Bet. 1992/93:UbU17

Utbildningsutskottets betänkande

1992/93:UBU17

Valfrihet i skolan

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

1992/93

UbU17

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag i

proposition 1992/93:230 om valfrihet i skolan.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om

entreprenadförhållanden inom skolan. Socialdemokraterna och

Vänsterpartiet avvisar lagförslaget. Ny demokrati vill ge

generella möjligheter till entreprenadlösningar inom skolan.

Utskottet tillstyrker även regeringens samtliga förslag till

ändringar i skollagen. När det gäller det kommunala bidraget

till fristående grundskolor bibehålls nuvarande bidragsprocent.

Fristående skolor får rätt att ta ut skäliga elevavgifter.

Möjligheterna att välja grundskola i annan kommun utökas. När

det gäller rätten att välja skola inom kommunen föreligger

enighet i utskottet.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet anser att det kommunala

bidraget till fristående grundskolor bör beslutas av kommunen

och avvisar därmed regeringens förslag. Vidare avvisar

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet förslaget om elevavgifter

i fristående grundskolor och fristående gymnasieskolor. Enligt

ett andrahandsyrkande av dessa partier bör riksdagen besluta om

en sänkning av det kommunala bidraget till fristående skolor.

Enligt Ny demokrati bör kommunernas informationsskyldighet när

det gäller val av skola slås fast i lag.

Till betänkandet fogas sammanlagt 17 reservationer, två

särskilda yttranden och en meningsyttring från Vänsterpartiet.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1992/93:230 Valfrihet i skolan

dels föreslagit

1. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1993:370) om ändring i skollagen (1985:1100),

2. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1991:1110) om kommunernas skyldighet att svara för vissa

elevresor,

3. att riksdagen antar förslaget till lag om

entreprenadförhållanden inom skolan,

4. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

statligt stöd till kompletterande skolor (avsnitt 5.4.2),

5. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

internationella skolor över grundskolenivå (avsnitt 5.6),

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i

propositionen anförts om

6. internationella skolor på grundskolenivå (avsnitt 4.4),

7. indelning av fristående skolor över grundskolenivå

(avsnitt 5.2),

8. resurstilldelning till fristående särskolor

(avsnitt6.2),

9. gymnasieskolan (avsnitt 7.3),

10. begreppet skola (avsnitt 8.1).

Lagförslagen återfinns som bilaga 1, 2 och 3 till detta

betänkande.

Motionerna

Motioner med anledning av proposition 1992/93:230

1992/93:Ub160 av Björn Samuelson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget om entreprenadförhållanden

inom skolan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lärarbehörighet,

3. att riksdagen beslutar att avskaffa den statliga

regleringen av kommunala bidrag till friskolor,

4. att riksdagen, om yrkande 3 avslås, beslutar att sänka det

kommunala bidraget till fristående skolor till 75 % av kommunens

genomsnittskostnad per elev,

5. att riksdagen beslutar att fristående skolor som uppbär

kommunalt stöd inte tillåts ta ut skolavgifter,

6. att riksdagen beslutar avslå förslaget om en miniminivå

för det bidrag en hemkommun skall betala till fristående skola

över grundskolenivå,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kostnaderna för riksinternatskolorna,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om val inom det offentliga skolväsendet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tillsynsfrågorna.

1992/93:Ub161 av Stina Gustavsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kommunernas ersättning för elever vid

lanthushållsskola,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lanthushållsskolornas berättigande till

fortsatt statsbidrag.

1992/93:Ub162 av Sten Svensson m.fl. (m, c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om de interkommunala ersättningarna vid

rekryteringen av elever till Skara skolscen.

1992/93:Ub163 av Ulla Pettersson och Gunhild Bolander (s, c)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om värdet av en lokalisering av utbildningar

inom kulturområdet utanför storstadsregionerna för att stärka

den regionala utvecklingen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att vid bedömningen av samhällsnyttan av

kompletterande utbildningar inom kulturområdet särskilt bör

beaktas såväl de speciella förutsättningar som finns för att

anordna utbildningar som var dessa liknande utbildningar redan

anordnas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förutsättningarna för kompletterande

utbildningar inom kulturområdet på Gotland med hänvisning till

de redovisade motiven.

1992/93:Ub164 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå förslaget till Lag om

entreprenadförhållanden inom skolan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att ändra bidragssystemet till

fristående grundskolor så att kommunerna får skyldighet att

bedöma och tilldela dessa resurser efter samma principer som

gäller för kommunens egna grundskolor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att fristående skolor ej skall ha rätt att

ta ut elevavgifter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ändra berörd lag så att föräldrar till

utvecklingsstörda barn ges ett avgörande inflytande över valet

av skolform,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att fristående gymnasieskolor skall följa

samma behörighetsregler för lärare som gäller för offentliga

gymnasieskolor,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att den ej skall fastställa nivån på det

bidrag som kommun skall betala till fristående gymnasieskola,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att kommunernas bidragssystem till

fristående särskolor skall utformas så att kommunerna ges

skyldighet att pröva och tilldela resurser till dessa efter

samma principer som gäller för kommunens egna särskolor,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ett förslag om en nedre gräns

för elevantal för att fristående skolor skall kunna tilldelas

bidrag från kommun,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att fristående skolor både på grundskole-

och gymnasienivå skall ingå i kommunens skolplan och därmed även

ingå i den skolverksamhet över vilken kommunen har ett ansvar

för uppföljning, utvärdering och tillsyn.

1992/93:Ub165 av Christina Linderholm (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om pedagogisk kompetens.

1992/93:Ub166 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå förslaget till lag om

entreprenadförhållanden inom skolan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att fristående skolor ej skall ha rätt att

ta ut elevavgifter.

1992/93:Ub167 av Erling Bager och Håkan Holmberg (fp) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär bestämmelser om

statsbidrag till de estniska skolorna som säkerställer deras

ekonomiska trygghet och möjligheter till långsiktig planering av

verksamheten.

1992/93:Ub168 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftning

för att erbjuda generella möjligheter till entreprenadlösningar

inom alla ämnen och ämnesgrupper i gymnasieskolan liksom i

grundskolan och särskolan i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utformning

av en lärarlegitimation i enlighet med vad i motionen anförts,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av 2

kap. 3§ skollagen i enlighet med vad i motionen anförts om att

lärares faktiska kompetens är viktigare än vilken utbildning de

genomgått,

4. att riksdagen, i enlighet med vad i motionen anförts,

beslutar att samma garanti skall gälla för kommunala skolor som

gäller för fristående skolor, dvs. att även varje kommunal skola

skall vara garanterad minst 85 % av den genomsnittliga kostnaden

per stadium,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att de internationella skolorna skall

omfattas av samma bidragssystem som övriga fristående skolor,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om etableringskontroll för fristående

gymnasieskolor och således avvisar propositionens förslag och

skrivningar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att lagfästa kommunernas skyldighet att

informera om kommunens egna grundskolor samt friskolorna inom

kommunen.

Motioner från allmänna motionstiden 1993

1992/93:Ub411 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett ökat inflytande för kommunerna vad

gäller godkännande av fristående skolor.

1992/93:Ub430 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ändring av skollagen i syfte att ge

föräldrar till utvecklingsstörda barn ett avgörande inflytande

över val av skolform för barnet.

1992/93:Ub434 av Chris Heister (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om valfrihet och riksinternatskolor.

1992/93:Ub454 av Jan Andersson och Bo Nilsson (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att rätten att välja skola och skolform

bör tillkomma alla.

1992/93:Ub481 av Harry Staaf (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om rättighet för föräldrar till utvecklingsstörda barn att välja

skola.

1992/93:Ub493 av Sture Ericson m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att landsting kan vara huvudman för andra

program än naturbruk och omvårdnad när kommuner och landsting är

ense därom.

1992/93:Ub497 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ändring i skollagen i syfte att ge föräldrar

till utvecklingsstörda barn ett avgörande inflytande över valet

av skolform för barnet.

1992/93:Ub502 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

16. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om

finansiering av fristående skolor utreds, enligt vad i motionen

anförts,

17. att riksdagen beslutar att den kommunala finansieringen

av fristående skolor tills vidare skall utgöra 75 % av

kommunernas genomsnittliga skolkostnader.

1992/93:Ub513 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att fristående skolors rätt att få medel

av kommunen bör utformas som en skyldighet för kommunen att

tillämpa samma bedömningsgrunder som gäller för

medelstilldelningen till de kommunala skolorna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tydligare krav på fristående skolor för

godkännande för fullgörande av skolplikten,

3. att riksdagen beslutar att fristående skolor, som erhåller

medel på ett med kommunens egna skolor likvärdigt sätt, åläggs

att stå under tillsyn av bidragsgivande kommun och att medverka

i sådan uppföljning och utvärdering som kommunen redovisar,

4. att riksdagen beslutar att fristående skolor som erhåller

medel på ett med kommunens egna skolor likvärdigt sätt skall

finnas upptagna i kommunens skolplan,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en nedre gräns för antalet elever för

godkännande av fristående skolor,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ej tillåta elevavgifter vid fristående

skolor när de erhåller medel för verksamheten från kommunen på

ett med kommunens skolor likvärdigt sätt.

Utskottet

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition

1992/93:230 Valfrihet i skolan jämte motioner som väckts dels

med anledning av propositionen, dels under den allmänna

motionstiden år 1993.

Regeringen erinrar om att fristående skolor på grundskolenivå

fått förutsättningar att verka på i stort sett likvärdiga

villkor som de kommunala skolorna genom riksdagens beslut med

anledning av propositionen om Valfrihet och fristående skolor

(prop. 1991/92:95, bet. UbU22, rskr. 346).

En arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet har haft i

uppdrag att bl.a. redovisa förslag för att öka möjligheterna för

barn och ungdomar och deras föräldrar att välja skola inom det

kommunala skolväsendet. I uppdraget har ingått att även redovisa

möjligheter att etablera olika mellanformer mellan kommunala

skolor och fristående skolor, där ansvaret och skyldigheterna är

kommunens, men produktionen av själva utbildningen sker i

samverkan med ett enskilt subjekt (entreprenadlösningar).

Arbetsgruppen har presenterat sina förslag i

departementspromemorian Valfrihet i skolan (Ds1992:115).

En särskilt utredare har tidigare haft i uppdrag att utreda

vissa frågor om bl.a. elevavgifter vid fristående skolor.

Utredningens förslag har redovisats i betänkandet Fristående

skolor -- Bidrag och elevavgifter (SOU 1992:38).

Regeringen framhåller i propositionen att stat och kommun har

det övergripande ansvaret för barns och ungdomars skolgång och

utbildning. Staten skall lägga fast kvalitetskrav, rättigheter

och skyldigheter, definiera likvärdighet samt till en del

finansiera skolväsendet. För kommunerna innebär ansvaret att

tillse att invånarna har tillgång till utbildning av god

kvalitet och att i stor utsträckning genomföra och finansiera

utbildningen. Ett nationellt utbildningsväsende på vilket ställs

enhetliga krav på kvalitet och likvärdighet -- allas lika rätt

till en god utbildning -- innebär dock inte, enligt regeringens

uppfattning, ett konformt skolväsende. Tvärtom ökar behovet av

ett varierat utbud av utbildningsvägar och pedagogiska metoder.

Valfrihetsreformerna inom skolväsendet syftar till att bryta upp

det offentliga skolmonopolet, för att därigenom kunna ge en

större variation, större mångfald och att skapa verkliga

förutsättningar för elever och föräldrar att välja skola.

Likvärdighet måste också innebära att skapa förutsättningar

för likvärdiga spelregler mellan såväl olika kommuners skolor

som mellan kommunala och fristående skolor och att skapa bättre

möjligheter att välja skola, framhålls det i propositionen. En

stimulerande konkurrens mellan olika skolor, mellan olika

inriktningar och olika ägandeformer kan också på sikt bidra till

högre kvalitet och produktivitet inom skolväsendet.

Regeringen anser att avskaffandet av regelstyrningen och

införandet av ett kommunalt utjämningsbidrag stimulerar till ett

nytänkande och nya lösningar inom skolväsendet. Det handlar

bl.a. om samordning och samverkan mellan den kommunala skolan

och andra som har kompetens och intresse för utbildning. Ett

viktigt område för en sådan utveckling är gymnasieskolans

yrkesutbildningar. Då det ställs allt högre krav på dyrbar

utrustning med kort teknisk livslängd och på aktuell kompetens

ökar vikten av att skolan samverkar med och drar nytta av

näringsliv och arbetsmarknad. Den nya gymnasieskolan ger enligt

regeringen en bra grund för sådant samarbete. Mot denna bakgrund

anser regeringen det angeläget att kommunerna får frihet att

åstadkomma de kvalitativt bästa och mest kostnadseffektiva

lösningarna när det gäller gymnasieskolans yrkesinriktade

utbildningar. Mot denna bakgrund anser regeringen det angeläget

att öka möjligheterna till entreprenad inom det offentliga

skolväsendet.

Entreprenad på skolområdet

I propositionen lägger regeringen fram förslag till lag om

entreprenadförhållanden inom skolan. Kommuner och landsting

ges möjlighet att sluta avtal med enskilda fysiska och juridiska

personer om att bedriva undervisning i kommunens resp.

landstingets gymnasieskola inom ämnesblocken estetiska ämnen,

ekonomiska ämnen, tekniska ämnen och yrkesämnen. Det bör även

ges möjlighet att i andra fall genom beslut av regeringen få

tillstånd att sluta avtal om undervisning inom det offentliga

skolväsendet för barn och ungdom, om det finns särskilda skäl.

För undervisning som lagts ut på entreprenad föreslås i

stället för kravet på reguljär lärarutbildning (2kap. 3§

skollagen) att lärarna skall ha kompetens för den undervisning

de skall bedriva. Kommunen och landstinget får till

entreprenören överlämna också den myndighetsutövning som hör

till uppgiften. Exempel på åtgärder inom skolväsendet som utgör

myndighetsutövning är examination, betygsättning, utfärdande av

avgångsbetyg och andra betygsdokument samt disciplinära

åtgärder. De lärare som är verksamma hos entreprenören bör ha

samma uppgifter som lärare anställda hos kommunen eller

landstinget. Enligt lagförslaget får regeringen eller den

myndighet regeringen bestämmer meddela ytterligare föreskrifter

om undervisning som bedrivs i entreprenadform. Lagen föreslås

träda i kraft den 1januari 1994.

I motionerna 1992/93:Ub164 yrkande 1 och 1992/93:Ub166 yrkande

1 (båda s) samt 1992/93:Ub160 (v) yrkande 1 avvisas förslaget

till lag om entreprenadförhållanden inom skolan. Motionärerna

vänder sig främst mot att kravet på formell lärarbehörighet

slopas vid entreprenadundervisning. Lärarbehörigheten är en av

de viktigaste förutsättningarna för att garantera en likvärdig

utbildning och en god utbildningskvalitet, framhåller

motionärerna. De anser vidare att utvecklingen mot ökad

integration mellan teoretiska och yrkesinriktade delar av

gymnasieskolan som pågått under lång tid och som förstärkts

genom programmen i den nya gymnasieskolan nu kommer att brytas.

Entreprenadsystemet riskerar att hota en pedagogiskt motiverad

helhetssyn på undervisningen.

Utskottet vill framhålla att det är huvudmannen, kommunen

eller landstinget, som har det övergripande och sammanhållande

ansvaret för eleverna och för utbildningen i gymnasieskolan.

Detta innebär bl.a. att den undervisning som läggs ut på

entreprenad kommer att ingå i det offentliga skolväsendet.

Elevernas rättigheter och kommunernas och landstingens

skyldigheter skall således vara desamma som om undervisningen

skulle bedrivas av kommunen eller landstinget i egen regi.

Undervisningen skall följa aktuella läroplaner och kursplaner

och i övrigt bedrivas enligt de bestämmelser som följer av

skollag och andra författningar på skolområdet.

Mot denna bakgrund anser utskottet att den föreslagna lagen om

entreprenadförhållanden inom skolan ger kommuner och landsting

nya möjligheter att utveckla sin skolverksamhet och ytterligare

höja undervisningens kvalitet. Enligt utskottets mening är det

främst inom vissa yrkesinriktade områden som en entreprenör,

t.ex. ett företag, kan erbjuda mer kvalificerade och moderna

resurser i form av teknisk utrustning och kompetens än vad

kommunen har möjlighet att göra. En sådan samverkan med

arbetslivet kan innebära en vitalisering av utbildningen i

gymnasieskolan. Om kommunens skola dessutom slipper göra vissa

nyinvesteringar i maskiner och annan utrustning kan det också

vara ekonomiskt fördelaktigt för en kommun eller ett landsting

att lägga ut viss undervisning på entreprenad. Som framhålls i

propositionen är det viktigt att de olika formerna av

entreprenadlösningar noga kommer att följas och utvärderas av

såväl Skolverket som huvudmannen för undervisningen.

När det gäller frågan om lärarbehörighet vid undervisning i

entreprenadform utgår utskottet från, vilket även understryks i

propositionen, att berörda lärare hos entreprenören har ett

adekvat yrkeskunnande och pedagogisk insikt. Självfallet är det

inte möjligt att enbart anlita personal som har lärarutbildning

t.ex. i ett företag som anordnar undervisning på entreprenad.

Men som framhålls i propositionen måste kompetensen hos

entreprenörens lärare alltid vara sådan att kvaliteten i

undervisningen håller samma nivå som annars krävs inom det

offentliga skolväsendet. Detta uttrycks i lagtexten (4§) med

att lärarna hos en entreprenör skall ha kompetens för den

undervisning de skall bedriva. När det gäller övrigt lärararbete

utgår utskottet från att gymnasieskolan kommer att informera

berörda lärare hos entreprenören om skolans rutiner när det

gäller t.ex. elevers frånvaro, betygsättning m.m. I dessa

avseenden har självfallet gymnasieskolans skolledning en stor

uppgift att fylla. Enligt utskottets mening är det angeläget att

lärarna hos entreprenören på ett tidigt stadium får klart för

sig vilka bestämmelser som gäller inom ramen för begreppet

myndighetsutövning och inom det elevvårdande arbetet i

allmänhet. Utskottet vill i övrigt peka på vad som i

propositionen anförs om huvudmannens insyn och

kontrollmöjligheter, försäkringsfrågor m.m. Det ankommer på

regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att ge de

ytterligare föreskrifter som kan behövas inom bl.a. dessa

områden.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet att

riksdagen antar det i proposition 1992/93:230 framlagda

förslaget till lag om entreprenadförhållanden inom skolan och

avstyrker därmed motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 1,

1992/93:Ub164 yrkande 1 och 1992/93:Ub166 yrkande 1.

I motion 1992/93:Ub165 (c) hävdas att kravet på formell

lärarutbildning bör gälla även vid gymnasial utbildning på

entreprenad. Det kan enligt motionären inte accepteras att i en

skola, som sägs vilja bli Europas bästa, en av de viktigaste

faktorerna slopas för att säkerställa en god kvalitativ

utbildning. Om principen om likvärdig utbildning skall

vidmakthållas bör det även för entreprenadiserad utbildning

centralt regleras vilka krav på pedagogisk kompetens som skall

ställas. Även i motion 1992/93:Ub160 (v) yrkande 2 hävdas att

lärarbehörighet är en nödvändig förutsättning för att garantera

en likvärdig utbildning.

Utskottet har i det föregående framhållit vikten av

kompetens för den undervisning som skall bedrivas vid

utbildning på entreprenad och i övrigt betonat gymnasieskolans

uppgift att informera berörda lärare om vad som ingår i

begreppet myndighetsutövning m.m. Då kommunen eller landstinget

formellt skall ansvara för att undervisningen bedrivs enligt

gällande läroplaner och kursplaner och då rektor har det

omedelbara pedagogiska ledningsansvaret även för den utbildning

som är utlagd hos en entreprenör finns det enligt utskottets

mening garantier för en likvärdig ubildning. Kravet på kompetens

anges uttryckligen i 4 § lagförslaget. Det ankommer på

regeringen att med stöd av 6 § lagförslaget meddela ytterligare

föreskrifter om den undervisning som bedrivs på entreprenad.

Något uttalande av riksdagen när det gäller pedagogisk kompetens

vid utbildning på entreprenad anser utskottet inte vara

påkallat, varför motionerna 1992/93Ub:160 yrkande 2 och

1992/93:Ub165 avstyrks.

Enligt 1992/93:Ub168 (nyd) yrkande 1 finns det skäl att öppna

även grundskolan och särskolan för entreprenadlösningar.

Motionärerna anser vidare att kommuner och landsting bör kunna

lägga ut undervisning på entreprenad i alla ämnen. Kvaliteten i

undervisningen får självfallet inte bli lidande av att anlita

utomstående aktörer.

I enlighet med 2 § i regeringens förslag till lag om

entreprenadförhållanden inom skolan finns det en möjlighet för

regeringen att efter ansökan medge entreprenadlösningar även

inom grundskolan och särskolan om det finns särskilda skäl. Det

ankommer på regeringen att fatta beslut om entreprenadlösningar

inom dessa skolformer med utgångspunkt i det enskilda fallet.

När det gäller att lägga ut undervisning i gymnasieskolan i

andra ämnen än estetiska, ekonomiska och tekniska ämnen samt

yrkesämnen framhålls i propositionen att undervisningen på

entreprenad bör ha karaktär av yrkesinriktning. Även i detta

avseende ankommer det på regeringen att pröva om särskilda skäl

finns i det enskilda fallet att medge entreprenaddrift i andra

ämnen.

Utskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att

riksdagen inte nu bör besluta om generella möjligheter till

entreprenadlösningar, varför motion 1992/93:Ub168 yrkande

1 avstyrks.

Enligt samma motion (yrkandena 2 och 3) är inte en formell

lärarutbildning en garanti för lärarkompetens. I stället bör

någon typ av lärarlegitimation eller lärarcertifikat införas

i syfte att uppnå ett system med en friare arbetsmarknad med

bl.a. fri konkurrens mellan lärare.

Utskottet erinrar om att principer om lärarcertifikat

behandlades vid föregående riksmöte i samband med propositionen

om lärarutbildning (prop. 1991/92:75, bet. UbU20, rskr. 282). I

propositionen redovisades huvuddragen i ett system med

lärarcertifikat. Utskottet förutsatte att riksdagen kommer att

få ta ställning till ett förslag efter det att ärendet beretts

ytterligare av regeringen. Enligt vad utskottet nu erfarit har

beredningen av frågan om lärarcertifikat ännu inte slutförts

inom regeringskansliet. Riksdagen bör således avvakta med att

fatta beslut i frågan och således avslå motion 1992/93:Ub168

yrkandena 2 och 3.

Enligt motion 1992/93:Ub493 (s) yrkande 2 bör landstinget

kunna vara huvudman för ytterligare program i

gymnasieskolan. Motionärerna hänvisar till att samtliga

kommuner i den södra delen av Örebro län begärt en utredning om

landstingets möjligheter att svara för all gymnasial utbildning

i länsdelen. Motionärerna menar att kommunerna måste ges

möjlighet att låta landstinget ansvara för ett bredare utbud av

utbildningsprogram, om landsting och berörda kommuner är överens

därom.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet anföra

följande.

Enligt 5 kap. 6 § skollagen får landstingen anordna utbildning

endast på sådana nationella program som avser naturbruk och

omvårdnad. Kommuner kan emellertid komma överens med landstinget

om att anordna samma utbildningar. Utskottet är inte berett att

föreslå riksdagen att besluta om ett ändrat huvudmannaskap för

gymnasieskolans nationella program.

Utskottet vill peka på att enligt ikraftträdande- och

övergångsbestämmelser till skollagen (SFS 1991:1107, 1991:1111)

punkt 6 får en kommun eller ett landsting som under läsåret

1991/92 hade rätt att anordna utbildning på linjer i

gymnasieskolan även efter den 1 juli 1992, som alternativ till

de nationella programmen, anordna dessa linjer med undantag för

tvåårig ekonomisk och tvåårig teknisk linje. Intagningen till

årskurs 1 får dock inte ske efter läsåret 1994/95. Motsvarande

gäller även för utbildning på specialkurser.

Utskottet vill i sammanhanget även erinra om vad som i

förevarande proposition sägs om att statliga myndigheter eller

landsting i vissa fall skulle kunna vara intressanta som

entreprenörer. Då bl.a. frågan om kommunal uppdragsverksamhet

för närvarande bereds inom regeringskansliet på grundval av

lokaldemokratikommitténs delbetänkande (SOU 1992:128) bör såvitt

gäller landstingens roll den fortsatta beredningen dock avvaktas

innan ytterligare steg tas i entreprenadfrågan. Mot denna

bakgrund anser utskottet att riksdagen bör avslå motion

1992/93:Ub493 yrkande 2.

Fristående skolor m.m.

Efter riksdagens beslut om valfrihet och fristående skolor

(prop. 1991/92:95, bet. UbU22, rskr. 346) har antalet fristående

skolor fördubblats. Utskottet har inhämtat att Skolverket från

den 1 juli 1992 till den 18 maj 1993 godkänt 78 fristående

skolor på grundskolenivå. Även om tillväxten varit kraftig är de

fristående skolornas andel av skolväsendet fortfarande ytterst

liten i Sverige jämfört med de flesta europeiska länder,

konstaterar regeringen. På sikt bör det ökande inslaget av

fristående skolor verka berikande, kvalitetshöjande och bidra

till kostnadseffektivisering inom hela skolväsendet.

I propositionen föreslås ett nytt omarbetat 9 kap. i skollagen

beträffande fristående skolor.

Utskottet föreslår beträffande godkännande av fristående

skola, m.m. att riksdagen antar 9 kap. 1--5 §§ i regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i

skollagen (1985:1100).

Enligt motion 1992/93:Ub411 (s) bör kommunen ges ett ökat

inflytande när det gäller godkännandet av fristående skolor.

Skolverkets tillämpning av lagstiftningen har resulterat i att

kommunerna fråntagits möjligheterna att kontrollera ekonomin i

planeringen för skolan, hävdar motionärerna. Kommunen har inga

möjligheter att pröva behov eller skälighet av etableringen av

fristående skolor. Tidsplanen för ansökan och inrättande av

fristående skolor behöver också ses över.

Utskottet vill först peka på att motionärernas synpunkter på

tidsplanen för ansökan om fristående skola tillgodoses genom

bestämmelsen i 9 kap. 6 § lagförslaget. Ansökan om godkännande

av en fristående skola skall nämligen lämnas senast den 1

augusti året innan bidragsåret börjar för att skolan skall ha

rätt till bidrag. Som utskottet redovisat i det föregående har

antalet fristående skolor ökat kraftigt sedan riksdagen

föregående år fattat beslut med anledning av propositionen om

valfrihet och fristående skolor. Trots detta utgör andelen

elever i fristående skolor endast ca 1 % av det totala antalet

elever. Skolverket skall i den fördjupade anslagsframställningen

för budgetåren 1994/95--1996/97 bl.a. redovisa den ökade

valfrihetens ekonomiska konsekvenser för kommuner och fristående

skolor på grundskolenivå och effekterna av det beslutade

systemet för resurstilldelningen. I avvaktan på Skolverkets

redovisning är utskottet inte berett att föreslå riksdagen att

göra ett tillkännagivande i enlighet med motion 1992/93:Ub411,

varför motionen avstyrks.

När det gäller det kommunala bidraget till fristående

grundskolor föreslås att nuvarande bidragsprocent bibehålls,

dvs. 85 % av kommunens genomsnittskostnad per elev och stadium

(9kap. 6 § lagförslaget). Enligt föredragande statsrådet ger

erfarenheterna hittills inte tillräckligt stöd för en

förändring. Det är dock viktigt att följa utvecklingen med stor

uppmärksamhet för att åstadkomma ett säkert underlag för senare

bedömningar härvidlag. Vidare anser statsrådet det angeläget att

avvakta Skolverkets redovisning bl.a. när det gäller effekterna

av det nya bidragssystemet och skolornas avgiftsuttag i den

fördjupade anslagsframställningen för budgetåren

1994/95--1996/97, som skall lämnas till regeringen den 1

september 1993.

För närvarande beräknas det kommunala bidraget till fristående

skolor på den genomsnittliga kostnaden per elev och stadium i

kommunens grundskola det närmast föregående kalenderåret.

Regeringen föreslår en ändring (9 kap. 6 §) innebärande att

kommunens kostnader per elev under det pågående läsåret

skall utgöra underlaget för fördelningen av resurser till den

fristående skolan. Vidare föreslås att ansökan om godkännande av

en fristående skola skall lämnas senast den 1 augusti året innan

bidragsåret börjar för att skolan skall ha rätt till bidrag.

Syftet är att kommunen skall få en rimlig planeringsperiod när

fristående skolar inrättas.

I motionerna 1992/93:Ub164 yrkande 2 och 1992/93:Ub513 yrkande

1 (båda s) anses det märkligt att regeringen inte föreslår en

ändring av nuvarande bidragsnivå, dvs. 85% av kommunens

genomsnittskostnad per elev och stadium. Motionärerna hänvisar

till en i stort sett enig opinion som framfört stark kritik mot

den överkompensation till fristående skolor som det nya

statsbidragssystemet har medfört. Motionärerna hänvisar även

till utredningen (SOU 1992:38) om fristående skolor som föreslog

75 % av genomsnittskostnaden per elev som en rimlig nivå. Vidare

har det nya statsbidragssystemet för de fristående skolorna

kritiserats för att det inkräktar på den kommunala

självbestämmanderätten. Mot denna bakgrund föreslår motionärerna

att riksdagen beslutar att ändra bidragssystemet till fristående

skolor så att kommunerna ges skyldighet att bedöma och tilldela

de fristående skolorna på grundskolenivå resurser efter samma

principer som gäller för kommunens egna grundskolor. I motion

1992/93:Ub160 (v) yrkande 3 hävdas att det nuvarande

statsbidragssystemet för fristående skolor innebär en onödig

inblandning i kommunernas inre angelägenheter och en

inskränkning av det kommunala självstyret. I motion

1992/93:Ub502 (v) yrkande 16 begärs en utredning om

finansieringen av fristående skolor.

Utskottet vill mot bakgrund av motionsyrkandena erinra om att

regeringen i de särskilda direktiven för Statens skolverks

fördjupade anslagsframställning för budgetåret 1994/95--1996/97

angivit att det är nödvändigt att kostnadsutvecklingen redan

från början av det nya bidragssystemet ägnas skärpt

uppmärksamhet. De ekonomiska konsekvenserna av ökad valfrihet

för kommunen och fristående skolor på grundskolenivå, liksom

skolornas avgiftsuttag och effekterna av det beslutade systemet

för resurstilldelningen skall följas. Skolverket skall vidare

göra en bedömning av de samhällsekonomiska konsekvenserna på

kort och på lång sikt.

Utskottet vill för egen del framhålla vikten av att Skolverket

avgör frågan om godkännande av fristående skola inom sådan tid

att såväl kommuner som skolor får en rimlig planeringstid.

Utskottet konstaterar i likhet med regeringen att det nya

statsbidragssystemet för de fristående skolorna ännu inte verkat

ett år och att det är för tidigt att dra några definitiva

slutsatser. Utskottet utgår från att regeringen i anslutning

till den fördjupade anslagsprövningen för Skolverkets

ansvarsområde kommer att redovisa sina överväganden i nästa års

budgetproposition när det gäller resurstilldelningen till

fristående skolor. Med hänvisning till det anförda föreslår

utskottet att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub160

yrkande 3, 1992/93:Ub164 yrkande 2, 1992/93:Ub502 yrkande 16 och

1992/93:Ub513 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört.

I motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 4 och 1992/93:Ub502 yrkande

17 (båda v) föreslås -- under förutsättning att motionärernas

yrkande om det kommunala bidraget till fristående skolor på

grundskolenivå inte bifalls av riksdagen -- att nivån på det

kommunala bidraget till fristående grundskolor skall

fastställas till 75% av kommunens genomsnittskostnad per elev

och stadium.

I konsekvens med utskottets ställningstagande i det föregående

när det gäller resurstilldelningen för fristående skolor på

grundskolenivå och med hänvisning till Skolverkets uppföljning

av densamma avstyrker utskottet även motionerna 1992/93:Ub160

yrkande 4 och 1992/93:Ub502 yrkande 17 och föreslår att

riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1993:370) om ändring i skollagen (1985:1100) såvitt avser 9

kap. 6 §.

Regeringen föreslår att utbildningen i fristående skolor

godkända för elever med skolplikt enbart skall stå under tillsyn

av Statens skolverk. Nuvarande bestämmelse om att kommunen

svarar för den omedelbara tillsynen över sådan utbildning

upphävs. Även utbildning i fristående gymnasieskolor som får

offentligt stöd skall stå under tillsyn av Statens skolverk (9

kap. 11 och 13 §§ lagförslaget).

Enligt motionerna 1992/93:UbU164 yrkande 9, 1992/93:UbU513

yrkandena 3 och 4 (båda s) samt 1992/93:UbU160 (v) yrkande 9 bör

kommunen utöva tillsyn över de fristående skolorna på

grundskole- och gymnasienivå. De bör liksom övriga skolor i

kommunen ingå i kommunens skolplan och även åläggas att medverka

i den uppföljning och utvärdering som kommunen bedriver.

Utskottet anser att den myndighet som har bedömt en ansökan

från en fristående skola och godkänt den även bör utöva tillsyn

över ifrågavarande utbildning. Det är vidare angeläget att

bedömningen görs på ett likartat sätt för hela landets skolor

med hänvisning till att undervisningen vid de fristående

skolorna ofta bedrivs utifrån annan pedagogik än i den kommunala

skolan eller att de erbjuder en annan konfessionell miljö. Som

utskottet uppfattar det bör det således ankomma på Skolverket

att svara för den pedagogiska tillsynen över utbildningen vid de

fristående skolorna på såväl grundskole- som gymnasienivå.

Emellertid kvarstår kommunens skyldighet enligt skollagen eller

andra bestämmelser att följa verksamheten vid den fristående

skolan. Det kan gälla t.ex. kommunens skyldighet att enligt 3

kap. 13 § skollagen se till att de barn som är skolpliktiga

fullgör sin skolplikt och att utöva tillsyn enligt miljö- och

hälsoskyddslagen, socialtjänstlagen eller annan lagstiftning,

som ålägger kommunen att utöva tillsyn över den verksamhet som

bedrivs i kommunen.

Utskottet anser vidare att de fristående skolorna inte bör

ingå i kommunens skolplan och påverkas av målen i den. Däremot

bör skolplanen innehålla uppgifter om vilka fristående skolor

som är etablerade i kommunen och efter vilka principer

undervisningen bedrivs där.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

riksdagen avslår motionerna 1992/93:UbU160 yrkande 9,

1992/93:Ubu164 yrkande 9 och 1992/93:UbU513 yrkandena 3 och 4.

Regeringen föreslår att fristående skolor på grundskolenivå,

som får bidrag av kommunerna enligt lag, skall få ta ut

elevavgifter med hänsyn till de särskilda kostnader som

skolan har, förutsatt att kostnaderna kan anses rimliga för

verksamheten (9 kap. 7 § lagförslaget). Extra kostnader för

dyrare undervisningsmateriel, musikinstrument, kostnader för

kulturaktiviteter m.m., dvs. kostnader som hänger samman med

skolans speciella profil i undervisningsavseende, anges som

exempel i propositionen.

Statens skolverk skall bedöma skäligheten av elevavgiftens

storlek i samband med beslut om godkännande av skolan och

dessutom även beakta avgiftens storlek vid sin tillsyn. Om en

skola tar ut oskäligt höga elevavgifter, skall Skolverket

besluta att skolan inte skall få rätt till bidrag enligt 9 kap.

6 § lagförslaget.

När det gäller fristående gymnasieskolor kan en skola av

regeringen förklaras berättigad till offentligt stöd. Stödet

skall i sådant fall bestå dels av bidrag från elevernas

hemkommuner för utbildningen, dels av statlig tillsyn med vilken

i regel följer rätt till studiestöd för eleverna. Ansökan om

offentligt stöd skall göras före den 1 augusti året före

bidragsåret och inlämnas till länsstyrelsen i det län där skolan

är belägen. Regeringen fastställer en miniminivå för det bidrag

elevens hemkommun skall betala till den fristående

gymnasieskolan. I 9 kap. 8 § lagförslaget regleras

bidragsfrågorna för de fristående gymnasieskolorna. I samma

paragraf slås vidare fast att om den fristående skolan inte

kommer överens om annat med elevernas hemkommuner skall dessa

erlägga det belopp som regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämt har föreskrivit. Enligt 9kap. 10§ har

även fristående skolor rätt att ta ut elevavgifter som är

skäliga med hänsyn till de särskilda kostnader som skolan har.

I motionerna 1992/93:Ub164 yrkande 3, 1992/93:Ub513 yrkande 6

och 1992/93:Ub166 yrkande 2 (samtliga s) samt 1992/93:Ub160 (v)

yrkande 5 avvisas regeringens förslag om att fristående skolor

skall ha rätt att ta ut elevavgifter. Motionärena menar att det

inte finns skäl att medge fristående skolor att ta ut

elevavgifter för undervisning eller andra ändamål. Elevavgifter

är segregerande och kan bidra till att valfriheten inskränks.

Varje nivå av elevavgifter innebär i praktiken att vissa elever

utestängs från ifrågavarande skolor, hävdar motionärerna.

I motion 1992/93:Ub164 (s) yrkande 6 konstateras att

kommunerna nu blir skyldiga att betala ersättning till

fristående gymnasieskolor för utbildningar som redan anordnas i

egen regi. Enligt motionärerna bör den enskilda kommunen ha

beslutanderätt över sin gymnasieplanering. Sedan den fristående

gymnasieskolan godkänts av regeringen enligt den modell som

föreslås i propositionen bör det ankomma på kommunen att pröva

resursbehovet på samma sätt som prövning sker till den egna

gymnasieverksamheten. Motionärerna hävdar att den ekonomiska

regleringen från kommunen till den fristående gymnasieskolan

inte kan grundas på ett schablonerat bidragssystem. Stor hänsyn

måste tas till den utbildning som bedrivs vid den fristående

skolan. Enligt motion 1992/93:Ub160 (v) yrkande 6 är det

anmärkningsvärt att staten skall tvinga en kommun att betala en

viss ersättning för elever vid fristående gymnasieskolor medan

motsvarande statligt reglerade skyldighet saknas när det gäller

de kommunala skolorna.

Utskottet erinrar om att utgångspunkten för ifrågavarande

bestämmelser i skollagen om elevavgifter i fristående skolor är

att de inte skall ta ut avgifter för tjänster som motsvarar dem

som erbjuds i det offentliga skolväsendet. Även de avgifter som

därutöver kan bli aktuella i fristående skolor skall vara

skäliga, betonas det i propositionen. Vidare framhålls att

avgifter inte får uppgå till en nivå som i praktiken stänger ute

elever från dessa fristående skolor.

I utredningen (SOU 1992:38) om fristående skolor visas att de

flesta fristående skolorna torde kunna täcka sina kostnader med

ett offentligt bidrag på mellan 75 och 85 % av genomsnittlig

elevkostnad i de kommunala skolorna. De skulle därmed sakna

ekonomiska motiv för att ta ut elevavgifter. Därtill kommer att

ca 80 % av skolorna säger sig helst vilja slippa ta ut

elevavgifter. Mot denna bakgrund delar utskottet regeringens

uppfattning att det inte bör föreligga risk för segregerande

effekter av möjligheten att ta ut elevavgifter i fristående

skolor. Som stadgas i 9 kap. 7 och 10 §§ lagförslaget skall

Skolverket förklara rätten till fortsatt bidrag förverkad, om en

skola efter godkännandet tar ut elevavgifter som inte kan anses

skäliga. Vid bedömningen av elevavgifter måste självfallet

hänsyn tas till storleken på det bidrag som skolan får av

elevernas hemkommuner.

När det gäller det kommunala stödet till fristående

gymnasieskolor bör inte den genomsnittliga kostnaden för

kommunens egen gymnasieskola enligt propositionen ligga till

grund för beräkningen av bidraget till den fristående

gymnasieskolan. Ett skäl är att kommunen inte ens alltid har

kostnader för elever på alla förekommande studievägar, vilket

annars skulle kunna vara en beräkningsgrund. Vidare varierar

kostnaderna för gymnasieutbildning mellan studievägar men också

mellan olika utbildningsanordnare. Föredragande statsrådet

finner det lämpligt att underlaget för ett bidragssystem för

fristående gymnasieskolor i framtiden kommer att baseras på

olika kostnadsklasser. I avvaktan på att Skolverket inom ramen

för det nationella uppföljningssystemet kan precisera ett

underlag för att bestämma kostnadsklasser bör en enklare

schablon kunna tillämpas, nämligen belopp som väsentligen bygger

på det belopp per elev och studieväg som kommunerna kommit

överens om genom samverkansavtal. Det ankommer på regeringen att

utfärda närmare bestämmelser om bidragsnivån.

Utskottet förutsätter i likhet med föredragande statsrådet att

den fristående gymnasieskolan och elevernas hemkommuner i första

hand kan komma överens om ersättningen. Regeringen kommer

således att fastställa schablonbelopp för ersättning, som skall

gälla i de fall parterna inte är överens.

Med hänvisning till vad regeringen anfört i propositionen om

beräkningsunderlaget för kommunernas bidrag till fristående

gymnasieskolor finner utskottet att syftet med motionerna

1992/93:Ub160 yrkande 6 och 1992/93:Ub164 yrkande 6 i huvudsak

är tillgodosett. Med vad utskottet anfört föreslår utskottet att

riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub160 yrkandena 5 och

6, 1992/93:Ub164 yrkandena 3 och 6, 1992/93:Ub166 yrkande 2 och

1992/93:Ub513 yrkande 6 antar 9 kap. 7--17 §§ i regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i

skollagen.

I motion 1992/93:Ub167 (fp) begärs bestämmelser om

statsbidrag till de estniska skolorna som säkerställer deras

ekonomiska trygghet och möjligheter till långsiktig planering av

sin verksamhet. Enligt motionärerna har ersättningen till de

estniska skolorna från stat och kommun successivt minskat sedan

slutat av 1960-talet. Inte heller det nya statsbidragssystemet

för fristående skolor har kunnat undanröja de ekonomiska

problemen för de estniska skolorna. Motionärerna hävdar att

skolornas elevantal är för litet för att en schabloniserad

beräkningsmetod regelbundet skall kunna tillförsäkra dem

nödvändiga driftmedel.

I utredningen (SOU 1992:38) om fristående skolor redovisas en

kartläggning av de fristående skolornas ekonomi som baseras på

frågor till skolorna beträffande lokaler, personal, inställning

till elevavgifter m.m. De två estniska skolorna i Stockholm och

Göteborg ingår i gruppen s.k minoritetsskolor. Kartläggningen

som genomfördes under läsåret 1990/91 visar att

minoritetsskolornas statsbidrag utgjorde 74 % av den årliga

intäkten, medan den genomsnittliga andelen statsbidrag för

samtliga fristående skolors intäkter uppgick till 27 %. De båda

estniska skolorna tar ut 1000 kr per år och elev i avgifter,

vilket enligt utredaren kan betraktas som en mycket låg avgift

och beräknas motsvara ca 10 % av de totala inkomsterna. Den

resterande delen av inkomsten, dvs. ca 16 %, har kommunerna

svarat för.

Utskottet anser att det inte finns anledning att nu göra något

undantag för de estniska skolorna när det gäller

resurstilldelningen till fristående skolor. Utskottet vill peka

på att den oförändrade bestämmelsen i 9 kap. 6 § lagförslaget om

tilldelning av bidrag till de fristående skolorna tillåter ett

avdrag från beloppet motsvarande genomsnittskostnaden per elev

och stadium som uppgår till högst 15 % av

genomsnittskostnaden. Det är självfallet inget som hindrar att

kommunen tilldelar en fristående skola medel utöver den angivna

miniminivån, om behov föreligger. Även när det gäller ett

ställningstagande till de estniska skolornas ekonomi, anser

utskottet att Skolverkets redovisning i den fördjupade

anslagsframställningen för budgetåret 1994/95--1996/97 bör

avvaktas. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion

1992/93:Ub167.

I motion 1992/93:Ub168 (nyd) yrkande 4 aktualiseras

resursfördelningen till de kommunala grundskolorna. Med

exempel från Göteborg hävdar motionärerna att de kommunala

skolorna missgynnats i förhållande till de fristående skolorna i

det nya bidragssystemet. Det har nämligen visat sig att många

kommunala skolor har fått betydligt mindre än 85 % av

genomsnittskostnaden per elev och stadium. Motionärerna föreslår

att samma garanti skall gälla för kommunala skolor som för

fristående skolor, dvs. att varje skola i kommunen garanteras

minst 85 % av kommunens genomsnittskostnad per elev och stadium.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet anföra

följande.

Riksdagens beslut (prop. 1990/91:18, bet. UbU4, rskr. 76) om

ansvaret för skolan innebar bl.a. införandet av en

schabloniserad behovsrelaterad beräkning av statsbidraget för

skolans verksamhet till kommunerna. Ett generellt bidrag till

skolsektorn ansågs ge de bästa möjligheterna för skolhuvudmännen

att planera verksamheten med hänsyn till lokala förhållanden. I

sitt yttrande (1991/92:UbU5y) till finansutskottet våren 1992

ställde utskottet sig bakom regeringens förslag om ett nytt

generellt statsbidrag till kommunerna, kallat statligt

utjämningsbidrag. Genom att kommunerna ges större

handlingsfrihet när det gäller att prioritera olika

verksamhetsområden kan den kommunala verksamheten bedrivas på

ett effektivare sätt, anförde utskottet. Riksdagen beslutade

(prop. 1991/92:150 del II, bet. FiU29, rskr. 345) att införa ett

nytt statligt utjämningsbidrag till kommunerna från den 1

januari 1993.

Utskottet finner ingen anledning att nu ändra riksdagens

tidigare beslut om principerna för det statliga bidragssystemet

till kommunerna. Det bör ankomma på kommunerna själva att

fördela tillgängliga resurser efter de behov som finns inom den

kommunala sektorn utan sådana statliga styrmedel som förslås i

motion 1992/93:Ub168 yrkande 4. Med hänvisning härtill bör den

avslås av riksdagen.

När det gäller bidragssystemet för internationella skolor på

grundskolenivå anser regeringen att dessa skolor som hittills

bör få bidrag i särskild ordning. I 9 kap. 5 § lagförslaget görs

definitionen tydligare av vad som betecknas som internationella

skolor. Sådana skolor bör ha "en utbildning med en annan

internationell inriktning än den som får finnas inom grundskolan

eller fristående skolor som är godkända för fullgörande av

vanlig skolplikt".

I motion 1992/93:Ub168 (nyd) yrkande 5 begärs ett

tillkännagivande av riksdagen att de internationella skolorna

skall omfattas av samma bidragssystem som övriga fristående

skolor. Motionärerna hänvisar bl.a. till den särskilde

utredarens förslag och Skolverkets bedömning när det gäller

bidragssystemet för internationella skolor på grundskolenivå.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet anföra

följande.

I Sverige finns för närvarande sju s.k. internationella skolor

på grundskolenivå med engelska, tyska eller franska som

undervisningsspråk. Dessa skolor är som framhålls i

propositionen avsedda för barn till utländska medborgare som

vistas här i landet under en kortare tid, men även för sådana

svenska barn som under en stor del av sin uppväxttid är bosatta

utomlands och vistas i hemlandet endast under någon kortare

period. Som föredragande statsrådet framhåller i propositionen

är det viktigt att göra en klar åtskillnad mellan

internationella skolor och fristående skolor med språklig eller

internationell inriktning. Därför har definitionen av en

internationell skola förtydligats i förevarande lagförslag. Mot

denna bakgrund bör de även fortsättningsvis få statsbidrag i

särskild ordning (jfr Förordningen om statsbidrag till

internationella skolor för skolpliktiga elever, SFS 1983:97,

1992:712).

Utskottet delar regeringens uppfattning om bidragssystemet för

internationella skolor på grundskolenivå och föreslår att

riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub168 yrkande 5 lägger

proposition 1992/93:230 i denna del till handlingarna.

För prövning av frågor om offentligt stöd till sådana

fristående skolor som är över grundskolenivå men under

högskolenivå är det enligt regeringen lämpligt att dela in

skolorna i två grupper. Till den ena gruppen bör föras skolor,

vars utbildningar motsvarar de nationella och specialutformade

programmen i gymnasieskolan. Sådana skolor kan lämpligen kallas

fristående gymnasieskolor. Den andra gruppen bör bestå av

sådana, vars utbildningar utgör ett komplement till

gymnasieskolan. Dessa skolor kan betecknas som kompletterande

skolor. Denna gruppindelning bör gälla också för internatskolor

och s.k. internationella skolor.

Utskottet delar regeringens bedömning när det gäller

indelningen av fristående skolor över grundskolenivån och

föreslår att riksdagen lägger proposition 1992/93:230 i denna

del till handlingarna.

I motion 1992/93:Ub164 (s) yrkande 5 understryks vikten av att

bestämmelsen om lärarbehörighet bör gälla för de fristående

gymnasieskolorna. Syftet därmed är självfallet att garantera

en likvärdig utbildningskvalitet.

Som framhålls i propositionen skall en fristående

gymnasieskola ge kunskaper och färdigheter som till art och nivå

väsentligen svarar mot de kunskaper som gymnasieskolan ger.

Således fordras att skolans utbildning är av god kvalitet. Den

skall också i övrigt väsentligen svara mot gymnasieskolans

allmänna mål. Utskottet vill erinra om att en fristående

gymnasieskola endast av regeringen kan förklaras berättigad till

offentligt stöd. Utskottet utgår från att regeringen vid sin

bedömning av en fristående gymnasieskola beaktar även uppgifter

om lärarnas kompetens -- såväl den ämnesmässiga som den

pedagogiska kompetensen. Utskottet utgår vidare från att

regeringen kommer att följa kvalitetsfrågorna vid de fristående

gymnasieskolorna med stor uppmärksamhet. Något uttalande av

riksdagen i enlighet med motion 1992/93:Ub164 yrkande 5 är

därför inte påkallat, varför den avstyrks.

När det gäller nyetablering av fristående skolor framförs

i motion 1992/93:Ub168 (nyd) yrkande 6 uppfattningen att

regeringen uppenbarligen vill införa en etableringskontroll

genom att länsstyrelserna skall göra en prövning av

nyetableringarna av fristående skolor. Enligt motionärerna är en

sådan prövning överflödig. I stället bör regeringen främja fri

etablering och konkurrens även inom skolväsendet.

Utskottet delar regeringens uppfattning att nyetableringar av

fristående skolor kommer att ha effekter på det redan befintliga

skolväsendet i kommuner och regioner. Det finns således skäl att

pröva varje nyetablering av fristående gymnasieskola med hänsyn

till bl.a. elevunderlaget och vikten av att det finns ett

allsidigt utbud av utbildningar vid de kommunala

gymnasieskolorna över hela landet. Denna prövning bör i första

hand resp. länsstyrelse svara för. Berörda kommuner bör få

möjlighet att yttra sig till länsstyrelsen som med eget yttrande

till regeringen bör redovisa sin bedömning av nyetableringen.

Utskottet ser detta som en garanti för att kravet på en

likvärdig utbildning och en god utbildningskvalitet kan

upprätthållas i den kommunala gymnasieskolan. Länsstyrelserna

bör ha överblick över länets förutsättningar för gymnasial

utbildning i allmänhet, vilket kan balansera synpunkter från de

kommuner som närmast blir berörda av en fristående

gymnasieskola.

Utskottet har således inte något att erinra mot vad som

anförts i propositionen när det gäller länsstyrelsernas

medverkan i prövningen av nyetableringen av fristående

gymnasieskolor, varför motion 1992/93:Ub168 yrkande 6 avstyrks.

När det gäller den andra gruppen fristående gymnasieskolor,

dvs. skolor som kompletterar det offentliga skolväsendet,

föreslås i propositionen att regeringen på ansökan från en

kompletterande skola skall kunna ställa utbildningen där under

statlig tillsyn. Utbildningen i fråga bör vara ett från

nationell synpunkt värdefullt komplement till gymnasieskolan.

Med tillsynen skall normalt följa rätt till studiestöd för

eleverna på utbildningen. Kompletterande skolor, vilkas

utbildning kan anses särskilt värdefull från nationell synpunkt,

skall av regeringen kunna ges statsbidrag. Ansökan om statligt

stöd skall lämnas senast den 1 augusti året före bidragsåret.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad som anförts i

proposition 1992/93:Ub230 om statligt stöd till kompletterande

skolor.

I motion 1992/93:Ub161 (c) yrkande 1 aktualiseras

kommunernas ersättning för utbildning vid

lanthushållsskolor. Enligt motionärerna gör kommunerna i dag

olika bedömningar när ungdomar söker sig till utbildningar vid

lanthushållsskolorna. En del kommuner bekostar deras utbildning

i form av t.ex. internatersättning, medan andra kommuner nekar

eleverna denna hjälp. Riksdagen bör begära att regeringen verkar

för en lika behandling av elever vid ifrågavarande utbildningar.

När det gäller utbildningar vid lanthushållsskolor som

motsvarar påbyggnadsutbildningar inom komvux vill utskottet

hänvisa till sitt betänkande 1992/93:UbU11 när det gäller frågan

om interkommunal ersättning för gymnasial vuxenutbildning och

påbyggnadsutbildning. Utskottet konstaterade bl.a. att då det

enligt nuvarande bestämmelser inte finns någon rätt för vuxna

till gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning är det

hemkommunen som avgör vilka utbildningar i annan kommun och inom

landstinget som man åtar sig ett betalningsansvar för. Utskottet

förutsatte emellertid att kommunerna i sin planering av den

kommunala vuxenutbildningen noggrant följer upp vilka

utbildningar som kommuninvånarna i första hand efterfrågar och

att de antingen i den egna kommunen eller i samverkan med annan

utbildningsanordnare erbjuder sådana utbildningar som svarar mot

efterfrågan och behov. Utskottet hade vidare erfarit att många

ungdomar med ett bestämt mål för sin utbildning inte kunnat

fullfölja sina studier för mindre vanliga yrken på grund av att

vissa hemkommuner vägrat att betala en efterfrågad utbildning

inom komvux i en annan kommun. Utskottet ansåg att principen om

likvärdiga förutsättningarna för studier inom komvux därmed hade

satts ur spel. Mot denna bakgrund och med hänvisning till att

utskottet tillstyrkt ett lagförslag beträffande ett bemyndigande

för regeringen att meddela föreskrifter om interkommunal

ersättning för vissa utbildningar inom komvux föreslog utskottet

att riksdagen skulle begära en redovisning av regeringen vilka

utbildningar inom komvux som kommer att omfattas av regeringens

föreskrifter om interkommunal ersättning inom komvux. Riksdagen

beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr. 274).

I avvaktan på regeringens redovisning bör riksdagen inte nu ta

ställning till frågan om kommunernas ersättning för utbildning

vid lanthushållsskolor, varför motion 1992/93:Ub161 yrkande 1

avstyrks.

Ett förslag om statsbidrag till utbildning vid Skara

skolscen framförs i motion 1992/93:Ub162 (m, c). Motionärerna

redovisar att Skara skolscen sedan den 1 juli 1992 har en

stiftelse som huvudman. Skolan har 24 årselevplatser och

läroplanen är godkänd av Skolverket. Skolan har sökande från

hela landet och inför intagningen till hösten 1993 fanns drygt

400 sökande till 12 elevplatser. Utbildningen finasieras med

statsbidrag, interkommunala ersättningar samt bidrag från Skara

kommun. Enligt motionärerna tvingas vissa antagna elever avstå

från utbildningen på grund av att deras hemkommuner inte vill

betala någon ersättning. Mot denna bakgrund föreslås att

statsbidraget per elev skall ha en nivå som motsvarar den totala

kostnaden vid skolan, vilket skulle eliminera problemet med

interkommunala ersättningar.

Enligt departementsskrivelsen (Ds 1992:115) om valfrihet i

skolan har Skaras skolscen ett statsbidrag på 47 700 kr per

årselevplats. Elevkostnaden per år uppgår till 120 800 kr.

Utskottet konstaterar att elevkostnaden vid Skara skolscen är en

av de högsta vid fristående gymnasiala skolor i landet.

I enlighet med regeringens förslag till indelning av

fristående gymnasieskolor i två grupper, vilket utskottet i det

föregående ställt sig bakom, bör Skara skolscen räknas till s.k.

kompletterande skolor. Utbildningen vid en kompletterande skola

skall enligt regeringens förslag kunna ställas under statlig

tillsyn, om utbildningen kan anses vara ett värdefullt

komplement till gymnasieskolan. Med tillsynen följer normalt

rätt till studiestöd för eleverna på utbildningen.

Kompletterande skolor, vilkas utbildning kan anses särskilt

värdefull från nationell synpunkt, skall av regeringen, utöver

tillsynen, kunna ges statsbidrag. Det ankommer således på

regeringen att pröva i vad mån Skara skolscen bör ställas under

statlig tillsyn och även kunna ges statsbidrag till

utbildningen. Det bör vidare ankomma på huvudmannen för

utbildningen att ta ställning till om interkommunal ersättning

skall begäras från elevernas hemkommuner. Något särskilt

uttalande av riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ub162 är

således inte påkallat, varför den avstyrks.

I motionerna 1992/93:Ub161 (c) yrkande 2 och 1992/93:Ub163 (s,

c) begärs statsbidrag m.m. för vissa kompletterande

utbildningar. I den förstnämnda motionen understryks vikten av

lanthushållsskolornas utbildningsprogram, som i första hand

inriktas mot kost, hälsa och hushållsekonomi. Enligt

motionärerna har dessa utbildningar ett stort berättigande i

samhällets totala utbildningsutbud och torde väl fylla de krav

som anförs om samhällsnyttan i propositionen. I den sistnämnda

motionen anförs att behovet av ytterligare utbildningar inom det

estetiska och kulturella området är stort på Gotland (yrkande 1)

och att det där finns goda förutsättningar för kompletterande

utbildningar inom kulturområdet (yrkande 3). Vid bedömningen av

samhällsnyttan av kompletterande utbildningar inom kulturområdet

bör enligt motionärerna särskilt beaktas såväl de speciella

förutsättningar som finns på Gotland som var liknande

utbildningar redan anordnas. Det är enligt motionärerna viktigt

att dessa utbildningar ges en god spridning över landet och att

lokala resurser och förutsättningar blir avgörande för

utbildningarnas förläggning (yrkande 2).

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra

följande.

Sedan riksdagen beslutat att ett nytt generellt statsbidrag,

ett statligt utjämningsbidrag, skall tillämpas (prop.

1991/92:150 del II s. 155, bet. FiU29, rskr. 345) utgår

statsbidrag till tre landstingskommunala lanthushållsskolor via

anslaget B 9. Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala

skolväsendet. Två fristående skolor, Vackstanässkolan och

Apelrydsskolan, har liknande konsumtionsutbildningar som

lanthushållsskolorna. Dessa skolor får statsbidrag från anslaget

B 16. Bidrag till driften av fristående skolor. Utskottet

anförde i sitt betänkande 1991/92:UbU26 (s. 10--12) att en

framtida lösning för de landstingskommunala hushållsskolorna

skulle kunna vara en omvandling till fristående skolor. En sådan

omvandling måste emellertid i första hand övervägas av skolans

nuvarande huvudmän, framhöll utskottet.

Förslaget i förevarande proposition ger nu förutsättningar för

regeringen att på ansökan från en kompletterande skola besluta

om såväl statlig tillsyn som statsbidrag. När det gäller

utbildningar inom det kulturella området, som aktualiseras i

motion 1992/93:Ub163, finns det inget som hindrar att sådana

utbildningar inom ramen för kompletterande utbildningar i

gymnasieskolan kan startas på Gotland. Utskottet vill peka på

att den geografiska spridningen av fristående skolor över

grundskolenivå är koncentrerad till storstäderna, framför allt

till Stockholmsområdet. Av samliga 58 skolor i landet ligger 28

skolor i Stockholm län, 10 skolor i Göteborgs och Bohus län och

4 i Malmöhus län (jfr Ds 1992:115). Utskottet anser att det

ligger ett värde i att fristående skolor med kompletterande

utbildningar inom kulturområdet förläggs till bl.a. Gotland.

Något uttalande av riksdagen i enlighet med motionsyrkandena

anser utskottet inte vara påkallat, varför motionerna

1992/93:Ub161 yrkande 2 och 1992/93:Ub163 avstyrks.

I motion 1992/93:Ub160 (v) yrkande 7 ogillas vad som anförs i

propositionen om bidrag till riksinternatskolorna. Enligt

motionärerna är det inte ett allmänintresse att finansiera

tillkommande kostnader för internatutbildning. I motion

1992/93:Ub434, som väckts under den allmän motionstiden,

aktualiseras de ekonomiska villkoren för bl.a. Lundsbergs skola.

Enligt motionären bör likartade villkor gälla såväl för elever

som väljer en riksinternatskola eller Lundsbergs skola som för

elever som väljer annan fristående skola.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra

följande.

Inom ramen för det kommunala utjämningsbidraget utgår

statsbidrag beräknat även för elever vid riksinternatskolor. Som

framhålls i propositionen vore det därför naturligt att inordna

riksinternaten i det bidragssystem som föreslås för fristående

gymnasieskolor. Detta kompliceras emellertid av att

riksinternaten under alla förhållanden behöver ett

resurstillskott utöver den ersättning som de såsom fristående

skolor annars skulle få från elevernas hemkommuner. Orsaken är

naturligtvis att de är internat, vilket drar särskilda

kostnader. Enligt föredragande statsrådets mening finns det

anledning att överväga frågan om bidrag till riksinternaten

ytterligare.

När det gäller Lundsbergs skola anser statsrådet att den i

mångt och mycket fyller samma funktion som de två

riksinternaten. Även frågan om utformningen av det statliga

bidraget till Lundsbergs skola bör enligt statsrådet övervägas

ytterligare. Mot denna bakgrund föreslås i propositionen inte

några ändrade bidragsregler.

Med hänvisning till att frågan om dels finansieringen av

internatkostnaderna vid riksinternaten, dels Lundsbergs skolas

ställning är föremål för fortsatt beredning inom

regeringskansliet bör riksdagen inte nu ta ställning till

yrkandena i motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 7 och

1992/93:Ub434, varför de avstyrks.

Regeringen föreslår att offentligt stöd till internationella

skolor över grundskolenivå skall kunna ges enligt reglerna för

kompletterande skolor.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad som i

proposition 1992/93:230 anförts om internationella skolor över

grundskolenivå.

Fristående särskolor

Enligt regeringen bör statsbidraget till fristående särskolor

avvecklas med utgången av år 1995. Elevernas hemkommuner bör

därefter vara skyldiga att även utge ersättning för elever i

fristående särskolor.

Enligt motion 1992/93:Ub164 (s) yrkande 7, bör medel till

fristående särskolor från kommunerna fördelas så att kommunerna

ges skyldighet att pröva deras resursbehov på samma sätt som vid

fördelningen av resurser till kommunala särskolor.

Utskottet konstaterar att motionärernas förslag när det gäller

resurstilldelningen till fristående särskolor från

kommunerna grundar sig på samma princip som motionärerna

föreslagit när det gäller resurstilldelning till fristående

skolor på grundskolenivå (yrkande 2 i samma motion), vilket

utskottet behandlat i det föregående.

Utskottet vill erinra om att riksdagen beslutat (prop.

1991/92:94, bet. UbU21 och UbU28, rskr. 285) att ansvaret för

särskolan skall föras över från landstingen till kommunerna.

Överförandet avses kunna ske successivt men skall vara genomfört

före utgången av år 1995.

Regeringen avser senare återkomma till riksdagen med förslag

till lagbestämmelser om kommuns skyldighet att utge ersättning

till fristående särskolor. Utskottet förutsätter att regeringen

följer utvecklingen av ett förändrat huvudmannaskap för

särskolan. Med hänvisning härtill föreslår utskottet att

riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub164 yrkande 7 lägger

proposition 1992/93:230 i denna del till handlingarna.

Val av skola inom det offentliga skolväsendet

När det gäller val av skola inom den egna kommunen är det

enligt regeringen viktigt att ytterligare markera i skollagen

att valet av skola bör få genomslag när eleverna bereds plats på

olika skolor. Grunden för placeringen skall i första hand vara

familjernas och elevernas val, inte kommunens val. I situationer

då fler valt en skola än vad som kan tas emot bör kommunen med

hänsyn till berörda elevers skolväg finna den bästa samlade

lösningen. En kommun skall dock inte vara skyldig att tillgodose

elevers och vårnadshavares önskemål, om dessa är förenade med

betydande ekonomiska och organisatoriska svårigheter (4 kap. 6 §

lagförslaget).

Beträffande funktionshindrade barn framhåller föredragande

statsrådet att det är principiellt viktigt att eftersträva samma

regler för dessa barn som för andra. Det särskilda stöd som en

enskild elev kan behöva bör enligt hennes mening i de flesta

fall kunna lämnas i den skola som eleven valt. Skulle detta dock

inte var möjligt måste kommunen kunna placera eleven vid den

skola som har sådana resurser. Det är viktigt att sådana beslut

fattas i samförstånd med elevens vårdnadshavare.

I motion 1992/93:Ub160 (v) yrkande 8 ifrågasätts om det finns

ett så stort intresse från föräldrarnas sida när det gäller val

av skola. Rätten att välja skola är enligt motionärerna väl

tillgodosedd i nuvarande bestämmelser i skollagen.

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att föräldrars

och elevers val av skola bör följas i så stor utsträckning som

möjligt. Regeringens lagförslag i frågan (4 kap. 6 §) innebär

att kommunerna vid fördelningen av elever på olika skolor i

första hand skall utgå från vårdnadshavares önskemål. Om ett

önskemål skulle leda till ekonomiska eller organisatoriska

svårigheter för kommunen skall kommunen kunna bortse från

önskemålet. Som framhålls i specialmotiveringen till

lagförslaget måste svårigheten vara betydande för att kommunen

skall kunna bortse från önskemålet. När en viss skola inte har

plats för alla de barn som valt att gå där, skall skolan i

första hand ge plats till de barn som bor närmast skolan.

När det gäller val av skola för barn med funktionshinder vill

utskottet erinra om vad som anfördes i utskottets betänkande

1992/93:UbU4. Utskottet utgick från att kommunerna planerar i

samråd med föräldrarna och att man i de flesta fall kan komma

överens om i vilken skola barnet skall gå. Det självklara är då

att välja den skola som bedöms ha förutsättningar för att kunna

ge en funktionshindrad elev den bästa skolgången med hänsyn till

funktionshindret. Om en kommun har svårigheter att själv

tillgodose en sådan elevs behov förutsätts kommunen komma

överens med någon annan kommun att denna i sin grundskola skall

ta emot eleven. Därav följer självfallet att hemkommunen inte

kan friskriva sig från skyldighet att svara för skolskjuts till

den skola där eleven med funktionshinder således placerats, även

om denna skola inte är den närmast hemmet belägna grundskolan

eller ens finns inom den egna kommunen. Utskottet vill

ytterligare understryka att rätten att välja skola också

omfattar elever med funktionshinder och att det endast är i

undantagsfall, när svårigheten är betydande, som kommunen får

bestämma placering vid annan skola än den eleven valt.

Med hänvisning till vad utskottet anfört om val av skola

inom det offentliga skolväsendet tillstyrker utskottet att

riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub160 yrkande 8 antar 4

kap. 6 § i regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1993:370) om ändring i skollagen.

Enligt motion 1992/93:Ub168 (nyd) yrkande 7 föreslås att

kommunernas informationsskyldighet när det gäller att

informera föräldrar och elever om möjligheterna till val av

skola i kommunen skall slås fast i lag.

Utskottet delar regeringens uppfattning att kommunerna i lag

inte bör åläggas skyldigheten att informera om valet av skola i

kommunen. Utskottet utgår från att kommunerna t.ex. i samband

med elevernas skolstart eller vid stadieövergångar medverkar

till att föräldrar och elever får information om skolalternativ

och vilka förutsättningar som gäller för fördelningen av elever

på olika skolor, utbildningsprofil, möjligheterna att få

skolskjuts m.m. Något uttalande av riksdagen i enlighet med

motionsyrkandet anser utskottet inte vara påkallat, varför

motion 1992/93:Ub168 yrkande 7 avstyrks.

När det gäller val av skola i en annan kommun bibehålls en

skyldighet för kommunerna att i sin grundskola, utöver elever

från den egna kommunen, ta emot dem som med hänsyn till sina

personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i en annan

kommuns grundskola (4 kap. 8 § lagförslaget). En bestämmelse

införs (4 kap. 8 a § lagförslaget) som innebär att en kommun har

rätt att även i andra fall ta emot en elev från en annan kommun

och att hemkommunen, om kommunerna inte kommer överens om

ersättningen, skall vara skyldig att betala det belopp som utgår

för elever i fristående skolor. I 4 kap. 9 § skollagen görs ett

tillägg som innebär att en elev, som efter det läsår då han

flyttat bara har en årskurs kvar i grundskolan, har en obetingad

rätt att gå igenom även den årskursen i den gamla hemkommunen.

Kommunen har därvid rätt till ersättning för sina faktiska

kostnader för elevens utbildning.

Samma princip som gäller för val av grundskola bör enligt

regeringen även gälla val av särskola. Kommunens skyldighet att

sörja för kostnadsfri skolskjuts skall inte omfatta sådana

elever som väljer att gå i en annan kommunal särskola än den som

kommunen eller samverkanskommunen har erbjudit.

När det gäller utbildningen inom särskolan aktualiseras i fem

motioner valet av skolform, dvs. rätten för föräldrar till

utvecklingsstörda barn att välja utbildning i grundskola eller

särskola. Enligt motion 1992/93:Ub164 (s) yrkande 4 är det

förvånande att det i föreliggande proposition inte föreslås en

rätt för föräldrar till utvecklingsstörda barn att också välja

skolform för sina barn. Motionärerna pekar på att man i de

flesta fall kommer överens om vilken skolform som är bra för

barnet. Men det förekommer dess värre också ett fåtal fall där

man inte kan komma överens och där kommunen ensidigt beslutar om

placering mot föräldrarnas vilja. Motionärerna betraktar valet

av skolform som en minst lika viktig rätt som valet av skola.

Därför bör skollagen ändras så att föräldrarna ges ett avgörande

inflytande över valet av skolform. Liknande synpunkter framförs

även i motionerna 1992/93:Ub430, 1992/93:Ub454 yrkande 2,

1992/93:Ub497 (samtliga s) och 1992/93:Ub481 (kds).

Utskottet behandlade frågan om vårdnadshavares inflytande vid

prövningen om en elev tillhör särskolans personkrets vid

föregående riksmöte (prop. 1991/92:94, bet. UbU21 och UbU28,

rskr. 285). Utskottet utgick från att regeringen uppmärksamt

följer utvecklingen när det gäller hur föräldrar och skola

samverkar för att i elevens intresse välja den för eleven bästa

skolformen.

I förevarande proposition tas inte frågan upp om elevens och

vårdnadshavares rätt att välja skolform, grundskola eller

särskola. Mot bakgrund av vad utbildningsutskottet anfört i sitt

betänkande 1992/93:UbU28 vid föregående riksmöte har

föredragande statsrådet hösten 1992 tillsatt en arbetsgrupp med

uppgift att följa utvecklingen i vad gäller föräldrars och

skolans samverkan vid val av skolformer. I arbetsgruppen ingår

företrädare för såväl särskolan som föräldrar och

handikapporganisationer. Arbetsgruppen avser att redovisa sina

förslag och synpunkter under våren 1994. I avvaktan på

arbetsgruppens redovisning och den fortsatta beredningen inom

Utbildningsdepartementet finner utskottet inte skäl att

riksdagen nu gör ett särskilt uttalande i frågan, varför

motionerna 1992/93:Ub164 yrkande 4, 1992/93:Ub430, 1992/93:Ub454

yrkande 2, 1992/93:Ub481 och 1992/93:Ub497 avstyrks.

Enligt departementspromemorian Valfrihet i skolan (Ds

1992:115) skall en elev kunna välja att gå i en annan kommuns

gymnasieskola, även om studievägen erbjuds av hemkommunen.

Eleven får då tas emot i mån av plats i den andra kommunen.

Denna elev tas emot i andra hand. Den mottagande kommunen har

rätt till ersättning från elevens hemkommun. Motsvarande bör

gälla utbildningar som anordnas av ett landsting.

Regeringen finner inte något skäl att ändra gällande

bestämmelser avseende möjligheterna att välja studieväg i

annans kommuns gymnasieskola. Regeringen har beaktat att ett

flertal kommuner befarar att det skulle innebära svårigheter vid

uppbyggnaden av den nya gymnasieskolan, om eleverna kan välja en

annan kommuns gymnasieskola trots att hemkommunen erbjuder

utbildningen.

Utskottet delar regeringens uppfattning om en restriktiv

inställning till val av gymnasieskola i annan kommun. Enligt

utskottets mening är det angeläget att kommunerna har goda

planeringsförutsättningar för den gymnasiala utbildningen,

vilket inte minst gäller elevunderlaget för de olika

studievägarna. Syftet är självfallet att upprätthålla en

likvärdig gymnasial utbildning med god kvalitet. Utskottet

föreslår att riksdagen beträffande val av studieväg i annan

kommuns gymnasieskola utan erinran lägger proposition

1992/93:230 i denna del till handlingarna.

Övriga frågor

I motionerna 1992/93:Ub164 yrkande 8 och 1992/93:Ub513

yrkandena 2 och 5 (båda s) begärs tillkännagivanden av riksdagen

om behovet av en nedre gräns för elevantalet för att fristående

skolor skall vara berättigade till bidrag från kommun. Enligt

motionärerna är det inte acceptabelt att skolor med bara ett

fåtal elever i längden skall få samhällets stöd. Alltför små

skolor fördyrar skolväsendet och riskerar att inte kunna erbjuda

den kreativa och allsidiga miljö som bör prägla en skola.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om en

nedre gräns för antalet elever i fristående skolor.

Någon lagreglering med krav på ett minsta antal elever för

godkännande av en fristående skola på grundskolenivå bör enligt

regeringen inte införas. En allsidig bedömning av kvalitetskrav

i fråga om såväl sociala som andra aspekter på skolverksamhet

bör utgöra grunderna för ett beslut om godkännande. I en sådan

bedömning kan också skolans storlek vägas in. I propositionen

(s. 66--68) förs en diskussion om vilka krav som bör ställas på

en fristående skola. Att ange ett visst elevunderlag som krav

för ett godkännande av en fristående skola skulle enligt

regeringen medföra vissa svårigheter. Om ett lägsta antal elever

anges för godkännande måste det alltid finnas möjligheter till

avvikelser, t.ex. för anordnandet av en skola i glesbygd, i

uppbyggnadsskedet av en skola och vid tillfällig nedgång av

elevantalet. Dessutom kan en skola bestå av endast årskurserna

på ett stadium, medan en annan kan omfatta hela grundskolan.

Skolverkets bedömning när det gäller godkännande av fristående

skolor bör enligt utskottets uppfattning ha sin utgångspunkt i

vad som anfördes i proposition 1991/92:95 om valfrihet och

fristående skolor.

I detta sammanhang vill jag erinra om vad föredragande

statsrådet, Ulla Tillander, anförde i propositionen om skolor

med enskild huvudman m.m. (prop. 1982/83:1 s.19f). "Enligt

mål och riktlinjer i grundskolans läroplan skall skolans

verksamhet präglas av de grundläggande värderingar om demokrati,

tolerans, jämlikhet m.m. på vilka det svenska samhället bygger.

Skolan skall aktivt och medvetet påverka och stimulera barn och

ungdomar att vilja omfatta vår demokratis grundläggande

värderingar och låta dessa komma till uttryck i praktisk,

vardaglig handling. Jag anser det självklart att samhället i

sitt och elevernas intresse måste ställa ett motsvarande krav på

fristående skolor. För att en fristående skola skall godkännas

för skolpliktens fullgörande måste skolan i sin undervisning och

övriga verksamhet omfatta det svenska samhällets grundläggande

värderingar och de riktlinjer för fostran och utveckling som

anges i målen för grundskolan. En fristående skola måste därför

utveckla sådana egenskaper hos eleverna som kan bära upp och

förstärka demokratins principer och tolerans, samverkan och

likaberättigande mellan människorna. En fristående skola bör

exempelvis inte godkännas om den inte är beredd att verka för

jämställdhet mellan kvinnor och män. Den kan självfallet inte

heller godkännas, om den vill tillämpa aga eller andra

lagstridiga uppfostringsmetoder. Verksamheten bör inom mycket

vida ramar kunna präglas av olika åskådningar och värderingar,

men det finns alltså gränser som samhället bestämt måste hävda.

-- Att en fristående skola är präglad av ett speciellt synsätt

får självfallet inte leda till att undervisningen ger eleverna

en ensidig bild av det som lärs ut. Skolan måste respektera att

människor i vårt land har skiljaktiga meningar och värderingar

och redovisa dessa. Det måste råda tolerans och öppenhet i

skolans verksamhet och undervisningen måste vara saklig och

allsidig.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det för närvarande

inte finns grund för att i lagtext ange ett minsta antal elever

för godkännande av en fristående skola. Som framhålls i

propositionen när det gäller begreppet skola bör en allsidig

bedömning av kvalitetskrav i fråga om såväl undervisning som

sociala och andra aspekter på skolverksamheten, t.ex. skolans

elevantal, utgöra grunderna för Skolverkets beslut om

godkännande.

Som redovisats i det föregående skall Skolverket i den

fördjupade anslagsframställningen för budgetåren

1994/95--1996/97 bl.a. redovisa en plan för hur arbetet med

uppföljning och utvärdering av godkända fristående skolor skall

bedrivas så att en kontinuerlig prövning kan ske. Utskottet vill

erinra om att de fristående skolorna som har godkänts för

fullgörande av skolplikt skall åläggas att delta i den

uppföljning och utvärdering som sker genom Skolverkets försorg.

Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen bör avvakta

regeringens prövning av Skolverkets fördjupade

anslagsframställning när det gäller kriterier m.m. för

godkännande av fristående skolor, varför riksdagen med avslag på

motionerna 1992/93:Ub164 yrkande 8 och 1992/93:Ub513 yrkandena 2

och 5 utan erinran bör lägga proposition 1992/93:230 i denna del

till handlingarna.

När det gäller 5kap. 33§ skollagen i regeringens förslag

återger utskottet paragrafens senaste lydelse enligt SFS

1993:326. Vidare görs en rättelse i punkt 5 i ikraftträdande-

och övergångsbestämmelserna.

Utskottet har inget att erinra mot lagförslaget i övrigt

och tillstyrker att riksdagen antar förslaget till lag om

ändring i lagen (1993:370) om ändring i skollagen (1985:1100) i

den mån det inte omfattas av vad utskottet i det föregående

hemställt.

Regeringen föreslår slutligen att kommunernas skyldighet att

betala ersättning för dagliga resor mellan skolan och bostaden

begränsas. Om ersättningen ges kontant bör ersättningsbeloppet

utgöra 1/30 av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän

försäkring för varje hel kalendermånad som eleven har behov av

resor mellan bostaden och skolan.

Utskottet tillstyrker att riksdagen antar det i propositionen

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1110) om

kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande entreprenadförhållanden inom skolan

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub160 yrkande

1, 1992/93:Ub164 yrkande 1 och 1992/93:Ub166 yrkande 1 antar

regeringens förslag till lag om entreprenadförhållanden inom

skolan,

res. 1 (s)

2. beträffande kompetens vid utbildning på entreprenad

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 2 och

1992/93:Ub165,

res. 2 (s) - villk. 1

3. beträffande generella möjligheter till

entreprenadlösningar

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub168 yrkande 1,

res. 3 (nyd)

4. beträffande lärarlegitimation

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub168 yrkandena 2 och 3,

res. 4 (nyd)

5. beträffande landstinget som huvudman för ytterligare

program i gymnasieskolan

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub493 yrkande 2,

6. beträffande godkännande av fristående skola, m.m.

att riksdagen antar 9 kap. 1--5 §§ i regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i skollagen

(1985:1100),

7. beträffande ökat inflytande för kommunen vid godkännande

av fristående skola

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub411,

8. beträffande det kommunala bidraget till fristående

grundskolor

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 3 delvis,

1992/93:Ub164 yrkande 2, 1992/93:Ub502 yrkande 16 och

1992/93:Ub513 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört,

res. 5 (s)

9. beträffande nivån på det kommunala bidraget till

fristående grundskolor

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub160 yrkandena

3 delvis och 4 och 1992/93:Ub502 yrkande 17 antar 9 kap. 6 § i

regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:370) om

ändring i skollagen (1985:1100),

res. 6 (s) - villk. 5

res. 7 (s) - villk. 5

10. beträffande tillsyn över fristående skolor, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 9,

1992/93:Ub164 yrkande 9 och 1992/93:Ub513 yrkandena 3 och 4,

res. 8 (s)

11. beträffande elevavgifter i fristående skolor, m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub160 yrkandena

5 och 6, 1992/93:Ub164 yrkande 3 och 6, 1992/93:Ub166 yrkande 2

och 1992/93:Ub513 yrkande 6 antar 9kap. 7-17 §§ i regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i

skollagen (1985:1100),

res. 9 (s)

12. beträffande statsbidrag till de estniska skolorna

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub167,

13. beträffande resursfördelningen till kommunala

grundskolor

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub168 yrkande 4,

res. 10 (nyd)

14. beträffande bidragssystemet för internationella skolor

på grundskolenivå

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub168 yrkande 5

lägger propositionen i denna del till handlingarna,

res. 11 (nyd)

15. beträffande indelningen av fristående skolor över

grundskolenivå

att riksdagen lägger propositionen i denna del till

handlingarna,

16. beträffande behörighetsregler för lärare vid fristående

gymnasieskolor

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub164 yrkande 5,

res. 12 (s)

17. beträffande nyetablering av fristående gymnasieskolor

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub168 yrkande 6,

res. 13 (nyd)

18. beträffande statligt stöd till kompletterande skolor

att riksdagen godkänner vad regeringen anfört,

19. beträffande kommunernas ersättning för utbildning vid

lanthushållsskolor

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub161 yrkande 1,

20. beträffande statsbidrag till utbildning vid Skara

skolscen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub162,

21. beträffande statsbidrag m.m. för vissa kompletterande

utbildningar

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub161 yrkande 2 och

1992/93:Ub163,

22. beträffande bidrag till riksinternatskolor, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 7 och

1992/93:Ub434,

men. (v) - delvis

23. beträffande internationella skolor över grundskolenivå

att riksdagen godkänner vad regeringen anfört,

24. beträffande resurstilldelning till fristående

särskolor

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub164 yrkande 7

lägger propositionen i denna del till handlingarna,

res. 14 (s)

25. beträffande val av skola inom det offentliga

skolväsendet

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub160 yrkande 8

antar 4kap. 6§ i regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1993:370) om ändring i skollagen (1985:1100),

men. (v) - delvis

26. beträffande kommunernas informationsskyldighet vid val

av skola

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub168 yrkande 7,

res. 15 (nyd)

27. beträffande val av skolform

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub164 yrkande 4,

1992/93:Ub430, 1992/93:Ub454 yrkande 2, 1992/93:Ub481 och

1992/93:Ub497,

res. 16 (s)

28. beträffande val av studieväg i annan kommuns

gymnasieskola

att riksdagen lägger propositionen i denna del till

handlingarna,

29. beträffande begreppet skola

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub164 yrkande 8

och 1992/93:Ub513 yrkandena 2 och 5 lägger propositionen i denna

del till handlingarna,

res. 17 (s)

30. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen

(1993:370) om ändring i skollagen (1985:1100) i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1993:370) om ändring i skollagen (1985:1100) i den mån

det inte omfattas av vad utskottet hemställt i det föregående,

31. beträffande kommunernas skyldighet att svara för vissa

elevresor

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1991:1110) om kommunernas skyldighet att svara för vissa

elevresor.

Stockholm den 25 maj 1993

På utbildningsutskottets vägnar

Ann-Cathrine Haglund

I beslutet har deltagit:

Ann-Cathrine Haglund (m),

Lena Hjelm-Wallén (s),

Berit Löfstedt (s),

Ewa Hedkvist Petersen (s),

Bo Arvidson (m),

Eva Johansson (s),

Jan Björkman (s),

Ulf Melin (m),

Inger Lundberg (s),

Chris Heister (m),

Krister Örnfjäder (s),

Christer Lindblom (fp),

Birgitta Carlsson (c),

Tuve Skånberg (kds) och

Claus Zaar (nyd).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Entreprenadförhållanden inom skolan (mom.1)

Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva

Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder

(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.8

börjar med "Utskottet vill" och på s.9 slutar med

"1992/93:Ub166 yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Utskottet ställer sig liksom motionärerna avvisande till att

stora delar av gymnasieskolans verksamhet skall kunna läggas ut

på entreprenad. Frågan är av stor principiell betydelse och har

enligt utskottets mening inte belysts tillräckligt, vilket också

vissa remissinstanser framhållit i sina yttranden över

departementspromemorian (Ds 1992:115) Valfrihet i skolan.

Utskottet finner det anmärkningsvärt att kravet på

lärarbehörighet vid undervisning på entreprenad slopas i det av

regeringen framlagda lagförslaget. Lärarbehörigheten är ett av

de främsta kvalitetskraven som anges i skollagen och en av de

viktigaste förutsättningarna för att garantera en likvärdig

utbildningskvalitet i landet. Lärarutbildningen utgörs inte

enbart av ämneskunskaper utan även av metodiska och pedagogiska

kunskaper. Det elevvårdande arbetet ställer idag stora krav på

att läraren har utbildning även på detta område.

Utskottet anser vidare att den strävan till ökad integration

mellan teoretiska och yrkesinriktade delar av gymnasieskolans

undervisning som pågått under lång tid och som ytterligare

kommer att förstärkas i den nya gymnasieskolans program nu

kommer att brytas. Om yrkesutbildningen i huvudsak förläggs till

vissa företag finns det risk för att utbildningen blir snävt

företagsanpassad, vilket med tanke på den snabba utvecklingen

inom den industriella tekniken allvarligt skulle kunna äventyra

Sveriges framtida konkurrenskraft. Utskottet anser också att

entreprenadlösningar inom utbildningsområdet innebär betydande

problem med uppföljning och utvärdering av sådan undervisning.

Med hänvisning till vad utskottet anfört bör riksdagen med

bifall till motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 1, 1992/93:Ub164

yrkande 1 och 1992/93:Ub166 yrkande 1 avslå det i proposition

1992/93:230 framlagda förslaget till lag om

entreprenadförhållanden inom skolan.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1. beträffande entreprenadförhållanden inom skolan

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub160 yrkande

1, 1992/93:Ub164 yrkande 1 och 1992/93:Ub166 yrkande 1 avslår

det i proposition 1992/93:230 framlagda förslaget till lag om

entreprenadförhållanden inom skolan,

2. Kompetens vid utbildning på entreprenad (mom.2)

Under förutsättning av avslag på reservation 1

Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva

Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder

(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.9

börjar med "Utskottet har" och slutar med "1992/93:Ub165

avstyrks" bort ha följande lydelse:

När det gäller pedagogisk kompetens vid utbildning på

entreprenad är det utskottets uppfattning att lärarbehörighet är

en nödvändig förutsättning för att garantera en likvärdig

utbildningskvalitet. Detta bör riksdagen med bifall till

motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 2 och 1992/93:Ub165 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

2. beträffande kompetens vid utbildning på entreprenad

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub160 yrkande

2 och 1992/93:Ub165 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Generella möjligheter till entreprenadlösningar (mom. 3)

Claus Zaar (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.10

börjar med "I enlighet" och slutar med "yrkande 1 avstyrks" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns starka

skäl att öppna även grundskolan och särskolan för

entreprenadlösningar. Likaså bör det vara möjligt för kommuner

och landsting att lägga ut undervisning i alla ämnen på

entreprenad i gymnasieskolan. Självfallet får kvaliteten i

undervisningen inte i något avseende bli lidande av att anlita

entreprenörer. Genom att tilllåta entreprenadlösningar inom

hela det offentliga skolväsendet skapas incitament för att höja

undervisningens kvalitet. Detta bör riksdagen med bifall till

motion 1992/93:Ub168 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

3. beträffande generella möjligheter till

entreprenadlösningar

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub168 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Lärarlegitimation (mom. 4)

Claus Zaar (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "yrkandena 2 och

3" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning kan skolväsendet inte räkna med

att en formell lärarutbildning t.ex. grundskollärarutbildningen

garanterar kompetenta lärare. Det kan inte uteslutas att

lärarhögskolorna examinerar lärare som på sikt inte är lämpliga

för läraryrket. Bl.a. mot denna bakgrund är det angeläget att

skyndsamt införa någon typ av lärarcertifikat eller

lärarlegitimation. Inom ramen för ett system med lärarcertifikat

kan fri konkurrens uppstå mellan lärare, vilket i sin tur kan

uppmuntra individuella och goda arbetsprestationer. Möjligheter

bör också finnas till individuell lönesättning och

karriärutveckling för ambitiösa lärare.

Vad utskottet anfört om lärarlegitimation bör riksdagen med

bifall till motion 1992/93:Ub168 yrkandena 2 och 3 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

4. beträffande lärarlegitimation

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub168 yrkandena 2

och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

5. Det kommunala bidraget till fristående grundskolor (mom. 8)

Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva

Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder

(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Utskottet vill mot" och slutar med "utskottet

anfört" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det nya statsbidragssystemet till

fristående skolor har varit föremål för stark kritik från många

håll. Bidragsnivån är alltför hög. Den utredning (SOU 1992:38)

som presenterades efter regeringens proposition 1992 föreslog

75% av kommunernas genomsnittskostnad per elev som en rimlig

nivå. En sänkning av procentsatsen löser dock inte det

strukturella problemet kring likvärdighet och effektivitet.

Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att den teknik

för resurstilldelningen till fristående skolor som riksdagen

införde förra året inkräktar på den kommunala

självbestämmanderätten. En i lag garanterad resurstilldelning

ger, oavsett storleken på denna, inga som helst förutsättningar

för en behovsstyrd resursfördelning. Det nuvarande systemet

motverkar ett effektivt och behovsstyrt utnyttjande av skolans

resurser. Mot denna bakgrund föreslår utskottet att regeringen

återkommer till riksdagen med ett lagförslag som innebär att

kommunerna ges skyldighet att bedöma och tilldela de fristående

skolorna på grundskolenivå resurser efter samma principer som

gäller för kommunens egna grundskolor. Riksdagen bör med bifall

till motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 3, 1992/93:Ub164 yrkande 2

och 1992/93:Ub513 yrkande 1 samt med avslag på motion

1992/93:Ub502 yrkande 16 godkänna vad utskottet anfört.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

8. beträffande det kommunala bidraget till fristående

grundskolor

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub164 yrkande

2 och 1992/93:Ub513 yrkande 1, med anledning av motion

1992/93:Ub160 yrkande 3 i denna del, samt med avslag på motion

1992/93:Ub502 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

6. Nivån på det kommunala bidraget till fristående skolor

(mom. 9)

Under förutsättning av bifall till reservation 5

Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva

Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder

(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.13

börjar med "I konsekvens" och slutar med "9kap. 6§" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att riksdagen med bifall till motionerna

1992/93:Ub160 yrkande 4 och 1992/93:Ub502 yrkande 17 bör avslå

9 kap. 6 § i regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1993:370) om ändring i skollagen.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

9. beträffande nivån på det kommunala bidraget till

fristående skolor

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub160 yrkande 3

delvis och med avslag på motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 4 och

1992/93:Ub502 yrkande 17 avslår 9kap. 6§ i regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i

skollagen (1985:1100),

7. Nivån på det kommunala bidraget till fristående skolor

(mom. 9)

Under förutsättning av avslag på reservation 5

Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva

Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder

(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.13

börjar med "I konsekvens" och slutar med "9kap. 6§" bort ha

följande lydelse:

Som ett andrahandsyrkande när det gäller resurstilldelningen

för fristående skolor på grundskolenivå föreslås beträffande

nivån på det kommunala bidraget att bidragsprocenten för

fristående skolor sänks från nuvarande 85% av kommunens

genomsnittskostnad per elev och stadium till 75%. Riksdagen

bör med bifall till motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 4 och

1992/93:Ub502 yrkande 17 och med avslag på motion 1992/93:Ub160

yrkande 3 delvis anta 9 kap. 6 § i regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1993:370) om ändring i skollagen med den

ändringen att procentsatsen i paragrafens första stycke skall

vara 25 %.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

9. beträffande nivån på det kommunala bidraget till

fristående skolor

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub160 yrkande

4 och 1992/93:Ub502 yrkande 17 och med avslag på motion

1992/93:Ub160 yrkande 3 delvis antar 9kap. 6§ i regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i

skollagen (1985:1100) med den ändringen att första stycket

erhåller följande lydelse:

En fristående skola, som är godkänd för elever som har vanlig

skolplikt, skall tilldelas bidrag för verksamheten av elevernas

hemkommuner. För varje elev skall lämnas ett belopp som

motsvarar den genomsnittliga kostnaden per elev i hemkommunens

grundskola det pågående kalenderåret på det stadium som eleven

tillhör. Vid tilldelningen får kommunen göra ett avdrag som

uppgår till högst 25 procent av den framräknade

genomsnittskostnaden. Regeringen eller den myndighet regeringen

bestämmer får medge ett större avdrag, om det finns särskilda

skäl.

8. Tillsyn över fristående skolor (mom. 10)

Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva

Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder

(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.14

börjar med "Utskottet anser att" och slutar med "yrkandena 3 och

4" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att regeringens förslag om att upphäva

kommunernas omedelbara tillsyn av de fristående skolorna hotar

att försvåra en effektiv kontroll av skolornas verksamhet. Med

hänsyn till att kommunen tilldelar de fristående skolorna medel

för sin verksamhet är det utskottets uppfattning att de också

bör påverkas av målen i kommunens skolplan, som är ett viktigt

instrument för utveckling och utvärdering av utbildningen inom

kommunen. Detta påverkar inte Skolverkets allmänna

tillsynsansvar för all skolverksamhet. Regeringen bör återkomma

till riksdagen med ett lagförslag, som reglerar såväl

Skolverkets som kommunens tillsynsansvar för fristående skolor

på grundskole- och gymnasienivå. Detta bör riksdagen med bifall

till motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 9, 1992/93:Ub164 yrkande

9 och 1992/93:Ub513 yrkandena 3 och 4 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

10. beträffande tillsyn över fristående skolor

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub160 yrkande

9, 1992/93:Ub164 yrkande 9 och med anledning av motion

1992/93:Ub513 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

9. Elevavgifter i fristående skolor, m.m. (mom.11)

Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva

Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder

(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Utskottet erinrar" och på s. 16 slutar med "i

skollagen" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att sådana skolor på

grundskolenivå som har offentliga bidrag till sin verksamhet

inte skall ha rätt att ta ut elevavgifter för undervisning m.m.

Att särskilda profileringar av skolor skulle innebära så stora

merkostnader att det skulle motivera elevavgifter är inte en

godtagbar förklaring. Även kommunala skolor har profileringar

utan extra resurser. Elevavgifter är segregerande och kan bidra

till att valfriheten inskränks. Varje nivå av elevavgifter

innebär i praktiken att vissa elever utestängs från

ifrågavarande skolor.

Utskottet konstaterar att nyetableringen av fristående

gymnasieskolor i hög utsträckning kommer att medverka till att

de ekonomiska resurserna till gymnasieutbildningen splittras,

vilket kan leda till att undervisningskvaliteten blir lidande.

Därför bör godkännandet av offentligt stöd till fristående

gymnasieskolor ske med stor restriktivitet. De fristående

gymnasieskolorna bör ha en sådan storlek att de erbjuder såväl

personal som elever en stimulerande arbets- och studiemiljö. I

sammanhanget bör noteras att kommunerna nu blir skyldiga att

betala ersättning till utbildningsanordnare för utbildningar som

kan finnas i den egna organisationen. Mot denna bakgrund

avstyrker utskottet det av regeringen framlagda lagförslaget (9

kap. 8 § tredje stycket) att regeringen skall fastställa nivån

på det bidrag som kommunen skall betala till den fristående

gymnasieskolan. Enligt utskottets uppfattning skall den enskilda

kommunen ha beslutanderätt över sin gymnasieplanering. För en

fristående gymnasieskola i kommunen bör det ankomma på kommunen

själv att pröva resursbehovet på samma sätt som prövning sker

till den egna gymnasieverksamheten. Regeringen bör återkomma

till riksdagen med förslag till reglering av det kommunala

bidraget till fristående gymnasieskolor så att de nya

bestämmelserna kan träda i kraft den 1 juli 1994.

Utskottet anser att en fristående gymnasieskola som förklaras

berättigad till statligt stöd inte bör ha rätt att ta ut

elevavgifter för undervisningen eller sådant som är nära

förknippat med den. Även förhållandevis låga elevavgifter har

enligt utskottets uppfattning en snedvridande effekt på urvalet

av elever.

Med hänvisning till vad utskottet anfört om elevavgifter vid

fristående grundskolor och fristående gymnasieskolor samt

kommunalt bidrag till fristående gymnasieskolor föreslår

utskottet att riksdagen med bifall på motionerna 1992/93:Ub160

yrkandena 5 och 6, 1992/93:Ub164 yrkandena 3 och 6,

1992/93:Ub166 yrkande 2 och 1992/93:Ub513 yrkande 6 dels

avslår 7 §, 8 § tredje stycket och 10§ i regeringens förslag

till lag om ändring lagen (1993:370) om ändring i skollagen,

dels beslutar att 17 § i regeringens förslag skall erhålla

den i bilaga 4 såsom reservanternas förslag betecknade lydelsen,

dels antar 8§ första och andra styckena, 9, 11--16 §§,

dels beslutar att 8 och 9§§ skall betecknas 7 och 8 §§

samt att 11--17§§ skall betecknas 9--15 §§, dels beslutar

sådan ändring i ingressen till det i propositionen framlagda

lagförslaget som föranleds härav,

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

11. beträffande elevavgifter i fristående skolor, m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub160 yrkandena 5

och 6 samt med anledning av motionerna 1992/93:Ub164 yrkandena 3

och 6, 1992/93:Ub166 yrkande 2 och 1992/93:Ub513 yrkande 6

dels avslår 7 §, 8 § tredje stycket och 10 § i regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i

skollagen, dels beslutar att 17 § i regeringens förslag

skall erhålla den i bilaga 4 såsom reservanternas förslag

betecknade lydelsen, dels antar 8§ första och andra

stycket, 9, 11--16§§, dels beslutar att 8 och 9 §§ skall

betecknas 7 och 8 §§ samt att 11--17§§ skall betecknas 9--15

§§, dels beslutar sådan ändring i ingressen till det i

propositionen framlagda lagförslaget som föranleds härav,

10. Resursfördelningen till kommunala grundskolor (mom. 13)

Claus Zaar (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "av riksdagen" bort

ha följande lydelse:

Enligt vad utskottet erfarit har det kommunala

resursfördelningssystemet för offentliga och fristående skolor

medfört vissa fördelningsproblem. I Göteborg har det bl.a. visat

sig att många kommunala skolor får betydligt mindre än 85 % av

den genomsnittliga kostnaden per elev och stadium. Enligt

utskottets mening är detta oacceptabelt och står i strid med

statsmakternas intentioner när det gäller det kommunala ansvaret

för skolans verksamhet. Mot denna bakgrund föreslår utskottet i

likhet med motionärerna att när det gäller resurstilldelningen

skall samma garanti gälla för såväl kommunala som fristående

skolor, dvs. att varje skola skall vara garanterad minst 85 %

av den genomsnittliga kostnaden per elev och stadium. Detta bör

riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub168 yrkande 4 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

13. beträffande resursfördelningen till kommunala

grundskolor

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ub168 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Bidragssystemet för internationella skolor på

grundskolenivå (mom. 14)

Claus Zaar (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "till handlingarna"

bort ha följande lydelse:

Utskottet noterar att den särskilde utredaren (SOU1992:38)

föreslår att även de internationella skolorna bör omfattas av

det nya bidragssystemet för fristående skolor. Detta tillstyrks

av bl.a. Skolverket. Utskottet ser i likhet med motionärerna

ingen anledning till att de internationella skolorna

diskrimineras i detta avseende. Det är angeläget att

statsmakterna uppmuntrar även de internationella skolorna och

att de får förutsättningar att utveckla sin verksamhet. Detta

bör riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub168 yrkande 5 och

med anledning av proposition 1992/93:230 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

14. beträffande bidragssystemet för internationella skolor

på grundskolenivå

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:168 yrkande 5 och

med anledning av proposition 1992/93:230 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Behörighetsregler för lärare vid fristående gymnasieskolor

(mom. 16)

Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva

Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder

(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.19

börjar med "Som framhålls" och slutar med "den avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att de fristående

gymnasieskolorna bör följa samma regler för lärarbehörighet som

i dag slås fast i 2 kap. 3 § skollagen för offentliga

gymnasieskolor. Det är självfallet av stor vikt att de

fristående gymnasieskolorna kan garantera en likvärdig

utbildningskvalitet i jämförelse med de offentliga

gymnasieskolorna när det gäller lärarnas såväl ämnesmässiga som

pedagogiska kompetens. Detta bör riksdagen med bifall till

motion 1992/93:Ub164 yrkande 5 som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

16. beträffande behörighetsregler för lärare vid fristående

gymnasieskolor

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:164 yrkande 5 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Nyetablering av fristående gymnasieskolor (mom.17)

Claus Zaar (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.19

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 6 avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att länsstyrelsernas

medverkan vid prövningen av nya fristående gymnasieskolor

innebär en form av etableringskontroll. I stället bör regeringen

befrämja allsidighet, hög utbildningskvalitet och

utbildningseffektivitet genom en helt fri etablering och

konkurrens inom skolväsendet. Vad regeringen anfört om

prövningen av varje nyetablering av fristående gymnasieskolor

bör riksdagen ta avstånd från. Detta bör riksdagen med bifall

till motion 1992/93:Ub168 yrkande 6 som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

17. beträffande nyetablering av fristående gymnasieskolor

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub168 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Resurstilldelning till fristående särskolor (mom.24)

Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva

Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder

(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.23

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "till

handlingarna" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att bidragssystemet

till fristående särskolor bör följa samma princip som för

fristående skolor på grundskolenivå, dvs. att kommunerna ges

skyldighet att bedöma och tilldela de fristående särskolorna

resurser efter samma principer som gäller för de kommunala

särskolorna. Detta bör riksdagen med bifall till motion

1992/93:Ub164 yrkande 7 och med anledning av proposition

1992/93:230 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 24 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

24. beträffande resurstilldelning till fristående

särskolor

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:164 yrkande 7 och

med anledning av proposition 1992/93:230 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Kommunernas informationsskyldighet (mom. 26)

Claus Zaar (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.25

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 7 avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att kommunerna bör

vara skyldiga att informera om det utbildningsutbud som finns

inom kommunen. Erfarenheterna har visat att många kommuner

underlåter att informera om alternativ som inte sammanfaller med

vad kommunpolitikerna anser vara bäst för kommunens invånare.

Mot denna bakgrund föreslås att kommunernas

informationsskyldighet när det gäller val av skola i kommunen

bör slås fast i lag. Regeringen bör så snart som möjligt

återkomma till riksdagen med lagförslag i denna frågan. Detta

bör riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub168 yrkande 7 som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 26 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

26. beträffande kommunernas informationsskyldighet

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:168 yrkande 7 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Val av skolform (mom. 27)

Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva

Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder

(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.26

börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "1992/93:Ub497

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att rätten att välja skola har betonats

både i skollagen och i den politiska debatten. Även om det för

många barn och föräldrar inte finns något realistiskt alternativ

inom geografiskt räckhåll är det ändå en viktig markering av

valfrihet. Det är mot denna bakgrund förvånande att regeringen

lagt fram ytterligare en proposition om valfrihet i skolan utan

att ge föräldrarna till utvecklingsstörda barn den självklara

rätten att också välja skolform för sina barn. Det är

föräldrarna som har huvudansvaret för fostran av och omsorgen om

sina barn. De flesta torde vara överens om att denna inriktning

är positiv. Föräldrarna till utvecklingsstörda barn är

undantagna från dessa rättigheter och möjligheter.

När det gäller valet av skolform konstaterar utskottet att man

i de flesta fall är överens om vad som är bra för barnet i

fråga. Det förekommer emellertid dessvärre ett fåtal fall där

man inte kan komma överens och där kommunen ensidigt beslutar om

placering mot föräldrarnas vilja. Detta bildar sällan en god

grund för barnets skolgång, hur starka skäl än kommunen har för

sitt beslut. Enligt utskottets uppfattning är det i dessa fall

av stor vikt för barnets fortsatta skolgång att föräldrarna får

fatta det avgörande beslutet. En sådan rätt för föräldrarna blir

därmed en garanti för att samhället på olika sätt söker hitta en

lösning som möjliggör en bra skolgång för barnet och en god

samverkan mellan hem och skola.

Valet av skolform är minst lika viktigt som rätten att välja

skola. Därför bör skollagen ändras så att föräldrarna ges ett

avgörande inflytande över valet av skolform. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med ett förslag till lag i denna fråga

så snart som möjligt. Vad utskottet anfört om val av skolform

när det gäller utvecklingsstörda barn bör riksdagen med bifall

till motionerna 1992/93:Ub164 yrkande 4, 1992/93:Ub430,

1992/93:Ub454 yrkande 2, 1992/93:Ub481 och 1992/93:Ub497 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att moment 27 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

27. beträffande val av skolform

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub164 yrkande

4, 1992/93:Ub430, 1992/93:Ub454 yrkande 2, 1992/93:Ub481 och

1992/93:Ub497 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

17. Begreppet skola (mom. 29)

Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva

Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder

(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.26

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "till handlingarna"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det såväl av

pedagogiska skäl som effektivitetsskäl finns anledning att

införa en nedre gräns för elevantalet i fristående skolor som

får offentliga bidrag.

Många, mycket små skolor splittrar resursanvändningen och

fördyrar skolväsendet på ett oacceptabelt sätt. För en nedre

gräns för elevantalet talar dessutom risken för att mycket små

skolor inte kan erbjuda den kreativa och allsidiga miljö som bör

prägla undervisningen. När det gäller helt nystartade skolor

finns självklart behov av en viss "västperiod".

Vad utskottet anfört om begreppet skola och en nedre gräns för

elevantalet bör riksdagen med bifall till motionerna

1992/93:Ub164 yrkande 8 och 1992/93:Ub513 yrkandena 2 och 5 som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

29. beträffande begreppet skola

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub164 yrkande

8 och 1992/93:Ub513 yrkandena 2 och 5 och med anledning av

proposition 1992/93:230 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Landstinget som huvudman för ytterligare program i

gymnasieskolan (mom.5)

Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva

Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder

(allas) anför:

Genom den föreslagna lagen om entreprenadförhållande inom

skolan ges möjlighet för enskild fysisk eller juridisk person

att bedriva viss undervisning inom gymnasieskolan. Däremot

utesluts i propositionen motsvarande möjlighet för kommuner och

landsting.

Detta finner vi anmärkningsvärt, eftersom kommuner och

landsting inom sina verksamhetsområden har arbetsplatser som i

minst lika hög grad som privata kan erbjuda gymnasieskolan goda

utbildningsmöjligheter.

Vi anser därför att kommuner och landsting inte skall

diskrimineras vid entreprenadförhållande inom skolan.

2. Ökat inflytande för kommunen vid godkännande av fristående

skola (mom.7)

Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva

Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder

(allas) anför:

Vi anser att det är anmärkningsvärt att utskottets majoritet

inte vill redovisa och ta hänsyn till de svårigheter som uppstår

för kommunerna när antalet fristående skolor ökar. Det torde

inte finnas några tvivel om att utformningen av de offentliga

bidragen bidrar till en rad problem som utskottsmajoriteten

föredrar att bortse ifrån.

Kommunförbundet har vid flera tillfällen till utskottet

framfört sina invändningar mot det nuvarande bidragssystemet. Vi

anser att det finns skäl för utskottet att lyssna på kritiken

och överväga ändringar som ger fristående skolor offentliga

bidrag på samma villkor som gäller för kommunernas skola.

Utformningen av de offentliga bidragen till fristående skolor

innebär att kommunerna förhindras att fördela skolans resurser

efter behov. Kommunerna saknar också inflytande över etablering

av fristående skolor, vilket allvarligt kan inkräkta på

kommunernas möjligheter att planera skolverksamheten.

Detta borde ha redovisats i utskottets betänkande med

anledning av motion 1992/93:Ub411 för att ge en heltäckande bild

av de problem som återstår att lösa innan vi kan anse att vi har

ett rättvist och bra system för resursfördelningen till skolan.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Björn Samuelson (v) anför:

När det gäller det i proposition 1992/93:230 framlagda

förslaget till lag om entreprenadförhållanden inom skolan

instämmer jag i reservation 1 av Socialdemokraterna.

Jag ansluter mig till reservation 2 (s) beträffande

kompetens vid utbildning på entreprenad.

I fråga om tillkännagivande om det kommunala bidraget till

fristående grundskolor instämmer jag i Socialdemokraternas

reservation 5. Mot bakgrund av vad utskottet säger om

planeringstid vid godkännande av fristående skola anser jag att

detta inte är en fråga för riksdagen.

Beträffande nivån på det kommunala bidraget till fristående

grundskolor ansluter jag mig till reservationerna 6 och 7

(båda s).

I fråga om tillsynen av fristående skolor instämmer jag i

vad som anförs i reservation 8 (s).

När det gäller elevavgifter i fristående skolor, m.m.

ansluter jag mig till Socialdemokraternas reservation 9.

Jag instämmer i vad som anförts i reservation 12 (s) när det

gäller behörighetsregler för lärare vid fristående

gymnasieskolor.

I vad gäller frågan om bidrag till riksinternatskolor är

Vänsterpartiet inte berett att godkänna regeringens uppfattning

om finansieringen av internatkostnaderna vid riksinternaten.

Enligt vår mening bör de föräldrar som väljer att låta sina barn

gå på internatskola själva bestrida denna extrautgift. Det är

knappast ett allmänintresse att finansiera tillkommande

kostnader för internatutbildning.

Jag instämmer i vad som anförts i reservation 14 (s) om

resurstilldelningen till fristående särskolor.

Beträffande val av skola inom det offentliga skolväsendet

anser jag att nuvarande bestämmelser i 4 kap. 6 § skollagen är

till fyllest. Bakom regeringens ändringsförslag finns en strävan

att införa ett system med skolpeng i alla kommuner. Jag

ifrågasätter om det hos allmänheten finns ett intresse för en

sådan marknad. I sammanhanget är det emellertid väsentligt att

understryka betydelsen av att undervisningens innehåll och

arbetsformer beslutas av elever och lärare tillsammans.

När det gäller val av skolform ansluter jag mig till

reservation 16 av Socialdemokraterna.

Slutligen instämmer jag i vad Socialdemokraterna anför i sina

två särskilda yttranden.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

22 och 25 borde ha hemställt:

22. beträffande bidrag till riksinternatskolor, m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub160 yrkande 7

och med avslag på motion 1992/93:Ub434 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

25. beträffande val av skola inom det offentliga

skolväsendet

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ub160 yrkande 8

avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1993:370) om ändring i skollagen (1985:1100) såvitt avser

4kap. 6§,

Regeringens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i skollagen

(1985:1100)

Bilaga 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33§5

Till elever i gymnasieskolan Till elever i gymnasieskolan

som behöver inackordering som behöver inackordering

till följd av skolgången till följd av skolgången

skall hemkommunen lämna skall hemkommunen lämna

ekonomiskt stöd. ekonomiskt stöd.

Skyldigheten gäller till Skyldigheten gäller till

och med det första och med det första

kalenderhalvåret det år kalenderhalvåret det år

då ungdomarna fyller tjugo då ungdomarna fyller tjugo

år. Stödet skall avse år. Stödet skall avse

boende, fördyrat boende, fördyrat

uppehälle och resor till uppehälle och resor till

och från hemmet. Stödet och från hemmet. Stödet

skall ges kontant eller på skall ges kontant eller på

annat lämpligt sätt. Om annat lämpligt sätt

stödet ges kontant, skall enligt kommunens

det utgå med lägst 1/30 bestämmande. Om stödet

av basbeloppet enligt lagen ges kontant, skall det utgå

(1962:381) om allmän med lägst 1/30 av

försäkring för varje basbeloppet enligt lagen

hel kalendermånad under (1962:381) om allmän

vilken eleven bor försäkring för varje

inackorderad. Beloppet får hel kalendermånad under

avjämnas till närmast vilken eleven bor

lägre hela tiotal kronor. inackorderad. Beloppet får

avjämnas till närmast

lägre hela tiotal kronor.

Första stycket gäller dock inte de elever som avses i 27§

och som genom statens försorg får särskilda omvårdnadsinsatser.

6kap.

6§6

Varje kommun som anordnar särskola är skyldig att så långt det

är möjligt organisera särskolan så att ingen elev blir tvungen

att bo utanför det egna hemmet på grund av skolgången. Även i

övrigt skall vid utformningen av särskoleverksamheten beaktas

vad som ur kommunikationssynpunkt är ändamålsenligt för

eleverna.

Kommunen skall eftersträva Vid fördelningen av elever

att eleverna vid på olika skolor med

fördelningen på olika särskoleutbildning skall

skolor placeras så att de kommunen beakta

får så kort skolväg vårdnadshavares

som möjligt. önskemål om att deras

Vårdnadshavares barn skall tas emot vid en

önskemål om att deras viss skola så långt det

barn skall tas emot vid en är möjligt utan att

viss skola inom kommunen med andra elevers berättigade

särskoleutbildning skall krav på en så kort

beaktas så långt det skolväg som möjligt

är möjligt med hänsyn åsidosätts eller att

till andra elevers betydande organisatoriska

berättigade krav på att eller ekonomiska

få så kort skolväg svårigheter uppstår

som möjligt. för kommunen.

5 Senaste lydelse 1993:326. 6

Senaste lydelse 1992:598.

Regeringens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:1110) om kommunernas skyldighet

att svara för vissa elevresor

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Förslag till

Lag om entreprenadförhållanden inom skolan

Bilaga 3

Reservanternas förslag till lag om ändring i lagen

(1993:370) om ändring i skollagen (1985:1100)

Bilaga 4

Regeringens förslag Reservanternas förslag

17§ 15§

Beslut av Statens skolverk i Beslut av Statens skolverk i

ärenden om godkännande ärenden om godkännande

eller återkallande av eller återkallande av

godkännande för en godkännande för en

fristående skola enligt 1, fristående skola enligt 1,

5 eller 12§ samt beslut i 5 eller 10§ får

ärenden om elevavgifter överklagas hos

enligt 7§ får kammarrätten.

överklagas hos

kammarrätten.

Beslut av styrelsen för Beslut av styrelsen för

utbildningen i ärenden om utbildningen i ärenden om

godkännande eller godkännande eller

återkallande av återkallande av

godkännande för en godkännande för en

fristående skola för fristående skola för

särskild skolplikt enligt särskild skolplikt enligt

1§ tredje stycket 2 eller 1§ tredje stycket 2 eller

12§ får överklagas 10§ får överklagas

hos kammarrätten. hos kammarrätten.

Beslut av styrelsen för Beslut av styrelsen för

utbildningen i ärenden som utbildningen i ärenden som

avses i 3, 4 och 16§§ avses i 3, 4 och 14§§

får överklagas hos får överklagas hos

Skolväsendets Skolväsendets

överklagandenämnd. överklagandenämnd.

Beslut som avses i 3§ Beslut som avses i 3§

får överklagas endast av får överklagas endast av

barnets vårdnadshavare. barnets vårdnadshavare.

Beslut som avses i 16§§ Beslut som avses i 14§

får överklagas endast av får överklagas endast av

eleven eller företrädare eleven eller företrädare

för denne. för denne.

5. I samband med ikraftträdandet av denna lag får regeringen,

utan hinder av de föreskrifter om förfarandet som annars gäller,

förklara fristående skolor över grundskolenivå, som vid

ikraftträdandet är ställda under statlig tillsyn, berättigade

till bidrag enligt 9kap. 8§ om de enligt regeringens

bedömande uppfyller kraven där.