Bet. 1992/93:TU7

Trafikutskottets betänkande

1992/93:TU07

Ändrade bestämmelser för traktorer och motorredskap, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionen

Utskottet

Hemställan

Reservation

Innehållsförteckning

1992/93

TU7

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet förslag i proposition

1992/93:28 om ändrade bestämmelser för traktorer och

motorredskap, m.m. Förslagen, som är en följd av EES-avtalet,

innebär bl.a. att bestämmelserna om förarbehörighet och

beskattning av traktorer, vilka skall träda i kraft den 1

januari 1993, ändras så att i huvudsak de nuvarande

bestämmelserna kommer att gälla även efter denna tidpunkt.

Vidare föreslås att lagen om överlastavgift inte utvidgas den 1

januari 1993 till att gälla för fordon som är konstruerade för

en hastighet av högst 30 kilometer i timmen. En s-motion om

avslag på sistnämnda förslag avstyrks. S-ledamöterna reserverar

sig till förmån för ett bifall till motionen.

Propositionen

Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i

proposition 1992/93:28 att riksdagen antar de i propositionen

framlagda förslagen till

1. lag om ändring i körkortslagen (1977:477),

2. lag om ändring i lagen (1989:700) om ändring i

körkortslagen (1977:477),

3. lag om ändring i lagen (1990:1194) om ändring i lagen

(1989:700) om ändring i körkortslagen (1977:477),

4. lag om ändring i lagen (1989:702) om ändring i

vägtrafikskattelagen (1988:327),

5. lag om ändring i lagen (1990:14) om ändring i lagen

(1972:435) om överlastavgift,

6. lag om ändring i lagen (1990:1196) om ändring i lagen

(1990:14) om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift.

Lagförslagen är fogade som bilaga till detta betänkande.

Motionen

1992/93:T10 av Kurt Ove Johansson (s) vari yrkas att riksdagen

avslår förslaget om ändring i lagen om överlastavgift.

Utskottet

1 Bakgrund

1.1 Riksdagens beslut år 1989

Riksdagen beslöt våren 1989 (prop. 1988/89:48, bet. TU19,

rskr. 306) att anta vissa ändringar i körkortslagen (1977:477),

vägtrafikskattelagen (1988:327) och trafikskadelagen

(1975:1410). Ändringarna var avsedda att träda i kraft den 1

januari 1991, men ikraftträdandet av flertalet av dem sköts

senare upp -- av skäl som anges i det följande -- till den 1

januari 1993. Ändringarna hade samband med ändringar i vissa

författningar, som regeringen vid samma tid beslutade om, bl.a.

vägtrafikkungörelsen (1972:603), bilregisterkungörelsen

(1972:599) och fordonskungörelsen (1972:595). Syftet med

sistnämnda ändringar var att skapa nya indelningsgrunder för

främst motorredskap och traktorer. Sådana nya indelningsgrunder

hade betydelse för frågor om förarbehörighet enligt

körkortslagen, skatteplikt för motorfordon enligt

vägtrafikskattelagen och trafikförsäkringsplikt enligt

trafikskadelagen.

Innebörden av de författningsändringar som riksdagen och

regeringen beslutade om var i huvudsak följande.

Den konstruktiva hastigheten 30 km/tim, dvs. den högsta

hastighet med vilken ifrågavarande fordon går att framföra,

skall i huvudsak slopas som indelningsgrund. Traktorerna delas

upp i två klasser, trafiktraktorer och jordbrukstraktorer. För

trafiktraktorer skall gälla en högsta legal hastighet på 50

km/tim och för jordbrukstraktorer en högsta legal hastighet på

30 km/tim. För de fordon som får färdas i 50 km/tim skall krav

på körkort med behörigheten B gälla. Vidare skall i förarprovet

för traktorkort ingå ett praktiskt prov.

Vissa lastbärande fordon såsom traktordumprar och skotare,

som för närvarande anses som traktorer, skall i stället hänföras

till en ny fordonsgrupp som benämns tunga terrängvagnar. Dessa

fordon skall i stort sett beskattas som traktorer med släpvagn.

När det gäller motorredskap innebär de beslutade

bestämmelserna att dessa fordon delas in i två klasser,

motorredskap klass I och motorredskap klass II. Till

motorredskap klass II räknas därvid motorredskap som är

konstruerade för en högsta hastighet som inte överstiger 30

km/tim. För dessa fordon skall de nuvarande bestämmelserna i

stort sett fortfarande gälla. Motorredskap klass I är

motorredskap som är konstruerade för en högsta hastighet som

överstiger 30 km/tim. I stället för en konstruktiv

hastighetsgräns skall för motorredskap klass I gälla en legal

hastighetsgräns på 50 km/tim. Detta innebär -- som redan nämnts

-- att förarbehörigheten skall vara B-behörighet. Motorredskap

klass I skall vidare vara registrerings- och skattepliktiga.

Som en följd av det nämnda riksdagsbeslutet våren 1989

utfärdades den 21 juli 1989 lagen (1989:700) om ändring i

körkortslagen, lagen (1989:701) om ändring i trafikskadelagen

och lagen (1989:702) om ändring i vägtrafikskattelagen.

Hösten 1989 beslutade riksdagen om vissa ändringar i lagen

(1972:435) om överlastavgift. Beslutet innebar bl.a. att lagen,

som omfattade transporter med lastbil, buss eller släpvagn som

dras av bil, även skulle gälla för transporter med tunga

terrängvagnar och släpvagnar som dras av tunga terrängvagnar,

traktorer och motorredskap. Dessa ändringar skulle träda i kraft

den 1 januari 1991. Som en följd av riksdagens beslut utfärdades

den 18 januari 1990 lagen (1990:14) om ändring i lagen om

överlastavgift.

1.2 Riksdagens uppskovsbeslut år 1990

Riksdagen beslöt hösten 1990 (prop. 1990/91:35, bet. TU8,

rskr. 63) att ikraftträdandet av de bestämmelser som redogjorts

för ovan med vissa undantag skulle skjutas upp till den 1

januari 1993. Bakgrunden till beslutet var att ett arbete hade

påbörjats inom EG med att fastställa nya bestämmelser för

motorredskap och traktorer och att man ville avvakta resultatet

av detta arbete innan nya bestämmelser i samma ämne infördes i

Sverige.

Som en följd av riksdagens beslut utfärdades den 6 december

1990 lagen (1990:1194) om ändring i 1989 års lag om ändring i

körkortslagen, lagen (1990:1195) om ändring i 1989 års lag om

ändring i vägtrafikskattelagen, lagen (1990:1196) om ändring i

lagen (1990:14) om ändring i lagen om överlastavgift,

lagen (1990:1197) om ändring i lagen om överlastavgift och lagen

(1990:1198) om ändring i 1989 års lag om ändring i

trafikskadelagen.

2 Propositionens förslag

I propositionen framhålls att författningsarbetet inom EG,

såvitt gäller motorredskap, slutförts och lett till att reglerna

inom ramen för det s.k. maskindirektivet, som ingår i

EES-avtalet, bestäms. Därmed föreligger enligt föredragande

departementschefen inget hinder mot att låta bestämmelserna om

motorredskap träda i kraft den 1 januari 1993 i enlighet med vad

riksdagen tidigare beslutat.

När det gäller traktorer har -- framhåller

departementschefen -- ännu inte något EG-direktiv antagits för

dessa fordon, som innebär att en traktors konstruktiva hastighet

får vara högre än 30 km/tim. Bestämmelserna för traktorer enligt

de EG-direktiv som för närvarande finns överensstämmer därför i

huvudsak med nu gällande svenska bestämmelser. Således

föreskrivs i dessa direktiv, som ingår i EES-avtalet, att den

högsta hastighet för vilken en traktor får vara konstruerad inte

får överstiga 30 km/tim. Till följd av EES-avtalet måste EG:s

regler för traktorer införlivas med den svenska rättsordningen.

Detta innebär i huvudsak en återgång till de bestämmelser av

fordonsteknisk art som för närvarande gäller för traktorer. Mot

den bakgrunden anser departementschefen att det inte heller

finns någon anledning att nu göra någon ändring i behörighets-

och skattebestämmelserna för dessa fordon.

I sammanhanget noterar departementschefen att fordon såsom

traktordumprar och skotare, som för närvarande hänförs till

fordonsgruppen traktorer, inte omfattas av EG:s traktordirektiv.

Enligt de bestämmelser som skall träda i kraft den 1 januari

1993 skall de nämnda fordonstyperna hänföras till en ny

fordonstyp som benämns tunga terrängvagnar.

Departementschefen erinrar om att de ändringar som gjorts i

lagen om överlastavgift -- och som innebär att lagens

tillämpningsområde vidgas till att gälla även tunga

terrängvagnar samt släpvagnar som dras av motorredskap eller

traktorer eller tunga terrängvagnar -- i huvudsak grundas på att

användningsområdet för de nämnda fordonen blir större när den

nuvarande konstruktiva hastighetsbegränsningen till 30 km/tim

slopas. Om de nuvarande bestämmelserna om en högsta konstruktiv

hastighetsgräns för traktorer på 30 km/tim bibehålls bör enligt

departementschefen lagen om överlastavgift tills vidare inte

omfatta dessa fordon. Även andra typer av fordon som har en

begränsning av den konstruktiva hastigheten till 30 km/tim bör

av samma skäl undantas från lagen om överlastavgift.

De lagförslag som framläggs i propositionen sammanfattas

enligt följande.

Beträffande körkortslagen: De behörighetskrav som för

närvarande gäller för traktorer skall gälla även efter den 1

januari 1993. I förarprovet för traktorkort skall inte ingå

något praktiskt prov.

Beträffande vägtrafikskattelagen: De beslutade reglerna

skall i huvudsak träda i kraft den 1 januari 1993. Några

skatteregler för terrängsläp införs emellertid inte. I övrigt

görs vissa förtydliganden av skattepliktsbestämmelserna.

Beträffande lagen om överlastavgift: Lagen skall inte

gälla för fordon som är konstruerade för en hastighet av högst

30 km/tim.

3 Motionsförslaget

I motion T10 (s) yrkas avslag på regeringens förslag att lagen

om överlastavgift inte skall gälla för fordon som är

konstruerade för en hastighet av högst 30 km/tim. Motionären

framhåller att de bestämmelser som nu gäller enligt den nämnda

lagen är väl underbyggda och bör bibehållas oförändrade. Han

betonar vidare att det är av stor vikt såväl för vägarnas

bestånd som för konkurrensen mellan skilda fordonsslag att

likformiga regler gäller för fordonen även i fråga om

överlaster.

4 Utskottets ställningstagande

Som utskottet framhöll i det inledningsvis nämnda betänkandet

hösten 1989, 1988/89:TU19, är författningsområdet för traktorer

och motorredskap så beskaffat att de förordningar eller

kungörelser som reglerar indelningen av de olika slagen av

motordrivna fordon styr vad som gäller i fråga om bl.a.

förarbehörighet enligt körkortslagen, beskattning enligt

vägtrafikskattelagen och trafikansvar enligt trafikskadelagen.

I betänkandet erinrade utskottet vidare om Lagrådets yttrande i

det då aktuella lagstiftningsärendet. Enligt Lagrådet var det

angeläget att de centrala författningarna på vägtrafikområdet

blev föremål för en samlad lagteknisk översyn. Det är bl.a.

önskvärt -- framhölls det i yttrandet -- att alla definitioner

av olika fordonsslag så långt möjligt samlas i en och samma

författning och att man alltså frångår det nuvarande systemet

med parallella och delvis ofullständiga definitioner i ett

flertal olika författningar. Vid en översyn borde särskilt

övervägas om den författning där definitionerna av fordonsslagen

tas in skulle ha lags karaktär.

Utskottet sade sig dela Lagrådets uppfattning och noterade

med tillfredsställelse ett uttalande av den dåvarande

departementschefen att han avsåg ta initiativ till att en

översyn skulle komma till stånd. Vidare uttalade utskottet

förhoppningen att översynen skulle leda till att innebörden av

de olika bestämmelserna blev så överskådlig och lättillgänglig

som möjligt.

Lagrådet har inte hörts i det lagstiftningsärende som nu är

i fråga, men dess önskemål om en samlad lagteknisk översyn av

författningsområdet synes inte ha förlorat aktualitet. De

lagändringsförslag som nu föreläggs riksdagen för antagande

innebär i inte obetydlig utsträckning att lagstiftningen på

ifrågavarande område får den utformning den hade före riksdagens

lagändringsbeslut år 1989, vilka i sin tur ändrades genom

riksdagens beslut år 1990. I de mest extrema fallen leder alla

dessa ändringar till att riksdagen nu föreläggs t.ex. ett

förslag till lag om ändring i lagen (1990:1196) om ändring i

lagen (1990:14) om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift.

Det säger sig självt att sådana lagförslag inte är ägnade att

tillgodose utskottets önskemål om överskådlighet och

lättillgänglighet.

Utskottet finner det alltjämt angeläget att den aviserade

lagtekniska översynen kommer till stånd.

Att det är svårt att överskåda författningsområdet i fråga

framgår inte minst av motion T10 (s). Motionären säger att nu

gällande bestämmelser om överlastavgift bör behållas. Vad han

i själva verket torde åsyfta synes vara att den av riksdagen

hösten 1989 beslutade ändringen i 1 § lagen om överlastavgift

bör träda i kraft den 1 januari 1993 i enlighet med riksdagens

beslut hösten 1990. De bestämmelser som nu gäller har en

snävare omfattning än de som regeringen nu föreslår och torde

sålunda tillgodose motionärens önskemål i än mindre

utsträckning.

Som framgår av vad utskottet anfört i det föregående anser

departementschefen -- till skillnad från motionären -- att lagen

om överlastavgift inte bör gälla för fordon som är konstruerade

för en hastighet av högst 30 km/tim. Departementschefen

motiverar sin ståndpunkt med att en anpassning till EG-regler

gör det nödvändigt att tills vidare behålla nuvarande

bestämmelser om en högsta konstruktiv hastighet för traktorer på

30 km/tim. Den av riksdagen hösten 1989 beslutade ändringen i

lagen om överlastavgift byggde på förutsättningen att man i

Sverige skulle införa bestämmelser om en högsta legal hastighet

på 50 km/tim för vissa traktorer. Så länge den förutsättningen

-- till följd av EG-anpassning -- inte föreligger, bör enligt

departementschefen även andra fordon än traktorer, som har en

begränsning av den högsta konstruktiva hastigheten till 30

km/tim, undantas från lagen om överlastavgift.

Utskottet delar departementschefens uppfattning och vill

erinra om att straff i form av penningböter med stöd av

vägtrafikkungörelsen (1972:603, VTK) kan ådömas ägare till alla

slag av motordrivna fordon eller därtill kopplade fordon som

överskrider belastningsgränserna enligt VTK och som framförs på

andra vägar än enskilda. Det maximala bötesbeloppet har nyligen

fördubblats (prop. 1990/91:68, bet. JuU10, rskr. 155). Med det

sagda tillstyrker utskottet regeringens förslag beträffande

lagen om överlastavgift med den rättelse av ett tryck- och

skrivfel som framgår av utskottets hemställan. Härav följer att

motionen avstyrks.

Övriga av regeringen nu framlagda lagförslag tillstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lagen om överlastavgift

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:T10 antar de i

propositionen framlagda förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1990:14) om ändring i lagen

(1972:435) om överlastavgift med den ändringen att ordet

trikkelaxel i 1§ första stycket ersätts med

trippelaxeltryck,

b) lag om ändring i lagen (1990:1196) om ändring i lagen

(1990:14) om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift,

res. (s)

2. beträffande övriga förslag till ändrade bestämmelser

för traktorer och motorredskap, m.m.

att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen

till

a) lag om ändring i körkortslagen (1977:477),

b) lag om ändring i lagen (1989:700) om ändring i

körkortslagen (1977:477),

c) lag om ändring i lagen (1990:1194) om ändring i lagen

(1989:700) om ändring i körkortslagen (1977:477),

d) lag om ändring i lagen (1989:702) om ändring i

vägtrafikskattelagen (1988:327).

Stockholm den 24 november 1992

På trafikutskottets vägnar

Rolf Clarkson

I beslutet har deltagit: Rolf Clarkson (m), Sven-Gösta

Signell (s), Håkan Strömberg (s), Elving Andersson (c), Sten-Ove

Sundström (s), Jan Sandberg (m), Bo Nilsson (s), Lars Svensk

(kds), Kenneth Attefors (nyd), Lars Björkman (m), Jarl Lander

(s), Lars Biörck (m), Ines Uusmann (s), Hugo Bergdahl (fp) och

Ulrica Messing (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Lagen om överlastavgift (mom. 1)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo

Nilsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar

med "Utskottet delar" och slutar med "motionen avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser för sin del att 1 § lagen om överlastavgift

i den lydelse som riksdagen antog hösten 1989 bör träda i kraft

den 1 januari 1993 i enlighet med riksdagens beslut hösten 1990.

Därmed kommer paragrafen att omfatta även vissa motordrivna

fordon som har en konstruktiv hastighet av högst 30 km/tim och

släpvagnar som dras av sådana fordon. Med det sagda tillstyrker

utskottet motion T10 (s) och avstyrker regeringens förslag

beträffande lagen om överlastavgift.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande lagen om överlastavgift

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T10 avslår de i

propositionen framlagda förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1990:14) om ändring i lagen

(1972:435) om överlastavgift,

b) lag om ändring i lagen (1990:1196) om ändring i lagen

(1990:14) om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift,

Propositionens lagförslag

Bilaga

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Propositionen1

Motionen2

Utskottet2

1 Bakgrund2

1.1 Riksdagens beslut år 19892

1.2 Riksdagens uppskovsbeslut år 19903

2 Propositionens förslag3

3 Motionsförslaget4

4 Utskottets ställningstagande5

Hemställan6

Reservation7

Bilaga

Propositionens lagförslag8