Bet. 1992/93:TU30

Trafikutskottets betänkande

1992/93:TU30

En telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket,

m.m.

Totalförsvaret och bolagisering

Till trafikutskottet

Trafikutskottet har den 1 april 1993 beslutat bereda

försvarsutskottet tillfälle att senast den 27 april 1993 avge

yttrande över proposition 1992/93:200 om Telelag och en

förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m. samt motion

1992/93:T808 i de delar som rör försvarsutskottets

beredningsområde.

Propositionen

I regeringens förslag till telelag och en förändrad

verksamhetsform för Televerket, m.m. berörs

totalförsvarsaspekterna i flera sammanhang.

I förslaget till telelag behandlas televerksamheten i krig

m.m. enligt följande:

13 § Tillstånd enligt 5 § att driva televerksamhet får förenas

med villkor.

Tillståndsvillkor kan avse bl.a. skyldighet för

tillståndshavare

------

5. att medverka till att telemeddelanden kan förmedlas till

samhällets alarmerings- och räddningstjänst,

6. att beakta totalförsvarets behov av telekommunikationer

under höjd beredskap,

------

38 § Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder det sådana

utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig

utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig

eller krigsfara, får regeringen meddela de föreskrifter om

televerksamhet som behövs med hänsyn till landets försvar eller

säkerhet i övrigt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om den fredstida planeringen för

totalförsvarets behov av telekommunikationer under sådana

förhållanden som anges i första stycket.

I förslaget till lag om radiokommunikationer behandlas

televerksamheten i krig m.m. enligt följande:

9 § Tillstånd att inneha och använda radiosändare skall på

ansökan meddelas, om

------

5. det kan antas att användningen inte kommer att inkräkta på

det frekvensutrymme som behövs för försvarsmakten.

20 § Är Sverige i krig upphör giltigheten av de tillstånd som

har beslutats enligt 3 § och av de undantag från

tillståndsplikten som har beslutats med stöd av 8 §. Detta

gäller inte tillstånd som har meddelats statliga myndigheter

eller kommuner eller tillstånd som har meddelats enskilda

organisationer eller företag som under krig skall bedriva

verksamhet som är av särskild betydelse för totalförsvaret.

Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder det sådana

utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig

utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig

eller krigsfara, får regeringen meddela de föreskrifter om

tillstånd att inneha och använda radiosändare som behövs med

hänsyn till landets försvar eller säkerhet i övrigt.

Mot bakgrund av utvecklingen på telekommunikationsområdet med

en ökande konkurrens och ett växande antal aktörer är det

nödvändigt att Televerkets myndighetsfunktioner förs över till

någon annan myndighet. Ansvaret för ett fungerande svenskt

telesystem har redan till viss del förts över från Televerket

till Telestyrelsen. I samband med att den föreslagna telelagen

träder i kraft bör Telestyrelsen ges det samlade

funktionsansvaret för telesystemet i Sverige. I

funktionsansvaret bör ingå att tillgodose behovet av

teletjänster för totalförsvaret.

Totalförsvarets behov av telekommunikationer skall, i enlighet

med vad som är fallet i dag, finansieras över statsbudgeten.

Televerkets nuvarande kostnader för totalförsvarsåtgärder uppgår

till ca 200 miljoner kronor. Telestyrelsen bör disponera

motsvarande belopp för upphandling av motsvarande tjänster och

utrustning från de teleföretag som är av intresse i

beredskapssammanhang.

Statens andel av kostnaderna för alarmeringstjänsten i SOS

Alarmering AB (SOSAB) skall finansieras över statsbudgeten. För

verksamhetsåret 1991 uppgick Televerkets kostnader i SOSAB till

ca 136 miljoner kronor. Televerket skall inte längre företräda

staten som delägare i SOSAB, utan statens aktier i bolaget bör

förvaltas direkt av regeringen. Kommunikationsministern har för

avsikt att tillsammans med de övriga delägarna, Kommunförbundet

och Landstingsförbundet, initiera en översyn av bolagets

ägarstruktur.

Motionen

I motion 1992/93:T808 (c) anför motionärerna att riksdagen

ställt sig bakom en bolagisering av Posten och Televerket. En

sådan bolagisering har avgörande fördelar när det gäller verkens

affärsverksamhet. Båda verken har dock viktiga

samhällsfunktioner som inte låter sig konkurrensutsättas. Hit

hör Postens och Televerkets deltagande i beredskapsplaneringen.

Genom bolagiseringen av Televerket kommer

finansieringsansvaret att lösas av statsmakten på nytt sätt. I

en lösning där bara finansieringsansvaret övergår finns stor

risk för en mycket stark monopolställning för det nya bolaget.

Den fredstida organisationen måste enligt motionärerna vara

sådan att ett utvecklat telekommunikationsnät finns i alla delar

av landet. Förutom dessa rena beredskapsfrågor får inte

bolagiseringen leda till att uppgifter i planeringen faller

mellan olika stolar. Det måste klart definieras vem som bär

ansvaret för att en tillfredsställande beredskapsplanering

upprätthålls och vem som utför själva beredskapsåtgärderna.

Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om ansvaret för

beredskapsplanering vid bolagisering.

Utskottet

Enligt utskottets mening har kommunikationsverken

utomordentligt stor betydelse för totalförsvaret. I de senaste

försvarsbesluten har hög prioritet givits åt åtgärder för att

säkerställa en god beredskapsnivå inom dessa områden. I samband

med de förändringar som nu vidtas avseende verksamhetsformerna

är det därför viktigt att beredskapsfrågorna uppmärksammas och

ges en grundlig behandling. Den uppnådda beredskapsnivån får

inte försämras till följd av ändrade verksamhetsformer. Snarare

bör krav

kunna ställas på en förbättring till följd av den

effektivisering som sker.

I likhet med motionärerna anser utskottet det viktigt att

ansvaret för beredskapsplaneringen klart definieras. Lösningen

av dessa frågor i framtiden kommer att kräva kontinuitet och

stabilitet. Det är också viktigt att ta till vara den kompetens

som finns inom området. Utskottet konstaterar att någon samlad

inriktning för hur beredskapsfrågorna skall behandlas vid

förändrade verksamhetsformer för affärsverken inte finns

uttalad. Utredningen (dir. 1993:4) om påfrestningar och risker i

det fredstida samhället samt om vissa frågor inom

totalförsvarets civila del har till uppgift att följa

utvecklingen inom detta område. Kommittén bör enligt utskottets

mening kunna ge förslag till en sådan samlad inriktning. Något

uttalande från riksdagen med anledning av motion 1992/93:T808

(c) är därför inte påkallat.

Utskottet kan konstatera att beredskapsfrågorna uppmärksammats

och getts en grundlig behandling i propositionen om Telelag och

en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m. (prop.

1992/93:200). Enligt utskottets mening har förutsättningar

skapats för att bibehålla en god beredskapsnivå. Den valda

organisationsformen för att behandla beredskapsfrågorna bör

emellertid följas upp och utvärderas då erfarenheter vunnits.

Beträffande översynen av ägarstrukturen i SOS Alarmering AB

anser utskottet det viktigt att det grundläggande

samhällsintresset av alarmeringstjänsten beaktas.

Stockholm den 27 april 1993

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson

(s), Wiggo Komstedt (m), Iréne Vestlund (s), Lars Sundin (fp),

Ingvar Björk (s), Gunhild Bolander (c), Christer Skoog (s), Jan

Erik Ågren (kds), Robert Jousma (nyd), Sven Lundberg (s), Stig

Grauers (m), Karin Wegestål (s), Henrik Landerholm (m) och Britt

Bohlin (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande mening

Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog,

Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser

att den del av utskottets yttrande som börjar med "Enligt

utskottets" och slutar med "erfarenheter vunnits" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets mening innebär en bolagisering av Televerket

ett steg mot privatisering av verksamheten. För de

försvarsintressen utskottet har att bevaka är detta negativt.

Det kommer otvivelaktigt att försvåra upprätthållandet av en god

beredskap på detta område i framtiden.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1992/93

TU30

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet förslag i proposition

1992/93:200 om en lagstiftning för telemarknaden och om

bolagisering av Televerket.

Förslagen till lagstiftning avser främst en telelag och en lag

om radiokommunikation.

Förslaget till telelag har till syfte att ge staten

förutsättningar att på en öppen telemarknad styra och

kontrollera verksamheten så att de telepolitiska målen kan

uppfyllas. Vid tillämpningen av lagen skall en strävan vara att

skapa utrymme för och upprätthålla en effektiv konkurrens inom

alla delar av telekommunikationsområdet såsom ett medel att

uppnå de telepolitiska målen. En tillståndsplikt föreslås gälla

för sådan televerksamhet i allmänt tillgängliga telenät som

består i att tillhandahålla telefonitjänster och mobila

teletjänster eller i att hyra ut fasta teleförbindelser för

telekommunikation. Enligt förslaget skall tillstånd kunna

förenas med de villkor som behövs bl.a. för att främja de

telepolitiska målen. Vidare föreslås bestämmelser om samtrafik

inom allmänt tillgängliga telenät.

Syftet med förslaget till lag om radiokommunikation är

främst att tillgodose behovet av lagregler avseende fördelning

av den begränsade resurs som för Sverige tillgängliga

radiofrekvenser utgör. Tillståndsplikt föreslås gälla för den

som innehar eller använder en radiosändare, liksom för den som

för in en radiosändare till riket. Enligt förslaget skall

tillstånd att få använda radiosändare ges, om inte vissa

särskilt angivna hinder föreligger. Det föreslås också att

användningar av betydelse från informations- och

yttrandefrihetssynpunkt samt att den radioanvändning som behövs

inom försvaret skall ha företräde i förhållande till annan

användning.

Den nya myndigheten Telestyrelsen, som inrättades den 1 juli

1992, avses bli tillstånds- och tillsynsmyndighet enligt

bestämmelserna i såväl telelagen som lagen om

radiokommunikation.

Regeringen föreslår även ändringar i ett antal nu gällande

lagar. Dessa ändringar motiveras främst av att även

privaträttsliga subjekt som driver televerksamhet skall omfattas

av bestämmelserna.

I propositionen föreslås vidare att Televerket ombildas till

ett av staten helägt aktiebolag den 1 juli 1993, Telia AB. I

anslutning till förslaget härom föreslås vissa särskilda

åtgärder för utveckling av konkurrensen på telemarknaden.

Vidare föreslås bl.a. viss prisreglering av

telefonitjänsten. Förslag lämnas också om att Televerkets

återstående ansvar för telesystemets funktion m.m. skall

överföras till annan myndighet, främst Telestyrelsen.

Regeringens övriga förslag rör bl.a. handikappades behov av

grundläggande telekommunikationer, olönsamma telefonautomater i

glesbygd och samhällets alarmeringstjänst.

I s- och v-motioner yrkas avslag på regeringens förslag,

främst i de delar dessa avser lagstiftning och bolagisering av

Televerket.

Utskottet tillstyrker emellertid regeringens samtliga förslag.

Vidare tillstyrker utskottet ett yrkande i en s-motion om

inrättande av en s.k. telefond, finansierad av teleföretagen i

förhållande till dessas omsättning. Ur en sådan fond, som också

föreslagits av Handikapputredningen, skall det kunna utgå bidrag

till handikappade för dagliga merkostnader som avser

telekommunikationer. Med anledning av ett yrkande i en

nyd-motion framhåller utskottet att regeringen bör uppdra åt

Televerket att utreda förutsättningarna för en differentierad

teletaxa för pensionärer i enlighet med riktlinjer som anges i

motionen.

S-ledamöterna reserverar sig till förmån för yrkanden främst

om avslag på regeringens förslag till lagstiftning och om

bolagisering av Televerket. Andra s-reservationer gäller bl.a.

regeringsförslag om avtal mellan staten och Telia AB beträffande

beräkning av samtrafikavgifter, prisreglering för

telefonitjänsten och om upprätthållande av olönsamma

telefonautomater i glesbygd.

M-, fp-, c- och kds-ledamöterna reserverar sig till förmån för

avslag på motionsförslaget om en telefond.

I en meningsyttring biträder v-suppleanten hemställan i

s-reservationer främst om avslag på regeringens förslag till

lagstiftning och om bolagisering av Televerket.

Propositionen

Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i

proposition 1992/93:200 om en telelag och en förändrad

verksamhetsform för Televerket, m.m. att riksdagen antar de i

propositionen framlagda förslagen till

telelag,

lag om radiokommunikation,

lag om ändring i brottsbalken,

lag om ändring i rättegångsbalken,

lag om ändring i radiolagen (1966:755),

lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144),

lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela

föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer,

lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

lag om ändring i lagen (1981:1104) om verksamheten hos vissa

regionala alarmeringscentraler,

lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223),

lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild

utlänningskontroll,

lag om ändring i lagen (1992:1527) om teleterminalutrustning,

lag om ändring i lagen (1992:1529) om ändring i lagen

(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

lag om ändring i lagen (1992:1775) om ändring i sekretesslagen

(1980:100).

Lagförslagen är fogade som bilaga 1 (s. 59--98) till detta

betänkande. Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1529) om

ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar har

utskottet överlämnat till justitieutskottet för att det

utskottet skall samordna beredningen av förslaget med andra

förslag avseende samma lag.

Regeringen föreslår vidare i propositionen

att riksdagen

1. godkänner att Televerket ombildas till ett av staten

helägt aktiebolag den 1 juli 1993 (avsnitt 5.3),

2. bemyndigar regeringen att genomföra bolagiseringen och

överföra Televerkets verksamhet med tillgångar och skulder till

Telia AB resp. till de av Telia AB helägda dotterbolagen Telia

Mobitel AB och Fastighets AB Telaris (avsnitt 5.3),

3. godkänner vad i proposititionen förordats om vissa

särskilda åtgärder för utveckling av konkurrensen på

telemarknaden beträffande fastighetsnät (avsnitt 5.5),

4. bemyndigar regeringen att genom avtal med Telia AB ålägga

detta bolag att upprätthålla telefoni i hela landet utan

kompensation genom samtrafikavgifter (avsnitt 5.5),

5. bemyndigar regeringen att träffa avtal med Telia AB om

taxeutveckling för telefonitjänst till fast anslutningspunkt

(avsnitt 5.6),

6. bemyndigar regeringen att utöver vad som följer av

lämnade lagförslag överföra Televerkets ansvar för telesystemets

funktion m.m. till annan myndighet (avsnitt 5.7),

7. godkänner vad i propositionen föreslagits om

finansieringen av totalförsvarets behov av telekommunikationer

samt handikappades behov av särskilda teletjänster och anpassade

terminaler (avsnitten 5.7 och 5.8),

8. bemyndigar regeringen att träffa avtal med Telia AB om

upprätthållande av olönsamma telefonautomater i glesbygd

(avsnitt 5.8),

9. godkänner vad i propositionen anförts om statens andel av

kostnaderna för alarmeringstjänsten i SOS Alarmering AB (avsnitt

5.8),

10. till Kostnader förenade med statens ägande i SOS

Alarmering AB för budgetåret 1993/94 anvisar ett

reservationsanslag på 140000000 kr (avsnitt 5.9),

11. till Telestyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisar

ett ramanslag på 195000000 kr (avsnitt 5.9),

12. till Telestyrelsen: Upphandling av särskilda

samhällsåtaganden för budgetåret 1993/94 anvisar ett

reservationsanslag på 224000000 kr (avsnitt 5.9),

13. godkänner att Telestyrelsen budgetåret 1993/94 får

disponera en låneram i Riksgäldskontoret på 8200000 kr.

Vidare ger regeringen riksdagen tillfälle att ta del av vad i

propositionen anförts

dels om målsättning och huvudinriktning m.m. för

Teliakoncernen (avsnitt 5.4),

dels om vissa särskilda åtgärder för utveckling av

konkurrens på telemarknaden (avsnitt 5.5).

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1992/93:176

Investeringar i trafikens infrastrukturm.m.

1992/93:T62 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

13. att riksdagen beslutar anslå 5 miljarder kronor till

Televerket för forsknings-, utbildnings- och

investeringsinsatser,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om elektroniska kommunikationer.

1992/93:T67 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om informationsteknologins betydelse som en del av

infrastrukturen.

1992/93:T71 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om förslag till insatser inom

informationsteknologiområdet.

Motioner väckta med anledning av proposition 1992/93:200

Telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m.

1992/93:T95 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (båda s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder på

telekommunikationsområdet för funktionshindrade.

1992/93:T96 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till

lagstiftning på teleområdet, m.m. (enligt propositionens

hemställanpunkter 1--15),

2. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- beslutar att

2§ telelagen skall ges följande lydelse:

Denna lag innehåller bestämmelser om televerksamhet.

Bestämmelserna i lagen syftar till att medborgare, näringsliv

och den offentliga förvaltningen på lika villkor i landets olika

delar skall få tillgång till effektiva telekommunikationer till

lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Häri ligger regionala

och sociala hänsyn som möjliggör att var och en från sin

stadigvarande bostad eller sitt fasta verksamhetsställe skall

kunna utnyttja telefonitjänst inom allmänt tillgängligt telenät.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

besluta att tillgång till teletjänster eller fasta

teleförbindelser skall tillgodoses genom statlig upphandling.,

3. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- beslutar att

13§ telelagen skall ges följande lydelse:

Tillstånd enligt 5§ att driva televerksamhet skall förenas

med villkor.

Tillståndsvillkor skall reglera skyldighet för

tillståndshavare

1. att på vissa villkor tillhandahålla telefonitjänst åt var

och en som efterfrågar denna tjänst,

2. att med beaktande av tillgänglig kapacitet på vissa

villkor tillhandahålla fasta teleförbindelser åt den som

efterfrågar sådana,

3. att bedriva verksamheten under de förutsättningar som

följer av de internationella överenskommelser som Sverige

biträtt,

4. att medverka till att telemeddelanden kan förmedlas till

samhällets alarmerings- och räddningstjänst,

5. att beakta totalförsvarets behov av telekommunikationer

under höjd beredskap.

Tillstånd enligt 5 § att driva televerksamhet kan även

reglera bl.a. skyldighet för tillståndshavare

1. att i verksamheten ta hänsyn till handikappades behov av

särskilda teletjänster,

2. att årligen redovisa sin verksamhet i de delar som berörs

av tillståndet efter för verksamheten särskilt avpassade

principer samt att ställa redovisningen till förfogande för

tillståndsmyndigheten eller den som anvisas av myndigheten,

3. att på skäliga villkor till annan tillståndshavare lämna

ut sådana publicerade uppgifter om telefonabonnemang som inte

omfattas av tystnadsplikt enligt 25§ denna lag samt

4. att på skäliga villkor i egen telefonkatalog publicera

och i sin verksamhet till allmänheten lämna ut uppgifter om

teleabonnemang hos annan tillståndshavare i den utsträckning de

inte omfattas av tystnadsplikt enligt lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela undantag från samt föreskrifter om tillståndsvillkor.,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att regeringen skyndsamt bör återkomma

till riksdagen med förslag till reglering av telemarknaden i

enlighet med den inriktning som angivits i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om fond för handikappstöd,

6. att riksdagen avslår regeringens förslag att ombilda

Televerket till ett av staten helägt aktiebolag den 1 juli 1993,

7. att riksdagen avslår regeringens förslag att regeringen

skall bemyndigas att genomföra bolagiseringen och överföra

Televerkets verksamhet med tillgångar och skulder till Telia AB

resp. till de av Telia AB helägda dotterbolagen Telia Mobiltel

AB och Fastighets AB Telaris,

8. att riksdagen avslår regeringens förslag att regeringen

genom avtal med Telia AB ålägger detta bolag att upprätthålla

telefoni i hela landet utan kompensation genom

samtrafikavgifter,

9. att riksdagen avslår regeringens förslag om bemyndigande

för regeringen att träffa avtal med Telia AB om taxeutveckling

för telefonitjänst till fast anslutningspunkt,

10. att riksdagen avslår regeringens förslag om bemyndigande

för regeringen att träffa avtal med Telia AB om upprätthållande

av olönsamma telefonautomater i glesbygd,

11. att riksdagen vid bifall till motionens yrkanden 1 och 6

avslår propositionens yrkande 27,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om prisreglering av telefonitjänsten.

1992/93:T97 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionens förslag om

bolagisering av Televerket,

2. att riksdagen hos regeringen begär en omarbetning av

förslaget till telelag och övriga lagändringar i enlighet med

vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär en omarbetning av

övriga förslag i propositionen i enlighet med vad som anförts i

motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om korrigering av anvisade anslag.

1992/93:T98 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kostnadsfrihet för samtal till

jourhavande präst m.fl.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om anonymitetsskydd för uppringande.

Motioner avgivna under den allmänna motionstiden i januari

1993

1992/93:T201 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om telekommunikationerna i norr.

1992/93:T217 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas

1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förutsättningar för bolagisering

inom Postens, Televerkets och SJ:s verksamhetsområden,

2. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om statens regionala ansvar

beträffande postdistribution, kassaservice och

telekommunikationer,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om service och kvalitetskrav som framgent

bör prägla svensk telemarknad.

1992/93:T229 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kommunikationerna i Jämtlands

län.

1992/93:T802 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av goda telekommunikationer i

glesbygd.

1992/93:T803 av andre vice talman Christer Eirefelt (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en analys av marknadssituationen på

teleområdet.

1992/93:T804 av Ulrica Messing m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av goda telekommunikationer i

glesbygd.

1992/93:T805 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att Televerket ges i uppdrag att

utreda förutsättningarna för och lägga fram förslag om en

differentierad teletaxa för pensionärer.

1992/93:T807 av Lisbet Calner m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av investeringar som gör det möjligt

att nå hemmen med bredband.

1992/93:T808 av Gunhild Bolander och Sven-Olof Petersson (båda

c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ansvaret för beredskapsplanering

vid bolagisering.

1992/93:T809 av Rune Evensson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om Teli Företagssystem.

1992/93:T810 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att påskynda digitaliseringen av telenätet.

1992/93:T812 av Stefan Attefall (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om Televerkets frihet att fastställa taxepolitik utifrån de

principer som angivits i motionen och tidigare riksdagsbeslut.

1992/93:T814 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

en utredning om ett särskilt hjälpnummer utöver 90000.

1992/93:T815 av Lena Öhrsvik och Bengt Kronblad (båda s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om grundläggande telekommunikation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ansvars- och finansieringsprincipen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om solidarisk finansiering mellan olika

användare.

1992/93:T816 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om Televerket.

1992/93:T817 av Ulla Orring (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om tillgång till modern teleteknik i hela

landet och avreglering av telemarknaden.

1992/93:T818 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kostnadsfrihet för samtal till

jourhavande präst m.fl.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om anonymitetsskydd för uppringande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behov av telefonjour för personer med

läkemedelsberoende.

1992/93:Bo239 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas

13. att riksdagen till Televerket anslår 250000000 kr

för budgetåret 1993/94 utöver regeringens förslag enligt vad i

motionen anförts.

1992/93:Jo675 av Karin Pilsäter och Christer Lindblom (båda

fp) vari yrkas

3. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en fullgod

samhällsservice i skärgården.

Yttranden från konstitutionsutskottet och försvarsutskottet

Trafikutskottet har inhämtat yttranden från

konstitutionsutskottet och försvarsutskottet över propositionen

jämte motioner i de delar ärendet berör resp. utskotts

beredningsområde. Yttrandena är fogade till detta betänkande som

bilaga 5 (1992/93:KU8y) och bilaga 6 (1992/93:FöU9y).

Utskottet

1 Lagstiftning för telemarknaden

1.1 Bakgrund

"Enligt utskottets mening är det inte eftersträvansvärt --

eller ens möjligt -- att skydda televerkets verksamhet genom att

söka hindra konkurrens och bevara monopolverksamhet. Den

tekniska utvecklingen medför att eventuella konkurrenter utan

svårighet kan kringgå formella monopol". Citatet är hämtat från

utskottets betänkande 1990/91:TU28 Telepolitik i utveckling.

Konkurrensen på den svenska telemarknaden, som utskottet -- då

betänkandet skrevs våren 1991 -- skönjde som en eventualitet, är

nu en uppenbar realitet.

I propositionen tecknas bakgrunden till denna snabba

utveckling. Av avgörande betydelse är datortekniken och de

framsteg för denna som användningen av allt mindre och

kraftfullare mikroelektroniska komponenter möjliggör. Optisk

fiber och utvecklad transmissionsteknik ger en mycket stor

överföringskapacitet. Framstegen inom elektronikområdet i

allmänhet och inom telekommunikationsområdet i synnerhet samt

utvecklingen inom områden såsom radioteknik, optisk fiberteknik,

digitalteknik, satellitteknik och kopplingsteknik har givit

användarna helt nya möjligheter.

Vidare erinras i propositionen om att Sverige inte har någon

lagreglering på telekommunikationsområdet, bortsett från

kravet på tillstånd enligt radiolagen (1966:755) för innehav och

användning av radiosändare. Något behov av lagregler har inte

ansetts föreligga -- framhålls det -- mot bakgrund av

Televerkets ställning på marknaden och den möjlighet till

styrning av verksamheten som denna ställning inneburit.

Televerket är emellertid inte längre ensamt om att

tillhandahålla telekommunikationstjänster. Nya teleföretag gör

inbrytningar på områden som verket tidigare i praktiken haft

monopol på. Detta har blivit möjligt till följd av den tekniska

utvecklingen och en politisk viljeinriktning, som innebär att

konkurrens välkomnas vad gäller tillhandahållande av

teletjänster m.m.

Den nya situationen med flera aktörer på marknaden har

accentuerat behovet av en lagreglering av televerksamheten,

framhåller föredragande departementschefen. En sådan reglering

är nödvändig redan av det skälet att aktörerna själva behöver

klara spelregler för sin verksamhet. I en situation med ökad

konkurrens är det vidare av avgörande betydelse att staten

skaffar sig instrument för att se till att vissa grundläggande

behov av telekommunikation kan tillgodoses överallt och inte

bara där den är lönsam.

Det i propositionen framlagda förslaget till telelag baseras

på betänkandet Telelag (SOU 1992:70), som Telelagsutredningen

överlämnade till regeringen i juli 1992. Utredningens direktiv

fastställdes av den förutvarande regeringen den 2 maj 1991. I

ett inledande avsnitt av direktiven framhölls att målet för den

svenska telepolitiken är att ge hushåll, företag och myndigheter

tillgång till ett ändamålsenligt telesystem som bidrar till

ett effektivt resursutnyttjande i samhället som helhet. Vidare

erinrades om att riksdagen i sitt telepolitiska beslut våren

1988 (prop. 1987/88:118, bet. TU28, rskr. 402) hade fastslagit

bl.a. att staten skall ansvara för att det finns ett

sammanhållet och öppet telenät som täcker hela landet. Såsom

särskilt viktiga hade angivits de regionalpolitiska aspekterna

och det sociala ansvaret, liksom att telesystemet skulle vara

uthålligt och tillgängligt under kriser och krig. Vidare hade

riksdagen betonat vikten av att staten skapar förutsättningar

för en effektiv konkurrens på utrustningsmarknaden och vid

utvecklingen av teletjänster.

I det inledande avsnittet av direktiven framhölls vidare att

regeringen i proposition 1990/91:87 om näringspolitik för

tillväxt ytterligare hade preciserat det telepolitiska målet.

Denna precisering innebar att det statliga ansvaret skulle

omfatta telefonitjänsten i hela landet. Statens verksamhet

skulle inriktas på att underlätta en snabb teknisk utveckling av

teletjänster. Vidare skulle staten ha ett särskilt ansvar för

handikappades tillgång till teletjänster samt för

beredskapsåtgärder. Här bör inskjutas att riksdagen i juni 1991

beslutade i enlighet med dessa förslag (bet. 1990/91:TU28, rskr.

369). I direktiven framhölls också att konkurrensen ökar snabbt

och påtagligt på telekommunikationsmarknaden. Ny teknik öppnar

möjligheter att utveckla nya tjänster, och 1990-talet kommer att

präglas av ökande konkurrens i såväl den nationella som

internationella trafiken.

En grundläggande utgångspunkt för utredningsarbetet skulle

vara -- betonades det i direktiven -- att staten genom en

telelag skall ges förutsättningar att styra och kontrollera

verksamheten på telekommunikationsområdet -- så att gällande

telepolitiska mål kan uppfyllas. En telelag skulle också vara

konkurrensneutral och bygga på likabehandling.

1.2 Huvuddragen i regeringens lagförslag

I propositionen föreslås en telelag, med bestämmelser om

televerksamhet, och en lag om radiokommunikation. Vidare

föreslås vissa ändringar i nu gällande lagstiftning. Dessa

ändringar motiveras huvudsakligen av att även privaträttsliga

subjekt som driver televerksamhet skall omfattas av

bestämmelserna.

Förslaget till telelag har till syfte att ge staten

förutsättningar att på en öppen marknad styra och kontrollera

verksamheten på telekommunikationsområdet så att de

telepolitiska målen kan uppfyllas. Vid tillämpningen av lagen

skall en strävan vara att skapa utrymme för och upprätthålla en

effektiv konkurrens inom alla delar av telekommunikationsområdet

såsom ett medel att uppnå de telepolitiska målen. En

tillståndsplikt föreslås gälla för sådan televerksamhet i

allmänt tillgängliga telenät som består i att tillhandahålla

telefonitjänster och mobila teletjänster eller i att hyra ut

fasta teleförbindelser för telekommunikation. Enligt förslaget

skall tillstånd kunna förenas med de villkor som behövs bl.a.

för att främja de telepolitiska målen.

Särskilda bestämmelser föreslås om samtrafik och

nummerplaner. Vidare föreslås regeringen få befogenhet att

bestämma pristak för telefonitjänsten.

Syftet med förslaget till lag om radiokommunikation är att

ge grundläggande regler avseende fördelning av den begränsade

resurs som för Sverige tillgängliga radiofrekvenser utgör.

Tillståndsplikt föreslås gälla för den som innehar eller

använder en radiosändare, liksom för den som för in en

radiosändare till riket. Enligt förslaget skall tillstånd att få

använda radiosändare ges, om inte vissa särskilt angivna hinder

föreligger. Det föreslås också att användningar av betydelse

från yttrandefrihets- och informationsfrihetssynpunkt samt att

den radioanvändning som behövs inom försvaret skall ha företräde

i förhållande till annan användning.

Den nya myndigheten Telestyrelsen, som inrättades den 1 juli

1992, avses bli tillstånds- och tillsynsmyndighet enligt

bestämmelserna i såväl telelagen som lagen om

radiokommunikation.

1.3 Motionsförslag om avslag på regeringens lagförslag m.m.

I motion T96 (s) yrkas att riksdagen avslår propositionens

samtliga lagförslag och framhålls att regeringen skyndsamt bör

återkomma till riksdagen med förslag till reglering av

telemarknaden i enlighet med den inriktning som anges i

motionen. Motionärerna betonar att en telelag, för det första,

måste säkerställa att de telepolitiska målen uppfylls. Det

gäller i synnerhet de mål av social och regionalpolitisk

karaktär som innebär att goda telekommunikationer skall finnas

tillgängliga för alla. För det andra måste en telelag, betonar

motionärerna, säkerställa att konkurrensneutralitet gäller för

telemarknadens aktörer. Inget teleföretag skall ges sämre

förutsättningar för att konkurrenter skall kunna etablera sig

och ta marknadsandelar. För det tredje måste man kunna utläsa

konsekvenserna av de förändringar som föreslås. Införandet av en

telelag måste föregås av en analys av de förändringar som

föreslås. Propositionen innebär, betonar motionärerna, att inget

av dessa tre krav tillgodoses.

I ett avsnitt av motionen med rubriken Vår syn på

telemarknaden framhåller motionärerna vidare att propositionen

ingår som en konsekvent del i regeringens övergripande

nyliberala samhällsexperiment med en i det närmaste blind

tilltro till marknaden som främsta kännetecken. Motionärerna

betonar att det varken är önskvärt eller möjligt att överlåta åt

marknadskrafterna att helt fritt hantera gemensamma tillgångar

som telenät och telefonitjänster. Det är därför av största vikt

att riksdagen även fortsättningsvis tar ansvar för

telekommunikationerna i landet. Den av riksdagen tidigare

fastlagda målformuleringen för telepolitiken måste ligga fast.

Motionärerna framhåller också att det i en telelag, eller i

annan ordning, bör slås fast att den öppna svenska telemarknaden

endast skall vara öppen för företag som har sin huvudsakliga

verksamhet förlagd till länder med motsvarande marknadssituation

på teleområdet.

Även i motion T217 (s), som väcktes under den allmänna

motionstiden i år, erinras om vikten av att de telepolitiska

målen kommer till uttryck i en telelag.

I motion T97 (v) framhålls att riksdagen hos regeringen bör

begära en omarbetning av förslaget till telelag och övriga i

propositionen framlagda lagförslag. Därvid bör regeringen beakta

att de telepolitiska målen, sådana de kommer till uttryck i den

föreslagna telelagen, är otillräckliga för att uppnå ett väl

fungerande telesystem. Andra viktiga, politiska mål måste

uppfyllas. Sådana mål innebär att alla -- även låginkomsttagare

-- skall ha råd att utnyttja grundläggande teletjänster, att

näten skall vara väl sammanhållna, att tillgänglighet och

service skall vara goda samt att sociala och regionalpolitiska

mål skall uppfyllas.

I motionen framhålls vidare att den nedbrytning av den

monopolliknande situationen på teleområdet, som regeringens

lagförslag och övriga förslag syftar till, kommer att underlätta

för de stora transnationella telebolagen att få kontroll över

den svenska telemarknaden. Propositionen bör därför omarbetas i

syfte att slå vakt om Televerkets ställning på den svenska

telemarknaden.

1.4 Utskottets ställningstagande till frågan om avslag på

regeringens lagförslag m.m.

Utskottet kan konstatera att regeringens förslag i fråga om de

grundläggande utgångspunkterna för en telelag i huvudsak

överensstämmer med Telelagsutredningens förslag. Föredragande

departementschefen framhåller att det övergripande målet på

teleområdet -- och därmed syftet med telelagen -- bör formuleras

så att enskilda, såväl fysiska som juridiska personer, och

myndigheter i landets olika delar skall ges tillgång till

effektiva telekommunikationer. Strävan bör givetvis vara --

betonar departementschefen -- att detta skall ske till lägsta

möjliga samhällsekonomiska kostnad. Utskottet vill understryka

att det delar departementschefens -- och motionärernas --

uppfattning.

En jämförelse mellan regeringens målformulering och den som

angavs i riksdagens telepolitiska beslut år 1988 ger vid handen

att i sakligt hänseende endast en skillnad föreligger. Enligt

1988 års beslut är det övergripande målet för telepolitiken att

medborgarna, näringslivet och den offentliga förvaltningen i

landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande

tillgång på telekommunikationer till lägsta möjliga

samhällsekonomiska kostnad. Av propositionen framgår att en

skillnad i sak åsyftas med att låta målformuleringen omfatta

"effektiva" telekommunikationer i stället för bara

"tillfredsställande" telekommunikationer. En målangivelse med

inriktning mot effektiva telekommunikationer omfattar --

understryker departementschefen -- varje form av

telekommunikation av betydelse från allmän synpunkt, inte endast

den telefonitjänst som det statliga ansvaret enligt 1991 års

telepolitiska beslut avser.

Telefonitjänst innebär definitionsmässigt, enligt

Telelagsutredningens förslag, överföring av tal. Enligt

regeringen bör definitionen även omfatta överföring av

telefaxmeddelanden samt datakommunikation via

låghastighetsmodem.

Betydelsen av den sålunda vidgade definitionen framgår av

departementschefens uttalande att var och en skall ha möjlighet

att från sin stadigvarande bostad eller från sitt fasta

verksamhetsställe utnyttja telefonitjänst inom ett allmänt

tillgängligt telenät. De sociala och regionalpolitiska

aspekterna på telepolitiken ges därmed enligt utskottets mening

en fördjupad innebörd, eftersom telefaxanvändning och

datakommunikation får allt större betydelse i alla delar av vårt

land. Utskottet anser, i likhet med departementschefen och

motionärerna, att de sociala och regionalpolitiska aspekterna på

telepolitiken är mycket angelägna. Det finns därför all

anledning att välkomna att det år 1988 fastställda målet i fråga

om god tillgänglighet för grundläggande telekommunikationer i

fortsättningen kommer att innebära något mer än telefoni i

traditionell mening.

Betydelsen av att den telepolitiska målangivelsen vidgas

till att omfatta effektiva telekommunikationer bör ses mot

bakgrund inte minst av sådan datakommunikation som kräver större

överföringskapacitet än den telefonitjänsten kan erbjuda.

Departementschefen understryker vikten av att det skapas

förutsättningar för att sådana datakommunikationstjänster finns

tillgängliga på marknaden på rimliga villkor.

Vad gäller den i motion T96 (s) aktualiserade frågan om

konkurrensneutralitet vill utskottet fästa uppmärksamheten på

departementschefens uttalande att man vid tillämpningen av

telelagens bestämmelser skall sträva efter att skapa utrymme för

och upprätthålla en effektiv konkurrens inom alla delar av

telekommunikationsområdet för att därigenom uppnå de

grundläggande målen.

Vidare vill utskottet erinra om att Sverige inom ramen för

GATT verkar för en ökad frihandel. Genom vår ansökan om

medlemskap i EG och genom vårt godkännande av EES-avtalet

bekräftar vi vår vilja att ansluta oss till principen om fri

rörlighet över gränserna för varor, tjänster, personer och

kapital. Regeringens förslag till telelag, inte minst i den del

det syftar till att skapa förutsättningar för en effektiv

konkurrens på den svenska telemarknaden, är självklart avsett

att gälla för alla i Sverige verksamma teleföretag som bedriver

en tillstånds- eller anmälningspliktig verksamhet. Utskottet

förutsätter att regeringen verkar för att den öppna telemarknad

som kännetecknar Sverige skall införas även i andra länder av

betydelse för svensk export inom teleområdet.

Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt

departementschefen talar för att en telelag bör antas av

riksdagen. Med hänsyn till den olägenhet som avsaknaden av klara

spelregler på telemarknaden innebär, anser utskottet vidare att

en sådan lag bör antas utan onödigt dröjsmål. Utskottet anser

också att lagstiftning behövs för att, med den inriktning som

regeringen föreslår, ge regler avseende fördelning av den

begränsade resurs som för Sverige tillgängliga radiofrekvenser

utgör.

Vad gäller kravet i motion T96 (s) på en analys av de

effekter som kan förväntas av en telelag vill utskottet hänvisa

till vad det just anfört om behovet av klara spelregler på

telemarknaden.

Mot bakgrund av det anförda kan utskottet för sin del inte

ställa sig bakom motionsyrkandena om avslag på regeringens

förslag till telelag och till övrig lagstiftning. Detsamma

gäller motionsförslagen om en omarbetning av lagförslagen eller

av propositionen i sin helhet. Utskottet avstyrker följaktligen

samtliga nu aktuella motionsyrkanden.

1.5 Motionsförslag om vissa bestämmelser i regeringens förslag

till telelag

I motion T96 (s) yrkas att riksdagen -- vid avslag på

motionens yrkande om avslag på regeringens förslag till telelag

och övrig lagstiftning -- beslutar att 2 § i förslaget till

telelag skall ges en lydelse som återges i motionen.

Motionärerna framhåller att formuleringen av de

telepolitiska målen i telelagen är avgörande för utformningen

av telepolitiken och att propositionen i den delen ger sparsamma

besked. Detta kan inte tolkas på annat sätt -- betonar

motionärerna -- än att regeringen vill ge Telestyrelsen frihet

att själv bedöma om målen uppfylls. Detta blir än mer

anmärkningsvärt, säger motionärerna, eftersom det enbart är i

lagens ändamålsparagraf som riksdagen får möjlighet att

fastställa de telepolitiska målen. Vidare framhåller

motionärerna att i de sociala hänsynen ligger bl.a. att personer

med funktionshinder skall ges tillgång till goda

telekommunikationer.

I motion T96 (s) yrkas vidare att riksdagen -- vid avslag på

motionens yrkande om avslag på regeringens förslag till telelag

och övrig lagstiftning -- beslutar att 13 § i förslaget till

telelag skall ges en lydelse som återges i motionen.

1.6 Utskottets ställningstagande till motionsförslagen om

vissa bestämmelser i regeringens förslag till telelag

Det övergripande telepolitiska målet enligt 1988 års

riksdagsbeslut är, som nämnts, att medborgarna, näringslivet och

den offentliga förvaltningen i landets olika delar skall

erbjudas en tillfredsställande tillgång på telekommunikationer

till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Detta mål kommer

till uttryck i 2 § första stycket i regeringens förslag till

telelag:

2 § Bestämmelserna i lagen syftar till att enskilda och

myndigheter skall få tillgång till effektiva telekommunikationer

till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Häri ligger

bl.a. att var och en skall få möjlighet att från sin

stadigvarande bostad eller sitt fasta verksamhetsställe utnyttja

telefonitjänst inom ett allmänt tillgängligt telenät.

Det sålunda angivna syftet med regeringens förslag till

telelag och den roll som Telestyrelsen avses spela för lagens

tillämpning synes utskottet väl ägnade att säkerställa att de av

riksdagen fastställda telepolitiska målen uppfylls.

Motionärerna föreslår att att 2 § första stycket ersätts av

två stycken med följande lydelse:

2 § Denna lag innehåller bestämmelser om televerksamhet.

Bestämmelserna i lagen syftar till att medborgare,

näringsliv och den offentliga förvaltningen på lika villkor i

landets olika delar skall få tillgång till effektiva

telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska

kostnad. Häri ligger regionala och sociala hänsyn som

möjliggör att var och en från sin stadigvarande bostad eller

sitt fasta verksamhetsställe skall kunna utnyttja telefonitjänst

inom allmänt tillgängligt telenät.

Utskottet kan till en början konstatera att meningen "Denna

lag innehåller bestämmelser om televerksamhet" enligt

regeringens förslag bör inleda 1 §.

Vad gäller motionärernas förslag att effektiva

telekommunikationer skall tillhandahållas på "lika villkor

i landets olika delar" vill utskottet erinra om det av riksdagen

år 1988 fastställda telepolitiska målet att telesystemet skall

utformas så att det ger god tillgänglighet och service för

grundläggande telekommunikationer inom ett sammanhållet och

öppet telenät som täcker hela landet. Innebörden av ordet

"grundläggande" preciserades i riksdagens telepolitiska beslut

våren 1991 (prop. 1990/91:87, bet. TU28, rskr. 369). Då

fastslogs att statens övergripande ansvar för

telekommunikationerna skall omfatta telefonitjänsten i hela

landet. Regeringens förslag till telelag innebär, som nämnts,

att det statliga ansvaret för grundläggande telekommunikationer

vidgas till att omfatta inte bara telefoni, i vanlig mening,

utan också telefax och datakommunikation via

låghastighetsmodem.

Utskottet förutsätter, mot bakgrund av den angivna

innebörden i 1991 års riksdagsbeslut, att motionärernas krav på

"lika villkor" inte avser t.ex. mobila teletjänster eller annan

datakommunikation än via låghastighetsmodem, utan endast

telefonitjänsten.

De sociala och regionalpolitiska aspekterna på statens

ansvar för telefonitjänsten i hela landet ges enligt utskottets

mening ett klargörande uttryck i formuleringen att var och en

skall få möjlighet att från sin stadigvarande bostad eller sitt

fasta verksamhetsställe utnyttja telefonitjänst inom ett

allmänt tillgängligt telenät. Uttryckt med viss förenkling

skall sålunda var och en, varhelst han eller hon bor och verkar

i vårt land, ha möjlighet att kunna använda telefon, telefax

och viss datakommunikation. Orden "landets olika delar" skulle

sålunda inte tillföra lagtexten något nytt sakligt innehåll.

Detsamma gäller enligt utskottets mening orden "regionala och

sociala hänsyn".

Som departementschefen framhåller bör telefonitjänsten

erbjudas under sådana villkor att priset inte skall utgöra ett

hinder för utnyttjandet. Sett från t.ex. hushållens synpunkt

ökar värdet av detta uttalande, när det sätts i samband med

regeringens förslag att telelagen skall innehålla en bestämmelse

som ger utrymme för prisreglering av telefonitjänsten. Det

utrymmet avser regeringen också att utnyttja, som kommer att

framgå i det följande.

I valet mellan orden "enskilda och myndigheter", som

regeringen föreslår, och orden "medborgare, näringsliv och den

offentliga förvaltningen", som motionärerna föreslår, föredrar

utskottet regeringens förslag. Det överensstämmer med vad som är

brukligt i lagstiftningssammanhang och kan inte vålla något

missförstånd om den krets av fysiska och juridiska personer som

avses.

Vad gäller handikappades tillgång till teletjänster vill

utskottet fästa uppmärksamheten på 2 § andra stycket i

regeringens förslag till telelag. Enligt den bestämmelsen får

Telestyrelsen besluta att enskilda och myndigheter skall

tillförsäkras tillgång till teletjänster eller fasta

teleförbindelser genom statlig upphandling. Av propositionen

framgår att de enskilda som åsyftas är handikappade. Dessutom

får Telestyrelsen som villkor för tillstånd att driva

televerksamhet enligt 13 § föreskriva skyldighet för

tillståndshavaren att i sin verksamhet ta hänsyn till

handikappades behov av särskilda teletjänster.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet yrkandet

i motion T96 (s) och tillstyrker regeringens förslag till

telelag, såvitt avser 2§.

Utskottet övergår nu till att behandla förslaget i motion T96

(s) om en annan lydelse av 13 § i regeringens förslag till

telelag. Enligt regeringens förslag får tillstånd att driva

televerksamhet förenas med villkor. Tillståndsvillkor kan

avse vissa skyldigheter för tillståndshavaren. Skyldigheterna

exemplifieras i nio punkter. Enligt den första punkten -- för

att ta ett exempel -- kan tillståndsvillkor innebära

skyldighet för en tillståndshavare att på vissa villkor

tillhandahålla telefonitjänst åt var och en som efterfrågar

denna tjänst. Enligt den fjärde punkten -- för att ta ett annat

exempel -- kan tillståndsvillkor, som nämnts, avse skyldighet

för en tillståndshavare att i sin verksamhet ta hänsyn till

handikappades behov av särskilda teletjänster.

Motionärerna framhåller att regeringens förslag innebär att

Telestyrelsen fritt får avgöra vilka tillståndsvillkor som skall

diskuteras med, och fastställas för, varje operatör. De betonar

att Telestyrelsen genom telelagen bör få tydlig vägledning om

att vissa villkor skall prövas för varje tillståndshavare.

Sålunda bör t.ex. enligt motionärerna den nämnda första punkten

i 13 § ange att tillståndsvillkor skall innebära skyldighet

för tillståndshavare att tillhandahålla telefonitjänst åt var

och en som efterfrågar denna tjänst. Motionärerna understryker

att Telestyrelsen bör avlastas den viktiga uppgiften att för

varje tillståndshavare bedöma och motivera om de enligt

motionärernas förslag obligatoriska villkoren bör gälla. Däremot

kan det naturligtvis bli fråga om -- säger motionärerna -- att

tillståndsmyndigheten bedömer om undantag skall göras från de

obligatoriska villkoren. En sådan bedömning kan t.ex. grundas på

omfattningen av tillståndshavarens verksamhet.

Motionärernas förslag innebär, som utskottet uppfattar det,

att Telestyrelsen skall kunna medge undantag från de

skyldigheter som enligt motionärerna skall förenas med

tillståndsvillkor. Effekten av en sådan bestämmelse synes

utskottet bli densamma som följer av regeringens förslag,

nämligen att tillståndsvillkor kan avse vissa skyldigheter.

Vid detta förhållande tillstyrker utskottet regeringens förslag

till telelag, såvitt avser 13 §, och avstyrker motionsyrkandet.

1.7 Utskottets ställningstagande till regeringens lagförslag i

övrigt m.m.

Regeringens förslag till telelag i övrigt, i de delar det

inte har behandlats här, föranleder ingen erinran från

utskottets sida. Förslaget tillstyrks följaktligen i dessa

delar.

Syftet med regeringens förslag till lag om

radiokommunikation är att främja ett effektivt nyttjande av

möjligheterna till radiokommunikationer och andra användningar

av radiovågor. Sambandet mellan detta lagförslag och förslaget

till telelag framgår av att sistnämnda förslag bl.a. gäller

förmedling av telemeddelanden med hjälp av radio. För

mobiltelefoni, t.ex., som ju sker med hjälp av radio, avses

sålunda gälla bestämmelser i såväl telelagen som lagen om

radiokommunikation.

Enligt förslaget till lag om radiokommunikation skall vid

lagens tillämpning radiokommunikationens betydelse för

yttrandefriheten och informationsfriheten särskilt beaktas.

Regeringens förslag till lag om radiokommunikation har

enligt utskottets mening en väl avvägd utformning och

inriktning. Med hänvisning härtill, samt till behovet av

lagstiftning som reglerar användningen av radiovågor,

tillstyrker utskottet lagförslaget.

I propositionen föreslås, som nämnts, ändringar i ett antal nu

gällande lagar. Ändringarna motiveras främst av att även

privaträttsliga subjekt som driver televerksamhet skall omfattas

av bestämmelserna.

De av regeringen föreslagna ändringarna i brottsbalken,

rättegångsbalken och viss annan lagstiftning föranleder ingen

erinran från utskottets sida. Utskottet tillstyrker följaktligen

att riksdagen antar de genom propositionen framlagda förslagen

till lag om ändring i brottsbalken, lag om ändring i

rättegångsbalken, lag om ändring i radiolagen (1966:755), lag om

ändring i ledningsrättslagen (1973:1144), lag om ändring i

fastighetstaxeringslagen (1979:1152), lag om ändring i lagen

(1981:1104) om verksamheten hos vissa regionala

alarmeringscentraler, lag om ändring i förvaltningslagen

(1986:223), lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild

utlänningskontroll och lag om ändring i lagen (1992:1527) om

teleterminalutrustning.

Lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om

trafik, transporter och kommunikationer innehåller i 1§ första

stycket en uppräkning av bemyndiganden som enligt punkt 4 gäller

föreskrifter om postbefordran eller telekommunikationer.

Regeringen föreslår att punkten skall ändras så att den

endast gäller postbefordran. Förslaget bör ses mot bakgrund av

att regeringens förslag till telelag innehåller stadganden om

att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får

meddela vissa föreskrifter som gäller lagens tillämpning.

Riksdagen beslöt den 10 mars 1993 (prop. 1992/93:97, bet.

JoU7, rskr. 180) att genom ändring i 1§ i den lag som nu är i

fråga utvidga de i paragrafen uppräknade bemyndigandena till att

omfatta också föreskrifter om användning av vattenskoter eller

annan liknande vattenfarkost. Det nya bemyndigandet fick nr 14

av de uppräknade bemyndigandena. Därvid förbisågs att det redan

förut fanns en år 1992 införd punkt 14 och att det nya

bemyndigandet borde haft nr 15. Den på grund av betänkandet

1992/93:JoU7 beslutade ändringen har inte promulgerats.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ändring i

1§ och föreslår att riksdagen i samband därmed också rättar

uppräkningen i paragrafens första stycke. Den ändring som

beslutades den 10 mars kan därmed upphävas.

I propositionen föreslås en lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100). Ändringen avser 9 kap. 8§ och 14 kap. 2§.

Förslaget föranleder ingen erinran från utskottets sida och

tillstyrks följaktligen.

Härutöver föreslås i propositionen en ytterligare ändring i

sekretesslagen som rör 16 kap. 1§. Förslaget bör ses mot

bakgrund dels av tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens bestämmelser om meddelarfrihet,

dels de bestämmelser om tystnadsplikt i televerksamhet som

återfinns i 25§ första stycket och 26§ i regeringens förslag

till telelag.

Med anledning av EES-avtalet har bl.a. 16 kap. 1§ och

bilagan till sekretesslagen ändrats genom lagen (1992:1775) om

ändring i sekretesslagen. Denna lagändring skulle träda i kraft

den dag då regeringen bestämde. På förslag av regeringen i

proposition 1992/93:167 har riksdagen härefter beslutat en lag

om ändring i lagen (1992:1775) om ändring i sekretesslagen (bet.

1992/93:BoU20, rskr. 301). Den nya lagen, med SFS-nr 1993:337,

innebär härutöver att 1992 års ändringslag träder i kraft,

såvitt gäller bilagan den 1 juli 1993, och i övrigt den dag

regeringen bestämmer.

I den nu aktuella propositionen föreslås en lag om ändring i

lagen (1992:1775) om ändring i sekretesslagen. Ändringen avser,

som nämnts, 16 kap. 1§. Dessutom föreslås att

ikraftträdandebestämmelsen till 1992 års ändringslag ändras så

att den författningen i sin helhet träder i kraft den 1 juli

1993. När den nu aktuella propositionen (1992/93:200) förelades

riksdagen var det ovisst huruvida det skulle bli proposition

1992/93:167 eller proposition 1992/93:200 som först skulle bli

föremål för ett riksdagsbeslut. Den ovissheten har numera

undanröjts genom det beslut som den nämnda riksdagsskrivelsen,

rskr. 1992/93:301, avser.

Mot den angivna bakgrunden anser utskottet att den nu

aktuella ändringen i 16 kap. 1§ i dess lydelse enligt lagen

(1992:1775) om ändring i sekretesslagen bör göras genom en lag

om ändring i sistnämnda författning, på sätt som regeringen

föreslår. När det däremot gäller den föreslagna ändringen av

ikraftträdandebestämmelsen till lagen (1992:1775) om ändring i

sekretesslagen, bör den ändringen göras genom en särskild lag om

ändring i lagen (1993:337) om ändring i lagen (1992:1775) om

ändring i sekretesslagen.

Regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1529) om

ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar har

utskottet överlämnat till justitieutskottet för att det

utskottet skall samordna beredningen av förslaget med andra

förslag avseende samma lag.

2 Televerkets verksamhetsform

2.1 Bakgrund

Frågan om Televerkets verksamhetsform behandlades ingående av

riksdagen våren 1991 inom ramen för dess telepolitiska beslut

med anledning av den s.k. tillväxtpropositionen. Beslutet

innebar bl.a. att Televerkets kapitalstruktur skulle anpassas

till den som gäller för aktiebolag. Sålunda skulle t.ex. verkets

pensionsskuld redovisas öppet i bokslutet och en motsvarighet

till bolagsskatt införas. Soliditetskravet mildrades därför, men

avkastningskraven på Televerket skärptes. Vidare fastställdes

ett utdelningskrav. Den ökade betydelsen av att Televerket

behandlades som ett aktiebolag markerades av att staten inte

längre ansågs kunna ålägga Televerket särskilda krav, som inte

är affärsmässigt betingade, utan kompensation. Sådana krav

gällde främst beredskapsåtgärder, samhällets alarmeringstjänst

och vissa handikappåtgärder.

Enligt tillväxtpropositionen ställde den förändrade

marknadssituationen på teleområdet krav också på en utveckling

av Televerkets associationsform. Erfarenheten visar -- betonades

det -- att de begränsningar som finns i affärsverksformen i

fråga om t.ex. bestämmelser om förvärv och försäljning av fast

egendom, försäkringar och upplåning m.m. är komplicerade att

komma till rätta med. Vidare underströks vikten av att för

Televerket skall gälla ekonomiska befogenheter och andra

villkor, liknande konkurrenternas. Som exempel härpå angavs

upplåningsmöjligheter, försäkringar och möjligheten att tillämpa

affärssekretess. Den utveckling som kunde konstateras för övriga

länder i Europa var att teleförvaltningarna alltmer

bolagiserades. I propositionen framhölls också -- mot bakgrund

av de europeiska integrationssträvandena -- att bolagsformen är

internationellt erkänd och accepterad. Affärsverksformen,

däremot, är specifik för Sverige och dessutom oklar på viktiga

punkter.

Vid en förändrad associationsform är det emellertid av

största vikt -- betonades det i tillväxtpropositionen -- att

staten fortsatt har ett inflytande över verksamheten. Samtidigt

måste riksdagens insyn i Televerket, och inflytande över detta

som telepolitiskt instrument, kunna säkras. Den avgörande

utgångspunkten vid valet av associationsform måste dock vara att

ge Televerket bästa möjliga verksamhetsförutsättningar. Starka

skäl talade sålunda för att Televerket ombildades till

aktiebolag. Med hänsyn till verkets omfattande sociala och

regionala betydelse borde man emellertid, innan slutlig

ställning togs till frågan om associationsform, analysera

möjligheterna att bedriva verksamheten inom ramen för en

utvecklad affärsverksform.

I proposition 1991/92:100 bilaga 7 anmälde föredragande

departementschefen att frågan om en lämplig associationsform för

Televerket hade utretts av en interdepartemental arbetsgrupp,

som hade tillsatts av hans företrädare. Gruppens slutsats var

att affärsverksformen har sådana brister att den i sin helhet

bör avskaffas för Televerket. Som ett avgörande skäl hade

gruppen anfört att affärsverkets förmögenhet är en integrerad

del av den statliga förmögenheten och att risktagande i

Televerket därför alltid sker med hela statens förmögenhet som

säkerhet. Regeringen kan därför inte, på sätt som sker i ett

aktiebolag, lägga över hela ansvaret för förvaltningen av

Televerkets tillgångar på en styrelse. Vidare hade arbetsgruppen

påpekat att regeringsformen inte är utformad med tanke på

affärsverksamhet. Om Televerket skulle bedriva sin

affärsverksamhet i en utvecklad affärsverksform, måste

grundlagen ändras.

Mot den angivna bakgrunden lämnade riksdagen utan erinran

vad som i propositionen anfördes om regeringens avsikt att

återkomma till riksdagen med en proposition om en bolagisering

av Televerket per den 1 januari 1993 (prop. 1991/92:100 bil. 7,

bet. TU20, rskr. 312). I proposition 1992/93:132 (bet. TU11,

rskr. 152) anmälde regeringen att förslag till bolagsbildning

och telelag skulle komma att presenteras för riksdagen i sådan

tid att bolagsbildningen och telelagen skulle kunna träda i

kraft den 1 juli 1993. Nu föreliggande proposition lades på

riksdagens bord den 29 mars 1993.

2.2 Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att Televerket

ombildas till ett av staten helägt aktiebolag den 1 juli 1993.

Vidare föreslås att regeringen bemyndigas att genomföra

bolagiseringen och överföra Televerkets verksamhet med

tillgångar och skulder till Telia AB resp. till de av Telia AB

helägda dotterbolagen Telia Mobitel AB och Fastighets AB

Telaris.

Föredragande departementschefen hänvisar till vad han anfört

om teknisk utveckling inom teleområdet, efterfrågeförändringar

och liberalisering. Dessa faktorer i samverkan har inneburit en

förändrad marknadssituation. Antalet aktörer på marknaden,

liksom utbudet av nya tjänster, har ökat. Marknaden har

härigenom blivit alltmer diversifierad och internationaliserad.

Med nya aktörer på telekommunikationsområdet följer större

valfrihet för användarna. För dessa är det inte alltid

tillräckligt med endast en inhemsk leverantör. De traditionella

teleförvaltningarna är mot denna bakgrund inte längre de enda

och självklara leverantörerna av telekommunikationslösningar

till företag och allmänhet. Detta gäller i hög grad den svenska

telemarknaden, som i allt större utsträckning har berörts av

konkurrens och nya alternativ till Televerkets tjänster.

I övrigt åberopar departementschefen, i sin allmänna

motivering för förslaget om en bolagisering av Televerket,

främst omständigheter av det slag som utskottet återgivit i sin

redogörelse ovan för 1991 års riksdagsbeslut.

I sammanhanget förtjänar uppmärksammas vad

departementschefen har att säga om den av riksdagen flera gånger

behandlade frågan om en uppdelning av Televerket i en nät- resp.

tjänstedel i samband med en ombildning av verket till

aktiebolag. Departementschefen erinrar om sin bedömning i

proposition 1992/93:132 att en sådan åtgärd varken kan anses

eftersträvansvärd eller nödvändig för att få till stånd ökad

konkurrens på den svenska telemarknaden. En uppdelning mellan

nät- och teletjänster skulle mot bakgrund av den tekniska

utvecklingen sannolikt försvåra Televerkets produktutveckling

och vara till nackdel för kunderna. Departementschefen har

därför inte aktualiserat någon delning av Televerket i samband

med bolagsbildningen.

I propositionen lämnas också en redogörelse för

tillvägagångssättet vid bolagsbildningen. Vidare behandlas bl.a.

frågan om statsmakternas styrning, insyn och kontroll.

2.3 Motionsförslag om avslag på regeringens förslag

I motion T96 (s) yrkas att riksdagen avslår regeringens

förslag om bolagisering av Televerket och om bemyndigande för

regeringen att genomföra bolagiseringen.

Motionärerna framhåller att ett byte av associationsform

inte i sig behöver vara dramatiskt. Det finns dock i dagsläget

ett grundläggande problem med bolagiseringen, nämligen dess

koppling till en privatisering. Regeringen har genom uttalanden

i olika sammanhang gjort klart att "konkurrensutsatt verksamhet

bör, om inte särskilda skäl talar för detta, inte bedrivas i

myndighetsform och i normalfallet ej av staten". Den sistnämnda

formuleringen "i normalfallet ej av staten" är ett uttryck för,

säger motionärerna, att privata lösningar enligt regeringens

uppfattning är bättre än offentliga. Det innebär -- fortsätter

de -- att en omvandling av en myndighetsverksamhet till

bolagsform i förlängningen, enligt regeringen, också bör

innebära privatisering. Förändringar i associationsformen till

aktiebolag och andra verksamhetsförutsättningar bygger för

regeringen alltså mer på ideologiska grunder än på omsorg om

verksamheten, betonar motionärerna. Regeringen bekräftar också

i propositionen att den förbereder en utförsäljning av Telia AB,

säger motionärerna. Man skriver nämligen att "i den situationen

att betydande delar av aktiestocken har övergått i privat ägo

ställer sig saken annorlunda. (Då blir) inriktningen att ge

ägarna en så hög avkastning som möjligt på det satsade

kapitalet." Telia AB skall alltså enligt regeringen --

understryker motionärerna -- fungera som vilket aktiebolag som

helst.

Vidare framhålls i motionen bl.a. att propositionen saknar

en analys av hur stora merkostnader man lägger på Televerket och

av de finansiella konsekvenserna. Det är därför omöjligt --

betonas det -- att ta ställning till om modellen är acceptabel.

Vidare måste frågan om insyn i ett bolagiserat Televerk

övervägas mer noggrant än vad som skett i propositionen.

Även i motion T217 (s) framhålls att Televerket bör förbli i

statens ägo.

I motion T97 (v) yrkas avslag på regeringens förslag om

bolagisering av Televerket. Motionärerna framhåller att en

bolagisering innebär att tryckfrihetsförordningens regler inte

längre blir tillämpliga på Televerkets handlingar. Vidare kommer

den kontroll som utövas av organ såsom Riksrevisionsverket

(RRV), Riksdagens ombudsmän (JO) och Justitiekanslern (JK) att

upphöra.

Även i motion T816 (v) framhåller motionärerna att de

motsätter sig en bolagisering av Televerket. En sådan

företagsform innebär -- betonar de -- att

kapitalavkastningskravet överordnas alla andra målsättningar och

att det till aktiebolag ombildade verket därmed inte självt kan

ta det sociala och regionalpolitiska ansvar som det ålagts av

samhället.

I motion T803 (fp) framhålls att frågan om en privatisering av

det kommande statliga Telia AB bör aktualiseras först sedan man

kunnat konstatera att en för konsumenterna tillfredsställande

konkurrens på telemarknaden har uppnåtts.

2.4 Konstitutionsutskottets yttrande

Konstitutionsutskottet (KU) framhåller i sitt yttrande att det

instämmer i Lagrådets bedömning att det inte finns skäl erinra

mot det sätt varpå regeringsformens och

yttrandefrihetsgrundlagens bestämmelser beaktats vid

utformningen av förslagen till telelag och lag om

radiokommunikation. Vad avser frågan om att i grundlag införa

kompletterande regler om frekvensfördelning, bör -- säger KU --

ett ställningstagande med hänsyn till pågående överväganden

avvaktas. KU säger sig vidare fästa avseende vid att

föredragande departementschefen tagit intryck av Lagrådets

kritik i olika avseenden, och att dessa synpunkter arbetats in i

den föreliggande lagtexten.

KU framhåller också att en expertgrupp inom

regeringskansliet särskilt har granskat de konstitutionella

aspekterna på en bolagisering av affärsverken och att dess

synpunkter har beaktats i propositionsarbetet. Av utredningen

framgår -- säger KU -- att förutsättningarna för statsmakternas

kontroll, insyn och styrning ändrar karaktär vid en bolagisering

och att det politiska inflytandet i vissa avseenden begränsas.

Vidare framhåller KU att det i propositionen redovisas hur

Televerkets nuvarande samhällsåtaganden i fråga om handikappade,

olönsamma telefonautomater i glesbygd och samhällets

alarmeringstjänst säkerställs i andra former.

KU säger sig instämma i expertgruppens slutsats att det från

konstitutionell synpunkt inte finns några hinder mot en

bolagisering. KU framhåller dock att det beklagar att

propositionen endast innehåller en summarisk redovisning av de

principiella skillnaderna mellan associationsformerna och av

alternativa tillvägagångssätt för att säkerställa att olika

politiskt angelägna hänsyn beaktas vid en bolagisering.

Emellertid framkommer ingenting i föredragande

departementschefens redovisning av Televerkets förändrade

verksamhetsform -- avslutar KU sitt yttrande -- som motsäger

expertgruppens generella slutsats.

2.5 Trafikutskottets ställningstagande

Med anledning av KU:s yttrande vill trafikutskottet framhålla

att regeringens förslag till telelag syftar till att ge staten

förutsättningar att på en öppen telemarknad styra och

kontrollera verksamheten på telekommunikationsområdet så att de

av riksdagen fastställda telepolitiska målen kan uppfyllas. Det

övergripande telepolitiska målet anges i lagförslaget i enlighet

med riksdagens beslut år 1988. Detta övergripande mål omfattar

bl.a. sociala och regionalpolitiska hänsynstaganden, som även de

kommer till uttryck i lagförslaget. Vid tillämpningen av lagen

skall en strävan vara att skapa utrymme för att upprätthålla en

effektiv konkurrens inom alla delar av telekommunikationsområdet

såsom ett medel att uppnå de telepolitiska målen. En effektiv

konkurrens mellan telemarknadens aktörer förutsätter att i

princip samma spelregler gäller för dem alla. Bolagiseringen

skall ses inte minst mot den bakgrunden. Som trafikutskottet

framhållit i det föregående är det en uppgift för Telestyrelsen

att verka för att uppfyllelsen av de riksdagen fastställda

telepolitiska målen säkerställs.

Vidare vill trafikutskottet erinra om sitt ställningstagande

i det föregående till motionsyrkanden om avslag på regeringens

förslag till lagstiftning för telemarknaden. Utskottet betonade

därvid vikten av att lagregler för telemarknadens aktörer antas

utan onödigt dröjsmål.

Den motionsledes framförda kritiken mot regeringens förslag

om bolagisering av Televerket synes utskottet ha sin grund bl.a.

i en befarad privatisering av det av staten helägda Telia AB.

Utskottet vill med anledning härav erinra om regeringsformens

stadgande att statens medel inte får användas på annat sätt än

vad riksdagen bestämt. Regeringen kan sålunda inte privatisera

ett av staten helägt Telia AB utan riksdagens medgivande.

I propositionen framhålls att regleringsstrukturen på

teleområdet bör vara sådan att staten i framtiden skall kunna

säkerställa telesystemets grundläggande funktion. Staten bör

därför kunna utöva styrning och kontroll samt ha tillsyn över

inte bara en operatör, som i nuläget, utan flera. Dessutom kan

dessa operatörers inbördes samverkan behöva regleras. Staten har

för närvarande genom affärsverket Televerket tillgång till de

medel genom vilka de telepolitiska målen i huvudsak kan

förverkligas. En ombildning av Televerket till ett

privaträttsligt subjekt innebär att dessa styrmöjligheter

ändras. Med staten som ägare av det nya bolaget kan dettas

verksamhet styras så att den medverkar till att samma

politiska målsättningar som för närvarande gäller för

Televerkets verksamhet kan uppfyllas. Om, emellertid, betydande

delar av aktiestocken i bolaget skulle övergå i privat ägo,

skulle saken ställa sig annorlunda. I en sådan situation är det

inte sannolikt att bolaget skulle drivas i annat syfte än vad

som gäller för alla andra privata verksamheter, dvs. med

inriktningen att ge ägarna en så hög avkastning som möjligt på

det satsade kapitalet. Staten skulle under sådana förhållanden

inte, som för närvarande, kunna räkna med att uppnå de

telepolitiska målen genom direktstyrning av den dominerande

teleoperatören.

Utskottet delar departementschefens uppfattning -- och vill

för sin del starkt understryka -- att regleringsstrukturen på

teleområdet bör vara sådan att staten skall kunna säkerställa

telesystemets grundläggande funktion, oberoende av

ägarförhållandena hos de på marknaden fungerande operatörerna.

Regeringens förslag till lagregler för telemarknaden -- och vad

som avses gälla i fråga om tillämpningen av dessa regler --

tillgodoser enligt utskottets mening detta krav.

Enligt vad utskottet erfarit har finansiella analyser av det

slag som avses i motion T96 (s) genomförts och lagts till grund

för regeringens bedömningar i fråga om bl.a. pristak och

samtrafikavgifter. Utskottet återkommer till dessa frågor.

Mot bakgrund av det anförda kan utskottet för sin del inte

finna några skäl att avstyrka regeringens förslag att Televerket

skall ombildas till ett av staten helägt aktiebolag den 1 juli

1993. Utskottet tillstyrker följaktligen detta förslag, liksom

förslaget om bemyndigande för regeringen att genomföra

bolagiseringen på det sätt som anges i propositionen. Utskottets

ställningstagande innebär att syftet med motion T803 (fp) torde

få anses tillgodosett. Motionen bör därför inte föranleda någon

riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen. Även övriga nu

aktuella motionsyrkanden avstyrks.

3 Lagfäst samtrafikplikt m.m.

3.1 Bakgrund

I sin redogörelse för samtrafikfrågorna tar departementschefen

till en början upp några definitionsfrågor. Med abonnent menar

han i sammanhanget den som träffar avtal med ett teleföretag om

att detta skall tillhandahålla en viss tjänst inom sitt kopplade

nät. Samtrafik innebär, framhåller departementschefen, att två

eller flera tjänsteutbjudande teleföretag ombesörjer att kopplad

teletrafik från en abonnent hos det ena företaget transporteras

genom det andra företagets nät åter till det första företagets

nät eller vidare till ett annat nät eller till en abonnent hos

det andra företaget. Överlämnandet från ett nät till ett annat

sker vid en punkt som brukar benämnas gränssnitt.

De vanligast förekommande fallen av samtrafik sker mellan

Televerkets telenät och telenät i andra länder samt mellan

Televerkets nät och verkets egna eller andra teleföretags

mobiltelenät.

Den internationella samtrafiken har sin grund i samarbete

mellan olika länders teleoperatörer. Sammankoppling av näten

sker enligt internationellt standardiserade transmissions- och

signalsystem. Ersättning för transporter av teletrafiken utgår

enligt avtal mellan Televerket och resp. utländsk teleoperatör.

Beloppen regleras enligt internationella avräkningsavtal.

Samtrafik inom Sverige förekommer i huvudsak mellan det

allmänna fasta telefonnätet och Televerkets NMT-nät, Comviks

analoga mobiltelenät samt de nyetablerade GSM-näten. (Anm: NMT

är en förkortning för Nordisk MobilTelefon, ett helautomatiskt

mobiltelefonisystem. GSM, en förkortning för Global System for

Mobile Telecommunications, är ett nytt alleuropeiskt

mobiltelefonsystem). Televerket tar i de nu nämnda

samtrafikfallen ut ersättning av mobiltelefonoperatörerna för

förmedlingen av bl.a. teletrafiken. Grunderna för

avgiftsberäkningen har fastställts genom ett regeringsbeslut i

januari 1991.

3.2 Regeringens överväganden

3.2.1 Lagfäst samtrafikplikt

Departementschefen erinrar om att den av riksdagen år 1988

fastställda inriktningen av telepolitiken bl.a. innebär att det

skall finnas ett öppet och sammanhållet telenät som täcker hela

landet. Denna inriktning skall ses mot bakgrund av det

telepolitiska målet att alla skall ha möjlighet att utnyttja

telefonitjänsten. Inriktningen mot ett öppet och sammanhållet

telenät måste anses utformad mot bakgrund av att det

huvudsakligen finns endast ett nät, dvs. det av Televerket

disponerade statliga allmänna telenätet. Den fråga som nu måste

ställas är -- betonar departementschefen -- om det statliga

ansvaret för ett öppet och sammanhållet landstäckande telenät

även bör omfatta andra nät än det som Televerket disponerar.

Frågan är med andra ord om staten skall svara för att telenät

binds samman så att det blir möjligt att utöva samtrafik.

Departementschefen besvarar frågan jakande, som framgår av

20§ i regeringens förslag till telelag. Han betonar att

samtrafik mellan nät och tjänster är något av det mest

betydelsefulla han kan föreställa sig för främjandet av

konkurrensen på teleområdet och därmed för möjligheterna att få

till stånd en fungerande marknad. Han framhåller vidare att det

i regel torde ligga i de olika teleföretagens eget intresse att

etablera samtrafik i de fall sådan är möjlig. För den som driver

televerksamhet torde samtrafik ofta innebära en

effektivitetsvinst. Från samhällets synpunkt betyder en sådan

vinst att kostsam infrastruktur inte byggs utöver vad som är

motiverat av det samlade behovet. Samtidigt finns det anledning

att förvänta sig att överkapacitet i sådant avseende inte skall

behöva uppstå, under förutsättning att de enskilda teleföretagen

gör riktiga bedömningar utifrån marknadssituationen.

Departementschefen understryker att varje möjlighet i

samtrafikhänseende som skapar förutsättningar för ökad

konkurrens i utbudet av teletjänster bör tas till vara.

Samtrafikens centrala roll i skapandet av effektiva

telekommunikationer innebär enligt departementschefen att en i

princip generell samtrafikskyldighet bör gälla för alla

teletjänster, inte bara för telefoni, och att en sådan

skyldighet bör vara lagfäst.

Departementschefens sålunda återgivna överväganden kommer

till uttryck i 20 § första och tredje styckena i regeringens

förslag till telelag.

3.2.2 Lagfästa grunder för beräkning av ersättning vid

samtrafik

Som en allmän utgångspunkt för de ekonomiska villkoren för

samtrafik torde kunna anges -- framhåller departementschefen --

att de bör bestämmas med utgångspunkt i skäliga affärsmässiga

principer. Det får anses rimligt att den som tillhandahåller nät

för samtrafik kan ställa krav på skälig lönsamhet med anledning

av upplåtelsen. Intäkterna av denna, dvs. priset för samtrafik,

bör då täcka självkostnader, avskrivningar, den förräntning av

kapital samt de underhålls- och utvecklingskostnader som kan

hänföras till den samtrafik som är aktuell. En sådan inriktning

ligger väl i linje med det krav på kostnadsorientering som

ställs i ett EG-direktiv om taxeprinciper för teleområdet.

Departementschefen erinrar om att Telelagsutredningen har

föreslagit att ersättningen för samtrafik inte bara skall

beräknas på grundval av principen om kostnadsorientering. Vid

beräkning av ersättningen bör det enligt utredningen också vara

möjligt att beakta kostnader för särskilda uppgifter som den

ersättningsberättigade har enligt tillståndsvillkoren. Vad

utredningen avser är tillståndsvillkor som är bestämda mot

bakgrund av målet att telefonitjänsten skall tillhandahållas på

likartade villkor i hela landet. Flera remissinstanser har

kritiserat förslaget och framhållit att dess genomförande skulle

innebära att samtrafiken hämmades. Därvid har föreslagits att

ersättning för sådana villkors uppfyllande bör finansieras via

statsbudgeten.

I nuvarande situation är det Televerket -- erinrar

departementschefen -- som ser till att det angivna målet uppnås.

Verket får inte någon särskild ersättning för detta, utan

kostnaderna för kostsamma "glesbygdsabonnemang" belastar verkets

rörelseresultat. Departementschefen understryker att det nu inte

kan komma i fråga att finansiera merkostnaderna för vissa

telefoniabonnemang via statsbudgeten. Med hänsyn till det

allmänna intresset av att det på i huvudsak enhetliga villkor

skall kunna gå att telefonera över hela landet, är det inte

orimligt att sådana kostnader får betalas av användarna som

kollektiv. Detta innebär principiellt att teleföretagen får

räkna dessa kostnader som en del av totalkostnaderna för att

driva verksamhet.

Telelagsutredningen har också -- fortsätter föredraganden --

tagit upp frågan om Televerket med sin dominerande ställning på

telefoniområdet även i framtiden bör åläggas att se till att

målet uppfylls utan att erhålla någon kompensation härför, eller

om det bör införas en ordning med fördelning av dessa kostnader

på även de nya aktörer som finns eller är på väg att etablera

sig på marknaden. Särskilt dyrbara abonnentanslutningar skulle

måhända kunna finansieras inom ramen för ett avgiftssystem.

Detta skulle bl.a. öppna för införandet av ett system inom

vilket samhällsåtaganden av ifrågavarande slag skulle kunna

upphandlas i konkurrens mellan flera teleföretag. En ordning med

avgiftsuttag skulle även ha gynnsamma effekter på den framtida

konkurrenssituationen genom att marknaden kom att rensas från

belastande åtaganden som är svåra att fördela rättvist.

I den marknadssituation som råder för närvarande, med i

praktiken endast Televerket som tillhandahållare av

telefonitjänster, blir det emellertid mycket svårt -- säger

departementschefen -- att beräkna vad kostnaden för att utföra

abonnemangen i fråga verkligen uppgår till. Eftersom en

fungerande marknad för telefoni inte kan förväntas inom de

närmaste åren, är det inte okomplicerat att bestämma vilka

abonnemang som skall hänföras till gruppen särskilt kostsamma

och bedöma dessas kostnader. Omfattningen av

finansieringsbehovet kan i denna situation inte säkert

bestämmas.

Mot den angivna bakgrunden vill departementschefen för

närvarande inte förorda en ordning med avgiftsuttag från olika

teleföretag för finansiering av kostnader för särskilt dyrbara

telefonabonnemang. Han beaktar därvid även de avsevärda

administrationskostnader som en sådan ordning skulle innebära.

Finansieringen bör i stället ske inom ramen för det förfarande

som anvisas i förslaget till telelag. Det innebär att tillstånd

att bedriva televerksamhet förenas med villkor om en

förpliktelse för tillståndshavaren att tillhandahålla

telefoniabonnemang i hela landet. Tillämpat på den nuvarande

situationen, och den situation som kan förutses under de

närmaste åren, torde detta innebära att någon förändring jämfört

med dagens förhållanden inte omedelbart sker. Det finns mycket

som talar för att det bolagiserade Televerket kommer att få

svara för att alla har möjlighet att utnyttja telefonitjänsten.

Mot bakgrund av den dominerande ställning som verket har torde

den belastning som detta innebär knappast vara orimlig.

Departementschefens uppfattning att det i princip bör

ankomma på samtliga telefonanvändare att bidra till kostnaderna

för särskilt kostsamma anslutningar leder honom emellertid till

att anse det vara motiverat att någon form av balansering av

extrakostnaderna sker inom ramen för den samtrafik som utväxlas

på telefoniområdet. Så sker för övrigt sedan länge -- erinrar

departementschefen -- inom ramen för den samtrafik som bedrivs

med utländska telenät i den internationella teletrafiken. Det

bör sålunda vara möjligt att vid bestämmandet av

samtrafikersättningen även beakta kostnader för att uppfylla

målet om telefoni i hela landet. Vid bedömningen av omfattningen

av dessa kostnader bör dock finnas utrymme att ta hänsyn till de

kostnadsfördelar som en dominerande teleoperatör har till följd

av sin ställning på marknaden. En möjlighet att på detta sätt

beakta särskilda kostnader bör enligt departementschefen inte få

någon hämmande inverkan på samtrafiken. Eftersom kostnaderna för

det betungande åtagandet avser tillhandahållande av

telefonitjänsten, bör den ekonomiska kompensationen i detta

hänseende i första hand tas ut vid samtrafik avseende denna

tjänst.

Departementschefens sålunda återgivna överväganden kommer

till uttryck i 20§ andra stycket i regeringens förslag till

telelag. I 20 § tredje stycket anges också en grund för

beräkningen av samtrafikavgiften i vissa fall, då samtrafiken

avser annan teletjänst inom ett allmänt tillgängligt telenät än

telefonitjänst. Annan sådan tjänst är t.ex. mobil teletjänst och

datakommunikation, som inte omfattas av telefonitjänsten.

Beräkningsgrunden är marknadsmässiga villkor.

3.3 Regeringsförslag om avtal mellan staten och Telia AB om

samtrafikavgifter

I propositionen föreslås, som en följd av förslaget om

bolagisering av Televerket och mot bakgrund av förslaget till

telelag, att regeringen bemyndigas sluta ett avtal med Telia AB

i en fråga som kan sägas gälla tillämpningen av

samtrafikbestämmelsen, dvs. 20§, i regeringens förslag till

telelag.

Departementschefen erinrar om att han i sin motivering av

bestämmelserna om samtrafikavgifter i regeringens förslag till

telelag framhållit att man vid fastställandet av de ekonomiska

villkoren för samtrafik skall kunna beakta kommersiellt

betungande åtaganden som inte ersätts på annat sätt. Enligt

departementschefen bör Telia AB -- mot bakgrund av den

dominerande ställning som Televerket i dag har på den svenska

telemarknaden -- åläggas att i ett initialt skede upprätthålla

telefoni i hela landet utan att kompensera sig för särskilt

kostsamma anslutningar genom samtrafikavgifter. Saken avses

regleras i ett avtal mellan staten och Telia AB.

3.4 Motionsförslag om avslag på regeringsförslaget

I motion T96 (s) yrkas avslag på regeringens förslag om

bemyndigande för den att sluta avtal med Telia AB om

samtrafikavgifter i enlighet med de riktlinjer som anges i

propositionen. Motionärerna erinrar om sitt grundläggande krav

på konkurrensneutralitet mellan telemarknadens aktörer och

framhåller också att någon beräkning av effekterna för Telia AB

eller av konsekvenserna för telemarknaden i stort av regeringens

förslag inte redovisas i propositionen. Regeringens linje

innebär -- betonar motionärerna -- att det i praktiken inte

kommer att finnas något solidariskt ansvar för telenätet -- det

blir enbart de hushålls- och småföretagskunder som utnyttjar

Televerkets nät som kommer att bidra till korssubventioneringen.

De stora företagen och de teleföretag som levererar tjänster

till dessa ges en gynnad ställning utanför systemet.

Vidare framhåller motionärerna att det inte finns skäl att

-- sedan telelagen trätt i kraft -- i ett avtal frångå den

lösning av frågan om samtrafikavgifter som lagen erbjuder.

Televerket bör därför genom sådana avgifter fullt ut kompenseras

för sina merkostnader för åtaganden som inte är

företagsekonomiskt lönsamma.

3.5 Utskottets ställningstagande

Utskottet delar departementschefens uppfattning om vikten av

att vissa särskilda åtgärder vidtas för att utveckla

konkurrensen på telemarknaden. En lämplig sådan åtgärd är

även enligt utskottets mening att Telia AB i ett initialt skede

efter bolagsbildningen åläggs att upprätthålla telefoni i hela

landet utan att kompensera sig för särskilt kostsamma

anslutningar genom samtrafikavgifter. Utskottet tillstyrker

därför regeringens förslag om att den bör bemyndigas att sluta

ett avtal med Telia AB om saken. Av detta ställningstagande

följer att yrkande 8 i motion T96 (s) avstyrks.

4 Vissa särskilda åtgärder för utveckling av konkurrensen på

telemarknaden

Frågan om ett avtal mellan staten och Telia AB om

samtrafikavgifter, som utskottet nu tagit ställning till,

behandlas i ett avsnitt av propositionen med rubriken Vissa

särskilda frågor för utveckling av konkurrensen på

telemarknaden. I avsnittet behandlas också vissa övriga sådana

frågor, som utskottet nu övergår till att behandla.

Regeringen föreslår till en början att riksdagen godkänner vad

depertementschefen förordat om vissa särskilda åtgärder för

utveckling av konkurrensen på telemarknaden beträffande

fastighetsnät. Vad departementschefen förordar är i korthet

följande. Fastighetsnät, som i dag ägs av staten och förvaltas

av Televerket, och som överförs till bolag inom Teliakoncernen,

skall på begäran överlåtas till dem som använder dessa nät.

Priset bör inte överstiga vare sig bokfört värde eller

marknadsvärde.

Utskottet tillstyrker detta förslag.

Vidare föreslår regeringen att riksdagen tar del av vad som i

propositionen anförs om vissa särskilda åtgärder för utveckling

av konkurrens på telemarknaden.

De åtgärder det gäller är följande.

Exklusivavtal som Televerket har i dag beträffande

distribution av vissa kontorsväxlar avvecklas i samband med

bolagiseringen.

Tredjepartsservice, dvs. service från annan än Televerket, bör

tillåtas för kontorsväxlar som har levererats av Televerket.

Eventuella hinder för sådan service undanröjs i samband med

bolagiseringen. Villkor för tredjepartsservice och härmed

sammanhängande frågor regleras i avtal mellan staten och Telia

AB.

Övergångsvis gällande avtal mellan staten och Telia AB

reglerar förekomsten av storkundsrabatter vid uthyrning av

teleförbindelser samt av kombinationserbjudanden inom området

för mobila teletjänster.

Utskottet anser att riksdagen bör lämna utan erinran vad

sålunda anförts.

5 Taxor

5.1 Bakgrund

Regeringen beslutade år 1986 om en långsiktigt ökad

kostnadsanpassning av Televerkets taxor. Riksdagen ställde sig

år 1987 bakom beslutet (prop. 1986/87:100 bil. 8, bet. TU17,

rskr. 212). I riksdagens beslut framhölls att priserna för

utlandssamtal och rikssamtal i genomsnitt var dubbelt så höga

som Televerkets kostnader för dem. För storföretagen var det

intressant, och möjligt, att leda sin trafik vid sidan av det

allmänna telenätet. En sådan utveckling skulle kunna få starkt

negativa konsekvenser för Televerkets ekonomi, vilka till sist

skulle drabba hushållen. Det var därför motiverat att i god tid

och under kontrollerade former genomföra en omläggning av

taxorna.

Teletaxorna behandlades även i riksdagens telepolitiska

beslut år 1988. Riksdagen fann det väsentligt att utbudet av

andra kommunikationer än de grundläggande styrs av kundernas

individuella preferenser och efterfrågan. Priserna för dessa

tjänster skulle i princip kostnadsanpassas. Även avgifterna för

grundläggande telekommunikationer kunde behöva anpassas bättre,

eftersom taxestrukturen i telefonnätet visade dålig

överensstämmelse med Televerkets kostnader. Detta angavs i sin

tur medföra bl.a. ett ineffektivt utnyttjande av teletjänsterna.

Tillgången till telefon bedömdes dock vara en så grundläggande

nyttighet att taxesättningen borde spegla en vilja hos

statsmakterna att se till att alla har råd att ha telefon.

I sitt telepolitiska beslut våren 1991 beslutade riksdagen

enligt förslag i den s.k. tillväxtpropositionen att införa ett

pristak för telefoni, vilket innebar att telefontaxorna skulle

få höjas med högst 70% av förändringen av nettoprisindex.

Pristaket kombinerades med ett krav på att Televerkets

totalproduktivitet skulle öka med 3% per år. Med det sålunda

fastlagda prismålet och mot bakgrund av det nämnda

riksdagsbeslutet år 1987 bedömdes regeringen kunna fullt ut

delegera till Televerket vad som återstod av dess engagemang i

taxefrågorna, med verkan från den 1 januari 1992.

I december 1991 omprövade riksdagen det beslut den hade

fattat under våren samma år (bet. 1991/92:FiU10, rskr.

1991/92:108). Pristaket för telefontaxorna borde enligt det nya

beslutet formuleras om. Pristaket borde -- uttalade riksdagen --

knytas till den del av verksamheten där Televerket saknar

konkurrens, dvs. till hushållens telefonkostnader.

Våren 1992 återkom regeringen till riksdagen i taxefrågan

(prop. 1991/92:150 bil. I:4). Av propositionen framgick att en

analys av Televerkets struktur m.m. pågick inom

regeringskansliet. Mot den bakgrunden fann riksdagen att

tidpunkten för delegering av taxebesluten skulle bestämmas i

samband med ett ställningstagande till förslag av regeringen om

principer för taxesättningen (bet. 1991/92:TU23, rskr. 349).

Den taxedelegering som riksdagen beslutade om våren 1991 har

sålunda ännu inte genomförts. Det betyder att det är regeringen

som, med stöd av teleförordningen (1985:765), beslutar om

hushållens abonnnemangsavgift, om samtalsmarkeringsavgiften samt

om markeringsintervallens längd för lokalsamtal. I övriga

taxefrågor beslutar Televerket.

5.2 Regeringens förslag

Regeringen föreslår att den av riksdagen bemyndigas träffa

avtal med Telia AB om taxeutveckling för telefonitjänst till

fast anslutningspunkt.

Följande bestämmelser om taxor m.m. återfinns i 18--19§§ i

regeringens förslag till telelag.

Enligt 18 § skall tillståndshavares taxor för användning av

telefonitjänst till en fast anslutningspunkt inom ett allmänt

tillgängligt telenät och för tillhandahållande av fasta

teleförbindelser inom ett sådant nät grunda sig på

tillståndshavarens kostnader. Taxorna skall hållas allmänt

tillgängliga av tillståndshavarna.

Enligt 19 § får regeringen, utan hinder av 18§, föreskriva

att taxor för telefonitjänst till en fast anslutningspunkt inom

ett allmänt tillgängligt telenät inte får överstiga en viss

nivå.

Bestämmelserna avser sålunda inte t.ex. mobila teletjänster

eller annan datakommunikation än den som omfattas av

telefonitjänsten.

Det regeringsförslag som utskottet nu har att behandla skall

ses mot bakgrund av det bemyndigande för regeringen i fråga om

prisreglering för telefonitjänst till fast anslutningspunkt som

19 § innebär.

Departementschefen framhåller att förutsättningarna för att få

till stånd konkurrens inom telefonitjänsten på marknaden för

hushåll och mindre företag är begränsade under överskådlig tid.

Den prisreglering han förordar syftar till att skydda hushåll

och mindre företag från alltför kraftiga prishöjningar och från

överprissättning på grund av bristande kostnadseffektivitet i

tillhandahållandet av tjänsten. Vidare vill departementschefen

minska risken för att Telia AB:s icke-konkurrensutsatta

verksamhet skall kunna subventionera den konkurrensutsatta.

Ett pristak innebär -- fortsätter departementschefen -- att

taxor för telefonitjänsten inte får överstiga en viss nivå.

Under taket för den totala prisutvecklingen bestäms priserna av

de företag som tillhandahåller telefonitjänst till fast

anslutningspunkt, dvs. i första hand Telia AB. I förslaget till

telelag är pristaket avsett att utformas som en generell

reglering. Med hänsyn till marknadssituationen på

telefoniområdet kommer emellertid regleringen att i första hand

beröra Telia AB. Departementschefen anser att bestämmelser om

pristak under de närmaste åren endast bör avse Telia AB:s

priser. Han säger sig dock inte vilja utesluta att bestämmelser

om pristak under kommande år kan komma att tillämpas generellt

på varje företag som tillhandahåller telefonitjänst till fast

anslutningspunkt.

Telestyrelsen kommer att ha till uppgift att bl.a. övervaka

prisutvecklingen och att följa upp prisregleringen. Tillsyn,

insyn och uppgiftslämnande m.m., som förslaget till telelag

innehåller bestämmelser om, är frågor som bör regleras i avtalet

mellan staten och Telia AB i syfte att få till stånd en effektiv

uppföljning och kontroll av pristakets tillämpning.

Telestyrelsen skall ha möjlighet att föreslå regeringen de

ändringar av regleringen som kan komma att anses befogade.

Effekterna av pristaket bör analyseras sedan telelagen

tillämpats under ett par år. Riksdagen skall årligen informeras

om prisutvecklingen och om prisregleringen, avslutar

departementschefen sin framställning, innan han övergår till en

redogörelse för pristakets utformning.

En prisreglering bör -- framhåller departementschefen --

främst avse den icke konkurrensutsatta delen av marknaden för

telefonitjänsten. Marknaderna utrikestelefoni, rikstelefoni och

lokal telefoni är i varierande utsträckning utsatta för

konkurrens. Konkurrensen kommer sannolikt att öka framför allt i

fråga om de större företagens riks- och utlandssamtal. Med den

angivna inriktningen kommer pristaket för telefonitjänsten att

täcka alla permanenthushåll samt företag med direkttelefon.

Detta innebär, med utgångspunkt i 1992 års uppgifter, att ca 4,6

miljoner abonnemang, som avser permanenthushåll, och ca 715000

abonnemang, som avser företag med direkttelefon, kommer att

omfattas av prisregleringen. Pristaket kommer däremot inte att

omfatta de ca 700000 (större) företag som använder sig av en

växel. Tjänster som bör täckas av pristaket är förutom

abonnemangs- och samtalsavgifter även engångsavgifter för

abonnemang och flyttningsavgifter.

År 1992 uppgick Televerkets totala intäkter av telefoni till

ca 17 miljarder kronor, framgår det av propositionen. Med den

angivna prisregleringen kommer för Televerkets del ca 70% av

intäkterna, dvs. ca 12 miljarder kronor, att täckas av

pristaket. Detta är avsett att utformas så att den årliga

prisutvecklingen knyts till nettoprisindex (NPI). För de

närmaste fyra åren (1993--1996) bör pristaket sättas till NPI

minskat med 1% per år med år 1992 som basår.

Inom ramen för prisregleringen bör -- framhåller

departementschefen -- olika taxestrukturer utvecklas, t.ex.

lågförbrukartaxor och andra rabattsystem. Det telepolitiska

målet att alla skall kunna utnyttja telefonitjänsten till en

rimlig kostnad kan härigenom uppnås. Departementschefen upplyser

i sammanhanget att arbete med taxestrukturer av det nämnda

slaget för närvarande pågår inom Televerket. Han säger sig

vidare ha för avsikt att, i samband med utformningen av avtalet

mellan staten och Telia AB, verka för att arbetet fullföljs.

Med ett pristak, i kombination med lågförbrukartaxor och

andra rabattsystem, gör departementschefen följande bedömning i

fråga om taxeutvecklingen. De abonnemangsavgifter och taxor för

lokalsamtal som Televerket/Telia AB tillämpar kommer successivt

att öka, medan nu gällande taxor för riks- och utlandssamtal

kommer att sänkas, allt inom ramen för en långsiktig

kostnadsanpassning.

Inom det utrymme som täcks av pristaket bör Telia AB ha

frihet att utforma taxestrukturen, avslutar departementschefen

sin framställning.

5.3 Motionsförslag om avslag på regeringens förslag m.m.

I motion T96 (s) yrkas avslag på regeringens förslag att den

bör bemyndigas att träffa avtal med Telia AB om taxeutveckling

för telefoni till fast anslutningspunkt. Motionärerna framhåller

att ett pristak måste vara resultatet av en bedömning av

produktivitetsutvecklingen, konkurrenssituationen och den

allmänna prisutvecklingen. En komplicerande faktor i

sammanhanget är den av regeringen aviserade ombalanseringen av

taxorna mellan den konkurrensutsatta delen av telefonimarknaden

och monopoldelen. I propositionen saknas -- betonar motionärerna

-- en granskning och analys av rimligheten i de argument som

framförts från Televerket i frågan.

Mot den sålunda angivna bakgrunden finner motionärerna

regeringens förslag godtyckligt. De diskussioner som förts om

teletaxorna och riksdagens beslut i december 1991 visar att man

på goda grunder kan anta att det av regeringen satta pristaket

är för generöst tilltaget. Den höga teknik- och

produktivitetsutvecklingen inom telesektorn kan inte innebära

annat -- betonar motionärerna -- än att Televerkets

kostnadsutveckling kommer att kunna hållas betydligt under den

allmänna prisutvecklingen. Regeringen bör därför återkomma till

riksdagen med en fullständig analys av de förväntade effekterna

av ett lägre pristak. Intill dess bör nuvarande prisreglering

ligga fast.

Taxefrågor m.m. behandlas också i fyra under den allmänna

motionstiden i år väckta motioner. I en motion, som väckts med

anledning av den proposition som utskottet nu behandlar,

återkommer yrkanden av samma slag som motionären väckte under

den allmänna motionstiden.

I motion T812 (kds) betonas vikten av frihet för Televerket

att självt bestämma sina taxor i enlighet med riktlinjer som

fastställs genom riksdagsbeslut.

I motion T805 (nyd) framhålls att Televerket bör utreda

förutsättningarna för en differentierad teletaxa för

pensionärer. AXE-tekniken gör det enligt motionärerna möjligt

att programmera in extra låga taxor för in- och utgående samtal

på vissa telefonnummer under vissa tider på dygnet och under

veckoslut. I områden där AXE-teknik ännu inte är införd bör

pensionärerna få en rabatt på sina teleräkningar.

I motion T98 (fp) yrkas att riksdagen som sin mening skall ge

regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnadsfrihet

för telefonsamtal till Jourhavande präst, Jourhavande

medmänniska, Jourhavande psykolog, Jourhavande kurator,

Aidsjouren samt Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsberoende

m.fl. Vidare betonar motionären att kostnadsfriheten även bör

omfatta telefonsamtal från utlandet samt att den uppringande bör

åtnjuta anonymitetsskydd.

Motion T818 (fp) har samma innebörd som motion T98 (fp).

Motion T814 (fp) har rubriken Ett telefonnummer för människor

i kris. Riksdagen bör enligt motionären ge regeringen ett

uppdrag att i samverkan med sjukvårdsmyndigheterna utreda

förutsättningarna för ett särskilt hjälpnummer utöver 90000.

5.4 Utskottets ställningstagande

Vad först gäller regeringens förslag och yrkandet om avslag på

förslaget i motion T96 (s) vill utskottet anföra följande. I

propositionen belyses sambandet mellan det av regeringen

förordade pristaket och Televerkets investeringar.

Departementschefen erinrar till en början om regeringens förslag

att det statliga ansvaret för grundläggande telekommunikationer

skall omfatta inte bara, som nu, taltelefoni utan också telefax

och viss datakommunikation. Det utvidgade ansvaret kan komma att

innebära en i viss utsträckning ökad belastning på Telia AB

jämfört med vad som för närvarande gäller för Televerket.

Departementschefen anser emellertid inte att ett utvidgat ansvar

för grundläggande telekommunikationer på något avgörande sätt

förändrar förutsättningarna för omfattningen och inriktningen av

investeringsverksamheten i Telia AB. Med beaktande av pristaket

gör han den bedömningen att Televerkets planerade investeringar,

sådana dessa redovisas i verkets reviderade treårsplan, kommer

att kunna fullföljas. Planen innebär att 90% av abonnenterna

kommer att ha anslutningar till en AXE-station år 1997. År 2000

beräknas 100 % av abonnenterna ha en sådan anslutning.

Utskottet har erfarit att departementschefens sålunda

återgivna överväganden baseras på omfattande analyser av de

ekonomiska effekter som det bolagiserade Televerkets

verksamhetsförutsättningar innebär. En sänkning av pristaket

under den nivå som regeringen föreslår torde få den effekten att

Televerkets investeringar inte kan genomföras i den omfattning

och med den inriktning som treårsplanen innebär. Utskottet anser

att en sådan effekt bör undvikas.

Våren 1992 uttalade riksdagen som nämnts att tidpunkten för

delegering av taxebesluten skulle bestämmas i samband med dess

ställningstagande till förslag om principer för taxesättningen

(bet. 1991/92:TU23, rskr. 343). Ett sådant förslag föreligger

nu. Det är enligt utskottets mening väl avvägt.

Utskottet anser därför att riksdagen bör lämna regeringen

det begärda bemyndigandet att träffa avtal med Telia AB om

taxeutveckling för telefonitjänst till fast anslutningspunkt.

Självfallet bör dock pristakets effekter noggrant följas. Vad

departementschefen anfört om årlig information till riksdagen

och om en utvärdering efter ett par år föranleder ingen erinran

från utskottets sida. Med det anförda tillstyrker utskottet

regeringens förslag och avstyrker motion T96 (s) yrkandena 9 och

12.

Motion T812 (kds) med krav på frihet för Televerket att självt

få bestämma sina taxor, i enlighet med riktlinjer som

fastställts av riksdagen, torde genom utskottets

ställningstagande få anses tillgodosett. Motionen synes inte

behöva föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks

följaktligen.

Vad gäller kravet i motion T805 (nyd) på en differentierad

teletaxa för pensionärer anser utskottet att regeringen bör ge

Televerket i uppdrag att utreda förutsättningarna för en sådan

taxa i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen.

Vad utskottet nu anfört -- och som torde tillgodose syftet

med motion T805 (nyd) -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Särskilda samhällsåtaganden inom ramen för Televerkets

verksamhet omfattar för närvarande totalförsvarsuppgifter,

handikapphänsyn, samhällets alarmeringstjänst och olönsamma

telefonautomater i glesbygd. Utskottet är inte nu berett att

förorda att de särskilda samhällsåtagandena skall ges den

vidgade omfattning som aktualiseras i motionerna om

kostnadsfrihet för telefonsamtal till jourhavande präst m.fl.

och om ett särskilt hjälpnummer utöver 90000. Dessa motioner

avstyrks följaktligen.

6 Särskilda samhällsåtaganden på telekommunikationsområdet

m.m.

6.1 Bakgrund

Riksdagen beslutade våren 1991 att vissa verksamheter som

ligger inom Televerkets ansvarsområde men som inte ryms inom

ramen för normala affärsmässiga hänsyn skall särbehandlas

ekonomiskt (prop. 1990/91:87, bet. TU28, rskr. 369). Televerket

skall enligt beslutet redovisa dessa s.k. särskilda åtaganden

och kompenseras i efterhand för kostnaderna genom att

inleveransen till staten reduceras med motsvarande belopp. Som

särskilda åtaganden har, som just nämnts, angivits

totalförsvarsuppgifter, handikapphänsyn, samhällets

alarmeringstjänst och olönsamma telefonautomater i glesbygd.

Förslagen i propositionen innebär att Televerkets

myndighetsroll upphör i och med bolagiseringen och att det av

staten helägda Telia AB blir ett privaträttsligt subjekt med en

renodlad operatörsroll av i princip samma slag som kännetecknar

andra på den svenska telemarknaden arbetande operatörer.

Regeringens förslag till telelag och ett antal andra förslag i

propositionen syftar till att säkerställa att de särskilda

samhällsåtagandena skall kunna fullgöras i den förändrade

situation som bolagiseringen innebär.

Av 2 § andra stycket i regeringens förslag till telelag

framgår att Telestyrelsen får besluta att enskilda och

myndigheter skall tillförsäkras tillgång till teletjänster eller

fasta teleförbindelser genom statlig upphandling. Den

upphandling som avses gäller handikappades och totalförsvarets

behov.

Av 13 § i förslaget till telelag framgår att Telestyrelsen

kan låta tillståndsvillkor omfatta skyldighet för

tillståndshavaren bl.a.

att i verksamheten ta hänsyn till handikappades behov av

särskilda teletjänster,

att medverka till att telemeddelanden kan förmedlas till

samhällets alarmeringstjänst,

att beakta totalförsvarets behov av telekommunikationer under

höjd beredskap.

6.2 Regeringens förslag

De regeringsförslag som utskottet nu har att ta ställning

är följande.

Att riksdagen bemyndigar regeringen att utöver vad som följer

av lämnade lagförslag överföra Televerkets ansvar för

telesystemets funktion m.m. till annan myndighet.

Att riksdagen godkänner vad som föreslås i propositionen om

finansieringen av totalförsvarets behov av telekommunikationer

samt handikappades behov av särskilda teletjänster och anpassade

terminaler.

Att riksdagen bemyndigar regeringen att träffa avtal med Telia

AB om upprätthållande av olönsamma telefonautomater i glesbygd.

Att riksdagen godkänner vad som anförs i propositionen om

statens andel av kostnaderna för alarmeringstjänsten i SOS

Alarmering AB.

Förslagens innebörd är i korthet följande.

Televerkets funktionsansvar för telesystemet övertas i

huvudsak av Telestyrelsen. Televerkets sektorforskningansvar på

telekommunikationsområdet förs dock över till

Transportforskningsberedningen (TFB) och till Närings- och

teknikutvecklingsverket (NUTEK), i enlighet med förslag i

proposition 1992/93:170. Dessa förslag har utskottet tillstyrkt

i sitt betänkande 1992/93:TU24. Den forsknings-, utvecklings-

och demonstrationsverksamhet som Televerket i sin roll som

funktionsansvarig myndighet bedrivit på handikappområdet övertar

Transportforskningsberedningen ansvaret för genom att upphandla

verksamheten.

Telestyrelsen bör disponera ett belopp som motsvarar den

kompensation som Televerket fått för sina kostnader för

totalförsvarsåtgärder för upphandling för totalförsvarets behov

samt ett belopp för upphandling av teletjänster för

handikappade. Medelsanvisningen, som utskottet återkommer till,

omfattar 224 miljoner kronor, varav 220 miljoner kronor avser

totalförsvarsområdet och 4 miljoner kronor handikappområdet. Av

dessa medel skall Telestyrelsen utbetala 1 miljon kronor till

Handikappinstitutet för dess biträde till Telestyrelsen. I

övrigt betalas kostnaderna för handikappades tillgång till

teletjänster och terminalutrustning, på samma sätt som i dag,

dvs. över Socialdepartementets huvudtitel.

Avtalet med Telia AB om upprätthållande av olönsamma

telefonautomater i glesbygd innebär att bolaget åtar sig att

upprätthålla nuvarande antal sådana automater utan särskild

ersättning. Antalet beräknas under perioden 1992--1995 uppgå

till ca 1 300 stycken. Verksamheten kan enligt

departementschefen inte sägas omfattas av de telepolitiska mål

som utgör grunden för regeringens förslag till telelag.

Telefonautomater är enligt hans uppfattning en alarmerings- och

räddningstjänst snarare än en grundläggande

telkommunikationstjänst.

Statens kostnader för SOS Alarmering AB (SOSAB), som i dag

finansieras genom reduktion av Televerkets inleverans,

finansieras i fortsättningen genom anslag på statsbudgetens

utgiftssida. Statens aktier i bolaget förvaltas direkt av

regeringen. I sammanhanget upplyser departementschefen att han

har för avsikt att med övriga delägare i SOSAB initiera en

översyn av bolagets framtida ägarstruktur.

6.3 Motionsförslag om totalförsvarets behov av

telekommunikationer

I motion T808 (c) framhålls att Televerket med egen

finansiering har åtagit sig uppgifter för planeringen av

telenätet vid kris och krig. Lösningen av dessa frågor i

framtiden kommer att kräva stabilitet och kontinuitet, betonar

motionärerna. Vidare framhålls i motionen att den fredstida

försvarsorganisationen måste vara sådan att ett utvecklat

telekommunikationsnät finns i alla delar av landet. Detta

garanterar i sin tur ett effektivt försvar av hela landet. En

bolagisering får aldrig äventyra denna grundprincip.

6.4 Försvarsutskottets yttrande

Försvarsutskottet framhåller i sitt yttrande att

försvarsfrågorna uppmärksammats i propositionen och getts en

grundlig behandling. Förutsättningar har enligt utskottet

skapats för att bibehålla en god beredskapsnivå. Den valda

organisationsformen för att behandla beredskapsfrågorna bör dock

följas upp och utvärderas då erfarenheter vunnits.

Vad gäller den av departementschefen aviserade översynen av

SOSAB:s ägarstruktur framhåller försvarsutskottet vikten av att

det grundläggande samhällsintresset av alarmeringstjänsten

beaktas.

Försvarsutskottet har även behandlat motion T808 (c) och

inte funnit något uttalande från riksdagens sida med anledning

av motionen påkallat.

6.5 Motionsförslag om handikappades behov av

telekommunikationer

I motion T96 (s) yrkas att riksdagen som sin mening skall ge

regeringen till känna vad i motionen anförts om en fond för

handikappstöd. Motionärerna framhåller att

Handikapputredningen i sitt slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett

samhälle för alla har föreslagit åtgärder för att säkra

handikappades tillgång till telekommunikationer. Det föreslås

där bl.a. att man skall inrätta en s.k. telefond, finansierad av

teleföretagen i förhållande till dessas omsättning. Ur fonden

skall det kunna utgå bidrag, exempelvis till enskilda för

dagliga merkostnader som avser telekommunikationer. Motionärerna

betonar att utredningens förslag utgör en rimlig modell för att

lösa de specifika problem som personer med funktionshinder kan

få på en avreglerad telemarknad.

Motionerna T95 (s) och T815 (s) har samma innebörd som det

sålunda återgivna yrkandet i motion T96 (s).

6.6 Motionsförslag om olönsamma telefonautomater i glesbygd

I motion T96 (s) yrkas avslag på regeringens förslag att Telia

AB i avtal med staten skall åläggas att upprätthålla nuvarande

antal olönsamma telefonautomater i glesbygd utan särskild

ersättning. Motionärerna betonar att alla företag som avser att

verka på den svenska telemarknaden bör ta ett solidariskt ansvar

för de telepolitiska målen.

I motion Jo675 (fp) framhålls att telefoner kan rädda liv och

att telefonautomater i skärgården därför inte bör dras in.

6.7 Trafikutskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag såvitt avser

överföring av Televerkets ansvar för telesystemets funktion till

annan myndighet, finansieringen av totalförsvarets behov av

telekommunikationer och handikappades behov av särskilda

teletjänster m.m. samt statens andel av kostnaderna för

alarmeringstjänsten i SOSAB.

Utskottet förutsätter att det grundläggande samhällsintresset

av alarmeringstjänsten beaktas i samband med den i propositionen

aviserade översynen av SOSAB:s ägarstruktur. Vidare utgår

utskottet från att organisationsformen för beredskapsfrågornas

behandling följs upp och utvärderas, då erfarenheter vunnits.

I fråga om motion T808 (c) gör utskottet ingen annan

bedömning än försvarsutskottet. Trafikutskottet avstyrker

följaktligen motionen.

Utskottet tillstyrker motion T96 (s) yrkande 5 om en fond för

handikappstöd. Regeringen bör följaktligen återkomma till

riksdagen med förslag om en sådan fond. Detta ställningstagande

innebär att syftet med motionerna T95 (s) och T815 (s) torde få

anses tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört om en fond för handikappstöd bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vad gäller frågan om olönsamma telefonautomater i glesbygd

framhåller departementschefen, som nämnts, att den inte kan

anses omfattas av de telepolitiska målen. Telefonautomater

innebär -- betonar han -- en alarmerings- och räddningstjänst i

högre grad än en grundläggande telekommunikationstjänst.

Utskottet delar denna uppfattning. Av propositionen framgår att

avtalet mellan staten och Telia AB i ett första skede bör

omfatta tre år. Vidare framgår att Televerkets underskott för de

olönsamma telefonautomaterna uppgår till ca 20 miljoner kronor

per år. Med hänsyn till den mycket dominerande ställning på den

svenska telemarknaden som bolaget under alla förhållanden kommer

att ha under de närmaste åren, finner utskottet avtalsvillkoren

rimliga. Utskottet tillstyrker följaktligen regeringens förslag

och avstyrker motion T96 (s) yrkande 10. Syftet med motion Jo675

yrkande 3 torde genom utskottets ställningstagande få anses

tillgodosett. Det behöver sålunda inte föranleda någon

riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.

7 Målsättning och huvudinriktning m.m. för Teliakoncernen

7.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen tar del av vad som i

propositionen anförs om målsättning och inriktning m.m. för

Teliakoncernen.

I ett inledande avsnitt lämnas en redogörelse för koncernens

organisation.

Utgångspunkten för staten som ägare är -- framhålls det --

att erhålla avkastning på det egna kapitalet. Det primära målet

för verksamheten i Telia AB är därmed att ge räntabilitet på

eget kapital och utdelning till ägaren. Det är även viktigt att

företagets effektivitet och finansiella styrka utvecklas

gynnsamt. Ägaren bör ha den målsättningen att Telia AB på 2--3

års sikt uppvisar en effektivitet som är i paritet med välskötta

svenska industriföretags. Detta bör avläsas genom nyckeltal

såsom räntabilitet på eget kapital, räntabilitet på syssselsatt

kapital och soliditet.

Huvudinriktning för Telia AB bör, liksom i dag för

Televerket, vara att erbjuda telekommunikationstjänster på den

svenska telemarknaden.

Investeringarna beräknas under perioden 1993--1995 uppgå

till knappt 8 miljarder kronor per år. Moderniseringen av

telenätet är avsedd att ges hög prioritet. År 2000 kommer alla

abonnenter att vara anslutna till stationer av AXE-typ. Den

kommande treårsperioden innebär en fortsatt satsning på

fiberoptiska transmissionssystem inom det rikstäckande digitala

långdistansnätet. Inom lokalnäten gäller det att upprätthålla en

mycket hög tillgänglighet och teknisk kvalitet samt att kunna

möta en ökande efterfrågan på höghastighetsförbindelser för

data- och bildkommunikation. Optobaserade lokalnät byggs där

kundbehoven finns, dvs. i första hand i större tätorter.

Televerket bedriver i samarbete med leverantörer ett omfattande

utvecklingsarbete för att höja kvaliteten i nätet, även i

utpräglad glesbygd.

I propositionen erinras vidare om att riksdagen har lagt

fast mål för Televerkets service och kvalitet inom

telefonitjänsten. Kvalitetsmålen avser bl.a. den genomsnittliga

framkomligheten för rikstrafik samt driftsäkerhet i telenätet.

Servicemålen avser felavhjälpning samt vissa leveranstider.

Departementschefen framhåller att Telestyrelsen i sin

tillståndsgivning kan förena rätten att driva tillståndspliktig

verksamhet med villkor i fråga om telefonitjänstens kvalitet och

servicekrav. I princip bör -- betonar han -- de kvalitets- och

servicemål som lagts fast av riksdagen användas vid

tillståndsgivningen för de företag som tillhandahåller

telefonitjänst till fast anslutningspunkt, dvs. i första hand

Telia AB.

7.2 Motionsförslag

I ett flertal motioner, som väcktes under den allmänna

motionstiden i år, framläggs förslag om en snabb utbyggnad av

telenätet i olika delar av landet m.m. Det gäller följande

motioner: T201 (s), som avser Norrbottens län, T229 (s), som

avser Jämtlands län, T802 (kds), som bl.a. gäller Östergötlands

län, T804 (s), som gäller glesbygden, T807 (s), som avser krav

på investeringar för att möjliggöra att hushållen skall kunna

nås med optiska bredband, T810 (s) om påskyndande av telenätets

digitalisering, T817 (fp) om behovet av modern teleteknik i hela

landet m.m. och motion Bo239 (v) om att Televerket bör få ett

anslag på 250 miljoner kronor "utöver regeringens förslag" för

nätinvesteringar.

I motion T67 (c), som har väckts med anledning av

proposition 1992/93:176 om investeringar i trafikens

infrastruktur m.m., betonas vikten av investeringar i telenätet

på Gotland.

7.3 Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att riksdagen bör lämna utan erinran vad i

propositionen anförts om målsättning och huvudinriktning m.m.

för Teliakoncernen. De planerade investeringarna synes utskottet

ägnade att i allt väsentligt tillgodose motionförslagen. De bör

därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks

följaktligen.

8 Anslagsfrågor

8.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår medelsanvisningar enligt följande.

140 miljoner kronor till Kostnader förenade med statens

ägande i SOS Alarmering AB,

195 miljoner kronor till Telestyrelsen under ett

ramanslag,

224 miljoner kronor till Telestyrelsen: Upphandling av

särskilda samhällsåtaganden.

Vidare föreslår regeringen att riksdagen godkänner att

Telestyrelsen under nästa budgetår får disponera en låneram i

Riksgäldskontoret på 8,2 miljoner kronor.

Departementschefen erinrar om regeringens förslag att statens

ägande i SOS Alarmering AB förs över direkt till regeringen, när

Televerket ombildas till aktiebolag. För nästa budgetår beräknar

han statens andel av kostnaderna till 140 miljoner kronor.

Vid beräkningen av anslaget för Telestyrelsens verksamhet har

departementschefen -- framgår det av propositionen -- utgått

från förutsättningen att verksamheten skall finansieras med

avgifter. Kostnaderna för myndighetsuppgifter, som kommer att

utföras för att tillgodose totalförsvarets behov av

telekommunikationer samt handikappades tillgång till

teletjänster och terminaler, bör emellertid på samma sätt som i

dag finansieras över statsbudgeten. Den föreslagna låneramen

avser Telestyrelsens investeringar i anläggningstillgångar.

8.2 Motionsförslag

I motion T96 (s) yrkas att riksdagen, vid bifall till

motionens yrkanden 1 och 6, avslår regeringens förslag till

medelsanvisning för Telestyrelsens upphandling av särskilda

samhällsåtaganden. Motionens yrkande 1 avser avslag på

regeringens samtliga lagförslag. Yrkande 6 avser avslag på

regeringens förslag om bolagisering av Televerket.

I motion T 97 (v) yrkas att riksdagen som sin mening skall ge

regeringen till känna vad i motionen anförts om korrigering av

de anslag som regeringen nu föreslår. Motionärerna framhåller

att regeringen kan behöva återkomma i

kompletteringspropositionen med korrigeringar som en följd av de

förändringar som föreslås i motionen.

8.3 Utskottets ställningstagande

Utskottet har i det föregående avstyrkt de yrkanden i motion

T97 (v) som åsyftas i nu aktuell del av motionen. Härav följer

att utskottet avstyrker även det nu aktuella yrkandet i motion

T97 (v).

Vidare har utskottet i det föregående avstyrkt yrkandena i

motion T96 (s) om avslag på regeringens förslag till

lagstiftning för telemarknaden och om bolagisering av

Televerket. Utskottet har för sin del ingen erinran mot

regeringens förslag till medelsanvisning för Telestyrelsens

upphandling av särskilda samhällsåtaganden. Följaktligen

tillstyrker utskottet regeringens förslag härom och avstyrker

yrkandet i motion T96 (s).

Regeringens övriga förslag till medelsanvisningar

tillstyrks. Detsamma gäller den låneram som regeringen föreslår

att Telestyrelsen skall få disponera i Riksgäldskontoret.

9 Vissa motionsyrkanden väckta med anledning av proposition

1992/93:176 om investeringar i trafikens infrastruktur m.m.

Med anledning av proposition 1992/93:176 om investeringar i

trafikens infrastruktur m.m. har väckts två motionsyrkanden som

avser informationsteknologins betydelse för denna

infrastruktur. De motioner det gäller är T62 (v) och T71 (s). I

båda motionerna framhålls att frågan behandlas alltför

knapphändigt i infrastrukturpropositionen.

I den förstnämnda motionen betonas att elektroniska

kommunikationer -- datatrafik, telefoni, telefax, TV- och

satellitteknik m.m. -- ingår i ett bärkraftigt samhälle.

Utvecklingen på området är snabb och succéartad och den har

många positiva drag, understryker motionärerna. Sammhället bör

därför genom utbildnings- och forskningsinsatser samt

information ge den breda allmänheten och mindre företag

möjlighet att tillgodogöra sig de nya elektroniska

kommunikationsslagen.

I motion T71 (s) framhålls att det finns en risk för att

framtidssatsningar alltför ensidigt baseras på gamla

infrastruktursystem. Framväxande system, såsom t.ex.

informationsteknologi, måste också integreras i

samhällsplaneringen. Regeringen bör snarast återkomma till

riksdagen med förslag till långsiktiga insatser inom området i

fråga, betonar motionärerna.

Teletekniken är, vill utskottet erinra om, en avgörande

förutsättning för informationsteknologins snabba utveckling.

Regeringens förslag till telelag och lag om radiokommunikation

samt om en förändrad verksamhetsform för Televerket syftar till

att skapa goda förutsättningar för en fortsatt teknisk

utveckling, till fördel inte minst för informationsteknologin.

Utskottet finner förslagen väl ägnade att tillgodose det syftet

och har därför ställt sig bakom dem i enlighet med vad som

angivits i det föregående.

I infrastrukturpropositionen framhåller föredragande

departementschefen att informationsteknologin på sikt kan komma

att bli ett intressant trafikpolitiskt medel, inte minst genom

de möjligheter den erbjuder att begränsa investeringsbehoven för

annan infrastruktur och att öka precisionen i fullföljandet av

de trafikpolitiska riktlinjerna. Utskottet delar denna

uppfattning. Av infrastrukturpropositionen framgår också att

arbete med informationsteknologiska frågor pågår inom

kommunikationsdepartementet. I avvaktan på resultatet av detta

arbete finner utskottet inte någon riksdagens åtgärd påkallad

med anledning av motionerna, varför dessa avstyrks.

I motion T62 (v), som även den väckts med anledning av

infrastrukturpropositionen, yrkas att riksdagen beslutar anslå 5

miljarder kronor till Televerket för forsknings-, utbildnings-

och investeringsinsatser.

Enligt vad som framgår av den senaste årsredovisningen

investerade Televerkskoncernen under år 1992 1,4 miljarder

kronor, eller 4 % av omsättningen, i forsknings- och

utvecklingsarbete. Dessa investeringar synes sålunda ligga på en

hög nivå. Med det sagda avstyrker utskottet motionsyrkandet.

10 Övrigt

I motion T809 (s) behandlas verksamheten vid den anläggning i

Vänersborg som drivs av det av Televerkskoncernen ägda företaget

Teli Företagssystem AB. För att verksamheten skall kunna

överleva på kort sikt måste Televerket -- säger motionärerna --

till Teli Företagssystem omedelbart överföra det produktägarskap

och de produkträttigheter som verket har för de produkter som i

dag tillverkas vid anläggningen.

Enligt vad utskottet erfarit regleras ifrågavarande

rättigheter i avtal mellan Televerket och vissa företag i och

utom Sverige. Förändringar i avtalen kan inte ske genom ensidiga

åtgärder från Televerkets sida. Någon riksdagens åtgärd synes

sålunda inte kunna komma i fråga med anledning av motionen,

varför denna avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

Lagstiftning för telemarknaden

1. beträffande avslag på regeringens lagförslag m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T96 yrkandena 1 och 4,

1992/93:T97 yrkandena 2--3, 1992/93:T217 yrkande 2 i denna del

och yrkande 3,

res. 1 (s)

men. (v) - delvis

2. beträffande sociala och regionalpolitiska hänsyn

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:T96 yrkande 2 antar

2 § i det genom propositionen framlagda förslaget till telelag,

res. 2 (s) - villk. res. 1

3. beträffande tillståndsvillkor

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:T96 yrkande 3 antar

13 § i det under moment 2 nämnda lagförslaget,

res. 3 (s) - villk. res. 1

4. beträffande förslaget till telelag i övrigt

att riksdagen antar det under moment 2 nämnda lagförslaget i

de delar det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,

5. beträffande lag om radiokommunikation

att riksdagen antar det genom propositionen framlagda

förslaget till lag om radiokommunikation,

6. beträffande ändringar i brottsbalken, rättegångsbalken

och viss annan lagstiftning

att riksdagen antar de genom propositionen framlagda förslagen

till

a) lag om ändring i brottsbalken,

b) lag om ändring i rättegångsbalken,

c) lag om ändring i radiolagen ((1966:755),

d) lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144),

e) lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

f) lag om ändring i lagen (1981:1104) om verksamheten hos

vissa regionala alarmeringscentraler,

g) lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223),

h) lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild

utlänningskontroll,

i) lag om ändring i lagen (1992:1527) om

teleterminalutrustning,

7. beträffande lagen (1975:88) med bemyndigande att

meddela föreskrifter om trafik, transporter och

kommunikationer

att riksdagen

dels upphäver den genom riksdagens beslut den 10 mars

1993 (rskr. 1992/93:180) beslutade ändringen,

dels antar regeringens ändringsförslag med den rättelse

som framgår av bilaga 2,

8. beträffande regeringens förslag till lag om ändring i

sekretesslagen (1980:100)

att riksdagen antar det genom propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

9. beträffande lagen (1992:1775) om ändring i

sekretesslagen (1980:100)

att riksdagen med bifall till regeringens förslag antar det av

utskottet i bilaga 3 framlagda förslaget till lag om ändring

i lagen (1992:1775) om ändring i sekretesslagen (1980:100),

10. beträffande ikraftträdandebestämmelsen i lagen

(1992:1775) om ändring i sekretesslagen (1980:100)

att riksdagen med anledning av regeringens förslag antar det

av utskottet i bilaga 3 framlagda förslaget till lag om

ändring i lagen (1993:337) om ändring i lagen (1992:1775) om

ändring i sekretesslagen (1980:100),

Televerkets verksamhetsform

11. beträffande Televerkets verksamhetsform m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med

avslag på motionerna 1992/93:T96 yrkandena 6--7, 1992/93:T97

yrkande 1, 1992/93:T217 yrkande 1 i denna del, 1992/93:T803 och

1992/93:T816 yrkande 1

a) godkänner att Televerket ombildas till ett av staten

helägt aktiebolag den 1 juli 1993,

b) bemyndigar regeringen att genomföra bolagiseringen och

överföra Televerkets verksamhet med tillgångar och skulder till

Telia AB resp. till de av Telia AB helägda dotterbolagen Telia

Mobitel AB och Fastighets AB Telaris,

res. 4 (s)

men (v) - delvis

Lagfäst samtrafikplikt m.m.

12. beträffande samtrafikavgifter

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motion 1992/93:T96 yrkande 8 bemyndigar regeringen att

genom avtal med Telia AB ålägga detta bolag att upprätthålla

telefoni i hela landet utan kompensation genom

samtrafikavgifter,

res. 5 (s)

Vissa särskilda åtgärder för utveckling av konkurrens på

telemarknaden

13. beträffande fastighetsnät

att riksdagen godkänner vad som förordas i propositionen om

vissa särskilda åtgärder för utveckling av konkurrensen på

telemarknaden beträffande fastighetsnät,

14. beträffande vissa särskilda åtgärder för utveckling av

konkurrens på telemarknaden

att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförs därom i

propositionen,

Taxor

15. beträffande prisreglering

att riksdagen

dels med bifall till regeringens förslag samt med avslag

på motionerna 1992/93:T96 yrkandena 9 och 12 och 1992/93:T812

bemyndigar regeringen att träffa avtal med Telia AB om

taxeutveckling för telefonitjänst till fast anslutningspunkt,

dels med anledning av motion 1992/93:T805 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en

differentierad teletaxa för pensionärer,

res. 6 (s)

16. beträffande kostnadsfrihet för telefonsamtal med

jourhavande präst m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T98, 1992/93:T814 och

1992/93:T818,

Särskilda samhällsåtaganden på telekommunikationsområdet

m.m.

17. beträffande vissa särskilda samhällsåtaganden på

telekommunikationsområdet m.m.

att riksdagen

a) med bifall till regeringens förslag bemyndigar regeringen

att utöver vad som följer av lämnade lagförslag överföra

Televerkets ansvar för telesystemets funktion m.m. till annan

myndighet,

b) godkänner vad som föreslås i propositionen om

finansieringen av totalförsvarets behov av telekommunikationer

samt handikappades behov av särskilda teletjänster och anpassade

terminaler,

c) godkänner vad som anförs i propositionen om statens andel

av kostnaderna för alarmeringstjänsten i SOS Alarmering AB,

18. beträffande den fredstida försvarsorganisationen

att riksdagen avslår motion 1992/93:T808,

19. beträffande fond för handikappstöd

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T96 yrkande 5

samt med anledning av motionerna 1992/93:T95 och 1992/93:T815

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 7 (m, fp, c, kds)

20. beträffande olönsamma telefonautomater i glesbygd

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med

avslag på motionerna 1992/93:T96 yrkande 10 och 1992/93:Jo675

yrkande 3 i denna del bemyndigar regeringen att träffa avtal med

Telia AB om upprätthållande av olönsamma telefonautomater i

glesbygd,

res. 8 (s)

Målsättning och huvudinriktning m.m. för Teliakoncenen

21. beträffande målsättning och huvudinriktning m.m. för

Teliakoncernen

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:T67,

1992/93:T201 yrkande 1, 1992/93:T229 i denna del,

1992/93:T802, 1992/93:T804, 1992/93:T807, 1992/93:T810,

1992/93:T817 yrkande 2 och 1992/93:Bo239 yrkande 13 lämnar

utan erinran vad som därom anförs i propositionen,

Anslagsfrågor

22. beträffande korrigering av anslag

att riksdagen avslår motion 1992/93:T97 yrkande 4,

men. (v) - delvis - villk. mom. 1, 11

23. beträffande medelsanvisning för upphandling av

särskilda samhällsåtaganden

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motion 1992/93:T96 yrkande 11 till Telestyrelsen:

Upphandling av särskilda samhällsåtaganden för budgetåret

1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 224000000 kr,

res. 9 (s) - villk. res. 1, 4

24. beträffande medelsanvisning för SOSAB

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarmering AB

för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på

140000000 kr,

25. beträffande medelsanvisning för Telestyrelsen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Telestyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag

på 195000000 kr,

26. beträffande låneram

att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner

att Telestyrelsen budgetåret 1993/94 får disponera en låneram i

Riksgäldskontoret på 8200000 kr,

Vissa motionsyrkanden väckta med anledning av proposition

1992/93:176

27. beträffande informationsteknologi

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T62 yrkande 14 och

1992/93:T71 yrkande 18,

res. 10 (s)

28. beträffande Televerkets forskning m.m.

att riksdagen avslår motion 1992/93:T62 yrkande 13,

Övrigt

29. beträffande Teli Företagssystem AB

att riksdagen avslår motion 1992/93:T809.

Stockholm den 26 maj 1993

På trafikutskottets vägnar

Sven-Gösta Signell

I beslutet har deltagit: Sven-Gösta Signell (s), Rolf

Clarkson (m), Sten Andersson i Malmö (m), Kenth Skårvik (fp),

Sten-Ove Sundström (s), Elving Andersson (c), Bo Nilsson (s),

Jan Sandberg (m), Anita Jönsson (s), Lars Svensk (kds), Kenneth

Attefors (nyd), Jarl Lander (s), Lars Björkman (m), Ines Uusmann

(s) och Ulrica Messing (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

Reservationer

1. Avslag på regeringens lagförslag m.m. (mom. 1)

Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita

Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Utskottet kan" och på s. 14 slutar med "aktuella

motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Utskottet har naturligtvis ingen erinran mot att även

telefaxtjänsten och viss datakommunikation omfattas av det

statliga ansvaret för grundläggande telekommunikationer. Den

höga kvaliteten på det svenska telenätet innebär dock enligt

utskottets mening att en sådan utvidgning i praktiken endast

innebär en bekräftelse av rådande förhållanden.

Som framhålls i motionen måste en telelag tillgodose

följande tre grundläggande krav.

1) De telepolitiska målen måste garanteras. Det gäller i

första hand de regionala och sociala mål som innebär att goda

telekommunikationer skall finnas tillgängliga för alla.

2) En telelag måste vara konkurrensneutral. Inget

teleföretag skall ges sämre förutsättningar för att konkurrenter

skall kunna etablera sig och ta marknadsandelar.

3) Konsekvenserna av de förändringar som föreslås måste

kunna bedömas. Införandet av en telelag och en bolagisering av

Televerket måste bygga på en analys av de effekter som

förväntas.

Inget av dessa tre krav tillgodoses. Följaktligen måste

lagförslagen avslås eller i vart fall omarbetas i väsentliga

avseenden. Utskottet anger i det följande vissa riktlinjer för

omarbetningen.

Det är av största vikt att riksdagen även fortsättningsvis tar

ansvar för telekommunikationerna i hela landet. Den av riksdagen

tidigare fastlagda målformuleringen bör därför ligga fast.

Medborgarna, näringslivet och den offentliga förvaltningen i

landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande

tillgång på telekommunikationer till lägsta möjliga

samhällsekonomiska kostnad. Fem delmål finns formulerade:

Telesystemet skall ge god tillgänglighet, effektivt

resursutnyttjande i samhället, utvecklingsmöjligheterna skall

tas till vara, bidra till regional balans och möjliggöra sociala

hänsynstaganden samt vara uthålligt under kriser och krig.

Avsikten med en telelag får inte vara att undergräva svenska

näringspolitiska målsättningar på teleområdet. I vilken grad

staten genom aktiva åtgärder bör försöka skapa konkurrens inom

områden där det i dag de facto råder monopol måste ses i ljuset

av den internationella utvecklingen. Tempot i avregleringen

måste vägas in i synen på hur den svenska telemarknaden skall

utvecklas.

I telelagen, eller i annan ordning, måste fastslås att den

öppna svenska telemarknaden endast skall vara öppen för företag

som har sin huvudsakliga verksamhet förlagd till länder med

motsvarande marknadssituation på teleområdet.

Alla företag som avser att verka på den svenska telemarknaden

måste vara med och ta ett solidariskt ansvar för de

telepolitiska målen.

Utgångspunkten för en lagstiftning får inte vara av den

ideologiska art som regeringen använder. Regeringen tycks mena

att det är viktigare att flera företag etablerar sig i

telebranschen än att den sammanlagda effektiviteten blir så hög

som möjligt.

Lagstiftningen måste också vara sådan att staten kan utkräva

ett socialt och regionalt ansvar från alla aktörer som uppträder

på den svenska telemarknaden, inte bara från Televerket.

En lagstiftning får inte, på sätt som regeringens förslag

innebär, präglas av en ovilja att ta ansvar för telepolitiken.

Regeringens utgångspunkt är felaktig, när den tror att marknaden

skall lösa alla problem.

Telestyrelsen bör inte enligt utskottets mening ha den stora

betydelse som regeringens förslag innebär att den får. Om inte

marknaden löser problemen, blir det Telestyrelsen som får göra

det. En sådan ordning strider mot riksdagens tidigare uttalanden

om ett fortsatt politiskt inflytande över telepolitiken. Endast

på ett ställe i propositionen nämns Telestyrelsens roll som

ombud för allmänheten. Regeringen redovisar inte heller några

överväganden om hur den i dag gällande överprövningsrätten i

förhållande till Televerket skall regleras. Detta är en

allvarlig brist, som måste avhjälpas.

Förslag till en telelagstiftning bör inte vara så utformat att

det utsätts för en så nedgörande kritik som Lagrådet bestått

regeringens förslag. Man skriver:

På grund av en viss tidspress har förslagen inte fått den

bearbetning i systematiskt hänseende som varit önskvärd. -- En

annan sammanfattande observation är att den allmänna

motiveringen till förslagen är omfångsrik och i viss mån

svåröverskådlig. Härtill kommer att framställningen tyngs av en

mängd detaljfrågor som lämpligen borde ha förts in i

specialmotiveringarna. Dessa är nu mycket kortfattade och ibland

hänvisas endast till omfattande och oprecisa uttalanden i den

allmänna motiveringen. Det kan mot bakgrund härav befaras att

motiven inte alltid kommer att ge avsedd vägledning vid

rättstillämpningen.

Vidare vill utskottet betona att det inte finns några

möjligheter att utifrån propositionens skrivningar göra en

skälig bedömning av de konsekvenser som de föreslagna åtgärderna

kommer att få. I propositionen finns inte heller en

tillstymmelse till analyser av de samhällsekonomiska vinster som

regeringen förutser.

Sammanfattningsvis anser utskottet att regeringen trots en

omfångsrik proposition inte kunnat prestera ett acceptabelt

beslutsunderlag. Det är, vill utskottet understryka, ett

anständighetskrav att beslut i så här viktiga frågor grundas på

ett fullgott sådant.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion T96 (s) yrkande

1 och avstyrker regeringens samtliga lagförslag.

Vidare tillstyrker utskottet yrkande 4 i samma motion om att

regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen med förslag

till reglering av telemarknaden i enlighet med den inriktning

som angivits här ovan och i övrigt i motionen. Vad utskottet

sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motionerna

T97 (v) yrkandena 2--3, T217 (s) yrkande 2 i denna del och T217

(s) yrkande 3 torde få anses tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande avslag på regeringens lagförslag m.m.

att riksdagen dels med bifall till motion 1992/93:T96 (s)

yrkande 1 avslår samtliga genom propositionen framlagda

lagförslag, dels med bifall till motion 1992/93:T96 yrkande

4 samt med anledning av motionerna 1992/93:T97 yrkandena 2--3,

1992/93:T217 yrkande 2 i denna del och yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Sociala och regionalpolitiska hänsyn (mom. 2)

Under förutsättning av avslag på reservation 1

Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita

Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Det övergripande" och på s. 16 slutar med "såvitt

avser 2 §" bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion T96 (s) är naturligtvis formuleringen

av de telepolitiska målen i telelagen avgörande för utformningen

av telepolitiken. Propositionen ger i denna del mycket sparsamma

besked. Utskottet kan inte tolka detta på annat sätt än att

regeringen vill ge frihet åt Telestyrelsen att själv bedöma om

målen uppfylls. Detta blir än mer anmärkningsvärt, eftersom det

enbart är i lagens ändamålsparagraf som riksdagen får möjlighet

att fastställa de telepolitiska målen. Enligt propositionen

skall Telestyrelsen t.ex. fastställa de olika servicemålen.

Utskottet vill också starkt understryka att i de sociala

hänsyn som är ett så viktigt element i de telepolitiska målen

också ingår att personer med funktionshinder skall ges tillgång

till telekommunikationer.

Med det anförda tillstyrker utskottet yrkandet i motion T96

(s) att 2§ i regeringens förslag till telelag bör få den

lydelse som motionärerna föreslår.

dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande sociala och regionalpolitiska hänsyn

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T96 yrkande 2

antar 2 § i det genom propositionen framlagda förslaget till

telelag med den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 4

såsom Reservanternas förslag betecknade lydelse,

3. Tillståndsvillkor (mom. 3)

Under förutsättning av avslag på reservation 1

Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita

Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "Motionärernas förslag" och slutar med "avstyrker

motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag till lydelse av 13 § telelagen innebär,

vill utskottet understryka, att Telestyrelsen fritt får avgöra

vilka tillståndsvillkor som skall diskuteras och fastställas med

resp. operatör. Den uppräkning av olika förhållanden som

föreslås är inte avsedd att vara uttömmande.

Enligt utskottets mening bör Telestyrelsen i lagen tydligt

få vägledning om vilka villkor som skall prövas för varje

tillståndshavare. Följaktligen skall Telestyrelsen -- som

framgår av den lydelse av 13 § som föreslås i motion T96 (s) --

i normalfallet förena tillstånd med villkor. Vilka dessa

normalfall är framgår av andra stycket punkterna 1--5. Punkterna

1--4 i 13 § tredje stycket -- enligt s-motionens förslag --

utgör även enligt utskottets mening exempel på tillståndsvillkor

som Telestyrelsen kan pröva.

Utskottet vill betona att Telestyrelsen bör avlastas den

viktiga uppgiften att för varje tillståndshavare bedöma och

motivera huruvida vissa villkor skall gälla eller inte gälla.

Den effekten nås om vissa villkor görs obligatoriska på sätt som

föreslås i motion T96 (s). Däremot kan det naturligtvis bli

fråga om att Telestyrelsen bedömer om undantag bör göras från de

obligatoriska villkoren. En sådan bedömning kan grundas på t.ex.

omfattningen av tillståndshavarens verksamhet.

Med det anförda tillstyrker utskottet yrkandet i motion T96

(s) att 13 § i regeringens förslag till telelag bör få den

lydelse motionärerna föreslår.

dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande tillståndsvillkor

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T96 yrkande 3

antar 13 § i det genom propositionen framlagda förslaget till

telelag med den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 4

såsom Reservanternas förslag betecknade lydelse,

4. Televerkets verksamhetsform m.m. (mom. 11)

Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita

Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Med anledning" och på s. 25 slutar med

"motionsyrkanden avstyrks" bort ha följande lydelse:

Under lång tid har televerksamheten och annan för samhället

gemensam infrastruktur bedrivits i affärsverksform, statligt ägd

och direkt styrd av riksdagen och regeringen. Medborgarna har

via sina folkvalda representanter och politiska beslut kunnat

påverka verksamheten. Med dessa medel har de politiska målen i

allt väsentligt uppfyllts. Televerket har utvecklats positivt. I

internationell jämförelse står sig verket gott. Hög effektivitet

och låga taxor och avgifter kännetecknar dagens Televerk.

Under de senaste åren har den svenska telemarknaden

förändrats kraftigt. Det gäller främst tre områden: Tekniken

utvecklas, kunder och leverantörer av telefonitjänster söker

internationella lösningar och en politisk omprövning av de

telepolitiska målen har skett.

Utskottet vill bestämt slå fast att det även framöver måste

vara möjligt att med politiska beslut garantera den service som

medborgarna kräver. Televerket är en gemensam tillgång, uppbyggd

som en del av folkhushållet. Det är genom fortsatt gemensam

förvaltning av dessa tillgångar som utskottet anser att

telepolitiken bör utvecklas. Utskottet känner ett ansvar för att

föra detta demokratiska uppdrag vidare som en motvikt till de

kortsiktiga kapitalintressena på marknaden. Utskottet anser

därför att det är genom fortsatt gemensam förvaltning av dessa

tillgångar som telepolitiken bör utvecklas.

En föränderlig omvärld förutsätter en omprövning också av de

medel som står till buds för att de telepolitiska målen skall

uppfyllas. Utskottet är berett att medverka till en utveckling

av nya medel men vill slå fast att i de analyser som ligger till

grund härför skall verksamheten sättas i främsta rummet. Det är

möjligheten att nå de telepolitiska målen som skall stå i

centrum.

Propositionens förslag till telelag är enligt utskottets

mening inte en garanti för att de telepolitiska målen skall

kunna uppfyllas och därför kan utskottet i nuläget inte

tillstyrka regeringens förslag till bolagisering av televerket.

I propositionen saknas också en analys av hur stora

merkostnader som vid en bolagisering läggs på Televerket och av

de finansiella konsekvenserna. Det är därför omöjligt -- vill

utskottet understryka -- att ta ställning till frågan om en

bolagisering är acceptabel.

I propositionen förs ett resonemang om statens möjligheter

att styra telemarknaden i en situation då betydande delar av

Telia AB:s aktiestock gått över i privat ägo.

Detta visar att kommunikationsministern har en sådan utveckling

som mål. Det stämmer också med tidigare principiella

ställningstaganden från regeringens och riksdagsmajoritetens

sida.

Detta är enligt utskottets mening ett tungt vägande skäl mot

att riksdagen nu fattar beslut om bolagisering av Televerket.

Därför säger utskottet ett bestämt nej till den utförsäljning av

Televerket som regeringens förslag till bolagisering av

Televerket uppenbarligen syftar till.

Utskottet instämmer i den kritik av ärendets handläggning

som uttalas av konstitutionsutskottet. Riksdagens revisorers

begäran om parlamentariska överväganden av de konstitutionella

aspekterna på en bolagisering har inte uppfyllts.

Konstitutionsutskottet konstaterar att den i övrigt omfattande

propositionen innehåller endast en halv sida om konsekvenserna

av att verksamhet som nu bedrivs i affärsverksform flyttas över

till bolagsform. Utskottet delar den uppfattning som framförs i

en avvikande mening (s) till KU:s yttrande, att det är ett

grundläggande demokratiskt krav att konsekvenserna av viktiga

ställningstaganden, speciellt om de berör grundlagsfrågor, skall

kunna överblickas innan beslut fattas.

Utskottet instämmer också i förslaget att regeringen bör

tillsätta en parlamentarisk kommitté för att ta fram ett

fullgott underlag för beslut i de viktiga konstitutionella

frågor som detta ärende aktualiserar samt att riksdagen bör som

sin mening ge regeringen detta till känna.

Med det sagda avstyrker utskottet regeringens förslag att

riksdagen bör godkänna att Televerket ombildas till ett

aktiebolag. Av det anförda följer vidare att utskottet avstyrker

regeringens förslag om att den bör bemyndigas genomföra

bolagiseringen.

Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att syftet med

samtliga de motionsyrkanden som nu är i fråga torde få anses

tillgodosett -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande Televerkets verksamhetsform m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:T96

yrkandena 6--7, 1992/93:T97 yrkande 1, 1992/93:T213 yrkande 1 i

denna del, 1992/93:T803 och 1992/93:T816 yrkande 1

dels avslår regeringens förslag att riksdagen godkänner

att Televerket ombildas till ett av staten helägt aktiebolag den

1 juli 1993,

dels avslår regeringens förslag om bemyndigande för

regeringen att genomföra bolagiseringen och överföra Televerkets

verksamhet med tillgångar och skulder till Telia AB resp. till

de av Telia AB helägda dotterbolagen Telia Mobitel AB och

Fastighets AB Telaris,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

5. Samtrafikavgifter (mom. 12)

Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita

Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "motion T96 (s)

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör televerksamhet som inte är

företagsekonomiskt lönsam finansieras solidariskt. Utskottet

avvisar för sin del bestämt regeringens tanke att möjligheterna

för Telia AB att via samtrafikavgifter ta ut kompensation för

sina merkostnader skall skrivas bort i ett avtal mellan staten

och bolaget. Det är enligt utskottets mening mycket

anmärkningsvärt att regeringen inte förmår redovisa något stöd

för sitt förslag genom t.ex. en beräkning av effekterna för

Telia AB eller för telemarknaden i stort.

Regeringens linje innebär att det i praktiken inte kommer

att finnas något solidariskt ansvar för telenätet -- det blir

enbart de hushålls- och småföretagskunder som utnyttjar

Televerkets nät som kommer att bidra till korssubventioneringen.

De stora företagen och de teleföretag som levererar teletjänster

till dessa ges en gynnad ställning utanför systemet.

Enligt utskottets bestämda uppfattning är regeringens nu

aktuella förslag ologiskt: samtidigt som konkurrensen släpps

fri, styr man ett företag medan andra får agera helt fritt.

Utskottet kan för sin del inte finna några skäl att -- sedan en

telelag trätt i kraft -- i ett avtal frångå den lösning av

frågan om samtrafikavgifter som lagen erbjuder. Televerket bör

därför genom sådana avgifter fullt ut kompenseras för sina

merkostnader för åtaganden som inte är företagsekonomiskt

lönsamma.

Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget i motion T96

(s) om avslag på regeringens förslag om bemyndigande för den att

genom avtal med Telia AB ålägga detta bolag att upprätthålla

telefoni i hela landet utan kompensation genom

samtrafikavgifter. Regeringens förslag avstyrks.

dels att utskottets hemställan under mom. 12 bort ha

följande lydelse:

12. beträffande samtrafikavgifter

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T96 yrkande 8

avslår regeringens förslag om bemyndigande för regeringen att

genom avtal med Telia AB ålägga detta bolag att upprätthålla

telefoni i hela landet utan kompensation genom

samtrafikavgifter,

6. Prisreglering (mom. 15)

Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita

Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34

börjar med "Vad först" och på s. 35 slutar med "till känna" bort

ha följande lydelse:

I likhet med de motionärer som står bakom motion T96 (s)

finner utskottet regeringens förslag till pristak bristfälligt

underbyggt. Någon analys av pristakets rimlighet redovisas inte

heller i propositionen. Med den synnerligen höga teknik- och

produktivitetsutveckling som kännetecknar telemarknaden bör

pristaket kunna sättas lägre utan att för den skulle Televerkets

investeringar enligt treårsplanen skall behöva påverkas.

Regeringen bör därför -- som framhålls i s-motionen -- återkomma

med en fullständig analys av de förväntade effekterna av ett

lägre pristak. Intill dess bör nuvarande prisreglering ligga

fast.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion T96 (s)

yrkandena 9 och 12 samt avstyrker regeringens förslag om att den

bör bemyndigas träffa avtal med Telia AB om taxeutveckling för

telefonitjänst till fast anslutningspunkt.

Vidare avstyrker utskottet motionerna T805 (nyd) och T812

(kds). Vad gäller den förstnämnda motionen vill utskottet fästa

uppmärksamheten på vad som sägs i propositionen om det arbete

som pågår inom Televerket med lågförbrukartaxor och andra

rabattsystem. Utskottet anser att resultatet av det arbetet

bör avvaktas.

Vad utskottet anfört om prisreglering bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 15 bort ha

följande lydelse:

15. beträffande prisreglering

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T96 yrkandena 9

och 12 samt med avslag dels på regeringens förslag om

bemyndigande för den att träffa avtal med Telia AB om

taxeutveckling för telefonitjänst till fast anslutningspunkt,

dels på motionerna 1992/93:T805 och 1992/93:T812 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Fond för handikappstöd (mom. 19)

Rolf Clarkson (m), Sten Andersson i Malmö (m), Kenth Skårvik

(fp), Elving Andersson (c), Jan Sandberg (m), Lars Svensk (kds)

och Lars Björkman (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39

börjar med "Utskottet tillstyrker motion" och slutar med "till

känna" bort ha följande lydelse:

Den i tre s-motioner aktualiserade frågan om en fond för

handikappstöd, i enlighet med förslag av Handikapputredningen i

dess slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhälle för alla,

behandlas även i propositionen. Departementschefen framhåller

att utredningens förslag bör övervägas i ett vidare sammanhang

och att det ännu är för tidigt att ta ställning till frågan om

några av förslagen skall genomföras.

Utskottet delar departementschefens uppfattning. Någon

riksdagens åtgärd med anledning av nu aktuella motionsyrkanden

bör därför inte vidtas, varför dessa avstyrks.

dels att utskottets hemställan under mom. 19 bort ha

följande lydelse:

19. beträffande fond för handikappstöd

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T95, 1992/93:T96

yrkande 5 och 1992/93:T815,

8. Olönsamma telefonautomater i glesbygd (mom. 20)

Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita

Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39

börjar med "Vad gäller" och slutar med "avstyrks följaktligen"

bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion T96 (s) bör alla företag som avser

att verka på den svenska telemarknaden ta ett solidariskt ansvar

för de telepolitiska målen. Utskottet kan därför inte acceptera

departementschefens uppfattning att ett bolagiserat Televerk

skall åläggas att upprätthålla nuvarande antal olönsamma

telefonautomater i glesbygd utan särskild ersättning. Riksdagen

bör följaktligen avslå regeringens förslag härom. Med det sagda

tillstyrker utskottet motion T96 (s) yrkande 10 och avstyrker

regeringens förslag. Syftet med motion Jo675 (fp) yrkande 3

torde genom detta ställningstagande få anses tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under mom. 20 bort ha

följande lydelse:

20. beträffande olönsamma telefonautomater i glesbygd

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T96 yrkande 10

och med anledning av motion 1992/93:Jo675 yrkande 3 i denna del

avslår regeringens förslag om bemyndigande för regeringen att

träffa avtal med Telia AB om upprätthållande av olönsamma

telefonautomater i glesbygd,

9. Medelsanvisning för upphandling av särskilda

samhällsåtaganden (mom. 23)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 1 och 4

Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita

Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42

börjar med "Vidare har" och slutar med "motion T96 (s)" bort ha

följande lydelse:

Utskottet har i det föregående avstyrkt regeringens förslag

om lagstiftning för telemarknaden och om bolagisering av

Televerket. Om riksdagen beslutar i enlighet med utskottets

förslag måste de särskilda samhällsåtagandena i fråga om

totalförsvarets och handikappades behov av telekommunikationer

finansieras på samma sätt som i dag. Det innebär att Televerkets

inleverans av medel bör minska med ett belopp som svarar mot den

kostnad som verket har för dessa åtaganden. Mot den angivna

bakgrunden avstyrker utskottet regeringens förslag till

medelsanvisning och tillstyrker motion T96 (s) yrkande 11.

dels att utskottets hemställan under mom. 23 bort ha

följande lydelse:

23. beträffande medelsanvisning för upphandling av

särskilda samhällsåtaganden

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T96 yrkande 11

avslår regeringens förslag,

10. Informationsteknologi (mom. 27)

Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita

Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43

börjar med "Teletekniken är" och slutar med "dessa avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion T71 (s) uttalade uppfattningen

om vikten av att informationsteknologin integreras i

samhällsplaneringen. I andra länder görs nu framsynta insatser

inom denna allt viktigare sektor. Det är en stor brist att

regeringen i sin infrastrukturproposition inte alls behandlar

sådana insatser. Regeringen bör enligt utskottets mening

skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag till långsiktiga

insatser i syfte att främja informationsteknologins användning

och utveckling.

Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att syftet

med motionerna T62 (v) yrkande 14 och T71 (s) yrkande 18 torde

få anses tillgodosett -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 27 bort ha

följande lydelse:

27. beträffande informationsteknologi

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:T62 yrkande

14 och 1992/93:T71 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Karl-Erik Persson (v) anför:

Avslag på regeringens lagförslag m.m.

Jag biträder hemställan i reservation 1.

Televerkets verksamhetsform

Jag biträder hemställan i reservation 4.

Korrigering av anslag

Jag har ingen erinran mot de av regeringen föreslagna

medelsanvisningarna. Om riksdagen avslår regeringens förslag

till lagstiftning för telemarknaden och om bolagisering av

Televerket bör dock regeringen skyndsamt återkomma till

riksdagen med förslag om korrigerade anslag.

Mot bakgrund av det anförda anser jag utskottet under mom. 22

borde ha hemställt:

22. beträffande korrigering av anslag

att riksdagen vid bifall till reservationerna 1 och 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

Propositionens lagförslag

Bilaga 1

Utskottets förslag till rättelse av regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela

föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer

Bilaga 2

Regeringens förslag Utskottets förslag

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1975:88) med

bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och

kommunikationer1 skall ha följande lydelse.

1 §

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter som avses i 8

kap. 3 eller 5 § regeringsformen, om föreskrifterna gäller

1. befordran i spårbunden trafik som är avsedd för

allmänheten,

2. sådan befordran i vägtrafik som ombesörjes av

järnvägsföretag till komplettering av eller som ersättning för

järnvägsbefordran som avses under 1,

4. postbefordran,

5. rätt att driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med

utländskt fartyg,

6. trafikregler, sjövägmärken eller säkerhetsanordningar för

sjötrafiken inom Sveriges sjöterritorium eller för sjötrafiken

med svenska fartyg, sjöflygplan och svävare utanför Sveriges

sjöterritorium,

7. skeppsmätning,

8. trafik på väg eller i terräng,

9. fordons beskaffenhet och utrustning,

10. registrering eller annan kontroll av fordon,

11. skyldighet för kommunerna att tillhandahålla

föreskrifter och andra uppgifter som rör förhållandena i

trafiken,

12. riksfärdtjänst,

13. tillstånd att bruka svävare,

14. kör- och vilotider vid vägtransporter samt förbud mot

vissa typer av beräkningar av lön till förare vid sådana

transporter,

15. användning av

vattenskoter eller annan

liknande vattenfarkost.

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter

för granskning eller kontroll enligt bestämmelse som avses i

första stycket 9, 10 eller 13. Regeringen bemyndigas också att

besluta föreskrifter om avgifter för farledsverksamheten samt om

avgifter för skeppsmätning och avgifter för tillstånd enligt

första stycket 5.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993

1 Lagen omtryckt 1978:233.

Utskottets lagförslag

1 Förslag till

Bilaga 3

Lag om ändring i lagen (1992:1775) om ändring i sekretesslagen

(1980:100)

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 1 § sekretesslagen

(1980:100)1 i paragrafens lydelse enligt lagen (1992:1775)

om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

16 kap.

1 §2

Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1

kap. 2§ yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och

offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad framgår av 7

kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1--8 samt 5 § 1 och 3

tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket samt 3

§ första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av

uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet

enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2

tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 § första stycket och 3 §

första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt är

begränsad, är de där tystnadsplikten följer av

-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --

3. denna lag enligt

-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --

3 kap. 1 § såvitt avser uppgift hos

Riksbanken

5 kap. 1 § såvitt avser uppgift om

kvarhållande av

försändelse på

befordringsanstalt eller om

hemlig teleavlyssning och

hemlig teleövervakning

på grund av beslut av

domstol,

undersökningsledare eller

åklagare

5 kap. 2--4 §§

-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --

1 Lagen omtryckt 1992:1474.

2 Senaste lydelse 1992:1775.

Föreslagen lydelse

16 kap.

1 §

Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och

1 kap. 2§ yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och

offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad framgår av 7

kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1--8 samt 5 § 1 och 3

tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket samt 3

§ första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av

uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet

enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2

tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 § första stycket och 3 §

första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt är

begränsad, är de där tystnadsplikten följer av

-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --

3. denna lag enligt

-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --

3 kap. 1 § såvitt avser uppgift hos

Riksbanken

5 kap. 1 § såvitt avser uppgift om

kvarhållande av

försändelse på

befordringsföretag eller om

hemlig teleavlyssning och

hemlig teleövervakning

på grund av beslut av

domstol,

undersökningsledare eller

åklagare

5 kap. 2--4 §§

-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --

9. 25 § första stycket såvitt avser uppgift om

telelagen (1993:000) innehållet i ett

telemeddelande eller annan

uppgift som angår ett

särskilt sådant

meddelande

26 § telelagen (1993:000) såvitt avser uppgift om

kvarhållande av

försändelse på

befordringsföretag eller om

hemlig teleavlyssning och

hemlig teleövervakning

på grund av beslut av

domstol,

undersökningsledare eller

åklagare

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1993:337) om ändring i lagen

(1992:1775) om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att lagen (1993:337) om ändring i lagen

(1992:1775) om ändring i sekretesslagen (1980:100)1 skall

ändras så att ikraftträdandebestämmelsen till ändringslagen

1992:1775 får följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1. Denna lag träder i 1. Denna lag träder i kraft

kraft, i fråga om bilagan den 1 juli 1993.

den 1 juli 1993, och i

övrigt den dag regeringen

bestämmer.

2. Intill dess lagen (1992:1119) om teknisk kontroll träder

i kraft skall rätten att ta del av handlingar i stället

tillämpas i verksamhet enligt lagen (1989:164) om kontroll genom

teknisk provning och om mätning.

1 Lagen omtryckt 1992:1474.

Lagförslag till reservationerna 2 och 3

Bilaga 4

Förslag till telelag

2 §

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Denna lag innehåller

bestämmelser om

televerksamhet.

Bestämmelserna i lagen Bestämmelserna i lagen

syftar till att enskilda och syftar till att medborgare,

myndigheter skall få näringsliv och den

tillgång till effektiva offentliga förvaltningen

telekommunikationer till på lika villkor i landets

lägsta möjliga olika delar skall få

samhällsekonomiska kostnad. tillgång till effektiva

Häri ligger bl.a. att var telekommunikationer till

och en skall få lägsta möjliga

möjlighet att från sin samhällsekonomiska kostnad.

stadigvarande bostad eller Häri ligger regionala och

sitt fasta sociala hänsyn som

verksamhetsställe utnyttja möjliggör att var och en

telefonitjänst inom ett från sin stadigvarande

allmänt tillgängligt bostad eller sitt fasta

telenät. verksamhetsställe skall

kunna utnyttja

telefonitjänst inom

allmänt tillgängligt

telenät.

Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer som regeringen bestämmer

får besluta att enskilda får besluta att tillgång

och myndigheter skall till teletjänster eller

tillförsäkras fasta teleförbindelser

tillgång till skall tillgodoses genom

teletjänster eller fasta statlig upphandling.

teleförbindelser genom

statlig upphandling.

13 §

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Tillstånd enligt 5§ att Tillstånd enligt 5 § att

driva televerksamhet får driva televerksamhet skall

förenas med villkor förenas med villkor.

Tillståndsvillkor kan avse Tillståndsvillkor skall

bl.a. skyldighet för reglera skyldighet för

tillståndshavare. 1. att tillståndshavare 1. att

på vissa villkor på vissa villkor

tillhandahålla tillhandahålla

telefonitjänst åt var telefonitjänst åt var

och en som efterfrågar och en som efterfrågar

denna tjänst, 2. att med denna tjänst, 2. att med

beaktande av tillgänglig beaktande av tillgänglig

kapacitet på vissa villkor kapacitet på vissa villkor

tillhandahålla fasta tillhandahålla fasta

teleförbindelser åt den teleförbindelser åt den

som efterfrågar sådana, som efterfrågar sådana,

3. att bedriva verksamheten 3. att bedriva verksamheten

under de förutsättningar under de förutsättningar

som följer av de som följer av de

internationella internationella

överenskommelser som överenskommelser som

Sverige har biträtt, 4. att Sverige biträtt, 4. att

i verksamheten ta hänsyn medverka till att

till handikappades behov av telemeddelanden kan

särskilda teletjänster, förmedlas till

5. att medverka till att samhällets alarmerings- och

telemeddelanden kan räddningstjänst, 5. att

förmedlas till beakta totalförsvarets

samhällets alarmerings- och behov av telekommunikationer

räddningstjänst, 6. att under höjd beredskap.

beakta totalförsvarets Tillstånd enligt 5 § att

behov av telekomunikationer driva televerksamhet kan

under höjd beredskap, 7. även reglera bl.askyldighet

att årligen redovisa sin för tillståndshavare. 1.

verksamhet i de delar som att i verksamheten ta

berörs av tillståndet hänsyn till handikappades

efter för verksamheten behov av särskilda

särskilt avpassade teletjänster, 2. att

principer samt att ställa årligen redovisa sin

redovisningen till verksamhet i de delar som

förfogande för berörs av tillståndet

tillståndsmyndigheten eller efter för verksamheten

den som anvisas av särskilt avpassade

myndigheten, 8. att på principer samt att ställa

skäliga villkor till annan redovisningen till

tillståndshavare lämna förfogande för

ut sådana publicerade tillståndsmyndigheten eller

uppgifter om enskildas den som anvisas av

teleabonnemang som inte myndigheten, 3. att på

omfattas av tystnadsplikt skäliga villkor till annan

enligt 25 § första tillståndshavare lämna

stycket 1 denna lag, samt 9. ut sådana publicerade

att på skäliga villkor i uppgifter om telefonabonnemang

egen telekatalog publicera och som inte omfattas av

i sin verksamhet till tystnadsplikt enligt 25§

allmänheten lämna ut denna lag samt 4. att på

uppgifter om enskildas skäliga villkor i egen

teleabonnemang hos annan telefonkatalog publicera och i

tillståndshavare i den sin verksamhet till

utsträckning de inte allmänheten lämna ut

omfattas av tystnadsplikt uppgifter om teleabonnemang

enligt lag. Regeringen eller hos annan tillståndshavare

den myndighet som regeringen i den utsträckning de inte

bestämmer får meddela omfattas av tystnadsplikt

föreskrifter om enligt lag. Regeringen eller

tillståndsvillkor. den myndighet som regeringen

bestämmer får meddela

undantag från skyldighet

enligt andra stycket samt

föreskrifter om

tillståndsvillkor.

Konstitutionsutskottets yttrande

l992/93:KU8y

Bilaga 5

Telelag och förändrad verksamhetsform för Televerket m.m.

Till trafikutskottet

Trafikutskottet har den 1 april beslutat att bereda

konstitutionsutskottet tillfälle att senast den 29 april

yttra sig över proposition l992/93:200 Telelag och förändrad

verksamhetsform för Televerket, m.m. jämte motioner i de delar

som berör Konstitutionsutskottets beredningsområde.

Konstitutionsutskottet begränsar sitt yttrande i huvudsak till

att gälla yttrande- och informationsfrihetsrättsliga frågor,

tillståndsgivning av sändningsrättigheter, kontroll och insyn

vid ändrade associationsformer, samt regeringsformens

bestämmelser för förvaltning och förfogandet av den förmögenhet

som representeras av affärsverket Televerket.

Bakgrund

I propositionen lämnas förslag till lagar för teleområdet

resp. för radiokommunikation. Ur systematisk synvinkel får det

anses vara en fördel att ha skilda lagar för rundradioanvändning

och för televerksamhet i mer allmän mening.

Propositionen grundar sig på ett flerårigt reformarbete

avseende Televerkets ställning och uppgifter i ljuset av

successiva förändringar av telemarknadens karaktär. I centrala

hänseenden har det inneburit att Televerkets tidigare

monopolliknande ställning ändrats. Uppgiften att handha statlig

myndighetsutövning har utbrutits från den mer operativa

affärsverksamheten. 1989 bildades Statens telenämnd. Den 1 juli

l992 inrättades Telestyrelsen som övertog uppgifterna från

Telenämnden samt från Televerkets frekvensförvaltning. Även

andra myndighetsfunktioner prövas. Strävan är att särskilja

statens ägarroll från övergripande telepolitik.

Omprövningarna av ändamålsenligheten med affärsverksformen

bygger på en serie riksdagsbeslut om nya och i vissa avseenden

mer ambitiösa telepolitiska mål (prop. 1987/88:118, rskr.

1987/88:402; prop. 1990/91:87, rskr. 1990/91:369). Riksdagen

ställde sig under våren l991 bakom regeringens uppfattning att

verkets finansiella struktur och ekonomiska ställning skulle

förändras och anpassas till vad som gäller för aktiebolag. I

1992 års budgetproposition redovisade regeringen sin strategi

för att ombilda Televerket till aktiebolag. Riksdagen godkände

förslaget (1991/92:TU 20, rskr. 1991/92:312). Vidare

förutskickade regeringen en serie fördjupade analyser innan ett

samlat förslag skulle föreläggas riksdagen.

Förändringarna sker mot bakgrund av genombrott för nya

informationsteknologier och ändrade konkurrensförhållanden,

nationellt och internationellt. I det europeiska mellanstatliga

samarbetet avspeglas förhållandet i att organ för regulativa

uppgifter alltmer skiljs från nätoperativa intressen. I

utformningen av förslaget har hänsyn tagits till relevanta

beslut och direktiv inom EG.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller i huvudsak tre förslag: en ny

telelag, en lag om radiokommunikation och en förändrad

verksamhetsform för Televerket. I sistnämnda hänseende föreslås

att regeringen ges bemyndigande att ombilda Televerket till

aktiebolag. Den föreslagna telelagen är en förutsättning för

ombildningsförslaget.

I anslutning till förslaget om en ny telelag lämnas

förslag som preciserar de övergripande telepolitiska målen.

Syftet med lagen är att ge staten förutsättningar att på en

öppen telemarknad styra och kontrollera verksamheten på

telekommunikationsområdet så att dessa mål kan uppfyllas. Det

statliga ansvaret skall omfatta rikstäckande telefonitjänster

(1990/91:TU28, rskr. 1990/91:369). Regeringen föreslår att

ambitionsnivån höjs i så måtto att även telefax och viss

datakommunikation ligger inom statens ansvar. Tillståndsplikt

föreslås gälla för sådan televerksamhet i allmänt tillgängliga

nät som består i att tillhandahålla telefonitjänster eller att

hyra ut fasta teleförbindelser för kommunikation. Även

privaträttsliga subjekt som driver televerksamhet omfattas av

bestämmelserna. Härav följer ändringar i flera andra lagar.

Förslaget till lag om radiokommunikation innefattar nya

och utbyggda regler om användning av radio. De syftar främst

till att underlätta fördelningen av den begränsade resurs som

tillgängligt radiofrekvensrum utgör. Tillståndsplikt föreslås

gälla för den som innehar eller använder en radiosändare liksom

för den som inför radiosändare i riket. En utgångspunkt för

tillståndsgivningen är att bl.a. användningar av betydelse från

informations- och yttrandefrihetssynpunkt skall ha företräde i

förhållande till annan användning. För närvarande ryms dessa

bestämmelser i radiolagen (l966:755; omtryckt l991:1066). Genom

tillkomsten av den nya lagen kommer de regler i radiolagen som

gäller rundradio att utgöra den enda kvarvarande beståndsdelen

av den nuvarande radiolagen.

I propositionen redovisas hur förändringen av Televerkets

verksamhetsformer är avsedd att genomföras. Televerkets

verksamhet med tillgångar och skulder förs över i bolagsform.

Enligt konstruktionen skapas ett helägt statligt företag, Telia

AB, som blir helägt moderföretag till Telia Mobiltel AB samt

Fastighet AB Telaris. Huvudinriktningen för verksamheten anges

oförändrat vara att erbjuda telekommunikationstjänster åt

konsumenter på den svenska telemarknaden. Däremot görs ingen

uppdelning i nät- och tjänstedel (prop. 1992/93:132,

l992/93:TU11). Ändring av associationsformen aktualiserar dels

ett antal åtgärder för utveckling av konkurrensen på

telemarknaden, dels också säkerställandet av ett antal

samhällsåtaganden.

En av regeringen i maj l992 tillsatt arbetsgrupp har i en

promemoria Bolagisering av affärsverk--konstitutionella aspekter

(Ds 1992:101) bl.a. behandlat frågan om en bolagisering av

Televerket från konstitutionella utgångspunkter.

De betänkanden som föregick telelagen (SOU l992:70) samt lagen

om radiokommunikation (SOU 1991:107) har remissbehandlats.

Vidare beslöt regeringen den 4 februari l993 att inhämta

Lagrådets yttrande över de förslag till telelag och lag om

radiokommunikation som upprättats inom

Kommunikationsdepartementet.

Lagrådet

Lagrådet framförde ingen erinran mot det sätt på vilket

regeringsformens och yttrandefrihetsgrundlagens bestämmelser

beaktats vid utformningen av de två lagförslagen. Däremot

uppehöll sig Lagrådet vid en särskild grundlagsfråga som berörs

i den allmänna motiveringen till den föreslagna lagen om

radiokommunikation. Frågan aktualiserades i förarbetet till

yttrandefrihetsgrundlagen (prop. l990/91:64, KU21 samt

l991/92:KU1).

I 3 kap. 2 § andra stycket i YGL slås fast att det allmänna

skall sträva efter att radiofrekvenser tas i anspråk på ett sätt

som leder till vidast möjliga yttrandefrihet och

informationsfrihet. I förarbetena diskuterades frågan om en

något längre gående konkretisering i grundlagen av de principer

som skall tillämpas vid frekvensfördelningen. Slutsatsen blev

att arbetet i den då pågående Frekvensrättsutredningen borde

avvaktas innan ställning kunde tas till denna fråga.

Frekvensrättsutredningen har övervägt huruvida någon del av den

reglering som utredningen föreslår bör flyta in i YGL.

Utredningen har emellertid kommit fram till att reglerna på

grund av den nära anknytningen till rent tekniska förhållanden

inte är lämpliga att tas in i grundlag. Utredningen har därför

funnit att det inte är ändamålsenligt att utforma några

grundlagsföreskrifter i ämnet.

Av propositionen framgår att frågan om en närmare precisering

av yttrandefrihetsgrundlagens föreskrift om frekvensfördelning

övervägs i regeringskansliet. Lagrådet har ansett det beklagligt

att frågan om en komplettering av grundlagsbestämmelserna inte

på det sätt som förutsattes i grundlagsärendet tagits upp till

behandling i förevarande lagstiftningsärende. Med beaktande av

att Frekvensrättsutredningen inte hade utformat något förslag

till kompletterande grundlagsregler och med hänsyn till att

frågan nu övervägs inom regeringskansliet har Lagrådet dock

förklarat sig avstå från att göra några uttalanden i saken.

Vidare riktades invändningar mot lagförslagens utformning i

ett antal andra hänseenden. Det påpekades att viss tidspress

medfört att förslagen inte fått den bearbetning i systematiskt

hänseende som varit önskvärd. Vissa bestämmelser som är avsedda

att fylla likartade funktioner har fått en från varandra

avvikande utformning, något som kan medföra tolkningstvister vid

tillämpningen. Vidare framfördes att den allmänna motiveringen

till förslagen är omfångsrik och i viss mån svåröverskådlig.

Föredraganden har i allt väsentligt anslutit sig till

Lagrådets förslag och förtydliganden.

Motioner

Fyra motioner har väckts i anledning av proposition

1992/93:200. Vidare föreligger ett antal yrkanden från den

allmänna motionstiden, och i anledning av prop. 1992/93:176,

angående investeringar i trafikens infrastruktur.

Konstitutionsutskottet begränsar sig till de tre motioner som

anför argument av relevans för utskottets beredningsområde.

I motion T96 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) avvisas de i

propositionen framlagda lagförslagen. Utgångspunkten är att en

telelag och åtföljande lagstiftning måste medverka till att

uppfylla tre mål:

För det första att garantera de av riksdagen fastlagda

telepolitiska målen, bl.a. avseende de sociala och regionala mål

som innebär tillgänglighet för alla;

för det andra att säkerställa konkurrensneutralitet i den

meningen att ett teleföretag inte ges sämre förutsättningar på

marknaden;

och för det tredje att konsekvenserna av föreslagna

förändringar måste framgå.

Enligt motionärerna tillgodoser inte förslagen till

lagstiftning på teleområdet m.m. dessa mål. Följaktligen avvisas

också en bolagisering av Televerket i dagsläget, då

propositionen sägs innebära en strävan att också privatisera

Televerket. Vidare beskrivs Televerket i sin nuvarande

associationsform som en gemensam tillgång, uppbyggd som en del

av folkhushållet.

Skulle propositionen tillstyrkas föreslår motionärerna att 2 §

telelagen ersätts med en i motionen föreslagen målformulering.

Vidare föreslås vissa ändringar i 13 § telelagen

så att vissa tillståndsvillkor (1--5) reglerar bestämda

skyldigheter för televerksamheten, medan andra (6--9)

blir dispositiva.

Motion 1992/93:T97 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) föreslår

likaså att propositionen skall avslås. Bl.a. hävdas att det

minskade demokratiska inflytande som en övergång till bolagsform

medför i och med att offentlighetsprincipen inte längre kan

gälla, inte uppvägs av tillräckliga förbättringar med det i

propositionen föreslagna telesystemet. "Den utvecklade

affärsverksformen" förordas som associationsrättslig lösning.

Indirekta konsekvenser som kan uppstå för funktionshindrade

genom en förändring av Televerkets förändrade verksamhetsformer

tas förutom i motion T96 också upp i motion l992/93:T95 av Jan

Andersson och Bengt Silfverstrand (s). Genom att

offentlighetsprincipen inte längre kan tillämpas i samma

utsträckning vid bolagsformen hävdas att möjligheten till viss

insyn försvinner.

Utskottet

Tidigare beredning

KU instämde (l991/92:KU1y) i en hemställan från riksdagens

revisorer (förs. l991/92:17) om behovet av att klarlägga de

konstitutionella konsekvenserna vid ändrade associationsformer

för affärsverken.

I sin granskning av Postverket, Televerket och Statens

järnvägar ansåg revisorerna det vara angeläget att ta upp vissa

frågor i anledning av ändrade associationsformer.

Offentlighetsprincipen och förfogandet över den statliga

förmögenheten framhölls särskilt. En skrivelse från Riksarkivet

hade aktualiserat de problem med insyn i handlingar och

arkivering som kan uppstå om ett affärsverk övergår i

bolagsform. Vidare påtalades att affärsverken förvaltar

betydande delar, ca 80 %, av de bokförda statliga materiella

tillgångarna år l990. Revisorerna ansåg att i framtida

beslutsunderlag om överföring av uppgifter från myndigheter till

bolag måste även ingå parlamentariska överväganden i de

konstitutionella frågor som berörts. De föreslog att riksdagen

hos regeringen skulle begära att en kommitté tillkallas för

uppgiften.

I maj l992 tillsatte regeringen en arbetsgrupp med uppgift att

redovisa bolagiseringens konsekvenser såväl för

tryckfrihetsförordningens bestämmelser avseende allmänna

handlingars offentlighet som RF:s regler om förvaltningen av och

förfogandet av allmän egendom. Mot bakgrund av regeringens

beslut att tillsätta en expertgrupp uttalade KU att de

konstitutionella frågorna noga borde beaktas och redovisas vid

eventuellt ändrade associationsformer för affärsverken

(l991/92:KU1y). För sin del anförde trafikutskottet efter att ha

tagit del av yttrandet att det inte var påkallat att tillkalla

en parlamentarisk kommitté för att utreda frågan (l991/92:TU22).

De socialdemokratiska ledamöterna i KU anmälde avvikande

mening. Det framhölls att frågorna borde utredas av en

parlamentariskt sammansatt kommitté. Samma synpunkt framfördes

av de socialdemokratiska reservanterna i trafikutskottet. I båda

utskotten lämnades meningsyttringar med liknande innebörd av

suppleanten från Vänsterpartiet.

Den särskilda expertgruppen redovisade sitt arbete i

promemorian Bolagisering av affärsverk--konstitutionella

aspekter (Ds l992:101). Gruppen konstaterade att "en

bolagisering innebär ändringar i första hand i fråga om

styrning, insyn och kontroll. Vissa ändringar i lagstiftningen

är nödvändiga. I andra fall är det en lämplighetsfråga om

lagändringar bör ske. Av betydelse i det sammanhanget är om det

är fråga om att överföra verksamhet till ett helägt statligt

bolag eller till ett företag med också privata intressenter.

Från konstitutionella utgångspunkter finns det inte några hinder

mot en bolagisering av Televerket".

Propositionens närmare innehåll

Tillstånd

De regler som föreslås innefattar bl.a. krav på tillstånd för

vissa verksamheter. Föreskrifterna avser förhållandet mellan

enskilda och det allmänna och kräver lagform enligt 8 kap. 3 §

RF. Förslaget till telelag innehåller föreskrifter som rör

enskildas inbördes ekonomiska förhållanden. Sådana föreskrifter

skall enligt 8 kap. 2 § RF meddelas genom lag.

Yttrande- och informationsfrihetsaspekter

Propositionen tar upp frågan om det vore tillräckligt att i

lagform enbart ange tillståndskravet som sådant liksom de

tekniskt-administrativa förutsättningarna för tillåten

radioanvändning. Emellertid förordas att också själva grunderna

för prövningen av tillståndsfrågor bör framgå i lagen. Enligt 8

kap. 1 § RF krävs lagform för föreskrift av visst innehåll som

kan begränsa grundläggande fri- och rättigheter; en

normgivningsmakt som inte kan delegeras vidare. Föreskrifter om

grunderna för tillståndsgivning omfattas i vart fall av

bestämmelsen i 8 kap. 3 § RF. Slutsatsen blir att om dessa

bestämmelser ses i ett sammanhang, så bör såväl tillståndskrav

som reglering av de grunder efter vilka tillstånd skall

meddelas, framgå av lagtexten.

I förslaget till lag om radiokommunikation regleras

användningen av radiofrekvensspektrum. Denna reglering innebär

en inskränkning i yttrandefriheten och informationsfriheten (2

kap. 1 § RF) och måste enligt 2 kap. 12 § RF göras i lagform. En

ledstjärna för begränsningen är att den endast får göras för att

tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt

samhälle. För att upprätthålla ordning i utnyttjandet av

radiofrekvensspektrum och för att förhindra att annan

kommunikation inte störs kan en begränsning som inte avser

yttrandets innehåll motiveras av de särskilt viktiga skäl som

nämns i 2 kap. 13 § första stycket RF (jfr SOU 1991:107 s. 111

f. Jfr ovan Lagrådets uttalande).

Med tanke på den betydelse en reglering har för yttrande- och

informationsfriheten föreslås att det påbud som ryms i 3 kap.

2§ yttrandefrihetsgrundlagen särskilt beaktas vid

frekvensfördelningen. Av detta skäl föreslås lagen inledas med

en bestämmelse där yttrande- och informationsfriheten läggs

fast.

Vad avser författningsregleringen på teleområdet aktualiserar

propositionen skillnaden mellan å ena sidan utsändning och

mottagning av TV- och ljudradioprogram som är ämnade för

allmänheten och å den andra telefoni, datakommunikation etc.

mellan två eller seriekopplade parter. Även i detta fall berörs

frågan om tillståndsplikten kan komma i strid med bestämmelserna

i RF om yttrandefriheten och de särskilda skyddsgrundsatser som

i yttrandefrihetsgrundlagen utsträckts till hela

massmedieområdet. Det konstateras i propositionen att YGL ger

olika skydd åt trådsändningar och radiosändningar. I det förra

fallet medges inskränkningar i sändnings- och

mottagningsrättigheter om det finns motstående intressen och om

innehållet inte berörs. I det senare fallet medger 3 kap. 2 §

YGL krav på tillstånd, men utrymmet för tillståndsvillkor

begränsas genom 2 kap. 12--13 §§ RF.

För att undvika missförstånd framhålls det att telelagens

tillståndskrav inte syftar till att gälla utsändningar till

allmänheten vare sig genom tråd eller radio. Telelagens

tillståndskrav avser telefoni av skilda slag samt

tillhandahållande av teleförbindelser åt annan i den

utsträckning det ej avser användning som syftar till att sända

radioprogram till allmänheten.

Sekretess

I 9 kap. 8 § och 14 kap. 2 § sekretesslagen (l980:100) finns

bestämmelser som rör sekretess och uppgiftsskyldighet. De

tillämpas i dag på Televerket men föreslås utvidgas till att

omfatta myndigheter som driver televerksamhet. Bl.a. omfattar

tystnadsplikten telefonnummer, personuppgifter om

telefonabonnemang m.m. De inskränkningar i meddelarfrihet och

tystnadsplikt som enligt sekretesslagen tillämpas på Televerket

(16 kap. 1 § sekretesslagen) utvidgas enligt förslaget till

andra befordringsföretag och användare enligt 25 § första

stycket och 26 § i den föreslagna telelagen. Bestämmelsen i 4

kap. 8 § brottsbalken om brytande av post- eller telehemlighet

utvidgas till att omfatta såväl allmänna som enskilda post-

eller telebefordringsföretag.

Ändrad associationsform

Statlig verksamhet i affärsverkets form har förekommit sedan

l911. Affärsverk är statliga förvaltningsmyndigheter

(1 kap. 8 § RF) och lyder under regeringen. De allmänna kraven

på den statliga förvaltningen är tillämpbara (1 kap. 9 § RF). De

förvaltar del av den statliga förmögenhetsmassan och äger inga

egna tillgångar. Verksamheten är således underkastad

offentlighetsprincipen. De är skyldiga att iakttaga reglerna om

upphandling. De kan ha viss delegerad föreskriftsrätt. I den

utsträckning de fattar beslut som avser myndighetsutövning mot

enskild, kan besluten i princip överklagas. JO, JK och RRV kan

utöva kontroll.

En bolagisering medför vissa principiella ändringar. Den

innebär att aktiebolagens regler blir gränssättande.

Aktiebolaget är en självständig juridisk person, skild från

statsförvaltningen i övrigt. Bolaget innehar tillgångar och

skulder. Förvaltningslagen är inte tillämplig. Skatteplikt

gäller. Rätten att utfärda föreskrifter upphör. Emellertid kan

även aktiebolag med stöd av lagbemyndigande utföra uppgifter som

innebär myndighetsutövning.

Enligt 9 kap. 9 § RF fastställer riksdagen grunderna för

förvaltningen av statens egendom och förfogandet över den i den

omfattning som behövs. Det senare innebär att riksdagen bedömer

i vilken utsträckning sådana grunder eller föreskrifter skall

meddelas. För Televerket gäller bl.a. en förordning som

möjliggör och begränsar försäljningen av fast egendom.

Bestämmelserna grundar sig delvis på bemyndiganden från

riksdagen (SFS 1971:727).

Vid ombildning till aktiebolag bortfaller i princip riksdagens

möjligheter till ekonomisk styrning enligt 9 kap. RF. Inflytande

kan däremot utövas i andra former. Statens aktier i bolag kan

inte överlåtas utan riksdagens medgivande. Vidare kan i

bolagsordningen bestämmas vissa inskränkningar i

förfoganderätten. Även andra åtaganden kan skrivas in eller

regleras i avtal mellan staten och bolaget. Vidare finns

möjligheten att genom generella föreskrifter i lag uppnå riktad

styrning av ett verksamhetsområde. En sådan utgångspunkt ligger

bakom förslaget till tillståndsgivning (5 §) i förslaget till

telelag (SOU l992:107; Ds 1992:101).

I propositionen anförs att den successivt förändrade

marknadssituationen ställer krav på en utveckling av Televerkets

verksamhetsform. Erfarenheten visar att de begränsningar som

finns i affärsverksformen i fråga om t.ex. förvärv och

försäljning av fast egendom, försäkringar och upplåning är

komplicerade att lösa. Affärsverksformen uppges vidare begränsa

möjligheten till ändamålsenliga former för samarbete och

samägande i konsortier och allianser.

I proposition 1991/92:100 bil. 7 citerar föredraganden några

synpunkter som rapporterats av en interdepartemental arbetsgrupp

i rapporten Televerket AB. Skälen för att avskaffa

affärsverksformen uppges vara "att affärsverkets förmögenhet är

en integrerad del av den statliga förmögenheten och att

risktagande i televerket alltid sker med hela statens

förmögenhet som säkerhet. Det är därför omöjligt för regeringen

att på det sätt som sker i ett aktiebolag lägga över hela

ansvaret för förvaltningen av televerkets tillgångar på en

styrelse. Om televerket skall bedriva sin affärsverksamhet i en

utvecklad affärsverksform måste grundlagen ändras. Detta är en

besvärlig och tidsödande process".

Om Televerket ombildas kommer tillgången till allmänna

handlingar från tiden före bolagiseringen att säkerställas genom

överenskommelse med Riksarkivet.

Avsikten är att själva överlåtelsen av Televerkets tillgångar,

skulder och verksamhet skall regleras i ett avtal mellan staten

å ena sidan och Telia AB, Fastighets AB Telaris och Telia

Mobiltel å den andra.

Utskottets bedömning

I propositionen lämnas förslag till en telelag och en lag om

radiokommunikation samt en förändrad verksamhetsform för

Televerket. Förslagen lämnas i ett sammanhang och tar fasta på

att ändra och utveckla verksamheten på telekommunikationsområdet

under beaktande av olika samhällsåtaganden.

Enligt utskottets mening inrymmer delförslagen olika

konstitutionella aspekter.

Konstitutionsutskottet instämmer i Lagrådets bedömning att det

inte finns skäl att erinra mot det sätt varpå regeringsformens

och yttrandefrihetsgrundlagens bestämmelser beaktats vid

utformningen av förslagen till telelag och lag om

radiokommunikation. Vad avser frågan om att i grundlag införa

kompletterande regler om frekvensfördelning, bör ett

ställningstagande med hänsyn till pågående överväganden

avvaktas. Utskottet fäster också avseende vid att föredraganden

tagit intryck av Lagrådets kritik i olika hänseenden, och att

dessa synpunkter arbetats in i den föreliggande lagtexten.

Propositionens förslag fullföljer den av riksdagen godkända

strategin att överföra Televerkets verksamhet i bolagsform. En

expertgrupp i regeringskansliet har särskilt granskat de

konstitutionella aspekterna på en bolagisering av affärsverken.

Dess synpunkter har beaktats i propositionsarbetet. Av

utredningen framgår att förutsättningarna för statsmakternas

kontroll, insyn och styrning ändrar karaktär vid en bolagisering

och att det politiska inflytandet i vissa avseenden begränsas. I

propositionen redovisas hur Televerkets nuvarande

samhällsåtaganden gentemot de handikappade, upprätthållande av

olönsamma telefonautomater i glesbygd och åtaganden vad avser

SOS Alarmering AB säkerställs i andra former.

Konstitutionsutskottet instämmer i expertgruppens slutsats att

det från konstitutionella utgångspunkter inte finns några hinder

för en bolagisering. Utskottet beklagar emellertid att den

redovisning av de principiella skillnaderna mellan

associationsformerna som är införd i propositionstexten, liksom

av de alternativa vägar som står till buds för att säkerställa

att olika politiskt angelägna hänsyn beaktas vid en

bolagisering, är summariskt utformad. Emellertid framkommer

ingenting i föredragandens redovisning av Televerkets förändrade

verksamhetsform som motsäger expertgruppens generella slutsats.

Stockholm den 29 april 1993

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil

Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina

Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s),

Ingvar Johnson (s) Stig Bertilsson (m) Hans Göran Franck (s),

Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd) Torgny Larsson

(s), Inger René (m) och Lisbeth Staaf-Igelström (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande mening

Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Kurt-Ove Johansson, Hans

Göran Franck, Ingvar Johnsson, Torgny Larsson och Lisbeth

Staaf-Igelström (alla s) anser att den del av

konstitutionsutskottets yttrande som börjar med

"Konstitutionsutskottet instämmer" och slutar med "generella

slutsats" bort ha följande lydelse:

Enligt konstitutionsutskottets mening bör regeringens

proposition inte antas i de delar som behandlar telelag och en

förändrad verksamhetsform för Televerket, dvs. bolagiseringen av

Televerket.

En förändring av televerksamheten som den framläggs i

propositionen har stor betydelse för konstitutionella frågor som

rör medborgarnas rätt till insyn och handhavandet av den

statliga förmögenheten. Regeringen har trots en omfångsrik

proposition inte kunnat prestera ett acceptabelt

beslutsunderlag. Det är ett anständighetskrav att beslut i så

här viktiga frågor grundas på ett fullgott sådant.

Kritiken gäller också ärendets handläggning. Några

parlamentariska överväganden av de konstitutionella aspekterna

på en bolagisering av affärsverken, i enlighet med riksdagens

revisorers begäran, har således icke ägt rum. Den tunna

departementspromemoria (Ds l992:101) som utgjort underlag för

regeringens överväganden har inte heller blivit föremål för

sedvanlig remissbehandling.

Propositionen saknar ordentliga konsekvensanalyser, trots att

konstitutionsutskottet vid olika tillfällen framhållit

(l990/91:KU30) det nödvändiga i att sådana analyser presenteras.

Av propositionen borde utförligt ha framgått vilka

konsekvenserna blir av att verksamhet, som bedrivs i

affärsverksform överflyttas till bolagsform. Beskrivningen av

sådana följder vid ändrad associationsform generellt och

speciellt för Televerkets del ägnas blott en halv sida av en i

övrigt omfattande proposition. Det är ett grundläggande

demokratiskt krav att konsekvenserna av viktiga

ställningstaganden, speciellt om de berör grundlagsfrågor, kan

överblickas innan beslut fattas.

I det aktuella fallet innebär bolagiseringen av Televerket att

tryckfrihetsförordningens regler om allmänna handlingars

offentlighet inte längre blir tillämpliga. Vidare upphör den

kontroll som utövas av JO, JK och RRV och ersätts endast av den

kontroll som utövas av de på bolagsstämman valda revisorerna,

vilket utskottet inte anser vara till fyllest.

Konstitutionsutskottet konstaterar att propositionen inte

motsvarar de krav som KU ställt på att regeringen noga ska

beakta och redovisa de konstitutionella frågorna vid eventuellt

ändrade associationsformer för affärsverken.

Den i propositionen centrala slutsatsen, att Telia AB så långt

det är möjligt bör verka under samma förutsättningar som icke

statligt ägda aktiebolag är dåligt underbyggd. Frågan vilka de

närmare villkor är genom vilka Telestyrelsen skall utöva

kontroll enligt telelagen är otillfredsställande belysta. Den

uppföljning som äger rum i form av ett statligt aktiebolags

årliga redovisning till riksdagen har ett begränsat värde.

Enligt konstitutionsutskottets mening förstärker de

invändningar som Lagrådet framfört i lagstiftningsärendena de

brister som ovan påtalats. De farhågor, som framförs mot att de

omfattande och oprecisa uttalandena i den allmänna motiveringen

till förslagen inte är ägnade att ge avsedd vägledning för

rättstillämpningen, är i sig vägande skäl för att lagförslagen

bör avslås.

Konstitutionsutskottet anser således att propositionen är

behäftad med så många brister och oklarheter att den inte kan

bifallas i här berörda delar. Regeringen bör tillsätta en

parlamentarisk kommitté för att ta fram ett fullgott underlag

till de viktiga konstitutionella frågor som detta ärende

aktualiserar. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Bengt Hurtig (v) anför:

Jag delar i huvudsak den bedömning som görs i den avvikande

meningen såvitt avser avslag på propositionen. Därutöver anser

jag att motion T97 bör bifallas. För ett väl fungerande

telesystem krävs telepolitiska mål av ett annat slag än de som

uppräknas i förslaget till telelag. De fördelar och möjligheter

till insyn som den nuvarande affärsformen för Televerket medger

skulle försvinna vid en bolagsbildning.

Särskilt yttrande

Harriet Colliander (nyd) anför:

Jag ansluter mig till utskottsmajoritetens bifall till

propositionen.

Därutöver vill jag påpeka att förslaget innehåller ett par

tveksamheter ur konstitutionell synpunkt.

Den första tveksamheten gäller handlingsnormen i lag om

radiokommunikation vilken säger att vid tillämpningen av lagen

skall radiokommunikationens betydelse för yttrandefriheten och

informationsfriheten beaktas särskilt. Detta tänkande färgar

också av sig på bestämmelsen om tillståndsgivning, där det står

att tillstånd skall meddelas om det kan antas att användningen

inte kommer att hindra sådan radiokommunikation som är särskilt

viktig med hänsyn till den fria åsiktsbildningen. Dessa

bestämmelser kan låta bra men inrymmer samtidigt en inte

obetydlig fara för yttrandefriheten. Lagstiftningen hindrar

nämligen inte tillståndsmyndigheten från att övervaka innehållet

i radiokommunikationen och att ingripa mot sådana sändningar som

måhända inte faller inom ramen för vad som enligt myndigheten

kan uppfattas strida mot principen om den fria åsiktsbildningen.

Detta kan i sin tur leda till att myndigheten ingriper mot vad

myndigheten anser vara olämpligt innehåll genom att ta upp

frågan med tillståndshavaren i syfte att nå en ändring i

sändningsinnehållet eller att återkalla tillståndet.

Tveksamheten ligger i att lagstiftningen öppnar för en myndighet

att agera inom yttrandefrihetens område på ett sätt som inte kan

utesluta maktmissbruk eller i vart fall komma i konflikt med de

grundläggande principerna om yttrande- och informationsfrihet

och hur sådana frågor bör handläggas.

Den andra tveksamheten rör offentlighetsprincipen och

bolagiseringen. Offentlighetsprincipen är av grundläggande

betydelse för vår demokrati och ger framför allt möjlighet för

insyn i verksamheten. För statens bolag gäller inte

offentlighetsprincipen om det inte särskilt föreskrivs. Vid en

bolagisering kan intresset av offentlighet och insyn komma i

konflikt med intresset av att skydda företaget från insyn, t.ex.

i fråga om ekonomiska intressen eller affärshemligheter.

Tryckfrihetsförordningens regler om allmänna handlingars

offentlighet, som ju inte gäller för statliga bolag, är inte

absolut till sin karaktär utan lämnar ett inte obetydligt

utrymme för att begränsa rätten att ta del av allmänna

handlingar. Enligt propositionen bör Telia AB så långt det är

möjligt verka under samma förutsättningar som icke statligt ägda

aktiebolag. Det kan i och för sig uppfattas som rimligt, men

vad som anförts i propositionen om insyn och kontroll av

verksamheten är trots allt ägnat att inge oro. Saken behandlas

översiktligt och utan närmare analys av de problem som kan

uppkomma för allmänheten att få nödvändig och rimlig insyn i

verksamheten. Med hänsyn till offentlighetsprincipens

grundläggande betydelse borde en ordentlig konsekvensanalys ha

gjorts. Det kan nämligen inte uteslutas att det kan finnas en

möjlighet att med stöd av lagstiftning ge medborgarna en rimlig

insyn i verksamheten så länge den ägs av staten. Med förslaget

finns det risk för att hemlighetsmakeriet går för långt. Det

ligger i sakens natur att det kan finnas ett rimligt läge mellan

det offentliga och det hemliga i statlig företagsamhet. Den

balanspunkten saknas för närvarande i förslaget.

Försvarsutskottets yttrande

1992/93:FöU9y

Bilaga 6

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Propositionen3

Motionerna4

Motioner väckta med anledning av proposition 1992/93:176

Investeringar i trafikens infrastruktur m.m.4

Motioner väckta med anledning av proposition 1992/93:200

Telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m.5

Motioner avgivna under den allmänna motionstiden i januari

19937

Yttranden från konstitutionsutskottet och

försvarsutskottet9

Utskottet9

1 Lagstiftning för telemarknaden9

1.1 Bakgrund9

1.2 Huvuddragen i regeringens lagförslag10

1.3 Motionsförslag om avslag på regeringens lagförslag

m.m.11

1.4 Utskottets ställningstagande till frågan om avslag på

regeringens lagförslag m.m.12

1.5 Motionsförslag om vissa bestämmelser i regeringens

förslag till telelag14

1.6 Utskottets ställningstagande till motionsförslagen om

vissa bestämmelser i regeringens förslag till telelag15

1.7 Utskottets ställningstagande till regeringens lagförslag

i övrigt m.m.17

2 Televerkets verksamhetsform19

2.1 Bakgrund19

2.2 Regeringens förslag21

2.3 Motionsförslag om avslag på regeringens förslag21

2.4 Konstitutionsutskottets yttrande23

2.5 Trafikutskottets ställningstagande23

3 Lagfäst samtrafikplikt m.m.25

3.1 Bakgrund25

3.2 Regeringens överväganden25

3.2.1 Lagfäst samtrafikplikt25

3.2.2 Lagfästa grunder för beräkning av ersättning vid

samtrafik26

3.3 Regeringsförslag om avtal mellan staten och Telia AB om

samtrafikavgifter28

3.4 Motionsförslag om avslag på regeringsförslaget29

3.5 Utskottets ställningstagande29

4 Vissa särskilda åtgärder för utveckling av konkurrensen på

telemarknaden29

5 Taxor30

5.1 Bakgrund30

5.2 Regeringens förslag31

5.3 Motionsförslag om avslag på regeringens förslag m.m.33

5.4 Utskottets ställningstagande34

6 Särskilda samhällsåtaganden på telekommunikationsområdet

m.m.36

6.1 Bakgrund36

6.2 Regeringens förslag36

6.3 Motionsförslag om totalförsvarets behov av

telekommunikationer37

6.4 Försvarsutskottets yttrande38

6.5 Motionsförslag om handikappades behov av

telekommunikationer38

6.6 Motionsförslag om olönsamma telefonautomater i

glesbygd38

6.7 Trafikutskottets ställningstagande39

7 Målsättning och huvudinriktning m.m. för

Teliakoncernen39

7.1 Regeringens förslag39

7.2 Motionsförslag40

7.3 Utskottets ställningstagande41

8 Anslagsfrågor41

8.1 Regeringens förslag41

8.2 Motionsförslag42

8.3 Utskottets ställningstagande42

9 Vissa motionsyrkanden väckta med anledning av proposition

1992/93:176 om investeringar i trafikens infrastruktur

m.m.42

10 Övrigt43

Hemställan44

Reservationer48

Meningsyttring av suppleant57

Bilaga 1

Propositionens lagförslag59

Bilaga 2

Utskottets förslag till rättelse av regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela

föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer99

Bilaga 3

Utskottets lagförslag100

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1775) om ändring

i sekretesslagen (1980:100)100

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:337) om ändring

i lagen (1992:1775) om ändring i sekretesslagen (1980:100)102

Bilaga 4

Lagförslag till reservationerna 2 och 3103

Bilaga 5

Konstitutionsutskottets yttrande105

Bilaga 6

Försvarsutskottets yttrande117