Bet. 1992/93:UU10

Utrikesutskottets betänkande

1992/93:UU10

Svensk ekonomisk zon

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1992/93

UU10

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens proposition

1992/93:54 om inrättandet av en ekonomisk zon runt den svenska

kusten.

Propositionen

I regeringens proposition 1992/93:54 om en svensk ekonomisk

zon yrkas

1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda

förslaget till

lag om Sveriges ekonomiska zon,

2. att riksdagen antar det i propositionen framlagda

förslaget till

lag om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av

avfall i vatten,

3. att riksdagen antar det i propositionen framlagda

förslaget till

lag om ändring i lagen (1982:395) om Kustbevakningens

medverkan vid polisiär övervakning,

4. att riksdagen antar det i propositionen framlagda

förslaget till

lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot

vattenförorening från fartyg,

5. att riksdagen antar det i propositionen framlagda

förslaget till

lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske,

6. att riksdagen antar det i propositionen framlagda

förslaget till

lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,

7. att riksdagen antar det i propositionen framlagda

förslaget till

ag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med

naturresurser m.m.,

8. att riksdagen antar det i propositionen framlagda

förslaget till

ag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102).

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen genom lag bemyndigar

regeringen att inrätta en ekonomisk zon runt den svenska kusten.

Införandet av en dylik zon skulle innebära en förstärkning av

möjligheterna för Sverige att, i överensstämmelse med

folkrätten, genom lagstiftning reglera förhållandena i omgivande

hav utanför den svenska territorialgränsen.

En svensk ekonomisk zon kommer att omfatta de havsområden som

redan utnyttjas med stöd av bestämmelserna om den svenska

fiskezonen och utvinning från kontinentalsockeln. Lagen föreslås

bli knuten till lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser

m.m. Som en följd av att Sverige inrättar en ekonomisk zon

föreslås även ändringar i följande lagar:

lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten,

lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg,

lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,

lagen (1950:596) om rätt till fiske,

lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär

övervakning samt

räddningstjänstlagen (1986:1102).

Motiv m.m.

I propositionen konstateras att Sverige redan får anses

tillämpa väsentliga inslag i det förmåner som följer med

inrättandet av en ekonomisk zon. Det sägs vidare, att det inte

heller finns någon anledning att avstå från de ytterligare

rättigheter i fråga om skydd för och utnyttjande av havets

resurser som kan tillkomma som en följd av inrättandet av en

ekonomisk zon. Härvid framhålls särskilt möjligheterna att

utvidga den miljörättsliga lagstiftningen. Flera stater i

Sveriges omgivning har redan egna ekonomiska zoner, och

ytterligare stater kan förväntas inrätta sådana. Även den

omständigheten att en ekonomisk zon ger möjlighet att

säkerställa svenska intressen i vissa exploateringsfrågor, t.ex.

när det gäller ökade möjligheter att utvinna energi från

vindkraft, talar för att en svensk ekonomisk zon bör inrättas.

Det konstateras, att inrättandet av en svensk ekonomisk zon

inte strider mot Sveriges internationella åtaganden i övrigt.

I propositionen framhålls att den föreslagna lagen bör träda i

kraft den 1 januari 1993. I de bakomliggande övervägandena

konstateras bl.a., att frågor rörande de resursbehov som kan

komma att uppstå får knytas till de föreskrifter som allt efter

hand kommer att föreslås gälla i den ekonomiska zonen.

I samband med förslaget om införandet av en lag om en svensk

ekonomisk zon föreslås också ändringar i ett antal befintliga

lagar som rör havsrätten. Detta innebär huvudsakligen att

dumpningslagen och vattenföroreningslagen utvidgas till att

omfatta skydd mot föroreningar från fartyg i den ekonomiska

zonen samt att miljöskyddslagen skall kunna göras tillämplig på

utvinning från den del av kontinentalsockeln som ligger utanför

Sveriges territorium. Övriga, föreslagna lagändringar anses vara

av begränsad karaktär.

Bakgrund

Den moderna havsrätten grundlades i verk av holländaren och

den svenske diplomaten Hugo Grotius, som var verksam på

1600-talet. Ett viktigt element i den av honom utvecklade

doktrinen var att havet utanför ett smalt bälte närmast kusten,

territorialhavet, var fritt. Detta kunde brukas av envar efter

gottfinnande och inte bli föremål för nationell ockupation.

Jurisdiktion kunde på det fria havet, med ytterst begränsade

undantag, utövas endast mot fartyg som förde den egna flaggen.

Efter andra världskriget inleddes en snabb utveckling, som

innebar dels en tendens till anspråk på bredare territorialhav,

dels inrättandet av olika typer av specialjurisdiktion utanför

territorialhavet, exempelvis avseende fisket.

Den första rättighet utanför territorialhavet som vann allmänt

erkännande var ensamrätten för kuststaten avseende

kontinentalsockeln.

Under 1940-talet inleddes i Latinamerika en utveckling som

innebar att man gjorde anspråk på resurserna även i

"vattenpelaren" ut till 200 nautiska mil från kusten.

FN:s första och andra havsrättskonferenser (1958 resp. 1960)

lyckades inte skapa enighet om rättigheterna för kuststaten

utanför territorialhavet. Detta till trots började det vid denna

tid i statspraxis alltmer förekomma att fiskezoner inrättades

utanför territorialhavet.

Under perioden 1974--1982, då FN:s tredje havsrättskonferens

arbetade, kom allt fler stater att, med varierande materiellt

innehåll, göra anspråk på breda suveränitetszoner utanför

territorialhavet. Vanligast var inrättandet av s.k. fiskezoner.

Den 10 december 1982 undertecknade Sverige FN:s konvention om

havsrätten ("United Nations Convention for the Law of the Sea").

Ännu har Sverige dock inte ratificerat den. Det senare

förhållandet sammanhänger med de internationella kontroverserna

och osäkerheten kring reglerna för utvinningssystemet i den

internationella delen av havsbotten (djuphavsutvinningen) och

har inte samband med reglerna om den ekonomiska zonen.

Numera har sammanlagt ca 150 stater undertecknat konventionen,

vilken kommer att träda i kraft ett år efter det att den

ratificerats av sextio stater. Antalet ratifikationer uppgår

f.n. till drygt femtio, och det kan förväntas att det kommer att

ta ytterligare några år innan konventionen träder i kraft.

En av de väsentligaste nyheterna i 1982 års

havsrättskonvention är rätten för kuststaterna att inrätta en

ekonomisk zon med en största bredd av 200 nautiska mil. Inom

denna zon, som alltså ligger utanför territorialhavet, ges

kuststaterna begränsade suveräna rättigheter och en begränsad

jurisdiktion.

Det kan konstateras, att företeelsen ekonomisk zon vunnit en

betydande utbredning i statspraxis. År 1988 hade 74 stater

inrättat ekonomiska zoner.

Genom de sedan drygt 20 år tillämpade

kontinentalsockelrättigheterna och genom fiskezonen kan Sverige

redan sägas inneha en väsentlig del av de rättigheter som följer

med en ekonomisk zon. Däremot saknas de miljöskyddsmöjligheter

som följer med inrättandet av en ekonomisk zon.

Utskottet

Genom den föreslagna lagen får regeringen riksdagens

bemyndigande att inrätta en svensk ekonomisk zon. Den ekonomiska

zonen är ett i särskild ordning avgränsat område utanför

Sveriges territorialhav. Utskottet noterar att FN:s 1982

tillkomna havsrättskonvention ligger till grund för den

föreslagna lagen om en ekonomisk zon. Havsrättskonventionen har

formellt sett inte trätt i kraft. Den utgör dock sedvanerätt i

de delar som omfattas av den föreslagna lagen om en ekonomisk

zon.

Utskottet konstaterar, att Sverige redan i dag utövar

rättigheter i enlighet med folkrätten i fråga om fiske samt

utvinning och utforskning av kontinentalsockeln inom ett område

som utanför territorialhavet överensstämmer med det område som

Sverige kan göra anspråk på som ekonomisk zon. Den nya lagen

omfattar endast de nya rättigheter som Sverige tar i anspråk.

Beträffande utformningen av den föreslagna lagen om ekonomisk

zon förefaller det utskottet lämpligt att frågan om behörig

kammarrätt på sedvanligt sätt regleras i förordning (1977:937)

om kammarrättens domkretsar m.m. Enligt utskottets mening bör

därför "Kammarrätten i Stockholm" i 18§ i förslaget till lag

om Sveriges ekonomiska zon ubytas mot enbart "kammarrätten".

I samband med förslaget om inrättande av en ekonomisk zon

föreslås även ändringar i följande lagar:

lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.,

lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten,

lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg,

lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,

lagen (1950:596) om rätt till fiske,

lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär

övervakning samt

räddningstjänstlagen (1986:1102).

Förslagen till ändringar i dessa lagar är av begränsad

karaktär.

Utskottet konstaterar, att frågor rörande de resursbehov som

kan komma att uppstå av regeringen avses knytas till de

föreskrifter som efter hand kommer att föreslås gälla i den

ekonomiska zonen.

Härmed tillstyrks yrkandena 1--8 i proposition 1992/93:54 om

en svensk ekonomisk zon med den ändring som ovan redovisats.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förslag till lag om Sveriges ekonomiska zon

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om Sveriges

ekonomiska zon med den ändringen att i 18 § orden "Kammarrätten

i Stockholm" utbyts mot enbart "kammarrätten",

2. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar regeringens förslag till ändring i

dels lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i

vatten,

dels lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid

polisiär övervakning,

dels lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening

från fartyg,

dels lagen (1950:596) om rätt till fiske,

dels lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,

dels lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser

m.m.,

dels i räddningstjänstlagen (1986:1102).

Stockholm den 24 november 1992

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre

Schori (s), Alf Wennerfors (m), Mats Hellström (s), Pär

Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Inger Koch (m), Nils T

Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Karl-Göran Biörsmark

(fp), Kristina Svensson (s), Göran Lennmarker (m), Lena Boström

(s), Richard Ulfvengren (nyd) och Alf Eriksson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.