Bet. 1992/93:TU26

Trafikutskottets betänkande

1992/93:TU26

Åtgärder rörande taxitrafiken

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

Innehållsförteckning

1992/93

TU26

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande proposition 1992/93:106

om åtgärder rörande taxitrafiken samt motioner med anledning av

propositionen och från den allmänna motionstiden i år.

Utskottet anser att beslutet om taxiavregleringen bör ligga

fast. Detta innebär att även fortsättningsvis skall taxiutbudet

bestämmas med utgångspunkt från marknadsmässiga principer i

stället för att styras av administrativa regleringar.

Utskottet bedömer att regeringens åtgärder för att förbättra

villkoren inom taxibranschen är bra men inte tillräckliga.

Utskottet förutsätter därför att regeringen överväger

ytterligare åtgärder såväl på lagstiftnings- som på

tillsynsområdet för att komma till rätta med de problem som

finns inom näringen. Det gäller bl.a. de förslag som Riksdagens

revisorer framfört om ökad tillsyn från länsstyrelserna, krav på

ett trafiktillstånd per fordon och skärpt lämplighetsprövning av

taxiförarna.

Till betänkandet är fogad en reservation från s-ledamöterna. I

reservationen förordas att det bör prövas att införa krav på att

alla taxibilar skall tillhöra en beställningscentral och att

befordringsplikt skall kunna gälla vid större flygterminaler och

järnvägsstationer. Utskottet anser att dessa förslag strider mot

grundtanken i avregleringsreformen och skulle leda tillbaka till

en starkt reglerad näring. V-suppleanten framhåller i en

meningsyttring att regeringens åtgärder är otillräckliga och

efterlyser en utredning för att komma till rätta med problemen

inom taxitrafiken.

Propositionen

Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i

proposition 1992/93:106 om åtgärder rörande taxitrafiken att

riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om avregleringen

av taxi.

Vidare föreslår regeringen (Kommunikationsdepartementet) att

riksdagen tar del av vad i propositionen anförts

om Vägverket som central myndighet för yrkestrafikfrågor,

om Vägverkets årliga rapport till regeringen,

om information om prissättningen för taxiresor,

om föreskrifter meddelade av länsstyrelserna,

om flygande inspektion av taxifordon,

om tillstånd att plombera taxametrar,

om plombering av taxametrar i övrigt samt kontroll av

taxametrar,

om föreskrifter om användningen av taxametrar,

om konkurrensen inom taxinäringen.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1992/93:T26 av Karl-Erik Persson och Bengt Hurtig (båda v)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till

åtgärder för taxinäringen i enlighet med betänkande 1992/93:TU1.

1993/94:T27 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

åtgärder för att komma till rätta med missförhållandena inom

taxinäringen.

1992/93:T28 av Carin Lundberg (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av att lägga ett ansvar på

taxametertillverkare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om komplettering och förtydligande av

föreskrifter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kontroll av tillämpningsföreskrifter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om uppgifter till skattemyndigheterna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behov av samkörning av register.

1992/93:T29 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder inom taxibranschen.

Motioner avgivna under den allmänna motionstiden i januari

1993

1992/93:T902 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om legitimering av taxichaufförer.

1992/93:T906 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av sanering av taxibranschen i

Stockholm.

1992/93:T914 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om nödvändiga åtgärder inom taxinäringen.

Utskottet

1 Inledning

Riksdagen beslöt våren 1988 att taxitrafiken skulle avregleras

fr.o.m. den 1 juli 1990 (prop. 1987/88:50 bil. 1 och prop.

1987/88:78, bet. TU15, rskr. 166). Då slopades bl.a.

behovsprövningen av tillstånden, indelningen i trafikområden, de

s.k. kommenderingsplanerna och den obligatoriska anslutningen

till en beställningscentral. Någon av staten fastställd

maximitaxa skulle inte heller finnas. Däremot infördes

bestämmelser om att länsstyrelserna, som är tillståndsmyndighet

för den yrkesmässiga trafiken, skulle skärpa prövningen av de

sökandes lämplighet och den uppföljande kontrollen av

lämpligheten. Enligt riksdagsbeslutet skulle vidare utvecklingen

inom taxinäringen följas och en årlig rapport lämnas till

regeringen. Regeringen har mot denna bakgrund i samband med 1992

års budgetproposition avrapporterat utvecklingen och redovisat

olika ställningstaganden.

Med anledning härav framhöll riksdagen hösten 1992 att

vissa skärpningar av lagstiftningen för taxitrafiken bör

övervägas (prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. 1992/93:TU1, rskr.

1992/93:2). Utskottet ansåg bl.a. att en sanering av

taxinäringen är nödvändig för att taxikunderna skall kunna åka

säkert till en kostnad som är rimlig i förhållande till resans

omfattning. Detta kräver att tillsynsmyndigheten, dvs.

länsstyrelsen, får de redskap som är nödvändiga och att gällande

lagstiftning tillämpas samt att olaga yrkesmässig trafik beivras

i större utsträckning än vad som för närvarande synes vara

fallet.

Utskottet framhöll mot denna bakgrund att följande åtgärder

och förhållanden borde övervägas:

Krav på ett trafiktillstånd till varje bil -- till

skillnad fran dagens situation där varje bolag har ett

tillstånd.

Reglerna för lönegarantin bör inte få missbrukas.

Taxiföretag med stora skulder till samhället bör förlora

trafiktillståndet.

Länsstyrelserna bör vid tillståndsprövningen få tillgång till

Riksskatteverkets datalistor.

Rutinerna för utgivande och återlämnande av taxiskyltar samt

för godkännande av taxametrar bör förbättras.

De berörda frågorna borde enligt utskottet skyndsamt utredas

varefter regeringen borde återkomma till riksdagen med

erforderliga förslag.

Regeringen har i proposition 1992/93:106 om åtgärder rörande

taxitrafiken redovisat sina överväganden med anledning bl.a.

av riksdagens tillkännagivande.

I sammanhanget kan vidare nämnas att Riksdagens revisorer den

17 mars 1993 har avgett en rapport om avregleringen av

taxinäringen, Avregleringen av taxinäringen -- rapport från

informationsbesök. Rapporten avser förhållanden inom Stockholms

län och grundas på besök som revisorerna gjort hos Länsstyrelsen

i Stockholms län, Trafikpolisen i Stockholm,

Transportarbetarförbundets avdelning 5 och Taxi trafikförening

Stockholm. Upplysningar har också inhämtats från företrädare för

Färdtjänsten vid Stockholms läns landsting.

I rapporten anger revisorerna att det ännu är för tidigt att

bedöma värdet av de åtgärder som regeringen hittills vidtagit

för att förbättra ordningen inom taxinäringen. På ett par

punkter anser sig revisorerna dock ändå ha tillräcklig grund för

vissa överväganden och synpunkter.

Den första punkten avser länsstyrelsernas uppföljning av

tillståndshavarnas lämplighet. Revisorerna anser att denna

lämplighetskontroll bör skärpas. En ordning med tidsbegränsade

tillstånd bör härvid övervägas. Ytterligare en åtgärd som bör

prövas för att uppnå en effektivare uppföljning är enligt

revisorerna införande av krav på ett trafiktillstånd för varje

taxifordon.

Den andra punkten som revisorerna aktualiserar gäller

sambandet mellan tillsynsmyndigheten å den ena sidan samt

tillståndshavaren och taxiföraren å den andra. Revisorerna anser

att myndigheternas intresse i alltför liten utsträckning varit

inriktat på taxiförarnas lämplighet. Enligt revisorerna är det

klart otillfredsställande att länsstyrelserna saknar befogenhet

att vidta åtgärder mot taxiförare som missköter sig, såvida inte

tillståndshavare och förare är en och samma person.

2 Avregleringen och tillsynen av taxinäringen

2.1 Propositionen

I propositionen framhåller kommunikationsministern att man

inom den yrkesmässiga trafiken så långt som möjligt bör undvika

konkurrensbegränsande regler och detaljstyrning av verksamheten.

Vad som i stället bör eftersträvas är en ökad effektivitet och

en bättre kundanpassning. Medlen för detta anges vara fri

konkurrens och en principiell etableringsfrihet där

tillståndshavaren uppfyller lämplighetskraven som trafikutövare.

Kommunikationsministern anför vidare att den slopade

behovsprövningen i stort sett har lett till avsett resultat vad

gäller tillgången till taxitjänster. Utbudet har ökat kraftigt,

särskilt i storstadsregionerna. Även prisnivån har på de orter

där det finns en fungerande konkurrens blivit gynnsam för

konsumenterna. Sett över hela landet uppges att man nu nått

något av en balanspunkt i fråga om utbud och efterfrågan på

taxitjänster. Effekterna av avregleringen bedöms således som

övervägande positiva.

Kommunikationsministern anser därför att beslutet om

avregleringen bör ligga fast. I sammanhanget anförs dock att

avregleringen medfört en del omställningsproblem. För att komma

till rätta med dessa missförhållanden redovisas att regeringen

vidtagit en rad åtgärder.

Av den följande redogörelsen framgår bl.a. att krav på

godkänt prov för taxiförare har tagits in i

yrkestrafikförordningen. Ändringen innebär att taxiförarna

oavsett branschtillhörighet skall besitta en viss yrkeskunskap.

Ett villkor för att få framföra fordon i taxitrafiken skall

således vara att föraren har blivit godkänd vid ett av Vägverket

anordnat skriftligt prov som styrker fullgjord utbildning.

Yrkeskunnandet hos förarna skall bestyrkas genom legitimation

med namn och fotografi. Legitimationen skall hållas väl synlig i

fordonet.

För att säkerställa att fordonsägare inte kan förfoga över

gula registreringsskyltar, utan att ha tillstånd till att

bedriva taxitrafik, anges vidare att vissa ändringar genomförts

i yrkestrafikförordningen. Dessa ändringar innebär att fordon

och deras registreringsnummer skriftligen skall anmälas till

länsstyrelsen innan fordonet tas i yrkesmässig trafik. De

innebär också att länsstyrelsen skall kontrollera att fordonet

och dess utrustning vid besiktning enligt fordonskungörelsen

(1972:595) verkligen är godkänt för det slag av trafik som

yrkestrafiktillståndet avser.

För att ytterligare stärka kontrollmöjligheterna framhålls

också att en ändring avses göras i bilregisterkungörelsen.

Ändringen innebär att uppgift skall föras in i bilregistret om

taxifordonets taxametertyp och taxameterns tillverkningsnummer.

Om ett fordon inte längre används skall även detta anmälas till

länsstyrelsen.

Vidare anges att regeringen i olika sammanhang meddelat

länsstyrelserna riktlinjer som går ut på att den fortlöpande

tillsynen av taxiverksamheten bör skärpas. I sammanhanget nämns

särskilt det arbete som pågår inom Länsstyrelsen i Stockholms

län i syfte att ta fram ett särskilt taxireglemente. Enligt ett

förslag som härvid tagits fram skall varje taxi vara försedd med

två skyltar som visar de taxinummer som länsstyrelsen tilldelat

ägaren. En skall sitta utanpå bilen, en inuti. Legitimationskort

skall finnas på instrumentbrädan i varje taxi. Länsstyrelsen

föreslår att giltighetstiden inte sätts till längre tid än tre

år. Då kortet förnyas skall en prövning göras av förarens

straffrihet.

När det gäller den regionala tillsynsverksamheten anförs

även att regeringen den 19 november 1992 gett Statskontoret i

uppdrag att förutsättningslöst utvärdera länsstyrelsernas

tillsyn över den yrkesmässiga trafiken. Enligt

utredningsdirektiven skall Statskontoret bl.a. studera om

verksamheten bedrivs på ett effektivt sätt och om det finns

några institutionella eller lagtekniska hinder härför. I det

sammanhanget skall kartläggas länsstyrelsernas samarbete med

bl.a. polisen, skatteförvaltningen, kronofogdemyndigheten och

Vägverket. Avvägningen mellan det arbete som läggs ner på

prövningen av nya tillstånd och uppföljningen av redan givna

tillstånd bör särskilt studeras. Uppdraget skall redovisas

senast den 1 juni 1993.

Kommunikationsministern anför slutligen att konkurrensen

inom taxinäringen bör ske på så lika villkor som möjligt.

Taxiföretag med stora skulder till samhället skall få sitt

tillstånd återkallat. Vidare rapporteras att samkörning

medgivits temporärt mellan yrkestrafikregistret och

utsökningsregistret och att åtgärder vidtagits för att förhindra

missbruk av reglerna för lönegarantin.

2.2 Motionerna

De förslag om förstärkt tillsyn som redovisas i propositionen

bedöms i flera motioner som otillräckliga. För att undanröja

missförhållandena inom taxitrafiken förordas följande åtgärder:

Ett tillstånd för varje taxifordon

Enligt gällande regler skall varje taxiföretag ha ett

trafiktillstånd. I motionerna T27 (s), T29 (s), T906 (s) och

T914 (s) föreslås i stället att varje taxifordon bör ha ett eget

trafiktillstånd. Lämpligheten kan därvid granskas varje gång en

sökande vill utöka sin fordonspark. Dessa tillstånd bör enligt

motionärerna eventuellt tidsbegränsas och utformas så att de kan

avläsas utanför fordonet så att kontrollmöjligheterna

förbättras.

Yrkestrafiktillstånd för utrustning av taxifordon

I motionerna T29 (s), T906 (s) och T914 (s) konstateras att

vem som helst i dag får skaffa sig en taxameter och utrusta en

privatbil som taxi. Polisen kontrollverksamhet av s.k. svarttaxi

är dock svår då bevis måste förevisas att transport mot

betalning har utförts. Motionärerna anser att detta problem kan

motverkas om yrkestrafiktillstånd krävs för att få taxiutrusta

ett fordon.

Ökad tillsynsverksamhet vid länsstyrelserna

I motionerna T29 (s), T906 (s) och T914 (s) framhålls att

länsstyrelsernas arbete med tillsynsfrågor bör utvecklas. En

förstärkt samordning efterlyses också mellan olika myndigheter.

Mot denna bakgrund föreslås att det bör prövas att knyta en

yrkestrafiknämnd till länsstyrelsens organisation. I motion T29

(s) framhålls vidare att det tvååriga projekt som startats i

Stockholm av Trafikpolisen tillsammans med Rikspolisstyrelsens

ekobrottsrotel och branschföreträdare för att komma till rätta

med problemen bör stödjas.

Förstärkt skattekontroll

I motion T28 (s) anförs att kommuner och landsting bör meddela

skattemyndigheterna vad man betalar taxiföretagen för

samhällsbetalda resor.

Lämplighetsprövning av förare

I motion T906 (s) framhålls att det bör vara möjligt att

återkalla olika behörigheter på en persons körkort, dvs. att

taxibehörigheten skall kunna dras in utan att hela körkortet

dras in.

Likvärdiga konkurrensvillkor

Regeringen har för att underlätta länsstyrelsernas

tillståndsverksamhet medgivit att samkörning får ske under

första halvåret mellan yrkestrafikregistret och

kronofogdemyndigheternas utsökningsregister REX. I motionerna

T28 (s), T29 (s), T906 (s) och T914 (s) förordas att detta

tillstånd permanentas. Syftet bör vara att effektivisera

länsstyrelsernas uppföljningsverksamhet och prövning av

tillståndsansökningar så att likvärdiga konkurrensvillkor

tryggas.

Krav på taxilegitimation

I motion T902 (m) anförs att kunden måste kunna lita på taxi.

Mot bakgrund av de händelser som inträffat inom taxinäringen

under senare år, finns det enligt motionären anledning att

införa legitimering för taxichaufförer. Legitimationen skall

vara ett bevis på att taxiföraren har en acceptabel vandel, inte

är grov brottsling samt är lämpligt utbildad. Denna legitimation

bör utfärdas av länsstyrelsen, skriver motionären.

Tillsättande av utredning

I motion T26 (v) döms regeringens förslag ut som

otillräckligt. Propositionens redovisning uppfyller inte

riksdagens krav på vilka frågor som borde utredas. Motionärerna

anger vidare att regeringen dessutom inte heller har försökt

tillmötesgå intresseorganisationernas synpunkter på vad som

behöver göras. Regeringen bör enligt motionen på ett bättre sätt

utreda taxinäringen och återkomma till riksdagen med

erforderliga förslag.

2.3 Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att villkoren för taxitrafiken har

förändrats på ett genomgripande sätt under de senaste åren. Den

tidigare hårda regleringen har upphört vilket innebär att

näringen i många fall numera utsätts för hård konkurrens. Den

nya situationen har lett till en snabb strukturförändring. Även

för myndigheterna har reformen inneburit nya uppgifter och krav;

från arbete med regleringar till olika konkurrensvårdande

funktioner.

Erfarenheterna av taxireformen är ännu begränsade. Inom både

taxinäringen och på myndighetssidan pågår också en utveckling

som syftar till att främja effektivitet, kundanpassning,

laglydnad och rättvisa konkurrensvillkor. Det är därför för

tidigt att nu göra några definitiva uttalanden om effekterna av

avregleringen. Positiva drag är den ökade marknadsanpassningen

och förbättrade servicen. I jämförelse med tiden före

avregleringen har sålunda förbättringar skett vad gäller taxis

möjligheter att erbjuda ett kundanpassat och modernt

trafiksystem. Utbudet av taxifordon har ökat kraftigt, särskilt

i storstadsregionerna. Antalet taxibilar i Stockholm har

exempelvis på kort tid mer än fördubblats.

Utskottet är samtidigt medvetet om att reformen åtföljts av

problem. Dessa problem har varit mest framträdande i

storstadsregionerna och kan delvis hänföras till de

omställningsproblem som alltid uppstår inom en näring då

regleringar avskaffas. Problemen är emellertid av en sådan

karaktär att särskilda åtgärder är påkallade. Avregleringen har

exempelvis medfört en ökning av antalet oseriösa taxiföretag som

inte följer gällande skatteregler. Resultatet har blivit en

konkurrens på ojämlika villkor vilket innebär att de seriösa

företagen har svårt att hävda sig. Utskottets sammanfattande

bedömning är dock att taxireformen i sina huvuddrag var riktig

och bör bestå.

Utskottet kan konstatera att regeringen vidtagit och initierat

en rad åtgärder under senare tid som är ägnade att förbättra

situationen inom taxiområdet. Utskottet anser det viktigt att

dessa insatser kommer till stånd och bedömer att dessa efter

hand kan få ett ökat genomslag och motverka vissa av de problem

som motionärerna har påtalat.

Utskottet delar emellertid motionärernas och Riksdagens

revisorers uppfattning att ytterligare åtgärder bör övervägas om

problemen inom näringen effektivt skall kunna undanröjas.

Utskottet anser att den marknadsmässiga frihet som taxi åtnjuter

måste kombineras med kraftfulla åtgärder för att trygga en sund

konkurrens som främjar att resenärerna erbjuds en fullgod

service. Målet för samhällets insatser bör vara att utforma

instrument och incitament som sammantaget förmår bidra till att

skapa en sådan miljö att en önskvärd utveckling sker inom

taxitrafiken utan att en återgång för den skull sker till den

tidigare detaljreglerade miljön.

Utskottet vill i detta sammanhang särskilt peka på de

överväganden som Riksdagens revisorer redovisat i sin

granskningsrapport om taxi. Revisorerna anför bl.a. att

länsstyrelsernas uppföljning av tillståndshavarnas lämplighet

bör skärpas. En ordning med tidsbegränsade tillstånd bör därvid

övervägas. Ytterligare en åtgärd som bör prövas är enligt

rapporten krav på ett trafiktillstånd för varje taxifordon.

Vidare förordar revisorerna en skärpt lämplighetsprövning av

taxiförarna.

Utskottet anser att dessa förslag noga bör övervägas av

regeringen. I sammanhanget kan hänvisas till det

regeringsuppdrag Statskontoret fått att förutsättningslöst

utvärdera länsstyrelsernas tillsyn över den yrkesmässiga

trafiken. Detta uppdrag har under våren genom skilda

regeringsbeslut utvidgats till att innefatta flertalet av de nu

berörda frågorna. Den skrivelse som Svenska taxiförbundet lämnat

den 20 januari 1993 med förslag till åtgärder för taxitrafiken

har sålunda överlämnats till Statskontoret för beaktande i

samband med att regeringsuppdraget fullföljs. Även

framställningar från Trafiksäkerhetsverket och Trafikpolisen i

Stockholm med åtgärdsförslag har överlämnats till Statskontoret

för överväganden. Statskontorets utredningsarbete skall

avrapporteras till regeringen senast den 1 juni 1993.

Utskottet förutsätter att resultatet av detta

utredningsuppdrag kan ge underlag för överväganden om utformning

av ytterligare åtgärder för att förbättra situationen inom

taxinäringen. Utskottet förutsätter vidare att även de

motionsyrkanden som inte omfattas av revisorernas förslag blir

föremål för överväganden och att regeringen skyndsamt redovisar

för riksdagen sina ställningstaganden i dessa frågor. Utskottets

ställningstagande innebär att syftet med samtliga nu aktuella

motionsyrkanden torde bli tillgodosett. Motionerna T26 (v), T27

(s), T28 (s), T29 (s), T902 (m), T906 (s) och T914 (s) i nu

behandlad del kan därför lämnas utan särskild åtgärd från

riksdagens sida. I avvaktan på regeringens redovisning av sina

ställningstaganden anser utskottet att riksdagen bör lämna utan

erinran vad som anförts i propositionen om avregleringen av taxi

och konkurrensen inom taxitrafiken.

3 Beställningscentraler och befordringsplikt

3.1 Motionerna

I motion T29 (s) framhålls att regeringen inte har tagit full

hänsyn till riksdagens beslut om åtgärder för att sanera

taxibranschen. Motionärerna framhåller att någon återgång till

ett reglerat system för taxitrafiken inte är önskvärd.

Lagstiftningen bör dock utvecklas. Det bör sålunda vara

obligatoriskt för alla taxiföretag att tillhöra en

beställningscentral som tillämpar en enhetlig taxa.

Befordringsplikt bör vidare prövas för att bemästra problemen

vid de större flyg- och tågterminalerna i landet. Resenärer med

kort resväg eller för föraren obekväma önskemål om resor skall

inte kunna förvägras transport till rimlig kostnad, skriver

motionärerna.

Yrkanden med motsvarande innebörd, dvs. med krav på prövning

av befordringsplikt och obligatorisk tillhörighet till

beställningscentraler, framförs även i motionerna T27 (s), T906

(s) och T914 (s).

3.2 Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att de motionsyrkanden som väckts om

befordringsplikt och krav på att tillhöra beställningscentraler

strider mot grundtanken i hela avregleringsreformen och leder

tillbaka till en starkt reglerad näring. Utskottet anser att en

sådan utveckling vore olycklig. Exempelvis kan nämnas att

befordringsplikt vid större flyg- och tågterminaler förutsätter

en lång rad ytterligare regleringsmoment, såsom trafikområde

(inom vilket område trafikeringsplikten skall gälla), s.k.

kommenderingsplan (taxifordon måste finnas tillgängliga) samt

prisreglering (man kan inte beordra körplikt utan att garantera

skälig intäkt). Vidare kan nämnas de svårigheter som är förenade

med att över huvud taget definiera en beställningscentral. Även

ur konkurrenssynpunkt kan invändningar riktas mot krav om

obligatorisk anknytning till en beställningscentral. Skall t.ex.

taxiförare åläggas att ingå i en viss beställningscentral och

omvänt skall beställningscentralen tvingas ta emot alla företag?

Enligt utskottets uppfattning bör utgångspunkten vara att

taxitrafiken skall anpassas till resenärernas önskemål i stället

för att följa administrativa regleringar. Utskottet anser att de

problem som motionärerna åsyftar kan lösas med bl.a. en aktiv

konkurrensvårdande politik. Vad gäller behov av befordringsplikt

vid större flygterminaler och järnvägsstationer bör dessutom

uppmärksammas den möjlighet som de som ansvarar för terminalerna

har att medverka till en kundanpassad utveckling av

taxitrafiken.

Utskottet vill också framhålla de drivkrafter som finns inom

taxinäringen att genom egna initiativ förbättra kundanpassningen

och motverka de anförda problemen. Det finns således ett

gemensamt intresse såväl hos kunderna och myndigheterna som hos

seriösa taxiföretag att förbättra kvaliteten. Som ett aktuellt

exempel härpå kan nämnas det auktorisationssystem för

beställningscentraler som nyligen införts av Svenska

taxiförbundet i syfte att få en bättre ordning inom taxi.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

motionerna T27 (s), T29 (s), T906 (s) och T914 (s) i nu

behandlad del.

4 Vägverkets uppgifter

4.1 Propositionen

I propositionen anförs att Vägverket som central myndighet för

yrkestrafikfrågorna särskilt bör följa upp effekterna av de krav

på yrkeskunnande hos taxiförare som regeringen nyligen beslutat

om. Vidare anges att den rapport om tillståndet inom den

yrkesmässiga trafiken som Vägverket årligen skall utarbeta bör

ha kommit in till regeringen senast den 15 september varje år.

4.2 Utskottets ställningstagande

Utskottet har inga erinringar mot vad som anförts i

propositionen om Vägverkets arbetsuppgifter som central

myndighet för yrkestrafikfrågorna och tidpunkten för Vägverkets

avrapportering till regeringen.

Utskottet förutsätter att den framtida uppföljningen av

utvecklingen inom taxitrafiken fortsättningsvis ges hög

prioritet och att den allsidigt speglar utvecklingen inom

taxitrafiken. I sammanhanget kan erinras om att i

riksdagsbeslutet år 1988 om taxiavregleringen angavs att den

årliga avrapporteringen bör redovisa hur de grundläggande kraven

på taxibranschen upprätthålls inom olika områden, t.ex. med

avseende på trafikförsörjningen, effektiviteten inom

beställnings- och uppdragsfunktionen, taxametrar m.m.

5 Tydligare prisinformation

5.1 Propositionen

I propositionen framhålls att länsstyrelserna, Vägverket,

Luftfartsverket och Konsumentverket bör ställa högre krav på

taxiföretagens prisinformation och själva också i tillämpbara

delar bidra med information. Taxikvittot skall ge tydlig

information om grunderna för prissättningen. Länsstyrelserna bör

meddela föreskrifter om att innehavare av tillstånd till

taxitrafik skall på sina taxifordon ange tillämpad taxa i

enlighet med den överenskommelse som finns mellan

Konsumentverket och Svenska taxiförbundet.

5.2 Motionen

I motion T28 (s) framförs att föreskrifterna för taxikvitton

bör förtydligas och kompletteras. På det kvitto som skall

skrivas ut skall samband mellan pris och prestation framgå. När

tids- och vägsträcketaxa används, framgår det i dag inte på

kvittot vilken tid som använts och/eller vilken sträcka som

körts på resp. taxa. Enligt bestämmelserna skall

framkörningsavgift anges. Den nu för tiden vanliga startavgiften

särredovisas dock inte. Detta gör att kunden svårligen kan

kontrollera att rätt taxa använts, skriver motionären.

5.3 Utskottets ställningstagande

Utskottet anser det viktigt att prisinformationen fungerar

väl. En förutsättning för en effektiv konkurrens är att kunden

är medveten om priset och kan jämföra prisuppgifter mellan olika

taxiföretag. Utskottet har därför ingen erinran mot vad som

anförs i propositionen om information om prissättningen för

taxiresor och om föreskrifter som bör meddelas av

länsstyrelserna i syfte att förbättra situationen inom

taxinäringen. Utskottet förutsätter i sammanhanget att den

överenskommelse som finns mellan Konsumentverket och Svenska

taxiförbundet kan utvecklas ytterligare i syfte att ge kunderna

bättre information om priser och rabatter.

Utskottet konstaterar att yrkandet i motion T28 (s) om

förbättrad prisinformation torde bli tillgodosett och därför

inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet anser

följaktligen att regeringens redogörelse bör lämnas utan erinran

och att motion T28 (s) i denna del bör avstyrkas.

6 Taxameterfrågor

6.1 Propositionen

Enligt fordonskungörelsen (1972:595) skall ett fordon som

används i taxitrafik vara försett med taxameter av godkänd typ.

Undantag från skyldigheten att ha taxameter får medges av

länsstyrelsen endast om särskilda skäl föreligger.

Av propositionen framgår att Trafiksäkerhetsverket på

regeringens uppdrag utrett vissa frågor rörande taxametrar.

Uppdraget har redovisats i en skrivelse till regeringen som

remissbehandlats. Kommunikationsministern bedömer, mot bakgrund

av det beslutsunderlag som tagits fram, att nuvarande tillstånd

för att plombera taxametrar bör upphöra snarast möjligt. Antalet

nya tillstånd att plombera taxametrar bör i stället genom höga

krav på yrkeskunnande hos tillståndshavaren begränsas kraftigt.

Ackreditering av verkstäder för plombering av taxametrar bör

enligt kommunikationsministern ske enligt lagen (1989:164) om

kontroll genom teknisk provning och om mätning. Detta innebär

att Vägverket som föreskrivande myndighet skall meddela de

tekniska kraven medan Styrelsen för teknisk ackreditering

(SWEDAC) skall besluta om ackreditering.

Vidare anförs att SWEDAC skall underrätta Vägverket om

ackrediteringar och återkallelser av sådana. Den montör eller

verkstad som ackrediterats för plombering bör årligen

kontrollera plomberingen och också kalibrera taxametern, bl.a.

vad avser körd vägsträckas överensstämmelse med den vägsträcka

som registreras i taxametern (kontroll av vägtalet).

Kontrollen bör också omfatta föreskriven funktion hos

taxametern i form av programvara. Besiktningar av taxametrar bör

genomföras i samband med kontrollbesiktning enligt

fordonskungörelsen (1972:595). Kontroll av vägtalet skall också

kunna ske i samband med s.k. flygande inspektion. Flygande

inspektion av taxifordon på uppställningsplatser för taxifordon

bör vara en inom polisväsendet prioriterad uppgift. Vägverket

bör även enligt kommunikationsministern bemyndigas utfärda

föreskrifter om användning av taxametrar.

6.2 Motionen

I motion T28 (s) anges att taxametrarna, med den utveckling

som skett efter avregleringen, inte har blivit den säkra och

tillförlitliga utrustning som förespeglades inför avregleringen.

Kontantbetalande kunder, kreditkunder som kommuner och landsting

och skattemyndigheterna har därmed inte kunnat tillgodgöra sig

de fördelar som utlovats. För att komma till rätta med en del av

de problem som nu finns inom taxinäringen måste man enligt

motionären lägga ett större ansvar på taxametertillverkarna att

redovisa vilka program som finns inlagrade i taxametern samt

skydda dem från otillbörligt intrång (yrkande 1). Vidare skriver

motionären att vid flygande inspektioner eller andra kontroller

bör det vara möjligt att avläsa bl.a. taxameterns inställning

(yrkande 3). I motionen framhålls även att föreskrifterna för

kvitton bör förtydligas och kompletteras (yrkande 2). Krav bör

bl.a. finnas på att taxikvittot skall överlämnas till resenären,

skriver motionären.

6.3 Utskottets ställningstagande

När riksdagen våren 1988 beslöt att avreglera taxi ingick som

en viktig del i förutsättningarna att taxifordon skulle vara

utrustade med kvittoskrivande och registrerande taxametrar.

Riksdagen har också hösten 1992 särskilt tagit upp frågan om

bestämmelserna rörande taxametrar (bet. 1992/93:TU1, rskr.2).

Det är därför med tillfredsställelse utskottet konstaterar att

taxameterfrågorna givits stor uppmärksamhet i propositionen.

Utskottet anser att flygande inspektion av taxifordon,

tillstånd att plombera taxametrar, plombering av taxametrar i

övrigt samt kontroll av taxametrar och föreskrifter om

användningen av taxametrar är viktiga uppgifter. Beträffande det

inflytande som taxametertillverkarna enligt propositionen

förutsetts få över SWEDAC:s ackrediteringsbeslut förutsätter

utskottet att taxametertillverkarna inte ges någon form av

överprövningsrätt. Utskottet kan vidare konstatera att syftet

med de olika förslag som tagits upp i motion T28 (s) synes bli

väl tillgodosett. Motionsyrkandena påkallar därför ingen åtgärd

från riksdagens sida och avstyrks följaktligen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avregleringen och tillsynen av taxi

att riksdagen

dels godkänner vad som anförts i propositionen om

avregleringen av taxi,

dels lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen

om konkurrensen inom taxinäringen,

dels lämnar motionerna 1992/93:T26, 1992/93:T27 i denna

del, 1992/93:T28 yrkandena 4 och 5, 1992/93:T29 i denna del,

1992/93:T902, 1992/93:T906 i denna del och 1992/93:T914 i denna

del utan särskild åtgärd,

men. (v) - delvis

2. beträffande beställningscentraler och

befordringsplikt

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T27 i denna del,

1992/93:T29 i denna del, 1992/93:T906 i denna del och

1992/93:T914 i denna del,

res. (s)

men. (v) - delvis

3. beträffande Vägverkets uppgifter

att riksdagen

dels lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen

om Vägverket som central myndighet för yrkestrafikfrågor,

dels lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen

om Vägverkets årliga rapport till regeringen,

4. beträffande tydligare prisinformation

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:T28 yrkande 2 i

denna del

dels lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen

om information om prissättningen för taxiresor,

dels lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen

om föreskrifter meddelade av länsstyrelserna,

5. beträffande taxameterfrågor

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:T28 yrkande 1 och

yrkande 2 i denna del och yrkande 3

dels lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen

om flygande inspektion av taxifordon,

dels lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen

om tillstånd att plombera taxametrar,

dels lämnar utan erinran vad som i övrigt anförts i

propositionen om plombering av taxametrar samt kontroll av

taxametrar,

dels lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen

om föreskrifter om användningen av taxametrar.

Stockholm den 30 mars 1993

På trafikutskottets vägnar

Sven-Gösta Signell

I beslutet har deltagit: Sven-Gösta Signell (s), Rolf

Clarkson (m), Sten Andersson i Malmö (m), Håkan Strömberg (s),

Kenth Skårvik (fp), Sten-Ove Sundström (s), Bo Nilsson (s), Jan

Sandberg (m), Anita Jönsson (s), Kenneth Attefors (nyd), Jarl

Lander (s), Lars Björkman (m), Ines Uusmann (s), Rune Thorén (c)

och Kenneth Lantz (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Beställningscentraler och befordringsplikt (mom.2)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo

Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med "Utskottet kan" och på s. 10 slutar med "behandlad del" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att utvecklingen på taxiområdet sedan

avregleringen infördes år 1990 i flera avseenden är oroande. Det

är därför, som tidigare förordats, nödvändigt att tillsynen

byggs ut och skärps. Spelreglerna måste samtidigt vara sådana

att de leder till en effektiv och kundanpassad transportmarknad.

Missförhållanden såsom att resenärer förvägras resor vid större

flygterminaler och järnvägsstationer måste mötas med effektiva

åtgärder.

Utskottet anser därför att en fullständig prövning bör göras

om hur de nuvarande problemen inom taxitrafiken skall kunna

bemästras. Vid denna översyn bör även motionsförslagen om att

det skall vara obligatoriskt för alla taxiföretag att tillhöra

en beställningscentral prövas. Likaså bör prövas införande av

befordringsplikt i syfte att komma till rätta med vissa avarter

inom taxinäringen, framför allt i storstäderna. Utskottet vill

betona att en återgång till den tidigare detaljreglerade

marknaden inte får ske. Vad det handlar om är i stället att inom

ramen för en fortsatt avreglerad miljö främja en mer

kundanpassad utveckling inom taxitrafiken.

De berörda frågorna bör skyndsamt utredas genom regeringens

försorg. Regeringen bör därefter återkomma till riksdagen med

erforderliga förslag.

Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att syftet med

motionerna T27 (s), T29 (s), T906 (s) och T914 (s) i nu

behandlad del torde få anses tillgodosett -- bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande beställningscentraler och

befordringsplikt

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:T27 i denna

del, 1992/93:T29 i denna del, 1992/93:T906 i denna del och

1992/93:T914 i denna del som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Karl-Erik Persson (v) anför:

Avregleringen och tillsynen av taxi

Som framhålls i motion T26 (v) uppfyller inte propositionens

förslag riksdagens tidigare framställda krav. De i propositionen

föreslagna åtgärderna ändrar i sak ingenting. Regeringen bör

därför på ett bättre sätt utreda taxinäringen och återkomma till

riksdagen med erforderliga förslag.

Beställningscentraler och befordringsplikt

Jag biträder hemställan i reservationen.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under

moment 1 borde ha hemställt:

1. beträffande avregleringen och tillsynen av taxi

att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:176

yrkandena 1 och 10, med bifall till motion 1992/93:T26 (v) samt

med anledning av motionerna 1992/93:T27 i denna del, 1992/93:T28

yrkandena 4 och 5, 1992/93:T29 i denna del, 1992/93:T902,

1992/93:T906 i denna del och 1992/93:T914 i denna del som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Propositionen1

Motionerna2

Motioner väckta med anledning av propositionen2

Motioner avgivna under den allmänna motionstiden i januari

19932

Utskottet3

1 Inledning3

2 Avregleringen och tillsynen av taxinäringen4

2.1 Propositionen4

2.2 Motionerna6

2.3 Utskottets ställningstagande7

3 Beställningscentraler och befordringsplikt9

3.1 Motionerna9

3.2 Utskottets ställningstagande9

4 Vägverkets uppgifter10

4.1 Propositionen10

4.2 Utskottets ställningstagande10

5 Tydligare prisinformation10

5.1 Propositionen10

5.2 Motionen11

5.3 Utskottets ställningstagande11

6 Taxameterfrågor11

6.1 Propositionen11

6.2 Motionen12

6.3 Utskottets ställningstagande12

Hemställan13

Reservation14

Meningsyttring av suppleant15