöms

nödvändigt. Kommunikationsministern pekar på att verket redan nu

med stöd av verkets instruktion och inom ramen för

affärsverksformen kan genomföra sådana organisatoriska

förändringar av rationaliserande karaktär som ingår som en del

av verkets förslag i rapporten.

Bland sådana områden som bör studeras närmare anger

kommunikationsministern LFV:s roll som infrastrukturhållare

beträffande flygplatser och flygtrafiktjänst samt rollen som

luftfartsmyndighet. I sistnämnda avseende framhåller

kommunikationsministern de krav som den förändrade

marknadssituationen ställer på Luftfartsinspektionen och LFV:s

övriga myndighetsfunktioner.

Av LFV driven kommersiell verksamhet bör enligt

kommunikationsministern kunna överföras till bolagsform under

förutsättning att den kan bedrivas på en fungerande marknad och

är så långsiktigt stabil att den kan bedrivas utan subventioner.

På förslag av kommunikationsministern föreslår regeringen

att riksdagen skall (1) bemyndiga regeringen att besluta att

viss verksamhet inom LFV:s område överförs till bolagsform på de

villkor som kommunikationsministern har anfört, (2) bemyndiga

regeringen att besluta om förvärv och tecknande av aktier m.m. i

sådana bolag samt (3) godkänna riktlinjerna för det fortsatta

arbetet med utarbetande av en ny myndighetsstruktur inom

luftfartsområdet.

Regeringens nu nämnda förslag har inte föranlett någon erinran

i motioner. Utskottet har inte heller något att erinra mot

förslagen. Utskottet tillstyrker därför att de begärda

bemyndigandena meddelas och att de nämnda riktlinjerna godkänns.

2.2 Statens ansvar för flygplatssystemet och resultatutjämning

mellan statliga och kommunala flygplatser

När det gäller att definiera statens ansvar för flygplatsnätet

pekar kommunikationsministern på att det med anledning av

avregleringen av luftfarten finns skäl att nu ånyo överväga

denna fråga men att en ny definition dock kräver att mer

långsiktiga effekter i flygtrafiken kan avläsas än vad som ännu

är fallet. Kommunikationsministern anser därför att det är

lämpligt att tills vidare bibehålla nuvarande omfattning på det

s.k. primärnätet. Detta omfattar som nämnts Luftfartsverkets

flygplatser/flygstationer samt fem kommunala

flygplatser/flygstationer.

Femårsperioden för resultatutjämning mellan statliga och

kommunala flygplatser löper ut den 30 juni l993. I avvaktan på

vidare överväganden av frågan om avgränsningen av statens ansvar

för luftfartens infrastruktur godkände riksdagen i början av

innevarande riksmöte (prop. 1992/93:132 s. l4--15, bet. TU11,

rskr. 152) att resultatutjämningsbidrag utbetalades för år 1993

inom en ram av 7,3 miljoner kronor enligt samma grunder som

gällt under femårsperioden.

Luftfartsverket har i rapporten Översyn av strategier

och struktur lagt fram ett översiktligt förslag till ett nytt

system för resultatutjämning till kommunala flygplatser avsett

att gälla från år 1994 tills vidare. LFV föreslår emellertid att

systemet skall finansieras genom nedsättning av statens krav på

utdelning från LFV.

Mot bakgrund av att kommunikationsministern föreslår att

frågan om en ny definition av statens ansvar för flygplatsnätet

bör anstå i avvaktan på den vidare utvecklingen av flygmarknaden

anser han att det är mindre lämpligt att nu besluta om nya

principer för utjämning mellan statliga och kommunala

flygplatser.

Kommunikationsministern pekar emellertid på att överföringar

av resurser mellan staten och kommunerna inom olika

samhällssektorer sker genom kommunalekonomiska beslut, som

föregås av årliga överläggningar mellan företrädare för

regeringen och kommunerna, och han förordar att i dessa

överläggningar även frågor om utjämning mellan statliga och

kommunala flygplatser tas upp. Kommunikationsministern förordar

att övergångssystemet för år l993 beträffande resultatutjämning

bibehålls på samma grunder och med samma finansiering som

hittills i avvaktan på att en överenskommelse kan träffas i

frågan.

Regeringen har berett riksdagen tillfälle att ta del av

vad kommunikationsministern har anfört om statens ansvar för

flygplatssystemet och om resultatutjämning mellan statliga och

kommunala flygplatser.

I tre motioner -- T709 (m), T713 (fp) och T716 (s) --

begärs att övergångssystemet för år 1993 beträffande

resultatutjämning mellan statliga och kommunala flygplatser

skall få fortsätta att gälla till dess att en utvärdering av

avregleringens effekter på inrikesflyget och primärnätet har

gjorts.

I motion T709 (m) begärs också att riksdagen skall uttala

att det är olämpligt att föra över resultatutjämningsfrågan till

stat--kommun-förhandlingar innan en utvärdering av

avregleringens effekter har gjorts.

I motionerna T713 (fp) och T716 (s) begärs vidare att

regeringen efter utvärderingen skall återkomma till riksdagen

med förslag som mera långsiktigt kan reglera flygplatsernas

ersättning ur "det nationella flygplatssystemets ram" -- en

ersättning som bör vara prestationsbaserad och ha en princip om

likabehandling av statliga och kommunala flygplatser som grund.

Motionärerna och kommmunikationsministern synes ha samma

mening när de förordar att övergångssystemet för år 1993 för

resultatutjämning skall fortsätta att gälla i avvaktan på en

utvärdering av avregleringens effekter och en ny bestämning av

statens ansvar för flygplatsnätet. Utskottet har inte något att

erinra häremot. Vilken ordning som därefter kommer att gälla

blir självfallet beroende på förhandlingar mellan staten och

kommunsidan. Utskottet är inte berett att föregripa sådana

förhandlingar genom att nu uttala sig för en viss ordning.

De här aktuella motionsförslagen torde således kunna lämnas

utan initiativ av riksdagen. De avstyrks därmed.

Det förtjänar här erinras om att ett nytt statsbidragssystem

för kommunerna har införts innevarande budgetår (prop.

1991/92:150, del II, bet. FiU29, rskr. 345). Systemet består av

tre delar, nämligen av ett bidrag för utjämning av kommunernas

skatteinkomster, ett tillägg till eller avdrag från bidraget på

grund av opåverkbara skillnader i strukturella förhållanden samt

ett tillägg för befolkningsminskning. En särskild utredare

--Strukturkostnadsutredningen (Fi1992:17) -- har emellertid

tillkallats för att utveckla principer och metoder för utjämning

av strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan kommuner

(dir. 1992:77). Utredningsarbetet skall vara avslutat senast den

31 maj l993.

3 Inriktningen av Luftfartsverkets verksamhet under perioden

1993--1995, m.m.

3.1 Inriktningen av Luftfartsverkets verksamhet och servicemål

LFV:s styrelse har fastställt övergripande mål samt affärsidé

och verksamhetsidé för verket.

Det övergripande målet är att främja en på sunda villkor

grundad utveckling av luftfarten och att verka för att en

tillfredsställande, säker och miljövänlig

flygtransportförsörjning uppnås och vidmakthålls till lägsta

möjliga kostnader.

Affärsidén för den kommmersiella verksamheten är att på

affärsmässig basis tillhandahålla och vidareutveckla

anläggningar inom flygtransportnäringen för att tillgodose

kundernas behov, samt tillgodose kundernas behov av system,

produkter och tjänster i anslutning till anläggningarna.

Verksamhetsidén för myndighetsfunktionerna är att

luftfartspolitiken skall bedrivas så att den främjar luftfartens

utveckling, att verket skall eftersträva största möjliga

överensstämmelse mellan svenska och internationella standarder,

rekommendationer och procedurer samt att verksamheten skall

präglas av öppenhet för marknadens synpunkter, men samtidigt av

fasthet och opartiskhet.

LFV anför i treårsplanen för perioden 1993--1995 att verkets

verksamhetsinriktning ligger fast.

De servicemål som LFV föreslår för perioden 1993--1995

redovisas i budgetpropositionens bilaga 7 på s. 96.

I avvaktan på vidare ställningstagande till målstrukturen --

inom ramen för övervägandena beträffande en förändrad

myndighetsstruktur inom luftfartssektorn -- godtar

kommunikationsministern den av LFV föreslagna allmänna

inriktningen av verksamheten under treårsperioden 1993--1995

samt föreslagna servicemål.

I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna vad

kommunikationsministern har förordat.

Utskottet föreslår att regeringens förslag godkänns.

3.2 Resultat-, pris- och soliditetsmål

Efter en lång tid av trafiktillväxt bröts år 1991

flygtrafikens uppåtgående trend. LFV:s långsiktiga prognoser

indikerar dock en återhämtning och årlig trafikökning med 5%

under återstoden av 1990-talet. Kommunikationsministern

framhåller att det är naturligt att treårsperioden 1993--1995

dock kommer att präglas av trafiknedgången.

Kommunikationsministern godtar förslag av LFV att verkets

totalproduktivitet, sedd över en längre tidsperiod, skall öka

med 3% per år.

Som ett led i affärsverksutvecklingen inom

Kommunikationsdepartementets område har ett arbete genomförts

med syfte att uppnå större jämförbarhet mellan verken och

aktiebolag. Detta innebär införande av en s.k. bolagsmodell i

verkens redovisning, vilket bl.a. skall innebära att

pensionsskuld och leasingfinansierade tillgångar redovisas i

balansräkningen och att en motsvarighet till skatt redovisas i

resultaträkningen.

LFV föreslår i treårsplanen att leasing aktiveras i

balansräkningen från år l993 och att övriga förändringar

genomförs från år 1994.

Kommunikationsministern godtar att verkets förslag

genomförs. LFV beräknar att soliditeten -- efter införande

under treårsperioden av en bolagsmodell i redovisningen -- under

åren 1993, 1994 och 1995 skall uppgå till 35%, 29% resp.

34%. Kommunikationsministern godtar LFV:s plan för

utvecklingen av soliditeten. Som utdelningskrav föreslår LFV

5% på justerat eget kapital, vilket skulle innebära att

utdelning jämte skattemotsvarighet skulle ligga på samma nivå

som avkastningskravet år 1993, dvs. 183 miljoner kronor.

Kommunikationsministern godtar även detta. Han förordar

emellertid att frågan om långsiktiga soliditets-, avkastnings-

och utdelningsmål studeras ytterligare i samband med översynen

av LFV:s myndighetsstruktur.

I början av innevarande riksmöte presenterades för riksdagen

(prop. 1992/93:132 s. 12--l4) ett nytt konkurrensneutralt system

för LFV:s infrastrukturavgifter, framför allt avgifter för

start- och landningstjänst och passagerartjänst. Det nya

prissystemet innebär bl.a. att den s.k. tvådelade tariffen för

inrikes reguljär luftfart med en fast årsavgift och en rörlig

trafikberoende avgift skulle upphöra. Landnings- och

passageraravgifterna skall i stället tas ut i form av

styckpriser. Nivån på avgifterna avses variera från flygplats

till flygplats och bero bl.a. på flygplatsens kapacitet och

trafikvolym, åldersstrukturen på anläggningstillgångarna,

driftkostnad och marknadssituation. Riksdagen hade inte något

att erinra (bet. 1992/93:TU11, rskr. 152). Det nya prissystemet

har införts den 1 januari 1993.

LFV har föreslagit att prismålet skall anknytas till

Statistiska Centralbyråns (SCB:s) nettoprisindex.

Kommunikationsministern föreslår att prismålet för

treårsperioden anknyts till kostnadsutvecklingen enligt SCB:s

nettoprisindex minskad med 20%.

Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna de förordade

resultat-, pris- och soliditetsmålen.

Utskottet tillstyrker att de godkänns.

3.3 Investeringar

3.3.1 Propositionsförslagen

LFV:s huvudförslag innebär investeringar för 485 miljoner

kronor år 1993, för 550 miljoner kronor år 1994 samt för 1000

miljoner kronor år 1995, dvs. för hela treårsperioden 2035

miljoner kronor, varav investeringar för 465, 450 resp. 900

miljoner kronor eller för totalt 1815 miljoner kronor skall

aktiveras i balansräkningen. Huvudförslaget innebär bl.a. att

investeringar i en tredje landningsbana på Stockholm--Arlanda

flygplats och investeringar för att ersätta nuvarande

områdeskontrollcentral och terminalkontroll på Arlanda

senareläggs med två år.

Kommunikationsministern bedömer LFV:s huvudförslag som

lämpligt. Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna vad

kommunikationsministern har anfört om LFV:s investeringar under

perioden 1993--1995 samt bemyndiga regeringen att besluta om

avvikelser därifrån.

3.3.2 Motionsförslag och utskottets ställningstagande

Utskottet behandlar i samband med förslagen om LFV:s

investeringar motionsförslag om Stockholm--Arlanda,

Stockholm--Bromma, Malmö--Sturup, Östersunds, Luleå--Kallax och

Kiruna flygplatser samt förslag om ny trafikflygplats i

Värmland. I anslutning till behandlingen av motionsförslagen om

Bromma flygplats behandlar utskottet också motionsförslag om en

trafikflygplats i den södra delen av Stockholmsregionen.

Stockholm--Arlanda flygplats

På Arlanda finns för närvarande två landningsbanor, en belägen

i ungefärlig riktning nord--syd och en belägen i ungefärlig

riktning öst--väst. LFV planerar anlägga en tredje landningsbana

på flygplatsen, som skall ha samma riktning som den förstnämnda

men bli belägen öster om denna. Kostnaden beräknas till 2,3

miljarder kronor i 1992 års prisnivå.

Till följd av minskad flygtrafik och möjligheten att öka

kapaciteten på nuvarande bansystem bedömer LFV att investeringen

i en tredje landningsbana kan senareläggas cirka två år jämfört

med tidigare planer och att banan därvid skulle kunna tas i

drift år 1997.

I motion T444 (m) begärs i här aktuell del av yrkande 11 att

riksdagen skall uttala att det är viktigt att Arlanda tillförs

en tredje landningsbana.

Utskottet uttalade senast i betänkande 1990/91:TU20 (s.24)

att

en tredje landningsbana på Arlanda är angelägen för att

tillgodose flygsäkerheten och miljökraven samt för att möta ett

ökat behov av kapacitet som följd av en önskad avreglering av

den inrikes flygmarknaden. Utskottet anser fortfarande att en

tredje landningsbana på Arlanda är angelägen men investeringen i

en sådan torde, som LFV föreslår, kunna senareläggas två år. Det

anförda bör emellertid kunna tillgodose motionärernas önskemål,

varför motionsförslaget torde kunna lämnas utan initiativ av

riksdagen. Det avstyrks således.

Stockholm--Bromma flygplats och trafikflygplats i södra delen

av Stockholmsregionen

Bakgrund

Stockholm--Bromma flygplats som från början anlades av

Stockholms stad togs i bruk för reguljär flygtrafik år 1936.

År 1947 övergick huvudmannaskapet för flygplatsen till

staten enligt avtal mellan staten och staden. Avtalet, som

godkändes av riksdagen (prop. 1946:378, bet. SU306, rskr. 569),

innebar i huvudsak att staden till staten under tiden den l

januari 1947--den 31 december 1996 upplät nyttjanderätten till

Bromma flygplats att användas såsom av staten förvaltad

flygplats för allmänt bruk.

Efter det att Arlanda flygplats hade öppnats för trafik år

1960 överfördes år 1962 all utrikes linjefart från Bromma till

Arlanda och successivt från mitten av 1960-talet även den

internationella chartertrafiken. År 1969 flyttade SAS sin

inrikestrafik till Arlanda. Riksdagen beslutade -- med anledning

av proposition 1980/81:30 om Bromma och Arlanda flygplatser m.m.

jämte motioner -- den 17 december 1980 att trafiken med

jetmotordrivna flygplan på Bromma snarast möjligt skulle flyttas

till Arlanda (bet. TU1980/81:8, rskr. 105). Linjeflyg flyttade

därefter den 1 oktober 1983 sin flygverksamhet från Bromma till

Arlanda.

Under senare delen av 1980-talet fanns ett kommunalt projekt

som syftade till att en utbyggnad av militärflygplatsen i

Tullinge skulle ersätta Bromma. På grund av lokalt motstånd

måste dock detta projekt överges (en redogörelse för projektet

finns i betänkande 1988/89:TU18 s.27).

Stockholms kommunfullmäktige beslöt den 29 oktober 1990 att

flygverksamheten på Bromma flygplats skulle upphöra och att

området huvudsakligen skulle användas som bostadsområde samt att

förhandlingar skulle upptas mellan Stockholms stad och staten om

nedläggning senast den 31 december 1996.

Kommunikationsministern anförde den 5 december 1991 -- i

svaret på en interpellation (1991/92:25) om Bromma flygplats --

bl.a. att det är ett riksintresse att det finns två flygplatser

i Stockholmsområdet, att det verkade svårt att hitta en annan

andra flygplats än Bromma men att avgörandet om Bromma flygplats

framtid låg hos Stockholms stad och stadens kommunfullmäktige.

I maj 1992 beslöt Stockholms kommunfullmäktige att

flygverksamheten på Bromma skulle bevaras och utvecklas.

Beslutet i oktober 1990 upphävdes därmed.

Bromma flygplats, som har en landningsbana på 1897 meter,

har efter Linjeflygs utflyttning av sin flygverksamhet till

Arlanda fram till avregleringen av luftfarten år 1992

huvudsakligen använts för affärs- och privatflyg. Begränsad

säsongmässig linjefart har förekommit på flygplatsen.

I anslutning till avregleringen av luftfarten har emellertid

inrikestrafik och utrikestrafik inletts på Bromma. Fyra

flygföretag bedriver för närvarande linjefart på Bromma. Antalet

passagerare i linjefart var under ettvart av åren 1990 och 1991

drygt 8600. I december 1992 uppgick antalet till närmare

41000. Genom inskränkningar för privatflyget anges

totalantalet flygplansrörelser inte ha ökat trots ökad

linjefart.

Regeringen beslöt i november 1992 att ändra villkoren i

vissa tillstånd att bedriva linjefart på Bromma som ett led i en

strategi för utnyttjande av Bromma i samverkan med Arlanda.

Beslutet innebär bl.a. att ytterligare utrikeslinjer inte skall

tillåtas i avvaktan på ny tillståndsprövning av

Koncessionsnämnden för miljöskydd och att LFV vid prövning av

flygföretagens trafikprogram skall göra nödvändiga avvägningar

beträffande trafiken på Bromma. Stora flygplan skall inte

tillåtas utan endast miljövänliga flygplan som klarar de krav

som ställs på s.k. cityflygplatser. De allmänna miljömässiga

förutsättningarna för trafiken på Bromma skall enligt beslutet

fastställas årligen genom ett samrådsförfarande mellan LFV,

Statens naturvårdsverk samt Miljö- och hälsoskyddsnämnden i

Stockholms kommun.

LFV avser att under innevarande år hos Koncessionsnämnden

för miljöskydd ansöka om nytt tillstånd enligt miljöskyddslagen

(1969:387) för verksamheten på Bromma.

Motionsförslag

I motion A444 (m) begärs i här aktuell del av yrkande 11 att

Bromma skall renodlas som trafikflygplats, varvid skol- och

övningsflyg skall flyttas till annan flygplats samt att staten

skall teckna ett långsiktigt avtal med Stockholms stad om

verksamheten på Bromma.

I motionerna T705 (fp), T711 (s) och T712 (v) begärs att

Bromma med hänsyn till buller och utsläpp från flygtrafiken och

till säkerheten i områdena under flyglederna till flygplatsen

m.m. inte längre skall användas för luftfart.

I motion T216 (s) begärs (yrkande 16) att staten inte skall ta

något ekonomiskt ansvar för en regional flygplats i

Stockholmsområdet efter det att avtalet mellan staten och

Stockholms stad om Bromma upphör år 1996.

Förslag om en ny trafikflygplats lokaliserad till den södra

delen av Stockholmsregionen framförs i tre motioner.

Underförstått torde vara att den önskade trafikflygplatsen skall

ersätta Bromma.

I motion T221 (fp) begärs (yrkande 11) sålunda att

regeringen skall klargöra behovet av ytterligare kapacitet för

flygtrafiken i Stockholmsregionen. Motionärerna framhåller att

Stockholmsregionen behöver en ny flygplats och att denna bör

lokaliseras till den södra regiondelen. I motion T222 (fp)

begärs (yrkande 3) att riksdagen skall uttala att en civil

inrikesflygplats på Södertörn är angelägen. I motion T704 (nyd)

begärs att Stockholm--Skavsta flygplats skall beaktas som en

möjlig trafikflygplats vid planering för utökat flygplatsbehov

söder om Stockholm.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har under en följd av år och senast i betänkande

1991/92:TU13 (s.25) uttalat att två flygplatser behövs i

Stockholmsregionen. Utskottet vidhåller denna mening.

Luftfartsverket hävdade i en skrivelse till regeringen i

juni 1990 att det är ett riksintresse för den civila luftfarten

att det finns två trafikflygplatser i Stockholmsregionen.

I svar den 3 december 1992 på en muntlig fråga till regeringen

förutskickade kommunikationsministern att regeringen inom en

mycket nära framtid skulle utse en person som skulle förhandla

med Stockholms stad om den mer långsiktiga frågan om

användningen av Bromma (prot. 1992/93:37 s. 27).

Vid behandlingen av ett bostadsförsörjningsprogram för

Stockholms stad beslöt kommunfullmäktige i staden nyligen den 15

januari i år att låta Brommafältet utgå ur

bostadsförsörjningsprogrammet och att begära hos regeringen att

-- i avvaktan på koncessionsprövning enligt miljöskyddslagen --

ett tak för antalet flygplansrörelser fastställs.

Kommunfullmäktige beslöt uttala att en tidsbegränsad förlängning

av Brommaavtalet måste bygga på att flygtrafiken sker inom

betryggande och skärpta gränser vad avser miljöpåverkan som

buller och avgasutsläpp, att reguljärflyget på Bromma måste

begränsas och ske med de mest miljövänliga flygplanen samt att

en förlängning av Brommaavtalet inte skall överskrida l5 år med

tanke på stadens behov av Brommafältet som bostadsreserv.

Vid behandlingen under förra riksmötet av motionsförslag om

fortsatt användning av Bromma uttalade utskottet att det såg

positivt på regionala initiativ för flygplatsens fortlevnad

(bet. 1991/92:TU13 s. 24--26). Mot bakgrund av statens

satsningar på Arlanda var utskottets grundinställning då liksom

den är nu att ansvaret för en andra trafikflygplats i

Stockholmsregionen i fortsättningen i första hand vilar på

regionen. När nu Stockholms stad har angett begränsningar

beträffande sätt och tid för användningen av Bromma som

trafikflygplats efter år 1996 har utgångspunkter getts för de

fortsatta långsiktiga övervägandena i flygplatsfrågan för

regionen. Som utskottet också gjorde i 1991/92 års betänkande

vill utskottet understryka betydelsen av att Bromma flygplats

bevaras. I vad mån emellertid staten bör delta i ansvaret för

användningen av Bromma efter år l996 och/eller i en ny

trafikflygplats för regionen blir enligt utskottets mening en

fråga som närmast bör övervägas i förhandlingar med regionen.

Det av kommunikationsministern förutskickade

förhandlingsuppdraget beträffande Bromma har av regeringen den

11 februari i år meddelats i form av ett uppdrag åt

Luftfartsverket att med Stockholms kommun och andra berörda

parter förhandla fram ett nytt upplåtelseavtal för Bromma

flygplats om markutnyttjande och verksamhet. I

bakgrundsbeskrivningen och direktiven för uppdraget erinras

bl.a. om besluten av Stockholms kommunfullmäktige i maj l992 och

den 15 januari i år. LFV skall enligt direktiven klarlägga de

närmare förutsättningarna för och de ekonomiska konsekvenserna

vid ett upphörande av nuvarande avtal mellan staten och

Stockholms stad om Bromma. Därutöver skall LFV förhandla fram

ett förslag till nytt avtal som möjliggör flygtrafik på Bromma

även efter den 1 januari l997. Det anges att möjlighet att

överföra nyttjanderätten till annan huvudman än staten bör

finnas. LFV:s slutsatser och avtalsförslag skall redovisas för

regeringen senast den 1 september 1993.

Utskottet är således inte berett att göra sådant uttalande om

fortsatt användning av Bromma som begärs i motion A444 (m). Det

aktuella yrkandet i motionen avstyrks därmed.

Mot bakgrund av det anförda är utskottet inte heller berett

att uttala sig för nedläggning av flygverksamheten på Bromma,

vilket önskas i motionerna T705 (fp), T711 (s) och T712 (v).

Även dessa motioner avstyrks.

Utskottet anser att förutskickade förhandlingar om en andra

trafikflygplats i Stockholmsregionen inte bör föregripas genom

att utskottet, såsom begärs i motion T216 (s), skall uttala att

staten inte bör ta något ekonomiskt ansvar för en regional

flygplats i Stockholmsområdet. Det här aktuella yrkandet i

motionen avstyrks således.

Frågan huruvida en andra trafikflygplats för

Stockholmsregionen bör lokaliseras i den södra regiondelen är

som utskottet anfört ovan främst en fråga för regionen och inte

för staten. Utskottet avstyrker därmed de här aktuella förslagen

i motionerna T221 (fp) och T222 (fp).

Stockholm--Skavsta flygplats är en av Nyköpings och

Oxelösunds kommuner ägd flygstation på ett militärt flygfält.

Flygplatsen som är en trafikflygplats har två landningsbanor, en

på 2378 meter och en på 2023 meter. Antalet landningar på

flygplatsen var år 1991 närmare 8300.

Stockholm--Skavsta flygplats synes ha förutsättningar för

att kunna tillgodose behov för flygtrafik i den södra delen av

Stockholmsregionen. Avgörande för Stockholm--Skavstas utveckling

torde dock vara dels de bedömningar som regionen gör av

önskvärdheten av en trafikflygplats i detta område, dels de

bedömningar som flygföretagen gör av möjligheterna att etablera

lönsam trafik på flygplatsen. Då den närmare prövningen i nämnda

hänseenden inte ankommer på utskottet anser sig utskottet inte

kunna förorda något riksdagens initiativ med anledning av motion

T704 (nyd), som följaktligen avstyrks.

Områdeskontrollcentralen på Malmö--Sturups flygplats

För ledningen av flygtrafiken i vårt land har LFV tre

områdeskontrollcentraler (Area Control Centres, ACC:s), nämligen

på Sturups, Arlanda och Sundsvall--Härnösands flygplatser. Som

närmare har redovisats i betänkande 1989/90:TU25 (s. 28--29)

planerar LFV att minska antalet till två -- en på Arlanda som

skall primärt svara för södra Sverige och en på

Sundsvall--Härnösands flygplats som skall svara för landet i

övrigt.

I motion T215 (fp) begärs (yrkande 5) att flygledningen även i

fortsättningen skall ske från Sturup.

Som utskottet anförde i ovannämnt betänkande är utskottet inte

berett att göra annan bedömning än LFV i fråga om antalet

områdeskontrollcentraler i början av 2000-talet och

lokaliseringen av dem. Motionsyrkandet bör därför inte föranleda

något initiativ av riksdagen, utan bör avslås.

Investeringar på Sturup m.fl. flygplatser

Motionsförslag

I motion T215 (fp) begärs (yrkande 4) att medel snarast

anvisas för projekterad fortsatt utbyggnad av terminalen på

Sturup och för projekterad utbyggnad av den södra delen av

den s.k. plattan på flygplatsen för uppställning av

fraktflygplan.

Östersunds flygplats, som är en militär flygplats som har

uppplåtits för civil luftfart, har en landningsbana på 2300

meter.

I motion T229 (s) begärs i här aktuell del att

landningsbanan skall rustas upp och att en taxibana skall

anläggas.

På Luleå--Kallax flygplats, som också är en militär

flygplats som har upplåtits för civil luftfart, behöver för

flygstationen enligt motion T201 (s) i här aktuell del följande

investeringar göras, nämligen en ny hangar och hangarplatta, en

ny driftbyggnad, nya kontorslokaler samt utbyggnad av

stationsplattan.

Kiruna flygplats har en landningsbana på 2500 meter.

I motion T201 (s) begärs i här aktuell del och i motion T717

(s) en förlängning av landningsbanan. För att ozonforskning

skall kunna förläggas till den rymdvetenskapliga verksamheten i

Kiruna behövs enligt motionärerna bättre möjligheter för

flygverksamhet som kräver långa landningsbanor.

Utskottets ställningstagande

Som en bland åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin

beslöt riksdagen i början av innevarande riksmöte att på

tilläggsbudget till statsbudgeten för innevarande budgetår anslå

8066 miljoner kronor till arbetsmarknadspolitiska åtgärder

(prop. 1992/93:50 bil. 7, bet. FiU1, rskr. 134). Av detta belopp

skulle l000 miljoner kronor tilldelas Arbetsmarknadsstyrelsen

(AMS) för att möjliggöra tidigareläggning av vissa

sysselsättningsintensiva investeringar inom affärsverken.

Utskottet har under hand inhämtat att förslag om de i

motionerna önskade investeringarna har framförts i samband med

överväganden om fördelningen av de för affärsverken aktuella

medlen. I avvaktan på resultat av dessa överväganden är

utskottet inte berett att förorda något riksdagens initiativ med

anledning av motionsförslagen, vilka således avstyrks.

Ny flygplats för Värmland

Luftfartsverket, Karlstads kommun och Värmlands läns landsting

har slutit avtal om samarbete för en ny flygplats i Värmland som

ersättning för Karlstads flygplats. Planeringen leds av en

gemensam projektstyrelse. Projektstyrelsen har begärt prövning

enligt miljöskyddslagen (1969:387) och lagen (1987:12) om

hushållning med naturresurser m.m. av anläggande och drift av en

ny flygplats vid Mellerudstorp utanför Karlstad.

I motion T710 (fp, m, c) begärs att staten skall ta ett stort

ansvar för finansieringen av en ny länsflygplats i Värmland.

LFV anför i treårsplanen 1993--1995 att huvudmännen i

projektet avser att efter regeringens prövning av projektet

enligt naturresurslagen tillsammans lösa frågan om hur projektet

finansiellt skall genomföras. Utskottet är inte berett att

föregripa den lösning som därvid kan framkomma och föreslår

därför att motionen inte föranleder något initiativ av

riksdagen. Motionen avstyrks således.

Luftfartsverkets investeringar under perioden 1993--1995 i

övrigt

Utskottet har inte något att erinra mot vad som i

propositionen anförs om Luftfartsverkets investeringar under

perioden 1993--1995 i den mån det inte har behandlats ovan.

4 Beredskap för civil luftfart

Under anslaget Beredskap för civil luftfart, vilket ingår i

den civila försvarsramen, anvisas medel för planläggning och

förberedelser för flygtransportledning, flygplatsdrift och

flygtransportverksamhet under beredskapstillstånd och krig.

Kommunikationsministern föreslår att anslaget under nästa

budgetår -- inom en ram av högst 25,4 miljoner kronor -- även

skall få användas för att möjliggöra en uppehållande nivå på

verksamheten vid Trafikflygarhögskolan i Ljungbyhed i avvaktan

på överväganden om en långsiktig lösning på frågan om

organisationen av trafikflygarutbildningen.

Regeringen föreslår att riksdagen anvisar 67352000 kr

under anslaget för nästa budgetår samt godkänner vad

kommunikationsministern har anfört om användningen av anslaget.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

5 Bidrag till kommunala flygplatser m.m.

5.1 Bakgrund

Under budgetåret 1988/89 uppfördes i statsbudgeten för första

gången ett anslag till bidrag till kommunala flygplatser m.m.

Anslaget var på l5 miljoner kronor, varav 10 miljoner kronor

bidrag till flygplatser i skogslänen med linjetrafik av

regionalpolitisk betydelse och 5 miljoner kronor bidrag till i

första hand investeringar i befintliga flygplatser i skogslänen

i de fall sådana bedömdes ha avgörande betydelse för att

etablera eller utveckla befintlig reguljär flygtrafik. Anslaget

har under budgetåren därefter varierat mellan 14 miljoner kronor

och l5,2 miljoner kronor. Det sistnämnda beloppet anvisades för

innevarande budgetår. Medlen under anslaget disponeras av

Luftfartsverket men beslut om bidrag fattas av regeringen.

5.2 Propositionsförslagen

Kommunikationsministern erinrar om att till flygplatser som

Söderhamns, Gävle--Sandvikens, Kramfors, Mora, Hudiksvalls och

Borlänge bidrag har utgått från anslaget men framhåller att det

är uppenbart att flygtrafik till Sveg, Vilhelmina, Lycksele,

Arvidsjaur och Gällivare har en särskild betydelse på grund av

avsaknaden av tillfredsställande transportalternativ.

Kommunikationsministern föreslår att 15,2 miljoner kronor

anvisas under anslaget för nästa budgetår och att anslaget i

fortsättningen skall utgå som enbart driftstöd till kommunala

flygplatser i skogslänen med tonvikten på flygplatserna i

Norrlands inland, dvs. flygplatserna i Sveg, Lycksele,

Vilhelmina, Arvidsjaur och Gällivare. Inte någon av dessa

flygplatser är också militär. Kommunikationsministern förordar

att minst 10 miljoner kronor av den föreslagna medelsanvisningen

skall användas för stöd till driften vid dessa kommunala

flygplatser.

Kommunikationsministern anför i detta sammanhang att det

även bör vara möjligt för länen att inom ramen för planerna för

länstrafikanläggningar prioritera investeringar i kommunala

flygplatser. Dessa planer -- varom bestämmelser för närvarande

finns i SFS 1991:1909 -- ligger till grund för fördelningen av

de medel som riksdagen anvisar under sjätte huvudtitelns anslag

till byggande av länstrafikanläggningar, det s.k. LTA-anslaget.

Regeringen föreslår att riksdagen under anslaget för nästa

budgetår anvisar 15200000 kr samt att riksdagen tar del av

vad i propositionen har anförts om inriktningen av anslaget.

5.3 Motionsförslag och utskottets ställningstagande

Kommunikationsministerns i propositionen redovisade

bedömningar har inte föranlett någon erinran i motionerna.

I motion T229 (s) framhålls emellertid i här aktuell del att

det är angeläget att anslaget till byggande av

länstrafikanläggningar ökas om det skall användas även för

investeringar i kommunala flygplatser.

Kommunikationsministern anmäler i budgetpropositionen att

regeringen under våren 1993 kommer att för riksdagen presentera

ett beslutsunderlag som gör det möjligt att ta ställning till

alternativa investeringsinriktningar inom transportsystemet

jämte förslag till ett nytt finansieringssystem för

investeringarna i infrastrukturen. De förutskickade förslagen

m.m. har nyligen förelagts riksdagen i proposition 1992/93:176

om investeringar i trafikens infrastruktur m.m. I avvaktan på

beredningen av förslagen i denna proposition är utskottet inte

berett att i detta sammanhang uttala sig om medelsanvisningen

till byggande av länstrafikanläggningar. Det här aktuella

förslaget i motion T229 (s) avstyrks således.

I motion T201 (s) framhålls i här aktuell del av yrkande 4

att det föreligger behov av vissa investeringar på Gällivare

flygplats.

Utskottet ansluter sig till regeringens förslag att stöd

till investeringar i kommunala flygplatser i fortsättningen bör

övervägas inom ramen för planerna för länstrafikanläggningar.

Utskottet är därför inte berett att i här aktuellt sammanhang

uttala sig till förmån för motionsförslaget, som därmed

avstyrks.

I tre motioner begärs stöd till driften av kommunala

flygplatser i den norra delen av Norrland. Det gäller driften av

Svegs flygplats (motion T229 (s)), driften av Kramfors

flygplats (motion T702 (s)) och drift av Gunnarnfältet för

civil luftfart (motion T708 (v,-)). Landningsbanan på Kramfors

flygplats är militär. Vid Gunnarn, cirka två mil sydöst om

Storuman, finns ett militärt flygfält, som Storumans kommun får

använda för civil luftfart.

Regeringen uppdrar varje år åt LFV att underrätta

huvudmännen för berörda flygplatser om anslaget för att de skall

få tillfälle att ansöka om bidrag. LFV lämnar sedan regeringen

förslag om fördelningen av bidrag från anslaget.

Utskottet anser sig inte böra föregripa prövningen av bidrag

genom att uttala sig till förmån för förslagen beträffande Svegs

och Kramfors flygplatser. Huvudmännen för dessa flygplatser

har att i vanlig ordning ansöka om bidrag. Utskottet avstyrker

därmed förslagen i motion T229 (s) i här aktuell del och i

motion T702 (s).

Vad nu sags gäller också stöd till drift av Gunnarnfältet

för civil luftfart. Motion T708 (v,-) avstyrks också.

I fyra motioner -- motion A472 (fp) yrkande 7 och motionerna

T701 (nyd), T703 (s) och T715 (c,m,fp,kds) -- begärs stöd

till driften av Hudiksvalls, Söderhamns och Gävle--Sandvikens

flygplatser, samtliga i Gävleborgs län. På de två sistnämnda

flygplatserna är landningsbanorna militära. Motionärerna

framhåller att intill dess snabbtåg sätts in på ostkustbanan kan

bara flyget tillgodose regionens behov av snabba förbindelser

söderut.

Kommunikationsministern föreslår som nämnts att vissa

flygplatser skall prioriteras för driftstöd inom en ram av l0

miljoner kronor. Huvudmännen för andra flygplatser -- t.ex.

flygplatserna i Gävleborgs län -- kan ansöka om stöd från

återstoden av anslaget. Utskottet anser sig inte heller i detta

sammanhang böra föregripa prövningen av bidrag genom att uttala

sig till förmån för bidrag till flygplatserna i Gävleborg.

Huvudmännen för dessa flygplatser har alltså att i vanlig

ordning ansöka om bidrag från anslaget. Även de här aktuella

motionsförslagen avstyrks således.

Vad utskottet sålunda har anfört innebär att utskottet

tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning under

anslaget och att utskottet inte har något att erinra mot

föreslagen inriktning av anslaget.

6 Civil trafikflygarutbildning

Från anslaget har utbetalats ersättning till chefen för

Flygvapnet för civil pilotutbildning vid Trafikflygarhögskolan i

Ljungbyhed samt statsbidrag till annan civil pilotutbildning.

Chefen för Försvarsdepartementet har i budgetpropositionens

bilaga 5 (s. 45--47) -- efter samråd med cheferna för

Kommunikations- och Utbildningsdepartementen -- tagit upp frågor

kring trafikflygarutbildningen mot bakgrund av att det svenska

trafikflygets behov av att nyrekrytera piloter har minskat. För

närvarande är behovet praktiskt taget obefintligt.

Det förordas -- som redan har nämnts -- att frågan om en

långsiktig lösning av frågan om trafikflygarutbildningen skall

övervägas och att i avvaktan på resultatet av dessa överväganden

en uppehållande verksamhet på låg nivå vid Trafikflygarhögskolan

skall möjliggöras genom att medel under anslaget Beredskap för

civil luftfart får användas härför.

Utskottet föreslår att riksdagen lämnar utan erinran vad som

har anförts i propositionen i denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

Flygmarknaden och flygtrafikförsörjningen

1. beträffande garantier för regionalflyg på en avreglerad

marknad

att riksdagen avslår motion 1992/93:T216 yrkande 15,

res. 1 (s)

2. beträffande flyg endast på långa sträckor

att riksdagen avslår motion 1992/93:T208 yrkande 24,

men. (v) - delvis

3. beträffande flygförbindelser mellan Stockholm och

Trollhättan

att riksdagen avslår motion 1992/93:A416 yrkande 9,

4. beträffande varseltid före avbrytande av linjefart

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T714 och 1992/93:T718,

5. beträffande stöd för regionala flyglinjer enligt

Konkurrenskommitténs förslag

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T201 yrkande 4 i denna

del och 1992/93:T707 i denna del,

res. 2 (s)

6. beträffande utredning om flygtrafik i Kiruna, Gällivare

och Arvidsjaur

att riksdagen avslår motion 1992/93:T706,

7. beträffande utredning om flygtrafik till centralorter i

skogslänen

att riksdagen avslår motion 1992/93:T707 i denna del,

res. 3 (s)

8. beträffande patient- och anhörigresor mellan Härjedalen

och Umeå

att riksdagen med anledning av propositionen, såvitt avser

inriktningen av statens ansvar för trafikförsörjningen i

Norrland, och med bifall till motion 1992/93:T229 i denna del

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. beträffande statens ansvar för trafikförsörjningen i

Norrland

att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen har

anförts om inriktningen av statens ansvar för

trafikförsörjningen i Norrland i den mån det inte omfattas av

vad utskottet hemställt ovan,

Myndighetsstrukturen inom luftfartssektorn

10. beträffande bolagisering och fortsatt

utvecklingsarbete

att riksdagen med bifall till regeringens förslag

a) bemyndigar regeringen att besluta om överförande av viss

verksamhet inom Luftfartsverkets område till bolagsform på de

villkor som i propositionen anförts,

b) bemyndigar regeringen att besluta om förvärv och

tecknande av aktier m.m. i sådana bolag,

c) godkänner riktlinjerna för det fortsatta arbetet med

utarbetande av en ny myndighetsstruktur inom luftfartsområdet,

11. beträffande ansvar för flygplatssystemet och

resultatutjämning mellan flygplatser

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:T709,

1992/93:T713 och 1992/93:T716 lämnar utan erinran vad i

propositionen har anförts om statens ansvar för

flygplatssystemet och om resultatutjämning mellan statliga och

kommunala flygplatser,

Inriktningen av Luftfartsverkets (LFV:s) verksamhet under

perioden 1993--1995, m.m.

12. beträffande inriktningen av LFV:s verksamhet, m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag

a) godkänner vad i propositionen har anförts om inriktningen

av Luftfartsverkets verksamhet och de servicemål som förordats i

propositionen under perioden 1993--1995,

b) godkänner de resultat-, pris- och soliditetsmål för

Luftfartsverkets verksamhet som förordats i propositionen för

perioden 1993--1995,

13. beträffande en tredje landningsbana på Arlanda

att riksdagen med godkännande av vad i propositionen har

anförts om Luftfartsverkets investeringar under perioden

1993--1995, såvitt avser Arlanda, avslår motion 1992/93:A444

yrkande 11 i denna del,

14. beträffande fortsatt användning av Bromma

att riksdagen avslår motion 1992/93:A444 yrkande 11 i denna

del,

15. beträffande nedläggning av flygverksamheten på

Bromma

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T705, 1992/93:T711 och

1992/93:T712,

res. 4 (s)

men. (v) - delvis

16. beträffande ekonomiskt ansvar för en regional

flygplats i Stockholmsregionen

att riksdagen avslår motion 1992/93:T216 yrkande 16,

res. 5 (s)

17. beträffande ny trafikflygplats i södra

Stockholmsregionen

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T221 yrkande 11 och

1992/93:T222 yrkande 3,

18. beträffande användning av Stockholm--Skavsta

flygplats

att riksdagen avslår motion 1992/93:T704,

19. beträffande områdeskontrollcentralen på Sturup

att riksdagen avslår motion 1992/93:T215 yrkande 5,

20. beträffande investeringar på Sturup, Östersunds, Luleå

och Kiruna flygplatser

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T201 yrkande 4 i

denna del, 1992/93:T215 yrkande 4, 1992/93:T229 i denna del samt

1992/93:T717,

21. beträffande ny flygplats för Värmland

att riksdagen avslår motion 1992/93:T710,

22. beträffande LFV:s investeringar under perioden

1993--1995 i övrigt

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

propositionen godkänner vad i propositionen har anförts om

Luftfartsverkets investeringar under perioden 1993--1995 i den

mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan samt

bemyndigar regeringen att besluta om avvikelser från vad som

sålunda godkänns,

Beredskap för civil luftfart

23. beträffande beredskap för civil luftfart

att riksdagen med bifall till regeringens förslag

a) till Beredskap för civil luftfart för budgetåret

1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 67352000 kr,

b) godkänner vad i propositionen har anförts om användningen

av anslaget,

Bidrag till kommunala flygplatser m.m.

24. beträffande finansiering av kommunala flygplatser från

LTA-anslaget

att riksdagen avslår motion 1992/93:T229 i denna del,

25. beträffande investeringar på Gällivare flygplats

att riksdagen avslår motion 1992/93:T201 yrkande 4 i här

aktuell del,

26. beträffande driftstöd till Svegs och Kramfors

flygplatser

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T229 i här aktuell del

och 1992/93:T702,

27. beträffande stöd till drift av Gunnarnfältet för civil

luftfart

att riksdagen avslår motion 1992/93:T708,

men. (v) - delvis

28. beträffande driftstöd till flygplatser i Gävleborgs

län

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T701, 1992/93:T703,

1992/93:T715 och 1992/93:A472 yrkande 7,

res. 6 (nyd)

29. beträffande bidrag till kommunala flygplatser m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

propositionen

a) till Bidrag till kommunala flygplatser m.m. för

budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 15 200000

kr,

b) lämnar utan erinran vad i propositionen har anförts om

inriktningen av anslaget,

Civil trafikflygarutbildning

30. beträffande civil trafikflygarutbildning

att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen har

anförts om Civil trafikflygarutbildning.

Stockholm den 11 mars 1993

På trafikutskottets vägnar

Sven-Gösta Signell

I beslutet har deltagit: Sven-Gösta Signell (s), Rolf

Clarkson (m), Sten Andersson i Malmö (m), Håkan Strömberg (s),

Kenth Skårvik (fp), Bo Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Anita

Jönsson (s), Lars Svensk (kds), Kenneth Attefors (nyd), Jarl

Lander (s), Lars Björkman (m), Ines Uusmann (s), Ulrica Messing

(s) och Rune Thorén (c).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Garantier för regionalflyg på en avreglerad marknad (mom.

1)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Bo Nilsson, Anita

Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "av utskottet"

bort ha följande lydelse:

Utskottet ställer sig liksom motionärerna tvekande till om

det -- kort tid efter avregleringen av inrikesflyget -- är

möjligt att etablera fri och reell konkurrens och samtidigt få

ett system som tillförsäkrar flygtrafik i sådana delar av landet

där reella resealternativ till flyget saknas.

Riksdagen bör därför, såsom begärs i motionen, uttala att

regionalflyget -- bl.a. i Norrland -- bör garanteras också på en

avreglerad marknad.

Vad utskottet sålunda har anfört om garantier för

regionalflyg på en avreglerad marknad bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande garantier för regionalflyg på en avreglerad

marknad

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T216 yrkande 15

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Stöd för regionala flyglinjer enligt Konkurrenskommitténs

förslag (mom.5)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Bo Nilsson, Anita

Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Som nämnts" och på s. 16 slutar med "avstyrks

därmed" bort ha följande lydelse:

Konkurrenskommittén ansåg att på de starkt trafikerade

linjerna borde prispressen genom konkurrens på en avreglerad

marknad och bortfallet av korssubventioneringen inom

SAS-Linjeflyg-gruppen leda till sänkta priser även om en

särskild avgift på l0 kr per enkelresa lades på inrikesflyget

till stöd för regionalpolitiskt motiverade men inte lönsamma

flyglinjer. Denna ordning för stöd skulle således inte fördyra

flygresandet.

Genom att den aktuella flygtrafiken skulle köpas av staten

skulle möjligheter skapas att få en helhetssyn på den statliga

stödgivningen till trafik, framhöll kommittén vidare.

Regionalflyg skulle enligt kommittén användas på sträckor där

flyg är det ekonomiskt och miljömässigt mest lämpliga

trafikslaget och där just tillgången till flyg bedöms kunna

påverka den regionala utvecklingen. Statligt stöd till tåg,

linjebuss eller kompletteringstrafik kunde bli aktuellt i andra

fall, anförde kommittén slutligen.

Utskottet instämmer i vad Konkurrenskommittén anförde och

vill -- såsom föreslås i motionerna -- förorda att den av

kommittén föreslagna ordningen för stöd till regionalpolitiskt

motiverade flyglinjer genomförs.

Vad utskottet sålunda har anfört om stöd för regionala

flyglinjer enligt Konkurrenskommitténs förslag bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande stöd för regionala flyglinjer enligt

Konkurrenskommitténs förslag

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:T201

yrkande 4 i denna del och 1992/93:T707 i denna del som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Utredning om flygtrafik till centralorter i skogslänen

(mom.7)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Bo Nilsson, Anita

Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "LFV skall" och slutar med "motionsförslag avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Såsom framhålls i motion T707 (s) bör statens ansvar för

regionaltrafik vara mera omfattande än trafik på sträckan

Östersund--Umeå--Luleå. Vilhelmina och andra centralorter i

skogslänen ligger långt från inrikesflygets primärnät, och många

kommuner i skogslänen tvingas göra för dem stora ekonomiska

uppoffringar för att upprätthålla ett regionalt flyg.

Flygförbindelser är, som framhålls i motionen, en avgörande

faktor för att värva och bibehålla en industriell verksamhet.

Vad utskottet sålunda har anfört om utredning om flygtrafik

till centralorter i skogslänen bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande utredning om flygtrafik till centralorter i

skogslänen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T707 i denna del

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Nedläggning av flygverksamheten på Bromma (mom. 15)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Bo Nilsson, Anita

Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27

börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "motioner avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Det var problem med buller och utsläpp som väckte protester

mot inrikesflyget på Bromma och som ledde till att Linjeflygs

verksamhet år 1983 flyttades ut från Bromma till Arlanda. Sedan

ett trafikflygplan år l977 hade störtat på en parkeringsplats i

Kälvesta under inflygning till Bromma har också

säkerhetsproblemen aktualiserats.

Under den korta tid som har gått sedan mer frekvent

linjefart återupptogs på Bromma sommaren 1992 -- om än med

flygplan som är skonsammare mot miljön än de som Linjeflyg

använde -- har åter protester mot flyg på Bromma väckts från

allmänhetens sida på grund av olägenheter med buller och utsläpp

från den återupptagna linjefarten. En olycka hösten 1992 då ett

flygplan efter start från Bromma störtade i ett bostadsområde

söder om flygplatsen aktualiserade återigen problemet med

säkerheten för områdena under flyglederna till och från

flygplatsen.

Utskottet ställer sig bakom huvudkravet i motionerna T705

(fp), T711 (s) och T712 (v) att flygverksamheten på Brommma bör

läggas ned vid utgången av år l996, då avtalet mellan staten och

Stockholms stad om flygplatsen skall upphöra att gälla. Staten

bör inte medverka till att flyg fortsatt bedrivs på Bromma efter

denna tidpunkt.

Vad utskottet sålunda har anfört om nedläggning av

flygverksamheten på Bromma bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande

lydelse:

15. beträffande nedläggning av flygverksamheten på

Bromma

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:T705,

1992/93:T711 och 1992/93:T712 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

5. Ekonomiskt ansvar för en regional flygplats i

Stockholmsregionen (mom.16)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Bo Nilsson, Anita

Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks således"

bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion T216 (s) har staten genom sitt

engagemang i Arlanda åtagit sig ett ansvar gentemot flyget att

driva en "navflygplats" för landet, men Arlanda betjänar också

Stockholmsregionen. Riksdagen har ställt sig bakom förslag att

öka Arlandas kapacitet med en tredje landningsbana. Förslag

finns också att förbinda Arlanda med järnväg söderut och norrut.

Mot denna bakgrund finns det inte någon anledning för staten att

ekonomiskt engagera sig för en regional flygplats i

Stockholmsregionen, när Bromma-avtalet upphör vid utgången av år

1996.

Vad utskottet sålunda har anfört om ekonomiskt ansvar för en

regional flygplats i Stockholmsregionen bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande

lydelse:

16. beträffande ekonomiskt ansvar för en regional

flygplats i Stockholmsregionen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T216 yrkande 16

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Driftstöd till flygplatser i Gävleborgs län (mom.28)

Kenneth Attefors (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32

börjar med "Kommunikationsministern föreslår" och slutar med

"avstyrks således" bort ha följande lydelse:

Intill dess snabbtåg sätts in på ostkustbanan kan bara

flyget tillgodose regionens behov av snabba förbindelser

söderut. För regionens näringsliv och de där boende är det

angeläget att stöd utgår till driften av flygplatserna i

Hudiksvall, Söderhamn och Gävle--Sandviken. Utskottet

ställer sig således bakom kravet i motionerna.

Vad utskottet sålunda har anfört om driftstöd till

flygplatser i Gävleborgs län bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande

lydelse:

28. beträffande driftstöd till flygplatser i Gävleborgs

län

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:T701,

1992/93:T703, 1992/93:T715 och 1992/93:A472 yrkande 7 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Bolagisering och fortsatt utvecklingsarbete, såvitt avser

arbetet med ny myndighetsstruktur inom luftfartsområdet (mom. 10

c)

Rolf Clarkson (m), Sten Andersson i Malmö (m), Kenth Skårvik

(fp), Jan Sandberg (m), Lars Svensk (kds), Lars Björkman (m) och

Rune Thorén (c) anför:

Vid våra trafikflygplatser med mera omfattande trafik består

trafikledningen bl.a. av kontroll av start- och

landningsförloppen (flygkontrolltjänst). På flygplatser med

trafik av mindre omfattning finns i stället

flyginformationstjänst för flygplats (Aerodrome Flight

Information Service, AFIS), som lämnar uppgifter åt flygplanen

om väder och om förekommande övrig trafik m.m. inför t.ex.

landning.

Så gott som alla Luftfartsverkets flygplatser och

flygstationer har flygkontrolltjänst. På vissa kommunala

flygplatser finns också sådan kontroll, som där utförs av

Luftfartsverket mot ersättning från den kommunala huvudmannen.

På statliga och kommunala trafikflygplatser i övrigt finns AFIS,

som anordnas och bekostas av resp. huvudman.

Huvudmän för kommunala flygplatser som har

flygkontrolltjänst genom Luftfartsverket eller som förutskickas

övergå från AFIS till sådan kontroll önskar i syfte att begränsa

kostnaderna driva flygplatskontrollen i egen regi och/eller

kunna anlita dennas personal även i uppgifter vid sidan av

kontrollverksamheten.

Mot denna bakgrund noterar vi med tillfredsställelse att

kommunikationsministern (på s. 93) har förutskickat att de i

flygtrafiktjänsten ingående myndighetsfunktionerna skall belysas

och att den icke nationellt strategiska flygtrafiktjänstens

framtida huvudmannaskap skall övervägas i samråd med berörda

parter. Vi utgår från att därvid de kommunala

flygplatshuvudmännens nämnda önskemål kommer att närmare

övervägas.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges att suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Karl-Erik Persson (v) anför:

Flyg endast på långa sträckor

Vi motionärer i motion T208 (v) vänder oss mot att regeringen

är så oreserverat positiv till flygets expansion, då flyget ändå

har negativa följder för miljön och då den miljövänliga

järnvägstrafiken drabbas av hård konkurrens genom flyget.

Flyget har sin plats i transportsystemet endast när det gäller

transporter på långa sträckor. Detta bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Nedläggning av flygverksamheten på Bromma

Jag biträder hemställan i reservation 4.

Stöd till drift av Gunnarnfältet för civil luftfart

Enligt motion T708 (v,-) torde det inom en snar framtid bli

aktuellt med flygtrafik på Gunnarnfältet. Rimligen bör driften

av flygplatsen kunna komma i fråga för driftstöd som

förutskickas för andra flygplatser i Norrlands inland. Med

hänsyn härtill och till de stora belopp, varmed de kommunala

flygplatshuvudmännen i Norrlands inland måste subventionera sina

flygplatser, är, som framhålls i motionen, det i

budgetpropositionen föreslagna anslaget till bidrag till

kommunala flygplatser m.m. inte tillräckligt. De kommunala

flygplatshuvudmännen i Norrlands inland bör, som vidare föreslås

i motionen, ges tillfälle att redovisa sina kostnader till

Kommunikationsdepartementet, och regeringen bör därefter på

grundval härav återkomma till riksdagen med förslag om ökat

anslag på tilläggsbudget. Om inkomstförstärkning erfordras

härför bör det övervägas att ta ut avgift på varje flygbiljett

som säljs i landet.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under

mom.2 och 27 borde ha hemställt:

2. beträffande flyg endast på långa sträckor

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T208 yrkande 24

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

27. beträffande stöd till drift av Gunnarnfältet för civil

luftfart

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T708 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Propositionen2

E. Luftfart2

Flygmarknaden2

Myndighetsstrukturen inom luftfartssektorn3

Luftfartsverket3

Anslagsfrågor3

Motionerna4

Gällande riktlinjer för luftfartspolitiken, m.m.6

Övergripande riktlinjer och grundläggande bestämmelser6

Om flygtrafikförsörjningen7

Former för reglering7

Den svenska flygmarknaden integreras i EG8

Myndighetsstrukturen inom luftfartssektorn9

Antalet flygplatser9

Riktlinjer beträffande huvudmannaskapet för flygplatser

för civil luftfart9

Luftfartsverkets uppgifter och organisation samt

styrningen av verket10

Resultatutjämning mellan flygplatser11

Tidsbegränsad resultatutjämning mellan statliga och

kommunala flygplatser11

Utskottet11

1 Flygmarknaden och flygtrafikförsörjningen11

1.1 Inledning11

1.2 Propositionens förslag12

1.3 Statens ansvar för flygtrafiken12

1.4 Engagemang av staten i regional infrastruktur för

flyget13

1.5 Engagemang av staten i regional flygtrafikförsörjning

m.m.13

2 Myndighetsstrukturen inom luftfartssektorn17

2.1 Fortsatt utvecklingsarbete och bolagisering av vissa

verksamheter18

2.2 Statens ansvar för flygplatssystemet och

resultatutjämning mellan statliga och kommunala

flygplatser19

3 Inriktningen av Luftfartsverkets verksamhet under perioden

1993--1995, m.m.21

3.1 Inriktningen av Luftfartsverkets verksamhet och

servicemål21

3.2 Resultat-, pris- och soliditetsmål21

3.3 Investeringar22

3.3.1 Propositionsförslagen22

3.3.2 Motionsförslag och utskottets ställningstagande23

4 Beredskap för civil luftfart29

5 Bidrag till kommunala flygplatser m.m.30

5.1 Bakgrund30

5.2 Propositionsförslagen30

5.3 Motionsförslag och utskottets ställningstagande31

6 Civil trafikflygarutbildning32

Hemställan32

Reservationer36

Särskilt yttrande39

Meningsyttring av suppleant40