Bet. 1992/93:UU1

Utrikesutskottets betänkande

1992/93:UU01

Krigsmaterielexport

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1992/93

UU1

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet dels regeringens skrivelse

1991/92:145 om den svenska krigsmaterielexporten, dels

regeringens proposition 1991/92:174 Lag om krigsmateriel. Vidare

behandlas några motioner väckta med anledning av proposition

1991/92:102 jämte motioner inom ämnesområden som väckts vid

allmänna motionstiden 1992.

Skrivelsen

Regeringen har med skrivelse 1991/92:145 lämnat riksdagen en

redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten under 1991.

I skrivelsen redovisas inledningsvis vilka regler som gäller

för tillverkning och export av krigsmateriel och vilken roll

Krigsmaterielinspektionen har.

Av redovisningen framgår bl.a. att utförseltillstånd för

försåld krigsmateriel under år 1991 lämnats till ett värde av

2 559 mkr jämfört med 2 980 mkr under år 1990. Detta innebär

räknat i fasta priser en minskning med 17 %. År 1990 skedde en

minskning med 60 % i förhållande till värdet av

utförseltillstånd som meddelats under år 1989.

Svenska tillverkares faktiska krigsmaterielexport under år

1991 uppgick till 2 705 mkr mot 3 327 mkr under år 1990. I fasta

priser innebär detta en minskning med 21,5 %. Värdet av

krigsmaterielexporten för år 1991 ligger därmed på den nivå som

förelåg under den första delen av 1980-talet.

Av skrivelsen framgår vidare bl.a. att FN:s generalförsamling

i december 1991 antog en resolution som ställer långtgående krav

på medlemsländerna att redovisa såväl sin import som export av

tyngre konventionella vapen. Härigenom torde öppenheten i fråga

om internationella vapenöverföringar komma att öka i väsentlig

grad.

Krigsmaterielinspektionen kommer, i samråd med försvarets

myndigheter, att för innevarande år 1992 sammanställa de

uppgifter som i enighet med den nyss nämnda FN-resolutionen

nästa år skall överlämnas till FN:s generalsekreterare.

Redogörelsen för krigsmaterielexporten år 1990 överlämnades

till FN i engelsk översättning. Även årets redogörelse kommer

att överlämnas till FN som ett led i vår strävan efter ökad

öppenhet på detta område.

Propositionen

I regeringens proposition 1991/92:174 hemställs att riksdagen

antar förslagen till

1. lag om krigsmateriel,

2. lag om ändring i vapenlagen (1973:1176),

3. lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa

förvaltningsbeslut

samt att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som i

övrigt anförts om bl.a. klassificering av krigsmateriel samt

riktlinjer för krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan

(avsnitten 3--6).

Motionerna

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1992

1991/92:U403 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att de rådgivande "riktlinjer" som i dag

finns för reglerande av den svenska vapenexporten bör lagfästas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en ny riktlinje antas med lydelsen:

krigsmateriel skall inte säljas till stat med militära styrkor,

som är engagerade i stridshandling utanför det egna territoriet,

eller som hålls kvar där efter det att striderna upphört, såvida

stationeringen inte är en följd av beslut i Förenta nationerna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att krigsmaterielexport i samband med

samarbetsavtal med utlandet även i fortsättningen skall bedömas

enligt svensk lagstiftning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ge uttryck för att Sverige vid

förhandlingar med EG liksom vid ett medlemskap kommer att driva

frågan om en restriktiv europeisk vapenexportpolitik,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att målsättningen på sikt bör vara att all

svensk krigsmaterielexport bör förbjudas.

1991/92:U408 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av svensk

vapenexportlagstiftning i syfte att möjliggöra ökad

krigsmaterielexport,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att tillstånd generellt skall ges för

export till tredje land avseende vapen tillverkade av utländsk

samarbetspartner,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att de författningsmässiga

förutsättningarna för samverkan med utländsk försvarsindustri

förändras i positiv riktning,

1991/92:U412 av Margareta Winberg och Maj Britt Theorin (s)

vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en skärpning

av lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel i enlighet med

vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen begär att regeringen i FN lägger förslag om

en internationell regim för begränsning av vapenhandeln och

vapenproduktionen i enlighet med vad som anförts i motionen.

1991/92:U609 av Pierre Schori m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att all krigsmaterielexport till

Indonesien bör upphöra i enlighet med Europarådets resolution,

1991/92:U614 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om totalt

förbud mot export av krigsmateriel,

2. att riksdagen hos regeringen begär att en plan för

avveckling av krigsmaterielexporten inom en femårsperiod tas

fram,

1991/92:U621 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om svensk vapenexport till USA,

1991/92:U624 av Ingela Mårtensson och Ingbritt Irhammar (fp,c)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vapenexport till Indonesien,

1991/92:Sf619 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en total avveckling av svensk

krigsmaterielexport.

Motioner väckta med anledning av regeringens proposition

1991/92:102

1991/92:Fö29 av Hans Göran Franck och Ulla-Britt Åbark (s)

vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att den svenska vapenexportpolitiken

förblir restriktiv, och att Sverige behåller kontrollen vad

gäller export av krigsmateriel utvecklade genom samarbetsavtal

med utländska företag.

1991/92:Fö34 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om skärpt vapenexportlagstiftning och

regler vid försvarsindustriellt samarbete,

Motioner väckta med anledning av regeringens proposition

1991/92:174

1992/93:U1 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om minskad vapenhandel och säker nedrustning,

2. att riksdagen beslutar att 1 § lagen om förbud mot

utförsel av krigsmateriel skall fortsätta gälla i enlighet med

vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om restriktiv dispensgivning, utan undantag

för något land,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vapenexport till länder som undertrycker

mänskliga rättigheter och/eller är beredda att kriga utanför

sitt eget territorium,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att följa beslut i ESK,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om neutralitetsreglerna.

1992/93:U2 av Stefan Attefall och Rose-Marie Frebran (kds)

vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att riktlinjerna för

krigsmaterielexport skall avse alla köpare, utan undantag,

2. att riksdagen beslutar att export av krigsmateriel till

ett land som utan tillstånd vidareexporterat svenska vapen

stoppas och att i riktlinjerna stryka orden,"...så länge

omständigheterna kvarstår".

3. att riksdagen beslutar att export av ammunition och andra

följdleveranser stoppas om köparen kommer i krig,

4. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag till

riktlinjer för export av krigsmateriel avseende samverkan med

utländsk part.

1992/93:U3 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:174,

2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en successiv

avveckling av den svenska vapenexporten,

3. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1 och 2, som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samma

regler för tillstånd för export av "materiel för strid" och

"övrig materiel",

4. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1 och 2, som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

beaktande av materielens förväntade användning vid

tillståndsgivning för krigsmaterielexport,

5. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1 och 2, som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

följdleveranser skall regleras på samma sätt som export,

6. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1 och 2, som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

inga tillstånd får ges för export av krigsmateriel till

krigförande land,

7. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1 och 2, som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

villkor för export till tredje land av samproducerad

krigsmateriel,

8. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1 och 2, som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

lagfästa hinder för svensk vapenhandel,

9. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1 och 2, som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om öppen

redovisning av krigsmaterielexport och -samverkan,

10. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1 och 2, som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

avskaffande av den rådgivande nämnden för

krigsmaterielexportfrågor,

11. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

straffsanktionering av redovisningsskyldighet,

12. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ansvar i

ringa fall,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om omställningsfonder för att underlätta

en övergång från militär till civil produktion.

1992/93:U4 av Maj Britt Theorin m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige -- i första hand genom FN och ESK -- aktivt bör verka

för en minskad internationell vapenhandel och internationell

kontroll av all vapenhandel och vapenproduktion,

2. att riksdagen avslår proposition 1991/92:174,

3. att riksdagen, vid avslag på yrkande 2, beslutar att

utöver i propositionen nämnda ovillkorliga hinder i form av

bindande internationella överenskommelser, folkrättsliga regler

och beslut av FN:s säkerhetsråd följande ovillkorliga hinder för

svensk vapenhandel (export, licensförsäljning eller

samarbetsavtal) skall lagfästas, så att militär materiel med

svenskt ursprung inte skall kunna säljas till:

stat som befinner sig i eller kan befaras komma i väpnad

konflikt inom eller utom landet,

stat som undertrycker mänskliga rättigheter,

stat med militära styrkor, som är engagerade i

stridshandlingar utanför det egna territoriet eller som hålls

kvar där efter det att striderna har upphört, såvida

stationeringen inte är en följd av beslut i Förenta nationerna,

4. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 2 och 3, som sin

mening ger regeringen till känna att ett tidigare givet

tillstånd omgående skall återkallas om sådana förändringar skett

att ett mottagarland faller under någon under yrkande 3 angiven

kategori,

5. att riksdagen, vid avslag på yrkande 2, som sin mening ger

regeringen till känna att under yrkande 4 angiven återkallelse

av tillstånd även skall gälla export av ammunition, reservdelar

och andra följdleveranser,

6. att riksdagen, vid avslag på yrkande 2, som sin mening ger

regeringen till känna att stat som trots givet åtagande inte

förhindrat vidareexport av krigsmateriel inte skall få köpa

sådan materiel från Sverige i fortsättningen,

7. att riksdagen, vid avslag på yrkande 2, som sin mening ger

regeringen till känna att undantag från svenska

vapenexportregler inte skall medges vid samarbetsavtal med annat

land,

8. att riksdagen, vid avslag på yrkande 2, med godkännande av

den föreslagna utvidgningen av krigsmaterielbegreppet som sin

mening ger regeringen till känna att uppdelningen av detta

begrepp i två kategorier inte är godtagbar,

9. att riksdagen, vid avslag på yrkande 2, som sin mening ger

regeringen till känna att riktlinjernas exportvillkor skall avse

alla köpare med de nordiska länderna som enda undantag,

10. att riksdagen, vid avslag på yrkande 2, som sin mening

ger regeringen till känna att den i propositionen föreslagna

omtolkningen av Haagkonventionen utgår,

11. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 2 och 3, som sin

mening ger regeringen till känna att Sverige inte skall sälja

krigsmateriel till stat som undertrycker mänskliga rättigheter.

1992/93:U5 av Robert Jousma (nyd) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en ny och friare krigsmaterielpolitik som kan gynna

svensk försvarsindustris utveckling.

1992/93:U6 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vapenexportens omfattning,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till definition

av krigsmateriel i enlighet med vad som anges i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till riktlinjer

för utförsel av krigsmateriel som står i överensstämmelse med

konventioner om neutralitet,

4. att riksdagen beslutar att se över den bestämmelse som

gäller köparländer som brutit mot svenska åtaganden,

5. att riksdagen hos regeringen begär att initiativ tas vad

gäller omställning av militär produktion till civil produktion.

1992/93:U7 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:174,

2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

riktlinjernas exportvillkor skall avse alla köpare, med de

nordiska länderna som enda undantag,

3. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att utfärdat

exporttillstånd för krigsmateriel dras in om köparen kommer i

krig,

4. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att export av

ammunition, reservdelar och andra följdleveranser inte får ske

om köparen kommer i krig,

5. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inte

skall sälja krigsmateriel till stat med militära styrkor, som är

engagerade i stridshandling utanför det egna territoriet eller

som hålls kvar där, efter det att striderna har uphört, såvida

stationeringen inte är en följd av beslut i FN:s säkerhetsråd,

6. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att de svenska

riktlinjerna i lagen skall gälla vid eventuell export av

materiel som tillverkats i samarbete mellan svenska och

utländska företag,

7. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att export av

krigsmateriel till ett land som utan tillstånd vidareexporterat

svenska vapen inte får ske och att den i propositionen

föreslagna liberaliseringen "...så länge omständigheterna

kvarstår" avvisas,

8. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att de båda

kategorierna "krigsmateriel för strid" och "övrig krigsmateriel"

utgår, samtidigt som krigsmaterielbegreppet vidgas i enlighet

med propositionens förslag,

9. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inte

bör sälja krigsmateriel till stat som undertrycker mänskliga

rättigheter,

10. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige,

som ett led i utrikespolitiken, verkar för en minskad europeisk

och internationell vapenhandel samt vapenregistrering och

kontroll av rustningsindustrins produktion.

1992/93:U8 av Pierre Schori m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om respekt för mänskliga rättigheter,

2. att riksdagen beslutar att regelverket för vapenexport

även fortsatt skall gälla samtliga länder med vissa undantag för

de nordiska länderna och de traditionellt neutrala länderna i

Europa,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

den, i första hand genom FN och ESK, aktivt bör verka för en

minskad internationell vapenhandel.

Inledning

Den svenska tillverkningen, försäljningen och exporten av

krigsmateriel kontrolleras av statsmakterna.

Det svenska regelverket på krigsmaterielområdet innebär i

korthet att tillverkning, tillhandahållande och export är

förbjuden, men att regeringen kan lämna dispens. Till grund för

regeringens bedömning i ärenden beträffande export och annan

utlandssamverkan ligger riktlinjer som godkänts av riksdagen.

Tillverkning och tillhandahållande regleras genom lagen

(1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel,

m.m. (tillverkningslagen, ändrad senast SFS 1991:1896) och

förordningen (1983:1036, ändrad senast SFS 1989:565) i samma

ämne. Båda författningarna trädde i kraft den 1 januari 1984.

Regler om krigsmaterielexport finns i lagen (1988:558) om

förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. (utförsellagen) och

dithörande förordning (1988:561 ändrad senast SFS 1992:215).

Båda författningarna trädde i kraft den 1 juli 1988.

Riksdagen godkände år 1971 regeringens proposition (prop.

1971:146, UU21, rskr. 343) med riktlinjer för

tillståndsprövningen. Riktlinjerna har sedermera bekräftats

genom godkännandet av proposition med förslag till lag om förbud

mot utförsel av krigsmateriel, m.m. år 1982 (prop. 1981/82:196,

UU26, rskr. 345).

Då den nuvarande utförsellagen trädde i kraft den 1 juli 1988

innebar detta en kraftig skärpning av kontrollen över

krigsmaterielexporten, bl.a. genom reglering av den svenska

krigsmaterielindustrins marknadsföring utom riket och utvidgning

av dittills gällande regler om förbud mot teknologiöverföring

till utlandet. Lagen innebar vidare möjligheter till effektivare

kontroll av bestämmelsernas efterlevnad.

I propositionen med förslag till nuvarande lag om förbud mot

utförsel av krigsmateriel, m.m. (prop. 1987/88:154, UU30, rskr.

331) anmälde föredraganden sin avsikt att föreslå regeringen att

tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift att utreda

bl.a. sambandet mellan en fortsatt livskraftig svensk

försvarsindustri och denna industris export, konsekvenserna av

och villkoren för försvarsindustriellt samarbete med utlandet

samt behovet av ändringar i nu gällande riktlinjer jämte andra

frågor på krigsmaterielexportens område. Regeringen bemyndigade

den 22 juni 1988 förutvarande utrikeshandelsministern att

tillkalla en sådan kommitté med angivna uppgifter.

Utredningen överlämnade i december 1989 sitt betänkande

(SOU 1989:102) Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet, där

särskilda ekonomiska rapporter fogades som bilagor. Betänkandet

har remissbehandlats.

I nyssnämnda proposition anfördes vidare att den tekniska

utvecklingen på krigsmaterielområdet utgjorde skäl att se över

krigsmaterielbegreppet med syftet att åstadkomma en korrekt

klassificering av civil resp. militär materiel. Regeringen

bemyndigade den 22 juni 1988 dåvarande utrikeshandelsministern

att tillkalla en särskild utredare för att se över

krigsmaterielbegreppet och vissa därmed sammanhängande frågor.

Utredaren överlämnade i september 1989 sitt betänkande (SOU

1989:66) Begreppet krigsmateriel (Begreppsutredningen).

Betänkandet har remissbehandlats.

Regeringen hade tidigare -- den 2 april 1987 -- bemyndigat

dåvarande statsministern att tillkalla en medborgarkommission

för att granska vissa uppgifter om olaglig svensk vapenexport,

m.m. Medborgarkommissionen överlämnade i april 1988 sin rapport

(SOU 1988:15) om svensk vapenexport. I rapporten framfördes

långtgående kritik mot de sedan år 1971 gällande riktlinjerna

för krigsmaterielexport liksom mot deras tillämpning genom åren.

Medborgarkommissionen lade därvid fram vissa förslag angående

riktlinjernas utformning.

Medborgarkommissionen redovisade även synpunkter och förslag

rörande bl.a. klassificering av krigsmateriel,

slutanvändarintyg, reglering av det försvarsindustriella

samarbetet liksom i frågan om sammanslagning av

tillverkningslagen och utförsellagen. KMU

(Krigsmaterielexportutredningen) har i sitt betänkande delvis

behandlat Medborgarkommissionens förslag.

Nedan ges en sammanfattning av propositionens huvudsakliga

innehåll, inkl. propositionens förslag till nya riktlinjer som

skall ligga till grund för regeringens tillståndsprövning.

Därefter kommer utskottet att under skilda rubriker behandla

de förslag i propositionen som aktualiserats i motionerna, varav

flertalet främst berör riktlinjerna för tillståndsgivning. För

en redogörelse för Medborgarkommissionens rapport, KMU:s

betänkande, Begreppsutredningen, remissinstansernas svar och

regeringens mer detaljerade motiveringar till lagförslaget och

förslaget om nya riktlinjer hänvisas till propositionen.

Beträffande de nu gällande riktlinjerna från 1971 hänvisas till

proposition 1971:146 och betänkande UU1971:21.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposition 1991/92:174 föreslås en ny lag om krigsmateriel.

Förslaget innebär att lagen (1983:1034) om kontroll över

tillverkningen av krigsmateriel, m.m. och lagen (1988:558) om

förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. omarbetas till en

lag. Syftet härmed är att förtydliga bestämmelserna för den

samlade kontrollen inom området. Enligt förslaget kommer det

även i framtiden att krävas regeringstillstånd för att

tillverka, tillhandahålla och exportera krigsmateriel, liksom

för utlandssamarbete om utveckling eller produktion av sådan

materiel.

Propositionen grundas på bl.a. två utredningar. En av dessa,

den s.k. Krigsmaterielexportutredningen (KMU), har bl.a. haft

som uppgift att undersöka sammanhanget mellan en fortsatt

livskraftig svensk försvarsindustri och exporten av

krigsmateriel. Utredningen redovisar i sitt betänkande (SOU

1989:102) ett klart sådant samband. Export och utlandssamverkan

sägs utgöra en förutsättning för att behålla kompetens och

kapacitet att inom landet kunna utveckla och tillverka materiel

för våra egna försvarsbehov. Regeringen delar utredningens

uppfattning i denna del. Den avvisar åtgärder för att på

administrativ väg omstrukturera försvarsindustrin, t.ex. genom

omställningsfonder.

Propositionens principer för klassificering av krigsmateriel

utgår från förslag från en utredning (Begreppsutredningen) som

granskat krigsmaterielbegreppet (SOU 1989:66). Principerna

innebär att klassificeringen, liksom i dag, skall ske med

utgångspunkt från materielens funktion och konstruktion.

Regeringen anser att hänsyn bör tas till det

krigsmaterielbegrepp som tillämpas av länderna inom EG och

föreslår en indelning i två kategorier, dels krigsmateriel för

strid, dels övrig krigsmateriel.

I den nya lagen införs regler om samverkan med utlandet i

fråga om tillverkning och utveckling av krigsmateriel, m.m.

Propositionen innehåller en översyn och precisering av

riktlinjerna för prövning av ärenden rörande undantag från

lagens förbud, liksom av principerna för klassificering av

krigsmateriel.

Propositionen behandlar därutöver vissa frågor om rutiner och

kontrollåtgärder vid tillämpningen av de föreslagna

bestämmelserna, liksom vissa administrativa frågor i

sammanhanget.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.

Angående riktlinjer för krigsmaterielexport och annan

utlandssamverkan anges i propositionen följande:

Tillstånd till utförsel av krigsmateriel, eller till annan

samverkan med någon i utlandet avseende krigsmateriel bör medges

endast om sådan utförsel eller samverkan

1. bedöms erforderlig för att tillgodose det svenska

försvarets behov av materiel eller kunnande eller i övrigt är

säkerhetspolitiskt önskvärd, samt

2. inte står i strid med principerna och målen för Sveriges

utrikespolitik.

Vid prövningen av ett tillståndsärende ankommer det på

regeringen att göra en totalbedömning av alla för ärendet

betydelsefulla omständigheter med utgångspunkt från de nyss

angivna grundläggande principerna.

Utrikespolitiska hinder föreligger inte i fråga om samverkan

med eller export till de nordiska länderna, de traditionellt

neutrala länderna i Europa och länderna inom den Europeiska

Gemenskapen. Samverkan med dessa länder får i princip anses stå

i överensstämmelse med Sveriges säkerhetspolitik.

Tillstånd får endast avse stat, statlig myndighet eller av

staten auktoriserad mottagare; vidare bör vid utförsel av

materiel ett slutanvändarintyg eller ett intyg om egen

tillverkning (bearbetningsintyg) föreligga. En stat som trots

åtagande gentemot den svenska regeringen har tillåtit eller

underlåtit att förhindra vidareexport av svensk krigsmateriel

skall i princip inte komma i fråga som mottagare av sådan

materiel från Sverige så länge omständigheterna kvarstår.

Tillstånd till utförsel eller annan utlandssamverkan enligt

krigsmateriellagen skall inte beviljas om det skulle strida mot

internationell överenskommelse som Sverige har biträtt, mot

beslut av FN:s säkerhetsråd eller mot folkrättsliga regler om

export från neutral stat under krig (ovillkorliga hinder).

Tillstånd till utförsel av krigsmateriel, eller annan

utlandssamverkan som avser krigsmateriel, bör inte lämnas om det

avser stat där omfattande och grova kränkningar av mänskliga

rättigheter förekommer.

Tillstånd till utförsel av krigsmateriel för strid, eller till

annan utlandssamverkan som avser krigsmateriel för strid eller

övrig krigsmateriel, bör inte beviljas om det avser stat som

befinner sig i väpnad konflikt med annan stat, oavsett om

krigsförklaring har avgetts eller ej, stat som är invecklad i

internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad

konflikt eller stat som har inre väpnade oroligheter.

Tillstånd bör ges till utförsel av materiel som klassificerats

som övrig krigsmateriel, förutsatt att mottagarlandet inte

befinner sig i väpnad konflikt med annan stat eller har inre

väpnade oroligheter, eller det i landet förekommer omfattande

och grova kränkningar av mänskliga rättigheter och om inte

ovillkorligt hinder möter.

Ett meddelat tillstånd till utförsel bör återkallas, förutom

vid ovillkorliga exporthinder, om den mottagande staten kommer i

väpnad konflikt med annan stat eller får inre väpnade

oroligheter. Undantagsvis bör, i de två senare fallen,

återkallande av tillstånd kunna underlåtas om det är förenligt

med de folkrättsliga reglerna och med principerna och målen för

Sveriges utrikespolitik.

Tillstånd bör ges till utförsel av reservdelar till tidigare,

med vederbörligt tillstånd exporterad krigsmateriel, om inte

ovillkorligt hinder möter. Detsamma bör gälla andra leveranser,

t.ex. av ammunition, som har samband med tidigare utförsel eller

där det annars vore oskäligt att inte ge tillstånd.

Vad särskilt angår avtal med utländsk part om gemensam

utveckling eller tillverkning av krigsmateriel skall

tillståndsbedömningen utgå från de angivna grundläggande

kriterierna. Utförsel till samarbetslandet, som följer av

avtalet, bör medges om inte ovillkorligt hinder uppstår. Om ett

samarbetsavtal med utländsk part förutsätter export från

samarbetslandet till tredje land bör fråga om sådan export, i

den mån slutprodukten i fråga har en övervägande svensk

identitet, bedömas i enlighet med riktlinjerna för sådan export

från Sverige.

Beträffande materiel som har övervägande utländsk identitet

bör export från samarbetslandet till tredje land medges inom

ramen för samarbetslandets exportregler. Föreligger ett starkt

svenskt försvarspolitiskt intresse av att samarbetet kommer till

stånd, och det är en förutsättning från samarbetspartnerns sida

att viss utförsel får ske från samarbetslandet kan efter

omständigheterna export till tredje land även i övrigt medges

inom ramen för samarbetslandets exportregler.

När det gäller mer omfattande och för Sverige viktigare

utlandssamverkan på krigsmaterielområdet bör en

regeringsöverenskommelse träffas mellan Sverige och

samverkanslandet. Innan överenskommelser av detta slag ingås,

bör utrikesnämnden höras.

Utskottet

1. Generell syn på export från Sverige av krigsmateriel

Sammanfattning av motionerna

I motion U403 yrkande 7 (s) anförs att vapenexport leder till

militarisering som förvärrar konflikter och bidrar till att

förlänga krig. Målsättningen bör vara att all svensk vapenexport

på sikt förbjuds.

I yrkandena 1 och 2 i motion U614 (v), yrkande 3 i motion

Sf619 (v) och yrkande 2 i motion 1992/93:U3 (v) förordas en

successiv avveckling av den svenska vapenexporten. I motionerna

föreslås en avvecklingsperiod på fem år.

Utskottets överväganden

Säkerhetspolitiska motiv utgör grunden för utlandssamverkan

och export på krigsmaterielområdet. I och med att riksdagen

bedömer det nödvändigt med ett starkt försvar för att uppfylla

den valda inriktningen av svensk säkerhetspolitik, kvarstår

motiven för utlandssamverkan och export på krigsmaterielområdet.

Den utlandssamverkan och export som medges får inte stå i strid

med principerna eller målen för svensk utrikespolitik.

Ett antal tidigare ställningstaganden av riksdagen bekräftar

denna syn. Den svenska säkerhetspolitiken behandlades av

utskottet senast i betänkande 1991/92:UU19. I betänkandet anges

att målet för den svenska säkerhetspolitiken förblir detsamma

som riksdagen slagit fast i flera tidigare betänkanden och som

bekräftas i regeringens proposition, nämligen att i alla lägen

och i former som vi själva väljer trygga en handlingsfrihet för

oss att -- såsom enskild nation eller i självvald samverkan med

andra länder -- kunna utveckla vårt samhälle i politiskt,

ekonomiskt, socialt och kulturellt och varje annat hänseende.

Därmed bidrar vi även till fortsatt lugn och stabilitet i Norden

och angränsande områden. Viktiga inslag i säkerhetspolitiken är

att utåt verka för avspänning, nedrustning, samarbete och

demokratisk utveckling, inte minst genom att aktivt verka för en

roll för FN på dessa områden.

Vidare uttalade utskottet att Sveriges militära alliansfrihet

syftande till att vårt land skall kunna vara neutralt i händelse

av krig i vårt närområde består. Detta förutsätter att en

betryggande försvarsförmåga upprätthålls.

Utskottet behandlade senast frågan om krigsmaterielexport i

betänkandet UU1987/88:30. I betänkandet redogörs för den

säkerhetspolitiska grundvalen för svensk krigsmaterielexport och

utlandssamverkan. I betänkandet anges sålunda att Sverige deltar

i den internationella handeln med krigsmateriel genom export,

import och annat samarbete, men det sker med utgångspunkt i våra

egna säkerhetspolitiska behov. Detta betyder bl.a. att ingen

produktion skall ske enbart för att tillgodose exportintressen.

Det är av dessa skäl som vår krigsmaterielexport omges av

strikta begränsningsregler som fortlöpande måste ses över för

att hela tiden svara mot behovet av styrning och kontroll.

Dessa uttalanden äger fortfarande giltighet.

Även i föreliggande proposition framhålls de

säkerhetspolitiska motiven bakom utlandssamverkan på

krigsmaterielområdet. Propositionen anger att Sverige under kris

och krig självt måste kunna tillverka och underhålla vapen och

annan materiel. En inhemsk försvarsindustri utgör en väsentlig

tillgång i den svenska säkerhetspolitiken. Vidare sägs att

utlandssamverkan på krigsmaterielområdet är angelägen för att

bevara en livskraftig inhemsk försvarsindustri och för att

trygga försvarets materielförsörjning och kunnande.

Utskottet ansluter sig till propositionens bedömningar i detta

hänseende.

Även i försvarsutskottets yttrande om föreliggande proposition

bekräftas den säkerhetspolitiska grunden för utlandssamverkan

och export. I yttrandet anges bl.a. att en inhemsk

försvarsindustri utgör en väsentlig tillgång i den svenska

säkerhetspolitiken. Egen kapacitet att utveckla, tillverka och

underhålla försvarsmateriel bidrar till att skapa respekt för

vår vilja och förmåga att föra en långsiktig, fast och

konsekvent försvarspolitik fri från bindningar i militära

allianser. Vidare anger försvarsutskottet bl.a. att en stark

kompetens på det högteknologiska området utgör en väsentlig

tillgång i den svenska säkerhetspolitiken.

Utskottet ansluter sig till försvarsutskottets yttrande i

detta hänseende.

Utskottet vill understryka betydelsen av att utlandssamverkan

inte står i strid med de utrikespolitiska målen. Framträdande

mål i Sveriges utrikespolitik är bl.a. att främja demokrati,

mänskliga rättigheter, avspänning och nedrustning samt att bidra

till en höjd levnadsnivå i de fattiga länderna. Internationellt

samarbete och en uppslutning kring FN-stadgan är hörnstenar i

den svenska utrikespolitiken. Att utlandssamverkan inte får stå

i strid med principerna eller målen för Sveriges utrikespolitik

bekräftas också i föreliggande proposition.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts om den nuvarande svenska

säkerhetspolitiken som motiv till att tillåta utlandssamverkan

avstyrker utskottet framlagda förslag om en avveckling av

krigsmaterielexporten.

Härmed avstyrks yrkande 7 i motion U403 (s), yrkandena 1 och 2

i motion U614 (v), yrkande 3 i motion Sf619 (v) och yrkande 2 i

motion 1992/93:U3 (v).

2. Generell syn på propositionen och lagförslaget

Sammanfattning av motionerna

I motionerna 1992/93:U4 (s) och 1992/93:U7 (s) förordas att

riksdagen avslår proposition 1991/92:174. Enligt motion

1992/93:U4 innebär propositionen en långtgående liberalisering

av svensk vapenexportpolitik som innefattar ökade möjligheter

till vapenexport till krigförande land. Enligt motionen har

försvarsindustriella krav på ökad export varit styrande i

propositionen. Enligt motionen finns det begrepp i

propositionen, som "totalbedömning" och "i princip" som i vissa

fall luckrar upp bestämmelserna. Enligt motion 1992/93:U7 (s)

kommer regeringens förslag att möjliggöra en ökande svensk

vapenexport, t.o.m. till länder som befinner sig i krig.

Även i motion 1992/93:U3 (v) förordas att riksdagen avslår

proposition 1991/92:174. Den övergripande motiveringen är att

propositionens förslag innebär en liberalisering av reglerna för

krigsmaterielexport och -samverkan. I stället bör

krigsmaterielexporten successivt avvecklas.

I motion U412 yrkande 1 (s) föreslås att riksdagen hos

regeringen begär förslag om en skärpning av lagen om förbud mot

utförsel av krigsmateriel. Enligt motionen bör lagen omfatta

också militär produktion, militär service och know-how. Vidare

bör begreppet krigsmaterielexport ersättas med militär export

för att understryka att det är mottagarens användning som är

avgörande.

Utskottets överväganden

Utskottet noterar att i propositionen anges två övergripande

kriterier när undantag från de generella förbuden kan medges:

dels att utlandssamverkan är erforderlig för att tillgodose det

svenska försvarets behov av materiel eller kunnande eller i

övrigt är säkerhetspolitiskt önskvärd, dels att samverkan inte

står i strid med principerna eller målen för Sveriges

utrikespolitik.

Härigenom framhålls således tydligare än tidigare motiven för

att tillåta utlandssamverkan, dvs. de försvars- och

säkerhetspolitiska målsättningarna, och ett större ansvar och

krav läggs på regeringen att motivera den utlandssamverkan som

beviljas. Samtidigt betonas vikten av de utrikespolitiska

principerna och målen. Utskottet noterar att detta ligger väl i

linje med vad utskottet angav i betänkandet 1987/88:30 och

tillstyrker förslaget i detta hänseende.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag om att skärpa

lagstiftningen till att omfatta även förbud mot samarbetsavtal

med någon utom landet för att gemensamt utveckla eller tillverka

krigsmateriel. Härigenom stärks regeringens kontrollmöjligheter

ytterligare.

I riktlinjerna finns mer detaljerade bedömningsgrunder angivna

bl.a. i syfte att tillgodose de utrikespolitiska målen. Det

gäller bl.a. mänskliga rättigheter, frågan om export till

konfliktdrabbade länder eller områden etc. Regeringens förslag

och motionsyrkanden beträffande riktlinjerna kommenteras mer i

detalj nedan.

Såväl nu gällande regelverk för utlandssamverkan som förslaget

i föreliggande proposition är enligt utskottets uppfattning

ägnat att tillgodose såväl utrikespolitiska som

försvarspolitiska mål inom ramen för en säkerhetspolitisk

helhetssyn.

Med anledning av yrkande 1 i motion 1991/92:U412 (s), berörd

del, konstaterar utskottet att propositionens lagförslag

förbudbelägger även tillverkning av krigsmateriel, upplåtelse

och överlåtelse av tillverkningsrätt, samarbetsavtal och

militärt inriktad utbildning. Härmed tillgodoses huvudsyftet i

motionärernas förslag.

Utskottet får härmed anse yrkande 1 i motion U412 (s) som

besvarat.

Utskottet bedömer utifrån resonemanget ovan att propositionen

och det föreslagna regelverket i allt väsentligt återspeglar de

av riksdagen fastlagda målen och motiven för utlandssamverkan på

krigsmaterielområdet. Utskottet avstyrker därför mot den

bakgrunden yrkanden som förordar avslag på propositionen.

Härmed avstyrks motion 1991/92:U412 (s) yrkande 1, berörd del,

motion 1992/93:U3 (v) yrkande 1, motion 1992/93:U4 yrkande 2 och

motion 1992/93:U7 yrkande 1.

I motion 1991/92:U403 yrkande 2 (s) och i yrkande 8 i motion

1992/93:U3 (v) föreslås att de rådgivande riktlinjer som i dag

finns för regleringen av den svenska vapenexporten lagfästs.

Utskottet anser att krigsmaterielärenden är

förvaltningsärenden som det ankommer på regeringen att avgöra.

Övervägandena i samband med dessa ärenden omfattar löpande

bedömningar som berör utrikes- och försvarspolitiken, i en

omvärld som ständigt är stadd i förändring. Utskottet ser det

som en fördel att regeringens politiska ansvar för besluten i

detta sammanhang tydliggörs.

Utskottet är således inte berett att tillstyrka att

riktlinjerna lagfästs utan finner ordningen med riktlinjer som

godkänns av riksdagen men tillämpas av regeringen under

politiskt ansvar ändamålsenlig.

Härmed avstyrks yrkande 2 i motion 1991/92:U403 (s) och

yrkande 8 i motion 1992/93:U3 (v).

I yrkande 2 i motion 1992/93:U1 (c) föreslås att 1 § i nu

gällande Lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel skall

fortsätta att gälla.

Motionärens syfte tillgodoses genom det nya lagförslaget. Det

görs inte någon inskränkning vad gäller de generella förbuden på

krigsmaterielområdet. I stället utvidgas regleringen bl.a. genom

tillståndstvång för samarbetsavtal för gemensam utveckling och

produktion.

Härmed besvaras yrkande 2 i motion 1992/93:U1 (c).

I yrkande 6 i motion Fö29 (s), i berörd del av yrkande 12 i

motion Fö34 (s) samt i yrkande 1 i motion 1992/93:U6 (fp) yrkas

att reglerna för svensk vapenexport skall vara restriktiva.

I yrkande 1 i motion 1992/93:U6 av Ingela Mårtensson (fp)

anförs att om Sverige menar allvar med att verka för avspänning

och nedrustning bör reglerna för vapenexport även

fortsättningsvis vara mycket restriktiva och inte medge ökade

möjligheter till utförsel av svensk krigsmateriel genom en mängd

undantag.

I motion U408 yrkande 1 och motion 1992/93:U5 (båda nyd)

förordas liberalare regler för den svenska

krigsmaterielexporten. Motiveringen är att nuvarande restriktiva

hållning försvårar försvarsindustrins konkurrensförmåga och dess

långsiktiga överlevnad vilket i sin tur ger negativa effekter

beträffande exportinkomster och sysselsättning.

Utskottet anser att såväl det nuvarande som det föreslagna

regelverket för utlandssamverkan på krigsmaterielområdet präglas

av en generellt restriktiv hållning. I och med föreliggande

förslag framhålls som nämns ovan behovet av att

tillståndsgivningen klart kan motiveras utifrån

säkerhetspolitiska mål. De detaljerade riktlinjerna understryker

denna generellt restriktiva hållning. Utskottet anser att

behovet av att tillämpa en restriktiv politik beträffande

utlandssamverkan på krigsmaterielområdet härmed tillgodoses.

I sammanhanget bör nämnas den sedan länge och i föreliggande

proposition bekräftade principen om att särskild restriktivitet

skall iakttas vid bedömningarna i fråga om utlandssamverkan med

nya länder.

Några ytterligare uttalanden beträffande restriktivitet bedöms

inte påkallade.

Härmed avstyrks yrkande 6 i motion Fö29 (s), berörd del av

yrkande 12 i Fö34 (s) och yrkande 1 i motion 1992/93:U6 (fp).

Vidare avstyrks yrkande 1 i motion 1991/92:U408 (nyd) och motion

1992/93:U5 (nyd) (berörd del).

I yrkande 11 i motion 1992/93:U3 (v) föreslås att

redovisningsskyldigheten beträffande marknadsföring enligt 11 §

i lagförslaget straffsanktioneras.

11 § i lagförslaget innebär att den som har tillstånd att

tillverka och tillhandahålla krigsmateriel skall lämna

redovisning till regeringen om den marknadsföring av

krigsmateriel som bedrivs i utlandet samt om åtgärder som syftar

till i lagen reglerade avtal.

Utskottet konstaterar att lagförslaget beträffande 11 § inte

innehåller straffsanktionering. Utskottet noterar samtidigt att

det led som normalt följer efter marknadsföring, dvs.

underlåtande av underrättelse om anbudsgivning, enligt

lagförslaget är straffbart. Utskottet bedömer att den föreslagna

ordningen är till fyllest.

Härmed avstyrks yrkande 11 i motion U3 (v).

I yrkande 12 i motion U3 (v) föreslås att straffrihet i ringa

fall enligt lagförslagets 25§ bör utgå.

I 25§ anges bl.a. att det i ringa fall inte skall dömas

till ansvar. 25§ avser tillverkning, tillhandahållande, avtal

om tillverkningsrätt, avtal om utveckling/samverkan med utländsk

part, ändring av avtal, militärt inriktad utbildning och

anbudsgivning.

Utskottet konstaterar att nu gällande utförsellag föreskriver

ansvarsfrihet i ringa fall. Straffsanktioneringen beträffande

otillåten utförsel av krigsmateriel, som utgör en del av det som

utförsellagen omfattar, regleras dock enligt

varusmugglingslagen, och i denna straffbeläggs även ringa brott.

I tillverkningslagen finns inget undantag för ringa brott.

Lagförslaget innebär således att ansvarsfrihet i ringa fall

utsträcks till att också omfatta tillverkning och

tillhandahållande av krigsmateriel. Samtidigt noterar utskottet

beträffande 25 § att man nu kan ställas till ansvar för oaktsam

tillverkning eller tillhandahållande samt att en straffsats

införs för grova brott mot bestämmelserna om tillverkning och

tillhandahållande enligt 26 §. Sammantaget innebär detta enligt

utskottets bedömning en skärpning vad gäller

straffsanktioneringen enligt lagförslaget.

Utskottet bedömer att lagförslaget i propositionen i detta

hänseende är till fyllest.

Härmed avstyrks yrkande 12 i motion U3 (v).

Utskottet noterar att ett tillverkningstillstånd redan i dag

kan förenas med villkor avseende ägandet. Regeringen har också

för aktiebolag regelmässigt föreskrivit som villkor för

tillverkningstillstånd att bolaget har ett utlänningsförbehåll

som inte är mindre strängt än det som stadgas i

företagsförvärvslagen. Företagsförvärvslagen har numera upphävts

och den 1 januari 1993 upphävs aktiebolagslagens regler om

bundna och fria aktier.

Tidigare meddelade villkor i tillverkningstillstånd kommer

efter den 1 januari 1993 att innehålla referenser till

lagstiftning som inte längre är gällande. Sådana villkor bör

ersättas av villkor avseende ägandet som överensstämmer med

föredragandens intentioner i propositionen. För att tydliggöra

regeringens möjlighet att bestämma att tidigare meddelade

villkor avseende ägandet skall ändras liksom att föreskriva nya

villkor om sådant ägande samt bestämma om bl.a.

styrelseledamöters medborgarskap bör detta tillskapas i en

övergångsbestämmelse.

Utskottet föreslår därför en utvidgad övergångsbestämmelse

till lagen om krigsmateriel.

Utskottet noterar att beslutet om införande av ny lag om

krigsmateriel föranleder en följdändring i 2 § i lagen

(1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan

användas i massförstörelsesyfte m.m.

3. Klassificering

Sammanfattning av motionerna

I motion 1992/93:U4 (s) yrkande 8 av Maj Britt Theorin

föreslås att riksdagen beslutar godta den föreslagna

utvidgningen av krigsmaterielbegreppet men avslå uppdelningen i

två kategorier: krigsmateriel för strid och övrig krigsmateriel.

Yrkande 8 i motion 1992/93:U7 av Hans Göran Franck (s) har samma

innebörd. Enligt motionens motivering har uppdelningen i två

kategorier till syfte att öppna tidigare stängda marknader i och

med att den materiel som klassificeras som "övrig krigsmateriel"

får exporteras till länder indragna i konflikter som kan leda

till krig.

Även i motion 1992/93:U3 (v) yrkande 3 föreslås att riksdagen

avslår regeringens förslag om en indelning av krigsmaterielen i

två kategorier. Enligt motionen innebär visserligen den nya

klassificeringen att fler produkter än tidigare klassas som

krigsmateriel. Motionärerna efterlyser emellertid att ett s.k.

köparkriterium införs. Regeringen bör enligt motionen ha

befogenhet att tillfälligt förordna att en vara, som inte

klassats som krigsmateriel men som får militär användning i

köparlandet, omfattas av bestämmelserna.

I motion 1992/93:U6 av Ingela Mårtensson (fp) föreslås att

riksdagen ger regeringen i uppdrag att utarbeta en definition av

krigsmateriel med innebörden att hänsyn tas till i vilket

sammanhang materielen är avsedd att användas.

Även i motion 1992/93:U3 (v) yrkande 4 förordas att hänsyn tas

till den exporterade materielens förväntade användning. Detta

föreslås även i berörd del av yrkande 1 i motion 1992/93:U412

(s).

Utskottets överväganden

Såväl nu gällande som föreslagna lagstiftning innebär att

regeringen bestämmer vad som skall avses med krigsmateriel. En

krigsmaterielförteckning fastställs i enlighet med gällande

klassificeringskriterier, i förekommande fall efter hörande av

det s.k. tekniskt-vetenskapliga rådet. Utskottet finner att

denna ordning är ändamålsenlig.

Utskottet konstaterar att propositionens förslag innebär

klassificering av krigsmateriel med utgångspunkt i materielens

funktion och konstruktion. Krigsmaterielen indelas i två

kategorier: krigsmateriel för strid och övrig krigsmateriel.

Produkter med såväl civil som militär användning bör enligt

förslaget klassificeras som krigsmateriel när de i sin militära

funktion har en förstörelsebringande effekt.

Jämfört med nu gällande ordning innebär detta förslag att

klassificeringen starkare kopplas till den destruktiva

vapenverkan hos materielen.

Utskottet bedömer att med propositionens förslag kommer fler

produkter än tidigare att klassificeras som krigsmateriel.

Vidare innebär förslaget en anpassning av de svenska reglerna

till i första hand de kriterier för klassificering som gäller i

EG-länderna och COCOM-länderna, dvs. flertalet av de länder med

vilka Sverige har samverkan på krigsmaterielområdet. Utskottet

har mot denna bakgrund ingen erinran mot propositionens förslag.

Utskottet noterar i sammanhanget vad som i propositionen angetts

om fördelarna med att se över krigsmaterielförteckningen med

kortare mellanrum än vad som hittills varit fallet.

Utskottet delar inte uppfattningen som framförts i några av de

ovan refererade motionerna att ett s.k. användar- eller

köparkriterium bör regelfästas. Ett sådant kriterium skulle

enligt utskottets bedömning innebära risk för ökad godtycklighet

vid bedömningen, risk för att köparen skulle dölja materielens

verkliga användning genom t.ex. bulvanaffärer samt

kontrollproblem.

Det bör i sammanhanget erinras om att ingen köpare har en på

förhand given rätt att förvärva krigsmateriel från Sverige, utan

regeringen har i det enskilda fallet alltid möjlighet att inte

bevilja utförseltillstånd om omständigheterna så motiverar.

Härmed avslås yrkande 8 i motion 1992/93:U4 (s), yrkande 8 i

motion 1992/93:U7 (s), berörd del av yrkande 1 i motion

1991/92:U412 (s), yrkande 2 i motion 1992/93:U6 (fp) och

yrkandena 3 och 4 i motion 1992/93:U3 (v).

4. Riktlinjer för krigsmaterielexport

4.1. Följdleveranser; reservdelar och ammunition. Export av

krigsmateriel till stat som befinner sig i krig

Sammanfattning av motionerna

Enligt yrkande 5 i motion 1992/93:U4 av Maj Britt Theorin (s)

innebär propositionens förslag att export av reservdelar och

ammunition till tidigare försålda vapen kan ske till krigförande

part. Förslaget bör ändras så att detta inte medges. Även i

motion 1992/93:U7 av Hans Göran Franck (s) anges att

propositionens förslag har den innebörden. I motionen

exemplifieras detta med att leveranser hade kunnat ske bl.a.

till Storbritannien och Argentina under kriget om

Falklandsöarna/Malvinas 1982 och till Jugoslavien fram till FN:s

vapenembargo 1991. Yrkande 3 i motion 1992/93:U2 (kds) har en

liknande innebörd. I motionen sägs att stater i krig kan få

ammunition vilket är en liberalisering jämfört med nuvarande

bestämmelse. Uttrycket "andra leveranser, t.ex. ammunition" bör

strykas ur de riktlinjer som propositionen anger. Även i motion

1992/93:U3 (v) yrkande 5 anförs att de föreslagna reglerna för

följdleveranser innebär en liberalisering, och i motionen yrkas

att följdleveranser skall regleras på samma sätt som export.

I yrkande 3, berörd del, i motion 1992/93:U4 (s) yrkas att

krigsmateriel från Sverige inte skall kunna säljas till stat som

befinner sig i eller kan befaras komma i väpnad konflikt inom

eller utom landet. I yrkande 6 i motion 1992/93:U3 (v9 föreslås

att inga tillstånd får ges för export av krigsmateriel till

krigförande land. I båda dessa motionsyrkanden hänvisas bl.a.

till föreslagna regler beträffande följdleveranser. I yrkande 4

i motion U1 (c) föreslås att vapenexport förbjuds till land som

befinner sig i krig.

Utskottets överväganden

Enligt de i propositionen föreslagna riktlinjerna bör

utförseltillstånd inte beviljas för krigsmateriel för strid om

det avser stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan

stat, som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras

leda till väpnad konflikt eller stat som har inre väpnade

oroligheter.

Enligt propositionens förslag till riktlinjer bör tillstånd

ges till utförsel av reservdelar till tidigare, med vederbörligt

tillstånd exporterad krigsmateriel, om inte ovillkorligt hinder

möter. Detsamma bör enligt förslaget gälla andra leveranser,

t.ex. av ammunition som har samband med tidigare utförsel eller

där det annars vore oskäligt att inte ge tillstånd.

Utskottet noterar att ordalydelsen av föreslagna riktlinjer i

hög grad överensstämmer med 1971 års riktlinjer. I det nya

förslaget jämställs dock explicit ammunition med reservdelar.

Utskottet delar den principiella syn som kommer till uttryck i

såväl 1971 års riktlinjer som i propositionen, dvs. att köparna

av svensk krigsmateriel måste ha goda garantier för att få

reservdelar eller ammunition till inköpt materiel. Det ter sig

logiskt att jämställa ammunition med andra reservdelsleveranser,

eftersom ammunition i lika hög grad som reservdelar i allmänhet

är unikt utformad för att passa det försålda vapensystemet.

Enligt vad utskottet inhämtat torde det faktum att ammunition nu

nämns explicit inte innebära en liberalisering vad gäller den

praktiska tillämpningen i tillståndsärenden avseende sådana

leveranser utan ett befästande av en redan existerande praxis.

Utskottet ser det som en fördel att riktlinjer också för

ammunitionsleveranser klart anges.

Det bör i sammanhanget noteras att följdleveranser endast

aktualiseras till stater till vilka utförseltillstånd tidigare

givits och vilka därmed blivit föremål för en grannlaga

helhetsbedömning enligt riktlinjerna, exempelvis vad avser

faktorer som involvering i internationell konflikt, inre väpnade

oroligheter eller respekt för mänskliga rättigheter. Det faktum

att en noggrann helhetsbedömning alltid föregår beslut om

följdleveranser minskar givetvis sannolikheten för att

följdleveranser till ett krigförande land aktualiseras.

Det är väsentligt att också i detta sammanhang understryka att

de nu gällande och de föreslagna riktlinjerna för

följdleveranser inte innebär någon given rätt för en köpare att

erhålla följdleveranser, utan varje ärende behandlas för sig vid

regeringens avgörande. Om omständigheterna så motiverar, finns

det således möjligheter för regeringen att i det enskilda fallet

frångå de generella riktlinjerna.

Det bör också nämnas att de ovillkorliga hindren alltid

gäller.

Utskottet bedömer att någon ytterligare skärpning av

riktlinjerna beträffande leveranser av reservdelar, ammunition

och andra följdleveranser inte är påkallad mot bakgrund av vad

som ovan anförts.

Härmed avstyrks berörd del av yrkande 3 och yrkande 5 i motion

1992/93:U4 (s), yrkande 4 i motion 1992/93:U7 (s), yrkande 3 i

motion 1992/93:U2 (kds), berörd del av yrkande 4 i motion U1 (c)

samt yrkandena 3 och 6 i motion 1992/93:U3 (v).

I yrkande 3 i motion 1991/92:U403 (s) (Franck) föreslås att en

ny riktlinje antas med lydelsen: krigsmateriel skall inte säljas

till stat med militära styrkor, som är engagerade i

stridshandling utanför det egna territoriet, eller som hålls

kvar där efter det att striderna upphört, såvida inte

stationeringen är en följd av beslut i FN. Yrkande 3 (berörd

del) i motion 1992/93:U4 (s) och yrkande 5 i motion 1992/93:U7

(s) tar upp samma fråga.

Utskottet konstaterar att det varken i 1971 års riktlinjer

eller i propositionens förslag finns några särskilda

restriktioner angivna beträffande utlandssamverkan med stat som

har militära styrkor stationerade utanför det egna territoriet.

Att införa en sådan restriktion skulle inte stå i

överensstämmelse med Sveriges syn vad gäller respekt för staters

suveränitet. Enbart det faktum att en stat har styrkor utanför

det egna territoriet kan enligt utskottets uppfattning inte

motivera en bedömning att utrikespolitiska hinder skulle

föreligga. Grunden för denna militära närvaro kan exempelvis

vara en fredlig överenskommelse mellan två suveräna stater. De i

propositionen föreslagna riktlinjerna bedöms av utskottet vara

ändamålsenliga bl.a. vad avser överväganden i samband med en

stats involvering i en internationell konflikt.

Härmed avstyrks yrkande 3 i motion 1991/92:U403 (s), berörd

del av yrkande 3 i motion 1992/93:U4 (s) och yrkande 5 i motion

1992/93:U7 (s).

4. 2. Återkallande av exporttillstånd

Sammanfattning av motionerna

I yrkande 4 i motion 1992/93:U4 (s) föreslås att tidigare

givet tillstånd återkallas om sådana förändringar skett att ett

mottagarland befinner sig i eller befaras komma i väpnad

konflikt inom eller utom landet, i stat som undertrycker

mänskliga rättigheter och i stat som har militära styrkor som är

engagerade i stridshandlingar utanför det egna territoriet. I

yrkande 3 i motion 1992/93:U7 (s) föreslås att utfärdat

exporttillstånd för krigsmateriel dras in om köparen kommer i

krig.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att de föreslagna riktlinjerna anger att

meddelat tillstånd bör återkallas, förutom vid ovillkorliga

exporthinder, om den mottagande staten kommer i väpnad konflikt

med annan stat eller får inre väpnade oroligheter. I de två

senare fallen bör regeringen undantagsvis kunna avstå från att

återkalla tillstånd, om detta är förenligt med de folkrättsliga

reglerna och med principerna och målen för Sveriges

utrikespolitik.

Utskottet noterar att propositionens förslag beträffande

riktlinjer överensstämmer med 1971 års riktlinjer i detta

hänseende.

Återkallande av exporttillstånd är en extraordinär åtgärd med

långtgående konsekvenser såväl för det exporterande företaget

som för köparlandet. Det är emellertid av värde att riktlinjer

finns för den händelse sådana omständigheter uppkommer som kan

aktualisera ett återkallande.

Utskottet utgår från att regeringen genom den noggranna

helhetsbedömningen, som enligt riktlinjerna skall ske vid all

tillståndsgivning, söker minimera sannolikheten för att en

situation skall uppstå i vilken återkallelse av tillstånd

aktualiseras. I detta sammanhang liksom när det gäller

tillståndsprövningen i övrigt skall bedömningen ske utifrån våra

utrikespolitiska mål och principer.

Det bör vidare tilläggas att om de ovillkorliga hindren

inträder utgör dessa alltid tillräckliga skäl för att återkalla

tidigare meddelat tillstånd.

Härmed avstyrks motion 1992/93:U4 (s) yrkande 4 och motion

1992/93:U7 (s) yrkande 3.

4. 3. Neutralitetsrättsliga regler (ovillkorliga hinder)

Sammanfattning av motionerna

Enligt motion 1992/93:U4 (s) yrkande 10 innebär propositionens

förslag att Haagkonventionens förbud mot krigsmaterielexport

inte skall omfatta statliga företag utan bara eventuella

leveranser från den svenska försvarsmakten. Förslaget innebär

enligt motionen att möjligheterna till svensk

krigsmaterielexport utvidgas så snart tillverkarens

affärsmässiga verksamhet inte står under regeringens kontroll.

Enligt motionen skulle Sverige enligt folkrättsexperter

härigenom kunna komma att bryta mot folkrättens förbud mot

export av krigsmateriel till krigförande länder, varför

förslaget i denna del bör utgå.

I motion 1992/93:U1 (c) yrkande 6 yrkas att de ovillkorliga

hindren för krigsmaterielexport också bör omfatta aktiebolag. I

likhet med vad som anförs i motion 1992/93:U4 riskerar Sverige

med de nu föreslagna reglerna att komma att bryta mot

folkrätten.

Enligt yrkande 3 i motion 1992/93:U6 (fp) bör riksdagen ge

regeringen i uppdrag att utarbeta riktlinjer för utförsel av

krigsmateriel som står i överensstämmelse med konventioner om

neutralitet.

Utskottets överväganden

De ovillkorliga hindren i riktlinjerna för krigsmaterielexport

utgör en erinran om att regeringen alltid måste fullgöra sina

internationella förpliktelser.

De ovillkorliga hindren innebär att tillstånd till utförsel

eller annan utlandssamverkan enligt krigsmateriellagen inte

skall beviljas om det skulle strida mot internationella

överenskommelser som Sverige biträtt, mot beslut av FN:s

säkerhetsråd eller mot folkrättsliga regler om export från

neutral stat under krig.

Motionerna tar upp sistnämnda hinder, dvs. folkrättsreglerna

rörande export från neutral stat. Motionärerna går emot

tolkningen i propositionen, vilken innebär att en boskillnad

görs mellan då den neutrala staten överlåter sin egen

krigsmateriel och då den tillåter sedvanlig vapenexport från

företag i bolagsform.

1907 års Haagkonventioner om neutralitet, vilka Sverige har

biträtt, innehåller vissa neutralitetsrättsliga restriktioner

för tillhandahållande av krigsmateriel. Enligt dessa får en

neutral stat inte förse en krigförande stat med örlogsfartyg,

vapen eller annan krigsmateriel, men reglerna kräver inte att

den neutrala staten förbjuder sina undersåtar att sälja

krigsmateriel till en krigförande part.

I den XIII:2 Haagkonventionen av den 18 oktober 1907 sägs i

artikel 6 att varje överlämnande under vilken som helst form,

direkt eller indirekt, av krigsfartyg, ammunition och något som

helst slag av krigsmateriel från neutral makt till krigförande

är förbjudet. I artikel 7 anges att neutral stat är icke

förpliktigad att hindra utförsel eller genomförsel för någon av

de krigförandes räkning av vapen, ammunition och i allmänhet av

något som kan komma till användning för armén eller flottan.

Det görs således en gränsdragning i Haagkonventionen mellan

statligt och enskilt tillhandahållande. Bedömningen enligt

propositionen är att det torde innebära ett brott mot

neutralitetsreglerna, om svenska staten i eget namn överlät

eller försålde krigsmateriel i samband med en konflikt där

Sverige förklarat sig neutralt. Detsamma skulle gälla

försäljning eller tillhandahållande genom en svensk statlig

myndighet eller svenskt affärsverk. Ett företag som bedriver

verksamhet i bolagsform omfattas enligt propositionen dock inte

av detta förbud, oavsett ägarstrukturen i företaget. Avgörande

för bedömningen är enligt propositionen huruvida företaget utgör

ett självständigt rättssubjekt och dess affärsmässiga verksamhet

står under regeringens kontroll.

Det finns i den folkrättsliga litteraturen olika tolkningar av

de neutralitetsrättsliga restriktionerna. Utskottet finner inte

anledning att gå emot propositionens tolkning vad avser

gränsdragningen mellan statligt och enskilt tillhandahållande

och vilken överensstämmer med Sveriges hållning under det finska

vinterkriget 1939. Det synes inte rimligt att skilja på huruvida

krigsmaterielexporten sker från ett statligt ägt eller ett

privatägt företag, bl.a. mot bakgrund av att relativt snabba

förändringar i ägarstrukturen kan inträffa. Skulle en annan

tolkning tillämpas i internationell statspraxis bör Sverige

ompröva sin hållning.

Det bör nämnas att om Sverige skulle införa restriktioner med

hänvisning till de neutralitetsrättsliga reglerna, måste de

tillämpas likformigt med avseende på de krigförande.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts avstyrks yrkande 6 i

motion 1992/93:U1 (c), yrkande 10 i motion 1992/93:U4 (s) och

yrkande 3 i motion 1992/93:U6 (fp).

4. 4. Mänskliga rättigheter

Sammanfattning av motionerna

I yrkande 1 i motion 1992/93:U8 (s) anförs att skrivningarna i

regeringens förslag beträffande mänskliga rättigheter inger

osäkerhet om regeringens syften. Enligt motionen är kravet på

respekt för mänskliga rättigheter ett centralt villkor för att

tillstånd för svensk vapenexport skall beviljas. Tillämpningen

av detta villkor får inte uppluckras.

I yrkande 9 i motion 1992/93:U7 (s) och yrkande 11 i motion

1992/93:U4 (s) föreslås likaledes att Sverige inte bör sälja

krigsmateriel till stat som undertrycker mänskliga rättigheter.

Motionärerna går emot propositionens formuleringar om att inte

tillåta export endast när det rör sig om grova och omfattande

kränkningar av mänskliga rättigheter.

Enligt yrkande 4 i motion 1992/93:U1 (c) berörd del skall

dispens inte kunna ges till länder där mänskliga rättigheter

undertrycks.

Utskottets överväganden

Enligt 1971 års riktlinjer skall tillstånd inte ges till stat

som på grund av deklarerade avsikter eller rådande politiska

förhållanden kan antas använda materielen för att undertrycka

mänskliga rättigheter som anges i FN-stadgan.

Enligt propositionens förslag till riktlinjer bör tillstånd

till utförsel av krigsmateriel eller annan utlandssamverkan som

avser krigsmateriel inte lämnas om det avser stat där omfattande

och grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer. Detta

gäller för såväl krigsmateriel för strid som för övrig

krigsmateriel.

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i

motion 1992/93:U8 (s), nämligen att kravet på respekt för

mänskliga rättigheter är ett centralt villkor för att tillstånd

för svensk krigsmaterielexport skall beviljas.

Utskottet tolkar propositionens förslag så att en skärpning

föreslås ske i detta avseende i och med att kravet på respekt

för mänskliga rättigheter i samarbets- eller mottagarlandet görs

mer heltäckande. Enligt 1971 års riktlinjer krävdes endast att

den exporterade materielen kunde antas användas för att

undertrycka mänskliga rättigheter.

Utskottet är emellertid inte berett att tillstyrka förslaget i

motionerna U4 och U7 om en omformulering av propositionens

förslag till riktlinjer på denna punkt.

Den formulering som återfinns i propositionen får enligt

utskottets uppfattning inte tolkas som någon uppmjukning i

förhållande till hittillsvarande praxis.

Utskottet vill betona vikten av att regeringen gör en mycket

noggrann bedömning av situationen beträffande de mänskliga

rättigheterna i de land som kan bli aktuella för

utlandssamverkan på krigsmaterielområdet. Utskottet utgår vidare

från att tillämpningen av det mänskliga rättighets-kriteriet

sker med iakttagande av särskilt stor restriktivitet.

Med det ovan anförda får motion 1992/93:U8 (s) yrkande 1 anses

besvarat. Motion 1992/93:U7 (s) yrkande 9, motion 1992/93:U4 (s)

yrkande 11 och motion 1992/93:U1 (c) yrkande 4 avstyrks.

4. 5. Brott mot reglerna vid svensk krigsmaterielexport

Sammanfattning av motionerna

Enligt yrkande 7 i motion U7 (s) bör export av krigsmateriel

till ett land som utan tillstånd vidareexporterat svenska vapen

inte få ske. Den i propositionen föreslagna liberaliseringen i

och med formuleringen "så länge omständigheterna kvarstår" bör

avvisas.

I yrkande 4 i motion U6 (fp) tas samma frågeställning upp.

Riksdagen bör mot bakgrund av nämnda formulering i propositionen

föreslå en översyn över den bestämmelse som gäller köparländer

som brutit mot åtaganden.

I motion U4 (s) yrkande 6 yrkas att stat som trots givet

åtagande inte förhindrat vidareexport av krigsmateriel inte

skall få köpa sådan materiel från Sverige i fortsättningen.

I yrkande 2 i motion U2 (kds) föreslås att riksdagen beslutar

att export av krigsmateriel till ett land som utan tillstånd

vidareexporterat svenska vapen stoppas och att i riktlinjerna

orden "så länge omständigheterna kvarstår" stryks.

Utskottets överväganden

I de i propositionen föreslagna riktlinjerna anges följande:

En stat som trots åtagande gentemot den svenska regeringen har

tillåtit eller underlåtit att förhindra vidareexport av svenska

krigsmateriel skall i princip inte komma i fråga som mottagare

av sådan materiel från Sverige så länge omständigheterna

kvarstår.

I 1971 års riktlinjer nämns inte frågan om underlåtenhet från

mottagarlands sida. Däremot sägs i betänkandet UU 1987/88:30 att

huvudregeln för köpare som inte iakttar förbudet mot

vidareexport skall vara att fortsatt krigsmaterielexport till

detta land inte längre kan komma i fråga.

Som framgår av sammanfattningen av motionerna förordar

motionärerna en skärpning av formuleringen i riktlinjerna

beträffande underlåtenhet, i synnerhet vad gäller uttrycket "så

länge omständigheterna kvarstår".

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck såväl

i motionerna som i den föreslagna texten till riktlinjer,

nämligen att ett mottagarland som brutit mot överenskomna regler

i samband med export från Sverige inte skall få komma i fråga

som mottagare. Utskottet anser emellertid att uttrycket "så

länge omständigheterna kvarstår" är motiverat. Det kan inte

uteslutas att fall kan uppkomma där mottagarlandet rättat till

missförhållanden på ett sådant sätt att utlandssamverkan

återigen kan övervägas.

Utskottet betonar att propositionens förslag inte skall tolkas

så att överträdelse av överenskomna regler från mottagarlandets

sida på något sätt betraktas som mindre allvarligt än vad som

tidigare skett.

Utskottet vill härtill foga att konsekvenserna av att på

felaktiga grunder återuppta samverkan med ett land som

underlåtit att följa överenskomna regler är allvarliga. Därför

måste regeringen iaktta särskild noggrannhet och försiktighet i

de fall där ett återupptagande av samarbetet skulle kunna

aktualiseras.

Härmed avstyrks yrkande 2 i motion 1992/93:U2 (kds), yrkande 6

i motion 1992/93:U4 (s), yrkande 4 i motion 1992/93:U6 (s) och

yrkande 7 i motion 1992/93:U7.

4. 6. Samarbetsavtal med utländsk part

Sammanfattning av motionerna

Yrkande 4 i motion U403 (s), yrkande 6 (berörd del) i motion

Fö29 (s), yrkande 12 i motion Fö34 (s), yrkande 4 i motion U2

(kds), yrkande 6 i motion U7 (s), yrkande 7 i motion U4 (s) samt

yrkande 7 i motion U3 (v) tar samtliga upp frågan om

vidareexport av svensk krigsmateriel till tredje land i samband

med samarbetsavtal. I motion U7 anförs att Sverige enligt

propositionen helt avsäger sig kontroll av export till tredje

land om den gemensamma produkten har övervägande utländsk

identitet samt att fri vidareexport tillåts från samarbetslandet

även om produkten har svensk identitet, nämligen om det är ett

starkt svenskt säkerhetspolitiskt intresse att samarbetet kommer

till stånd. Propositionens förslag vad gäller samarbetsavtal

innebär att svensk krigsmateriel kan spridas till länder till

vilka Sverige normalt inte exporterar. Samtliga ovan nämnda

motionsyrkanden pekar på denna risk för en liberalisering av

svensk krigsmaterielexport i samband med samarbetsavtal.

I motion U408 yrkandena 2 och 3 (nyd) förordas att

tillstånd generellt skall ges för export till tredje land

avseende vapen tillverkade av utländsk samarbetspartner samt att

de författningsmässiga förutsättningarna för samverkan med

utländsk försvarsindustri förändras i positiv riktning.

Utgångspunkten i motion U408 är att samarbetet inom den

europeiska försvarsindustrin måste intensifieras samt att den

svenska försvarsindustrins fortlevnad måste garanteras, bl.a. av

sysselsättningsskäl.

Utskottets överväganden

Utskottet välkomnar att enligt föreliggande lagförslag avtal

om utlandssamverkan, i form av gemensam utveckling och

tillverkning av krigsmateriel mellan ett svenskt företag och

någon i utlandet, endast skall få ingås med regeringens

tillstånd. Detta innebär bättre kontrollmöjligheter jämfört med

tidigare.

Utskottet behandlade frågan om riktlinjer i samband med

samarbetsavtal i betänkandet UU1987/88:30. I betänkandet anges

att en eventuell vidareexport till tredje land inom ramen för

ett samarbetsavtal skall få förekomma endast om importlandet

uppfyller kraven för krigsmaterielexport från Sverige. Undantag

från detta villkor får endast göras för sådant avtal om

utvecklings- eller produktionssamarbete som är av utomordentlig

säkerhetspolitisk vikt för Sverige.

Utskottet konstaterar att huvuddragen i föreliggande förslag i

stort överensstämmer med utskottets syn enligt betänkande

UU 1987/88:30. Den bedömning som utskottet då gjorde kvarstår i

allt väsentligt. Huvudregeln skall således även fortsättningsvis

vara att svenska regler gäller för export av svensk materiel.

I propositionen görs en precisering av riktlinjerna utgående

från slutproduktens nationella identitet. I den mån

slutprodukten bedöms ha en övervägande utländsk identitet bör

export till tredje land medges inom ramen för samarbetslandets

exportregler. Om materielen däremot har en övervägande svensk

identitet bör frågor om export till tredje land avgöras i

enlighet med riktlinjerna för sådan export från Sverige.

Undantag kan endast medges om det är ett starkt svenskt

försvarspolitiskt intresse att utlandssamverkan kommer till

stånd.

Utskottet har ingen erinran mot propositionen på denna punkt.

Utskottet vill emellertid särskilt lyfta fram vad som anges i

propositionen om att en förutsättning för att den samverkan det

gäller i sig bedöms stå i samklang med Sveriges

utrikespolitiska principer och mål. Vidare vill utskottet betona

att valet av samarbetspartner och därmed samarbetsland bör

prövas grundligt. Som anges i propositionen är kretsen av länder

som kan antas komma i fråga för det mest angelägna samarbetet

begränsad.

Med hänvisning till vad som ovan anförts avstyrker utskottet

yrkande 4 i motion 1991/92:U403 (s), yrkande 6 i motion Fö29

(s), yrkande 12 i motion Fö34 (s), yrkande 4 i motion 1992/93:U2

(kds), yrkande 7 i motion 1992/93:U3 (v), yrkande 7 i motion

1992/93:U4 (s), yrkande 6 i motion 1992/93:U7 och yrkandena 2

och 3 i motion 1991/92:U408 (nyd).

4. 7. Krigsmaterielexport till enskilda länder eller områden

I yrkande 2 i motion U8 (s) yrkas att riksdagen beslutar att

regelverket för vapenexport även fortsatt skall gälla samtliga

länder med vissa undantag för de nordiska länderna och de

traditionellt neutrala länderna i Europa. Enligt motionen skall

propositionens förslag om att EG:s medlemsländer skall

jämställas med regelverket för de nordiska länderna och de

traditionellt neutrala länderna i Europa avvisas.

I yrkande 2 i motion U7 och i yrkande 9 i motion U4 (båda s)

anförs att riktlinjernas exportvillkor skall avse alla köpare,

med de nordiska länderna som enda undantag.

I motion U2 yrkande 2 (kds) föreslås att riktlinjerna för

krigsmaterielexport skall avse alla köpare, utan undantag.

Enligt yrkande 3 i motion U1 (c) skall dispensgivningen vara

ytterst restriktiv, utan undantag för något land. Motionären

vänder sig mot ett ökat samarbete på området med EG-länderna med

motiveringen att det inte går att visa att samverkan med EG/EU

står i överensstämmelse med Sverige utrikes- och

säkerhetspolitik.

Enligt yrkande 5 i motion U1 (c) bör det framgå av

riksdagsbeslutet att Sverige aldrig får leverera vapen när ESK

har beslutat om sanktioner.

I yrkande 3 i motion U609 (s) och yrkande 1 i motion U624 (fp)

förordas att all vapenexport till Indonesien bör upphöra.

Motionärerna anför att grova brott mot de mänskliga

rättigheterna äger rum i landet. I motion U609 refereras till

Europarådets resolution om Indonesien.

Enligt motion U621 yrkande 13 (v) anförs att USA levererar

vapen till antigerillakrigföring på olika håll i världen och att

risk finns för att svenska vapen därvid kommer till användning.

Därför måste svensk vapenexport till USA stoppas.

I yrkande 5 i motion U403 (s) föreslås att Sverige vid

förhandlingar med EG liksom vid ett medlemskap kommer att driva

frågan om en restriktiv vapenexportpolitik.

Utskottets överväganden

I regeringens förslag till nya riktlinjer anges följande i

propositionen.

Utrikespolitiska hinder föreligger inte i fråga om samverkan

med eller export till de nordiska länderna, de traditionellt

neutrala länderna i Europa och länderna inom den Europeiska

gemenskapen. Samverkan med dessa länder får i princip anses stå

i överensstämmelse med Sveriges säkerhetspolitik.

Utskottet konstaterar att nu gällande riktlinjer innebär att

utrikespolitiska hinder i samband med utlandssamverkan och

export inte anses gälla för de nordiska länderna och de

traditionellt neutrala länderna Schweiz, Österrike och Irland.

Denna ordning bör fortsätta att gälla.

I takt med att samarbetet med övriga EG-länder byggs ut finner

utskottet det också naturligt att samma principer för

utlandssamverkan och export tillämpas även i fråga om dessa

länder. Detta innebär emellertid inte något deltagande i ett

förpliktande EG-samarbete på krigsmaterielområdet.

Krigsmaterielfrågor regleras för EG:s del i artikel 223 i

Romfördraget. En medlemsstat har enligt denna artikel rätt att

vidta de åtgärder beträffande tillverkning av och handel med

vapen, ammunition och krigsmateriel som befinns nödvändiga för

att skydda väsentliga säkerhetsintressen.

Däremot finns det anledning att förutse att intresset för ett

frivilligt samarbete mellan de västeuropeiska länderna kommer

att öka, mot bakgrund av ökande utvecklingskostnader och

krympande försvarsutgifter. Det föreligger enligt utskottets

bedömning ett försvarspolitiskt intresse också för Sverige att

delta i sådant samarbete, och propositionens förslag torde kunna

underlätta detta. Detta framgår också av försvarsutskottets

yttrande. Där anges bl.a. att Sverige har ett starkt

säkerhetspolitiskt behov av att i ökad utsträckning delta i det

internationella forsknings- och utvecklingssamarbete som pågår

inte minst mellan länderna i EG.

Utskottet betonar att export endast skall kunna ske till

stater, vars regeringar har åtagit sig att se till att vapnen

inte vidareexporteras utan tillstånd av svenska regeringen.

Kraven beträffande kontroll av materielens slutdestination genom

slutanvändarintyg gäller för all export av krigsmateriel till

alla mottagarländer.

Den bedömning som görs i riktlinjerna får enligt utskottet

inte innebära att de berörda länderna är undantagna från

gällande kriterier eller från regeringens prövning.

Utskottet vill beträffande export till de i detta sammanhang

behandlade länderna framhålla att skulle förhållandena i dessa

länder förändras så att en export av krigsmateriel eller annan

utlandssamverken skulle stå i strid med de svenska riktlinjerna,

måste den svenska regeringen självfallet beakta detta vid sin

tillståndsgivning.

Detta måste också berörda företag beakta i sin planering.

Det bör i detta sammanhang erinras om att ingen köpare har en

på förhand given rätt att förvärva krigsmateriel från Sverige,

utan regeringen har i det enskilda fallet alltid möjlighet att

inte bevilja utförseltillstånd om omständigheterna så motiverar.

Utskottet avstyrker härmed yrkande 2 i motion U7 (s), yrkande

9 i motion U4 (s), yrkande 2 i motion U2 (kds) och yrkande 3 i

motion U1 (c) och föreslår att riksdagen i anledning av

proposition 1991/92:174 och yrkande 2 i motion U8 (s) som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Tidigare i betänkandet har utskottet framhållit vikten av en

generellt restriktiv hållning vad gäller tillståndsgivning för

krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan.

Utskottet utgår från att Sverige vid ett EG-medlemskap

fortsätter att verka i denna riktning också inom EG.

Härmed får yrkande 5 i motion U403 (s) anses besvarat.

I motion U1 (c) tas frågan om sanktioner beslutade i ESK upp.

I propositionen anges att även om beslut om sanktioner inom

ESK eller EG inte bedöms utgöra ovillkorliga hinder för svensk

krigsmaterielexport eller samverkan, måste givetvis en bedömning

ske om det av andra skäl skulle anses stå i strid med

principerna och målen för svensk utrikespolitik att bevilja ett

tillstånd i sådana fall. På grund av det nära utrikespolitiska

samråd som föregår beslut i ESK, resp. Sveriges nära relationer

med länderna i EG, torde för svenskt vidkommande i regel redan

föreligga utrikespolitiska hinder mot krigsmaterielexport, om

dessa organisationer fattar beslut om vapenembargo mot ett visst

land.

Utskottet ansluter sig till propositionen på denna punkt.

Något ytterligare uttalande beträffande krigsmaterielexport i

anslutning till ESK-beslutade sanktioner bedöms inte

erforderligt.

Härmed får yrkande 5 i motion U1 (c) anses besvarat.

Frågan om vapenexport till Indonesien behandlades av utskottet

i betänkande 1991/92:UU1. I betänkandet konstaterades att den

utförsel som skett till Indonesien under senare år endast avsett

reservdelar och liknande utrustning. Utförseln bedömdes ha skett

i enlighet med gällande riktlinjer. Utskottet noterar nu att

någon ändring av karaktären av den krigsmaterielexport som sker

till Indonesien inte ägt rum. När det gäller framtida

ställningstaganden beträffande tillstånd för export av

krigsmateriel är det regeringen som enligt gällande lag och med

ledning av riktlinjerna har att lämna tillstånd.

Utskottet finner inte anledning göra några ytterligare

uttalanden beträffande krigsmaterielexport till Indonesien.

Härmed avstyrks yrkande 3 i motion U609 (s) och yrkande 1 i

motion U624 (fp).

Beträffande export av krigsmateriel till USA konstaterar

utskottet att regeringen bedömt att USA är ett av de länder för

vilket utförseltillstånd enligt gällande regelverk kunnat

lämnas. Utskottet har inte funnit anledning att ifrågasätta

regeringens bedömning på denna punkt.

Härmed avstyrks yrkande 13 i motion U621 (v).

5. Multilaterala åtgärder för att kontrollera handeln med

krigsmateriel

Sammanfattning av motionerna

I motion U412 (s) yrkande 2 framförs en begäran att regeringen

i FN lägger förslag om en internationell regim för begränsning

av vapenhandeln och vapenproduktionen. Det sägs i motionen även

att för att vara effektiv måste regimen omfatta alla nationer,

såväl köpare som säljare.

Ett förslag som innebär att Sverige -- i första hand genom FN

och ESK -- aktivt verkar för en minskad internationell

vapenhandel och internationell kontroll av all vapenhandel och

vapenproduktion framförs i motion 1992/93:U4 yrkande 1 (s).

Vid avslag på yrkande 1 i samma motion föreslås i yrkande 10 att

-- -- -- Sverige, som ett led i utrikespolitiken, verkar för en

minskad europeisk och internationell vapenhandel samt

vapenregistrering och kontroll av rustningsindustrins

produktion.

I motion 1992/93:U1 (c) yrkande 1 föreslås minskad vapenhandel

och säker nedrustning. Enligt motionen bör Sverige på allt sätt

verka för minskad svensk, europeisk och internationell

vapenhandel.

I motion 1992/93:U8 (s) yrkande 3 föreslås att riksdagen ger

regeringen i uppdrag att, i första hand genom FN och ESK, aktivt

verka för en minskad internationell vapenhandel. Detta arbete

bör enligt motionärerna intensifieras.

Utskottets överväganden

Utskottet noterar att frågan om kontroll av den

internationella vapenhandeln särskilt uppmärksammades vid

generalförsamlingens båda extra möten om nedrustning (1978 och

1982) och i samband med den av Inga Thorsson ledda FN-studien om

nedrustning och utveckling (1984).

Vid FN:s generalförsamling hösten 1988 presenterade Sverige

tillsammans med fem andra länder ett resolutionsförslag om

internationella vapenöverföringar. FN:s medlemsländer uppmanas i

resolutionen bl.a. att bidra till stärkandet av system för

kontroll och övervakning av vapenproduktion och vapentransporter

och till större öppenhet avseende internationella

vapenöverföringar. Generalförsamlingen beslöt genom att anta

resolutionen att tillsätta en studie om internationella

vapenöverföringar. Ett nordiskt land -- Finland -- medverkade i

denna expertstudie som förelade församlingen sin rapport hösten

1991.

Även vid 1989 och 1990 års generalförsamlingar uppmärksammades

frågan om internationella vapenöverföringar, bl.a. genom en

aide-mémoire framlagd av den dåvarande sovjetiska

utrikesministern Sjevardnadze vilken understryker behovet av

fortsatta kontrollmekanismer avseende den internationella

vapenhandeln.

Utvecklingen i Persiska viken med Iraks omfattande upprustning

och angreppet på Kuwait innebar ökad uppmärksamhet på den

internationella vapenhandeln.

Sverige underströk vid mötet med FN:s nedrustningskommission i

april 1991 behovet av att upprätta ett "clearing-house" inom FN

med ett register avseende export och import av vapen och lovade

att inkomma till FN med de uppgifter om svensk vapenexport som

under våren överlämnas till riksdagen.

FN:s generalförsamling antog i december 1991 en resolution som

ställer långtgående krav på medlemsländerna att regelbundet

redovisa sin import och export av tyngre konventionella vapen.

I resolutionen förutses att medlemsstaterna utöver uppgifter om

export och import kan lämna uppgifter om innehav och inhemsk

upphandling av konventionella vapen.

Sverige har deltagit aktivt i det arbete som lett fram till

resolutionen. En utvidgning av registrets och

rapporteringsskyldighetens omfattning är föremål för diskussion

mellan FN:s medlemsländer.

En expertpanel har tillsatts för att bistå FN-sekretariatet

med det tekniska arbetet rörande registret.

Utskottet välkomnar det påbörjade arbetet inom FN beträffande

internationella vapenöverföringar. Utskottet utgår från att

Sverige fortsätter att verka aktivt för ökad kontroll och

öppenhet på området. Utskottet ser positivt på en utvidgning av

registret och rapporteringsskyldigheten.

Utskottet noterar i detta sammanhang FN:s generalsekreterares

rapport om nedrustning från 27 oktober i år. I rapporten

framhålls betydelsen av de gjorda framstegen beträffande

öppenhet avseende internationella vapenöverföringar genom

upprättande av ovannämnda register. Generalsekreteraren betonade

öppenheten som en del av förtroendeskapande åtgärder och bad om

stöd för registrets vidare utveckling.

Frågan om vapenöverföringar har under senare tid fått en viss

uppmärksamhet även i ESK. I en av punkterna i

Helsingforsdeklarationen från juli 1992 uttalar ESK:s

medlemsstater i allmänna termer stöd för regimer beträffande

vapenöverföringar.

Utskottet ser positivt på en roll för ESK i detta hänseende.

Härmed får motion 1991/92:U403 (s) yrkande 5, motion

1991/92:U412 (s) yrkande 2, motion 1992/93:U1 (c) yrkande 1,

motion 1992/93:U4 (s) yrkande 1, motion 1992/93:U7 (s) yrkande

10 samt motion 1992/93:U8 (s) yrkande 3 anses besvarade.

6. Övrigt

Motionen

I yrkande 10 i motion U3 (v) föreslås att riksdagen -- vid

avslag på yrkandena 1 och 2 i samma motion -- avskaffar den

rådgivande Nämnden för krigsmaterielexport. Motionärerna anför

att nämnden lätt hamnar i en mellanställning och kan användas

som gisslan av regeringen.

Riksdagen beslutade år 1984 på grundval av proposition

1984/85:82 om ökad insyn och samråd i frågor som rör

krigsmaterielexport att en rådgivande nämnd i

krigsmaterielfrågor skulle inrättas (UU1984/85:5).

Nämnden, som består av sex ledamöter tillsatta på

parlamentarisk grund, inledde sin verksamhet 1985. Nämndens

uppgift är att lämna råd i enskilda krigsmaterielexportfrågor.

Utskottets överväganden

Utskottet delar propositionens bedömning att nämndens

tillkomst har främjat en ökad insyn och samråd i frågor som rör

krigsmaterielexporten och att nämndens verksamhet tillgodoser

intresset av en bred politisk förankring av beslut på området.

Härmed avstyrks yrkande 10 i motion 1992/93:U3 (v).

Motionen

I yrkande 9 i motion U3 (v) föreslås -- vid avslag på

yrkandena 1 och 2 i samma motion -- en öppen redovisning av

krigsmaterielexport och -samverkan. Enligt motionärerna krävs

större öppenhet beträffande redovisningen av såväl export som

utlandssamverkan, inkl. redovisning av vilken typ av materiel

som sålts till vilka stater.

Utskottets överväganden

Utskottet anser att den offentliga redovisningen av

krigsmaterielexporten bör vara så öppen som möjligt.

Sveriges redovisning av krigsmaterielexport sker genom en årlig

regeringsskrivelse. I skrivelsen anges volymen av exporten samt

återges en uppdelning av exporten på kategorier av vapenslag.

Utskottet finner att de redogörelser för krigsmaterielexporten

som lämnas genom regeringens årliga skrivelse uppfyller de krav

som kan ställas. Den svenska redovisningen är mer öppen än vad

som gäller för flertalet övriga länder som exporterar

krigsmateriel. Regeringen bör fortsatt efterkomma önskemålet om

att ta med alla uppgifter som det inte finns skäl att

hemlighålla. En gräns utgörs dock av hänsyn till berättigade

krav på sekretess som motparten i ett avtalsförhållande kan ha.

Härmed avstyrks yrkande 9 i motion 1992/93:U3 (v).

Motionen

I yrkande 13 i motion U3 (v) föreslås inrättande av

omställningsfonder för att underlätta en övergång från militär

till civil produktion. Yrkande 5 i motion U6 (fp) föreslår att

initiativ tas vad gäller omställning av militär produktion till

civil produktion.

Utskottets överväganden

Av betänkande 1991/92:UU1 framgår utskottets syn beträffande

omställning av försvarsindustrin. I betänkandet anges att det i

första hand är en uppgift för företagen själva att strukturera

sin verksamhet utifrån marknadens villkor. Vidare anges att

åtgärder från offentlig sida för att underlätta

strukturomvandling och omställning till civil produktion kan

komma att aktualiseras.

Dessa bedömningar är fortsatt giltiga. I propositionen avvisas

förslag om att inrätta särskilda omställningsfonder. Denna

slutsats ligger i linje med utskottets uttalanden.

Frågan om försvarsindustrins omställning berörs såväl i

närings- som i försvarsutskottets yttrande med anledning av

föreliggande proposition.

Näringsutskottet anför bl.a. att man i likhet med regeringen

och Krigsmaterielexportutredningen inte bör söka åstadkomma en

omställning av krigsmaterielindustrin på administrativ väg.

Militär produktion skiljer sig i väsentlig utsträckning från

civil produktion, bl.a. i fråga om produkter och kunder. En

övergång till civil produktion är därför en komplicerad process.

Enligt näringsutskottets mening bör nödvändiga anpassningar inom

krigsmaterielindustrin inte frambringas med administrativa

åtgärder. Som näringsutskottet tidigare anfört åligger det i

första hand de aktuella företagen själva att ta initiativ till

erforderliga strukturåtgärder. Statsmakterna har samtidigt att

beakta vilka konsekvenser sådana strukturförändringar får för

det svenska försvaret. Om omstruktureringarna leder till

friställning av arbetskraft måste de åtgärder som står till

förfogande inom ramen för bl.a. arbetsmarknads-, utbildnings-

och regionalpolitiken sättas in.

Försvarsutskottet framhåller bl.a. att det som utskottet har

anfört om försvarsindustrins säkerhets- och försvarspolitiska

betydelse inte innebär att utskottet förordar att en viss

industristruktur eller vissa enskilda företag skall bevaras till

varje pris. Utveckling och tillverkning av materielobjekt skall

utgå från det svenska försvarets behov. Med hänsyn härtill får

sedan industrins kompetenser prioriteras och bestämmas.

Tillverkningskapaciteten kan också påverkas av exportåtaganden.

Regering och riksdag tar ställning till såväl materielbehov som

behovet av kompetens i de fleråriga försvarsbesluten, och vid

behov också i samband med den årliga prövningen av verksamhet

och medelstilldelning. Initiering och genomförande av

strukturförändringar är sedan främst ett ansvar för industrin.

Staten har, i egenskap av ende inhemske beställare och samtidigt

regelutformare, också ett ansvar, bl.a. för sysselsättningen.

Utskottet erinrar om att betydande strukturförändringar skett i

svensk försvarsindustri under senare år med en betydande nedgång

i sysselsättningen och att ytterligare sådana

strukturförändringar förutses.

Utskottet ansluter sig till dessa uttalanden. Det som närings-

och försvarsutskotten anfört i detta hänseende bedöms ligga i

linje med utskottets uttalanden ovan.

Härmed avstyrks yrkande 13 i motion U3 (v) och yrkande 5 i

motion U6 (fp).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande generell syn på export av krigsmateriel

att riksdagen avslår motion 1991/92:U403 yrkande 7, motion

1991/92:U614 yrkandena 1 och 2, motion 1991/92:Sf619 yrkande 3

och motion 1992/93:U3 yrkande 2,

men. (v)

2. beträffande straffrihet i ringa fall

att riksdagen avslår motion 1992/93:U3 yrkande 12,

men. (v)

3. beträffande redovisningsskyldighet beträffande

marknadsföring

att riksdagen avslår motion 1992/93:U3 yrkande 11,

men. (v)

4. beträffande lag om krigsmateriel

att riksdagen med besvarande av motion 1991/92:U412 yrkande 1

(delvis) och motion 1992/93:U1 yrkande 2 antar regeringens

förslag till lag om krigsmateriel med den ändring att

ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna erhåller av

utskottet i bilaga 2 framlagda förslag till lydelse,

5. beträffande graden av restriktivitet

att riksdagen avslår motion 1991/92:Fö29 yrkande 6 (delvis),

motion 1991/92:Fö34 yrkande 12 (delvis), motion 1992/93:U6

yrkande 1, motion 1991/92:U408 yrkande 1 och berörd del av

motion 1992/92:U5,

res. 1 (nyd)

6. beträffande lagfästning av riktlinjerna

att riksdagen avslår motion 1991/92:U403 yrkande 2, motion

1992/93:U3 yrkande 8 och motion 1992/93:U4 yrkande 3 (delvis),

men. (v)

7. beträffande klassificering

att riksdagen avslår motion 1992/93:U4 yrkande 8, motion

1992/93:U7 yrkande 8, motion 1991/92:U412 yrkankde 1 (delvis),

motion 1992/93:U6 yrkande 2 och motion 1992/93:U3 yrkandena 3

och 4,

men. (v)

8. beträffande reservdelar, ammunition och övriga

följdleveranser

att riksdagen avslår motion 1992/93:U4 yrkandena 3 (delvis)

och 5, motion 1992/93:U7 yrkande 4, motion 1992/93:U2 yrkande 3,

motion 1992/93:U3 yrkandena 5 och 6 samt motion 1992/93:U1

yrkande 4 (delvis),

men. (v)

9. beträffande utförsel till stat med militära styrkor

utanför det egna territoriet

att riksdagen avslår motion 1991/92:U403 yrkande 3, motion

1992/93:U4 yrkande 3 (delvis) och motion 1992/93:U7 yrkande 5,

10. beträffande återkallande av exporttillstånd

att riksdagen avslår motion 1992/93:U4 yrkande 4 och motion

1992/93:U7 yrkande 3,

11. beträffande neutralitetsrättsliga hinder

att riksdagen avslår motion 1992/93:U1 yrkande 6, motion

1992/93:U4 yrkande 10 och motion 1992/93:U6 yrkande 3,

12. beträffande mänskliga rättigheter

att riksdagen avslår motion 1992/93:U7 yrkande 9, motion

1992/93:U4 yrkandena 3 (delvis) och 11 och motion 1992/93:U1

yrkande 4 (delvis) samt förklarar motion 1992/93:U8 yrkande 1

besvarat,

13. beträffande brott mot reglerna vid krigsmaterielexport

att riksdagen avslår motion 1992/93:U2 yrkande 2, motion

1992/93:U4 yrkande 6, motion 1992/93:U6 yrkande 4 och motion

1992/93:U7 yrkande 7,

14. beträffande samarbetsavtal

att riksdagen avslår motion 1991/92:U403 yrkande 4, motion

1991/92:Fö29 yrkande 6 (delvis), motion 1991/92:Fö34 yrkande 12

(delvis), motion 1992/93:U2 yrkande 4, motion 1992/93:U3 yrkande

7, 1992/93:U4 yrkande 7, motion 1992/93:U7 yrkande 6 och motion

1991/92:U408 yrkandena 2 och 3,

res. 2 (nyd)

men. (v)

15. beträffande krigsmaterielexport till enskilda länder

eller områden

att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:174 och

motion 1992/93:U8 yrkande 2 och med avslag på motion 1992/93:U7

yrkande 2, motion 1992/93:U4 yrkande 9, motion 1992/93:U2

yrkande 1 och motion 1992/93:U1 yrkande 3 samt med besvarande av

motion 1991/92:U403 yrkande 5 och motion 1992/93:U1 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. beträffande krigsmaterielexport till Indonesien

att riksdagen avslår motion 1991/92:U609 yrkande 3 och motion

1991/92:U624 yrkande 1,

17. beträffande krigsmaterielexport till USA

att riksdagen avslår motion 1991/92:U621 yrkande 13,

men. (v)

18. beträffande multilaterala åtgärder för att kontrollera

handeln med krigsmateriel

att riksdagen förklarar motion 1991/92:U412 yrkande 2, motion

1992/93:U1 yrkande 1, motion 1992/93:U4 yrkande 1, motion

1992/93:U7 yrkande 10 samt motion 1992/93:U8 yrkande 3 besvarade

med vad utskottet anfört,

19. beträffande rådgivande nämnden

att riksdagen avslår motion 1992/93:U3 yrkande 10,

men. (v)

20. beträffande redovisning av krigsmaterielexport

att riksdagen avslår motion 1992/93:U3 yrkande 9,

men. (v)

21. beträffande omställning av försvarsindustrin

att riksdagen avslår motion 1992/93:U3 yrkande 13 och motion

1992/93:U6 yrkande 5,

men. (v)

22. beträffande riktlinjer i övrigt för krigsmaterielexport

och annan utlandssamverkan

att riksdagen med avslag på motion 1991/92:U412 yrkande 1

(delvis), motion 1992/93:U3 yrkande 1, motion 1992/93:U4 yrkande

2 och motion 1992/93:U7 yrkande 1 och berörd del av motion

1992/93:U5 lämnar utan erinran vad som i propositionen anförts

om bl.a. klassificering av krigsmateriel samt riktlinjer för

krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan,

res. 3 (nyd)

men. (v)

23. beträffande regeringens skrivelse 1991/92:145

att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna,

24. beträffande vapenlagen

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

vapenlagen (1973:1176),

25. beträffande viss följdändring

att riksdagen antar av utskottet i bilaga 3 framlagt förslag

till lag om ändring i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av

vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte m.m.

Stockholm den 26 november 1992

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre

Schori (s), Alf Wennerfors (m), Mats Hellström (s), Pär

Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Inger Koch (m), Nils T

Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Karl-Göran Biörsmark

(fp), Kristina Svensson (s), Göran Lennmarker (m), Lena Boström

(s), Richard Ulfvengren (nyd) och Alf Eriksson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Graden av restriktivitet (mom. 5)

Richard Ulfvengren (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "U5 (nyd) (berörd

del)" bort ha följande lydelse:

Med tanke på att det inom svenska försvarsindustrin inkl.

underleverantörer arbetar ca 35 000 heltidsanställda måste alla

utvägar prövas för att kompensera en minskad inhemsk upphandling

med ökad export.

En strikt tillämpning av den nuvarande lagstiftningen innebär

att det blir fortsatt svårt att öppna nya marknader. Detta leder

till att ett stort antal affärer försvåras eller går om intet

vilket försvårar den för långsiktig överlevnad nödvändiga

produktförnyelsen.

Den nya vapenexportlagen bör tillåta export av krigsmateriel

till alla länder med undantag av ett fåtal i Mellersta Östern

och Indokina. Den nuvarande krigsmaterielpolitiken är för

restriktiv och bör ersättas av en mer liberal hållning.

Härigenom får försvarsindustrin en rimlig chans att överleva och

expandera.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

5. beträffande graden av restriktivitet

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:U408 yrkande 1

och berörd del av motion 1992/93:U5 samt med avslag på berörd

del av yrkande 6 i motion 1991/92:Fö29, berörd del av yrkande 12

i motion 1991/92:Fö34 och motion 1992/93:U6 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Samarbetsavtal (mom. 14)

Richard Ulfvengren (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26

börjar med "Utskottet välkomnar" och på s. 27 slutar med "motion

1992/93:U408 (nyd)" bort ha följande lydelse:

Samarbetet inom den europeiska försvarsindustrin måste

intensifieras beträffande gemensam utveckling och tillverkning

av vapensystem och ammunition. Swedish ordnance måste t.ex.

snarast börja etablera ett samarbete med de europeiska

NATO-länderna inom IEPG. En av regeringens angelägnaste

uppgifter är att verka för att avtal upprättas med dessa länder

om utveckling och tillverkning av vapen och ammunition. I

samband med detta bör regeringen försöka underlätta export till

tredje land. Tillstånd skall ges generellt för export till

tredje land avseende vapen tillverkade av utländsk

samarbetspartner. Sker inte detta kommer Sverige att få mycket

svårt att ingå långsiktiga utvecklings- och tillverkningsavtal

med europeiska försvarsmaterieltillverkare.

dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

14. beträffande samarbetsavtal

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:U408 yrkandena 2

och 3, med avslag på motion 1991/92:U403 yrkande 4, motion

1991/92:Fö29 yrkande 6 (delvis), motion 1991/92:Fö34 yrkande 12

(delvis), motion 1992/93:U2 yrkande 4, motion 1992/93:U3 yrkande

7, motion 1992/93:U4 yrkande 7 samt motion 1992/93:U7 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Riktlinjer i övrigt för krigsmaterielexport och annan

utlandssamverkan (mom. 22)

Richard Ulfvengren (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Utskottet bedömer" och slutar med "U7 yrkande 1"

bort ha följande lydelse:

Lagförslaget innebär ingen genomgripande förändring eller

förnyelse. Sverige kommer enligt förslaget att även i

fortsättningen ha en mer rigorös lagstiftning och tillämpning än

de flesta andra länder.

Världen utanför Sverige har ändrats betydligt. Motiven för en

rigorös lagreglering har inte längre samma bärkraft. Det är

rimigt att den svenska försvarsindustrin ges samma möjligheter

att konkurrera på marknaden som andra länders försvarsindustri.

Försvarsindustrin ger viktig sysselsättning och exportinkomster.

Det finns inte längre någon anledning att stänga in en industri

som har en betydande utvecklingspotential och livskraft i ett

internationellt perspektiv. Tillämpningen av det svenska

regelverket avseende krigsmaterielexport och annan

utlandssamverkan bör vara mer liberal än vad som återspeglas i

regeringens förslag.

dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

22. beträffande riktlinjer i övrigt för krigsmaterielexport

och annan utlandssamverkan

att riksdagen med bifall till berörd del av motion 1992/93:U5

samt med avslag på motion 1991/92:U412 yrkande 1 (delvis),

motion 1992/93:U3 yrkande 1, motion 1992/93:U4 yrkande 2 och

motion 1992/93:U7 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

Meningsyttring från suppleant

Krigsmaterielexport (mom. 1--3, 6--8, 14, 17, 19--22)

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Bertil Måbrink (v) anför:

Vapenexporten skadar Sveriges trovärdighet inom

nedrustningsarbetet och bidrar till militariseringen i världen.

Den nya krigsmateriellag, som regeringen föreslår, innebär en

liberalisering av krigsmaterielexporten och kommer samtidigt att

stimulera svenska företags samverkan med utländska i utveckling

och tillverkning av krigsmateriel. Reglerna för reexport

uppmjukas. På sikt likställs EG-länderna med de nordiska och

neutrala staterna i fråga om krigsmaterielexport och -samverkan.

Utländskt ägande blir tänkbart i svensk försvarsindustri. Detta

kommer att leda till ytterligare spridning av "svenska" vapen

till krigs- och konflikthärdar runtom i världen. Det är

oacceptabelt. I stället skall den svenska krigsmaterielexporten

avvecklas. En plan för omställning till fredlig produktion skall

utarbetas.

Med hänvisning till det anförda anser jag att utskottet under

momenten 1--3, 6--8, 14, 17, 19--22 borde ha hemställt:

1. beträffande generell syn på export av krigsmateriel

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:U403 yrkande

7, 1991/92:U614 yrkandena 1 och 2, 1991/92:Sf619 yrkande 3 och

motion 1992/93:U3 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionerna anförts om successiv avveckling av den

svenska vapenexporten,

2. beträffande straffrihet i ringa fall

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U3 yrkande 12 som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ansvar i ringa fall,

3. beträffande redovisningsskyldighet beträffande

marknadsföring

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U3 yrkande 11 som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

straffsanktionering av redovisningsskyldighet,

6. beträffande lagfästning av riktlinjerna

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:U403 yrkande 2,

motion 1992/93:U3 yrkande 8 och motion 1992/93:U4 yrkande 3

(delvis) som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionerna anförts om lagfästa hinder för svensk vapenhandel,

7. beträffande klassificering

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U3 yrkandena 3

och 4, motion 1992/93:U4 yrkande 8, motion 1992/93:U7 yrkande 8,

motion 1991/92:U412 yrkande 1 (delvis) och motion 1992/93:U6

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts,

8. beträffande reservdelar, ammunition och övriga

följdleveranser

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U1 yrkande 4

(delvis), motion 1992/93:U3 yrkandena 5 och 6, motion 1992/93:U4

yrkandena 3 (delvis) och 5, motion 1992/93:U7 yrkande 4 och

motion 1992/93:U2 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad som i motionen anförts,

14. beträffande samarbetsavtal

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U3 yrkande 7,

motion 1991/92:U403 yrkande 4, motion 1991/92:Fö29 yrkande 6

(delvis), motion 1991/92:Fö34 yrkande 12 (delvis), motion

1992/93:U2 yrkande 4, 1992/93:U4 yrkande 7, 1992/93:U7 yrkande 6

och med avslag på motion 1991/92:U408 yrkandena 2 och 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad som i motionerna anförts om

villkor för export till tredje land av samproducerad

krigsmateriel,

17. beträffande krigsmaterielexport till USA

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:U621 yrkande 13

som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen

anförts om svensk vapenexport till USA,

19. beträffande rådgivande nämnden

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U3 yrkande 10 som

sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts

om avskaffande av den rådgivande nämnden för

krigsmaterielexportfrågor,

20. beträffande redovisning av krigsmaterielexport

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U3 yrkande 9 som

sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts

om öppen redovisning av krigsmaterielexport och -samverkan,

21. beträffande omställning av försvarsindustrin

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U3 yrkande 13 och

motion 1992/93:U6 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionerna anförts om omställningsfonder för att

underlätta en övergång från militär till civil produktion,

22. beträffande riktlinjer i övrigt för krigsmaterielexport

och annan utlandssamverkan

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:U412 yrkande 1

(delvis), motion 1992/93:U3 yrkande 1, motion 1992/93:U4 yrkande

2 och motion 1992/93:U7 yrkande 1 samt med avslag på berörd del

av motion 1992/93:U5 inte godkänner vad regeringen i proposition

1991/92:174 anfört om klassificering av krigsmateriel, m.m.

Bilaga 1

Av utskottet framlagt förslag till ändring i regeringens

förslag till lag (1992:000) om krigsmateriel

Bilaga 2

Regeringens förslag Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft

den 1 januari 1993, då

lagen (1983:1034) om kontroll

över tillverkningen av

krigsmateriel m.m. och lagen

(1988:558) om förbud mot

utförsel av krigsmateriel,

m.m. skall upphöra att

gälla.

Tillstånd som har meddelats med stöd av äldre lag skall vid

tillämpningen av den nya lagen anses som meddelat enligt denna.

Beträffande tillstånd

att tillverka krigsmateriel

som har meddelats svenskt

aktiebolag eller handelsbolag

före den 1 januari 1993

får regeringen bestämma

att tidigare meddelade villkor

avseende ägandet ändras.

Beträffande tillstånd

som har meddelats svenskt

aktiebolag före nämnda

datum får regeringen vidare

bestämma att tillståndet

skall förenas med villkor

om att nya

styrelseledamöter och

suppleanter för dem samt

verkställande direktör i

bolaget skall vara svenska

medborgare och bosatta i

Sverige. Om sådana villkor

åsidosätts får

tillståndet återkallas.

Bestämmelserna i 9 § skall tillämpas på avtal av det slag som

avses i 7 eller 8 §, även om avtalet på grund av äldre

bestämmelser inte krävt tillstånd.

Av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i lagen

(1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan

användas i massförstörelsesyfte, m.m.

Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1991:341) om förbud mot

utförsel av vissa produkter som kan användas i

massförstörelsesyfte, m.m. skall ha följande lydelse:

2 §

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Utöver vad som sägs i

denna lag kan

bestämmelserna i lagen

(1983:1034) om kontroll

över tillverkningen av

krigsmateriel, m.m., lagen

(1988:558) om förbud mot

utförsel av krigsmateriel,

m.m. samt lagen (1984:3) om

kärnteknisk verksamhet vara

tillämpliga.

Utöver vad som sägs i

denna lag kan

bestämmelserna i lagen

(1992:000) om krigsmateriel

och lagen (1984:3) om

kärnteknisk verksamhet vara

tillämpliga.

Försvarsutskottets yttrande

1992/93:FöU2y

Bilaga 4

Lag om krigsmateriel

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har den 6 augusti beslutat bereda

försvarsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition

1991/92:174 Lag om krigsmateriel jämte motioner.

Propositionen

I proposition 1991/92:174 föreslås en ny lag om krigsmateriel.

Förslaget innebär att lagen (1983:1034) om kontroll över

tillverkningen av krigsmateriel, m.m. och lagen (1988:558) om

förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. förs samman till en

lag. Syftet härmed är att förtydliga bestämmelserna för den

samlade kontrollen inom området. Enligt förslaget kommer det

även i framtiden att krävas regeringstillstånd för att

tillverka, tillhandahålla och exportera krigsmateriel, liksom

för utlandssamarbete om utveckling eller produktion av sådan

materiel.

Propositionen grundas på bl.a. två utredningar. En av dessa,

den s.k. Krigsmaterielexportutredningen (KMU), har bl.a. haft

som uppgift att undersöka sammanhanget mellan en fortsatt

livskraftig svensk försvarsindustri och exporten av

krigsmateriel. Utredningen redovisar i sitt betänkande (SOU

1989:102) ett klart sådant samband. Export och utlandssamverkan

sägs utgöra en förutsättning för att behålla kompetens och

kapacitet att inom landet kunna utveckla och tillverka materiel

för våra egna försvarsbehov. Regeringen delar utredningens

uppfattning i denna del. Den avvisar åtgärder för att på

administrativ väg omstrukturera försvarsindustrin, t.ex. genom

omställningsfonder.

Propositionens principer för klassificering av krigsmateriel

utgår från förslag från en utredning (Begreppsutredningen) som

granskat krigsmaterielbegreppet (SOU 1989:66). Principerna

innebär att klassificeringen, liksom i dag, skall ske med

utgångspunkt från materielens funktion och konstruktion.

Regeringen anser att hänsyn bör tas till det

krigsmaterielbegrepp som tillämpas av länderna inom EG och

föreslår en indelning i två kategorier, dels krigsmateriel för

strid, dels övrig krigsmateriel.

Ett huvudavsnitt i propositionen behandlar de reviderade och

preciserade riktlinjerna för hur ärenden om undantag från lagens

förbud skall prövas. De föreslagna riktlinjerna innebär

sammanfattningsvis följande:

Tillstånd till utförsel av krigsmateriel, eller till annan

samverkan om krigsmateriel med utlandet, bör medges endast om

detta bedöms erforderligt för att tillgodose det svenska

försvarets behov av materiel eller kunnande, eller i övrigt är

säkerhetspolitiskt önskvärt, och detta inte står i strid med

principerna och målen för Sveriges utrikespolitik. Regeringen

anser att utrikespolitiska hinder inte föreligger för export

till och samverkan med de nordiska länderna, de traditionellt

neutrala länderna i Europa och länderna inom den Europeiska

gemenskapen. Samverkan med dessa länder sägs i princip stå i

överensstämmelse med svensk utrikespolitik.

Tillstånd får inte ges om s.k. ovillkorliga hinder föreligger,

dvs. om det skulle strida mot internationell överenskommelse som

Sverige biträtt, mot beslut av FN:s säkerhetsråd eller mot

folkrättsliga regler om export från neutral stat under krig.

Tillstånd bör, enligt regeringen, heller inte ges om

framställning om export eller samverkan gäller stat där

omfattande och grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna

förekommer.

Tillstånd för utförsel av krigsmateriel för strid bör vidare

inte ges om det avser stat som befinner sig i inre eller yttre

väpnad konflikt, inte heller till stat som är invecklad i

internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad

konflikt.

Tillstånd anses kunna ges till utförsel av övrig

krigsmateriel, dvs. materiel utan förstörelsebringande

egenskaper, om tre villkor är uppfyllda. Sålunda får inte något

av de ovillkorliga hindren föreligga. Inte heller får

mottagarlandet befinna sig i inre eller yttre konflikt och där

får inte förekomma grova kränkningar av de mänskliga

rättigheterna.

Tillstånd bör vidare kunna ges till utförsel av reservdelar

till tidigare, med vederbörligt tillstånd exporterad

krigsmateriel, om inte ovillkorligt hinder möter. Detsamma bör

gälla andra leveranser, t.ex. ammunition, som har samband med

tidigare utförsel eller där det annars vore oskäligt att inte ge

tillstånd.

Ett givet tillstånd till utförsel bör, enligt propositionen,

återkallas vid ovillkorliga exporthinder och om den mottagande

staten kommer i väpnad konflikt eller får inre väpnade

oroligheter.

Även i fråga om utlandssamarbete om gemensam utveckling och

tillverkning av krigsmateriel skall tillståndsbedömningen,

enligt regeringens förslag, utgå från samma grundläggande

kriterier. När det gäller export från samarbetslandet till ett

tredje land av gemensamt utvecklad eller producerad materiel

skall bedömningen utgå från slutproduktens identitet. Om

materielen har en övervägande svensk identitet, bör sådan

tredjelandsexport i princip regleras enligt de svenska

riktlinjerna. Om materielen däremot anses ha en övervägande

utländsk identitet, eller om särskilt starka försvarspolitiska

skäl föreligger, sägs sådan export kunna medges enligt

samarbetslandets exportregler.

Försvarsutskottet

Försvarsutskottet konstaterar att den aktuella propositionen

och de med anledning av denna avgivna motionerna behandlar ett

brett spektrum av frågor som direkt avser eller har anknytning

till regelverket för tillverkning och export av krigsmateriel.

Huvuddelen av dessa frågor får anses ligga utanför

försvarsutskottets beredningsområde. Utskottet begränsar således

sitt yttrande till vissa för det svenska försvaret

betydelsefulla aspekter på tillverkning och export av

krigsmateriel. Dessa redovisas i det följande under särskilda

rubriker.

Försvarsindustrins betydelse ur säkerhets- och

försvarspolitisk synvinkel

Under de senaste åren har utskottet vid flera tillfällen

behandlat frågan om industrins försvarspolitiska betydelse.

Utskottet hänvisar härvid främst till betänkandena 1986/87:FöU11

(inför 1987 års försvarsbeslut), 1990/91:FöU8 och 1991/92:FöU12

(inför 1992 års försvarsbeslut).

Utskottet redovisar i det följande sin grundsyn när det gäller

försvarsindustrins betydelse ur säkerhets- och

försvarspolitisk synvinkel.

En inhemsk försvarsindustri utgör en väsentlig tillgång i den

svenska säkerhetspolitiken. Egen kapacitet att utveckla,

tillverka och underhålla försvarsmateriel bidrar till att skapa

respekt för vår vilja och förmåga att föra en långsiktig, fast

och konsekvent försvarspolitik fri från bindningar i militära

allianser. Den ger oss förmåga att vidmakthålla och

vidareutveckla redan anskaffade system samt tillhandahåller

teknisk kompetens på områden som har stor betydelse för

försvarets operativa effekt och som ofta inte kan tillgodoses på

annat sätt. Egen forskning och försvarsindustri ökar sålunda

möjligheterna att förse försvarsmakten med utrustning som är

anpassad till de speciella behov och förutsättningar som vårt

värnpliktssystem, vår försvarsplanering och vår geografi skapar.

Detta bidrar i sin tur till att vi till rimliga kostnader kan

välja en egen försvarsprofil som minskar verkansmöjligheterna

hos de system som en angripare kan sätta in mot oss. Härtill

kommer att viss materiel, t.ex. för telekrigföring, är

underkastad så höga sekretesskrav att en utlandsanskaffning inte

är möjlig varför en svensk utveckling och tillverkning utgör

enda realistiska alternativ. Slutligen utgör en inhemsk

försvarsindustri en av grunderna för att i ett läge där de

internationella relationerna försämras kunna förbättra

försvarsförmågan genom tillförsel av materiel. Den är också en

förutsättning för krigsproduktion.

En vital försvarsindustri har utgjort ett av fundamenten för

vår militära alliansfrihet. Länder som saknar försvarsindustri

har behövt utforma andra försvarskoncept med ett större

utländskt beroende. De försvarspolitiska motiven för att behålla

och utveckla vår försvarsindustri anser utskottet heller inte ha

minskat i betydelse genom de senaste årens stora förändringar i

den internationella miljön.

Utskottet noterar att den aktuella propositionen (s. 36--41)

belyser försvarsindustrins säkerhetspolitiska betydelse

utförligare än vid tidigare tillfällen när reglerna för

krigsmaterielexport varit uppe till behandling. Detta anser

utskottet vara en fördel. Utskottet noterar vidare att

regeringen uttalar att den inhemska försvarsindustrin, med en

stark kompetens på det högteknologiska området, utgör en

väsentlig tillgång i den svenska säkerhetspolitiken. Den syn som

regeringen ger uttryck för i det aktuella avsnittet

överensstämmer således väl med vad utskottet nyss och i tidigare

sammanhang anfört i frågan.

Omställning av försvarsindustrin

Det som utskottet har anfört om försvarsindustrins säkerhets-

och försvarspolitiska betydelse innebär inte att utskottet

förordar att en viss industristruktur eller vissa enskilda

företag skall bevaras till varje pris. Utveckling och

tillverkning av materielobjekt skall utgå från det svenska

försvarets behov. Med hänsyn härtill får industrins kompetenser

prioriteras och bestämmas. Tillverkningskapaciteten kan också

påverkas av exportåtaganden. Regering och riksdag tar ställning

till såväl materielbehov som behovet av kompetens i de fleråriga

försvarsbesluten, och vid behov också i samband med den årliga

prövningen av verksamhet och medelstilldelning. Initiering och

genomförande av strukturförändringar är främst ett ansvar för

industrin. Staten har, i egenskap av enda inhemska beställare

och samtidigt regelutformare, också ett ansvar, bl.a. för

sysselsättningen. Utskottet erinrar om att betydande

strukturförändringar skett i svensk försvarsindustri under

senare år med en betydande nedgång i sysselsättningen och att

ytterligare sådana strukturförändringar förutses.

Svensk försvarsindustri har varit mycket framgångsrik i sin

uppgift att utveckla och tillverka utrustning till vårt försvar.

Ofta har insatserna lett till lösningar av världsklass direkt

anpassade till våra speciella förhållanden. Det har t.ex. väckt

internationell respekt att ett litet land som Sverige

självständigt kunnat utveckla flera generationer kvalificerade

stridsflygplan, nu senast JAS 39 Gripen, och kvalificerade

robotsystem som robot 15 mot sjömål, robot 70 mot luftmål samt

pansarvärnsroboten 55 (BILL) och granatkastarprojektilen STRIX.

Många andra exempel kan anföras: Ubåt 90, radarstationer för

olika ändamål, kommunikationsutrustningar, minor m.m. Att den

framtagna materielen stått sig väl, kvalitets- och

kostnadsmässigt, i hård internationell konkurrens understryks av

industrins exportframgångar.

En annan aspekt som enligt utskottet bör uppmärksammas är att

försvarsindustrin, som sysselsätter ca 10 % av svensk

verkstadsindustri, har inneliggande order för i

storleksordningen 20 miljarder kronor. Flera

försvarsindustriföretag redovisar vinst, t.ex. Celsiuskoncernen

och NobelTech Systems, trots lågkonjunktur och allmän ekonomisk

kris i landet.

Enligt utskottet är det vidare värt att notera att

försvarsanslagen inte används till industrisubventioner.

Utvecklings- och anskaffningsuppdrag placeras där materielen kan

fås med specificerade egenskaper till lägsta pris. Detta skapar

ett effektivitetstryck på industrin. Samtidigt utgör stora

utvecklingsuppdrag med tillhörande finansiering, ofta benämnda

teknikupphandling, ett stöd åt industrin eftersom denna med egna

medel i regel inte kan bekosta sådana fleråriga satsningar med

tillhörande investeringar. Statlig teknikupphandling har inom

flera samhällssektorer visat sig ge betydande dynamiska

effekter.

Det sagda innebär att utskottet delar regeringens bedömning

att det är olämpligt att genom omställningsfonder styra

industrins strukturering.

Betydelsen av export och annan utlandssamverkan

Frågan om sambandet mellan försvarsindustrins förmåga att

tillgodose det svenska försvarets behov av materiel och

industrins möjligheter att exportera och samarbeta med utländsk

industri har tagits upp av utskottet vid flera tillfällen de

senaste åren. Sålunda anfördes inför 1987 års försvarsbeslut

(1986/86:FöU11 s. 127) att export av viss omfattning är

nödvändig för att bevara väsentliga delar av försvarsindustrins

kompetens, kapacitet och konkurrensförmåga. Samarbete med

utländsk industri angavs bidra till att inom landet bevara och

befästa systemkompetenser som annars i längden inte skulle kunna

upprätthållas. Frågan om utlandssamarbete behandlades också i

betänkandet 1990/91:FöU8. Utskottet uppmärksammar i detta (s.

126) vad regeringen anfört (prop. 1990/91:102) om det angelägna

i att från försvarspolitiska utgångspunkter skapa sådana

betingelser för utlandssamarbetet att en livskraftig

försvarsindustri kan bevaras inom för det svenska försvaret

prioriterade sektorer. För att främja möjligheterna till ett

sådant industriellt samarbete ansåg regeringen då att ramar

borde ges för samarbetet och att dessa borde förankras på

regeringsnivå. Med hänsyn till den snabba utvecklingen på det

försvarsindustriella området i Europa och det pågående

ekonomiska samarbetet borde det också finnas anledning att

överväga de svenska relationerna till existerande samarbetsorgan

i Europa inom området, i första hand IEPG (Independent European

Programme Group). Enligt regeringen var det väsentligt att den

svenska marknaden för försvarsmateriel fungerar på ett likartat

sätt som i de 13 IEPG-länderna och att svensk industri kan

accepteras som samarbetspartner i dessa länder.

Utskottet konstaterar att sambandet mellan försvarsindustrins

förmåga att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel

och industrins möjligheter att exportera ånyo poängteras i den

nu aktuella propositionen (s. 40). Regeringen anser sålunda att

Sverige har ett starkt säkerhetspolitiskt behov att i ökad

utsträckning delta i det internationella forsknings- och

utvecklingssamarbete som pågår, inte minst mellan länderna i EG.

Exporten av krigsmateriel samt annan utländsk samverkan bör

därför, enligt regeringen, kunna ske i den omfattning som är

betingad av våra försvars- och säkerhetspolitiska mål och behov

inom ramen för Sveriges allmänna säkerhetspolitiska principer.

Utskottet gör ingen annan bedömning.

Här vill utskottet fästa uppmärksamheten på en konsekvens av

att ändra klassificeringen av krigsmateriel enligt

propositionens förslag. Definitionen av gruppen "övrig

krigsmateriel" leder till att antalet tillståndsärenden ökar.

Detta kommer, för det fall regeringen ger sitt tillstånd, att i

statistiken återspeglas som en ökning av den totala

krigsmaterielexporten. En sådan ökning är självfallet skenbar.

Likaså skulle en stor svensk materielleverans till ett

grannland, t.ex. till Norge, ge utslag i statistiken. Detta

slags statistikförändringar kan ge upphov till en debatt som

inte är särskilt intressant. Det viktiga är i stället att det

inte exporteras till fel länder. Detta bör enligt utskottets

mening kunna tillgodoses genom att regeringen, under vedertaget

politiskt ansvar, tillämpar det nu föreslagna regelverket i

varje aktuellt tillståndsärende.

Principiell kommentar till vissa motioner

Utskottet uppfattar att flertalet av de motioner som avgivits

med anledning av den aktuella propositionen direkt eller

indirekt ifrågasätter bärkraften i motiven för en svensk

krigsmaterielexport och annan samverkan med utländsk

försvarsindustri. Utskottet kan, mot bakgrund av det tidigare

anförda, inte ställa sig bakom motionärernas synsätt i berörd

del. Utskottet kan heller inte förorda de redovisade motiven för

att inrätta omställningsfonder eller statsingripanden för en

omställning av industrin.

Stockholm den 5 november 1992

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Iréne

Vestlund (s), Lars Sundin (fp), Ingvar Björk (s), Gunhild

Bolander (c), Barbro Evermo Palmerlund (s), Christer Skoog (s),

Jan Erik Ågren (kds), Robert Jousma (nyd), Sven Lundberg (s),

Stig Grauers (m), Karin Wegestål (s), Henrik Landerholm (m),

Britt Bohlin (s) och Jan-Olof Franzén (m).

Avvikande mening

Robert Jousma (nyd) anser att vad utskottet anför under

rubriken Försvarsutskottet bort ersättas med text av

följande lydelse:

Utskottet noterar att propositionen i allt väsentligt innebär

att två lagar, lagen (1983:1034) om kontroll och tillverkning av

krigsmateriel och lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av

krigsmateriel, förs samman till en lag. Lagförslaget innebär

således att de grundläggande tillståndsprinciperna kvarstår

oförändrade. Regeringstillstånd kommer även framdeles att krävas

för tillverkning, tillhandahållande, export m.m. av

krigsmateriel. Utländskt ägande kommer fortfarande att

begränsas.

Enligt utskottets uppfattning har motiven för nuvarande

rigorösa lagreglering inom krigsmaterielområdet inte samma

bärkraft som tidigare. Utgångspunkten bör i stället vara en fri

marknad som under särskilda förhållanden kan inskränkas. Svensk

försvarsindustri bör ges samma möjligheter att konkurrera på

denna marknad som andra länders försvarsindustrier.

Innebörden av vad utskottet här har anfört är att

krigsmateriellagstiftningen inte kan bygga på

tillståndsprincipen. I stället bör anmälningsplikt föreskrivas.

Anmälan bör kunna göras i efterhand eller, vid synnerliga skäl,

innan avtal tecknas mellan kund och leverantör. Regeringens

möjligheter att förhindra att avtal ingås bör begränsas till

situationer där svenska intressen kan hotas och där mänskliga

rättigheter allvarligt åsidosätts.

Utskottet förordar således en ny inriktning av

krigsmaterielpolitiken. Proposition 1991/92:174 bör avslås och

riksdagen ge regeringen i uppdrag att utarbeta ett nytt och

friare regelverk för krigsmaterielområdet i enlighet med vad

utskottet här har anfört.

Näringsutskottets yttrande

1992/93:NU2y

Bilaga 5

Lag om krigsmateriel

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att

yttra sig över proposition 1991/92:174 med förslag till lag om

krigsmateriel jämte motioner.

I propositionen föreslås att lagen (1983:1034) om kontroll

över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. och lagen (1988:558)

om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. skall föras samman

-- med vissa ändringar och kompletteringar -- i en ny lag om

krigsmateriel. I denna skall också införas bestämmelser som

möjliggör för den svenska krigsmaterielindustrin att samverka

med utländska intressenter i fråga om tillverkning och

utveckling av krigsmateriel. I propositionen lämnas även

riktlinjer för krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan

liksom för klassificering av krigsmateriel. Den nya lagen

föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.

Med anledning av propositionen har åtta motioner väckts.

Huvuddelen av motionsyrkandena rör frågor om krigsmaterielexport

och utlandssamverkan. Båda dessa områden ligger utanför

näringsutskottets beredningsområde och behandlas därför inte

vidare här. Näringsutskottet begränsar sitt yttrande till frågan

om omställning från militär till civil produktion inom

krigsmaterielindustrin. Yrkanden i denna fråga har framställts i

motionerna 1992/93:U3 (v) och 1992/93:U6 (fp).

Näringsutskottet

Frågan om ökad civil produktion inom krigsmaterielindustrin

har tagits upp i olika utredningsrapporter under senare år.

Frågan har också vid ett flertal tillfällen behandlats i

riksdagen med anledning av motioner i ämnet.

År 1983 tillkallades ambassadör Inga Thorsson för att utreda

vissa nationella aspekter av samband mellan nedrustning och

utveckling. I betänkandet (SOU 1984:62) Med sikte på nedrustning

redovisade hon bl.a. en beskrivning av den svenska

försvarsindustrin och en analys av möjligheterna till

omställning från militär till civil produktion. Utgångspunkten

för denna analys var ett antagande om svensk nedrustning

innebärande en halvering av krigsorganisationen. Enligt

utredaren var det angeläget att det skapades incitament för att

resurserna inom försvarsindustrin skulle tas till vara i civil

produktion. Hon menade att staten tillsammans med berörda

företag borde formulera konkreta handlingsalternativ och

utarbeta instrument för en stegvis genomförd omställning. I

betänkandet föreslogs att statsmakterna skulle skapa en central

omställningsfond, som skulle tillföras 100 miljoner kronor per

år. Utredaren diskuterade olika finansieringsalternativ, av

vilka en avgift på krigsmaterielexport förordades.

Förslagen i Inga Thorssons utredning följdes upp år 1988 av en

interdepartemental arbetsgrupp i rapporten (Ds 1988:19) En

rapport för nedrustning och utveckling. Arbetsgruppen skulle

bl.a. följa och dokumentera svensk och internationell forskning

kring omställningsfrågor samt granska och ta vara på

internationella erfarenheter av omställningsprojekt. Enligt

arbetsgruppen borde det bildas företagsanknutna förnyelsefonder.

Företag inom försvarsindustrin skulle årligen avsätta ett belopp

motsvarande minst 2% av värdet av företagets

krigsmaterielexport. Därutöver borde det på statsbudgeten

anvisas 50 miljoner kronor för stöd till exempelvis regionala

investeringsbolag och specifika lokala initiativ på orter med

ett starkt försvarsindustriellt beroende. Slutligen förordade

arbetsgruppen att regeringen skulle ta initiativ till

överläggningar med företagen inom försvarsindustrin för ett

informationsutbyte kring deras strategier vid en omställning av

produktionen.

Frågan om omställning till civil produktion behandlades också

av 1988 års utredning om krigsmaterielexporten, som år 1990

redovisade resultatet av sitt arbete i betänkandet (SOU

1989:102) Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet. Med hänsyn

till krigsmaterielindustrins särart ansåg utredningen att

minskad krigsmaterielproduktion endast i begränsad omfattning

kan kompenseras med alternativ civil produktion. Företag inom

försvarsindustrin som drabbas av minskande beställningar möter

enligt utredningen i stort sett samma problem som företag i

andra branscher står inför i liknande situationer. Som ende

inhemske köpare och som tillståndsgivare vid utlandssamverkan

har dock staten ett särskilt ansvar för utvecklingen inom

försvarsindustrin, anförde utredningen. Staten måste därför ha

god beredskap att vidta olika åtgärder om sysselsättningsproblem

skulle uppstå. Utredningen avvisade förslag om att man skall

söka åstadkomma en omställning av försvarsindustrin på

administrativ väg med hjälp av t.ex. omställningsfonder.

Riksdagen har som tidigare nämnts vid flera tillfällen

behandlat motioner med krav på åtgärder för en omställning från

militär till civil produktion. Senast våren 1992 avslogs en

sådan motion (fp). Näringsutskottet kommenterade motionen i ett

yttrande (1991/92:NU7y) till försvarsutskottet i samband med

behandlingen av frågor om totalförsvarets utveckling.

Näringsutskottet anförde att det i första hand åligger de

aktuella företagen att själva ta initiativ till erforderliga

strukturåtgärder. Motionen följdes upp i en meningsyttring (v).

Försvarsutskottet (1991/92:FöU12) intog samma ståndpunkt som

näringsutskottet och avstyrkte motionen.

Regeringen meddelar i den nu aktuella propositionen (s.41)

att den instämmer i Krigsmaterielexportutredningens uppfattning

och avvisar förslagen om inrättande av omställningsfonder. Det

erinras om att det för närvarande pågår en omfattande

strukturering av den svenska försvarsindustrin. Den anpassning

som kommer att bli nödvändig sker på samma villkor som inom

andra branscher. Även med beaktande av att staten har ett

särskilt ansvar för denna industrigren bör utvecklingen inte

styras på administrativ väg, anser regeringen.

I två motioner efterlyses åtgärder för en omställning inom

krigsmaterielindustrin till civil produktion. Sverige skulle

kunna vara banbrytare på detta område, anförs det i motion

1992/93:U6 (fp). Motionären erinrar om de förslag med detta

syfte som ambassadör Inga Thorsson presenterade år 1984. Nu

gäller det att omsätta förslagen i praktiken, heter det i

motionen.

Staten måste ta sitt ansvar för de anställda i

försvarsindustrin, sägs det i motion 1992/93:U3 (v). För att

ekonomiska "brandkårsutryckningar" och plötsliga

omställningsproblem med hög arbetslöshet skall undvikas bör

nedskärningarna inom industrin och omställningen till civil

verksamhet ske i ordnade former, anser motionärerna. De menar

att omställningsfonder behövs under en avvecklingsperiod på fem

år. Fonderna skulle finansieras genom en avgift motsvarande

minst 2% av krigsmaterielexportens värde.

Näringsutskottet vill i den nu aktuella frågan anföra

följande.

Av hänsyn till det svenska försvaret är det angeläget med en

inhemsk krigsmaterielindustri. Därtill gäller att det

kvalificerade tekniska utvecklingsarbete som bedrivs inom denna

industri även kommer andra industribranscher till del. Som en

följd av den internationella avspänningen har det uppstått ett

minskat behov av vissa typer av krigsmateriel. Samtidigt pågår

en utveckling mot ökat teknikinnehåll i produkterna. Inom den

svenska krigsmaterielindustrin har därför vissa strukturella

åtgärder vidtagits och ytterligare är att vänta.

I likhet med regeringen och Krigsmaterielexportutredningen

anser näringsutskottet att man inte bör söka åstadkomma en

omställning av krigsmaterielindustrin på administrativ väg.

Militär produktion skiljer sig i väsentlig utsträckning från

civil produktion, bl.a. i fråga om produkter och kunder. En

övergång till civil produktion är därför en komplicerad process.

Enligt näringsutskottets mening bör nödvändiga anpassningar inom

krigsmaterielindustrin inte frambringas med administrativa

åtgärder. Som näringsutskottet tidigare anfört åligger det i

första hand de aktuella företagen själva att ta initiativ till

erforderliga strukturåtgärder. Statsmakterna har samtidigt att

beakta vilka konsekvenser sådana strukturförändringar får för

det svenska försvaret. Om omstruktureringarna leder till

friställning av arbetskraft måste de åtgärder som står till

förfogande inom ramen för bl.a. arbetsmarknads-, utbildnings-

och regionalpolitiken sättas in.

Med hänsyn till det anförda anser näringsutskottet att de nu

aktuella yrkandena i motionerna 1992/93:U3 (v) och 1992/93:U6

(fp) inte bör föranleda något initiativ av riksdagen. De

avstyrks alltså av näringsutskottet.

Stockholm den 3 november 1992

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard

Molén (m), Axel Andersson (s), Gudrun Norberg (fp), Bo Finnkvist

(s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Leif Marklund

(s), Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s), Bo Bernhardsson (s),

Roland Lében (kds) och Karin Starrin (c).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

Enligt min mening har staten -- bl.a. såsom enda inhemska

köpare av krigsmateriel -- ett särskilt ansvar för utvecklingen

inom krigsmaterielindustrin. Med de ytterligare

strukturförändringar som denna industri står inför är det

angeläget, inte minst för de anställda, med en målmedveten

planering för en omställning av industrin. Det högteknologiska

kunnandet inom krigsmaterielindustrin bör i ökad utsträckning

kunna tas till vara för civil verksamhet.

Med instämmande i vad som sägs i motion 1992/93:U3 (v) och i

linje med vad som anförs i motion 1992/93:U6 (fp) anser jag att

regeringen bör ta initiativ till inrättande av

omställningsfonder för att främja en övergång till civil

produktion. Fonderna bör finansieras genom en avgift på

krigsmaterielexporten. Staten bör under en omställningsperiod

åta sig att täcka delar av sitt behov av aktuella civila

produkter från de berörda företagen.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Skrivelsen 1

Propositionen 2

Motionerna 2

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1992 2

Motioner väckta med anledning av regeringens proposition

1991/92:102 4

Motioner väckta med anledning av regeringens proposition

1991/92:174 4

Inledning 8

Propositionens huvudsakliga innehåll 9

Utskottet 12

1. Generell syn på export från Sverige av krigsmateriel

2. Generell syn på propositionen och lagförslaget 13

3. Klassificering 17

4. Riktlinjer för krigsmaterielexport 19

4. 1. Följdleveranser; reservdelar och ammunition.

Export av krigsmateriel till stat som befinner sig i krig 19

4. 2. Återkallande av exporttillstånd 21

4. 3. Neutralitetsrättsliga regler (ovillkorliga

hinder) 22

4. 4. Mänskliga rättigheter 23

4. 5. Brott mot reglerna vid svensk

krigsmaterielexport 24

4. 6. Samarbetsavtal med utländsk part 26

4. 7. Krigsmaterielexport till enskilda länder eller

områden 27

5. Multilaterala åtgärder för att kontrollera handeln

med krigsmateriel 30

6. Övrigt 32

Hemställan 34

Reservationer 37

Graden av restriktivitet (mom. 5) 37

Samarbetsavtal (mom. 14) 37

Riktlinjer i övrigt för krigsmaterielexport och annan

utlandssamverkan (mom. 22) 38

Meningsyttring från suppleant 39

Bilaga 1 41

Bilaga 2 49

Bilaga 3 50

Bilaga 4 Försvarsutskottets yttrande 51

Bilaga 5 Näringsutskottets yttrande 58