Bet. 1992/93:UU12

Utrikesutskottets betänkande

1992/93:UU12

Ändringar i massförstörelselagen m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1992/93

UU12

Ärendet

I detta betänkande behandlas regeringens proposition

1992/93:154 om ändring i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel

av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.

samt om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

Inga motioner har väckts i anledning av propositionen.

Sammanfattning

Regeringens förslag innebär att massförstörelselagens

tillämpningsområde utvidgas till att omfatta a) alla missiler

och obemannade luftfarkostsystem som kan utnyttjas som bärare av

massförstörelsevapen, b) biologiska agenser som kan användas i

biologiska vapen samt c) utrustning som kan användas för

tillverkning av biologiska vapen, kemiska vapen, biologiska

agenser, kemiska prekursorer och vissa kärntekniska produkter.

Vidare föreslås i propositionen en utvidgad reglering av d)

förmedling av produkter som finns i utlandet samt av

e) upplåtelse och överlåtelse av tillverkningsrätt.

Som en följd av ovan nämnda förslag föreslår regeringen även

en ändring i lagen om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk

verksamhet.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ändringar vad

avser både massförstörelselagen och kärntekniklagen.

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen antar förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel

av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte,

m.m.;

2. lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

Bakgrund

Av existerande överenskommelser avseende massförstörelsevapen

är Sverige bundet av fyra stycken: icke-spridningsavtalet (NPT;

från 1968), 1971 års fördrag om förbud mot placering av

kärnvapen och andra massförstörelsevapen på havsbotten, 1925 års

Genève-protokoll om förbud mot användning av biologiska eller

kemiska vapen samt 1972 års konvention om totalförbud mot

biologiska vapen.

Vid sidan av existerande konventioner har en rad

samarbetsprojekt av mindre formaliserad karaktär inletts i syfte

att införa ytterligare begränsningar av spridningen av produkter

som kan användas i massförstörelsesyfte m.m. Bland dessa märks

främst Missile Technology Control Regime (MTCR), den s.k.

Australiengruppen samt Nuclear Suppliers Group (NSG).

Missile Technology Control Regime (MTCR), även kallad

sjustatsöverenskommelsen, går tillbaka till 1987 då

Canada, Frankrike, Italien, Japan, Storbritannien, Tyskland och

USA genom samtidiga nationella uttalanden tillkännagav att man,

var för sig, beslutat anta en ny politik för begränsning av

spridningen av missiler och missilteknologi. Bakgrunden till

detta var att en ökad spridning av system med obemannade

luftfarkoster, något som inte regleras i NPT, börjat uppfattas

som ett problem ur nedrustningssynpunkt.

MTCR är uppbyggt på så sätt att kontroll av

teknologiöverföring regleras i den omfattning den nationella

lagstiftningen i de olika deltagarländerna medger det. Enligt

gemensamt utformade riktlinjer skall vissa principer iakttas,

exempelvis vid prövningen av om utförsel kan tillåtas.

Resultaten av samarbetet traktatsfästs däremot ej.

Den 1 juli 1991 införde Sverige, genom lagen (1991:341) om

förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i

massförstörelsesyfte, m.m. (massförstörelselagen), bestämmelser

som motsvarar MTCR-regimen. Sedan september 1991 deltar Sverige

i MTCR-samarbetet (prop. 1990/91:97, UU13, rskr. 227). Detta

samarbete omfattar nu 22 stater, däribland de nordiska.

Australiengruppen, som består av samma länder som ingår i

MTCR, har, i avvaktan på en internationell konvention om

totalförbud för kemiska vapen, sedan 1985 agerat tillsammans för

att hindra spridningen av s.k. kemiska prekursorer, vilka kan

användas för framställning av kemiska vapen (kemvapen). Med

olika nationell lagstiftning som grund har alla i gruppen

ingående stater infört någon form av utförselkontroll för 50

prekursorer. Inom kort kommer ytterligare 4 prekursorer att

göras till föremål för kontroll. Därutöver har man enats om

kontroll av biologisk och kemisk tillverkningsutrustning samt av

biologiska agenser (utlösande faktor; härlett ur latinets "ago"

= driva, sätta i gång, handla; inom medicinen vanligen

smittämne, s.k. infektiös agens, exempelvis bakterier, virus,

rickettsier och toxiner).

I massförstörelselagen ges sedan den 1 juli 1991 möjlighet att

kontrollera exporten såväl av utrustning vilken kan användas vid

framställning av kemiska vapen som av kemiska prekursorer.

Sverige deltar sedan september 1991 i Australiengruppens arbete.

Även på kärnteknikområdet förekommer det internationella

ansträngningar att skapa kontrollregimer avseende utrustning och

viss teknologi som har en civil användning men som också kan

användas i massförstörelsesyfte. Den s.k. Nuclear Suppliers

Group (NSG; tidigare kallad Londongruppen) vilken nu har 27

medlemmar, arbetar sedan 1975 som ett samverkansorgan för länder

som exporterar kärnteknik och som önskar tillämpa likartade

exportregler. Sverige deltar sedan 1976 i gruppens arbete.

Kärnteknikområdet är i Sverige reglerat genom lagen (1984:3) om

kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen).

I mars 1991 inledde NSG överläggningar rörande utvidgade

kontrollregimer. Avsikten har varit att inom kärnteknikområdet

skapa ett samarbete som har samma uppbyggnad som det inom MTCR.

Detta innebär bl.a., att de deltagande staterna inför

utförselkontroll också för utrustning, material och teknologi

som inte särskilt konstruerats för kärnteknisk verksamhet men

som kan vara av betydelse för uppbyggandet av ett avancerat

kärntekniskt program eller för framställning av kärnladdningar.

Regeringen beslöt i februari 1992 att delta i detta utvidgade

samarbete. Huvuddelen av de stater som ingår i gruppen införde

överenskommen exportkontroll från och med den 1 januari 1993.

I Sverige finns sedan länge lagstiftning som reglerar olika

förhållanden rörande krigsmateriel, detta oavsett om den kan

användas i massförstörelsesyfte eller ej.

Krigsmateriellagstiftningen omfattar huvudsakligen produkter

som är utformade för militärt bruk, s.k. single use-produkter.

Kärntekniklagen har varit förmål för utredning varvid frågan om

hur s.k. dual use-produkter (produkter med möjlighet till både

civil och militär användning) skall regleras. I utredningens

betänkande (SOU 1991:95) föreslås att kontrollen över sådana

dual use-produkter som är av väsentlig betydelse för

framställning av kärnladdningar överförs till

massförstörelselagen.

Det förslag regeringen nu lägger fram (prop. 1992/93:154)

bygger dels på förslag till åtgärder som diskuterats fram inom

MTCR, Australiengruppen och NSG, dels på betänkandet (SOU

1991:95) av utredningen om översyn av kärntekniklagstiftningen.

Därutöver föreslås ett antal (huvudsakligen redaktionella)

ändringar avsedda att harmonisera massförstörelselagstiftningen

med den nyligen ändrade krigsmateriellagstiftningen (prop.

1991/92:174, utrikesutskottets betänkande 1992/93:UU1,

rskr.1992/93:61).

Förslagets huvudsakliga innebörd

1. En väsentlig del av regeringens förslag är att regeringen

bemyndigas utvidga tillämpningsområdet för

massförstörelselagen.

Den föreslagna utvidgningen avser obemannade luftfarkoster;

biologiska agenser; utrustning som kan användas för tillverkning

av biologiska eller kemiska vapen, biologiska agenser eller

kemiska prekursorer; kärntekniska produkter samt programvara.

Vad avser obemannade luftfarkoster anför föredragande statsråd

i propositionen, att det är angeläget att utvidga lagens

omfattning så att den överensstämmer med det exportkontrollerade

området i de länder som samarbetar inom MTCR för att begränsa

spridningen av massförstörelsevapen.

Exportkontroll av vissa biologiska agenser, nämligen humana

och animala patogener (patogen = sjukdomsalstrare), har införts

eller håller på att införas i flertalet av länderna inom

Australiengruppen. Regeringen bedömer att detta utgör ett

tillräckligt skäl för att även Sverige inför ett förbud. Den i

propositionen föreslagna lagstiftningen gör det också möjligt

för regeringen att, om behov uppstår, genom förordning införa

exportkontroll för växtpatogener.

Innebörden av propositionens förslag rörande utrustning är att

den nu gällande regleringen avseende tillverkningsutrustning för

framställning av biologiska stridsmedel (agenser) och kemiska

stridsmedel utvidgas till att avse utrustning för framställning

av såväl biologiska och kemiska vapen som biologiska agenser och

kemiska prekursorer. Detta förslag skall ses mot bakgrund av

Sveriges traditionella inställning i icke-spridningssammanhang

och som ett uttryck för en önskan att Sverige inte blir ett

genomgångsland för utförsel av produkter som inte fritt får

exporteras från andra länder.

Förslaget till ändring av kärntekniklagen grundas, som nämnts,

på en översyn av lagstiftningen på kärnenergiområdet (SOU

1991:95). Utredningen föreslår att utrustning eller material som

har särskilt konstruerats eller iordningställts för bearbetning,

användning eller framställning av kärnämne alltjämt skall

omfattas av kärntekniklagen, medan dual use-produkter, dvs. i

detta sammanhang utrustning eller material som annars är av

väsentlig betydelse för framställning av kärnladdningar, skall

omfattas av massförstörelselagen. De remissinstanser som i denna

del yttrat sig över utredningen har varit positiva till

förslaget, och regeringen anser det därför naturligt att nämnda

dual use-produkter skall omfattas av bestämmelserna i

massförstörelselagen. Regeringen anför att den vid utnyttjandet

av föreslaget bemyndigande bör beakta vilka produkter som

utförselkontrolleras i andra länder.

Enligt nu gällande bestämmelser förbjuds överföring av

programvara avseende missilprodukter till mottagare i utlandet

genom telekommunikation eller på annat liknande sätt. Däremot

omfattas inte programvara särskilt utformad för utrustning som

kan användas för tillverkning av biologiska eller kemiska vapen.

Enligt regeringens uppfattning bör dessa områden täckas av en

utvidgad exportkontroll. Också programvara av betydelse för

framställning av kärnladdningar bör omfattas.

2. I propositionen redovisar regeringens nuvarande kriterier

för tillståndsgivning. Utgående från de nya förslag som

framläggs i propositionen redovisas därutöver reviderade

kriterier samt kriterier för tillstånd för kärntekniska

produkter. Redovisningen föranleder inget ärende till riksdagen.

3. Regeringen föreslår att förbudet mot upplåtelse och

överlåtelse av tillverkningsrätt utvidgas till att gälla alla

produkter enligt massförstörelselagen utom programvara.

4. I propositionen föreslås att avtal om tillägg till eller

ändring av ett avtal genom vilket tillverkningsrätt upplåtits

till någon utom landet eller om ändring av sådant avtal inte får

ingås utan tillstånd av regeringen. Sålunda skall varje tillägg

till eller ändring av tidigare avtal som rör de produkter som

omfattas av avtalet underkastas regeringens prövning. Också

förlängning av ett avtals giltighet skall underkastas

regeringens prövning.

5. Förbudet mot att tillhandahålla tillverkningsutrustning

som kan användas för att framställa biologiska eller kemiska

stridsmedel och mot att tillhandahålla kemiska prekursorer som

finns utom landet till någon i utlandet utvidgas till att gälla

alla produkter som omfattas av lagen.

6. Propositionen innehåller också ett förslag om att

regeringens rätt att återkalla ett meddelat tillstånd

utvidgas till att även omfatta ingående av avtal och ändring av

avtal som omfattas av lagen.

7. Den i propositionen föreslagna ändringen av

kärntekniklagen

innebär att utförsel av s.k. dual use-produkter inte längre

skall prövas enligt kärntekniklagen utan enligt

massförstörelselagen.

Utskottet

Inledning

Sedan propositionen 1992/93:154 avlåtits har riksdagen

behandlat den däri (sidan 6) nämnda propositionen 1992/93:98 och

antagit den i sistnämnda proposition föreslagna ändringen

(momenten 3, 4 a och 5) av 1 § lagen (1984:3) om kärnteknisk

verksamhet (kärntekniklagen; näringsutskottets betänkande

1992/93:NU11, riksdagsskrivelse 1992/93:136).

Någon fråga om ändringen av 1 §, moment c kärntekniklagen, som

nu föreslås i proposition 1992/93:154 (s.6), förelåg ej vid

riksdagens behandling tidigare under detta riksmöte.

Överväganden

Utskottet framhåller den vikt Sverige traditionellt lagt vid

den del av det internationella nedrustningsarbetet som rör avtal

om begränsning och eliminering av massförstörelsevapen. Det är,

enligt utskottets uppfattning, därför naturligt att Sverige på

sätt som anges i propositionen aktivt deltar i det vidare

internationella samarbetet inom detta område.

De föreslagna lagändringarna är att se som ett led i de

fortsatta svenska ansträngningarna att förhindra spridning av

produkter som på olika sätt kan användas i massförstörelsesyfte.

Mot bakgrund av detta övergripande syfte bedömer utskottet de

kriterier för tillstånd vilka redovisas i propositionen som

ändamålsenliga.

I propositionen (s. 20) sägs, att i fall av "export till ett

land som deltar i relevant internationellt samarbete och som har

tillfredsställande nationell exportkontroll bör regeringen, i

sådant fall där någon risk för militär användning inte bedöms

föreligga, kunna medge ett företag ett generellt tillstånd till

utförsel eller förmedling för vissa produkter och viss tid. I

sådana fall kan regeringen inte avkräva mottagaren ett

slutanvändarintyg. Däremot bör ett sådant tillstånd kringgärdas

med villkor och kontrollbestämmelser."

Utskottet delar härvidlag regeringens uppfattning. Utskottet

utgår från att motsvarande villkor och kontrollbestämmelser

föreskrivs också när fall uppkommer rörande generella tillstånd

beträffande kärnteknikrelaterade dual use-produkter

(propositionen s. 21).

I specialmotiveringen avseende förslaget till ändring av 8 §

lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som

kan användas i massförstörelsesyfte, m.m. sägs (s. 29) att

möjligheterna att återkalla ett tillstånd "i princip endast bör

utnyttjas när detta är nödvändigt".

Utskottet delar regeringens uppfattning beträffande

omfattningen av rätten att återkalla givet tillstånd. Skäl för

återkallande av tillstånd bör, enligt utskottets mening, vara av

den karaktären att de, om de varit kända vid den ursprungliga

tillståndsprövningen, medfört att tillstånd då icke beviljats.

Enligt utskottets förmenande bör ikraftträdandet sättas till

den 1 april 1993.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av

vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.,

att riksdagen antar det i proposition 1992/93:154 framlagda

förslaget till lag om ändring av nämnda lag med den ändringen

att ikraftträdandedatum bestäms till den 1 april 1993,

2. beträffande lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,

att riksdagen antar det i proposition 1992/93:154 framlagda

förslaget till lag om ändring av nämnda lag med den ändringen

att ikraftträdandedatum bestäms till den 1 april 1993.

Stockholm den 9 februari 1993

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Alf

Wennerfors (m), Maj Britt Theorin (s), Inger Koch (m), Margareta

Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Karl-Göran Biörsmark (fp),

Kristina Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Peeter Luksep (m) och

Ingbritt Irhammar (c).