Bet. 1992/93:UbU3

Utbildningsutskottets betänkande

1992/93:UBU03

Ny högskolelag m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1992/93

UbU3

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens förslag till ny

högskolelag m.m., som framlagts i proposition 1992/93:1

Universitet och högskolor -- frihet för kvalitet, samt 120

motionsyrkanden i anslutande frågor.

Utskottet tillstyrker i allt väsentligt regeringens

lagförslag. I högskolelagen föreslår utskottet fyra tillägg,

som gäller följande. Bestämmelsen att högskoleutbildningen

skall vila på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt

beprövad erfarenhet skall gälla även kommunal

högskoleutbildning. Kravet på vetenskaplig skicklighet skall

inte lagfästas för professurer för konstnärlig verksamhet.

Staten skall liksom hittills få ersättning av kommun eller

landsting, när en statlig högskola tar emot studenter i sådan

utbildning som även anordnas av kommuner eller landsting.

Regeringens medgivande skall krävas, om det skall inrättas en

för två eller flera fakulteter gemensam fakultetsnämnd.

Med anledning av tre motioner från skilda partier föreslår

utskottet att riksdagen skall ge regeringen till känna att

organisationen av Sveriges lantbruksuniversitet även i

fortsättningen skall regleras särskilt. Även detta föranleder

förslag om en ny bestämmelse i högskolelagen.

När det gäller examensordningen föreslår utskottet med

anledning av motioner från Socialdemokraterna och Centern att

det skall finnas en särskild yrkesexamen för studie- och

yrkesvägledare. Motioner om yrkesexamina för vissa medellånga

vårdutbildningar avstyrks med hänvisning till den samlade breda

översyn av dessa utbildningar som riksdagen begärde våren 1990

och som ännu inte redovisats. Vidare förutsätter utskottet att

prövningen av om olika mindre och medelstora högskolor kan få

utfärda magisterexamen sker i sådan takt att dessa högskolors

konkurrenskraft gentemot universiteten inte försämras.

I motioner från skilda partier tas frågan om forskning vid de

mindre och medelstora högskolorna upp. Utskottet föreslår med

anledning av dessa motioner att riksdagen som sin mening skall

ge regeringen till känna att resurserna för forskning vid dessa

högskolor bör förstärkas. Det gäller både medlen för

forskningsstödjande åtgärder, som resp. högskolas styrelse

själv förfogar över, och fakultetsanslagen där utskottet anser

att viss del bör av statsmakterna öronmärkas för de mindre och

medelstora högskolorna. Fakultetsanslagen bör dock enligt

utskottet även i fortsättningen närmare fördelas efter förslag

från fakultetsnämnd.

Utskottet pekar i anslutning till ett motionsyrkande på att

behovet av jämställdhet bör kunna beaktas så att högskolorna

vid antagningen till grundläggande högskoleutbildning ger

förtur till sökande av underrepresenterat kön, när meriterna,

dvs. kunskaper, erfarenheter och särskild fallenhet för den

sökta utbildningen är i stort sett lika om också inte identiskt

lika.

Till betänkandet har Socialdemokraterna avgett 18

reservationer och Ny demokrati 18. Centerns företrädare i

utskottet reserverar sig för ett lagförslag om att

högskolestyrelsen vid en högskola utan fakultet skall ha

ansvaret för forskningen och forskarutbildningen vid den

högskolan. En meningsyttring har avgetts av suppleanten från

Vänsterpartiet.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1992/93:1

dels föreslagit

1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda

förslaget till högskolelag,

2. att riksdagen antar det i propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1982:764) om vissa

läkartjänster vid upplåtna enheter, m.m.,

3. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

strategin för förändringar av det svenska universitets- och

högskolesystemet (avsnitt 3),

4. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

principer för dimensionering och resurstilldelning (avsnitt

11),

5. att riksdagen bemyndigar regeringen att avveckla samtliga

allmänna utbildningslinjer fr.o.m. budgetåret 1993/94,

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i

propositionen anförts om

6. examensordning m.m. för grundläggande högskoleutbildning

(avsnitten 5.2--5.6),

7. tillträde till grundläggande högskoleutbildning

(avsnitten 6.2--6.4),

8. forskarutbildning (avsnitt 7),

9. ledningsprinciper (avsnitt 9.1),

10. kvalitet och utvärdering (avsnitt 10).

Lagförslagen återfinns som bilaga 1 resp. 2 till detta

betänkande.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1992/93:1

1992/93:Ub1 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari

yrkas

1. att riksdagen under innevarande riksmöte tar ställning

till hur forskningen och forskarutbildningen vid de mindre och

medelstora högskolorna bör utformas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att de f.d. universitetsfilialerna, däribland Högskolan i

Karlstad, bör prioriteras vid en utbyggnad av forskning och

forskarutbildning.

1992/93:Ub2 av Kristina Svensson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionens förslag om ändrat

icke-statligt huvudmannaskap för universitet och högskolor,

2. att riksdagen avslår propositionens förslag om

högskolestyrelserna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att nuvarande sammansättning av högskolestyrelserna bör

bibehållas och skrivas in i högskolelagen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om jämnare könsfördelning i alla

beslutande organ inom högskolan,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om krav på högskolelärares pedagogiska

kompetens,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om forskning vid de mindre och

medelstora högskolorna.

1992/93:Ub3 av Inger Hestvik och Sinikka Bohlin (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om fakulteter och vetenskapsområden.

1992/93:Ub4 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om civilingenjörsutbildning vid

Högskolan i Karlstad.

1992/93:Ub5 av Ulf Melin och Christer Lindblom (m, fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av stöd för funktionshindrade

studenter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om de enskilda högskolornas ansvar för

studerande med funktionshinder,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att högskoleprov och andra

antagningstester görs tillgängliga för studenter med

funktionshinder,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att VHS får ett särskilt uttalat

ansvar för uppföljning av stödet till studenter med

funktionshinder.

1992/93:Ub6 av Anders G Högmark och Bengt Rosén (m, fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att en särbestämmelse införs i

lagförslaget i proposition 1992/93:1 av följande lydelse:

"Regeringen meddelar särskilda bestämmelser om styrelsens

sammansättning och ledningen av SLU, liksom för organisationen

i övrigt."

1992/93:Ub7 av Margareta Israelsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår den av regeringen föreslagna

sammanslagningen av förskollärar- och

fritidspedagogutbildningen till en barn- och ungdomsexamen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en förlängning av utbildningarna till

140 poäng.

1992/93:Ub8 av Ingrid Andersson och Iréne Vestlund (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att laboratorieassistentutbildningen

skall leda fram till en yrkesexamen.

1992/93:Ub9 av Ingrid Andersson och Iréne Vestlund (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av att

yrkeslivsrepresentanter bereds möjlighet att ingå i högskolans

institutionella organisation.

1992/93:Ub10 av Gunnar Thollander m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av särskild bestämmelse för

Sveriges lantbruksuniversitet i högskolelagen.

1992/93:Ub11 av Bo Holmberg och Britta Sundin (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att i samband med utarbetandet av den

nya högskoleförordningen tydliggöra kraven på fördjupning för

de studenter som önskar ta ut en generell högskoleexamen i

tillägg till en yrkesexamen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av att tillse att

regelsystemet i den nya högskoleförordningen inte utformas på

ett sådant sätt att utvecklingen av nya ämnen hindras, t.ex.

arbetsterapi.

1992/93:Ub12 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om social snedrekrytering inom olika

delar av utbildningssystemet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om rättssäkerhet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om avgifter för studerande som genomgår

grundläggande högskoleutbildning och forskarutbildning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om privatisering och stiftelser,

5. att riksdagen beslutar att i ny högskolelag införa

nuvarande högskolelags 2 § andra och tredje styckena och låta

dessa ersätta 1 kap. 9 § första stycket i förslaget till ny

högskolelag,

6. att riksdagen beslutar att i ny högskolelag införa den i

motionen anförda formuleringen av 1 kap. 5 §,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om magisterexamen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att ekonomexamen och studie- och

yrkesvägledarexamen bör föras upp på listan över yrkesexamina

som bör ingå i examensordningen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om förslag till examina för de

medellånga vårdutbildningarna,

10. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till

begränsning av studerandes rätt att genomgå prov,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av central reglering av

antagnings- och urvalsregler,

12. att riksdagen beslutar att studieomdömet från

folkhögskola skall kvarstå som grund för urval till

högskoleutbildning,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om forskning och forskarutbildning vid

de mindre och medelstora högskolorna,

14. att riksdagen beslutar avslå förslaget att återinföra

graderade betyg på doktorsavhandlingar,

15. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om att

lektorer vid högskolor skall kunna anställas för en begränsad

tid av tre år,

16. att riksdagen beslutar ändra lydelsen i högskolelagens 3

kap. 5 § i enlighet med vad som föreslås i motionen,

17. att riksdagen beslutar avslå förslaget att ändra

nuvarande författningsreglerade titel högskolelektor till

enbart lektor,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om högskolestyrelser,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om fakultetsnämnden,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om särskilda organ för grundutbildning,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om institutionsstyrelser,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att riksdagen skall besluta om vilka

examina som skall ingå i examensordningen,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ett nytt och tydligare

resursfördelningssystem,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utvärdering.

1992/93:Ub13 av andre vice talman Christer Eirefelt (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att positiv särbehandling och förtur

till vissa utbildningar för underrepresenterat kön skall kunna

användas som urvalsgrund till och inom högskolans utbildningar.

1992/93:Ub14 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att studieomdöme skall kunna användas som urvalsgrund till och

inom högskolans utbildningar.

1992/93:Ub15 av Karin Israelsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att i motionen uppräknade yrkesgrupper bör ingå i

examensordningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att det bör finnas minimidefinitioner för sådana yrken som i

andra länder har legitimation, t.ex.

dietister/näringsterapeuter i Norge, Finland, Island m.fl.

länder.

1992/93:Ub16 av Kjell Ericsson och Roland Lében (c, kds) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om resurser för forskning och

forskarutbildning vid de mindre och medelstora högskolorna.

1992/93:Ub17 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om tillägg till lagförslaget i 2 kap. där ny 7

§ får följande lydelse: Regeringen meddelar särskilda

bestämmelser om styrelsens sammansättning och ledning av SLU,

liksom när det gäller organisationen i övrigt.

1992/93:Ub18 av Karin Starrin m.fl. (c, s, m, fp, kds, nyd,

v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att de mindre och medelstora högskolorna måste få konkurrera

med de övriga högskolorna och universiteten på samma villkor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att möjligheterna för de mindre och medelstora högskolorna att

få utfärda magisterexamen noga undersöks.

1992/93:Ub19 av Larz Johansson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om treåriga provanställningar.

1992/93:Ub20 av Stina Gustavsson och Birgitta Carlsson (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om folkhögskolans studieomdöme

såsom en urvalsgrund för studier vid universitet och högskola.

1992/93:Ub21 av Stina Gustavsson och Marianne Jönsson (c)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vetenskaplig grund inom

högskoleutbildning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av ökad forskning inom

undervisnings- och vårdsektorn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kvinnors möjligheter till

forskarstudier.

1992/93:Ub22 av Larz Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om inrättandet av särskild yrkesexamen

för syopersonal,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om resurser för fort- och

vidareutbildning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om resurser för distansundervisning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om avräkningsperiodens längd,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om resurser för forskningsändamål vid

högskolor utan fakulteter,

6. att riksdagen beslutar om följande tillägg till förslaget

till ny högskolelag (2 kap. 5 §): Vid högskolor utan fakulteter

svarar styrelsen för denna högskola, eller det organ som denna

högskola inrättar, för forskningsverksamheten.

1992/93:Ub23 av Björn Samuelson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att rätten att tillgodoräkna sig

meriter från andra högskolor skrivs in i högskolelagen,

2. att riksdagen beslutar att rätten till avgiftsfri

undervisning skrivs in i högskolelagen,

3. att riksdagen avslår 1 kap. 4 § andra stycket i

regeringens förslag till ny högskolelag,

4. att riksdagen beslutar att strävan mot en bred social

rekrytering skrivs in som mål i högskolelagen, parallellt med

målet om jämställdhet mellan kvinnor och män,

5. att riksdagen beslutar att målet om en

internationalisering i högskolelagen formuleras som en strävan

mot ökad solidaritet och global internationell förståelse,

6. att riksdagen beslutar att 1 kap. 9 § högskolelagen får

följande lydelse: Den grundläggande högskoleutbildningen skall,

utöver kunskaper och färdigheter, ge studenterna förmåga till

självständig och kritisk bedömning, förmåga att självständigt

lösa problem samt förmåga att följa kunskapsutvecklingen.

Utbildningen bör också utveckla studenternas förmåga till

informationsutbyte på vetenskaplig nivå. Forskarutbildningen

skall, utöver vad som gäller för grundläggande

högskoleutbildning, ge kunskaper och färdigheter som behövs för

att självständigt kunna bedriva forskning.,

7. att riksdagen beslutar att det skrivs in i högskolelagen

att studerande skall vara representerade i högskolestyrelse,

8. att riksdagen beslutar att det skrivs in i högskolelagen

att studerande skall vara representerade i fakultetsnämnd,

9. att riksdagen beslutar att det skrivs in i högskolelagen

att studerande skall vara representerade i särskilda organ för

grundutbildning,

10. att riksdagen beslutar att det skrivs in i högskolelagen

att lektorerna skall vara pedagogiskt kompetenta,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om provanställning av högskolelektorer,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om strategin för förändringar av det

svenska universitets- och högskolesystemet,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om principer för resurstilldelning till

grundläggande utbildning,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om examensordning,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om graderade betyg i grundutbildningen,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om tillträde och antagning,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om särskild behörighet,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om doktorander och forskarutbildning.

1992/93:Ub24 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 1 kap. 8

§: Den grundläggande högskoleutbildningen skall väsentligen

bygga på de kunskaper som eleverna får på de nationella program

i gymnasieskolan som syftar till fortsatta akademiska studier

eller motsvarande kunskaper. Forskarutbildningen skall bygga på

en grundläggande högskoleutbildning.,

2. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 2 kap. 4

§: I styrelsen för en högskola skall högskolans rektor ingå.

Styrelsen utser själv inom sig ordförande. Högskolan utser

självständigt flertalet av styrelsens övriga ledamöter.

Styrelsen utser rektor. Lärare och studenter vid högskolan har

rätt att vara representerade i styrelsen.,

3. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 2 kap. 7

§ (ny): Högskola utan fakultet kan om den så vill vara filial

till högskola med fakultet och skall då underordnas och

samordnas med moderhögskolan och dennas fakultetsnämnder.

Högskola utan fakultet avgör självständigt vilken högskola den

vill vara filial till. Beslut om vilken moderhögskola en

högskola utan fakultet vill tillhöra skall kunna omprövas.

Moderhögskola är skyldig att förlägga fasta forskningsresurser

till sin/sina filialer i rimlig utsträckning.,

4. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 3 kap. 1

§: I tjänsten som lärare vid högskolorna skall i normalfallet

ingå att handha utbildning och forskning eller konstnärligt

utvecklingsarbete. Till en lärares uppgifter hör också att

följa utvecklingen inom det egna ämnesområdet.,

5. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 3 kap. 2

§: Den främsta lärartjänsten är tjänsten som professor.

Professorstjänster skall finnas inrättade i tillräcklig

omfattning för att forskning och utbildning skall kunna

bedrivas på en hög kvalitativ nivå inom olika

vetenskapsområden. Endast den som visat vetenskaplig och

pedagogisk skicklighet får ges en tjänst som professor.,

6. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 3 kap. 3

§: Tjänster som professor tillsätts normalt för en tid av tio

år, om inte annat följer av andra stycket.

Tjänster som professor får tillsättas för en bestämd tid

kortare än tio år, om det är fråga om 1. konstnärlig

verksamhet, eller 2. adjungering till en högskola av någon som

har sin huvudsakliga verksamhet utanför högskoleväsendet.,

7. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 3 kap. 4

§: Den som har fått en tjänst som professor kan skiljas från

tjänsten på de grunder som finns i lagen om offentlig

anställning. Professor har dock alltid rätt att få sin sak

prövad i styrelsen för högskolan.,

8. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 3 kap. 5

§: Vid högskolorna skall det, utöver professorer, finnas

lärartjänster som lektorer. En lektor skall vara vetenskapligt

kompetent. I en lektors arbetsuppgifter skall det ingå både

utbildning och forskning.,

9. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 3 kap. 6

§: Varje högskola bestämmer själv vilka lärartjänster som skall

finnas där, även tjänster som professor och lektor, samt om de

behörighetskrav och befordringsgrunder som skall gälla för

tjänsterna.,

10. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 3 kap. 7

§: Varje högskolas styrelse beslutar själv om vilka regler som

skall gälla avseende lärares rätt att vid sidan av sin tjänst

inneha anställning eller uppdrag eller utöva verksamhet som

avser forskning eller utvecklingsarbete inom tjänstens

ämnesområde.,

11. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 3 kap. 9

§ (ny): Rätten att kommersiellt utnyttja uppnådda

forskningsresultat tillhör forskaren och högskolan gemensamt.

Det ankommer på varje högskolas styrelse att närmare utforma

dessa regler.,

12. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 4 kap. 2

§: Den högskola som anordnar en utbildning avgör själv vilka

behörighetsvillkor som skall gälla för att bli antagen till

utbildningen, utöver vad som angetts i 1 kap. 8 §. Sökande får

icke diskrimineras eller kvoteras på grund av kön, ras,

hudfärg, bostadsort eller liknande.,

13. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 4 kap. 3

§: Kan inte alla behöriga sökande till en utbildning tas emot,

skall urval göras bland de sökande. Varje högskola beslutar

själv om urvalskriterier och urvalsprocess.,

14. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 4 kap. 5

§: Varje högskola får meddela föreskrifter om tillfällig

avstängning av studenter.,

15. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 4 kap. 6

§: Varje högskola får meddela föreskrifter om att en student

tills vidare skall avskiljas från utbildningen i de fall då

studenten 1. lider av psykisk störning, 2. missbrukar alkohol,

narkotika eller liknande drog, 3. har gjort sig skyldig till

allvarlig brottslighet.,

16. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 4 kap. 8

§ (ny): Varje högskola har rätt till ekonomisk ersättning, s.k.

studentpeng, som är direkt proportionell till antalet antagna

studenter. Studentpeng skall utgå så länge studenterna

presterar godkända studieresultat enligt uppställda

kvalitetsnormer. Studentpengens storlek fastställs av riksdagen

och skall vara av sådan storlek att den innebär ett starkt

incitament för varje högskola att anta alla behöriga sökande.,

17. att riksdagen beslutar att 1 kap. 10 §, 4 kap. 4 § samt

hela 5 kap. utgår ur lagen,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om akademisk utbildning och övrig

kvalificerad postgymnasial utbildning,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om examensformer och examinationsrätt,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om fri lönesättning inom den akademiska

världen,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om strategi för akademisk utbildning,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om fria universitet med olika juridiska

huvudmän.

1992/93:Ub25 av Christina Linderholm (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om pedagogisk utbildning såsom behörighetskrav

för lärartjänst inom högskolan.

1992/93:Ub26 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att universitet och högskolor, som får fulla statsbidrag för

driften av verksamheten, inte skall ha rätt att ta ut avgifter

från studenterna för de egentliga studierna.

Motioner från allmänna motionstiden 1992

1991/92:Ub240 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om värdet av gymnastik och om gymnastikbetygets betydelse.

1991/92:Ub415 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ändrade regler för antagning till

vårdutbildningen av deslegitimerad hälso- och

sjukvårdspersonal.

1991/92:Ub418 av Iréne Vestlund och Karl-Erik Svartberg (s)

vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att fastställa "bebyggelseantikvarie"

som examensbenämning i det nya regelverket för högskoleexamina.

1991/92:Ub485 av Per-Richard Molén och Ingrid Hemmingsson (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skapandet av ett friuniversitet

i Mellannorrland.

1991/92:Ub494 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om översyn av vissa

högskoleutbildningar.

1991/92:Ub513 av Håkan Holmberg (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om allmän behörighet till högskolestudier för invandrarelever

som läst svenska som andraspråk i gymnasieskolan.

1991/92:Ub557 av Ingela Mårtensson och Erling Bager (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om stiftelsekapital vid överföring av

universitet och högskolor till stiftelser.

1991/92:Ub561 av Sten Söderberg (nyd) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär att konservator införs

såsom yrkesexamen.

1991/92:Ub805 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om universitet och högskolor i

stiftelseform,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av att stärka jämställdheten

mellan män och kvinnor inom såväl grundutbildning som

forskning.

1991/92:Ub809 av Torgny Larsson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av att stimulera utbildningen i esperanto (delvis).

1991/92:A805 av Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) vari

yrkas

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om linjeval och utveckling av de mindre

högskolorna.

1991/92:A817 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om jämställdhet i utbildningen (delvis).

Utskottet

Inledning

Den 1 juli 1977 reformerades den högre utbildningen på ett

genomgripande sätt. De statliga universiteten och

fackhögskolorna och ett stort antal andra läroanstalter med

eftergymnasial utbildning under statligt, kommunalt eller

landstingskommunalt huvudmannaskap sammanfördes under ett

gemensamt begrepp: högskolan. Den vidgade högskolans

samhälleliga betydelse motiverade att en särskild lag

stiftades, högskolelagen (1977:218). I denna gavs grundläggande

bestämmelser om verksamheten inom högskolan, om målen för

högskoleutbildningen och om huvudddragen i formerna för

högskolans planering och ledning. Vidare togs i högskolelagen

in bestämmelser om kommunal högskoleutbildning och om

obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutningar --

bestämmelser som under alla förhållanden måste regleras i lag.

På grundval av bemyndiganden i högskolelagen har regeringen

utfärdat en högskoleförordning (1977:263). I

högskoleförordningen regleras relativt detaljerat

studieorganisationen, tillträdet till högskoleutbildning,

examination och betygsättning, forskarutbildning, de olika

styrorganens sammansättning, uppgifter och befogenheter, vilka

tjänster som får finnas inom högskolan och hur de skall

inrättas och tillsättas, behörighetsregler och

befordringsgrunder för lärartjänster, m.m. Högskolelagen och

högskoleförordningen har tillsammans sörjt för en relativt stor

enhetlighet i organisation och verksamhet inom högskolan i

Sverige.

Under åren sedan högskolelagen antogs har såväl lagen som

högskoleförordningen ändrats många gånger och på många punkter.

Väsentliga förändringar har skett t.ex. när det gäller

tillträdesbestämmelserna till högskoleutbildning,

bestämmelserna om lärartjänster och bestämmelserna om

högskolestyrelsernas ställning och sammansättning samt

styrorganen på mellannivå inom en högskoleenhet. Många av

förändringarna har inneburit en uppluckring av enhetligheten, i

syfte att möjliggöra bättre anpassning till lokala

förutsättningar och olika utbildningars behov. En beslutsnivå

-- regionstyrelserna -- har avskaffats varvid ytterligare

ansvar lades på respektive högskoleenhets styrelse.

Vid sitt tillträde hösten 1991 uttalade den nya regeringen i

regeringsförklaringen att den var inriktad på att stärka

Sverige som en kunskapsnation och att den ville sträva efter

att skapa mer autonoma universitet och högskolor. Proposition

1992/93:1 innehåller förslag om en helt ny högskolelag som

grundval för en kraftig avreglering av verksamheten inom

universitet och högskolor och därmed en ökad självständighet

för dessa. De förändringar av villkoren för den högre

utbildningen och forskningen som genomförts under de senaste

decennierna har enligt propositionen präglats av en tro på

central planering med dålig förankring i den verklighet i

vilken universiteten och högskolorna skall fullgöra sina

uppgifter. En strategi redovisas för att förändra det svenska

universitets- och högskolesystemet. Enligt regeringen är större

frihet för universiteten och högskolorna motiverad av

principiella skäl, för att värna mångfalden och friheten i

samhället i stort. Propositionens titel, Universitet och

högskolor -- frihet för kvalitet, anger vidare ett samband

mellan ökad frihet å ena sidan och höjd kvalitet å den andra.

Att höja kvaliteten inom utbildning och forskning kommer enligt

propositionen att vara avgörande för Sveriges framtida

utveckling.

Strategi för förändringar av universitets- och

högskolesystemet

Regeringen föreslår att tre generella metoder skall användas

för att förändra det svenska universitets- och

högskolesystemet:

*Ökad frihet för och skapande av incitament för utveckling

och kvalitet inom statliga universitet och högskolor.

*Införandet av fasta och entydiga regler för relationerna

mellan staten och fristående universitet och högskolor.

*Förändrat, icke-statligt huvudmannaskap för vissa

universitet

och högskolor.

Större delen av propositionen ägnas åt förslag som kan

hänföras till den första av dessa tre metoder. Dessa förslag

kommer att behandlas utförligt i det följande.

När det gäller den andra metoden anförs i propositionen att

regeringens erkännande av fristående universitet och högskolor

bör kunna göras i två kategorier, nämligen de som får rätt att

utfärda examina enligt högskoleförordningen och de som dessutom

får statsbidrag för driften av verksamheten. I båda fallen

kommer staten att sluta civilrättsligt avtal som reglerar vissa

villkor och skyldigheter med avseende bl.a. på universitetets

eller högskolans rätt att utfärda examina, deltagande i

uppföljning och utvärdering, statens krav på insyn i driften

och, när statsbidrag utgår, statsbidragets storlek samt avtalad

utbildningsvolym och utbildningsresultat. Ansökningar om

erkännande skall remitteras till utvärderingssekretariatet,

innan regeringen tar ställning.

Om den tredje metoden, att överföra vissa statliga

universitet och högskolor till privaträttslig form, anförs i

propositionen att regeringen nu prövar de praktiska och

principiella frågorna för att skapa universitetsstiftelser.

Dessa kan ges en väsentligt utökad autonomi jämfört med de

statliga universiteten och högskolorna. Högskolelag och

högskoleförordning skall inte gälla. Utbildningsministern

förutser i förlängningen en rad intressanta profileringar --

bl.a. i form av nya och förbättrade samarbetsformer med

näringslivet och det omgivande samhället -- och tror att detta

kommer att verka vitaliserande även på de helt statliga

universiteten och högskolorna. Till denna metod avser han

enligt propositionen att återkomma senare.

Invändningar mot regeringens strategi, särskilt förslaget att

ombilda statliga universitet och högskolor till stiftelser,

anförs i fyra motioner. Inga bärande skäl för en sådan

ombildning har framförts och kapitalbehovet skulle bli mycket

stort, heter det i motion 1991/92:Ub805 (s) yrkande 2, som

väcktes under allmänna motionstiden 1992 och således innan

proposition 1992/93:1 lades fram för riksdagen. I motion

1992/93:Ub12 (s) yrkande 4 hävdas att ett offentligt

finansierat högskolesystem ger högskolorna större möjligheter

att i sin verksamhet stå fria från intressen utanför.

Motionärerna motsätter sig en stiftelsebildning som skulle

innebära en överföring av stora förmögenhetsmassor till

privaträttslig drift i syfte att uppnå mycket tvivelaktiga

effekter. De vänder sig mot tanken att genom

stiftelsebildningen undgå mycket av den reglering -- i

högskolelag och högskoleförordning -- som syftar till att

garantera rättstrygghet och inflytande för de studerande och

anställda. Att genom stiftelser skapa annorlunda

samarbetsformer med näringslivet för vissa av högskolorna

innebär att den konkurrens som regeringen förordar på

högskolans område inte skulle kunna ske på lika villkor mellan

högskolor med olika huvudmän. Även motion 1992/93:Ub2 (s)

yrkande 1 avvisar förslaget om stiftelsebildning. Det är enligt

motionärerna ofullständigt redovisat i propositionen, bl.a.

belyses inte konsekvenserna av ett ändrat huvudmannaskap vad

gäller offentlig insyn, personal- och studerandeinflytande,

avgiftsfinansiering m.m. Bristen på konkreta förslag i

propositionens avsnitt 3, där strategin redovisas, påtalas

också i motion 1992/93:Ub23 (v). Motionärerna anser att ett

avhändande från statens sida av såväl ekonomiska som

kunskapsmässiga resurser kräver noggrann utredning innan det

genomförs. De finner det också inkonsekvent att samtidigt hävda

dels att högskolelagen bara skall innehålla det allra

väsentligaste, dels att detta det allra nödvändigaste inte

skall gälla för stiftelseorganiserade universitet och

högskolor. Därför yrkas i motionen avslag på propositionens

förslag under detta avsnitt (yrkande 12).

Ny demokrati hävdar i motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 22

att akademiska lärosäten skall vara fria, självständiga enheter

som själva bestämmer om inriktningen på sin utbildning och

forskning och om sin organisation, själva utser sin styrelse,

sin rektor och sina professorer och fritt konkurrerar med

varandra om studenter, lärare och forskare etc. Den statliga

styrningen skall omfatta ett absolut minimum. Högskolor och

universitet kan drivas i flera olika juridiska former, t.ex.

som stiftelser, kooperativ eller aktiebolag. En forcerad allmän

avreglering är emellertid viktigare än att diskutera hur

huvudmannaskapet skall vara.

Ett utredningsförslag från Västernorrlands forskningsråd om

ett nätverksuniversitet i Mellannorrland genom sammanfogning av

högskolorna i Sundsvall--Härnösand och Östersund tas upp i

motion 1991/92:Ub485 (m), som väcktes innan proposition

1992/93:1 lades fram för riksdagen. De två högskolorna bör

enligt motionärerna av regeringen utses till ett

friuniversitet.

Chalmers tekniska högskola skulle vara ett lämpligt objekt

för ombildning till stiftelse, enligt motion 1991/92:Ub557

(fp), som också väcktes innan proposition 1992/93:1 lades fram

för riksdagen. En förutsättning är dock att tillräckligt

stiftelsekapital kan avsättas. Motionärerna framkastar

förslaget att ta kapitalet från löntagarfonderna.

Utskottet konstaterar att regeringen lagt fram konkreta

förslag endast beträffande den första av de tre i propositionen

angivna metoderna för att förändra universitets- och

högskolesystemet. Till de olika delarna i förslaget när det

gäller att öka friheten och skapa incitament för utveckling och

kvalitet inom statliga universitet och högskolor återkommer

utskottet i det följande. Att det skapas fasta och entydiga

regler för relationerna mellan staten och fristående

universitet och högskolor -- den andra metoden i regeringens

strategi -- är enligt utskottets mening mycket angeläget.

Utskottet har inget att invända mot vad som anförs i

propositionen i den delen, exempelvis om att

utvärderingssekretariatet skall yttra sig innan regeringen tar

ställning. Dock förutsätter utskottet att regeringen återkommer

med närmare redovisning av vilka de fasta och entydiga reglerna

avses vara, t.ex. när det gäller kriterier för examensrätt och

skillnaden mellan dessa och kriterierna för statsbidrag.

I fråga om ändrat huvudmannaskap för vissa nu statliga

universitet och högskolor, eventuellt bildandet av stiftelser,

finns inte, vilket redan framgått, något konkret förslag. Någon

proposition om detta finns inte upptagen i

propositionsförteckningen för hösten 1992, varför utskottet

förutsätter att den kommer senare. När ett konkret förslag

underställts riksdagen utgår utskottet från att många av de

frågor som rests i motionerna får svar. Först då finns det skäl

för riksdagen att ta ställning i frågan om stiftelsebildning.

Utskottet kan inte ställa sig bakom de idéer som framförs i

motion 1992/93:Ub24 yrkande 22 om att alla universitet och

högskolor skall vara så gott som helt fria från statlig

reglering. Det är bl.a. inte rimligt att universitet och

högskolor som stöds av staten helt själva skall bestämma om sin

utbildningsinriktning utan att vara bundna av något uppdrag

från staten. Rättssäkerheten för studenter och anställda

fordrar också viss statlig reglering av högskolornas

organisation.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen med avslag

på motionerna 1991/92:Ub805 yrkande 2, 1992/93:Ub2 yrkande 1,

1992/93:Ub12 yrkande 4, 1992/93:Ub23 yrkande 12 och

1992/93:Ub24 yrkande 22 godkänner vad som anförts i proposition

1992/93:1 om strategin för förändringar av det svenska

universitets- och högskolesystemet.

I frågan om ett nätverksuniversitet i Mellannorrland har

utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:UbU15

hänvisat till den kommande forskningspropositionen. Med samma

hänvisning föreslår utskottet att riksdagen avslår motion

1991/92:Ub485. Utskottet anser inte heller att det finns

anledning att riksdagen gör det tillkännagivande som föreslås i

motion 1991/92:Ub557, som därför bör avslås.

Omfattningen av statens styrning av universitet och

högskolor berörs av fyra yrkanden i motion 1992/93:Ub24

(nyd). Där föreslås (yrkande 14) att det inte skall vara

regeringen som i lagen ges rätt att utfärda föreskrifter om

tillfällig avstängning av studenter, utan denna rätt skall

tillkomma varje högskola. Också rätten att meddela föreskrifter

om avskiljande tills vidare från utbildningen (1 kap. 6 §

lagförslaget) skall enligt motionen (yrkande 15) tillkomma

varje högskola i stället för regeringen. Motionärerna föreslår

vidare att nämnda lagparagraf förkortas genom att andra stycket

(om att en förutsättning för avskiljande skall vara att det

finns risk för att studenten orsakar skada) utgår. I samma

motion (yrkande 17) föreslås att 1 kap. 10 § (om att

regeringens tillstånd skall krävas för att kommun skall få

anordna högskola), 4 kap 4 § (om kårobligatoriet) samt hela

kap. 5 i lagförslaget skall utgå. Vidare föreslås (yrkande 21)

att riksdagen skall göra ett tillkännagivande om den strategi

för akademisk utbildning som skisseras i motionen. Den går ut

på att man för de närmaste tio åren accepterar att

utbildningskostnaderna blir vad de blir, och att kvalitet görs

till den enda restriktionen. Målet skall vara att så snabbt som

möjligt uppnå världens bästa akademiska grundutbildning. De

enskilda högskolorna skall själva ha kontrollen, bl.a. i fråga

om kvaliteten på de studenter som accepteras. Staten skall

enligt motionen genom Utbildningsdepartementet anordna en

kontroll av kontrollen.

Utskottet anser att de frågor som regleras i lagförslaget i

de paragrafer som tas upp i motion 1992/93:Ub24 yrkandena 14,

15 och 17 är av sådan vikt, bl.a. från rättssäkerhetssynpunkt,

att det bör vara regeringens ansvar att reglera dem. Den

skisserade strategin (yrkande 21) skulle innebära mycket

långtgående ekonomiska åtaganden för staten, som utskottet inte

kan tillstyrka. Den innebär också att staten avhänder sig

möjligheterna att styra utbildningsutbud och

kompetensförsörjning i samhället på ett sätt som utskottet inte

heller kan ställa sig bakom. Utskottet avstyrker därför

förslaget att 1 kap. 10 §, 4 kap. 4 § samt 5 kap. skall utgå ur

lagen.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkandena 14, 15,

17 och 21 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget

till högskolelag såvitt avser 4kap. 4, 5 och 6 §§ samt 5 kap.

1, 2, 4 och 5 §§.

Utskottet återkommer i det följande till formuleringen av 1

kap. 10§ samt av 5 kap. 3 §.

Rättssäkerheten för enskilda studenter och lärare är

enligt propositionen ett av skälen till att vissa frågor måste

vara centralt reglerade. Friheten skall vara normen. Det som

inte uttryckligen är reglerat i högskolelagen eller

högskoleförordningen skall vara fritt för högskolorna att

inrätta och organisera efter eget beslut. I anknytning till

detta uttalande i propositionen anförs i motion 1992/93:Ub12

(s) yrkande 2 att kraven på rättssäkerhet motiverar en tydlig

reglering inom högskolan liksom på alla andra arbetsplatser.

Motionärerna förväntar sig en omfattande lokal reglering som

följd av att det centrala regelverket i högskolelagen och

högskoleförordningen kraftigt minskas. Denna måste ha en hög

förvaltningsrättslig kvalitet. Vidare framhålls att det av

högskolelagen tydligt bör framgå att förvaltningslagen,

arbetsrättslagstiftningen och medbestämmandelagen är

vad som gäller för det fall särskilda bestämmelser saknas i

högskolelagen och högskoleförordningen.

Enligt utskottets mening är det självklart att gällande lag

gäller. Att skriva in denna självklarhet i högskolelagen skulle

kunna ge upphov till tvivelsmål om dess generella giltighet på

andra områden. Utskottet utgår från att högskolornas ledning

känner ansvar för att eventuella lokalt utfärdade regler är

förvaltningsrättsligt riktiga. Detta är en av de

kvalitetsfrågor som det enligt utskottets mening kan bli

aktuellt att uppmärksamma i utvärderingen av högskolorna. I det

nyinrättade Verket för högskoleservice finns en avdelning för

juridisk service, som bör kunna vara högskolorna till hjälp när

de utformar lokala bestämmelser som kompletterar den centrala

regleringen. Utskottet anser inte att det finns behov av det

tillkännagivande som föreslås i motion 1992/93:Ub12 yrkande 2,

vilket därför bör avslås av riksdagen.

Frågan om avgifter i högskoleutbildningen tas upp i tre

motioner. I motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 3 påpekas att det

redan i dag finns privata högskolor. Motionärerna har den

bestämda uppfattningen att inga högskolor skall få ta ut

avgifter av studerande som genomgår grundläggande

högskoleutbildning och forskarutbildning. Rätten till

avgiftsfri undervisning bör enligt motion 1992/93:Ub23 (v)

yrkande 2 skrivas in i högskolelagen. Enligt motion

1992/93:Ub26 (fp) bör det klargöras att universitet och

högskolor, som får fulla statsbidrag för driften av

verksamheten, inte skall ha rätt att ta ut avgifter från

studenterna för de egentliga studierna.

Utskottet konstaterar att frågan om avgifter i

högskoleutbildningen inte berörs i propositionen. För de

statliga universiteten och högskolorna är det sedan lång tid en

självklarhet att avgifter inte tas ut för undervisningen. Dessa

högskolor och universitet är statliga myndigheter. Sådana får

inte utan bemyndigande i instruktion eller liknande författning

ta ut avgifter för sin verksamhet. Något sådant bemyndigande

för högskolornas reguljära utbildning är inte aktuellt.

Studiematerial och hjälpmedel för personligt bruk är de

studerande vid statliga högskolor och universitet däremot

traditionellt hänvisade till att betala själva. Om sådana

produceras och tillhandahålls av högskolan, anses det tillåtet

för dessa att ta betalt. Det förutsätts dock att de studerande

inte är förhindrade att, om de önskar och har möjlighet till

det, skaffa sig tillgång till materialet eller hjälpmedlet på

annat sätt, t.ex. genom lån eller köp från tidigare studerande.

När det gäller nu fristående högskolor noterar utskottet att

det i de av regeringen stadfästa grundstadgarna för

Handelshögskolan i Stockholm, som är den största av dessa,

föreskrivs (20 §) att studenterna inte skall utge termins-,

inskrivnings-, examens- eller kompletteringsavgifter. Som

framgår av det föregående utgår utskottet från att regeringen

återkommer till riksdagen i fråga om reglerna för relationerna

mellan staten och fristående universitet och högskolor. Om

avgifter skall kunna förekomma vid sådana läroanstalter skall

detta självfallet framgå av de civilrättsliga avtal som enligt

propositionen skall reglera statens förhållanden till dessa. Om

regeringen finner skäl att föreslå en ombildning av vissa

statliga högskolor till stiftelser, kommer även ett sådant

förslag att föreläggas riksdagen. I båda dessa fall kommer

riksdagen således att få tillfälle att ta ställning till frågan

om avgifter, om sådana över huvud taget bedöms kunna bli

aktuella.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet inte skäl för

riksdagen att nu göra något tillkännagivande i frågan om

avgifter. Utskottet föreslår därför att riksdagen avslår

motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 3, 1992/93:Ub23 yrkande 2 och

1992/93:Ub26.

Grundläggande mål och förutsättningar för statliga

universitet och högskolor

Enligt regeringens lagförslag skall staten som huvudman

anordna högskolor för utbildning, forskning och konstnärligt

utvecklingsarbete samt annat utvecklingsarbete (1 kap. 2 §).

Utbildningen skall vila på vetenskaplig eller konstnärlig

grund samt på beprövad erfarenhet.

I motion 1992/93:Ub21 (c) yrkande 1 framhålls att sambandet

mellan utbildning och forskning är fundamentalt för universitet

och högskolor och måste förstärkas framöver. Motionärerna

befarar att det resonemang som förs i propositionen om att

vissa praktiska utbildningar till stor del bör baseras på

beprövad erfarenhet innebär att regeringen viker från målet att

all högskoleutbildning bör vila på vetenskaplig grund. De anser

att detta mål i dag är delvis åsidosatt i utbildningen inom

t.ex. vårdsektorn och undervisningssektorn.

Utskottet finner inte motionärernas farhåga befogad.

Regeringen uttrycker i propositionen (s. 26) tydligt att all

högskoleutbildning -- i varierande utsträckning -- vilar såväl

på vetenskaplig eller konstnärlig grund som på beprövad

erfarenhet. I propositionen föreslås att det i 1kap. 3 §

högskolelagen skall föreskrivas att verksamheten skall bedrivas

så att det finns ett nära samband mellan forskning och

utbildning. Enligt utskottets uppfattning är det viktigt att

fastslå att både den vetenskapliga (eller konstnärliga) grunden

och den beprövade erfarenheten behövs i all högskoleutbildning.

Där utbildningar i dag har en alltför svag vetenskaplig grund

är det angeläget att denna stärks, t.ex. genom att forskning

utvecklas på områden där sådan saknas eller är svag. Exempel på

detta är både vård- och undervisningsområdena. Förstärkningar

av forskningen på dessa områden har skett genom beslut av

riksdagen, senast i anslutning till 1990 års

forskningspolitiska proposition (prop. 1989/90:90, bet. UbU25,

rskr. 328). Det kan också finnas behov av att i utbildningar,

där den vetenskapliga grunden är väl etablerad, förstärka

sambandet med den beprövade erfarenheten. Genom ett samspel dem

emellan kan enligt utskottets mening högskoleutbildningen på

många områden, inte minst inom utbildningar med en klar

inriktning mot yrkesverksamhet, vinna i kvalitet.

Utskottet föreslår mot denna bakgrund att riksdagen med

avslag på motion 1992/93:Ub21 yrkande 1 antar det i proposition

1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 1

kap. 2 och 3 §§.

Det är enligt utskottets mening angeläget att högskolelagen

ges sådan utformning att det står helt klart att föreskrifterna

i 1 kap. 2 § om vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet

gäller såväl statlig som kommunal högskoleutbildning. Utskottet

redovisar i bilaga 3 ett förslag om tillägg i 1 kap. 10 § för

att tillgodose detta och föreslår att riksdagen antar det i

propositionen framlagda lagförslaget såvitt avser 1kap. 10 §

med det av utskottet föreslagna tillägget.

Enligt regeringens förslag skall i högskolelagen införas en

helt ny bestämmelse (1 kap. 4 §) om att verksamheten skall

anpassas så att hög kvalitet nås. I andra stycket i samma

paragraf sägs att det är en gemensam angelägenhet för

högskolornas personal och studenter att de tillgängliga

resurserna utnyttjas effektivt. I motion 1992/93:Ub23 (v)

yrkande 3 föreslås att andra stycket skall utgå ur lagen. Det

måste enligt motionärerna vara varje högskolas ensak att

formulera egna principer för resursutnyttjandet.

Utskottet kan inte finna att det föreslagna andra stycket i 1

kap. 4 § högskolelagen innebär någon otillbörlig inblandning i

högskolornas frihet att formulera sina egna principer. Det har

enligt utskottets mening ett positivt värde att i lagen markera

att både personal och studenter har ett ansvar för att

resurserna utnyttjas effektivt i syfte att hålla en hög

kvalitet i verksamheten. Riksdagen bör således med avslag på

motion 1991/92:Ub23 yrkande 3 anta det i proposition 1992/93:1

framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 1 kap. 4 §.

I 1 kap. 5 § i regeringens lagförslag föreskrivs att

jämställdhet mellan kvinnor och män alltid skall iakttas i

högskolornas verksamhet. Vidare sägs att de i sin verksamhet

bör främja förståelsen för andra länder och för

internationella förhållanden.

Denna paragraf bör enligt motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 6

utvidgas och skärpas. Den bör enligt motionärerna inledas med

att det demokratiska samhällets grundläggande värderingar skall

främjas i högskolornas verksamhet. Vidare föreslås skärpningar

så att jämställdhet mellan kvinnor och män inte bara skall

iakttas utan även främjas i högskolornas verksamhet och så att

förståelsen för andra länder och för internationella

förhållanden skall (kurs. här) främjas.

Enligt motion 1991/92:Ub805 (s) -- som väcktes innan

proposition 1992/93:1 lades fram för riksdagen -- bör riksdagen

skärpa kraven på regeringen att framlägga konkreta förslag till

att stärka jämställdheten mellan män och kvinnor inom såväl

grundutbildning som forskning (yrkande 9).

Motion 1992/93:Ub2 (s) yrkande 4 tar upp behovet av en

jämnare könsfördelning i alla beslutande organ inom högskolan.

I motion 1991/92:A805 (c) yrkande 29 påpekas att linjevalen i

högskolan fortfarande är mycket könsbundna, vilket måste

motverkas. Vidare sägs att utvecklingen av de mindre

högskolorna skulle gynna kvinnorna. I motion 1991/92:A817 (fp)

yrkande 6 i denna del förutsätts att regeringen kommer att väga

in jämställdhetsaspekter i de beslut som berör högskolans

grundutbildning. Motionärerna anser också att regeringen bör

överväga om jämställdhetslagen kan göras tillämplig även på

utbildningsområdet.

Förståelsen för internationella förhållanden bör inte stanna

i Västeuropa och EG, framhålls det i motion 1992/93:23 (v)

yrkande 5. Målet om internationalisering bör därför formuleras

som en strävan mot ökad solidaritet och global internationell

förståelse.

Utskottet vill med anledning av lagförslaget i denna del samt

motionsyrkandena anföra följande.

En grundläggande förutsättning i verksamheten inom högskolan

är att endast personer som har erforderlig kompetens kan komma

i fråga för antagning till utbildning eller för anställning på

tjänst där undervisning eller forskning ingår.

I grundlag -- regeringsformen -- stadgas att det allmänna

skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom

samhällets alla områden samt tillförsäkra män och kvinnor lika

rättigheter (1 kap. 2 § tredje stycket). Vidare föreskrivs i 2

kap. 16 § att lag eller annan föreskrift inte får innebära att

någon medborgare missgynnas på grund av sitt kön, om ej

föreskriften utgör led i strävanden att åstadkomma jämställdhet

mellan män och kvinnor eller avser värnplikt eller motsvarande

tjänsteplikt. För arbetslivet -- såväl inom den offentliga

sektorn som den privata -- gäller sedan år 1980 en särskild

jämställdhetslag. Den 1 januari 1992 har den ersatts av en ny

lag om jämställdhet i arbetslivet (1991:433).

Jämställdhetslagen gäller således bl.a. universitet och

högskolor när det gäller förhållandet mellan arbetsgivare och

arbetstagare eller arbetssökande.

Könsdiskriminering gentemot anställda eller arbetssökande är

enligt jämställdhetslagen förbjuden. Dock är s.k. positiv

särbehandling tillåten, t.ex. att tillsätta en kompetent

sökande av underrepresenterat kön trots att han eller hon har

sämre meriter än en medsökande av det andra könet, under

förutsättning att åtgärden är ett led i en systematisk strävan

att åstadkomma en jämn fördelning mellan kvinnor och män på en

arbetsplats.

Sedan flera år har det ansetts förenligt med gällande

bestämmelser att låta jämställdhetsintresset fälla avgörandet,

när flera sökande till en statlig tjänst bedöms vara jämbördiga

eller i det närmaste jämbördiga. Enligt 11 kap. 9 §

regeringsformen skall "vid tillsättning av statliga tjänster

avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och

skicklighet". Jämställdhetsintresset betraktas då som en

ytterligare saklig grund. Enligt Jämställdhetsutredningen (SOU

1990:41 s. 222) har denna princip i en rad fall tillämpats i

regeringens praxis vid tillsättning av tjänster.

I universitetens och högskolornas verksamhet har behovet av

jämställdhet mellan kvinnor och män relevans inte bara i fråga

om anställda och arbetssökande utan även när det gäller

förhållandena för studenterna inom utbildningen och antagningen

till utbildning. Utskottet återkommer till dessa frågor i det

följande.

Chefen för Utbildningsdepartementet förordnade i juni 1992 en

arbetsgrupp (U 1992:E) för jämställdhet i högre utbildning och

forskning. I dess uppdrag ingår bl.a. att i ett längre

perspektiv komma med förslag till åtgärder som förbättrar

jämställdheten på högskolans område.

Enligt utskottets mening är det motiverat och värdefullt att

det i högskolelagen nu förs in en bestämmelse om skyldighet att

i högskolornas verksamhet alltid iaktta jämställdhet mellan

kvinnor och män.

En jämnare könsfördelning i de beslutande organen

eftersträvas generellt inom den statliga verksamheten (prop.

1987/88:105, bet. AU17, rskr. 364). Regeringens arbete för att

uppnå målet har granskats av konstitutionsutskottet senast

våren 1989 (bet. 1988/89:KU30). Något tillkännagivande när det

gäller detta på högskolans område behövs därför inte.

Utskottet anser det inte behövligt att i högskolelagen även

skriva in att det demokratiska samhällets grundläggande

värderingar skall främjas i högskolornas verksamhet. Den

lydelse som 1 kap. 5 § fått i regeringens lagförslag är enligt

utskottets mening till fyllest.

Utskottet kan inte heller finna att bestämmelsen om

förståelse för internationella förhållanden kan tolkas så att

förståelsen skall stanna vid Västeuropa och EG.

Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen

med avslag på motionerna 1991/92:Ub805 yrkande 9, 1991/92:A805

yrkande 29, 1991/92:A817 yrkande 6 delvis, 1992/93:Ub2 yrkande

4, 1992/93:Ub12 yrkande 6 och 1992/93:Ub23 yrkande 5 antar det

i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag

såvitt avser 1kap. 5 §.

En bred social rekrytering till utbildningen i högskolan

bör enligt motion 1992/93:Ub23 (v) yrkande 4 anges i

högskolelagen som ett mål, parallellt med målet om jämställdhet

mellan kvinnor och män. I motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 1

framhålls att en utjämning av den sociala rekryteringen bör

vara ett mål inom utbildningspolitiken och att regeringen bör

vidta åtgärder för att främja detta.

Utskottet erinrar om att ett av målen för högskolepolitiken

sedan lång tid är att åstadkomma en vidgad social rekrytering

(t.ex. prop. 1987/88:109, bet. UbU32, prop. 1990/91:100 bil.

10, bet. UbU11). Om detta har det rått enighet i riksdagen. Den

1 juli 1991 tillkallade regeringen en särskild utredare (U

1991:07) för att översiktligt beskriva omfattningen av den

sociala snedrekryteringen till högre studier samt försöka

klargöra dess orsaker. Utredningen beräknas avsluta sitt arbete

i februari 1993.

Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen

avslår motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 1 och 1992/93:Ub23

yrkande 4.

Målen för högskoleutbildningen anges i regeringens

förslag till 1 kap. 9 § högskolelagen. Jämfört med närmast

motsvarande bestämmelse i nuvarande högskolelag (1977:218, 2 §

andra och tredje styckena) innebär förslaget att den

grundläggande högskoleutbildningens uppgift att utveckla

studenternas förmåga till självständig och kritisk bedömning

uttrycks starkare. Vidare tillkommer som mål att utbildningen

skall ge studenterna förmåga att självständigt lösa problem,

att följa kunskapsutvecklingen och att delta i

informationsutbyte på vetenskaplig nivå. Att utbildningen skall

ge yrkesförberedelse och bidra till studenternas personliga

utveckling -- som hittills har ingått i motsvarande

bestämmelse -- är enligt propositionen inte nödvändigt att ange

i lagen.

De båda sistnämnda målen bör bibehållas enligt motion

1992/93:Ub12 (s) yrkande 5. Motionärerna föreslår att 1 kap. 9

§ får samma lydelse som 2 § andra och tredje styckena har i

nuvarande högskolelag.

Förmågan till kritiskt tänkande, självständigt sökande och

kritiskt värderande av information har i regeringens lagförslag

snävats in till att enbart gälla det egna ämnesområdet, hävdas

det i motion 1992/93:Ub23 (v) yrkande 6. Orden "allt inom det

område som utbildningen avser" bör därför utgå ur paragrafen.

Utskottet delar regeringens uppfattning att ett aktivt och

kritiskt förhållningssätt till kunskap är den bästa

förberedelsen för yrkesverksamhet av skilda slag. Det framgår

av propositionen att regeringens avsikt är att stora delar av

högskoleutbildningen även i framtiden skall leda till

yrkesexamina. Utbildningens funktion som yrkesförberedelse

behöver enligt utskottets mening inte nödvändigtvis anges i

förevarande målparagraf. En personlig och intellektuell

utveckling hos studenten är en naturlig följd av att förmågan

till självständig och kritisk bedömning, förmågan till

självständig problemlösning och förmågan och intresset att

följa kunskapsutvecklingen utvecklas. Inte heller personlig

utveckling behöver därför markeras särskilt i målparagrafen.

Om lagens formuleringar skall kunna läggas till grund för

utvärdering, behövs enligt utskottets mening den avgränsning

som ligger i orden "allt inom det område som utbildningen

avser". Utskottet räknar vidare med att den kritiska förmåga,

problemlösningsförmåga och förmåga att följa

kunskapsutvecklingen inom ett visst område, som en student

förvärvar under sin högskoleutbildning också sprider sig till

hans eller hennes förhållningssätt på andra kunskapsområden.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen med avslag

på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 5 och 1992/93:Ub23 yrkande

6 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till

högskolelag såvitt avser 1 kap. 9 §.

Examensordning m.m.

I de riktlinjer för omställning och minskning av den statliga

administrationen, som den dåvarande regeringen redovisade i

1991 års kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150 bil.

II:7) och som godkändes av riksdagen, ingick bl.a. att det

centralt fastställda linjesystemet skulle upphöra och ersättas

med en examensordning. När det gäller utbildningar som direkt

förbereder för en klart definierad yrkesroll anförde

utbildningsutskottet vid behandlingen av nämnda proposition att

ett likvärdigt innehåll och en någorlunda enhetlig

studieorganisation är en förutsättning för att utbildningens

mål skall uppnås. Som exempel nämnde utskottet

lärarutbildningar, vårdutbildningar, psykologutbildning samt

utbildning i rättsvetenskap (1990/91:UbU21 s. 22).

Nu begär regeringen i förevarande proposition bemyndigande

att avveckla samtliga allmänna utbildningslinjer fr.o.m.

budgetåret 1993/94.

I avvecklingen av linjesystemet bör även ingå

påbyggnadslinjerna. Utskottet föreslår att riksdagen med

bifall till proposition 1992/93:1 bemyndigar regeringen att

avveckla samtliga allmänna utbildningslinjer och

påbyggnadslinjer fr.o.m. budgetåret 1993/94.

Utskottet tar i detta sammanhang upp ett yrkande i motion

1991/92:Ub494 (v), som väcktes under allmänna motionstiden vid

förra riksmötet. För att kunna erbjuda fler plats i

högskoleutbildning och bättre hushålla med resurserna bör delar

och moment ur nu strikt sammanhållna studiegångar kunna

erbjudas som fria individuella val, heter det i motionen

(yrkande 4). Riksdagen bör enligt motionärerna hos regeringen

begära en översyn över all högskoleutbildning, inkluderande

kommunal, polisiär och militär högskoleutbildning, i detta

syfte.

Utskottet anser i likhet med regeringen att

studieorganisationen i framtiden skall vara en fråga för varje

högskola att avgöra. Skyldigheten att effektivt hushålla med

resurserna finns uttryckt i det förslag till högskolelag, som

utskottet i det föregående har tillstyrkt i denna del.

Riksdagen bör därför avslå motion 1991/92:Ub494 yrkande 4.

Grunddragen i den examensordning, som det enligt

propositionen bör ankomma på regeringen att besluta om,

redovisas i propositionen. De är följande.

Inom den grundläggande utbildningen skall det finnas två

typer av examina: generella examina och yrkesexamina. De

generella examina skall vara magisterexamen (minst 160 poäng),

kandidatexamen (minst 120 poäng), högskoleexamen (minst 80

poäng) och konstnärlig högskoleexamen (varierande poängtal).

För magisterexamen och kandidatexamen skall endast regleras

vissa krav på fördjupning i ett ämne samt att examen skall

omfatta minst två ämnen. Vidare sägs i propositionen att

högskoleexamen skall få utfärdas vid alla högskolor,

kandidatexamen vid alla statliga högskolor utom de konstnärliga

och magisterexamen vid universitet och högskolor med fast

forskningsorganisation. Regeringen har uppdragit åt en särskild

utredningsman att pröva förutsättningarna för att ytterligare

högskolor -- i första hand de tre f.d. universitetsfilialerna,

dvs. högskolorna i Örebro, Växjö och Karlstad samt högskolan i

Sundsvall--Härnösand -- skall kunna tilldelas rätt att utfärda

magisterexamen, och i så fall i vilka ämnen. Rätten att utfärda

examina avses enligt propositionen inte vara en gång för alla

given. Fortsättningsvis bör det ankomma på

utvärderingssekretariatet att svara för prövningen av sådan

rätt, inkl. rätt för fristående universitet och högskolor att

utfärda examina. Till yrkesexamina återkommer utskottet i det

följande.

Frågan om rätt för de mindre och medelstora högskolorna att

utfärda magisterexamen tas upp i två motioner. Alla högskolor

bör enligt motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 7 på eget ansvar få

bedöma om de vill satsa resurser och kompetens för att utveckla

en utbildning på den nivå som krävs för magisterexamen.

Utvärdering av examinationsrätten skall enligt motionärerna

göras för varje högskola och i efterhand. I motion 1992/93:Ub18

(c, s, m, fp, kds, nyd, v) begärs att möjligheterna för de

mindre och medelstora högskolorna att få utfärda magisterexamen

noga undersöks (yrkande 2). Motionärerna anser att dessa

högskolor måste få konkurrera med övriga högskolor på samma

villkor (yrkande 1).

Utskottet tar fasta på grundtanken i propositionen, att

villkoret för att ett universitet eller en högskola skall få

utfärda magisterexamen är att vederbörande erbjuder

utbildningar som fyller de kvalitativa fordringarna.

Inrättandet av utvärderingssekretariatet skapar möjligheter att

fortlöpande pröva om detta är fallet vid de högskolor som

önskar få ge magisterexamen. Arbetet med denna prövning har

redan inletts genom det i det föregående nämnda uppdraget till

en särskild utredare. Ingen av de fyra högskoleenheter som

särskilt nämns i uppdraget har hittills tilldelats fasta

forskningsresurser. Förekomsten av sådana har alltså inte av

regeringen betraktats som ett oavvisligt villkor för rätt att

utfärda magisterexamen. Utskottet förutsätter att

prövningsarbetet, såvitt gäller de högskolor som önskar ge

magisterexamen, bedrivs i rask takt så att de mindre och

medelstora högskolornas konkurrensläge gentemot universiteten

inte försämras. För alla universitet och högskolor bör gälla

att deras verksamhet granskas genom utvärderingssekretariatet

och att deras rätt att utfärda olika examina på grundval av

denna granskning vid behov kan omprövas.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår

motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 7 och 1992/93:Ub18.

Den grundläggande högskoleutbildningen bör enligt motion

1992/93:Ub24 (nyd) delas upp i å ena sidan akademisk

utbildning och å andra sidan övrig kvalificerad

postgymnasial utbildning (yrkande 18). Den senare typen av

utbildning skall enligt motionärerna bygga på beprövad

erfarenhet och/eller konstnärlig grund. Akademiska examina,

till vilka motionärerna räknar dels kandidat- och

magisterexamina, dels de traditionella akademiska examina som

civilingenjörsexamen, läkarexamen etc., skall enligt

motionärerna endast kunna avläggas vid universitet och

högskolor med fasta forskningsresurser. Övriga examina föreslås

kallas högskoleexamen (yrkande 19).

Utskottet hänvisar till vad som i det föregående anförts om

vetenskaplig eller konstnärlig grund samt beprövad erfarenhet.

Utskottet ser inte någon anledning att frångå den sedan lång

tid gällande principen att all högskoleutbildning skall vila på

vetenskaplig grund. Sedan 25 år ges utbildning motsvarande

vissa traditionella akademiska examina vid högskolorna i

Örebro, Växjö och Karlstad. Även vid de mindre högskolorna i

övrigt finns i dag utbildning exempelvis till ekonomexamen och

filosofie kandidatexamen. Det skulle inte innebära något

framsteg i utvecklingen av det svenska högskoleväsendet om

dessa högskolor blev fråntagna rätten att ge sådan utbildning

och de examina som är förknippade med den. Utskottet föreslår

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub24 yrkandena 18 och 19.

I propositionen redovisar föredragande statsrådet sin syn på

vilka yrkesexamina som bör ingå i examensordningen. Förutom att

yrkesexamina bör avsluta utbildningar som är inriktade mot

yrken där det finns olika former av officiellt fastställd

legitimation eller behörighetskrav anser han att särskilda

yrkesexamina också bör finnas för utbildningar som syftar till

vård samt omsorg om barn och äldre. Vidare ansluter han sig

till bedömningen i departementspromemorian Fria universitet och

högskolor (Ds 1992:1), där det sägs (s. 18 f.) att det finns

skäl att ha yrkesexamina för vissa andra utbildningar som

svarar mot omfattande yrkesgrupper med väl definierade

yrkeskrav och där det kan förutses att dimensioneringen av

utbildningen -- och därmed behovet av ett examensbegrepp --

kommer att vara av särskilt intresse för statsmakterna. Det

finns därför skäl att i examensordningen ta med socionomexamen,

civilingenjörsexamen, arkitektexamen och ingenjörsexamen.

Antalet yrkesexamina bör enligt föredragande statsrådet

begränsas. För många yrken kan man enligt hans mening skapa den

önskvärda kunskapsprofilen inom ramen för generella examina,

som t.ex. kandidatexamen och magisterexamen. I propositionen

redovisas vilka 36 yrkesexamina som han anser för närvarande

bör ingå i examensordningen.

I motionerna 1992/93:Ub12 (s) yrkande 8 (delvis) samt

1992/93:Ub22 (c) yrkande 1 anförs att bland yrkesexamina också

bör föras upp studie- och yrkesvägledarexamen.

Utskottet delar uppfattningen som framförs i motion

1992/93:Ub22 att syoverksamheten är av stor betydelse i skolan.

I syfte att säkerställa att den bedrivs av kompetent personal

har det i 2 kap. skollagen (1985:1100, ändr. 1990:1477) införts

en bestämmelse om att en sökande, för att få anställas utan

tidsbegränsning för studie- och yrkesorientering i det

offentliga skolväsendet, skall ha en utbildning avsedd för

sådan verksamhet. En särskild yrkesexamen bör därför enligt

utskottets mening ingå i examensordningen.

Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion

1992/93:Ub12 yrkande 8 (delvis) samt 1992/93:Ub22 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Behovet av yrkesexamina för de medellånga

vårdutbildningarna tas upp i tre motioner. I motion

1992/93:Ub8 (s) föreslås yrkesexamen för

laboratorieassistentutbildningen. Såväl denna utbildning som

utbildningarna till hörselvårdsassistent, optiker,

ortopedingenjör, ortopedtekniker och tandtekniker bör ha

yrkesexamina enligt motion 1992/93:Ub15 (c) yrkande 1 (delvis).

Även utbildningarna till dietist och miljö- och

hälsoskyddsinspektör, som inte innefattas i begreppet

medellånga vårdutbildningar, bör enligt samma motion ha

yrkesexamen. Motionären anför också att det bör finnas

minimidefinitioner för sådana yrken som i andra länder har

legitimation, t.ex. dietister/näringsterapeuter i Norge,

Finland, Island m.fl. länder (yrkande 2). Motion 1992/93:Ub12

(s) yrkande 9 erinrar om att riksdagen har begärt en samlad,

bred översyn av samtliga medellånga vårdutbildningar och en

redovisning därav till riksdagen. Motionärerna vill att

regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag om

examina inom detta utbildningsområde.

Utskottet hänvisar till att regeringen nu bereder frågan om

den i sistnämnda motion åsyftade översynen, som begärdes av

riksdagen våren 1990 (bet. 1989/90:UbU21, rskr. 232) och som

utskottet haft anledning att aktualisera vid sina

ställningstaganden till skilda motionsyrkanden (bet.

1990/91:UbU12, 1991/92:UbU14). Riksdagen har i sitt

tillkännagivande våren 1990 om denna översyn bl.a. sagt att det

är väsentligt att beakta de anpassningar till internationella

förhållanden som blir alltmer nödvändiga. Utskottet förutsätter

att regeringen i sin beredning av ärendet -- sedan

utbildningslinjerna avskaffats som begrepp -- prövar frågan om

behovet av yrkesexamina för motsvarande yrken. Mot bakgrund av

detta finner utskottet inte motiverat att riksdagen nu gör

något särskilt uttalande. Motionerna 1992/93:Ub8, 1992/93:Ub12

yrkande 9 och 1992/93:Ub15 yrkande 1 delvis samt yrkande 2 bör

därför avslås av riksdagen.

Förslaget i propositionen om en barn- och ungdomspedagogisk

examen avstyrks i motion 1992/93:Ub7 (s) yrkande 1.

Motionären anser att förskollärare och fritidspedagoger är två

skilda yrkesgrupper, vilkas utbildningar nu behöver utvecklas

var för sig för att möta de framtida behoven.

Utskottet, som anser att det bör ankomma på regeringen att

utfärda examensordningen, har inte funnit skäl att göra någon

annan bedömning i denna fråga än vad regeringen gjort.

Riksdagen bör därför avslå yrkandet om ett tillkännagivande i

frågan.

I motion 1992/93:Ub7 (s) anförs också att utbildningarna

till förskollärare resp. fritidspedagog bör förlängas till

140 poäng (yrkande 2). Motionären hänvisar till de krav som

ställs på yrkesutövarna, behovet av att de blir jämförbara i

ett EG-perspektiv och behovet av vetenskaplig förankring.

Utskottet noterar att regeringen i förevarande proposition

inte har redovisat sin bedömning av längden på de olika

yrkesexamina som avses finnas. Enligt bilaga 2 i propositionen

Lärarutbildning (prop. 1991/92:75) skall barn- och

ungdomspedagogisk examen omfatta minst 100 poäng, dock att

utbildningen för studenter med vissa förkunskaper kan förkortas

till 80 eller 50 poäng. Detta överensstämmer med vad som för

närvarande gäller för förskollärarlinjen och

fritidspedagoglinjen.

Utskottet finner inte skäl för riksdagen att just beträffande

utbildningen av förskollärare och fritidspedagoger framföra en

uppfattning om utbildningens längd. Det bör ankomma på

regeringen att överväga denna fråga. Motion 1992/93:Ub7 yrkande

2 bör därför avslås av riksdagen.

I skilda motioner framförs även förslag om yrkesexamina i

övrigt. Det gäller ekonomexamen i 1992/93:Ub12 (s) yrkande 8

delvis, utbildningen av dietister, miljö- och

hälsoskyddsinspektörer, optiker och tandtekniker i 1992/93:Ub15

(c) yrkande 1 delvis, bebyggelseantikvarier i 1991/92:Ub418 (s)

yrkande 3 och konservatorer i 1991/92:Ub561 (nyd) yrkande 3.

Utskottet noterar att föredragande statsrådet i propositionen

redovisat vilka yrkesexamina han anser för närvarande bör ingå

i examensordningen.

Till utskottet har från Svenska kommunförbundet framförts

synpunkter på behovet av en yrkesexamen för hälso- och

miljöskyddsinspektörer.

Utskottet utgår från att det skall vara möjligt att införa

ytterligare yrkesexamina, utöver dem i propositionen

uppräknade, om det finns tungt vägande skäl. Ett motiv för att

ha särskilda examina är, som anförts ovan, behovet av att kunna

säkerställa att ett tillräckligt antal personer med viss

kompetens kommer att examineras. Utskottet anser dock inte att

riksdagen nu har anledning att ta ställning till huruvida det

skall finnas yrkesexamina för de i motionerna angivna yrkena.

Motionsyrkandena avstyrks.

Beträffande beslutsnivån när det gäller examensordningen

yrkas i motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 22 att riksdagen skall

besluta vilka examina som skall ingå i examensordningen.

Utskottet noterar att det enligt propositionen bör ankomma på

regeringen att utfärda examensordningen. Den är tänkt att få

formen av en bilaga till högskoleförordningen och innefatta

bl.a. föreskrifter om vilka examina som skall kunna förekomma.

Genom att riksdagen hittills beslutat om vilka allmänna

utbildningslinjer som skall inrättas, har riksdagen haft ett

betydande inflytande över utbudet av utbildningar med

inriktning på olika yrkesområden. Examensbenämningar fastlades

fram till den 30 juni 1992 av universitets- och högskoleämbetet

(UHÄ) i centrala utbildningsplaner eller i särskilda beslut.

Avvecklingen av systemet med allmänna utbildningslinjer, som

utskottet i det föregående har tillstyrkt, ingår som ett led i

en ökad frihet och ett större ansvar för varje universitet och

högskola när det gäller både utbildningsutbud och

studieorganisation. Riksdagen kommer enligt regeringens förslag

att fatta beslut om utbildningsuppdrag för de statliga

högskolorna och universiteten. I dessa uppdrag kommer i

begränsad utsträckning att ingå preciseringar av minimiantalet

examinerade, nämligen för sådana examina där statsmakterna har

anledning att förvissa sig om ett tillräckligt antal

examinerade vid vissa tidpunkter.

Utskottet anser inte att det finns anledning att riksdagen

utöver detta skall reglera vilka examina som skall finnas.

Utskottet föreslår därför att riksdagen avslår motion

1992/93:Ub12 yrkande 22.

Möjlighet att ta ut en generell examen i tillägg till en

yrkesexamen bör enligt motion 1992/93:Ub11 (s) tydligt framgå

av den kommande högskoleförordningen. För t.ex.

arbetsterapeutyrket är det viktigt att förutom yrkesexamen

kunna få en generell examen som är öppen gentemot licentiat-

och doktorsnivån (yrkande 1). Motionärerna är också angelägna

om att regelsystemet i den nya högskoleförordningen inte

utformas så att utvecklingen av nya ämnen, som t.ex.

arbetsterapi, hindras (yrkande 2).

Utskottet anser det självklart att den som uppfyller kraven

för både en yrkesexamen och en generell examen skall kunna få

bevis om detta. Den närmare utformningen av dokumentationen bör

dock inte riksdagen bestämma om. Någon risk för att regeringen

i den kommande högskoleförordningen skall skapa hinder för

utvecklingen av nya ämnen föreligger enligt utskottets mening

inte. Riksdagen bör därför avslå motion 1992/93:Ub11.

I examensordningen bör enligt motion 1992/93:Ub23 (v) yrkande

14 inrymmas en vetenskaplig grundkurs på 20 poäng.

Utskottet instämmer i den bedömning som gjorts av

Högskoleutredningen (SOU 1992:1 s. 274 f.) att en vetenskaplig

grundkurs på 20 poäng bör erbjudas främst vid universiteten som

del i ett rekommenderat studieprogram. Alla studenter i

examensinriktade studieprogram -- oavsett typen av högskola och

utbildning -- bör enligt utredningen få en introduktion i

vetenskapshistoria, vetenskapsteori och vetenskaplig metod. För

egen del vill utskottet tillägga att examensordningen generellt

sett inte är avsedd att styra studieorganisationen, varför det

också av det skälet inte är lämpligt att examensordningen

innehåller några föreskrifter om vetenskaplig grundkurs av viss

omfattning.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår

motion 1992/93:Ub23 yrkande 14.

Civilingenjörsutbildning bör inrättas vid högskolan i

Karlstad, enligt motion 1992/93:Ub4 (m). Högskolan har sedan

mitten av 1970-talet systematiskt byggt upp den tekniska

sektorn genom att erbjuda lokala utbildningslinjer. Resurserna

för dessa kan tas i anspråk för civilingenjörsutbildning.

Utskottet anser att riksdagen bör avvakta regeringens förslag

i den kommande propositionen om grundläggande

högskoleutbildning för perioden 1993/94--1995/96. Yrkandet

avstyrks.

Motion 1992/93:Ub23 (v) tar också upp rätten att

tillgodoräkna sig utbildning (yrkande 1). Enligt

motionärerna skall denna rätt skrivas in i högskolelagen.

Utskottet konstaterar att regeringen avser att behålla de

nuvarande bestämmelserna om detta i högskoleförordningen (7

kap. 7--9 §§) i huvudsak oförändrade (prop. s. 36). Utskottet

vill understryka vikten av att den lokala friheten att

organisera studierna och bestämma om innehållet inte, såsom

motionärerna befarar, leder till minskade möjligheter för

studerande att flytta mellan läroanstalter. Detta är enligt

utskottets mening viktigt också när det gäller

internationalisering. Bestämmelsen om tillgodoräknande måste

alltså av högskolorna tillämpas generöst. Det är därför

angeläget att denna fråga -- så som sägs i propositionen --

ägnas särskild uppmärksamhet i den fortsatta uppföljningen av

universitetens och högskolornas verksamhet. Motionärernas syfte

får därmed anses vara i huvudsak tillgodosett, varför riksdagen

bör avslå yrkandet.

När det gäller betyg i grundutbildningen anförs i

propositionen att betyg normalt skall vara graderade.

Rekommendationen om graderade betyg bör utgå enligt motion

1992/93:Ub23 (v) yrkande 15.

Utskottet förutsätter att den kommande högskoleförordningen

kommer att ge högskolor och universitet betydande frihet att

själva avgöra t.ex. i vilken utsträckning betyg i den

grundläggande utbildningen skall vara graderade. Utskottet

föreslår att riksdagen avslår motionsyrkandet.

I propositionen anförs vidare att högskolorna utan särskild

föreskrift därom skall anses ha rätt att vid behov besluta om

begränsning av studenternas rätt att upprepade gånger

genomgå prov på samma kurs eller moment. I motion

1992/93:Ub12 (s) yrkande 10 yrkas avslag på detta.

Utskottet vill i denna fråga anföra följande.

De olika remissyttrandena till departementspromemorian Fria

universitet och högskolor (Ds 1992:1) uppvisade en splittrad

bild vad angår behovet av en begränsning av rätten att genomgå

prov. Många anser instrumentet vara tveksamt för

effektivisering av studierna. Andra förordar dock en

begränsning av antalet provtillfällen. Sannolikt föreligger

skillnader i synsätt mellan olika fakulteter och discipliner.

Utskottet anser därför att möjligheten att begränsa antalet

provtillfällen skall finnas men utgår samtidigt från att

begränsningen endast kommer till användning där behovet är

särskilt stort. Utskottet föreslår mot bakgrund av det anförda

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub12 yrkande 10.

När det gäller vad som i övrigt i propositionen anförts

om examensordning m.m. (avsnitten 5.2--5.6) föreslår

utskottet att riksdagen lägger propositionen i motsvarande del

till handlingarna.

Tillträde till högskolan

Villkoren för behörighet till grundläggande

högskoleutbildning har hittills fastlagts dels genom en

grundläggande bestämmelse i högskolelagen (1977:218, 9 §),

dels genom närmare bestämmelser i högskoleförordningen

(1977:263, 5 kap.). Regeringen föreslår i propositionen en ny

formulering i högskolelagen (1 kap. 8 §) samt bereder riksdagen

tillfälle att ta del av bedömningar som utbildningsministern

gör och som han avser att lägga till grund för regleringen i

den kommande nya högskoleförordningen.

Villkoren för allmän behörighet knyts i lagförslaget till

de kunskaper som eleverna får på de nationella programmen i

gymnasieskolan. Även den som genom annan utbildning eller

erfarenhet har skaffat sig motsvarande kunskaper skall anses

uppfylla de allmänna behörighetsvillkoren. Med hänsyn till

tidsschemat för införandet av de nationella programmen i

gymnasieskolan räknar utbildningsministern med att de nya

reglerna inte kommer att kunna tillämpas fullt ut förrän inför

antagningen till höstterminen 1998.

Utskottet konstaterar att regeringens förslag står i

överensstämmelse med riksdagens beslut med anledning av

propositionen Växa med kunskaper (prop. 1990/91:85, bet. UbU16,

rskr. 356) att de nationella programmen, som alla är treåriga,

skall ge allmän behörighet. Utskottet noterar vidare att det i

förevarande proposition (s. 45) sägs att den som i dag har

allmän behörighet genom ålder och yrkesverksamhet (den s.k.

25:4-regeln) även i fortsättningen kommer att ha denna

behörighet, dock under förutsättning att han eller hon har

kunskaper i svenska och engelska som motsvarar de treåriga

nationella programmen. I fråga om svenska och engelska innebär

detta en skärpning som utskottet inte har något att invända

mot. Utskottet förutsätter att högskoleförordningen får en

sådan utformning att det står helt klart, att

antagningsmyndighets prövning, huruvida den som åberopar

25:4-behörighet har kunskaper motsvarande treåriga program i

gymnasieskolan, enbart skall avse svenska och engelska samt

eventuella särskilda behörighetsvillkor. De nya reglerna

kommer, som nyss anförts, att kunna tillämpas fullt ut först

inför antagningen till höstterminen 1998.

Motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 1 innehåller ett från

regeringens förslag och riksdagens tidigare beslut klart

avvikande förslag. Motionärerna, som -- vilket framgått i det

föregående -- vill göra en grundläggande åtskillnad mellan

akademisk och annan postgymnasial utbildning, anser att

villkoret för allmän behörighet till akademisk utbildning

enbart skall knytas till kunskaper som nås på de nationella

program i gymnasieskolan vilka syftar till fortsatta akademiska

studier. Därmed torde motionärerna i första hand avse

samhällsvetenskapsprogrammet och naturvetenskapsprogrammet.

Utskottet, som inte kan ställa sig bakom den i motion

1992/93:Ub24 föreslagna uppdelningen av högskoleutbildningen i

två kategorier, föreslår att riksdagen med avslag på nämnda

motion yrkande 1 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda

förslaget till högskolelag såvitt avser 1 kap. 8 §.

Ämnet svenska som andraspråk bör enligt motion

1991/92:Ub513 (fp) jämställas med ämnet svenska när det gäller

allmän behörighet till grundläggande högskoleutbildning. Enligt

motionärerna är betyg i svenska som andraspråk i komvux redan i

dag jämställt med det s.k. rikstestet, som för vissa kategorier

sökande med utländsk förutbildning räcker som dokumentation av

kunskaper i svenska.

Motsvarande förslag framfördes även i motioner vid riksmötet

1989/90, varvid utskottet anförde följande (1989/90:UbU3 s. 8

f.).

Enligt vad utskottet erfarit är bristande kunskaper i svenska

hos de studerande ett stort problem inom vissa utbildningar i

högskolan. Utskottet anser att villkoren för allmän behörighet

inte bör knytas till svenska som andraspråk. Målet måste vara

att allmän behörighet har samma innebörd för studerande med

invandrarbakgrund som den har för övriga högskolestuderande.

Utskottet noterar att regeringens lagförslag innebär en

skärpning av kraven på kunskaper i svenska för allmän

behörighet. Detta har utskottet i det föregående ställt sig

bakom. Svenska som andraspråk inom komvux når inte upp till

samma nivå som ämnet svenska etapp 3. Svenska som kärnämne i de

nationella programmen i gymnasieskolan motsvaras inom gymnasial

vuxenutbildning tills vidare av etapp 3 i 1982 års läroplan för

kommunal och statlig utbildning för vuxna (Lvux 82) enligt

förordningen om kursplaner i kärnämnen för den reformerade

gymnasieskolan och den gymnasiala vuxenutbildningen (SKOLFS

1992:12). Målet för svenska i de nationella programmen i

gymnasieskolan och i den nya gymnasiala vuxenutbildningen är

alltså klart högre än för svenska som andraspråk, som i Lvux 82

endast når till etapp 2.

Utskottet, som inte funnit anledning att ändra sitt tidigare

ställningstagande, föreslår att riksdagen avslår motion

1991/92:Ub513.

Vilka särskilda behörighetsvillkor som skall gälla för

olika kurser och utbildningsprogram skall enligt regeringens

förslag beslutas av resp. universitet eller högskola själv. I

lagförslaget 4 kap. 2 § ges utrymme för regeringen, eller

myndighet som regeringen bestämmer, att föreskriva annat.

Vidare stadgas där att sökande till kommunal högskola skall

antas utan avseende på folkbokföringsort.

En central reglering av antagningen behövs enligt motion

1992/93:Ub12 (s) yrkande 11. Den bör vara utformad så att

rättssäkerheten garanteras. För utbildningar där staten ställer

upp legitimationskrav eller förutsätter nationell likvärdighet

mellan utbildningarna bör enligt motion 1992/93:Ub23 (v)

yrkande 17 de särskilda behörighetsvillkoren vara likvärdiga.

Varje universitets och högskolas frihet att själv bestämma

behörighetsvillkoren bör enligt motion 1992/93:Ub24 (nyd)

yrkande 12 inte kunna inskränkas genom föreskrifter av

regeringen. Vidare vill motionärerna att det i lagen skall

föreskrivas att sökande inte får diskrimineras på grund av kön,

ras, hudfärg, bostadsort eller liknande.

Utskottet erinrar om att studieorganisationen enligt de

riktlinjer som riksdagen ställde sig bakom våren 1991 (prop.

1990/91:150 bil. II:7, bet. UbU21, rskr. 389) skall bli en helt

och hållet lokal fråga. För hela landet gemensamma

behörighetsvillkor har hittills funnits för de allmänna

utbildningslinjerna och påbyggnadslinjerna. Dessa skall enligt

förslag i propositionen, som utskottet i det föregående

tillstyrkt, avvecklas. Utskottet erinrar ånyo om sitt uttalande

våren 1991 (bet. 1990/91:UbU21 s.22) när det gäller

utbildningar som direkt förbereder för en klart definierad

yrkesroll, nämligen att ett likvärdigt innehåll och en

någorlunda enhetlig studieorganisation är en förutsättning för

att utbildningens mål skall uppnås.

Lagförslaget i propositionen ger regeringen utrymme för att

meddela centrala föreskrifter när det gäller särskilda

behörighetsvillkor, något som enligt utskottets mening bör vara

möjligt.

Förbud mot diskriminering av olika slag finns redan dels i

regeringsformen 2 kap. 15 och 16 §§, dels i förevarande

lagförslag 4 kap. 2 § andra stycket.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 11,

1992/93:Ub23 yrkande 17 och 1992/93:Ub24 yrkande 12 antar det i

propositionen framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser

4 kap. 2 §.

I motion 1991/92:Ub415 (fp) föreslås en spärr för antagning

till vårdutbildning av personer som fråntagits legitimation som

hälso- och sjukvårdspersonal.

Utskottet utgår från att det ankommer på den myndighet som

fråntar en person legitimationen att samtidigt informera om hur

myndigheten ser på en eventuell ansökan om legitimation för ett

annat vårdyrke. Risken för att en sådan person kan åstadkomma

skada vid genomgång av en ny utbildning kan läggas till grund

för avskiljande enligt 4 kap. 6 § i regeringens lagförslag, som

utskottet i det föregående tillstyrkt. En särskild spärregel

vid antagningen är enligt utskottets mening inte befogad.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår

motion 1991/92:Ub415.

Bestämmelser om urval till grundläggande

högskoleutbildning bör enligt regeringens bedömning (prop. s.

46) meddelas av regeringen. Grundläggande för urvalet bör vara

den sökandes kunskaper, erfarenheter och särskilda fallenhet

för den sökta utbildningen. De urvalsgrunder som bör få

förekomma är endast betyg, högskoleprov, annat särskilt prov,

tidigare utbildning samt arbetslivserfarenhet. Särskilda skäl

skall dock enligt propositionen också kunna åberopas. Vilka

urvalsgrunder som används för resp. utbildning, och hur de

används t.ex. när det gäller urvalsgrunden betyg, skall

beslutas av varje universitet och högskola.

Regeringen skall enligt motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 13

inte styra urvalskriterier och urvalsprocess, som i stället

skall beslutas av varje högskola själv.

Studieomdöme från folkhögskola bör enligt motionerna

1992/93:Ub12 (s) yrkande 12, 1992/93:Ub14 (fp), 1992/93:Ub20

(c) och 1992/93:Ub23 (v) yrkande 16 även i framtiden användas

som urvalsgrund.

Utskottet har inget att invända mot att regeringen i

högskoleförordningen meddelar grundläggande bestämmelser om

urval. Studieomdöme från folkhögskola behandlas i det nu

gällande urvalssystemet som motsvarande ett betyg. I

propositionen om folkbildning (prop. 1990/91:82) anförde

föredragande statsrådet att han i likhet med

Folkhögskolekommittén ansåg att det inte längre behövdes ett

särskilt normeringsprov för att studieomdömen skall kunna ges i

folkhögskolan. Lärarkollektivets bedömningar skulle vara

tillräckliga. Nya regler för urval till högskoleutbildning

trädde i kraft inför höstterminen 1991. Om erfarenheterna av

dessa skulle visa att det inte längre fanns skäl att ha

graderade studieomdömen och en särskild kvotgrupp för

folkhögskolesökande borde enligt statsrådet en förändring av

urvalsreglerna till högskolan i detta avseende övervägas.

Utskottet (1990/91:UbU18 s. 27) hade inget att erinra mot hans

bedömningar när det gäller studieomdöme. Utskottet förutsätter

att graderade studieomdömen från folkhögskola liksom hittills

kommer att jämställas med betyg och kunna läggas till grund för

urval till högskoleutbildning. Motionerna om studieomdöme är

därmed enligt utskottets uppfattning tillgodosedda.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 12,

1992/93:Ub14, 1992/93:Ub20, 1992/93:Ub23 yrkande 16 samt

1992/93:Ub24 yrkande 13 antar det i propositionen framlagda

förslaget till högskolelag såvitt avser 4 kap. 3 §.

Positiv särbehandling och förtur för underrepresenterat

kön bör enligt motion 1992/93:Ub13 (fp) kunna användas som

urvalsgrunder till och inom högskolans utbildningar. Dessa

urvalsgrunder kan enligt motionären vara verktyg för att kunna

uppnå de mål som riksdagen tidigare ställt upp om balans mellan

kvinnor och män inom de längre grundutbildningarna och inom

forskarutbildningen.

Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande.

Såväl regeringen som riksdagen har vid åtskilliga tillfällen

påtalat som ett missförhållande att könsfördelningen inom

flertalet grundutbildningar i högskolan är mycket sned, och

uttalat att andelen kvinnor i forskarutbildning och forskning

bör öka. Ett skäl till att andelen kvinnor som avlägger

doktorsexamen är så ringa har ansetts vara att rekryteringen

till forskarutbildningen har skett på sådant sätt och

bemötandet under utbildningen har varit sådant att det är

svårare för kvinnor än för män att framgångsrikt fullfölja

utbildningen. Utskottet anförde i sitt betänkande över 1990 års

forskningsproposition (1989/90:UbU25 s. 105) att det nu

ankommer på de lokala organen och befattningshavarna att

utforma sina rekryteringsåtgärder både till forskarutbildning

och till lärartjänster inom högskolan på sådant sätt att

kvinnor stimuleras att söka och blir rättvist bedömda.

I proposition 1987/88:105 Jämställdhetspolitiken inför

90-talet angav den dåvarande regeringen vissa mål för hur

andelen antagna av vartdera könet skulle utvecklas under den

närmaste femårsperioden och på längre sikt. För

högskoleutbildningen angavs som mål för den närmaste

femårsperioden att andelen antagna av underrepresenterat kön

borde öka till minst 10 % i de utbildningar där kvinnliga resp.

manliga studenter då utgjorde mindre än 5 %. Vidare borde

andelen kvinnliga studenter i tekniska utbildningar öka till

minst 30 % av de antagna. Andelen manliga studenter i

medellånga vårdutbildningar, som då uppgick till ca 15 %, borde

höjas till minst 25 %. Riksdagen (bet. 1987/88:AU27 och

1987/88:UbU34) hade ingen erinran mot dessa mål.

I propositionen nämndes också (s. 79--81) att det redan då

gavs extra poäng vid intagning till gymnasieskolan till den

flicka eller pojke som sökte till en linje där det egna könet

är underrepresenterat. Vidare relaterades att den

försöksverksamhet som inleddes inom det s.k. ÖGY-försöket med

företräde för kvinnliga sökande till elmekaniska grenen av

industriteknisk linje givit positiva erfarenheter och att

regeringen i proposition 1987/88:102 (bet. UbU31) förordat att

manliga sökande skulle gynnas vid intagningen till den treåriga

sociala service- och omvårdnadslinjen. Däremot förordades inte

någon utvidgning till fler studievägar.

Utbildningsutskottet ansåg det nödvändigt att pröva många

olika metoder för att minska den könsmässiga snedrekryteringen

till olika utbildningar, t.ex. beträffande reglerna för

intagning till gymnasieskolan. Under en övergångstid kunde det

enligt utskottet t.o.m. vara motiverat att pröva åtgärder som

gynnade underrepresenterat kön. Utskottet avstyrkte med

hänvisning till detta motionsyrkanden (m) om att könskvotering

resp. särbehandling skulle avvisas (1987/88:UbU34 s.5).

Tilläggspoäng för underrepresenterat kön har ingått i

urvalsreglerna till gymnasieskolan i varje fall från

1980-talets första hälft. Motionsyrkande om att avskaffa regeln

avstyrktes av utskottet i betänkande UbU 1983/84:19.

I propositionen Växa med kunskaper (prop. 1990/91:85 s. 164

f.) gjordes bedömningen att några förändringar av

urvalsgrunderna till gymnasieskolan inte borde göras då, i

avvaktan på förslag från Betygsberedningen. Dock anförde

statsrådet att bestämmelserna om tilläggspoäng för

underrepresenterat kön borde tas bort, eftersom de skulle

strida mot bestämmelsen i skollagen om alla barns och ungdomars

lika tillgång till utbildning oberoende av bl.a. kön (1 kap. 2

§ skollagen, utan motsvarighet i skollagen före 1991). Flera

motioner om urvalsregler, bl.a. en från Socialdemokraterna om

att behålla tilläggspoäng för underrepresenterat kön, avslogs

av riksdagen med hänvisning till Betygsberedningen

(1990/91:UbU16 s. 68).

I Betygsberedningens betänkande Ett nytt betygssystem (SOU

1992:86 s. 95 f.) relateras ett förslag från Skolöverstyrelsen

(SÖ) år 1990 om kompletterande urvalsgrunder för tillträde till

gymnasieskolans yrkesinriktade och estetisk-praktiska

studievägar. I SÖ-förslaget förordas bl.a. företräde för

underrepresenterat kön till upp till 20 % av platserna på

aktuella utbildningar. Den delen av SÖ-förslaget kommenteras

inte i Betygsberedningens betänkande.

Inom högskolan har en period under 1970-talet viss

könskvotering av män förekommit vid antagningen till

förskollärarlinjen. Tillträdesutredningen (SOU 1985:57) ansåg

inte att könskvotering var lämplig som generell metod, men

ansåg det dock motiverat att använda denna metod för vissa

utbildningar där särskilda behov kunde identifieras. Som

exempel nämndes idrottslärarlinjen. Utredningen föreslog

däremot att kön skulle utgöra urvalsgrund vid val mellan

sökande med i övrigt lika meriter, när det gäller

utbildningslinjer där antalet sökande av det ena könet

understiger 30 %. I proposition 1987/88:109 anslöt sig

regeringen till förslaget, som även godkändes av riksdagen

(bet. UbU32 s. 17). Saken reglerades i 5 kap. 27 §

högskoleförordningen (1977:263, ändr. 1989:73).

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) fick 1990 ett uppdrag

att utreda möjligheterna till könskvotering vid antagning till

högskoleutbildning. I uppdraget sades att UHÄ för det första

mer allmänt skulle undersöka förutsättningarna för och

konsekvenserna av olika former av prioritering av

underrepresenterat kön vid antagningen till högskoleutbildning.

För det andra skulle UHÄ bedöma för vilka utbildningar en sådan

prioritering i första hand kunde vara motiverad. Detta uppdrag

blev aldrig slutfört. Ärendet avskrevs när chefen för

Utbildningsdepartementet den 16 juni 1992 tillsatt den i det

föregående nämnda arbetsgruppen (U 1992:E) för

jämställdhetsfrågor i högre utbildning och forskning.

I kompletteringspropositionen våren 1992 föreslogs en ettårig

utbildning inom högskolan för breddning och komplettering av

kompetens. Kvinnor skulle ges företräde till plats inom

utbildning av detta slag som avser teknisk eller

matematisk-naturvetenskaplig utbildning (prop. 1991/92:150 bil.

I:6 s. 4). Utbildningsutskottet ansåg det angeläget att på

detta sätt försöka påverka rekryteringen av flickor till högre

utbildning inom naturvetenskapliga och tekniska ämnen

(1991/92:UbU4y).

I den förevarande propositionen anges vilka urvalsgrunder som

skall kunna förekomma. Därutöver skall enligt propositionen

även särskilda skäl kunna åberopas. Utskottet vill göra det

förtydligandet att jämställdhetsaspekten bör kunna beaktas som

ett särskilt skäl. I det föregående (s. 20) har utskottet

redovisat att jämställdhet betraktas som en av flera sakliga

grunder vid tillsättning av statliga tjänster och kan fälla

avgörandet till förmån för en sökande av underrepresenterat kön

när sökandena bedöms vara jämbördiga eller i det närmaste

jämbördiga. Motsvarande bör gälla vid urval till och inom

högskoleutbildning. Utskottet uppfattar den i propositionen

beskrivna ansvarsfördelningen så att det ankommer på varje

universitet eller högskola att närmare besluta om hur detta

skall tillämpas.

När högskolorna skall ta ansvaret för sin egen antagning av

studenter bör de således med tillämpning av

jämställdhetsaspekten kunna ge förtur till sökande av

underrepresenterat kön när meriterna, dvs. kunskaper,

erfarenheter och särskild fallenhet för den sökta utbildningen,

är i stort sett lika om också inte identiskt lika. Vid

identiskt lika meriter bör liksom för närvarande sökande av

underrepresenterat kön ges företräde till utbildningsplats där

könsfördelningen avviker från de av riksdagen godtagna målen

(jfr prop. 1987/88:105, bet. UbU34 och AU17).

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår

motion 1992/93:Ub13.

Värdet av gymnastik och gymnastikbetygets betydelse

framhålls i motion 1991/92:Ub240 (fp). I motionen konstateras

att poängräkningsreglerna för ämnet idrott ger fel signal till

unga människor. De sägs kunna uppfatta det som att gymnastik

inte är ett viktigt ämne.

Utskottet konstaterar att betyget i gymnastik (numera kallat

idrott) -- till skillnad från betyg i andra ämnen -- hittills

alltid har fått räknas bort, om det skulle dra ner det

medelvärde i gymnasiebetyget som för närvarande ligger till

grund för urval till utbildningslinjer. Frågan togs upp i

propositionen om urval m.m. till högskoleutbildning (prop.

1987/88:109 s. 17 f.), som ledde fram till de urvalsregler som

gäller för närvarande. Alla remissinstanser som yttrat sig i

frågan hade enligt nämnda proposition ansett att betyget i

idrott bör få räknas bort ur betygsmedelvärdet.

Utskottet anser inte att riksdagen nu bör göra något

uttalande av motsatt innebörd, varför motion 1991/92:Ub240 bör

avslås.

När det gäller vad som i övrigt i propositionen anförts

om tillträde till grundläggande högskoleutbildning

(avsnitten 6.2--6.4) föreslår utskottet att riksdagen lägger

propositionen i motsvarande del till handlingarna.

Forskarutbildning

I propositionen anförs att regeringen, främst av kvalitets-

och rättssäkerhetsskäl, bör utfärda vissa ramföreskrifter som

reglerar forskarutbildningens längd, tillträde, examination

m.m. När det gäller tillträde redovisar utbildningsministern

sin avsikt att höja kravet för allmän behörighet till

forskarutbildning från 80 poäng till 120 poäng.

Det bör enligt propositionen vara möjligt att använda

graderade betyg även i forskarutbildningen. De

nuvarande hindren mot detta infördes med motivet att systemet

med betygsättning ansågs ha medfört att avhandlingarna och

därmed studietiderna blivit allt längre. Utbildningsministern

anser inte att det är förekomsten eller frånvaron av betyg som

avgör vare sig avhandlingens eller studietidens längd.

Mot detta förslag anförs invändningar i motionerna

1992/93:Ub12 (s) yrkande 14 och 1992/93:Ub23 (v) yrkande 18.

Motionärerna hänvisar till risken för förlängda studietider,

till att förslaget inte har entydigt stöd i den akademiska

världen och till att behovet av ingående gradering av

forskningsinsatsernas kvalitet tillgodoses på andra sätt.

Utskottet finner inte anledning att motsätta sig att det

öppnas möjlighet att använda graderade betyg i

forskarutbildningen. Utvecklingen bör följas med uppmärksamhet.

Riksdagen bör således avslå motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 14

och 1992/93:Ub23 yrkande 18.

Kvinnors möjligheter till forskarstudier tas upp i motion

1992/93:Ub21 (c) yrkande 3. Det är enligt motionärerna märkligt

att det inom de utbildningsområden där företrädesvis kvinnor

studerar -- undervisning, vård och omsorg nämns som exempel --

inte ges de möjligheter till forskning och forskarutbildning

som är fallet inom andra utbildningsområden.

Utskottet delar uppfattningen att ökade forskningsresurser

till vård-, omsorgs- och undervisningsområdena skulle medföra

att fler kvinnor skaffade sig forskarutbildning. Efter förslag

i 1990 års forskningsproposition (prop. 1989/90:90, bet. UbU25,

rskr. 328) har riksdagen fr.o.m. budgetåret 1992/93 anvisat

särskilda medel under anslaget till de medicinska fakulteterna

som en rörlig resurs för lärare inom den kommunala högskolan,

dvs. inom de medellånga vårdutbildningarna. Denna resurs avses

övergångsvis kunna användas även för forskarutbildning av

lärare i sådan utbildning. Forskningen inom skolväsendet

tillfördes ytterligare medel budgetåret 1990/91 efter förslag i

1990 års forskningsproposition. I april 1992 utfärdade

regeringen direktiv för en särskild utredare som skall

undersöka möjligheten att överföra vårdhögskolorna till

statligt huvudmannaskap (dir. 1992:43). En utgångspunkt skall

enligt direktiven vara att staten har ett särskilt ansvar för

uppbyggnad av starka miljöer för forskning och utveckling.

Enligt vad utskottet erfarit kommer utredningen inom kort att

redovisa uppdraget.

Utskottet konstaterar att vikten av utökad forskning inom de

i motionen nämnda områdena är uppmärksammad. Ytterligare

förslag kan förväntas i den forskningsproposition som skall

framläggas i februari 1993. Mot denna bakgrund finner utskottet

inte behov av det tillkännagivande som föreslås i motion

1992/93:Ub21 yrkande 3, som därför bör avslås av riksdagen.

När det gäller vad som i propositionen i övrigt anförts

om forskarutbildning (avsnitt 7) föreslår utskottet att

riksdagen lägger propositionen i motsvarande del till

handlingarna.

Lärare

Lärartjänsterna i högskolan har hittills i allt väsentligt

reglerats i högskoleförordningen (kap. 19). I den nuvarande

högskolelagen finns endast bestämmelser om bisysslor samt om

tjänst som lärare som är förenad med tjänst vid sjukvårdsenhet.

Regeringen föreslår nu att det i högskolelagen skall finnas ett

kapitel om lärare, där det ges vissa bestämmelser om

professorer och lektorer, en allmän bestämmelse om vad som hör

till en lärares uppgifter samt -- liksom hittills -- några

generella regler om bisysslor och om tjänsteförening. I övrigt

redovisas i propositionen vissa uppfattningar som

utbildningsministern hyser rörande tjänsteorganisationen, vilka

dock enligt propositionen (s. 53) inte skall uppfattas som

förslag.

Den allmänna bestämmelsen om innehållet i lärartjänster

bör enligt motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 4 ges en något

annan lydelse än vad regeringen föreslagit. I stället för att i

3 kap. 1 § ange vad som får ingå i en lärartjänst bör det

enligt motionärerna sägas att både utbildning och forskning

eller konstnärligt utvecklingsarbete i normalfallet skall

ingå. De vill också utelämna omnämnandet av administrativa

uppgifter.

Utskottet erinrar om att åtskilliga högskolor ännu saknar

fasta forskningsresurser. Många av lärarna i högskolan har inte

heller forskarutbildning. Till frågan hur detta förhållande

skall kunna ändras räknar utskottet med att få återkomma i

samband med behandlingen av 1993 års forskningsproposition. I

nuvarande läge kan enligt utskottets mening den aktuella

paragrafen inte ges den lydelse som föreslagits i motion

1992/93:Ub24 yrkande 4. Riksdagen bör således med avslag på

detta yrkande anta det i propositionen framlagda förslaget till

högskolelag såvitt avser 3 kap. 1 §.

En grundläggande bestämmelse om tjänst som professor ges i 3

kap. 2§ i regeringens lagförslag. I dess tredje stycke sägs

att regeringen får utfärda närmare föreskrifter om behörighet

och befordringsgrunder för tjänster som professor.

I motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 5 föreslås att den

sistnämnda meningen i lagförslaget skall utgå.

Utskottet anser liksom utbildningsministern att ett noggrant

förfarande vid anställning av professor har stor betydelse för

kvaliteten i verksamheten inom universitet och högskolor.

Förekomsten av regler på detta område har vidare, vilket också

framhålls i propositionen, betydelse för rättssäkerheten och

jämställdheten. Utskottet, som i det följande föreslår att ett

fjärde stycke tillförs ifrågavarande paragraf, anser därför att

riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkande 5 bör anta

det i propositionen framlagda förslaget till högskolelag såvitt

avser 3 kap. 2 § första t.o.m. tredje stycket.

Bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra och tredje styckena tar

uppenbart sikte på professurer inom vetenskapsområden och är

mindre väl ägnade att tillämpa för professurer för

konstnärlig verksamhet. Visserligen ges i 1 kap. 2 §

paralleller mellan vetenskaplig och konstnärlig grund i

utbildningen samt mellan forskning och konstnärligt

utvecklingsarbete, men det är att föredra att

behörighetsvillkoren för professorstjänster inom konstnärlig

verksamhet regleras för sig och inte genom en motsvarande

tillämpning av behörighetsbestämmelser för det vetenskapliga

området.

Det rör sig emellertid här om tjänster som är något

annorlunda till sin natur än professurer inom

vetenskapsområden. För närvarande gäller att de i praktiken

alltid är tidsbegränsade. Också enligt propositionen skall

professorstjänster för konstnärlig verksamhet få tidsbegränsas.

Dessa tjänster kommer därmed att skilja sig från dem på den

vetenskapliga sidan, vilka alltid -- om man bortser från de

adjungerade professorerna -- är förenade med det starka

anställningsskydd som följer av 3 kap. 4 § och som utskottet

behandlar i det följande. Det finns då inte samma skäl att

reglera förutsättningarna för professorstjänsterna för

konstnärlig verksamhet i lagform. I stället bör regeringen

kunna ge de föreskrifter som behövs för sådana professurer.

För att ange att bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra och tredje

styckena inte är tillämpliga på professorstjänster för

konstnärlig verksamhet och att föreskrifter i stället meddelas

av regeringen bör till paragrafen fogas ett nytt fjärde stycke

i enlighet med det av utskottet upprättade förslaget.

Utskottet föreslår alltså att riksdagen beslutar att i 3 kap.

2 § högskolelagen skall ingå ett fjärde stycke av den lydelse

som i bilaga 3 anges som Utskottets förslag.

Flertalet tjänster som professor har hittills inrättats och

tillsatts av regeringen med fullmakt. Högskolestyrelsen vid en

läroanstalt med fasta forskningsresurser kan också inrätta

tjänster som professor, vilka då tillsätts av rektorsämbetet

med förordnande tills vidare. Från detta är endast professurer

förenade med konstnärligt utvecklingsarbete samt adjungerade

professurer undantagna.

Enligt riksdagens beslut (prop. 1990/91:150 del II bil. 7,

bet. UbU21, rskr. 389) skall tjänster som professor fr.o.m. den

1 juli 1993 inte längre inrättas eller tillsättas av

regeringen. Därmed upphör fullmaktssystemet, som givit

innehavaren av en professur som tillsatts av regeringen ett

mycket starkt anställningsskydd. En fullmaktshavare kan enligt

gällande föreskrifter inte sägas upp från sin tjänst, t.ex. på

grund av arbetsbrist eller omorganisation, utan endast skiljas

från tjänsten genom avsked på vissa grunder.

Anställningstrygghet för professorerna är enligt

propositionen väsentlig för integriteten i forskning och

undervisning. Därför föreslås att det i 3 kap. 3 §

högskolelagen skall föreskrivas att tjänst som professor -- med

undantag för adjungerad professor och professor för konstnärlig

verksamhet -- skall tillsättas med förordnande tills vidare och

i 3 kap. 4 § att den som innehar en professur med sådant

förordnande endast kan skiljas från tjänsten genom avsked.

Grunderna för sådant avsked föreslås enligt förebild i

regeringsformens bestämmelse om avsked för domare (RF 11 kap. 5

§).

Professorer bör enligt motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 6

anställas med tidsbegränsning. Normalt föreslås tio år, med

möjlighet till kortare tid för professorer för konstnärlig

verksamhet samt adjungerade professorer. Vidare föreslås i

samma motion yrkande 7 att en professor skall kunna skiljas

från tjänsten på de grunder som finns i lagen om offentlig

anställning (LOA). Motionärerna vill också att en professor

skall ha rätt att få sin sak prövad i styrelsen för högskolan.

Utskottet delar den bedömning som görs i propositionen, att

anställningstrygghet är väsentlig för integriteten i forskning

och undervisning. Genom regeringens förslag upphävs skillnaden

i detta hänseende mellan professurer inrättade och tillsatta av

regeringen och sådana professurer som inrättats genom lokala

beslut. Detta finner utskottet värdefullt. En följd av

förslaget i motion 1992/93:Ub24 yrkande 7 skulle bli att en

professor kan sägas upp från tjänsten t.ex. på grund av

arbetsbrist. Denna försvagning av professorns ställning kan

utskottet inte tillstyrka.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkandena 6 och 7

antar det i propositionen framlagda förslaget till högskolelag

såvitt avser 3 kap. 3 och 4§§.

Den femte paragrafen i 3 kap. av regeringens lagförslag

innehåller en bestämmelse om att det skall finnas

tjänster som lektor, att en lektor (med undantag för

tjänster som avser konstnärlig verksamhet) skall vara

vetenskapligt kompetent och att i en lektors arbetsuppgifter

(också med undantag för det konstnärliga området) normalt skall

ingå både utbildning och forskning.

Benämningen på de nu aktuella tjänsterna bör liksom hittills

vara högskolelektor, enligt motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 17.

Den i propositionen föreslagna ändringen av beteckningen är

enligt motionärerna obefogad.

I motionerna 1992/93:Ub2 (s) yrkande 5, 1992/93:Ub12 (s)

yrkande 16 och 1992/93:Ub23 (v) yrkande 10 föreslås att det i

högskolelagen skall krävas pedagogisk kompetens för tjänst som

lektor. Enligt motion 1992/93:Ub25 (c) bör man som mål ha att

alla lärare i högskolan får pedagogisk utbildning och att sådan

blir ett behörighetskrav för lärartjänst inom högskolan.

Utskottet vill peka på utbildningsministerns uttalande på s.

58 i propositionen:

Självfallet måste förmågan att förmedla kunskap vara en

avgörande egenskap hos alla lärare. En markering är den vikt

som pedagogiska meriter tillmäts vid tillsättning av tjänster

inom högskolesystemet. Detta bör tydligt framgå genom

preciseringar i den nya förordningen.

Utskottet delar utbildningsministerns uppfattning, som i sak

inte strider mot motionärernas. Nödvändigheten av pedagogisk

kompetens hos lektorerna bör framgå av kommande

förordningstext. Den vikt som regeringen fäster vid lärarnas

pedagogiska förmåga har bl.a. kommit till uttryck i det program

för förstärkning av den högre utbildningen, som regeringen

presenterade i augusti 1992. Vid sidan av en betydande ökning

av antalet nybörjarplatser i grundläggande högskoleutbildning

ingår i programmet att Högskoleutredningens förslag om

pedagogisk utbildning av universitetens och högskolornas lärare

genomförs under en period av tre år med början redan under

hösten 1992.

I en lektors arbetsuppgifter skall enligt motion 1992/93:Ub24

(nyd) yrkande 8 ingå både utbildning och forskning.

Motionärernas lagförslag innehåller inget undantag för

lektorstjänster för konstnärlig verksamhet.

Utskottet hänvisar till vad som anförts i det föregående i

samband med 3 kap. 1 § och vill tillägga följande. Det är

mycket angeläget att en så stor del som möjligt av

högskoleutbildningen ges av lärare som har forskarutbildning.

Lektorstjänster bör därför förekomma även inom områden där

fasta forskningsresurser än så länge saknas.

Utskottet anser inte att den av regeringen föreslagna

lydelsen av 3 kap. 5 § högskolelagen behöver förändras.

Riksdagen bör således med avslag på motionerna 1992/93:Ub2

yrkande 5, 1992/93:Ub12 yrkandena 16 och 17, 1992/93:Ub23

yrkande 10, 1992/93:Ub24 yrkande 8 och 1992/93:Ub25 anta det i

propositionen framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser

3 kap. 5 §.

Tidsbegränsning av lektorstjänst diskuteras i motionerna

1992/93:Ub12 (s) yrkande 15, 1992/93:Ub19 (c) och 1992/93:Ub23

(v) yrkande 11. Motionärerna anknyter till ett resonemang i

propositionen (s. 55) där det sägs att det bör övervägas om

lektorer skall kunna anställas för en tid om tre år. Därefter

skulle innehavaren få ges tillsvidareförordnande utan att

tjänsten på nytt ledigförklaras. Syftet skulle vara att

underlätta rekrytering och ge ökad flexibilitet. Motionärerna

framhåller att en sådan ordning kan skapa svårigheter att

rekrytera personal till lektorstjänst, inte minst inom

utbildningsområden där det är viktigt att rekrytera personer

med arbetslivserfarenhet.

Utskottet erinrar om att de i avsnitt 8 av propositionen

redovisade övervägandena inte mynnar ut i några förslag, med

undantag för lagförslaget som inte tar upp frågan om

tidsbegränsning av lektorstjänst. De farhågor som uttrycks i

motionerna är enligt utskottets mening inte befogade. Det får

förutsättas att regeringen inte kommer att föreskriva att

lektorstjänster skall tillsättas med tidsbegränsat förordnande.

Det torde nämligen vara mycket svårt för en person, som har

anställning utanför högskolan, att få tjänstledigt i tre år för

att arbeta som lektor inom högskolan. En föreskrift om

tidsbegränsning av lektorstjänst skulle kunna motverka sina

syften genom att försvåra rekrytering av lärare med

arbetslivserfarenhet, en rekrytering som för åtskilliga av

högskolans utbildningar är angelägen. Om den kommande

högskoleförordningen ger högskolestyrelserna möjlighet att

tidsbegränsa sådana tjänster är det enligt utskottets mening

självklart att styrelserna inte kommer att använda sig av

möjligheten i de fall där det skulle försvåra för dem att

rekrytera de personer som är bäst lämpade för verksamheten.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår

motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 15, 1992/93:Ub19 samt

1992/93:Ub23 yrkande 11.

Enligt regeringens förslag till 3 kap. 6 § högskolelagen

skall varje högskola själv bestämma vilka lärartjänster som

skall finnas där och om de behörighetskrav och

befordringsgrunder som skall gälla för tjänsterna, allt under

förutsättning att inte annat följer av föreskrifter som

meddelas av regeringen. Av propositionen (t.ex. s. 57) framgår

att utbildningsministern avser att återkomma till regeringen i

frågan i samband med förslag om ny högskoleförordning.

I motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 9 föreslås att regeringen

inte skall ha möjlighet att meddela föreskrifter om detta.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det kan behövas

centrala föreskrifter på detta område, och att det bör ankomma

på regeringen att meddela sådana. Riksdagen bör således avslå

motion 1992/93:Ub24 yrkande 9 och anta det i propositionen

framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 3 kap. 6 §.

Regleringen i nuvarande högskolelag (36 b §) av lärares rätt

att ha bisysslor föreslås i propositionen i huvudsak

oförändrad föras över till den nya lagen (3 kap. 7 §).

Enligt motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 10 är det inte

motiverat att garantera lärarna vid universitet och högskolor

en generell rätt till bisysslor. Motionärerna vill att

styrelsen för varje högskola skall besluta om vilka regler som

skall gälla i detta avseende.

Utskottet erinrar om att reglerna i högskolelagen om lärares

rätt att vid sidan av sin tjänst inneha anställning eller

uppdrag eller utöva verksamhet som avser forskning eller

utvecklingsarbete inom tjänstens ämnesområde är generösare än

de som gäller i allmänhet för bisysslor i statlig tjänst enligt

lagen om offentlig anställning (LOA). De infördes år 1986 efter

förslag i proposition 1985/86:11 (bet. UbU7) i syfte att främja

ett stärkt FoU-samarbete mellan högskolan och näringslivet. Det

finns enligt utskottets mening inte anledning att nu frångå den

bedömning som då gjordes, varför riksdagen med avslag på motion

1992/93:Ub24 yrkande 10 bör anta det i proposition 1992/93:1

framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 3 kap. 7 §.

I motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 11 föreslås en ny

paragraf i 3 kap. högskolelagen angående rätten att

kommersiellt utnyttja uppnådda forskningsresultat. Denna rätt

bör enligt motionen tillhöra forskaren och högskolan gemensamt.

Utskottet konstaterar att lärare vid universitet och

högskolor är undantagna från reglerna i lagen om rätt till

arbetstagares uppfinningar (SFS 1949:345, 1 § andra stycket).

De äger själva resultatet av sitt arbete och kan t.ex. söka

patent på detta. Motionärerna har enligt utskottets mening inte

anfört några skäl att ändra nu gällande rätt på denna punkt.

Riksdagen bör därför avslå motion 1992/93:Ub24 yrkande 11.

Lönesättningen i den akademiska världen bör vara

individuell, så att konkurrensen mellan lärosätena blir

fri, hävdas det i motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 20.

Utskottet konstaterar att lönesättningen vid universitet och

högskolor numera är individuell (jfr prop. s. 54 f.) och att

denna fråga avgörs i förhandlingar. Riksdagen bör inte göra

något tillkännagivande i detta ärende varför motion

1992/93:Ub24 yrkande 20 bör avslås.

Institutionell organisation

Riksdagen har beretts tillfälle att ta del av vad som i

propositionen anförts om ledningsprinciper. Enligt

utbildningsministern bör följande ledningsprinciper vara

styrande för de nya författningarna:

Företrädare för lärare och studenter i olika beslutsorgan

bör utses genom val samtidigt som personer med ledningsansvar

bör utses av rektor efter förslag från dem i berörd verksamhet.

Rektor bör utses av regeringen efter förslag från styrelsen.

Innan styrelsen avger sitt förslag bör en valförsamling där

lärarna är i majoritet ha röstat om vem som bör utses till

rektor.

Lärare bör utgöra flertalet i alla beslutsorgan under

styrelsen.

Studenter bör ingå i alla beslutsorgan som behandlar

utbildningsfrågor.

Fackliga företrädare bör inte ingå i beslutsorgan.

Vid jämförelse med nu gällande bestämmelser noterar utskottet

följande skillnader.

Den första punkten skiljer sig från vad som nu gäller t.ex.

för sättet att utse dekanus för en fakultet. I dag väljs

dekanus av fakultetskollegiet.

Det nya i den andra punkten är att lärarna skall vara i

majoritet i valförsamlingen för rektorsval. För närvarande är

det föreskrivet att minst en tredjedel skall vara lärare.

Av beslutsorgan under högskolestyrelsen har lärarna i dag

majoritet i fakultetsnämnd och utbildnings- och

forskningsnämnd. I linjenämnd utgör lärarna normalt ca en

tredjedel av antalet ledamöter.

Företrädare för de anställda har i dag rätt att ingå i

fakultetsnämnd, utbildnings- och forskningsnämnd och

linjenämnd.

Högskolestyrelsens sammansättning skall enligt

regeringens förslag regleras i högskolelagen 2 kap. 4 §.

Högskolans rektor skall ingå, regeringen skall utse flertalet

av styrelsens övriga ledamöter (även rektor bör enligt

ledningsprinciperna utses av regeringen), lärare och studenter

skall ha rätt att ingå i styrelsen och företrädare för de

anställda ha närvaro- och yttranderätt vid styrelsens

sammanträden. I paragrafen anges också att regeringen till

styrelseledamöter bör välja personer med bakgrund i sådan

verksamhet som är av betydelse för högskolans utbildnings-

eller forskningsuppdrag. Hur många personer styrelsen skall

omfatta eller antalet lärar- och studentrepresentanter som har

rätt att ingå anges inte.

Socialdemokraterna framhåller i motion 1992/93:Ub12 (s)

yrkande 18 att lagen liksom nu bör föreskriva att minst två

företrädare för verksamheten inom högskolan skall ingå i

styrelsen. De vill också att de studerande garanteras rätt till

två representanter i högskolestyrelsen. I motion 1992/93:Ub2

(s) yrkas avslag på regeringens förslag till 2 kap. 4 §

(yrkande 2) samt att nuvarande sammansättning av

högskolestyrelserna bör bibehållas och skrivas in i lagen

(yrkande 3).

I Ny demokratis motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 2 framläggs

förslag om en helt annan konstruktion av högskolestyrelsen.

Enligt lagförslaget i motionen skall högskolan själv utse

flertalet av styrelsens övriga ledamöter. Rektor skall utses av

styrelsen. Lärare och studenter skall -- liksom i regeringens

lagförslag -- ha rätt att vara representerade i styrelsen.

Vänsterpartiet föreslår i motion 1992/93:Ub23 (v) yrkande 7

att det skrivs in i lagen att de studerande skall ingå i

styrelsen, inte bara ha rätt till detta.

Utskottet konstaterar inledningsvis att alla partier utom Ny

demokrati numera är överens om att majoriteten i

högskolestyrelsen bör utses av regeringen. Dessa ledamöter har

hittills i högskolelagen benämnts företrädare för allmänna

intressen. I proposition 1986/87:127 anförde den dåvarande

regeringen bl.a. följande om hur rekryteringen av sådana

personer borde gå till:

Den rekrytering utifrån, som en högskolestyrelse behöver,

avser personer som först och främst har ett starkt personligt

engagemang för högskolans utveckling och därutöver är särskilt

förtrogna med områden som på olika sätt har anknytning till

högskolans eget verksamhetsområde.

I den nuvarande lagen föreskrivs också att i styrelsen skall

ingå företrädare för verksamheten. Dessa skall enligt

föreskrift i högskoleförordningen (1977:263, 10 kap. 5 § andra

stycket) vara lärare. Den nuvarande lagen anger även

högskolestyrelsens storlek. Vidare anges där antalet

representanter som studenterna har rätt till.

Lärarnas medverkan i högskolestyrelsen blir enligt

regeringens förslag ett frivilligt åtagande, liksom det redan

nu är för studenterna. Att studenternas deltagande skall vara

frivilligt framhölls i propositionen om reformering av

högskoleutbildningen (prop. 1975:9 s. 568) där föredraganden

drog en parallell till då gällande bestämmelser om

representation för de anställda enligt kungörelsen (1977:224)

om personalföreträdare i statlig myndighets styrelse m.m.

Med regeringens förslag kan högskolestyrelsens storlek

variera mellan olika universitet och högskolor. Utskottet anser

att regleringen av detta liksom formerna för utseende av

ledamöter och rektor bör ankomma på regeringen, så som föreslås

i propositionen.

Utskottet finner inte anledning att frångå regeringens

förslag beträffande högskolestyrelsernas sammansättning.

Riksdagen bör således med avslag på motionerna 1992/93:Ub2

yrkandena 2 och 3, 1992/93:Ub12 yrkande 18, 1992/93:Ub23

yrkande 7 och 1992/93:Ub24 yrkande 2 anta det i propositionen

framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 2 kap. 4 §.

Att det för forskningen och forskarutbildningen skall finnas

fakultetsnämnder föreskrivs i regeringens lagförslag, 2 kap. 5

§. Där ges också grundläggande bestämmelser om

fakultetsnämnds sammansättning. Flertalet ledamöter skall

vara vetenskapligt kompetenta lärare inom fakulteten och utses

genom val. Studenterna skall ha rätt att vara representerade i

fakultetsnämnderna.

Minst en tredjedel av ledamöterna i fakultetsnämnd bör utses

av de studenter och forskarstuderande som berörs, anförs i

motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 19. Motionärerna anser också

att de anställda liksom nu skall ha rätt att delta i

fakultetsnämnd. I motion 1992/93:Ub23 (v) yrkande 8 föreslås

att studenterna skall -- inte bara har rätt att -- ingå i

fakultetsnämnd.

Utskottet konstaterar att regeringens lagförslag inte

utesluter att även andra personer än lärare och studenter utses

till ledamöter i fakultetsnämnd. Enligt de i propositionen

redovisade ledningsprinciperna bör dock fackliga företrädare

inte ingå i beslutsorgan. Detta bör enligt utskottets mening

inte utesluta att sådana kan ges närvaro- och yttranderätt i

fakultetsnämnd eller särskilda organ för grundutbildningen, på

samma sätt som de i propositionen föreslås ha i

högskolestyrelserna. Förslaget att minst en tredjedel av en

fakultetsnämnds ledamöter skall utses av studenterna innebär en

kraftig förstärkning av studenternas inflytande i dessa

nämnder. I nuläget har studenterna rätt att utse två av

fakultetsnämndens normalt elva ledamöter.

Utskottet, som finner regeringens förslag väl avvägt,

föreslår att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub12

yrkande 19 och 1992/93:Ub23 yrkande 8 antar det i proposition

1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser

2kap. 5§ andra stycket. Utskottet återkommer i det följande

till formuleringen av 2 kap. 5§ första stycket.

När det gäller grundutbildningen föreslås i propositionen att

fakultetsnämnderna normalt skall handha även frågor om denna.

Särskilda organ för grundutbildningen föreslås dock kunna

inrättas av högskolestyrelsen, och blir nödvändiga vid

högskolor där det inte finns fakultetsnämnder. Enligt

regeringens förslag skall flertalet av ledamöterna i sådana

organ vara lärare och studenterna ha rätt att vara

representerade.

Jämfört med motsvarande organ i den nuvarande organisationen

-- linjenämnderna -- innebär regeringens förslag att de

särskilda organen för grundutbildningen inte måste ha ledamöter

som företräder yrkeslivet. Vidare innebär förslaget att lärarna

skall vara i majoritet, vilket avviker från föreskrifterna om

linjenämnd i den nuvarande högskoleförordningen. Däremot skall

enligt nuvarande bestämmelser lärarna vara i majoritet i

utbildnings- och forskningsnämnder, som handhar frågor både om

forskning och forskarutbildning och om grundutbildning.

Riksdagen bör enligt motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 20 ge

regeringen till känna att lärarna bör utgöra en tredjedel och

studenterna en tredjedel i de särskilda organen för

grundutbildning samt att företrädare för arbetslivet bör ingå.

Företrädare för de anställda bör enligt motionen också ha rätt

att ingå. Även i motion 1992/93:Ub9 (s) framhålls behovet av

yrkeslivsrepresentanter i dessa organ. Motion 1992/93:Ub23 (v)

yrkande 9 tar upp förslaget att de studerande skall ingå

även i särskilda organ för grundutbildningen.

Utskottet anser att det bör ankomma på regeringen att ge de

närmare föreskrifter om sammansättningen av dessa organ som kan

behövas. Möjligheten att till ledamöter även utse företrädare

för yrkeslivet utesluts inte i propositionen. I fråga om

representationen för studenterna och de anställda hänvisar

utskottet till vad som anförts i samband med fakultetsnämnd.

Riksdagen bör med avslag på motionerna 1992/93:Ub9,

1992/93:Ub12 yrkande 20 och 1992/93:Ub23 yrkande 9 anta det i

propositionen framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser

2 kap. 6 §.

I lagförslaget, 2 kap. 5 §, sägs att det skall finnas

fakulteter, var och en för ett särskilt vetenskapsområde. Denna

avgränsning av fakulteternas vetenskapsområde ifrågasätts i

motion 1992/93:Ub3 (s). Motionärerna anser uttrycket oklart och

frågar om det ger utrymme för t.ex. TEMA-organisationen i

Linköping eller den av högskolorna i Gävle-Dalaregionen

planerade Gävle-Dalafakulteten, vilka båda inrymmer resp. avses

inrymma verksamhet med stor ämnesmässig bredd.

Utskottet uppfattar regeringens förslag så, att det för varje

fakultet skall anges ett definierat vetenskapsområde, vilket

dock inte nödvändigtvis måste ske i termer av den klassiska

indelningen i discipliner. Därmed får motion 1992/93:Ub3 anses

vara tillgodosedd, varför den bör avslås av riksdagen.

Utskottet har uppmärksammat att regeringens lagförslag ger

högskolestyrelserna stor frihet att bestämma vilka

fakultetsnämnder som skall finnas. Utskottet anser dock att en

för flera fakulteter gemensam fakultetsnämnd bör få inrättas

endast efter regeringens medgivande. Fakultetsindelningen är

nämligen ett av statsmakternas viktigaste styrinstrument när

det gäller anslagen till forskning och forskarutbildning. Med

utgångspunkt i detta ställningstagande föreslår utskottet att

första stycket i 2kap. 5§ i regeringens lagförslag tillförs

ytterligare en mening.

Hittills har högskolelagen lämnat utrymme för en

särreglering av organisationen vid Sveriges

lantbruksuniversitet (SLU). Denna har skett i förordningen

(1977:344) om Sveriges lantbruksuniversitet och innebär andra

regler beträffande styrelsens sammansättning och beträffande

organ för forskning och forskarutbildning än de som gäller för

de övriga universiteten.

I motionerna 1992/93:Ub6 (m, fp), 1992/93:Ub10 (s) och

1992/93:Ub17 (c) föreslås att en särreglering skall ske även i

fortsättningen. Motionärerna påpekar bl.a. att det vid SLU

finns vetenskapligt kompetenta innehavare av tjänster som inte

definieras som lärartjänster. Dessa ingår nu i

fakultetskollegium och kan utses att ingå som företrädare för

verksamheten i SLU:s styrelse och väljas till ledamöter i

motsvarigheten till fakultetsnämnd och linjenämnd. Det påpekas

vidare att i SLU:s särart ingår att det är sektorsorgan för

skogs-, trädgårds- och jordbruksforskning och bedriver även

annan verksamhet än forskning, utbildning och

utvecklingsarbete. Som exempel nämns ansvar för rikets

skogstaxering, viss sortprovning, fältforskning med

långliggande försök, miljöövervakning m.m.

Utskottet noterar att chefen för jordbruksdepartementet,

enligt vad som upplyses i propositionen s. 11, avser att

återkomma till bl.a. de organisatoriska frågorna när det gäller

SLU i anslutning till 1993 års forskningsproposition.

Utskottet finner att regeringen bör meddela särskilda

bestämmelser om sammansättningen av styrelse, fakultetsnämnd

och eventuella särskilda organ för grundutbildningen vid SLU.

Utskottet föreslår därför att riksdagen med anledning av

motionerna 1992/93:Ub6, 1992/93:Ub10 och 1992/93:Ub17 beslutar

att i 2 kap. högskolelagen införa en ny paragraf, 7 §, med den

lydelse som i bilaga 3 anges som Utskottets förslag.

Frågan om de mindre och medelstora högskolornas ställning

när det gäller forskning och forskarutbildning berörs i ett

flertal motioner.

Motionerna 1992/93:Ub1 (m) yrkande 1, 1992/93:Ub2 (s) yrkande

6 och 1992/93:Ub16 (c, kds) framhåller alla vikten av att

frågan om forskning och medverkan i forskarutbildning för de

mindre och medelstora högskolorna får en lösning under

innevarande riksmöte. I de två sistnämnda motionerna sägs att

lösningen hör ihop med högskolelagens utformning i de delar som

reglerar fakulteternas organisation och deras anknytning till

de mindre och medelstora högskolorna. Den hör enligt samma

motionärer också ihop med principerna för anslagsfördelning

till grundläggande högskoleutbildning och till forskning och

forskarutbildning. Ingendera frågan får i förevarande

proposition en tydlig lösning. Som ett exempel på en

organisatorisk lösning nämns i alla tre motionerna

"Högskolerådet för regional forskningssamverkan i Västsverige".

Enligt motion 1992/93:Ub1 yrkande 2 bör de f.d.

universitetsfilialerna, däribland högskolan i Karlstad,

prioriteras vid en utbyggnad av forskning och

forskarutbildning.

I motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 13 anförs, liksom i de nyss

nämnda motionerna, att de mindre och medelstora högskolornas

anknytning till fakulteterna ej är tydligt formulerad i

propositionen och att det inte framgår hur fakulteternas

kompetens och resurser skall användas till forskning och

forskarutbildning vid de mindre och medelstora högskolorna.

Motionärerna vill att regeringen återkommer till riksdagen med

ett förslag om hur en utbyggnad av forskning och

forskarutbildning vid dessa högskolor skall ske.

I motion 1992/93:Ub22 (c) föreslås att viss del av de

resurser som fördelas via fakultetsanslagen omfördelas till en

ny anslagspost för var och en av de högskolor som nu saknar

fasta forskningsresurser/fakultet (yrkande 5). Vidare framförs

(yrkande 6) förslag om en ny paragraf i kap. 2 i den nya

högskolelagen, av följande lydelse:

Vid högskolor utan fakulteter svarar styrelsen för denna

högskola, eller det organ som denna högskola inrättar, för

forskningsverksamheten.

Ett annat förslag till ny bestämmelse i högskolelagen

framförs i motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 3. Detta förslag

innebär att en högskola utan fakultet skall kunna välja att

vara filial till någon högskola med fakultet och då underordnas

och samordnas med moderhögskolan och dennas fakultetsnämnder.

Moderhögskola skall vara skyldig att förlägga fasta

forskningsresurser till sin/sina filialer i rimlig

utsträckning. Beslut om filialanslutning skall kunna omprövas.

Utskottet uppfattar propositionen (bl.a. med anledning av

ordalagen i 2 kap. 5 § förslaget till högskolelag samt

påpekandet på s. 63 att fakultetsmedlen är gemensamma för flera

lärosäten) så att det är regeringens avsikt att

fakultetsnämnderna liksom hittills skall ha ett vidare

verksamhetsområde än det universitet eller den högskola till

vilka de är knutna.

För närvarande är förhållandena följande. I bilaga 10 a till

den nuvarande högskoleförordningen (1977:263, ändrad senast

1992:716) anges för varje fakultet vilka högskolor dess

verksamhetsområde omfattar. Flertalet mindre och medelstora

högskolor ingår i verksamhetsområdet för en eller flera

fakulteter. Det förekommer att en mindre eller medelstor

högskola tillhör verksamhetsområdena för fakulteter som är

knutna till olika universitet och högskolor. De

forskarutbildade lärarna vid de mindre och medelstora

högskolorna ingår i fakultetskollegierna vid resp. universitet

eller större högskola och deltar således bl.a. i valet av

ledamöter i fakultetsnämnderna, valet av elektorer till

forskningsråden etc. Dessa lärare vid mindre och medelstora

högskolor är vidare garanterade representation i

fakultetsnämnderna genom en bestämmelse i den nuvarande

högskoleförordningen 14 kap. 24 § andra stycket.

Utskottet noterar att utbildningsministern i propositionen

(s. 69) uttalar sin avsikt att i annat sammanhang återkomma

till hur forskning vid de mindre och medelstora högskolorna

skall främjas.

För närvarande finansieras forskningen vid de mindre och

medelstora högskolorna i huvudsak på tre sätt. För det första

har forskarutbildade lärare vid dessa högskolor möjlighet att

få del av den s.k. rörliga resursen inom fakultetsanslagen. Den

rörliga resursen är till för att bereda högskolelektorer och

högskoleadjunkter, som har avlagt doktorsexamen, tillfälle att

bedriva forskning. Vilka medel som skall avsättas för rörlig

resurs beslutas av styrelsen för det universitet eller den

högskola till vilken fakulteten är knuten. I sak bereds frågan

om vilka lärare som skall få medel ur den rörliga resursen av

resp. fakultetsnämnd. Fakultetsnämnderna har ansvar för att god

forskarutbildning och forskning bedrivs inom hela deras resp.

verksamhetsområden. För det andra finansieras en hel del

forskning vid de mindre och medelstora högskolorna med externa

medel, som av olika anslagsbeviljande myndigheter,

organisationer och företag riktas till resp. högskola. För det

tredje finns under anslaget Vissa särskilda utgifter för

forskningsändamål en anslagspost till forskningsstödjande

åtgärder vid mindre och medelstora högskolor. Efter förslag i

1990 års forskningsproposition (prop. 1989/90:90, bet. UbU25,

rskr. 328) har beloppet i det närmaste fyrdubblats under den

treårsperiod som nämnda forskningsproposition avsåg.

Innevarande budgetår uppgår beloppet till drygt 44,5 miljoner

kronor. Medlen för forskningsstödjande åtgärder går direkt till

resp. högskola och avser bl.a. att underlätta för lärarna att

ansöka om forskningsstöd och projektanslag hos forskningsråd

och andra forskningsfinansiärer. Ur dessa medel kan också stöd

ges för forskarutbildning av lärare.

Utskottet erinrar om att varje högskolas styrelse har

inseende över högskolans alla angelägenheter och svarar för att

dess uppgifter fullgörs. I detta avseende innebär inte

regeringens förslag till ny högskolelag någon förändring. En av

uppgifterna är att anordna grundläggande utbildning så att

samband mellan denna och forskningen främjas. Detta kräver

bl.a. att lärarna vid högskolan på lämpligt sätt medverkar i

forskning eller vid behov förvärvar kompetens för detta, dvs.

genomgår forskarutbildning. För att så sker svarar alltså

styrelsen för den högskola där lärarna är anställda. Det är

varje högskolas styrelse som fastställer budget för högskolan,

inkl. eventuella externa medel. Den nyss nämnda kraftiga

förstärkningen av anslagsposten till forskningsstödjande

åtgärder har inneburit ett förstärkt inflytande för

högskolestyrelserna när det gäller forskningsverksamheten och

forskarutbildningen av lärarna vid resp. högskola. Detta ser

utskottet som positivt.

Utskottet anser dock inte att högskolestyrelsen vid mindre

och medelstora högskolor bör överta det slags ansvar för

forskning och forskarutbildning som fakultetsnämnderna för

närvarande har. De två typerna av organ är sammansatta efter

helt skilda principer. För vetenskapliga bedömningsfrågor

lämpar sig fakultetsnämnder, men inte högskolestyrelser. Av det

skälet kan utskottet inte tillstyrka motion 1992/93:Ub22

yrkande 6.

Enligt utskottets mening bör resurserna för

forskningsstödjande åtgärder -- resurser som de mindre och

medelstora högskolorna själva ansvarar för -- förstärkas.

Utskottet har inhämtat att beredningen inom regeringskansliet

av nästa års forskningsproposition är inriktad på bl.a. detta.

Utskottet vill vidare förorda att det inom varje

fakultetsanslag genom statsmaktsbeslut avsätts en viss minsta

andel för lärare från mindre och medelstora högskolor. Den

andel som skall avsättas för de mindre och medelstora

högskolorna bör baseras på antalet disputerade lärare vid

dessa. Dessa medel skall liksom hittills fördelas efter

prövning i fakultetsnämnderna, som enligt vad utskottet ovan

erinrat om har ansvar för att god forskarutbildning och

forskning bedrivs inom hela deras resp. verksamhetsområden.

Utskottet vill betona detta ansvar. Styrelsen för den högskola

till vilken fakulteten är knuten skall däremot inte -- så som

hittills varit fallet med den rörliga resursen -- ha något

ansvar för dessa medel.

Utskottet vill understryka att lärare vid mindre och

medelstora högskolor skall bedömas med samma kvalitativa krav

som lärare vid högskolor med fasta forskningresurser. Finns vid

ett visst fördelningstillfälle inte kvalificerade sökande bör

medlen få fonderas eller användning inom den avsedda högskolan

t.ex. för lärares forskarutbildning övervägas.

Utöver detta sätt att via fakultetsanslaget stödja forskning

vid mindre och medelstora högskolor vill utskottet framhålla

att medlen för forskningsstödjande åtgärder är betydelsefulla

för dessa högskolors uppbyggnad av forskningsverksamhet.

Anslaget Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål, där

dessa medel ingår, bör därför som tidigare nämnts ökas.

Utskottet anser inte att riksdagen i övrigt bör föregripa

regeringens förslag, t.ex. när det gäller omfattningen eller

lokaliseringen av resursförstärkningarna.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av

motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 13 och 1992/93:Ub22 yrkande 5

och med avslag på motionerna 1992/93:Ub1, 1992/93:Ub2 yrkande

6, 1992/93:Ub16 och 1992/93:Ub22 yrkande 6 som sin mening ge

regeringen till känna.

Förslaget i motion 1992/93:Ub24 yrkande 3 synes innebära att

styrelsen för den mindre eller medelstora högskolan skulle i

någon mening bli underordnad styrelsen vid

moderuniversitetet/moderhögskolan. Vidare innebär det

att alla lärare vid en mindre eller medelstor högskola skulle

ha sin fakultetsanknytning till samma moderuniversitet. Inte

minst för lärarna i tekniska ämnen skulle detta vara olyckligt,

eftersom teknisk fakultet endast finns vid två av

universiteten. En filialanslutning till någon av de två

tekniska högskolorna eller Högskolan i Luleå skulle å andra

sidan ställa lärarna i andra ämnen, t.ex. humaniora och

samhällsvetenskap, utan fakultetsanknytning. Utskottet

avstyrker yrkandet.

I motion 1992/93:Ub21 (c) yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande om ökad satsning på forskning inom t.ex.

undervisning, vård och omsorg. En sådan satsning sägs kunna

tillföra grundutbildningen inom dessa områden viktiga

erfarenheter till gagn för studenterna i deras kommande

yrkesutövning.

Utskottet hänvisar till vad som i det föregående anförts om

vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Det begärda

tillkännagivandet är enligt utskottets mening inte behövligt,

varför riksdagen bör avslå yrkandet.

I regeringens lagförslag ingår inte någon föreskrift om att

utbildningen, forskningen och utvecklingsarbetet skall bedrivas

inom institutioner och andra arbetsenheter. Det framgår också

att det inte är utbildningsministerns avsikt att införa någon

central reglering av institutionsindelningen eller beslutsorgan

för institutioner.

Motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 21 tar upp behovet av

institutionsstyrelser. Motionärerna anser att varje

institution skall ledas av en styrelse, om ej annat följer av

föreskrifter som regeringen meddelar.

Utskottet noterar att departementspromemorian Fria

universitet och högskolor (Ds 1992:1) innehöll ett utkast till

högskolelag i vilket ingick en paragraf om att verksamheten vid

varje högskoleenhet skall bedrivas inom institutioner och att

högskolestyrelsen skall bestämma hur institutionerna skall

ledas, såvida regeringen inte föreskriver annat. I

departementspromemorians utkast till högskoleförordning sades

att institutioner skall ledas antingen av en

institutionsstyrelse med en prefekt som ordförande eller enbart

av en prefekt. I remissbehandlingen av departementspromemorian

har inget av universiteten och ingen av fackhögskolorna

framfört invändningar mot detta.

Utskottet anser också att det bör ankomma på respektive

högskolas styrelse att bestämma i dessa frågor. Riksdagen bör

således avslå motion 1992/93:Ub12 yrkande 21.

När det gäller ledningsprinciper i övrigt föreslår

utskottet att riksdagen lägger propositionen i motsvarande del

till handlingarna.

Utvärdering

Ett ledmotiv i propositionen är betoningen av kvalitet.

För att säkra kvaliteten behövs det på alla nivåer en väl

fungerande utvärdering. Varje universitet och högskola bör

enligt propositionen ansvara för sin egen

utvärderingsverksamhet. På nationell nivå skall det nyinrättade

utvärderingssekretariatet planera, beställa och sammanfatta och

redovisa resultatet av nationella utvärderingar. Sekretariatet

skall också granska hur universiteten och högskolorna själva

bedriver och följer upp sin utvärderingsverksamhet.

I motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 24 anförs farhågor för att

forskare och lärare som i strikt mening är experter på något

visst specialområde blir överbelastade med arbetsuppgifter

genom att utvärdering skall bedrivas på så många nivåer.

Motionärerna anser att huvudprincipen för utvärdering bör vara

att denna sker i förhand, dvs. genom noggrannhet i samband med

tjänstetillsättningar och vid utdelning av forskningsanslag.

När det gäller extern utvärdering är det enligt motionärerna av

stor vikt att samhällsrelevanta aspekter inte sätts på

undantag.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av

noggrannhet vid tjänstetillsättningar och anslagsutdelning. När

det gäller utvärdering i egentlig mening framhålls i

propositionen (s. 67) vikten av att representanter för olika

avnämare -- näringslivet, staten, landstingen, kommunen etc. --

deltar i utvärderingsprocessen i den utsträckning som kan vara

motiverat. Utskottet finner således att motionärernas syfte är

tillgodosett, varför riksdagen bör avslå yrkandet.

Principer för dimensionering och resurstilldelning

Regeringen begär riksdagens godkännande av det som i

propositionen anförs om principer för dimensionering och

resurstilldelning.

De i propositionen redovisade principerna innebär

sammanfattningsvis följande.

Dimensioneringen av grundläggande högskoleutbildning görs

normalt per utbildningsområde, som motsvarar de olika

fakulteterna med tillägg av lärarutbildning och konstnärlig

utbildning, således i betydligt mer översiktliga termer än i

dag.

Inför varje treårsperiod utformas ett utbildningsuppdrag för

varje universitet och högskola. I uppdraget anges de

kvantitativa målen inom varje utbildningsområde, för vilka

högskolan kan påräkna ersättning från staten. Som måttenhet för

de kvantitativa prestationerna används i första hand

helårsprestationer (en helårsprestation = 40 avklarade poäng).

I uppdraget bör också anges minimiantalet examinerade för

sådana examina där statsmakterna har anledning att förvissa sig

om ett tillräckligt antal examinerade vid vissa tidpunkter.

Vidare ställs i utbildningsuppdraget krav på att varje

universitet och högskola har ett fungerande

kvalitetssäkringssystem.

Utgångspunkten för resurstilldelningssystemet är att

resurserna skall utnyttjas effektivt, samtidigt som kvaliteten

skall höjas och förnyelsen främjas. Dessutom bör studenternas

efterfrågan få genomslagskraft både vad gäller val av

utbildning och av universitet eller högskola.

Huvuddelen av resurstilldelningen baseras på ersättning för

helårsprestationer enligt utbildningsuppdraget. För varje

utbildningsområde fastställs ett pris per helårsprestation,

gällande lika för alla universitet och högskolor.

En del av anslaget till grundutbildning bör fördelas på

grundval av i förväg fastställda och kända

kvalitetsindikatorer.

En "rörlig resurs" som varje aktiv student för med sig till

universitetet eller högskolan skulle enligt propositionen kunna

komplettera dessa former för resurstilldelning.

För att närmare utveckla samt följa införandet av det nya

resurstilldelningssystemet tillkallade regeringen i augusti

1992 en kommitté med företrädare för universitet och högskolor.

Kommittén har antagit namnet Resursberedningen. Av direktiven

(dir. 1992:85) framgår att det är regeringens avsikt att

studenternas val skall påverka resurstilldelningen.

Regeringen räknar med att det nya systemet införs successivt

under den närmaste treårsperioden, med beaktande av de efter

hand vunna erfarenheterna.

Enligt motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 23 är de komponenter

som tänks ingå i det nya resursfördelningssystemet alltför vagt

uttryckta för att de nu skall kunna utgöra underlag för något

riksdagens beslut i ärendet. Bl.a. beskrivs, heter det i

motionen, inte närmare hur de olika delarna rent konkret skall

utformas eller vilken inbördes vikt de skall ha. Motionärerna

anser att det nya systemet skall bidra till ökad effektivitet i

resursutnyttjandet och främja en hög och jämn kvalitet i all

högskoleutbildning. Regeringen bör enligt deras mening

återkomma till riksdagen med ett så tydligt utformat förslag

att det står klart för riksdagen hur resurserna i framtiden

faktiskt kommer att fördelas.

Det i propositionen föreslagna systemet medför enligt motion

1992/93:Ub23 (v) yrkande 13 att högskolorna kommer att pressas

att driva upp poängproduktionen med alla till buds stående

medel. Detta kommer enligt motionärerna att leda till starkt

bundna studiegångar, vilket är av ondo vare sig de beslutats på

central eller lokal nivå. De hävdar att Högskoleutredningen i

sitt huvudbetänkande (Frihet, ansvar, kompetens. SOU 1992:1)

har visat att önskan att höja genomströmningen ofta går på

tvärs mot ambitionen att höja kvaliteten.

I överensstämmelse med Ny demokratis strategi för akademisk

utbildning, som redovisats i det föregående, föreslås i motion

1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 16 ett helt annat system för

resurstilldelning. Varje högskola föreslås få rätt till en

ekonomisk ersättning som är direkt proportionell till antalet

antagna studenter och som utgår så länge studenterna presterar

godkända studieresultat enligt uppställda kvalitetsnormer.

Detta vill motionärerna reglera genom en ny paragraf i

högskolelagen.

Motion 1992/93:Ub22 (c) påtalar vikten av att man vid

utformandet av resurstilldelningssystemet beaktar att högskolan

även skall erbjuda fortbildning och vidareutbildning (yrkande

2). I arbetet måste också beaktas behovet av resurser för

distansundervisning och "utlokaliserad" utbildning i olika

former (yrkande 3). För att ge universiteten och högskolorna

rimliga planeringsförutsättningar bör vidare avräkning ske

först efter tre år (yrkande 4).

Utskottet har på begäran under hand fått vissa klarlägganden

från Utbildningsdepartementet om innebörden av de i

propositionen föreslagna principerna. Sålunda har utskottet

erfarit följande.

Totalramen för de ekonomiska resurser som staten tilldelar de

statliga universiteten och högskolorna förblir begränsad. Ett

automatiksystem i någon form, exempelvis i enlighet med

förslaget i motion 1992/93:Ub24, är således inte aktuellt.

Det förutsätts att riksdagen även framdeles anvisar medel för

ett budgetår i sänder, även om riksdagen fastställer ramar för

en treårsperiod.

Genom information från Resursberedningen har framkommit att

en modell som beredningen arbetar med bl.a. innebär följande.

Statens resurstilldelning till grundläggande utbildning vid

universitet och högskolor avses utgå i efterhand. Den skall

utgöra betalning för de prestationer som fullgjorts i enlighet

med utbildningsuppdraget, inkluderande den "rörliga resursen"

(s.k. studentpeng), som beräknas per utnyttjad årsstudieplats.

De resurser en högskola förbrukar under pågående verksamhetsår

kan därmed betraktas som förskott. Resursberedningen arbetar

med frågan hur detta tekniskt skall gå till.

Med utgångspunkt i de "prislappar" som åsätts

helårsprestationerna inom olika utbildningsområden och det

utbildningsuppdrag som givits för treårsperioden räknar

Resursberedningen med att det för varje högskola skall kunna

anges ett "resurstak" för vart och ett av budgetåren i

treårsperioden. Efter varje budgetårs slut görs en avstämning

av antalet helårsprestationer och utnyttjade årsstudieplatser,

varefter ersättning utbetalas för dessa upp till "resurstaket".

En högskola, som inte lyckats nå upp till sitt resurstak ett

visst budgetår, kan ta igen detta under ett senare år inom

samma treårsperiod. Högskolan kan i så fall det senare året få

ersättning som överstiger det för det året fastställda

resurstaket, dock endast upp till vad som motsvarar

utbildningsuppdraget för treårsperioden.

"Prislapparna" avses bli olika för olika utbildningsområden.

Förslagen från Högskoleutredningen i betänkandet Resurser för

högskolans grundutbildning (SOU 1992:44) bereds vidare inom

Utbildningsdepartementet.

Resursberedningen har konstaterat att en viss omfördelning av

resurser mellan högskolorna skulle ha blivit följden av de nya

principerna, om dessa hade tillämpats på budgetåret 1992/93

(innevarande budgetår). Detta följer av dels att de nuvarande

anslagen inte är beräknade på grundval av några enhetliga

"prislappar" per plats, dels att högskolorna skiljer sig åt i

fråga om effektivitet i form av poängproduktion per plats. Den

beskrivna modellen skulle dock innebära att resurstaket för

budgetåret 1993/94 inte för någon högskola sätts lägre än det

belopp som den högskolan tilldelats budgetåret 1992/93.

Den "rörliga resursen" -- även kallad studentpeng -- avses

utgöra en mindre del av den totala resurstilldelningen.

Utvecklandet av kvalitetsindikatorer kommer att ske under

medverkan av utvärderingssekretariatet. Eftersom dessa

indikatorer skall vara kända på förhand när de används för att

påverka resurstilldelningen, kommer de inte att kunna påverka

denna för budgetåret 1993/94. Man bör räkna med att en mycket

liten del av den totala resurstilldelningen kommer att ske på

grundval av kvalitetsindikatorer. Om sådana används selektivt

kommer de ändå att få en sporrande effekt på högskolornas

ansträngningar att hålla en hög kvalitet.

Viss verksamhet kommer enligt Resursberedningen att behöva

läggas utanför systemet med prislappar och studentpeng. I

utbildningsuppdragen avses även kunna förekomma särskilda

åtaganden, utöver de kvantitativa målen inom olika

utbildningsområden. Det kan t.ex. ses som ett sådant särskilt

åtagande att en högskola har ett särskilt stort utbud av kurser

på deltid (t.ex. för fortbildning och vidareutbildning) eller

med distansundervisning. Säkerställandet av att vissa ämnen

fortlever trots litet studentantal bör också kunna ske via

särskilda åtaganden.

Utskottet utgår från att regeringen beaktar behovet av att

säkerställa vissa verksamheter som från samhällets synpunkt är

angelägna och som skulle riskera att missgynnas av en

resurstilldelning som helt följer huvudlinjerna.

Utskottet erinrar om att riksdagen kommer att få ta slutlig

ställning till resurstilldelningen inför budgetåret 1993/94 när

regeringen lagt fram sin proposition om grundläggande

högskoleutbildning i februari 1993. Med de klarlägganden som i

det föregående redovisats anser utskottet att riksdagen kan

godkänna de i propositionen anförda principerna för

dimensionering och resurstilldelning. Riksdagen bör därför

avslå motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 23, 1992/93:Ub23 yrkande

13 och 1992/93:Ub24 yrkande 16. Utskottet anser också att

syftet med motion 1992/93:Ub22 yrkandena 2, 3 och 4 får anses i

huvudsak tillgodosett, varför yrkandena bör avslås.

Behovet av stöd till funktionshindrade studenter tas upp

i motion 1992/93:Ub5 (m, fp). Motionärerna anför att när

universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) avvecklades den 1 juli

1992 försvann de resurser som fanns på myndigheten för särskilt

stöd till studenter med funktionshinder (yrkande 1). De

enskilda högskolornas ökade frihet vad avser resursfördelning,

behörighetskrav och urvalsprinciper får inte leda till

försämrade studiemöjligheter för dessa studenter (yrkande 2).

Högskoleprov och andra antagningstester måste göras

tillgängliga för studenter med funktionshinder (yrkande 3) och

Verket för högskoleservice (VHS) få ett uttalat ansvar för

uppföljning av stödet till studenter med funktionshinder

(yrkande 4).

Utskottet noterar att det i regleringsbrevet för innevarande

budgetår, liksom tidigare, finns en föreskrift om att

högskolestyrelserna skall avsätta medel för handikappade

studerande. UHÄ har tidigare kunnat utfärda föreskrifter om

detta. UHÄ har därvid ålagt högskolestyrelserna att avsätta en

viss andel av sin budget till detta. Regeringen har nu givit

VHS i uppdrag att i efterhand sammanställa och till regeringen

redovisa vilka resurser som använts för handikappändamål.

Utskottet har också erfarit att VHS för närvarande undersöker

möjligheterna att erbjuda högskoleprovet i punktskrift.

Allt detta visar enligt utskottets mening att regeringen och

myndigheterna är uppmärksamma på de funktionshindrade

studenternas behov. Vid mindre högskolor kan självfallet även i

framtiden uppstå problem att inom de ekonomiska ramar som resp.

högskola förfogar över klara de nödvändiga åtgärderna för

funktionshindrade studenter. Regeringen har (prop. 1991/92:100

bil. 9, bet. UbU1, rskr. 241) just för sådana ändamål

bemyndigats att göra överföringar mellan anslag för högskolan.

Utskottet utgår från att regeringen kommer att vidta de

åtgärder som behövs och vid behov återkommer till riksdagen i

frågan.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår

motion 1992/93:Ub5.

Utskottet tar i detta sammanhang även upp motion

1991/92:Ub809 (s) (delvis), som gäller behovet av att stimulera

utbildningen i esperanto. Enligt motionären skulle det vara av

stort värde om en professur i esperanto kunde inrättas,

t.ex. i Göteborg.

Utskottet erinrar om att riksdagen redan vid 1990/91 års

riksmöte tog ställning för att professurer fr.o.m. budgetåret

1993/94 inte längre skall inrättas eller tillsättas av

statsmakterna utan enbart genom lokala beslut (prop.

1990/91:150 del II bil. 7, bet. UbU21, rskr. 389). Ett

tillkännagivande till regeringen om en professur i esperanto

bör därför inte göras. Motionen avstyrks.

Lagförslagen i övrigt

I regeringens förslag till högskolelag, 5 kap. 3 §,

återfinns på ett ställe den numera i lagstiftningen utmönstrade

termen "kyrkobokförd". Utskottet föreslår att den byts ut mot

"folkbokförd".

Utskottet har uppmärksammat att regeringens lagförslag inte

upptar någon motsvarighet till den nuvarande högskolelagens

34a § som reglerar rätt för staten till ersättning från

kommun eller landsting när statlig högskola tar emot studerande

i utbildning som även anordnas av landsting.

Sjukgymnastutbildning anordnas för närvarande både av landsting

och av två statliga högskoleenheter. Utelämnandet har skett

genom förbiseende.

Utskottet föreslår att det i 5 kap. högskolelagen efter 3 § i

regeringens förslag införs en ny paragraf, 4 §, med den lydelse

som i bilaga 3 betecknas som Utskottets förslag, och att 4 och

5 §§ i regeringens förslag skall betecknas 5 och 6 §§.

Utskottet har i övrigt inget att erinra mot regeringens

förslag till högskolelag och föreslår att riksdagen antar det i

propositionen framlagda förslaget med de ändringar utskottet nu

föreslagit, i den mån regeringens förslag inte omfattas av

utskottets ställningstaganden i det föregående.

Regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:764)

om vissa läkartjänster vid upplåtna enheter m.m. innebär

endast en teknisk anpassning till aktuella organisatoriska

förhållanden. Utskottet har inget att erinra mot förslaget och

föreslår att riksdagen antar det.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ombildning av statliga högskolor till

stiftelser, m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub485,

1991/92:Ub557, 1991/92:Ub805 yrkande 2, 1992/93:Ub2 yrkande 1,

1992/93:Ub12 yrkande 4, 1992/93:Ub23 yrkande 12 och

1992/93:Ub24 yrkande 22 godkänner vad i proposition 1992/93:1

anförts om strategin för förändringar av det svenska

universitets- och högskolesystemet,

res. 1 (s)

res. 2 (nyd)

men. (v) - delvis

2. beträffande omfattningen av statens styrning

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkandena 14,

15, 17 och 21 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda

förslaget till högskolelag såvitt avser 4 kap. 4, 5 och 6 §§

samt 5 kap. 1, 2, 4 och 5 §§,

res. 3 (nyd)

3. beträffande rättssäkerhet

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub12 yrkande 2,

4. beträffande avgifter i högskoleutbildningen

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 3,

1992/93:Ub23 yrkande 2 och 1992/93:Ub26,

res. 4 (s)

men. (v) - delvis

5. beträffande vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub21 yrkande 1

antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till

högskolelag såvitt avser 1 kap. 2, 3 och 10 §§ med den

ändringen att 10§ ges den i bilaga 3 som Utskottets förslag

betecknade lydelsen,

res. 5 (nyd) - villk. 3

6. beträffande bestämmelse i högskolelagen om effektivt

resursutnyttjande

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub23 yrkande 3

antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till

högskolelag såvitt avser 1 kap. 4 §,

men. (v) - delvis

7. beträffande jämställdhet och förståelse för

internationella förhållanden, m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub805 yrkande

9, 1991/92:A805 yrkande 29, 1991/92:A817 yrkande 6 delvis,

1992/93:Ub2 yrkande 4, 1992/93:Ub12 yrkande 6 och 1992/93:Ub23

yrkande 5 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget

till högskolelag såvitt avser 1 kap. 5 §,

res. 6 (s)

men. (v) - delvis

8. beträffande vidgad social rekrytering till

högskoleutbildning

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 1 och

1992/93:Ub23 yrkande 4,

res. 7 (s)

men. (v) - delvis

9. beträffande målen för högskoleutbildningen

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 5

och 1992/93:Ub23 yrkande 6 antar det i proposition 1992/93:1

framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 1 kap. 9 §,

res. 8 (s)

men. (v) - delvis

10. beträffande avveckling av allmänna utbildningslinjer

och påbyggnadslinjer

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:1

bemyndigar regeringen att avveckla samtliga allmänna

utbildningslinjer och påbyggnadslinjer fr.o.m. budgetåret

1993/94,

11. beträffande översyn av all högskoleutbildning

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub494 yrkande 4,

men. (v) - delvis

12. beträffande rätt för de mindre och medelstora

högskolorna att utfärda magisterexamen

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 7 och

1992/93:Ub18,

res. 9 (s)

13. beträffande uppdelning av högskoleutbildningen i

akademisk och övrig kvalificerad postgymnasial utbildning

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub24 yrkandena 18 och 19,

res. 10 (nyd)

14. beträffande studie- och yrkesvägledarexamen

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub12 yrkande

8 delvis samt 1992/93:Ub22 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. beträffande yrkesexamina för de medellånga

vårdutbildningarna

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub8, 1992/93:Ub12

yrkande 9 och 1992/93:Ub15 yrkande 1 delvis samt yrkande 2,

res. 11 (s)

16. beträffande barn- och ungdomspedagogisk examen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub7 yrkande 1,

res. 12 (s)

17. beträffande längden på utbildningarna till

förskollärare och fritidspedagog

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub7 yrkande 2,

res. 13 (s)

18. beträffande yrkesexamina i övrigt

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub418 yrkande 3,

1991/92:Ub561 yrkande 3, 1992/93:Ub12 yrkande 8 delvis och

1992/93:Ub15 yrkande 1 delvis,

res. 14 (s)

19. beträffande beslutsnivån när det gäller

examensordningen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub12 yrkande 22,

res. 15 (s)

20. beträffande generell examen i tillägg till en

yrkesexamen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub11,

21. beträffande vetenskaplig grundkurs

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub23 yrkande 14,

men. (v) - delvis

22. beträffande civilingenjörsutbildning vid högskolan i

Karlstad

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub4,

23. beträffande tillgodoräknande av utbildning

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub23 yrkande 1,

men. (v) - delvis

24. beträffande betyg i grundutbildningen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub23 yrkande 15,

men. (v) - delvis

25. beträffande begränsning i studenternas rätt att genomgå

prov

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub12 yrkande 10,

res. 16 (s)

26. beträffande examensordning m.m. i övrigt

att riksdagen lägger proposition 1992/93:1 i motsvarande del

till handlingarna,

27. beträffande allmän behörighet till grundläggande

högskoleutbildning

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkande 1

antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till

högskolelag såvitt avser 1 kap. 8 §,

res. 17 (nyd) - villk. 10

28. beträffande svenska som andraspråk

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub513,

29. beträffande särskilda behörighetsvillkor, m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande

11, 1992/93:Ub23 yrkande 17 och 1992/93:Ub24 yrkande 12 antar

det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till

högskolelag såvitt avser 4 kap. 2 §,

res. 18 (s)

res. 19 (nyd)

30. beträffande deslegitimerad sjukvårdspersonal

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub415,

31. beträffande bestämmelser om urval till grundläggande

högskoleutbildning

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande

12, 1992/93:Ub14, 1992/93:Ub20, 1992/93:Ub23 yrkande 16 och

1992/93:Ub24 yrkande 13 antar det i proposition 1992/93:1

framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 4 kap. 3 §,

res. 20 (nyd)

32. beträffande positiv särbehandling och förtur för

underrepresenterat kön vid antagning till utbildning

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub13,

33. beträffande värdet av gymnastik och gymnastikbetygets

betydelse

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub240,

34. beträffande tillträde till grundläggande

högskoleutbildning i övrigt

att riksdagen lägger proposition 1992/93:1 i motsvarande del

till handlingarna,

35. beträffande graderade betyg i forskarutbildningen

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 14 och

1992/93:Ub23 yrkande 18,

res. 21 (s)

36. beträffande kvinnors möjligheter till forskarstudier

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub21 yrkande 3,

37. beträffande forskarutbildning i övrigt

att riksdagen lägger proposition 1992/93:1 i motsvarande del

till handlingarna,

38. beträffande allmän bestämmelse om innehållet i

lärartjänster

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkande 4

antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till

högskolelag såvitt avser 3 kap. 1 §,

res. 22 (nyd)

39. beträffande behörighet och befordringsgrunder för

tjänster som professor

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkande 5

antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till

högskolelag såvitt avser 3 kap. 2 § första t.o.m. tredje

stycket,

res. 23 (nyd)

40. beträffande professurer för konstnärlig verksamhet

att riksdagen beslutar att i 3 kap. 2 § förslaget till

högskolelag skall införas ett fjärde stycke av den lydelse som

i bilaga 3 betecknas som Utskottets förslag,

41. beträffande anställningstrygghet för professorer

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkandena 6

och 7 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget

till högskolelag såvitt avser 3 kap. 3 och 4 §§,

res. 24 (nyd)

42. beträffande lagreglering av tjänst som lektor

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub2 yrkande 5,

1992/93:Ub12 yrkandena 16 och 17, 1992/93:Ub23 yrkande 10,

1992/93:Ub24 yrkande 8 och 1992/93:Ub25 antar det i proposition

1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 3

kap. 5 §,

res. 25 (nyd)

43. beträffande tidsbegränsning av lektorstjänst

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 15,

1992/93:Ub19 samt 1992/93:Ub23 yrkande 11,

44. beträffande regleringen av vilka lärartjänster som

skall finnas

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkande 9

antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till

högskolelag såvitt avser 3 kap. 6 §,

res. 26 (nyd)

45. beträffande bisysslor

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkande 10

antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till

högskolelag såvitt avser 3 kap. 7 §,

res. 27 (nyd)

46. beträffande rätten att kommersiellt utnyttja uppnådda

forskningsresultat

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub24 yrkande 11,

res. 28 (nyd)

47. beträffande individuell lönesättning

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub24 yrkande 20,

res. 29 (nyd)

48. beträffande högskolestyrelses sammansättning

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub2 yrkandena

2 och 3, 1992/93:Ub12 yrkande 18, 1992/93:Ub23 yrkande 7 och

1992/93:Ub24 yrkande 2 antar det i proposition 1992/93:1

framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 2 kap. 4 §,

res. 30 (s)

res. 31 (nyd)

men. (v) - delvis

49. beträffande fakultetsnämnds sammansättning

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande

19 och 1992/93:Ub23 yrkande 8 antar det i proposition 1992/93:1

framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 2kap. 5§

andra stycket,

res. 32 (s)

men. (v) - delvis

50. beträffande särskilda organ för grundutbildningen

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub9,

1992/93:Ub12 yrkande 20 och 1992/93:Ub23 yrkande 9 antar det i

proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag

såvitt avser 2 kap. 6 §,

res. 33 (s)

men. (v) - delvis

51. beträffande avgränsning av fakulteternas

vetenskapsområde

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub3 antar det i

proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag

såvitt avser 2kap. 5§ första stycket med den ändringen att

stycket erhåller den i bilaga 3 som Utskottets förslag

betecknade lydelsen,

52. beträffande särreglering för Sveriges

lantbruksuniversitet

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ub6,

1992/93:Ub10 och 1992/93:Ub17 beslutar att i högskolelagens 2

kap. införs en ny paragraf, 7 §, med den lydelse som i bilaga 3

anges som Utskottets förslag,

53. beträffande de mindre och medelstora högskolornas

ställning när det gäller forskning och forskarutbildning

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ub12

yrkande 13 och 1992/93:Ub22 yrkande 5 och med avslag på

motionerna 1992/93:Ub1, 1992/93:Ub2 yrkande 6, 1992/93:Ub16,

1992/93:Ub22 yrkande 6 och 1992/93:Ub24 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 34 (c)

54. beträffande ökad satsning på forskning inom

undervisning, vård och omsorg

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub21 yrkande 2,

55. beträffande institutionsstyrelser

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub12 yrkande 21,

res. 35 (s)

56. beträffande ledningsprinciper i övrigt

att riksdagen lägger proposition 1992/93:1 i motsvarande del

till handlingarna,

57. beträffande kvalitet och utvärdering

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub12 yrkande 24

lägger proposition 1992/93:1 i motsvarande del till

handlingarna,

58. beträffande principer för dimensionering och

resurstilldelning

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande

23, 1992/93:Ub22 yrkandena 2, 3 och 4, 1992/93:Ub23 yrkande 13

och 1992/93:Ub24 yrkande 16 godkänner vad som anförts i

proposition 1992/93:1,

res. 36 (nyd) - villk. 3

men. (v) - delvis

59. beträffande stöd till funktionshindrade studenter

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub5,

60. beträffande professur i esperanto

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub809,

61. beträffande högskolelagen i övrigt

att riksdagen antar det i proposition 1992/93:1 framlagda

förslaget till högskolelag, i den mån det inte omfattas av vad

utskottet hemställt i det föregående, med de ändringarna att 5

kap. 3 § får den i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade

lydelsen, samt att det i 5 kap. införs en ny paragraf, 4 §, med

den i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelsen, och

att 4 och 5 §§ i regeringens förslag betecknas 5 och 6 §§,

res. 37 (nyd) - villk. 3

62. beträffande lag om ändring i lagen (1982:764) om vissa

läkartjänster vid upplåtna enheter, m.m.

att riksdagen antar det i proposition 1992/93:1 framlagda

lagförslaget.

Stockholm den 3 december 1992

På utbildningsutskottets vägnar

Ann-Cathrine Haglund

I beslutet har deltagit:

Ann-Cathrine Haglund (m),

Lena Hjelm-Wallén (s),

Rune Rydén (m),

Bengt Silfverstrand (s),

Margitta Edgren (fp),

Ingvar Johnsson (s),

Larz Johansson (c),

Berit Löfstedt (s),

Bo Arvidson (m),

Ewa Hedkvist Petersen (s),

Stefan Kihlberg (nyd),

Eva Johansson (s),

Ulf Melin (m),

Inger Lundberg (s) och

Tuve Skånberg (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Thommy Ohlsson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Ombildning av statliga högskolor till stiftelser, m.m.

(mom. 1)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,

Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger

Lundberg (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "I fråga om ändrat" och slutar med "universitets-

och högskolesystemet" bort ha följande lydelse:

I fråga om ändrat huvudmannaskap för vissa nu statliga

universitet och högskolor, ev. bildandet av stiftelser, har

regeringen inte lagt fram något konkret förslag. Utskottet

anser emellertid att ett ändrat huvudmannaskap inte, så som

anförs i propositionen, behövs för att mångfald och konstruktiv

konkurrens skall befordras. I motionerna från

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har däremot framförts

argument mot stiftelsebildning, som enligt utskottets mening är

avgörande. I propositionen aviseras ett kommande förslag om

bildande av stiftelser. Riksdagen bör därför nu ge regeringen

sin uppfattning i denna fråga till känna.

Utskottet kan -- -- -- (=utskottet) högskolornas

organisation.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen med bifall

till motionerna 1991/92:Ub805 yrkande 2 och 1992/93:Ub12

yrkande 4, med anledning av propositionen och motionerna

1992/93:Ub2 yrkande 1 och 1992/93:Ub23 yrkande 12 och med

avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkande 22 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

1. beträffande ombildning av statliga högskolor till

stiftelser, m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub805

yrkande 2 och 1992/93:Ub12 yrkande 4, med anledning av vad i

proposition 1992/93:1 anförts om strategin för förändringar av

det svenska universitets- och högskolesystemet samt med

anledning av motionerna 1992/93:Ub2 yrkande 1 och 1992/93:Ub23

yrkande 12 och med avslag på motionerna 1991/92:Ub485,

1991/92:Ub557 och 1992/93:Ub24 yrkande 22 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Ombildning av statliga högskolor till stiftelser, m.m.

(mom. 1)

Stefan Kihlberg (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Utskottet kan" och på slutar med "universitets- och

högskolesystemet" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till uppfattningen att högskolor och

universitet kan drivas i flera olika juridiska former och att

den statliga styrningen bör hållas vid ett absolut minimum. Den

avreglering som föreslås i propositionen är endast ett första

steg, men viktigare än att nu diskutera hur huvudmannaskapet

skall vara.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen dels med

avslag på motionerna 1991/92:Ub805 yrkande 2, 1992/93:Ub2

yrkande 1, 1992/93:Ub12 yrkande 4 och 1992/93:Ub23 yrkande 12

godkänner vad som anförts i proposition 1992/93:1 om strategi

för förändring av det svenska universitets- och

högskolesystemet, dels med bifall till motion 1992/93:Ub24

yrkande 22 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

1. beträffande ombildning av statliga högskolor till

stiftelser, m.m.

att riksdagen dels med avslag på motionerna

1991/92:Ub485, 1991/92:Ub557, 1991/92:Ub805 yrkande 2,

1992/93:Ub2 yrkande 1, 1992/93:Ub12 yrkande 4 och 1992/93:Ub23

yrkande 12 godkänner vad som anförts i proposition 1992/93:1 om

strategi för förändring av det svenska universitets- och

högskolesystemet, dels med bifall till motion 1992/93:Ub24

yrkande 22 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Omfattningen av statens styrning (mom. 2)

Stefan Kihlberg (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "och 5§§" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning såväl när det

gäller lagförslaget som när det gäller strategin för akademisk

utbildning. Utskottet föreslår att 4kap. 4§ samt hela

5kap. utgår ur lagen. Vidare föreslår utskottet att 4kap. 5

och 6§§ i regeringsförslaget ges den lydelse som i bilaga 5

betecknats som Reservantens förslag, och att 4kap. 5--7§§

betecknas 4--6§§. Riksdagen bör dessutom som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet anfört om strategin för

akademisk utbildning.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

2. beträffande omfattningen av statens styrning

att riksdagen dels med bifall till motion 1992/93:Ub24

yrkandena 14, 15 och 17 beslutar att 4kap. 4§ samt 5kap.

1, 2, 4 och 5§§ skall utgå ur lagen samt antar det i

proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag

såvitt avser 4 kap. 5 och 6§§ med den ändringen att

sistnämnda paragrafer erhåller den i bilaga 5 som Reservantens

förslag betecknade lydelsen, varvid 5--7§§ ges beteckningen

4--6§§, dels med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande

21 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om strategi för akademisk utbildning,

4. Avgifter i högskoleutbildningen (mom. 4)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,

Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger

Lundberg (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "När det" och på slutar med "och 1992/93:Ub26" bort

ha följande lydelse:

När det gäller nu fristående högskolor noterar utskottet att

det i de av regeringen stadfästa grundstadgarna för

Handelshögskolan i Stockholm, som är den största av dessa,

föreskrivs (20 §) att studenterna inte skall utge termins-,

inskrivnings-, examens- eller kompletteringsavgifter. Som

framgår av det föregående utgår utskottet från att regeringen

återkommer till riksdagen i fråga om reglerna för relationerna

mellan staten och fristående universitet och högskolor.

Utskottet anser att riksdagen redan nu bör framföra som sin

bestämda uppfattning, att inga högskolor skall få ta ut

avgifter av de studerande som genomgår grundläggande

högskoleutbildning eller forskarutbildning. För utbildning som

sker på uppdrag av annan än staten skall särskilda regler

gälla.

Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion

1992/93:Ub12 yrkande 3 och med anledning av motionerna

1992/93:Ub23 yrkande 2 och 1992/93:Ub26 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

4. beträffande avgifter i högskoleutbildningen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 3

och med anledning av motionerna 1992/93:Ub23 yrkande 2 och

1992/93:Ub26 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

5. Vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet (mom. 5)

Under förutsättning av bifall till reservation 3

Stefan Kihlberg (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18

börjar med "Det är" och slutar med "föreslagna tillägget" bort

utgå.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

5. beträffande vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub21 yrkande 1

antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till

högskolelag såvitt avser 1 kap. 2 och 3§§ samt beslutar att

10§ skall utgå ur lagen,

6. Jämställdhet och förståelse för internationella

förhållanden, m.m. (mom. 7)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,

Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger

Lundberg (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande, som på s. 21

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "till fyllest" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att det i högskolelagen, på samma sätt som

skett i skollagen (1985:1100, ändr. 1990:1477, 1 kap. 2 och 9

§§), bör skrivas in att verksamheten i högskolan skall främja

de grundläggande värden som ett demokratiskt samhälle bygger

på. Högskolan måste i sin verksamhet utgöra och upplevas vara

en betydelsefull kraft i samhället. Det är angeläget för

högskolans framtid att den av omgivningen inte upplevs vara

isolerad från samhället i övrigt.

Det är också -- mot bakgrund av de brister som bl.a.

påtalades i propositionen Jämställdhetspolitiken inför 90-talet

(prop. 1987/88:105, bet. AU 17, UbU34, rskr. 364 och 365)

angeläget att jämställdhet mellan kvinnor och män i högskolans

verksamhet inte bara iakttas utan även främjas.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21

börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "1 kap. 5 §" bort ha

följande lydelse:

Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen

med bifall till motion 1991/92:Ub12 yrkande 6 och med avslag på

motionerna 1991/92:Ub805 yrkande 9, 1991/92:A805 yrkande 29,

1991/92:A817 yrkande 6 delvis, 1992/93:Ub2 yrkande 4 och

1992/93:Ub23 yrkande 5 antar det i proposition 1992/93:1

framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 1 kap. 5 §

med den ändringen att paragrafen får den i bilaga 4 som

Reservanternas förslag betecknade lydelsen.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

7. beträffande jämställdhet och förståelse för

internationella förhållanden, m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 6

och med avslag på motionerna 1991/92:Ub805 yrkande 9,

1991/92:A805 yrkande 29, 1991/92:A817 yrkande 6 delvis,

1992/93:Ub2 yrkande 4 och 1992/93:Ub23 yrkande 5 antar det i

proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag

såvitt avser 1 kap. 5 § med den ändringen att paragrafen får

den i bilaga 4 som Reservanternas förslag betecknade lydelsen,

7. Vidgad social rekrytering till högskoleutbildning (mom. 8)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,

Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger

Lundberg (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21

börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "yrkande 4" bort

ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om att ett av målen för högskolepolitiken

sedan lång tid har varit att åstadkomma en vidgad social

rekrytering (t.ex. prop. 1975:9, bet. UbU17, prop. 1987/88:109,

bet. UbU32, prop. 1990/91:100 bil. 10, bet. UbU11). Om detta

har det rått enighet i riksdagen. Detta mål nämns emellertid

över huvud taget inte i förevarande proposition, vilket

utskottet finner anmärkningsvärt.

Även om högskolans grundläggande utbildning byggts ut

kraftigt de senaste åren kvarstår en synnerligen oändamålsenlig

social snedrekrytering till högre studier. Detta framgår

tydligt när man studerar den sociala bakgrunden hos de antagna

till olika utbildningar i högskolan hösten 1991. Så kom tex. 60

% av dem som antagits till läkarutbildning från högre

tjänstemannahem och enast 6 % från arbetarhem. Inom

civilingenjörsutbildningarna var motsvarande siffor 43 % resp.

10 %, för samhällsplanerare 41 % resp. 11 %. Bland de antagna

till grundskollärarutbildningen årskurs 1--7 kom en lika stor

andel från högre tjänstemannahem som från arbetarhem, nämligen

22 %. Inom utbildningen till förskollärare kom 11 % från högre

tjänstemannahem och 34 % från arbetarhem.

Det finns inte anledning för statsmakterna att överge den

tidigare linjen. Dessvärre föreligger det stora svårigheter i

arbetet på att åstadkomma en socialt jämnare rekrytering.

Social snedrekrytering förekommer vid varje utbildningsval på

utbildningssystemets alla nivåer. Den finns i grundskolan, vid

valet av gymnasielinje samt vid antagningen till högre

utbildning. Denna fråga måste således ägnas stor uppmärksamhet

i alla delar av utbildningsväsendet.

Den 1 juli 1991 tillkallade den dåvarande regeringen en

särskild utredare (U 1991:07) för att översiktligt beskriva

omfattningen av den sociala snedrekryteringen till högre

studier samt försöka klargöra dess orsaker. Utredningen

beräknas avsluta sitt arbete i februari 1993. När resultatet

redovisats blir det enligt utskottets mening nödvändigt att

regeringen vidtar kraftfulla åtgärder i syfte att komma till

rätta med den sociala snedrekryteringen inom olika delar av

utbildningssystemet, inte minst inom den högre utbildningen.

Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motion

1992/93:Ub12 yrkande 1 och med anledning av motion 1992/93:Ub23

yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

8. beträffande vidgad social rekrytering till

högskoleutbildning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 1

och med anledning av motion 1992/93:Ub23 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Målen för högskoleutbildningen (mom. 9)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,

Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger

Lundberg (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "1 kap. 9 §" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser inte att det finns skäl att ur högskolelagen

stryka yrkesförberedelse som ett av målen för

högskoleutbildningen. Personlig utveckling omfattar vidare

enligt utskottets mening mera än intellektuell träning. Målet

att utbildningen i högskolan skall främja de studerandes

personliga utveckling -- ett mål som skrevs in i högskolelagen

1977 efter enhälligt beslut av riksdagen -- bör därför kvarstå

i högskolelagen.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen med bifall

till motion 1992/93:Ub12 yrkande 5 och med avslag på

propositionen samt motion 1992/93:Ub23 yrkande 6 antar den i

bilaga 4 som Reservanternas förslag betecknade lydelsen av 1

kap. 9 § högskolelagen.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

9. beträffande målen för högskoleutbildningen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 5

och med avslag på proposition 1992/93:1 samt motion

1992/93:Ub23 yrkande 6 antar den i bilaga 4 som Reservanternas

förslag betecknade lydelsen av 1 kap. 9 § högskolelagen,

9. Rätt för de mindre och medelstora högskolorna att utfärda

magisterexamen (mom. 12)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,

Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger

Lundberg (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "Utskottet tar" och slutar med "och 1992/93:Ub18"

bort ha följande lydelse:

Utskottet tar fasta på grundtanken i propositionen, att

villkoren för att ett universitet eller en högskola skall få

utfärda magisterexamen är att vederbörande erbjuder

utbildningar som fyller de kvalitativa fordringarna.

Inrättandet av utvärderingssekretariatet skapar möjligheter att

fortlöpande pröva om detta är fallet vid de högskolor som

anordnar utbildning till magisterexamen. Vid många av de mindre

och medelstora högskolorna -- inte enbart de f.d.

universitetsfilialerna och Högskolan i Sundsvall--Härnösand --

finns lärare som har avlagt doktorsexamen och fortsatt bedriver

forskning med medel från olika håll. Detta förhållande är en

tillgång för den högre utbildningen i Sverige, som bör tas till

vara. När examensordningen införs bör därför dessa högskolor

inte diskrimineras i förhållande till universiteten och

fackhögskolorna. För alla universitet och högskolor bör gälla

att deras verksamhet granskas genom utvärderingssekretariatet

och att deras rätt att utfärda olika examina på grundval av

denna granskning vid behov kan omprövas.

Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion

1992/93:Ub12 yrkande 7 och med anledning av motion 1992/93:Ub18

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

12. beträffande rätt för de mindre och medelstora

högskolorna att utfärda magisterexamen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 7

och med anledning av motion 1992/93:Ub18 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Uppdelning av högskoleutbildningen i akademisk och övrig

kvalificerad postgymnasial utbildning (mom. 13)

Stefan Kihlberg (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "18 och 19" bort

ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar liksom motionärerna att mycket av det

som i Sverige för närvarande räknas som högskoleutbildning

enligt internationellt vedertagna normer inte är det. Det

fortsatta reformarbetet på den högre utbildningens område bör

därför bedrivas med sikte på att förverkliga den uppdelning som

föreslås i motionen. Detta bör riksdagen med bifall till motion

1992/93:Ub24 yrkandena 18 och 19 som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

13. beträffande uppdelning av högskoleutbildningen i

akademisk och övrig kvalificerad postgymnasial utbildning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkandena

18 och 19 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

11. Yrkesexamina för de medellånga vårdutbildningarna

(mom.15)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,

Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger

Lundberg (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25

börjar med "Utskottet hänvisar" och på s. 26 slutar med "av

riksdagen" bort ha följande lydelse:

Utskottet hänvisar till att regeringen nu bereder frågan om

den i sistnämnda motion åsyftade översynen, som begärdes av

riksdagen våren 1990 (bet. 1989/90:UbU21, rskr. 232) och som

utskottet haft anledning att aktualisera vid sina

ställningstaganden till skilda motionsyrkanden (bet.

1990/91:UbU12, 1991/92:UbU14). Riksdagen har i sitt

tillkännagivande våren 1990 om denna översyn bl.a. sagt att det

är väsentligt att beakta de anpassningar till internationella

förhållanden som blir alltmer nödvändiga. Utskottet anser att

regeringen i sin beredning av ärendet -- sedan

utbildningslinjerna avskaffats som begrepp -- bör pröva frågan

om behovet av yrkesexamina för motsvarande yrken. Det är också

angeläget att översynen redovisas till riksdagen senast under

våren innevarande riksmöte. Utskottet föreslår att riksdagen

med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 9 och med anledning

av motionerna 1992/93:Ub8 och 1992/93:Ub15 yrkande 1 delvis

samt yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

15. beträffande yrkesexamina för de medellånga

vårdutbildningarna

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 9

och med anledning av motionerna 1992/93:Ub8 och 1992/93:Ub15

yrkande 1 delvis samt yrkande 2 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

12. Barn- och ungdomspedagogisk examen (mom. 16)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,

Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger

Lundberg (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26

börjar med "Utskottet, som" och slutar med "i frågan" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning att utvecklingen inom

barnomsorgen gått i en riktning som gör att förskollärares och

fritidspedagogers verksamhet skiljer sig alltmera. De tidigare

mycket allmänt förekommande gemensamma avdelningarna mellan

daghem och fritidshem (utvidgade syskongrupper) är t.ex. nu

alltmer ovanliga. Tanken att slå samman dessa båda utbildningar

har därför förlorat i aktualitet och skulle i nuläget inte vara

till någon fördel.

Utskottet anser att riksdagen med bifall till motion

1992/93:Ub7 yrkande 1 som sin mening bör ge regeringen till

känna vad utskottet anfört.

dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

16. beträffande barn- och ungdomspedagogisk examen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub7 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Längden på utbildningarna till förskollärare och

fritidspedagog (mom. 17)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,

Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger

Lundberg (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "av riksdagen"

bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av de nya och allt större kraven som ställts på

förskole- och fritidshemsverksamheten anser utskottet att

längden av de nuvarande förskollärar- och

fritidspedagogutbildningarna behöver ses över. Detta bör

riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ub7 yrkande 2 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

17. beträffande längden på utbildningarna till

förskollärare och fritidspedagog

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ub7 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Yrkesexamina i övrigt (mom. 18)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,

Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger

Lundberg (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27

börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "Motionsyrkandena

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet utgår från att det skall vara möjligt att införa

ytterligare yrkesexamina, utöver dem i propositionen

uppräknade, om det finns tungt vägande skäl. Ett motiv för att

ha särskilda examina är, som anförts ovan, behovet av att kunna

säkerställa att ett tillräckligt antal personer med viss

kompetens kommer att examineras. När det gäller miljö- och

hälsoskyddsinspektörer föreligger enligt utskottets mening skäl

för en yrkesexamen, eftersom miljö- och hälsoskyddsverksamheten

innefattar myndighetsutövning. Utskottet anser i övrigt inte

att riksdagen nu har anledning att ta ställning till huruvida

det skall finnas yrkesexamina för de i motionerna angivna

yrkena. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av

motion 1992/93:Ub12 yrkande 15 delvis och med avslag på

motionerna 1991/92:Ub418 yrkande 3, 1991/92:Ub561 yrkande 3 och

1992/93:Ub15 yrkande 1 delvis som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

18. beträffande yrkesexamina i övrigt

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ub12 yrkande 8

delvis och med avslag på motionerna 1991/92:Ub418 yrkande 3,

1991/92:Ub561 yrkande 3 och 1992/93:Ub15 yrkande 1 delvis som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Beslutsnivån när det gäller examensordningen (mom. 19)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,

Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger

Lundberg (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27

börjar med "Utskottet anser inte" och slutar med "yrkande 22"

bort ha följande lydelse:

Vilka examina som kan utfärdas inom högskolan är enligt

utskottets mening av strategisk betydelse. Även i fråga om

examina för vilka särskild precisering i utbildningsuppdragen

inte anses nödvändig bör därför riksdagen också

fortsättningsvis ta ställning till om de skall ingå i

examensordningen. Utskottet föreslår att riksdagen med bifall

till motion 1992/93:Ub12 yrkande 22 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet här anfört.

dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

19. beträffande beslutsnivån när det gäller

examensordningen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 22

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Begränsning i studenternas rätt att genomgå prov (mom.

25)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,

Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger

Lundberg (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29

börjar med "De olika" och slutar med "yrkande 10" bort ha

följande lydelse:

Begränsning i rätten att genomgå prov har förekommit längre

tillbaka i tiden. Att döma av remissyttrandena över

departementspromemorian Fria universitet och högskolor (Ds

1992:1), vilka finns publicerade i Ds 1992:52 vol. 1--4, anses

på många håll inom universitet och högskolor sådan begränsning

vara ett dåligt instrument för att effektivisera studierna. Det

finns därför enligt utskottets mening ingen anledning att nu

öppna möjlighet att återinföra en sådan begränsning. Utskottet

föreslår mot bakgrund av det anförda att riksdagen med bifall

till motion 1992/93:Ub12 yrkande 10 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

25. beträffande begränsning i studenternas rätt att genomgå

prov

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 10

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Allmän behörighet till grundläggande högskoleutbildning

(mom. 27)

Under förutsättning av bifall till reservation 10

Stefan Kihlberg (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30

börjar med "Utskottet, som" och slutar med "1 kap. 8 §" bort ha

följande lydelse:

Utskottet, som i det föregående har tillstyrkt den av

motionärerna föreslagna uppdelningen, anser att regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag om sådan reglering av

allmän behörighet, att det för den akademiska utbildningen

krävs kunskaper motsvarande sådant nationellt program i

gymnasieskolan som syftar till fortsatta akademiska studier.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av propositionen

och motion 1992/93:Ub24 yrkande 1 dels antar det i

propositionen framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser

1 kap. 8 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

dels att moment 27 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

27. beträffande allmän behörighet till grundläggande

högskoleutbildning

att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:1 och

motion 1992/93:Ub24 yrkande 1 dels antar det i propositionen

framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 1 kap. 8 §,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

18. Särskilda behörighetsvillkor, m.m. (mom. 29)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,

Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger

Lundberg (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31

börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "4 kap. 2 §" bort

ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om att studieorganisationen enligt de

riktlinjer som riksdagen ställde sig bakom våren 1991 (prop.

1990/91:150 bil. II:7, bet. UbU21) skall bli en lokal fråga. I

sitt betänkande anförde utskottet därvid följande (s. 22):

I dagens linjesystem finns vidare ett antal utbildningar som

direkt förbereder för en klart definierad yrkesroll. Ett

likvärdigt innehåll och en någorlunda enhetlig

studieorganisation är här en förutsättning för att

utbildningens mål skall uppnås. Hit hör bl.a.

lärarutbildningar, vårdutbildningar, psykologutbildning samt

utbildningar i rättsvetenskap. Ett sådant studieorganisatoriskt

mönster bör enligt utskottet även följas framgent även om

linjesystemet formellt avvecklas.

-- -- -- Utskottet förutsätter emellertid att den aviserade

examensordningen kommer att utformas så att den tar hänsyn till

de olika studieorganisatoriska förutsättningar som finns inom

olika utbildningar.

Mot bakgrund av de förväntningar som riksdagen sålunda har

uttalat när det gäller examensordningen bör det inte vara

omöjligt för regeringen att finna sätt att tillgodose behovet

av likvärdiga särskilda behörighetsvillkor när det gäller

sådana utbildningar som dem utskottet nämnde i det nyss

citerade betänkandet.

Det är bl.a. mot denna bakgrund värdefullt att lagförslaget i

propositionen ger regeringen utrymme för att meddela centrala

föreskrifter när det gäller särskilda behörighetsvillkor.

Förbud mot diskriminering av olika slag finns redan dels i

regeringsformen 2 kap. 15 och 16 §§, dels i förevarande

lagförslag 4 kap. 2 § andra stycket.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 11

och 1992/93:Ub23 yrkande 17 och med avslag på motion

1992/93:Ub24 yrkande 12 dels antar det i proposition

1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 4

kap. 2 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

29. beträffande särskilda behörighetsvillkor, m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ub12

yrkande 11 och 1992/93:Ub23 yrkande 17 och med avslag på motion

1992/93:Ub24 yrkande 12 dels antar det i proposition

1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 4

kap. 2 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

19. Särskilda behörighetsvillkor, m.m. (mom. 29)

Stefan Kihlberg (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31

börjar med "Lagförslaget i" och slutar med "4 kap. 2 §" bort ha

följande lydelse:

Lagförslaget i propositionen ger regeringen utrymme för att

meddela centrala föreskrifter när det gäller särskilda

behörighetsvillkor. Detta är uttryck för en statlig styrning

som enligt utskottets mening inte bör förekomma i högskolan.

Utskottet anser också att det i denna paragraf klart bör

uttalas ett förbud mot diskriminering av olika slag.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 12 och

med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 11 och

1992/93:Ub23 yrkande 17 antar det i proposition 1992/93:1

framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 4 kap. 2 §

med den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 5 som

Reservantens förslag betecknade lydelsen.

dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

29. beträffande särskilda behörighetsvillkor, m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 12

och med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 11 och

1992/93:Ub23 yrkande 17 antar det i proposition 1992/93:1

framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 4 kap. 2 §

med den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 5 som

Reservantens förslag betecknade lydelsen,

20. Bestämmelser om urval till grundläggande

högskoleutbildning (mom. 31)

Stefan Kihlberg (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32

börjar med "Utskottet har" och på s.33 slutar med "4kap.

3§" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser inte att staten bör styra hur universiteten

och högskolorna gör urval bland sökande till utbildning.

Studieomdöme från folkhögskola -- -- -- (=utskottet)

uppfattning tillgodosedda.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 13 och

med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 12, 1992/93:Ub14,

1992/93:Ub20 och 1992/93:Ub23 yrkande 16 antar det i

proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag

såvitt avser 4 kap. 3 § med den ändringen att paragrafen

erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag betecknade

lydelsen.

dels att moment 31 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

31. beträffande bestämmelser om urval till grundläggande

högskoleutbildning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 13

och med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 12,

1992/93:Ub14, 1992/93:Ub20 och 1992/93:Ub23 yrkande 16 antar

det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till

högskolelag såvitt avser 4 kap. 3 § med den ändringen att

paragrafen erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag

betecknade lydelsen,

21. Graderade betyg i forskarutbildningen (mom. 35)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,

Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger

Lundberg (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "yrkande 18" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser inte att regeringen har visat övertygande

skäl för att frångå den bedömning som under många år har gjorts

inom universiteten, nämligen att graderade betyg på

doktorsavhandlingar leder till förlängd utbildningstid. Denna

bedömning görs även i dag av exempelvis Sveriges

universitetslärarförbund. Vad utskottet här anfört bör

riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 14

och 1992/93:Ub23 yrkande 18 som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att moment 35 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

35. beträffande graderade betyg i forskarutbildningen

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub12 yrkande

14 och 1992/93:Ub23 yrkande 18 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

22. Allmän bestämmelse om innehållet i lärartjänster (mom.

38)

Stefan Kihlberg (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37

börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "3 kap. 1 §" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom motionärerna att det nu är dags att

skärpa kravet på att utbildning och forskning skall gå hand i

hand. Riksdagen bör därför med bifall till motion 1992/93:Ub24

yrkande 4 anta det i propositionen framlagda förslaget till

högskolelag såvitt avser 3 kap. 1 § med den ändring att

paragrafen erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag

betecknade lydelsen.

dels att moment 38 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

38. beträffande allmän bestämmelse om innehållet i

lärartjänster

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 4

antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till

högskolelag såvitt avser 3 kap. 1 § med den ändringen att

paragrafen erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag

betecknade lydelsen,

23. Behörighet och befordringsgrunder för tjänster som

professor (mom. 39)

Stefan Kihlberg (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "tredje stycket"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att varje

universitet och högskola själv bör få bestämma i dessa frågor

utan inblandning av statsmakterna. Riksdagen bör därför med

bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 5 anta det i

proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag

såvitt avser 3 kap. 2 § första t.o.m. tredje stycket med den

ändringen att tredje stycket erhåller den i bilaga 5 som

Reservantens förslag betecknade lydelsen.

dels att moment 39 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

39. beträffande behörighet och befordringsgrunder för

tjänster som professor

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 5

antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till

högskolelag såvitt avser 3 kap. 2 § första t.o.m. tredje

stycket med den ändringen att tredje stycket erhåller den i

bilaga 5 som Reservantens förslag betecknade lydelsen,

24. Anställningstrygghet för professorer (mom. 41)

Stefan Kihlberg (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "3 och 4 §§" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att regeringens

förslag går för långt när det gäller anställningstrygghet för

professorerna. Riksdagen bör därför med bifall till motion

1992/93:Ub24 yrkandena 6 och 7 anta det i propositionen

framlagda förslaget till högskolelag med den ändringen att 3

kap. 3 och 4 §§ får den i bilaga 5 som Reservantens förslag

betecknade lydelsen.

dels att moment 41 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

41. beträffande anställningstrygghet för professorer

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkandena 6

och 7 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget

till högskolelag såvitt avser 3 kap. 3 och 4 §§ med den

ändringen att paragraferna får den i bilaga 5 som Reservantens

förslag betecknade lydelsen,

25. Lagreglering av tjänst som lektor (mom. 42)

Stefan Kihlberg (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40

börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "3 kap. 5 §"

bort ha följande lydelse:

Utskottet vill när det gäller lektorstjänsterna skärpa kravet

på att utbildning och forskning skall gå hand i hand. Det

finns enligt utskottets mening inte anledning att motsätta sig

att beteckningen lektor används i högskolelagen i stället för

den tidigare författningsreglerade termen högskolelektor.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 8 och med

avslag på motionerna 1992/93:Ub2 yrkande 5, 1992/93:Ub12

yrkandena 16 och 17, 1992/93:Ub23 yrkande 10 och 1992/93:Ub25

antar det i propositionen framlagda förslaget till högskolelag

såvitt avser 3 kap. 5 § med den ändringen att paragrafen

erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag betecknade

lydelsen.

dels att moment 42 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

42. beträffande lagreglering av tjänst som lektor

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 8

och med avslag på motionerna 1992/93:Ub2 yrkande 5,

1992/93:Ub12 yrkandena 16 och 17, 1992/93:Ub23 yrkande 10 och

1992/93:Ub25 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda

förslaget till högskolelag såvitt avser 3 kap. 5 § med den

ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 5 som

Reservantens förslag betecknade lydelsen,

26. Regleringen av vilka lärartjänster som skall finnas (mom.

44)

Stefan Kihlberg (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "3 kap. 6 §" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att statsmakterna

inte bör lägga sig i dessa frågor. Hela ansvaret bör ligga hos

varje högskolas styrelse. Riksdagen bör således med bifall till

motion 1992/93:Ub24 yrkande 9 anta det i propositionen

framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 3 kap. 6 §

med den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 5 som

Reservantens förslag betecknade lydelsen.

dels att moment 44 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

44. beträffande regleringen av vilka lärartjänster som

skall finnas

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 9

antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till

högskolelag såvitt avser 3 kap. 6 § med den ändringen att

paragrafen erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag

betecknade lydelsen,

27. Bisysslor (mom. 45)

Stefan Kihlberg (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41

börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "3 kap. 7 §" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser inte att de generösa regler för bisysslor som

nu gäller för högskolornas lärare är befogade. Samma regler som

för övriga statstjänstemän bör gälla även dessa lärare.

Riksdagen bör därför med bifall till motion 1992/93:Ub24

yrkande 10 anta det i propositionen framlagda förslaget till

högskolelag såvitt avser 3 kap. 7 § med den ändringen att

paragrafen erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag

betecknade lydelsen.

dels att moment 45 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

45. beträffande bisysslor

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 10

antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till

högskolelag såvitt avser 3 kap. 7 § med den ändringen att

paragrafen erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag

betecknade lydelsen,

28. Rätten att kommersiellt utnyttja uppnådda

forskningsresultat (mom. 46)

Stefan Kihlberg (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "yrkande 11"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det inte befogat att lärare vid universitet

och högskolor skall vara undantagna från de regler som i övrigt

gäller för rätt till arbetstagares uppfinningar (SFS 1949:345).

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ändring

i sistnämnda lag. Utskottet föreslår att riksdagen med bifall

till motion 1992/93:Ub24 yrkande 11 beslutar införa en ny

paragraf (9§) i 3 kap. förslaget till ny högskolelag med den

lydelse som i bilaga 5 betecknas som Reservantens förslag.

dels att moment 46 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

46. beträffande rätten att kommersiellt utnyttja uppnådda

forskningsresultat

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 11

beslutar tillföra en ny paragraf (9§) i 3 kap. förslaget till

ny högskolelag med den lydelse som i bilaga 5 betecknas som

Reservantens förslag,

29. Individuell lönesättning (mom. 47)

Stefan Kihlberg (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "bör avslås"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det för en kvalitetsdrivande konkurrens

är mycket viktigt att lönesättningen av lärare inom högskolor

och universitet sker individuellt. Detta bör markeras genom ett

uttalande av riksdagen. Utskottet föreslår således att

riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 20 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att moment 47 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

47. beträffande individuell lönesättning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 20

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

30. Högskolestyrelses sammansättning (mom. 48)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,

Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger

Lundberg (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43

börjar med "Lärarnas medverkan" och på s. 44 slutar med "2 kap.

4 §" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det liksom nu bör garanteras att minst

två företrädare för verksamheten inom styrelsens

verksamhetsområde skall ingå i styrelsen. Lärarnas medverkan

bör således inte, så som regeringen föreslagit, vara frivillig.

Att studenternas medverkan skall vara ett frivilligt åtagande

framhölls i propositionen om reformering av

högskoleutbildningen (prop. 1975:9 s. 568), där föredraganden

drog en parallell till då gällande bestämmelser om

representation för de anställda enligt kungörelsen (1977:224)

om personalföreträdare i statlig myndighets styrelse m.m. Det

bör dock garanteras att studenterna har rätt att utse två

ledamöter i högskolestyrelsen.

Vad utskottet anfört om antalet företrädare för verksamheten

och studenterna bör kunna tillgodoses genom föreskrifter i den

kommande högskoleförordningen.

Utskottet föreslår med hänvisning till det anförda att

riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 18, med

anledning av motion 1992/93:Ub2 yrkandena 2 och 3 och med

avslag på motionerna 1992/93:Ub23 yrkande 7 och 1992/93:Ub24

yrkande 2 dels antar det i propositionen framlagda förslaget

till högskolelag såvitt avser 2 kap. 4§ med den ändringen att

paragrafen erhåller den i bilaga 4 som Reservanternas förslag

betecknade lydelsen, dels som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört om antalet företrädare för

verksamheten och de studerande.

dels att moment 48 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

48. beträffande högskolestyrelses sammansättning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 18,

med anledning av motion 1992/93:Ub2 yrkandena 2 och 3 och med

avslag på motionerna 1992/93:Ub23 yrkande 7 och 1992/93:Ub24

yrkande 2 dels antar det i proposition 1992/93:1 framlagda

förslaget till högskolelag såvitt avser 2 kap. 4 § med den

ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 4 som

Reservanternas förslag betecknade lydelsen, dels som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

antalet företrädare för verksamheten och de studerande,

31. Högskolestyrelses sammansättning (mom. 48)

Stefan Kihlberg (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44

börjar med "Med regeringens" och slutar med "2 kap. 4 §" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att högskolorna bör vara självständiga i

förhållande till regeringen. Högskolorna bör själva få utse sin

styrelse och rektor. Paragrafen måste därför omformuleras.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 2, med

anledning av proposition 1992/93:1 och med avslag på motionerna

1992/93:Ub2 yrkandena 2 och 3, 1992/93:Ub12 yrkande 18 och

1992/93:Ub23 yrkande 7 antar det i propositionen framlagda

förslaget till högskolelag såvitt avser 2 kap. 4 § med den

ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 5 som

Reservantens förslag betecknade lydelsen.

dels att moment 48 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

48. beträffande högskolestyrelses sammansättning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 2,

med anledning av proposition 1992/93:1 och med avslag på

motionerna 1992/93:Ub2 yrkandena 2 och 3, 1992/93:Ub12 yrkande

18 och 1992/93:Ub23 yrkande 7 antar det i propositionen

framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 2 kap. 4 §

med den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 5 som

Reservantens förslag betecknade lydelsen,

32. Fakultetsnämnds sammansättning (mom. 49)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,

Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger

Lundberg (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "första

stycket" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att regeringens lagförslag inte

utesluter att även andra personer än lärare och studenter utses

till ledamöter i fakultetsnämnd. I den nuvarande organisationen

har företrädare för de anställda rätt att ingå i

fakultetsnämnd, linjenämnd och utbildnings- och

forskningsnämnd, men inte i högskolestyrelse. Utskottet anser

att detta mönster bör fortsätta att gälla. Lagförslagets 2 kap.

5 § bör därför omformuleras. Utskottet anser också att de

studerande bör få rätt men inte skyldighet att utse minst en

tredjedel av av ledamöterna, något som bör komma till uttryck i

högskoleförordningen.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 19 och

med avslag på motion 1992/93:Ub23 yrkande 8 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört. Riksdagen bör

vidare anta 2kap. 5§ andra stycket i förslaget till

högskolelag med den ändrade lydelse som framgår av bilaga4.

Utskottet återkommer i det följande till 2kap. 5§ första

stycket.

dels att moment 49 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

49. beträffande fakultetsnämnds sammansättning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 19

och med avslag på motion 1992/93:Ub23 yrkande 8 dels antar

det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till

högskolelag såvitt avser 2kap. 5§ andra stycket med den

ändringen att stycket erhåller den i bilaga 4 som

Reservanternas förslag betecknade lydelsen, dels som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

33. Särskilda organ för grundutbildningen (mom. 50)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,

Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger

Lundberg (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "2 kap. 6 §" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att det i särskilda organ för

grundutbildningen liksom hittills bör ingå även företrädare för

arbetslivet, om ej särskilda skäl föranleder något annat.

Vidare bör -- liksom hittills -- företrädare för de anställda

ha rätt att ingå. Detta bör anges i högskolelagen, som därför

bör omformuleras. Det är också utskottets uppfattning att

lärarna inte bör vara i majoritet i sådana organ utan bör

utgöra cirka en tredjedel av ledamöterna, och att studenterna

bör ha rätt att utse cirka en tredjedel. Det bör ankomma på

regeringen att med beaktande härav utforma de närmare

föreskrifterna om sammansättningen.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 20, med

anledning av motion 1992/93:Ub9 och med avslag på motion

1992/93:Ub23 yrkande 9 dels antar det i propositionen framlagda

förslaget till högskolelag såvitt avser 2 kap. 6 § med den

ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 4 som

Reservanternas förslag betecknade lydelsen, dels som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört om föreskrifter

för sammansättningen.

dels att moment 50 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

50. beträffande särskilda organ för grundutbildningen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 20,

med anledning av motion 1992/93:Ub9 och med avslag på motion

1992/93:Ub23 yrkande 9 dels antar det i proposition

1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 2

kap. 6 § med den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga

4 som Reservanternas förslag betecknade lydelsen, dels som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

föreskrifter för sammansättningen,

34. De mindre och medelstora högskolornas ställning när det

gäller forskning och forskarutbildning (mom.53)

Larz Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48

börjar med "Utskottet anser" och på s. 49 slutar med "till

känna" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att de mindre och medelstora högskolorna bör

tilldelas resurser för forskning och forskarutbildning direkt

av statsmakterna. Vid dessa högskolor finns inga

fakultetsnämnder, varför högskolestyrelserna där bör ha ansvar

för forskningen och forskarutbildningen vid högskolan.

Det kan invändas att högskolestyrelser inte är sammansatta

efter samma principer som fakultetsnämnder. Det ligger

emellertid i högskolestyrelsernas intresse att den forskning

som bedrivs håller hög kvalitet och vinner respekt i

forskarsamhället. Eljest kan de nämligen inte räkna med vare

sig externa medel eller bibehållen eller höjd nivå på de anslag

som de tilldelas direkt i statsbudgeten. Man kan därför

förutsätta att högskolestyrelserna finner former för en

vetenskaplig prövning på minst samma nivå som råder inom

högskoleväsendet i övrigt, när det gäller användningen av

högskolans medel för forskning och forskarutbildning. Det bör

också vara möjligt för en högskolestyrelse att till ett

särskilt organ delegera ansvaret för forskningen och

forskarutbildningen. En parallell till detta förfarande står

att finna i propositionens förslag -- som utskottet biträder --

om att särskilda organ för grundutbildningen kan inrättas av

högskolestyrelsen, och blir nödvändiga vid högskolor där det

inte finns fakultetsnämnder. Detta bör enligt utskottets

mening regleras genom ett nytt stycke (tredje stycket) i 2 kap.

5 § högskolelagen.

Enligt utskottets -- -- -- (=utskottet) bl.a. detta.

Vidare föreslår utskottet att statsmakterna anvisar medel för

forskning och forskarutbildning direkt till de mindre och

medelstora högskolorna. Den nuvarande "omvägen" via den rörliga

resursen inom fakultetsanslagen föreslås därvid upphöra.

Utskottet anser inte -- -- -- (=utskottet)

resursförstärkningarna.

Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion

1992/93:Ub22 yrkandena 5 och 6, med anledning av motion

1992/93:Ub12 yrkande 13 och med avslag på motionerna

1992/93:Ub1, 1992/93:Ub2 yrkande 6, 1992/93:Ub16 och

1992/93:Ub24 yrkande 3 dels beslutar att i 2 kap. 5 §

högskolelagen skall införas ett tredje stycke av den i bilaga 6

som Reservantens förslag betecknade lydelsen, dels som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att moment 53 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

53. beträffande de mindre och medelstora högskolornas

ställning när det gäller forskning och forskarutbildning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub22 yrkandena

5 och 6, med anledning av motion 1992/93:Ub12 yrkande 13 och

med avslag på motionerna 1992/93:Ub1, 1992/93:Ub2 yrkande 6,

1992/93:Ub16 och 1992/93:Ub24 yrkande 3 dels beslutar att i

2 kap. 5 § högskolelagen skall införas ett tredje stycke av den

i bilaga 6 som Reservantens förslag betecknade lydelsen,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

35. Institutionsstyrelser (mom. 55)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,

Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger

Lundberg (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 21" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att institution skall ledas av en styrelse,

om ej annat följer av föreskrifter som regeringen meddelar. I

instituitonsstyrelse skall minst en tredjedel av ledamöterna

företräda studenterna inom institutionen. Företrädare för de

anställda, utsedda av deras resp. lokala organisationer, bör ha

rätt att ingå i institutionsstyrelsen. Vad utskottet här anfört

bör riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 21

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 55 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

55. beträffande institutionsstyrelser

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 21

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

36. Principer för dimensionering och resurstilldelning (mom.

58)

Under förutsättning av bifall till reservation 3

Stefan Kihlberg (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54

börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "bör avslås" bort

ha följande lydelse:

Utskottet hänvisar till sitt ställningstagande i det

föregående till den i motion 1992/93:Ub24 beskrivna strategin

för akademisk utbildning. För att så snabbt som möjligt nå

målet att upnå världens kvalitativt bästa akademiska

grundutbildning måste riksdagen acceptera att

utbildningskostnaderna blir vad de blir, med de restriktioner

som följer av kvalitetskraven och effektivitetskraven. I

stället för det i propositionen skisserade

resurstilldelningssystemet bör det utformas ett system som

innebär att en "studentpeng" tillförsäkras högskolorna för

varje student som antas. Studentpengen bör utgå så länge

studenterna presterar godkända studieresultat enligt uppställda

kvalitetsnormer. Dess storlek bör fastställas av riksdagen och

vara av sådan storlek att den innebär ett starkt incitament för

varje högskola att anta alla behöriga sökande. Vad utskottet

här anfört bör riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ub24

yrkande 16 och med avslag på propositionen och motionerna

1992/93:Ub12 yrkande 23, 1992/93:Ub22 yrkandena 2, 3 och 4 samt

1992/93:Ub23 yrkande 13 som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att moment 58 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

58. beträffande principer för dimensionering och

resurstilldelning

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ub24 yrkande 16

och med avslag på proposition 1992/93:1 och motionerna

1992/93:Ub12 yrkande 23, 1992/93:Ub22 yrkandena 2, 3 och 4 samt

1992/93:Ub23 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

37. Högskolelagen i övrigt (mom. 61)

Under förutsättning av bifall till reservation 3

Stefan Kihlberg (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55

börjar med "I regeringens" och slutar med "det föregående" bort

ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående redovisat sin uppfattning att

de frågor som tas upp i 5 kap. i regeringens lagförslag inte

bör regleras i lag utan kan hänföras till styrelserna för de

olika högskolorna samt till utvärderingssekretariatet.

Utskottet har i övrigt inget att erinra mot regeringens

förslag till högskolelag.

dels att moment 61 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

61. beträffande högskolelagen i övrigt

att riksdagen antar det i proposition 1992/93:1 framlagda

förslaget till högskolelag, i den mån regeringens förslag inte

omfattas av utskottets ställningstaganden i det föregående, med

den ändringen att 5 kap. 3 § utgår ut lagen,

Särskilda yttranden

1. Allmänt om propositionen

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,

Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger

Lundberg (alla s) anför:

Vi anser det angeläget att påtala användningen av en

substanslös retorik i regeringens proposition. Redan i det

inledande avsnittet i propositionen används ett språkbruk som

syftar till att frammana bilden av en av staten starkt styrd

högskola. Där talas om att universiteten och högskolorna inte

skall vara en "direkt utlöpare av den centrala statsmakten",

som om detta förhållande skulle gälla i dag. Andra

formuleringar är "en allomfattande statsmakt" samt "att man bör

finna vägar för en ökad frihet för viktiga delar av den högre

utbildningen och forskningen från dagens direkta statliga

inflytande". Det svenska högskolesystemet jämförs med

"centralplanerade system" och anses i likhet med dessa lida av

"stelhet, likformighet, bristande rörlighet och otillräckligt

resursutnyttjande". Det finns inte några som helst empiriska

belägg för dessa upprepade påståenden. Inte ens en analys till

stöd för påståendena finns. I denna del liknar texten mer en

moderat pamflett än en proposition.

Honnörsordet frihet utnyttjas flitigt. Att ökad frihet för

någon nästan alltid innebär att någon annans frihet beskärs

låtsas man i propositionen inte om.

Konkurrens antas genomgående medföra att en mängd goda mål

uppnås, medan däremot samarbetet som en väg till framgång

mycket sällan anvisas. Det hade mycket väl kunnat vara på sin

plats att fråga sig om inte en ökad konkurrens många gånger kan

leda till att arbetet förytligas i högskolan. Uppläggningen av

kurser och examination, liksom valet av forskningsämnen och

projekt kan komma att präglas av kortsiktighet och en

inriktning mot "snabba och säkra vinster" snarare än av

långsiktiga eller djärva satsningar. God forskning och

utbildning är nu en gång verksamheter som mer karaktäriseras av

samvetsgrann omsorg och oegennyttig envishet än av

vinstintresse, både hos lärare och forskare och de

organisationer de deltar i eller formar.

Vi finner det i detta sammanhang även angeläget att påtala

det sätt på vilket de externa representanternas insatser i

olika organ inom universitet och högskolor beskrivs. Deras

insatser beskrivs på ett i huvudsak negativt sätt. Denna

beskrivning stämmer mycket dåligt med de uppfattningar som

högskolornas företrädare ger uttryck för i remissvaren på

departementspromemorian Fria universitet och högskolor (Ds

1992:1). I yttrandena understryks värdet av de insatser

allmänföreträdarna gör i högskolestyrelserna. Man förordar att

nuvarande system med en majoritet av allmänföreträdare

bibehålls. Formuleringen i ett av remissvaren om att nuvarande

högskolestyrelsesammansättning skulle vara överlägsen alla

tidigare prövade alternativ vad gäller "professionalitet och

bidrag till universitetets utveckling" är med säkerhet en mer

representativ beskrivning av sakförhållandet.

2. Avgränsning av fakulteternas vetenskapsområde (mom. 51)

Larz Johansson (c) anför:

Jag hänvisar till vad jag anfört i reservation 34.

3. De mindre och medelstora högskolornas ställning när det

gäller forskning och forskarutbildning (mom.53)

Stefan Kihlberg (nyd) anför:

Det är i dag regeringen som bestämmer i vilka fakulteters

verksamhetsområde som varje mindre och medelstor högskola skall

ingå. Jag anser att det för forskningsverksamheten vid de

mindre och medelstora högskolorna vore bättre att dessa själva

fick bestämma till vilken eller vilka "moderfakulteter" de

skall ansluta sig. Detta gynnar bl.a. en för kvaliteten gynnsam

konkurrens mellan fakulteter av samma slag vid olika högskolor.

Vidare skulle man därigenom bättre än med nuvarande ordning

kunna ta till vara upparbetade kontakter mellan enskilda

forskare. Eftersom jag anser att utskottets förslag om

öronmärkta medel under fakultetsanslagen utgör en klar

förbättring i förhållande till nuläget, har jag dock valt att

ställa mig bakom detta.

4. Principer för dimensionering och resurstilldelning (mom.

58)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,

Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger

Lundberg (alla s) anför:

Ett nytt resursfördelningssystem för högskolan kommer att få

stor betydelse för högskolans utveckling. Med hänsyn till att

Resursberedningens överväganden endast återges i betänkandet

har vi ställt oss bakom utskottets ställningstagande. Vi

förutsätter att en noggrann beredning innefattande

konsekvensanalyser görs innan regeringen återkommer till

riksdagen med sina förslag till principer för resursfördelning

till högskolan.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant för Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Thommy Ohlsson (v) anför:

Det är svårt att ta ställning till regeringens resonemang i 3

kap. om bl.a. att ombilda statliga universitet och högskolor

till stiftelser, eftersom inga konkreta förslag föreligger.

Ett avhändande från statens sida av såväl ekonomiska som

kunskapsmässiga resurser kräver noggrann utredning innan det

genomförs. Det ligger en påfallande inkonsekvens i att å ena

sidan hävda att högskolelagen skall innefatta bara det allra

nödvändigaste, och å andra sidan att detta allra nödvändigaste

inte skall gälla för stiftelseorganiserade universitet och

högskolor. Kraven på demokratisk förankring, studentinflytande,

avgiftsfri undervisning etc. måste givetvis gälla för alla

universitet. Jag ställer mig också mycket kritisk till

resonemanget om vikten av en kritisk motkraft i form av privata

universitet. Jag tror helt enkelt inte att någon kreativ

konkurrens någonsin kan spira ur ett högskolesystem som borgar

för segregering, elitisering och ojämlikhet. Därför anser jag

att riksdagen bör avslå regeringens förslag om strategi för

förändringar av det svenska universitets- och högskolesystemet.

Den i propositionen lanserade "frihetsnormen" öppnar bl.a.

möjligheter för högskolan att ta ut avgifter för

undervisningen i form av avgifter för slitage (s.k.

glaskrossningsavgifter t.ex.), kopieringsavgifter etc. Detta

gör att jag anser det nödvändigt att skriva in rätten till

avgiftsfri undervisning i högskolelagen. Regeringen bör alltså

återkomma till riksdagen med förslag om sådan bestämmelse i

högskolelagen.

Den av regeringen föreslagna bestämmelsen i högskolelagen

om effektivt resursutnyttjande utgör enligt min mening en

omotiverad pekpinne. Det måste vara varje enskild högskolas

ensak att formulera egna principer för resursutnyttjande. Jag

anser således att 1 kap. 4 § andra stycket i regeringens

lagförslag bör utgå.

Det är bra att mål om jämställdhet och internationell

förståelse finns med i regeringsförslaget. Dagens

Europacentrerade debatt gör det nödvändigt att påpeka att

förståelsen för internationella förhållanden inte får stanna i

Västeuropa och EG. Målet om en internationalisering av

utbildningen bör därför formuleras som en strävan mot ökad

solidaritet och global internationell förståelse. Regeringen

bör återkomma till riksdagen med förslag till omformulering av

1 kap. 5 § som tillgodoser detta.

En bred social rekrytering till högskoleutbildning bör

skrivas in i högskolelagen som ett mål, parallellt med målet om

jämställdhet mellan kvinnor och män. Även på denna punkt bör

därför regeringen återkomma med förslag om ändring av 1 kap. 5

§ högskolelagen.

I paragrafen om målen för högskoleutbildningen (1 kap. 9

§ i regeringens lagförslag) har allmänna färdigheter som

förmåga till kritiskt tänkande och självständigt sökande samt

kritiskt värderande av information snävats in till att enbart

gälla det egna ämnesområdet. Så är inte fallet i motsvarande

bestämmelse i den nuvarande högskolelagen. Jag anser att orden

"allt inom det område som utbildningen avser" bör utgå ur

paragrafen.

I anslutning till sitt ställningstagande till förslaget om

avveckling av allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer

har utskottet också avstyrkt motion 1991/92:Ub494 yrkande 4.

Kurser som ingår i utbildningslinjer har visserligen även

hittills av högskolorna kunnat bjudas ut som fristående kurser,

men de har inte tagit till vara den möjligheten i tillräcklig

utsträckning. Möjligheterna till maximalt utnyttjande av

lokaler etc. har därigenom inte heller tillvaratagits fullt ut.

Även om jag instämmer i att studieorganisationen i framtiden

skall vara en fråga för varje högskola att avgöra, är det

enligt min mening tydligt att det behövs ett initiativ från

regeringen till den översyn som föreslås i motionen. Detta

borde riksdagen med bifall till motionen som sin mening ge

regeringen till känna.

När det gäller rätt för de mindre och medelstora

högskolorna att utfärda magisterexamen instämmer jag i

reservation 11.

Vänsterpartiet har länge propagerat för att en vetenskaplig

grundkurs bör inrymmas i den nya examensordningen och kunna

ingå i en akademisk examen. Jag står fast vid den uppfattningen

och anser att en särskild möjlighet till avskrivning av

studieskulder för denna kurs efter avlagd akademisk examen om

minst 120 poäng bör införas. Detta bör riksdagen med bifall

till motion 1992/93:Ub23 yrkande 14 som sin mening ge

regeringen till känna.

Det finns två motstridiga krav i propositionen vad gäller den

ökade rörligheten för studenter. Dels skall man kunna byta

studieort lätt, dels skall högskolorna i högre grad profilera

sig från varandra, vilket kommer att göra det svårare att byta

högskola. Jag anser att det både för rörlighetens och

rättssäkerhetens skull är nödvändigt att rätten att

tillgodoräkna sig tidigare meriter från andra högskolor står

inskriven i högskolelagen. Regeringen bör återkomma till

riksdagen med förslag om sådan bestämmelse i lagen.

När det gäller betyg i grundutbildningen anser jag --

till skillnad från regeringen (prop. s. 44) -- att det i

högskoleförordningen inte bör finnas någon rekommendation till

universitet och högskolor att använda sig av graderade betyg i

grundutbildningen. En sådan bestämmelse är omotiverad och

skulle dessutom äventyra trovärdigheten när man säger sig värna

om den lokala friheten. Detta bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

I fråga om begränsning av rätten att delta i prov

instämmer jag med Socialdemokraterna att det inte bör finnas

möjlighet att återinföra en sådan begränsning.

I fråga om särskilda behörighetsvillkor och graderade betyg

i forskarutbildningen ansluter jag mig till reservationerna

18 och 21.

I framtiden kan vi mycket väl få en högskola utan

kårobligatorium och med en betydligt lösare demokratisk

organisation av studenterna. Det bör vara ett ansvar för den

enskilda högskolan att studentinflytandet inte löses upp.

Därför bör i paragrafen om högskolestyrelses sammansättning

enligt min mening inte bara ges rätt för studenterna att vara

representerade, utan det bör föreskrivas att de skall ingå.

Detsamma gäller sammansättningen av fakultetsnämnd samt av

särskilda organ för grundutbildningen.

Jag anser att det i propositionen skisserade systemet för

resurstilldelning på ett mycket olyckligt sätt kommer att

styra studieorganisationen i fel riktning. Högskolorna bör

tilldelas medel inte efter helårsprestationer utan efter antal

utnyttjade årsstudieplatser, så som Högskoleutredningen har

föreslagit.

Med hänvisning till det anförda anser jag att utskottet under

mom. 1, 4, 6, 7, 8, 9, 11, 21, 23, 24, 48, 49, 50 och 58 bort

hemställa:

1. beträffande ombildning av statliga högskolor till

stiftelser, m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 12,

med anledning av motionerna 1991/92:Ub805 yrkande 2,

1992/93:Ub2 yrkande 1 och 1992/93:Ub12 yrkande 4 och med avslag

på proposition 1992/93:1 såvitt avser strategin för

förändringar av det svenska universitets- och högskolesystemet

och med avslag på motionerna 1991/92:Ub485, 1991/92:Ub557 och

1992/93:Ub24 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförts,

4. beträffande avgifter i högskoleutbildningen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 2

och med anledning av motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 3 och

1992/93:Ub26 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

6. beträffande bestämmelse i högskolelagen om effektivt

resursutnyttjande

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 3

antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till

högskolelag såvitt avser 1 kap. 4 § med den ändringen att andra

stycket utgår,

7. beträffande jämställdhet och förståelse för

internationella förhållanden, m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 5

och med avslag på motionerna 1991/92:Ub805 yrkande 9,

1991/92:A805 yrkande 29, 1991/92:A817 yrkande 6 delvis,

1992/93:Ub2 yrkande 4 och 1992/93:Ub12 yrkande 6 antar det i

proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag

såvitt avser 1 kap. 5 § samt som sin mening ger regeringen till

känna vad som ovan anförts,

8. beträffande vidgad social rekrytering till

högskoleutbildning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 4

och med anledning av motion 1992/93:Ub12 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,

9. beträffande målen för högskoleutbildningen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 6

och med avslag på motion 1992/93:Ub12 yrkande 5 antar det i

proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag

såvitt avser 1 kap. 9 § med den ändringen att orden "allt inom

det område utbildningen avser" utgår ur paragrafen,

11. beträffande översyn av all högskoleutbildning

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub494 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,

21. beträffande vetenskaplig grundkurs

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 14

som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,

23. beträffande tillgodoräknande av utbildning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,

24. beträffande betyg i grundutbildningen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 15

som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,

48. beträffande högskolestyrelses sammansättning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 7

och med avslag på motionerna 1992/93:Ub2 yrkandena 2 och 3,

1992/93:Ub12 yrkande 18 och 1992/93:Ub24 yrkande 2 antar det i

proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag

såvitt avser 2 kap. 4 § med den ändringen att paragrafen

erhåller den i bilaga 7 som Förslaget i meningsyttringen

betecknade lydelsen,

49. beträffande fakultetsnämnds sammansättning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 8

och med avslag på motion 1992/93:Ub12 yrkande 19 antar det i

proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag

såvitt avser 2kap. 5§ andra stycket med den ändringen att

stycket erhåller den i bilaga 7 som Förslaget i

meningsyttringen betecknade lydelsen,

50. beträffande särskilda organ för grundutbildningen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 9

och med avslag på motionerna 1992/93:Ub9 och 1992/93:Ub12

yrkande 20 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda

förslaget till högskolelag såvitt avser 2 kap. 6 § med den

ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 7 som Förslaget

i meningsyttringen betecknade lydelsen.

58. beträffande principer för dimensionering och

resurstilldelning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 13,

med anledning av motion 1992/93:Ub12 yrkande 23 och med avslag

på proposition 1992/93:1 och motionerna 1992/93:Ub22 yrkandena

2, 3 och 4 samt 1992/93:Ub24 yrkande 16 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

Regeringens lagförslag

Bilaga 1

3 kap. Professorer och andra lärare

1§ I tjänsten som lärare vid högskolorna får ingå att

handha utbildning, forskning eller konstnärligt

utvecklingsarbete samt administrativa uppgifter. Till en

lärares uppgifter hör också att följa utvecklingen inom det

egna ämnesområdet.

2§ Den främsta lärartjänsten är tjänsten som professor.

Professorstjänster skall finnas inrättade i tillräcklig

omfattning för att forskning och utbildning skall kunna

bedrivas på en hög kvalitativ nivå inom olika

vetenskapsområden.

Endast den som visat vetenskaplig och pedagogisk skicklighet

får ges en tjänst som professor. Regeringen får utfärda närmare

föreskrifter om behörighet och befordringsgrunder för tjänster

som professor.

Bilaga 2

Utskottets förslag till ändringar i regeringens förslag

till högskolelag

Bilaga 3

Regeringens förslag Utskottets förslag

1kap. Inledande bestämmelser

10§ Kommuner och landsting får anordna högskolor endast

med regeringens medgivande. Sådant medgivande kan begränsas

till att avse enbart grundutbildning.

För sådana högskolor

äger bestämmelserna om

utbildning m.m. i 2§

motsvarande tillämpning.

2kap. De statliga högskolornas organisation

5 § För forskning och 5 § För forskning och

forskarutbildning skall det, forskarutbildning skall det,

vid de högskolor som vid de högskolor som

riksdagen beslutar, finnas riksdagen beslutar, finnas

fakulteter, var och en för fakulteter, var och en för

ett särskilt ett särskilt

vetenskapsområde. För vetenskapsområde. För

fakultetens uppgifter svarar fakultetens uppgifter svarar

det eller de organ som det eller de organ som

högskolestyrelsen högskolestyrelsen

bestämmer bestämmer

(fakultetsnämnder). (fakultetsnämnder).

Gemensam fakultetsnämnd

för två eller flera

fakulteter får dock

inrättas endast efter

medgivande från regeringen.

Flertalet ledamöter i fakultetsnämnderna skall vara

vetenskapligt kompetenta lärare inom fakulteten. De skall utses

genom val inom fakulteten. Studenterna vid de högskolor där

fakulteten skall verka har rätt att vara representerade i

fakultetsnämnderna.

7 § Regeringen meddelar

särskilda bestämmelser

om sammansättningen av

styrelse, fakultetsnämnd

och eventuella särskilda

organ för grundutbildningen

vid Sveriges

lantbruksuniversitet.

3kap. Professorer och andra lärare

2§ Den främsta lärartjänsten är tjänsten som professor.

Professorstjänster skall finnas inrättade i tillräcklig

omfattning för att forskning och utbildning skall kunna

bedrivas på en hög kvalitativ nivå inom olika

vetenskapsområden.

Endast den som visat vetenskaplig och pedagogisk skicklighet

får ges en tjänst som professor. Regeringen får utfärda närmare

föreskrifter om behörighet och befordringsgrunder för tjänster

som professor.

I fråga om

professorstjänster för

konstnärlig verksamhet

gäller i stället för

andra och tredje styckena de

föreskrifter som regeringen

meddelar.

5kap. Särskilda föreskrifter

3§ En kommun, som i sin 3§ En kommun, som i sin

högskoleutbildning har högskoleutbildning har

tagit emot en sökande som tagit emot en sökande som

inte är folkbokförd i inte är folkbokförd i

kommunen, har rätt till kommunen, har rätt till

ersättning för ersättning för

utbildningen från den utbildningen från den

kommun där denna student kommun där denna student

är kyrkobokförd. är folkbokförd.

Om kommunerna inte kommer överens om annat, lämnas ersättning

med det belopp som föreskrivs av regeringen eller myndighet som

regeringen bestämmer.

Bestämmelserna i första och andra styckena äger motsvarande

tilllämpning på högskoleutbildning som anordnas av ett

landsting.

4§ Har en högskola tagit

emot en student till sådan

högskoleutbildning som

även anordnas av landsting

har staten rätt till

ersättning för

utbildningen.

Ersättningen skall betalas

av det landsting till vilket

den kommun, där studenten

är folkbokförd, hör.

Tillhör kommunen inte

något landsting skall

ersättningen betalas av

kommunen. Ersättningens

storlek bestäms av

regeringen eller den myndighet

som regeringen utser.

Förslag från Socialdemokraterna i utskottet till ändringar

i regeringens förslag till högskolelag

Bilaga 4

Regeringens förslag Reservanternas förslag

1kap. Inledande bestämmelser

5§ I högskolornas 5§ I högskolornas

verksamhet skall verksamhet skall det

jämställdhet mellan demokratiska samhällets

kvinnor och män alltid grundläggande

iakttas. värderingar främjas.

Högskolorna skall i sin

verksamhet iaktta och

främja jämställdhet

mellan kvinnor och män.

Högskolorna bör vidare i Högskolorna skall vidare i

sin verksamhet främja sin verksamhet främja

förståelsen för andra förståelsen för andra

länder och för länder och för

internationella internationella

förhållanden. förhållanden.

9§ Den grundläggande 9§ Utbildningen skall

högskoleutbildningen skall, anordnas så att de

utöver kunskaper och studerande förvärvar

färdigheter, ge studenterna kunskaper och färdigheter

förmåga till samt utvecklar sin

självständig och kritisk förmåga att kritiskt

bedömning, förmåga bedöma företeelser av

att självständigt skilda slag. Utbildningen

lösa problem samt skall främja att de

förmåga att följa studerande förbereder sig

kunskapsutvecklingen, allt för skilda yrken eller

inom det område som vidareutvecklar sig inom yrken

utbildningen avser. som de redan utövar. Inom

Utbildningen bör också utbildningen skall kunskaper

utveckla studenternas och färdigheter som har

förmåga till vunnits inom arbets- och

informationsutbyte på samhällslivet i övrigt

vetenskaplig nivå. tas till vara.

All utbildning skall främja

de studerandes personliga

utveckling.

Forskarutbildningen skall, utöver vad som gäller för

grundläggande högskoleutbildning, ge de kunskaper och

färdigheter som behövs för att självständigt kunna bedriva

forskning.

2kap. De statliga högskolornas organisation

4§ I styrelsen för en högskola skall högskolans rektor

ingå.

Regeringen utser flertalet av styrelsens övriga ledamöter.

Därvid bör regeringen välja personer med bakgrund i sådan

verksamhet som är av betydelse för högskolans utbildnings-

eller forskningsuppdrag.

Lärare och studenter har I styrelsen skall också

rätt att vara ingå företrädare

representerade i styrelsen. för verksamheten vid

högskolan. Studenterna vid

högskolan har rätt att

vara representerade i

styrelsen.

Företrädare för de anställda har närvaro- och yttranderätt

vid styrelsens sammanträden.

5§ För forskning och forskarutbildning skall det, vid

de högskolor som riksdagen beslutar, finnas fakulteter, var och

en för ett särskilt vetenskapsområde. För fakultetens uppgifter

svarar det eller de organ som högskolestyrelsen beslutar

(fakultetsnämnder).

Flertalet ledamöter i Flertalet ledamöter i

fakultetsnämnderna skall fakultetsnämnderna skall

vara vetenskapligt kompetenta vara vetenskapligt kompetenta

lärare inom fakulteten. De lärare inom fakulteten. De

skall utses genom val inom skall utses genom val inom

fakulteten. Studenterna vid de fakulteten. Studenterna och de

högskolor där fakulteten anställda vid de

skall verka har rätt att högskolor där fakulteten

vara representerade i skall verka har rätt att

fakultetsnämnderna. vara representerade i

fakultetsnämnderna.

6§ Vid de högskolor

där det finns en fakultet

svarar fakultetsnämnden

också för

grundutbildningen inom sitt

vetenskapsområde, om inte

högskolestyrelsen

inrättar särskilda organ

för grundutbildningen. Vid

övriga högskolor skall

styrelsen inrätta organ

för grundutbildningen.

Av ledamöterna i de I de särskilda organen

särskilda organ för för grundutbildning skall

grundutbildning skall som ledamöter ingå

flertalet vara lärare vid lärare vid högskolan

högskolan. Studenterna vid samt företrädare för

högskolan har rätt att yrkeslivet. Studenterna och de

vara representerade i anställda vid högskolan

sådana organ. har rätt att vara

representerade i sådana

organ.

Förslag från Ny demokratis representant i utskottet till

ändringar i regeringens förslag till högskolelag

Bilaga 5

Regeringens förslag Reservantens förslag

2kap. De statliga högskolornas organisation

4§ I styrelsen för en högskola skall högskolans rektor

ingå.

Regeringen utser flertalet av Styrelsen utser själv inom

styrelsens övriga sig ordförande.

ledamöter. Därvid bör Högskolan utser

regeringen välja personer självständigt flertalet

med bakgrund i sådan av styrelsens övriga

verksamhet som är av ledamöter. Styrelsen utser

betydelse för högskolans rektor.

utbildnings- eller

foskningsuppdrag.

Lärare och studenter vid högskolan har rätt att vara

representerade i styrelsen.

Företrädare för de

anställda har närvaro-

och yttranderätt vid

styrelsens sammanträden.

3kap. Professorer och andra lärare

1§ I tjänsten som 1§ I tjänsten som

lärare vid högskolorna lärare vid högskolorna

får ingå att handha skall i normalfallet ingå

utbildning, forskning eller att handha utbildning och

konstnärligt forskning eller

utvecklingsarbete samt konstnärligt

administrativa uppgifter. Till utvecklingsarbete. Till en

en lärares uppgifter hör lärares uppgifter hör

också att följa också att följa

utvecklingen inom det egna utvecklingen inom det egna

ämnesområdet. ämnesområdet.

2§ Den främsta

lärartjänsten är

tjänsten som professor.

Professorstjänster skall finnas inrättade i tillräcklig

omfattning för att forskning och utbildning skall kunna

bedrivas på en hög kvalitativ nivå inom olika

vetenskapsområden.

Endast den som visat Endast den som visat

vetenskaplig och pedagogisk vetenskaplig och pedagogisk

skicklighet får ges en skicklighet får ges en

tjänst som professor. tjänst som professor.

Regeringen får utfärda

närmare föreskrifter om

behörighet och

befordringsgrunder för

tjänster som professor.

3§ Tjänster som 3§ Tjänster som

professor tillsätts med professor tillsätts normalt

förordnande tills vidare för en tid av tio år, om

utan tidsbegränsning, om inte annat följer av andra

inte annat följer av andra stycket.

stycket.

Tjänster som professor Tjänster som professor

får tillsättas för en får tillsättas för en

bestämd tid, om det är bestämd tid, kortare än

fråga om tio år, om det är

fråga om

1. konstnärlig verksamhet, 1. konstnärlig verksamhet,

eller eller

2. adjungering till en 2. adjungering till en

högskola av någon som högskola av någon som

har sin huvudsakliga har sin huvudsakliga

verksamhet utanför verksamhet utanför

högskoleväsendet. högskoleväsendet.

4§ Den som har fått en 4§ Den som har fått en

tjänst som professor utan tjänst som professor kan

tidsbegränsning får skiljas från tjänsten

skiljas från tjänsten på de grunder som finns i

endast om professorn lagen om offentlig

anställning. Professor har

dock alltid rätt att få

sin sak prövad i styrelsen

för högskolan.

1. genom brott eller grovt 5§ Vid högskolorna skall

eller upprepat det, utöver professorer,

åsidosättande av finnas lärartjänster som

tjänsteåligganden har lektorer. En lektor skall vara

visat sig uppenbart vetenskapligt kompetent. I en

olämplig att inneha lektors arbetsuppgifter skall

tjänsten eller 2. har det ingå både utbildning

uppnått gällande och forskning.

pensionsålder eller annars

enligt lag är skyldig att

avgå med pension.

5§ Vid högskolorna skall

det, utöver professorer,

finnas lärartjänster som

lektorer. En lektor skall vara

vetenskapligt kompetent, utom

i de fall då tjänsten

avser konstnärlig

verksamhet. I en lektors

arbetsuppgifter skall det,

utom på det konstnärliga

området, normalt ingå

både utbildning och

forskning.

6§ Om inte annat följer 6§ Varje högskola

av föreskrifter som bestämmer själv vilka

meddelas av regeringen, lärartjänster som skall

bestämmer varje högskola finnas där, även

själv vilka tjänster som professor och

lärartjänster som skall lektor, samt om de

finnas där, utöver behörighetskrav och

tjänster som professor och befordringsgrunder som skall

lektor, samt om de gälla för tjänsterna.

behörighetskrav och

befordringsgrunder som skall

gälla för tjänsterna.

7§ En lärare vid en 7§ Varje högskolas

högskola får vid sidan styrelse beslutar själv om

av sin tjänst inneha vilka regler som skall

anställning eller uppdrag gälla avseende lärares

eller utöva verksamhet som rätt att vid sidan av sin

avser forskning eller tjänst inneha

utvecklingsarbete inom anställning eller uppdrag

tjänstens eller utöva verksamhet som

ämnesområde, om avser forskning eller

läraren inte därigenom utvecklingsarbete inom

skadar allmänhetens tjänstens

förtroende för ämnesområde.

högskolan. Sådan

bisyssla skall hållas klart

åtskild från lärarens

tjänsteutövning.

I fråga om bisysslor i 9§ Rätten att

övrigt finns kommersiellt utnyttja

bestämmelser i lagen uppnådda forskningsresultat

(1976:600) om offentlig tillhör forskaren och

anställning. högskolan gemensamt. Det

ankommer på varje

högskolas styrelse att

närmare utforma dessa

regler.

4kap. Studenterna

2§ Om inte annat följer 2§ Den högskola som

av föreskrifter som anordnar en utbildning

meddelas av regeringen eller avgör själv vilka

den myndighet som regeringen behörighetsvillkor som

bestämmer, avgör den skall gälla för att bli

högskola som anordnar en antagen till utbildningen,

utbildning vilka utöver vad som angetts i

behörighetsvillkor som 1kap. 8§.

skall gälla för att bli

antagen till utbildningen.

Till sådan grundläggande Sökande får icke

högskoleutbildning som diskrimineras eller kvoteras

anordnas av en kommun eller på grund av kön, ras,

ett landsting skall sökande hudfärg, bostadsort eller

antas utan avseende på liknande.

folkbokföringsort.

3§ Kan inte alla 3§ Kan inte alla

behöriga sökande till en behöriga sökande till en

utbildning tas emot, skall utbildning tas emot, skall

urval göras bland de urval göras bland de

sökande. sökande. Varje högskola

beslutar själv om

urvalskriterier och

urvalsprocess.

5§ Regeringen får 4§ Varje högskola får

meddela föreskrifter om meddela föreskrifter om

tillfällig avstängning tillfällig avstängning

av studenter. av studenter.

6§ Regeringen får 5§ Varje högskola får

meddela föreskrifter om att meddela föreskrifter om att

en student tills vidare skall en student tills vidare skall

avskiljas från utbildningen avskiljas från utbildningen

i de fall då studenten i de fall då studenten

1. lider av psykisk 1. lider av psykisk

störning, störning,

2. missbrukar alkohol eller 2. missbrukar alkohol,

narkotika, eller narkotika eller liknande drog,

3. har gjort sig skyldig till 3. har gjort sig skyldig till

allvarlig brottslighet. allvarlig brottslighet.

Som ytterligare

förutsättning för ett

avskiljande gäller att det,

till följd av något

sådant förhållande

som avses i första stycket

1--3, bedöms föreligga

en påtaglig risk att

studenten kan komma att skada

annan person eller

värdefull egendom under

utbildningen.

Förslag från Centerpartiets representant i utskottet till

tillägg i förslaget till högskolelag

Bilaga 6

Regeringens förslag Reservantens förslag

2kap. De statliga högskolornas organisation

5§ För forskning och forskarutbildning skall det, vid

de högskolor som riksdagen beslutar, finnas fakulteter, var och

en för ett särskilt vetenskapsområde. För fakultetens uppgifter

svarar det eller de organ som högskolestyrelsen beslutar

(fakultetsnämnder).

Flertalet ledamöter i fakultetsnämnderna skall vara

vetenskapligt kompetenta lärare inom fakulteten. De skall utses

genom val inom fakulteten. Studenterna vid de högskolor där

fakulteten skall verka har rätt att vara representerade i

fakultetsnämnderna.

Vid högskolor utan

fakulteter svarar styrelsen

för denna högskola,

eller det organ som denna

högskola inrättar,

för forskningsverksamheten.

Ändringar i regeringens förslag till högskolelag enligt

meningsyttring av suppleanten från Vänsterpartiet

Bilaga 7

Regeringens förslag Förslaget i

meningsyttringen

1kap. Inledande bestämmelser

4§ Verksamheten skall avpassas så att en hög kvalitet

nås, såväl i utbildningen som i forskningen och det

konstnärliga utvecklingsarbetet.

Det är en gemensam 9§ Den grundläggande

angelägenhet för högskoleutbildningen skall,

högskolornas personal och utöver kunskaper och

studenterna vid högskolorna färdigheter, ge studenterna

att de tillgängliga förmåga till

resurserna utnyttjas effektivt självständig och kritisk

för att hålla en hög bedömning, förmåga

kvalitet i verksamheten. att självständigt

lösa problem samt

9§ Den grundläggande förmåga att följa

högskoleutbildningen skall, kunskapsutvecklingen.

utöver kunskaper och Utbildningen bör också

färdigheter, ge studenterna utveckla studenternas

förmåga till förmåga till

självständig och kritisk informationsutbyte på

bedömning, förmåga vetenskaplig nivå.

att självständigt

lösa problem samt

förmåga att följa

kunskapsutvecklingen, allt

inom det område som

utbildningen avser.

Utbildningen bör också

utveckla studenternas

förmåga till

informationsutbyte på

vetenskaplig nivå.

Forskarutbildningen skall, utöver vad som gäller för

grundläggande högskoleutbildning, ge kunskaper och färdigheter

som behövs för att självständigt kunna bedriva forskning.

2kap. De statliga högskolornas organisation

4§ I styrelsen för en högskola skall högskolans rektor

ingå.

Regeringen utser flertalet av styrelsens övriga ledamöter.

Därvid bör regeringen välja personer med bakgrund i sådan

verksamhet som är av betydelse för högskolans utbildnings-

eller forskningsuppdrag.

Lärare och studenter vid Studenterna vid högskolan

högskolan har rätt att skall vara representerade i

vara representerade i styrelsen. Lärarna vid

styrelsen. högskolan har rätt att

vara representerade i

styrelsen.

Företrädare för de anställda har närvaro- och yttranderätt

vid styrelsens sammanträden.

5§ För forskning och forskarutbildning skall det, vid

de högskolor som riksdagen beslutar, finnas fakulteter, var och

en för ett särskilt vetenskapsområde. För fakultetens uppgifter

svarar det eller de organ som högskolestyrelsen beslutar

(fakultetsnämnder).

Flertalet ledamöter i Flertalet ledamöter i

fakultetsnämnderna skall fakultetsnämnderna skall

vara vetenskapligt kompetenta vara vetenskapligt kompetenta

lärare inom fakulteten. De lärare inom fakulteten. De

skall utses genom val inom skall utses genom val inom

fakulteten. Studenterna vid de fakulteten. Studenterna vid de

högskolor där fakulteten högskolor där fakulteten

skall verka har rätt att skall verka skall vara

vara representerade i representerade i

fakultetsnämnderna. fakultetsnämnderna.

6§ Vid de högskolor

där det finns en fakultet

svarar fakultetsnämnden

också för

grundutbildningen inom sitt

vetenskapsområde, om inte

högskolestyrelsen

inrättar särskilda organ

för grundutbildningen. Vid

övriga högskolor skall

styrelsen inrätta organ

för grundutbildningen.

Av ledamöterna i de Av ledamöterna i de

särskilda organen för särskilda organen för

grundutbildning skall grundutbildning skall

flertalet vara lärare vid flertalet vara lärare vid

högskolan. Studenterna vid högskolan. Studenterna vid

högskolan har rätt att högskolan skall vara

vara representerade i representerade i sådana

sådana organ. organ.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 3

Utskottet 11

Inledning 11

Strategi för förändringar av universitets- och

högskolesystemet 13

Grundläggande mål och förutsättningar för statliga

universitet och högskolor 18

Examensordning m.m. 22

Tillträde till högskolan 29

Forskarutbildning 36

Lärare 37

Institutionell organisation 42

Utvärdering 50

Principer för dimensionering och resurstilldelning 51

Lagförslagen i övrigt 55

Hemställan 55

Reservationer 62

1. Ombildning av statliga högskolor till stiftelser, m.m. (s)

62

2. Ombildning av statliga högskolor till stiftelser, m.m.

(nyd) 63

3. Omfattningen av statens styrning (nyd) 63

4. Avgifter i högskoleutbildningen (s) 64

5. Vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet (nyd) 65

6. Jämställdhet och förståelse för internationella

förhållanden, m.m. (s) 65

7. Vidgad social rekrytering till högskoleutbildning (s) 66

8. Målen för högskoleutbildningen (s) 67

9. Rätt för de mindre och medelstora högskolorna att utfärda

magisterexamen (s) 67

10. Uppdelning av högskoleutbildningen i akademisk och övrig

kvalificerad postgymnasial utbildning (nyd) 68

11. Yrkesexamina för de medellånga vårdutbildningarna (s)

69

12. Barn- och ungdomspedagogisk examen (s) 69

13. Längden på utbildningarna till förskollärare och

fritidspedagog (s) 70

14. Yrkesexamina i övrigt (s) 70

15. Beslutsnivån när det gäller examensordningen (s) 71

16. Begränsning i studenternas rätt att genomgå prov (s) 71

17. Allmän behörighet till grundläggande högskoleutbildning

(nyd) 72

18. Särskilda behörighetsvillkor, m.m. (s) 72

19. Särskilda behörighetsvillkor, m.m. (nyd) 73

20. Bestämmelser om urval till grundläggande

högskoleutbildning (nyd) 74

21. Graderade betyg i forskarutbildningen (s) 74

22. Allmän bestämmelse om innehållet i lärartjänster (nyd)

75

23. Behörighet och befordringsgrunder för tjänster som

professor (nyd) 75

24. Anställningstrygghet för professorer (nyd) 76

25. Lagreglering av tjänst som lektor (nyd) 76

26. Regleringen av vilka lärartjänster som skall finnas (nyd)

77

27. Bisysslor (nyd) 77

28. Rätten att kommersiellt utnyttja uppnådda

forskningsresultat (nyd) 78

29. Individuell lönesättning (nyd) 78

30. Högskolestyrelses sammansättning (s) 79

31. Högskolestyrelses sammansättning (nyd) 80

32. Fakultetsnämnds sammansättning (s) 80

33. Särskilda organ för grundutbildningen (s) 81

34. De mindre och medelstora högskolornas ställning när det

gäller forskning och forskarutbildning (c) 82

35. Institutionsstyrelser (s) 83

36. Principer för dimensionering och resurstilldelning (nyd)

83

37. Högskolelagen i övrigt (nyd) 84

Särskilda yttranden 84

1. Allmänt om propositionen (s) 84

2. Avgränsning av fakulteternas vetenskapsområde (c) 85

3. De mindre och medelstora högskolornas ställning när det

gäller forskning och forskarutbildning (nyd) 86

4. Principer för dimensionering och resurstilldelning (s)

86

Meningsyttring av suppleant (v) 86

Bilagor

1 Regeringens förslag till högskolelag 91

2 Regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:764)

om vissa läkartjänster vid upplåtna enheter, m.m. 96

3 Utskottets förslag till ändringar i regeringens förslag

till högskolelag 97

4 Förslag från Socialdemokraterna i utskottet till ändringar

i regeringens förslag till högskolelag 99

5 Förslag från Ny demokratis representant i utskottet till

ändringar i regeringens förslag till högskolelag 101

6 Förslag från Centerpartiets representant i utskottet till

tillägg i förslaget till högskolelag 104

7 Ändringar i regeringens förslag till högskolelag enligt

meningsyttring av suppleanten från Vänsterpartiet 105