Bet. 1992/93:TU32

Trafikutskottets betänkande

1992/93:TU32

Ändring av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil

luftfart

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

Bilaga 1

1992/93

TU32

Sammanfattning

Genom olika s.k. luftfartspaket med nya förordningar m.m.

(rättsakter) på luftfartsområdet m.m. har luftfarten successivt

avreglerats inom den europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG).

I december 1991 godkände riksdagen ett på luftfartspaket nr 2

grundat avtal mellan Sverige, Norge och europeiska ekonomiska

gemenskapen (EEG) om civil luftfart, varigenom Sverige och Norge

jämställdes med EEG:s medlemsstater såvitt gäller rättigheter

och skyldigheter på den civila luftfartens område. Riksdagen

antog samtidigt lagen (1992:138) om tillämpning av avtal mellan

Sverige, Norge och EG om civil luftfart (prop. 1991/92:29, bet.

TU4, rskr. 111). Mot bakgrund av att Danmark var medlem i EG var

det med tanke på det skandinaviska luftfartssamarbetet inom

främst konsortiet Scandinavian Airlines System (SAS) angeläget

att samma regler skulle gälla i de skandinaviska länderna.

I proposition 1992/93:202 föreslås nu att riksdagen godkänner

ett tillägg till luftfartsavtalet, som bygger på EG:s fr.o.m.

den 1 januari 1993 gällande luftfartspaket nr 3, samt antar

ändringar i tillämpningslagen som föranleds av tilläggsavtalet.

Tillägget till luftfartsavtalet föranleder vidare ändringar i

luftfartslagen (1957:297) och i lagen (1992:1317) om ett

europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES), vilka ändringar

också föreslås i propositionen.

Utskottet tillstyrker propositionsförslagen.

Propositionen

Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i

proposition 1992/93:202

1. att riksdagen godkänner ett förslag till tilläggsavtal

mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart i huvudsaklig

överensstämmelse med den blandade kommitténs förslag,

2. att riksdagen godkänner den blandade kommitténs beslut av

den 26 mars 1993,

3. att riksdagen antar det i propositionen föreslagna

förslaget till lag om ändring i lagen (1992:138) om tillämpning

av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart,

4. att riksdagen antar det i propositionen föreslagna

förslaget till lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),

5. att riksdagen antar det i propositionen föreslagna

förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1317) om ett

europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES).

Lagförslagen är som bilaga 1 fogade till detta betänkande

(s. 9--15).

Den blandade kommitténs beslut av den 26 mars 1993 i

preliminär svensk översättning -- med undantag för de

EEG-förordningar och EEG-direktiv som omfattas av beslutet

(rättakterna nr 21--29) -- är som bilaga 2 fogat till

betänkandet (s. 16--20). Förordningarna (EEG) nr 1284/91 och nr

2410/92 (rättsakterna nr 24 och nr 25) är i preliminära svenska

översättningar fogade som bilaga till förslaget till lag om

ändring i lagen (1992:138) om tillämpning av avtal mellan

Sverige, Norge och EEG om civil luftfart (i bilaga 1).

Förslaget till tilläggsavtal är i preliminär svensk

översättning fogat som bilaga 3 till betänkandet (s.

21--22).

Bakgrund

EG:s luftfartspolitik och "luftfartspaket"

Enligt artikel 3 i det i Rom år 1957 undertecknade fördraget

om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) skall

EEG införa en gemensam politik på transporternas område.

Länge rådde en motvilja mot reglering inom EG av

lufttransporter. Kommissionen hos EG inledde emellertid år 1986

en undersökning huruvida tio flygföretag inom EG -- däribland

SAS -- hade överträtt EEG:s konkurrensbestämmelser genom

arrangemang för fördelning av kapacitet och intäkter, m.m. Det

inledda förfarandet avbröts emellertid genom antagandet år 1987

av EEG:s s.k. luftfartspaket nr1, som omfattade fyra

rättsakter -- två förordningar, ett direktiv och ett beslut --

av EEG:s ministerråd den 14 december 1987. Direktivet, som avsåg

frågan om biljettpriser för regelbunden luftfart mellan

medlemsstaterna, syftade till friare prisfastställelse. Genom

beslutet, som avsåg frågorna om delning av passagerarkapaciteten

mellan lufttrafikföretag i regelbunden trafik mellan

medlemsstaterna och om tillträde för lufttrafikföretag till

luftfartslinjer mellan medlemsstaterna, luckrades den

traditionella kapacitetsdelningen 50/50 mellan resp. lands

flygföretag upp.

År 1990 antog ministerrådet luftfartspaket nr2, som

omfattade tre förordningar av den 24 juli 1990. Detta

luftfartspaket innebar ökade flygrättigheter, friare

prissättning och kapacitetsfördelning i förhållande till

luftfartspaket nr 1.

År 1992 antog ministerrådet luftfartspaket nr3, som

trädde i kraft den 1 januari 1993. Genom förordningar av den 23

juli 1992 avregleras luftfarten inom EG ytterligare och

lufttrafikföretag inom EG ges rätt att fritt trafikera de linjer

de önskar mellan orter inom gemenskapen. Vidare innehåller

paketet, tillsammans med de övriga förordningar och direktiv som

har tillkommit på området under senare tid, regler om

tillståndskrav för lufttrafikföretag, prissättning,

harmonisering av tekniska krav och administrativa procedurer,

erkännande av certifikat för flygpersonal samt om fördelning av

ankomst- och avgångstider vid större flygplatser. Slutligen ger

paketet möjlighet till en utvidgad och förstärkt kontroll av

konkurrensförhållandena inom den civila luftfarten.

Avtalet mellan Sverige, Norge och Europeiska ekonomiska

gemenskapen (EEG) om civil luftfart (luftfartsavtalet), m.m.

Genom den i slutet av 1980-talet påbörjade avregleringen av

luftfarten inom EG blev situationen för skandinaviskt

vidkommande följande.

Danmark var medlem av EG och måste följa den

luftfartspolitik som gällde inom gemenskapen. SAS hade erkänts

som ett EG-lufttrafikföretag och var, såvitt gäller trafiken

mellan Danmark och andra EG-länder, underkastat EG:s regelverk.

En stor del av trafiken mellan Danmark och andra länder inom

gemenskapen härrörde emellertid från Sverige och Norge. De

möjligheter som den allt öppnare marknaden gav danska

flygföretag gällde inte för norska och svenska flygföretag eller

för SAS trafik direkt från Sverige eller Norge till EG. Detta

kunde komma att medföra att trafiken i ökad grad kanaliserades

via Danmark och att det blev färre direkta linjer och

charterflygningar från Sverige och Norge till kontinenten. Genom

att Danmark hade att följa EG:s regler på luftfartsområdet hade

förutsättningarna för den gemensamma skandinaviska

luftfartspolitiken ändrats på ett avgörande sätt. Det var

tveksamt om denna i längden skulle kunna upprätthållas utan att

Sverige och Norge likställdes med Danmark såvitt gäller

förhållandet till EG på luftfartsområdet.

Sverige och Norge begärde mot denna bakgrund i juni 1988 --

med stöd av Danmark -- förhandlingar med EEG i syfte att på

luftfartsområdet få samma ställning i förhållande till EEG som

Danmark hade. Förhandlingarna avslutades den 20 mars 1991, då

enighet om ett avtal uppnåddes. Det sålunda träffade avtalet

mellan Sverige, Norge och Europeiska ekonomiska gemenskapen om

civil luftfart (i det följande kallat luftfartsavtalet) bygger

på EG:s luftfartspaket nr 2. Luftfartsavtalet paraferades den 5

april 1991, godkändes av Norges storting i juni 1991, av

riksdagen i december 1992 (prop. 1991/92:29, bet. TU4, rskr.

111) samt av EG:s ministerråd den 23 juli 1992. Det trädde i

kraft den 6 juli 1992.

Luftfartsavtalet jämställer Sverige och Norge med EEG:s

medlemsstater såvitt gäller rättigheter och skyldigheter på den

civila luftfartens område. Avtalet består av en huvuddel, en

bilaga och tre protokoll. Huvuddelen innehåller främst

bestämmelser som riktar sig mot konkurrensbegränsande avtal och

missbruk av dominerande ställning på marknaden samt mot

konkurrenssnedvridande stödåtgärder med allmänna medel. I

bilagan förtecknas 20 EG-direktiv och förordningar (rättsakter)

som i väsentliga delar görs till avtalsinnehåll. Rättsakterna

rör konkurrensregler och regler som inte i första hand avser

konkurrensfrågor inom luftfarten men som ändå har betydelse för

denna. Protokollen -- nr 1, 2 och 3 -- innehåller uppräkning av

lagstiftningsområden som avses införlivas med avtalet,

uttalanden om tolkningen av vissa bestämmelser resp. en

avsiktsförklaring om anslutning till det nya

flygledningssystemet Eurocontrol.

I avtalet åtog sig Norge och Sverige att se till att avtalets

bestämmelser om konkurrens och bestämmelserna i de i bilagan

upptagna EG-rättsakterna tillämpas inom deras territorier och

genomförs med samma verkan som inom EG. Införlivandet av

bestämmelserna i svensk rätt har, när det gäller bestämmelser av

lagkaraktär, skett genom att konkurrensrättsliga m.fl.

bestämmelser i avtalet "transformerades" som paragrafer i en ny

lag (1992:138) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge

och EEG om civil luftfart (i det följande kallad

tillämpningslagen 1992:138) samt genom att bestämmelser i fem

rättsakter förklarades (i 2§ första stycket i den nya lagen)

gälla som lag i vårt land, dvs. "inkorporerades" i vår rätt.

Förslaget till den nya lagen behandlades av riksdagen samtidigt

med luftfartsavtalet. Den kompletterades med förordningen

(1992:588) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG

om civil luftfart (i det följande kallad

tillämpningsförordningen 1992:588), varigenom de bestämmelser i

avtalet och rättsakterna som inte krävde lagform införlivades i

vår rätt.

Enligt artikel 13 i luftfartsavtalet har upprättats en blandad

kommitté för att ta det administrativa ansvaret för avtalet och

för att se till att det tillämpas på ett riktigt sätt.

När en avtalspart har ändrat sin interna lagstiftning skall

den blandade kommittén enligt artikel 12.3 i luftfartsavtalet

antingen (a) anta ett beslut som reviderar bestämmelserna i

avtalet så att de ändringar som har gjorts i lagstiftningen i

fråga integreras i avtalet, om nödvändigt på grundval av

ömsesidighet, eller (b) anta ett beslut med den innebörden att

ändringarna i lagstiftningen i fråga skall anses vara i

överensstämmelse med avtalet, eller (c) besluta sig för någon

annan åtgärd för att säkra det rätta fullgörandet av avtalet.

Enligt artikel 19.3 skall luftfartsavtalet upphöra att gälla

den dag då en överenskommelse mellan EEG- och EFTA-länderna om

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) träder i kraft.

EES-avtalet och EES-lagen

Den 18 november 1992 godkände riksdagen det den 2 maj 1992

undertecknade avtalet mellan EEG -och EFTA-länderna om

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) samt antog lagen

(1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES)

(prop. 1991/92:170, bet. 1992/93:EU1, rskr. 1992/93:18).

EES-avtalet har ännu inte trätt i kraft. Schweiz har

nämligen efter folkomröstning inte kunnat tillträda avtalet.

EES-lagen, som skall träda i kraft den dag regeringen

bestämmer, har inte heller trätt i kraft. I

ikraftträdandebestämmelserna till EES-lagen är vidare

föreskrivet att genom EES-lagen upphävs lagen (1992:138) om

tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil

luftfart.

På förslag i proposition 1992/93:225 har EES-utskottet i sitt

nyligen avgivna betänkande 1992/93:EU3 bl.a. föreslagit att

riksdagen skall godkänna protokoll med justeringar av

EES-avtalet, som föranletts av att Schweiz har sagt nej till

avtalet, samt ändringar i EES-lagen. Bl.a. föreslås vissa

ändringar i ikraftträdandebestämmelserna.

Ändringar i 2 kap. 2 § och 7 kap. 3 § luftfartslagen

(1957:297)

I den av riksdagen behandlade propositionen 1992/93:93 (bet.

TU5, rskr. 90) togs vissa luftfartsfrågor upp med anledning av

EES-avtalet.

För att anpassa luftfartslagen (1957:297) till krav i

EES-avtalet på fri etableringsrätt antog riksdagen ändringar

avseende dels bestämmelser om registrering av luftfartyg i 2

kap. 2 § av innebörd att ett luftfartyg får registreras i

Sverige även om det ägs av medborgare i ett land inom EES eller

av dödsbo efter sådan person eller av juridisk person som har

sitt säte i ett land som omfattas av EES-avtalet, dels

bestämmelser om tillstånd till luftfartsverksamhet i 7kap. 3 §

av innebörd att med svensk medborgare skall i paragrafen

likställas medborgare i ett land inom EES samt att tillstånd

till luftfart i inrikes trafik får lämnas till lufttrafikföretag

som har sin centrala administration och sitt huvudkontor i en

EES-stat, om aktiemajoriteten i lufttrafikföretaget ägs och

kontrolleras av EES-staten eller av medborgare i en EES-stat.

Lagändringarna skall träda i kraft den dag regeringen

bestämmer. De har ännu inte trätt i kraft.

Utskottet

Den blandade kommitténs beslut

Med anledning av att EEG antagit luftfartspaketet nr3 beslöt

den blandade kommittén den 26 mars 1993 dels att nio i beslutet

angivna EG-förordningar och EG-direktiv skall införlivas med

luftfartsavtalet och läggas till de i listan i bilagan till

luftfartsavtalet angivna 20 förordningarna och direktiven som

rättsakterna nr 21--29, dels att rekommendera parterna att ändra

luftfartsavtalet på sätt som framgår av bilaga till beslutet.

Den viktigaste nyheten i luftfartspaket nr3 är att

möjlighet öppnas till inrikes luftfart på annat lands område.

Genom förordningen (EEG) nr 2408/92 om EG-lufttrafikföretags

tillträde till flyglinjer inom gemenskapen öpppnas stegvis

rätten för lufttrafikföretag inom EG att öppna flyglinjer inom

gemenskapen, dvs. även mellan två orter i andra stater än den i

vilket lufttrafikföretaget har sitt säte. Vidare öppnas rätten

till inrikes trafik i annat land än det där lufttrafikföretaget

har sitt säte, vilket innebär rätt till s.k. cabotage. Från den

1 januari 1993, då förordningen trädde i kraft och fram till den

1 april 1997 får cabotagerättigheten begränsas till att gälla

endast för en förbindelse som utgör en förlängning av en

internationell linje, och högst 50% av säsongkapaciteten på

flyglinjen får utnyttjas för inrikestrafik i annan stat. Från

och med den 1 april 1997 skall inga restriktioner längre råda

för ett EG-lufttrafikföretag att utföra inrikes trafik i

regelbunden luftfart i vilket land som helst inom gemenskapen.

Propositionens förslag

I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna ett

förslag till tilläggsavtal mellan Sverige, Norge och EEG om

civil luftfart i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag

av den blandade kommittén som är fogat vid kommitténs beslut av

den 26 mars 1993.

Vidare föreslås riksdagen godkänna den blandade kommitténs

beslut av den 26 mars 1993.

I den blandade kommitténs beslut är bl.a. angivna

förordningarna (EEG) nr 1284/91 och 2410/92 (rättsakterna nr 24

och nr 25) som båda utgör ändringar av den i bilagan till

luftfartsavtalet intagna förordningen (EEG) nr 3975/87 om

förfarandet för tillämpning av konkurrensreglerna på företag

inom luftfartssektorn (rättsakt nr 5). Artiklar i denna

förordning skall enligt 2 § första stycket punkt 2 i

tillämpningslagen (1992:138) gälla som lag här i landet.

Då de båda ändringsförordningarna avser delar av

förordningen (EEG) nr 3975/87 som skall gälla som lag läggs i

propositionen fram ett förslag till lag om ändring i

tillämpningslagen (1992:138), varigenom de aktuella delarna av

ändringsförordningarna "inkorporeras" i vår rätt. Riksdagen

föreslås anta förslaget till lagändring. De övriga rättsakterna

som är angivna i den blandade kommitténs beslut beräknas komma

att införlivas i vår rätt genom en ändring i

tillämpningsförordningen 1992:588.

Enligt reglerna i ovannämnda förordning (EEG) nr 2408/92 om

lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer inom gemenskapen,

som föreslås fogas vid luftfartsavtalet som rättsakt nr 22, får

inrikes luftfart bedrivas av ett norskt lufttrafikföretag eller

ett EG-lufttrafikföretag. I propositionen antas emellertid

luftfartsavtalet komma att vara i kraft bara under en begränsad

tid. Därför bör enligt propositionen rätten för ett norskt

lufttrafikföretag eller ett EG-lufttrafikföretag att bedriva

inrikes luftfart tryggas för en tid därefter genom att i en ny

paragraf i luftfartslagen, 7kap. 3a§, föreskrivs att

tillstånd till luftfart i inrikes trafik får ges till ett

lufttrafikföretag som har sin centrala administration och sitt

huvudkontor i Norge eller i en stat inom EEG om företaget till

mer än hälften ägs och kontrolleras av en sådan stat eller av en

medborgare i en sådan stat. När EES-samarbetet har kommit till

stånd och utvecklats enligt planerna kan paragrafen enligt

propositionen upphävas. Från motsvarande utgångspunkt föreslås

att i en ny paragraf, 2 kap. 2a§, föreskrivs att ett

luftfartyg får registreras i Sverige om det ägs av ett

lufttrafikföretag som har sin centrala administration och sitt

huvudkontor i Norge eller i en stat inom EEG om företaget till

mer än hälften ägs och kontrolleras av en sådan stat eller av en

medborgare i en sådan stat. Detta skall dock enligt paragrafen

gälla bara så länge lagen (1992:1317) om ett europeiskt

ekonomiskt samarbetsområde (EES) inte har trätt i kraft.

Paragrafen kan enligt propositionen upphävas redan den dag

EES-avtalet träder i kraft.

I propositionen föreslås ändring i luftfartslagen i enlighet

med det anförda. Ändringen föreslås träda i kraft den dag

regeringen bestämmer.

Luftfartsavtalet beräknas i propositionen komma att gälla även

efter det att EES-avtalet har trätt i kraft till dess detta

avtal har hunnit anpassas till luftfartspaket nr 3 om detta sker

inom rimlig tid. Därefter kan enligt propositionen

luftfartsavtalet upphöra att gälla. I propositionen föreslås

därför att bestämmelsen i ikraftträdandebestämmelserna till

EES-lagen -- om att tillämpningslagen 1992:138 upphävs genom

EES-lagen -- skall utgå.

Utskottets ställningstagande

Någon motion har inte väckts med anledning av propositionen.

Utskottet har inte något att erinra mot

propositionsförslagen.

Utskottet tillstyrker därför propositionsförslagen.

Ändringen av EES-lagen bör dock utformas med hänsyn till

följande.

Vid tidpunkten för riksdagens behandling av detta betänkande

beräknas riksdagen ha antagit ovannämnda av EES-utskottet i

betänkande 1992/93:EU3 föreslagen lag om ändring i EES-lagen.

Däri upprepas vid punkt 3 i ikraftträdandebestämmelserna

bestämmelsen att genom EES-lagen upphävs lagen (1992:138) om

tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil

luftfart. Denna bestämmelse bör som nämnts utgå.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande tillägg till luftfartsavtalet, m.m.

att riksdagen godkänner

a) ett förslag till tilläggsavtal mellan Sverige, Norge och

EEG om civil luftfart i huvudsaklig överensstämmelse med den

blandade kommitténs förslag,

b) den blandade kommitténs beslut av den 26 mars 1993,

2. beträffande tillämpningslagen

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget

till lag om ändring i lagen (1992:138) om tillämpning av avtal

mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart,

3. beträffande luftfartslagen

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget

till lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),

4. beträffande EES-lagen

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med

ändring av sitt beslut med anledning av EES-utskottets

betänkande 1992/93:EU3, såvitt gäller lagen (1992:1317) om ett

europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES), beslutar att punkt

3 i ikraftträdandebestämmelserna till nämnda lag skall utgå.

Stockholm den 27 maj 1993

På trafikutskottets vägnar

Sven-Gösta Signell

I beslutet har deltagit: Sven-Gösta Signell (s), Rolf

Clarkson (m), Sten Andersson i Malmö (m), Håkan Strömberg (s),

Sten-Ove Sundström (s), Elving Andersson (c), Bo Nilsson (s),

Jan Sandberg (m), Anita Jönsson (s), Lars Svensk (kds), Kenneth

Attefors (nyd), Jarl Lander (s), Lars Björkman (m), Ulrica

Messing (s) och Hugo Bergdahl (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Propositionens lagförslag

Bilaga 1

Preliminär översättning av Blandade kommitténs beslut

Avtal mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen, Konungariket

Norge och Konungariket Sverige om civil luftfart

Bilaga 2

Preliminär översättning av förslaget till tillägg till

avtalet

Avtal mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen, Konungariket

Norge och Konungariket Sverige

Bilaga 3