Bet. 1992/93:TU4

Trafikutskottets betänkande

1992/93:TU04

Vissa trafiksäkerhetsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1992/93

TU4

Sammanfattning

Utskottet anser att trafiksäkerhetsarbetet kan effektiviseras

om det samlade ansvaret för vägtrafiken och säkerheten på

vägarna samlas i en enda myndighet. Utskottet tillstyrker mot

denna bakgrund regeringens förslag i proposition 1992/93:2 att

Trafiksäkerhetsverket läggs ned fr.o.m. den 1 januari 1993 och

att dess arbetsuppgifter övertas av Vägverket. Utskottet anser

dock att förarprövningen inte bör läggas på Vägverket och att

regeringen därför skyndsamt bör överväga vart den skall flyttas.

I avvaktan härpå godtar dock utskottet att den överförs till

Vägverket.

Utskottet behandlar i betänkandet även närmare 50

motionsyrkanden som främst gäller olika regler och föreskrifter

inom trafiksäkerhetsområdet och riktlinjer för det framtida

trafiksäkerhetsarbetet. Utskottet bedömer att flera av dessa

motionsyrkanden kan vara väl ägnade att främja trafiksäkerheten.

Med hänvisning till bl.a. det beredningsarbete som för

närvarande pågår inför ett nytt samlat trafiksäkerhetspolitiskt

program avslås dock samtliga dessa motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats åtta reservationer. De frågor som

reservationerna avser samt de partigrupper som har avgett dessa

redovisas översiktligt i avsnittet Hemställan i utskottets

yttrande (s. 29--31).

Till betänkandet har vidare fogats två särskilda yttranden,

nämligen av en m-ledamot om hastighetsgränser samt av en

s-ledamot om biltelefoner.

Propositionen

Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i

proposition 1992/93:2 om vissa organisatoriska frågor inom

trafiksäkerhetsområdet

1. att riksdagen godkänner att Trafiksäkerhetsverket läggs

ned med utgången av år 1992,

2. att riksdagen godkänner att de verksamheter som i dag

fullgörs av Trafiksäkerhetsverket överförs till Vägverket

fr.o.m. den 1 januari 1993,

3. att riksdagen godkänner att Vägverkets nya organisation

utformas i enlighet med vad i propositionen anförts (avsnitt 5),

4. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

användningen av influtna medel från försäljning av individuella

registreringsskyltar.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1992/93:T2 av Maj-Inger Klingvall och Ewa Hedkvist Petersen

(båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av att, i den

aviserade organisationsförändringen, barnens problem särskilt

beaktas.

1992/93:T3 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en samlad utvärdering av trafiksäkerhetsarbetet.

1992/93:T4 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en trafiksäkerhetsdelegation samt

beträffande förarprövningens och registerfrågornas

organisatoriska placering.

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden i januari

1992

1991/92:T217 av Max Montalvo m.fl. (nyd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behov av trafiksäkerhetskampanj om

vägrenskörning och vänstersväng.

1991/92:T401 av Bengt Silfverstrand och Karin Wegestål (båda

s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en sådan

ändring i vägtrafikförordningen att telefonering under pågående

bilkörning enbart får ske med s.k. handsfree-utrustning fr.o.m.

den 1 juli 1993.

1991/92:T402 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (båda s)

vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

registrering och kontrollbesiktning av släpfordon dragna av

jordbrukstraktorer.

1991/92:T403 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om skydd för bilregistret.

1991/92:T404 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (båda s)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om

införande av kontrollmärke för trafikförsäkring av fordon.

1991/92:T405 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (båda s)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till

lagändring innebärande att stillastående lastfordon skall vara

försedda med väl synlig ljusanordning.

1991/92:T406 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ändring av bestämmelser så att man får

framföra moped från det kalenderår man fyller 15 år.

1991/92:T407 av Bengt Silfverstrand och Gunnar Nilsson (båda

s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om

regler för säkrare skoltransporter i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1991/92:T408 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna att möjligheter bör ges

att i Årjängs och Torsby kommuner få utföra den obligatoriska

bilprovningsverksamheten vid en auktoriserad bilverkstad.

1991/92:T409 av Owe Andréasson och Ulla-Britt Åbark (båda s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av bestämmelser om

reglerad användning av biltelefon ur trafiksäkerhetssynpunkt.

1991/92:T410 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att trafikmärket som påbjuder stopplikt utformas enligt svenska

språkets normer.

1991/92:T411 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om hastigheten på vissa vägar.

1991/92:T412 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (båda

s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om att

tidigare gällande regler för stänkskydd på personbilar skall

återinföras.

1991/92:T413 av Nils T Svensson och Gunnar Nilsson (båda s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en obligatorisk

överlåtelsebesiktning av personbilar som överskridit tio års

ålder.

1991/92:T414 av Elvy Söderström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ändring av bestämmelser som gör det möjligt

att få framföra moped från det kalenderår man fyller 15 år.

1991/92:T415 av Göran Lennmarker (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om rekommenderad hastighet i kurvor.

1991/92:T416 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om trafiksäkerhetsinformation från Konsumentverket.

1991/92:T417 av Bengt Dalström och Kenneth Attefors (båda nyd)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att snarast låta sätta upp

turistvänliga vägskyltar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om täckande av kostnaderna för de nya

turistskyltarna genom bortrationalisering av andra onödiga

vägskyltar.

1991/92:T418 av Elver Jonsson och Kenth Skårvik (båda fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om anvisningar till Vägverket för att inom

ramen för anslaget till frivilligt och ideellt

trafiksäkerhetsarbete genomföra en särskild kampanj för

utdelning och användande av reflexer i trafiken.

1991/92:T419 av Jan-Olof Franzén (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om utfartsskyltning.

1991/92:T421 av Ian Wachtmeister och Max Montalvo (båda nyd)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att högsta tillåtna hastighet på

motorvägar skall vara 130 km/tim,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att högsta tillåtna hastighet på

motortrafikleder skall vara 110 km/tim,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att högsta tillåtna hastighet på

mycket fina landsvägar skall vara 110 km/tim,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att högsta tillåtna hastighet för tung

trafik utan släp skall vara 90 km/tim på landsväg,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att högsta tillåtna hastighet för tung

trafik med släp skall vara 90 km/tim på landsväg.

1991/92:T423 av Lars Björkman och Hans Nyhage (båda m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kontrollbesiktning av fordon.

1991/92:T424 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i

vägtrafikkungörelsen att fordon som huvudsakligen är avsett att

drivas med tramp- eller vevanordning, men är utrustad med en

elektrisk hjälpmotor på viss maximal effekt och kan framföras

med viss maximal hastighet, skall klassas som cykel.

1991/92:T425 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att

vägtrafikkungörelsen ändras så att det blir möjligt för

länsstyrelsen att fatta beslut om nedsättning av

hastighetsgränsen för längre sträckor och för hela områden,

2. att riksdagen hos regeringen begär att

vägtrafikkungörelsen ändras så att det klart framgår att

Trafiksäkerhetsverket eller annan ansvarig myndighet också skall

väga in miljöhänsyn, när hastighetsgränserna sätts.

1991/92:T426 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om miljö- och trafiksäkerhetskrav för veteranbilar.

1991/92:T427 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

begär att regeringen återkommer med förslag till lagändring vad

gäller skyddsdräkt som obligatorisk utrustning vid framförande

av motorcykel.

1991/92:T428 av Barbro Westerholm och Christer Lindblom (båda

fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring av vägtrafikkungörelserna att bötesbeloppet höjs vid

hastighetsöverträdelser,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring av vägtrafikkungörelserna att bötesbeloppet höjs vid

överträdelse av skyldigheten att stanna vid rött ljus,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om förnyelse av körkort,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om information om trafiksäkerhet.

1991/92:T429 av Max Montalvo m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om motorhobbyns kulturstatus,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om positivt tänkande för att finna

lokaler och ytor för hobbyfolket,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att hjälpa till rätta i stället för

att mota fordonshobbyn,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om viss dispens från E-märkning.

1991/92:T430 av Märtha Gårdestig (kds) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring

av 11 § fordonskungörelsen (1972:595) så att högt placerat extra

bromsljus blir obligatorisk utrustning för bil,

2. att riksdagen hos regeringen begär att

Trafiksäkerhetsverket får i uppdrag att utreda var sådant

bromsljus, ur trafiksäkerhetssynpunkt, bäst placeras i bakrutan.

1991/92:T431 av Lennart Daléus (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om hastigheten och miljön.

1991/92:T432 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om översyn av förordningen om utbyte av utländska körkort.

1991/92:T434 av Erling Bager (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om sänkta gränsvärden för den vidgade

lämplighetsprövningen.

1991/92:T903 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att transportmedlet GO-PED bör jämställas

med cykel eller moped och tillåtas i asfalterade områden.

1991/92:T907 av Anders Svärd (c) och Ann-Cathrine Haglund (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om statligt stöd till uppbyggnaden

av ett utbildningscentrum för den tunga trafikens behov vid

Ytongbanan i Kumla.

1991/92:L609 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c)

vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om körkort för diabetiker.

Utskottet

1 Inledning

Utskottet behandlar i detta betänkande trafiksäkerheten med

utgångspunkt från dels regeringens förslag om en förändrad

organisation av trafiksäkerhetsarbetet (prop. 1992/93:2 om vissa

organisatoriska frågor inom trafiksäkerhetsområdet) och tre

anknytande motioner, dels 35 motioner från den allmänna

motionstiden i januari 1992.

Behandlingen av trafiksäkerhetsarbetets organisation inleds

med en kort bakgrundsbeskrivning. Därefter redovisas regeringens

förslag, motionsförslag samt utskottets ställningstaganden.

Övriga trafiksäkerhetsfrågor behandlas ämnesvis under sju

rubriker, nämligen Hastighetsgränser, Fordonsfrågor, Körkorts-

och utbildningsfrågor, Kontrollbesiktning, Vägmärken, Andra

trafiksäkerhetsfrågor och Övriga frågor.

2 Trafiksäkerhetsarbetets organisation

2.1 Bakgrund

Trafiksäkerhetsarbetet i Sverige har successivt vuxit fram i

takt med bilismens utveckling. Nya uppgifter har efter hand

tillkommit som lagts på olika organ med närliggande verksamheter

eller på nyskapade organisationer. Dagens trafiksäkerhetsarbete

berör sammanlagt ett 30-tal myndigheter som sorterar under ett

flertal departement. Härtill kommer många organisationers och

enskildas frivilligarbete.

Central förvaltningsmyndighet för frågor om säkerheten i

vägtrafiken är Trafiksäkerhetsverket (TSV). TSV inrättades den 1

januari 1968. Enligt sin instruktion har TSV till uppgift att

särskilt samordna trafiksäkerhetsarbetet. Verket ansvarar också

för bil- och körkortsregistren, frågor om körkort, trafik på

väg, fordon och trafiksäkerhetsinformation. TSV:s verksamhet

finansieras helt med avgifter. De stora intäktsposterna är

registerhållningsavgifter, förarprovsavgifter,

körkortsavgifter och avgifter för debitering av

vägtrafikskatt. Verksamhetens kostnader uppgick budgetåret

1990/91 till totalt ca 470 miljoner kronor. Antalet anställda

vid TSV är ca 600 personer. Av dessa tjänstgör ca 190 vid

registeravdelningen i Örebro, ca 100 vid centralförvaltningen i

Borlänge samt ca 310 inom den regionala organisationen.

Till följd av den oroande olycksutvecklingen under senare

hälften av 1980-talet samt den splittring av

trafiksäkerhetsarbetet som bedömdes råda mellan ett stort antal

myndigheter och frivilligorganisationer tillsattes i december

1990 en särskild utredare med uppgift att se över det offentliga

trafiksäkerhetsarbetets inriktning och organisation. Utredaren

avlämnade den 30 december 1991 betänkandet Det framtida

trafiksäkerhetsarbetet (SOU 1991:79). Betänkandet har

remissbehandlats. Mot bakgrund av den korta tid som

trafiksäkerhetsutredningen hade till sitt förfogande har vidare

på regeringens uppdrag Vägverket och Trafiksäkerhetsverket

utfört kompletterande utredningar om hur en sammanläggning av de

båda myndigheterna kan utformas.

2.2 Regeringens förslag

Kommunikationsministern inleder sitt förslag till

organisationsförändring med att framhålla att säkerheten på

vägarna, i trafiken och i fordonen berör oss alla. Ett högt

utvecklat samhälle som präglas av och förutsätter rörlighet

måste därför göra stora satsningar på ett offensivt och

effektivt trafiksäkerhetsarbete. Frågorna kring trafiksäkerheten

betecknas vidare som komplexa, vilket innebär att

trafiksäkerhetsarbetet kräver ett tålmodigt arbete där nytta

dras av tekniska landvinningar, förbättringar i vägmiljön,

ändrade värderingar, förbättrade kunskaper och färdigheter m.m.

I sin fortsatta framställning nämner kommunikationsministern

att han senare för regeringen avser redovisa sina överväganden

till riksdagen om ett samlat trafiksäkerhetspolitiskt program.

Redan nu anser han dock att det finns skäl för en förändring av

trafiksäkerhetsarbetets organisation. Därmed anges att en

organisatorisk plattform kan skapas för att påskynda

genomförandet av det kommande samlade trafiksäkerhetspolitiska

programmet.

För en förändrad organisation talar enligt propositionen att

väghållningen redan i dag omfattar uppgifter som inte enbart tar

sikte på vägen och dess egenskaper utan också förhållandet till

fordonen och trafikanterna. Vid vägbyggande och vägunderhåll

uppges trafiksäkerhetsaspekten få en alltmer framträdande roll.

Det är därmed naturligt enligt kommunikationsministern att

uppgifter rörande trafiksäkerheten förs över till Vägverket och

att väghållaransvaret därmed också kommer att omfatta

trafiksäkerheten i ett övergripande perspektiv. Som en följd av

detta föreslås att TSV läggs ned fr.o.m. den 1 januari 1993 och

att Vägverket fr.o.m. denna tidpunkt övertar de uppgifter som i

dag ligger på TSV.

När det gäller hur TSV:s uppgifter skall inordnas i

Vägverkets organisation föreslås att det bör ankomma på

Vägverket att inom ramen för sin nuvarande organisation fördela

de från TSV övertagna uppgifterna på ett sådant sätt att

effekterna av det utökade väghållaransvaret uppnås och att en

helhetssyn präglar den framtida väghållningen. Med hänsyn till

att de uppgifter som Vägverket övertar är såväl av föreskrivande

som av tillämpande karaktär anges att det är väsentligt att en

tydlig organisatorisk åtskillnad görs mellan dessa uppgifter. I

sammanhanget anges att det är angeläget att den självständiga

ställning som registeravdelningens verksamhet har kan

säkerställas även framgent. Kommunikationsministern konstaterar

vidare att omorganisationen innebär att ansvaret för

trafiksäkerhetsinformationen förändras genom att Vägverket

fortsättningsvis får betalningsansvaret för den pläderande

trafiksäkerhetsinformationen.

I propositionen redogör kommunikationsministern även för de

finansieringsmässiga konsekvenserna av en avveckling av TSV och

ett överförande av uppgifter till Vägverket. Nuvarande

förhållande innebär att TSV:s verksamhet är helt

avgiftsfinansierad medan Vägverkets verksamhet i huvudsak

finansieras genom anslag över statsbudgeten. I propositionen

anges att regeringen, mot bakgrund av verkets nya organisation

och det nya planeringssystemet, tidigare har gett Vägverket i

uppdrag att utreda och lämna förslag till en ny

anslagskonstruktion. Med hänsyn till det beredningsarbete som

pågår framhåller kommunikationsministern att han avser återkomma

till regeringen med en redovisning av TSV:s anslag i samband med

förslag om en ny anslagskonstruktion för Vägverket.

Beträffande användningen av influtna medel från försäljning

av individuella registreringsskyltar ("skyltfonden") förordas en

förändring av rätten att besluta om medlens användning. Det

föreslås sålunda att Vägverket -- i stället som för närvarande

regeringen -- får disponera fondmedlen för

trafiksäkerhetsändamål.

2.3 Motionsförslag

Med anledning av regeringens förslag har tre motioner väckts.

Motionärerna har ingen erinran mot förslaget att

Trafiksäkerhetsverket avvecklas men föreslår en delvis förändrad

organisationsstruktur samt tar upp frågor om särskilt

hänsynstagande till barnens trafiksituation och behovet av en

samlad utvärdering av trafiksäkerhetsarbetet.

I motion T4 (s) framhålls att en viktig princip i samband med

den aktuella organisationsförändringen bör vara att renodla och

tydliggöra de roller som olika aktörer har. Regeringens förslag

ifrågasätts mot denna bakgrund eftersom det kommer att innebära

att en sammanblandning sker inom Vägverket av föreskrivande och

tillämpande uppgifter. Detta gäller exempelvis beträffande

förarprövningen där det anges att minst lika stora

samordningsvinster bör vara möjliga att uppnå om dessa uppgifter

i stället övertas och inordnas i AB Svensk Bilprovnings (ASB)

organisation. För en sådan lösning talar också enligt

motionärerna att en viss serviceförbättring därmed skulle kunna

vara möjlig att uppnå. Detta innebär enligt motionen att endast

TSV:s körkortsbyrå bör inordnas inom Vägverkets organisation.

För TSV:s registeravdelning förordas från motsvarande

principiella utgångspunkt att en organisatorisk knytning sker

till ASB. Därmed kan all registerservice samlas hos en enda

aktör och verksamheten i sin helhet finansieras via

registerhållningsavgifterna. På så sätt underlättas också

utvecklingen av data- och kommunikationssystemen, samtidigt som

samordningsvinster blir möjliga. Att samla all registerservice

inom ASB anges också skapa möjligheter att effektivisera

fordonskontrollen.

I motionen framhålls vidare att det inte bör överlåtas till

det nya Vägverket att besluta om inriktningen och den

övergripande prioriteringen av trafiksäkerhetsarbetet. En

särskild trafiksäkerhetsdelegation behövs, som föreslagits av

trafiksäkerhetsutredningen, för politisk styrning och förankring

av trafiksäkerhetsarbetet. Delegationen bör knytas till

Kommunikationsdepartementet, som bör ha det övergripande

ansvaret för trafiksäkerheten.

I motion T2 (s) erinras om riksdagens mål för trafiksäkerheten

i vilket det fastlagts att barnens problem skall beaktas

särskilt. Motionärerna konstaterar dock att propositionen varken

diskuterar eller ger förslag som tar hänsyn till barnens

speciella behov och skydd. För att säkerställa ett fortsatt

trafiksäkerhetsarbete utifrån barnens behov anförs att det

gäller att ta vara på de erfarenheter och den kompetens som

byggts upp inom Trafiksäkerhetsverket. Förutom särskild

beteendevetenskaplig kompetens framhålls att det behövs resurser

för att leva upp till riksdagens målsättningsbeslut om barnens

trafiksäkerhet. Enligt motionen bör därför klargöras hur ett

effektivt och målinriktat trafiksäkerhetsarbete utifrån barnens

behov skall kunna tillgodoses. En annan fråga som behöver

klarläggas är vidare hur staten skall stödja det regionala och

lokala arbetet med barns och ungdomars trafiksäkerhet.

I motion T3 (fp) framhålls att såväl trafiksäkerhetsarbetet

som trafiksäkerhetsinformationen är starkt motiverat med hänsyn

till en för många gemensam strävan att reducera olyckorna både

av humanitära och ekonomiska skäl. För att få en slagkraftig och

resurssnål organisatorisk lösning bör enligt motionären helt nya

möjligheter prövas. Därvid är det viktigt att väga in

möjligheten att i framtiden alltmer ta i anspråk de ideella

motororganisationerna i en bred folklig satsning på

trafiksäkerhet. Därmed kan den höga ambitionen inom

trafiksäkerhetsarbetet bibehållas trots att TSV avskaffas. I

motionen konstateras vidare att ett förhållandevis stort antal

myndigheter och organ har ansvar för trafiksäkerheten. Det är

därför enligt motionären angeläget att regeringen gör en

utvärdering som omfattar dels trafiksäkerhetsarbetets

organisation, dels trafiksäkerhetsläget för perioden fram till

slutet av år 1994. Förutom denna utvärdering, som bör

tillställas riksdagen under våren 1995, behöver riksdagen enligt

motionären också hållas fortlöpande informerad.

2.4 Utskottets ställningstagande

Utskottet vill beträffande frågan om Trafiksäkerhetsverkets

avveckling inledningsvis erinra om att redan år 1983

behandlades i riksdagen frågan om omorganisation av

trafiksäkerhetsarbetet. Bakgrunden var ett enskilt

motionsyrkande av Birger Rosqvist (s) om en sammanslagning av

Trafiksäkerhetsverkets och Vägverkets verksamhetsområden (mot.

1982/83:1963). Efter det att motionen remissbehandlats

konstaterade utskottet att praktiskt taget samtliga

remissinstanser ansåg att sannolikheten var stor för att en ökad

samordning av trafiksäkerhetsarbetet leder till såväl en

slagkraftigare organisation som ekonomiska besparingar. Ett

enigt utskott gav mot denna bakgrund regeringen till känna att

en utredning bör tillsättas för att förutsättningslöst studera

ekonomiska och andra konsekvenser av en ökad samordning av

trafiksäkerhetsarbetet (bet. TU 1983/84:2, rskr. 21).

Utskottet konstaterar att utvecklingen därefter och det

utredningsarbete som nu har utförts bekräftar och förstärker

uppfattningen om behovet av en omorganisation i syfte att öka

effektiviteten och skapa möjligheter för en helhetssyn på väg-

och trafiksäkerhetsfrågorna. Även om TSV på ett förtjänstfullt

sätt medverkat i det trafiksäkerhetspolitiska utvecklingsarbetet

och aktivt bidragit till en säkrare trafikförsörjning kan en

omorganisation leda till ett effektivare utnyttjande av satsade

resurser. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag att

Trafiksäkerhetsverket avvecklas i samband med utgången av år

1992.

Utskottet övergår nu till att behandla trafiksäkerhetsarbetets

organisation och regeringens förslag om Vägverkets verksamhet

och organisation.

Utskottet konstaterar att de uppgifter som Vägverket enligt

regeringens förslag skall överta är av såväl föreskrivande som

tillämpande karaktär. Utskottet delar kommunikationsministerns

uppfattning att det är väsentligt att en tydlig organisatorisk

åtskillnad görs mellan dessa principiellt skilda uppgifter.

Detta talar enligt utskottets mening för att förarprövningen

flyttas ut från Vägverket. Utskottet anser därför att regeringen

bör överväga vem som bör utföra denna förarprövning och snarast

för riksdagen redovisa ett förslag till lösning av frågan. I

avvaktan härpå bör regeringens förslag att Vägverket skall svara

för denna verksamhet godtas.

Vad utskottet nu anfört om förarprövningen, vilket innebär

att motion T4 (s) avstyrks i denna del, bör av riksdagen ges

regeringen till känna.

Utskottet kan inte ställa sig bakom yrkandet i motion T4 (s)

att föra över registeravdelningen till AB Svensk

Bilprovning. Som framhålls i propositionen är det naturligt att

i det utvidgade väghållningsansvaret även inrymma ett ansvar för

registreringen av de fordon som faktiskt utnyttjar vägnätet. I

likhet med kommunikationsministern anser utskottet att det

därvid är väsentligt att registeravdelningens självständiga

ställning säkerställs. Av det anförda följer att motion T4 (s)

avstyrks i denna del och regeringens förslag tillstyrks.

Beträffande övriga organisationsförslag i propositionen

har utskottet inga erinringar. Det innebär att de verksamheter

som i dag fullgörs av Trafiksäkerhetsverket överförs till

Vägverket fr.o.m. den 1 januari 1993. Utskottet vill dock erinra

om vad utskottet ovan anfört om förarprövningens organisatoriska

tillhörighet.

Regeringens förslag innebär vidare att det ankommer på

Vägverket att inom ramen för sin nuvarande organisation fördela

de från TSV övertagna uppgifterna på ett sådant sätt att

effekterna av det utökade väghållaransvaret uppnås och att en

helhetssyn präglar den framtida väghållningen. Med hänsyn till

att de uppgifter som övertas från TSV är såväl av föreskrivande

som av tillämpande karaktär vill utskottet framhålla vikten av

att en tydlig organisatorisk åtskillnad därvid görs mellan dessa

skilda uppgifter.

Utskottet tillstyrker även regeringens förslag att Vägverket

bör få disponera medlen från försäljning av individuella

registreringsskyltar för trafiksäkerhetsändamål.

Vad gäller det förslag som väckts i motion T4 (s) om att

inrätta en särskild trafiksäkerhetsdelegation som knyts till

Kommunikationsdepartementet vill utskottet framhålla att

inrättandet av nya övergripande organ för trafiksäkerhetsarbetet

kan medföra att ansvarsfördelningen blir oklar. Utskottet vill

vidare klargöra att regeringen har det övergripande politiska

ansvaret för trafiksäkerheten likväl som för andra trafikfrågor.

Oberoende av vilken organisation som väljs kan således inte

detta ansvar delegeras till andra organ. Vidare kan erinras om

att det normalt är regeringen själv som har att överväga behov

och förutsättningar för vilka olika typer av delegationer eller

råd som bör knytas till regeringskansliet. Utskottet tycker

detta är en riktig ordning. Regeringen bör själv få avgöra hur

dess organisation och arbetsformer utformas. Utskottet är därför

inte berett att ta något initiativ för att inrätta den i

motionen begärda trafiksäkerhetsdelegationen. Motionen avstyrks

följaktligen i denna del.

Beträffande motion T2 (s), som framhåller vikten av att

barnens särskilda behov beaktas i samband med

organisationsförändringen, vill utskottet hänvisa till

riksdagens trafiksäkerhetspolitiska mål från år 1988 (prop.

1987/88:50 bil. 1, bet. TU13, rskr. 159). Som ett delmål för

trafiksäkerhetsarbetet fastlades i detta beslut att barnens

problem skall beaktas särskilt.

Utskottet förutsätter mot denna bakgrund att verksamheten

vid Vägverket kommer att organiseras på ett sådant sätt att

riksdagens mål på området kan uppnås på bästa sätt. Enligt

utskottets mening är det härvid viktigt att de erfarenheter och

den kompetens som byggs upp inom Trafiksäkerhetsverket tas till

vara i samband med organisationsarbetet. Utskottet förutsätter

vidare att den aviserade propositionen om ett samlat

trafiksäkerhetspolitiskt program även kommer att behandla

barnens speciella behov och skydd.

Med hänvisning till vad som nu anförts synes syftet med

motion T2 (s) till väsentlig del kunna bli tillgodsett.

Motionsyrkandet påkallar därför ingen åtgärd från riksdagens

sida, och avstyrks följaktligen.

Vad gäller behovet av en samlad utvärdering av

trafiksäkerhetsarbetet som påtalas i motion T3

(fp) konstaterar utskottet att regeringens förslag innebär att

Vägverket skall bistå statsmakterna med underlag för samordning

och styrning av det nationella trafiksäkerhetsarbetet.

Planeringen av trafiksäkerhetsarbetet skall således inordnas i

den ordinarie planeringsprocessen. Statsmakterna ges därmed

enligt kommunikationsministern möjlighet att vid fastställandet

av det nationella programmet för väghållningen styra

inriktningen och samordningen av trafiksäkerhetsarbetet.

Utskottet anser det naturligt att detta beslutsunderlag även

innehåller utvärderingar och resultatanalyser av det samlade

trafiksäkerhetsarbetet. Utskottet förutsätter vidare att den

aviserade propositionen om trafiksäkerhetsarbetets närmare

innehåll och inriktning kommer att uppmärksamma behovet av

styrning och uppföljning från statsmakternas sida. Detta innebär

att riksdagen fortsättningsvis kan ges ett utvecklat

beslutsunderlag som möjliggör en ändamålsenlig parlamentarisk

behandling av trafiksäkerhetsfrågorna. Utskottet utgår därmed

från att de synpunkter som tas upp av motionären om behovet av

såväl samlade utvärderingar som löpande information till

riksdagen kan komma att beaktas.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att syftet

med den nu behandlade motionen i allt väsentligt torde kunna

tillgodses. Motionsyrkandet påkallar därför ingen åtgärd från

riksdagens sida, varför det avstyrks av utskottet.

3 Hastighetsgränser

Motionsyrkanden som gäller hastighetsgränser inom

vägtrafiken tar upp fyra huvudfrågor, nämligen vilka

hastighetsgränser som skall gälla, vilka bedömningskriterier som

skall tillämpas när beslut om hastighetsgränser tas, vem som

skall ha rätt att föreskriva hastighetsbegränsningar och

slutligen vilka påföljder som skall gälla vid

hastighetsöverskridanden.

I motion T425 (s) om sänkta hastigheter på vägarna framhålls

att alla tänkbara åtgärder måste vidtas för att förbättra

trafiksäkerheten och klara av nödvändiga minskningar av

luftföroreningar. För att på bred front angripa problemen bör

bl.a. en lokal och regional anpassning av hastighetsreglerande

åtgärder underlättas. Därför förordas att länsstyrelserna bör få

utökade befogenheter att besluta om nedsättning av gällande

hastighetsgränser även för längre vägsträckor och för hela

områden. Vidare anges att det bör vara möjligt att generellt

hänvisa till miljöskäl vid nedsättning av hastighetsgräns på

samma sätt som det är möjligt att göra det om lokala

trafikföreskrifter tillämpas. Därför bör det enligt motionärerna

uttryckas i vägtrafikkungörelsen att Trafiksäkerhetsverket,

eller annan ansvarig myndighet, vid sättande av hastighetsgräns

också har att väga in miljöskäl.

I motion T421 (nyd) anförs att den enskilde föraren bör ges

möjlighet att ta ett större personligt ansvar så att han kan

avgöra vilken fart han tror sig behärska. Det anges som orimligt

att en stor del av bilisterna genom att köra lite för fort skall

anses vara kriminell och dömas till höga böter, när samtidigt de

som är kriminella döms till milda straff eller inget straff

alls. Mot denna bakgrund föreslås ett program för högsta

tillåtna hastigheter enligt följande:

130 km/tim på motorväg,

110 km/tim på motortrafikled och mycket fina landsvägar,

90 km/tim på vanliga landsvägar och

90 km/tim för tung trafik även med släp.

I motion T411 (m) begärs en återgång till hastighetsgränsen

110 km/tim för samtliga de motortrafikleder och motorvägar i

storstadsregionerna som omfattades av TSV:s beslut i augusti

1989 om sänkning av miljöskäl av högsta tillåtna hastighet från

110 km/tim till 90 km/tim.

I motion T431 (c) pläderas för en sänkning av

hastighetsgränserna av miljöskäl. Enligt motionären var 1989 års

beslut beträffande hastighetssänkningar på ca 60 mil motorväg i

storstadsregionerna viktigt i dagens allvarliga situation. I

motionen anförs vidare att koldioxidutsläppen inte påverkas

genom katalysatorreningen av bilarnas avgaser och att dessa

utsläpp ökar kraftigt vid ökad hastighet.

I motion T428 (fp) om trafiksäkerheten begärs att

fortkörningsböterna skall höjas ytterligare för att visa att

sådana regelbrott är oacceptabla.

Utskottet konstaterar att Trafiksäkerhetsverket under åren

1990 och 1991 redovisat förslag till regeringen om utformningen

av hastighetsgränserna. Förslagen har remissbehandlats och är

enligt vad utskottet erfarit föremål för fortsatt beredning inom

regeringskansliet inför det samlade trafiksäkerhetspolitiska

program som aviserats. Vad gäller frågan om påföljder vid

hastighetsöverträdelser kan vidare nämnas att

Trafikpolisutredningen (C1991:02) nyligen i betänkandet

Trafikpolisen mer än dubbelt bättre har föreslagit en ändrad

utformning av bötesbeloppen som innebär att böterna skärps

betydligt vid svåra hastighetsöverträdelser samtidigt som

trafikövervakningen förstärks betydligt (SOU 1992:81).

Utredningens förslag är för närvarande föremål för

remissbehandling och avses enligt vad utskottet erfarit beredas

antingen i anslutning till regeringens aviserade samlade

trafiksäkerhetspolitiska program eller i samband med 1993 års

budgetproposition.

Utskottet förutsätter att de av motionärerna framhållna

synpunkterna kommer att uppmärksammas bl.a. i samband med det

pågående beredningsarbetet inför ett nytt samlat

trafiksäkerhetspolitiskt program. Med hänvisning till det

anförda anser utskottet att de nu behandlade motionsyrkandena

inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. De

avstyrks därför av utskottet.

4 Fordonsfrågor

I motion T430 (kds) framhålls att högt placerade bromsljus

på personbilar har stor betydelse för att uppnå en ökad

trafiksäkerhet genom en minskad risk för s.k.

upphinnandeolyckor. Motionären pekar på att enligt de

bestämmelser som gäller i USA skall nyproducerade bilar fr.o.m.

den 1 september 1985 ha centralt och högt placerade bromsljus.

Motionären framhåller att ett obligatoriskt krav bör införas

även i Sverige på högt placerade bromsljus på personbilar.

Vidare yrkas att Trafiksäkerhetsverket får i uppdrag att utreda

var ett sådant bromsljus ur trafiksäkerhetssynpunkt bäst

placeras i bakrutan.

Utskottet kan konstatera att högt placerade bromsljus på

personbilar har blivit allt vanligare i trafiken. Genom att nya

personbilar allt oftare utrustas med sådana ljus som standard

samtidigt som många bilförare med äldre fordon extrautrustar

sina bilar med kompletterande bromsljus sker således en spontan

utveckling som kan sägas främja trafiksäkerheten.

Utskottet vill vidare erinra om att på fordonsområdet gäller

med den fortsatta internationaliseringen att det blir allt

viktigare att olika fordonsregler harmoniseras. Enligt vad

utskottet erfarit har frågan om regler för bromsljus behandlats

av en arbetsgrupp inom FN:s ekonomiska kommission för Europa

(ECE). Ett beslut har i detta sammanhang nyligen fattats i syfte

att göra det möjligt för olika europeiska länder att införa

enhetliga bestämmelser om högt placerade bromsljus i sina

nationella regelverk. I sammanhanget kan vidare nämnas att

Trafiksäkerhetsverket i en framställning till regeringen också

lämnat förslag om en regelförändring med krav på bromsljus.

Ärendet bereds för närvarande inom Kommunikationsdepartementet.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att den nu

behandlade motionen inte bör föranleda någon åtgärd från

riksdagens sida varför den avstyrks av utskottet.

I motion T412 (s) framförs krav på att tidigare gällande

regler för stänkskydd på personbilar skall återinföras.

Motionärerna framhåller särskilt att vintertid och under vår-

och höstbruket i jordbruksbygderna åstadkommer bilar som saknar

stänklappar siktreducerande stänk på omkörda fordon. En

ytterligare fördel med stänklappar är att de kan bromsa upp

stenskott. Enligt motionen talar därmed starka

trafiksäkerhetsskäl tillsammans med en stark folklig opinion för

att frågan omprövas och hänsyn därvid tas till nya fakta och

omständigheter.

Utskottet har tidigare behandlat likartade motionsförslag --

senast i betänkande 1991/92:TU2 (s. 43). Utskottet har hänvisat

till att Typbesiktningsutredningen (K1977:02) i ett till TSV

år 1980 angivet förslag till bestämmelser om stänkskydd hade

funnit att de svenska bestämmelserna hade en så låg

trafiksäkerhetseffekt i förhållande till de prisökningar och

andra olägenheter som de föranledde att bestämmelserna borde

avskaffas. Utredningen påpekade bl.a. att långt neddragna

stänkskydd (stänklappar) kunde medför en ökning av det

siktreducerande stänket runt bilen -- särskilt vid höga

hastigheter -- genom att stänket från hjulen studsar mot

stänklapparna, bl.a. ut mot sidorna.

Utskottet konstaterar att med den föreslagna

ansvarsfördelningen för det framtida trafiksäkerhetsarbetet är

det en allmän uppgift för Vägverket att närmare överväga olika

åtgärder som kan främja trafiksäkerheten. I denna uppgift ingår

även att kritiskt följa upp tidigare vidtagna åtgärder med

hänsyn till vunna erfarenheter. På regering och riksdag ankommer

det främst att utfärda mål och allmänna riktlinjer för

verksamheten. Vidare gäller att en utgångspunkt för utformningen

av tekniska föreskrifter inom området är önskemålet om att uppnå

internationell harmonisering och därmed undvika nationella

särregler.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att det nu

behandlade motionsyrkandet om att återinföra tidigare

stänkskyddsbestämmelser inte bör föranleda någon åtgärd från

riksdagens sida. Motionen avstyrks därför av utskottet.

I två motioner påtalas att fordonskravens utformning för

veteranbilar och hobbyfordon vållar olika problem.

I motion T426 (kds) anges att det är svårt för veteranbilar

att uppfylla dagens hårda krav på fordonsutformning. Som exempel

uppges att det finns krav på att avgasröret på en veteranbil

måste förlängas med 1 m innan fordonet kan godkännas. Motionären

önskar med hänvisning härtill en översyn av trafiksäkerhets- och

miljökraven för veteranbilar som syftar till att mildra dagens

hårda krav på säkerhet.

I motion T429 (nyd) framhålls att uppemot två miljoner

personer i Sverige är intresserade av hobbyfordon i någon form.

Alla som håller på med hobbyfordon bör enligt motionen stödjas

och uppmuntras i sin hobby. Motorhobbyn bör få status som kultur

med tanke på att bilismen har funnits i ca 100 år. Kommunerna

bör vidare i samråd med motorentusiaster se över om det finns

oanvända byggnader och ytor som är lämpliga för utövande av

olika motorhobbyaktiviteter. Statens naturvårdsverk, TSV, AB

Svensk Bilprovning m.fl. bör få i uppgift att söka dialog med

motorhobbyfolket och inte som nu inta en avvisande hållning.

Myndigheterna bör enligt motionen ha till uppgift att stödja och

ge råd och naturligtvis även kontrollera att regler efterlevs.

Ett samförstånd skulle enligt motionen ge större fördelar för

miljön och trafiksäkerheten. I motionen begärs vidare att för

hobbyfordon -- dvs. veteranfordon, ombyggda eller hembyggda

tävlingsfordon -- skall dispens ges från krav på E-märkning av

avgassystem, bromsar, bilbälten, rattlås och backspeglar. En

förutsättning skall här vara att fordonet kommer från länder som

har test- och utvecklingsforskning på fordonsområdet.

Utskottet anser att fordonshobbyn har stor betydelse för många

människor och har många positiva effekter. Särskilt bland

ungdomar utgör motorintresset en viktig fritidsfråga. Det är

därför angeläget att regelverket inom bl.a. fordonsområdet i

möjlig mån utformas smidigt för att främja en positiv utveckling

av fordonshobbyn. Det är vidare viktigt att fordonshobbyns

betydelse beaktas vid överväganden om fördelning av stöd till

föreningslivet och andra insatser från samhällets sida.

Utskottet har erfarit att frågan om bilhobbyns situation

aktualiserats i regeringskansliet. Det pågår således ett

utredningsarbete för att se över dessa frågor. Enligt vad

utskottet erfarit förväntas en utredningsrapport föreligga kring

årsskiftet 1992/93.

Utskottet bedömer att den översyn som nu görs av frågan är

angelägen. Genom detta arbete bör en samordnad plattform kunna

skapas för en fortsatt positiv utveckling av fordonshobbyn.

Resultatet av detta arbete bör enligt utskottets mening

avvaktas. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill de aktuella

motionsyrkandena.

I motion T424 (nyd) riktas kritik mot att cykel med

hjälpmotor klassas som moped. De krav som därmed följer på två

separata bromssystem, mopedbesiktning och trafikförsäkring

försvårar utvecklingsprojekt för att hitta nya miljövänliga

trafiklösningar med elektriskt drivna cyklar. Motionären begär

mot denna bakgrund en ändring i vägtrafikkungörelsen så att

fordon som huvudsakligen är avsett att drivas med tramp- eller

vevanordning, men är utrustat med en elektrisk hjälpmotor på

viss maximal effekt och kan framföras med viss maximal

hastighet, klassas som cykel.

Utskottet konstaterar att med den fortsatta europeiska

integreringen ställs ökade krav på bl.a. att olika nationella

fordonsregler harmoniseras. Enligt vad utskottet erfarit pågår

inom EG ett arbete i syfte att harmonisera reglerna för hur

mopeder skall utformas. Bl.a. övervägs regler som innebär en

högsta hastighet på 50 km/tim. I detta sammanhang har även

uppmärksammats frågan om ett särskilt regelverk för en enklare

moped och för cyklar försedda med någon form av påhängsmotor.

Utskottet anser att resultatet av detta arbete bör avvaktas.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att den nu

behandlade motionen inte bör föranleda någon åtgärd från

riksdagens sida, varför den avstyrks av utskottet.

5 Körkorts- och utbildningsfrågor

I motion T428 (fp) om trafiksäkerheten föreslås på

körkortsområdet att den som har begått ett trafikbrott inte

skall få tillbaka sitt körkort utan att först avlägga ett nytt

förarprov. Den som har gjort sig skyldig till ett mindre

allvarligt brott eller en mindre förseelse skall få behålla sin

förarbehörighet men skall få sitt körkort "spärrat", vilket

innebär att föraren inom förslagsvis sex månader måste genomgå

en förnyad prövning av sin kompetens.

I motion T434 (fp) behandlas de gränskrav på 1,5 promille

som gäller när en utvidgad lämplighetsprövning skall göras vid

ansökan om körkortstillstånd efter trafiknykterhetsbrott.

Motionären anger bl.a. att studier har visat att

trafiknykterhetsbrott ofta har sin grund i ett uttalat

alkoholberoende. Personundersökningar görs dock endast på

hälften av alla som åtalas för grovt rattfylleri. Det gränsvärde

som gäller för den vidgade lämplighetsprövningen bör därför

enligt motionären sänkas.

Utskottet konstaterar att de körkortsfrågor som tas upp i

motionerna anknyter till förslag som presenterats i betänkandet

Säkrare förare (SOU 1991:39) av den statliga kommittén Körkort

2000. Utredningen, som har remissbehandlats, ingår enligt vad

utskottet erfarit i regeringens beredning av den aviserade

propositionen om ett samlat trafiksäkerhetspolitiskt program. I

avvaktan på regeringens förslag anser utskottet att de nu

behandlade motionsyrkandena inte bör föranleda någon åtgärd från

riksdagens sida. De avstyrks därför av utskottet.

I motion T609 (c) om diabetikernas situation begärs en

ändring av de medicinska körkortskrav som gäller för diabetiker.

Motionärerna framhåller att diabetiker numera kan leva ett

normalt liv om de följer givna ordinationer för medicin och

kost. Med hänvisning härtill bedöms de särskilda medicinska

körkortskraven för diabetiker som otidsenliga, onödigt

besvärande och diskriminerande. Motionärerna vänder sig särskilt

mot krav på återkommande läkarintyg och de krav som uppställts

för att få framföra lastbil.

Utskottet har föregående år i betänkande 1991/92:TU2 (s.

51--53) behandlat ett motionsförslag om medicinska krav för

"CE-behörighet" för diabetiker. Utskottet hänvisade därvid till

regelverket på området. Vidare informerades om att TSV, efter en

uppvaktning av Svenska diabetesförbundet, nyligen gjort en

översyn av körkortskraven, vilket resulterat i vissa ändrade

föreskrifter på området.

Utskottet konstaterar att med den ansvarsfördelning som

föreslås gälla efter årsskiftet är det Vägverket som har att

bedöma de frågor som tas upp i motionen. Utskottet förutsätter

att verket därvid beaktar den medicinska utvecklingen som skett

på området. Motionsyrkandet påkallar mot bakgrund av det anförda

ingen åtgärd från riksdagens sida och avstyrks därför av

utskottet.

I motion T907 (c, m) uppmärksammas behovet av ett

utbildningscentrum för yrkeschaufförer. Motionärerna anför

att verksamheten på Ytongbanan i Kumla efter hand har

kompletterats så att utbildning där kan ske för den tunga

trafikens behov. Personlig kompetens har vidare byggts upp och

lämpliga markområden finns för en utvidgning av anläggningen.

Med hänsyn till vikten av att en komplett anläggning snarast

kommer till stånd för utbildning av yrkeschaufförer och med

hänsyn till det lämpliga läget begärs statligt stöd för

genomförandet av planerna på en utbyggnad av Ytongbanan.

Utskottet har tidigare år behandlat likartade

motionsförslag. Utskottet pekade i betänkande 1990/91:TU5

(s.48) på att yrkesutbildning för lastbilsförare, bussförare

och taxiförare bedrivs inom gymnasieskolan, inom

arbetsmarknadsutbildningen och vid större trafikföretag.

Utskottet var mot denna bakgrund inte berett att förorda något

initiativ av riksdagen om ekonomiskt stöd till utbyggnad av

Ytongbanan.

I sammanhanget kan vidare nämnas att kommittén Körkort 2000

behandlat frågan om övningskörning på halt underlag (SOU

1991:39). Med hänsyn till de blandade erfarenheter som finns av

halkbaneutbildning ansåg kommittén att det är viktigt att

verksamheten utvärderas. En sådan utvärderingsverksamhet pågår

enligt vad utskottet erfarit hos Statens väg- och trafikinstitut

(VTI).

Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet

motionsyrkandet.

I motion T432 (c) behandlas reglerna för utbyte av utländska

körkort. Motionären konstaterar att endast körkort ufärdade av

nordiska samt EFTA och EG-stater får bytas ut mot svenska

körkort. Innehavare av körkort utfärdade av andra stater måste

däremot söka svenskt körkort i vanlig ordning. Detta innebär att

vissa invandrare kan få sitt körkort lätt utbytt medan andra,

som kanske haft körkort i många år, måste avlägga prov.

Motionären begär med hänvisning härtill en översyn av

bestämmelserna om byte av körkort i syfte att åstadkomma mera

likartade regler.

Utskottet kan konstatera att reglerna för utbyte av

utländska körkort nyligen har varit föremål för en översyn inom

ramen för det statliga utredningsväsendet. Kommittén Körkort

2000 presenterade sålunda år 1990 ett delbetänkande Utbyte av

utländska körkort (SOU 1990:52). Bakgrunden till denna översyn

var bedömningen att de tidigare mer generösa bestämmelserna

innebär att många förare inte uppfyllde de kompetenskrav som

gällde för att få ett svenskt körkort. Till bilden hörde vidare

att utbytet av utländska körkort hade utvecklats över tiden till

en resurskrävande administrativ hantering där bedömningen av

äkthet och giltighet hos utländska körkortsdokument dominerade.

Utbytet bedömdes heller inte ha någon funktion för att främja

den internationella vägtrafiken eller för människornas rörlighet

över gränserna. På grundval av utredningsbetänkandet och

remissbehandlingen av detta beslöt den förutvarande regeringen i

maj 1991 om att byte till svenskt körkort endast får ske av

körkort som är utfärdade i Norden, inom den Europeiska

gemenskapen, i Liechtenstein, i Schweiz eller i Österrike.

Med hänsyn till den genomlysning som frågan nyligen har fått

och det allmänna uppföljningsansvar som vilar på den ansvariga

myndigheten bör motionsyrkandet inte föranleda någon åtgärd från

riksdagens sida. Det avstyrks därför av utskottet.

I motionerna T406 (s) och T414 (s) behandlas åldersgränsen

för mopedkörning. Motionärerna begär att ungdomar skall få

köra moped fr.o.m. det år som han eller hon fyller 15 år och

inte som nu först från den dag föraren fyllt 15 år. Som motiv

för en ändring framhålls att nuvarande bestämmelser innebär att

ungdomar som är födda sent under året utestängs från sin

ordinarie kamratkrets eller kör moped olagligt. I motionerna

anges vidare att trafikundervisningen i skolan med fördel kan

utökas så att dagens ungdomar blir bra trafikanter.

Utskottet har förståelse för de argument som framförs i

motionerna. Samtidigt gäller dock att varje ålderssänkning för

denna mycket utsatta trafikantgrupp kan förutses leda till

negativa säkerhetseffekter. I sammanhanget kan vidare hänvisas

till de överväganden som görs i anslutning till det arbete som

pågår inom EG i syfte att harmonisera vissa regler kring

mopedkörning. Förslag som övervägs är bl.a. en snabbare moped

förenad med ett särskilt utbildningskrav. Vidare har inom ramen

för detta arbete väckts frågan om att införa särskilda regler

för en enklare moped eller för en cykel försedd med en

påhängsmotor. Utskottet vill vidare hänvisa till den aviserade

propositionen om ett samlat trafiksäkerhetspolitiskt program som

enligt vad utskottet erfarit bl.a. kan förväntas beröra

trafiksäkerhetsundervisningen i skolan.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att de nu

behandlade motionsyrkandena inte bör föranleda någon åtgärd från

riksdagens sida. De avstyrks därför av utskottet.

6 Kontrollbesiktning

Frågor kring utformningen av den allmänna

kontrollbesiktningen av fordon behandlas i fyra motioner.

I motion T408 (c) framhålls att möjligheter bör ges att i

Årjängs och Torsby kommuner få utföra den obligatoriska

bilprovningsverksamheten vid en auktoriserad bilverkstad. Enligt

motionären har företagen och innevånarna i de båda kommunerna

betydande merkostnader i samband med kontrollbesiktningar.

I motion T423 (m) framhålls att kravet på kontrollbesiktning

har medfört att en omfattande byråkratisk organisation byggts

upp. Kostnaden för denna verksamhet bärs av bilägarkollektivet.

Genom att någon konkurrens inte får förekomma utsätts

verksamheten inte för effektivitetskontroll på marknadsmässiga

villkor. Enligt motionärerna bör därför en "systemförändring"

ske så att flera företag ges möjlighet att i samband med en

avreglering på området konkurrera på marknaden. Med en sådan

förändring anges att både en förenkling och en besparing kan

uppnås. Vidare kan kontrollbesiktningen oftast ske i eller

närmare hemorten och på tider som lättare kan samordnas mellan

kunden och den auktoriserade verkstaden.

Utskottet konstaterar att regeringen den 19 december 1991

beslutat tillsätta en särskild utredare för att föreslå hur AB

Svensk Bilprovnings monopol på bilbesiktningsverksamhet kan

avskaffas. I direktiven (dir. 1991:2) anges bl.a. att utredaren

skall redovisa hur en skälig servicenivå kan upprätthållas i

glesbygd och vilka regelförändringar som behövs. Vidare anges

att utredaren skall belysa effekterna av en avmonopolisering av

kontrollbesiktningen ur ett konsumentperspektiv och närheten

till kontrollbesiktningsstationer samt hur en tillfredsställande

kontroll av kvaliteten i utförda besiktningar skall kunna

garanteras.

Enligt vad utskottet erfarit förväntas utredaren

avrapportera sitt uppdrag under november månad 1992. Utskottet

förutsätter att de frågor som motionärerna tar upp ingår i

utredningsarbetet. I avvaktan på utredarens förslag och ärendets

fortsatta beredning är utskottet inte berett att ta något

initiativ i frågan. Utskottets avstyrker således de båda

aktuella motionsyrkandena.

I motion T413 (s) behandlas frågan om en obligatorisk

överlåtelsebesiktning av bilar över tio års ålder.

Motionärerna konstaterar att i jämförelse med andra länder är

den svenska bilparken i dag tämligen ålderstigen samtidigt som

Bilprovningens statistik visar att antalet anmärkningar vid

kontrollbesiktningen ökar med fordonets ålder. För köpare av

begagnade bilar anges att den obligatoriska varudeklarationen

som införts i samband med köp av begagnade bilar har gett ett

klart bättre konsumentskydd. Varudeklarationen gäller dock inte

för bilar med ett försäljningspris upp till 15000 kr. eller

för bilar som säljs av privatpersoner. För att förbättra

konsumentskyddet och för att sanera den s.k. buskhandeln med de

billigaste bilarna begärs mot denna bakgrund att ett krav införs

på kontrollbesiktning inom t.ex. tre månader före ägarbyte av

bilar över tio år.

Utskottet har tidigare i betänkandet 1990/91:TU1 (s. 21--23)

behandlat frågan om obligatorisk kontrollbesiktning av äldre

personbilar vid ägarbyte. Utskottet var vid detta tillfälle inte

berett att förorda ett införande av det begärda kravet på

kontrollbesiktning. Utskottet ansåg att effekterna av kravet på

varudeklaration och Konsumentverkets bevakning av frågor kring

saluhållningen av begagnade bilar bör avvaktas och att de

aktuella motionsförslagen därför inte borde föranleda något

initiativ av riksdagen.

I samband med den nu aktuella utskottsbehandlingen har

Motorbranschens riksförbund i en skrivelse till utskottet och i

samband med en uppvaktning framhållit det som synnerligen

angeläget att en obligatorisk överlåtelsebesiktning införs för

bilar äldre än tio år. Enligt en skrivelse som utskottet vidare

fått i ärendet från Konsumentverket har verket bedömt

motionärernas förslag som intressant och värt att pröva närmare.

Konsumentverket ifrågasätter dock om det är nödvändigt att bilar

som säljs till bilhandeln, oftast som inbytesobjekt, omfattas av

en sådan obligatorisk överlåtelsebesiktning.

Utskottet konstaterar att formerna för den allmänna

kontrollbesiktningen är under omprövning. Förutom det tidigare

omnämnda utredningsarbetet om en avveckling av monopolet på

besiktningsverksamheteten kan nämnas det förslag som

Trafiksäkerhetsutredningen lagt fram om att fordonskontrollerna

på väg bör utökas (SOU 1991:79). Utskottet förutsätter att även

den fråga som motionärerna tar upp kommer att ingå i det

fortsatta beredningsarbetet. Motionsyrkandet påkallar mot

bakgrund av det anförda ingen åtgärd från riksdagens sida och

avstyrks därför av utskottet.

I motion T402 (s) konstateras att släpfordon till

jordbrukstraktorer inte är registreringspliktiga och därmed är

befriade från fordons- och kilometerskatt samt

kontrollbesiktning. Gällande bestämmelser anses vila på ett

föråldrat synsätt såväl vad gäller den s.k.

kostnadsansvarighetsprincipen som i fråga om

trafiksäkerhetskrav. I själva verket används dessa släpfordon

dragna av traktorer i mycket stor utsträckning på allmänna vägar

och i synnerhet då i jordbruksbygder. Motionärerna begär med

hänvisning härtill förslag bl.a. om registrering och

kontrollbesiktning av jordbrukstraktorer.

Utskottet anser det angeläget från effektivitetssynpunkt att

olika transportmedel behandlas lika i skatte- och

avgiftshänseende. På motsvarande vis gäller att regler om t.ex.

registrering och kontrollbesiktning bör utformas så likformigt

som möjligt för att undvika orättvisa konkurrensvillkor och för

att främja en hög och likformig trafiksäkerhetsnivå för skilda

transportsätt. Samtidigt gäller att en alltför hög ambitionsnivå

vad gäller krav på enhetlig behandling och likformighet kan

vålla olägenheter och kostnader för transporter som sker på det

allmänna vägnätet. En sammanvägning bör därmed ske av olika

intressen i frågan.

Enligt vad utskottet erfarit väntas EG inom kort slutföra

arbete med ett direktiv för traktorer som kan få betydelse för

utformningen av de aktuella svenska bestämmelserna. Utskottet

förutsätter att regeringen i samband därmed överväger de frågor

som motionärerna aktualiserar. Någon riksdagens åtgärd med

anledning av motionsyrkandet synes sålunda inte nu erforderligt,

varför detsamma avstyrks.

7 Vägmärken

Frågor om utformning och användning av vägmärken behandlas i

fyra motioner.

I motion T410 (fp) begärs att vägmärket "STOP", dvs. det

trafikmärke som påbjuder stopplikt, utformas enligt svenska

språkets normer och ges den svenska stavningen "stopp".

I motion T415 (m) föreslås att varningsmärken för farlig

kurva och vid markeringspil för skarp kurva kompletteras med

uppgift om rekommenderad hastighet som inte bör överskridas.

Enligt motionären bör lämpligt organ ges i uppgift att överväga

frågan och möjligheten att genomföra en begränsad

försöksverksamhet.

I motion T417 (nyd) anges att en mer utvecklad bilturism

ökar behovet av bättre vägskyltar för svenska sevärdheter.

Vägvisningsskyltar bör därför enligt motionären förses med en

karakteristisk bild av den aktuella sevärdheten. För att

finansiera kostnaden på ca 7 miljoner kronor för 1000 nya

turistskyltar förordas en bortrationalisering av onödiga

vägskyltar.

I motion T419 (m) framhålls att i utkanten av våra samhällen

är i allmänhet infartsskyltningen till centrum tydlig och lätt

att följa. Däremot finns inte samma standard för

utfartsskyltning. För osäkra trafikanter kan detta innebära

trafiksäkerhetsrisker liksom negativa miljöaspekter. Motionären

begär med hänvisning härtill att Trafiksäkerhetsverket i

samarbete med kommunerna genomför åtgärder för att råda bot på

bristen på utfartsskyltning.

Utskottet har vad gäller de olika motionsfrågorna inhämtat

följande uppgifter.

Utformningen av stoppmärket har bestämts genom

internationella överenskommelser som Sverige har accepterat.

Texten STOP skall därvid ses som en symbol. Märket finns i dag i

de flesta europeiska länder oavsett språktillhörighet.

Angivande av en rekommenderad hastighet i kurvor uppges i

många fall kunna innebära att en alltför hög hastighet

rekommenderas. Orsaken till detta är främst väderbetingelser som

innebär att en betydligt lägre hastighet kan behöva hållas. Till

bilden hör att även bilens väghållningsförmåga, fordonets last

och förarens körskicklighet kan påverka valet av lämplig

kurvhastighet. I framtiden kan dock tänkas att utvecklingen kan

möjliggöra att det till rimliga kostnader går att framställa

variabla vägmärken som kan anpassas till gällande

trafiksituationer. Inom ramen för det utvecklingsarbete som

pågår för användning av modern informationsteknologi i

vägtrafiken prövas även frågan om automatisk

hastighetsinformation till bilföraren.

Vad gäller vägvisning till sevärdheter pågår för närvarande

såväl nationellt som internationellt ett översynsarbete. Detta

gäller såväl vägvisningens utformning som omfattning. I Sverige

sker arbetet i samarbete med intresseorganisationerna på

området. Med tanke på vägturismens allt ökande omfattning sker

även en rad andra informations- och serviceåtgärder för att

främja en ökad bilturism.

Beträffande utfartsskyltning ligger ansvaret hos

väghållaren, dvs. främst Vägverket och kommunerna. Vikten av att

utfartsskyltningen inte glöms bort vid upprättandet av

vägvisningsplaner har i olika sammanhang påtalats av

Trafiksäkerhetsverket. Så har t.ex. senast skett i samband med

en landsomfattande utbildning i vägvisning som TSV genomförde

under år 1991.

Utskottet konstaterar att varken vägmärkenas

detaljutformning eller deras uppsättning bör regleras från

riksdagens sida. Det åligger i stället den berörda myndigheten

eller väghållaren att enligt statsmakternas allmänna riktlinjer

följa utvecklingen och vidta de åtgärder som erfordras. I detta

ansvar ligger att vägtrafikens berättigade intressen av en

ändamålsenlig och trafiksäker skyltning bör tillgodoses.

Utskottet vill vidare framhålla att den fortsatta europeiska

integreringen med krav på harmonisering av bl.a. olika

vägtrafikregler ställer ökade krav på internationellt deltagande

från svensk sida. Med hänvisning till det anförda anser

utskottet att de nu behandlade motionsyrkandena inte bör

föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Samtliga yrkanden

avstyrks därför av utskottet.

8 Andra trafiksäkerhetsfrågor

I två motioner framhålls att användning av biltelefoner

kan utgöra ett riskmoment i trafiken.

I motion T401 (s) begärs förbud mot framförande av fordon

samtidigt som föraren håller mobiltelefonens mikrofon i ena

handen. Enligt motionärerna bör vägtrafikförordningen ändras så

att telefonering under pågående bilkörning enbart får ske med

s.k. handsfree-utrustning, dvs. att telefonluren inte behöver

hållas med handen vid användning, fr.o.m. den 1 juli 1993.

I motion T409 (s) begärs ett förbud mot att fr.o.m. ett

visst datum installera telefoner som kräver att bilföraren

håller telefonluren i handen vid samtal samt att man skall kräva

att dessförinnan installerade mobiltelefoner av detta slag tas

bort ur bilarna och ersätts med s.k. handsfree-telefoner.

Utskottet behandlade i betänkande 1991/92:TU2 (s. 33)

motionsförslag som var likartade med de här aktuella. Utskottet

framhöll därvid att vissa regler bör utgöra tillräcklig

vägledning för användningen av mobiltelefon i fordon, nämligen

grundregeln för all vägtrafik (5§ första stycket VTK) att

vägtrafikant skall iaktta omsorg och varsamhet i trafiken, den

särskilda regeln för trafik med fordon (19§ VTK) att

fordonsförare skall kunna föra sitt fordon på betryggande sätt

samt de straffbestämmelser som är knutna till dessa regler.

Utskottet förutsatte vidare att att TSV följde frågan och tog de

initiativ som utvecklingen kunde föranleda.

Utskottet kan konstatera att mobiltelefoner med s.k.

handsfree-utrustning under senare tid har blivit allt vanligare

i trafiken. Vid försäljning av biltelefoner används också

trafiksäkerheten och smidigheten med sådana telefoner som ett

viktigt marknadsföringsargument. En positiv utveckling sker

därmed som befrämjar trafiksäkerheten och som bidrar till att

tillgodose syftet med motionerna. Utskottet förutsätter dock att

Vägverket noga följer frågan om användning av mobiltelefon i

motordrivna fordon och tar de initiativ som utvecklingen kan

föranleda. Vidare förutsätter utskottet att frågan kommer att

övervägas i samband med den aviserade propositionen om ett

samlat trafiksäkerhetspolitiskt program. Enligt utskottets

mening påkallar mot bakgrund av det anförda motionerna ingen

åtgärd från riksdagens sida, varför de avstyrks av utskottet.

I motion T428 (fp) begärs ytterligare höjda böter för

rödljuskörningar.

Utskottet konstaterar att Trafikpolisutredningen i sitt

betänkande Trafikpolisen mer än dubbelt bättre (SOU 1992:81)

uppmärksammat att körning mot rött ljus tillhör ett av de

allvarligare problemen i tätortstrafiken. Problemet uppges ha

ökat i omfattning samtidigt som bara en bråkdel av

överträdelserna rapporteras av polisen. För att bemästra

problemet förordas en förstärkt övervakning från polisens sida

av rödljuskörningar. Utredningen är för närvarande föremål för

remissbehandling och kommer enligt vad utskottet erfarit att

behandlas antingen i samband med regeringens aviserade samlade

trafiksäkerhetspolitiska program eller i samband med 1993 års

budgetproposition.

Utskottet anser att motionsfrågan om påföljdens storlek för

rödljuskörning sammanhänger med hur efterlevnaden kan

kontrolleras. Med hänvisning till det pågående beredningsarbetet

om en förbättrad trafikövervakning anser utskottet att det nu

behandlade motionsyrkandet inte bör föranleda någon åtgärd från

riksdagens sida. Det avstyrks därför av utskottet.

I motion T217 (nyd) anges att vägrenskörning och

vänstersväng är två moment i den dagliga trafiken som inte

fungerar särskilt bra. Olycksstatistiken skulle därför

förbättras avsevärt om dessa trafiksituationer kunde fungera

bättre. I samråd med försäkringsbolag har det dock framkommit

att det är svårt att ändra dessa trafikregler på grund av

gällande skadeståndsregler. Motionärerna efterlyser därför en

trafiksäkerhetskampanj för att uppnå ett förstärkt samarbete i

trafiken.

Utskottet konstaterar att med den nya organisationen för

trafiksäkerheten är det Vägverket som fr.o.m. år 1993 har

ansvaret för den s.k. pläderande informationen. Det betyder att

Vägverket har att bedöma värdet och utformningen av

informationskampanjer av den typ som efterlyses i motionen.

Utskottet vill vidare erinra om att Trafikpolisutredningen har

uppmärksammat att den s.k. vänstersvängen utgör ett moment i

trafiken som orsakar många svåra olyckor (SOU 1992:81). Som

åtgärder för att bemästra problemet föreslås att polisens

övervakningsmetoder utvecklas liksom att andra åtgärder vidtas

för att minska riskerna.

Motionsyrkandet påkallar mot bakgrund av det anförda ingen

åtgärd från riksdagens sida och avstyrks därför av utskottet.

I motion T405 (s) anförs att lastfordon, med eller utan

släp, som står stilla på vägen har visat sig utgöra synnerligen

stora olycksrisker i mörker och dimma för andra trafikanter på

grund av att lastfordonen inte har uppmärksammats. Detta gäller

inte minst om bilisten får möte i det kritiska skedet när

han/hon skall passera det stillastående fordonet. De krav på

reflexanordningar som finns bedöms som klart otillräckliga för

att eliminera det beskrivna problemet. Motionärerna begär därför

att parkerade traktorer med släpvagnar under mörker skall vara

försedda med någon form av ljussignaler -- helst roterande --

som är väl synliga runt om på det stillastående fordonet.

Utskottet behandlade i betänkande 1991/92:TU2 (s. 42) ett

motionsförslag som var likartat med det här aktuella. Utskottet

ansåg därvid att användning av ljus som har karaktär av

varningsljus bör vara förbehållen de fall som anges i TSV:s

föreskrifter, vilket innebär fordon som används i

väghållningsarbeten eller liknande arbete om fordonet på sin

plats på vägen eller genom dess förande utgör hinder eller fara

för övrig trafik. På motsvarande sätt får varningslykta användas

på fordon vid bärgning av fordon och transport av bärgat fordon

eller därmed jämförligt arbete.

Utskottet erinrade vidare i sammanhanget bl.a. om att under

mörker, skymning eller gryning och i övrigt när det är påkallat

av väderleksförhållanden eller liknande omständigheter skall

enligt 96§ vägtrafikkungörelsen, på fordon som är utrustat med

parkeringslyktor och baklyktor, sådana lyktor vara tända när

fordonet har stannats eller parkerats.

Utskottet har inte ändrat uppfattning i frågan. Motionen bör

därmed inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida, varför

den avstyrks av utskottet.

I motion T407 (s) kritiseras att barn vid skolskjutsning i

bussar inte alltid får sittplatser utan tvingas i stor

utsträckning att färdas stående. Motionärerna begär med

hänvisning härtill förslag om regler för säkrare skoltransporter

där utgångspunkten är att alla barn skall kunna erbjudas

sittplats vid skolskjutsning.

Utskottet har vid upprepade tillfällen behandlat den

aktuella frågan. I betänkande 1991/92:TU2 (s. 35) framhöll

utskottet att det är angeläget att alla barn erbjuds sittplatser

vid skolskjutsning i buss. Utskottet förutsatte att förslag i

frågan kommer att föreläggas riksdagen snarast och avstyrkte med

hänvisning härtill något initiativ i frågan från riksdagens

sida.

Utskottet förutsätter mot denna bakgrund att det aviserade

förslaget om ett samlat trafiksäkerhetspolitiskt program kommer

att behandla den aktuella frågan. I avvaktan på regeringens

förslag påkallar därför motionen ingen åtgärd från riksdagens

sida, och den avstyrks följaktligen av utskottet.

I motion T427 (s) föreslås att krav på skyddsdräkt för

motorcyklister införs. Som bakgrund till kravet erinras i

motionen om att skaderisken under kanande på vägbanan efter

omkullkörning med motorcykel är betydande. Om motorcyklistens

kropp inte är väl skyddad under glidmomentet uppstår allvarliga

konsekvenser. Därför bör enligt motionärerna krävas att förare

och passagerare vid färd på motorcykel har skyddsdräkt bestående

av skinnkläder av god kvalitet som har stoppningar med god

energiupptagning vid stötar.

Enligt vad utskottet erfarit har det under senare år blivit

allt vanligare att motorcyklister använder sig av skyddsdräkter.

En utveckling sker därmed som är positiv för trafiksäkerheten.

Utskottet förutsätter vidare att Vägverket som ansvarig

myndighet efter årsskiftet följer frågan om

skyddsdräktsanvändning. Enligt utskottets mening påkallar mot

bakgrund av det anförda motionen ingen åtgärd från riksdagens

sida utan den avstyrks av utskottet.

I motion T418 (fp) framhålls att reflexer i trafiken har

stor betydelse för trafiksäkerheten. För att spara liv och

minska antalet olyckor i Sverige är det viktigt att

rullskidåkare och fotgängare tar på sig reflexer vid vistelse på

allmän väg i mörker. Vägverket bör med hänvisning härtill inom

ramen för sitt anslag till frivilligt och ideellt

trafiksäkerhetsarbete genomföra en särskild kampanj för

utdelning och användande av reflexer i trafiken.

Utskottet erinrar om att enligt riksdagens

trafiksäkerhetspolitiska mål skall risken att dödas och skadas i

trafiken minskas i högre grad för de oskyddade trafikanterna än

för de skyddade. Bakgrunden till detta mål är förhållandet att

det är betydligt högre risk att dödas eller skadas i trafiken

när man uppträder som oskyddad trafikant än som skyddad. I

sammanhanget kan vidare nämnas att reflexanvändningen är

tämligen låg bland gående. Enligt uppgift använder på

landsbygden ca 30% av de gående reflexer medan motsvarande

andel i tätort är ca 20%.

Utskottet anser att användning av reflexer är viktigt från

trafiksäkerhetssynpunkt. Det ligger inom Vägverkets framtida

uppgift som ansvarig för den pläderande

trafiksäkerhetsinformationen att närmare överväga om och hur

olika insatser för att öka användningen skall utformas.

Motionsyrkandet påkallar därför ingen åtgärd från riksdagens

sida och avstyrks följaktligen.

I motion T416 (fp) påpekas behovet av konsumentinformation

inom trafiksäkerhetsområdet. Enligt motionären finns det en rad

nationella och internationella studier av krocktester som klart

visar att vissa fordon är betydligt mer krocksäkra än andra.

Vidare gäller att allmänheten/bilköparen ofta vet mycket litet

om det faktum att valet av fordon borde vara föremål för

noggrann jämförelse inte bara vad gäller ekonomi,

bränsleförbrukning och prestanda utan också ur

krocksäkerhetssynpunkt. Enligt motionärens uppfattning borde

Konsumentverket vara den instans som har att utarbeta

trafiksäkerhetsinformation om de fordon som finns på den svenska

marknaden. Därmed skulle trafiksäkerheten i landet förbättras.

Utskottet kan konstatera att Konsumentverket sedan flera år

tillbaka ger ut en förtjänstfull konsumentinformation om den

svenska bilparken. Informationen beskriver såväl olika tekniska

och ekonomiska uppgifter som bilens s.k. svaga punkter efter

statistik från AB Svensk Bilprovnings kontrollverksamhet.

Informationen har under senare år byggts ut och kompletterats

med vissa säkerhetsuppgifter. Bedömningarna av krocksäkerheten

för olika fordon har tagits fram med hjälp av en stor mängd

verkliga olyckor där tekniska och medicinska uppgifter insamlats

och bearbetats.

Vad som framförs i motionen synes därmed till väsentlig del

vara tillgodosett. Motionen påkallar därför ingen åtgärd från

riksdagens sida varför den avstyrks.

I motion T428 (fp) framhålls betydelsen av

trafiksäkerhetsinformation. Angelägna

satsningar är bl.a. trafiksäkerhetsinformation för äldre

bilförare och för barn i förskola och skola samt information om

alkoholens påverkan för unga bilförare. Motionärerna framhåller

vidare angelägenheten av stöd till den information och

upplysningsverksamhet som förmedlas av föreningar av

trafikskadade, eftersom de kan dela med sig av egna erfarenheter

på ett engagerat sätt.

Enligt vad utskottet erfarit kommer den aviserade

propositionen om ett samlat trafiksäkerhetspolitiskt program

även att behandla informations- och utbildningsfrågor. Utskottet

konstaterar att med den nya organisationen för trafiksäkerheten

är det Vägverket som kommer att ha ansvaret för den s.k.

pläderande informationen. Enligt Vägverkets fördjupade

anslagsframställning för perioden 1994--1996 framhålls att

attityder och beteenden i trafiken grundas i en mycket tidig

ålder. Det anges därför som mycket viktigt att

trafiksäkerhetsfrågorna på ett bättre sätt än i dag integreras i

förskolan och skolan. Vidare framhålls att

befolkningsutvecklingen talar för att barn och äldre måste ägnas

ökad uppmärksamhet.

Med hänvisning till vad utskottet nu anfört och i avvaktan

på den aviserade propositionen om ett samlat

trafiksäkerhetspolitiskt program avstyrker utskottet

motionsyrkandet.

9 Övriga frågor

I motion T404 (s) föreslås krav på kontrollmärke för

trafikförsäkring. Enligt motionen är det allmänt känt att ett

stort antal bilar framförs oförsäkrade på våra vägar. Det

kontrollmärke som finns visar endast att trafikförsäkring fanns

när kontrollmärket utfärdades. För de fall däremot när

vägtrafikskatten och registerhållningsavgiften skall betalas

tidigare än försäkringspremien kan bilägare låta bli att betala

trafikförsäkringen utan att detta framgår av kontrollmärket på

bilen. Motionärerna begär därför att krav införs på att bilarna

skall vara föresedda med ett märke som fästs t.ex. på bakrutan

där giltighetstiden för trafikförsäkringen framgår. Den

effektivare kontroll som därmed möjliggörs av betalningen av

bilförsäkringen leder bl.a. enligt motionärerna till en mera

solidarisk betalning mellan försäkringstagarna, vilket i sin tur

kan innebära lägre försäkringspremier.

Utskottet har tidigare behandlat ett motionsyrkande som

varit likartat med det nu aktuella (bet. 1990/91:TU2 s. 45--46).

Utskottet ansåg därvid att ett införande av den av motionärerna

önskade ordningen med kontrollmärke inte var erforderlig mot

bakgrund av vad som gäller beträffande registrering av uppgifter

om trafikförsäkring och skydd för andra trafikanter vid

trafikolycka med fordon som saknar trafikförsäkring. Utskottet

ansåg att det då aktuella motionsförslaget därför inte borde

föranleda någon särskild åtgärd av riksdagen och avstyrkte

detsamma.

Utskottet är av samma mening beträffande det nu aktuella

motionsförslaget. Utskottet vill vidare tillägga att

utvecklingen inom datakommunikationsområdet innebär på sikt

ökade förutsättningar för att en effektiv kontroll av

trafikförsäkringen kan utformas på andra sätt än genom

påklistring av särskilda märken på fordonet. Utskottet avstyrker

således motionen.

I motion T403 (kds) uppmärksammas att bilregistrets

tillgänglighet i vissa fall missbrukas av biltjuvar som

arbetar på beställningsuppdrag. Genom att ringa till

bilregistret kan biltjuvar få veta var en aktuell bil oftast är

parkerad, vilket underlättar stölder. Enligt motionären bör

därför bilregistrets öppenhet för allmänheten ses över och en

utvärdering ske av hur man bättre kan skydda bilar från sådana

stöldbeställningar.

Utskottet konstaterar att bilregistrets uppgifter är

offentliga och fyller genom sin lättillgänglighet en viktig

funktion för många aktörers verksamhet inom vägtrafikområdet.

För att belysa storleksordningen på verksamheten kan nämnas att

enligt vad utskottet erfarit sker ca 67 miljoner transaktioner

per år i form av frågor och olika ändringsuppgifter. Det är

huvudsakligen länsstyrelserna som begär eller lämnar uppgifter

men även polisen och försäkringsbolagen utgör viktiga

intressenter.

Enligt utskottets uppfattning torde det mot denna bakgrund

vara förenat med avsevärda problem att rent praktiskt tillgodose

motionärens önskemål om att hindra vissa personer från att få

tillgång till bilregistrets uppgifter utan att registrets

fördelar ur service- och kundsynpunkt därmed skulle reduceras

väsentligt. Vidare kan nämnas att utskottet tidigare har

behandlat möjligheten att sekretessbelägga uppgifter i

bilregistret om chassinummer eller motsvarande beteckning, i

syfte att bl.a. förhindra obehöriga att skaffa sig

dubblettnycklar (bet. 1988/89:TU1 (s. 16--18). Utskottet ansåg

då att det i första hand ankom på bil- och låsbranscherna att

verka för att bilar inte kunde tillgripas på detta sätt.

Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet

motionsyrkandet.

I motion T903 (m) framhålls att det är viktigt att ny

transportteknik kan utvecklas som t.ex. färdmedelet GO-PED.

Lagstiftning som inte kan förutse ny teknik bör därför utformas

så att den inte hindrar utvecklingen. I motionen anförs att den

sparkcykel med motor, betecknad GO-PED, som nyligen utvecklats,

kan vara ett mycket effektivt transportmedel i stadskärnor.

Detta fordon bör därför enligt motionären inrangeras bland

befintliga transportmedel och tillåtas på samma villkor som

cykel eller moped i asfalterade områden.

Utskottet delar motionärens uppfattning om vikten av att ny

teknik utvecklas på transportområdet. Genom statens stöd till

forsknings-, utvecklings- och demonstrationsprojekt främjas

också teknikutvecklingen inom området.

Utskottet anser dock att det är en fråga för ansvariga

myndigheter att närmare bedöma i vad mån nya transportmedel,

såsom t.ex. GO-PED, eventuellt kan och bör tillåtas i trafiken.

Utskottet vill vidare hänvisa till det tidigare omnämnda arbetet

som pågår för att ta fram enhetliga regler för dels mopeder,

dels för eventuellt en enklare cykel med påhängsmotor. Med

hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet

motionsyrkandet.

Hemställan

Utskottet hemställer

Trafiksäkerhetsarbetets organisation

1. beträffande Trafiksäkerhetsverkets avveckling

att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om att

Trafiksäkerhetsverket läggs ned i och med utgången av år 1992,

2. beträffande förarprövningens organisation

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med

avslag på motion 1992/93:T4 i denna del som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 1 (s)

3. beträffande registeravdelningen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår

motion 1992/93:T4 i denna del,

res. 2 (s)

4. beträffande övriga organisationsförslag

att riksdagen i de delar som inte omfattas av vad utskottet

ovan hemställt

dels godkänner att de verksamheter som i dag fullgörs av

Trafiksäkerhetsverket överförs till Vägverket fr.o.m. den 1

januari 1993,

dels godkänner att Vägverkets nya organisation utformas i

enlighet med vad som anförts i propositionen,

5. beträffande individuella registreringsskyltar

att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om

användningen av influtna medel från försäljning av individuella

registreringsskyltar,

6. beträffande särskild trafiksäkerhetsdelegation

att riksdagen avslår motion 1992/93:T4 i denna del,

res. 3 (s)

7. beträffande barnens särskilda behov

att riksdagen avslår motion 1992/93:T2,

8. beträffande samlad utvärdering av

trafiksäkerhetsarbetet

att riksdagen avslår motion 1992/93:T3,

Hastighetsgränser

9. beträffande hastighetsgränser

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T411, 1991/92:T421,

1991/92:T425, 1991/92:T428 yrkande 1 och 1991/92:T431,

res. 4 (nyd)

Fordonsfrågor

10. beträffande bromsljus på personbilar

att riksdagen avslår motion 1991/92:T430,

11. beträffande stänkskydd på personbilar

att riksdagen avslår motion 1991/92:T412,

12. beträffande veteranbilar och hobbyfordon

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T426 och 1991/92:T429

yrkandena 1--3 och 6,

res. 5 (nyd)

13. beträffande cykel med hjälpmotor

att riksdagen avslår motion 1991/92:T424,

res. 6 (nyd)

Körkorts- och utbildningsfrågor

14. beträffande körkortsfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T428 yrkande 3 och

1991/92:T434 yrkande 1,

15. beträffande diabetikernas situation

att riksdagen avslår motion 1991/92:T609 yrkande 2,

16. beträffande utbildningscentrum för yrkeschaufförer

att riksdagen avslår motion 1991/92:T907,

17. beträffande utbyte av utländska körkort

att riksdagen avslår motion 1991/92:T432,

18. beträffande åldersgränsen för mopedkörning

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T406 och 1992/92:T414,

Kontrollbesiktning

19. beträffande allmänna kontrollbesiktningen

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T408 och 1991/92:T423,

20. beträffande obligatorisk överlåtelsebesiktning

att riksdagen avslår motion 1991/92:T413,

21. beträffande släpfordon till jordbrukstraktorer

att riksdagen avslår motion 1991/92:T402 yrkande 2,

Vägmärken

22. beträffande vägmärken

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T410, 1991/92:T415,

1991/92:T417 och 1991/92:T419,

Andra trafiksäkerhetsfrågor

23. beträffande biltelefoner

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T401 och 1991/92:T409,

24. beträffande rödljuskörningar

att riksdagen avslår motion 1991/92:T428 yrkande 2,

25. beträffande vägrenskörning och vänstersväng

att riksdagen avslår motion 1991/92:T217 yrkande 2,

res. 7 (nyd)

26. beträffande lastfordon

att riksdagen avslår motion 1991/92:T405,

27. beträffande skolskjutsning

att riksdagen avslår motion 1991/92:T407,

28. beträffande skyddsdräkt för motorcyklister

att riksdagen avslår motion 1991/92:T427,

29. beträffande reflexer i trafiken

att riksdagen avslår motion 1991/92:T418,

30. beträffande konsumentinformation

att riksdagen avslår motion 1991/92:T416,

31. beträffande trafiksäkerhetsinformation

att riksdagen avslår motion 1991/92:T428 yrkande 5,

Övriga frågor

32. beträffande kontrollmärke för trafikförsäkring

att riksdagen avslår motion 1991/92:T404,

33. beträffande bilregistrets tillgänglighet

att riksdagen avslår motion 1991/92:T403,

34. beträffande färdmedlet GO-PED

att riksdagen avslår motion 1991/92:T903.

res. 8 (nyd)

Stockholm den 19 november 1992

På trafikutskottets vägnar

Rolf Clarkson

I beslutet har deltagit: Rolf Clarkson (m), Sten Andersson

i Malmö (m), Sven-Gösta Signell (s), Elving Andersson (c),

Sten-Ove Sundström (s), Jan Sandberg (m), Bo Nilsson (s), Lars

Svensk (kds), Kenneth Attefors (nyd), Anita Jönsson (s), Lars

Björkman (m), Jarl Lander (s), Ines Uusmann (s), Hugo Bergdahl

(fp) och Ulrica Messing (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Förarprövningens organisation (mom.2)

Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita

Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Utskottet konstaterar att de" och på s. 11 slutar

med "till känna" bort ha följande lydelse:

Inledningsvis vill utskottet ta upp frågan om

förarprövningens organisatoriska hemvist. Som påtalas i

motion T4 (s) bedömer utskottet att regeringens förslag innebär

att en sammanblandning uppstår mellan föreskrivande och

tillämpande roller. Förarprövningen bör i stället, som framhålls

i motionen inordnas i AB Svensk Bilprovnings organisation.

Därmed bör minst samma samordningsvinster vara möjliga att uppnå

som med en anknytning till Vägverket samtidigt som servicen kan

förbättras tack vare Bilprovningens bättre geografiska

spridning. Utskottet anser därmed att endast TSV:s centrala

körkortsverksamhet bör ingå i Vägverket.

Utskottet anser att regeringen bör undersöka hur den av

utskottet förordade överföringen av förarkontrollen kan

genomföras och snarast för riksdagen redovisa sitt

ställningstagande i frågan. Detta betyder att anknytningen till

Bilprovningen inte kan genomföras redan vid årsskiftet 1992/93

utan att verksamheten temporärt måste föras till Vägverket.

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motion T4

(s) i denna del tillgodoses medan regeringens förslag i

motsvarande del avstyrks. Vad utskottet nu anfört om

förarprövningens organisation bör av riksdagen ges regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande förarprövningens organisation

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:T4 i denna del

och med avslag på regeringens förslag som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Registeravdelningen (mom.3)

Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita

Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Utskottet kan" och slutar med "förslag tillstyrks"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att TSV:s registeravdelning inte bör

föras till Vägverket. Utskottet konstaterar att det nya

Vägverket kommer att har föreskrivande uppgifter på

fordonsområdet som bör skiljas från tillämpande funktioner.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T4 (s) att

registeravdelningen bör föras till AB Svensk Bilprovning. Genom

att Bilprovningen har en betydande geografisk spridning

samtidigt som man kan erbjuda längre öppethållandetider kan

därmed allmänheten och bilhandeln ges en bättre service.

Utskottet anser vidare att om registeravdelningen knyts till AB

Svensk Bilprovning som ett dotterbolag kan en samling ske av all

registerservice hos en enda aktör vars verksamhet i sin helhet

kan finansieras via registerhållningsavgifter. Denna samordning

bör även underlätta en utveckling mot en effektivare

fordonskontroll. Utskottet delar även uppfattningen att

länsstyrelsernas bilregisterenheter bör avvecklas och

verksamheten överföras till ASB.

Utskottet anser att regeringen bör undersöka hur den av

utskottet förordade överföringen av bilregistret kan genomföras

och snarast för riksdagen redovisa sitt ställningstagande i

frågan. Detta betyder att anknytningen till Bilprovningen inte

kan äga rum redan vid årsskiftet 1992/93 utan att verksamheten

temporärt måste föras till Vägverket.

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motion

T4 (s) i denna del tillgodoses. Vad utskottet nu anfört om att

registeravdelningen bör föras till AB Svensk Bilprovning bör av

riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande registeravdelningen

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:T4 i denna del

och med avslag på regeringens förslag som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Särskild trafiksäkerhetsdelegation (mom.6)

Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita

Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Vad gäller" och på s. 12 slutar med "denna del" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att det inte bör överlåtas till Vägverket att

besluta om inriktningen och den övergripande prioriteringen av

trafiksäkerhetsarbetet. Utskottet tillstyrker därför det förslag

som väckts i motion T4 (s) om att inrätta en särskild

trafiksäkerhetsdelegation som knyts till

Kommunikationsdepartementet. Därmed kan en angelägen politisk

styrning och förankring ske av trafiksäkerhetsarbetet samtidigt

som en markering görs av den betydelse som

trafiksäkerhetsarbetet intar.

Utskottets ställningstagande innebär att motion T4 (s) i

denna del tillstyrks. Vad utskottet nu anfört om inrättande av

en särskild trafiksäkerhetsdelegation bör av riksdagen ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande särskild trafiksäkerhetsdelegation

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T4 i denna del

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Hastighetsgränser (mom.9)

Kenneth Attefors (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "Utskottet förutsätter" och slutar med "av utskottet"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att hastighetsgränserna skall utformas på

ett sådant sätt att de upplevs som motiverade och accepterade av

trafikanterna i allmänhet. Den enskilde föraren bör därvid ges

möjlighet att ta ett större personligt ansvar så att han eller

hon själv kan avgöra vilken fart som är lämplig. Det är inte

rimligt att en stor del av bilisterna genom att köra litet för

fort skall anses vara kriminella och dömas till höga böter, när

samtidigt de som är kriminella döms till milda straff eller

inget straff alls. Utskottet bedömer vidare att det måste vara

fel när bilisterna sitter och tittar efter radarkontroller,

trafipaxbilar eller helikoptrar i stället för att koncentrera

sig på trafiken. För att få en ökad frihet under ansvar bör

därför, som framhålls i motion T421 (nyd), hastigheterna

utformas enligt följande:

130 km/tim på motorväg

110 km/tim på motortrafikled och mycket fina landsvägar

90 km/tim på vanliga landsvägar

90 km/tim för tung trafik även med släp

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T421 (nyd)

tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Övriga

motionsförslag avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande hastighetsgränser

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T421 och med

avslag på motionerna 1991/92:T411, 1991/92:T425, 1991/92:T428

yrkande 1 och 1991/92:T431 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

5. Veteranbilar och hobbyfordon (mom.12)

Kenneth Attefors (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Utskottet anser" och på s. 17 slutar med "aktuella

motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att cirka två miljoner människor i

Sverige är intresserade av hobbyfordon i någon form. Alla som

håller på med hobbyfordon bör stödjas och uppmuntras i sin

hobby. Här frodas kreativitet och teknisk uppfostran på ett

naturligt sätt.

Utskottet anser därför att motorhobbyn, som framhålls i

motion T429 (nyd), bör få status som kultur med tanke på att

bilismen har funnits i cirka hundra år. Kommunerna bör vidare i

samråd med motorentusiasterna se över om det finns oanvända

byggnader och ytor lämpliga för motorhobbyverksamhet som kanske

kan uthyras till självkostnadspris. Myndigheterna inom området

bör även söka uppnå en konstruktiv dialog med motorhobbyns folk

och ha till uppgift att stödja och ge råd men naturligtvis även

kontrollera att regler efterlevs. Utskottet bedömer att ett

sådant samförstånd skulle ge långt större fördelar för miljön

och trafiksäkerheten än dagens regler. Hobbyfordon bör vidare

ges dispens från de regler som nu finns om E-märkning av

avgassystem, bromsar, rattlås och speglar om fordonen kommer

från länder som har motsvarande eller bättre tekniska

fordonskrav.

Vad utskottet nu anfört innebär att motion T429 (nyd) i

denna del tillstyrks medan syftet med motion T426 (kds) till

väsentlig del kan tillgodoses, vilket av riksdagen bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande

lydelse:

12. beträffande veteranbilar och hobbyfordon

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T429 yrkandena

1--3 och 6 och med anledning av 1991/92:T426 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Cykel med hjälpmotor (mom.13)

Kenneth Attefors (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Utskottet konstaterar" och på s. 17 slutar med

"avstyrks av utskottet" bort ha följande lydelse:

Utskottet bedömer det tekniska utvecklingsarbetet på

transportområdet med eldriven fordonsteknik som mycket

intressant. Ett sådant arbete kan medverka till att bemästra

bl.a. storstädernas miljö- och trafikproblem. Som framhålls i

motion T424 (nyd) försvårar dock lagstiftningen nytänkande och

en angelägen utveckling av en cykel som förses med en elektrisk

hjälpmotor. Utskottet delar därför motionärens uppfattning att

lagstiftningen på området snarast bör ändras så att ett fordon

av denna typ betraktas som en cykel och inte klassas som moped.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T424

(nyd) tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande

lydelse:

13. beträffande cykel med hjälpmotor

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T424 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Vägrenskörning och vänstersväng (mom.25)

Kenneth Attefors (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "av utskottet"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att riskfyllda beteenden i trafiken som

vänstersväng och vägrenskörning kan bemästras med

attitydpåverkan. En god trafiksäkerhet förutsätter således

kunskaper och insikter som gör att enskilda trafikanter

accepterar och har förståelse för regler och normer i trafiken.

Utskottet bedömer därför att den trafiksäkerhetskampanj som

föreslås i motion T217 (nyd) är klart angelägen. Det bör vara en

uppgift för Vägverket, som efter årsskiftet har ansvaret för

pläderande information, att ta initiativ för att en kampanj för

ökat samarbete i trafiken kan genomföras snarast.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionsyrkandet

tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande

lydelse:

25. beträffande vägrenskörning och vänstersväng

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T217 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Färdmedlet GO-PED (mom.34)

Kenneth Attefors (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "utskottet

motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det viktigt att ny teknik kan utvecklas inom

transportområdet. Lagstiftning som inte kan förutse den nya

tekniken bör vara så utformad att den inte hindrar utvecklingen.

Som framhålls i motion T903 (m) är behovet stort att få fram

rena, snabba, effektiva transportmedel. Särskilt i stadskärnorna

behövs mindre motordrivna, lättparkerade fordon. Den sparkcykel

med motor, betecknad GO-PED, som nyligen utvecklats kan motsvara

detta behov och utgöra ett mycket effektivt transportmedel. Om

dessa små motordrivna fordon i vissa fall skulle ersätta bilen

kan således mycket utrymme vinnas samtidigt som en bättre miljö

skapas. Utskottet anser därför att detta färdmedel bör inordnas

bland befintliga transportmedel och tillåtas på samma villkor

som cykel eller moped i asfalterade områden.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T903 (m)

tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande

lydelse:

34. beträffande färdmedlet GO-PED

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T903 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Hastighetsgränser (mom.9)

Sten Andersson i Malmö (m) anför:

Jag konstaterar att en enig riksdag hösten 1991 genom

behandlingen av utskottets betänkande om trafiksäkerhet (bet.

1991/92:TU2) har förutsatt att en återgång bör ske till de

hastighetsgränser som gällde på motorvägar och motortrafikleder

före 1989. Detta innebär en maxfart på 110 km/tim på de drygt 60

mil motorvägar och motortrafikleder där av "miljöskäl"

hastigheten tidigare sänktes till 90 km/tim. Trots denna klara

viljeinriktning har riksdagens ställningstagande inte fått fullt

genomslag. Jag tycker detta är fel. Statliga myndigheter bör så

långt det är praktiskt möjligt rätta sig efter de beslut som

fattas av Sveriges riksdag.

2. Biltelefoner (mom. 23)

Anita Jönsson (s) anför:

Jag anser att biltelefoner fel använda utgör en allvarlig

säkerhetsrisk i trafiken. Förarens reaktionsförmåga försämras

avsevärt samtidigt som förmågan att hantera en plötsligt

uppkommen kritisk situation begränsas väsentligt. Riksdagen har

också vid upprepade tillfällen påtalat problemet med

biltelefonering. För att bemästra problemet bör i första hand

riktade informationsinsatser ske som påtalar

trafiksäkerhetsproblemet med bilkörning kombinerad med

biltelefonering och vikten av att biltelefonering endast bör ske

med s.k. handsfree-utrustning. Kan inte en tillfredsställande

förbättring snarast ske i användningen av biltelefoner bör

lagstiftningsåtgärder övervägas i frågan.

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Propositionen1

Motionerna2

Motioner väckta med anledning av propositionen2

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden i

januari 19922

Utskottet.

1 Inledning6

2 Trafiksäkerhetsarbetets organisation7

2.1 Bakgrund7

2.2 Regeringens förslag7

2.3 Motionsförslag9

2.4 Utskottets ställningstagande10

3 Hastighetsgränser13

4 Fordonsfrågor14

5 Körkorts- och utbildningsfrågor17

6 Kontrollbesiktning19

7 Vägmärken21

8 Andra trafiksäkerhetsfrågor23

9 Övriga frågor27

Hemställan29

Reservationer31

Särskilda yttranden36