Beredningskedjan
- behandlar Prop. 1992/93:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1993/94
- behandlar Prop. 1992/93:176 om investeringar i trafikens infrastruktur m.m.
- riksdagens skrivelse Rskr. 1992/93:446 Riksdagsskrivelse 1992/93:446
Investeringar i trafikens infrastruktur m.m.
1993-05-27 · 170 sidor
Så kom texten hit
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: dokumentet är webbpublicerat utan tryckt paginering och indelas i avsnitt — ett sidnummer visas aldrig om det inte står i källan
Varje sida nedan har en egen länk «Kontrollera mot PDF» till originalet på just den sidan.
Citera
Bet. 1992/93:TU35, Investeringar i trafikens infrastruktur m.m.
Dokumentets text
Trafikutskottets betänkande
1992/93:TU35
Investeringar i trafikens infrastruktur m.m.
Innehåll
Sammanfattning
Proposition 1992/93:176
Utskottet
Hemställan
Bilaga
Innehållsförteckning
1992/93
TU35
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition
1992/93:176 om investeringar i trafikens infrastruktur m.m. samt
vissa förslag i årets budgetproposition. Dessutom behandlar
utskottet 221 motioner (424 motionsyrkanden) som främst har
väckts med anledning av proposition 1992/93:176 och under den
allmänna motionstiden i år.
Utskottet föreslår att riksdagen lägger fast en långsiktig
plan för utbyggnaden av landets väg- och järnvägsnät. Väg- och
järnvägsinvesteringar för totalt 88 miljarder kronor skall
genomföras under den kommande tioårsperioden. Investeringar
skall göras i stomjärnvägar för 32 miljarder kronor, i riksvägar
för 40 miljarder kronor, i länstrafikanläggningar för 9
miljarder kronor och i bärighetshöjande åtgärder för 7 miljarder
kronor. Härtill kommer 10 miljarder kronor för redan beslutade
men ännu ej finansierade infrastrukturinvesteringar.
Planeringsinriktningen för utbyggnaden av vägsystemet bygger i
huvudsak på Vägverkets alternativ Trafiksäkerhet, modifierad och
kompletterad med hänsyn till nödvändigheten av att uppnå bättre
regional balans och en långsiktigt god miljö. Stamvägnätet skall
omfatta riksvägarna E 4, E 6, E 20, E 18, 70 (till Mora), 40,
26, E 22, 48/64 (till Kristinehamn), 45, 50, 60, (till
Borlänge), 56/67, 25, 31/33, E 10, E 12, E 14 och E 65.
Utskottet anser att norra E 6, dvs. sträckan
Göteborg--Svinesund, skall ha motorvägsstandard. Det ekonomiska
utrymmet är emellertid begränsat, varför en sådan utbyggnad inte
kan genomföras i sin helhet förrän efter planperiodens slut.
Med hänsyn till den betydelse E 4 har för landets
kommunikationer anser utskottet att alla förseningar av
utbyggnaden måste undvikas. I första hand bör E4, i nuvarande
sträckning genom Skåne, byggas ut till motorvägsstandard utan
dröjsmål. Därefter bör en ny sträckning via Ljungby och Älmhult
till södra Skåne byggas.
När det gäller E 20 är det utskottets uppfattning att inga
åtgärder bör vidtas som hindrar att även sträckan
Göteborg--Örebro på sikt kan uppnå motorvägsstandard.
Medel avsätts för en bro över Ångermanälven (den s.k.
Vedabron).
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
planeringsinriktning för järnvägsinvesteringar. Det betyder att
stora delar av de mest angelägna investeringsbehoven på det
befintliga järnvägsnätet kan genomföras. För persontrafiken
innebär detta bl.a. att snabbtågen kan binda samman stora delar
av landet längs de viktigaste trafikstråken. För godstrafken ger
upprustningen ökad kapacitet och förbättrad standard vilket
möjliggör en utbyggnad av kombi-, vagnslast- och
systemtransporter.
Planeringsinriktningen innebär vidare att viktiga steg tas
mot en fortsatt utveckling av järnvägsnätet med nya strategiska
länkar. För Arlandabanan avsätts medel som förutses möjliggöra
att hela banan kan tas i drift snarast möjligt. För Nordlänken,
dvs. järnvägssträckan Göteborg--Oslo via Dalsland, förutsätter
utskottet att en tidigareläggning prövas inom ramen för den
fortsatta planeringen. I investeringsprogammet ingår vidare en
första etapp av Botniabanan. Utskottet delar regeringens
uppfattning att detta är ett viktigt projekt som bör ingå i en
långsiktig satsning. Utskottet anser dock att Banverket bör få
avgöra om projektet skall börja med det s.k. Husumspåret
(Örnsköldsvik--Husum) eller någon annan sträcka. För det s.k.
tredje spåret genom Stockholm har utskottet ingen erinran mot
regeringens förslag som innebär att kapacitetsförstärkningen
skall genomföras med ett spår huvudsakligen i ytläge. Kan en
finansieringslösning åstadkommas för att täcka merkostnaderna
med ett tunnelalternativ som inte inkräktar på övrigt
järnvägsbyggande, kan dock enligt utskottet ytalternativet
frångås.
På förslag av finansutskottet föreslår trafikutskottet att
medlen för investeringarna liksom i dag anvisas över anslag på
statsbudgeten och inte som regeringen föreslår genom att lån tas
upp i Riksgäldskontoret. Skälet är bl.a. att finansutskottet har
för avsikt att föreslå att regeringen gör en översyn av på
vilket sätt bl.a. infrastrukturinvesteringarna skall
finansieras. Trafikutskottets ställningstagande påverkar varken
omfattningen av investeringarna jämfört med regeringens förslag
eller tidpunkten då de kan påbörjas.
Utskottet anser att en utgångspunkt för
investeringsplaneringen måste vara en helhetssyn på
trafiksystemet och att redovisningen i propositionen i alltför
hög grad är koncentrerad på väg- och järnvägsinvesteringar.
Övriga trafikslag bör därför på ett bättre sätt integreras i
planeringsprocessen.
Till betänkandet har fogats 18 reservationer. De frågor som
reservationerna avser samt de partier som har avgett
reservationerna framgår översiktligt i avsnittet Hemställan i
utskottets yttrande (s. 135--143).
Till betänkandet har också fogasts fyra särskilda yttranden
och en meningsyttring av v-suppleanten avseende femton moment i
utskottets hemställan.
SJÄTTE HUVUDTITELN
Proposition 1992/93:176
Trafikpolitikens förutsättningar och utgångspunkter
Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i
proposition 1992/93:176 om investeringar i trafikens
infrastruktur m.m. under denna rubrik (s. 4--30) att riksdagen
tar del av vad i propositionen anförts om planeringsprocessen
(mom. 3i utskottets hemställan).
Inriktning av investeringar i trafikens infrastruktur
Regeringen föreslår under denna rubrik (s. 30--106)
att riksdagen godkänner att Vägverkets och Banverkets
investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar
finansieras genom att lån tas upp i Riksgäldskontoret (mom. 8i
utskottets hemställan),
att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om
motiven för att övergå till lånefinansiering av investeringar i
infrastrukturen (mom. 8i utskottets hemställan),
att riksdagen beslutar att skuldsättningsramen för
perioden 1993/94--2002/03 skall vara 78000000000 kr (mom.
8i utskottets hemställan),
att riksdagen godkänner att väg- och
järnvägsinvesteringar planeras inom en ram om totalt
88000000000 kr (mom. 7i utskottets hemställan),
att riksdagen godkänner att planeringsramen skall
fördelas med 32000000000 kr för investeringar i
stomjärnvägar, med 40000000000 kr för investeringar i
riksvägar, med 9000000000 kr för investeringar i
länstrafikanläggningar och med 7000000000 kr för
bärighetsåtgärder på vägar (mom. 7i utskottets hemställan),
att riksdagen godkänner att vägsystemet skall inriktas
mot ökad trafiksäkerhet i enlighet med vad i propositionen
redovisats (mom. 9i utskottets hemställan),
att riksdagen godkänner att stamvägnätet skall utgöras
av vägarna E4, E6, E20, E18, Rv70 (till Mora), Rv40,
Rv26, E22, Rv48/64 (till Kristinehamn), Rv45, Rv50,
Rv60 (till Borlänge), Rv56/67, Rv25, Rv31/33, E10,
E12, E14 och E65, i enlighet med vad i propositionen
redovisats (mom. 9i utskottets hemställan),
att riksdagen godkänner den långsiktiga inriktning för
investeringar i järnvägstrafikens infrastruktur som i
propositionen föreslagits (mom. 39i utskottets hemställan),
att riksdagen godkänner den planeringsinriktning för
järnvägsinvesteringar för år 2003 som i propositionen
föreslagits (mom. 39i utskottets hemställan),
att riksdagen godkänner den avvägning som i
propositionen förordats beträffande de s.k. storprojekten (mom.
39i utskottets hemställan),
att riksdagen godkänner den avvägning som i
propositionen förordats beträffande stomnätet och det tredje
spåret genom Stockholm (mom. 39i utskottets hemställan),
att riksdagen godkänner den inriktning som i
propositionen förordats beträffande investeringar i vissa av
Arlandabanans delar, det s.k. Fyrspåret och den s.k. Norra böjen
(mom. 39i utskottets hemställan),
att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
investeringar i luftfartens infrastruktur (mom. 5i utskottets
hemställan),
att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om
investeringar i sjöfartens infrastruktur (mom. 4i utskottets
hemställan),
att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om
inriktningen av länsstyrelsens prioriteringar vid upprättande av
plan för länstrafikanläggningar (mom. 11i utskottets
hemställan),
att riksdagen ger länen möjlighet, inom ramen för
länstrafikanläggningsplanen, att prioritera investeringar i
kommunala flygplatser (mom. 12i utskottets hemställan),
att riksdagen bemyndigar Vägverket att för investeringar
dels på Södertörnsleden, dels på väg E18, delen
Söderhall--Rösa, ta i anspråk 500000000 kr inom den låneram
som anvisats för Vägverkets investeringar i vägar (mom. 8i
utskottets hemställan),
att riksdagen bemyndigar regeringen att belasta anslaget
K1. Investeringar i trafikens infrastruktur med
1600000000 kr för att i enlighet med överenskommelsen om
infrastrukturens utbyggnad i Stockholmsregionen utbetala medel
för kollektivtrafikinvesteringar (mom. 8i utskottets
hemställan).
Anslagsfrågor och övriga finansieringsfrågor för perioden
1993/94--1995/96
Regeringen föreslår under denna rubrik (s. 107--113)
att riksdagen till Kapitalkostnader avseende lån till
investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar
för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på
1353000000 kr (mom. 8i utskottets hemställan),
att riksdagen låter den kvarstående reservationen på
anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur användas för
att fullfölja statens åtaganden inom storstadsöverenskommelserna
i Stockholm, Göteborg och Malmö. Återstående investeringar den 1
januari 1994 skall betalas av Vägverket och Banverket genom lån
i Riksgäldskontoret (mom. 8i utskottets hemställan),
att riksdagen medger att utöver planeringsramen
10000000000 kr får tas i anspråk för att betala sådana
projekt som har beslutats inom den av riksdagen tidigare
beslutade planeringsramen (mom. 8i utskottets hemställan),
att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att
Vägverket och Banverket tillsammans får ta upp lån i
Riksgäldskontoret under budgetåren 1993/94--1995/96 intill ett
sammanlagt belopp av högst 36000000000 kr för nya
investeringar (mom. 8i utskottets hemställan),
att riksdagen bemyndigar regeringen att för perioden
besluta om en låneram i Riksgäldskontoret för investeringar i
vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar upp till ett
belopp av 42000000000 kr (mom. 8i utskottets
hemställan),
att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om den
slutliga fördelningen av låneramen mellan Vägverket och
Banverket samt mellan år och ändamål (mom. 8i utskottets
hemställan),
att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om de
förändringar i givna bemyndiganden för Vägverket och Banverket
som är påkallade av den nya finansieringsmodellen (mom. 8i
utskottets hemställan),
att riksdagen till anslaget Drift och vidmakthållande av
statliga järnvägar anvisar ytterligare 36000000 kr utöver de
2825656000 kr som regeringen föreslagit riksdagen i
budgetpropositionen år 1993 (prop. 1992/93:100 bil. 7) (mom.
8i utskottets hemställan).
Vissa järnvägar av betydelse från turistsynpunkt
Regeringen föreslår under denna rubrik (s. 114--116)
att riksdagen bemyndigar regeringen att för turisttrafik
vederlagsfritt med nyttjanderätt upplåter sådana delar av
järnvägsnätet som inte längre trafikeras i reguljär trafik (mom.
46i utskottets hemställan),
att riksdagen bemyndigar regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer att utbetala anslaget Bidrag till
Växjö--Hultsfred--Västervik Järnvägsaktiebolag till annan än
detta bolag i enlighet med vad i propositionen förordats (mom.
47i utskottets hemställan).
Proposition 1992/93:100 bilaga 7
Anslag för budgetåret 1993/94
Regeringen föreslår i proposition 1992/93:100 bilaga 7
(Kommunikationsdepartementet) under denna rubrik (s. 22--26 och
s.40--45)
att riksdagen till Vägverket: Administrationskostnader
för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 462000000 kr
(punkt B1, s. 22--23) (mom. 15i utskottets hemställan),
att riksdagen bemyndigar regeringen att med medel från
anslaget B1 låta bestrida kostnader som annars skulle belasta
anslaget B2. Drift och underhåll till statliga vägar (punkt
B1, s. 22--23) (mom. 16i utskottets hemställan),
att riksdagen till Drift och underhåll av statliga vägar
för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på
5633721000 kr (punkt B2, s. 23--25) (mom. 17i
utskottets hemställan),
att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
användning av delar av anslaget B2 för anskaffning av
utrustning för hastighetsövervakning (punkt B2, s. 23--25)
(mom. 19i utskottets hemställan),
att riksdagen godkänner att Vägverket bemyndigas att
utnyttja väganslag för förtida inlösen av fastigheter inom
område med fastställd vägarbetsplan eller detaljplan med högst
10000000 kr per år (punkt B2, s. 23--25) (mom. 20i
utskottets hemställan),
att riksdagen medger att regeringen vid behov, när
allmän väg för vilken staten är väghållare övergår till enskild
väghållning, får låta Vägverket disponera medel motsvarande
gällande statsbidrag under anslaget B2 för kostnader som
annars skulle belasta anslaget B5. Bidrag till drift och
byggande av enskilda vägar (punkt B2, s. 23--25) (mom. 21i
utskottets hemställan),
att riksdagen till Bidrag till drift och byggande av
enskilda vägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett
reservationsanslag på 648500000 kr (punkt B5, s. 26) (mom.
25i utskottets hemställan),
att riksdagen till Banverket: Administrationskostnader
för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 301000000 kr
(punkt C1, s. 40--41) (mom. 40i utskottets hemställan),
att riksdagen bemyndigar regeringen att med medel från
anslaget C1 bestrida kostnader som annars skulle belasta
anslaget C2. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar
(punkt C1, s. 40--41) (mom. 41i utskottets hemställan),
att riksdagen till Drift och vidmakthållande av statliga
järnvägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag
på 2825656000 kr (punkt C2, s. 41--42) (mom. 42i
utskottets hemställan).
MOTIONERNA
Motioner väckta med anledning av proposition 1992/93:176
Investeringar i trafikens infrastruktur m.m.
1992/93:T32 av Pontus Wiklund (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att Vägverket mera självständigt
får bedöma möjligheten att bygga vissa avsnitt av E4 norr om
Gävle som motorväg (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T33 av Anita Persson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om byggande av Nyköpingslänken (mom. 53i utskottets
hemställan).
1992/93:T34 av Leif Carlson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ombyggnad av riksväg 34, sträckan Vimmerby--Storebro (mom.
53i utskottets hemställan).
1992/93:T35 av Stig Bertilsson och Lars Björkman (båda m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om investeringar och statliga
insatser inom trafikens infrastruktur (mom. 39 och 53i
utskottets hemställan).
1992/93:T36 av Georg Andersson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om investeringar i stamvägar i
Västerbotten (mom. 9i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade anslag till
länstrafikanläggningar (mom. 7i utskottets hemställan),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade anslag till bärighetshöjande
åtgärder (mom. 7i utskottets hemställan),
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om investeringar på stambanan genom övre
Norrland (mom. 53i utskottets hemställan),
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Botniabanan till Umeå och en
kustjärnväg norr om Umeå (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T37 av Kristina Svensson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att riksväg 64 i sin helhet skall ingå i det
nationella stamvägnätet (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T38 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att väg E4 snarast bör byggas ut med bibehållande av
nuvarande sträckning (mom. 10i utskottets hemställan).
1992/93:T39 av Sigrid Bolkéus m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att målet för restiden skall vara fyra
timmar med X2000 på sträckan Stockholm--Östersund via norra
stambanan (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T40 av Sigrid Bolkéus och Widar Andersson (båda s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
Askersundsleden--Bergslagsdiagonalen görs fullständig som
nationell stamväg genom att anslutas till E4 vid
Norrlandskusten via riksväg 60:s förlängning genom Hälsingland
(mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T41 av Hans Nyhage (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om utbyggnaden av riksväg 41 (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att bygga ut 100 % av E6 genom Bohuslän
till motorvägsstandard inom ramen för
infrastrukturpropositionens anvisade medel och om att detta
skall ske så snart som möjligt (mom. 9i utskottets
hemställan).
1992/93:T43 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson (båda
nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om prioritering av motorvägsbyggande på
sträckan Söderhamn--Hudiksvall (mom. 9i utskottets
hemställan),
2. att riksdagen, om yrkande 1 inte bifalls, som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
prioritera motorvägsbyggande på det olycksdrabbade avsnittet
Söderhamn--Enånger (mom. 9i utskottets hemställan),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att prioritera snabbtågsanpassningen
av ostkustbanan mellan Stockholm och Sundsvall (mom. 53i
utskottets hemställan).
1992/93:T44 av Axel Andersson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om motorväg från Söderhamn till Sundsvall (mom.
9i utskottets hemställan).
1992/93:T45 av Åke Gustavsson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om dubbelspårig järnväg Nässjö--Falköping
(mom. 53i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om modernisering av rangerbangården i
Nässjö (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T46 av Ulf Melin (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att riksväg 27/30 bör prioriteras som stamväg (mom. 9i
utskottets hemställan).
1992/93:T47 av Ulf Melin (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
finansiering av infrastruktursatsningar (mom. 8i utskottets
hemställan).
1992/93:T48 av Peeter Luksep (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om anslaget på 850 miljoner kronor för "Norra böjen" (mom. 39i
utskottets hemställan).
1992/93:T49 av Ingvar Johnsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att, utöver vad regeringen
föreslagit, bygga ut järnvägar i Västsverige i enlighet med vad
i motionen anförts (mom. 53i utskottets hemställan),
2. att riksdagen beslutar att, utöver vad regeringen
föreslagit, bygga ut vägar i Västsverige i enlighet med vad i
motionen anförts (mom. 53i utskottets hemställan),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sjöfarten (mom. 3i utskottets
hemställan),
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flygtrafiken i Västsverige (mom. 5i
utskottets hemställan).
1992/93:T50 av Lennart Nilsson m.fl. (s, m, fp, c, v) vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen
anförts om E6, riksväg 44 och riksväg 45 samt järnvägen
Nordlänken (mom. 53i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om trafiköverenskommelse för Fyrstad samt
om flyget och de inomregionala transporterna (mom. 53i
utskottets hemställan).
1992/93:T51 av Britt Bohlin och Ingvar Johnsson (båda s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vägunderhåll och snabb utbyggnad
av Norge--Vänerlänken samt upprustningen av riksväg 45 (mom.
53i utskottets hemställan).
1992/93:T52 av Sten Östlund m.fl. (s, fp, c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att i den fortsatta planerings- och
genomförandeprocessen hantera västkustbanan och Nordlänken som
ett särskilt utbyggnadsprojekt med färdigställande senast år
1999 (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T53 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att införliva riksväg 64 i stamvägnätet
(mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T54 av Per Erik Granström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att den s.k. Norra Bergslagsdiagonalen
tillförs stamvägnätet delen Borlänge, Falun och Norrlandskusten
(mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T55 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om regeringens ansvar för att de
trafikpolitiska målen också gäller den regionala trafiken (mom.
53i utskottets hemställan).
1992/93:T56 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att bandelen Borlänge--Kil bör ingå i
godsstråket mot Västsverige (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T57 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om flygplatser i skogslänen (mom. 5i
utskottets hemställan).
1992/93:T58 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av insatser på riksväg 68 i
Västmanland (mom. 53i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om angelägenheten av att Mälarhamnarna
omfattas av kustsjöfartsprojektet (mom. 3i utskottets
hemställan).
1992/93:T59 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ny malmhamn i Luleå (mom. 4i
utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ny farled, "Sandgrönnleden", i Luleå
(mom. 4i utskottets hemställan),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ny farled till Karlsborgsverken i
Kalix kommun (mom. 4i utskottets hemställan),
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utredning av en ny järnväg mellan
Luleå och Haparanda (mom. 39i utskottets hemställan),
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en SJ kombiterminal till Notviken
(mom. 52i utskottets hemställan).
1992/93:T60 av Stina Gustavsson (c) och Charlotte Branting
(fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
avsnitt 10 Kontrollera mot PDF
känna vad i motionen anförts om de regionala flygplatsernas del
av passageraravgifterna (mom. 5i utskottets hemställan).
1992/93:T61 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade anslag till
länstrafikanläggningar (mom. 7i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fördelningen mellan länen av
LTA-anslaget (mom. 53i utskottets hemställan),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om byggande och drift av Arlandabanan
(mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T62 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att riksdagen och regeringen skall
styra utvecklingen inom kommunikationssektorn (mom. 3i
utskottets hemställan),
2. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning om
förhållandet mellan olika kommunikationsslag tillsätts (mom.
3i utskottets hemställan),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att miljökostnader för olika
kommunikationsslag skall utredas (mom. 3i utskottets
hemställan),
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att miljöanpassade kommunikationsslag
i första hand skall byggas -- därefter kan behovet av nya vägar
och flygplatser bedömas (mom. 1i utskottets hemställan),
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om trafikpolitiska riktlinjer (mom. 1i
utskottets hemställan),
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riktlinjer för framtidens europeiska
kommunikationer (mom. 1i utskottets hemställan),
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om finansiering av
kommunikationsinvesteringar (mom. 1i utskottets hemställan),
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att framtidens kommunikationer i
större grad skall tillgodose kvinnors, äldres och barns behov
(mom. 1i utskottets hemställan),
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en kraftig utbyggnad av järnvägen
(mom. 39i utskottets hemställan),
10. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av SJ:s
priser i syfte att skapa konkurrenskraftiga och överblickbara
prisnivåer (mom. 50i utskottets hemställan),
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vägtrafikpolitik (mom. 9i utskottets
hemställan),
avsnitt 11 Kontrollera mot PDF
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sjöfart (mom. 3i utskottets
hemställan),
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flygtrafik (mom. 1i utskottets
hemställan),
16. att riksdagen beslutar att satsa minst 100000000 kr
i gång- och cykelinfrastruktur under den närmaste treårsperioden
(mom. 28i utskottets hemställan),
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om järnvägen i södra Sverige (mom. 39i
utskottets hemställan),
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Riksbangård Syd bör lokaliseras
till Hässleholmstrakten och att projektet bör genomföras snabbt
(mom. 39i utskottets hemställan),
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vägar i södra Sverige (mom. 9i
utskottets hemställan),
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunikationer i Stockholmsregionen
(mom. 36 och 39i utskottets hemställan),
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunikationer i Göteborg och Malmö
(mom. 36i utskottets hemställan),
22. att riksdagen beslutar att ett flertal etapper av
Botniabanan skall byggas före år 2003 (mom. 39i utskottets
hemställan),
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Botniabanan skall vara klar senast
år 2010 (mom. 39i utskottets hemställan),
24. att riksdagen beslutar att sträckan Örnsköldsvik--Husum
skall byggas före år 2003 (mom. 39i utskottets hemställan),
25. att riksdagen beslutar att etappen Kalix--Haparanda
skall byggas som ett delprojekt i sträckan Haparanda--Luleå
(mom. 39i utskottets hemställan),
26. att riksdagen beslutar att en kombiterminal skall byggas
i Luleå (mom. 52i utskottets hemställan),
27. att riksdagen beslutar att anslå mer medel till muddring
av Sandgrönnleden i Luleå och byggande av Luleå hamn (mom. 4i
utskottets hemställan),
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upprustning av riksväg 45 (mom. 9i
utskottets hemställan),
29. att riksdagen beslutar att Vedabroprojektet inte skall
genomföras (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T63 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fördelning av resurserna (mom. 53i
utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av investeringar i vägar
avsnitt 12 Kontrollera mot PDF
i Värmlands län (mom. 53i utskottets hemställan),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktning av investeringar i
järnvägar och bannät i Värmlands län (mom. 39 och 53i
utskottets hemställan),
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om investeringar inom luftfartens
infrastruktur i Värmlands län (mom. 5i utskottets hemställan),
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om investeringar inom sjöfartens
infrastruktur i Värmlands län (mom. 3i utskottets hemställan),
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att sjöfarten på Vänern och vid
Trollhätte kanalverk garanteras (mom. 3i utskottets
hemställan),
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de inre vattenvägarna integreras i
den samordnade framtida investeringsplanen (mom. 3i utskottets
hemställan).
1992/93:T64 av Alf Egnerfors och Reynoldh Furustrand (båda
s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om samordnad utbyggnad av E20 och
Svealandsbanan inom Stockholms och Södermanlands län (mom. 31i
utskottets hemställan).
1992/93:T65 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att i det nationella stamvägnätet
inkludera vägdelen (Karlskrona)
Ronneby--Växjö--Borås--(Göteborg--Oslo) att utgöra den svenska
delen av TEM (E75) (mom. 9i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att med svenska biståndsmedel hjälpa
Polen att bygga ut den nordliga delsträckan av TEM
(Gdansk/Gdynia--Lodz) till full motorvägsstandard (mom. 32i
utskottets hemställan),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Östersjöinstitutet får i uppdrag
att tillsammans med trafikverken djupare studera väg- och
järnvägsförbindelserna mellan Sverige och Polen via Karlskrona i
samråd med de internationella organisationerna TER och TEM (mom.
32i utskottets hemställan).
1992/93:T66 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en målstandard motsvarande motorväg bör
gälla på väg E22 på delen Malmö--Kalmar (mom. 9i utskottets
hemställan).
1992/93:T68 av Gudrun Norberg m.fl. (fp, s, m, kds, v)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en utredning och utvärdering görs
avsnitt 13 Kontrollera mot PDF
av Nobelbanan på så sätt som anges i motionen (mom. 53i
utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att hela Bergslagsdiagonalen skall
ingå i stamvägssystemet och att för delen Borlänge--väg E4 vid
Norrlandskusten bör planeras för en totalupprustning (mom. 9i
utskottets hemställan).
1992/93:T69 av Stefan Attefall m.fl. (kds, m, fp, c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behoven av att utveckla Banverkets
utvärderingsmetoder för beräkning av godstrafikens
samhällsekonomiska effekter (mom. 3i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det regionala trafikansvaret för
Botniabanan bör utformas på liknande villkor som för övriga
likvärdiga järnvägsprojekt i Sverige (mom. 39i utskottets
hemställan),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utredarens uppdrag att från
samhällsekonomisk utgångspunkt ge förslag till utbyggnadstakt
och tidsmässig prioritering av Botniabanans ingående etapper
(mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T70 av Harald Bergström (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Dackeleden omedelbart får ett
enhetligt vägnummer längs hela sträckningen (mom. 53i
utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Dackeleden inlemmas i stamvägnätet
(mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T71 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen under budgetåret 1993/94 beslutar
tidigarelägga investeringar i vägar och järnvägar för 17 000 000
kr utöver regeringens förslag (mom. 22 och 43i utskottets
hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av utökade planeringsramar vad
avser anslaget B2. Drift och underhåll av statliga vägar (mom.
7i utskottets hemställan),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av utökade planeringsramar vad
avser anslaget B4. Byggande av länstrafikanläggningar (mom.
7i utskottets hemställan),
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utökade planeringsramar vad avser
anslaget B6. Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder
(mom. 7i utskottets hemställan),
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utökade planeringsramar vad avser
anslaget C2. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar
avsnitt 14 Kontrollera mot PDF
(mom. 7i utskottets hemställan),
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en planeringsram för väginvesteringar
på 75000000000 kr under perioden 1994--2003 (mom. 7 och
9i utskottets hemställan),
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en planeringsram för
järnvägsinvesteringar i stomjärnvägar på 45 miljarder kronor
under perioden 1994--2003 (mom. 7 och 39i utskottets
hemställan),
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en planeringsram för bärighetshöjande
åtgärder på vägnätet på 15 miljarder kronor under perioden
1994--2003 (mom. 7i utskottets hemställan),
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en planeringsram för investeringar i
länstrafikanläggningar på 20000000000 kr under perioden
1994--2003 (mom. 7i utskottets hemställan),
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en planeringsram för underhåll av
järnvägar på 15000000000 kr under perioden 1994--2003
(mom. 7i utskottets hemställan),
11. att riksdagen beslutar avslå propositionens förslag att
medge Vägverket och Banverket att tillsammans få ta upp lån i
Riksgäldskontoret under budgetåren 1993/94--1995/96 intill ett
sammanlagt belopp av högst 36000000000 kr för nya
investeringar (mom. 8i utskottets hemställan),
12. att riksdagen avslår regeringens förslag att bemyndiga
regeringen att för perioden besluta om en låneram i
Riksgäldskontoret för investeringar i vägar, järnvägar och
kollektivtrafikanläggningar upp till ett belopp av
42050000000 kr (mom. 8i utskottets hemställan),
13. att riksdagen avslår regeringens förslag att bemyndiga
regeringen att besluta om den slutliga fördelningen av låneramen
mellan Vägverket och Banverket samt mellan år och ändamål (mom.
8i utskottets hemställan),
14. att riksdagen avslår regeringens förslag att bemyndiga
regeringen att besluta om de förändringar i givna bemyndiganden
för Vägverket och Banverket som är påkallade av den nya
finansieringsmodellen (mom. 8i utskottets hemställan),
15. att riksdagen begär att regeringen senast i
kompletteringspropositionen återkommer med ett
finansieringsförslag avseende infrastrukturinvesteringar som
beaktar vad riksdagen uttalat i frågan (mom. 8i utskottets
hemställan),
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en tidsplan för genomförande av
farledsprojekten Rödkobbsleden, Sandgrönnleden och Flintrännan
(mom. 4i utskottets hemställan),
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
avsnitt 15 Kontrollera mot PDF
vad i motionen anförts om en utredning om sjöfartens roll i den
framtida trafikpolitiken (mom. 3i utskottets hemställan).
1992/93:T72 av Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att hela Bergslagsdiagonalen skall ingå i stamvägssystemet.
För delen Borlänge--väg E4 vid Norrlandskusten bör planering
genomföras för en totalupprustning, och punktinsatser bör
utföras under perioden 1994--2003 (mom. 9i utskottets
hemställan).
1992/93:T73 av Elvy Söderström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om projektering och utbyggnad av Husumspåret
(mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T74 av Elvy Söderström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om satsningar på infrastrukturen i
Västernorrlands län (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T75 av Sten Svensson m.fl. (m, fp, kds) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbyggnad av väg E20 till
motorvägsstandard (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T76 av Lena Klevenås m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Vedabron ej skall ingå i det
nationella stamvägnätet (mom. 9i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att i stället tidigarelägga
utbyggnaden av Botniabanan från Kramfors och norrut (mom. 39i
utskottets hemställan).
1992/93:T77 av Lena Klevenås (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att E6 norr om Ljungskile rustas upp
till en 90-väg med god framkomlighet och hög säkerhet genom
ombyggnad av den befintliga vägen (mom. 9i utskottets
hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att E6 norr om Ljungskile ej byggs
ut till motorväg (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T78 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om investeringar i höghastighetståglinjer (mom.
39i utskottets hemställan).
1992/93:T79 av Sverre Palm m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om upprustning av Bohusbanan (mom. 53i
utskottets hemställan).
1992/93:T80 av Åke Carnerö (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om samordning av tågtrafiken mellan Uddevalla och Nässjö (mom.
48i utskottets hemställan).
avsnitt 16 Kontrollera mot PDF
1992/93:T81 av Åke Carnerö (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om infrastruktursatsningar på Bohusbanan (mom. 53i
utskottets hemställan).
1992/93:T82 av Åke Carnerö (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om E6 öster om Uddevalla (mom. 9i
utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upprustning av riksväg 44, väg 161
samt E6 från Uddevalla till Svinesund (mom. 53i utskottets
hemställan).
1992/93:T83 av Ulf Björklund (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att även sträckan Kristinehamn--Johannisholm
(Mora), riksväg 64, skall ingå i det nationella stamvägnätet
(mom. 9i utskottets hemställan).
Motioner väckta med anledning av proposition 1992/93:161
Trafiksäkerheten på vägarna inför 2000-talet
1992/93:T87 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att öka investeringar i gång- och
cykelinfrastruktur under den kommande treårsperioden (mom. 28i
utskottets hemställan).
1992/93:T88 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om igångsättning av väg- och gatuarbeten
(mom. 18i utskottets hemställan),
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunernas möjlighet att genomföra
angelägna reparationsarbeten på det kommunala vägnätet (mom.
27i utskottets hemställan).
1992/93:T90 av Harry Staaf (kds) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att arbetet på att öka de oskyddade
trafikanternas säkerhet i korsningar bör bli en prioriterad
uppgift för Vägverket (mom. 9i utskottets hemställan),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att direktiv bör utfärdas till
Vägverket om att reservera 200 miljoner kronor ur
nybyggnadsanslaget för att etablera ledsystem för cyklar (mom.
28i utskottets hemställan).
1992/93:T94 av Max Montalvo och Kenneth Attefors (båda
nyd) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att bygga bort trafikfällor innan
olyckor hinner hända (mom. 9i utskottets hemställan),
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ej tillåta automatisk övervakning
(mom. 19i utskottets hemställan).
Motioner avgivna under den allmänna motionstiden i januari
1993
avsnitt 17 Kontrollera mot PDF
1992/93:T201 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om insatser på vägnätet i Norrbotten
(mom. 53i utskottets hemställan),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om järnvägsinvesteringar i Norrbotten
(mom. 39, 52 och 53i utskottets hemställan).
1992/93:T202 av Marianne Andersson (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att länsstyrelserna i
Älvsborgs och Skaraborgs län får i uppdrag att utreda
förutsättningarna för en miljöinriktad trafikplan för
E20/västra stambanan (mom. 53i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av ekonomiska styrmedel som
stimulans för en övergång av godstransporter från väg till
järnväg på längre sträckor (mom. 1i utskottets hemställan).
1992/93:T203 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om principerna för en framtida
infrastrukturpolitik (mom. 1i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktning och prioriteringar i en
reformerad långsiktig infrastrukturplanering (mom. 1i
utskottets hemställan),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en bättre samordning och
samverkan mellan de olika trafikslagen (mom. 3i utskottets
hemställan),
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en strategi för utbyggnad av
järnvägsnätet (mom. 39i utskottets hemställan),
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om väginvesteringarnas inriktning (mom.
9i utskottets hemställan).
1992/93:T204 av Kjell Ericsson m.fl. (c, m, fp, kds) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att Värmland får utökade
resurser vid fördelningen av väganslagen (mom. 53i utskottets
hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bättre kommunikationer sträckan
Stockholm--Karlstad--Charlottenberg--Oslo samt sträckan
Karlstad--Kil och Göteborg (mom. 39 och 53i utskottets
hemställan).
1992/93:T205 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att vid infrastrukturplanering
prioritera medel till motorvägstriangelutbyggnaden mellan våra
storstäder Stockholm--Göteborg--Malmö (mom. 9i utskottets
hemställan),
avsnitt 18 Kontrollera mot PDF
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att vid infrastrukturplanering
prioritera medel till motorvägsutbyggnaden av E6 mellan
Ljungskile och Norge (mom. 9i utskottets hemställan),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att vid infrastrukturplanering av
vägar och järnvägar återigen prioritera infrastrukturen i den
sydöstra delen av Sverige som kommer att bli porten mot en
gigantisk marknad (mom. 9 och 39i utskottets hemställan).
1992/93:T206 av Carl Olov Persson (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om infrastrukturinvesteringar i Västmanlands
län (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T207 av Anders Nilsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bättre förutsättningar för cykeltrafik
(mom. 28i utskottets hemställan),
2. att riksdagen beslutar anslå 35000000 kr inom ramen
för det totala väganslaget till bidrag för anläggande av
cykelleder (mom. 28i utskottets hemställan).
1992/93:T208 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
trafiksektorn på sikt skall kunna ingå i ett bärkraftigt
samhälle (mom. 1i utskottets hemställan),
2. att riksdagen beslutar att landets järnvägs- och
vägkapital inte får fortsätta att minska (mom. 1i utskottets
hemställan),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av minst 70 miljarder kronor
till nyinvesteringar inom järnvägssektorn under den kommande
tioårsperioden (mom. 7i utskottets hemställan),
4. att riksdagen till Nyinvesteringar i stomjärnvägar (C 3)
för budgetåret 1993/94 anvisar 2 miljarder kronor utöver vad
regeringen har föreslagit (mom. 43i utskottets hemställan),
5. att riksdagen till Drift och vidmakthållande av statliga
järnvägar (C2) för budgetåret 1993/94 anvisar 1500000000
kr utöver vad regeringen har föreslagit (mom. 42i utskottets
hemställan),
6. att riksdagen beslutar att Arlandabanan byggs ut även
till Uppsala (mom. 39i utskottets hemställan),
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att investeringsmedel till
storstädernas trafiksystem oavkortat skall gå till
kollektivtrafiksatsningar (mom. 36i utskottets hemställan),
8. att riksdagen beslutar att anslaget till
länstrafikanläggningar delas på väg- resp. järnvägsanslag (mom.
13i utskottets hemställan),
9. att riksdagen till Byggande av länstrafikanläggningar
(B4) för budgetåret 1993/94 anvisar 500000000 kr utöver
avsnitt 19 Kontrollera mot PDF
vad regeringen har föreslagit (mom. 24i utskottets
hemställan),
11. att riksdagen beslutar avskaffa anslaget till Särskilda
bärighetshöjande åtgärder (B7) (mom. 22i utskottets
hemställan),
12. att riksdagen till Drift och underhåll av statliga vägar
(B2) för budgetåret 1993/94 anvisar 1500000000 kr utöver
vad regeringen föreslagit (mom. 17i utskottets hemställan),
13. att riksdagen till Drift och underhåll av statskommunala
vägar (B5) för budgetåret 1993/94 anvisar 300 000 000 kr
utöver vad regeringen föreslagit (mom. 26i utskottets
hemställan),
14. att riksdagen till Drift och byggande av enskilda vägar
(B6) för budgetåret 1993/94 anvisar 200000000 kr utöver
vad regeringen föreslagit (mom. 25i utskottets hemställan),
15. att riksdagen till Byggande av riksvägar (B3) för
budgetåret 1993/94 anvisar 500000000 kr mindre än vad
regeringen föreslagit (mom. 22i utskottets hemställan).
1992/93:T210 av Ulf Björklund och Dan Ericsson i Kolmården
(båda kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att
en utredning tillsätts med uppdraget att ta fram en strategi för
styrning mot hållbara trafiksystem (mom. 1i utskottets
hemställan).
1992/93:T211 av Eva Zetterberg och Gudrun Schyman (båda v)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avgifter i Stockholms stad fr.o.m. den
1 januari 1993 (mom. 36i utskottets hemställan),
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning som skall
utvärdera effekterna av bilavgifter efter två år (mom. 36i
utskottets hemställan),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att beslut om anslag till Österleden
och Västerleden skall anstå till dess utvärdering har genomförts
(mom. 36i utskottets hemställan).
1992/93:T212 av Sten Östlund m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Adelsohn-uppgörelsen för Göteborg
skyndsamt skall genomföras (mom. 35i utskottets hemställan).
1992/93:T213 av Bertil Danielsson m.fl. (m, s, fp, c, kds,
nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tidigareläggning av projekt som syftar
till förbättrade kommunikationer (mom. 53i utskottets
hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tilldela sydöstra Sverige en
större andel av investeringsmedel till kommunikationer (mom.
53i utskottets hemställan).
1992/93:T215 av Olle Schmidt m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
avsnitt 20 Kontrollera mot PDF
vad i motionen anförts om infrastrukturinvesteringar i Skåne
(mom. 53i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om järnvägsinvesteringar (mom. 53i
utskottets hemställan),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tidigareläggning av väginvesteringar
(mom. 53i utskottets hemställan),
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Citytunneln i Malmö (mom. 53i
utskottets hemställan),
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lokaliseringen av Riksbangård Syd
(mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T216 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om infrastruktursatsningar för att
långsiktigt öka den ekonomiska tillväxten (mom. 1i utskottets
hemställan),
2. att riksdagen under budgetåret 1993/94 beslutar
tidigarelägga investeringar i vägar och järnvägar för
17000000000 kr utöver regeringens förslag (mom. 22 och
43i utskottets hemställan),
3. att riksdagen medger att Banverket för budgetåret 1993/94
får uppta lån för tidigareläggning av investeringar för
6000000 000 kr utöver regeringens förslag (mom. 43i
utskottets hemställan),
4. att riksdagen medger att Vägverket för budgetåret 1993/94
får uppta lån för tidigareläggning av investeringar för
11000000000 kr utöver regeringens förslag (mom. 22i
utskottets hemställan),
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om järnvägsindustrins framtid (mom. 51i
utskottets hemställan),
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en omfördelning av medel inom anslaget
B3 till förmån för riksväg 45 (mom. 9i utskottets
hemställan),
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en omfördelning av medel inom anslaget
B4 till förmån för byggande av cykelvägar (mom. 28i
utskottets hemställan),
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fullföljande av storstadssatsningarna
(mom. 35i utskottets hemställan),
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om trafik och miljö (mom. 1i utskottets
hemställan),
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utredning av sjöfartens och
hamnarnas roll i den framtida trafikpolitiken (mom. 3i
utskottets hemställan),
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en projektbank inom trafikverken för
avsnitt 21 Kontrollera mot PDF
nya infrastrukturprojekt (mom. 1i utskottets hemställan).
1992/93:T217 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en samlad utvärdering av
trafikpolitiken innan frågan om avreglering av järnvägstrafiken
tas upp till behandling (mom. 2i utskottets hemställan).
1992/93:T218 av Kjell Johansson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen til känna vad i motionen
anförts om en samlad trafikplanering i Mälardalen (mom. 3i
utskottets hemställan).
1992/93:T219 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samordningsbehovet mellan hela
Mälardalsregionen och olika statliga organ, vilka har betydelse
för den framtida trafikplaneringen (mom. 3i utskottets
hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fullföljande av Dennisuppgörelsen samt
omedelbar utbetalning av reserverade medel (mom. 35i
utskottets hemställan),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av att omedelbart häva
beslutet om att splittra upp byggandet av järnvägen
Stockholm--Arlanda--Odensala (mom. 39i utskottets
hemställan),
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av resurser till
trafikinvesteringar i Stockholmsområdet som bättre svarar mot
regionens trafikarbete (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T220 av Bengt Kindbom och Birgitta Carlsson (båda
c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om väg- och järnvägsinvesteringar i
Skaraborgs län (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T221 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppföljning av den s.k.
Dennisuppgörelsen vad gäller anslag till trafikinvesteringar i
Stockholmsregionen och nödvändiga förändringar i lagstiftningen
(mom. 37i utskottets hemställan),
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Stockholmsregionens andel av
ordinarie anslag till väg- och kollektivtrafikinvesteringar inte
får minska (mom. 53i utskottets hemställan),
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om indexuppräkning av medel enligt
Dennisöverenskommelsen (mom. 37i utskottets hemställan),
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att länsstyrelserna bör ges rätt att överklaga Vägverkets
avsnitt 22 Kontrollera mot PDF
länsramar för länstrafikanläggningsanslagen till regeringen
(mom. 14i utskottets hemställan),
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behov av fortsatt utbyggnad av
spårbunden trafik i Stockholms län, även efter det att nu
påbörjade och beslutade projekt är färdiga (mom. 37i
utskottets hemställan),
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att av de medel som regeringen nu
satsar på transportapparaten i storstäderna skall användas för
utveckling eller introduktion av ny miljövänlig, snabb,
resurssnål och säker automatisk kollektivtrafik (mom. 37i
utskottets hemställan).
1992/93:T222 av Karin Pilsäter och Ylva Annerstedt (båda
fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbyggnaden av vägar på Södertörn
(mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T223 av Rune Backlund m.fl. (c, m, fp, kds) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inriktningen av infrastruktursatsningarna
(mom. 1i utskottets hemställan).
1992/93:T224 av Harald Bergström och Kenneth Lantz (båda
kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om infrastruktursatsningar i
Blekinge (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T225 av Lars Bäckström (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om infrastrukturinvesteringar på
järnvägsområdet i Bohuslän och Uddevallaregionen (mom. 39 och
53i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om infrastrukturinvesteringar på
vägområdet i Bohuslän och Uddevallaregionen (mom. 9i
utskottets hemställan).
1992/93:T226 av Georg Andersson och Ines Uusmann (båda s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en samlad utvärdering
av trafikpolitiken (mom. 2i utskottets hemställan).
1992/93:T227 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförs i motion 1992/93:A470 om satsning på infrastruktur i
Skåne (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T228 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av satsningar på olika väg- och
järnvägsprojekt i Blekinge (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T229 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunikationerna i Jämtlands län
avsnitt 23 Kontrollera mot PDF
(mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T230 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att genomförandet av
kollektivtrafikdelen av Dennispaketet måste påskyndas (mom.
35i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utse en förhandlingsgrupp med
uppdrag att omförhandla Dennisöverenskommelsens vägdelar i syfte
att öka satsningarna på kollektivtrafiken med utgångspunkt från
det alternativa trafikförslag som lagts fram av centerns
arbetsgrupp (mom. 36i utskottets hemställan).
1992/93:T231 av Stina Eliasson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en rättvis beräkning och
fördelning av vägpengar till Jämtlands län (mom. 53i
utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheter till infrastrukturmedel
för byggande av Vallsundsbron i Storsjön (mom. 53i utskottets
hemställan),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kravet påi utskottets
hemställan)2000-trafik på järnvägssträckan
Stockholm--Östersund--Storlien (mom. 53i utskottets
hemställan).
1992/93:T232 av Bo Finnkvist (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om infrastruktursatsningar i Värmland, bl.a. NKlJ-banan och
väg 62 (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T301 av Elvy Söderström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om byggande av en ny bro över Ångermanälven
(mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T302 av Birger Andersson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att snabbt fullfölja
upprustningen av "Räta linjen", vägförbindelsen
Norrköping--Västerås--Gävle (mom. 9i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att "Räta linjen" bör ingå i det framtida nationella
stamvägnätet (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T303 av Birger Andersson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Västmanlands län bör ges hög prioritet
vid fördelning av tillgängliga och tillkommande medel (mom.
53i utskottets hemställan).
1992/93:T304 av Birger Andersson (c) och Hugo Bergdahl
(fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ge utbyggnaden av E18
vägsträckan Köping--Arboga högsta prioritet vid fördelning av
avsnitt 24 Kontrollera mot PDF
tillgängliga och tillkommande medel (mom. 9i utskottets
hemställan).
1992/93:T305 av Sonia Karlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att avsätta medel för ombyggnad av
riksväg 50 (mom. 9i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att inordna den s.k.
Bergslagsdiagonalen/Askersundsdelen i stamvägnätet (mom. 9i
utskottets hemställan).
1992/93:T306 av Stig Grauers m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en fortsatt utbyggnad av E6 (mom. 9i
utskottets hemställan).
1992/93:T307 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om E4:s sträckning i Skåne (mom. 10i utskottets hemställan).
1992/93:T308 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om satsning på angivna vägprojekt i Bohuslän
(mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T309 av Karin Falkmer och Birgit Henriksson (båda
m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbyggnad av Europavägarna E18/E3
sträckan Köping--Arboga--Örebro till motorväg (mom. 9i
utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upprustning och modernisering av
vägnätet i Västmanland (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T310 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det angelägna i att prioritera upprustningen
av vägnätet efter den s.k. Räta linjen (mom. 9i utskottets
hemställan).
1992/93:T311 av Gunnar Nilsson och Bo Nilsson (båda s)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att Vägverket ges
i uppdrag att fullfölja ombyggnaden av riksväg 17 sträckan
Landskrona--Eslöv--E22 och att därvid även beakta en
eventuell lokalisering av riksbangård Syd inom området (mom.
53i utskottets hemställan).
1992/93:T312 av Håkan Strömberg och Birgitta Johansson
(båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av upprustning vad
gäller vägarna 49 och 195 (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T313 av Lars Sundin och Elver Jonsson (båda fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av investeringar i
vägnätet i Älvsborgs län (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T314 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
avsnitt 25 Kontrollera mot PDF
vad i motionen anförts om utbyggnaden av E6 genom Bohuslän
till motorvägsstandard fram till riksgränsen Sverige/Norge (mom.
9i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om igångsättandet av delprojekt inom
Uddevalla kommun och delen Gläborg--Rabbalshede (mom. 9i
utskottets hemställan).
1992/93:T315 av Johnny Ahlqvist och Lars Hedfors (båda s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en bra väg mellan
Osby och Markaryd för att ge sydvästra Småland, nordöstra Skåne
och Blekinge en godtagbar kollektivförbindelse med västkusten
(mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T316 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att Vägverket får tillåta
saltning av vintervägar endast när synnerliga skäl föreligger
(mom. 29i utskottets hemställan).
1992/93:T317 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär åtgärder för en gemensam
numrering av Dackeleden,
vägsträckningenTrelleborg--Lund--Hässleholm--Växjö--Åseda-
-Hultsfred--Linköping--Örebro--Falun (mom. 53i
utskottets hemställan).
1992/93:T318 av Hans Dau (m) och Ulla Orring (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om användning av i budgeten anvisade medel
för infrastruktursatsningar för att genomföra projektet med ny
bro över Ångermanälven vid Veda med byggstart under 1993 (mom.
9i utskottets hemställan).
1992/93:T319 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Bergslagsdiagonalen/Askersundsleden bör
ingå i det framtida stamvägnätet (mom. 9i utskottets
hemställan).
1992/93:T320 av Anders Svärd m.fl. (c, m, fp, kds, v) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att riksvägarna 50 och 60 bör intagas i
stamvägnätet och byggas ut som delar av en planerad "Inlandsväg"
(mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T321 av Kenneth Attefors (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ej tillåta automatisk
hastighetsövervakning (mom. 19i utskottets hemställan),
2. att riksdagen ej anslår 5 miljoner kronor för automatisk
hastighetsövervakning enligt Kommunikationsdepartementets
förslag (mom. 19i utskottets hemställan).
1992/93:T322 av Jan-Olof Franzén m.fl. (m, fp, c, kds)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om omfördelning av väganslagen i
Kronobergs län (mom. 53i utskottets hemställan).
avsnitt 26 Kontrollera mot PDF
1992/93:T323 av Ulf Björklund (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en sådan ändring av Trafikverkets
föreskrifter att de i större utsträckning tar hänsyn till de
skillnader i vinterväglag som i verkligheten råder i olika delar
av landet (mom. 30i utskottets hemställan).
1992/93:T324 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetsplan och prioritering av E18
mellan Köping och Arboga (mom. 9i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riksväg 68, Räta linjen, riksväg 70
och andra vägbyggnadsbehov i Västmanland (mom. 53i utskottets
hemställan).
1992/93:T325 av Axel Andersson m.fl. (s, m, v) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att vägen
Gävle--Västerås--Norrköping (den s.k. Räta linjen) inplaceras i
kategorin nationella vägnät (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T326 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att Vägverket får i uppdrag att
tidigarelägga motorvägsbygget Örebro--Köping (mom. 9i
utskottets hemställan).
1992/93:T327 av Olle Lindström (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbyggnad av E4 och riksväg 45 (mom.
9i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upprustning och modernisering av
vägnätet i Norrbotten (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T328 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Bergslagsdiagonalen/Askersundsleden
skall ingå i stamvägnätet (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T329 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om saltfri halkbekämpning (mom. 29i
utskottets hemställan).
1992/93:T330 av Isa Halvarsson och Elver Jonsson (båda fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av upprustning av
vägnätet i Värmland och Dalsland (mom. 53i utskottets
hemställan).
1992/93:T331 av Sigrid Bolkéus m.fl. (s, m, fp, c, kds,
nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
Askersundsleden/Bergslagsdiagonalen skall utgöra ett nationellt
stråk och ingå i det nationella stamvägnätet (mom. 9i
utskottets hemställan).
1992/93:T332 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att
avsnitt 27 Kontrollera mot PDF
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att "Bergslagsdiagonalen" skall ingå i
stamvägnätet (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T333 av Arne Kjörnsberg och Martin Nilsson (båda
s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om betydelsen av en utbyggnad av
riksväg 40 som en del i ett nationellt vägnät (mom. 9i
utskottets hemställan).
1992/93:T335 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en ny cykelled på Öland (mom.
28i utskottets hemställan).
1992/93:T336 av Carl Olov Persson (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att snarast projektera en upprustning,
alternativt en ny väg, mellan Solvik och Östervåla (mom. 53i
utskottets hemställan).
1992/93:T337 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behov av utvecklingsplan och omfördelning av
vägmedel (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T338 av Jan Andersson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att snarast förbättra nuvarande
väg E4 (mom. 10i utskottets hemställan).
1992/93:T339 av Ulf Björklund och Jan Erik Ågren (båda
kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett inlandsvägspaket (mom.
9i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ge riksväg 45 stamvägsstatus och
Europavägsstatus för sträckan Göteborg--Karesuando--Nordkap
(mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T340 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om upptagande av
Bergslagsdiagonalen/Askersundsleden i stamvägnätet (mom. 9i
utskottets hemställan).
1992/93:T341 av Ulf Björklund (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om minimering av bruket av vägsalt samt om
behovet av en heltäckande bild av vägsaltets inverkan på den
totala miljön (mom. 29i utskottets hemställan).
1992/93:T342 av Liisa Rulander (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om "Räta linjens" sträckning genom Sörmland
(mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T343 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utveckling av en östlig vägförbindelse
avsnitt 28 Kontrollera mot PDF
Malmö/Lund--norra Skåne--Mellansverige (mom. 10i utskottets
hemställan).
1992/93:T344 av Margareta Gard (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Bergslagsdiagonalen (mom. 9i utskottets
hemställan).
1992/93:T345 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en bättre vägförbindelse mellan E3 och
Landvetterflygplatsen (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T346 av Martin Nilsson och Kent Carlsson (båda s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med minskad
användning av vägsalt (mom. 29i utskottets hemställan).
1992/93:T348 av Lena Klevenås och Torgny Larsson (båda s)
vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om snabba sysselsättningspolitiska
åtgärder i Västsverige (mom. 53i utskottets hemställan),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om finansiering av vägar och järnvägar
(mom. 53i utskottets hemställan),
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöhänsyn vid fastställandet av
trafikplaner (mom. 1i utskottets hemställan).
1992/93:T501 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand
(båda s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
behovet av att utveckla järnvägssystemet till och från
kontinenten genom att delta i arbetet med det Europeiska
högfartsnätet (mom. 39i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den som ett led i denna utveckling bör börja planera för en
järnvägstunnel mellan Helsingborg och Helsingör (mom. 53i
utskottets hemställan).
1992/93:T502 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en upprustning av den s.k. Haparandabanan
(mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T503 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Västkustbanan snarast möjligt bör
byggas ut med dubbelspår längs hela sträckan (mom. 53i
utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att i denna utbyggnad bör ingå en ny
bandel Helsingborg--Landskrona--Lund (mom. 53i utskottets
hemställan),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att denna satsning bör ingå i
Banverkets nya långtidsplan för åren 1994--2003 (mom. 53i
utskottets hemställan),
avsnitt 29 Kontrollera mot PDF
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att undersöka möjligheten
att ta med sträckan längs den skånska västkusten inkl. den nya
bansträckningen Helsingborg--Landskrona--Lund i de fortsatta
förhandlingarna om den fasta förbindelsen vid Malmö (mom. 53i
utskottets hemställan).
1992/93:T504 av Ulla Tillander (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av elektrifiering och upprustning av
järnvägslinjen Malmö--Ystad (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T505 av Elver Jonsson och Kenth Skårvik (båda fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om upprustning, och framtida
satsning på järnvägslinjen Borås--Herrljunga--Uddevalla (mom.
53i utskottets hemställan).
1992/93:T506 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om byggandet av en ny omaxlingsstation i
Haparanda (mom. 53i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om överförandet av bandelen
Boden--Haparanda till stamnätet (mom. 38i utskottets
hemställan).
1992/93:T508 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att rusta upp järnvägen
Simrishamn--Kristianstad (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T509 av Lotta Edholm (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det så kallade tredje spåret
mellan Stockholm Södra och Stockholms Central bör ledas genom en
tunnel (mom. 39i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att finansiera ett tunnelbygge för
tredje spåret inom ramen för de infrastrukturella eller
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna (mom. 39i utskottets
hemställan).
1992/93:T510 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om upprustning av järnvägen
Herrljunga--Borås--Varberg (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T511 av Bo Forslund m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tidigareläggandet av snabbtågsförbindelse
Stockholm--Sundsvall/Härnösand (mom. 53i utskottets
hemställan).
1992/93:T512 av Charlotte Branting och Christer Lindblom
(båda fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om de nya snabbtågens
placering på Kust-till-kustbanan (mom. 48i utskottets
avsnitt 30 Kontrollera mot PDF
hemställan).
1992/93:T513 av Ulla Tillander (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående behovet av fortsatt utbyggnad av
dubbelspår på västkustbanan (mom. 53i utskottets
hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Landskronas anslutning till
västkustbanan (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T514 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lokalisering av Riksbangård Syd (mom. 39i
utskottets hemställan).
1992/93:T515 av Åke Gustavsson och Catarina Rönnung (båda
s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att av anslaget under C3. Nyinvesteringar i stomjärnvägar
(budgetpropositionen bil. 7) 100 miljoner kronor bör disponeras
för investeringar på sträckan Nässjö--Falköping (mom. 53i
utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ringlinje på sträckan
Stockholm--Nässjö--Falköping--Stockholm (mom. 48i utskottets
hemställan),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om dubbelspår på sträckan
Nässjö--Falköping (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T516 av Simon Liliedahl och Kenneth Attefors (båda
nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att de kommuner som bidrar med
investeringsmedel för snabbtåg också på begäran skall ha rätt
till vissa snabbtågsstopp i resp. kommun (mom. 49i utskottets
hemställan).
1992/93:T517 av Elvy Söderström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbyggnaden av järnvägstrafiken efter
Norrlandskusten (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T518 av Anders Svärd (c) och Karl-Erik Persson (v)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att nödvändigt
planeringsunderlag snarast utarbetas för en utbyggnad av ny
järnväg mellan Karlskoga och Örebro (mom. 53i utskottets
hemställan).
1992/93:T519 av Gunnar Nilsson och Anita Jönsson (båda s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om anläggande av Riksbangård Syd
och andra järnvägsinvesteringar i södra Sverige/Öresundsregionen
(mom. 39 och 53i utskottets hemställan).
1992/93:T521 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utveckling av pendeltågstrafik i
Östergötland (mom. 48i utskottets hemställan).
avsnitt 31 Kontrollera mot PDF
1992/93:T522 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att redan avsatta medel för
infrastruktursatsningar bör omdisponeras, extra anslag
utanordnas samt upplåningsfinansierade medel prioriteras för
snabbtågsprojektet Stockholm--Sundsvall (mom. 53i utskottets
hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att redan avsatta medel för
infrastruktursatsningar bör omdisponeras, extra anslag
utanordnas samt upplåningsfinansierade medel prioriteras för
ombyggnader av E4 mellan Söderhamn och Sundsvall (mom. 9i
utskottets hemställan).
1992/93:T523 av Sigrid Bolkéus och Hans Stenberg (båda s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om satsningar på norra stambanan
(mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T524 av Sigrid Bolkéus och Ulrica Messing (båda s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Norrlandstågen (mom. 50i
utskottets hemställan).
1992/93:T525 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att anta en plan om utbyggnad av
järnvägsnätet (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T526 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om exportindustrins behov av snabbare
transporter (mom. 39i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att projektet Botnia/Norrbottniabanan
bör påskyndas (mom. 39i utskottets hemställan),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tidigareläggning av deletappen
Luleå--Haparanda bör prövas (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T527 av Per-Ola Eriksson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att bandelen Boden--Haparanda skall
tillföras stomjärnvägsnätet (mom. 38i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upprustning av bandelen
Boden--Haparanda (mom. 53i utskottets hemställan),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om järnvägsinvesteringar på Nordkalotten
(mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T528 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om byggandet av en Götalandsbana (mom. 39i
utskottets hemställan).
avsnitt 32 Kontrollera mot PDF
1992/93:T529 av Lars Björkman m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en skyndsam utredning rörande de
samhällsekonomiska konsekvenserna av en helt utbyggd
Götalandsbana (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T530 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om byggande av Arlandabanans norra länk under
budgetåret 1993/94 (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T531 av Björn Samuelson (v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om järnvägsfrågor i Värmland (mom. 48 och 53i
utskottets hemställan).
1992/93:T532 av Iréne Vestlund m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att den fortsatta utbyggnaden av
Bergslagspendeln måste fullföljas (mom. 53i utskottets
hemställan).
1992/93:T533 av Olle Lindström (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att pröva möjligheterna att återföra
Haparandabanan till stomnätet (mom. 38i utskottets
hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att pröva möjligheterna att rusta upp
Haparandabanan samt bygga en omaxlingsterminal i Haparanda (mom.
53i utskottets hemställan).
1992/93:T534 av Chatrine Pålsson och Dan Ericsson i
Kolmården (båda kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att i planen för
investeringar i järnväg 1994--2003 beakta behovet av
investeringar i en sydostkustjärnväg (mom. 53i utskottets
hemställan).
1992/93:T535 av Pontus Wiklund (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att som ett led i järnvägsinvesteringarna i
Nordsverige snarast bygga en omaxlingsstation i Haparanda (mom.
53i utskottets hemställan).
1992/93:T536 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en tunnellösning för ett tredje och ett
fjärde tågspår genom Stockholms centrala delar (mom. 39i
utskottets hemställan).
1992/93:T537 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utveckling av det finmaskiga
järnvägsnätet (mom. 39i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om banupprustning och interregional
tågtrafik med lutningsbar vagnkorg på sträckan Kalmar--Linköping
(mom. 48 och 53i utskottets hemställan),
avsnitt 33 Kontrollera mot PDF
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utvecklingen av regional- och
interregionaltrafiken i sydöstra Sverige kan tjäna som modell
för en liknande utveckling i andra delar av landet (mom. 48i
utskottets hemställan),
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kostnadsfördelning och
trafikeringsavtal för upprustning och trafikering av banan
Kalmar--Linköping (mom. 48 och 53i utskottets hemställan),
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den statliga finansieringen av
upprustningen av banan bör ingå som en del i den i
budgetpropositionen föreslagna satsningen på
infrastrukturinvesteringar om 30 miljarder kronor under resten
av 1990-talet (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T538 av Jan Jennehag (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbättrad standard på Ådalsbanan
(mom. 39i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Botniabanans ingående i
stomjärnvägsnätet (mom. 38i utskottets hemställan).
1992/93:T539 av Sverre Palm och Lennart Nilsson (båda s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om upprustning av Herrljungabanan
(mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T540 av Ingrid Andersson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att järnvägen Örbyhus--Hargshamn skall
införas i stomnätet (mom. 38i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
behovet av upprustning av järnvägen Örbyhus--Hargshamn för att
kunna öka godstrafiken på järnväg (mom. 53i utskottets
hemställan).
1992/93:T541 av Ulf Björklund (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Arlandabanan och utbyggnad av Norra
länken (mom. 39i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Västerdalsbanans förlängning till
Sälen (mom. 53i utskottets hemställan),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbyggnaden av Bergslagspendeln och
godsstråket genom Bergslagen, Storvik--Ställdalen--Kil (mom.
53i utskottets hemställan),
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nytt utfartsspår från Borlänge mot
Ludvika (mom. 53i utskottets hemställan),
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
avsnitt 34 Kontrollera mot PDF
vad i motionen anförts om Siljansbanan och förlängningen av
snabbtågssatsningen till Mora (mom. 53i utskottets
hemställan),
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvecklingsmöjligheterna på bandelen
Sveg--Mora (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T542 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger riksdagen till känna vad i motionen
anförts om att upprusta och elektrifiera järnvägsbanan
Ystad--Simrishamn (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T544 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en satsning på Götalandsbanan och
att detta beaktas i den plan för investeringar i järnväg under
åren 1994--2003 som är under utarbetande (mom. 39i utskottets
hemställan).
1992/93:T545 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om transporterna på Nordkalotten och att en
utredning tillsätts i syfte att granska hur dessa kan förbättras
(mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T546 av Elvy Söderström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av tidigareläggningar av
beställningar av regionaltåget X12 (mom. 51i utskottets
hemställan).
1992/93:T547 av Bertil Måbrink (v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en nordlig anknytning av Arlandabanan
skall utföras utan fördröjning (mom. 39i utskottets
hemställan).
1992/93:T548 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om SJ:s trafikverkstad i Norrköping och strävan
att utveckla Norrköping till ett transportcentrum (mom. 52i
utskottets hemställan).
1992/93:T549 av Dan Ericsson i Kolmården m.fl. (kds) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Raka spåret -- järnvägstransportleden
Norrköping--Gävle via Mälardalen (mom. 53i utskottets
hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utveckla strategiska terminaler
för samverkan mellan olika transportmedel för gods i Norrköping,
Västerås och Gävle (mom. 52i utskottets hemställan).
1992/93:T551 av Alwa Wennerlund (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om överföring av länsjärnvägarna
Hargshamn--Örbyhus och Malmö--Ystad till stomjärnvägsnätet (mom.
38i utskottets hemställan).
1992/93:T552 av Eva Zetterberg och Gudrun Schyman (båda v)
avsnitt 35 Kontrollera mot PDF
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att det tredje och fjärde spåret till Stockholms central
bör byggas i tunnel enligt vad i motionen anförts (mom. 39i
utskottets hemställan).
1992/93:T553 av Roland Lében m.fl. (kds, m, fp, c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om initiativ till att förverkliga byggandet
av ny järnväg mellan Örebro och Kristinehamn, via Karlskoga
(mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T554 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att bandelen Malmö--Ystad--Simrishamn
bör upprustas och elektrifieras (mom. 53i utskottets
hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att medel snarast bör ställas till
förfogande för att kunna förverkliga denna viktiga
infrastruktursatsning (mom. 53i utskottets hemställan),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att hela sträckan tas med i det
fortsatta arbetet (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T555 av Lennart Fremling m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om anslutningen av Arlanda flygplats till
järnvägsnätet (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T556 av Ulrica Messing m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att resterande pengar
för snabbtåg på ostkustbanan tillskjuts så att arbetet kan
fortgå enligt planerna (mom. 53i utskottets hemställan),
2. att riksdagen hos regeringen begär att i februari 1993 ta
ställning för vägsträckningen i Norraladalen (mom. 9i
utskottets hemställan),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att omprioritera de pengar som i dag
finns avsatta för infrastruktur så att planerade projekt kan
komma till stånd (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T557 av Gunnar Thollander m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Arlandaanknytning för tågtrafiken från norra
Sverige (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T558 av Georg Andersson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vissa behov av åtgärder på stambanan genom
övre Norrland (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:T559 av Marianne Andersson och Kjell Ericsson
(båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om Norge--Vänerlänken (mom.
39i utskottets hemställan).
1992/93:T560 av Marianne Andersson (c) vari yrkas
avsnitt 36 Kontrollera mot PDF
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om investeringar i stationsområdet i
Vårgårda (mom. 53i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upprustning av Herrljungabanan,
förutsättningarna för pendling Herrljunga--Alingsås/Göteborg och
satsning på regionala matar-/pendeltågssystem till Vårgårda
m.fl. orter (mom. 48 och 53i utskottets hemställan).
1992/93:T561 av Stefan Attefall m.fl. (kds, m, fp, c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en förprojektering av Ådalsbanan
och Botniabanan snarast bör komma till stånd (mom. 39i
utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behoven av att snarast få till stånd
framtidsinriktade investeringar på Ådalsbanan, elektrifiering av
Mellanselsspåret samt triangelspår i Mellansel (mom. 39i
utskottets hemställan),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behoven av en Botniabana längs
Norrlandskusten (mom. 39i utskottets hemställan).
1992/93:T562 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Nobelbanan Stockholm--Oslo ges hög
prioritet i kommande stomnätsplan (mom. 53i utskottets
hemställan).
1992/93:T563 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Götalandsbanan bör inplaceras i det övergripande nationella
stomnätet (mom. 39i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att en delegation behövs med uppgift att fördjupa
utredningsarbetet och att utarbeta ett förslag till finansiering
av banan (mom. 39i utskottets hemställan),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Götalandsbanan bör prövas ingå i Banverkets tioårsplan (mom.
39i utskottets hemställan).
1992/93:T607 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av samordning av godsterminaler
(mom. 3i utskottets hemställan).
1992/93:T611 av Kenneth Attefors (nyd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att snarast återkomma till riksdagen med
förslag på hur den landbaserade infrastrukturen skall integreras
med närsjöfarten (mom. 3i utskottets hemställan).
1992/93:T640 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär att Vägverket beaktar
vad i motionen anförts om inlemmande av Gotland i det svenska
avsnitt 37 Kontrollera mot PDF
trafiknätet (mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:T903 av Ingrid Andersson och Gunnar Thollander
(båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att kollektivtrafikens utveckling måste följas upp
och beaktas i ett helhetsperspektiv i enlighet med vad som i
motionen anförts (mom. 2i utskottets hemställan).
1992/93:T904 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar upphäva lagen med anledning av
EG:s förordning nr 1108/70, med lagfästa blanketter och
detaljredovisningsskyldighet för dem som har kostnader för och
yrkesmässigt använder järnväg, väg och inre vattenväg (mom. 6i
utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om eventuellt förnyad prövning av EG:s
förordning nr 1108/70 och av vad som skulle hända om vi lät bli
att införliva den med svensk rätt (mom. 6i utskottets
hemställan).
1992/93:T909 av Harry Staaf och Ulf Björklund (båda kds)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av ett övergripande
optimeringsansvar för den kollektiva trafiken (mom. 3i
utskottets hemställan).
1992/93:T911 av Carl Olov Persson (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en författningsändring bör genomföras
som gör det möjligt att dela upp ansvaret för kollektivtrafiken
efter andra principer än länsgränserna (mom. 2i utskottets
hemställan).
1992/93:T915 av Berndt Ekholm och Arne Kjörnsberg (båda s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att en översyn av länstrafikreformen bör genomföras (mom.
2i utskottets hemställan).
1992/93:T917 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Öresundsbron och citytunneln (mom. 53i
utskottets hemställan).
1992/93:A267 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
13. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om
räntestöd vid tidigareläggning av infrastrukturinvesteringar
(mom. 22 och 43i utskottets hemställan).
1992/93:A410 av Håkan Strömberg m.fl. (s) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att de delar av E18 och E20 som går genom Örebro län i snabb
takt får byggas ut till motorvägsstandard samt att Vägverket
omgående ges i uppdrag att projektera dessa utbyggnader (mom.
9i utskottets hemställan),
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att
Bergslagsdiagonalen/Askersundsleden bör bli en del av ett
kommande stamvägnät (mom. 9i utskottets hemställan).
avsnitt 38 Kontrollera mot PDF
1992/93:A416 av Elver Jonsson och Lars Sundin (båda fp)
vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen för Älvsborgs län av
allsidiga och utvecklade kommunikationer (mom. 53i utskottets
hemställan),
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om grusvägarna i Älvsborgs län (mom.
53i utskottets hemställan),
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Banverkets beslut beträffande
Norge--Vänerlänken och dess dragning (mom. 39i utskottets
hemställan).
1992/93:A424 av Bengt Hurtig (v) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett särskilt infrastrukturpaket i
Norrbottens län (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:A427 av andre vice talman Christer Eirefelt (fp)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbyggnaden av Västkustbanan (mom.
53i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbyggnaden av E6 till motorväg
(mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:A440 av Mats Hellström m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ökad
statlig finansiering av kommunikationsinvesteringar i
Stockholmsregionen i enlighet med vad i motionen anförts (mom.
37i utskottets hemställan).
1992/93:A443 av Ulla Orring (fp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tvärbanan Storuman--Hällnäs genom
omfördelning bör ges resurser för upprustning för både person-
och godstrafik (mom. 53i utskottets hemställan),
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att E4 genom Västerbotten bör
tillföras resurser för en upprustning till Europastandard och då
speciellt sträckan Yttervik--Skellefteå (mom. 9i utskottets
hemställan),
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Blå vägen, dvs. E12, bör
förbättras både vad avser bredd och beläggning genom
omfördelning av resurser inom totalanslaget (mom. 9i
utskottets hemställan).
1992/93:A444 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om snabbare genomförande av den s.k.
Dennisöverenskommelsen (mom. 35i utskottets hemställan),
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en särskild samordnare för
Dennisöverenskommelsens genomförande (mom. 35i utskottets
hemställan).
avsnitt 39 Kontrollera mot PDF
1992/93:A445 av Axel Andersson m.fl. (s) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av en tidigareläggning
och samordning av snabbtågsutbyggnaden av ostkustbanan och
ombyggnaden av E4:an Söderhamn--Hudiksvall (mom. 53i
utskottets hemställan),
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att upprustning av stambanan genom
Gävleborgs län tidigareläggs (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:A472 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om snabbtågsförbindelser längs
ostkustbanan och Norra stambanan samt utbyggnaden av
Arlandajärnvägen (mom. 39, 48 och 53i utskottets hemställan),
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbyggnad av E4:an genom Gävleborgs
län samt av Räta linjen och Bergslagsdiagonalen (mom. 9i
utskottets hemställan).
1992/93:A474 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s, m, fp, c,
kds, nyd, v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om investeringar på kommunikationsområdet
i Bohuslän (mom. 53i utskottets hemställan).
1992/93:A475 av Bertil Måbrink (v) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär att Banverket
projekterar en ostkustbana mellan Kalmar och Karlskrona (mom.
53i utskottets hemställan).
1992/93:A478 av Karin Starrin (c) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om snabbare tåg på norra stambanan (mom.
53i utskottets hemställan),
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om snabbtåg på ostkustbanan (mom. 53i
utskottets hemställan),
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om E4, sträckan Söderhamn--Hudiksvall
(mom. 9i utskottets hemställan),
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anslag för förbättringar av väg 301
(mom. 53i utskottets hemställan),
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder vid avveckling av I14 (mom.
53i utskottets hemställan),
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bro över Dalälven (mom. 53i
utskottets hemställan).
1992/93:Fi211 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att satsningarna på
järnvägstrafiken intensifieras i syfte att förbättra svensk
industris konkurrenskraft (mom. 39i utskottets hemställan),
avsnitt 40 Kontrollera mot PDF
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att prioritera utbyggnad till
motorvägsstandard på sträckorna mellan Sveriges tre storstäder
(mom. 9i utskottets hemställan).
1992/93:Jo253 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunikation och service på
landsbygden (mom. 1i utskottets hemställan).
1992/93:Jo630 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en miljöanpassning av trafiksystemet
(mom. 1i utskottets hemställan),
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunernas planeringsansvar för
godstransporter (mom. 1i utskottets hemställan),
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behov av ändring av
vägtrafikkungörelsen (mom. 1i utskottets hemställan).
1992/93:Jo706 av Johan Lönnroth (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att statliga pengar till
kollektivtrafik betalas ut utan att avvakta frågan om ny
sträckning av E6 (mom. 36i utskottets hemställan).
1992/93:N281 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om infrastruktursatsningar för att
långsiktigt öka den ekonomiska tillväxten (mom. 1i utskottets
hemställan),
7. att riksdagen hos regeringen för budgetåret 1994/95, bil.
7, begär ett nytt anslag "Infrastruktur för tillväxt"
innebärande ett tillskott på 10 miljarder kronor (mom. 7i
utskottets hemställan).
1992/93:N293 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de statliga infrastrukturverken
skall förbli i statlig ägo (mom. 2i utskottets hemställan),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en analys och utvärdering görs
innan man går vidare med förändringsarbetet i avregleringssyfte
(mom. 2i utskottets hemställan).
1992/93:N317 av Göran Persson m.fl. (s) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en satsning på järnvägsförbindelserna
i de tre sörmländska huvudstråken så att samtliga större orter
får tillgång till en fullgod trafikstandard (mom. 53i
utskottets hemställan),
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om satsningar på de viktigaste vägarna
E20, E4 och väg 57 från Katrineholm--Flen mot Gnesta--Järna
(mom. 53i utskottets hemställan),
avsnitt 41 Kontrollera mot PDF
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en satsning på den s.k. Räta linjen,
dvs. vägen från Norrköping--Katrineholm norrut genom Västmanland
mot Gävle (mom. 9i utskottets hemställan),
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om satsning på den
kommunikationspotential som finns i Nyköping--Oxelösundsområdet
med hänsyn till motorväg, järnvägar, Oxelösunds hamn och
Nyköping/Oxelösunds flygplats (mom. 53i utskottets
hemställan).
1992/93:N432 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om energiåtgärder inom transportsektorn
(mom. 1i utskottets hemställan).
1992/93:Ub646 av Kjell Nilsson m.fl. (s) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbyggnad av E4 (mom. 10i
utskottets hemställan),
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbyggnad av riksväg 23 till
Europavägstandard (mom. 9i utskottets hemställan),
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upprustning av väg 25 (mom. 9i
utskottets hemställan),
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den s.k. Kust-till-kustbanan (mom. 48
och 53i utskottets hemställan),
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om snabbtågsintroduktionen på stambanan
mellan Stockholm och Malmö (mom. 49i utskottets hemställan).
Yttrande från finansutskottet
Trafikutskottet har inhämtat yttrande från finansutskottet
över de avsnitt av propositionen och motionerna som berör
finansutskottets beredningsområde. Yttrandet har fogats till
detta betänkande som bilaga.
Inledning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag i
proposition 1992/93:176 om investeringar i trafikens
infrastruktur m.m. samt vissa frågor i årets budgetproposition
(prop. 1992/93:100 bil. 7). Vidare behandlar utskottet motioner
som väckts med anledning av den förstnämnda propositionen samt
motioner som väckts under den allmänna motionstiden i januari
1993 och med anledning av proposition 1992/93:161 om
trafiksäkerheten på vägarna inför 2000-talet.
Under arbetet med dessa frågor har utskottet mottagit en rad
synpunkter i form av uppvaktningar och skrivelser från
länsstyrelser, kommuner, organisationer och enskilda.
Betänkandet är indelat i följande huvudavsnitt.
Trafikpolitikens förutsättningar och utgångspunkter
Investeringsplaneringen
Planeringsramar och finansieringsfrågor
Vägar m.m.
Storstadsfrågor
Järnvägar
avsnitt 42 Kontrollera mot PDF
Övriga motionsyrkanden om infrastruktursatsningar
Anslaget A 2. Utredningar m.m.
Hänvisningar till propositionen avser proposition 1992/93:176.
Hänvisningar till budgetpropositionen avser bilaga 7 till
proposition 1992/93:100.
Utskottet
1 Trafikpolitikens förutsättningar och utgångspunkter
1.1 Inriktningen av trafikpolitiken
1.1.1 Propositionen
Kommunikationsministern erinar om att det övergripande målet
för trafikpolitiken enligt 1988 års trafikpolitiska beslut är
att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar
en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning,
till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Detta mål har
vidareutvecklats i fem delmål:
Minimimålet: transportsystemet skall utformas så att
medborgarna och näringslivets grundläggande transportbehov
tillgodoses.
Effektivitetsmålet: transportsystemet skall utformas så att
det bidrar till ett effektivt resursutnyttjande i samhället som
helhet.
Säkerhetsmålet: transportsystemet skall utformas så att det
motsvarar högt ställda krav på säkerhet i trafiken.
Miljömålet: transportsystemet skall utvecklas så att en god
miljö och en långsiktigt god hushållning med naturresurser
främjas.
Det regionalpolitiska målet: transportsystemet skall byggas
upp så att det bidrar till regional balans.
Beträffande inriktningen av trafikpolitiken i stort gäller
enligt 1988 års beslut att konsumenterna bör ha så stor
valfrihet som möjligt i fråga om utnyttjandet av olika
trafikmedel.
I propositionen framhålls att under en lång rad av år har
väg- och järnvägsinvesteringarnas andel av
bruttonationalprodukten sjunkit. Under åren 1980--1988 var
infrastrukturinvesteringarnas andel av BNP knappt 0,6% medan
genomsnittet för OECD-länderna var drygt 1%. Under innevarande
budgetår beräknas i Sverige investeringar för 13 miljarder
kronor bli genomförda, vilket är nästan dubbelt så mycket som
under förra budgetåret och tre gånger så mycket som under ett
normalår under 1980-talet.
Enligt kommunikationsministern är det angeläget med en
kraftfull utbyggnad av infrastrukturen. En sådan utbyggnad kan
bidra till att uppfylla flera samhällsmål. Såväl ekonomisk
tillväxt, miljö, trafiksäkerhet som regional utveckling kan
sålunda förbättras genom en välplanerad infrastrukturutbyggnad.
I propositionen framhålls att infrastrukturens betydelse för
ekonomisk tillväxt ökar. Åtgärder för att förbättra
infrastrukturen blir en allt viktigare del i den ekonomiska
politiken i takt med att den ekonomiska integrationen minskar
utrymmet för penning- och finanspolitiska åtgärder. I stället
måste strukturpolitiska åtgärder vidtas som förbättrar ekonomins
avsnitt 43 Kontrollera mot PDF
funktionssätt. Ett sätt att förbättra kvaliteten i
transportsystemet är att dels binda samman landets olika delar
på ett effektivt sätt, dels öka tillgängligheten till de för vår
ekonomi betydelsefulla europeiska marknaderna.
Kommunikationsministern anser att vid utbyggnad av
infrastrukturen måste stor hänsyn tas till kraven på god miljö
och en långsiktig hushållning med naturresurser. Vägsystemet
skall utformas så att utsläppen minimeras och ett miljövänligt
körsätt premieras. Satsningar måste göras på strategiska
kollektivtrafik- och järnvägsprojekt för att minska utsläppen
från vägtrafiken. Det är önskvärt att en överflyttning av
transportarbetet från väg till järnväg skall kunna äga rum bl.a.
till följd av en omfattande upprustning av det svenska
järnvägsnätet. Dessa infrastrukturåtgärder är emellertid långt
ifrån tillräckliga. De måste kompletteras med åtgärder riktade
mot fordon och bränslen.
Sverige har en mycket hög ambition vad gäller
trafiksäkerheten. Vid en internationell jämförelse framstår
trafiksäkerheten på de svenska vägarna som god. Trots det dödas
och skadas alltför många. Kommunikationsministern anser att vi
av etiska och ekonomiska skäl inte kan avstå från att ta till
vara alla möjligheter till att förbättra trafiksäkerheten genom
utbyggnad av infrastrukturen.
De av riksdagen fastställda trafiksäkerhetsmålen har
uppnåtts genom förbättringar av infrastrukturen kombinerade med
andra trafiksäkerhetsåtgärder såsom direkta åtgärder riktade
mot fordon och förare. Härutöver måste strategiska järnvägs- och
kollektivtrafiksatsningar ta till vara möjligheten att överföra
trafik från väg till järnväg och genom trafikminskning få till
stånd en olycksminskning.
Enligt propositionen är en god infrastruktur en
grundläggande förutsättning för ekonomisk utveckling inte bara
nationellt utan också regionalt. Infrastrukturutbyggnad kan ge
betydande regionalpolitiska effekter. För att vi skall få en
regional utjämning måste dessa möjligheter tas till vara i
infrastrukturplaneringen. En samordnad syn på prioriteringen av
infrastrukturinvesteringar är nödvändig så att alla delar av
landet kan få del av den ekonomiska tillväxt som en anslutning
till de europeiska gemenskaperna väntas ge.
Kommunikationsministern framhåller vidare betydelsen av att
erforderliga hänsyn tas till beredskapsaspekterna vid
utbyggnad av infrastrukturen på transportområdet.
1.1.2 Motionerna
I motionerna T216 (s) och N281 (s) framhålls att en
utgångspunkt för satsningarna på infrastrukturen bör vara att de
skall medverka till en förbättring av industrins internationella
konkurrenskraft. Det är enligt motionerna nödvändigt att bygga
avsnitt 44 Kontrollera mot PDF
ut infrastrukturen framför allt av tre skäl. Först och främst
för att vi behöver bättre vägar och järnvägar. Ett annat skäl är
att vi måste skapa meningsfulla jobb och därmed minska
arbetslösheten. Ett mycket viktigt skäl är också att vi måste
förbereda oss för en bättre konjunktur. Som mål bör gälla att
investeringarna i vägar och järnvägar ökar med ytterligare 1%
av BNP under 1990-talet. Detta innebär en total nivå om ca
20--25 miljarder kronor per år i investeringsvolym. Av såväl
tillväxt- som miljöskäl vill motionärerna prioritera
investeringar i järnvägar.
I motion T216 (s) anförs vidare att trafiken svarar för en
betydande andel av den negativa påverkan på miljön. En fortsatt
aktiv miljöpolitik förutsätter därför fortsatta insatser på
trafikens område. Investeringar, främst i järnvägar,
kollektivtrafik och förbifarter, men också de
storstadsuppgörelser som Socialdemokraterna tagit initiativ till
är åtgärder som påverkar utvecklingen positivt. Regeringen bör
vidare enligt motionen stimulera uppbyggnaden av en projektbank.
Även i motion Jo630 (s) framhålls att det är angeläget att
styra trafikutvecklingen mot mer miljövänliga trafikslag. Enligt
motionen måste instrumenten för en god samhällsplanering
utvecklas. Kommunerna måste stimuleras till att avsätta resurser
för ökad planering så att person- och godstransporterna blir mer
miljövänliga samtidigt som transportsträckorna minskar.
Motionärerna begär vidare att vägtrafikkungörelsen (1972:603)
ändras så att det blir möjligt att föreskriva att endast tunga
dieseldrivna fordon som infriar hårda avgaskrav skall tillåtas
trafikera miljökänsliga delar av stadskärnorna.
I motion T208 (v) framhålls att trafiksektorn måste ingå i
ett bärkraftigt samhälle, vilket betyder satsningar på
kollektiva färdmedel på bekostnad av individuella och
energislukande transportslag. Landets järnvägs- och vägkapital
får ej fortsätta att minska.
Enligt motion T62 (v) bör i första hand miljöanpassade
kommunikationsslag byggas. Därefter kan behovet av nya vägar och
flygplatser bedömas. Från energisynpunkt är flyget det sämsta
transportmedlet som dessutom ger upphov till svåra
miljöstörningar. Samhällsplaneringen måste inriktas på att
minska behovet av gods- och persontransporter. Frågan om en
fungerande kollektivtrafik är en viktig jämställdhetsfråga.
Framtidens kommunikationer måste i högre grad tillgodose
kvinnors, äldres och barns behov. Spårbundna trafiksystem och
miljövänliga sjötransporter skall prioriteras. Säkerheten måste
öka inom kommunikationssektorn. Vägtrafiken orsakar fler
dödsfall bland barn än någon annan mänsklig aktivitet.
avsnitt 45 Kontrollera mot PDF
Motionärerna framhåller vidare att regering och riksdag måste
agera aktivt för svensk medverkan i en samordnad alleuropeisk
järnvägspolitik. En järnvägstunnel under Öresund borde ingå som
en naturlig del i ett Nordeuropaprojekt. Vidare anförs i
motionen att varje trafikslag skall stå för sina
samhällsekonomiska kostnader samt att ekonomiska styrmedel bör
användas för att styra utvecklingen mot ekologiskt anpassade
trafikslag.
I motion T203 (c) framhålls att principerna för
trafikpolitiken bör vara sådana att investeringarna leder till
en utveckling i hela landet och till förbättrad miljö.
Miljövänliga transporter såsom järnväg och sjöfart bör därför
prioriteras.
I motion Jo253 (c) anförs att för att möjliggöra en positiv
utveckling av landsbygden krävs att ökade resurser ges till de
lågtrafikerade områdena.
Enligt motion T202 (c) kan ekonomiska styrmedel stimulera en
övergång av godstransporter från väg till järnväg på längre
sträckor.
I motion T210 (kds) framhålls att målet måste vara att
kraftfullt minska trafiksektorns miljöbelastning och dess
konsumtion av fossila bränslen. Vägen till ett hållbart
trafiksystem är troligtvis lång och besvärlig. Vi måste i dag
kunna staka ut vägen och införa sådana styrmedel som får verkan
först på lång sikt. Motionären begär att en utredning tillsätts
med uppdraget att ta fram en strategi för styrning mot hållbara
trafiksystem.
I motion N432 (c) framhålls att energiåtgången måste minska
inom transportsektorn. I motionen föreslås åtgärder med detta
syfte såsom omläggning av transportsektorn till energisnåla
trafikslag, minskning av företagens transporter, att
stadsplaneringen måste utgå från att transportbehovet minimeras,
att skattelagstiftningen bör gynna låg energiförbrukning och
miljövänliga bränslen samt att kommunerna bör vara aktiva t.ex.
genom att använda miljövänliga drivmedel.
I motion T223 (c, m, fp, kds) framhålls att satsningar på
infrastruktur behövs för att det skall bli attraktivt att starta
och driva företag i hela Sverige. Investeringarna måste komma i
gång och gynna små och medelstora företag i hela landet.
Satsningarna på såväl vägar som järnvägar måste ge ett
väsentligt bidrag till sysselsättningen i framför allt glesbygd.
Enligt motion T348 (s) måste Kommunikationsdepartementet vid
fastställandet av trafikplanerna för västra Sverige ta stor
hänsyn till miljön.
1.1.3 Utskottets ställningstagande
Det övergripande trafikpolitiska målet är enligt 1988 års
trafikpolitiska beslut att erbjuda medborgarna och näringslivet
i landets olika delar en tillfredsställande, säker och
miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga
avsnitt 46 Kontrollera mot PDF
samhällsekonomiska kostnader (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet.
TU13, rskr. 159). Riksdagen ställde sig år 1988 också bakom de
fem delmål om tillgänglighet, effektivitet, säkerhet, god miljö
och regional balans som föreslogs i den trafikpolitiska
propositionen.
Utskottet anser för sin del att dessa mål som fastställdes
av riksdagen under stor politisk enighet bör ligga fast.
I de motioner som utskottet behandlar i detta avsnitt begärs
utökade infrastruktursatsningar, att investeringarna skall
underlätta den ekonomiska tillväxten, att trafikpolitiken skall
medverka till förbättrad miljö och regional balans samt att
trafiksäkerheten förbättras.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen uttalat att
investeringarna i infrastruktur och underhållsinsatserna måste
öka. De förslag som presenteras i propositionen innebär enligt
utskottets mening en kraftfull ökning av nivån beträffande såväl
väg- som järnvägsinvesteringar.
Som framgår av propositionen anser regeringen att
infrastrukturen har mycket stor betydelse för den ekonomiska
tillväxten. Ett sätt att förbättra kvaliteten i
transportsystemet är enligt regeringen att binda samman landets
olika delar på ett effektivt sätt och öka tillgängligheten till
de för vår ekonomi betydelsefulla europeiska marknaderna.
Det framgår vidare av propositionen att inriktningen av
investeringarna i vägar och järnvägar måste vara sådan att stor
hänsyn tas till kraven på god miljö och långsiktig hushållning
med naturresurser. Vägsystemet skall utformas så att utsläppen
minimeras och ett miljövänligt körsätt premieras. Satsningar
måste göras på strategiska kollektivtrafik- och järnvägsprojekt
för att på det sättet bidra till en minskning av utsläppen från
vägtrafiken. Infrastruktursatsningar måste kompletteras med
åtgärder riktade mot fordon och bränslen.
Som framhålls i propositionen är en god infrastruktur en
grundläggande förutsättning för ekonomisk utveckling både
nationellt och regionalt. För att vi skall få en regional
utjämning måste dessa möjligheter tas till vara i
infrastrukturplaneringen.
Nödvändigheten av ökad trafiksäkerhet betonas starkt i
propositionen. En trafiksäkerhetsinriktad utbyggnad av
infrastrukturen kan minska antalet döda och skadade väsentligt.
I likhet med vad som anförs i motion T216 (s) anser
regeringen att Banverket och Vägverket skall upprätta en
projektreserv av lämplig omfattning.
Utskottet anser att det råder en betydande samsyn mellan de
politiska partierna om de övergripande trafikpolitiska målen.
Utskottet ser detta som mycket positivt. Enligt utskottets
mening kommer ett genomförande av de förslag som redovisas i
avsnitt 47 Kontrollera mot PDF
propositionen att förbättra möjligheterna till ekonomisk
tillväxt, bättre miljö, regional balans och ökad trafiksäkerhet.
Sammanfattningsvis anser utskottet att motionerna inte
påkallar någon åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks
följaktligen.
1.2 Utvärdering av trafikpolitiken
Frågan om utvärdering av 1988 års trafikpolitiska beslut, i
sin helhet eller delar därav, tas upp i följande motioner.
I motion T226 (s) framhålls att det har blivit allt mera
påtagligt att det föreligger en konflikt mellan de
trafikpolitiska målen. Enligt motionen är det nödvändigt att
utvärdera vilka effekter den förda politiken gett upphov till
under åren efter 1988 varvid frågan också måste ställas om målen
var rätt utformade. Om detta skall vara möjligt krävs ett väl
genomarbetat underlag som gör det möjligt att värdera effekterna
av olika inslag i trafikpolitiken. I motionen pekas på den
komplikationen att väg- och järnvägsinvesteringar görs utifrån
samhällsekonomiska bedömningar, medan sådana inte är lika
uttalade när det gäller Luftfartsverkets och Sjöfartsverkets
investeringar.
I motion T217 (s) begärs att en samlad utvärdering om
trafikpolitiken görs innan frågan om avreglering av
järnvägstrafiken tas upp till behandling.
Enligt motion N293 (s) framstår aktiebolagsformen som en
rimlig alternativ företagsform för de statliga
infrastrukturverken. Motionärerna anser att ett starkt statligt
ägarengagemang är nödvändigt om de regionala förpliktelserna
skall kunna upprätthållas. De anför vidare att det inte i
tillräcklig utsträckning belysts vilka effekter en
omstrukturering kommer att få för möjligheten att leva och bo i
olika delar av landet. De begär därför att en analys och
utvärdering görs, av bl.a. Vattenfalls nya företagsform, innan
man går vidare i förändringsarbetet.
I motion T915 (s) framhålls vissa svagheter i
länstrafikreformen såsom bristande samordning mellan
länshuvudmännen och bristande konkurrens inom kollektivtrafiken.
Motionärerna anser därför att tiden nu är mogen för en
uppföljning och översyn av denna reform.
I motion T911 (kds) framhålls att den nuvarande
gränsdragningen mellan länshuvudmännen bör ändras och bättre
anpassas till hur resandet är orienterat. Motionärerna yrkar
därför att en förändring genomförs som gör det möjligt att dela
upp ansvaret för kollektivtrafiken efter andra principer än
länsgränserna.
I motion T903 (s) framhålls att eftersom kollektivtrafiken
har så många samhällsekonomiska aspekter i en vidare mening är
det allvarligt om inte de politiska instanserna i kommuner,
landsting och riksdag anlägger en helhetssyn på trafiken.
avsnitt 48 Kontrollera mot PDF
Motionärerna yrkar att kollektivtrafikens utveckling följs upp
och beaktas i ett sådant helhetsperspektiv.
I årets budgetproposition kommenteras behovet av en
utvärdering av 1988 års trafikpolitiska beslut.
Kommunikationsministern framhåller att något krav på en total
utvärdering av trafikpolitiken från år 1988 inte återfinns i
detta beslut. I samband med bl.a. 1991 års budgetproposition
framhölls att det trafikpolitiska beslutet skall utvärderas
efter hand. Enligt kommunikationsministern har vissa områden
setts över. Det gäller t.ex. frågor om trafikens kostnadsansvar,
investeringsplaneringen och transportforskningen. Med hänsyn
till det anförda har regeringen inte för avsikt att göra en
total utvärdering av 1988 års trafikpolitiska beslut.
Utskottet delar regeringens uppfattning att 1988 års
trafikpolitiska beslut bör utvärderas efter hand. Den
proposition om investeringar i trafikens infrastruktur som
utskottet nu behandlar är ett resultat av detta arbete, liksom
propositionerna om trafiksäkerheten på vägarna inför 2000-talet
och om en telelag och en förändrad verksamhetsform för
Televerket m.m.
Utskottet anser mot denna bakgrund att motionerna inte
påkallar någon åtgärd från riksdagens sida och avstyrker
följaktligen desamma.
2 Investeringsplaneringen
2.1 Samordnad investeringsplanering
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:TU22 framhöll
utskottet att riksdagens och regeringens inflytande över
investeringsplaneringen borde stärkas utan att någon
detaljstyrning får ske. Ett förbättrat underlag måste därför
redovisas till riksdagen som innebär att inneboende konflikter
lyfts fram och alternativa utvecklingar ställs mot varandra.
Riksdagen skulle därmed kunna spela en mer aktiv roll. Krav
måste ställas på uppföljning och utvärdering av
investeringsbesluten anförde utskottet vidare.
2.1.1 Propositionen
I propositionen anförs att regeringen mot bakgrund av
utskottets synpunkter har justerat sitt förslag till
planeringsprocess på sådant sätt att riksdagen i ett tidigt
skede får inflytande genom att ett underlag med förslag till
övergripande riktlinjer för hur infrastrukturen skall utvecklas
underställs riksdagens prövning.
Enligt propositionen innebär den reviderade
planeringsprocessen följande ordning:
1. Trafikverken utarbetar ett underlag som beskriver
konsekvenserna av alternativa investeringsinriktningar.
2. Mot bakgrund av trafikverkens underlag utformar
regeringen en proposition med förslag till övergripande
riktlinjer för utbyggnaden av infrastrukturen.
3. Riksdagen beslutar mot bakgrund av regeringens förslag om
en investeringsinriktning och om ekonomiska planeringsramar.
avsnitt 49 Kontrollera mot PDF
4. Regeringen uppdrar till Banverket, Vägverket och
länsstyrelserna att upprätta tioåriga investeringsplaner i
enlighet med gällande förordningar om plan för stomjärnvägar,
rikstäckande väghållningsplan, regionala väghållningsplaner och
planer för länstrafikanläggningar. Luftfartsverket och
Sjöfartsverket får i uppdrag att redovisa långsiktiga
investeringsplaner.
5. Upprättade förslag sänds ut på remiss.
6. Verken redovisar upprättade planer för regeringen som
godkänner planerna. Vägverket godkänner de regionala
väghållningsplanerna. Länsstyrelserna fastställer planen för
länstrafikanläggningar. Regeringen redovisar
investeringsplanerna för riksdagen.
7. Planerna ligger till grund för att upprätta treårig
budget och för den fysiska planeringen.
2.1.2 Motionerna
I motion T71 (s) framhålls att propositionen saknar ett
helhetsperspektiv. Vilka konsekvenser utbyggnaden av
infrastrukturen får för olika trafikslag har inte analyserats.
Sjöfart, luftfart, post- och telekommunikationer har i det
närmaste negligerats anser motionärerna. De yrkar att en
utredning tillsätts om sjöfartens och hamnarnas roll i den
framtida trafikpolitiken. Samma yrkande återfinns i motion T216
(s).
Även i motion T611 (nyd) yrkas att sjöfarten integreras i
den övergripande trafikpolitiken. Motionären begär att
regeringen får i uppdrag att ta fram en översiktlig plan över
hur dagens landbaserade infrastruktur på bästa sätt kan
integreras med närsjöfarten.
Sjöfartens betydelse och dess roll i trafikplaneringen
behandlas vidare i motionerna T49 (s), T58 (s), T63 (s) och
T607 (v).
I motion T63 (s) yrkas att de inre vattenvägarna integreras
i investeringsplaneringen, samt betonas särskilt betydelsen av
sjöfarten på Vänern och Trollhätte kanal. Vänersjöfarten
behandlas även i motion T49 (s) i vilken också sjöfarten från
kusthamnarna i Bohuslän och Halland tas upp. I motion T607 (v)
anförs att vinster skulle göras om hamnarna organiserades om så
att terminaler för gods kan nås från fartyg, järnväg och
lastbil. Enligt motion T58 (s) är det angläget att Mälarhamnarna
omfattas av det s.k. kustsjöfartsprojektet.
I motion T203 (c) framhålls behovet av en bättre samordning
och samverkan mellan de olika trafikslagen. Det är enligt
motionärerna viktigt att rätt prioriteringar görs när strategin
för en fortsatt infrastrukturpolitik läggs upp. För att detta
skall vara möjligt krävs en bättre helhetssyn än tidigare.
I motionerna T218 (fp) och T219 (s) betonas behovet av en
övergripande trafikplanering för Storstockholm och Mälardalen.
I motion T909 (kds) yrkas att riksdagen ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av ett övergripande
avsnitt 50 Kontrollera mot PDF
optimeringsansvar för den kollektiva trafiken. Staten bör som en
del i det övergripande ansvaret för Sveriges infrastruktur
bevaka att en samverkan sker i syfte att uppnå ett optimalt
resande.
I motion T69 (kds, m, fp, c) framhålls att Banverkets
metoder för att beräkna de samhällsekonomiska effekterna är väl
utvecklade på persontransportsidan, men däremot inte på
godstrafiksidan. Motionärerna begär därför att Banverkets
metoder för att beräkna godstrafikens samhällsekonomiska
effekter utvecklas.
I motion T62 (v) framhålls att riksdagen och regeringen
måste styra utvecklingen inom kommunikationssektorn. I
propositionen utgår man enligt motionen från en prognos baserad
på den faktiska utvecklingen och räknar utifrån denna fram olika
slag av trafikbehov. Regeringen har inga förslag eller idéer hur
trafiksektorn skall förändras. Som en följd härav är riksdagens
inflytande över de strategiska besluten minimalt. Tiden i
riksdagen går åt till detaljstyrning, vilket är ett
missförhållande som Riksdagens revisorer anmärkt på. För att
göra rätt avvägningar måste förhållandet mellan olika
kommunikationsslag snabbt utredas av en oberoende instans anser
motionärerna. I denna utredning skall även beräkningar av
kostnader för miljöskadorna och hur dessa skall minska ingå.
Enligt motionen måste järnvägen och sjöfarten samarbeta för att
ta över gods från landsvägstrafiken.
2.1.3 Utskottets ställningstagande
Stor enighet råder om att det främst är statens ansvar att se
till att vi har en modern och effektiv infrastruktur i Sverige.
Till grund för riksdagens beslut våren 1992 om en förbättrad
investeringsplanering låg bl.a. en granskning av Riksdagens
revisorer (förs. 1991/92:18, bet. TU22, rskr. 333 och rskr.
334). Revisorerna anförde därvid att det trafikpolitiska mål som
lagts fast av riksdagen är sammansatt, vilket leder till att
avvägningar måste göras mellan olika delmål och att dessa
avvägningar till stor del är av politisk karaktär. Trots detta
förhållande konstaterade revisorerna att regeringen i stor
utsträckning överlåter till de enskilda trafikverken att på egen
hand tolka och fatta de närmare inriktningsbesluten, varför
riksdagens och regeringens styrning av investeringsplaneringen i
praktiken var starkt begränsad.
Liknande synpunkter har förts fram från flera andra håll.
Ekonomikommissionen (SOU 1993:16) framhåller sålunda att lokala
eller regionala särintressen och andra påtryckargrupper
snedvrider beslutsprocessen kring infrastrukturen så att den
faktiska nyttan av skattemedlen blir mindre än den skulle kunna
vara. Genom lämpliga incitament kan beslutsprocessen för
avsnitt 51 Kontrollera mot PDF
investeringar i högre utsträckning än i dag tillgodose kravet på
högsta möjliga samhällsekonomiska avkastning. Ett vidare steg är
att inte prioritera inom en och samma sektor utan även mellan
olika sektorer på basis av likartade samhällsekonomiska
överväganden. Detta ger enligt kommissionen potentiellt ännu
större vinster.
Den s.k. Produktivitetsdelegationen anförde i sitt
betänkande SOU 1991:82 att analysen och besluten ofta
kännetecknas av sektorsyn; vägar analyseras för sig, järnvägar
för sig, osv. Produktivitetsdelegationen ansåg att mer av
helhetssyn krävs vid bedömningen av infrastrukturinvesteringar
och att det framför allt bör vara Kommunikationsdepartementets
uppgift att samordna sektorsintressena.
Utskottet ser för sin del positivt på att regeringen nu
utarbetat ett förslag till investeringsplanering som riksdagen
begärde våren 1992. Därmed skapas möjligheter till ett ökat
politiskt inflytande för riksdag och regering över de för landet
viktiga investeringarna i trafikens infrastruktur.
Investeringsplaneringen är en omfattande process som ständigt
måste utvecklas. I det följande lämnar utskottet synpunkter på
hur detta utvecklingsarbete bör bedrivas.
I flera av motionerna riktas kritik mot propositionen för
att den saknar ett helhetsperspektiv. Enligt dessa motioner bör
sjöfart, luftfart, post- och telekommunikationer på ett bättre
sätt integreras i investeringsplaneringen.
Av propositionen framgår att också regeringen anser att en
helhetssyn på trafiksystemet bör anläggas. Regeringens direktiv
för planeringsarbetet har sålunda utgått från en samordnad syn
på utbyggnaden av infrastrukturen. De viktiga avvägningar mellan
olika inriktningar som verken har gjort bygger på en sådan
gemensam planeringssyn. Möjligheterna att få till stånd en
överflyttning av trafik från väg till järnväg och
kollektivtrafik måste tas till vara. Regeringen anser att det är
viktigt att slå fast att det främst är strategiska projekt som
ger överföringseffekter.
Även utskottet anser att en utgångspunkt för
investeringsplaneringen måste vara en helhetssyn på
trafiksystemet. Utskottet delar den uppfattning som framförs i
motionerna att redovisningen i propositionen i alltför hög grad
varit koncentrerad på väg- och järnvägsinvesteringar. De övriga
trafikslagen bör således på ett bättre sätt integreras i
planeringsprocessen.
Som redovisats ovan har bl.a. Riksdagens revisorer,
Ekonomikommissionen och Produktivitetsdelegationen samma åsikt.
Den inriktning av investeringarna som regeringen föreslår avser
perioden 1994--2003. Enligt vad utskottet erfarit har regeringen
för avsikt att vart tredje år göra en revidering av planerna.
avsnitt 52 Kontrollera mot PDF
Utskottet anser att det kommande arbetet med en revidering av
investeringsplanerna bör ha en sådan inriktning att önskemålen
om att dessa på ett bättre sätt skall beskriva en helhetssyn på
trafiksystemet kan tillgodoses.
Det är enligt utskottet väsentligt att infrastrukturen
underhålls så att en kapitalförstöring inte sker. De stora
investeringar som regeringen föreslår påverkar självfallet
behovet av underhållsinsatser. Enligt utskottets mening bör
regeringen på ett tydligare sätt redovisa detta samband.
Som redovisats ovan ifrågasätts i motion T69 (kds, m, fp, c)
Banverkets samhällsekonomiska beräkningar beträffande
godstrafiken. Trafikverkens samhällsekonomiska bedömningar har
även ifrågasatts från annat håll. Enligt rapporten Diskussion av
trafikverkens inriktningsplaner för investeringar 1994--2003 som
utgivits av Närings- och teknikutvecklingsverket är det bl.a.
oklart om flera av de mycket stora investeringsprojekt som
verken förordar är samhällsekonomiskt lönsamma.
Staten har det övergripande ansvaret för att trafikens
infrastruktur byggs ut och underhålls på ett för landet
ändamålsenligt sätt. Besluten måste grundas på
samhällsekonomiska bedömningar. Med tanke på betydelsen för
landet av en effektiv infrastruktur och de mycket stora insatser
som krävs är det enligt utskottets mening nödvändigt att de
samhällsekonomiska kalkylerna är så tillförlitliga som möjligt.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att utskottet föreslagit
att Riksdagens revisorer skall genomföra en granskning av dessa
kalkyler. Med hänvisning till frågans stora betydelse,
förutsätter utskottet att regeringen vid sitt arbete med att
utveckla investeringsplaneringen även försöker bedöma
tillförlitligheten av de samhällsekonomiska beräkningarna.
Vid sin granskning av investeringsplaneringen framhöll
Riksdagens revisorer att krav måste ställas på uppföljning och
utvärdering av investeringsbesluten. Utskottet som har samma
uppfattning förutsätter att regeringen för riksdagen kommer att
ge sådana redovisningar.
Vad utskottet nu anfört om investeringsplaneringen, vilket
innebär att motionsyrkandena helt eller delvis blir
tillgodosedda, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
2.2 Investeringar i sjöfartens infrastruktur
Enligt propositionen är den svenska varuhandeln i allt
väsentligt beroende av sjöfart i en eller annan form. I detta
system svarar staten för infrastrukturen i form av
tillhandahållande av säkra och kapacitetsstarka farleder. De
svenska hamnarna är i huvudsak kommunalt ägda. Då sjötransporten
i normalfallet är en viktig länk i en transportkedja är hamnen
avsnitt 53 Kontrollera mot PDF
av strategisk betydelse för samverkan mellan transportslagen och
mellan transportköparen och transportören. Vad gäller utökad
kustsjöfart delar kommunikationsministern Sjöfartsverkets
uppfattning att denna fråga främst berör redares,
transportköpares, hamnars och andra marknadsaktörers möjligheter
att tillvarata de fördelar som sjötransporter har och att hamnen
därvid har en central roll.
I motion T71 (s) yrkas att regeringen redan nu lägger fram en
tidsplan för genomförandet av de farledsprojekt som redovisas i
propositionen. Det gäller Rödkobbsleden, Sandgrönnleden och
Flintrännan.
I motion T59 (s) framhålls att byggandet av en ny malmhamn
på Stålverk 80-området är viktig för den fortsatta exporten av
malm från LKAB. Sandgrönnleden förbättrar sjöfarten till Luleå
genom att större fartyg kan anlöpa hamnanläggningarna. Enligt
motionen är detta viktigt för malmexporten och för
stålindustrins transporter av insatsvaror. I motionen betonas
vidare betydelsen av en ny farled till Karlsborgsverken i Kalix
kommun. Enligt motionärerna begränsar dagens djupgående ASSI:s
export av pappersprodukter.
I motion T62 (v) yrkas att riksdagen beslutar anvisa mer
medel till muddring av Sandgrönnleden och byggandet av Luleå
hamn.
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T71 (s)
att regeringen bör lägga fast en tidsplan för genomförandet av
farledsprojekten Rödkobbsleden, Sandgrönnleden och Flintrännan.
Utskottets ställningstagande som innebär att motionerna T59 (s)
och T62 (v) till väsentlig del blir tillgodosedda bör av
riksdagen ges regeringen till känna.
2.3 Investeringar i luftfartens infrastruktur
I propositionen framhålls att luftfartens infrastruktur är av
stor betydelse för den nationella trafikförsörjningen.
Kommunikationsministern anser att det i stort sett inte råder
någon brist på kapacitet i det svenska luftfartssystemet.
Luftfartsverkets investeringar finansieras med avgifter från
sektorn, och verksamheten lämnar ett överskott. De strategiska
investeringar som verket anger ligger väl i linje med
regeringens allmänna strävanden att förbättra trafikens
infrastruktur.
Kommunikationsministern betonar nödvändigheten av en
helhetssyn på transportsystemet och anser mot denna bakgrund att
det är rimligt att de föreslagna investeringarna i vägar och
järnvägar i ökad grad skall påverka prioriteringen av resurser i
flygplatssystemet. Han anser att statens intresse särskilt bör
riktas mot viktigare flygplatser i sådana delar av landet där de
markbundna transporterna inte kan erbjuda tillfredsställande
resealternativ.
I motion T49 (s) anförs att Västsveriges kontakter med
avsnitt 54 Kontrollera mot PDF
grannländerna kräver att Göteborg--Landvetter utvecklas som ett
andra nav för flygtrafiken i landet. Flygtrafiken vid Halmstads
och Trollhättans/Vänersborgs flygplatser som är av stor
betydelse för resp. regions utveckling måste enligt motionen ges
långsiktiga lönsningar.
I motion T57 (s) framhålls att det finns flygplatser utanför
Norrland som bör komma i fråga vid bedömning av statliga
ansvarstaganden för flygplatser. Dala Airport bör särskilt
uppmärksammas utifrån flygplatsens unika situation beträffande
transferresandet.
Enligt motion T63 (s) bör staten aktivt verka för att en ny
regionalflygplats i Värmland kommer till stånd. Staten bör
därvid ge generösa bidrag.
I motion T60 (c, fp) begärs att det system för
resultatutjämning mellan statliga och kommunala flygplatser som
nu tillämpas får fortsätta men att det ges en enklare och mer
rättvis utformning.
Utskottet har i ett tidigare avsnitt uttalat att bl.a.
luftfarten på ett bättre sätt bör integreras i
investeringsplaneringen. Flera av de frågor som tas upp i
motionerna har utskottet nyligen behandlat i sitt av riksdagen
godkända betänkande 1992/93:TU19 (prop. 1992/93:100 bil. 7,
rskr. 245) eller i annat sammanhang. Med hänvisning härtill
anser utskottet att motionerna inte bör föranleda någon åtgärd
från riksdagens sida. De avstyrks följaktligen. Vidare bör
enligt utskottets mening riksdagen godkänna vad som i
propositionen anförts om investeringar i luftfartens
infrastruktur.
2.4 Övrigt
I motion T904 (c) yrkas att riksdagen beslutar upphäva lagen
med anledning av EG:s förordning nr 1108/70 med lagfästa
blanketter och detaljredovisningsskyldighet för dem som har
kostnader för och yrkesmässigt använder järnväg, väg och inre
vattenväg. Vidare begärs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om eventuellt
förnyad prövning av förordningen och vad som skulle hända om vi
lät bli att införliva den med svensk rätt.
Riksdagen antog den 10 december 1992 det av regeringen
framlagda förslaget till lag om redovisning av vissa
infrastrukturkostnader m.m. (prop. 1992/93:107, bet. TU9,
rskr. 93). Lagen innebär bl.a. att de som har kostnader för
infrastruktur på järnväg, väg och inre vattenvägar har att
redovisa dessa på ett enhetligt sätt. Redovisningskravet följer
av avtalet om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde
(EES-avtalet).
Utskottet som inte är berett att förorda att riksdagen
upphäver lagen avstyrker följaktligen motionen.
3 Planeringsramar och finansieringsfrågor
3.1 Planeringsramar
3.1.1 Propositionen
Regeringen anser att beslut om investeringar i trafikens
avsnitt 55 Kontrollera mot PDF
infrastruktur måste utformas som en avvägning mellan olika
trafikpolitiska delmål, där trafiksäkerhet, miljö och regional
balans ges hög prioritet. Hänsyn måste tas till näringslivets
grundläggande transportbehov. Den förväntade tillväxten av
trafiken och de brister som för närvarande finns i
transportsystemet motiverar investeringar i både vägar och
järnvägar. Inom sjöfartens och luftfartens område bedömer
regeringen att infrastrukturen i stort sett är väl utbyggd och
att endast smärre kompletteringar av systemen är nödvändiga.
Mycket viktiga undantag är dock utbyggnaden av den tredje
rullbanan på Arlanda och en modernisering av
trafikledningssystemet.
I propositionen föreslås att planeringen för vägar och
järnvägar genomförs inom en ram av 88 miljarder kronor för
perioden 1994--2003. Därtill kommer 10 miljarder kronor för
redan beslutade men ännu ej finansierade
infrastrukturinvesteringar.
Regeringen anser att investeringsnivån i järnvägssystemet
bör höjas betydligt och att därför Banverket skall ges i uppdrag
att upprätta en plan för stomjärnvägarna omfattande en nivå på
32 miljarder kronor under tioårsperioden. Vägverket bör enligt
propositionen ges i uppdrag att upprätta en nationell
väghållningsplan och sju regionala väghållningsplaner omfattande
40 miljarder kronor för riksvägar fram t.o.m. år 2003.
I propositionen föreslås vidare planeringsramar på 9
miljarder kronor och 7 miljarder kronor för investeringar i
länstrafikanläggningar resp. bärighetshöjande åtgärder under
perioden 1994--2003.
3.1.2 Motionerna
I motion T71 (s) framhålls att regeringens förslag till
planeringsramar är otillräckliga. Enligt motionen bör
planeringsramarna för investeringar i stomjärnvägar och
väginvesteringar vara 45 miljarder kronor (13 miljarder kronor
utöver regeringens förslag) resp. 75 miljarder kronor (35
miljarder kronor utöver regeringens förslag) under perioden
1994--2003. Vidare anser motionärerna att riksdagen under denna
period bör fastställa planeringsramar för investeringar i
länstrafikanläggningar och bärighetshöjande åtgärder på 20
miljarder kronor (11 miljarder kronor utöver regeringens
förslag) resp. 15 miljarder kronor (8 miljarder kronor utöver
regeringens förslag).
I motionen framhålls också att underhållsinsatserna måste
öka dels till följd av eftersatt underhåll, dels eftersom
nyinvesteringarna kräver ökade medel för drift och underhåll.
Motionärerna anser beträffande underhåll av vägnätet att
Vägverkets bedömning av behovet, ca 90 miljarder kronor under en
tioårsperiod, är en rimlig utgångspunkt. Underhållsinsatserna på
de statliga järnvägarna bör enligt motionen öka med 15 miljarder
avsnitt 56 Kontrollera mot PDF
kronor under den närmaste tioårsperioden.
I motion N281 (s) anförs att höjningarna av
investeringsnivåerna bör göras successivt. Därför yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att ett nytt anslag uppförs som
innebär ett tillskott på 10 miljarder kronor för budgetåret
1994/95.
I motionerna T36 (s) och T61 (s) framhålls att ökade anslag
måste ges för investeringar i länstrafikanläggningar. Enligt
den förstnämnda motionen finns det också ett stort behov av en
kraftig ökning av anslaget till bärighetshöjande åtgärder.
I motion T208 (v) yrkas att riksdagen ger regeringen till
känna att minst 70 miljarder kronor bör nyinvesteras inom
järnvägssektorn under den kommande tioårsperioden.
3.1.3 Utskottets ställningstagande
Under en lång rad av år har väg-och järnvägsinvesteringarnas
andel av bruttonationalprodukten sjunkit. De svenska
infrastrukturinvesteringarnas andel av BNP var sålunda 2% år
1963 och endast 0,4% år 1987. Kostnaderna för drift och
underhåll av infrastrukturen har gradvis kommit att dominera
över investeringarna. Dessa kostnader har på senare tid uppgått
till ca 8 miljarder kronor per år medan investeringarna uppgått
till ca 5 miljarder kronor per år. I många fall har kostnaderna
för underhållet ändå varit lägre än vad som motsvarats av
förslitningen.
Under innevarande budgetår beräknas investeringar för 13
miljarder kronor bli genomförda, vilket är nästan dubbelt så
mycket som under förra året och tre gånger så mycket som under
ett normalår under 1980-talet.
Utskottet delar regeringens uppfattning att
investeringsnivån under den kommande tioårsperioden måste öka
väsentligt om de trafikpolitiska målen skall kunna uppnås. Den
av regeringen föreslagna planeringsramen för väg-och
järnvägsinvesteringar om 88 miljarder kronor i fasta priser
under åren 1994--2003 innebär enligt utskottets mening en
betydande ambitionshöjning som riksdagen bör godkänna. Härutöver
måste 10 miljarder kronor finansieras, vilket avser sådana
projekt som redan har beslutats inom den av riksdagen tidigare
fastställda planeringsramen om 20 miljarder kronor.
I likhet med regeringen anser utskottet att investeringarna
i järnvägssystemet bör höjas väsentligt bl.a. av miljöskäl och
med hänvisning till att dessa investeringar varit mycket små
under de senaste decennierna. Betydande väginvesteringar är
också nödvändiga eftersom vägtrafiken står för den ojämförligt
största andelen av trafiken.
Utskottet anser, med hänvisning till det anförda, att
riksdagen även bör godkänna den av regeringen föreslagna
fördelningen av planeringsramen. Det innebär att 32 miljarder
kronor avser investeringar i stomjärnvägar, 40 miljarder kronor
avsnitt 57 Kontrollera mot PDF
investeringar i riksvägar, 9 miljarder kronor investeringar i
länstrafikanläggningar och 7 miljarder kronor bärighetshöjande
åtgärder.
Det är enligt utskottets mening självfallet så att det finns
ett samband mellan investeringsnivån och behovet av
underhållsinsatser. Utskottet har i avsnitt 2.1.3 framhållit att
detta samband bör beskrivas på ett tydligare sätt inom ramen för
investeringsplaneringen. I senare avsnitt i detta betänkande
behandlas de av regeringen föreslagna anslagen för underhåll av
vägar och järnvägar. Utskottet ser ingen anledning att nu
föreslå att riksdagen skall fastställa tioåriga ramar för
underhållet.
Utskottets ställningstagande innebär att regeringens förslag
till planeringsramar tillstyrks och att samtliga nu behandlade
motionsyrkanden avstyrks.
3.2 Finansieringsfrågor
3.2.1 Propositionen
I propositionen föreslås att Vägverkets och Banverkets
investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar
fortsättningsvis finansieras genom att lån tas upp i
Riksgäldskontoret. Enligt propositionen kommer med
lånefinansiering de faktiska kostnaderna för investeringarna att
tydliggöras på statsbudgeten. Vidare innebär en sådan omläggning
att en periodisering görs av anskaffningsutgifterna på
statsbudgeten i stället för att dessa till fullo får täckas med
anslagsandel det aktuella budgetåret.
Regeringen begär bl.a. att få ett bemyndigande av riksdagen
att besluta om en låneram i Riksgäldskontoret för investeringar
i vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar upp till ett
belopp av 42000 miljoner kronor. Därutöver föreslås att
riksdagen skall medge att Vägverket och Banverket får rätt att
ta upp lån i Riksgäldskontoret intill ett sammanlagt belopp av
36000 miljoner kronor under budgetåren 1993/94--1995/96. Detta
belopp innefattas i det förstnämnda förslaget till bemyndigande.
Vidare föreslår regeringen att riksdagen fastställer en
skuldsättningsram på 78000 miljoner kronor för perioden
1993/94--2002/03. Denna ram speglar den totala skuldsättning som
uppstår som konsekvens av lånefinansieringen av investeringarna.
Som tidigare redovisats föreslår regeringen att den totala
planeringsramen på 88 miljarder kronor för treårsperioden skall
fördelas på visst sätt mellan bl.a. vägar och järnvägar. När det
gäller den ovan redovisade låneramen för den närmaste
treårsperioden föreslås emellertid att regeringen skall
bemyndigas att besluta om den slutliga fördelningen mellan
Vägverket och Banverket samt mellan år och ändamål.
För att finansiera räntor och amorteringar av upptagna lån
föreslås att ett särskilt anslag inrättas. För budgetåret
avsnitt 58 Kontrollera mot PDF
1993/94 beräknas detta anslag uppgå till 1353 miljoner kronor.
3.2.2 Motionerna
I motion T71 (s) hänvisas till att ett enigt finansutskott har
framhållit att det inte finns skäl att ändra de nuvarande
principerna för finansiering av infrastrukturinvesteringar.
Motionärerna anser därför att riksdagen bör avslå propositionens
förslag i den del som berör ett nytt finansieringssystem för
infrastrukturinvesteringar. Riksdagen bör därutöver ge
regeringen i uppdrag att senast i samband med
kompletteringspropositionen återkomma med ett
finansieringsförslag som beaktar vad riksdagen uttalat i frågan.
I motion T47 (m) framhålls att regeringens förslag att
finansieringen av infrastrukturen skall ske via lån kan vara
riskfylld och visa sig vara mycket dyrbar i längden. Motionären
anser att Vägverkets finansiering kan ske genom direkt
destinering av hela fordonsskatten och förslagsvis 25% av
bränsleskatten. Banverkets intäkter skulle kunna bestå av
banavgifter som erläggs av banoperatörer och statsbidrag. Både
Vägverket och Banverket bör ges möjlighet att ta upp lån på
kapitalmarknaden.
3.2.3 Finansutskottets yttrande
Inledningsvis hänvisar finansutskottet till sina i år
framlagda betänkanden om den ekonomiska politiken och
budgetregleringen (bet. 1992/93:FiU10 och bet. FiU20).
Finansutskottet anförde därvid att en övergång till att
finansiera investeringar med lån i Riksgäldskontoret eller på
kapitalmarknaden inte innebär att det skapas något ökat realt
utrymme som gör det möjligt att öka investeringarna i samhället.
Att finansiera statliga investeringar genom lån i
Riksgäldskontoret i stället för över anslag skapar inte heller
något ökat finansiellt utrymme. Även finansieringen via anslag
innebär, i den mån inte statsinkomsterna räcker till, att lån
upptas i Riksgäldskontoret.
Däremot ansåg finansutskottet att en ordning som innebär att
infrastrukturinvesteringar finansieras med lån i
Riksgäldskontoret kan påverka vilket inflytande riksdagen får
över besluten. Enligt regeringens förslag skulle på
statsbudgeten endast tas upp ett kapitalkostnadsanslag som
skulle belastas med räntor och amorteringar på upptagna lån. Ett
ställningstagande från riksdagens sida till omfattningen av ett
eller flera kapitalkostnadsanslag kan inte ersätta ett
inflytande över investeringarnas omfattning. Belastningen på
kapitalkostnadsanslaget kommer att bestämmas genom en mekanisk
framräkning baserad på gjorda investeringar.
Finansutskottet ansåg sammanfattningsvis i sina betänkanden
1992/93:FiU10 och FiU20 att investeringar i infrastruktur bör
anvisas över anslag på statsbudgeten och att en finansiering
avsnitt 59 Kontrollera mot PDF
över anslag väl kan förenas med utformning av planeringsramar
eller investeringsbemyndiganden som gör det möjligt att
långsiktigt planera verksamheten.
I det nu aktuella yttrandet (1992/93:FiU4y) framhåller
finansutskottet beträffande infrastrukturpropositionen, att den
för finansutskottet intressanta frågan hur riksdagen skall kunna
utöva finansmakten för investeringsutgifter som saknar direkt
monetär avkastning, dvs. på vilket sätt dessa medel skall
omfattas av budgetregleringen, inte fått en för riksdagen
tillfredsställande lösning. Finansutskottet vidhåller sålunda
sin uppfattning att för riksdagen vedertagna beslutsformer, att
anvisa medel över anslag och fastställa inriktningen och
omfattningen av verksamheten genom planerings- eller
investeringsbemyndiganden, bör användas också för beslut om
investeringar i trafikens infrastruktur.
Enligt finansutskottet bör det ankomma på trafikutskottet
att överväga om anslagen skall omfatta de beräknade utgifterna
för hela treårsperioden eller endast för ett år i taget. Av
betydelse härvid är om planeringen och riksdagens
ställningstagande skall ske treårsvis eller vara rullande.
Likaså ankommer det på trafikutskottet att ta ställning till om
medlen skall anvisas samlat eller fördelas på väg- och
järnvägsinvesteringar. Finansutskottet anser dock, med tanke på
investeringarnas betydelse för det samhällsekonomiska
kapacitetsutnyttjandet och behovet av att på sikt utveckla
kapaciteten, att vägledande för trafikutskottet bör vara att
riksdagens ställningstagande inte ytterligare skall försena den
planerade utbyggnaden. Riksdagen bör därför fatta de nödvändiga
besluten redan i vår.
Finansutskottet anser vidare att förslaget i motion T47 (m)
att överföra delar av fordonsskatten och bränsleskatten direkt
till Vägverket för väginvesteringar bör avslås av riksdagen.
Förslaget kan inte ses som en finansieringsform, som motionären
hävdar, utan är egentligen en specialdestinering av inkomster
som skulle försvåra en prioritering på rationella grunder mellan
olika typer av utgifter.
3.2.4 Trafikutskottets ställningstagande
Som framgår av finansutskottets yttrande skulle en
finansieringsmodell i enlighet med den som föreslås i
propositionen innebära vissa fördelar ur informationssynpunkt.
En bättre överensstämmelse skulle erhållas i redovisningen
mellan budgetbelastning och medborgarnas utnyttjande av
investeringarna. Men genom att ta ställning till
kapitalkostnadsanslag kommer riksdagen inte att kunna påverka
resursutnyttjandet. Detta bestäms på annat sätt. Som
finansutskottet redovisar aktualiserar detta frågan på vilket
sätt riksdagen skall utöva sin finansmakt. Det hittills
avsnitt 60 Kontrollera mot PDF
vedertagna sättet att genom anslagsbeslut fastställa en
budgetreglering för nästkommande budgetår kan behöva utvecklas
vidare till att exempelvis omfatta även
investeringsbemyndiganden och liknande långsiktiga
utgiftsåtaganden. Som framgår av yttrandet kommer
finansutskottet att föreslå riksdagen att hos regeringen
hemställa om en översyn av de frågor som finansutskottet
aktualiserat i sitt yttrande till trafikutskottet om
infrastrukturinvesteringar. En av de frågor som därvid kommer
att övervägas är den om en uppdelning av statsbudgeten i en
drift- och en kapitalbudget. Enligt vad trafikutskottet erfarit
kommer dessa frågor att behandlas i finansutskottets betänkande
1992/93:Fi30.
I avvaktan på den kommande översynen delar trafikutskottet för
sin del finansutskottets uppfattning att medel för
infrastrukturinvesteringar nu bör anvisas över anslag på
statsbudgeten och att en sådan finansiering väl kan förenas med
planeringsramar eller investeringsbemyndiganden som gör det
möjligt att långsiktigt planera verksamheten.
Trafikutskottet anser därför att riksdagen bör avslå de
delar av propositionen som sammanhänger med regeringens förslag
om en övergång till lånefinansiering av
infrastrukturinvesteringarna. Det gäller yrkandena 1--3 på s. 32
i propositionen, yrkandet på s.106, yrkandet på s.107,
yrkandena 1--7 på s.112 samt yrkandet på s.113 i
propositionen. Härav följer att utskottet tillstyrker yrkandena
11--14 i motion T71 (s). Yrkande 15 i motionen som går ut på att
regeringen i kompletteringspropositionen skall återkomma med
förslag till finansiering av investeringarna avstyrks.
Trafikutskottet menar att det är väsentligt att
anlagssystemet utformas på ett sådant sätt att behovet av
långsiktighet i planeringen tillgodoses samtidigt som
möjligheten till flexibilitet skapas genom viss omfördelning av
resurser mellan budgetåren.
Utskottet har i avsnitt 3.1 föreslagit att riksdagen skall
godkänna tioåriga planeringsramar för investeringar i
stomjärnvägar, riksvägar, länstrafikanläggningar och
bärighetshöjande årgärder.
Den av regeringen föreslagna treåriga låneramen bör enligt
utskottets mening ersättas med treåriga kostnadsramar.
Innebörden av kostnadsramarna är att beslut om investeringar
inte får fattas som medför en resursförbrukning under
treårsperioden som överstiger de fastställda ramarna.
Kostnadsramarna kan sägas vara ett uttryck för i vilken takt de
tioåriga planeringsramarna skall genomföras. Besluten om
investeringarna skall självfallet överensstämma med de
riktlinjer som riksdagen lagt fast. Utskottet anser att treåriga
kostnadsramar bör fastställas för vägar, järnvägar och
avsnitt 61 Kontrollera mot PDF
länstrafikanläggningar och att regeringen för att bibehålla
flexibiliteten i systemet varje år i budgetpropositionen bör
lägga fram förslag till nya ramar.
Enligt utskottets mening bör regeringen anvisa medel under
tre anslag för att finansiera investeringarna i trafikens
infrastruktur. Ett anslag avser byggande av vägar, ett
nyinvesteringar i stomjärnvägar och ett byggande av
länstrafikanläggningar. Anslaget för byggande av vägar bör
omfatta såväl stamvägar och övriga riksvägar som
bärighetshöjande åtgärder.
Det naturliga hade varit att anvisa medlen över
reservationsanslag. Med hänsyn till det behov som finns av
resursmässig flexibilitet bör dock enligt utskottets mening
anslagstypen ramanslag väljas. Ett ramanslag medger möjlighet
att överföra ej utnyttjat belopp till följande budgetår i form
av s.k. anslagssparande. Anslaget får överskridas genom ett
utnyttjande av s.k. anslagskredit som får uppgå till högst 7%
av anslagsbeloppets storlek. Med hänvisning till svårigheterna
att beräkna kostnaderna för infrastrukturinvesteringarna anser
utskottet att anslagskrediten för de tre aktuella ramanslagen
bör uppgå till högst 10%.
I samband med att riksdagen anvisar medel på de tre nya
ramanslagen bör kvarstående reservationer, vid utgången av
innevarande budgetår, på reservationsanslagen Byggande av
riksvägar, Byggande av länstrafikanläggningar, Nyinvesteringar i
stomjärnvägar, Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder,
Investeringar i trafikens infrastruktur och Vissa
produktivitets- och sysselsättningsfrämjande åtgärder inom
Kommunikationsdepartementets område inte tas i anspråk utan
redovisas som en besparing på statsbudgeten. Detta har utskottet
beaktat vid de anslagsberäkningar som kommer att redovisas i det
följande.
Utskottets ställningstagande påverkar varken omfattningen av
investeringarna jämfört med regeringens förslag eller tidpunkten
då de kan påbörjas. Genom den konstruktion som utskottet
förordar skapas också den handlingsfrihet som behövs för att
långsiktigt planera för utbyggnaden av trafikens infrastruktur.
I senare avsnitt kommer utskottet att föreslå
medelsanvisningar för nästa budgetår samt treåriga
kostnadsramar. Utgångspunkten för beräkningarna har härvid varit
de bedömningar av investeringsbehovet som redovisas i
propositionen. Hänsyn har tagits till det beslut om
tidigareläggningar som riksdagen fattade tidigare i vår (bet.
1992/93:TU38, rskr. 210).
I årets kompletteringsproposition föreslår regeringen att
1200 miljoner kronor anvisas för underhållsåtgärder för
sysselsättning och tillväxt. Vissa ökade kapitalkostnader för
tidigareläggning av investeringar i länstrafikanläggningar
avsnitt 62 Kontrollera mot PDF
skulle belasta detta anslag. Med utskottets förslag till
finansieringslösning bortfaller detta behov. Utskottet
förutsätter att regeringen tar hänsyn till detta i kommande
budgetarbete.
Utskottet anser vidare att regeringen varje år bör redovisa en
prognos över utfallet på de berörda ramanslagen för det pågående
budgetåret. Vidare bör regeringen årligen redovisa hur
investeringsverksamheten överensstämmer med det av riksdagen
beslutade investeringsprogrammet.
Vad utskottet nu anfört om finansieringsfrågor bör av
riksdagen ges regeringen till känna.
4 Vägar m.m.
4.1 Väginvesteringarnas inriktning samt stamvägnätets omfattning, standard
och utbyggnadstakt
4.1.1 Bakgrund
De statliga väginvesteringarnas inriktning bestäms ytterst av de mål för
trafikpolitiken och vägpolitiken som riksdagen lade fast i sitt trafikpolitiska
beslut år 1988 (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. TU13 och TU20, rskr. 159 och
297).
Det övergripande målet för trafikpolitiken är enligt beslutet att
medborgarna och näringslivet i landets olika delar skall erbjudas en
tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga
samhällsekonomiska kostnad.
Detta mål vidareutvecklas i fem delmål som innebär att
transportsystemet skall utformas så att medborgarnas och näringslivets
grundläggande transportbehov kan tillgodoses,
transportsystemet skall utformas så att det bidrar till ett effektivt
resursutnyttjande i samhället som helhet (effektivitetsmålet),
transportsystemet skall utformas så att det motsvarar högt ställda krav på
säkerhet i trafiken (trafiksäkerhetsmålet),
transportsystemet skall utvecklas så att en god miljö och hushållningen med
naturresurser främjas (miljömålet),
transportsystemet skall byggas upp så att det bidrar till regional balans
(det regionalpolitiska målet).
Även vägpolitiken skall enligt 1988 års riksdagsbeslut inriktas mot de
miljö-, trafiksäkerhets-, effektivitets- och regionalpolitiska mål som gäller
för trafikpolitiken som helhet. Härutöver skall vägpolitiken syfta till att
väghållningsansvaret avgränsas på lämpligt sätt samt till att vägkapitalet
säkras.
Det svenska väg- och gatunätet omfattar ca 415000 km. Vägnätet består av
allmänna och enskilda vägar samt tätorternas gator. Statsvägnätet, för vilket
Vägverket är väghållare, omfattar omkring 98000 km, varav ca 15000 km är
riksvägar och ca 83000 km är länsvägar. Av riksvägarna är 936 km motorvägar.
Vissa riksvägar är utmärkta som Europavägar i enlighet med en internationell
överenskommelse som träffades år 1975 inom ramen för det arbete som bedrivs av
FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). Vägnätet i övrigt består av
avsnitt 63 Kontrollera mot PDF
kommunala vägar och gator samt enskilda vägar.
Riksdagen anvisar varje år medel för olika vägändamål. Förra året anvisades
sålunda medel enligt följande:
drift och underhåll av statliga vägar -- 5,9 miljarder kronor,
byggande av riksvägar -- 1,6 miljarder kronor,
byggande av länstrafikanläggningar (bl.a. länsvägar) -- 1miljard kronor,
bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar -- 836 miljoner kronor,
bidrag till drift och byggande av enskilda vägar -- 648,5 miljoner kronor
och
särskilda bärighetshöjande åtgärder -- 707 miljoner kronor.
Fördelningen av dessa medel bestäms av Vägverket på grundval av de mål som
riksdagen lagt fast för vägpolitiken, direktiv av regeringen med utgångspunkt i
dessa målangivelser och i riksdagsbeslut i övrigt av betydelse för
väghållningen samt tioårsplaner för riksvägar och länsvägar, som upprättas av
Vägverket resp. länsstyrelserna.
Våren 1991 beslutade riksdagen om en förändrad planeringsprocess för
väginvesteringar (prop. 1990/91:87, bet. TU26, rskr. 326). Beslutet innebär att
planeringsprocessen bör utgå från ett helhetsperspektiv och att ett nationellt
vägnät som är av särskild betydelse för landets ekonomiska tillväxt och
välfärdsutveckling bör få en särställning vid det framtida arbetet med
planeringen. Våren 1991 uttalade riksdagen också -- som närmare berörts i det
föregående -- att det politiska inflytandet över planeringsprocessen, i fråga
om såväl vägar som järnvägar, borde stärkas.
Våren 1992 ställde sig utskottet bakom ett uttalande i proposition
1991/92:100 bil. 7 (bet. TU15, rskr. 248) om att den fortsatta vägplaneringen
borde inriktas på utbyggnad av ett rikstäckande nät av riksvägar, av särskild
betydelse, till ett sammanhängande, robust nät med hög och jämn standard. En
sådan inriktning sades innebära bl.a. motorvägskvalitet mellan Stockholm,
Göteborg, Malmö och Sundsvall. I fråga om riksvägar och länsvägar som inte
skulle ingå i ett sådant stamvägnät borde investeringar och underhåll inriktas
på att vidmakthålla och förbättra standarden.
4.1.2 Vägverkets förslag till stamvägnät
Av propositionen framgår att Vägverket på regeringens uppdrag analyserat
alternativa inriktningar av den statliga väghållningen och av
länstrafikanläggningarna med inriktning mot fyra av de trafikpolitiska mål som
riksdagen fastställde år 1988, nämligen trafiksäkerhetsmålet, det
regionalpolitiska målet, miljömålet och effektivitetsmålet. I uppdraget ingick
också att belysa dessa måls konflikter med varandra.
Vägverket framhåller i sin rapport att de största konflikterna i valet av
transportinfrastruktur finns mellan trafiksäkerhetsmålet och det
avsnitt 64 Kontrollera mot PDF
regionalpolitiska målet samt mellan det regionalpolitiska målet och
effektivitetsmålet. I övrigt ger alternativa inriktningar relativt liten
skillnad i måluppfyllelse. Miljömålet uppnås enligt Vägverket bäst genom
åtgärder inom hela vägtrafiksektorn, dvs. inom ramen för samspelet mellan
människan, fordonet och vägen. En investeringsinriktning som innebär att
ett av de trafikpolitiska målen sätts framför de andra är enligt verket
inte realistisk. En sammanvägning av målen måste i stället ske. I rapporten
redovisas därför fem alternativa förslag till stamvägnät, av vilka fyra vart
och ett ensidigt inriktas mot resp. trafikpolitiska mål. I det femte förslaget
har de fyra målangivelserna vägts samman. Gemensamt för samtliga förslag är att
de utgår från två alternativa budgetnivåer, betecknade Hög och Låg.
Alternativet Hög innebär att 50 miljarder kronor investeras i riksvägar under
en tioårsperiod, varav 40 miljarder kronor avser stamvägnätet och 10 miljarder
kronor övriga riksvägar. Alternativet Låg innebär att 30 miljarder kronor
investeras i riksvägar, varav 22 miljarder kronor avser stamvägnätet och 8
miljarder kronor övriga riksvägar. Alla de fem alternativen innehåller också
ett s.k. baspaket, omfattande satsningar på E4, (Helsingborg--Haparanda),
E6 (Trelleborg--Svinesund) och E20 (Göteborg--Södertälje), där 70% resp.
30% av investeringsbehoven tillgodoses enligt budgetnivåerna Hög och Låg.
Satsningen på E18 (svensk-norska gränsen--Kappelskär) är 50 % resp. 30 % av
investeringsbehoven i budgetnivåerna Hög och Låg enligt samtliga fem förslag.
På övriga vägar, som i större eller mindre utsträckning varierar i de fem
förslagen, satsas 30% resp. 20% av erforderliga investeringsmedel enligt de
två budgetnivåerna.
Vägverkets sammanvägda förslag innebär vidare att stamvägnätet vid den
högre budgetnivån kompletteras med ett stråk från Norrlands sydkust över
Mälardalen ned mot E4. Vägverket anger tre alternativa sträckningar för ett
sådant stråk men tar inte ställning till förmån för något av alternativen. Två
av dessa avser den s.k. Bergslagsdiagonalen, som enligt verket antingen kan ha
en nordlig sträckning, via Falun--Borlänge, eller en sydlig sträckning, med
riksväg 68, via Avesta och Fagersta. Ett tredje alternativ avser en förbindelse
mellan Norrköping via Katrineholm--Västerås--Sala och en punkt nära Gävle, vid
E4, den s.k. Räta linjen.
I budgetnivån Hög förutsätter Vägverket att 91 miljarder kronor avsätts för
drift, underhåll och förbättring av vägnätet under tioårsperioden. Motsvarande
belopp för budgetnivån Låg är 59 miljarder kronor.
Vid en budgetnivå som är lägre än 30 miljarder kronor för riksvägar under
avsnitt 65 Kontrollera mot PDF
tioårsperioden anser sig Vägverket inte kunna genomföra någon kraftsamling till
ett stamvägnät. I sådant fall finns det enligt verket inte heller någon
anledning att tala om ett stamvägnät.
4.1.3 Regeringens förslag
4.1.3.1 Förutsättningar för förslagen
Regeringens förslag till inriktning av investeringar i vägar och till
stamvägnät förutsätter att riksdagen godkänner att väg- och
järnvägsinvesteringar planeras inom en ram om totalt 88 miljarder kronor under
perioden 1994--2003 och att inom den ramen planeras för bl.a. investeringar i
riksvägar med 40 miljarder kronor.
4.1.3.2 Väginvesteringarnas inriktning
I sin allmänna motivering för regeringens förslag till
infrastruktursatsningar framhåller departementschefen att det av moraliska och
ekonomiska skäl är nödvändigt att ge trafiksäkerheten hög prioritet vid
infrastrukturplaneringen. Denna bör även utformas så att den tar stor hänsyn
till näringslivets grundläggande transportbehov samt till kraven på regional
balans och en god miljö. Beslut om inriktning av infrastrukturutbyggnaden
måste utformas som en avvägning mellan olika trafikpolitiska delmål, där
trafiksäkerhet, miljö och regional balans ges hög prioritet. Denna avvägning
gäller såväl geografiskt som mellan trafikmedel, betonar departementschefen.
I det avsnitt av propositionen som utskottet nu behandlar framhåller
departementschefen att satsningarna på infrastruktur måste få en särskild tyngd
för att i möjligaste mån kompensera vårt avståndshandikapp i förhållande till
centrala Europa. Vidare betonar departementschefen att individens hälsa,
valfrihet och välfärd måste stärkas genom olika åtgärder. Möjligheten att leva
ett allsidigt och rikt liv förutsätter ekonomisk stabilitet, god miljö samt
tillgång till utbildning och kultur. Ett väl genomtänkt och miljöanpassat
transport- och trafiksystem kan bidra till att uppnå dessa samhällsmål.
Från dessa utgångspunkter är det för mig naturligt -- fortsätter
departementschefen -- att förorda en inriktning av vägutbyggnaden som
huvudsakligen prioriterar ekonomisk tillväxt, trafiksäkerhet och regional
balans och som bygger på en avvägning av dessa mål.
Inom den totala planeringsramen på 40 miljarder kronor för investeringar i
riksvägar bör enligt propositionen 32 miljarder kronor användas för ett
stamvägnät och 8 miljarder kronor för riksvägar i övrigt.
4.1.3.3 Stamvägnätets omfattning, standard och utbyggnadstakt
I propositionen framhålls att planeringsinriktningen för utbyggnaden av
vägsystemet bör bygga på Vägverkets inriktning Trafiksäkerhet med hänsyn tagen
till miljöfaktorer, till möjligheterna att uppnå regional balans och till
avsnitt 66 Kontrollera mot PDF
näringslivets grundläggande transportbehov. Stamvägnätet bör omfatta de för de
båda inriktningarna Trafiksäkerhet och Regional balans gemensamma riksvägarna
E4, E6, E20, E18, E22, 70, 48/64 och 45 syd. Av trafiksäkerhetsskäl
bör riksvägarna 26, 40, 56/67, 25 och 31/33 tillföras stamvägnätet. Detta bör
också, av regionalpolitiska skäl, kompletteras med riksväg 45 norr samt
riksvägarna 50 och 60 och E65.
Förslaget åskådliggörs av en karta i propositionen, som här återges på s.
67, och av en tabell, som återges på s. 68.
_______________________________________________________________________________
Stråk Mål Uppn. Anvis. Uppn.
målst. medel målst.
1992 % av 2003
% kvarst. %
behov
______________________________________________________________________________
E4 Helsingborg-Stockholm Mv 48 100 100
E4 Stockholm-Gävle Mv 25 40 55
E4 Gävle-Sundsvall 13m 80 40 90
E4 bro över Ångermanälven 13m 0 100 100
E4 Sundsvall-Haparanda 13m 60 0 65
Rv 40 Mv 22 100 100
E6 Trelleborg-Göteborg Mv 70 100 100
E6 Göteborg-Svinesund Mv/13m 42 40 65
E20 Göteborg-Örebro 13m 90 40 95
E20 Örebro-Södertälje Mv 11 90 90
E18 Mv/13m 22 30 45
E22 Mv/13m 85 20 90
Rv70 13m 37 20 50
Rv45 Göteborg-Vänersborg Mv 0 20 20
Rv64/48 13m 15 20 30
Rv26 13m 10 20 30
Rv50/60 13m 35 40 60
Rv56/67 13m 35 20 50
Rv25 13m punktvisa insatser
Rv31/33 13m - " -
E10 7-9m - " -
E12 7-13m - " -
E14 7-13m - " -
E65 13m - " -
Rv45 Vänersborg-Karesuando 7-13m - " -
_______________________________________________________________________________
Av en tabell på s. 46 i propositionen framgår att kostnaden för full
målstandard på alla de av Vägverket -- i olika inriktningsalternativ --
studerade stråken uppgår till 79,3 miljarder kronor. Enligt vad utskottet
inhämtat från Vägverket uppgår kostnaden för full målstandard på
Bergslagsdiagonalen och Räta linjen, som inte omfattas av något av Vägverkets
inriktningsalternativ, till totalt ca 4,5 miljarder kronor. Eftersom
regeringens förslag omfattar samtliga vägar enligt Vägverkets fem alternativa
inriktningar samt dessutom Bergslagsdiagonalen och Räta linjen, uppgår sålunda
totalkostnaden för full målstandard på alla dessa vägar till ca 84 miljarder
kronor.
Departementschefen framhåller att de ekonomiska ramar som kan avsättas för
vägutbyggnad inte medger en total måluppfyllelse för de båda av Vägverket
utarbetade inriktningarna Trafiksäkerhet och Regional balans. Prioriteringar
måste därför göras. För egen del anser han att man bör sträva efter en hög
måluppfyllelse på de vägar som är gemensamma för de båda inriktningarna. För
att vinna de största trafiksäkerhets- och regionalpolitiska fördelarna bör
avsnitt 67 Kontrollera mot PDF
vägar med stor trafik ha högre måluppfyllelse än vägar med mindre trafik.
Vidare framhåller departementschefen att riksvägarna E4, E6, E20,
E18, 40, 45 syd, 70, E22, 26, 48/64, 50/60 och 56/67 bör byggas ut mot
Vägverkets målstandard. Han betonar också att den del av stråken som kan nå
målstandard under planperioden varierar mellan olika stråk. Totalkostnaden för
den av departementschefen förordade utbyggnaden anges inte i propositionen men
kan med ledning av de kostnadsuppgifter som utskottet just angivit beräknas
till ca 74,6 miljarder kronor.
För att inrymma den av mig förordade prioriteringen inom de föreslagna
ramarna bör -- fortsätter departementschefen -- målstandarden för vissa stråk
omprövas jämfört med Vägverkets förslag. Han förutsätter sålunda att E20
väster om Örebro kan ha målstandarden 13-metersväg. Detsamma kan gälla för E4
norr om Gävle liksom för västligaste delen av E18. Detta kan vara motiverat
-- betonar departementschefen -- bl.a. mot bakgrund av genomförda och planerade
järnvägssatsningar. Vidare bör riksväg 45 norr om Dalarna kunna ges
målstandarden 7--9-metersväg med hänsyn till trafikvolymerna.
Vidare framhåller departementschefen att riksvägarna E10, E12, E14,
E65, 25, och 31/33 bör ingå i stamvägnätet utan någon särskild målstandard.
Dessa stråk bör förbättras punktvis av trafiksäkerhetsskäl men också ges den
högre underhållsstandard som en stamväg förutsätts få. Standarden för
väglagstjänster på stamvägnätet kommer, med hänsyn tagen till trafikvolym, att
vara högre än på det omgivande statliga vägnätet.
Departementschefen framhåller också att nuvarande planering skall omprövas
mot slutet av 1990-talet. Det finns då anledning, betonar han, att pröva såväl
standard som tillhörighet till stamvägnätet för de stråk han utpekar.
Trafikutveckling och andra samhällsfaktorer kan komma att korrigera hans
bedömningar i dag.
Under rubriken Mina prioriteringar sammanfattar departementschefen att
utbyggnaden av vägsystemet bör, med bibehållande av huvudinriktningen
trafiksäkerhet, i första hand ske på E4 söder om Gävle, riksväg 40 och E6
söder om Göteborg. Andra angelägna investeringar är -- betonar han --
motorvägsutbyggnaden på E18/E20 och riksväg 45 på sträckan
Göteborg--Vänersborg och Vedabron, dvs. en bro över Ångermanälven för trafiken
på E4.
4.1.3.4 Regeringens bedömningar av storprojekt och strategiska val
Utskottet har valt att i sin redogörelse för regeringens förslag även återge
vissa bedömningar som regeringen redovisar under rubriken Storprojekt och
strategiska val i infrastrukturpropositionen. I avsnittet i fråga framhåller
avsnitt 68 Kontrollera mot PDF
departementschefen att Vägverket så snart som möjligt bör genomföra
Vedaprojektet.
Vad gäller strategiska val redogör departementschefen till en början för
skälen till att regeringen valt att låta såväl Bergslagsdiagonalen, i nordlig
sträckning, som Räta linjen ingå i stamvägnätet.
Vidare framhåller departementschefen att frågan om sträckningen av E4
genom Skåne har studerats av Vägverket. Fyra alternativa sträckningar har
redovisats. Dessa innebär 1) E4 i nuvarande sträckning, 2) E4 via
Hässleholm, 3) E4 öster om väg 108 och 4) E4 i sträckning via Ljungby och
Älmhult. Departementschefen framhåller att enligt Vägverket är inget av
alternativen bättre än de övriga ur alla synvinklar. Därför bör det nu
tillgängliga materialet kompletteras och fördjupas innan slutlig ställning kan
tas. Han säger sig slutligen ha för avsikt att återkomma till riksdagen med en
redovisning av slutligt förslag till sträckning.
4.1.3.5 Regeringens hemställan
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner att vägsystemet skall inriktas
mot ökad trafiksäkerhet, i enlighet med vad departementschefen anfört, samt att
stamvägnätet skall utgöras av riksvägarna E4, E6, E20, E18, 70 (till
Mora), 40, 26, E22, 48/64 (till Kristinehamn), 45, 50, 60 (till Borlänge),
56/67, 25, 31/33, E10, E 12, E14 och E65 i enlighet med vad
departementschefen redovisat.
4.1.4 Motionsförslag
4.1.4.1 Motionsförslag om väginvesteringarnas inriktning
I motion T71 (s) framhåller motionärerna (yrkande 6) att det är fel att peka
ut ett stort stamvägnät utan att avsätta de medel som behövs för att uppfylla
den angivna målstandarden. Motionärerna vill, som framgår av vad utskottet
anfört i avsnitt 3 om planeringsramar för investeringar i vägar och järnvägar,
att en planeringsram på 75 miljarder kronor används för investeringar i
riksvägar. Stamvägnätet bör utformas i enlighet med Vägverkets förslag. Dock
bör även E12 ingå i stamvägnätet. Vidare bör, utöver Vägverkets förslag,
sträckan Borlänge--Falun på riksväg 60 ingå i stamvägnätet. För den sträckan
bör dessutom motorväg utgöra målstandard.
Förbifarter bör också enligt motionärerna byggas för att förbättra miljön i
utsatta tätorter under tioårsperioden. Dessutom finns det behov -- framhåller
de -- av att på det statliga vägnätet vidta förbättringar av miljön för de
boende.
Motionärerna pekar också ut ett antal vägavsnitt som de anser bör ha den
målstandard som Vägverket föreslagit. Utskottet återkommer till dessa
vägavsnitt i det följande.
I motion T62 (v) framhålls (yrkande 11) att Vänsterpartiet inte vill höja
kapaciteten på landets vägnät. Partiets transportpolitik innebär en överföring
avsnitt 69 Kontrollera mot PDF
av transporter till andra kommunikationsslag. Härigenom friställs
transportkapacitet på vägnätet. Partiet motsätter sig att medel används till
nya vägar, som enbart byggs för att höja kapacitet. Dessa medel bör i stället
gå till järnvägsinvesteringar. Å andra sidan vill partiet inte låta
vägkapitalet minska. Underhållsinsatserna bör därför öka, eftersom ökad
trafiksäkerhet och fler arbetstillfällen härigenom skapas.
I motion T62 (v) framhålls vidare (yrkande 19) att investeringar i vägar
främst bör ske som underhåll av befintligt vägnät för undanröjande av
verkliga trafikfällor, t.ex. längs sträckningen av E6 genom Bohuslän, och som
kringfarter.
I motion T90 (kds), som väckts med anledning av proposition 1992/93:176 om
trafiksäkerheten på vägarna inför 2000-talet, framhålls att Vägverket bör ha
som en prioriterad uppgift att bygga planskilda korsningar längs viktigare
pendelstråk nära större tätorter, så att oskyddade trafikanter skyddas.
I motion T94 (nyd), som även den väckts med anledning av
trafiksäkerhetspropositionen, framhålls att trafikforskare och yrkesförare
tillsammans bör undersöka för trafiksäkerheten ogynnsamma vägavsnitt och att
dessa därefter bör byggas om, innan trafikolyckor inträffar.
I motion T203 (c), som väcktes under den allmänna motionstiden i år,
framhålls att en ny vägpolitik måste innebära att den slagsida
väginvesteringarna fått mot stora motorvägsprojekt omprövas. Vägpolitiken kan
då få som huvudinriktning att standarden på hela vägnätet skall höjas. En
särskild satsning bör göras i områden där alternativ till vägtransporter
saknas.
I den likaledes under den allmänna motionstiden i år väckta motionen T205
(nyd) yrkas att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om att vid infrastrukturplanering av vägar prioritera
infrastrukturen i den sydöstra delen av Sverige, som kommer att bli porten mot
en gigantisk marknad.
4.1.4.2 Motionsförslag om stamvägnätets omfattning, standard och
utbyggnadstakt
Riksväg E 4
E 4 söder om Stockholm
I motionerna T205 (nyd) och Fi211 (nyd) framhålls att motorvägsstandard bör
eftersträvas mellan Malmö och Stockholm.
E 4 Gävle--Sundsvall
I motion T71 (s) framhåller motionärerna att E 4, inom den ram på 75
miljarder kronor som de föreslår, bör ha motorvägsstandard på hela sträckan
Gävle--Sundsvall.
I motionerna T44 (s) och T522 (nyd) framhålls att E4 på sträckan
Söderhamn--Sundsvall bör ha motorvägsstandard.
I motionerna T43 (nyd) och A478 (c) framhålls att E4 bör ha
motorvägsstandard på sträckan Söderhamn--Hudiksvall. I den förstnämnda motionen
framhålls, i andra hand, att sträckan Söderhamn--Enånger bör ha
avsnitt 70 Kontrollera mot PDF
motorvägsstandard. Motion T32 (kds) har samma innebörd som de båda sistnämnda
motionerna.
I motion T556 (s) framhålls att regeringen bör ta ställning till förmån för
en sträckning av E4 genom Norraladalen (norr om Söderhamn).
I motion A472 (fp) framhålls att E4 genom Gävleborgs län bör rustas upp.
Vedabron och E 4 i övrigt norr om Sundsvall
I motionerna T62 (v) och T76 (s) framhålls att Vedabron inte bör byggas.
I motionerna T301 (s) och T318 (m, fp) framhålls att bron bör byggas.
I motion T36 (s) säger sig motionärerna med tillfredsställelse ha konstaterat
att tre vägar genom Västerbottens län föreslås ingå i stamvägnätet, nämligen
riksvägarna E4, E12 och 45. Glädjen förklingar dock snabbt -- säger
motionärerna -- när man konstaterar att regeringen inte garanterar någon
standardhöjning på vägarna i fråga. Vidare säger sig motionärerna utgå från att
de vägar som utpekas som stamvägar ges en hög standard -- i annat fall saknar
ju stamvägsbegreppet reell innebörd. E4 genom Västerbotten bör ges den
standard som Vägverket planerat, betonar motionärerna.
I motion T327 (m) framhålls att de delar av E4 i Norrbottens län som inte
har 13 meters bredd, och som inte tillåter hastigheter upp till 110 km/tim, bör
byggas ut.
I motion A443 (fp) framhålls att E4 genom Västerbotten bör tillföras
resurser för en upprustning till Europavägsstandard -- särskilt sträckan
Yttervik--Skellefteå.
Riksväg 40 (Göteborg--Jönköping)
I motion T333 (s), som väcktes under den allmänna motionstiden i år,
framhålls att riksväg 40 bör byggas ut och ingå i ett nationellt vägnät.
Riksväg E 6
E 6 söder om Göteborg
I motionerna T205 (nyd) och T211 (nyd) framhålls att motorvägar bör förbinda
Sveriges tre storstäder.
I motion A427 (fp) framhålls att E 6 genom Halland bör byggas ut till
motorväg.
E 6 norr om Göteborg
I motion T71 (s) framhåller motionärerna att E 6, inom den ram på 75
miljarder kronor de föreslår för väginvesteringar, bör ha motorvägsstandard
till Svinesund i enlighet med Vägverkets förslag.
I motionerna T42 (nyd), T205 (nyd) och T211 (nyd) framställs yrkanden med
samma innebörd.
Även i motionerna T306 (m) och T314 (fp) framhålls att E6
bör ha motorvägsstandard genom Bohuslän. I den sistnämnda motionen betonas
vidare vikten av att delsträckan Gläborg--Rabbalshede inom Uddevalla kommun
snarast möjligt byggs ut.
I motion T82 (kds) framhålls att E6 bör ges en annan sträckning förbi
Uddevalla än den som nu planeras.
I motion T77 (s) framhålls att E6 norr om Ljungskile bör rustas upp till
90-väg med en god standard men inte byggas ut till motorväg.
I motion T225 (v) framhålls att E 6 genom Bohuslän bör få standard som
motortrafikled.
avsnitt 71 Kontrollera mot PDF
Riksväg E 20
I motionerna T205 (nyd) och Fi211 (nyd) framhålls att motorvägar bör förbinda
Sveriges tre största städer.
I motion T71 (s) framhåller motionärerna att E20, inom den ram på 75
miljarder kronor som de föreslår för väginvesteringar, bör ha motorvägsstandard
på sträckan Göteborg--Örebro i enlighet med Vägverkets förslag.
Motion T75 (m, fp, kds) har samma innebörd.
I motion A410 (s) framhålls att E20 genom Örebro län bör ha
motorvägsstandard.
Riksväg E 18
I motionerna T309 (m) och T326 (fp) framhålls att E18 på sträckan
Örebro--Köping bör ha motorvägsstandard.
I motionerna T304 (c, fp) och T324 (s) framhålls att E18
på sträckan Arboga--Köping bör ha motorvägsstandard.
I motion A410 (s) framhålls att E 18 genom Örebro län bör ha
motorvägsstandard.
Riksväg E 22
I motion T71 (s) framhåller motionärerna att E 22, inom den ram på 75
miljarder kronor de föreslår för väginvesteringar, bör ha motorvägsstandard på
sträckan Malmö--Karlskrona i enlighet med Vägverkets förslag.
Även i motion T66 (s) åberopas Vägverkets förslag till stöd för ett yrkande
med samma innebörd.
Riksvägarna 48/64
I motionerna T37 (s), T53 (s) och T83 (kds) framhålls att riksväg 64 i sin
helhet bör ingå i stamvägnätet.
Riksvägarna 50/60 (Bergslagsdiagonalen)
I motion T71 (s) framhåller motionärerna att riksväg 60, inom den ram på 75
miljarder kronor de föreslår för väginvesteringar, bör ha motorvägsstandard på
sträckan Borlänge--Falun.
I motionerna T40 (s), T54 (s), T68 (fp,s,m,kds,v), T72 (c), T344 (s)
och A472 (fp) framhålls att Bergslagsdiagonalen bör fortsätta till Falun och
vidare till Norrlandskusten. I motionerna T68 och T72 framhålls vidare att
sträckan Borlänge--Norrlandskusten bör rustas upp.
I motionerna T305 (s), T319 (s), T320 (c,m,fp,kds,v),
T328 (fp), T331 (s,m,fp,c,kds,nyd), T332 (s), T340 (kds) och
A410 (s) framhålls att Bergslagsdiagonalen bör ingå i stamvägnätet.
Riksvägarna 56/67 (Räta linjen)
I motionerna T302 (c), T310 (fp), T325 (s,m,v), N317 (s) och A472 (fp)
framhålls att Räta linjen bör ingå i stamvägnätet.
Krav på upprustning av vägavsnitt som ingår i detta stråk är ett genomgående
tema i motionerna.
I motion T342 (kds) framhålls att Räta linjen bör sträckas över Eskilstuna.
Vägar som enligt regeringens förslag till stamvägnät bör bli föremål för
punktinsatser
I motion T71 (s) framhålls att Vägverkets förslag till stamvägnät bör ligga
till grund för riksdagens beslut om ett sådant nät. Dock bör även E12 ingå i
stamvägnätet.
I motion T36 (s) framhålls att riksvägarna E12 och 45 i Västerbotten bör
ges en högre standard än vad de av regeringen föreslagna punktinsatserna
medger.
avsnitt 72 Kontrollera mot PDF
I motion T62 (v) framhålls att återhållsamhet med stora satsningar på riksväg
45 är önskvärd, eftersom vägen inte utgör något alternativ för den mycket
långväga godstrafiken. Lokalt kan dock vägen behöva viss upprustning.
I motion T216 (s), som väcktes under den allmänna motionstiden i år,
framhålls att 100 miljoner kronor av investeringsmedel bör användas för
förbättringar av riksväg 45 norr om Karlstad.
I motionerna T327 (m), T339 (kds) och A443 (s) framhålls att riksvägarna 45
och E12 bör rustas upp. I den förstnämnda motionen framhålls även behovet av
utbyggnad av E4 i Norrbotten. I motion T339 (kds) framhålls också att riksväg
45 bör ingå i stamvägnätet.
I motion Ub646 (s) framhålls att riksväg 25 bör rustas upp.
Vissa kompletteringar av stamvägnätet
I motion T46 (m) framhålls att riksvägarna 27 och 30 bör ingå i stamvägnätet.
Den förstnämnda har sträckningen Växjö--Värnamo--Gislaved--Borås. Riksväg
30 har sträckningen Ronneby--Tingsryd--Växjö.
I motion T65 (s) framhålls att stamvägnätet bör omfatta sträckan (Karlskrona)
Ronneby--Växjö--Borås--(Göteborg--Oslo) och att den sträckan bör utgöra den
svenska delen av TEM (E75). TEM är, vill utskottet förtydliga, en förkortning
för Trans European Motorway och en beteckning på ett motorvägsprojekt för
Central- och Östeuropa.
I motion T70 (kds) framhålls att Dackeleden bör ingå i stamvägnätet. Leden
har enligt motionären sträckningen
Malmö--Rolsberga--Växjö--Målilla--Vimmerby--Linköping.
I motion T640 (c) framhålls att riksväg 73 till Nynäshamn bör ingå i
stamvägnätet för att markera Gotlands tillhörighet till landet i övrigt.
I motion Ub646 (s) framhålls att riksväg 23 bör byggas ut till
Europavägsstandard. Vägen sträcker sig från Rolsberga (nära Lund)
via Växjö till Oskarshamn.
4.1.5 Utskottets ställningstagande
Som utskottet framhållit bestäms de statliga väginvesteringarnas inriktning
av vissa mål för trafikpolitiken som riksdagen fastställde i sitt
trafikpolitiska beslut år 1988. Det gäller enligt dessa mål att främja
trafiksäkerhet, en god miljö, regional balans och ett effektivt
resursutnyttjande.
Utskottet har i det föregående erinrat om att det är Vägverket som
bestämmer om fördelningen över riket av de medel som riksdagen årligen anvisar
för väghållningsändamål. Det är sålunda i första hand Vägverket som gör
avvägningen mellan de angivna trafikpolitiska målen, med de kompletterande
direktiv som vissa riksdags- och regeringsbeslut kan innebära. Riksdagsbesluten
åren 1991 och 1992 om önskvärdheten av att skapa ett vägnät av särskild
betydelse för Sveriges ekonomiska tillväxt och välfärdsutveckling skall ses mot
avsnitt 73 Kontrollera mot PDF
bakgrund av svårigheterna för Vägverket att, med vederbörligt beaktande av alla
de tillämpliga trafikpolitiska målen, självt bestämma om ett sådant vägnäts
sammansättning, standard och utbyggnadstakt. Följdriktigt betonade riksdagen
också år 1991 att det politiska inflytandet över planeringsprocessen borde
stärkas.
Som utskottet framhållit har Vägverket med sin rapport till regeringen
redovisat ett beslutsunderlag av den art som fjolårets riksdagsbeslut
nödvändiggör. Mot bakgrund av motionsyrkandena om att Vägverkets förslag skall
ligga till grund för riksdagens beslut vill utskottet erinra om att verket i
sin rapport renodlat fyra olika inriktningar för investeringsplaneringen för
vägar och stamvägnätets omfattning. För var och en av dessa inriktningar har
verket utgått från de av riksdagen fastställda målangivelserna i riktning mot
ökad trafiksäkerhet, förbättrad miljö, en jämnare regional balans och ett
effektivare resursutnyttjande. Dessutom redovisar Vägverket ett förslag till
hur målangivelserna bör vägas samman. Verket har sålunda redovisat fem olika
förslag till stamvägnät.
Departementschefen motiverar de avvikelser i fråga om målstandard på vissa
vägavsnitt, som regeringens förslag innebär i förhållande till Vägverkets
förslag, med hänvisningar till den begränsning som den föreslagna finansiella
ramen innebär och till genomförda och planerade järnvägssatsningar.
Utskottet är medvetet om de utomordentligt stora svårigheter som måste vara
förenade med att inom en begränsad finansiell ram utarbeta ett förslag till
stamvägnät som i rimlig utsträckning tillgodoser alla de intressen som bär upp
vägpolitikens målangivelser. Uppgiften underlättas inte av att regeringen gör
en avvägning inte bara beträffande olika vägar sinsemellan utan också i
förhållande till en satsning på järnvägar. Det är emellertid enligt utskottets
mening angeläget att sådana avvägningar görs och att de -- som utskottet
betonat i det föregående -- även omfattar annan infrastruktur för trafiken än
vägar och järnvägar.
Utskottet delar regeringens uppfattning att vägsystemet bör inriktas mot
ökad trafiksäkerhet. Enligt Vägverkets bedömning medför en ökad trafiksäkerhet
också ett effektivare resursutnyttjande, något som utskottet självfallet
välkomnar. Även trafikpolitikens regional- och miljöpolitiska mål är
emellertid, vill utskottet understryka, väsentliga. Sedda tillsammans utgör
regeringens förslag till inriktning för väginvesteringar, å ena sidan, och för
järnvägsinvesteringar, å den andra, enligt utskottets mening en lämplig
avvägning mellan de fyra trafikpolitiska målen. Utskottet har ju också i det
avsnitt 74 Kontrollera mot PDF
föregående tillstyrkt regeringens förslag om fördelningen av den totala
investeringsramen på väg- och järnvägssatsningar.
Utskottet vill vidare betona att ett effektivare resursutnyttjande inom
vägsystemet kommer hela landet till godo. Denna effekt förstärks inte minst om
två viktiga förbindelser mellan Norrland och mellersta Sverige, nämligen
Bergslagsdiagonalen och Räta linjen, tillförs stamvägnätet -- såsom regeringen,
till skillnad från Vägverket, föreslår. Vidare vill utskottet fästa
uppmärksamheten på departementschefens uttalande att samtliga stamvägar
avses få en högre underhållsstandard än det statliga vägnätet i övrigt.
Utskottet delar denna uppfattning. En hög underhållsstandard är av stor
betydelse inte minst för de betydande delar av stamvägnätet som återfinns i
Norrland.
Vägpolitikens miljömål tillgodoses enligt utskottets mening bäst genom
åtgärder i hela vägtrafiksektorn, bl.a. genom förbättrad reningsutrustning,
energisnålare fordon, alternativa trafikmedel m.m. Riktade åtgärder mot
luftföroreningar och buller är, som regeringen framhåller, också viktiga inslag
i en miljömedveten vägpolitik. Härtill kommer, vill utskottet erinra, det krav
som väglagen (1971:948) numera ställer på att arbetsplaner för vägbyggen skall
innehålla en miljökonsekvensbeskrivning.
Enligt utskottets mening tillgodoser regeringens förslag om
väginvesteringarnas inriktning samt om stamvägnätets utformning, standard och
utbyggnadstakt i väsentliga delar de önskemål riksdagen tidigare uttalat om ett
helhetsperspektiv på dessa investeringar. Ett sådant perspektiv är särskilt
angeläget mot bakgrund av de europeiska integrationssträvandena och vikten av
att vi i möjligaste mån söker minska vårt avståndshandikapp i förhållande till
den centraleuropeiska marknaden. På det föreslagna stamvägnätets vägar leds
mycket stora delar av landets inom- och mellanregionala personresor samt
godsflöden. Dessa vägar är också de mest betydelsefulla för stora och små
orters utveckling i både tät- och glesbefolkade delar av vårt land.
Stamvägnätets särställning -- med hänsyn till investeringar och underhåll --
och dess stora trafikflöden samverkar dessutom till att främja en ökad
trafiksäkerhet. Betydelsen härav vill utskottet, i likhet med regeringen,
starkt understryka.
Norra E 6, dvs. sträckan Göteborg--Svinesund, är av stor betydelse för
trafiken på Norge och behöver inte minst av trafiksäkerhetsskäl
motorvägsstandard. Utskottet vill därför slå fast att en sådan standard bör
uppnås på hela sträckan. Det ekonomiska utrymmet för den erforderliga
utbyggnaden under planperioden är emellertid begränsat. Eftersom utskottet
avsnitt 75 Kontrollera mot PDF
anser att andra stråk i stamvägnätet inte bör påverkas av utbyggnaden, kan
denna följaktligen inte genomföras i sin helhet förrän efter planperiodens
slut. Dessförinnan bör emellertid alla ansträngningar göras för att i
möjligaste mån tillgodose utskottets önskemål. Så kan ske t.ex. om medel
frigörs genom att kostnaderna för väghållningsåtgärder på stamvägnätet i övrigt
blir lägre än vad som förutsetts. Investeringsplaneringen skall revideras om
tre år. Utskottet anser att regeringen i samband därmed för riksdagen bör
redovisa när det är möjligt att slutföra motorvägsbygget på den aktuella
sträckan.
Utskottet delar den i flera motioner uttalade uppfattningen att
Bergslagsdiagonalens betydelse skulle öka, om den förlängdes via Falun till en
punkt vid Norrlands kustland. Av propositionen framgår att det ingår i
Vägverkets uppgifter att bedöma behovet av förbättrade vägförbindelser mellan
Bergslagsdiagonalens upptagningsområde i norr och Norrlands kustland. Utskottet
vill för sin del betona det angelägna i denna uppgift.
Utskottet vill vidare understryka att regeringen i fråga om vissa
vägavsnitt och inom investeringsramen för resp. vägavsnitt bör kunna avvika
från den målstandard som anges i propositionen, i fall då det är uppenbart att
en avvikelse skulle innebära betydande effektivitetsvinster. Sådana vinster
synes kunna nås t.ex. på E20, sträckan Göteborg--Örebro, och på E4,
sträckan Gävle--Sundsvall. Av effektivitetsskäl bör regeringen vidare kunna
avvika från den grad av måluppfyllelse på de olika stråken, vid planperiodens
slut, som anges i propositionen. När det gäller E 20 är det utskottets
uppfattning att inga åtgärder bör vidtas som hindrar att även sträckan
Göteborg--Örebro på sikt kan uppnå motorvägsstandard.
Vägverket har påtalat att vissa riksvägar i stamvägnätet, nämligen de som
regeringen föreslår skall bli föremål för punktinsatser, kan komma att få sina
investeringsbehov tillgodosedda i avsevärt mindre utsträckning än riksvägar
utanför stamvägnätet. Den effekten uppstår, menar verket, om man gör en strikt
åtskillnad mellan de 32 miljarder kronor som är avsedda för stamvägnätet och de
8 miljarder kronor som är avsedda för riksvägar i övrigt. Utskottet anser att
en sådan effekt bör undvikas. Medel avsedda för riksvägar utanför stamvägnätet
bör därför i viss utsträckning kunna användas för de vägar i stamvägnätet som
avses bli föremål för punktinsatser.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om stamvägnätets sammansättning.
Det innebär att stamvägnätet omfattar riksvägarna E4, E6, E20, E18, 70
(till Mora), 40, 26, E22, 48/64 (till Kristinehamn), 45, 50, 60 (till
avsnitt 76 Kontrollera mot PDF
Borlänge), 56/67, 25, 31/33, E10, E12, E14 och E65.
I övrigt anser utskottet sammanfattningsvis att inriktningen av
väginvesteringarna bör vara den av regeringen föreslagna, vilket innebär att
vägsystemet skall inriktas mot ökad trafiksäkerhet i enlighet med vad
departementschefen anfört, att inom en investeringsram -- omfattande 40
miljarder kronor för riksvägar -- 32 miljarder kronor bör avse stamvägnätet och
8 miljarder kronor övriga riksvägar med beaktande av vad utskottet angivit,
samt att i fråga om stamvägnätets standard och utbyggnadstakt skall gälla vad
utskottet anfört.
Utskottets ställningstagande innebär att inget av de motionsyrkanden som nu
är i fråga synes böra föranleda någon riksdagens åtgärd. Samtliga dessa
yrkanden, som sålunda avstyrks, avser nämligen frågor av den art som utskottet
nu tagit ställning till. Syftet med ett stort antal av motionsyrkandena torde
för övrigt få anses tillgodosett genom utskottets ställningstagande.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
4.1.6 Sträckningen av E 4 genom Skåne
Fem motioner har väckts om den i redogörelsen för regeringens förslag nämnda
frågan rörande alternativa sträckningar för E4 genom Skåne. I fyra av dessa
motioner, T38 (m), T307 (m), T338 (s) och Ub646 (s), framhålls att den
nuvarande sträckningen bör behållas. I den femte motionen T343 (s) framhålls
att alternativet via Ljungby och Älmhult är att föredra.
I propositionen framhålls som nämnts att frågan om sträckningen av E 4 genom
Skåne har studerats av Vägverket. Fyra alternativa sträckningar har redovisats.
Dessa innebär 1) E 4 i nuvarande sträckning, 2) E 4 via Hässleholm, 3) E 4
öster om väg 108 och 4) E 4 i sträckning via Ljungby och Älmhult.
Departementschefen framhåller att enligt Vägverket är inget av alternativen
bättre än de övriga ur alla synvinklar. Därför bör det nu tillgängliga
materialet kompletteras och fördjupas innan slutlig ställning kan tas. Han
säger sig slutligen ha för avsikt att återkomma till riksdagen med en
redovisning av slutligt förslag till sträckning.
Enligt propositionen skall vidare E 4 vara utbyggd till motorvägsstandard
på hela sträckan från Skåne till Stockholm inom den kommande tioårsperioden.
Enligt utskottets mening är en delvis ny väg med hög standard enligt
Vägverkets alternativ 4 angelägen av flera skäl. Ett sådant skäl är att
trafikströmmarna redan har ändrats till följd av behovet av att snabbt nå
färjorna med direktförbindelser till kontinenten. Ett annat skäl är att en
sådan sträckning avsevärt förbättrar möjligheterna för näringsliv och
avsnitt 77 Kontrollera mot PDF
befolkning i sydöstra Sverige att få tillgång till det nationella stamvägnätet.
Dessutom kommer trafikströmmarna att förskjutas i ett läge när Öresundsbron
blivit färdigställd.
Utskottet anser emellertid för sin del, med hänvisning till den betydelse E 4
har för landets kommunikationer, att alla förseningar av utbyggnaden måste
undvikas. I första hand bör därför enligt utskottets mening E 4, i nuvarande
sträckning genom Skåne, byggas ut till motorvägsstandard utan dröjsmål.
Därefter bör den ovan angivna nya sträckningen byggas bl.a. av trafikpolitiska
skäl och för att skapa bättre förbindelser till kontinenten via de direktgående
färjorna.
Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär att syftet med nu aktuella
motionsyrkanden torde få anses helt eller delvis tillgodosett. Yrkandena bör
därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd. De avstyrks följaktligen.
4.2 Investeringsinriktning för länstrafikanläggningar
4.2.1 Bakgrund
Riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988 innebar bl.a. att ett särskilt
anslag för Byggande av länstrafikanlägningar (det s.k. LTA-anslaget) skulle
inrättas (prop. 1987/88:50 bil. 1 och prop. 1987/88:100 bil. 8, bet. TU20,
rskr. 297). Anslaget skulle omfatta medel till byggande av statliga länsvägar,
investeringar i länsjärnvägar, bidrag till byggande av sådana statskommunvägar
som inte är riksvägar samt vissa kollektivtrafikanläggningar. Bidraget till
byggande av statskommunvägar som inte är riksvägar har numera upphört och
inordnats i ett nytt generellt bidragssystem till kommunerna (prop.
1991/92:150, bet. FiU29, rskr. 345). Som skäl för inrättandet av LTA-anslaget
angavs att det skapade ökade förutsättningar för en samordnad utveckling av
infrastrukturen i länet. Utskottet konstaterade att investeringar i
väganläggningar resp. kollektivtrafikanläggningar i viss mån är utbytbara. Det
var därför lämpligt att lokala och regionala anläggningar för vägtrafik
prioriterades samordnat och på länsnivå.
Som framgår av vad utskottet anfört i sin redogörelse om bakgrunden till
regeringens förslag om väginvesteringarnas inriktning och om stamvägnätets
utformning bestäms fördelningen av de medel som riksdagen anvisar under
LTA-anslaget av Vägverket, med utgångspunkt i riksdags- och regeringsbeslut
samt på grundval av tioårsplaner som upprättas av länsstyrelserna.
4.2.2 Regeringens förslag
I infrastrukturpropositionen föreslår regeringen 1) att riksdagen tar del av
vad i propositionen anförts om inriktningen av länsstyrelsernas
prioriteringar vid upprättande av plan för länstrafikanläggningar samt 2) att
avsnitt 78 Kontrollera mot PDF
riksdagen ger länen möjlighet, inom ramen för länstrafikanläggningsplanen, att
prioritera investeringar i kommunala flygplatser.
Utskottet vill, innan det övergår till behandlingen av dessa förslag,
erinra om regeringens förslag att 9 miljarder kronor bör avsättas för
investeringar i länstrafikanläggningar under perioden 1994--2003 inom en total
ram på 88 miljarder kronor för väg- och järnvägsinvesteringar.
Departementschefen framhåller att länsstyrelserna som underlag till
Vägverkets rapport om olika inriktningar för vägsystemets utbyggnad redovisat
förslag till alternativa investeringsinriktningar för länstrafikanläggningar. I
tre av fyra sådana alternativ bedömer länsstyrelserna att satsningen på
länsvägar behöver öka jämfört med i dag. Eftersom regeringen nu inte föreslår
någon vidgad investeringsram för länstrafikanläggningar, är det viktigt --
betonar departementschefen -- att länsstyrelserna fördelar anvisade resurser på
de mest angelägna projekten. I sitt arbete med att prioritera vägobjekt, inom
ramen för upprättandet av plan för länstrafikanläggningar, bör länsstyrelserna
utgå från den investeringsinriktning som regeringen föreslagit för vägsystemet
som helhet. Investeringar i länsvägar skall sålunda bestämmas med inriktning
mot målet en ökad trafiksäkerhet. Investeringsinriktningen för
länstrafikanläggningar i övrigt bör följa den inriktning som regeringen
föreslagit för järnvägar.
Vidare erinrar departementschefen om att han i årets budgetproposition
framhållit att det år 1988 inrättade LTA-anslaget har inneburit att kommuner,
landsting och länsstyrelser fått betydligt större möjligheter än de hade
tidigare att göra en allsidig bedömning vid prioriteringen av
infrastrukturinvesteringar på den regionala nivån. Fr.o.m. nästa budgetår bör
därför länens avvägningar mellan investeringar i länsvägar, länsjärnvägar och
kollektivtrafikanläggningar även kunna omfatta investeringar i kommunala
flygplatser.
4.2.3 Motionsförslag
I motion T208 (v), som väcktes under den allmänna motionstiden i år,
framhålls att riksdagen bör besluta om en uppdelning av LTA-anslaget på
ett anslag för länsvägar och ett annat för länsjärnvägar.
I motion T221 (fp) framhålls att länsstyrelserna bör ges rätt att överklaga
Vägverkets planeringsramar för LTA-anslaget hos regeringen.
4.2.4 Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening bör riksdagen lämna utan erinran vad i
propositionen anförts om inriktningen av länsstyrelsens prioriteringar vid
upprättande av plan för länstrafikanläggningar.
Utskottet delar vidare departementschefens uppfattning om vikten av att
infrastrukturinvesteringar på den regionala nivån prioriteras på ett
avsnitt 79 Kontrollera mot PDF
samordnat sätt av behöriga organ och har därför ingen erinran mot att en sådan
samordning även omfattar kommunala flygplatser. Regeringens förslag härom
tillstyrks följaktligen. Av detta ställningstagande följer att utskottet
avstyrker yrkandet i motion T208 (v) om en uppdelning av investeringsmedel för
länstrafikanläggningar att avse dels länsvägar, dels länsjärnvägar.
Av propositionen framgår att berörda länsstyrelser har anmält särskilt
intresse för investeringar i vissa länsjärnvägar. Banorna i fråga är Blekinge
Kustbana, Bohusbanan, Stångådalsbanan, Hargshamnsbanan och Haparandabanan, som
enligt regeringen bör ingå i stomnätet. Även utskottet anser att det är
angeläget med satsningar på länsjärnvägarna. Möjligheterna till sådana
satsningar ökar också väsentligt till följd av förslaget i
kompletteringspropositionen att riksdagen bör anvisa 1,2 miljarder kronor under
anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Utskottet
förutsätter att de av länsstyrelserna tidigare anmälda investeringsbehoven för
länsjärnvägarna därmed kan tillgodoses i väsentliga delar. Utskottet vill även
betona vikten av vägsatsningar som ökar framkomligheten och minskar
avgasutsläppen.
Utskottet har på senare år flera gånger behandlat yrkanden med samma
innebörd som det nu aktuella i motion T221 (fp) -- att länsstyrelserna bör
kunna överklaga Vägverkets planeringsramar för LTA-anslaget hos regeringen. Som
utskottet varje gång framhållit bestäms planeringsramarna på grundval av
riktlinjer som fastställs av statsmakterna. Målen för vägpolitiken, sådana de
fastställts av riksdagen, utgör de primära riktlinjerna. Målen för vägpolitiken
innebär naturligtvis också att statliga medel för vägändamål har att fördelas
på lämpligt sätt över riket som helhet. Planeringsramarna utgör i sin tur en
grundval för de flerårsplaner för investeringar i länstrafikanläggningar som
länsstyrelserna utarbetar. Utformningen av en sådan plan avgörs av regeringen,
om Vägverket och länsstyrelsen inte kan enas. Därvid bedömer regeringen om
planen utarbetats med vederbörligt iakttagande av de mål för vägpolitiken och
av de beslut i övrigt om dennas inriktning som antagits av riksdagen. Den
angivna ordningen tillgodoser enligt utskottets mening motionärernas krav på
ett regeringsinflytande över LTA-medlens användning. Utskottet finner
följaktligen inte någon riksdagens åtgärd erforderlig med anledning av
motionsyrkandet, varför detsamma avstyrks.
4.3 Anslagsfrågor
4.3.1 Anslaget Vägverket: Administrationskostnader
Departementschefen framhåller i budgetpropositionen att Vägverkets
administrationskostnader inte tidigare redovisats för riksdagen under ett
avsnitt 80 Kontrollera mot PDF
särskilt anslag. Mot bakgrund av de skärpta krav som på senare år ställts på
kostnadsredovisningen i den offentliga sektorn bör emellertid nu så ske.
Avsikten är att anslaget skall användas för betalning av kostnaderna för intern
verksamhet inom Vägverkets huvudkontor och väghållningsenhet, med undantag för
den verksamhet som direkt kan hänföras till produktionen. Departementschefen
beräknar medelsbehovet till 462 miljoner kronor. Övriga förslag till anslag har
i motsvarande grad reducerats med belopp vars summa är lika stor som det
angivna beloppet.
För att skapa incitament att hålla administrationskostnaderna på en låg
nivå bör det vara möjligt för regeringen -- fortsätter departementschefen --
att med medel från anslaget för administrationskostnader låta bestrida
kostnader som annars skulle belasta anslaget B 2. Drift och underhåll av
statliga vägar.
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen samt att riksdagen
ger regeringen det begärda bemyndigandet. Utskottet förutsätter att en
redovisning görs i efterhand av storleken på eventuella överföringar mellan
anslagen.
4.3.2 Anslaget Drift och underhåll av statliga vägar
Från anslaget betalas vissa kostnader för drift och underhåll av statliga
vägar samt Vägverkets räntekostnader för kredit i Riksgäldskontoret för köp av
anläggningstillgångar och av vissa omsättningstillgångar.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen en medelsanvisning på
5633721000 kr för nästa budgetår.
I budgetpropositionen framhålls att Rikspolisstyrelsen på regeringens
uppdrag redovisat en utvärdering av verksamheten med automatisk
hastighetsövervakning. Departementschefen säger sig ha för avsikt att
redovisa sina överväganden med anledning av en utvärdering av ifrågavarande
övervakning i den numera framlagda trafiksäkerhetspropositionen. I avvaktan
härpå föreslår han att 5 miljoner kronor från anslaget får användas för
anskaffning av utrustning för hastighetsövervakning.
Vidare erinras i budgetpropositionen om att Vägverket i särskilda fall får
utnyttja väganslagen för förtida inlösen av fastigheter inom område med
fastställd vägarbetsplan eller detaljplan. Högst 3 miljoner kronor per år får
användas för ändamålet. Departementschefen framhåller att detta belopp har
visat sig vara för lågt, till följd av bl.a. de senaste årens ökade
investeringsnivå. Han föreslår därför att beloppsgränsen höjs till 10 miljoner
kronor per år.
Slutligen föreslås att riksdagen medger att regeringen vid behov när allmän
väg, för vilken staten är väghållare, övergår till enskild väghållning får låta
Vägverket disponera medel motsvarande gällande statsbidrag under detta anslag
avsnitt 81 Kontrollera mot PDF
för kostnader som annars skulle belasta anslaget B 5. Drift och underhåll av
enskilda vägar.
I motion Fi120 (s) som väckts med anledning av kompletteringspropositionen
och som behandlas av finansutskottet yrkas att riksdagen anvisar 3,5 miljarder
kronor utöver regeringens förslag, dvs. sammanlagt 9,1 miljarder kronor. Detta
yrkande ligger i linje med vad som i motion T71 (s) anförs om att en rimlig
anslagsnivå bör vara ca 90 miljarder kronor under en tioårsperiod.
I motion T208 (v) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar
1,5 miljarder kronor utöver det belopp som regeringen föreslagit,
dvs. totalt 7,1 miljarder kronor. Motionärerna vill att vägmedel skall användas
för att vidmakthålla vägkapaciteten men inte för att öka den.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker yrkandet i
v-motionen. Motion Fi120 (s) behandlas som nämnts av finansutskottet.
I motion T88 (s), som väckts med anledning av trafiksäkerhetspropositionen,
pekas på behovet av väg- och gatuåtgärder och framhålls att regeringen bör
förelägga riksdagen förslag i syfte att snabbt få till stånd arbeten med
förbättring och underhåll av vägnätet.
Utskottet erinrar om att riksdagen under åren 1991 och 1992 beslutade att
anvisa 3,7 miljarder kronor för underhållsåtgärder för sysselsättning och
tillväxt i vägar och järnvägar utöver ordinarie anslag. I sitt yttrande
(1992/93:TU4y) till finansutskottet har trafikutskottet för sin del tillstyrkt
att ytterligare 1,2 miljarder kronor anvisas under anslaget Underhållsåtgärder
för sysselsättning och tillväxt i enlighet med regeringens förslag i
kompletteringspropositionen (prop. 1992/93:150). Förslaget har tillkommit mot
bakgrund av arbetsmarknadsläget. Medlen är avsedda för upprustning och
underhåll av länsvägar och länsjärnvägar och kommer att fördelas av regeringen
mellan länen.
Utskottet finner med det anförda syftet med motionsyrkandet tillgodosett.
Detta bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks
följaktligen.
I motion T321 (nyd) framhålls att automatisk hastighetsövervakning inkräktar
på den personliga integriteten och därför inte bör förekomma. Det kan enligt
motionären inte komma i fråga att 5 miljoner kronor från anslaget används för
anskaffning av utrustning för sådan övervakning.
I motion T94 (nyd), som väckts med anledning av trafiksäkerhetspropositionen,
framhålls att automatisk trafikövervakning inte bör tillåtas.
I trafiksäkerhetspropositionen, som utskottet behandlat i sitt betänkande
1992/93:TU29, uttalar föredragande departementschefen sin uppfattning om
automatisk hastighetsövervakning. En sådan bör enligt departementschefen under
avsnitt 82 Kontrollera mot PDF
vissa förutsättningar kunna användas vid bl.a. svårbevakade och olycksdrabbade
väg- och gatuavsnitt. Utskottet som delar departementschefens uppfattning
tillstyrker förslaget i budgetpropositionen och avstyrker motionsyrkandena.
Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag om att Vägverket skall kunna
utnyttja anslaget för förtida inlösen av fastigheter och om överföring av
medel mellan anslagen B2 och
B5.
4.3.3 Anslaget Byggande av vägar
I motion T71 (s) framhålls, som tidigare redovisats, att planeringsramarna
för byggande av riksvägar och bärighetshöjande åtgärder bör fastställas till 75
miljarder kronor resp. 15 miljarder kronor för den kommande tioårsperioden.
I motionerna T71 (s), T216 (s) och A267 (s) begärs att riksdagen för nästa
budgetår anvisar 17 miljarder kronor för tidigareläggning av investeringar i
vägar och järnvägar, varav 11 miljarder kronor avser vägar. Enligt den
sistnämnda motionen bör Vägverket erhålla räntestöd för
tidigareläggningskostnaderna.
I motion T208 (v) yrkas dels att riksdagen till Byggande av riksvägar
anvisar 500 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit, dels att
anslaget Särskilda bärighetshöjande åtgärder avskaffas.
Utskottet har i avsnitt 3.2.4 förordat att medel till investeringar i
trafikens infrastruktur även fortsättningsvis skall anvisas genom anslag över
statsbudgeten. Utskottet har vidare framhållit att ramanslag bör väljas och att
riksdagen dessutom bör fastställa treåriga kostnadsramar.
Mot den angivna bakgrunden anser utskottet att riksdagen för nästa budgetår
bör anvisa ett ramanslag på 6417 miljoner kronor för byggande av vägar och
fastställa en kostnadsram för den kommande treårsperioden på 17157 miljoner
kronor. Utgångspunkten för medelsberäkningarna har varit det investeringsbehov
som regeringen redovisat i infrastrukturpropositionen. Anslaget bör, som
utskottet framhållit i avsnitt 3.2.4, omfatta medel såväl för stamvägar och
övriga riksvägar som för bärighetshöjande åtgärder.
Utskottets ställningstagande innebär att samtliga motionsyrkanden avstyrks.
Riksdagen har tidigare medgivit att Vägverket och Banverket får disponera
besparingar på projekt finansierade från anslagen Investeringar i trafikens
infrastruktur och Vissa produktivitets- och sysselsättningsfrämjande åtgärder
inom Kommunikationsdepartementets område för underhållsåtgärder. Utskottets
tidigare ställningstagande innebär att dessa anslag skall upphöra. Därav följer
att kvarstående besparingar bör få belasta anslaget Byggande av vägar.
Riksdagen beslutade den 13 maj 1987 (prop. 1986/87:100 bil. 8, bet. TU19,
rskr. 235) att godkänna att en kredit inrättades i Riksgäldskontoret för
avsnitt 83 Kontrollera mot PDF
finansiering av utbyggnaden av väg E 6 till motorväg på delen
Stenungsund--Ljungskile. Kapitalkostnaden för krediten har därefter varje år
efter beslut av riksdagen belastat anslaget Byggande av riksvägar. Utskottet
anser att kapitalkostnaden, som för nästa budgetår beräknas uppgå till 120
miljoner kronor, bör belasta anslaget Byggande av vägar.
4.3.4 Anslaget Byggande av länstrafikanläggningar
I motion T71 (s) framhålls, som tidigare redovisats, att planeringsramen för
den kommande tioårsperioden bör fastställas till 20 miljarder kronor.
I motion T208 (v) begärs att riksdagen anvisar 500 miljoner kronor utöver
vad regeringen föreslagit.
Utskottet har i avsnitt 3.2.4 förordat att medel till investeringar i
trafikens infrastruktur även fortsättningsvis skall anvisas genom anslag över
statsbudgeten. Utskottet har vidare framhållit att ramanslag bör väljas och att
riksdagen dessutom bör fastställa treåriga kostnadsramar.
Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen för nästa budgetår bör
anvisa ett ramanslag på 2123 miljoner kronor för byggande av
länstrafikanläggningar och fastställa en kostnadsram för den kommande
treårsperioden på 5881 miljoner kronor. Härav följer att motion T208 (v)
avstyrks i denna del. Utgångspunkten för medelsberäkningarna har varit det
investeringsbehov som regeringen redovisat i infrastrukturpropositionen.
Medel som avser storstadsförhandlingarnas genomförande bör enligt
utskottets mening i de delar Vägverket eller Banverket inte är huvudman för
genomförandet anvisas under LTA-anslaget. I de delar som dessa verk är huvudmän
ingår kostnaderna för genomförandet i de ramar som fastställts för byggande av
vägar och nyinvesteringar i stomjärnvägar.
4.3.5 Anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
Regeringen föreslår i budgetpropositionen en medelsanvisning på 648,5
miljoner kronor för nästa budgetår.
I motion T208 (v) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar 200 miljoner
kronor utöver det belopp som regeringen föreslagit.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionsyrkandet.
4.3.6 Vissa övriga anslagsfrågor
I motion T208 (v) framhålls att riksdagen under anslaget Drift och underhåll
av statskommunala vägar bör anvisa 300 miljoner kronor utöver det belopp
regeringen föreslagit.
I motion T88 (s), som väckts med anledning av trafiksäkerhetspropositionen,
framhålls att regeringen bör anstränga sig till det yttersta för att göra det
möjligt för kommunerna att genomföra angelägna reparationsarbeten på det
kommunala vägnätet.
Som framhålls i infrastrukturpropositionen beslutade riksdagen förra året
avsnitt 84 Kontrollera mot PDF
att statsbidraget till kommunerna för drift och underhåll av statskommunala
vägar skulle upphöra per den 1 januari 1993 och inordnas i ett nytt generellt
bidragssystem till
kommunerna (prop. 1991/92:150, bet. FiU29, rskr. 345). Anslagsposten återfinns
därför inte i årets budgetproposition. Utskottet avstyrker motionsyrkandena.
Statsbidrag till byggande av cykelvägar m.m. aktualiseras i sex motioner.
I motion T62 (v) yrkas sålunda att riksdagen beslutar att satsa minst 100
miljoner kronor i gång- och cykelinfrastruktur under den närmaste
treårsperioden.
I motion T87 (v), som väckts med anledning av trafiksäkerhetspropositionen,
erinras om det nämnda yrkandet i motion T62 (v).
I motion T207 (s) framhålls att förutsättningarna för cykeltrafik bör
förbättras och yrkas att riksdagen beslutar anvisa 35 miljoner kronor inom
ramen för det totala väganslaget till bidrag för anläggande av cykelleder.
I motion T216 (s) framhålls att LTA-anslaget bör omfördelas till förmån för
byggande av cykelvägar.
I motion T335 (s) framhålls att bidraget till byggande av cykelleder är
otillräckligt. Motionärerna anser att bidraget bör öka för att möjliggöra
anläggandet av en cykelled på Öland.
I motion T90 (kds) framhålls att 200 miljoner kronor bör användas
för att åstadkomma regionala system av cykelleder.
Utskottet vill med anledning av samtliga dessa motionsyrkanden erinra om att
det nämnda riksdagsbeslutet förra året om ett generellt bidragssystem för
kommunerna även omfattade det bidrag till kommunerna för byggande av cykelleder
som dessförinnan hade anvisats inom ramen för anslaget Byggande av
länstrafikanläggningar. Med hänvisning härtill avstyrks de nu aktuella
motionsyrkandena.
4.4 Vägsalt och dubbdäck
I motionerna T316 (c), T329 (c), T341 (c) och T346 (s) framhålls att
användning av vägsalt är förenad med en rad olägenheter och därför måste minska
eller ersättas av andra metoder för halkbekämpning. Som alternativ nämns
effektivare snöröjning, kalkinblandning i sand, uppvärmd sand samt vägskyltar
med information om temperatur, väglag och rådande hastighetsbegränsning.
Enligt vad utskottet erfarit finns det för närvarande inget bra och billigt
alternativ till saltning för halkbekämpning på vintervägar. Vägverket har
bedrivit en försöksverksamhet i några län, där salt inte använts på vissa
vägar. Försöken visade att antalet olyckor ökade, utom i Gotlands län.
Utskottet förutsätter att verket fortsätter sina ansträngningar att finna ett
bra alternativ till saltningen och att denna sker i en omfattning som medför
minsta möjliga olägenheter av det slag som motionärerna avser, utan att
avsnitt 85 Kontrollera mot PDF
trafiksäkerheten försämras. Med det sagda avstyrker utskottet motionerna.
I motion T323 (kds) framhålls att det enligt gällande bestämmelser är
förbjudet att använda dubbdäck fr.o.m. första måndagen efter påsk t.o.m. den 31
oktober. Förbudet gäller i hela riket, betonar motionären, och undantag medges
endast om vinterväglag råder eller förutses. Vinterväglagets inträde och
varaktighet varierar i olika delar av landet, betonar motionären, varför tiden
för dubbdäcksförbudets giltighet borde anpassas till sådana skillnader.
Nuvarande utformning av reglerna om användning av dubbdäck synes tillgodose
motionärens krav på geografisk anpassning, varför utskottet för sin del inte
kan finna någon riksdagens åtgärd erforderlig med anledning av motionen. Denna
avstyrks följaktligen.
4.5 Vissa övriga vägfrågor
I motion T64 (s) yrkas att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till
känna vad i motionen anförts om en samordnad utbyggnad av E20 och
Svealandsbanan inom Stockholms och Södermanlands län. Motionärerna framhåller
att stora vinster kan göras i projekterings- och byggarbete m.m., om Vägverket
och Banverket samordnar sitt arbete på de väg- och bansträckor det är fråga
om.
Enligt vad utskottet erfarit sker en sådan samordning på de sträckor
motionären avser och på andra håll, där väg- och järnvägsutbyggnad bedrivs med
viss parallellitet. Utskottet förutsätter att de båda verken även
fortsättningsvis tillvaratar möjligheterna till samordning i alla de fall en
sådan bedöms effektiv från kostnadssynpunkt. Med det sagda finner utskottet
syftet med motionsyrkandet tillgodosett, varför detta inte bör föranleda någon
riksdagens åtgärd. Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.
Motion T65 (s) gäller bl.a. användning av biståndsmedel för ett polskt
vägbygge. I motionen framhålls vidare att Östersjöinstitutet i Karlskrona bör
få i uppdrag att tillsammans med trafikverken studera väg- och
järnvägsförbindelserna mellan Sverige och Polen via Karlskrona i samråd med
vissa internationella organ.
Utrikesutskottet har i sitt betänkande 1992/93:UU16, som godkändes av
riksdagen den 14 april i år, behandlat motionsyrkanden med samma lydelser som
de nu aktuella och därvid funnit att dessa inte bör föranleda någon riksdagens
åtgärd. Trafikutskottet gör för sin del ingen annan bedömning och avstyrker
följaktligen motionsyrkandena.
5 Storstadsfrågor
5.1 Bakgrund
Riksdagen beslutade våren 1991 om inrättande av ett anslag för investeringar
i trafikens infrastruktur (prop. 1990/91:87,
bet. TU24, rskr. 286). För vart och ett av budgetåren 1990/91 och 1991/92
anvisades 5 miljarder kronor. Dessutom fastställde riksdagen en planeringsram
avsnitt 86 Kontrollera mot PDF
för ändamålet på totalt 20 miljarder kronor. Medlen skulle enligt
riksdagsbeslutet främst användas för större sammanhållna infrastrukturprojekt
som gagnar tillväxten och miljön. För att möjliggöra ett fullföljande av de
s.k. storstadsöverenskommelserna, som gäller utveckling av trafikstrukturen i
Stockholms-, Göteborgs- och Malmöområdena och som hade träffats i början av år
1991, beslutade riksdagen vidare att de tre storstadsområdena skulle tillföras
sammanlagt 5,5 miljarder kronor av infrastrukturmedlen. Härav avsåg 3,5
miljarder kronor Stockholmsregionen, 1,3 miljarder kronor Göteborgsregionen och
700 miljoner kronor Malmöregionen. Ett villkor för att medlen skulle utbetalas
var enligt riksdagsbeslutet att syftet med uppgörelserna kunde nås i sina
huvuddrag. Det ankom på regeringen att pröva när detta villkor kunde anses
uppfyllt.
I proposition 1992/93:132 anmälde regeringen att parterna i
Stockholmsöverenskommelsen i september 1992 hade träffat en kompletterande
överenskommelse som innebar att syftet med deras principuppgörelse föregående
år kunde uppnås i sina huvuddrag. Det förslag till bilavgifter, för att
finansiera utbyggnaden av trafikleder, som parterna förordat måste dock närmare
granskas, innan regeringen var beredd att förorda att en statlig garanti
beviljades Vägverket eller dess bolag för upplåning av investeringsmedel till
utbyggnaden av Ringen och Yttre Tvärleden. I avvaktan på granskningen måste
planeringen och projekteringen av trafiklederna fortsätta för att tidsplanen
för dessa skulle kunna hållas. I avvaktan på garantin föreslog regeringen att
riksdagen skulle bemyndiga den att låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen
inom en ram om sammanlagt högst 600 miljoner kronor. Riksdagen beslutade i
enlighet med regeringens förslag (bet. 1992/93:TU11, rskr. 152).
5.2 Regeringens förslag och utskottets ställningstagande till dessa förslag
I infrastrukturpropositionen anmäler regeringen att den har beslutat om
utbetalning av medel till vissa järnvägs- och spårvägsinvesteringar inom ramen
för Stockholmsöverenskommelsen. Planeringen av de trafikleder vilkas utbyggnad
skall finansieras med bilavgifter fortgår. Två delsträckor av Yttre Tvärleden
är i enlighet med överenskommelsen klara för byggstart. Det gäller
Söderhall--Rösa på E18 och Södertörnsleden, för vilka kostnaden
beräknas till 475 resp. 25 miljoner kronor. I avvaktan på ett beslut om
vägavgifter för Stockholm och om statliga garantier, som regeringen avser att
förelägga riksdagen förslag om hösten 1993, behöver beslut fattas om den
fortsatta finansieringen. Regeringen föreslår därför att riksdagen bemyndigar
avsnitt 87 Kontrollera mot PDF
den att låta Vägverket ta i anspråk 500 miljoner kronor inom den låneram som
föreslagits för Vägverkets investeringar i vägar. Upptagna lån skall, så snart
statsmakterna beslutat om garantier för utbyggnaden av trafikleder i Stockholm,
överföras till vägledsprojektet och inte längre belasta Vägverkets låneram.
Utskottets ställningstagande att investeringarna bör anvisas över anslag på
statsbudgeten innebär att de två delsträckorna på Yttre tvärleden bör
finansieras inom ramen för anslaget Byggande av vägar. När staten beslutat om
garantier för utbyggnaden av trafiklederna i Stockholm skall ianspråktagna
anslag omvandlas till lån och medlen återbetalas till anslaget Byggande av
vägar.
Överenskommelsen om trafik och miljö i Stockholm innebär att frigjorda medel
skall överföras till utbyggnaden av kollektivtrafik i Stockholmsregionen.
Utskottet anser att detta bör ske genom att Vägverket bemyndigas att överföra
medel från anslaget för investeringar i vägar till länstrafikanslaget i den
takt medel frigörs.
5.3 Motionsförslag och utskottets ställningstagande till dessa förslag
I motion T216 (s), som väcktes under den allmänna motionstiden i år,
framhålls att regeringen förhalar beslut om utbetalning av de 5,5 miljarder
kronor till storstadsområdena som riksdagen beslutade om år 1991. Projekt som
elektrifiering av Malmö--Ystadsbanan, till en beräknad kostnad av ca 410
miljoner kronor, och byggande av dubbelspår mellan Älvsjö och Västerhaninge för
770 miljoner kronor skulle -- betonar motionärerna -- kunna sättas i gång
praktiskt taget omedelbart efter ett regeringsbeslut
om utbetalning av medel. Riksdagen bör därför uttala att erforderliga
regeringsbeslut för fullföljande av storstadsöverenskommelserna måste
påskyndas.
I motion T219 (s) framhålls vikten av att regeringen medverkar till att de
olika delprojekt som omfattas av Stockholmsöverenskommelsen kommer i gång och
beslutar om omedelbar utbetalning av reserverade medel.
I motion A444 (m) framhålls att regeringen bör se till att genomförandet av
Stockholmsöverenskommelsen påskyndas. Så kan ske -- betonar motionärerna --
genom att regeringen förelägger riksdagen förslag till den lagstiftning om
avgiftsfinansiering som är en förutsättning för genomförandet. Vidare
framhåller motionärerna att en särskild samordnare bör utses för att påskynda
genomförandet.
I motion T230 (c) framhålls att genomförandet av kollektivtrafikdelen av
Stockholmsöverenskommelsen måste påskyndas.
I motion T212 (s) framhålls vikten av att Göteborgsöverenskommelsen snabbt
genomförs.
I årets budgetproposition finns en utförlig lägesrapport i fråga om
avsnitt 88 Kontrollera mot PDF
storstadsöverenskommelserna. Genomgående betonas att flertalet av de projekt
som omfattas av överenskommelserna bl.a. förutsätter en fysisk planläggning som
måste föregå ett genomförande med tillämpning på sedvanligt sätt av gällande
lagstiftning.
Av infrastrukturpropositionen framgår att regeringen i januari i år
beviljat medel från anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur dels för
utbyggnaden av dubbelspåret mellan Älvsjö och Västerhaninge, dels för
upprustning av bl.a. tunnelbanan och Roslagsbanan samt för utbyggnaden av en
snabbspårväg mellan Gullmarsplan och Alvik. Vidare erinrar utskottet om
regeringens av utskottet tillstyrkta förslag i syfte att snabbt påbörja
byggandet av vissa delar av Yttre Tvärleden.
I budgetpropositionen framhålls att regeringen i november 1992 beslutade
att Göteborgs stad skulle få disponera 200 miljoner kronor inom ramen för
avsatta 1 300 miljoner kronor för utbyggnaden av spårvägssystemet. Vidare
framhålls att det i Göteborgsregionen pågår arbeten, med medel från
LTA-anslaget, för en förbättring av regionaltågsförbindelserna. Regeringen
beslutade våren 1992 att anvisa 25 miljoner kronor från infrastrukturanslaget
för en investering, som omfattas av Göteborgsöverenskommelsen och som är av
betydelse för dessa förbindelser. Utbetalning av resterande statsbidrag
förutsätter bl.a. att frågan om vissa kvarstående vägfrågor i Göteborgsregionen
kan lösas. Möjligheterna härtill bedömer regeringen som goda.
Av årets budgetproposition framgår vidare att Kommunalförbundet för
Malmöhus läns kollektivtrafik, Vägverket, Banverket och länsstyrelsen har
utarbetat en preciserad tidsplan för genomförandet av de åtgärder som ingår i
Malmööverenskommelsen. Regeringen avser att påbörja utbetalningarna i enlighet
med den tidsplan som parterna gemensamt har utarbetat.
Utskottet delar regeringens uppfattning att de i
storstadsöverenskommelserna ingående projekten måste prövas på sedvanligt sätt
enligt gällande bestämmelser. Vidare förutsätter utskottet att regeringen
snarast möjligt förelägger riksdagen de förslag till lagstiftning som skall
möjliggöra avgiftsfinansiering av vägtrafikleder. Med hänvisning härtill och
till vad utskottet i övrigt nu anfört torde syftet med samtliga de
motionsyrkanden som nu är i fråga få anses i huvudsak tillgodosett. Yrkandena
bör sålunda inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.
Tre v-motioner gäller prioritering av kollektivtrafiken i
storstadsregionerna.
I motion T208 (v) framhålls sålunda att Öster- och Västerleden inte bör
byggas. Härför avsedda medel -- ca 26 miljarder kronor enligt motionärerna --
avsnitt 89 Kontrollera mot PDF
bör i stället oavkortat gå till kollektivtrafiken.
I motion T62 (v) framhålls att investeringar i kollektivtrafiken i
Stockholmsregionen bör prioriteras. Först när kollektivtrafiken har byggts
ut, bör behovet av eventuella nya motorvägar bedömas.
I motion T211 (v) framhålls att bilavgifterna för trafik i Stockholms
innerstad måste införas innan byggandet av Ringen påbörjas. Först när
kollektivtrafiken har byggts ut enligt överenskommelsen och tillåtits verka en
tid, kan man med säkerhet bedöma behovet av Ringen och Österleden, betonar
motionärerna.
I motion T211 (v) framhålls vidare att en utredning bör tillsättas för att
utvärdera effekterna av bilavgifter två år efter dessas införande.
Slutligen framhålls i motion T211 (v) att beslut om anslag till Österleden
och Västerleden skall anstå till dess utvärderingen har genomförts.
I motion Jo706 (v) framhålls att satsningar med statliga medel på
kollektivtrafiken i Göteborgsområdet inte skall behöva anstå i avvaktan på en
lösning av frågan om sträckning av E 6 genom Göteborg.
Ett genomgående drag i storstadsöverenskommelserna är att de, genom olika
åtgärder i trafiksystemet, syftar till att förbättra de tre regionernas
miljösituation. Som utskottet framhöll redan i samband med beslutet om
inrättandet av anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur är det
parterna i storstadsöverenskommelserna som svarar för dessas innehåll och den
avvägning mellan väg- och kollektivtrafiksatsningar som de innebär. Det är
följaktligen inte riksdagen utan berörda lokala och regionala parter som har
att, tillsammans med infrastrukturverken, fatta erforderliga beslut om
genomförandet av de projekt som ingår i överenskommelserna. Beträffande
vägtrafiklederna i Stockholmsregionen erinrar utskottet om att dessa avses helt
finansieras med avgifter i enlighet med parternas överenskommelse. Med det
anförda avstyrker utskottet samtliga de v-yrkanden som nu är i fråga.
Av detta ställningstagande följer att utskottet även avstyrker motion T230
(c) i den del den gäller tillsättande av en förhandlingsgrupp "med uppdrag att
omförhandla Dennisöverenskommelsens vägdelar i syfte att öka satsningarna på
kollektivtrafiken med utgångspunkt från det alternativa trafikförslag som lagts
fram av centerns arbetsgrupp".
I motion T221 (fp), med rubriken Arbetsmarknad och infrastruktur i
Stockholms län, framhålls vikten av att regeringen snarast möjligt förelägger
riksdagen förslag till lagstiftning om trafikantavgifter för finansiering av de
vägtrafikleder som ingår i Stockholmsöverenskommelsen. Avgifterna bör också
kunna differentieras med hänsyn till exempelvis fordonstyngd och utrustning för
avsnitt 90 Kontrollera mot PDF
avgasrening.
I motion T221 (fp) framhålls vidare att statens bidrag till genomförandet
av Stockholmsöverenskommelsen bör indexuppräknas.
Motionärerna framhåller också vikten av att utbyggnaden av den spårbundna
trafiken i Stockholms län fortsätter, även efter det att nu påbörjade eller
beslutade projekt färdigställts.
Slutligen framhålls i motion T221 (fp) att de medel som staten satsar på
transportapparaten i storstäderna bör användas för utveckling eller
introduktion av ny miljövänlig, snabb, resurssnål och säker automatisk
kollektivtrafik.
I motion A440 (s), med rubriken Stockholmsregionens näringsliv, framhålls att
staten, med hänsyn till lågkonjunkturen, tillfälligt bör öka sitt bidrag till
finansiering av kommunikationsinvesteringar i Stockholmsregionen.
Utskottet förutsätter att regeringen i samband med beredningen av förslaget
om trafikantavgifter, som skall föreläggas riksdagen hösten 1993, överväger
frågor av den art som aktualiseras i fp-motionen. Vidare utgår utskottet från
att trafikhuvudmännen själva eftersträvar en kollektivtrafik med höga krav på
miljövänlighet och effektivitet. Det är också trafikhuvudmännen, med sitt
ekonomiska och politiska ansvar för den lokala och regionala kollektivtrafiken,
som har att besluta om denna trafiks utbyggnad utanför den ram som
storstadsöverenskommelserna innebär. Några sådana ökade kostnader för staten
som aktualiseras i såväl fp- som s-motionen är utskottet inte för sin del
berett att förorda. Med det sagda avstyrker utskottet motionsyrkandena.
6 Järnvägar
6.1 Bakgrund
Utskottet har tidigare under avsnittet 3.1 Planeringsramar angett en nivå för
järnvägsinvesteringar för planeringsperioden 1994--2004. I detta avsnitt
behandlas hur denna planeringsram bör användas, dvs. riktlinjer för
järnvägsnätets upprustning och fortsatta utbyggnad. Vidare föreslås i detta
avsnitt en kostnadsram för de närmaste tre budgetåren och anslag för nästa
budgetår. I sammanhanget behandlas även en rad frågor om järnvägstrafiken.
Texten har disponerats på följande sätt: Avsnitten 6.2--6.6, som gäller
olika infrastrukturfrågor, inleds med en kort beskrivning av gällande
planeringssystem (avsnitt 6.2). Därefter behandlas frågor om bannätets
indelning (avsnitt 6.3). I avsnitt 6.4 beskrivs regeringens förslag till
planeringsinriktning samt övergripande eller mer principiella motionsyrkanden
om järnvägsnätets upprustning och utbyggnad. I sammanhanget behandlas även
vissa strategiska och stora investeringsprojekt på järnvägsområdet.
Utskottets ställningstagande till frågan om medel för järnvägens
infrastruktur redovisas i avsnitt 6.5. Det gäller bl.a. anslag för underhåll av
avsnitt 91 Kontrollera mot PDF
järnvägsnätet liksom anslag och kostnadsram för investeringar i stomjärnvägar.
Slutligen behandlas i avsnitt 6.6 regeringens förslag om turistjärnvägar.
Motionsyrkanden om järnvägens infrastruktur, som i huvudsak rör enskilda
projekt på olika delar av järnvägsnätet, redovisas och behandlas särskilt under
avsnitt 7.
Trafikfrågor på järnvägsområdet återfinns i avsnitten 6.7--6.8. Det
gäller olika person- och godstrafikfrågor som bl.a. tågtrafikens uppläggning,
tåguppehåll, service- och prissättningsfrågor samt lokalisering av
godsterminaler.
Vidare kan nämnas att riksdagen tidigare i vår har behandlat vissa
Banverksfrågor med anledning av årets budgetproposition. Det gäller dels mål,
verksamhetsinriktning och upplåningsram för Banverket, dels medel till
Järnvägsinspektionen och till vissa försvarsuppgifter hos Banverket och SJ
(prop. 1992/93:100 bil. 7, bet. TU21, rskr. 246). Utskottet kommer vidare med
anledning av bl.a. budgetpropositionen och kompletteringspropositionen att i
ett särskilt betänkande behandla vissa frågor om SJ och den fortsatta
reformeringen av järnvägspolitiken (bet. 1992/93:TU39).
6.2 Gällande planeringssystem
Riksdagen fastlade i det trafikpolitiska beslutet år 1988 grunderna för
investeringsplaneringen på järnvägsområdet. Den tidigare huvudsakliga
företagsekonomiska investeringsbedömning som utfördes av SJ slopades. I stället
gjordes en uppdelning av ansvarsområdet. Staten genom Banverket fick ansvaret
för järnvägens infrastruktur. SJ fick samtidigt ett renodlat ansvar för att
utveckla järnvägstrafiken.
Banverkets huvuduppgifter är att främja järnvägens utveckling, att driva
och förvalta statens spåranläggningar samt att ha hand om trafiksäkerhetsfrågor
för all spårtrafik i landet. I detta ansvarsområde ligger planering,
projektering och byggande av nya banor samt drift och vidmakthållande av
befintliga banor. Banverkets underhålls- och investeringsinsatser skall grundas
på ett samhällsekonomiskt synsätt.
Gällande ordning innebär att investeringar på stomnätet beslutas av
Banverket enligt de ramar och riktlinjer som riksdag och regeringen anger. Vid
planeringen skall samråd, förutom med SJ, regelmässigt ske med olika lokala och
regionala intressenter, t.ex. länsstyrelser, kommuner och trafikhuvudmän. För
investeringar i länsjärnvägar gäller att finansieringen sker regionalt efter en
prioritering genom länsstyrelsernas försorg från det s.k. länstrafikanslaget.
Därmed möjliggörs en avvägning mellan insatser på länsjärnvägar, länsvägar och
vissa kollektivtrafikåtgärder.
Utgångspunkten för gällande investeringsplanering är det trafikpolitiska
avsnitt 92 Kontrollera mot PDF
beslutet från år 1988 samt de av riksdagen därefter fastställda riktlinjerna
för 1990-talets miljöpolitik som innebär att en miljömässigt hållbar utveckling
skall nås. Ytterligare en utgångspunkt utgörs av riksdagens ställningstagande
år 1991 om trafikens infrastruktur. Detta innebär bl.a. att järnvägsnätet skall
byggas ut för höghastighetståg mellan storstäderna och till Arlanda och att
kapacitetsstarka linjer för godstransporter skall skapas. Investeringarna på
det övriga järnvägsnätet skall inriktas på sådana sträckor där det finns
ekonomiska förutsättningar för trafik. Banverket har mot denna bakgrund
formulerat sin verksamhetsidé att tillhandahålla ett bansystem som möjliggör
att järnvägstrafiken blir konkurrenskraftig, miljövänlig och en trafiksäker del
av transportsystemet.
6.3 Bannätets indelning
Det statligt trafikerade järnvägsnätet uppgår till nära 11000 km. Sedan
1988 års trafikpolitiska beslut är bannätet -- med undantag av inlandsbanan och
malmbanan -- indelat i två grupper, nämligen stomjärnvägar och länsjärnvägar.
Fördelningen mellan de olika bantyperna har betydelse för vilket
prioriteringssystem som skall tillämpas vid baninvesteringar samt för
trafikeringsrättens utformning. För länsjärnvägar gäller att trafikhuvudmännen
har trafikeringsrätt för persontrafik samtidigt som baninvesteringar
prioriteras inom det s.k. länstrafikanslaget. På stomnätet gäller däremot att
SJ -- med undantag för den av staten upphandlade trafiken -- har ensamrätt till
att utföra persontågstrafik. Enligt gällande ordning är det regeringen som
fattar beslut om stomnätets avgränsning efter Banverkets prövning.
Krav på förändringar i bannätets uppdelning i stomjärnvägar och länsjärnvägar
har förts fram i sex motioner. Det gäller länsjärnvägarna Haparandabanan,
Ådalsbanan, Ystadbanan och bansträckan Hargshamn--Örbyhus. Samtliga dessa banor
föreslås överföras till stomnätet.
I motionerna T506 (s), T527 (c) och T533 (m) framhålls att det är angeläget
att Haparandabanan överförs till stomnätet. Som motiv anförs bl.a. att
bandelen Boden--Haparanda utgör en internationell järnvägsförbindelse vars
betydelse kan förväntas öka i framtiden.
I motion T538 (v) förordas att Ådalsbanan, dvs. järnvägslinjen mellan
Sundsvall och Långsele, inlemmas i stomnätet. Enligt motionären är en
omklassificering viktig för att erbjuda Ådalen en väl fungerande tågtrafik.
Detta gäller särskilt med tanke på vikten av att säkra en god trafikstandard
inför Botniabanans byggande.
I motionerna T540 (s) och T551 (kds) påtalas att järnvägen
Hargshamn--Örbyhus binder samman ostkustbanan med färjeleden mellan
avsnitt 93 Kontrollera mot PDF
Hargshamn och Nystad i Finland. Godstrafiken på denna led har utvecklats
positivt under senare tid. Förbindelsen bedöms därför utgöra en viktig länk för
godsflödet i väst--östlig riktning från Norge till Ryssland. Följaktligen bör
järnvägen mellan Örbyhus och Hargshamn ingå i stomnätet, skriver motionärerna.
I den sistnämnda motionen konstateras vidare att järnvägssträckan
Malmö--Ystad anknyter Sverige med övriga Europa via färjetrafiken med
Polen. På den polska sidan anges att stora investeringar nu görs i syfte att
förbättra såväl anslutande järnvägar som nya färjelägen och terminaler. Enligt
motionären kan därför goda skäl anföras för att även Ystadbanan omklassificeras
och förs till stomnätet.
Utskottet har tidigare år i samband med behandlingen av liknande yrkanden
förutsatt att bannätets indelning kommer att ses över (bet. 1991/92:TU19 s.
20--21). Utskottet har pekat på att med utbyggnad av nya länkar i
järnvägssystemet och ändrat trafikmönster kan banornas karaktär förändras över
tiden, vilket kan aktualisera omklassificeringar.
Utskottet konstaterar att i propositionen redovisas motsvarande
överväganden. Kommunikationsministern anger sålunda bl.a. att i
stomjärnvägsnätet kan vissa länsjärnvägar som går till nationsgränserna behöva
införlivas för att säkerställa en gynnsam godstrafikutveckling. Vidare anförs
att redan nu bör järnvägssträckan Boden--Haparanda tillföras stomnätet. Genom
en sådan förändring markeras enligt propositionen en tydligare beredskap att
delta i uppbyggnaden av järnvägstransporter med vårt nordöstra närområde.
Utskottet konstaterar vidare att i regeringens riktlinjer för att utveckla
stomnätet ingår Botniabanan i en långsiktig inriktning, där länsjärnvägen
Ådalsbanan utgör en etapp. Ett genomförande av denna utbyggnad förutsätter
således en omklassificering. Vad gäller Ystadsbanan kan slutligen erinras om
att enligt gällande planer kommer genom särskilda statliga insatser banan med
början i höst att rustas upp och elektrifieras.
Utskottet konstaterar därmed att de yrkanden som förs fram i motionerna
T506 (s), T527 (c) och T533 (m) om Haparandabanans omklassificering tillgodoses
med regeringens intentioner. Övriga motionsyrkanden kan förutsättas komma att
prövas inom ramen för det fortsatta uppföljningsarbetet. Med hänvisning till
vad som nu har anförts avstyrker utskottet samtliga aktuella motionsyrkanden.
6.4 Investeringsplaneringen
6.4.1 Regeringens förslag
Regeringen anger inledningsvis i propositionen att förutom under de senaste
åren har inga större investeringar i järnvägsnätet gjorts under flera
årtionden. Under motsvarande period har däremot vägnätet upprustats för stora
avsnitt 94 Kontrollera mot PDF
belopp till i huvudsak en rimlig standard. Det anges därför viktigt att
järnvägssystemet nu rustas upp så att motsvarande moderna standard kan erbjudas
även för tågtrafiken.
Regeringen förordar mot denna bakgrund en omfattande förstärkning av
investeringsverksamheten på järnvägsområdet. Den föreslagna utbyggnaden av
järnvägen avses inriktas mot en generell upprustning av järnvägsnätet för såväl
person- som godstrafik. I den långsiktiga inriktningen föreslås även att
järnvägsnätet skall utvidgas med nya länkar.
Järnvägssystemet skall enligt propositionen understödja ett säkert och
miljövänligt transportsystem. Detta anses tala för en allsidig upprustning med
vissa strategiska projekt i trafiktäta områden där överflyttningsmöjligheter av
trafik från väg till järnväg föreligger i större omfattning.
Den långsiktiga inriktningen av järnvägsutbyggnaden bör enligt
propositionen grundas på ett av Banverket utarbetat investeringsalternativ
benämnt "Hög" med inriktningen "Miljö/Tillgänglighet". Detta alternativ
förordas dock modifierat. Hänsyn skall härvid tas till behovet av att snabbt
bygga ut järnvägen mellan befolkningstäta områden och tillgodose näringslivets
transportbehov samt önskvärdheten att säkerställa en regional balans och vinna
fördelar för miljön.
Planeringsinriktningen anges innebära att persontrafiknätet år 2003 skall
binda samman stora delar av landet med snabbtåg längs de viktigaste stråken.
Järnvägens godstrafik skall samtidigt erbjudas en hög standard. I dessa
riktlinjer ingår vidare att behovet av goda förbindelser med kontinenten för
gods och resenärer skall tillgodoses i hög grad.
Av regeringens förordade planeringsram på 32 miljarder kronor
överensstämmer 15 miljarder kronor med det investeringsprogram som Banverket
tagit fram som en grundsatsning på järnvägssystemet. I detta program ingår
åtgärder på följande delar av järnvägsnätet:
Västra stambanan fullbordas genom att Grödingebanan blir färdig under
budgetåret 1994/95. Ytterligare tidsvinster och förbättrad säkerhet uppnås
genom kurvrätningar och färre plankorsningar.
Södra stambanan färdigställs senast år 1996 för snabbtågstrafik med en
hastighet av 200 km/tim längs i stort sett hela sträckan Stockholm--Malmö.
Västkustbanan får tunneln genom Hallandsåsen färdigställd och
dubbelspår på de viktigaste delarna. Stora delar av banan får ny sträckning.
Efter utbyggnaden kommer banan att medge hastigheter på åtminstone 200 km/tim.
Kust-till-kustbanan mellan Göteborg och sydöstra Sverige anpassas för
hastigheter på 160 km/tim på viktiga delsträckor.
Ostkustbanan snabbtågsanpassas för 200 km/tim på sträckan
avsnitt 95 Kontrollera mot PDF
Odensala--Uppsala--Gävle. Pågående dubbelspårsutbyggnad mellan Uppsala och
Gävle fullföljs. På sträckan Gävle--Sundsvall blir viss hastighetshöjning
möjlig. Genom utbyggnaden av Arlandabanan blir avsnittet Solna--Rosersberg
fyrspårigt och anpassat till 200 km/tim.
Dalabanan anpassas för snabbtågstrafik mellan Uppsala och Borlänge.
Ytterligare tidsvinster uppnås genom kurvuträtningar. Spårbyten och
uppbyggnaden av fjärrblockering mellan Borlänge och Mora fullföljs.
Norra stambanan får en omfattande kapacitetsförstärkning genom
dubbelspårsutbyggnader på sträckan Ockelbo--Kilafors. Ett nytt och bättre
triangelspår byggs i Ånge.
Stambanan genom övre Norrland får linjerätningar genomförda och nya
broar byggda vid Kusfors och över Öreälven. Ett nytt och bättre triangelspår
och en ny trafikledningscentral byggs i Boden.
Mittstråket Storlien--Östersund--Sundsvall får en kapacitetshöjning
bl.a. genom installation av fjärrblockering mellan Storlien och Östersund.
Godsstråket genom Bergslagen får väsentliga kapacitetsförstärkningar
mellan Storvik och Frövi och mellan Hallsberg och Mjölby. Dubbelspår byggs på
de viktigaste delsträckorna.
Bergslagsbanan får en ny anslutning från Borlänge mot Ludvika. Sträckan
Grängesberg--Frövi utrustas med modern fjärrblockering. Bangården i Storvik
byggs om och den i Kungsgården flyttas.
Norge--Vänerbanan anpassas för en hastighet av 140 km/tim mellan
Göteborg och Kil. Dessutom får banan kapacitetsförstärkningar genom utbyggnad
av tågmötesplatser.
Värmlandsbanan blir upprustad på sträckan Kil--Charlottenberg. På
snabbtågsavsnittet Laxå--Karlstad sker signalanpassning och vissa övriga
förbättringar för en hastighet av 200 km/tim.
Älvsborgsbanan upprustas och fjärrblockering installeras på sträckan
Uddevalla--Herrljunga--Borås.
Längs Skånebanan Helsingborg--Hässleholm--Kristianstad görs
investeringar i fjärrblockering och signalsystem.
Investeringarna på Mälarbanan och Svealandsbanan fullföljs med
utbyggnad till dubbelspårig järnväg mellan Kallhäll och Kolbäck, väster om
Västerås. Dessutom upprustas banan mellan Kolbäck och Arboga och ny bana byggs
mellan Arboga och Örebro. Söder om Mälaren genomförs en linjeomläggning av
banan mellan Södertälje och Strängnäs. Mellan Strängnäs och Eskilstuna byggs en
ny järnväg. På såväl Mälarbanan som Svealandsbanan görs investeringar för att
eliminera plankorsningar.
I Stockholm förutsätts att den s.k. Getingmidjan får en
kapacitetsförstärkning genom ett tredje spår från Stockholms central till Södra
station. Från Södra station till Årsta/Älvsjö byggs ett tredje och ett fjärde
spår.
Nynäsbanan får dubbelspårsutbyggnaden mellan Älvsjö och Västerhaninge
avsnitt 96 Kontrollera mot PDF
genomförd.
I grundsatsningen ingår slutligen investeringar i bangårdarna i Tomteboda,
Hallsberg, Norrköping och Katrineholm. Vidare avsätts medel för bl.a.
bullerskydd och säkerhetshöjande investeringar i plankorsningar.
Utöver grundsatsningen har särskilda åtgärder utformats med investeringar för
sammanlagt 17 miljarder kronor under planeringsperioden. Enligt propositionens
redovisning innebär detta att investeringar kan göras i bl.a. följande
bansträckor och stråk:
Västkustbanan
Godsstråket genom Bergslagen
Ostkustbanan
Södra stambanan
Västra stambanan
Norra stambanan
Stambanan genom övre Norrland
Påbörjad utbyggnad av Nordlänken
En första etapp av Botniabanan
Enligt vad utskottet erfarit under beredningsarbetet ingår i den avsedda
investeringen på södra stambanan en utbyggnad av den s.k. Nyköpingslänken.
Förutom denna övergripande beskrivning av planeringsinriktningen behandlas i
propositionen ett antal strategiska järnvägsprojekt. Det gäller dels fyra s.k.
storprojekt, nämligen Nordlänken, Botniabanan, Riksbangård Syd och
Götalandsbanan. Vidare behandlas under rubriken Särskilda projekt
utbyggnaden av Arlandabanan och det s.k. tredje spåret genom Stockholm. I det
följande redovisas regeringens avvägning av planeringsinriktningen för dessa
projekt.
Nordlänken
Efter tidigare diskussion av olika alternativa sträckningar har
järnvägsprojektet Nordlänken utpekats som järnvägssträckan
Göteborg--Kornsjö--Oslo via Dalsland. Nordlänken som därmed fullbordar
Västkustbanan till Norgegränsen har kostnadsberäknats till ca 3,8 miljarder
kronor. Projektet sammanfaller delvis med Norge--Vänerbanan och tågtrafiken
Göteborg--Karlstad och Göteborg--Vänersborg.
I propositionen anges att Nordlänken har hög prioritet. Sträckningen bör
vara den genom Dalsland, eftersom den alternativa dragningen genom Bohuslän är
väsentligt dyrare utan att ge mer än cirka tio minuters tidsvinst. Nordlänken
bör i sin helhet ingå i ett långsiktigt perspektiv. Redan under planperioden
1994--2003 förordas dock att medel anvisas för att påbörja en utbyggnad.
Botniabanan
Projektet Botniabanan omfattar nybyggnad av ca 20 mil enkelspårig järnväg
på sträckan Bollstabruk--Örnsköldsvik--Umeå samt upprustning och förstärkning
av den befintliga Ådalsbanan på en ca 12 mil lång sträcka. Därutöver ingår
anläggande av ett industrispår till MoDo:s fabrik i Husum. Kostnaden för hela
projektet med sträckningen Sundsvall--Umeå är beräknad till 7,9 miljarder
kronor.
Enligt propositionen bör Botniabanan ingå i en långsiktig satsning. När
Ostkustbanan upp till Sundsvall är anpassad till snabbtågsstandard är det
avsnitt 97 Kontrollera mot PDF
angeläget att utbyggnaden påbörjas. Med hänsyn till projektets storlek bedöms
det som väsentligt att det blir ordentligt belyst ur ekonomisk synvinkel och
med hänsyn till den regionala utvecklingen samt från miljösynpunkt.
Banutbyggnaden förutsätts ske etappvis där den första etappen bör innebära att
Ådalsbanan rustas upp till snabbtågsstandard till i första hand Kramfors. Detta
bör ske inom planperioden. För den vidare utbyggnaden av Botniabanan norrut
anges att en särskild utredare bör tillkallas. När förutsättningarna för att
bygga banan föreligger bör enligt propositionen också klargöras villkoren för
ett regionalt trafikansvar.
Götalandsbanan
Götalandsbanan innebär utbyggnad av en ny järnväg
Göteborg--Borås--Jönköping--Gripenberg, där anslutning sker till södra
stambanan. Banan är tänkt att trafikeras med höghastighetståg (250 km/tim).
Betydligt gynnsammare kommunikationer skulle därmed kunna erbjudas på sträckan
Göteborg--Jönköping--Stockholm samt för tätorterna utmed Götalandsbanan och
södra stambanan. Kostnaden för projektet har beräknats till ca 14 miljarder
kronor.
I propositionen anges att en snabbtågsupprustning av stora delar av det
befintliga järnvägsnätet bör ha högre prioritet jämfört med en nybyggd järnväg
mellan Göteborg och Stockholm för mycket höga hastigheter. Åtgärder längs
sträckningen Göteborg--Borås--Jönköping--Gripenberg bör dock utvärderas som
ett särskilt projekt med inriktning mot ett ställningstagande senast i samband
med nästa planeringsomgång. I sammanhanget anges att en total utbyggnad av
Götalandsbanan inryms i en långsiktig inriktning endast under förutsättning av
att en väsentlig finansiell medverkan sker från näringsliv och kommuner.
Riksbangård Syd
Järnvägsprojektet Riksbangård Syd syftar till att sammanföra rangeringen
vid bangårdarna i Helsingborg, Malmö, Hässleholm och Eslöv till en modern
anläggning på strategisk plats i Skåne. Bangården planeras dessutom bli basen
för att betjäna godsströmmarna på järnväg mellan Skandinavien och kontinenten.
Affärsidén för projektet är att erbjuda kunderna en rationell och
kostnadseffektiv produktion så att industrins behov av billigare,
tillförlitligare och snabbare utrikes transporter tillgodoses med beaktande av
säkerhet och miljö. Projektet är vad gäller själva infrastrukturen
kostnadsberäknat till ca 2,8 miljarder kronor.
Enligt propositionen beräknas Riksbangård Syd ha ett högt
samhällsekonomiskt värde främst genom de företagsekonomiska vinster som uppstår
för trafikutövarna. Bangårdens funktion i ett större och långsiktigt perspektiv
med bl.a. en fast förbindelse över Fehmarn--Sundet bör dock analyseras vidare
avsnitt 98 Kontrollera mot PDF
som en komponent i ett alleuropeiskt system. Projektet bör därför efter närmare
prövning ingå i ett långsiktigt perspektiv och förverkligas först under
förutsättning av att trafikutövarna bidrar till finansieringen.
Tredje spåret genom Stockholm
Projektet tredje spåret genom Stockholm innebär en utbyggnad av
bankapaciteten för den s.k. Getingmidjan i Stockholm. Banverket har utrett
frågan om hur projektet bör genomföras. Förutom en spårdragning i ytläge vid
Riddarholmen har fyra olika tunnellösningar med separata spårsystem för
pendeltågen i tunnel under Stockholms innerstad prövats. Enligt Banverket
kostar alternativet med en spårdragning över Riddarholmen ca 1,5 miljarder
kronor. Kostnadskalkylerna för de fyra tunnellösningarna visar att dessa är
mellan 1,85 miljarder kronor och 2,55 miljarder kronor dyrare än alternativet
med ett tredje spår över Riddarholmen.
Enligt kommunikationsministerns redogörelse medger inte det tillgängliga
investeringsutrymmet ett tunnelalternativ för dragningen av det tredje spåret
genom Stockholm. Merkostnaden för att anlägga en tunnel anges få betydande
konsekvenser för genomförandet av andra järnvägsprojekt. I ett nationellt
perspektiv anförs att det i stället är viktigt att stomnätet byggs ut i
planerad omfattning. Kapacitetsförstärkningen i Stockholm föreslås därför
genomföras som ett tredje spår i ytläge. I sammanhanget betonas att
utformningen givetvis måste ske med största möjliga hänsyn till stadsbild och
kulturmiljö.
Arlandabanan
Järnvägsprojektet Arlandabanan har i propositionen behandlats i tre
delar, nämligen Fyrspåret (utbyggnad av dubbelspår från Stockholm till
Rosersberg på stambanan söder om Arlanda), nybyggnad av järnväg mellan
Rosersberg och Arlanda och den s.k. Norra böjen (nybyggnad av järnväg mellan
Arlanda och Odensala beläget på stambanan norr om Arlanda).
I propositionen anförs att Arlandabanan är ett angeläget projekt av flera
skäl. Inte minst miljöskäl talar för en väl fungerande och säker lösning på
trafikproblemen mellan huvudstaden och flygplatsen. Samtidigt konstateras att
det knappast finns förutsättningar för att finansiera en järnväg mellan
Stockholms central och Arlanda flygplats helt utanför statsbudgeten. För att
åstadkomma en så stor andel extern finansiering som möjligt är det därför
enligt propositionen naturligt att projektet delas upp på ett sådant sätt att
marknadsförutsättningarna förbättras.
Regeringen anser att för delen Rosersberg--Arlanda, inkl. stationen på
flygplatsen, bör en så stor privat finansiering som möjligt eftersträvas. I
sammanhanget anförs att det är angeläget att hela banan kan tas i trafik så
avsnitt 99 Kontrollera mot PDF
tidigt som möjligt. En samordning förordas därför av delinvesteringarna
Fyrspåret och Rosersberg--Arlanda. Regeringens medelsberäkning innebär att
1150 miljoner kronor anvisas till den återstående delen av utbyggnaden på
stambanan, dvs. delen Stockholms central--Rosersberg. Härvid förutsätts att
berörda parter träffar avtal om finansieringen av spår- och
stationsanläggningar i Häggvik, Karlberg och Stockholms central.
Beträffande den s.k. Norra böjen anförs att Banverkets utredning om en
nordlig järnvägsanslutning bör avvaktas innan något beslut fattas i frågan. Det
anges dock att allt pekar på att Norra böjen bör komma till stånd för resenärer
norrifrån. Kostnaden för Norra böjen anges till 850 miljoner kronor och uppges
vara inräknad i den föreslagna planeringsramen.
Med hänvisning till den refererade redogörelsen begär regeringen att den
föreslagna långsiktiga inriktningen för järnvägsinvesteringar godkänns. Vidare
begärs riksdagens godkännande av den föreslagna planeringsinriktningen för
järnvägsinvesteringar för år 2003. För de redovisade särskilda storprojekten
samt för järnvägsprojekten det tredje spåret genom Stockholm och Arlandabanan
begärs att den av regeringen förordade avvägningen godkänns.
6.4.2 Motionsyrkanden
Ett betydande antal järnvägsmotioner har väckts dels under den allmänna
motionstiden, dels med anledning av propositionen. I det följande redovisas de
motioner som behandlar principiella frågor om investeringsplaneringens
inriktning. Vidare behandlas motionsyrkanden som gäller järnvägsprojekt som
innefattas i regeringens planeringsinriktning för de särskilt avgränsade
projekten.
Planeringsinriktning
Förslag med riktlinjer för investeringsplaneringen har väckts i flera
motioner. Riktlinjerna innebär i flera fall förslag på omfattande satsningar på
upprustning och nybyggnad av olika järnvägslinjer. Övergripande synpunkter har
även förts fram om järnvägsnätets målstandard och om en utveckling av nätets
internationella anknytningar.
I motion T71 (s) framhålls att för att järnvägen skall kunna konkurrera på
framtidens transportmarknad krävs bl.a. förkortade transporttider genom
utbyggnad och upprustning av bansystemet. Planeringsramen, som föreslås
fastställas till 45 miljarder kronor för investeringar i stomjärnvägar, skall
innefatta i huvudsak de projekt som i dag ingår i Banverkets grundsatsning med
tillägg för delar av det som ryms inom verkets prioritering I och II. Det bör
ankomma på Banverket att närmare precisera vilka objekt ur samhällsekonomisk
synpunkt som i första hand bör genomföras.
I motion T501 (s) betonas vikten av att Sverige ansluts till det europeiska
avsnitt 100 Kontrollera mot PDF
höghastighetsnät som nu är under uppbyggnad. Därför måste enligt motionärerna
järnvägssystemet i Sverige och förbindelserna till och från kontinenten
utvecklas och förstärkas.
I motion T62 (v) framhålls att järnvägsnätet måste byggas ut och rustas upp
så att de behov som Banverket redovisat tillgodoses. Utöver beslutade
järnvägssatsningar förutsätts att fler projekt genomförs som bl.a.
västkustbanan, ostkustbanan, Godsstråket genom Bergslagen, Norge--Vänerbanan,
Bohusbanan, Älvsborgsbanan, norra stambanan, Botniabanan och projekt inom
storstadsregionerna.
I motion Fi211 (nyd) prioriteras uppbyggnaden av ett modernt
järnvägssystem. Motionärerna förespråkar ny- och tillbyggnad till
höghastighetsstandard av vissa bansträckor och en kraftig upprustning av ett
flertal bansträckor för blandad trafik.
I motion T525 (nyd) skisseras riktlinjer för en omfattande utbyggnadsplan
för järnvägsnätet. Nya höghastighetsbanor (270 km/tim) bör enligt motionen vara
Arlandabanan, Mälarbanan, Svealandsbanan, södra stambanan, Götalandsbanan och
västkustbanan. Nya och ombyggda banor (200 km/tim) föreslås utgöras bl.a. av
Botniabanan, Ostkustbanan, järnvägslinjen Karlstad--Göteborg, södra stambanan
mellan Tranås och Malmö, järnvägslinjen Helsingborg--Karlskrona,
kust-till-kustbanan, järnvägslinjen Sala--Eskilstuna--Katrineholm och
järnvägslinjen Borlänge--Uppsala.
I motion T205 (nyd) konstateras att den landbaserade infrastrukturen är
något eftersatt i sydöstra Sverige. En planeringsändring måste därför ske till
förmån för en satsning på järnvägens infrastruktur mot en kommande omfattande
marknad på andra sidan Östersjön.
I motion T78 (c) framhålls att järnvägstrafiken kan radikalt öka sin andel
av transporterna endast om den fungerar bra och ger möjlighet till snabba
transporter. Motionären förordar därför att de investeringar som nu görs bör
vara sådana att det inte motverkar ett framtida europeiskt system med
höghastighetslinjer. Det innebär t.ex. att nybyggnader och upprustningar bör
göras på ett sådant sätt att banorna blir möjliga att trafikera med
höghastighetståg.
I motion T203 (c) efterlyses en strategi för utbyggnad av järnvägsnätet.
Utgångspunkten för en snabb och kraftfull utbyggnad av järnvägen måste vara
människors och näringslivets behov av snabba, säkra, punktliga och
kostnadseffektiva transporter. För godstrafiken krävs investeringar både för
upprustning av dåliga banor och för nybyggnad. En ökad utbyggnad av dubbelspår
på stombanorna är därmed en grundförutsättning för att nå effektivitet i
transporterna. För persontrafiken förordas utbyggnad och sammanlänkning av
avsnitt 101 Kontrollera mot PDF
infrastrukturen till ett sammanhängande spårsystem som kan betjäna 75--80% av
landets befolkning. Genom utnyttjande av modern tågteknik, med snabba och
effektiva tågtyper som samverkar i ett bekvämt, snabbt och kostnadseffektivt
tågtrafiksystem, kan en helt ny tågplan införas med turer och linjer som knyter
samman folkrika regioner och korridorer med hög frekvens och få tågbyten.
I motion T537 (c) anges att trafikutvecklingen förutsätter nya
transportstrukturer också i det mer finmaskiga järnvägsnätet. Stambanornas eget
passagerarunderlag måste kompletteras med bl.a. omfattande regionaltågstrafik.
Moderna tåg på regionala banor kan därmed spela en central roll såväl för den
regionala tågtrafiken som för fjärrtågstrafiken. Det finmaskiga järnvägsnätet
måste därför enligt motionen utvecklas och rustas upp.
Frågor om järnvägsnätets anknytning till angränsande järnvägssystem tas upp i
motion T527 (c) där det framhålls att den pågående utvecklingen i Ryssland med
omfattande satsningar i Murmanskområdet och på Kolahalvön kan skapa nya och
betydelsefulla utvecklingsmöjligheter för näringslivet och transportsektorn. En
omfattande studie bör därför göras av strategiska investeringar inom
järnvägsområdet på Nordkalotten i syfte att utveckla hela regionens näringsliv.
I motion T545 (kds) om transportmöjligheter på Nordkalotten anges att
området numera har fått en europeisk identitet. Det är därför naturligt enligt
motionären att se över de områden där man kan hjälpa ländernas framtida
utveckling. På infrastrukturområdet anförs att det finns ett antal olika
projekt ägnade att främja en ökad integrering och utveckling. Motionären
förordar med hänvisning härtill att en utredning tillsätts i syfte att granska
hur transporterna på Nordkalotten kan förbättras.
Nordlänken
Nordlänken och Norge--Vänerbanan har delvis sammanfallande spårsträcka. I
det följande har därför valts att redovisa motionsyrkanden som gäller båda
dessa projekt.
I motion T52 (s, fp, c) anges att järnvägen
Oslo--Göteborg--Malmö--Köpenhamn är en utomordentligt viktig länk i ett
trafiksystem för att föra Norden närmare Europa. Med regeringsförslaget kommer
dock utbyggnaden att ta för lång tid. Enligt motionärerna bör förutsättningar i
stället skapas för att hantera hela utbyggnadsprojektet i särskild ordning
utanför den ordinarie planeringsprocessen. Det kan t.ex. ske genom att
projektets genomförande blir föremål för omedelbara svensk-norska
regeringsförhandlingar. Utbyggnaden skulle kunna bedrivas som ett objekt där
planerings- och byggtider förkortas genom en systematisk och heltäckande
avsnitt 102 Kontrollera mot PDF
användning av effektiv teknik för handläggning och byggande. Målet bör vara att
västkustbanan och Nordlänken är utbyggda i sin helhet senast före sekelskiftet.
I motion T63 (s) framhålls att det är av allra största vikt att
investeringar kommer till stånd på bl.a. Norge--Vänerbanan. Därmed kan den
allvarliga arbetslösheten mildras samtidigt som transportstandarden förbättras.
I motion T225 (v) anges att det viktigaste är inte sträckningen av
järnvägen till Norge, dvs. genom Dalsland eller genom Bohuslän, utan att ett
snabbt beslut tas, så att utbyggnaden snarast kan påbörjas.
I motion T559 (c) framhålls att det är av stor vikt att snabbt få en
modern, välfungerande järnvägsförbindelse mellan Oslo och Göteborg och vidare
ut i Europa. Motionärerna förutsätter att investeringen kan sättas i gång
snarast möjligt. En fördel uppges vara att arbetet kan utföras i etapper och
att förberedelserna för igångsättande ligger långt framme.
I motion A416 (fp) konstateras att Banverket och norska järnvägsmyndigheter
gemensamt har funnit att konkurrenskraften för järnvägsförbindelsen mellan
Göteborg och Oslo är god. Satsningen har stora fördelar ur såväl
regionalpolitisk som transportekonomisk synpunkt. Genom att sträckningen för
Nordlänken har valts genom Dalsland anges att investeringen kan utnyttjas för
Norge--Vänerbanan med fortsättning mot Karlstad. Mot denna bakgrund framhålls
att det är av väsentlig betydelse att utbyggnaden av Norge--Vänerbanan snarast
kommer till stånd.
I motion T35 (m) anges att Norge--Vänerbanan är en av Sveriges mest
belastade enkelspårsbanor. Det krävs därför ökad kapacitet om tågtrafiken skall
kunna öka. Detta kan ske genom att anlägga långa mötesspår och/eller dubbelspår
på vissa avsnitt. Ett sådant avsnitt med ny sträckning är Trollhättan--Öxnared
där kommunerna har genomfört en banutredning som ger vid handen att byggstart
kan ske redan år 1994. Mot denna bakgrund framhålls att Banverket bör få
direktiv att prioritera för en snar upprustning av Norge--Vänerbanan.
I motion T204 (c, m, fp, kds) om bättre vägar och järnvägar i Värmland
anförs liknande synpunkter om att bl.a. betydande investeringar behöver göras
på Norge--Vänerbanan.
Botniabanan
Ett stort antal motioner har också väckts om projektet Botniabanan med
förlängning. Motionärerna framhåller att projektet är angeläget och snarast bör
komma till stånd. Motionärerna har också synpunkter på vilken etappindelning
som bör gälla för projektet. Förslag finns även om att järnvägsprojektet bör
förlängas norrut från Umeå till Luleå och vidare till Haparanda
(Norrbotniabanan). Vidare berörs de villkor som angetts i propositionen om
avsnitt 103 Kontrollera mot PDF
bl.a. regional medverkan som förutsättning för projektets genomförande.
I motion T36 (s) bedöms att med regeringens förslag kommer sannolikt aldrig
Botniabanan till stånd. De villkor som ställts upp med krav på ekonomiskt
ansvar från kommunernas sida såväl för investeringen som för regionalt
trafikansvar anges som orimliga. Enligt motionen bör utredas vilken del av
banan som bör genomföras som en första etapp. Mycket talar för att det
samhällsekonomiskt mest motiverade avsnittet är sträckan Örnsköldsvik--Husum. I
motionen anges vidare att Banverket bör få i uppdrag att utreda
förutsättningarna för en förlängning av banan norr om Umeå.
I motion T59 (s) framhålls också att det är angeläget att utredningsarbetet
fördjupas om Norrbotniabanan, dvs. sträckan Umeå--Haparanda. Enligt
motionärerna har det visat sig att etappen Luleå--Haparanda ger den största
positiva effekten för näringslivet samtidigt som den uppvisar lägst
byggkostnad.
I motion T62 (v) konstateras att Botniabanan har en god samhällsekonomisk
lönsamhet. Den förordade upprustningen av Ådalsbanan bedöms som mycket
angelägen men bör inte betraktas som en första etapp av Botniabanan. Riksdagen
bör enligt motionen klart uttala att fler etapper bör byggas inom den kommande
planeringsperioden. Riksdagen bör också fastlägga målsättningen att Botniabanan
skall vara klar till år 2010. Sträckan Örnsköldsvik--Husum bör färdigställas
före år 2003. I projektet bör ingå bl.a. en elektrifiering av tvärbanan till
Mellansel och triangelspår i Mellansel. Vidare anges att en kraftfull
förkortning av godstransportsträckan mellan Haparanda och Kalix skulle nås om
en första etapp av Botniabanan påbörjades och byggdes mellan dessa båda orter
under de närmaste åren.
I motion T69 (kds, m, fp, c) poängteras att Botniabanan innebär ökad
tillgänglighet till högre utbildning och forskning. Detta är nödvändigt för att
stärka kompetensförsörjningen. I ett längre perspektiv anges vidare att
projektet kan innebära ytterligare samhällsekonomiska fördelar genom att banan
blir en väsentlig länk till Finland och nordvästra Ryssland. Motionärerna anser
det rimligt att regionen deltar i färdigställandet på liknande villkor som
förekommit vid andra projekt av denna karaktär. Med hänsyn till den diskussion
som förevarit om att särskilda villkor skulle gälla bör därför förtydligas att
så inte är fallet. För att skyndsamt skapa klarhet bör en förprojektering göras
av banan under innevarande lågkonjunktur. Vidare anges att någon tidsmässig
låsning för byggstart inte bör finnas innan Ostkustbanans snabbtågsanpassing är
färdigställd. En mycket angelägen etapp av Botniabanan är enligt motionen
avsnitt 104 Kontrollera mot PDF
sträckan Örnsköldsvik--Husum. En av Europas största kombinerade massa- och
pappersfabriker skulle därmed järnvägsanslutas. Betydande delar av de längre
intransporterna av massaved kan därmed ske med tåg i stället för med lastbil.
Dessutom skulle väsentliga delar av uttransporterna kunna ske med järnväg. På
vilket sätt detta kan påverka Botniabanans etappindelning och utbyggnadstakt
bör övervägas av utredaren, skriver motionärerna.
I motion T73 (s) framhålls att Husumspåret utgör en viktig del av
Botniabanan. Därför bör denna delsträcka projekteras och byggas redan under
planperioden. Fram till dess att Botniabanan är utbyggd i sin helhet anges att
Husumspåret kan anknytas till stambanan via bandelen Örnsköldsvik--Mellansel.
I motion T76 (s) konstateras att när det gäller att förbättra Norrlands
landförbindelser med södra Sverige genom Västernorrlands län står tre olika
möjligheter till buds, nämligen att bygga ut Botniabanan, att rusta upp
Sandöbron eller att bygga Vedabron. Motionärerna bedömer att det är bättre ur
både miljö- och transportsynpunkt att Botniabanan prioriteras framför Vedabron.
Utbyggnaden av banan från Kramfors och norrut bör därför tidigareläggas,
skriver motionärerna.
I motion T201 (s) anges att det är angeläget att deletappen
Luleå--Haparanda påskyndas genom att en fördjupad förstudie genomförs. I detta
utredningsarbete bör prövas om inte denna etapp skall utformas med dubbla
axelvidder, dvs. trerälsspår med såväl normalspårvidd som bred spårvidd av
finsk/rysk typ. Med hänsyn till de stora potentiella godsflödena kan det
nämligen utgöra en fördel för Luleå hamn om transporterna kan ske smidigt utan
att störas av väntetider för omlastning.
I motion T517 (s) uttrycks också uppfattningen att Botniabanan är ett
angeläget komplement till befintlig infrastruktur som kan komma att positivt
påverka förutsättningarna för såväl näringsliv, arbetsmarknad och
kompetensförsörjning som fritids- och rekreationsutbud. Projektet ger dessutom
möjlighet till ett ökat samspel mellan Norrlandskommunerna, samtidigt som det
gör att marknaderna i södra Sverige och på kontinenten kommer närmare Norrland.
Banan uppges också öka chanserna att utveckla ett system där inlandets
järnvägstrafik får större betydelse än vad som är fallet i dag.
I motion T526 (s) anges att kraven på snabbare kommunikationer för den
exportinriktade industrin i norra delarna av landet ökar. För utbyggnaden av
infrastrukturen i hela Norrland är Botniabanan betydelsefull. Genom förbindelse
med Ryssland över Haparanda har banan också goda förutsättningar att bli en
viktig länk i utvecklingen av handeln mellan nordvästra Ryssland och
avsnitt 105 Kontrollera mot PDF
Nordeuropa. Projektet Botnia- och Norrbotniabanan bör därför påskyndas. Ett
förslag som bör prövas är att börja utbyggnaden med etappen Luleå--Haparanda
som har lägst anläggningskostnad.
I motion T538 (v) framhålls att Ådalens trafikmässiga isolering måste
brytas. Ådalsbanan bör därför rustas upp och ingå i ett framtidsinriktat
trafikmönster.
I motion T561 (kds, m, fp, c) konstateras att Botniabanan innebär en
betydelsefull komplettering av det svenska och nordiska järnvägsnätet.
Projektet innebär vidare ett rationellt resursutnyttjande på både kort och lång
sikt genom effektivitetsvinster för bl.a. näringsliv, arbetsmarknader och
utbildningssystem. Det är därför betydelsefullt att en förprojektering sker av
Ådalsbanan och Botniabanan för 20 miljoner kronor. Därefter bör även de fysiska
och samhällsekonomiska förutsättningarna utredas för en förlängning av banan
norrut samt för upprustning och eventuellt ny sträckning av Haparandabanan. I
motionen framhålls även behovet av framtidsinriktade investeringar på bl.a.
Ådalsbanan, elektrifiering av Mellanselsspåret och anläggande av triangelspår i
Mellansel. Vidare presenteras en strategi för hur projektet bör förverkligas.
Götalandsbanan
I motionerna om Götalandsbanan framhålls att projektet utgör en
strategisk framtidssatsning. Utbyggnaden bör därför innefattas som ett viktigt
element i den fortsatta investeringsplaneringen.
I motion T528 (c) anges att Götalandsbanan kan ge betydelsefulla
förbättringar för hela regionen. Götalandsbanan skulle också förkorta restiden
mellan Göteborg och Stockholm till omkring två timmar. Även för miljön kan
projektet därmed ge betydande vinster genom minskade trafikutsläpp. Beträffande
projektets ekonomi hänvisas till beräkningar som tagits fram av projektgruppen
för Götalandsbanan. Detta kalkylmaterial visar att banan är företagsekonomiskt
lönsam. Motionären anser att byggandet av Götalandsbanan bör starta så snart
som möjligt och att projektet bör ingå i den kommande planen för
järnvägsinvesteringar. Utbyggnaden anges kunna ske etappvis, där sträckan
Göteborg--Borås bör ges prioritet.
I motion T529 (m) menas att det framstår som helt uppenbart att en fullt
genomförd Götalandsbana kan bli ryggraden i ett nationellt
persontransportsystem för trafik med höghastighetståg. De samhällsekonomiska
beräkningarna bör därför utvidgas enligt motionen till att omfatta effekterna
av hela Götalandsbanan. En satsning på projektet uppges medföra positiva
långsiktiga effekter såväl för stadsbyggnaden som för näringslivet och
arbetsmarknaden. Motionärerna anser det vara av stor vikt att främja även de
avsnitt 106 Kontrollera mot PDF
medelstora städernas och deras omlands konkurrenskraft i det europeiska
perspektivet. Genom en utbyggnad av Götalandsbanan uppges att en närmare
integrering kan ske med det europeiska höghastighetssystemet.
I motion T544 (kds) deklareras att Götalandsbanan utgör en god investering
som har betydande samhälls- och miljönytta. Projektet betyder direkt förbättade
resemöjligheter för 500000 människor och indirekt berörs fyra miljoner
människor av satsningen. Götalandsbanan kan därmed med sitt stora
befolkningsunderlag utgöra den centrala länken i ett marknadsanpassat
järnvägsnät för höghastighetståg på 2000-talet. Vidare anges att om en ökad
belastning på miljön skall kunna undvikas krävs att järnvägen tar hand om en
betydande del av trafikökningen. En ökad användning av järnvägen kan dessutom
ge samhällsekonomiska vinster genom låg energiförbrukning och låg
olycksfrekvens. En satsning på Götalandsbanan är därför enligt motionären en
miljösatsning.
I motion T563 (s) framhålls att det inte bara är ekonomiska argument som
motiverar Götalandsbanan utan också sociala och miljömässiga överväganden.
Investeringarna kommer att få direkta och indirekta effekter för möjligheterna
att bedriva en rationell och konkurrenskraftig trafik. En järnvägsinvestering
av så stor omfattning medför långsiktiga effekter för stadsbyggnad liksom för
näringslivets och arbetsmarknadens utveckling. De försök som gjorts att beräkna
projektets samhällsekonomiska lönsamhet måste snarast utvidgas till att omfatta
hela Götalandsbanan från Göteborg till Stockholm. I motionen pekas också på den
integration med det europeiska höghastighetsnätet som på sikt blir möjlig genom
investeringar i Götalandsbanan. Den bör därför inplaceras i det övergripande
nationella stomnätet. En särskild delegation utsedd av regeringen föreslås få i
uppgift att fördjupa utredningsarbetet. Projektet bedöms vara så bärkraftigt
att delen Jönköping--Borås--Göteborg bör påbörjas redan före sekelskiftet.
Enligt motionen är det angeläget att projektet inryms i Banverkets tioårsplan
för perioden fram till år 2004.
Riksbangård Syd
Frågan om Riksbangård Syd behandlas i motion T62 (v) där det framhålls
att oklarheterna kring projektets lokalisering, finansiering och byggstart
hindrar andra angelägna satsningar i södra Sverige. Såväl trafiktekniska som
miljöskäl talar enligt motionärerna för att bangården lokaliseras till
Hässleholmstrakten. Projektet bör genomföras snabbt och eventuellt finansieras
inom den i propositionen föreslagna totala investeringsramen.
I motion T215 (fp) framhålls att bangården bör få en strategiskt riktig
avsnitt 107 Kontrollera mot PDF
placering. Med beaktande av samtliga transportströmmar -- alltså även de i
östlig riktning via Kalmar och Karlskrona samt de i västlig riktning via
Helsingborg -- bör godsterminalen förläggas till norra delen av Skåne. Mycket
pekar enligt motionärerna på att Hässleholmsområdet eller Åstorp--Bjuv-området
är en lämplig lokaliseringsplats.
I motion T514 (s) anförs att projektet har mycket stor betydelse för
transporterna genom Skåne till kontinenten. Projektet representerar därmed
också ett riksintresse. Lokala synpunkter om placering och tillgänglighet måste
följaktligen stå tillbaka för övergripande mål. Det är därför naturligt att
beslut om var Riksbangård Syd skall lokaliseras inte tas utan att riksdagen har
fått möjlighet att uttala sig i frågan. Sammantaget visar enligt motionärerna
utförda analyser att riksbangårdens lokalisering till Hässleholm är rationell
ur operativ och samhällsekonomisk synpunkt.
I motion T519 (s) anges att såväl Banverkets som SJ:s utredningsmaterial
visar att en samlad lösning av rangeringen av godstrafiken i Riksbangård Syd
är ekonomiskt lönsam. Projektet ger även goda förutsättningar för en utveckling
av godstrafiken och möjliggör en ökad integrering med järnvägstrafiken i övriga
Europa. Det krävs enligt motionen nya samarbetsformer för att klara det
internationella perspektivet, där planeringen inte bara omfattar Sverige utan
koordineras med danska och nordtyska planer. Genom en lokalisering av bangården
i Mellanskåne anförs att gods- och persontrafiken kan stödja
järnvägsutvecklingen på lokaltågsområdet. Detta bör Banverket beakta i sin
planering, skriver motionärerna.
Tredje spåret genom Stockholm
Flera motioner har väckts som säger nej till att anlägga ytterligare ett
järnvägsspår vid Riddarholmen. Motionärerna förordar i stället att en
tunnellösning väljs.
I motion T509 (fp) anförs att förslaget att anlägga ett nytt spår över
Riddarholmen hotar att allvarligt skada riksintressen för kulturmiljövården. En
sådan lösning riskerar också att bli otillräcklig redan om ca 20 år, då ett
fjärde spår kommer att krävas. En tunnellösning anges däremot ha en rad
fördelar. Spårkapaciteten kan exempelvis tryggas för lång tid framöver. Vidare
kan med två separata spårsystem en ökad driftsäkerhet uppnås. Beträffande
finansieringen anförs att merkostnaden kan täckas genom att ta i anspåk en del
av de medel som regeringen vill avsätta för investeringar i infrastrukturen och
arbetsmarknadssatsningar.
I motion T536 (s) framhålls att regeringsförslaget kännetecknas av en rad
nackdelar genom att det innebär ett kraftigt ingrepp i stadsbilden och
avsnitt 108 Kontrollera mot PDF
ytterligare förändrar Riddarholmen som utgör ett område av nationellt
kulturhistoriskt värde. Förslaget löser vidare bara kortsiktigt
kapacitetsproblemen för tågtrafiken, samtidigt som säkerhetsproblemen som finns
i detta trafikavsnitt ökar. En tunnel med tåg skulle i stället för lång tid
lösa de kapacitetsmässiga problemen för tågtrafiken, och därmed undviks ingrepp
i stadsbilden både vid Årstaviken och på Riddarholmen. Bättre
trafikantlösningar skulle också kunna uppnås genom förbättrade möjligheter till
byten mellan olika kollektiva transportmedel. Beträffande merkostnaden anförs
att kostnader för ombyggnad av Centralstationen kan undvikas med ett
tunnelalternativ.
I motion T552 (v) anförs också att en utbyggnad längs nuvarande spår skulle
innebära ett allvarligt ingrepp i den kulturhistoriskt värdefulla miljön på
Riddarholmen. En ytterligare spårutbyggnad ovanför vattnet anges även innebära
att stadsbilden förvanskas för nu levande och kommande generationer. Därför
måste enligt motionärerna ett beslut om spårdragningen grunda sig på den bästa
möjliga lösningen ur trafikteknisk, kulturhistorisk samt miljö- och
stadsbildssynpunkt. Motsvarande uppfattning framförs även i motion T62 (v).
Arlandabanan
Flertalet av motionerna om Arlandabanan betonar att projektet bör
integreras helt i järnvägssystemet så att också den s.k. Norra böjen genomförs.
I motion T61 (s) anges att få, om ens något infrastrukturprojekt i vårt
land, har varit utsatta för så många studier som detta projekt. Resultatet av
detta kan bli att inte bara Arlandabanan, och därmed också den tredje
rullbanan, utan också stora delar av samordningsfördelarna med den regionala
trafiken går förlorade. Mot denna bakgrund framhålls att Arlandabanan skall
vara en integrerad del av stomjärnvägsnätet och det regionala nätet. Hela
utbyggnaden inkl. stationsanläggningar bör därför finansieras över
statsbudgeten.
I motion T208 (v) förutsätts att satsningen på Arlandabanan som en del av
fjärrtågsnätet sker snabbt. Detta innebär banutbyggnad även mellan Arlanda och
Uppsala. Finansieringen bör ske med utgångspunkt från Banverkets tidigare
förslag att utbyggnaden bekostas bl.a. med avgifter på flygbiljetter. Även
tanken på att avgiftsbelägga biltrafiken till Arlanda bör därvid övervägas.
I motion T219 (s) framhålls att om Arlandabanan bara blir ett stickspår
från Stockholm finns det starka skäl att oroa sig för vad som händer med miljön
i närliggande kommuner. Därför bör regeringen omedelbart häva beslutet om att
splittra upp byggandet av järnvägen Stockholm--Arlanda.
I motion T530 (c) konstateras att den s.k. Norra böjen skulle göra det
avsnitt 109 Kontrollera mot PDF
möjligt också för resande norrut att färdas miljövänligt med tåg till Arlanda.
Denna investering bör därför prioriteras och finansieras genom en omföring av
behövliga resurser från motorvägsutbyggnaden mellan Söderhamn och Hudiksvall.
I motion T541 (kds) bedöms att en utbyggnad av den Norra böjen är viktig
för hela kommunikationsnätet mot Bergslagen, Dalarna och hela Norrland.
I motion T547 (v) anges att det är viktigt att riksdagen lägger fast att en
nordlig anknytning av Arlandabanan skall utföras utan fördröjning samt att den
dellösning som nu diskuteras inte är acceptabel. Motsvarande uppfattning
redovisas även i motion T62 (v) som anger att den s.k. Norra böjen bör komma
till stånd.
I motion T555 (fp) framhålls att utbyggnaden av Arlandajärnvägen måste
betraktas i ett större sammanhang. En utbyggnad av endast etappen
Stockholm--Arlanda skulle innebära att många av de fördelar som hela projektet
bygger på förloras. Vidare påpekas att den överenskommelse som träffats mellan
berörda kommuner och myndigheter om utbyggnad av snabbtågstrafiken längs
ostkustbanan förutsätter att den nordliga länken genomförs.
I motion T557 (s) konstateras att för både trafiken på ostkustbanan och på
norra stambanan har en viktig utgångspunkt i planeringen varit att Arlandabanan
ges en nordlig järnvägsanknytning. Denna förutsättning ingår i uppgörelsen med
de regionala intressenterna och har varit en utgångspunkt för deras
medfinansiering av banans snabbtågsanpassning.
I motion A472 (fp) framförs att genom den Norra böjen erhålls en fungerande
trafikstruktur som binder samman tåg och flyg. Fjärrtågstrafiken mellan
Stockholm å ena sidan och Norrland eller Dalarna å andra sidan bör därför
enligt motionären anslutas till Arlanda.
I motion T48 (m) framhålls att det finns anledning att tro att Arlandabanan
måste förverkligas steg för steg med statliga medel, trots att projektet blir
mycket dyrt. När såväl sträckan Ulriksdal--Rosersberg som Norra böjen byggts
med statliga medel kan det enligt motionen visa sig orimligt att inte bygga ut
återstående delar. Eftersom Banverkets utredning ännu inte föreligger bör
frågan om att anslå 850 miljoner kronor till Norra böjen anstå tills vidare,
skriver motionären.
6.4.3 Utskottets ställningstagande
Allmän planeringsinriktning
Utskottet anser det angeläget att en långsiktig inriktning läggs fast för
järnvägsnätets upprustning och utbyggnad. För att stärka järnvägens
konkurrenskraft och ge järnvägen ökade förutsättningar att spela en viktig roll
som ett konkurrenskraftigt, miljövänligt och energisnålt transportmedel är det
väsentligt att en strategi läggs fast för utformningen av det framtida
avsnitt 110 Kontrollera mot PDF
järnvägssystemet.
Med tanke inte minst på järnvägens betydelse för den fysiska
samhällsplaneringen är det även angeläget med en god framförhållning när det
gäller hur framtidens järnvägsstruktur skall se ut. För bl.a. trafikföretagens
investeringar, godskundernas långsiktiga planering, järnvägsindustrin och
trafikhuvudmännen för kollektivtrafiken är det också av betydelse med en
långsiktighet i planeringen av järnvägens infrastruktur.
Utskottet bedömer att de föreslagna riktlinjerna för investeringar i
järnvägens infrastruktur möjliggör att järnvägens marknadsförutsättningar kan
tas till vara i ökad utsträckning. Samtidigt kan intressen såväl av en
balanserad regional utveckling som av en god miljö beaktas. Med den beskrivna
planeringsstrategin kan vidare stora delar av de mest angelägna
investeringsbehoven på det befintliga järnvägsnätet tillgodoses. En allsidig
upprustning möjliggörs såväl för person- som för godstrafiken. Viktiga steg tas
även mot en fortsatt utveckling av järnvägsnätet med den föreslagna utbyggnaden
av nya strategiska länkar.
Utskottet konstaterar vidare att med de föreslagna riktlinjerna för
investeringar i järnvägens infrastruktur tillgodoses helt eller till betydande
del många av de motioner som väckts med förslag om övergripande frågor om
järnvägssystemets upprustning och utbyggnad. Detta gäller såväl förslag om
investeringar på flera viktiga järnvägsstråk som hänsynstaganden till viktiga
marknadsförutsättningar för järnvägstrafiken. I den föreslagna strategin ingår
vidare en utbyggnad av nätets internationella anknytningar som uppmärksammats i
flera motioner.
Utskottet övergår efter denna allmänna bedömning av
investeringsinriktningen till att behandla de järnvägsprojekt som har
avgränsats särskilt i propositionen.
Nordlänken
Utskottet bedömer att Nordlänken utgör ett strategiskt järnvägsprojekt
för utvecklingen av trafiken mellan Skandinavien och kontinenten. Det är därför
av stor betydelse att den tidigare oklarheten om projektets dragning nu
undanröjts i och med regeringens klarläggande av vilken planeringsinriktning
som skall gälla.
Utskottet konstaterar att järnvägsförbindelsen mellan storstäderna
Oslo--Göteborg--Malmö--Köpenhamn är en länk av stor betydelse för svenskt och
norskt näringsliv bl.a. med hänsyn till den pågående utvecklingen av ett
sammanhängande transportsystem i övriga Europa. Det råder vidare en bred
enighet mellan olika myndigheter och intressenter om att projektet är viktigt
och att det bör förverkligas snabbt. Enligt vad utskottet erfarit planeras
också på den angränsande bansträckningen i Norge omfattande baninvesteringar.
avsnitt 111 Kontrollera mot PDF
Utskottet anser det därför angeläget att projektet kan förverkligas
skyndsamt. Som framhålls bl.a. i motion T52 (s, fp, c) kan ett snabbare och
effektivare byggande ge förutsättningar för att öka lönsamheten i
infrastrukturens utbyggnad genom ett effektivare kapitalutnyttjande. Genom nya
organisations- och samarbetsformer för projektets förverkligande kan också
möjligheter öppnas för ett snabbare genomförande. Utskottet förutsätter mot
denna bakgrund att möjligheten att uppnå en angelägen tidigareläggning kommer
att prövas inom ramen för den fortsatta planeringen.
Vad sedan gäller behovet av särskilda investeringar i Norge--Vänerbanan,
som uppmärksammats i flera motionsyrkanden, kan utskottet hänvisa till den
förordade allmänna planeringsinriktningen. I den föreslagna grundsatsningen på
järnvägsnätet ingår sålunda baninvesteringar på den aktuella järnvägslinjen.
Botniabanan
Utskottet konstaterar att enligt Banverkets underlagsmaterial kan
Botniabanan få stor betydelse för norra Sverige. Norrlandskusten är
relativt tätbefolkad och har ett aktivt näringsliv som bl.a. innefattar en stor
del av landets viktiga exportindustrier. Enligt utskottets mening är det därför
angeläget att projektet kan komma att ingå i en långsiktig satsning på
infrastrukturen.
Utskottet delar därmed regeringens uppfattning om att projektet bör ha hög
prioritet. Inte minst mot bakgrund av det aktuella sysselsättningsläget är det
enligt utskottets mening viktigt med ett snabbt igångsättande.
I några motionsyrkanden framförs farhågor om att särskilda villkor kan
komma att gälla med krav på ekonomisk medverkan för olika intressenter vid
Botniabanans genomförande. Utskottet förutsätter för sin del att villkoren för
medverkan från regionala intressenter inte kommer att skilja sig från vad som
tillämpas för det övriga järnvägsnätets utbyggnad.
Utskottet konstaterar att det finns olika uppfattningar om projektets
etappindelning. Förutom regeringens förslag om prioritet för den gemensamma
sträckningen med Ådalsbanan till Kramfors har alternativ framförts om att
byggstarten i stället skall ske med det s.k. Husumspåret
(Örnsköldsvik--Husum) och bl.a. sträckningen Luleå--Haparanda på
Norrbotniabanan. Med Husumspåret har härvid inte någon industrispårslösning av
enklare karaktär avsetts utan anläggandet av en kvalitativt högtstående bandel
som skall ingå som en integrerad länk i den kommande Botniabanan.
Utskottet anser att regering och riksdag normalt inte bör föreskriva vilken
etappindelning som bör gälla vid upprustningar och nybyggnad av olika bandelar.
Regering och riksdag bör fastställa övergripande riktlinjer för hur strategiska
avsnitt 112 Kontrollera mot PDF
infrastrukturprojekt skall förverkligas. Det bör i stället ankomma på Banverket
att, tillsammans med berörda intressenter, pröva i vilken ordning olika etapper
skall byggas. Utskottet förutsätter att Banverkets beslut grundas på vad som är
samhällsekonomiskt mest riktigt. Utskottets ställningstagande innebär att
Banverket bör få avgöra om den första etappen av Botniabanan skall avse det
s.k. Husumspåret eller någon annan sträcka.
Götalandsbanan
Utskottet anser det angeläget att infrastrukturplaneringen bedrivs med god
framförhållning. Götalandsbanan utgör enligt det underlag som presenterats
ett intressant framtidsprojekt. Genom projektet ges möjligheter att bygga upp
en stor sammanhängande stadsregion med utmärkta miljövänliga kommunikationer.
För att kunna besluta om projektets genomförande krävs ett fördjupat
kunskapsunderlag. Utskottet förutsätter därför att projektet kommer att prövas
ingående inom ramen för det fortsatta planeringsarbetet där såväl de
samhällsekonomiska som de finansiella förutsättningarna analyseras.
I sammanhanget kan nämnas att genom Nyköpingslänken på södra stambanan kan
Götalandsbanans ekonomiska förutsättningar förbättras ytterligare.
Riksbangård Syd
Utskottet bedömer att järnvägen kan få ökad betydelse för godstrafiken mellan
Skandinavien och kontinenten. Faktorer som talar för detta är bl.a. fortsatt
europeisk integrering, långa transportavstånd och det arbete som pågår med att
modernisera och marknadsanpassa järnvägssystemet i många europeiska länder.
Utskottet anser det mot denna bakgrund viktigt att järnvägens godskunder kan
erbjudas en kostnadseffektiv och rationell trafikuppläggning. Det är därför
angeläget att beslut om strategiska trafikprojekt som Riksbangård Syd
föregås av en allsidig prövning.
Enligt regeringens förslag kommer projektet att bli föremål för fortsatta
överväganden och analyser. Utskottet förutsätter att de frågor som tagits upp i
de aktuella motionerna kan komma att behandlas inom ramen för detta arbete.
Tredje spåret genom Stockholm
Beträffande det s.k. tredje spåret genom Stockholm kan konstateras att
kapacitetsproblemen redan i dag är besvärande för tågtrafiken genom Stockholm.
En kapacitetsförstärkning har också sedan länge ansetts som en nödvändig
förutsättning för utbyggnaden av såväl snabbtågssystemet för fjärrtrafiken som
för regionaltågen i Stockholm och Mälardalen. I den överenskommelse som har
träffats om infrastrukturens utbyggnad i Stockholmsregionen (den s.k.
Dennisuppgörelsen) har projektet ansetts ha en avgörande betydelse för
möjligheterna att utveckla kollektivtrafiken.
Vidare kan konstateras att med den upprustning och utbyggnad av
avsnitt 113 Kontrollera mot PDF
järnvägsnätet som utskottet tidigare har ställt sig bakom för den kommande
planeringsperioden ges järnvägstrafiken ökade förutsättningar att utvecklas.
För att fullt ut kunna dra nytta av denna utbyggnad i landet krävs att
kapacitetsproblemen i Stockholm undanröjs. Utskottet bedömer mot denna bakgrund
att en förstärkning av kapaciteten i Stockholm har stor betydelse för att kunna
utveckla såväl fjärr- som regionaltågstrafiken och att den därför bör
genomföras skyndsamt.
Beträffande frågan om den nödvändiga spårlösningen skall genomföras som ett
yt- eller tunnelalternativ anser utskottet att riksdagen normalt inte bör fatta
detaljbeslut om hur konkreta spårdragningar bör ske. Det bör i stället ankomma
på berörda myndigheter, kommuner och olika intressenter att gemensamt söka
finna lämpliga lösningar. I sammanhanget kan även nämnas att för ett flertal
banprojekt i landet har uppfattningar framförts om att förlägga vissa
bansträckor i tunnlar.
Av det anförda följer att utskottet inte har något att erinra mot vad
regeringen anfört om det tredje spåret genom Stockholm. Utskottet vill härvid
erinra om betydelsen av vad som framhålls i propositionen om att största
möjliga hänsyn måste tas till stadsbild och kulturmiljö. Utskottet förutsätter
samtidigt att om en finansieringslösning kan åstadkommas för ett
tunnelalternativ, som inte inkräktar ekonomiskt eller verksamhetsmässigt på det
övriga järnvägsbyggandet, bör den nu förordade ytsträckningen med en
förbindelse över Riddarholmen kunna frångås. Det bör ankomma på berörda
intressenter att ta sådana initiativ.
Arlandabanan
Utskottet har erfarit att sedan propositionen avlämnats har Banverket i april
1993 på regeringens uppdrag redovisat sitt utredningsuppdrag om
Arlandabanan och Norra böjen. Banverket har därvid gjort en jämförelse av
olika alternativ. Utredningsresultatet bekräftar att det är samhällsekonomiskt
riktigt att anlägga en nordlig järnvägsanslutning till Arlanda, vilket
överensstämmer med departementschefens bedömning.
Utskottet anser även för sin del att det är angeläget att kollektiva
trafiksystem som tåg och flyg kan knytas samman till ett integrerat
trafiksystem. Det är därför med tillfredsställelse utskottet konstaterar att
regeringens förslag ger förutsättningar för att projektet kan förverkligas i
sin helhet. Utskottet anser det också värdefullt med den föreslagna
uppdelningen i tre utbyggnadsdelar, om därmed förutsättningar skapas för att
öka den externa finansieringen av projektet. Utskottet förutsätter att
Arlandabanan kan tas i drift så snart som möjligt.
Nyköpingslänken
Utöver de nu nämnda järnvägsprojekten innefattas i propositionens riktlinjer
avsnitt 114 Kontrollera mot PDF
för den fortsatta järnvägsutbyggnaden en utbyggnad av Nyköpingslänken. Enligt
utskottets mening utgör Nyköpingslänken ett strategiskt viktigt
framtidsprojekt. Samtidigt finns det även en rad andra järnvägsprojekt som är
klart samhällsekonomiskt angelägna. Detta gäller bl.a. miljö och
säkerhetsinvesteringar som prioriterats högt i Banverkets investeringsprogram.
Även andra investeringar på bl.a. södra stambanan är betydelsefulla för att
utveckla tågtrafiken. Utskottet förutsätter därför att ytterligare överväganden
kan ske inom ramen för den fortsatta beredningen inför utarbetande av slutliga
planeringsdirektiv.
Sammanfattande ställningstagande
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag såväl till
långsiktig inriktning för investeringar i järnvägens infrastruktur som till
planeringsinriktning för järnvägsinvesteringar för år 2003. Beträffande
regeringens avvägning mellan de olika storprojekten och särskilda projekten har
utskottet, med undantag för inriktningen för Botniabanan, inga erinringar. Vad
utskottet anfört om Botniabanans etappindelning bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Utskottet förutsätter vidare att frågan om
investeringsomfattningen i Nyköpingslänken under planeringsperioden blir
föremål för ytterligare överväganden.
Utskottets ställningstagande innebär att syftet med ett flertal
motionsyrkanden kommer att tillgodoses helt eller delvis. Motionerna bör dock
inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Med hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet samtliga nu behandlade motionsyrkanden.
6.5 Anslagsfrågor
Det statliga järnvägsnätet finansieras i huvudsak med allmänna medel.
Riksdagen har tidigare i vår med anledning av årets budgetproposition beslutat
om medel till Järnvägsinspektionen och till vissa försvarsuppgifter hos
Banverket och SJ. Banverket har vidare tilldelats en ram på 450 miljoner kronor
för upplåning i Riksgäldskontoret.
6.5.1 Anslaget Banverket: Administrationskostnader
För Banverkets administrationskostnader föreslås i budgetpropositionen att
ett nytt anslag införs. Tidigare har motsvarande kostnader finansierats från
Banverkets anslag till drift och vidmakthållande av statliga järnvägar. Som
motiv för anslagsförändringen hänvisas till de skärpta krav som på senare år
ställts på kostnadsredovisningen i den offentliga sektorn.
Kommunikationsministern beräknar medelsbehovet till 301 miljoner kronor.
För att skapa incitament att hålla administrationskostnaderna på en låg
nivå föreslås att det bör vara möjligt för regeringen att besluta om överföring
av medel från detta anslag till anslaget för drift och vidmakthållande av
statliga järnvägar.
avsnitt 115 Kontrollera mot PDF
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning samt att
riksdagen ger regeringen det begärda bemyndigandet.
Utskottet förutsätter att en redovisning görs i efterhand av storleken på
eventuella överföringar mellan anslagen.
6.5.2 Anslaget Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar
Anslaget finansierar Banverkets kostnader för underhåll och reinvesteringar
av det statliga järnvägsnätet.
Kommunikationsministern anger i budgetpropositionen att anslaget till drift
och vidmakthållande av statliga järnvägar under de senaste åren inte har stått
i proportion till anslagsnivån för nyinvesteringar. Därigenom uppges att en
risk finns att gjorda investeringar inte kan utnyttjas fullt ut. För att uppnå
balans framhålls att anslaget på sikt bör ökas.
Förslaget till medelsberäkning i budgetpropositionen innebär att drygt
2825 miljoner kronor skall anvisas för drift och vidmakthållande av statliga
järnvägar för nästa budgetår. I sammanhanget erinras om de ökade insatser som
skett genom Banverkets möjligheter att använda vissa besparingar från
investeringsanslaget till underhållsinsatser. Vidare hänvisas till de extra
medel som anvisats i samband med särskilda sysselsättningsåtgärder samt att
kostnaderna för verkets interna administration brutits ut ur anslaget.
I motion T71 (s) framhålls att underhållsinsatserna måste öka dels till följd
av eftersatt underhåll, dels eftersom nyinvesteringarna kräver ökade medel för
drift och underhåll. Underhållsinsatserna på de statliga järnvägarna bör enligt
motionen öka med 15 miljarder kronor under den närmaste tioårsperioden. Med en
proportionell fördelning under planeringsperioden innebär detta för budgetåret
1993/94 en höjning med 1,5 miljarder kronor.
Även i motion T208 (v) föreslås att anslaget i förhållande till
budgetpropositionen höjs med 1,5 miljarder kronor till sammanlagt drygt 3,3
miljarder kronor.
Utskottet anser det angeläget att en rimlig balans uppstår mellan
investeringar och underhållsinsatser så att en effektiv kapitalanvändning
främjas. Därmed kan gjorda investeringar utnyttjas fullt ut. Som framhålls i
budgetpropositionen är det därför angeläget att anslaget till drift och
vidmakthållande av det statliga järnvägsnätet på sikt ökas.
Utskottet vill erinra om de särskilda medel som anvisats under senare tid
för förstärkta underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Utskottet
förutsätter också att ytterligare insatser kan komma att göras om så bedöms
vara lämpligt från bl.a. sysselsättningspolitiska överväganden.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning och
avstyrker därmed motionen med begäran om ett förhöjt anslag för
avsnitt 116 Kontrollera mot PDF
underhållsåtgärder.
6.5.3 Anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar
I motion T71 (s) framhålls, som tidigare redovisats, att planeringsramen för
den kommande tioårsperioden bör fastställas til 45 miljarder kronor.
Utskottet har i avsnitt 3.2.4 förordat att medel till investeringar i
trafikens infrastruktur även fortsättningsvis skall anvisas genom anslag över
statsbudgeten. Utskottet har vidare framhållit att ramanslag bör väljas och att
riksdagen dessutom bör fastställa treåriga kostnadsramar.
Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen för nästa budgetår bör
anvisa ett ramanslag på 5925 miljoner kronor och fastställa en kostnadsram
för den kommande treårsperioden på 18670 miljoner kronor. Utgångspunkten för
dessa medelsberäkningar har varit de bedömningar om investeringsbehovet som
redovisas i propositionen.
Av det anförda följer att utskottet avstyrker yrkandena i motionerna T71
(s), T216 (s) och A267 (s) i vilka begärs att riksdagen för nästa budgetår
anvisar 17 miljarder kronor för tidigareläggning av investeringar i vägar och
järnvägar, varav 6 miljarder kronor avser järnvägar. Enligt den sistnämnda
motionen bör Banverket vidare erhålla räntestöd för
tidigareläggningskostnaderna. Utskottet avstyrker likaledes motion T208 (v) i
vilken det begärs att investeringsanslaget för stomjärnvägar för nästa budgetår
höjs med 2 miljarder kronor.
Riksdagen har tidigare i vår beslutat om en låneram för Banverket i
Riksgäldskontoret för budgetåret 1993/94 (prop. 1992/93:100 bil. 7, bet. TU21,
rskr. 246). Låneramen, som fastställts till 450 miljoner kronor, får användas
för att finansiera kostnader för produktionshjälpmedel, rörelsekapital och
lager.
Vissa investeringar som för närvarande finansieras genom lån från
Riksgäldskontoret har i infrastrukturpropositionen inräknats i den föreslagna
nya sammanlagda låneramen. Utskottet anser att även fortsättningsvis bör de
aktuella investeringarna på Grödingebanan och de investeringar som innefattas i
den s.k. SL-överenskommelsen finansieras genom lån. Detta innebär att
Banverkets ram för upplåning bör höjas till sammanlagt 1950 miljoner kronor.
Riksdagen har tidigare medgivit att Vägverket och Banverket får disponera
besparingar på projekt finansierade från anslagen Investeringar i trafikens
infrastruktur och Vissa produktivitets- och sysselsättnignsfrämjande åtgärder
inom Kommunikationsdepartementets område för underhållsåtgärder. Utskottets
tidigare ställningstagande innebär att dessa anslag skall upphöra. Därav följer
att kvarstående besparingar bör få belasta anslaget Nyinvesteringar i
stomjärnvägar.
6.5.4 Anslaget Ersättning till Banverket för vissa kapitalkostnader
avsnitt 117 Kontrollera mot PDF
Från anslaget har tidigare finansierats dels Banverkets kapitalkostnader för
lån för SL-investeringarna i Stockholmsområdet i enlighet med 1983 års
överenskommelse med Stockholms läns landsting, SJ och staten, dels
avskrivningskostnaden för Banverkets eldriftsanläggningar.
Med hänsyn till utskottets tidigare ställningstagande för en fortsatt
anslagsfinansiering bör anslaget alltjämt finnas kvar i statsbudgeten.
Utskottet anser att för ändamålet bör ett förslagsanslag på 370 miljoner kronor
anvisas för budgetåret 1993/94.
6.6 Turistjärnvägar
6.6.1 Regeringens förslag
Genom riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988 infördes en
möjlighet att överlåta banor, som inte längre trafikeras reguljärt, till andra
intressenter för turiständamål. Regeringen har bemyndigats att överlåta fast
egendom till ett värde av högst 5 miljoner kronor i varje enskilt fall. Som
riktmärke gäller att berörda turistintressenter skall svara för minst samma
insats som den statliga efterskänkta andelen av anläggningen motsvarar.
I propositionen anges att de principer som kom till uttryck
i det trafikpolitiska beslutet för upplåtelse av turistjärnvägar har visat
sig vara svåra att tillämpa i praktiken. Den enda gjorda överlåtelsen gäller
den smalspåriga järnvägen mellan Växjö och Västervik, där dock denna möjlighet
tillämpades retroaktivt. Genom regeringsbeslutet år 1988 har sålunda
Växjö--Hultsfred--Västervik Järnvägsaktiebolag (VHVJ) fått en ersättning med
drygt 3,6 miljoner kronor för sitt övertagande av den 18 mil långa banan med
tillhörande fastigheter.
Riksdagen har vidare genom beslut våren 1992 anslagit 3,7 miljoner kronor
som ett engångsbidrag till VHVJ. Dessa medel har dock inte betalats ut, då
möjligheterna till en långsiktig överlevnad för företaget inte bedömts
föreligga. Företaget har i december 1992 försatts i konkurs.
I syfte att skapa bättre förutsättningar för turisttrafik föreslås i
propositionen att regeringen fortsättningsvis bemyndigas att upplåta bandelar
gratis åt en museiförening eller annan som bedöms lämplig för ändamålet.
Härigenom anförs att en fortsatt statlig kontroll säkerställs dels över
verksamheten så att den bedrivs på ett sätt som gagnar en positiv
inställning till järnvägstrafiken, dels över den framtida markanvändningen om
museiverksamheten en gång upphör. Som villkor
anges att nyttjanderättshavaren bör själv svara helt för övriga kostnader som
ligger utanför infrastrukturen liksom också ta på sig det fulla
banhållaransvaret.
När det gäller den smalspåriga järnvägen mellan Växjö och
Västervik framhålls att de principer som låg bakom riksdagens beslut år 1992
avsnitt 118 Kontrollera mot PDF
fortfarande bör gälla. Under förutsättning att det finns möjligheter till en
långsiktig överlevnad för verksamheten förordas att det tidigare anslagna
bidraget får betalas ut till lämplig intressent som påtar sig banhållaransvar
och säkerställer trafiken.
6.6.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att det finns ett intresse för att utveckla
turisttrafik på järnvägsområdet. Genom olika ideella föreningar läggs på många
håll i landet ned ett betydande engagemang och intresse på att upprätthålla
olika former av musei- och turisttrafik. Enligt utskottets mening är det
angeläget att detta intresse kan stimuleras så att turisttrafik kan
upprätthållas på bandelar som inte längre används för reguljär trafik.
Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag att den nuvarande
möjligheten för regeringen att enligt vissa förutsättningar efterskänka halva
värdet av vissa anläggningar slopas och att i stället upplåtelse av
turistjärnvägar får ske med nyttjanderätt av järnvägar som inte längre
används för reguljär trafik.
Utskottet har heller inget att erinra mot att det av riksdagen tidigare
anvisade anslaget till VHVJ för tågtrafik på den smalspåriga järnvägen mellan
Växjö och Västervik under vissa förutsättningar får utbetalas till annan
intressent än detta bolag.
6.7 Persontrafikfrågor
Ett flertal motioner har tagit upp frågor som gäller
trafikuppläggning. Förslagen gäller bl.a. tågtrafikens samordning,
tidtabellernas uppläggning, fordonsanvändning och utveckling av nya
trafiksystem.
I motion T80 (kds) konstateras att tågförbindelserna i första hand finns i
syd- och nordled. Förbindelserna i öst- och västled är däremot begränsade.
Detta gäller bl.a. för resenärer från Fyrstadsregionen som i dag måste byta tåg
för resor till Nässjö. Genom att samordna tågtrafiken mellan Uddevalla och
Nässjö kan enligt motionen flera fördelar nås som t.ex. förbättrad
fjärrtågstrafik samt förkortade restider.
I motion T512 (fp) anges att kust-till-kustbanan utgör en viktig
kommunikationsled mellan Kalmar/Karlskorna och Göteborg över Växjö, Värnamo och
Borås. Banan har under senare år rustats upp för godstrafiken, och ytterligare
investeringar planeras som gör det möjligt att höja hastigheten till 160
km/tim. Vidare anges att av sysselsättningsskäl har en beställning på 14
enheter av snabbtåget X2000 lagts ut på ABB Traction i Kalmar. Dessa tågenheter
bedöms vara utomordentligt väl lämpade för trafik på kust-till-kustbanan.
I motion T515 (s) föreslås att en ringlinje skapas på sträckan
Stockholm--Nässjö--Falköping--Stockholm. Trafiken bör utföras med X2000-tåg.
avsnitt 119 Kontrollera mot PDF
Genom ringa kostnader bedöms att framkomlighet, tillgänglighet och komfort
därmed kan öka väsentligt. Samtidigt kan järnvägen bli ett än mer attraktivt
alternativ för i första hand persontrafiken.
I motion T521 (kds) framhålls att effektiva pendeltågssystem med tåg som
stannar på de mindre orterna på stambanan är såväl miljö- som enegieffektivt.
Detta gäller för bl.a. Östergötland där ett sådant trafiksystem också skulle
innebära en avsevärd förbättring och främja sysselsättning, näringsliv och
offentlig förvaltning. Motionären anser därför att pendeltågstrafiken i
Östergötland bör prioriteras från statsmakternas sida. Det är därför angeläget
att från de nya medel som kommer att ställas till förfogande för investeringar
i infrastrukturen särskilda resurser avdelas för utveckling av pendeltåg och
investeringar i sådana trafiksystem.
I motion T531 (v) behandlas utvecklingen av tågtrafiken mellan Norge och
Sverige. Enligt motionären planerar SJ att fortsättningsvis dra nattågen
Stockholm--Oslo via Göteborg--Mellerud--Kornsjö i stället för via
Charlottenberg. Motionären anser att detta är oacceptabelt och förordar att
trafiken över Värmlandsbanan i stället utvecklas med bl.a. snabbtåg mellan Oslo
och Stockholm före sekelskiftet.
I motion T537 (c) föreslås en satsning på ett sammanhållet och modernt
tågburet kommunikationssystem för att utveckla sydöstra Sverige. Med en utbyggd
regionaltågstrafik mellan Linköping och Kalmar anges att flera positiva
effekter kan uppnås. Tillväxten skulle bl.a. främjas genom att privata
etableringar och investeringar stimuleras. Turismen på Öland och i övriga
Kalmar län skulle vidare få ett uppsving, samtidigt som turistsäsongen skulle
kunna förlängas. Förutsättningarna skulle också öka för sydöstra Sverige, som
har ett gynnat läge i Östersjöområdet, att ta till vara de möjligheter som
demokratiseringen i Östeuropa och de baltiska staternas självständighet ger.
Förslaget till trafiksatsning innebär en omfattande banupprustning på sträckan
Kalmar--Linköping. Baninvesteringen bör följas av utbyggd trafik med regional
och interregional motorvagnstrafik med lutningsbar vagnkorg. I sammanhanget
refereras till en studie som bl.a. visar ekonomiska konsekvenser av att använda
tåg med lutningsbar vagnkorg i matartrafik på sidolinjer i Sverige. Studien
visar bl.a. att snabbare tåg ger lägre kostnader och högre intäkter. Varje
tågsätt blir dyrare men produktivitetsökningen väger mer än väl upp
merkostnaden. Konkurrenskraften och attraktiviteten ökar. För upprustning och
trafikering av banan Kalmar--Linköping
bör ett trafikeringsavtal upprättas mellan staten och länstrafikhuvudmännen.
avsnitt 120 Kontrollera mot PDF
Staten bör ta huvudansvaret för investeringen, medan berörda länsstyrelser och
trafikhuvudmän bör ikläda sig förpliktelser för upprustningen och för att
möjliggöra trafiken. Enligt avtalet bör vidare trafikhuvudmännen förbinda sig
att trafikera den upprustade banan med minst fem dubbelturer per dag för en
period av minst tio år. Avslutningsvis framhålls även att en utveckling av den
regionala och interregionala trafiken kan tjäna som modell för en liknande
utveckling i andra delar av landet.
I motion T560 (c) konstateras att sedan persontågstrafiken i Vårgårda
upphörde år 1977 har kommunen förgäves arbetat för att återfå tåguppehåll. Med
anledning av det s.k. Västtågsprojektet finns dock planer på att återinföra
tåguppehåll. Likaså ingår i planerna för pendeltågstrafiken mellan Göteborg och
Skövde att uppehåll skall göras bl.a. i Vårgårda. Enligt motionären förutsätter
en modell med kombinerad matar- och lokaltrafik att SJ och Banverket tar sin
del av kostnaderna. De bör ha ett intresse av att använda sin egen järnväg och
sin materiel för att mata sina egna tåg och därmed få fler resenärer.
I motion Ub646 (s) påtalas behovet av att investeringar görs i modernare
vagnmateriel för trafiken på kust-till-kustbanan.
I motion A472 (fp) påtalas behovet av välutvecklade snabbtågsförbindelser
längs ostkustbanan och norra stambanan. Enligt motionären är en förutsättning
för att resenärerna skall välja tåg att tågtidtabellerna är tillförlitliga och
anpassade till resenärernas behov vad gäller ankomst- och avresetider. Under
senare år har dock tidtabellsförändringarna inneburit allt färre och sämre
anpassade avgångstider för inlandskommunerna. I motionen anförs vidare att ett
väl fungerande samråd mellan SJ, länsstyrelser och kommuner är väsentligt och
bör ges ett reellt innehåll.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena erinra om att med den
beslutsordning som följer av 1988 års trafikpolitiska beslut är det SJ självt
som bestämmer om trafikens uppläggning och tågens sammansättning. Utskottet
anser att det är viktigt att SJ med eget ansvar kan utvecklas till ett
attraktivt trafikföretag för resenärerna. Om statsmakterna uttalade sig i denna
typ av frågor skulle SJ:s möjligheter att utvecklas till ett konkurrenskraftigt
och lönsamt trafikföretag kunna äventyras. Utgångspunkten för SJ:s
trafikuppläggning bör således vara vad som är affärsmässigt riktigt.
Utskottet vill vidare erinra om att enligt gällande beslutsordning är det
trafikhuvudmännen i resp. län som har såväl ett ekonomiskt som politiskt ansvar
för de lokala och regionala kollektivtrafiken i länen. Detta innebär bl.a. att
avsnitt 121 Kontrollera mot PDF
trafikhuvudmännen har möjlighet att för sin trafikförsörjning köpa bl.a. extra
tågförbindelser av SJ på stomnätet.
Beträffande samordningsfrågor av den art som behandlas i motion T80 (kds)
vill utskottet framhålla vikten av att tågtrafiken integreras så långt som det
är möjligt. Därmed främjas ett rationellt resursutnyttjande, och ett ökat
kollektivt resande stimuleras. Mellan SJ och trafikhuvudmännen har också ett
samarbete utvecklats för att främja ett ökat kollektivt resande. Samarbetet med
länstrafikföretagen har resulterat bl.a. i det s.k. Tågplus som innebär att
resenärer nu kan kombinera resor med SJ och länstrafiken på samma biljett. SJ
utvecklar också tillsammans med huvudmännen nya regionala trafiklösningar som
kan kopplas effektivt till fjärrtrafiken. Ett exempel är det avtal som slutits
mellan berörda intressenter om ny regionaltrafik med snabba motorvagnar mellan
Sundsvall och Östersund.
I sammanhanget kan även nämnas att inom ramen för statens upphandling av
regionalpolitiskt viktig men olönsam långväga persontrafik är en viktig
utgångspunkt att få till stånd rationella trafiklösningar. Som framgår av
motionerna kan det finnas ytterligare samordningsfrågor som kan behöva prövas.
Enligt utskottets mening är det trafikföretagen och berörda intressenter som
bör medverka till att en bra och kundinriktad trafikuppläggning uppnås.
Beträffande tågtrafiken mellan Stockholm och Oslo, som behandlas i motion
T531 (v), har utskottet erfarit att SJ även fortsättningsvis avser leda den
aktuella trafiken via Charlottenberg.
När det slutligen gäller fördelningen av tågmateriel för olika linjer
konstaterar utskottet att även detta är en fråga som närmast SJ har att bedöma.
Enligt vad utskottet inhämtat har SJ beställt 14 nya motorvagnståg av typen X2
som utgör en förkortad version av snabbtågen. Dessa vagnar kan komma att
insättas i trafik bl.a. på kust-till-kustbanan.
Utskottet avstyrker med hänvisning till vad som nu anförts samtliga berörda
motionsyrkanden.
Synpunkter på frågor kring tåguppehåll redovisas i följande två motioner.
I motion T516 (nyd) anges att staten och Banverket vill att kommunerna
längs stambanorna skall bidra ekonomiskt till de investeringar som är
nödvändiga för att rusta upp stambanorna till snabbtågsstandard. Enligt
motionärerna kan det ifrågasättas om staten verkligen moraliskt har rätt att
kräva betalt av kommunerna för sådana investeringar, om SJ ändå inte avser att
stanna med sina snabbtåg. Mot denna bakgrund yrkas att de kommuner som bidrar
med investeringsmedel för snabbtågstrafik skall, om de så begär, ha rätt att
begära vissa snabbtågsuppehåll.
avsnitt 122 Kontrollera mot PDF
I motion Ub646 (s) framhålls att den planerade snabbtågstrafiken på södra
stambanan mellan Stockholm och Malmö bör stanna i Alvesta.
Utskottet vill med anledning av motionerna klargöra att riksdagen och
regeringen inte bör ha synpunkter på frågor om tågstopp. Riksdagens inflytande
bör i stället komma till uttryck genom riktlinjer för infrastrukturens
utformning och fastställande av villkoren för trafikföretagens verksamhet. I
den mån högre hastigheter kräver stationsombyggnader faller det inom Banverkets
ansvarsområde att samhällsekonomiskt planera och genomföra sådana utbyggnader.
Lokala och regionala intressenter kan härvid genom egna ekonomiska insatser
medverka till att vissa investeringar tidigareläggs eller anpassas för
särskilda lokala behov.
Utskottet vill vidare erinra om att enligt gällande beslutsordning är det
trafikhuvudmännen i resp. län som har såväl ett ekonomiskt som politiskt ansvar
för den lokala och regionala kollektivtrafiken i länen. Detta innebär att
trafikhuvudmännen har möjlighet att bygga upp sin trafikförsörjning med bl.a.
tågtrafik. SJ kan vidare i sin affärsmässiga bedömning väga in eventuellt
ekonomiska insatser som görs lokalt och regionalt i syfte att möjliggöra extra
tåguppehåll.
Av det anförda följer att de nu behandlade motionsyrkandena avstyrks av
utskottet. I sammanhanget kan nämnas att enligt vad utskottet erfarit planerar
SJ att göra tåguppehåll bl.a. i Alvesta för den planerade snabbtågstrafiken på
södra stambanan mellan Stockholm och Malmö.
Några motioner behandlar pris- och servicefrågor för järnvägstrafiken.
I motion T62 (v) framhålls att resandet på järnväg måste öka i Sverige.
Detta inträffar inte om det är billigare att åka bil och om prisrelationerna
ständigt ändras på grund av SJ:s prispolitik. Mot denna bakgrund begärs en
utredning av SJ:s priser i syfte att skapa konkurrenskraftiga och överblickbara
prisnivåer.
I motion T524 (s) påtalas att under de senaste åren har tågtrafiken till
och från norra Sverige försämrats. Norrlandstågen har även sämre vagnstandard
än tågen söder om Stockholm. Biljettpriserna är dock lika över hela Sverige,
varför resenärerna bör erbjudas samma kvalitet för pengarna. Om SJ skall bli
hela folkets järnväg måste enligt motionärerna tåget vara ett alternativ till
bilen när det gäller kostnader, bekvämlighet, turtäthet och restid. För detta
talar även kravet på en god trafikmiljö.
Enligt gällande trafikpolitiska riktlinjer är det SJ som bestämmer sina egna
taxor och rabatter. Utskottet utgår från att SJ utformar sin prissättning för
att främja en ökad affärsmässighet och därmed bidra till en nödvändig
avsnitt 123 Kontrollera mot PDF
förbättring av det ekonomiska resultatet. Utskottet förutsätter vidare att SJ
med sitt ansvar för att utveckla tågtrafiken även i övrigt söker främja en ökad
marknadsmässighet och förbättrad resstandard.
Utskottet avstyrker därmed samtliga motionsyrkanden.
Åtgärder för att trygga den svenska järnvägsindustrin förs fram i två
motioner.
I motion T546 (s) framhålls att det behövs nya regional- och förortståg,
spårvagnar och tunnelbanevagnar. Den pågående satsningen på investeringar i
järnvägens infrastruktur kräver att motsvarande beställningar görs av rullande
materiel. På grund av det ekonomiska läget anges dock att trafikföretagen
senarelägger sina investeringar. Risken är därmed stor enligt motionärerna att
en betydande del av den industri som tillverkar spårburna fordon är nedlagd när
den nuvarande järnvägssatsningen är genomförd. Mot denna bakgrund begärs att
beställningar av regionaltåget X12 tidigareläggs.
I motion T216 (s) framhålls också att för att fullfölja utbyggnaden av
banor krävs satsningar på snabbtåg. Behov finns av ca 50 nya tåg av typ X2000
för att trafikera de längre sträckorna. Vidare behövs ca 100 nya regionala
snabbtåg på de kortare sträckorna.
Utskottet anser att det är angeläget med ett nära samarbete mellan
trafikföretagen och järnvägsindustrin. Som berörs i motionerna kan
teknikutveckling medverka såväl till bra trafiklösningar som till att skapa
goda förutsättningar för industrin. Med den betydande satsning som nu sker inom
järnvägsområdet kan nya möjligheter öppnas för att uppnå ett utvecklat
samarbete. Detta samarbete bör dock enligt utskottets mening grundas på
marknadsmässiga villkor.
Utskottet vill härvid erinra om den möjlighet som SJ har att söka bidrag
från Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) för de merkostnader som kan vara förenade
med tidigareläggningar av vissa investeringar. AMS har sålunda medverkat till
att SJ har kunnat göra en tidigareläggning med 14 motorvagnar av typen X2.
Utskottet förutsätter att ytterligare sådana angelägna tidigareläggningar av
vagnsbeställningar kan komma att aktualiseras.
Med hänvisning till vad som nu har anförts avstyrker utskottet de båda
motionsyrkandena.
6.8 Godstrafikfrågor
För att skapa förutsättningar för en utveckling av godstrafiken på järnväg
har ett antal motioner väckts som tar upp terminalernas roll för en effektiv
godshantering.
I motion T59 (s) framhålls att en kombiterminal bör byggas ut i Notviken i
Luleå. Projektet anges viktigt såväl för SJ som för att klara en modern
terminalhantering för lastbils- och järnvägstransporter. Den nuvarande
terminalen i Luleå anges inte längre uppfylla de effektivitetskrav som
avsnitt 124 Kontrollera mot PDF
godskunderna ställer på en snabb hantering av kombitransporter. För hanteringen
anges att den nya terminalen med fördel kan använda den Ro-Ro pir som redan
finns i Luleå hamn.
Liknande uppfattning framförs även i motion T62 (v), i vilken det anges att
som ett led i att utveckla infrastrukturen i Norrland och stärka
konkurrenskraften bör en kombiterminal byggas i Luleå. Utbyggnaden bör
genomföras i samarbete med kommunen.
I motion T201 (s) om kommunikationerna i norra Sverige framhålls att en
kombiterminal vid Storheden mellan Boden och Luleå utgör en nödvändig
investering för att göra godstransporterna snabbare och effektivare.
I motion T549 (kds) konstateras att placeringen av strategiska terminaler
på järnvägssidan är en viktig förutsättning för att skapa ett effektivt
transportsystem där olika transportmedel samverkar med varandra. Terminalerna
skall därför planeras med omsorg och en samordning ske mellan de olika
trafikslagen. Genom att gemensamt planera och genomföra förbättringar i
transportsystemet framhålls att hela investeringen kan effektiviseras,
samtidigt som nyttoeffekterna kan komma fram snabbare. Därmed kan den svenska
industrin stärka sin konkurrenskraft och vidga sina marknader i Europa. Riksdag
och regering bör därför underlätta initiativ kring samordnade infrastrukturella
satsningar för att skapa projekt med bästa samhällsekonomiska avkastning.
Sådana strategiska godsterminaler för samverkan mellan olika transportmedel bör
enligt motionen utvecklas i Norrköping, Västerås och Gävle. För Norrköping
påtalas även i motion T548 (kds) vikten av att SJ:s trafikverkstad bibehålls.
Utskottet har tidigare ställt sig bakom en omfattande järnvägsutbyggnad. Ett
huvudsyfte med denna satsning är att järnvägen skall kunna svara bättre mot
näringslivets behov. Utskottet vill vidare hänvisa till det omfattande arbete
som utförs inom SJ för att utveckla godstrafiken med bl.a. omfattande
investeringar i ett mer marknadsmässigt transportsystem. Inom ramen för detta
arbete sker en satsning på kombitrafiken. En koncentration sker därvid till 13
terminaler, varav Luleå utgör en viktig knutpunkt i trafiksystemet.
Enligt utskottets mening är det mot denna bakgrund angeläget att SJ kan
fortsätta sitt arbete att uppnå en förbättrad lönsamhet så att godstrafiken kan
öka i volym. Detta innebär att SJ bör tillåtas göra de effektiviseringar som är
nödvändiga för att järnvägen skall kunna hävda sig på transportmarknaden. SJ
självt bör därmed också få besluta om hur företagets terminal- och
verkstadsstruktur skall utformas.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet samtliga nu berörda
motionsyrkanden.
avsnitt 125 Kontrollera mot PDF
7 Övriga motionsyrkanden om infrastruktursatsningar
Utskottet kan konstatera att det årligen väcks ett stort antal motioner om
investeringar i olika vägar och järnvägar. I år är detta antal ännu större än
vanligt. Utskottet anser att det stora intresset som riktats mot trafikens
infrastruktur avspeglar den klara viljeinriktning som finns för en upprustning
och utbyggnad av såväl vägar som järnvägar. Särskilt i nuvarande
konjunktursituation finns en bred uppfattning om att sysselsättning och
tillväxt främjas genom satsningar på trafikens infrastruktur. Samtidigt anförs
att bygg- och anläggningskostnaderna kan reduceras med hänsyn till den rådande
marknadssituationen.
Utskottet anser att denna grundsyn i sina huvuddrag är riktig. Staten har
det övergripande ansvaret för att trafikens infrastruktur byggs ut och
underhålls på ett för landet ändamålsenligt sätt. Genom investeringar i
trafiksystemet kan en rad samverkande fördelar uppnås. Utskottet bedömer också
för egen del att det finns en rad exempel på angelägna investeringar i bl.a.
vägar och järnvägar. De många förslag som finns om utbyggnader av vägar och
järnvägar ställer därför krav på ett väl utvecklat planeringssystem: ett
planeringssystem som förmår peka ut de objekt som är lämpligast och som
uppvisar den högsta samhällsekonomiska avkastningen; ett planeringssystem som
också kan avväga olika särintressen mot allmänintresset för nationen som
helhet.
Utskottet har i det föregående behandlat planeringssystemet och den
allmänna planeringsinriktningen för investeringar i vägar och järnvägar.
Utskottet har därvid pekat på den fortsatta utveckling av planeringsprocessen
som är angelägen att uppnå. Enligt utskottets mening bör regeringens och
riksdagens uppgift i denna planeringsprocess framför allt vara att ange de
övergripande ramarna och riktlinjerna för investeringsplaneringen samt att
svara för att det skapas en effektiv organisation för att förvalta de resurser
som avsätts för investeringar i trafikens infrastruktur. En viktig uppgift är
vidare att följa upp och utvärdera de åtgärder som vidtas. För s.k. strategiska
investeringar och val mellan alternativ som har väsentlig betydelse för det
nationella trafiksystemets effektivitet kan även skäl anföras för ett tydligare
ställningstagande på central nivå.
Med denna arbetsfördelning bör det däremot inte ankomma på riksdagen att
normalt ta ställning till konkreta krav på investeringar och underhållsåtgärder
i olika delar av trafiksystemet. Den närmare planeringen av olika
infrastrukturprojekt och fördelningen av medel för dessa är en uppgift som
avsnitt 126 Kontrollera mot PDF
kräver ett omfattande berednings- och samrådsförfarande på nationell, regional
och lokal nivå. Den mångfald av beslut som erfordras för denna planering till
främjande av den övergripande målinriktning som riksdagen fastställer måste
fattas av därtill kompetenta organ.
Utskottet vill också framhålla att genom en sådan inriktning kan utskottets
och riksdagens omfattande beredningsarbete med många motioner reduceras till
förmån för ett mer aktivt och självständigt kontroll- och uppföljningsarbete.
Utskottet kan därmed också i ökad utsträckning koncentrera sig på sådana
övergripande och långsiktiga frågor som tidigare har berörts under avsnittet
2.1 Samordnad investeringsplanering.
Utskottet har i tidigare avsnitt behandlat motionsyrkanden om vägar och
järnvägar som främst gäller övergripande planeringsfrågor, stamvägnätets
utsträckning och standard samt vissa särskilda järnvägsinvesteringar. Övriga
motionsyrkanden med huvudsakligen detaljerade förslag om lokala och regionala
investeringar i trafikens infrastruktur har sammanställts i tre tabeller. Den
första avser motioner om vägar, den andra motioner om järnvägar och den tredje
motioner som behandlar flera trafikslag.
Utskottet bedömer att syftet med en stor del av dessa motionsyrkanden kan
komma att tillgodoses med det planeringssystem och de investeringsramar som
utskottet tidigare har ställt sig bakom. Motionerna bör dock inte föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida. Med hänvisning till vad som tidigare anförts
om formerna för riksdagens inflytande på investeringsområdet avstyrker
utskottet samtliga de motionsyrkanden som förtecknats i följande tabeller.
as
7.1 Vägar
__________________________________________________________________________
Motionsnr Region Åtgärd
__________________________________________________________________________
T34 (m) Sydsverige Ombyggnad av riksväg 34
T70 (kds) Sydsverige Enhetlig numrering av Dackeleden
yrk. 1 (delv.)
T215 (fp) Sydsverige Tidigareläggning av ett flertal
- yrk. 3 väginvesteringar i Skåne
T227 (s) Sydsverige Förbättringar på vägar i bl.a.
Malmö-Lund-området
T311 (s) Sydsverige Ombyggnad av riksväg 17 på sträckan
Landskrona-Eslöv-E 22
T315 (s) Sydsverige Skapande av en god vägförbindelse
mellan Osby och Markaryd
T317 (c) (delv.) Sydsverige Enhetlig numrering av Dackeleden på
sträckan Trelleborg-Falun
T322 (m,fp,c,kds) Sydsverige Byggande av förbifart i Traryd
T41 (m) Västsverige Utbyggnad av riksväg 41 Varberg-Borås
T49 (s) Västsverige Utbyggnad av vissa stamnätsvägar och av
- yrk. 2 riksväg 44 Uddevalla-Vänersborg
T63 (s) Västsverige Omfördelning av investeringsmedel för
avsnitt 127 Kontrollera mot PDF
- yrk.1 (delv.) vägar till förmån för Värmlands län
T63 (s) Västsverige Byggande av förbifart för Kil, i
- yrk. 2 Värmlands län, på riksväg 61
T82 (kds) Västsverige Utbyggnad av riksväg 44 och av länsväg
- yrk. 2 161 Lysekil-Uddevalla
T204 (c,m,fp,kds) Västsverige Tidigareläggning av ett flertal
- yrk. 1 väginvesteringar i Värmland
T308 (fp) Västsverige Tidigareläggning av ett flertal
väginvesteringar i Bohuslän
T313 (fp) Västsverige Tidigareläggning av ett flertal
väginvesteringar i Älvsborgs län
T330 (fp) Västsverige Upprustning av vägnätet i Värmland och
Dalsland
T345 (m) Västsverige Förbättrad vägförbindelse mellan E20
och Landvetter
A416 (fp) Västsverige Förbättringar av grusvägarna i
- yrk. 6 Älvsborgs län
T58 (s) Mellansverige Förbättringar av riksväg 68 i
- yrk. 1 Västmanland
T61 (s) Mellansverige Ökad andel av anslaget till
- yrk. 2 länstrafikanläggningar till
Stockholmsregionen
__________________________________________________________________________
Motionsnr Region Åtgärd
__________________________________________________________________________
T70 (kds) Mellansverige Enhetligt nummer för Dackeleden
- yrk. 1 (delv.)
T219 (s) Mellansverige Ökade resurser för trafikinvesteringar
- yrk. 6 i Stockholmsområdet
T221 (fp) Mellansverige Stockholmsregionens andel av
- yrk. 7 ordinarie anslag till väg- och
kollektivtrafikinvsteringar får
inte minska
T222 (fp) Mellansverige Byggande av en ny väg mellan Södertälje
- yrk. 1 och Nynäshamn m.m.
T303 (c) Mellansverige Högre prioritering av
väginvesteringsmedel avseende
Västmanlands län
T309 (m) Mellansverige Upprustning av vägnätet i Västmanland
- yrk. 2
T312 (s) Mellansverige Upprustning av riksväg 49 och
länsväg 195
T317 (c) Mellansverige Enhetlig numrering av Dackeleden på
- (delv.) sträckan Trelleborg-Falun
T324 (s) Mellansverige Förbättringar av vissa stamnätsvägar
- yrk. 2 och av riksväg 68
T336 (kds) Mellansverige Förbättrad vägförbindelse mellan Solvik
och Östervåla
N317 (s) Mellansverige Förbättringar av vissa stamnätsvägar
- yrk. 12 och av riksväg 57 på sträckan
Katrineholm-Järna
T337 (s) Skogslänen Omfördelning av investeringsmedel för
vägar till förmån för skogslänen
T231 (c) Nedre Norrland Omfördelning av investeringsmedel för
- yrk. 1 vägar till förmån för Jämtlands län
T231 (c) Nedre Norrland Anvisning av infrastrukturmedel för
- yrk. 2 byggande av Vallsundsbron i Storsjön
A478 (c) Nedre Norrland Anvisning av medel för förbättringar av
- yrk. 8 länsväg 301
A478 (c) Nedre Norrland Ombyggnad av vägkorsning väster om
- yrk. 9 Gävle
A478 (c) Nedre Norrland Byggande av bro över Dalälven vid
- yrk. 10 Sundet-Hasselön
avsnitt 128 Kontrollera mot PDF
T201 (s) Övre Norrland Upprustning av vissa stamnätsvägar och
- yrk. 2 av länsvägarna 400 och 653
T327 (m) Övre Norrland Upprustning av vägnätet i Norrbotten
- yrk. 2
7.2 Järnvägar
__________________________________________________________________________
Motionsnr Järnvägslinje/Region Åtgärd
__________________________________________________________________________
T917 (s) Skåne Utbyggnad av citytunneln
i Malmö.
T215 (fp) Skåne Utbyggnad av citytunneln
- yrk. 6 i Malmö.
T519 (s) Skåne Utbyggnad av västkustbanan
- delv. till Eslöv och Teckomatorp.
T508 (kds) Skåne Upprustning av linjen
Simrishamn-Kristianstad.
T554 (s) Skåne Upprustning och elektrifiering
av linjen Malmö-Ystad-Simrishamn.
T504 (c) Skåne Elektrifiering av linjen
Malmö-Ystad.
T501 (s) Skåne Järnvägstunnel Helsingborg-
- yrk. 2 Helsingör.
T542 (kds) Skåne Upprustning och elektrifiering
av linjen Ystad-Simrishamn.
T215 (fp) Skåne Elektrifiering av linjen Malmö-
- yrk. 2 Ystad-Simrishamn, utbyggnad av
västkustbanan och södra stambanan.
A475 (v) Blekinge Projektering av en ostkustbana
- yrk. 4 mellan Kalmar och Karlskrona.
T537 (c) Sydostkustjärnväg Banupprustning Kalmar-Linköping.
- yrk. 2 (delv.)
- yrk. 4 (delv.)
- yrk. 5
T534 (kds) Sydostkustjärnväg Investeringsplanen bör beakta
behovet av en utbyggnad av
Stångådalsbanan från Linköping
med fortsättning till Kalmar.
Ub646 (s) Kust-till-kustbanan Banupprustning.
- yrk. 13 (delv.)
A427 (fp) Västkustbanan Dubbelspårsutbyggnad.
- yrk. 1
T513 (c) Västkustbanan Dubbelspårsutbyggnad
via Landskrona.
T503 (s) Västkustbanan Dubbelspårsutbyggnad med sträckning
via Helsingborg-Landskrona-Lund,
finansieringsprövning i samband med
fast förbindelse över Öresund.
__________________________________________________________________________
Motionsnr Järnvägslinje/Region Åtgärd
__________________________________________________________________________
T225 (v) Bohusbanan Banupprustning.
- yrk. 1 (delv.)
T81 (kds) Bohusbanan Banupprustning.
T79 (s) Bohusbanan Banupprustning.
T35 (m) Älvsborgsbanan Banupprustning.
- delv.
T539 (s) Älvsborgsbanan Banupprustning.
T510 (s) Älvsborgsbanan Upprustning av linjen
Herrljunga-Borås-Varberg.
T505 (fp) Älvsborgsbanan Banupprustning.
T49 (s) Västsverige Dubbelspårsutbyggnad på väst-
- yrk.1 kustbanan, åtgärder på västra
stambanan, Bohusbanan och Jön-
köpingsbanan samt utbyggnad av
godstrafikterminaler och en ny
älvförbindelse i Göteborg.
T560 (c) Västergötland Upprustning av Älvsborgsbanan,
- yrk. 1 investeringar i stationsområdet
- yrk. 2 (delv.) i Vårgårda.
T45 (s) Nässjö Upprustning av Nässjö
- yrk. 2 rangerbangård.
avsnitt 129 Kontrollera mot PDF
T515 (s) Jönköpingsbanan Dubbelspårsutbyggnad
- yrk. 1,3 Nässjö-Falköping.
T45 (s) Jönköpingsbanan Dubbelspårsutbyggnad
- yrk. 1 Nässjö-Falköping.
T33 (s) Södra stambanan Utbyggnad av Nyköpingslänken.
T562 (s) Nobelbanan Utbyggnad av ny järnväg
Karlskoga-Örebro.
T553 (c,kds,m,fp) Nobelbanan Utbyggnad av ny järnväg
Karlskoga-Örebro.
T518 (c,v) Nobelbanan Utredning om ny järnväg
Karlskoga-Örebro.
T68 (fp,s,m,c, Nobelbanan Utredning om ny järnväg
kds,v) Karlskoga-Örebro.
- yrk. 1
N317 (s) Sörmland Utbyggnad av bl.a. Svealands-
- yrk. 11 banan, södra stambanan.
__________________________________________________________________________
Motionsnr Järnvägslinje/Region Åtgärd
__________________________________________________________________________
T549 (kds) "Raka spåret" Utbyggnad av godsstråket Norr-
- yrk. 1 köping-Gävle över Mälardalen
för avlastning av trafiken över
Stockholm.
T541 (kds) Dalarna Förlängning av Västerdalsbanan
- yrk. 2-6 till Sälen, utbyggnad av Berg-
slagspendeln och godsstråket genom
Bergslagen, nytt utfartsspår från
Borlänge mot Ludvika, snabbtågs-
anpassning av Siljansbanan samt
utredning om elektrifiering
Orsa-Sveg.
T540 (s) Uppland Upprustning av järnvägslinjen
- yrk. 2 Örbyhus-Hargshamn.
T204 (c,m,fp,kds) Värmlandsbanan Banupprustning.
- yrk. 2 (delv.)
T531 (s) Värmlandsbanan Banupprustning.
- delv.
T63 (s) Värmland Ökade infrastrukturmedel till
- yrk. 1 (delv.) regionen och upprustning av
- yrk. 3 (delv.) bl.a. Värmlandsbanan.
T532 (s) Bergslagspendeln Banupprustning.
T56 (s) Bergslagsbanan Upprustning av linjen Borlänge-
Kil för ökad godstrafik.
A478 (v) Gävleborgs län Snabbtågsutbyggnad av norra
- yrk. 5,6 stambanan och ostkustbanan.
A472 (fp) Gävleborgs län Upprustning för snabbtågs-
- yrk. 5 (delv.) trafik av ostkustbanan och
norra stambanan.
A445 (s) Ostkustbanan Prioriterad och samordnad
- yrk. 4,5 snabbtågsupprustning med E4:ans
uppbyggnad.
T556 (s) Ostkustbanan Prioriterad snabbtågsanpassning
- yrk. 1 Stockholm-Sundsvall. Finansie-
ring genom omfördelning.
T43 (nyd) Ostkustbanan Prioriterad snabbtågsanpassning
- yrk. 3 Stockholm-Sundsvall.
T522 (nyd) Ostkustbanan Prioriterad snabbtågsupprustning.
- yrk. 1
T511 (s) Ostkustbanan Prioriterad snabbtågsupprustning.
__________________________________________________________________________
Motionsnr Järnvägslinje/Region Åtgärd
__________________________________________________________________________
T523 (s) Norra stambanan Utbyggnad för snabbtåg
Stockholm-Östersund med restids-
mål 4 timmar.
T231 (c) Norra stambanan Utbyggnad för snabbtåg Stockholm-
- yrk. 3 Östersund-Storlien.
avsnitt 130 Kontrollera mot PDF
T39 (s) Norra stambanan Utbyggnad för snabbtåg
Stockholm-Östersund med restids-
mål 4 timmar.
T558 (s) Stambanan genom Banupprustning och kapacitets-
övre Norrland utbyggnad.
T36 (s) Stambanan genom Banupprustning och kapacitets-
- yrk. 4 övre Norrland utbyggnad.
A443 (fp) Västerbotten Upprustning av tvärbanan
- yrk. 5 Storuman-Hällnäs.
T201 (s) Norrbotten Utbyggnad av triangelspår i
- yrk. 3 (delv.) Boden och Älvsbyn.
T506 (s) Haparandabanan Utbyggnad av omaxlingsstation.
- yrk. 1
T535 (kds) Haparandabanan Utbyggnad av omaxlingsstation.
T533 (m) Haparandabanan Banupprustning, utbyggnad av
- yrk. 2 omaxlingsstation.
T527 (c) Haparandabanan Banupprustning.
- yrk. 2
T502 (fp) Haparandabanan Banupprustning.
7.3 Motionsyrkanden som omfattar flera trafikslag
__________________________________________________________________________
Motionsnr Region Åtgärd
__________________________________________________________________________
Sydsverige
T213 (m,s,fp,c, Kalmar län Tidigareläggning av en rad
kds,nyd) väg-, järnvägs- och flygplats-
- yrk. 1 investeringar.
T213 (m,s,fp,c, Kalmar län En större andel av infrastruk-
kds,nyd) turmedlen bör tilldelas sydöstra
- yrk. 2 Sverige.
T215 (fp) Skåne Ökade infrastrukturinsatser.
- yrk. 1
T224 (kds) Blekinge Utbyggnad av E22, deltagande i
Trans European Motorway (TEM)
och Trans European Railway
(TER).
T228 (c) Blekinge Utbyggnad och upprustning av
bl.a. E22, rv28, rv29, Blekinge
kustbana och Kust-till-kust-
banan.
Västsverige
T50 (s,m,fp,c,v) Fyrstadsregionen Investeringar i E6, rv44, rv45
- yrk. 1 och Nordlänken.
T50 (s,m,fp,c,v) Fyrstadsregionen Planeringen bör grundas på en
- yrk. 2 heltäckande trafiköverens-
kommelse för regionen där en
utveckling av flyget och inom-
regionala transporter ingår.
T51 (s) Dalsland Utbyggnad av Norge-Vänerbanan,
upprustning av rv45, ökat
underhåll av landsbygdsvägar.
T202 (c) E20/västra stambanan En utredning bör genomföras om
- yrk. 1 en miljöinriktad trafikplan för
E20 och västra stambanan.
T220 (c) Skaraborgs län Infrastrukturinsatser i bl.a.
E20, beläggning av det mindre
vägnätet, satsning på västra
stambanan, ny järnväg mellan
Uddevalla-Trollhättan-Väners-
borg, elektrifiering av
järnvägen Håkantorp-Lidköping.
T348 (s) Västsverige Snabba sysselsättningspolitiska
- yrk. 2 åtgärder erfordras.
T348 (s) Västsverige Otillfredsställande att regionens
- yrk. 3 tågsatsningar måste finansieras
av kommunerna medan E20-utbygg-
naden finansieras av staten.
__________________________________________________________________________
Motionsnr Region Åtgärd
__________________________________________________________________________
avsnitt 131 Kontrollera mot PDF
A416 (fp) Älvsborgs län Infrastrukturinsatser i
- yrk. 5 vägar och järnvägar.
A474 (s,m,fp,c, Göteborgs och Utbyggnad av E6, rv44 och vissa
kds,v,nyd) Bohus län länsvägar samt insatser på
- yrk. 2 Bohusbanan.
Mellansverige
T55 (s) Kopparbergs län Infrastrukturinsatser för att
uppnå regional balans som t.ex.
investeringar i Västerdalsbanan
och för Bergslagspendeln.
T206 (kds) Mälardalen Infrastrukturinsatser som ut-
byggnad av E18, upprustning av
mindre vägar, fullföljande av
"Räta Linjen", hamnarna och SJ
godstrafik i Köping/Västerås i
särskilt bolag, förbättring av
Mälarleden, järnvägsutbyggnader.
T232 (s) Värmlands län Infrastruktursatsningar bl.a.
rv62 och ombyggnad av NKlJ-
banan.
N317 (s) Sörmland Satsning på kommunikations-
- yrk. 14 potential i Nyköping-Oxelösunds-
området.
Nedre Norrland
T74 (s) Västernorrland Infrastrukturinsatser som motor-
vägsstandard på E4, ökade under-
hållsinsatser på länsvägar,
snabbtågsanpassning Sundsvall/
Härnösand, projektering och
utbyggnad av Husumspåret inom
planperioden, utbyggnad av
Botniabanan, omklassificering av
Ådalsbanan, oförändrat stöd till
flygplatsen Kramfors/Sollefteå,
utbyggnad av telekommunika-
tioner.
T229 (s) Jämtlands län Infrastruktursatsningar i bl.a.
- delv. väg- och järnvägsprojekt.
T556 (s) Ostkustbanan, E4 Omprioritering bör ske av
- yrk. 3 infrastrukturmedlen så att
snabbtågsanpassningen och
en ny E4 kommer till stånd.
Övre Norrland
A424 (v) Norrbottens län Infrastrukturinsatser i
- yrk. 4 vägar, järnvägar, flygplatser
och telekommunikationer.
8 Anslaget A 2. Utredningar m.m.
Riksdagen beslutade år 1991 att anvisa 10 miljarder kronor under ett nytt
anslag för investeringar i trafikens infrastruktur (prop. 1990/91:87, bet.
TU24, rskr. 286). Från detta anslag betalas även administrationskostnader för
Delegationen för infrastrukturinvesteringar som inrättades vid detta tillfälle.
Delegationens uppgift är att för regeringens räkning bereda projektförslag,
initiera och genomföra förhandlingar med olika parter samt utarbeta
beslutsunderlag.
Utskottets tidigare ställningstagande innebär att anslaget upphör och att
kvarstående reservation inte får tas i anspråk utan redovisas som en besparing
på statsbudgeten.
Delegationen arbetar för närvarande med att finna en delvis privat
finansieringslösning för Arlandabanan. Syftet är att under budgetåret 1993/94
slutföra projektet och få till stånd ett privatfinansierat projektbolag för
banan. Därefter återstår inget arbete för delegationen varför verksamheten
kommer att avvecklas.
Utskottet har i sitt betänkande 1992/93:TU34 Transportforskning föreslagit
avsnitt 132 Kontrollera mot PDF
att riksdagen till anslaget A2. Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 skall
anvisa 12490000 kr. För att delegationen skall kunna slutföra projektet för
Arlandabanan bör riksdagen under anslaget Utredningar anvisa ytterligare 18,8
miljoner kronor.
Hemställan
Utskottet hemställer
Trafikpolitikens förutsättningar och utgångspunkter
1. beträffande inriktningen av trafikpolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T62 yrkandena 4--8 och 15,
1992/93:T202 yrkande 2, 1992/93:T203 yrkandena 1 och 2, 1992/93:T208 yrkandena
1 och 2, 1992/93:T210, 1992/93:T216 yrkandena 1, 9 och 20, 1992/93:T223,
1992/93:T348 yrkande 4, 1992/93:Jo253 yrkande 3, 1992/93:Jo630 yrkandena
22--24, 1992/93:N281 yrkande 6 samt 1992/93:N432 yrkande 7,
res. 1 (s)
men. (v) - delvis
2. beträffande utvärdering av trafikpolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T217 yrkande 4, 1992/93:T226,
1992/93:T903, 1992/93:T911, 1992/93:T915 och 1992/93:N293,
res. 2 (s)
Investeringsplaneringen
3. beträffande samordnad investeringsplanering
att riksdagen med anledning av vad som i proposition 1992/93:176 anförts om
planeringsprocessen och motionerna 1992/93:T49 yrkande 3, 1992/93:T58 yrkande
2, 1992/93:T62 yrkandena 1--3 och 12, 1992/93:T63 yrkandena 5--7, 1992/93:T69
yrkande 1, 1992/93:T71 yrkande 17, 1992/93:T203 yrkande 3, 1992/93:T216 yrkande
12, 1992/93:T218, 1992/93:T219 yrkande 1, 1992/93:T607, 1992/93:T611 samt
1992/93:T909 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. beträffande investeringar i sjöfartens infrastruktur
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T71 yrkande 16 samt med
anledning av vad som anförts i proposition 1992/93:176 och motionerna
1992/93:T59 yrkandena 1--3 och 1992/93:T62 yrkande 27 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 3 (m, fp, c, kds)
5. beträffande investeringar i luftfartens infrastruktur
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:T49 yrkande 4, 1992/93:T57,
1992/93:T60 och 1992/93:T63 yrkande 4 godkänner vad som anförts i proposition
1992/93:176 om investeringar i luftfartens infrastruktur,
6. beträffande redovisning av vissa infrastrukturkostnader
att riksdagen avslår motion 1992/93:T904,
Planeringsramar och finansieringsfrågor
7. beträffande planeringsramar
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1992/93:176
och med avslag på motionerna 1992/93:T36 yrkandena 2--3, 1992/93:T61 yrkande 1,
1992/93:T71 yrkandena 2--5, yrkande 6 i denna del, yrkande 7 i denna del och
yrkandena 8--10, 1992/93:T208 yrkande 3 samt 1992/93:N281 yrkande 7
a) godkänner att väg- och järnvägsinvesteringar planeras inom en ram om
avsnitt 133 Kontrollera mot PDF
totalt 88000000000 kr för perioden 1994--2003,
b) godkänner att planeringsramen skall fördelas med 32000000000 kr
för investeringar i stomjärnvägar, med 40000000000 kr för investeringar i
riksvägar, med 9000000000 kr för investeringar i länstrafikanläggningar
och med 7000000000 kr för bärighetsåtgärder på vägar,
res. 4 (s)
men. (v) - delvis
8. beträffande finansieringsfrågor
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T71 yrkandena 11--14, med avslag
på proposition 1992/93:176 yrkandena 1--3 på s. 32, yrkandet på s. 106,
yrkandet på s. 107, yrkandena 1--7 på s. 112 och yrkandet på s. 113 samt
motionerna 1992/93:T47 och 1992/93:T71 yrkande 15 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
Vägar m.m.
9. beträffande väginvesteringarnas inriktning och stamvägnätets
omfattning m.m.
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med avslag på
motionerna 1992/93:T32, 1992/93:T36 yrkande 1, 1992/93:T37, 1992/93:T40,
1992/93:T42, 1992/93:T43 yrkandena 1 och 2, 1992/93:T44, 1992/93:T46,
1992/93:T53, 1992/93:T54, 1992/93:T62 yrkandena 11, 19, 28 och 29, 1992/93:T65
yrkande 1, 1992/93:T66, 1992/93:T68 yrkande 2, 1992/93:T70 yrkande 2,
1992/93:T71 yrkande 6 i denna del, 1992/93:T72, 1992/93:T75, 1992/93:T76
yrkande 1, 1992/93:T77, 1992/93:T82 yrkande 1, 1992/93:T83, 1992/93:T90 yrkande
2, 1992/93:T94 yrkande 5, 1992/93:T203 yrkande 5, 1992/93:T205 yrkandena 1--2
och yrkande 3 i denna del, 1992/93:T216 yrkande 6, 1992/93:T225 yrkande 2,
1992/93:T301, 1992/93:T302, 1992/93:T304, 1992/93:T305,
1992/93:T306, 1992/93:T309 yrkande 1, 1992/93:T310, 1992/93:T314,
1992/93:T318, 1992/93:T319, 1992/93:T320, 1992/93:T324 yrkande 1,
1992/93:T325, 1992/93:T326, 1992/93:T327 yrkande 1, 1992/93:T328,
1992/93:T331, 1992/93:T332, 1992/93:T333, 1992/93:T339,
1992/93:T340, 1992/93:T342, 1992/93:T344, 1992/93:T522 yrkande 2,
1992/93:T556 yrkande 2, 1992/93:T640 yrkande 6, 1992/93:A410 yrkandena 7 och
8, 1992/93:A427 yrkande 2, 1992/93:A443 yrkandena 6 och 7, 1992/93:A472 yrkande
6, 1992/93:A478 yrkande 7, 1992/93:Fi211 yrkande 24, 1992/93:N317 yrkande 13
samt 1992/93:Ub646 yrkandena 11 och 12
dels godkänner att vägsystemet skall inriktas mot ökad trafiksäkerhet i
enlighet med vad som redovisas i proposition 1992/93:176,
dels godkänner att stamvägnätet skall utgöras av riksvägarna E4, E 6,
E 20, E 18, 70 (till Mora), 40, 26, E 22, 48/64 (till Kristinehamn), 45, 50, 60
(till Borlänge), 56/67, 25, 31/33, E 10, E 12, E 14 och E 65 i enlighet med vad
som redovisas i proposition 1992/93:176,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
stamvägnätets standard och utbyggnadstakt,
avsnitt 134 Kontrollera mot PDF
res. 5 (s) - villk. res. 4
men. (v) - delvis, villk. mom. 7
10. beträffande E 4:s sträckning genom Skåne
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:T38, 1992/93:T307,
1992/93:T338, 1992/93:T343 och 1992/93:Ub646 yrkande 10 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. beträffande inriktningen av länsstyrelsens prioriteringar vid
upprättande av plan för länstrafikanläggningar
att riksdagen lämnar utan erinran vad som i proposition 1992/93:176 anförs
härom,
12. beträffande prioritering av infrastrukturinvesteringar på den
regionala nivån
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1992/93:176
godkänner att länen, inom ramen för länstrafikanläggningsplanen, ges möjlighet
att prioritera investeringar i kommunala flygplatser,
13. beträffande uppdelning av LTA-anslaget
att riksdagen avslår motion 1992/93:T208 yrkande 8,
men. (v) - delvis
14. beträffande vägverkets planeringsramar för LTA-anslaget
att riksdagen avslår motion 1992/93:T221 yrkande 10,
15. beträffande anslaget Vägverket: Administrationskostnader
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1992/93:100
bilaga 7 till Vägverket: Administrationskostnader för budgetåret 1993/94
anvisar ett ramanslag på 462000000 kr,
16. beträffande användningen av anslaget för administrationskostnader
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1992/93:100
bilaga 7 bemyndigar regeringen att med medel från anslaget B 1. Vägverket:
Administrationskostnader låta bestrida kostnader som annars skulle belasta
anslaget B 2. Drift och underhåll av statliga vägar,
17. beträffande anslaget Drift och underhåll av statliga vägar
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1992/93:100
bilaga 7 och med avslag på motion 1992/93:T208 yrkande 12 till Drift och
underhåll av statliga vägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett
reservationsanslag på 5633721000 kr,
res. 6 (s)
men. (v) - delvis
18. beträffande väg- och gatuåtgärder
att riksdagen avslår motion 1992/93:T88 yrkande 11,
res. 7 (s)
19. beträffande automatisk hastighetsövervakning
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1992/93:100
bilaga 7 samt med avslag på motionerna 1992/93:T94 yrkande 9 och 1992/93:T321
godkänner vad i nämnda proposition anförs om användning av delar av anslaget B
2. Drift och underhåll av statliga vägar för anskaffning av utrustning för
hastighetsövervakning,
res. 8 (s)
men (v) - delvis
20. beträffande förtida inlösen av fastigheter
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1992/93:100
bilaga 7 godkänner att Vägverket bemyndigas att utnyttja väganslag för förtida
avsnitt 135 Kontrollera mot PDF
inlösen av fastigheter inom område med fastställd vägarbetsplan eller
detaljplan med högst 10000000 kr per år,
21. beträffande överföring av medel mellan anslagen B2 och B5
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1992/93:100
bilaga 7 medger att regeringen vid behov när allmän väg, för vilken staten är
väghållare, övergår till enskild väghållning, får låta Vägverket disponera
medel motsvarande gällande statsbidrag under anslaget B 2. Drift och underhåll
av statliga vägar för kostnader som annars skulle belasta anslaget B 5. Bidrag
till drift och byggande av enskilda vägar,
22. beträffande anslaget Byggande av vägar
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:T71 yrkande 1 i denna del,
1992/93:T208 yrkandena 11 och 15, 1992/93:T216 yrkande 2 i denna del och
yrkande 4 samt 1992/93:A267 yrkande 13 i denna del
a) till Byggande av vägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag
på 6417000000 kr,
b) bemyndigar regeringen att medge att Vägverket för budgetåren
1993/94--1995/96 får genomföra investeringar för byggande av vägar inom en
kostnadsram på 17157000000 kr,
res. 9 (s)
men. (v) - delvis
23. beträffande kapitalkostnader för väg E 6
att riksdagen godkänner att anslaget Byggande av vägar får användas för att
täcka kapitalkostnader under budgetåret 1993/94 för utbyggnaden av väg E 6 till
motorväg på delen Stenungsund--Ljungskile,
24. beträffande anslaget Byggande av länstrafikanläggningar
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:T208 yrkande 9
a) till Byggande av länstrafikanläggningar för budgetåret 1993/94
anvisar ett ramanslag på 2123000000 kr,
b) bemyndigar regeringen att medge att Vägverket för budgetåren
1993/94--1995/96 får genomföra investeringar för byggande av
länstrafikanläggningar inom en kostnadsram på 5881000000 kr,
res. 10 (s)
men. (v) - delvis
25. beträffande anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda
vägar
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1992/93:100
bilaga 7 och med avslag på motion 1992/93:T208 yrkande 14 till Bidrag till
drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett
reservationsanslag på 648500000 kr,
men. (v) - delvis
26. beträffande medelsanvisning för bidrag till drift och underhåll av
statskommunala vägar
att riksdagen avslår motion 1992/93:T208 yrkande 13,
27. beträffande reparationsarbeten på det kommunala vägnätet
att riksdagen avslår motion 1992/93:T88 yrkande 12,
res. 11 (s)
28. beträffande cykelvägar m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T62 yrkande 16, 1992/93:T87 yrkande
1, 1992/93:T90 yrkande 3, 1992/93:T207, 1992/93:T216 yrkande 7 och
1992/93:T335,
29. beträffande vägsalt
avsnitt 136 Kontrollera mot PDF
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T316, 1992/93:T329, 1992/93:T341 och
1992/93:T346,
30. beträffande dubbdäck
att riksdagen avslår motion 1992/93:T323,
31. beträffande samordnad utbyggnad av E 20 och Svealandsbanan
att riksdagen avslår motion 1992/93:T64,
32. beträffande användning av biståndsmedel för polskt vägbygge
att riksdagen avslår motion 1992/93:T65 yrkandena 2 och 3,
33. beträffande investeringar på Södertörnsleden och väg E 18 delen
Söderhall--Rösa
att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att Vägverket får ta i anspråk
500000000 kr från anslaget Byggande av vägar för dessa investeringar,
34. beträffande överföring av vägmedel
att riksdagen medger att medel överförs från anslaget Byggande av vägar till
anslaget Byggande av länstrafikanläggningar för att utbetalas till Stockholms
läns landsting i samband med att medel frigörs enligt nu gällande planer,
35. beträffande erforderliga regeringsbeslut för fullföljande av
storstadsöverenskommelserna
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T212, 1992/93:T216 yrkande 8,
1992/93:T219 yrkande 2, 1992/93:T230 yrkande 1 och 1992/93:A444 yrkandena
9--10,
res. 12 (s)
36. beträffande prioritering av kollektivtrafiken i storstadsregionerna
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T62 yrkande 20 i denna del och
yrkande 21, 1992/93:T208 yrkande 7, 1992/93:T211, 1992/93:T230 yrkande 2 och
1992/93:Jo706 yrkande 1,
men. (v) - delvis
37. beträffande arbetsmarknad, näringsliv och infrastruktur i Stockholms
län
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T221 yrkandena 6, 8, 12 och 13 samt
1992/93:A440 yrkande 3,
Järnvägar
38. beträffande bannätets indelning
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T506 yrkande 2, 1992/93:T527 yrkande
1, 1992/93:T533 yrkande 1, 1992/93:T538 yrkande 2, 1992/93:T540 yrkande 1 och
1992/93:T551,
39. beträffande planeringsinriktning för järnvägar
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:T35 i denna del, 1992/93:T36
yrkande 5, 1992/93:T48, 1992/93:T52, 1992/93:T59 yrkande 4, 1992/93:T61 yrkande
3, 1992/93:T62 yrkandena 9, 17, 18, 20 i denna del och yrkandena 22--25,
1992/93:T63 yrkande 3 i denna del, 1992/93:T69 yrkandena 2 och 3, 1992/93:T71
yrkande 7 i denna del, 1992/93:T73, 1992/93:T76 yrkande 2, 1992/93:T78,
1992/93:T201 yrkande 3 i denna del, 1992/93:T203 yrkande 4, 1992/93:T204
yrkande 2 i denna del, 1992/93:T205 yrkande 3 i denna del, 1992/93:T208 yrkande
6, 1992/93:T215 yrkande 8, 1992/93:T219 yrkande 3, 1992/93:T225 yrkande 1 i
denna del, 1992/93:T501 yrkande 1, 1992/93:T509, 1992/93:T514, 1992/93:T517,
1992/93:T519 i denna del, 1992/93:T525, 1992/93:T526, 1992/93:T527
avsnitt 137 Kontrollera mot PDF
yrkande 3, 1992/93:T528, 1992/93:T529, 1992/93:T530, 1992/93:T536,
1992/93:T537 yrkande 1, 1992/93:T538 yrkande 1, 1992/93:T541 yrkande 1,
1992/93:T544, 1992/93:T545, 1992/93:T547, 1992/93:T552, 1992/93:T555,
1992/93:T557, 1992/93:T559, 1992/93:T561, 1992/93:T563, 1992/93:A416
yrkande 7, 1992/93:A472 yrkande 5 i denna del och 1992/93:Fi211 yrkande 23,
dels godkänner den långsiktiga inriktning för investeringar i
järnvägstrafikens infrastruktur som föreslås i proposition 1992/93:176,
dels godkänner den planeringsinriktning för järnvägsinvesteringar för
år 2003 som föreslås i proposition 1992/93:176,
dels godkänner den avvägning beträffande stomnätet och det tredje
spåret genom Stockholm som föreslås i proposition 1992/93:176,
dels godkänner den inriktning beträffande investeringar i vissa av
Arlandabanans delar, det s.k. Fyrspåret och den s.k. Norra böjen som föreslås i
proposition 1992/93:176,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
Botniabanan och i övrigt godkänner den avvägning beträffande de s.k.
storprojekten som föreslås i proposition 1992/93:176,
res. 13 (s) - villk. res. 4
men. (v) - delvis, villk. mom. 7
40. beträffande anslaget Banverket: Administrationskostnader
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1992/93:100
bilaga 7 till Banverket: Administrationskostnader för budgetåret 1993/94
anvisar ett ramanslag på 301000000 kr,
41. beträffande medelsomföring
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1992/93:100
bilaga 7 bemyndigar regeringen att med medel från anslaget Banverket:
Administrationskostnader bestrida kostnader som annars skulle belasta anslaget
Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar,
42. beträffande anslaget Drift och vidmakthållande av statliga
järnvägar
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1992/93:100
bilaga 7 och med avslag på motion 1992/93:T208 yrkande 5 till Drift och
vidmakthållande av statliga järnvägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett
reservationsanslag på 2825656000kr,
res. 14 (s)
men. (v) - delvis
43. beträffande anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:T71 yrkande 1 i denna del,
1992/93:T208 yrkande 4, 1992/93:T216 yrkande 2 i denna del och yrkande 3 samt
1992/93:A267 yrkande 13 i denna del
a) till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1993/94 anvisar
ett ramanslag på 5925000000 kr,
b) bemyndigar regeringen att medge att Banverket för budgetåren
1993/94--1995/96 får genomföra investeringar i stomjärnvägar inom en
kostnadsram på 18670000000 kr,
res. 15 (s)
men. (v) - delvis
avsnitt 138 Kontrollera mot PDF
44. beträffande låneram i Riksgäldskontoret
att riksdagen godkänner en ram på 1950000 kr för Banverkets upplåning i
Riksgäldskontoret,
45. beträffande anslaget Ersättning till Banverket för vissa
kapitalkostnader
att riksdagen till Ersättning till Banverket för vissa kapitalkostnader
för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 370000000 kr,
46. beträffande upplåtelse av turistjärnvägar
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1992/93:176
medger att regeringen för turisttrafik vederlagsfritt med nyttjanderätt får
upplåta sådana delar av järnvägsnätet som inte längre trafikeras i reguljär
trafik,
47. beträffande smalspåriga järnvägen mellan Växjö och Västervik
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1992/93:176
medger att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får utbetala
anslaget Bidrag till Växjö--Hultsfred--Västervik Järnvägsaktiebolag till annan
än detta bolag i enlighet med vad som anförts i propositionen,
48. beträffande trafikuppläggning
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T80, 1992/93:T512, 1992/93:T515
yrkande 2, 1992/93:T521, 1992/93:T531 i denna del, 1992/93:T537 yrkande 2 i
denna del, yrkande 3 och yrkande 4 i denna del, 1992/93:T560 yrkande 2 i denna
del, 1992/93:A472 yrkande 5 i denna del och 1992/93:Ub646 yrkande 13 i denna
del,
49. beträffande tåguppehåll
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T516 och 1992/93:Ub646 yrkande 14,
res. 16 (nyd)
50. beträffande pris- och servicefrågor
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T62 yrkande 10 och 1992/93:T524,
51. beträffande järnvägsindustrin
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T216 yrkande 5 och
1992/93:T546,
res. 17 (s)
52. beträffande godstrafikfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T59 yrkande 5, 1992/93:T62 yrkande
26, 1992/93:T201 yrkande 3 i denna del, 1992/93:T548 och 1992/93:T549 yrkande
2,
Övriga motionsyrkanden om olika infrastruktursatsningar
53. beträffande övriga infrastrukturprojekt
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T33, 1992/93:T34, 1992/93:T35 i denna
del, 1992/93:T36 yrkande 4, 1992/93:T39, 1992/93:T41, 1992/93:T43 yrkande 3,
1992/93:T45, 1992/93:T49 yrkandena 1 och 2, 1992/93:T50, 1992/93:T51,
1992/93:T55, 1992/93:T56, 1992/93:T58 yrkande 1, 1992/93:T61 yrkande 2,
1992/93:T63 yrkandena 1--2 och yrkande 3 i denna del, 1992/93:T68 yrkande 1,
1992/93:T70 yrkande 1, 1992/93:T74, 1992/93:T79, 1992/93:T81, 1992/93:T82
yrkande 2, 1992/93:T201 yrkande 2 och yrkande 3 i denna del, 1992/93:T202
yrkande 1, 1992/93:T204 yrkande 1 och yrkande 2 i denna del, 1992/93:T206,
1992/93:T213, 1992/93:T215 yrkandena 1--3 och yrkande 6, 1992/93:T219 yrkande
avsnitt 139 Kontrollera mot PDF
6, 1992/93:T220, 1992/93:T221 yrkande 7, 1992/93:T222 yrkande 1, 1992/93:T224,
1992/93:T225 yrkande 1 i denna del, 1992/93:T227, 1992/93:T228,
1992/93:T229 i denna del, 1992/93:T231, 1992/93:T232, 1992/93:T303,
1992/93:T308, 1992/93:T309 yrkande 2, 1992/93:T311, 1992/93:T312,
1992/93:T313, 1992/93:T315, 1992/93:T317, 1992/93:T322, 1992/93:T324
yrkande 2, 1992/93:T327 yrkande 2, 1992/93:T330, 1992/93:T336,
1992/93:T337, 1992/93:T345, 1992/93:T348 yrkandena 2 och 3,
1992/93:T501 yrkande 2, 1992/93:T502, 1992/93:T503, 1992/93:T504,
1992/93:T505, 1992/93:T506 yrkande 1, 1992/93:T508, 1992/93:T510,
1992/93:T511, 1992/93:T513, 1992/93:T515 yrkandena 1 och 3,
1992/93:T518, 1992/93:T519 i denna del, 1992/93:T522 yrkande 1,
1992/93:T523, 1992/93:T527 yrkande 2, 1992/93:T531 i denna del,
1992/93:T532, 1992/93:T533 yrkande 2, 1992/93:T534, 1992/93:T535, 1992/93:T537
yrkande 2 i denna del, yrkande 4 i denna del och yrkande 5, 1992/93:T539,
1992/93:T540 yrkande 2, 1992/93:T541 yrkandena 2--6, 1992/93:T542, 1992/93:T549
yrkande 1, 1992/93:T553, 1992/93:T554, 1992/93:T556 yrkandena 1 och 3,
1992/93:T558, 1992/93:T560 yrkande 1 och yrkande 2 i denna del, 1992/93:T562,
1992/93:T917, 1992/93:A416 yrkandena 5 och 6, 1992/93:A424 yrkande 4,
1992/93:A427 yrkande 1, 1992/93:A443 yrkande 5, 1992/93:A445 yrkandena 4 och 5,
1992/93:A472 yrkande 5 i denna del, 1992/93:A474 yrkande 2, 1992/93:A475
yrkande 4, 1992/93:A478 yrkandena 5--6 och 8--10, 1992/93:N317 yrkandena 11--12
och 14, 1992/93:Ub646 yrkande 13 i denna del,
Anslaget Utredningar m.m.
54. beträffande anslaget Utredningar m.m.
att riksdagen, utöver vad utskottet föreslagit i betänkande 1992/93:TU34,
till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på
18800000 kr.
res. 18 (s)
men. (v) - delvis
Stockholm den 27 maj 1993
På trafikutskottets vägnar
Sven-Gösta Signell
I beslutet har deltagit: Sven-Gösta Signell (s), Rolf Clarkson (m), Sten
Andersson i Malmö (m), Håkan Strömberg (s), Sten-Ove Sundström (s), Elving
Andersson (c), Bo Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Anita Jönsson (s), Lars Svensk
(kds), Kenneth Attefors (nyd), Jarl Lander (s), Lars Björkman (m), Ulrica
Messing (s) och Hugo Bergdahl (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.
RESERVATIONER
1. Inriktningen av trafikpolitiken (mom.1)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita
Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med "Det
avsnitt 140 Kontrollera mot PDF
övergripande" och på s. 48 slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att förmågan att på ett effektivt sätt organisera
transporter och kommunikationer har avgörande betydelse för utvecklingen av
tillväxt, välfärd, samhällsekonomi och miljö. Sveriges geografiska läge och
extrema exportberoende innebär att vår infrastruktur måste om möjligt vara
bättre än våra konkurrentländers, t.ex. inom EG.
1988 års trafikpolitiska beslut som utarbetades av den socialdemokratiska
regeringen utgick från fem stora uppgifter
utveckla infrastrukturen för 2000-talets behov,
kraftigt begränsa trafikens miljöpåverkan,
minska antalet döda och skadade i trafiken,
höja effektiviteten i transportsystemet samt
säkerställa en tillfredsställande trafikförsörjning i hela landet.
Dessa mål är enligt utskottets mening fortfarande aktuella och kan ligga till
grund för hur vi skall fortsätta att utveckla våra kommunikationer mot
2000-talet.
Riksdagen beslutade våren 1991 att avsätta 100 miljarder kronor till
utbyggnad av infrastrukturen under 1990-talet. Vid detta tillfälle anvisades
också 20 miljarder kronor utöver de ordinarie anslagen. Resultatet av detta
beslut är bl.a. att investeringsnivån når upp till 13 miljarder kronor
budgetåret 1992/93 eller 1% av BNP.
Som framhålls i motionerna T216 (s) och N281 (s) bör investeringarna i
vägar och järnvägar öka med ytterligare 1% av BNP under 1990-talet vilket
innebär en total nivå om ca 20--25 miljarder kronor per år. Regeringen bör
vidare på olika sätt stimulera uppbyggnaden av en projektbank.
Trafiken svarar för en betydande andel av den negativa påverkan på miljön.
En aktiv miljöpolitik förutsätter därför fortsatta insatser på trafikens
område. Investeringar i främst järnvägar, kollektivtrafik och förbifarter samt
de storstadsuppgörelser som Socialdemokraterna tagit initiativ till är åtgärder
som påverkar miljön positivt.
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Jo630 (s) att
instrumenten för en god samhällsplanering bör utvecklas. Kommunerna måste
stimuleras till att avsätta resurser för ökad planering så att person- och
godstransporterna blir mer miljövänliga samtidigt som transportsträckorna
minskar.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T216 (s), N281 (s)
och Jo630 (s) i nu behandlade delar tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen
till känna. Yrkande 24 i den sistnämnda motionen om ändring i
vägtrafikkungörelsen är dock redan tillgodosett, varför detta yrkande avstyrks.
Även övriga motionsyrkanden avstyrks av utskottet. Flera av dem blir dock till
väsentlig del tillgodosedda.
avsnitt 141 Kontrollera mot PDF
dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande inriktningen av trafikpolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:T216 yrkandena 1, 9 och 20,
1992/93:Jo630 yrkandena 22 och 23 och 1992/93:N281 yrkande 6 samt med avslag på
motionerna 1992/93:T62 yrkandena 4--8 och 15, 1992/93:T202 yrkande 2,
1992/93:T203 yrkandena 1 och 2, 1992/93:T208 yrkandena 1 och 2, 1992/93:T210,
1992/93:T223, 1992/93:T348 yrkande 4, 1992/93:Jo253 yrkande 3, 1992/93:Jo630
yrkande 24 och 1992/93:N432 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
2. Utvärdering av trafikpolitiken (mom.2)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita
Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med
"Utskottet delar" och på s. 50 slutar med "följaktligen desamma" bort ha
följande lydelse:
Utskottet instämmer i den uppfattning som framförs i motion T226 (s) att
det har blivit alltmera påtagligt att det föreligger en konflikt mellan de
trafikpolitiska målen. Det är därför nödvändigt att utvärdera vilka effekter
den förda politiken gett upphov till under åren efter 1988, varvid frågan också
måste ställas om målen var rätt utformade. Om detta skall vara möjligt krävs
ett väl genomarbetat underlag som gör det möjligt att värdera effekterna av
olika inslag i trafikpolitiken. Som framhålls i motion T217 (s) måste en sådan
utvärdering göras innan frågan om en avreglering av järnvägstrafiken tas upp
till behandling.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T217 (s) och T226
(s) tillstyrks i nu behandlade delar och syftet med övriga motionsyrkanden till
väsentlig del torde bli tillgodosett, bör av riksdagen ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande utvärdering av trafikpolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:T217 yrkande 4 och
1992/93:T226 samt med anledning av motionerna 1992/93:T903, 1992/93:T911,
1992/93:T915 och 1992/93:N293 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. Investeringar i sjöfartens infrastruktur (mom.4)
Rolf Clarkson (m), Sten Andersson i Malmö (m), Elving Andersson (c), Jan
Sandberg (m), Lars Svensk (kds), Lars Björkman (m) och Hugo Bergdahl (fp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
I Sjöfartsverkets rapport som refereras i propositionen anförs beträffande
Rödkobbsleden, Sandgrönnleden och Flintrännan att dessa farledsprojekt ligger
avsnitt 142 Kontrollera mot PDF
utanför investeringsplanen men att de kan bli aktuella under den kommande
tioårsperioden. Utskottet har tidigare framhållit att bl.a. sjöfarten på ett
bättre sätt bör integreras i investeringsplaneringen. Utskottet är emellertid
inte nu berett att lämna några synpunkter på de i motionerna redovisade
projekten. Det bör i första hand ankomma på Sjöfartsverket att fatta dessa
beslut. Utskottet vill emellertid erinra om att det med hjälp av
arbetsmarknadspolitiska medel kan vara möjligt att tidigarelägga vissa
investeringar.
Av det anförda följer att utskottet avstyrker de nu behandlade
motionsyrkandena. Utskottet anser vidare att riksdagen bör lämna utan erinran
vad som anförts i propositionen om investeringar i sjöfartens infrastruktur.
dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande investeringar i sjöfartens infrastruktur
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:T59 yrkandena 1--3,
1992/93:T62 yrkande 27 och 1992/93:T71 yrkande 16 lämnar utan erinran vad som
anförts i proposition 1992/93:176 om investeringar i sjöfartens infrastruktur,
4. Planeringsramar (mom. 7)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita
Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med "Under
en" och på s. 58 slutar med "motionsyrkanden avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T71 (s) att
regeringens förslag till planeringsramar är otillräckliga. Som framhålls i
motionen bör riksdagen fastställa följande planeringsramar för perioden
1994--2003: Väginvesteringar 75000 miljoner kronor, investeringar i
stomjärnvägar 45000 miljoner kronor, investeringar i länstrafikanläggningar
20000 miljoner kronor och bärighetshöjande åtgärder 15000 miljoner kronor.
Vidare anser utskottet, som framhålls i motion T71 (s), att det måste
satsas mera på underhåll och reparationer av vägar och järnvägar. Inriktningen
bör vara att underhållet av vägnätet under den kommande tioårsperioden bör
uppgå till ca 90 miljarder kronor, vilket motsvarar Vägverkets bedömning av
behovet.
Planeringen av underhållet av de statliga järnvägarna bör inriktas på att
underhållet under perioden 1994--2003 skall öka med 15 miljarder kronor jämfört
med den nivå som regeringen föreslår.
dels att utskottets hemställan under mom. 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande planeringsramar
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T71 yrkandena 2--5, yrkande 6 i
denna del, yrkande 7 i denna del och yrkandena 8--9 samt med anledning av
avsnitt 143 Kontrollera mot PDF
regeringens förslag och motionerna 1992/93:T36 yrkandena 2 och 3, 1992/93:T61
yrkande 1, 1992/93:T71 yrkande 10, 1992/93:T208 yrkande 3 och 1992/93:N281
yrkande 7
a) godkänner att väg- och järnvägsinvesteringarna planeras inom en ram av
totalt 155000000000 kr för perioden 1994--2003,
b) godkänner att planeringsramen skall fördelas med 45000000000 kr
för investeringar i stomjärnvägar, med 75000000000 kr för investeringar i
riksvägar, med 20000000000 kr för investeringar i länstrafikanläggningar
och med 15000000000 kr för bärighetsåtgärder på vägarna,
c) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
underhåll av vägar och järnvägar under perioden 1994--2003,
5. Väginvesteringarnas inriktning och stamvägnätets omfattning m.m. (mom.9)
Under förutsättning av bifall till reservation 4
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita
Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 75 börjar med "Som
utskottet" och på s. 78 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Som utskottet framhållit har Vägverket med sin rapport till regeringen
redovisat ett beslutsunderlag av den art som fjolårets riksdagsbeslut
nödvändiggör. I rapporten renodlas fyra olika inriktningar för
investeringsplaneringen för vägar och därmed på bl.a. stamvägnätets
sammansättning. För var och en av dessa inriktningar har verket utgått från de
av riksdagen fastställda målangivelserna i riktning mot ökad trafiksäkerhet,
förbättrad miljö, en jämnare regional balans och ett effektivare
resursutnyttjande. Dessutom redovisar Vägverket ett förslag till hur
målangivelserna bör vägas samman.
Vägverkets sammanvägda förslag till stamvägnät har enligt utskottets mening
en inriktning som i betydligt högre grad än regeringens förslag tillgodoser det
av riksdagen år 1991 uttalade önskemålet om ett helhetsperspektiv på
planeringsprocessen för väginvesteringar. Riksdagsuttalandet innebär ju att ett
nationellt vägnät, som är av särskild betydelse för landets ekonomiska tillväxt
och välfärdsutveckling, bör ges en särställning i planeringsarbetet.
Regeringens förslag innebär att vissa stråk ges en särställning i fråga om
standard, investeringsvolym och utbyggnadstakt. Inom den av regeringen
föreslagna planeringsramen är det dock omöjligt att på ett likvärdigt sätt
tillgodose de i stamvägnätet ingående vägarnas investeringsbehov. Som Vägverket
påpekat innebär regeringens förslag t.o.m. att vissa i stamvägnätet ingående
vägar -- nämligen de som föreslås bli föremål för punktinsatser -- kommer att
avsnitt 144 Kontrollera mot PDF
få sina investeringsbehov tillgodosedda i betydligt mindre utsträckning än vad
som genomsnittligt gäller för riksvägar utanför stamvägnätet.
Utskottet delar sålunda den i motion T71 (s) uttalade uppfattningen att
regeringen gör fel, när den pekar ut ett för stort antal vägar som
stamnätsvägar men inte är beredd att satsa på alla dessa vägar på ett sätt
som gör att de förtjänar beteckningen stamnätsväg. För att rätta till det felet
måste antingen planeringsramen vidgas eller stamvägnätet krympas. Bl.a. betyder
regeringens förslag inga eller otillräckliga satsningar på den för norra
Sverige viktiga pulsådern Gälve--Haparanda. Sträckan Gävle--Sundsvall får
enligt regeringens förslag 13 meters standard och sträckan Sundsvall--Haparanda
får inga förbättringar alls. Vidare blir inte E20 på sträckan
Göteborg--Örebro utbyggd till motorvägstandard under planeringsperioden. I
södra Sverige blir inte heller den särskilt för de sydöstra delarna så viktiga
E22 utbyggd till motorvägsstandard på sträckningen
Malmö--Kristianstad--Karlskrona.
Utskottet har i det föregående -- av skäl som där anges -- förordat att den
av regeringen föreslagna planeringsramen för infrastrukturinvesteringar vidgas
till att omfatta totalt 155 miljarder kronor, varav 75 miljarder kronor
stamvägar och övriga riksvägar. Sedda i ett helhetsperspektiv utgör de sålunda
förordade satsningarna enligt utskottets mening en lämplig avvägning mellan de
fyra trafikpolitiska målen.
Utskottet är för sin del övertygat om att Sverige behöver ett nationellt
vägnät av den karaktär som riksdagen syftade på i sitt uttalande våren 1991. Vi
behöver det för tillväxtens och näringslivets skull men också för
trafiksäkerhetens skull. Det är inte minst viktigt att vi mot bakgrund av de
europeiska integrationssträvandena så långt möjligt söker reducera vårt
avståndshandikapp i förhållande till den centraleuropeiska marknaden.
Vägverkets planeringsinriktning tillgodoser enligt utskottets mening dessa
önskemål, samtidigt som den i mycket hög grad beaktar trafikpolitikens
regionalpolitiska mål och miljömål.
Med en planeringsram på 75 miljarder kronor är det möjligt att under
planperioden nå full målstandard på alla de vägar som Vägverkets sammanvägda
förslag till stamvägnät omfattar. Utskottet finner det emellertid önskvärt att
insatser görs för att möjliggöra en utbyggnad av Räta linjen samt även på
riksväg 60, sträckan Örebro--Falun. Sträckan Borlänge--Falun bör dessutom få
motorvägsstandard under planperioden. Av regionalpolitiska skäl bör även E 12
ingå i stamvägnätet. Härtill kommer att en viss andel av den totala ramen bör
avsnitt 145 Kontrollera mot PDF
avsättas för investeringar i de riksvägar som enligt utskottets mening inte bör
ingå i stamvägnätet. Den andelen bör utgöra 8 à 10 miljarder kronor. Någon
alltför strikt åtskillnad mellan medel avsedda för stamvägnätet, å ena sidan,
och övriga riksvägar, å den andra, bör emellertid inte göras. Inom återstående
ram för investeringar i stamvägnätet bör Vägverket låta vägar med stor trafik
få högre måluppfyllelse än vägar med mindre trafik. De trafiktätaste stråken
bör så långt möjligt byggas ut till full målstandard.
Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att syftet med motion T71 (s)
yrkande 6 i den del som nu är i fråga torde få anses tillgodosett -- bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Detta ställningstagande
innebär att inget av övriga nu aktuella motionsyrkanden synes böra föranleda
någon riksdagens åtgärd. Samtliga dessa yrkanden, som sålunda avstyrks, avser
nämligen frågor av den art som utskottets ställningstagande omfattar. Syftet
med ett stort antal av motionsyrkandena torde för övrigt få anses tillgodosett
genom vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under mom. 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande väginvesteringarnas inriktning och stamvägnätets
omfattning m.m.
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion 1992/93:T71
yrkande 6 i denna del samt med avslag på motionerna 1992/93:T32, 1992/93:T36
yrkande 1, 1992/93:T37, 1992/93:T40, 1992/93:T42, 1992/93:T43 yrkandena 1 och
2, 1992/93:T44, 1992/93:T46, 1992/93:T53, 1992/93:T54, 1992/93:T62 yrkandena
11, 19, 28 och 29, 1992/93:T65 yrkande 1, 1992/93:T66, 1992/93:T68 yrkande 2,
1992/93:T70 yrkande 2, 1992/93:T72, 1992/93:T75, 1992/93:T76 yrkande 1,
1992/93:T77, 1992/93:T82 yrkande 1, 1992/93:T83, 1992/93:T90 yrkande 2,
1992/93:T94 yrkande 5, 1992/93:T203 yrkande 5, 1992/93:T205 yrkandena 1--2 och
yrkande 3 i denna del, 1992/93:T216 yrkande 6, 1992/93:T225 yrkande 2,
1992/93:T301,1992/93:T302, 1992/93:T304, 1992/93:T305, 1992/92:T306,
1992/93:T309 yrkande 1, 1992/93:T310, 1992/93:T314, 1992/93:T318,
1992/93:T319, 1992/93:T320, 1992/93:T324 yrkande 1, 1992/93:T325,
1992/93:T326, 1992/93:T327 yrkande 1, 1992/93:T328, 1992/93:T331,
1992/93:T332, 1992/93:T333, 1992/93:T339, 1992/93:T340, 1992/93:T342,
1992/93:T344, 1992/93:T522 yrkande 2, 1992/93:T556 yrkande 2,
1992/93:T640 yrkande 6, 1992/93:A410 yrkandena 7 och 8, 1992/93:A427
yrkande 2, 1992/93:A443 yrkandena 6 och 7, 1992/93:A472 yrkande 6,
1992/93:A478 yrkande 7, 1992/93:Fi211 yrkande 24, 1992/93:N317 yrkande 13
samt 1992/93:Ub646 yrkandena 11 och 12 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
avsnitt 146 Kontrollera mot PDF
6. Anslaget Drift och underhåll av statliga vägar (mom.17)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita
Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 83 börjar med
"Utskottet tillstyrker" och slutar med "av finansutskottet" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som yrkas i motion Fi120 (s), vilken
behandlas av finansutskottet, att riksdagen med hänsyn till det stora behov som
finns att ta igen eftersatt vägunderhåll bör anvisa 3,5 miljarder kronor utöver
regeringens förslag i budgetpropositionen.
dels att utskottets hemställan under mom. 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande anslaget Drift och underhåll av statliga vägar
att riksdagen med anledning av regeringens förslag i proposition 1992/93:100,
bilaga 7 och med avslag på motion 1992/93:T208 yrkande 12 till Drift och
underhåll av statliga vägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett
reservationsanslag på 9 133 721 000 kr,
7. Väg- och gatuåtgärder (mom. 18)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita
Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 83 börjar med
"Utskottet erinrar" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande
lydelse:
Som framhålls i motion T88 (s) är vägnätets status av avgörande betydelse
för trafiksäkerheten. Ett vägnät som tillåter en jämn och lugn trafikrytm utan
farliga omkörningar ökar säkerheten i trafiken. Likaså är det av stor betydelse
att man kan separera gång- och cykeltrafikanter från fordonstrafiken. Behovet
av drifts-, underhålls- och förbättringsarbeten på vägnätet är oomtvistat.
Många av de nödvändiga åtgärderna kan sättas i gång omedelbart. Effekten blir
avsevärd om åtgärderna inriktas mot en ökad trafiksäkerhet och om platser med
stora trafiksäkerhetsproblem prioriteras.
Utskottet anser att det nu är hög tid att sätta i gång arbeten med
underhåll och förbättring av vägnätet och förväntar sig att regeringen kommer
att förelägga riksdagen förslag härom.
Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T88 (s) yrkande 11
tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande väg- och gatuåtgärder
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T88 yrkande 11 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Automatisk hastighetsövervakning (mom. 19)
Kenneth Attefors (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 83 börjar med "I
avsnitt 147 Kontrollera mot PDF
trafiksäkerhetspropositionen" och slutar med "avstyrker motionsyrkandena" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att många nackdelar, inte minst från bevissynpunkt, är
förenade med användning av utrustning för automatisk hastighetsövervakning.
Trafikövervakning har enligt utskottets mening den bästa förebyggande effekten
om den sker öppet, på ett sätt som respekteras och bejakas av trafikanterna.
Den automatiska hastighetsövervakningen bör därför omedelbart upphöra. De 5
miljoner kronor som regeringen avser att förbruka för ändamålet torde komma
till bättre användning om de inte tillåts minska den medelstilldelning som
anslaget avser, nämligen drift och underhåll av statliga vägar.
Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att syftet med yrkandena i de nu
aktuella nyd-motionerna torde få anses tillgodosett -- bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande automatisk hastighetsövervakning
att riksdagen med anledning av regeringens förslag i proposition 1992/93:100
bilaga 7 samt motionerna 1992/93:T94 yrkande 9 och 1992/93:T321 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Anslaget Byggande av vägar (mom.22)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita
Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar med "Mot den"
och slutar med "motionsyrkanden avstyrks" bort ha följande lydelse:
I motion T71 (s) framhålls att planeringsramarna under den kommande
tioårsperioden bör fastställas till 75 miljarder kronor för investeringar i
riksvägar och till 15 miljarder kronor för bärighetshöjande åtgärder. Från det
nu aktuella anslaget finansieras båda dessa typer av investeringar. Utskottet
anser att riksdagen för nästa budgetår bör anvisa 12,5 miljarder kronor under
anslaget Byggande av vägar.
Utskottets ställningstagande innebär att syftet med s-motionerna blir
tillgodosett. Motion T208 (v) avstyrks i denna del.
dels att utskottets hemställan under mom. 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande anslaget Byggande av vägar
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:T71 yrkande 1 i denna del,
1992/93:T216 yrkande 2 i denna del och yrkande 4 och 1992/93:A267 yrkande 13 i
denna del samt med avslag på motion 1992/93:T208 yrkandena 11 och 15 till
Byggande av vägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på
12500000000 kr,
10. Anslaget Byggande av länstrafikanläggningar (mom.24)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita
Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anser
avsnitt 148 Kontrollera mot PDF
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 85 börjar med "Mot
denna" och slutar med "i infrastrukturpropositionen" bort ha följande lydelse:
I motion T71 (s) framhålls att planeringsramen för den närmaste
tioårsperioden bör fastställas till 20 miljarder kronor. Utskottet anser att
riksdagen för nästa budgetår bör anvisa 2500 miljoner kronor.
dels att utskottets hemställan under mom. 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande anslaget Byggande av länstrafikanläggningar
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:T208 yrkande 9 till Byggande av
länstrafikanläggningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på
2500000000 kr,
11. Reparationsarbeten på det kommunala vägnätet (mom. 27)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita
Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 85 börjar med "Som
framhålls" och slutar med "avstyrker motionsyrkandena" bort ha följande
lydelse:
I trafiksäkerhetspropositionen betonas kommunernas roll i
trafiksäkerhetsarbetet, bl.a. genom det ansvar de har för det kommunala
vägnätet. Föredragande departementschefen konstaterar dock att kommunernas
ekonomiska situation kan innebära att trafiksäkerhetsmässigt angelägna åtgärder
inte kommer att genomföras.
Utskottet vill för sin del starkt understryka vikten av att arbeten med
förbättringar av det kommunala vägnätet kommer i gång utan dröjsmål. Sådana
arbeten har inte bara betydelse för trafiksäkerheten utan också för att öka
sysselsättningen. Kommunerna är beredda att starta arbetena, men deras
finansiella resurser är otillräckliga.
Mot bakgrund av det anförda förutsätter utskottet att regeringen anstränger
sig till det yttersta för att göra det möjligt för kommunerna att genomföra
angelägna reparationsarbeten på det kommunala vägnätet.
Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T88 (s) yrkande 12
tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande reparationsarbeten på det kommunala vägnätet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T88 yrkande 12 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Erforderliga regeringsbeslut för fullföljande av
storstadsöverenskommelserna (mom.35)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita
Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 89 börjar med "I årets"
och på s. 90 slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:
avsnitt 149 Kontrollera mot PDF
Riksdagen beslutade som nämnts år 1991 att de tre storstadsområdena skulle
tillföras sammanlagt 5,5 miljarder kronor av de medel för satsningar på vissa
större infrastrukturprojekt som beslutet främst omfattade. De för
storstadsområdena reserverade medlen är enligt utskottets mening av betydelse
inte bara för det bidrag de kommer att innebära till satsningarna för att
minska miljö- och trafikproblemen i dessa områden. Om medlen utbetalas utan
dröjsmål, kan arbeten komma i gång snabbt. Därmed minskas även de nuvarande
sysselsättningsproblemen i dessa områden. Det är därför angeläget att
regeringen nu beslutar om utbetalning av samtliga dessa medel till dem för
vilka de är avsedda.
Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att motion T216 (s) yrkande
8 tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär att syftet med övriga nu aktuella
motionsyrkanden torde få anses tillgodosett.
35. beträffande erforderliga regeringsbeslut för fullföljande av
storstadsöverenskommelserna
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T216 yrkande 8 samt med
anledning av motionerna 1992/93:T212, 1992/93:T219 yrkande 2, 1992/93:T230
yrkande 1 och 1992/93:A444 yrkandena 9--10 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
13. Planeringsinriktning för järnvägar (mom.39)
Under förutsättning av bifall till reservation 4
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita
Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 110 börjar med
"Utskottet bedömer att de" och som på s. 114 slutar med "behandlade
motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det mot denna bakgrund nödvändigt att järnvägen byggs ut så
att de framtida transport- och resbehoven kan tillgodoses samtidigt som snabba
och säkra transporter kan garanteras. Hänsyn vid utvecklingen av bannätet måste
härvid tas till närboende och miljön efter järnvägsstråken. Hela
transportsättet kan därvid bli miljövänligt och inte bara
framdrivningstekniken.
För att järnvägen skall kunna konkurrera på framtidens transportmarknad
krävs enligt utskottets mening bl.a. följande:
Förkortade transporttider genom utbyggnad och upprustning av bansystemet.
Utveckling av kombitrafiken väg--järnväg för att svara upp mot kraven på
snabba och flexibla transporter av förädlade varor. Dörr till dörr transporter
möjliggörs.
Strategiskt placerade terminaler för samordning av bil-, tåg- och
båttransporter.
Snabba järnvägstransporter mellan landets produktionsområden och de
viktigaste konsumtionsområdena såväl i Sverige som ute i Europa.
avsnitt 150 Kontrollera mot PDF
Avancerade informationssystem om godsflöden, omlastningar mellan
transportslag osv.
Utskottet bedömer med dessa utgångspunkter att regeringens förslag till
planeringsinriktning inte bara är otillräckligt utan också otydligt och direkt
felaktigt vilket leder till utmanande och allvarliga konsekvenser.
Regeringens förslag till planeringsinriktning ger sålunda ingen egentlig
vägledning. Propositionens förslag till investeringsinriktning under
planeringsperioden 1994--2003 att insatserna skall inriktas mot "miljö och
tillgänglighet modifierat med hänsyn dels till en avsikt att snabbt bygga ut
järnvägen mellan befolkningstäta områden, dels till behovet av att säkerställa
en regional balans och att vinna fördelar för miljön samt att tillgodose
näringslivets grundläggande transportbehov" är en helgardering som inte på
något vis tillgodoser riksdagens ställda krav på en tydligare
planeringsprocess. Till oklarheterna hör även att av propositionens
kartmateriel framgår att den s.k. Nyköpingslänken, som beräknas kosta ca 4,5
miljarder kronor, ingår i investeringsprogrammet trots att denna utbyggnad inte
ens nämns uttryckligen i propositionstexten.
Utskottet har mot denna bakgrund sökt utröna vad regeringens förslag till
planeringsinriktning får för ekonomiska och praktiska konsekvenser. Utskottet
kan därvid konstatera att betydande avvikelser föreligger mellan propositionens
beräknade medelsberäkning för tilläggsinvesteringar och det underlag som
Banverket har tagit fram i sitt alternativ miljö/tillgänglighet, ett alternativ
som medelsmässigt svarar tämligen väl mot de av regeringen planerade
investeringarna i tilläggssatsningen.
Ett exempel på dessa avvikelser är den för näringslivet och Norrland så
viktiga stambanan genom övre Norrland där investeringarna begränsats från drygt
2,3 miljarder kronor i Banverkets alternativ till ca 200 miljoner kronor enligt
propositionens intentioner. En annan utmanande avvikelse gäller Banverkets
investeringsprogram för Miljö/Trafiksäkerhetsåtgärder där en nedskärning har
skett från 1,4 miljarder kronor enligt Banverkets tilläggsförslag till 200
miljoner kronor utöver grundsatsningen om propositionens riktlinjer fullföljs.
Med tanke på att dessa åtgärder handlar mycket om att eliminera plankorsningar,
som utgör en allvarlig trafiksäkerhetsrisk, är denna näst intill utradering av
Banverkets förslag anmärkningsvärd.
Utskottet har i och för sig inga principiella erinringar mot att regeringen
vid sitt arbete med att samordna trafikverkens investeringsplaner kan finna det
motiverat att göra avvikelser från verkens planeringsförslag. Den närmare
avsnitt 151 Kontrollera mot PDF
fördelningen av medel till infrastrukturåtgärder är dock en uppgift som kräver
ett omfattande berednings- och samrådsförfarande. Det torde också enligt
utskottets mening vara en övermäktig uppgift för regeringskansliet att på några
veckor utan remissförfarande granska och så radikalt förändra givna
planeringsförslag såsom skett i detta fall beträffande Banverkets underlag.
Utskottet bedömer mot denna bakgrund att propositionens
investeringsinriktning sammantaget är felaktigt komponerad. Regeringens
bedömning att den valda planeringsinriktningen främjar ökad tillgänglighet och
bättre miljö kan starkt ifrågasättas. Från regionalpolitisk synpunkt kan vidare
allvarliga erinringar resas inte minst mot uteblivna satsningar i Norrland.
Investeringsomfattningen är vidare otillräcklig. Som exempel kan utskottet
konstatera att ett strategiskt objekt som Nordlänken med regeringens förslag
bara kan påbörjas med en första etapp trots att planeringsperioden sträcker sig
ända fram till år 2003. Ett annat exempel är Botniabanan. Regeringens förslag
ger inte förutsättning för någon investering på denna bana under planperioden.
För att dessa storprojekt skall kunna förverkligas erfordras en väsentligt
högre planeringsram, såsom föreslås i motion T71 (s).
Utskottet avstyrker därför regeringens förslag till såväl
planeringsinriktning för år 2003 som den föreslagna långsiktiga inriktningen.
Enligt utskottets mening krävs i stället en betydligt höjd ambitionsnivå för
investeringar i järnvägens infrastruktur. Samtidigt måste planeringen grundas
på mer ingående överväganden än vad som synes ha kommit till uttryck i
regeringens förslag.
Utskottet har tidigare förordat en planeringsram på 45 miljarder kronor för
investeringar i järnvägens infrastruktur under den kommande tioårsperioden. Med
denna planeringsram kan den efterlysta nivåhöjningen förverkligas. Med hänsyn
till det beredningsmaterial som föreligger bör i huvudsak de projekt som ingår
i Banverkets grundsatsning innefattas med tillägg för delar av det som ryms
inom verkets prioritering I och II.
Utskottet anser att det bör ankomma på Banverket att närmare precisera
vilka objekt som ur samhällsekonomisk synpunkt i första hand bör genomföras.
Detta innebär att utskottet även avstyrker regeringens förslag till avvägning
beträffande de särskilt avgränsade järnvägsprojekten. Beträffande Arlandabanan
vill utskottet, med hänsyn till den långa följetong med olika utredningar som
avlöst varandra, att det skall slås fast att hela banan skall vara en del av
stomnätet. Projektet bör därför färdigställas och bibehållas i samhällets ägo.
avsnitt 152 Kontrollera mot PDF
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T71 (s) yrkande 7 i nu
behandlad del tillgodoses, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär vidare att syftet med en rad andra
motioner med förslag om olika järnvägssatsningar kan komma att tillgodoses.
Bland sådana förslag kan nämnas Husumspåret, som en första deletapp av
Botniabanan. Med hänvisning till bl.a. att Banverket bör fatta de efterlysta
besluten om investeringarna i stomjärnvägar avstyrker utskottet samtliga övriga
behandlade motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under mom. 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande planeringsinriktning för järnvägar
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T71 yrkande 7 i denna del och
med avslag på proposition 1992/93:176 yrkandena 1--5 på s. 93 och motionerna
1992/93:T35 i denna del, 1992/93:T36 yrkande 5, 1992/93:T48, 1992/93:T52,
1992/93:T59 yrkande 4, 1992/93:T61 yrkande 3, 1992/93:T62 yrkandena 9, 17--18,
yrkande 20 i denna del och yrkandena 22--25, 1992/93:T63 yrkande 3 i denna del,
1992/93:T69 yrkandena 2 och 3, 1992/93:T73, 1992/93:T76 yrkande 2, 1992/93:T78,
1992/93:T201 yrkande 3 i denna del, 1992/93:T203 yrkande 4, 1992/93:T204
yrkande 2 i denna del, 1992/93:T205 yrkande 3 i denna del, 1992/93:T208 yrkande
6, 1992/93:T215 yrkande 8, 1992/93:T219 yrkande 3, 1992/93:T225 yrkande 1 i
denna del, 1992/93:T501 yrkande 1, 1992/93:T509, 1992/93:T514,
1992/93:T517, 1992/93:T519 i denna del, 1992/93:T525, 1992/93:T526,
1992/93:T527 yrkande 3, 1992/93:T528, 1992/93:T529, 1992/93:T530,
1992/93:T536, 1992/93:T537 yrkande 1, 1992/93:T538 yrkande 1,
1992/93:T541 yrkande 1, 1992/93:T544, 1992/93:T545, 1992/93:T547,
1992/93:T552, 1992/93:T555, 1992/93:T557, 1992/93:T559, 1992/93:T561,
1992/93:T563, 1992/93:Fi211 yrkande 23, 1992/93:A416 yrkande 7 och
1992/93:A472 yrkande 5 i denna del, som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
14. Anslaget Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar (mom.42)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita
Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 115 börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "för underhållsåtgärder" bort ha följande
lydelse:
Utskottet finner mot denna bakgrund regeringens ställningstagande om en i
princip oförändrad medelsnivå som ologisk. Detta gäller även i ljuset av de
extra satsningar som har skett under senare tid med förstärkt underhåll då
dessa insatser endast i begränsad utsträckning har kommit järnvägssektorn till
del.
För att vidmakthålla järnvägskapitalet bör i stället enligt utskottets
avsnitt 153 Kontrollera mot PDF
mening en resursökning ske. Utskottet beräknar att en anslagsökning med 1,5
miljarder kronor utgör en lämplig nivå.
Utskottet avstyrker därmed regeringens anslagsberäkning och tillstyrker
motion T208 (v) i nu behandlad del.
dels att utskottets hemställan under mom. 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande anslaget Drift och vidmakthållande av statliga
järnvägar
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T208 yrkande 5 och med anledning
av regeringens förslag i proposition 1992/93:100 bilaga 7 till Drift och
vidmakthållande av statliga järnvägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett
reservationsanslag på 4325656000kr,
15. Anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar (mom.43)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita
Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 116 börjar med "Mot
denna" och slutar med "2 miljarder kronor" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att Banverket bör tilldelas ett anslag på 6000 miljoner
kronor för nyinvesteringar i stomjärnvägar. Därmed kan en kraftfull
investeringsökning ske i enlighet med den planeringsram som lagts fast i motion
T71 (s). Utskottets ställningstagande innebär att yrkandena i s-motionerna
tillgodoses.
dels att utskottets hemställan under mom. 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:T71 yrkande 1 i denna del,
1992/93:T208 yrkande 4, 1992/93:T216 yrkande 2 i denna del och yrkande 3 samt
1992/93:A267 yrkande 13 i denna del till Nyinvesteringar i stomjärnvägar
för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 6000000000 kr,
16. Tåguppehåll (mom. 49)
Kenneth Attefors (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 121 börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "och Malmö" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är infrastrukturens utbyggnad i första hand ett
statligt ansvar. Det är därför orimligt att staten genom Banverket kräver
betalt av kommunerna för investeringar för snabbtågsanpassning om SJ ändå inte
avser att stanna med sina snabbtåg.
Utskottet anser i stället att de kommuner som bidrar med investeringsmedel
för snabbtågstrafik skall, om de så begär det, ha rätt till vissa
snabbtågsuppehåll.
Beträffande motion Ub646 (s) om tåguppehåll för snabbtågstrafiken mellan
Stockholm och Malmö har utskottet erfarit att SJ avser att göra tåguppehåll
bl.a. i Alvesta. Motionsyrkandet bör därmed inte föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida utan avstyrks följaktligen.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T516 (nyd) tillstyrks,
avsnitt 154 Kontrollera mot PDF
bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 49 bort ha följande lydelse:
49. beträffande tåguppehåll
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T516 och med avslag på motion
1992/93:Ub646 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
17. Järnvägsindustrin (mom. 51)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita
Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 122 börjar med
"Utskottet anser" och på s. 123 slutar med "båda motionsyrkandena" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser det angeläget att åtgärder vidtas för att trygga
verksamheten och sysselsättningen inom järnvägsindustrin. Om den pågående
satsningen på järnvägens infrastruktur skall ge effekt krävs följdinvesteringar
i modern rullande materiel. Med nuvarande beställningstakt finns det dock
enligt utskottets mening en allvarlig risk att den aktuella industrin kommer
att läggas ned samtidigt som kompetensen skingras.
Utskottet anser det därför viktigt att åtgärder vidtas så att
tidigareläggningar kan ske av investeringar i järnvägsmateriel. Därmed kan
teknikutvecklingen främjas och bra trafiklösningar uppnås samtidigt som goda
industriella förutsättningar skapas.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att yrkandena i motionerna T216 (s)
och T546 (s) tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande järnvägsindustrin
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:T216 yrkande 5 och
1992/93:T546 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Anslaget Utredningar m.m. (mom.54)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita
Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anser
Under utskottets överläggningar har förslag framlagts som innebär att
riksdagen skall anvisa ytterligare medel under detta anslag. Dessa medel skall
tilldelas Delegationen för infrastrukturinvesteringar för att möjliggöra en
privat finansiering av Arlandabanan. Socialdemokraterna anser att banan skall
vara en del av stomnätet och bibehållas i samhällets ägo. Vi motsätter oss
därför att Delegationen för infrastrukturinvesteringar tillförs ytterligare
medel i syfte att få till stånd ett privatfinansierat projektbolag för
Arlandabanan.
Vi anser att utskottets hemställan under mom. 54 bort utgå.
SÄRSKILDA YTTRANDEN
1. Investeringsinriktningen (mom. 9, 11 och 39)
Sten-Ove Sundström (s) anser
I trafikutskottets behandling av infrastrukturpropositionen har nästan alla
avsnitt 155 Kontrollera mot PDF
motionskrav som behandlar satsningar på landets norra del avslagits. Huvuddelen
av de resurser, 88 miljarder kronor, som ställs till förfogande för
framtidssatsningarna går till landets södra delar och storstadsregionerna.
Därmed har i trafikutskottets betänkande ingen hänsyn tagits till delmålet
om regional balans i det trafikpolitiska beslutet från år 1988.
Våra nordligaste län, Norrbotten och Västerbotten, som täcker en tredjedel
av landets yta, kommer således att tilldelas endast ca 1% av
investeringsutrymmet.
På t.ex. vägområdet sker ingen som helst satsning på E 4 genom regionen. På
de övriga stamvägarna (E 10, E 12 och Rv 45) sker enbart marginella punktvisa
insatser, medan E 4 söder om Stockholm till Skåne, enligt utskottets förslag,
kommer att få motorvägsstandard. De uteblivna satsningarna kommer att medföra
att framkomligheten i norra Sverige försämras katastrofalt. Huvuddelen av
vägsatsningarna går således till de stora trafiklederna och motorvägarna i
södra Sverige. Detta synsätt är oförenligt med det trafikpolitiska beslutet som
framhåller att trafiksystemet skall byggas upp så att det bidrar till regional
balans.
Jag anser att en bättre fördelning av infrastrukturmedlen snarast måste
göras så att hela landet kan få del av framtidssatsningarna. Annars motverkas
andra politiska insatser som görs för att nå en regional utjämning och uppfylla
målet att alla delar av landet skall få del av den ekonomiska tillväxt som en
anslutning till den europeiska gemenskapen väntas ge.
2. Automatisk hastighetsövervakning (mom. 19)
Rolf Clarkson, Sten Andersson i Malmö, Jan Sandberg och Lars Björkman (alla
m) anför:
Användning av utrustning för automatisk hastighetsövervakning innebär enligt
vår mening svåra avvägningsproblem. Vi är i princip motståndare till sådan
användning på grund av de kränkningar av den personliga integriteten den kan
innebära, om inte just integritetsaspekten alltid beaktas. Vi förutsätter att
så sker och vill därför inte motsätta oss ifrågavarande användning i den
begränsade omfattning som anges i proposition 1992/93:161 om trafiksäkerheten
på vägarna inför 2000-talet.
3. Erforderliga regeringsbeslut för fullföljande av
storstadsöverenskommelserna (mom. 35)
Kenneth Attefors (nyd) anför:
I propositionen framhålls att regeringen har för avsikt att förelägga
riksdagen ett förslag till lagstiftning som skall möjliggöra
avgiftsfinansiering av trafikleder.
Ny demokrati anser att det är en medborgerlig rättighet att få köra bil i
eller passera genom Sveriges städer och samhällen utan att betala särskild
avgift eller skatt för detta.
avsnitt 156 Kontrollera mot PDF
Jag vill redan nu understryka att om regeringen för riksdagen presenterar
ett förslag om biltullar så kommer Ny demokrati att motsätta sig ett sådant
förslag.
4. Övriga infrastrukturprojekt (mom. 53)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita
Jönsson, Jarl Lander och Ulrica Messing (alla s) anför:
Socialdemokraterna anser att väg- och järnvägsinvesteringarna bör öka
väsentligt jämfört med regeringens förslag. Detsamma gäller
underhållsinsatserna. Om våra förslag till ökade insatser godtas av riksdagen
tillgodoses syftet med flertalet av de motionsyrkanden som behandlas i detta
avsnitt. Någon riksdagens åtgärd med anledning av dessa motioner är därmed inte
erforderlig.
MENINGSYTTRING AV SUPPLEANT
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet
inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Karl-Erik Persson (v) anför:
Inriktningen av trafikpolitiken
En utgångspunkt för trafikpolitiken måste vara att vårt behov av
kommunikationer skall tillfredsställas på ett sätt som inte påverkar miljön
negativt. Kommunikationssektorn måste som alla andra samhällssektorer ingå i
ett uthålligt samhälle.
En annan utgångspunkt för trafikpolitiken skall vara att trafiksäkerheten
måste höjas och att alla människor skall ha en acceptabel tillgång till
kommunikationer oavsett ekonomiska och fysiska tillgångar. Samhällets
investeringar i kommunikationssektorn måste vara så samhällsekonomiskt lönsamma
som möjligt. Investeringarna genererar arbetstillfällen och rustar landet inför
kommande högkonjunkturer.
Som framhålls i motion T62 (v) bör i första hand miljöanpassade
kommunikationsslag byggas. Därefter kan behovet av nya vägar och flygplatser
bedömas. Samhällsplaneringen måste inriktas på att minska behovet av gods- och
persontransporter. Ekonomiska styrmedel bör användas för att styra utvecklingen
mot ekologiskt anpassade trafikslag. Frågan om en fungerande kollektivtrafik är
vidare en viktig jämställdhetsfråga. Framtidens kommunikationer måste i högre
grad tillgodose kvinnors, äldres och barns behov.
Enligt min mening måste regering och riksdag också agera aktivt för svensk
medverkan i en samordnad alleuropeisk järnvägspolitik. En järnvägstunnel under
Öresund borde ingå som en naturlig del i ett Nordeuropaprojekt.
Planeringsramar
Som framhålls i motion T208 (v) bör 70 miljarder kronor nyinvesteras inom
järnvägssektorn under den kommande tioårsperioden. Riksdagen bör inte
fastställa någon planeringsram för bärighetshöjande åtgärder.
Väginvesteringarnas inriktning och stamvägnätets omfattning m.m.
Vänsterpartiet vill inte höja kapaciteten på landets vägnät.
avsnitt 157 Kontrollera mot PDF
Transportpolitiken bör syfta till en överföring av transporter till andra
kommunikationsslag. Det innebär att projekt som Vedabron, där det finns en
parallell järnväg som alternativ, inte bör byggas. Vi anser att det s.k.
bärighetspaketet på ca 6 miljarder kronor på tio år skall avskaffas. Pengarna
bör i stället användas i glesbygdsområden med nedslitna och trafikfarliga vägar
där järnväg inte utgör ett alternativ. Vänsterpartiet vill även styra bort
medel från byggande av motorvägar till underhåll och upprustning av befintligt
vägnät.
Uppdelning av LTA-anslaget
Som framhålls i motion T208 (v) bör LTA-anslaget delas upp så att
väginvesteringar och järnvägsinvesteringar hålls isär.
Anslaget Drift och underhåll av statliga vägar
Jag anser att riksdagen bör bifalla motion T208 (v) och anvisa 1,5 miljarder
kronor utöver regeringens förslag.
Automatisk hastighetsövervakning
Jag biträder hemställan i reservation 8.
Anslaget Byggande av vägar
Riksdagen bör för nästa budgetår anvisa 5,3 miljarder kronor, dvs. 1,1
miljarder kronor mindre än vad regeringen föreslagit. Inga medel skall
utbetalas till bärighetshöjande åtgärder. Regeringen har föreslagit att 604
miljoner kronor av anslaget skall gå till sådana investeringar.
Anslaget Byggande av länstrafikanläggningar
De medel som regeringen föreslår till bärighetshöjande åtgärder bör i stället
gå till glesbygdsområden med de mest nedslitna och trafikfarliga vägarna och
där järnväg inte utgör ett alternativ. Riksdagen bör för nästa budgetår anvisa
2,6 miljarder kronor, dvs. 500 miljoner kronor mer än vad regeringen
föreslagit.
Anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
Som framhålls i motion T208 (v) bör riksdagen under anslaget för nästa
budgetår anvisa ett 200 miljoner kronor större belopp än det regeringen
föreslår. Medelsanvisningen bör sålunda omfatta 848500000 kr.
Prioritering av kollektivtrafiken i storstadssregionerna
Öster- och Västerleden bör inte byggas. Härför avsedda medel bör i stället
oavkortat gå till kollektivtrafiken.
Kollektivtrafiken bör prioriteras. Först när denna trafik har byggts ut och
tillåtits verka en tid kan behovet av Ringen och Österleden bedömas.
En utredning bör tillsättas för att utvärdera effekterna av bilavgifter två
år efter dessas införande.
Beslut om anslag till Österleden och Västerleden bör anstå till dess
utvärderingen har genomförts.
Satsningar med statliga medel på kollektivtrafiken i Göteborgsområdet skall
inte behöva anstå i avvaktan på en lösning av frågan om sträckning av E6
genom Göteborg.
Planeringsinriktning för järnvägar
Enligt Vänsterpartiets mening krävs kraftfulla och framtidsinriktade
avsnitt 158 Kontrollera mot PDF
investeringar i järnvägsnätet. Jag har därför tidigare under avsnittet
Planeringsramar framhållit att minst 70 miljarder kronor bör nyinvesteras inom
järnvägssektorn under den kommande tioårsperioden.
Genom denna satsning kan planeringsinriktningen för järnvägsinvesteringar
förändras i grunden. I stället för den blygsamma och i tiden långt utdragna
investeringsverksamhet som regeringen förordar kan järnvägssystemet snabbt
rustas upp till det moderna spårburna kommunikationssystem som är nödvändigt i
ett framtida bärkraftigt samhälle. Genom en sådan rejäl satsning skapas också
många meningsfulla jobb i olika led från industriproduktion till
servicearbeten.
Som exempel på järnvägsprojekt som därmed kan komma till stånd, utöver vad
som redan har beslutats om, kan nämnas västkustbanan, ostkustbanan, godsstråket
genom Bergslagen, Norge--Vänerbanan, Bohusbanan, Älvsborgsbanan, projekt inom
storstadsregionerna, norra stambanan, Botnia- och Norrbotniabanan. Vidare bör
Arlandabanan ingå i sin helhet dvs. även järnvägen mellan Arlanda och Uppsala.
Genomförandet av detta kraftfulla program för järnvägsnätets upprustning
och modernisering bör ske med stor omsorg om miljön för att förhindra onödigt
intrång och minska störningarna. Detta betyder att projektet tredje spåret
genom Stockholm, med en spårdragning över Riddarholmen, inte bör komma till
stånd. I stället bör en tunnellösning väljas. Med det synsättet som
Vänsterpartiet har om att järnvägstrafiken kommer att öka väsentligt är det
nödvändigt att planeringen inriktas på vad som är långsiktigt riktigt.
Förslaget om att förstärka kapaciteten med endast ett spår är därför en
kortsiktig lösning, samtidigt som den innebär att oersättliga kulturvärden
förstörs.
Jag bedömer att med de skisserade riktlinjerna för investeringar i
järnvägens infrastruktur kan syftet med samtliga vänsterpartimotioner komma att
uppfyllas.
Anslaget Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar
Jag biträder hemställan i reservation 14.
Anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar
Som framhålls i motion T208 (v) yrkande 4 bör Banverkets anslag för
investeringar i stomnätet höjas med 2 miljarder kronor, jämfört med regeringens
förslag. Det innebär att riksdagen bör anvisa 7925 miljoner kronor för nästa
budgetår.
Övriga infrastrukturprojekt
Vänsterpartiet anser att jämfört med regeringens förslag bör
järnvägsinvesteringarna, vägunderhållet och investeringarna i
länstrafikanläggningar öka. Väginvesteringarna bör däremot minska och anslaget
till bärighetshöjande åtgärder helt avskaffas. Om våra förslag godtas
tillgodoses en stor del av de motionsyrkanden som behandlas i detta avsnitt.
avsnitt 159 Kontrollera mot PDF
Någon riksdagens åtgärd med anledning av dessa motioner är därför inte
erforderlig.
Anslaget Utredningar m.m. (mom. 54)
Jag biträder hemställan i reservation 18.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 1, 7, 9, 13,
17, 22, 24, 25, 36, 39 och 43 borde ha hemställt:
1. beträffande inriktningen av trafikpolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:T62 yrkandena 4--8 och 15
och 1992/93:T208 yrkandena 1 och 2 samt med avslag på motionerna 1992/93:T202
yrkande 2, 1992/93:T203 yrkandena 1 och 2, 1992/93:T210, 1992/93:T216 yrkandena
1, 9 och 20, 1992/93:T223, 1992/93:T348 yrkande 4, 1992/93:Jo253 yrkande 3,
1992/93:Jo630 yrkandena 22--24, 1992/93:N281 yrkande 6 samt 1992/93:N432
yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
7. beträffande planeringsramar
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T208 yrkande 3, med anledning av
regeringens förslag i proposition 1992/93:176 samt med avslag på motionerna
1992/93:T36 yrkandena 2 och 3, 1992/93:T61 yrkande 1, 1992/93:T71 yrkandena
2--5, 6 i denna del, 7 i denna del och 8--10 samt 1992/93:N281 yrkande 7
a) godkänner att väg- och järnvägsinvesteringar planeras inom en ram om
totalt 119000000000 kr för perioden 1994--2003,
b) godkänner att planeringsramen skall fördelas med 70000000000 kr
för investeringar i stomjärnvägar, med 40000000000 kr för investeringar i
riksvägar och med 9000000000 kr för investeringar i
länstrafikanläggningar,
9. beträffande väginvesteringarnas inriktning och stamvägnätets
omfattning m.m.
att riksdagen -- under förutsättning av bifall till mom. 7 i meningsyttringen
-- med bifall till motion 1992/93:T62 yrkandena 11, 19, och 29 med anledning av
motion 1992/93:T62 yrkande 28 och regeringens förslag samt med avslag på
motionerna 1992/93:T32, 1992/93:T36 yrkande 1, 1992/93:T37, 1992/93:T40,
1992/93:T42, 1992/93:T43 yrkandena 1 och 2, 1992/93:T44, 1992/93:T46,
1992/93:T53, 1992/93:T54, 1992/93:T65 yrkande 1, 1992/93:T66, 1992/93:T68
yrkande 2, 1992/93:T70 yrkande 2, 1992/93:T71 yrkande 6 i denna del,
1992/93:T72, 1992/93:T75, 1992/93:T76 yrkande 1, 1992/93:T77, 1992/93:T82
yrkande 1, 1992/93:T83, 1992/93:T90 yrkande 2, 1992/93:T94 yrkande 5,
1992/93:T203 yrkande 5, 1992/93:T205 yrkandena 1--2 och 3 i denna del,
1992/93:T216 yrkande 6, 1992/93:T225 yrkande 2, 1992/93:T301,1992/93:T302,
1992/93:T304, 1992/93:T305, 1992/92:T306, 1992/93:T309 yrkande 1,
1992/93:T310, 1992/93:T314, 1992/93:T318, 1992/93:T319, 1992/93:T320,
1992/93:T324 yrkande 1, 1992/93:T325, 1992/93:T326, 1992/93:T327
yrkande 1, 1992/93:T328, 1992/93:T331, 1992/93:T332, 1992/93:T333,
avsnitt 160 Kontrollera mot PDF
1992/93:T339, 1992/93:T340, 1992/93:T342, 1992/93:T344, 1992/93:T522
yrkande 2, 1992/93:T556 yrkande 2, 1992/93:T640 yrkande 6, 1992/93:A410
yrkandena 7 och 8, 1992/93:A427 yrkande 2, 1992/93:A443 yrkandena 6 och 7,
1992/93:A472 yrkande 6, 1992/93:A478 yrkande 7, 1992/93:Fi211 yrkande 24,
1992/93:N317 yrkande 13 samt 1992/93:Ub646 yrkandena 11 och 12 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anfört,
13. beträffande uppdelning av LTA-anslaget
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:208 yrkande 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
17. beträffande anslaget Drift och underhåll av statliga vägar
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T208 yrkande 12 och med avslag
på regeringens förslag i proposition 1992/93:100 bilaga 7 till Drift och
underhåll av statliga vägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett
reservationsanslag på 7133721000 kr,
22. beträffande anslaget Byggande av vägar
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:T208 yrkandena 11 och 15 samt
med avslag på motionerna 1992/93:T71 yrkande 1 i denna del, 1992/93:T216
yrkande 2 i denna del och yrkande 4 samt 1992/93:A267 yrkande 13 i denna del
till Byggande av vägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på
5313000000 kr,
24. beträffande anslaget Byggande av länstrafikanläggningar
att riksdagen med anledning av motion T208 yrkande 9 till Byggande av
länstrafikanläggningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på
2623000000 kr,
25. beträffande anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda
vägar
ratt riksdagen med bifall till motion 1992/93:T208 yrkande 14
och med anledning av regeringens förslag i proposition 1992/93:100 bilaga 7
till Bidrag och drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1993/94
anvisar ett reservationsanslag på 848500000 kr,
36. beträffande prioritering av kollektivtrafiken i storstadsregionerna
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:T62 yrkande 20 i denna del
och yrkande 21, 1992/93:T208 yrkande 7, 1992/93:T211, 1992/93:T230 yrkande 2
och 1992/93:Jo706 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförs,
39. beträffande planeringsinriktning för järnvägar
att riksdagen -- under förutsättning av bifall till moment 7 i
meningsyttringen -- med bifall till motion 1992/93:T62 yrkandena 9, 17, 18, 20
i denna del, 22--25 med avslag på proposition 1992/93:176 yrkandena 1--5 på s.
93 och motionerna 1992/93:T35 i denna del, 1992/93:T36 yrkande 5, 1992/93:T48,
1992/93:T52, 1992/93:T59 yrkande 4, 1992/93:T61 yrkande 3, 1992/93:T63 yrkande
3 i denna del, 1992/93:T69 yrkandena 2 och 3, 1992/93:T71 yrkande 7 i denna
avsnitt 161 Kontrollera mot PDF
del, 1992/93:T73, 1992/93:T76 yrkande 2, 1992/93:T78, 1992/93:T201 yrkande 3 i
denna del, 1992/93:T203 yrkande 4, 1992/93:T204 yrkande 2 i denna del,
1992/93:T205 yrkande 3 i denna del, 1992/93:T208 yrkande 6, 1992/93:T215
yrkande 8, 1992/93:T219 yrkande 3, 1992/93:T225 yrkande 1 i denna del,
1992/93:T501 yrkande 1, 1992/93:T509, 1992/93:T514, 1992/93:T517, 1992/93:T519
i denna del, 1992/93:T525, 1992/93:T526, 1992/93:T527 yrkande 3,
1992/93:T528, 1992/93:T529, 1992/93:T530, 1992/93:T536, 1992/93:T537
yrkande 1, 1992/93:T538 yrkande 1, 1992/93:T541 yrkande 1, 1992/93:T544,
1992/93:T545, 1992/93:T547, 1992/93:T552, 1992/93:T555, 1992/93:T557,
1992/93:T559, 1992/93:T561, 1992/93:T563, 1992/93:Fi211 yrkande 23,
1992/93:A416 yrkande 7 och 1992/93:A472 yrkande 5 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anfört,
43. beträffande anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:T208 yrkande 4 och med avslag
på motionerna 1992/93:T71 yrkande 1 i denna del, 1992/93:T216 yrkande 2 i denna
del och yrkande 3 samt 1992/93:A267 yrkande 13 i denna del till
Nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett
ramanslag på 7925000000 kr,
Finansutskottets yttrande
1992/93:FiU4y
Bilaga
Investeringar i trafikens infrastruktur m.m.
Till trafikutskottet
Trafikutskottet har den 23 mars 1993 berett finansutskottet tillfälle att
yttra sig över proposition 1992/93:176 Investeringar i trafikens infrastruktur
m.m. jämte motioner, i de delar som berör finansutskottets beredningsområde.
Avgränsning av yttrandet
Finansutskottet behandlar i detta yttrande till trafikutskottet frågan om att
införa ett nytt finansieringssystem, avsnitten 2.1.1 (s. 30--32) och 4
(s. 107--112) i propositionen.
I dessa delar av propositionen föreslås att investeringar i vägar, järnvägar
och kollektivtrafikanläggningar skall finansieras genom att lån tas upp i
Riksgäldskontoret i stället för att som hittills finansieras över anslag på
statsbudgeten.
Propositionen
Enligt RF 9:10 får regeringen inte uppta lån utan riksdagens bemyndigande.
Regeringen begär därför ett bemyndigande för regeringen att för perioden
1993/94--1995/96 besluta om låneram för investeringar i vägar, järnvägar och
kollektivtrafikanläggningar upp till ett belopp om 42 miljarder kronor.
Därutöver föreslås att riksdagen skall besluta att två av regeringen
underställda myndigheter, Banverket och Vägverket, skall medges rätt att ta upp
lån i Riksgäldskontoret under perioden 1993/94--1995/96 intill ett sammanlagt
belopp av högst 36 miljarder kronor för nya investeringar. Detta belopp
avsnitt 162 Kontrollera mot PDF
innefattas emellertid i det förstnämnda bemyndigandet, som även innefattar
tidigare upptagna lån för investeringar i vägar och järnvägar om totalt ca 6
miljarder kronor. I propositionen (s.11) inför regeringen ett nytt begrepp,
nämligen skuldsättningsram. Någon närmare innebörd av begreppet ges inte i
detta sammanhang. I en särskild hemställanpunkt föreslås att riksdagen skall
besluta att skuldsättningsramen för perioden 1993/94--2002/03 skall vara 78
miljarder kronor. De ovannämnda beloppen innefattas i den begärda
planeringsramen.
Vidare föreslås riksdagen godkänna att väg- och järnvägsinvesteringar bör
planeras inom en ram om totalt 88 miljarder kronor. Därtill kommer 10 miljarder
kronor för sådana projekt som redan beslutats inom den av riksdagen tidigare
beslutade planeringsramen om 20 miljarder kronor. Riksdagen föreslås också
godkänna en viss fördelning av ramen på olika typer av trafikinvesteringar
(s. 42) men samtidigt föreslås att regeringen skall bemyndigas besluta om den
slutliga fördelningen av låneramen mellan Vägverket och Banverket samt mellan
år och ändamål (s. 112). Ett särskilt bemyndigande begärs också för regeringen
att besluta om de förändringar i givna bemyndiganden för Vägverket och
Banverket som är påkallade av den nya finansieringsmodellen.
I propositionen bedöms att med lånefinansiering kommer de faktiska ränte- och
amorteringskostnaderna för investeringar i vägar och järnvägar att tydliggöras
på statsbudgeten. För närvarande redovisas de direkta anskaffningsutgifterna.
I propositionen bedöms vidare att lånefinansiering innebär att en
periodisering av anskaffningsutgifterna görs på statsbudgeten i stället för att
dessa till fullo får täckas med anslagsmedel det aktuella budgetåret.
Belastningen på budgeten för amorteringar och räntor uppstår enligt förslaget
först efter hand som lån och räntor förfaller till betalning.
Budgetbelastningen sägs därmed uppstå först när de samhällsekonomiska vinsterna
med uppbyggd och väl fungerande infrastruktur infaller, dvs. i takt med att
investeringarna brukas av medborgarna. Med en lånefinansieringsmodell
förbättras enligt propositionen riksdagens beslutsunderlag genom att de
faktiska kostnaderna staten har för infrastruktursatsningar tydliggörs genom
att såväl ränte- som amorteringskostnader synliggörs.
Övergången till en lånefinansiering innebär en temporär förbättring av
statsbudgetens saldo. I den takt investeringarna sker kommer denna effekt
successivt att minska. Detta innebär dock inte att statens finanser på något
sätt förbättras. Genom omläggningen kommer skillnaden mellan statsbudgetens
saldo och statens upplåningsbehov tillfälligt att öka.
avsnitt 163 Kontrollera mot PDF
För att "finansiera" räntor och amorteringar av upptagna lån bör, enligt
propositionen, ett särskilt anslag för kapitalkostnader för investeringar i
vägar, järnvägar och kollektiva trafikanläggningar, vilka föreslås betalas med
lån, inrättas. För budgetåret 1993/94 beräknas detta anslag uppgå till 1353
miljoner kronor.
I propositionen föreslås mot bakgrund härav att anslagen för byggande av
riksvägar, byggande av länstrafikanläggningar, bärighetshöjande åtgärder,
nyinvesteringar i stomjärnvägar samt ersättning till Banverket för vissa
kapitalkostnader som tillsammans uppgår till närmare 5 miljarder kronor inte
skall tas upp i statsbudgeten för budgetåret 1993/94.
Utskottet
Finansutskottet har i betänkandet om den ekonomiska politiken och
budgetregleringen (1992/93:FiU10, FiU20) behandlat frågan om finansieringen och
redovisningen av investeringar i trafikens infrastruktur. Utskottets behandling
föranleddes av ett antal motioner som tog upp frågan om att indela
statsbudgeten i en drift- och en kapitalbudget. Utskottet anförde i betänkandet
följande:
Investeringar i vägar och järnvägar finansieras traditionellt genom årliga
anslag på statsbudgeten. Utgångspunkten för vilka investeringar som skall göras
är de gällande tioåriga investeringsplanerna för investeringar i riksvägar,
stomjärnvägar och länstrafikanläggningar. De årliga investeringsanslagen har
sedan slutet av 1980-talet varit ca 4,6 miljarder kronor per år.
Riksdagen beslutade år 1991 att inrätta ett anslag för investeringar i
trafikens infrastruktur. Anslaget skulle främst användas för större
sammanhållna projekt av nationell betydelse som gagnar tillväxten och miljön
och storstadsregionernas trafiksystem. Riksdagen anvisade 10 miljarder kronor
till anslaget men utlovade att en påfyllnad med ytterligare 10 miljarder kronor
skulle ske senare. För resten av 1990-talet angav riksdagen en planeringsram på
20 miljarder kronor.
I syfte att möta lågkonjunkturen och minska arbetslösheten har riksdagen vid
två tillfällen, i december år 1991 och juni år 1992, beslutat om extra medel
till transportsektorn. I december 1992 beslutade riksdagen att anslå
ytterligare 1,5 miljarder kronor för åtgärder på länsvägar i skogslänen.
I årets budgetproposition (Kommunikationsdepartementet, bilaga 7) föreslås en
ny finansieringsmodell för investeringar i vägar, järnvägar (inkl. eldrifts-
och telenätsutrustning) och kollektivtrafikanläggningar. De skall enligt
förslaget finansieras genom lån som tas upp i Riksgäldskontoret. För att
finansiera räntor och amorteringar kommer ett särskilt kapitalkostnadsanslag
avsnitt 164 Kontrollera mot PDF
att inrättas. En total investeringsram och en låneram kommer att fastställas
för investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar för
perioden 1994--2003. Utöver ordinarie investeringar kommer ytterligare
investeringar för 30 miljarder kronor att göras, varav 10 miljarder kronor
avser redan fattade beslut. Förslag kommer senare i vår att lämnas till hur
resurserna skall fördelas mellan Vägverket och Banverket.
Som skäl för att införa en ny finansieringsmodell anförs att flera mycket
angelägna investeringar inte har gått att finansiera inom hittills anslagna
ramar. I finansplanen sägs att genom en övergång till lånefinansiering kan
investeringsnivån höjas ytterligare.
Som utskottet redovisat i ett yttrande till TU (1987/88:FiU3y) innebär en
övergång till att finansiera investeringar med lån i Riksgäldskontoret (RGK)
eller på kapitalmarknaden inte att det skapas något ökat realt utrymme som gör
det möjligt att öka investeringarna i samhället. Att finansiera statliga
investeringar genom lån i RGK i stället för över anslag skapar inte heller
något ökat finansiellt utrymme. Även finansieringen via anslag innebär, i den
mån inte statsinkomsterna räcker till, att lån upptas i RGK. Utskottet delar
således inte uppfattningen att en finansiering av infrastrukturinvesteringar
med lån i RGK skulle göra det möjligt att höja investeringarna utöver vad en
finansiering över anslag skulle innebära. Däremot kan en sådan ordning påverka
vilket inflytande riksdagen får över besluten om infrastrukturinvesteringarna.
Enligt regeringens förslag skulle på statsbudgeten endast tas upp ett
kapitalkostnadsanslag som skulle belastas med räntor och amorteringar på
upptagna lån. Ett ställningstagande från riksdagens sida till omfattningen av
ett eller flera kapitalkostnadsanslag kan inte ersätta ett inflytande över
investeringarnas omfattning. Belastningen på kapitalkostnadsanslaget kommer att
bestämmas genom en mekanisk framräkning baserad på gjorda investeringar. Det
anslaget kan riksdagen i detta skede inte påverka. Ställningstagandet till
kapitalkostnadsanslaget blir därför ointressant ur beslutssynpunkt.
Att periodisera utgifterna över investeringens beräknade livslängd, som ett
kapitalkostnadsanslag i viss mening kan sägas innebära, kan vara värdefullt ur
andra synvinklar, t.ex. för att kunna bedöma den statliga sektorns
resursförbrukning. En förutsättning härför är emellertid att en sådan
periodisering kan göras på någorlunda objektiva grunder. Det är angeläget att
redovisningsprinciper utvecklas i enlighet med vad som brukar betecknas som god
redovisningssed. Ändringar av principer får omedelbart genomslag på
avsnitt 165 Kontrollera mot PDF
budgetsaldot och bör därför undvikas. I det gamla systemet med en uppdelning av
statsbudgeten i en drift- och en kapitalbudget avskrevs investeringar direkt
till den del de inte kunde förväntas ge monetär avkastning. Det innebar att de
till denna del finansierades över driftbudgeten med löpande inkomster. Endast
den del av investeringarna som kunde beräknas ge monetär avkastning fick tas
upp på kapitalbudgeten och därigenom lånefinansieras. Den gamla drift- och
kapitalbudgeten hade som utskottet ser det vissa förtjänster i dessa avseenden
men även vissa svagheter. Den var framför allt svåröverskådlig och
ofullständig.
De nu redovisade principerna för uppdelningen på en drift- och en
kapitalbudget har sin motsvarighet i den företagsekonomiska
redovisningskonventionen. Enligt denna konvention får ett företag inte redovisa
en investering som tillgång om avkastningen från investeringen inte tillfaller
företaget. De framtida inkomsterna från många statliga investeringar tillfaller
emellertid inte staten direkt utan andra samhällssektorer.
I själva verket är den kanske viktigaste orsaken till att viss verksamhet kan
bedrivas på ett samhällsekonomiskt mer effektivt sätt i offentlig regi än i
privat regi att inkomsterna från verksamheten inte tillfaller ägaren utan
sprids i samhället. Verksamheter som karaktäriseras av sådana svårigheter för
ägaren att -- på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt -- få betalning för
tillhandahållna tjänster brukar i ekonomisk teori benämnas kollektiva tjänster.
Det anförda, som påpekas i finansplanen, visar att den företagsekonomiska
redovisningskonventionen inte i alla delar är lämplig att använda för statlig
verksamhet.
Investeringar i staten är av två huvudtyper. Dels är investeringar
insatsresurser -- produktionsfaktorer -- för att myndigheterna skall kunna
bedriva sin verksamhet (lokaler, datorer, telefonväxlar etc.), dels är
investeringar resultat av vissa myndigheters verksamhet som skall utnyttjas
av andra än producenten/myndigheten (vägar, järnvägar, skyddsrum etc.).
För myndigheter med förvaltningsanslag kan en modell vara att finansiera
investeringar som utgör insatsresurser i myndigheterna med lån och låta
kapitalkostnaderna belasta förvaltningsanslaget. Ett sådant system föreslås i
årets finansplan. Utskottet återkommer till detta. Kapitalkostnaderna i ett
sådant system minskar myndigheternas framtida utrymme för löpande utgifter.
Myndigheterna får möjlighet att på ett rationellt sätt bedöma investeringarnas
värde mot löpande utgifter, eller annorlunda uttryckt, myndigheterna får ta de
ekonomiska konsekvenserna av sina investeringsbeslut. Detta resonemang är
avsnitt 166 Kontrollera mot PDF
emellertid inte tillämpbart på infrastrukturinvesteringar, där den förväntade
avkastningen inte tillfaller staten i form av inkomster. Av större betydelse
är här den samhällsekonomiska bedömningen som kan göras av investeringens
värde. Finns det resurser tillgängliga för att öka investeringarna? Vilka blir
effekterna på samhällsekonomin i övrigt? Det är frågor som inte kan bedömas och
avgöras inom en enskild myndighet eller ett verk.
Finansutskottet yttrade sig våren 1988 över proposition 1987/88:50 om
trafikpolitiken på 1990-talet (1987/88:FiU3y). I yttrandet skrev ett enigt
finansutskott följande:
Utskottet anser inte att det finns skäl att ändra de principer som slogs fast
av 1984/85 års riksdag. För att ett affärsverk skall få finansiera
investeringar vid sidan av statsbudgeten direkt via riksgäldskontoret bör
liksom hittills gälla att full förräntning kan påräknas på investeringen. För
de investeringar där detta inte gäller bör finansieringen liksom hittills ske
via anslag på statsbudgeten. I de fall ett affärsverk medges rätt att låna i
riksgäldskontoret bör det ske inom en angiven ram. En upplåning som sker på
detta sätt skall på lämpligt sätt rapporteras och redovisas som statsskuld för
att överblicken och rapporteringen av den totala statsskulden inte skall
försvåras.
Utskottet uttryckte förståelse för de motiv som anförts för att införa andra
finansieringsformer för investeringar än via anslagsmedel. Det är emellertid
viktigt, anförde utskottet, att i detta sammanhang beakta de krav som
riksdagen ställer beträffande möjligheter till inflytande och överblick.
Utskottet har alltjämt samma uppfattning och anser sammanfattningsvis att
investeringar i infrastruktur bör anvisas över anslag på statsbudgeten. En
finansiering över anslag kan väl förenas med utformning av planeringsramar
eller investeringsbemyndiganden som gör det möjligt att långsiktigt planera
verksamheten. Det kan dock finnas skäl att överväga andra budget- och
redovisningsformer för denna typ av investeringar. Det är i vissa sammanhang
väsentligt att behandla investeringar och kapitalkostnader på ett annat sätt än
driftkostnader.
Utskottet var i betänkandet (bet. 1992/93:FiU10, FiU20, rskr. 189) för sin
del inte berett att tillstyrka att en drift- och en kapitalbudget skulle
återinföras, men ansåg att frågan om hur investeringarna i infrastruktur skall
finansieras, budgeteras och redovisas borde övervägas ytterligare.
Utskottet förutsatte att regeringen i det fortsatta arbetet med dessa frågor
uppmärksammade de problem utskottet här påtalat. De aktuella motionerna
avstyrktes därför av utskottet. I en reservation från Ny demokrati förordades
avsnitt 167 Kontrollera mot PDF
att en särskild utredning tillsattes för att lösa de frågor som motionerna
aktualiserat.
Propositionen om investeringar i trafikens infrastruktur (1992/93:176) har
därefter överlämnats till riksdagen. I propositionen lämnas en redovisning för
hur styrformerna för investeringar i trafikens infrastruktur bör utvecklas.
Utskottet har tagit del av dessa förslag. Som utskottet ser det föreslås i
propositionen vissa förbättringar och förtydliganden vad gäller styrformerna
och redovisningen. Förslaget har också andra förtjänster. En bättre
överensstämmelse åstadkoms i redovisningen mellan budgetbelastning och
medborgarnas utnyttjande av investeringarna. Genom en treårsram för upplåningen
ges riksdagen möjlighet att styra den totala omfattningen av
trafikinvesteringarna. Vidare kommer en årlig utfallsredovisning att lämnas i
form av uppföljning mot investeringsplan och ingångna åtaganden. Trots detta
måste utskottet konstatera att den för finansutskottet intressanta frågan om
hur riksdagen skall kunna utöva finansmakten för investeringsutgifter som
saknar direkt monetär avkastning, dvs. på vilket sätt dessa medel skall
omfattas av budgetregleringen, inte fått en för riksdagen tillfredsställande
lösning. Utskottet vill åskådliggöra detta med följande exempel. I
propositionen föreslås att ett kapitalkostnadsanslag skall införas på
statsbudgeten som skall belastas med amorteringar och räntor på lån till bl.a.
Vägverket och Banverket. Denna typ av anslag kan emellertid leda till vissa
icke önskvärda effekter. Antag att staten önskar öka sitt sparande för att
minska sin skuldsättning och av det skälet ålägger Banverket och Vägverket att
öka sina amorteringar. Innebörden härav blir med propositionens förslag till
finansiering av infrastrukturinvesteringar att utfallet på
kapitalkostnadsanslaget ökar. Den paradoxala effekten blir således att
budgetunderskottet ökar trots att myndigheterna ökat sitt sparande.
Det omvända skulle också kunna inträffa om amorteringstiden i stället
förlängs, vilket egentligen innebär ett mindre sparande än annars. Därigenom
skulle belastningen på kapitalkostnadsanslaget minska och budgetsaldot
förbättras. Den faktiska upplåningen påverkas i detta skede inte, eftersom
upplåningen redan har skett i samband med att investeringen genomförs.
Exemplen visar enligt utskottets mening att begreppet kapitalkostnadsanslag
ger statsbudgeten och budgetunderskottet, om de i proposition 176 föreslagna
förändringarna genomförs, en annan innebörd än de hittills haft. Genom att man
ändrar amorteringstiden kan budgetsaldots storlek påverkas.
Enligt finansutskottets mening aktualiserar detta frågan på vilket sätt
avsnitt 168 Kontrollera mot PDF
riksdagen skall utöva sin finansmakt. Det hittills vedertagna sättet att genom
anslagsbeslut fastställa en budgetreglering för nästkommande budgetår skulle
behöva utvecklas vidare till att omfatta även investeringsbemyndiganden och
liknande långsiktiga utgiftsåtaganden. Finansutskottet avser att i ett annat
sammanhang föreslå riksdagen att hos regeringen hemställa om en översyn av de
frågor som utskottet aktualiserat här och i det nämnda betänkandet från i mars
1993 (bet. 1992/93:FiU20, rskr. 189).
Den i proposition 176 aktualiserade frågan om finansieringen av investeringar
i trafikens infrastruktur måste emellertid lösas nu i samband med riksdagens
behandling av propositionen. För att inte senarelägga riksdagens
ställningstagande till de nödvändiga investeringarna i trafikens infrastruktur
och på ett negativt sätt påverka trafikverkens investeringsplanering bör
riksdagen, i avvaktan på en närmare prövning av hur riksdagens finansmakt bör
utformas, anvisa nödvändiga medel för infrastrukturinvesteringar över anslag på
statsbudgeten. Finansutskottet anser därför att för riksdagen mer vedertagna
beslutsformer -- att anvisa medel över anslag och fastställa inriktningen och
omfattningen av verksamheten genom planerings- eller investeringsbemyndiganden
-- bör användas också för beslut om investeringar i trafikens infrastruktur.
Det bör ankomma på trafikutskottet att överväga om anslaget skall omfatta de
beräknade utgifterna för hela treårsperioden eller endast för ett år i taget.
Av betydelse härvid är om planeringen och riksdagens ställningstagande skall
ske treårsvis eller vara rullande. Likaså ankommer det på trafikutskottet att
ta ställning till om medlen skall anvisas samlat eller fördelas på väg- och
järnvägsinvesteringar. Finansutskottet anser dock, med tanke på
investeringarnas betydelse för det samhällsekonomiska kapacitetsutnyttjandet
och behovet att på sikt utveckla kapaciteten, att vägledande för
trafikutskottet bör vara att riksdagens ställningstagande inte ytterligare
skall försena den planerade utbyggnaden. Riksdagen bör därför fatta de
nödvändiga besluten redan i vår.
Ett ställningstagande i denna riktning skulle också tillgodose yrkandena
11--15 i motion T71 (s) samt i viss utsträckning även motion T62 (v)
yrkandena 1 och 7.
Förslaget i motion T47 av Ulf Melin (m) att överföra delar av
fordonsskatten och bränsleskatten direkt till Vägverket för väginvesteringar
anser utskottet bör avslås av riksdagen. Förslaget kan inte ses som en
finansieringsform, som motionären hävdar, utan är egentligen en
specialdestinering av inkomster. Utskottet och riksdagen har vid ett flertal
avsnitt 169 Kontrollera mot PDF
tillfällen avvisat sådana yrkanden. Väginvesteringar bör vägas främst mot andra
typer av infrastrukturinvesteringar och inte mot vissa skatteinkomster. En
specialdestinering av inkomster till vissa utgifter skulle försvåra för
riksdagen att göra en prioritering på rationella grunder mellan olika typer av
utgifter.
Stockholm den 20 april 1993
På finansutskottets vägnar
Per-Ola Eriksson
I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Hans Gustafsson (s), Lars
Tobisson (m), Bengt Wittbom (m), Lars Leijonborg (fp), Roland Sundgren (s), Per
Olof Håkansson (s), Tom Heyman (m), Lisbet Calner (s), Stefan Attefall (kds),
Bo G Jenevall (nyd), Arne Kjörnsberg (s), Roland Larsson (c), Sonia Karlsson
(s) och Alf Egnerfors (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.
Innehållsförteckning
Sammanfattning1
Proposition 1992/93:1763
Trafikpolitikens förutsättningar och utgångspunkter3
Inriktning av investeringar i trafikens infrastruktur3
Anslagsfrågor och övriga finansieringsfrågor för perioden
1993/94--1995/964
Vissa järnvägar av betydelse från turistsynpunkt5
Proposition 1992/93:100 bilaga 75
Anslag för budgetåret 1993/945
MOTIONERNA6
Motioner väckta med anledning av proposition 1992/93:176 Investeringar i
trafikens infrastruktur m.m.6
Motioner väckta med anledning av proposition 1992/93:161 Trafiksäkerheten
på vägarna inför 2000-talet17
Motioner avgivna under den allmänna motionstiden i januari 199318
Yttrande från finansutskottet43
Inledning43
UTSKOTTET44
1 Trafikpolitikens förutsättningar och utgångspunkter44
1.1 Inriktningen av trafikpolitiken44
1.1.1 Propositionen44
1.1.2 Motionerna46
1.1.3 Utskottets ställningstagande47
1.2 Utvärdering av trafikpolitiken48
2 Investeringsplaneringen50
2.1 Samordnad investeringsplanering50
2.1.1 Propositionen50
2.1.1 Motionerna51
2.1.3 Utskottets ställningstagande52
2.2 Investeringar i sjöfartens infrastruktur54
2.3 Investeringar i luftfartens infrastruktur54
2.4 Övrigt55
3 Planeringsramar och finansieringsfrågor56
3.1 Planeringsramar56
3.1.1 Propositionen56
3.1.2 Motionerna56
3.1.3 Utskottets ställningstagande57
3.2 Finansieringsfrågor58
3.2.1 Propositionen58
3.2.2 Motionerna59
3.2.3 Finansutskottets yttrande59
3.2.4 Trafikutskottets ställningstagande60
4 Vägar m.m.63
4.1 Väginvesteringarnas inriktning samt stamvägnätets omfattning, standard
och utbyggnadstakt63
4.1.1 Bakgrund63
4.1.2 Vägverkets förslag till stamvägnät64
4.1.3 Regeringens förslag65
4.1.4 Motionsförslag70
4.1.5 Utskottets ställningstagande75
avsnitt 170 Kontrollera mot PDF
4.1.6 Sträckningen av E 4 genom Skåne78
4.2 Investeringsinriktning för länstrafikanläggningar79
4.2.1 Bakgrund79
4.2.2 Regeringens förslag80
4.2.3 Motionsförslag80
4.2.4 Utskottets ställningstagande81
4.3 Anslagsfrågor82
4.3.1 Anslaget Vägverket: Administrationskostnader82
4.3.2 Anslaget Drift och underhåll av statliga vägar82
4.3.3 Anslaget Byggande av vägar84
4.3.4 Anslaget Byggande av länstrafikanläggningar85
4.3.5 Anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar85
4.3.6 Vissa övriga anslagsfrågor85
4.4 Vägsalt och dubbdäck86
4.5 Vissa övriga vägfrågor87
5 Storstadsfrågor87
5.1 Bakgrund87
5.2 Regeringens förslag och utskottets ställningstagande till dessa
förslag88
5.3 Motionsförslag och utskottets ställningstagande till dessa förslag89
6 Järnvägar92
6.1 Bakgrund92
6.2 Gällande planeringssystem93
6.3 Bannätets indelning93
6.4 Investeringsplaneringen95
6.4.1 Regeringens förslag95
6.4.2 Motionsyrkanden100
6.4.3 Utskottets ställningstagande110
6.5 Anslagsfrågor114
6.5.1 Anslaget Banverket: Administrationskostnader114
6.5.2 Anslaget Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar115
6.5.3 Anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar116
6.5.4 Anslag Ersättning till Banverket för vissa kapitalkostnader116
6.6 Turistjärnvägar117
6.6.1 Regeringens förslag117
6.6.2 Utskottets ställningstagande118
6.7 Persontrafikfrågor118
6.8 Godstrafikfrågor123
7 Övriga motionsyrkanden om infrastruktursatsningar124
7.1 Vägar126
7.2 Järnvägar128
7.3 Motionsyrkanden som omfattar flera trafikslag132
8 Anslaget Utredningar m.m.134
HEMSTÄLLAN135
RESERVATIONER144
SÄRSKILDA YTTRANDEN159
MENINGSYTTRING AV SUPPLEANT161
Bilaga
Finansutskottets yttrande 1992/93:FiU4y167