Bet. 1992/93:UbU1

Utbildningsutskottets betänkande

1992/93:UBU01

Vissa skolfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1992/93

UbU1

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet 28 motioner, vilka samtliga

väckts under den allmänna motionstiden 1992. Motionerna

behandlar såväl allmänna skolfrågor som läroplans- och

kursplanefrågor inom olika skolformer.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. Utskottet

hänvisar i de flesta fall till det pågående beredningsarbetet

inom regeringskansliet beträffande nya läroplaner och kursplaner

för grundskolan och för gymnasieskolan och vuxenutbildningen.

Till betänkandet fogas tre reservationer från resp. (kds), (s)

och (nyd) samt en meningsyttring från (v).

Motionerna

1991/92:Ub209 av Eva Johansson och Jan Fransson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en sammanhållen och heltäckande

organisation för utbildning inom olika yrken för hästsport och

hästhållning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en översyn av fördelningsgrunderna för

statsbidrag för de hippologiska utbildningarna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fortsatt utbildning av hovslagare,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en stiftelse med branschens organisationer

för att tillfredsställa utbildningsbehov inom hästhållning och

hästsport.

1991/92:Ub217 av Inger René (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

förskollärarnas och barnskötarnas utbildning i kost- och

näringslära (delvis).

1991/92:Ub218 av Inger René och Ingrid Hemmingsson (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om undervisning i kost- och hälsokunskap i

gymnasieskolan.

1991/92:Ub228 av Bo Nilsson och Ingvar Björk (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att i skolförordningen skriva in en

rättighet om förlängd skrivtid vid tentamen m.m. för personer

som ordinerats läkemedel.

1991/92:Ub231 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna att bestämmelser bör utfärdas, som ålägger idrottslärare

och övriga lärare i grundskolan och gymnasiet att genomföra i

motionen nämnda åtgärder för att förebygga att eleverna får

arbetsskador.

1991/92:Ub236 av Leif Marklund och Ulrica Messing (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om överföring av körkortsutbildningen till

gymnasieskolan.

1991/92:Ub242 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en generell dispens för att

överlämna skolledningsansvaret till kooperativa skolor.

1991/92:Ub250 av Ulrica Messing och Inger Lundberg (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en översyn av hur barn från

olika miljöer skall ges likvärdiga möjligheter till goda

språkkunskaper.

1991/92:Ub253 av Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om internationellt utbyte inom

gymnasieskolan.

1991/92:Ub266 av Göte Jonsson (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

vikten av att lärarna har det övergripande ansvaret i

undervisningen.

1991/92:Ub271 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

stimulerande åtgärder bör vidtas i syfte att åstadkomma en

tillväxt för den vertikala skolformen.

1991/92:Ub273 av Stina Gustavsson och Gunhild Bolander (c)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nödvändigheten av att skolverket i

utbildningsplanen följer riksdagens tidigare fattade beslut,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att textil-, trä- och metallslöjd bör ingå

i alla tre årskurserna inom det estetiska programmet i

gymnasieskolan.

1991/92:Ub277 av Ingvar Svensson (kds) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag

till återkallande av reservationen till artikel 2 i

tilläggsprotokollet av den 20 mars 1952 till 1950 års europeiska

konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna.

1991/92:Ub278 av Ines Uusmann och Ingegerd Sahlström (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att slöjdämnet skall ingå i grenen konst

och formgivning i gymnasieskolans estetiska program.

1991/92:Ub280 av Liisa Rulander (kds) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag om en förstärkt ställning för

finska språket och den Sverigefinska kulturen i Sverige.

1991/92:Ub281 av Ian Wachtmeister och Stefan Kihlberg (nyd)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utbildning och undervisning i

svenska språket och obligatoriska krav på svenskkunskaper för

invandrare.

1991/92:Ub284 av Kent Olsson och Lennart Fridén (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om tjänstledighet för lärare med undervisning i

svenska skolor utomlands.

1991/92:Ub292 av Stefan Kihlberg (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kvalitetsbedömning av lärare.

1991/92:Ub301 av Charlotte Branting och Karl-Göran Biörsmark

(fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skolplikt vid sex års ålder,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tioårig grundskola.

1991/92:Ub709 av Åke Selberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en skyndsam utredning om

skogsbruksutbildningens utformning.

1991/92:Ub807 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en aktiv ANT-undervisning i skolan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ANT-undervisning i lärarutbildningen på

såväl grundutbildning som fortbildning.

1991/92:Ub809 av Torgny Larsson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av att stimulera utbildningen i esperanto (delvis).

1991/92:So271 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

8. att riksdagen hos regeringen begär att skolverket får i

uppdrag att effektivisera skolornas ANT-verksamhet.

1991/92:So289 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ANT-undervisningen i skolorna.

1991/92:So292 av Karin Pilsäter och Barbro Westerholm (fp)

vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om undervisning om homosexualitet.

1991/92:Jo811 av Ingvar Eriksson och Liselotte Wågö (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om riksrekrytering till berörd utbildning vid

Plönningeskolan.

1991/92:N270 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utbildning i småföretagande i skolan.

1991/92:A817 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om jämställdhet i utbildningen (delvis).

Utskottet

I det följande behandlar utskottet motioner, som väckts under

den allmänna motionstiden vid riksmötet 1991/92 och som skjutits

upp till innevarande riksmöte. I huvudsak berör motionerna olika

frågor inom grundskolan och gymnasieskolan.

Utbildning för hästsport och hästhållning

I motion 1991/92:Ub209 (s) anförs att utbildningen för

hästsport och hästhållning är splittrad och svår att

överblicka. Mot denna bakgrund bör utbildningarna för olika

yrken inom hästsport och hästhållning föras in under en

sammanhållen och heltäckande organisation (yrkande 1).

Motionärerna anser att en stiftelse, bildad av hästsportens egna

organisationer, skulle kunna samordna utbildningen för

hästsportens behov. När det gäller grundutbildning bör

Skolverket presentera ett sammanhållet program för den

gymnasiala utbildningen inom hästsport och hästhållning (yrkande

4). Enligt motionärerna bör samhället ta ett större ansvar för

finansieringen av de hippologiska utbildningarna för att bereda

alla lika möjligheter att välja en utbildning inom yrkesområdet.

En översyn bör vidare göras av fördelningsgrunderna för

statsbidrag till de hippologiska utbildningarna (yrkande 2).

Slutligen är det enligt motionärerna angeläget att

hovslagarutbildningen i Skara kan bedrivas även i fortsättningen

för att trygga tillgången på kompetenta hovslagare (yrkande 3).

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra

följande.

Regeringen beslutade den 11 januari 1990 att uppdra åt

Lantbruksstyrelsen att utarbeta ett förslag till ett

sammanhållet program för hästavel, hästuppfödning och hästsport

samt utbildning och forskning på området hästar.

Lantbruksstyrelsen har slutfört uppdraget och överlämnat

rapporten Hästutredningen (Lantbruksstyrelsens rapport 1991:4)

till regeringen den 12 april 1991.

Beträffande utbildning för hästsport och hästhållning föreslår

Lantbruksstyrelsen bl.a. att grundutbildningen inom hästhållning

skall ske inom gymnasieskolans Naturbruksprogram och att ett

yrkesprov bör införas. Ett nationellt hippologiskt

utbildningsprogram för yrkesverksamhet som stallchef, ridlärare,

trav- och galopptränare, körinstruktör i skogsbruket och

hovslagare bör inrättas som påbyggnadsutbildningar.

Regeringen har fattat beslut med anledning av

Lantbruksstyrelsens rapport den 12 september 1991. I sin

skrivelse till Statens jordbruksverk hänvisar regeringen bl.a.

till det pågående reformarbetet för gymnasieskolan och det nya

statsbidragssystemet till grundskola, gymnasieskola och kommunal

vuxenutbildning som infördes den 1 juli 1991. Vidare erinrar

regeringen om Folkbildningsrådets ansvar när det gäller såväl

fördelning av statsbidrag som inrättande och avveckling av

statsbidragsberättigade folkhögskolor. Beträffande

hovslagarutbildningen i Skara bör det enligt regeringen ankomma

på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) att ta upp överläggningar

med berörda parter om hovslagarutbildningens huvudmannaskap.

Några ytterligare åtgärder beträffande Lantbruksstyrelsens

förslag om utbildningar inom hästhållning och hästsport samt

finansieringen av sådana utbildningar har regeringen inte funnit

anledning att vidta.

Enligt vad utskottet erfarit har den snabba utvecklingen inom

hästhållning under de senaste decennierna och tillkomsten av

stora hästanläggningar med olika verksamhetsinriktningar medfört

en ökad efterfrågan på utbildad arbetskraft. I dag råder brist

på kvalificerade yrkesarbetare inom vissa områden.

När det gäller den grundläggande utbildningen för hästhållning

vill utskottet erinra om att regeringen den 27 februari 1992

fattat beslut om programmål för gymnasieskolans nationella

program. Enligt programmålet för naturbruksprogrammet skall

utbildningen ge eleverna den kompetens som motsvarar

grundläggande yrkeskrav inom naturbruksområdet, inkluderande

bl.a. hästhållning. Då naturbruksprogrammet inte har några

nationella grenar ankommer det på styrelsen för utbildningen att

besluta om inriktningen av och kursplaner för lokala grenar

enligt 2kap. 9--11§§ gymnasieförordningen.

Utskottet har inhämtat att utbildning på grenen hästhållning

inom naturbruksprogrammet anordnas vid 15 gymnasieskolor med

landstingen som huvudmän under läsåret 1992/93. Intresset från

elevernas sida för dessa utbildningar har varit stort.

De mer avancerade hippologiska utbildningarna bör enligt

utskottets uppfattning bygga på gymnasieskolans

naturbruksprogram. Utskottet anser liksom motionärerna att de

eftergymnasiala utbildningarna, som skall förbereda för arbete i

ledande befattningar vid bl.a. ridskolor, stuterier,

utbildnings- och försäljningsstallar samt inom trav och galopp,

bör organiseras inom ett samlat utbildningsprogram med klart

definierade mål, utbildnings- och kursplaner m.m. Det bör

ankomma på företrädare för branschens organisationer inom

Hästhållningens yrkesnämnd att i samarbete med

utbildningsanordnarna närmare utforma utbildningarnas innehåll

och struktur m.m. Även frågan om huvudmannaskapet för dessa

utbildningar bör enligt utskottets uppfattning likaså beredas

inom branschens organisationer. Enligt vad utskottet inhämtat

förs för närvarande diskussioner i vad mån de högre hippologiska

utbildningarna skall kunna räknas som högskoleutbildningar och

ingå i det nya utbildningssystemet för högskolan (jfr prop.

1992/93:1 om universitet och högskolor -- frihet för kvalitet).

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att en tvåårig

stallchefsutbildning anordnas vid Stiftelsen Sveriges Avels &

Hästsportcentrum, Flyinge. Utbildningen finansieras med medel

från anslaget B 16. Bidrag till driften av fristående skolor

(åttonde huvudtiteln). Övrig gymnasial utbildning finansieras

med medel från det generella sektorsbidraget för det kommunala

offentliga skolväsendet. Bidraget utgår direkt till elevernas

hemkommuner. Till utbildningar och kurser inom hästhållning och

hästsport vid Hästsportens folkhögskola, Strömsholm, anvisas

medel genom Folkbildningsrådet från anslaget C 1. Bidrag till

folkbildningen (åttonde huvudtiteln).

Landets enda hovslagarutbildning finns vid Hovslagarskolan i

Skara som hör till institutionen för husdjurshygien vid SLU.

Enligt vad utskottet erfarit förs diskussioner mellan SLU och

Skara kommun om hovslagarutbildningens huvudmannaskap. Utskottet

utgår från att det även i fortsättningen kommer att anordnas

kvalificerad utbildning till hovslagare oavsett vem som är

huvudman för utbildningen.

Med hänvisning till vad utskottet anfört föreslår utskottet

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub209.

Kunskap om homosexualitet

Enligt motion 1991/92:So292 (fp) yrkande 3 bör skolan inom

ramen för samlevnadsundervisningen bidra med att sprida

kunskap om vad homosexualitet innebär. Motionärerna

anser att dagens undervisning är dålig, att lärarhögskolorna

nonchalerar dessa frågor i utbildningen och att homosexualitet

inte behandlas tillfredsställande i läromedlen.

Utskottet har vid flera tillfällen (jfr bet. UbU 1987/88:16

och bet. 1989/90:UbU1) behandlat sex- och samlevnadsfrågor och

därvid bl.a. hänvisat till läroplanen för gymnasieskolan

(Lgy70) i vilken det framhålls att den s.k. TTF-resursen

(särskild resurs för timma till förfogande) skall användas för

bl.a. sex- och samlevnadsundervisning. Enligt läroplanen för

grundskolan (Lgr80) skall eleverna ges insikter i bl.a.

livsåskådningsfrågor, familjefrågor och sexualfrågor. I ämnet

hemkunskap ingår samlevnad som ett huvudmoment. Urvalet och

behandlingen av stoff i alla ämnen i såväl grundskolan som

gymnasieskolan skall präglas av saklighet och allsidighet.

Läroplanskommittén har i sitt betänkande Skola för bildning

(SOU 1992:94) lämnat förslag till nya läroplaner för grundskolan

och för gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Kommittén har

vidare gett förslag till ny timplan för grundskolan och förslag

till kursplaner i vissa ämnen samt förslag till huvudsakligt

innehåll i övriga ämnen i grundskolan. I kommitténs förslag till

läroplan för grundskolan sägs under avsnittet Normer och värden

att strävan i skolan skall vara att eleven utvecklar en förmåga

att göra medvetna etiska ställningstaganden grundade på

kunskaper och personliga erfarenheter och respektera andra

människors integritet. Vidare föreslår kommittén att ett nytt

ämne, barn- och ungdomskunskap, införs i grundskolan. Syftet med

detta ämne är bl.a. att genom kunskaper om barns och ungdomars

utveckling stödja elevens tonårsutveckling, stärka elevens

identitet och ge förutsättningar för att eleven skall kunna

möta, förstå och respektera människor med olika bakgrund och

ursprung. Ämnet skall bidra till att underlätta tonåringens

integration i vuxenlivet och främja jämställdheten. Det

framhålls vidare att puberteten och tonåren innebär stora

förändringar, både kroppsliga och känslomässiga, som ger tankar,

upplevelser och förväntningar men som också skapar osäkerhet,

sårbarhet och frågor om sig själv och sin roll. Tonåringens

aktuella frågor om bl.a. vänskap, ensamhet, kärlek och

sexualitet skall behandlas. Kunskap om familjen, dess förändrade

villkor och betydelse för den växande människan skall belysas.

Även i ämnet biologi skall frågor om samlevnad, sexualitet och

ansvar för sig själv, kamrater och andra människor tas upp.

I direktiven till Läroplanskommittén (dir. 1991:117)

förutsätts att Skolverket skall ge ut kommentarer med t.ex.

information om forskning samt exempel från undervisningen i

olika skolor. Utskottet vill erinra om att Skolöverstyrelsen gav

ut en lärarhandledning för skolans samlevnadsundervisning år

1977. Utskottet utgår från att Skolverket, om det visar sig att

behov föreligger, kommer att ge ut ett kommentarmaterial av

likartat slag men anpassat till de nya förutsättningarna som kan

bli följden av nya läroplaner och kursplaner för grundskolan och

gymnasieskolan.

Utskottet vill även peka på att enligt regeringens särskilda

direktiv för Statens skolverks fördjupade anslagsframställning

för budgetåren 1994/95--1996/97 bör Skolverket i sin allmänna

planering för information, uppföljning och utvärdering bevaka

skolans arbete med bl.a. sex- och samlevnadsfrågor.

När det gäller behandlingen av homosexualitet i läromedlen

vill utskottet erinra om att Skolverket med skrivelse till

regeringen den 29 oktober 1991 överlämnat en granskningsrapport

om hur bl.a. samlevnadsfrågorna tas upp i skolans läromedel.

Enligt rapporten har intentionerna vid beskrivningen av

homosexualitet i de granskade läromedlen ofta varit positiva.

Utrymmet har dock varit för litet och beskrivningarna ofta

ganska ensidiga. Enligt granskaren har det skett förbättringar i

flera avseenden. Fördomarna har blivit mindre uttalade och

kunskaperna om homosexualitet har ökat.

Beträffande lärarnas utbildning utgår utskottet från att de

berörda högskolemyndigheterna ser till att undervisningen om

homosexualitet ges erforderligt utrymme i utbildningsplanerna.

Det är enligt utskottets uppfattning viktigt att frågor om

homosexualitet inte behandlas isolerade utan blir integrerade på

ett naturligt sätt i undervisningen om samlevnad i olika ämnen

och på olika stadier. Homosexuell samlevnad måste erkännas och

respekteras. Diskriminering av homosexuella får självfallet inte

accepteras.

Med hänvisning till att det ankommer på Skolverket att vidta

de åtgärder som kan behövas för att ytterligare förbättra

situationen i nu berört hänseende bör riksdagen avslå motion

1991/92:So292 yrkande 3.

ANT-frågor

I motionerna 1991/92:So271 (v) yrkande 8, 1991/92:Ub807 (fp)

yrkande 1 och 1991/92:So289 (s) yrkande 5 behandlas frågor om

skolornas ANT-verksamhet (alkohol, narkotika och tobak).

Enligt motionärerna tyder mycket på att undervisningen om ANT

minskat i omfattning under de senaste åren. Skolverket bör ges i

uppdrag att effektivisera skolornas ANT-verksamhet. Enligt

motion 1991/92:Ub807 yrkande 2 är det angeläget att dagens

lärare får fortbildning i ANT och att undervisning om ANT

beaktas i lärarutbildningen.

Enligt nu gällande läroplaner för såväl grundskolan som

gymnasieskolan skall farorna med alkohol, narkotika och tobak

behandlas i undervisningen. Utskottet har inhämtat att någon

samlad rapportering över skolornas ANT-verksamhet inte

föreligger för närvarande. Enligt regeringens särskilda direktiv

för Statens skolverks fördjupade anslagsframställning för

budgetåren 1994/95--1996/97 bör Skolverket inom ramen för sin

allmänna planering för information, uppföljning och utvärdering

bevaka skolans insatser mot bl.a. alkohol, narkotika och tobak.

Som nämnts i det föregående har Läroplanskommittén i sitt

betänkande Skola för bildning (SOU 1992:94) föreslagit att ett

nytt ämne, barn- och ungdomskunskap, införs i grundskolan.

Kommittén har lämnat förslag till huvudsakligt innehåll i

kursplanen i detta ämne och skall senast den 30 december 1992 ge

förslag till fullständiga kursplaner för samtliga ämnen i

grundskolan. Utskottet förutsätter att frågor om ANT kommer att

tas upp i barn- och ungdomskunskap liksom i andra ämnen som

t.ex. biologi och samhällskunskap.

När det gäller ANT-undervisningen i lärarutbildningen hänvisar

utskottet till utbildningsplanen för grundskollärarlinjen, där

det bl.a. föreskrivs att de studerande skall lära sig hur sådana

övergripande kunskapsområden som hälsofrågor och

samlevnadsfrågor kan behandlas i undervisningen. När det gäller

fortbildning av skolans personal ankommer det på kommunerna att

utveckla personalens kompetens. Skolverket, som har till uppgift

att se till att det finns tillgång till fortbildning av god

kvalitet i alla delar av landet, bör genom sin utvärdering och

tillsyn av skolans verksamhet kunna avgöra huruvida statliga

fortbildningsinsatser är motiverade på detta område.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att en saklig och

allsidig information om ANT måste bedrivas i såväl grundskolan

som gymnasieskolan. ANT-frågorna bör aktualiseras även i annan

kommunal verksamhet (t.ex. fritidsgårdar) för ungdomar. För att

detta skall ske på ett ändamålsenligt sätt bör insatserna mot

ANT göras enligt en särskild handlingsplan, vilken med fördel

kan ingå i kommunens skolplan eller i de enskilda skolornas

arbetsplaner.

Med hänvisning till vad utskottet här anfört om

ANT-verksamheten i kommunerna och Skolverkets ansvar för

utvärdering och tillsyn av skolverksamheten föreslår utskottet

att riksdagen avstyrker motionerna 1991/92:Ub807 yrkandena 1 och

2, 1991/92:So271 yrkande 8 och 1991/92:So289 yrkande 5.

Vissa program- och kursplanefrågor i gymnasieskolan

I ett antal motioner behandlas vissa program- och

kursplanefrågor i gymnasieskolan.

I motion 1991/92:Ub273 (c) yrkande 1 bör grenen Konst- och

formgivning inom det Estetiska programmet inte ges en ändrad

benämning såsom Skolverket föreslagit. Enligt yrkande 2 i samma

motion och i motion 1991/92:Ub278 (s) bör olika former av slöjd

ingå i alla tre årskurserna inom det Estetiska programmet.

Kost- och hälsokunskap aktualiseras i motionerna 1991/92:Ub217

delvis och 1991/92:Ub218 (båda m). Motionärerna anser att kost-

och näringslära har för litet utrymme i undervisningen och bör

därför erbjudas som tillvalsämne. Det är vidare av största vikt

att kost- och näringslära ingår i utbildningen till barnskötare

för att de i sin tur skall kunna motivera barn till goda

kostvanor.

Det är enligt motion 1991/92:Ub231 (nyd) viktigt att vidta

åtgärder redan i skolan för att förebygga arbetsskador. Lärare i

idrott och övriga lärare i en skola bör utforma ett program för

att förebygga arbetsskador och medverka till att det genomförs.

I motion 1991/92:N270 (v) yrkande 12 framhålls vikten av

undervisning om småföretagandets villkor i de nationella

programmen i gymnasieskolan.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena kortfattat

erinra om innebörden av riksdagens beslut om ansvarsfördelningen

m.m. på skolområdet.

En mål- och resultatorienterad styrning av skolan innebär att

verksamheten inte skall styras genom regler i den utsträckning

som tidigare varit fallet. I stället skall de nationellt

uppsatta målen styra verksamheten genom att de ligger till grund

för de undervisningsmål som utformas lokalt i kommunala

skolplaner och lokala arbetsplaner.

I skollagen anges samhällets övergripande mål för

utbildningen. Läroplanen skall ange den värdegrund samt de mål

och väsentliga riktlinjer som skolan skall ha för sitt arbete.

Kursplanen skall ange ämnets undervisningsmål. Vid utformningen

av läroplaner och kursplaner lämnas ett stort fritt utrymme för

att möjliggöra lokala initiativ för en professionell utveckling

av skolan utan att den nationella likvärdigheten äventyras.

Timplanen är ett annat dokument som styr utformningen av

skolverksamheten. I ett målstyrt system bör timplanen vara så

flexibel att den ger utrymme för lokal profilering och för ett

personligt val från elevernas sida. I det nya styrsystemet för

skolverksamheten har Statens skolverk inrättats för att följa

och utvärdera skolverksamheten, utöva tillsyn över den samt på

olika sätt bidra till skolans utveckling.

Timplanen för den reformerade gymnasieskolan återfinns i

bilaga2 till skollagen (1991:1107). Där anges minsta

garanterade undervisningstid i timmar om 60 minuter för ämnena i

gymnasieskolans treåriga nationella program och den totala

undervisningstiden. I samtliga program ingår 190 timmar för

individuellt val. För lokalt tillägg/ämnesanknuten praktik kan

100--130 timmar disponeras. Styrelsen för utbildningen kan

vidare besluta om inriktningen av och kursplaner för lokala

grenar (jfr 2kap. 9--11§§ gymnasieförordningen) och

fastställa kursplaner för lokala kurser (jfr 2kap. 12--17§§

gymnasieförordningen).

Regeringen har den 27 februari 1992 fattat beslut om en

revidering av läroplan för gymnasieskolan (Lgy70) (SKOLFS

1992:4). Den föreliggande revideringen kommer att gälla under en

övergångstid. För den reformerade gymnasieskolan gäller de

programmål som framgår av förordningen den 27 februari 1992 om

programmål för gymnasieskolans nationella program (SKOLFS

1992:5). Kursplaner för den reformerade gymnasieskolan har

beslutats av regeringen i vad gäller kärnämnen den 23 april

1992 (SKOLFS 1992:12). För övriga ämnen gäller Skolverkets

föreskrifter om kursplaner för bl.a. den reformerade

gymnasieskolan (SKOLFS 1992:38).

Med hänvisning till intentionerna bakom en mål- och

resultatorienterad styrning av skolan och till här redovisade

styrdokument för undervisningen i den reformerade gymnasieskolan

finner utskottet att de yrkanden som framförs i föreliggande

motioner beträffande undervisningens innehåll -- inslag av olika

former av slöjd, kunskaper i kost- och näringslära, förebyggande

av arbetsskador och undervisning om småföretagandets villkor --

inte bör föranleda uttalanden av riksdagen. Motionerna i dessa

delar bör således avslås av riksdagen.

När det gäller benämningen Konst- och formgivning konstaterar

utskottet att ifrågavarande gren i det Estetiska programmet

enligt programmålen för gymnasieskolans nationella program har

denna benämning. Då yrkande 1 i motion 1991/92:Ub273 därmed är

tillgodosett bör riksdagen avslå även denna del av motionen.

I motion 1991/92:Ub236 (s) föreslås att

körkortsutbildningen successivt skall överföras från privata

körskolor till gymnasieskolan. Motionärerna pekar på

förhållandet att förarbehörighet har blivit en del av

medborgarens allmänkompetens, och att en majoritet av ungdomar

tar körkort innan de fyllt 19 år.

I betänkandet Säkrare förare (SOU 1991:39) föreslår kommittén

KÖRKORT 2000 (dir. 1989:55) att en trafikantutbildning skall

införas i gymnasieskolan. Enligt kommittén är ungdomar i åldern

18--19 år inblandade i sex gånger så många olyckor som vuxna och

erfarna förare. Kommittén anser att gymnasieskolan är den miljö

där en allsidig trafikantutbildning passar in. Enligt kommittén

har det generella sektorsbidraget för kommunens skolverksamhet

ökat kommunernas möjligheter att använda statsbidraget till den

kompletteringsutbildning utöver skolans obligatoriska läroplan

som elever, föräldrar och kommunen lokalt efterfrågar.

Gymnasieskolan bör således ges ansvaret att anordna hela

körkortsutbildningen, dvs. både teorilektioner och körlektioner.

Om en tredjedel av alla gymnasieelever väljar

trafikantutbildning beräknas kostnaderna uppgå till 15 mkr per

år. Enligt kommittén bör trafikantutbildningen finansieras genom

en omfördelning av det statliga stödet till

trafiksäkerhetsinformation.

Utskottet vill erinra om att riksdagens beslut (prop.

1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356) om en reformerad

gymnasieskola inte innefattade överväganden om

körkortsutbildning i gymnasieskolan. Inte heller har

Läroplanskommittén i sitt betänkande Skola för bildning (SOU

1992:94), som bl.a. omfattar förslag till ny läroplan för

gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning, tagit upp frågan om

ifrågavarande utbildning.

De båda kommittéförslagen som utskottet åberopat i det

föregående bereds för närvarande inom regeringskansliet. Med

hänvisning härtill anser utskottet att riksdagen bör avvakta med

att ta ställning till frågan om körkortsutbildning i

gymnasieskolan, varför motion 1991/92:Ub236 avstyrks.

Vissa frågor om skolans organisation

Föräldrar som vill engagera sig i sina barns framtid genom

arbete i en kooperativ skola bör enligt motion 1991/92:Ub242

(s) få allt tänkbart stöd. Ett minimikrav bör vara att en

generell dispens ges till de kommuner som vill släppa fram det

kooperativa alternativet. Därmed avser motionärerna en skola för

vilken den kommunala skolstyrelsen (eller motsvarande) har kvar

det övergripande ansvaret, medan den direkta verksamheten

handhas av en ekonomisk förening som utgörs av ett

föräldrakooperativ.

Utskottet har erfarit att förutsättningarna för att etablera

bl.a. sådana skolformer som tas upp i motionen övervägs inom

Utbildningsdepartementet i enlighet med vad skolministern

tidigare aviserat (prop. 1991/92:95 om valfrihet och fristående

skolor, s. 7). En proposition i ärendet beräknas kunna avlämnas

till riksdagen under våren 1993.

I sammanhanget vill utskottet dock betona att frågan om

vidgade möjligheter för föräldrar och elever till inflytande

över skolgången inte får ses i ett snävt perspektiv och

begränsas till att enbart avse skolor som i någon form ställts

under föräldrakooperativ ledning. Utskottet vill markera

betydelsen av att elev- och föräldrainflytandet generellt ökas

inom den obligatoriska skolan, såväl i kommunala som i

fristående skolor. Decentraliseringen av ansvaret för skolan

till kommunerna och de enskilda skolenheterna liksom strävan mot

mångfald och större valfrihet på skolområdet gör det nu än mer

angeläget att finna former för att garantera alla föräldrar och

elever ett ökat inflytande i skolans verksamhet.

Frågan om att stärka föräldrars och elevers inflytande i

skolans verksamhet bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Utskottet förutsätter att förslag i detta ärende skyndsamt

kommer att läggas fram. Motion 1991/92:Ub242 bör avslås av

riksdagen.

Ett uttalande begärs i motion 1991/92:Ub271 (m) om att

åtgärder bör vidtas för att stimulera en tillväxt av den

vertikala skolformen, dvs. en skolorganisation med

grundskolans tre stadier och gymnasieskolan inom samma

skolenhet. Motionärerna framhåller att en sådan organisation med

integration av elever i olika åldrar ger förutsättningar för att

utnyttja ett faddersystem, vilket kan leda till positiva

effekter för skolverksamheten och bl.a. motverka mobbning.

Vid sin behandling föregående riksmöte av ett liknande

motionsyrkande anförde utskottet (bet. 1991/92:UbU4 s. 18) med

hänvisning till riksdagens beslut om ansvaret för skolan (prop.

1990/91:18, bet. UbU4, rskr. 76) att det ankommer på kommunerna

att organisera sitt skolväsen såsom de finner lämpligt. Med

samma motivering avstyrker utskottet nu motion 1991/92:Ub271.

Skolpliktsålder m.m.

Skolpliktsåldern bör enligt motion 1991/92:Ub301 (fp)

sänkas till sex år (yrkande 1). I samband därmed bör grundskolan

förlängas med ett år och alltså bli tioårig (yrkande 2). Det

anförs i motionen att pedagogiken för sexåringarna självfallet

måste anpassas till deras förutsättningar. Beträffande förslaget

om tioårig skolplikt menar motionärerna att kunskapsstoffet

i grundskolan redan nu är så stort att ett tionde grundskoleår

är starkt motiverat. Dessutom bedöms det inte helt problemfritt

att elever -- som börjar skolan vid sex års ålder -- lämnar

grundskolan när de är ett år yngre än vad motsvarande elever

normalt är i dag.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra

följande.

Genom riksdagens beslut om flexibel skolstart (prop.

1990/91:115, bet. UbU17, rskr. 357) infördes den 1 juli 1991 i 3

kap. 8 § skollagen en bestämmelse om att sexåringar skall

jämställas med skolpliktiga barn i fråga om rätten att börja

skolan, om barnets vårdnadshavare begär det. Enligt en

övergångsregel får hemkommunen dock fram till utgången av juni

månad 1997 bestämma i vilken mån sexåringar, vilkas

vårdnadshavare begär det, skall tas in i skolan.

Läroplanskommittén har i sitt betänkande Skola för bildning

(SOU 1992:94) i olika sammanhang tagit upp frågan om tiden för

skolstart och hur grundskolan och gymnasieskolan kommer att

påverkas om ett stort antal eller alla barn börjar skolan vid

sex års ålder. Det är kommitténs uppfattning att frågor kring

skolpliktens inträdande, skolstarten och grundskolans längd och

de kostnadsaspekter, som kan läggas på detta, kräver en samlad

översyn. Ett tionde skolår bör utredas, inte minst med tanke på

att den tidigare skolstarten kommer att accentuera problemet med

skillnader i elevernas mognad och utveckling.

I likhet med Läroplanskommittén anser utskottet att frågorna

om skolstartsålder och antalet årskurser i grundskolan kräver en

översyn. Utskottet har erfarit att regeringen förbereder

tillsättandet av en utredning under våren 1993 med uppgift att

utreda frågor rörande bl.a. skolstarten och antalet årskurser i

grundskolan samt att kartlägga ekonomiska, pedagogiska och andra

konsekvenser av olika alternativ. Någon riksdagens åtgärd med

anledning av motion 1991/92:Ub301 behövs därför inte enligt

utskottets mening. Motionen bör sålunda avslås av riksdagen.

Utskottet vill i detta sammanhang tillägga följande.

Läroplansfrågorna har en central roll i skolans framtida

utveckling. Det är därför av avgörande betydelse att den nya

läroplanen har en bred förankring i det svenska samhället.

Läroplanskomitténs förslag är utformat av en expertgrupp.

Utskottet utgår från att det fortsatta arbetet därför sker med

beaktande av behovet av parlamentarisk förankring.

Enligt motion 1991/92:Ub266 (m) är samverkan mellan skola,

förskola och skolbarnsomsorg bra. Det är dock, anför

motionären, helt nödvändigt att varje verksamhet har sin klart

definierade uppgift. Varje yrkesgrupps professionalitet måste

tas till vara, vilket innebär att läraren alltid skall ha det

pedagogiska ansvaret för undervisningen.

Utskottet har i ett betänkande under våren 1992 (bet.

1991/92:UbU19 s. 8) sagt sig dela skolministerns uppfattning

när hon framhåller vikten av att det i det statliga styrsystemet

görs en mycket tydlig gränsdragning mellan skolans och

barnomsorgens uppgifter. Utskottet erinrade samtidigt om att

läroplanskommittén enligt nya direktiv hade att formulera

utgångspunkterna för den skolförberedande verksamheten så att

ett närmande lokalt i kommunerna mellan denna verksamhet och

grundskolan underlättas. Vidare anfördes i beslutet om

lärarutbildningen (prop. 1991/92:75 s. 34, UbU20 s. 42, rskr.

282) att målen för yrkesutbildningen av grundskollärare,

förskollärare och fritidspedagoger skall betona vikten av

samverkan.

I Läroplanskommitténs sedermera avlämnade betänkande (SOU

1992:94, s. 16) uttalas att den viktigaste förutsättningen för

ett gott samarbete mellan skola, förskola och skolbarnsomsorg är

att samverkan mellan de olika personalgrupperna bygger på en

ömsesidig respekt för varandras yrkeskunnande. Det handlar inte

om en sammanvävning av roller och uppgifter utan om en nära

kommunikation för att skapa gemensamma synsätt och lösa

gemensamma problem. Betydelsen av en sådan samverkan bör

avspeglas både i grundskolans läroplan och i pedagogiska program

för förskola och fritidshem.

Mot denna bakgrund finner utskottet att syftet med motion

1991/92:Ub266 i huvudsak är tillgodosett, varför utskottet

avstyrker motionen.

Internationaliseringen av skolan m.m.

Ett ökat internationellt utbyte inom gymnasieskolan

efterfrågas i motion 1991/92:Ub253 (m). Gymnasieskolans läroplan

och kursplaner bör enligt motionärerna ges en internationell

inriktning. Vidare bör ett system av vänortskaraktär startas

mellan svenska och utländska gymnasieskolor med brevkontakter

och besök.

Betydelsen av internationaliseringssträvanden har tagits upp

av både Läroplanskommittén och den s.k.

Internationaliseringsutredningen.

Läroplanskommittén (SOU 1992:94) anger därvid i sitt förslag

till läroplan för gymnasieskolan bl.a. att internationella

kontakter, utbildningsutbyte och praktik i andra länder skall

främjas. Rektor föreslås få ett särskilt ansvar för att

stimulera till sådana kontakter och utbyten.

Internationaliseringsutredningen (SOU 1992:93) lämnar förslag om

insatser till stöd för skolor och kommuner i fråga om utbyten

och andra internationella kontakter mellan skolor resp. mellan

elever.

Utskottet hänvisar till att de i motion 1991/92:Ub253

framförda önskemålen aktualiserats i de nämnda utredningarna.

Riksdagen bör avslå motionen i avvaktan på att ställning tas

till utredningsförslagen.

Det är viktigt för den svenska skolan utomlands att få

kvalificerade svenska lärare, anförs det i motion 1991/92:Ub284

(m). Riksdagen bör därför uttala sig för att tjänstledighet bör

medges för lärares utlandstjänstgöring och att denna

tjänstgöring får tillgodoräknas i merithänseende.

Frågan har uppmärksammats av Internationaliseringsutredningen

(SOU 1992:93 s. 97 f.) som anser att utlandsskolornas

möjligheter att rekrytera lärare från skolan i kommunerna måste

säkras. Utredningen föreslår att lärare av kommunen bör medges

upp till sex års ledighet för tjänstgöring vid utlandsskola och

att värdet av tjänstgöring vid utlandsskola ses över i särskild

ordning.

Utskottet anser att den fortsatta beredningen av frågan om

lärares utlandstjänstgöring bör avvaktas, varför utskottet

avstyrker motion 1991/92:Ub284.

Jämställdhet i skolan

I motion 1991/92:A817 (fp) begärs ett tillkännagivande om

jämställdhet i utbildningen. Motionärerna anför bl.a. att

läromedlen måste bättre belysa kvinnans roll i utvecklingen, att

skolan skall stimulera till otraditionella yrkesval samt att

Skolverket bör utvärdera jämställdhetsåtgärder och föreslå nya

grepp i jämställdhetsarbetet (yrkande 6 i denna del).

Utskottet vill erinra om att Skolverket -- enligt

regeringsbeslut 1992-06-18 med särskilda direktiv för verkets

fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1994/95--1996/97

-- vid sin uppföljning och utvärdering av skolans verksamhet

särskilt skall uppmärksamma om det i utfall och resultat

föreligger skillnader mellan könen och söka analysera vad dessa

kan bero på. På grundval av redovisning och analyser av faktiska

förhållanden när det gäller könsskillnader skall Skolverket

utforma en strategi för utvärdering och utveckling av

jämställdheten i skolan. Verket bör därvid beakta vikten av att

skolan tar till vara och vidareutvecklar pedagogiska metoder som

tillmötesgår både manliga och kvinnliga elevers behov, liksom

att innehållet i undervisningen och de läromedel som används gör

detta. Verket bör vidare belysa hur skolan kan motverka

könsbundna studie- och yrkesval. -- Det kan nämnas att en

rapport angående kvinnobilden i skolans läromedel i historiska

ämnen som riksdagen begärde vid riksmötet 1989/90 (bet.

1989/90:UbU6 s. 5) överlämnats av regeringen till Skolverket i

april 1992 för de åtgärder verket finner lämpliga.

Läroplanskommittén (SOU 1992:94) har i förslagen till

läroplaner för grundskolan resp. för gymnasieskolan och komvux

slagit fast att skolan skall verka för jämställdhet mellan

kvinnor och män. I olika riktlinjer har detta ansvar markerats.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motion

1991/92:A817 yrkande 6 i denna del inte bör föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Befrielse från undervisning i religionskunskap

Enligt motion 1991/92:Ub277 (kds) yrkande 1 bör riksdagen

besluta att hos regeringen begära förslag till återkallande av

reservationen till artikel 2 i tilläggsprotokollet av den 20

mars 1952 till 1950 års europeiska konvention angående skydd för

de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Motionären anför bl.a. att den snäva syn som gjort sig gällande

i reservationen till artikel 2 i tilläggsprotokollet också har

visat sig i långvarig negativ behandling av svenska fristående

skolor under årens lopp. Under senare år har dock statsmakternas

attityd till fristående skolor förbättrats.

I den av motionären nämnda artikeln 2 stadgas att ingen får

förvägras rätten till undervisning men att staten skall

respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en

uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med

föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse. Enligt det

svenska förbehållet mot artikeln kan befrielse från skyldigheten

att delta i de allmänna skolornas kristendomsundervisning endast

medges sådana elever med annan trosbekännelse än Svenska

kyrkans, för vilka tillfredsställande religionsundervisning är

anordnad. En mot reservationen svarande bestämmelse finns införd

i 3 kap. 12 § andra stycket skollagen (1985:1100).

Utskottet har inhämtat att den s.k. Fri- och

rättighetskommittén (Ju 1992:01) tagit upp till behandling

frågan om ett återkallande av reservationen till artikel 2 i

första tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Kommitténs

överväganden i denna fråga kommer att redovisas i ett

delbetänkande våren 1993 om förstärkning av skyddet för vissa

fri- och rättigheter. Utskottet anser att kommitténs

ställningstagande bör avvaktas och avstyrker således motion

1991/92:Ub277 yrkande 1.

Övriga frågor

I motion 1991/92:Ub281 (nyd) aktualiseras vissa frågor om

svenska för invandrare. Enligt motionärerna bör ansvaret för

att lära sig svenska språket ligga på den enskilde invandraren.

Samhället kan endast erbjuda ett gott stöd. Undervisningen i

svenska skall innefatta obligatorisk och tydlig

kunskapskontroll, och betyg skall ges på invandrarens kunskaper

i svenska. När det gäller invandrarbarnen bör de få

intensivundervisning i svenska till dess att de nått en sådan

nivå på kunskaper i svenska språket som krävs för att kunna

följa den ordinarie undervisningen i skolan.

Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande.

Svenska för invandrare (sfi) ingår numera i det offentliga

skolväsendet för vuxna (jfr prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr.

356). Enligt 13 kap. skollagen är varje kommun skyldig att se

till att sfi erbjuds nyanlända invandrare över 16 år som är

bosatta i kommunen. Rätt till sådan undervisning gäller under

sammanlagt högst två år och med möjlighet till förlängning

ytterligare ett år på grund av särskilda skäl.

Enligt läroplanen för grundläggande svenskundervisning för

vuxna invandrare (Läroplaner 1991:1) syftar sfi till att ge

invandrarna sådana kunskaper i svenska språket och om det

svenska samhället och arbetslivet att de kan ta till vara sina

rättigheter, påverka sin situation och fullgöra de krav och

skyldigheter som det dagliga livet medför. Undervisningen skall

vidare bidra till att invandrarna kan medverka i det kulturella,

sociala, fackliga och politiska livet. Den skall också bidra

till att stärka invandrarnas ställning på arbetsmarknaden och

till att de kan genomgå utbildning inom det reguljära

vuxenutbildningssystemet i form av allmän grundutbildning och

yrkesutbildning.

Grundläggande undervisning i svenska utgör således en del av

samhällets samlade insatser för mottagandet av invandrare. För

att deltagarna skall kunna uppnå den kunskaps- och

färdighetsnivå som undervisningen syftar till, krävs att

undervisningstiden varieras beroende på varje deltagares

individuella behov. Det riktvärde som har legat till grund för

beräkning av statsbidraget är 700 undervisningstimmar om 45

minuter. Rektor för utbildningen skall utfärda intyg över

genomgången utbildning.

I grundskolan kan förberedelseklasser anordnas för nyligen

anlända barn som saknar eller har mycket bristfälliga kunskaper

i svenska språket. I dessa klasser ges främst undervisning i

svenska som andraspråk. Eleverna slussas sedan in i ordinarie

klasser när de uppnått tillräckliga kunskaper i svenska språket.

För elever med annat hemspråk än svenska är undervisningen i

svenska som andraspråk obligatorisk (5 kap. 13 §

grundskoleförordningen). Undervisningen i svenska som andraspråk

skall ge eleverna sådana nödvändiga språkkunskaper som elever

med svenska som modersmål fått före skolåldern och som kamrater

i motsvarande ålder lärt i svenskundervisningen. De skall också

lära sig ord och begrepp som är nödvändiga för att de på ett

meningsfullt sätt skall kunna delta i undervisningen i olika

ämnen.

Även i gymnasieskolan skall undervisning i svenska som

andraspråk anordnas för elever som behöver sådan undervisning (8

kap. 15, 16 §§ gymnasieförordningen). Vidare kan särskilda

specialkurser anordnas i syfte att hjälpa invandrarungdomar att

genomgå utbildning i gymnasieskolan (s.k. introduktionskurser

eller kompletterande sommarkurser).I såväl grundskolan som

gymnasieskolen ges betyg i ämnet svenska som andraspråk.

Utskottet finner med hänvisning till bestämmelserna om sfi och

svenska som andraspråk att målen för undervisningen i svenska

språket är högt ställda. Utskottet ställer sig bakom dessa

undervisningsmål. Utskottet är dock medvetet om de svårigheter

som kan finnas särskilt i sfi-undervisningen, där människor med

skilda uppfattningar och värderingar möts. Det tar ofta tid att

lära sig förstå och komma in i ett nytt samhälle, en ny kultur

och livsstil. Att stärka invandrarnas och inte minst de

invandrade kvinnornas ställning på en arbetsmarknad som för

närvarande präglas av arbetslöshet innebär likaså stora

svårigheter. Utskottet finner dock inte skäl att föreslå

riksdagen att uttala sig för ändrade bestämmelser när det gäller

utbildning i svenska språket för invandrare med anledning av

föreliggande yrkande, varför motion 1991/92:Ub281 avstyrks.

I motion 1991/92:Ub250 (s) begärs en översyn av hur barn från

olika miljöer skall ges likvärdiga möjligheter till goda

språkkunskaper. Motionärerna anser bl.a. att det torde vara i

få skolämnen där föräldrarnas möjligheter att hjälpa sina barn

märks så tydligt som i skolans språkundervisning. Det är

angeläget att metodutvecklingen i språk i syfte att öka alla

barns reella förutsättningar att skaffa sig goda kunskaper i

språk ägnas särskilt intresse i läroplansarbetet.

Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande.

Enligt direktiven till Läroplanskommittén (dir. 1991:117)

skulle kommittén bl.a. med hänsyn till det ökande

internationella samarbetet rikta särskild uppmärksamhet åt

frågan hur språkprogrammet i grundskolan skulle kunna stärkas.

Läroplanskommittén föreslår i sitt betänkande Skola för bildning

(SOU 1992:94) ett utökat timtal för ämnet engelska jämfört med

dagens timplan. Vidare föreslås att engelska skall påbörjas i

årskurs 1 och därefter förekomma i varje årskurs.

Ett andra främmande språk väljs i dag inför årskurs 7 av cirka

två tredjedelar av grundskolans elever. Det inbördes

förhållandet mellan B-språken tyska och franska har förändrats

under senare år. Valet av tyska har ökat medan valet av franska

har minskat kraftigt. Kommittén föreslår nu att alla elever

inför det sjätte skolåret gör ett obligatoriskt val av B-språk

och att skolan skall erbjuda undervisning i minst två av ämnena

franska, tyska och spanska. Slutligen anser kommittén att ett

tredje främmande språk (C-språk) skall kunna erbjudas fr.o.m. åk

8 inom utrymmet för elevernas personliga val eller skolans

profil.

Sedan grundskolans införande har undervisning i engelska

bedrivits i två kurser, allmän kurs och särskild kurs. Det finns

dock endast en gemensam kursplan i ämnet. Enligt

Läroplanskommittén bör nuvarande reglering av alternativkurserna

i engelska upphöra. Man anser att frågan om alternativkurser

kommit i ett helt nytt läge med hänsyn till det nya

statsbidragssystemet som inte innehåller specialdestinerade

resurser för gruppindelning. Det är kommunen som bestämmer hur

resurserna skall fördelas. Slutligen framhåller kommittén att

skolans språkprogram kan vidgas genom att tydligt markera

hemspråksundervisningens roll. Hemspråk skall således kunna

erbjudas i stället för B-språk i timplanen.

Läroplanskommitténs förslag till bl.a. ny läroplan, timplan

och nya kursplaner för grundskolan bereds för närvarande inom

regeringskansliet.

Med hänvisning till Läroplanskommitténs genomgång av

effekterna av en fortgående internationalisering av det svenska

samhället och dess förslag till ett förstärkt språkprogram i

grundskolan samt den beredning som för närvarande pågår anser

utskottet att ifrågavarande motionsyrkande inte bör föranleda

någon riksdagens särskilda åtgärd, varför motion 1991/92:Ub250

avstyrks. Utskottet utgår dock härvid från att de synpunkter som

motionärerna framfört om alla elevers möjligheter att få goda

språkkunskaper beaktas i det fortsatta beredningsarbetet.

I motion 1991/92:Ub280 (kds) begärs förslag om förstärkt

ställning för finska språket och den Sverige-finska kulturen i

Sverige. Enligt motionärerna visar erfarenheterna från många

länder att tvåspråkig undervisning ger goda resultat. Kommuner

med en viss andel finskspråkiga invånare bör åläggas att anordna

Sverige-finsk utbildning inom grundskolan eller inrätta en

särskild Sverige-finsk skola. Målsättningen skall vara en aktiv

tvåspråkighet.

Utskottet hänvisar till förordningen (SKOLFS 1991:25) om

pedagogisk utvecklingsverksamhet för finskspråkiga elever, i

vilken det finns bestämmelser om försöksverksamhet med

tvåspråkig undervisning. Under läsåret 1991/92 bedrevs sådan

undervisning i grundskolan i 18 kommuner. Under innevarande

budgetår disponeras 3 481 000 kronor för särskilda

utvecklingsinsatser för finskspråkiga elever under anslaget

B4. Stöd för utveckling av skolväsendet (åttonde huvudtiteln).

Enligt 2 kap. 3 § gymnasieförordningen får Stockholms kommun

anordna finskspråkig utbildning på program i den reformerade

gymnasieskolan. Denna utbildning skall vara öppen för sökande

från hela landet. Utbildningen skall i första hand förbehållas

elever, som har tillräckliga kunskaper och färdigheter i finska

språket för att kunna tillgodogöra sig undervisningen men vars

kunskaper i svenska är alltför bristfälliga för att de skall

kunna tillgodogöra sig en svenskspråkig gymnasieutbildning. I

andra hand får utbildningen ges till elever som vill utveckla

sin tvåspråkighet. Enligt vad utskottet inhämtat anordnas

finskspråkig utbildning i Stockholms kommun under innevarande

läsår på det samhällsvetenskapliga programmet för 15 elever.

Utskottet vill även erinra om riksdagens beslut (prop.

1990/91:115, bet. UbU17, rskr. 357; prop. 1991/92:95, bet.

UbU22, rskr. 346) att kommunerna fr.o.m. verksamhetsåret 1992/93

skall fördela sina resurser för skolan till såväl kommunala som

fristående skolor på grundskolenivå på ett sådant sätt att

elever och föräldrar skall kunna välja skola i så stor

utsträckning som möjligt. Enligt vad utskottet erfarit har

hittills en finskspråkig fristående skola godkänts av

Skolverket, nämligen Sverige-Finska skolan i Stockholm med ca 50

elever på lågstadiet.

Utskottet finner med hänvisning till möjligheterna att anordna

finskspråkig undervisning i Sverige i såväl det offentliga

skolväsendet som fristående skolor det inte påkallat att

riksdagen gör något särskilt uttalande med anledning av motion

1991/92:Ub280, varför den avstyrks.

Enligt motion 1991/92:Ub809 (s) delvis bör riksdagen uttala

att åtgärder vidtas för att främja undervisning i esperanto

i grundskolan och gymnasieskolan.

Riksdagen beslutade våren 1991 (prop. 1990/91:85, bet. UbU16,

rskr. 356) om en ny gymnasieskola och vuxenutbildning, vilket

bl.a. innebar att en ny timplan för gymnasieskolan infördes.

Läroplanskommittén (dir. 1991:17) har i sitt betänkande Skola

för bildning (SOU 1992:94) föreslagit nya läroplaner för

grundskolan och för gymnasieskolan och vuxenutbildningen, ny

timplan och nya kursplaner för grundskolan. I det

hittillsvarande arbetet med förändringar av såväl grundskolan

som gymnasieskolan har frågan om undervisning i esperanto inte

aktualiserats. Utskottet är inte berett att med anledning av

förevarande motion föreslå riksdagen att göra ett uttalande om

esperanto. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att det inte

är något som hindrar att kurser i esperanto anordas inom det

frivilliga folkbildningsarbetet.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion

1991/92:Ub809 i denna del.

I motion 1991/92:Jo811 (m) yrkande 1 framförs förslag om

riksrekrytering till viss gymnasial utbildning vid Plönninge

naturbruksgymnasium i Harplinge utanför Halmstad. Enligt

motionärerna planerar landstinget i Hallands län att anordna

utbildning i svampodling och svampproduktion inom ramen för ett

individuellt program i gymnasieskolan.

Regeringen har den 25 juni 1992 avslagit en ansökan från

Utbildnings- och kulturnämnden i landstinget i Hallands län

beträffande riksrekrytering till naturbruksprogrammet vid

Plönnige naturbruksgymnasium med hänvisning till bestämmelserna

i 5 kap. 8 § skollagen om rätten till utbildning i annan kommun

och hemkommunens skyldighet att betala kommunal ersättning.

Utskottet vill erinra om att styrelsen för utbildningen efter

behov kan utforma såväl lokala grenar som lokala kurser i

enlighet med bestämmelserna i 2kap. 9--17§§

gymnasieförordningen.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 1991/92:Jo811

yrkande 1.

I motion 1991/92:Ub709 (s) begärs en utredning om

skogsbruksutbildningens utformning. Enligt motionärerna har

intresset för den gymnasiala skogsutbildningen minskat, vilket

medfört att många utbildningsplatser på skogsbruksskolorna står

tomma.

Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande.

Skogspolitiska kommittén (dir. 1990:47, 1991:99), som haft i

uppgift att göra en total genomgång och översyn av

skogspolitiken i landet, framhåller i sitt betänkande

Skogspolitiken inför 2000-talet (SOU 1992:76) bl.a. att det är

angeläget att en översyn görs av den gymnasiala skogsinriktade

utbildningen. Ärendet bereds för närvarande inom

regeringskansliet. Mot bakgrund härav och med hänvisning till

Skolverkets ansvar för utvärdering och tillsyn av skolans

verksamhet samt dess uppgift att verka för en nationell

utveckling av skolväsendet finner utskottet ingen anledning att

föreslå riksdagen vidta någon särskild åtgärd i denna fråga,

varför motion 1991/92:Ub709 avstyrks.

En kvalitetsbedömning av yrkesverksamma lärare efterfrågas

i motion 1991/92:Ub292 (nyd). Motionären anför att en sådan

öppen värdering och bedömning av lärares skicklighet bör åligga

varje skola att utföra under medverkan av eleverna. Kungl.

Vetenskapsakademien t.ex. bör kunna ges i uppdrag att ta fram

konkreta exempel på sätt att arbeta med kvalitetsuppföljning.

Utskottet delar motionärens uppfattning att lärarnas kompetens

är en viktig faktor för kvaliteten i utbildningen. En mål- och

resultatorienterad styrning av skolan med stort ansvar på den

lokala nivån kommer än mer att accentuera detta. Ansvaret för

att välja innehåll och arbetssätt för att uppnå de nationellt

fastställda målen vilar i stor utsträckning på lärarna.

Tillsynen av att lärare har erforderlig kompetens ligger lokalt

på den enskilda skolans ledning och innefattas i dess

arbetsgivaransvar och fortbildningsansvar. Detta har i

Läroplanskommitténs (SOU 1992:94) förslag till läroplan för

grundskolan resp. för gymnasieskolan och komvux getts

formuleringen att rektor har ett särskilt ansvar för att lärare

får möjligheter till den utveckling och fortbildning som krävs

för att de professionellt skall kunna genomföra sina uppgifter.

Centralt har Skolverket ansvar för att följa upp och utvärdera

skolans verksamhet. Däri ligger också en bedömning av

verksamhetens effektivitet och kvalitet. Med hänvisning till det

anförda avstyrker utskottet motion 1991/92:Ub292.

I skolförordningen bör enligt motion 1991/92:Ub228 (s) skrivas

in en rätt till förlängd skrivtid vid tentamen m.m. för

personer som ordinerats läkemedel. Motionärerna anför att det

förekommer på sina håll att sådan förlängd skrivtid tillämpas i

praktiken. Utan klara regler finns det en risk för att

medicinerande elever behandlas olika.

Utskottet erinrar om att riksdagen genom sitt beslut om

ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76) lagt fast

principerna för en mål- och resultatorienterad styrning av

skolan. Utskottet, som anser att det inte är förenligt med dessa

principer att nu införa en detaljreglering av det slag som

föreslås i motionen, utgår från att skolans personal

tillmötesgår de berättigade krav som medicinerande elever kan

ställa i nu berört hänseende. Motion 1991/92:Ub228 bör därför

avslås av riksdagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utbildning m.m. inom hästsport och

hästhållning

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub209,

2. beträffande kunskap om homosexualitet

att riksdagen avslår motion 1991/92:So292 yrkande 3,

res. 1 (kds) - motiv.

3. beträffande skolornas ANT-verksamhet

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub807, 1991/92:So271

yrkande 8 och 1991/92:So289 yrkande 5,

4. beträffande vissa program- och kursplanefrågor

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub217 i denna del,

1991/92:Ub218, 1991/92:Ub231, 1991/92:Ub273, 1991/92:Ub278 och

1991/92:N270 yrkande 12,

5. beträffande körkortsutbildning i gymnasieskolan

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub236,

6. beträffande skolor under föräldrakooperativ ledning

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub242,

7. beträffande vertikal skolorganisation

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub271,

8. beträffande sänkt skolpliktsålder och tioårig skolplikt

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub301,

men. (v)

9. beträffande samverkan mellan skola, förskola och

skolbarnsomsorg

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub266,

res. 2 (s) - motiv.

10. beträffande internationellt utbyte inom gymnasieskolan

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub253,

11. beträffande lärares utlandstjänstgöring

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub284,

12. beträffande jämställdhet i skolan

att riksdagen avslår motion 1991/92:A817 yrkande 6 i denna

del,

13. beträffande befrielse från undervisning i

religionskunskap

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub277 yrkande 1,

14. beträffande utbildning och undervisning i svenska

språket för invandrare

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub281,

res. 3 (nyd)

15. beträffande likvärdiga möjligheter till goda

språkkunskaper

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub250,

16. beträffande förstärkt ställning för finska språket

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub280,

17. beträffande undervisning i esperanto

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub809 i denna del,

18. beträffande riksrekrytering till viss gymnasial

utbildning

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo811 yrkande 1,

19. beträffande utredning om skogsbruksutbildningens

utformning

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub709,

20. beträffande kvalitetsbedömning av yrkesverksamma

lärare

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub292,

21. beträffande rätt till förlängd skrivtid vid tentamen

m.m. att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub228.

Stockholm den 10 november 1992

På utbildningsutskottets vägnar

Ann-Cathrine Haglund

I beslutet har deltagit:

Ann-Cathrine Haglund (m),

Lena Hjelm-Wallén (s),

Rune Rydén (m),

Bengt Silfverstrand (s),

Ingvar Johnsson (s),

Larz Johansson (c),

Bo Arvidson (m),

Ewa Hedkvist Petersen (s),

Stefan Kihlberg (nyd),

Eva Johansson (s),

Ulf Melin (m),

Jan Björkman (s),

Christer Lindblom (fp) och

Tuve Skånberg (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Kunskap om homosexualitet (mom.2, motiveringen)

Tuve Skånberg (kds) anser att den del av utskottets yttrande

som på s.7 börjar med "Det är" och slutar med "inte

accepteras" bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets uppfattning viktigt att frågor om

homosexualitet inte behandlas isolerade utan blir integrerade på

ett naturligt sätt i undervisningen om samlevnad i olika ämnen

och på olika stadier. Eleverna bör orienteras om

identifikationsprocessens betydelse för den egna

könsidentiteten, och hur störningar av denna kan uppkomma under

uppväxten. De bör delges uppfattningen att homosexuell läggning

skall erkännas och respekteras, men också att den kan ses som

resultatet av en identifikationsprocess längs en glidande skala

mellan homosexuell läggning, via bisexuell, till en rent

heterosexuell läggning, och att denna process är dynamisk och

inte irreversibel. I sökandet efter den egna könsidentiteten bör

ambivalenta elever ges stöd att bejaka en heterosexuell läggning

som det mest kroppsautentiska. Självfallet bör eleverna delges

värderingen att ingen får diskrimineras utifrån sexuell

läggning.

2. Samverkan mellan skola, förskola och skolbarnsomsorg

(mom.9, motiveringen)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Ewa

Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan Björkman (allas)

anser att den del av utskottets yttrande som på s.13 börjar

med "Utskottet har" och slutar med "avstyrker motionen" bort ha

följande lydelse:

Utskottet konstaterar att nästan alla barn deltar i någon form

av samhällelig barnomsorg. Förskolan och skolan är på varandra

följande led i samhällets insatser för barns utveckling. All

personal som arbetar med barn måste således göra det utifrån en

helhetssyn på barnets utveckling. Mot denna bakgrund anser

utskottet att barnomsorgen och grundskolan bör få ett gemensamt

måldokument, något som är än mer berättigat sedan en flexibel

skolstart införts. Då kommunerna numera har det samlade

arbetsgivaransvaret för både skolans och barnomsorgens personal

finns också förutsättningar för en bättre samordning och

integrering av verksamheten inom skola och barnomsorg. Utskottet

avstyrker med det anförda motion 1991/92:Ub266.

3. Utbildning och undervisning i svenska språket för

invandrare (mom.14)

Stefan Kihlberg (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.15

börjar med "Utskottet vill" och på s.17 slutar med "motion

1991/92:Ub281 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med motionärerna understryka

invandrarnas betydelse för vårt lands välstånd och utveckling.

Enligt utskottets mening är det nya landets språk

förutsättningen för att en invandrare skall kunna bygga upp en

hög livskvalitet och kunna ta ansvar för såväl sina rättigheter

som sina skyldigheter som samhällsmedborgare. Mot denna bakgrund

anser utskottet det angeläget att höja såväl kvaliteten som

effektiviteten på den undervisning i svenska som samhället

erbjuder invandrarna.

En praktisk målsättning för undervisningen i svenska är att

senast tolv månader efter beviljat uppehållstillstånd skall

varje invandrare behärska svenska på en definierad nivå.

Undervisningen bör innefatta obligatorisk och tydlig

kunskapskontroll och klara gränser för vad som är godkänt. Varje

invandrare bör få betyg på sina kunskaper i svenska.

I grundskolan bör intensivundervisning sättas in så att

invandrareleverna snabbt når sådan nivå på sina kunskaper i

svenska som krävs för att kunna följa den ordinarie

undervisningen.

Vad utskottet anfört om svenska för invandrare bör riksdagen

med bifall till motion 1991/92:Ub281 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

14. beträffande utbildning och undervisning i svenska

språket för invandrare

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub281 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Björn Samuelson (v) anför:

Jag anser att frågorna om sänkt skolpliktsålder och tioårig

skolplikt bör ses över, som också Läroplanskommittén förordat,

med hänsyn till deras betydelse för beredningen av

förslag till ny läroplan och kursplaner. Denna översyn bör göras

snarast av en parlamentarisk kommitté.

När det gäller samverkan mellan skola, förskola och

skolbarnsomsorg instämmer jag i reservation 2.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

8 bort hemställa:

8. beträffande sänkt skolpliktsålder och tioårig skolplikt

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Ub301 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts ovan,