Bet. 1992/93:UU15

Utrikesutskottets betänkande

1992/93:UU15

Internationellt utvecklingssamarbete

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1992/93

UU15

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas den del av regeringens budgetproposition som

avser utvecklingssamarbete med u-länder (littera C i bil. 4 till prop.

1992/93:100) samt motioner på biståndsområdet.

Regeringen föreslår att det samlade biståndet för budgetåret 1993/94 uppgår

till 12 960 miljoner kronor vilket innebär en minskning med 1 500 miljoner i

jämförelse med innevarande budgetår. Minskningen av biståndsbudgeten sker i

enlighet med regeringens proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera

den svenska ekonomin, vilken vad avser biståndet tidigare behandlats av

utrikesutskottet. Minskningen av biståndsramen är i huvudsak jämnt fördelad

över de olika anslagen.

De multilaterala bidragen under anslaget C 1 Bidrag till internationella

biståndsprogram minskas med ca 418 miljoner kronor och uppgår totalt till 3 148

miljoner kronor. Det sammanlagda multilaterala biståndet är dock större

eftersom stora bidrag till internationella organisationer även ges från andra

anslag inom biståndsramen.

Regeringen föreslår vissa förändringar av anslagsteknisk natur för anslaget C

1., vilket gör att hela anslaget omdisponeras, dock utan att några nya

anslagsposter tillkommit. En ny budgeteringsteknik för Sveriges bidrag till

Internationella utvecklingsfonden (IDA) innebär att medel inte anslås förrän

IDA drar på en skuldsedel. Under de närmast föregående budgetåren har medel som

reserverats för IDA, men som ej utbetalats, utnyttjats för olika

biståndsinsatser i Central- och Östeuropa -- dock utan att Sveriges åtaganden

gentemot IDA inskränkts.

Anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA föreslås sammanlagt uppgå till

6 702 miljoner kronor, vilket är en minskning med 815 miljoner kronor jämfört

med innevarande budgetår.

Anslaget C 3. Andra biståndsprogram föreslås till 1 804,5 miljoner kronor,

vilket är en minskning med 310 miljoner kronor jämfört med innevarande

budgetår.

Administrationen av biståndet finansieras över anslagen C 4.--C.10.

Regeringen föreslår sammanlagt för dessa anslag 425,1 miljoner kronor. Även

andra anslag än biståndsanslaget bör beaktas vid en beräkning av det samlade

biståndet. Totalt rör det sig för budgetåret 1992/93 om 880 miljoner kronor,

varav 665 miljoner hänför sig till avräkning för vissa asylkostnader.

Som nämnts har minskningen av biståndsramen i huvudsak fördelats jämnt över

de olika anslagen. Undantag är dock främst anslagsposterna UNHCR

(oförändrat). FN:s aktioner för fred och återbyggnad (+ 100 mkr), Katastrofer

och återuppbyggnad (+ 65 mkr) samt Bistånd genom folkrörelser och andra

enskilda organisationer (oförändrat).

Regeringens förslag, nedbrutet på anslagsposter, framgår av bilaga 2 till

detta betänkande.

Utskottet godkänner regeringens förslag till medelsram för biståndet.

Utskottet föreslår avvikelser från propositionens medelsförslag på två punkter,

dels vad avser landramsmedel för Botswana där utskottet föreslår en minskning

med 2,5 mkr, dels avseende Gäststipendie- och utbytesprogram genom Stiftelsen

Svenska institutet där utskottet föreslår en ökning med 2,5 mkr jämfört med

regeringens förslag.

Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen till känna att en analys av

EG-samarbetet på biståndsområdet samt konsekvenserna härav för Sveriges del vid

ett medlemskap snarast bör komma till stånd. Utskottet anser också att

riksdagen bör ge regeringen till känna att en höjning av det svenska bidraget

till UNIFEM bör övervägas.

Utskottet anser att riksdagen bör godkänna propositionens förslag angående

riktlinjer för utvecklingssamarbetet, de utfästelser som redovisats samt de

bemyndiganden att göra utfästelser, åtaganden och utbetalningar som förordats.

De förslag avseende medelsfördelning som framförts i partimotioner av

Socialdemokraterna, Ny demokrati och Vänsterpartiet finns sammanfattade i

bilaga 2 till detta betänkande.

Utöver reservationer avseende beloppsberäkningar på enskilda anslagsposter

lyfter socialdemokraterna i två större reservationer fram sina synpunkter

rörande de biståndspolitiska målen resp. behovet av en översyn av

biståndspolitikens roll i ett internationellt perspektiv.

Socialdemokraterna menar, att den av riksdagen vid flera tillfällen fastlagda

fattigdomsinriktningen av det svenska biståndet bör kvarstå. Bara på en grund

av internationell solidaritet kan en gemensam framtid byggas. Biståndets

långsiktighet betonas, och det framhålls att det bilaterala, landprogrammerade

biståndet genom SIDA utgör kärnan i ett sådant bistånd. Biståndet till ett land

måste utformas mer som process och program än som enstaka projekt. Biståndet

skall stödja utvecklingen av demokratiska samhällen, och det måste vara starkt

kvinnoinriktat. Multilateralt samarbete, t.ex. genom Unicef och världsbanken,

och bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer är också, enligt

Socialdemokraterna, omistliga biståndsformer.

Socialdemokraterna framhåller i en annan reservation, att Sverige måste kunna

bära sin del av det gemensamma internationella ansvaret. Därför bör en

nationell kommission tillsättas för att se över landets internationella

ansvarstagande. En viktig uppgift härvidlag är att se över biståndspolitikens

roll i detta bredare internationella perspektiv. Kommissionen skall också kunna

bekräfta och föreslå förändringar i biståndspolitikens utformning.

Ny demokrati menar att biståndets omfattning inte är rimligt i rådande

statsfinansiella läge. Sverige bör i stället ha det av FN fastställda målet om

0,7 % av BNI som långsiktigt riktmärke. Enligt Ny demokrati bör

u-landsbiståndet och samarbetsbiståndet till Central- och Östeuropa ses i ett

sammanhang. Svenskt bistånd bör inriktas på hjälp och bistånd till länder i vår

närhet. Också Ny demokrati reserverar sig på en rad punkter, bl.a. vad avser

belopp.

Sammanlagt har till betänkandet fogats 33 reservationer, en meningsyttring

och ett särskilt yttrande.

I meningsyttringen framhålls Vänsterpartiets syn i en rad frågor. Partiets

suppleant i utskottet anför bl.a. att en nedskärning av det svenska biståndet

till en nivå under enprocentsmålet är ett svek mot de fattiga folken. I

meningsyttringen riktas också kritik mot det sätt på vilket nedskärningarna

görs. Det fattigdomsinriktade bilaterala SIDA-biståndet minskas, samtidigt som

utfästelser görs till Världsbanksgruppen. Nedskärningar av biståndet till ANC,

Södra Afrika och Indonesien kritiseras också.

I meningsyttringen framhålls även att u-ländernas skulder måste avskrivas för

att man skall få en utveckling som är ekologiskt och socialt hållbar. Därutöver

framhålls att respekt för de grundläggande mänskliga rättigheterna är en

förutsättning för en utveckling mot demokrati. Allt svenskt bistånd skall

inriktas på de fem biståndspolitiska mål som riksdagen slagit fast.

I ett särskilt yttrande framhåller Bertil Persson (m) bl.a. att genom att

medelanvisningen görs till mål (det s.k. enprocentsmålet) avviker

biståndspolitiken från normal och sund ordning för hur statlig verksamhet skall

bedrivas.

Utskottets offentliga utfrågning om u-landsbiståndet den 11 mars 1993

redovisas i bilaga 1.

Propositionen

Regeringen framlägger i proposition 1992/93:100 bilaga 4 följande förslag

under littera C vari yrkas:

att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen

i fråga om subsidiaritetsprincipen.

C 1

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för multilateralt

utvecklingssamarbete som förordats i propositionen,

2. att riksdagen godkänner de gjorda utfästelser som redogjorts för i

propositionen,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser, åtaganden

och utbetalningar som härutöver förordats,

4. att riksdagen till Bidrag till internationella biståndsprogram för

budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 3 148 404 000 kr,

5. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som i propositionen

anförts i fråga om förslag som framkommit genom Multibiståndsutredningen och

det nordiska FN-projektet,

6. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som i propositionen

anförts i fråga om inrättande av ett WHO-universitet i medicinsk teknologi.

C 2

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för utvecklingssamarbete genom SIDA

som förordats i propositionen,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden

som förordats i propositionen,

3. att riksdagen till utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret 1993/94

anvisar ett reservationsanslag på 6 702 000 000 kr,

4. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts i

propositionen angående kunskapsuppbyggnad i det fransktalande Afrika,

5. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts i

propositionen angående redovisning av Bistånd genom folkrörelser och enskilda

organisationer.

C 3

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för bidragsgivningen som förordats

i propositionen,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden

som förordats i propositionen,

3. att riksdagen till Andra biståndsprogram för budgetåret 1993/94 anvisar

ett reservationsanslag på 1 804 500 000 kr.

C 4

att riksdagen till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) för

budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 303 219 000 kr.

C 5

att riksdagen till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)

för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 24 963 000 kr.

C 6

att riksdagen till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret

1993/94 anvisar ett ramanslag på 26 936 000 kr.

C 7

att riksdagen till Nordiska Afrikainstitutet för budgetåret 1993/94 anvisar

ett ramanslag på 5 470 000 kr.

C 8

att riksdagen till Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt

samarbete (BITS) för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 20 991 000 kr.

C 9

att riksdagen till Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö

U-centrum) för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 7 076 000 kr.

C 10

att riksdagen till Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd

(Swedecorp) för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på

36441000kr.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av regeringens proposition 1992/93:100 bilaga 4

1992/93:U201 av Lars Moquist m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att biståndet till

ANC i Sydafrika bör upphöra omedelbart.

1992/93:U202 av Hugo Hegeland och Filip Fridolfsson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

ökning av det bundna biståndet.

1992/93:U205 av Karin Falkmer (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att inte anslå medel till direkt ekonomiskt stöd

till ANC,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om biståndsmedlens användning.

1992/93:U208 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en internationell konferens om den globala livsmedelssituationen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om omprioritering av det svenska biståndet i syfte att stärka

jordbruksutvecklingen i Tredje världen.

1992/93:U209 av Anita Persson och Maj-Lis Lööw (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen

av stödet till u-länderna när det gäller familjeplaneringsinsatser samt

bidragen till de internationella organisationerna.

1992/93:U212 av Ingvar Björk och Börje Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bistånd till

funktionshindrade i utvecklingsländer.

1992/93:U213 av Barbro Westerholm och Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i internationella sammanhang bör verka för ökad

tillgänglighet av effektiva preventivmedel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i internationella sammanhang bör verka för ökad

information om familjeplanering,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i internationella sammanhang bör verka för att inte

abortlagar införs som leder till en ökning av antalet illegala aborter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vad Sverige bör verka för i samband med FN:s konferens om befolkning

och utveckling, som äger rum i Kairo 1994.

1992/93:U214 av Lotta Edholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om det angelägna i att upphöra med

utbetalningar av u-krediter till Kina.

1992/93:U216 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Eritrea som

programland för svenskt biståndssamarbete.

1992/93:U217 av Ingela Mårtensson och Barbro Westerholm (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ekonomiskt bistånd till organisationer för ursprungsbefolkningar.

1992/93:U221 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om enprocentsmålet i biståndet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om u-länderna och handel,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om u-ländernas skuldkris,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att stärka FN:s organ,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om övergripande inriktning av biståndet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om anpassad teknik,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökat stöd till landsbygdsutveckling,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljöhänsyn för en uthållig ekonomisk utveckling,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenskt bistånd till Sahel-området,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om demokrati och mänskliga rättigheter,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om barn och kvinnor,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om biståndets former och organisation.

1992/93:U224 av Margareta Viklund m.fl. (kds, s, m, fp, c, nyd, v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att stödja organisationer, som i olika u-länder upplyser

om farorna med kvinnlig könsstympning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i u-länderna utbilda de inhemska "barnmorskorna" så att de inser

skadligheten med könsstympning, och upphör med den verksamheten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om artikel 28 antagen vid den internationella konferensen i Dakar 1992

för stöd till Afrikas barn.

1992/93:U225 av Jan Erik Ågren (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna behovet av ökat inslag av bundet bistånd.

1992/93:U227 av Nils T Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av en fortsatt

utveckling av u-kreditsystemet som biståndspolitiskt instrument.

1992/93:U228 av Birgitta Wistrand m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biståndets

inriktning.

1992/93:U231 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en omdisposition av

biståndsmedel i syfte att utveckla ett u-landsanpassat nyttoflygsystem.

1992/93:U233 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bibehållande av enprocentsmålet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om finansiering av asylkostnader m.m. från annat anslag än

Internationellt utvecklingssamarbete,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om redovisning av olika biståndsorgans administrativa kostnader,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förslag om nedläggning av biståndskontor,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om medborgarinflytande i biståndssamarbetet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om projektet World Youth of Sweden,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de fem biståndspolitiska målen skall styra allt svenskt bistånd

oavsett genom vilket organ det kanaliseras,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om avskrivning av u-ländernas skulder,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om prövning av u-landsskuldernas legitimitet, 10. att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återbördande av

stulna pengar till hemländerna,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att frågor

rörande u-ländernas skulder inte skall handhas av Finansdepartementet och

Exportkreditnämnden utan av SIDA och Utrikesdepartementet,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om användande av Världsbankens och IMF:s överskott för avskrivning av

deras u-landsfordringar,

13. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Stöd till ekonomiska

reformprogram och skuldlättnadsåtgärder anslå 500 000 000 kr,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige inte

skall delta i strukturanpassningsprogram på IMF:s villkor i u-länder,

16. att riksdagen hos regeringen begär ändrade riktlinjer för anslagsposten

Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder för att stödja

ekonomiska reformer i u-länderna enligt vad i motionen anförts,

17. att riksdagen till stöd för ekonomiska reformer i u-länderna för

budgetåret 1993/94 anslår 1 000 000 000 kr,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetet för att finansiera Agenda 21,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenskt agerande på Världskonferensen om de mänskliga rättigheterna

i juni 1993 i Wien,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om UNDP:s "Political Freedom Index" (PFI),

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige inte skall anslå pengar till EG:s

u-landsforskningsprogram,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en u-landspolitisk utredning,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inga fler utfästelser skall göras för kapitalpåfyllnader inom

Världsbanksgruppen,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om finansiering av fredsbevarande operationer från försvarsanslaget,

27. att riksdagen till FN:s utvecklingsfond (UNDP) för budgetåret 1993/94

anvisar 120 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 680 000

000 kr,

28. att riksdagen till FN:s befolkningsfond (UNFPA) för budgetåret 1993/94

anvisar 10 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således

150000000kr,

29. att riksdagen till Unicef för budgetåret 1993/94 anvisar

50000000kr utöver vad regeringen föreslagit eller således

400000000kr,

30. att riksdagen till Världslivsmedelsprogrammet (WFP) för budgetåret

1993/94 anvisar 15 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således

285000000kr,

31. att riksdagen till UNRWA för budgetåret 1993/94 anvisar 18000000kr

utöver vad regeringen föreslagit eller således 148000000kr,

32. att riksdagen till UNHCR för budgetåret 1993/94 anvisar 25000000kr

utöver vad regeringen föreslagit eller således 260000000kr,

33. att riksdagen till UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC)

för budgetåret 1993/94 anvisar 4 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit

eller således 24000000kr,

34. att riksdagen till narkotikabekämpning genom FN-systemet för budgetåret

1993/94 anvisar 7 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således

60000000kr,

35. att riksdagen till IFAD för budgetåret 1993/94 anvisar 70000000kr

utöver vad regeringen föreslagit eller således 70000000kr,

36. att riksdagen till IPPF för budgetåret 1993/94 anvisar 10000000kr

utöver vad regeringen föreslagit eller således 99000000kr,

37. att riksdagen till ANC och den demokratiska rörelsen i Sydafrika för

budgetåret 1993/94 anvisar 85 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller

således 325 000 000 kr,

38. att riksdagen till Regionalt samarbete i Södra Afrika för budgetåret

1993/94 anvisar 70 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således

200 000 000 kr,

39. att riksdagen till sammarbete med Angola för budgetåret 1993/94 anvisar

70 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 230000000kr,

40. att riksdagen till samarbete med Etiopien för budgetåret 1993/94 anvisar

25 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 155000000kr,

41. att riksdagen till samarbete med Kenya för budgetåret 1993/94 anvisar 25

000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 80 000 000 kr,

42. att riksdagen till samarbete med Moçambique för budgetåret 1993/94

anvisar 90 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således

410000000 kr,

43. att riksdagen till samarbete med Namibia för budgetåret 1993/94 anvisar

20 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 110000000kr,

44. att riksdagen till samarbete med Tanzania för budgetåret 1993/94 anvisar

90 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 535000000kr,

45. att riksdagen till samarbete med Centralamerika för budgetåret 1993/94

anvisar 20 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således

155000000kr,

46. att riksdagen till samarbete med Nicaragua för budgetåret 1993/94

anvisar 30 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 300 000

000 kr,

47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samarbete med Cuba,

48. att riksdagen till samarbete i Sydamerika för budgetåret 1993/94 anvisar

60 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 155 000 000 kr,

49. att riksdagen till samarbete med Indien för budgetåret 1993/94 anvisar

45 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 300 000 000 kr,

50. att riksdagen till samarbete med Laos för budgetåret 1993/94 anvisar 30

000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 130000000kr,

51. att riksdagen till samarbete med Vietnam för budgetåret 1993/94 anvisar

120 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 300 000 000 kr,

52. att riksdagen till Demokrati, mänskliga rättigheter och nationell

försoning för budgetåret 1993/94 anvisar 100 000 000 kr utöver vad regeringen

föreslagit eller således 750 000 000 kr,

53. att riksdagen till Katastrofer och stöd till återuppbyggnad m.m. för

budgetåret 1993/94 anvisar 175 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit

eller således 1 356 000 000 kr,

54. att riksdagen till Bistånd genom enskilda organisationer för budgetåret

1993/94 anvisar 40 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således

915 000 000 kr,

55. att riksdagen till Särskilda program för budgetåret 1993/94 anvisar 75

000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 380000000kr,

56. att riksdagen till Särskilda miljöinsatser för budgetåret 1993/94

anvisar 40 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således

265000000kr,

57. att riksdagen till U-landsforskning genom SAREC för budgetåret 1993/94

anvisar 195 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 600 000

000 kr,

58. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om slopande av u-krediterna,

59. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att till u-krediter

anslå 400 000 000 kr,

60. att riksdagen till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret

1993/94 anvisar 1 435 000 kr utöver vad regeringen föreslagait eller således 28

371 999 kr,

61. att riksdagen till Nordiska Afrikainstitutet för budgetåret 1993/94

anvisar 1143000kr utöver vad regeringen föreslagit eller således

6613000kr,

62. att riksdagen till Internationellt utvecklingssamarbete för budgetåret

1993/94 anvisar 995 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således

13 955 000 kr.

1992/93:U234 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen inte godkänner de riktlinjer för utvecklingssamarbete genom

SIDA som regeringen förordat utan i stället antar de riktlinjer för bilateralt

bistånd som förordas i motionen,

2. att riksdagen inte bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och

åtaganden som regeringen förordat,

3. att riksdagen till Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret 1993/94

anvisar 4 156 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller 2 546 000

000 kr.

1992/93:U235 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen inte godkänner de gjorda utfästelser som regeringen

redogjort för i anslutning till anslaget Bidrag till internationella

biståndsprogram (tredje huvudtiteln C 1),

2. att riksdagen inte bemyndigar regeringen att göra de utfästelser,

åtaganden och utbetalningar som regeringen härutöver förordat (tredje

huvudtiteln C 1),

3. att riksdagen till Bidrag till internationella biståndsprogram för

budgetåret 1993/94 anvisar 1 365 404 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit

eller 1 783 000 000 kr (tredje huvudtiteln C 1).

1992/93:U236 av Olle Schmidt (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om forskningssamarbete med Cuba.

1992/93:U240 av Lars Biörck (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om ett svenskt biståndscenter i

Almnäs.

1992/93:U244 av Kenneth Lantz och Maud Ekendahl (kds, m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att, inom ramen för tidigare beslut om bistånd till u-länder, inrikta det

svenska biståndet på att stödja folkrörelser och andra enskilda organisationer

i u-länderna.

1992/93:U246 av Carl Olov Persson (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skogsvård och återbeskogning särskilt i u-länderna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till utbildning och forskning i skogsfrågor i u-länderna.

1992/93:U249 av Karl-Göran Biörsmark och Karin Pilsäter (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ökade insatser för information om familjeplanering i

u-länderna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ökade kunskaper om befolkningsfrågor hos

biståndspersonal,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ett ökat bilateralt samarbete med våra programländer

beträffande befolkningsfrågor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om läskunnighetens betydelse för familjeplaneringsprogrammens

förverkligande,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förberedelserna inför FN:s konferens om befolkning och utveckling i

Kairo 1994.

1992/93:U250 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de fattigas rätt och om ett utvecklingssamarbete för internationell

solidaritet,

2. att riksdagen klargör att enprocentsmålet snarast möjligt åter skall

uppnås,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om internationella insatser för att i-länderna skall uppnå 0,7

procentsmålet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en socialt och ekologiskt ansvarsfull marknadsekonomi och om gott

styresskick,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om grundläggande biståndsprinciper, i synnerhet om att koncentrera

biståndet till de fattigaste länderna, om ett långsiktigt process- och

programinriktat bistånd, om ett demokratifrämjande bistånd, om ett

kvinnoinriktat bistånd samt om en mer radikal skuldstrategi,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en strategi för befolkningsfrågor inför FN:s befolkningskonferens i

Kairo 1994,

7. att riksdagen av regeringen begär att den i direktiven till den

kommission som Socialdemokraterna krävt i motionen "Solidaritet och säkerhet

för ett nytt Europa" bör ta upp de principiella frågorna om biståndet, t.ex.

riksdagens inflytande, landramar, myndigheternas roll, m.m. i enlighet med vad

som anförts i motionen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ge SIDA och övriga myndigheter det stöd och de resurser som

behövs för att kunna upprätthålla det goda arbete som bedrivs,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om information om biståndsfrågor och särskilt om internationaliseringen

av undervisningen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bundet bistånd,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om globala miljöfonden GEF:s mandat,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att SIDA:s riktlinjer bör vara riktgivande för miljöbiståndet,

16. att riksdagen beslutar anslå 75 000 000 kr för multilaterala

miljöinsatser,

17. att riksdagen beslutar anslå 250 000000 kr för särskilda bilaterala

miljöinsatser,

18. att riksdagen beslutar anslå 600000000 kr till FN:s

utvecklingsprogram UNDP,

19. att riksdagen beslutar anslå 370000000 kr till FN:s barnfond Unicef,

20. att riksdagen beslutar anslå 145000000 kr till FN:s

hjälporganisation för Palestinaflyktingar, UNRWA,

21. att riksdagen beslutar anslå 241000000 kr till Afrikanska

utvecklingsbankens särskilda utvecklingsfond,

22. att riksdagen beslutar anslå 100000000 kr för FN:s aktioner för fred

och återuppbyggnad,

23. att riksdagen beslutar anslå 170000000 kr för utvecklingssamarbete

med Angola,

24. att riksdagen beslutar anslå 60000000 kr för utvecklingssamarbete

med Botswana,

25. att riksdagen beslutar anslå 360000000 kr för utvecklingssamarbete

med Moçambique,

26. att riksdagen beslutar anslå 485000000 kr för utvecklingssamarbete

med Tanzania,

27. att riksdagen beslutar anslå 55000000 kr för utvecklingssamarbete

med Guinea-Bissau,

28. att riksdagen beslutar anslå 200000000 kr för utvecklingssamarbete

med Vietnam,

29. att riksdagen beslutar anslå 675000000 kr till anslagsposten

Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd, varav 265000000 kr

avser Sydafrika,

30. att riksdagen beslutar anslå 1131000000 kr för katastrofbistånd,

31. att riksdagen beslutar anslå 355000000 kr för u-krediter genom BITS,

32. att riksdagen beslutar anslå 282000000 kr för tekniskt samarbete

genom BITS,

33. att riksdagen ej beslutar anslå medel till anslagsposten projektbistånd,

34. att riksdagen beslutar anslå 10000000 kr för gäststipendie- och

utbytesprogram genom Svenska institutet,

35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av ett bra kulturbistånd inom anslaget Särskilda program.

1992/93:U252 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om återgång till enprocentsmålet

för u-hjälpen senast budgetåret 1994/95.

1992/93:U256 av Kent Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ungdomars och ungdomsorganisationers betydelse i

biståndsverksamheten,

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av hur stödet till det

ungdomsinriktade biståndsarbetet kan förbättras och hur man bättre kan ta till

vara de svenska ungdomsorganisationernas vilja att göra en insats på detta

område.

1992/93:U259 av Lotta Edholm m.fl. (fp, m, c, kds, nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om befolkningsfrågan och behovet av familjeplanering i världen,

2. att riksdagen till Stiftelsen för befolkningsfrågor, World Population

Foundation, för budgetåret 1993/94 från biståndsbudgeten anvisar ett

förslagsanslag på 5000000 kr

1992/93:U260 av Lena Klevenås m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av rättvisare världshandel och en sanering av u-ländernas

skuldbörda,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om frågorna om befolkning och konsumtion inför FN:s

befolkningskonferens,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljöhänsyn i biståndsorganen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av förstärkt opinionsbildning och stöd till

folkbildningsinsatser för studier i livsstils- och biståndsfrågor,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det bör prövas att återställa biståndet till 1 % av BNI redan

budgetåret 1994/95,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts i övrigt avseende prioriteringen av miljöbiståndet.

1992/93:U261 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en större andel av biståndsinsatser bör gå till uppbyggnad av

u-ländernas infrastruktur,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att trafiksäkerheten i u-land främjas genom "export" av kunskap i

trafikutbildning m.m.

1992/93:U262 av Carl B Hamilton och Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige som medlem i EG bör verka för ett effektivare bistånd

inom ramen för EG,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i förhandlingarna om medlemskap i EG bör verka för att

den övervägande delen av biståndet bör beslutas och administreras på nationell

nivå,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige som medlem i EG bör verka för att krav på

marknadsekonomiska system uppmuntras hos mottagarländerna av EG:s gemensamma

bistånd,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige som medlem i EG bör verka för att krav på demokrati och

mänskliga rättigheter ställs på mottagarna av EG:s gemensamma bistånd.

1992/93:U263 av Charlotte Branting och Elver Jonsson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att orden "ekonomisk och politisk självständighet" stryks ur katalogen över

särskilda mål för den svenska biståndspolitiken.

1992/93:U265 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen till Andra biståndsprogram för budgetåret 1993/94 minskar

anslaget med 1032500000 kr och anvisar 772000000 kr (C 3),

2. att riksdagen till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) för

budgetåret 1993/94 minskar anslaget med 153200000 kr och anvisar

150000000 kr (C 4),

3. att riksdagen till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö

U-centrum) för budgetåret 1993/94 minskar anslaget med 13000000 kr och

anvisar 12000000 kr (C 5),

4. att riksdagen till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret

1993/94 minskar anslaget med 11000000 kr och anvisar 16000000 kr (C 6),

5. att riksdagen till Nordiska Afrikainstitutet för budgetåret 1993/94

minskar anslaget med 5470000 kr och ej anvisar något anslag (C 7),

6. att riksdagen till Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt

samarbete (BITS) för budgetåret 1993/94 minskar anslaget med 4000000 kr och

anvisar 17000000 kr (C 8),

7. att riksdagen till Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö

(Sandö U-centrum) för budgetåret 1993/94 minskar anslaget med 1000000 kr

och anvisar 6000000 kr (C 9),

8. att riksdagen till Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd

(Swedecorp) för budgetåret 1993/94 minskar anslaget med 31400000 kr och

anvisar 5000000 kr (C 10).

1992/93:U266 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett nytt operativt katastrofbistånd,

2. att riksdagen hos regeringen begär en snabbutredning om hur den

befintliga biståndsverksamheten kan omformas till en ny operativ katastrof- och

biståndsbrigad.

1992/93:U267 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att svensk u-landshjälp i

större utsträckning borde kanaliseras genom bondeorganisationer till bonde- och

landsbygdsbefolkningen i mottagarlandet.

1992/93:U268 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en professur i

internationell mödrahälsovård.

1992/93:U269 av Lennart Rohdin och Lotta Edholm (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återgång

till enprocentsmålet budgetåret 1994/95.

1992/93:U270 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödet till

Världsbanken.

1992/93:U273 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett utredningsarbete rörande de organisatoriska sambanden mellan

EG:s och Sveriges biståndsverksamhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om initiativ till informationsinsatser och stöd till kontakter mellan

enskilda svenska organisationer och motsvarande organisationer inom EG.

1992/93:U275 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att anslagen till UNIFEM bör förstärkas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att flyktingkvinnornas situation särskilt bör beaktas i de

multilaterala organens verksamhet exempelvis UNHCR och UNRWA,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att befolkningsfrågorna särskilt bör uppmärksammas vad avser

förstärkta insatser för utbildning av unga flickor samt familjeplanering,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en nationalkommitté inför kvinnokonferensen 1995 skyndsamt bör

tillsättas,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att varje biståndsmyndighet bör utarbeta riktlinjer för det

kvinnoinriktade biståndet.

1992/93:U276 av Margareta Winberg m.fl. (s, fp, c, kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Swedecorp bör utreda

möjligheterna till fördjupade samarbetsformer med AfroArt.

1992/93:U278 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c) vari yrkas att

riksdagen beslutar uttala att utbildning inom förvaltning, domstolsväsende och

polisväsende skall anordnas som ett led i biståndspolitiken i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1992/93:U282 av Lars Svensk och Märtha Gårdestig (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att enprocentsmålet för biståndet skall uppnås så fort som möjligt,

helst inom innevarande mandatperiod, 2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att ytterligare

verka för att kvinnans ojämlika situation uppmärksammas och med olika insatser

åtgärdas i alla biståndsprojekt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om frivilliga organisationers insatser i biståndsarbete,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvecklingsländernas behov av skuldlättnader.

1992/93:U284 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om ett återställande av enprocentsmålet för det

svenska u-landsbiståndet enligt vad som anförts i motionen.

1992/93:U306 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förläggning av

ytterligare utbildningsverksamhet inom biståndsområdet till Sandö U-centrum.

1992/93:U604 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bistånd eller u-krediter till Indonesien,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Nordiska investeringsbanken.

1992/93:U605 av Ingela Mårtensson och Charlotte Branting (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bistånd till Marocko,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om direkt bistånd till Polisario.

1992/93:U608 av Ingela Mårtensson och Charlotte Branting (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om synen på demokrati i svensk utrikes- och biståndspolitik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stödet till demokratisk infrastruktur,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till fristående organisationer,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om biståndsfonder,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvärdering av mänskliga rättigheter i biståndet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om biståndsavtal med folkrättslig prägel,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om årlig rapport om läget för mänskliga rättigheter i mottagarländerna.

1992/93:U611 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i Nordiska ministerrådet verka för att Nordiska

investeringsbankens och Nordiska utvecklingsfondens kreditgivning till

Indonesien stoppas till dess att Indonesien visar respekt för FN:s resolutioner

om Östtimors rätt till självbestämmande och för grundläggande mänskliga

rättigheter,

6. att riksdagen begär att regeringen använder sin observationsstatus i CGI

för att ta upp Indonesiens kränkningar av de mänskliga rättigheterna i

Östtimor, samt verkar för att den internationella kreditgivningen kopplas till

Indonesiens efterlevnad av FN:s resolutioner om Östtimor,

7. att riksdagen beslutar att bistånd skall ges till timoresiska kyrkan för

dess insatser för utbildning och mänskliga rättigheter på Östtimor.

1992/93:U613 av Pierre Schori m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att stödet till

flyktingarna bör ökas.

1992/93:U614 av Pierre Schori m.fl. (s) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det humanitära biståndet till de ockuperade områdena utökas med

15 000 000 kr och till UNRWA med 10 000 000 kr eller tillhopa 25 000 000 kr

1992/93:U616 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att behov föreligger av katastrofbistånd till Cuba,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att samarbete inom kultur och vetenskap snarast återupptas med Cuba.

1992/93:U619 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om programlandssamarbete med Eritrea.

1992/93:U623 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till de kyrkliga och andra grupper som arbetar för att stoppa

våldet och åstadkomma fred.

1992/93:U624 av Ingbritt Irhammar och Karin Starrin (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bistånd och u-krediter till Marocko,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om direkt bistånd till Polisario.

1992/93:U625 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att öka stödet till de demokratiska

folkrörelsernas arbete för fred och demokrati i Sydafrika med 25000000 kr

via anslagsposten "Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd"

(dvs. från 240000000 till 265000000 kr),

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ge stöd till de oberoende fredsinitiativ som tagits mot det

politiska våldet, främst kyrkornas Ecumenical Programme of South Africa och

Network of Independent Monitors.

1992/93:U628 av Pierre Schori m.fl. (s) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige i

Världsbanken fortsatt bör verka för ett större socialt ansvar och en rättvis

fördelningspolitik i Världsbankens strukturomvandlingsprogram,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ekonomiskt stöd för att utvecklingsländerna skall kunna delta i FN:s

världskonferens om mänskliga rättigheter samt om inriktning på densamma,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en analys av effekten på mänskliga rättigheter skall göras i

projekteringen av varje nytt biståndsprojekt,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att motsvarande analys måste presenteras när beslut om nedskärning

av biståndet på grund av dålig efterlevnad av mänskliga rättigheter föreslås.

1992/93:U629 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till de demokratiska

krafterna på Cuba.

1992/93:U631 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att stoppa u-kreditgivningen till Marocko, 2. att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om direkt bistånd

till det västsahariska folket genom sahariska Röda halvmånen alt. Polisario,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ekonomiskt stöd till Polisarios Stockholmskontor.

1992/93:U633 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i biståndshänseende tar på sig en utvidgad roll i

Burundi,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige på olika sätt tar aktiv del i Burundis

demokratiseringsprocess.

1992/93:U634 av Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör verka för ett stopp för den Nordiska

utvecklingsfondens krediter till Indonesien,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör verka för ett stopp för den Nordiska

investeringsbankens projektinvesteringslån till Indonesien,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att avsätta medel för humanitärt bistånd, att kanaliseras via

oberoende kanaler till projekt i kyrkans regi,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ge stöd till det arbete, som CNRM och dess ingående

organisationer utför,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige under anslaget till demokrati och mänskliga rättigheter

bör ge stöd till utbildning och sociala projekt i regi av lokala katolska

församlingar i Östtimor,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige under anslaget Särskilda program bör ge stöd till det

kulturarbete som kulturstiftelsen och CNRM och andra CNRM närstående

organisationer utför.

1992/93:U637 av Bertil Persson m.fl. (m, fp, c, kds, v) vari yrkas 2. att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

förberedelser för att bygga upp ett långsiktigt biståndssamarbete med

Afghanistan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om multilateralt bistånd till Afghanistan,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om insatser för minröjning i Afghanistan.

1992/93:U639 av Viola Furubjelke m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av svensk katastrofhjälp till irakiska Kurdistan.

1992/93:U640 av Karin Pilsäter och Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att barnen sätts i centrum för svenskt bistånd.

1992/93:U645 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bistånd till en kommande vald regering i Kambodja att bygga upp sin

försvarsmakt.

1992/93:U646 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c, m, fp, kds, v) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nödvändigheten av fortsatt bistånd till irakiska Kurdistan.

1992/93:U650 av Margareta Israelsson m.fl. (s, m, fp, c, kds, nyd, v) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av riktade insatser för utbildning av världens flickebarn.

1992/93:Fi211 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om biståndspolitikens inriktning.

1992/93:Sf633 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett skuldbetalningsmoratorium och en allmän avskrivning av

u-ländernas skulder.

1992/93:Jo215 av Christer Windén m.fl. (nyd) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att medel ur biståndsbudgeten 1993/94 får användas

för utnyttjande av jordbrukets överskott som riktad hjälp till

katastrofdrabbade områden.

1992/93:Jo705 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas

1. att riksdagen till Internationellt utvecklingssamarbete för budgetåret

1993/94 anvisar 1500000000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller

således 14460000000 kr

1992/93:A811 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till en balanserad befolkningsutveckling genom satsning på

kvinnors status, i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bidrag till separata kvinnoprojekt.

Motioner väckta med anledning av regeringens proposition 1992/93:170

1992/93:U14 av Margareta Viklund (kds) och Karl-Göran Biörsmark (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om medel till forskning om demokrati och mänskliga rättigheter.

1992/93:U15 av Ingela Mårtensson (fp) och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas

att riksdagen beslutar att medel avsätts för forskning om demokrati och

mänskliga rättigheter i enlighet med vad som anförts i motionen.

U-ländernas situation och ekonomiska utveckling

Sammanfattning av propositionen (s. 59--60)

I propositionen konstateras att tillväxten i u-länderna som grupp uppgick

till 3,3 % under 1991 (exkl. Östeuropa). Ökningen förklaras huvudsakligen av

stark tillväxt i Mellanösternregionen och i viss mån i Asien. Real BNP per

capita växte med 1,3 % och beräknas enligt Internationella valutafondens (IMF)

prognoser stiga till ca 3--4 % för 1992 och 1993. Tillväxten i de afrikanska

länderna söder om Sahara var svag under 1991 och BNP per capita sjönk med i

genomsnitt 1,8%. Denna siffra döljer emellertid stora skillnader i tillväxt

mellan olika länder. De afrikanska länder som genomfört ekonomiska

reformprogram har under senare år kunnat notera en begynnande återhämtning.

Afrika söder om Sahara ökade sin export med i genomsnitt 2,5 % under år 1991,

en förbättring jämfört med tidigare års nedgång. Orsakerna till de afrikanska

ländernas särskilda problem står bl.a. att finna dels i att den ekonomiska

politiken i flertalet länder missgynnat exporten, dels i deras beroende av ett

fåtal råvaror för sin export. De flesta råvarupriser har fallit under en längre

period.

I propositionen framhålls att möjligheterna för u-länderna att öka sitt

deltagande i världshandeln har avgörande betydelse för deras utsikter att skapa

egna resurser för utveckling. De flesta u-länder har genomfört reformer i

riktning mot en mer öppen handelspolitik. Samtidigt hämmas u-ländernas

exporttillväxt av i-ländernas handelshinder på vissa områden.

Resursflöden och skuldlättnadsåtgärder

Propositionen (s. 60--64)

Den tunga skuldbördan i många u-länder utgör enligt propositionen ett

allvarligt hinder för ekonomisk och social utveckling.

U-ländernas totala utlandsskuld, inkl. f.d. Sovjetunionens utlandsskuld,

ökade från ca 1 600 miljarder dollar år 1991 till ca 1 700 miljarder dollar år

1992. I förhållande till BNP och export var dock skuldbördan oförändrad totalt

sett.

Efter ett decennium av fallande eller stagnerande resursflöden till

u-länderna, har generellt sett en återhämtning ägt rum. Det samlade

långfristiga nettoresursflödet till u-länderna -- offentlig och privat

nettoutlåning, bistånd och utländska direktinvesteringar -- uppskattades enligt

Världsbanken ha ökat från 115 miljarder dollar år 1991 till 134 miljarder

dollar år 1992. En stor andel av flödet bestod av offentliga flöden:

gåvobistånd och offentlig, främst multilateral, utlåning.

Skuldkrisen och de privata bankernas minskade utlåning har inneburit att

beroendet av utlåning från de internationella finansiella institutionerna ofta

på förmånliga villkor har vuxit.

Insikten har vuxit om behovet av skuldlättnadsåtgärder som ett komplement

till andra insatser för att öka resursflödet till u-länderna. Avgörande för om

skuldlättningsåtgärder skall bidra till en bestående återhämtning är att de

samtidigt åtföljs av ekonomiska reformer.

Ett antal skuldtyngda s.k. lägre medelinkomstländer har stora skulder till

offentliga bilaterala kreditorer. Sådana skulder, huvudsakligen

statsgaranterade exportkrediter, omförhandlas i den s.k. Parisklubben. Sedan

ett par år tillämpar Parisklubben längre återbetalningstider vid

skuldomförhandlingar med denna grupp av länder.

De svårt skuldtyngda låginkomstländerna, främst afrikanska länder, hade vid

utgången av år 1991 en utlandsskuld på ca 180 miljarder dollar. I förhållande

till u-ländernas totala utlandsskuld ter sig skulden liten, men i förhållande

till betalningsförmågan är den betungande. Detta illustreras av att skulden

uppgår till mer än fyra gånger värdet av den årliga exporten och att

skuldtjänsten -- räntor och amorteringar -- uppgår till ca 30 % av

exportintäkterna, i vissa fall betydligt mer.

För ett antal fattiga länder är skuldtjänsten till de multilaterala

institutionerna så betungande att de inte förmår sköta sina betalningar, trots

att de multilaterala skuldbetalningarna måste prioriteras. När ett land hamnar

i en dröjsmålssituation till institutionerna stoppas alla låneutbetalningar.

För att underlätta för ett mindre antal länder, som hamnat i denna situation

och som är beredda att genomföra nödvändig ekonomisk anpassning, har

Internationella valutafonden och Världsbanken infört särskilda, temporära

program.

Sammantaget har emellertid framstegen i skuldstrategin för de fattigaste

länderna varit otillräckliga. Ytterligare åtgärder är nödvändiga för att en

hanterlig skuldbörda skall uppnås. Det är därför enligt propositionen av vikt

att skuldfrågorna får en ökad fokusering också för att höja biståndets

genomslagskraft och effektivitet.

Sverige bör enligt propositionen även i fortsättningen driva dessa frågor i

olika internationella sammanhang. Särskilt avses fora som Parisklubben,

Utvecklingskommittén, (Internationella Valutafondens och Världsbankens

policyorgan), IDA och SPA. Vidare bör Sverige fortsätta ansträngningarna att få

fler givarländer att bidra till IMF:s s.k. stödgrupper och till de frivilliga

fonder för skuldåterköp och återbetalning av gamla Världsbankslån, som införts

bl.a. på svenskt initiativ.

Sverige bör medverka till att skuldbördans effekt på ett lands

utvecklingsmöjligheter ytterligare belyses och analyseras.

Ett annat bidrag, som bör övervägas ytterligare, skulle kunna vara att

arrangera ett seminarium för intresserade givar- och mottagarländer,

institutioner samt oberoende experter för att diskutera problemets omfattning

och tänkbara åtgärders effektivitet med avseende på länders olika utgångslägen.

Det internationella biståndet

Sammanfattning av propositionen (s. 64--66)

För år 1990 utgör biståndet drygt 40 % av det totala resursflödet till

u-länderna. För låginkomstländerna är andelen bistånd i resursflödet ännu

högre. Enligt OECD minskade biståndet till u-länderna under år 1991 till ca 62

miljarder dollar från ca 64 miljarder dollar år 1990.

Biståndet från de länder som är medlemmar i OECD:s biståndskommitté

(Development Assistance Committee, DAC) ökade år 1991 till 58 miljarder dollar

från 55 miljarder dollar år 1990, en real ökning med 2 %. Biståndet till Afrika

söder om Sahara ökade realt med det dubbla. Biståndet under år 1991 i

proportion till DAC-medlemmarnas BNI låg kvar på samma nivå som för 1990 med i

genomsnitt 0,34 %.

År 1970 antogs i samband med deklarationen om FN:s andra utvecklingsårtionde

0,7-procentmålet för utbetalningar av offentligt bistånd. Sverige uppnådde

detta redan år 1974. Fram t.o.m. år 1990 hade endast Norge, Sverige, Danmark

och Nederländerna uppnått detta mål. Under 1991 uppnådde även Finland målet.

Utbetalningarna uppgick till 0,76 % av BNI. De svenska biståndsutbetalningarna

uppgick år 1991 till 0,92 % av BNI vilket är en ökning från 1990 års 0,91%.

Norge och Nederländerna visade mindre minskningar i andelar av BNI 1991 jämfört

med föregående år medan Danmark ökade sina biståndsutbetalningar.

Tabell 1. Biståndsutbetalningar år 1991

33>

EG/EES och Sveriges bistånd

Propositionen (s. 66--67)

Sverige ansökte den 1 juli 1991 om medlemskap i EG. Ett svenskt medlemskap i

EG kan bli aktuellt först från år 1995.

Det analysarbete som bedrivits både i Sverige och av EG har enligt

propositionen givit vid handen att några principiella förändringar av det

svenska biståndet inte är att vänta med anledning av ett svenskt EG-medlemskap.

EG-kommissionen har i sitt yttrande över den svenska medlemskapsansökan vad

gäller biståndet bl.a. sagt:

Sveriges erfarenheter i fråga om utvecklingssamarbete skulle utgöra en

tillgång för gemenskapen, särskilt inom ramen för den gemensamma politik

avseende utvecklingssamarbete som upprättas enligt Fördraget om Europeiska

unionen. Det bör inte bli något problem för Sverige att ansluta sig till hela

EG:s regelverk på detta område och till alla de internationella avtal om

utvecklingssamarbete som har ingåtts av gemenskapen.

Den ekonomiska omfattningen av Sveriges bidrag till EG:s bistånd vid ett

medlemskap har av Utrikesdepartementet beräknats till ca 1 miljard kronor per

år, eller 7--8 % av den svenska biståndsramen. Detta motsvarar EG-andelen i

Nederländernas och Danmarks nationella biståndsbudgetar. Motsvarande genomsnitt

för samtliga tolv EG-länder är ca 15 %.

Enligt propositionen förutses att frågorna om EG och biståndet kommer att

kräva större insatser än tidigare från departementets sida.

Biståndsanslagen m.m.

Propositionen (s. 67--69)

Regeringens förslag innebär att det samlade biståndet för budgetåret 1993/94

uppgår till 12 960 miljoner kronor. Beloppet utgör en minskning med 1 500

miljoner kronor, i jämförelse med innevarande budgetår. Minskningen av

biståndsbudgeten sker i enlighet med regeringens proposition 1992/93:50 om

åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin.

Minskningen av ramen är i huvudsak jämnt fördelad över de olika anslagen. Ett

rationaliseringsuttag om 2 % av myndigheternas totala administrationskostnader

har gjorts.

De multilaterala bidragen under anslaget C 1. Bidrag till internationella

biståndsprogram minskar med ca 418 miljoner kronor och uppgår till totalt 3 148

miljoner kronor. Det totala multilaterala biståndet är dock större eftersom

stora bidrag till internationella organisationer även ges från de andra

anslagen inom biståndsramen.

Av medlen som budgeterats under tidigare år som täckning för skuldsedlar som

utfärdats för IDA:s räkning men ännu ej utbetalats har regeringen under

budgetåret 1990/91 beslutat att disponera 125 miljoner kronor för multilaterala

insatser i Central- och Östeuropa samt 220 miljoner kronor för

katastrofinsatser samt under budgetåret 1991/92 ytterligare 125 miljoner kronor

för multilaterala insatser i Central- och Östeuropa, utan att Sveriges

åtaganden gentemot IDA inskränks.

Anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA beräknas sammanlagt till 6 702

miljoner kronor, vilket är en minskning med 815 miljoner kronor jämfört med

innevarande budgetår.

Anslaget C 3. Andra biståndsprogram beräknas sammanlagt till 1804,5

miljoner kronor, vilket är en minskning med 310 miljoner kronor jämfört med

innevarande budgetår.

Icke utnyttjade medel i form av anslagsreservationer under resp. C1-anslag

redovisas i propositionen (s. 68--69).

Utgifter för biståndsverksamhet, som i statsbudgeten belastar andra anslag än

biståndsanslagen, bör beaktas vid summeringen av det samlade biståndet. För

budgetåret 1992/93 uppgår dessa utgifter till 880 miljoner kronor varav 665

miljoner kronor hänför sig till avräkning för vissa asylkostnader.

Anslagsbelopp och anslagsbenämningar framgår av nedanstående sammanfattande

tabell.

Tabell 2 Biståndsanslagen 1990/91--1993/94 (mkr)

50>

Enprocentsmålet

Sammanfattning av motionerna

I den socialdemokratiska partimotionen U250 betonas att en gemensam framtid

endast kan grundas på internationell solidaritet och att kärnan i

solidaritetens idé är de fattigas rätt, rätt till människovärdighet och rätt

till frihet från armod och förtryck. Det anges i motionen bl.a. att ökningen av

inkomstgapen mellan rika och fattiga måste hejdas och vändas. De ekonomiska

villkoren påverkar förutsättningarna för demokrati och fred. I motionen

understryks att även om alla länder först och främst måste mobilisera sina egna

resurser så behövs biståndet i ökad omfattning. Det är enligt motionen fel att

minska biståndet med hänvisning till behovet av ökad handel och bättre

handelsvillkor för u-länderna. För att u-länderna skall kunna konkurrera

framgångsrikt krävs ekonomisk och social utveckling som särskilt i de

fattigaste länderna måste stödjas med bistånd. De fattigaste länderna i Afrika

har i nuläget föga extra nytta av liberaliserade handelsvillkor. För att vända

utvecklingen krävs såväl ökat bistånd och större skuldminskning som åtgärder

för att underlätta kapitalflöden. För att u-länderna skall ha en chans att möta

de växande miljöproblemen måste de ha additionellt stöd från den rika världen.

Bistånd behövs också i allt större utsträckning för att direkt lindra mänskligt

lidande och nöd i form av katastrofinsatser.

Mot denna bakgrund understryks i motionen att neddragningen av det svenska

biståndet, som skedde på grund av de svåra ekonomiska problemen i Sverige, är

tillfällig och att enprocentsmålet snarast möjligt måste återuppnås (yrkande

2).

I motionen betonas vidare enligt yrkande 3 att Sverige tillsammans med de

länder som uppnått FN:s biståndsvolym om 0,7% energiskt måste fortsätta att

arbeta för att också andra länder ökar sitt bistånd.

I Ny demokratis partimotioner Fi211 (berörd del av yrkande 18) och U234

(berörd del av yrkande 2) anförs att Sverige fortsätter att vara en av de

största biståndsgivarna i världen trots de omfattande problemen i svensk

ekonomi och trots bristande effektivitet i hanteringen av biståndet. Ny

demokrati föreslår att biståndet sänks till ca 0,5% av BNI motsvarande drygt

7 miljarder. Allt bistånd, såväl till u-länder som till länderna i Baltikum,

Öst- och Centraleuropa bör föras in under ett och samma anslag. Sveriges

långsiktiga biståndsmål bör fastställas till 0,7 % av BNI, dvs. samma som

antagits av FN:s medlemsländer. I detta biståndsmål skall enligt motionen allt

bistånd inräknas -- både till fjärran länder och till länder i vår närhet.

Vänsterpartiet går i sin partimotion U233 emot nedskärningar av biståndet. I

motionen framförs också kritik mot det sätt som på vilket nedskärningarna görs.

Dessa sägs vara riktade mot solidariteten och drabba bl.a. barnen och de

fattigaste bönderna. Enligt motionen är det fråga om nedskärningar som minskar

biståndets värde med ca 2,5 miljarder kronor. Nedskärningen av det svenska

biståndet har också enligt motionen ett starkt negativt symbolvärde.

Vänsterpartiet vidhåller enligt yrkande 1 att enprocentsmålet skall ligga fast

och avvisar regeringens förslag till nedskärning. I motionen avvisas också

regeringens förslag om att använda biståndsanslaget för att betala

asylkostnader och för bidrag till FN:s fredsbevarande operationer.

Även ett antal gruppmotioner och enskilda motioner tar upp frågan om

enprocentsmålet. I motion U221 (c) yrkande 1 betonas att behovet av utveckling

har ökat liksom klyftorna mellan u- och i-land. Den rika världens bistånd har

aldrig fått den omfattning som en gång förutsågs. I motionen beklagas att det

inte gått att undvika en sänkning av det svenska biståndsanslaget under 1 % av

BNI. Eftersom behoven är närmast omättliga är det viktigt med ett politiskt

fastlagt mål för hur stor del av svenska resurser vi är beredda att avstå för

att angripa de globala fattigdomsproblemen. Enprocentsmålet måste därför

återställas så snart som möjligt. Vidare bör det enligt motionen vara möjligt

att också överskrida 1% för att därigenom kompensera för de neddragningar som

nu ansetts nödvändiga. Stöd till Östeuropa bör även fortsättningsvis vara skilt

från enprocentsmålet för u-landsbistånd.

De enskilda motionerna U252 (c), U260 (s) yrkande 5 och U269 (fp) yrkar

samtliga på en återgång till enprocentsmålet budgetåret 1994/95. U252 pekar på

risken att avsteget från enprocentsmålet blir inledningen till en allmän

uppluckring av känslan för enprocentsmålet. I U260 (s) refereras till UNCED:s

handlingsprogram Agenda 21 som ett av motiven till att återgå till

enprocentsmålet. I U269 (fp) anförs att enprocentsmålet är ett moraliskt

bindande åtagande från Sveriges sida gentemot de fattigare länderna och att

avsteget måste betraktas som ett brott mot våra löften till de fattiga folken.

I motion U282 (kds) yrkande 1 anges att Sverige av solidaritets- och

rättviseskäl bör anstränga sig att ånyo nå upp till enprocentsmålet. Målet är

också ett medel för att bättre kunna utöva påtryckningar vid ett EG-medlemskap

i syfte att förmå övriga EG-medlemmar att höja sitt bistånd till FN-målet. I

motion U284 (s) yrkande 1 anges att biståndets storlek är relaterad till den

svenska ekonomins storlek genom kopplingen till BNI. Den beslutade

neddragningen får därför en dubbel effekt. Motionen betonar det svenska

enprocentsmålets symbolvärde för andra länder.

Utskottet

Enligt budgetpropositionens förslag minskas biståndsanslaget med 1,5

miljarder kronor jämfört med innevarande budgetår. Biståndet för budgetåret

1993/94 motsvarar 0,93 % av BNI, enligt den beräkning av BNI som förelåg vid

budgetpropositionens framläggande. Minskningen sker i enlighet med regeringens

proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin.

I utrikesutskottets yttrande till finansutskottet med anledning av

proposition 1992/93:50 noterade utskottet regeringens mål att så snart som

Sveriges ekonomi så tillåter åter uppnå ett u-landsbistånd som motsvarar 1 % av

BNI. Utskottet noterade vidare att det statsfinansiella läget nödvändiggör

kraftfulla besparingsåtgärder på en rad områden samt tillstyrkte propositionens

förslag avseende biståndets storlek och inriktning.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten av en återgång till

enprocentsnivån så snart det statsfinansiella läget tillåter. Så som också

angavs i ovannämnda yttrande (1992/93:UU4y) är stödet för enprocentsmålet väl

befäst i riksdagen och den allmänna opinionen. Det bör enligt utskottets

uppfattning betonas att neddragningen skall ses som en tillfällig åtgärd och

att en återgång till enprocentsmålet bör prioriteras.

Några andra skäl att minska biståndet förutom det statsfinansiella läget i

Sverige föreligger enligt utskottets uppfattning inte. Motiven till att

industriländerna lämnar stöd till fattiga länder kvarstår. Behovet av bistånd,

i synnerhet i de minst utvecklade länderna, har inte minskat. Biståndet behövs

för att underlätta för u-länderna att mobilisera sina egna resurser, för att

medverka till att de blir delaktiga i det internationella handelsutbytet, för

att medverka till en demokratisk utveckling och respekt för mänskliga

rättigheter, för snabba hjälpinsatser i samband med naturkatastrofer och

konflikter och till flyktingar samt inte minst för att möta de växande

miljöproblemen.

Att lämna ett generöst bistånd står inte i någon motsättning till att ställa

ökade krav på biståndets effektivitet. Ansträngningarna att utarbeta allt

bättre metoder för ett effektivt internationellt utvecklingssamarbete måste

fortsätta.

Utskottet delar uppfattningen att enprocentsmålet internationellt sett har en

symbolisk innebörd, varför det även av det skälet bör prioriteras.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att Sverige enligt 1991 års

statistik, jämte endast Danmark, Finland, Norge och Nederländerna uppfyller

FN:s 0,7-procentsmål. Det är de faktiska biståndsutbetalningarna som härvid

beräknas. Sverige kommer även i fortsättningen att uppfylla detta mål. Under de

två senaste åren med tillgänglig statistik har den genomsnittliga nivån för

OECD-ländernas bistånd legat omkring 0,34 % av BNI, således långt under

FN-målet.

0,7-procentsmålet är ett internationellt åtagande som FN:s medlemsstater

själva enats om. Utskottet betonar att Sverige, i samarbete med främst övriga

nordiska länder, även i fortsättningen kraftfullt kommer att driva frågan om

FN:s 0,7-procentsmål i olika internationella fora.

Med det ovan anförda får yrkande 1 i motion U221 (c), yrkandena 2 och 3 i

motion U250 (s), motion U252 (c), yrkande 5 i motion U260 (s), motion U269 (fp)

och yrkande 1 i motion U282 (kds) anses besvarade.

De yrkanden som föreslår en omedelbar återgång till enprocentsmålet, dvs.

yrkande 1 i motion U233 (v) och yrkande 1 i motion U284 (s) avstyrks.

Likaså avstyrks motion Fi211 (nyd) yrkande 18 (delvis) och U234 (nyd) yrkande

2 (delvis).

Utskottet behandlar i det följande förslagen i propositionen beträffande

biståndsanslagen och därtill anknutna motionsförslag. Avslutningsvis tar

utskottet ställning till regeringens förslag till den totala biståndsramen och

motionsyrkanden om höjning resp. sänkning av denna.

Principer och riktlinjer

Propositionen (s. 28--39)

I propositionen erinras inledningsvis om att vår tids internationella

gemenskap präglas av allt fler ömsesidiga beroenden. Vår utvecklingspolitik

måste därför ses i ett större globalt sammanhang.

Det internationella samspelet ökar enligt propositionen det ömsesidiga

beroendet mellan rika och fattiga länder. En ekologiskt och ekonomiskt hållbar

utveckling i såväl i- som u-länder är nödvändig för allas långsiktiga

överlevnad. U-ländernas egen politik är avgörande för deras utveckling, men som

stimulans i denna process behöver de tillträde till i-ländernas marknader och

finansiellt stöd. Frihandeln spelar en avgörande roll för ekonomisk tillväxt i

världen.

I propositionen framhålls att det står alltmer klart att fattigdomsproblemen

är den enskilt viktigaste orsaken till mycken miljöförstöring, snabb

befolkningsökning, sociala spänningar och migration.

Beträffande biståndets roll anges i propositionen att

fattigdomsbekämpning fortsatt måste vara ett övergripande mål för hela

biståndspolitiken. Ekonomisk tillväxt måste styras av en medveten strävan att

ge de fattigaste medborgarna del av tillväxtens möjligheter och vinster och av

en stark ambition att hushålla med naturresurserna. Det långsiktiga målet för

biståndet måste vara att minska biståndsberoendet och slutligen avveckla detta.

I propositionen uttalas att de kriterier för biståndet som särskilt

betonades i föregående års budgetproposition har fortsatt hög aktualitet. För

fördelningen av biståndsmedel är alltså mottagarländernas agerande med avseende

på demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, utveckling av marknadsekonomi

och effektivitet i biståndet av betydelse.

I förhandlingar med samarbetsländer bör undertecknande och efterlevnad av

internationella konventioner om skydd för mänskliga rättigheter uppmärksammas.

Militärutgifternas storlek bör granskas i förhållande till satsningar på

utbildning, sjukvård och andra områden med relation till mänskliga rättigheter

och demokratifrågor. Inom ramen för demokratibiståndet bör stöd lämnas till

konfliktlösning och nationell försoning.

Den svenska resursbasen i form av bl.a. svenskt kunnande och svenska

produkter är en tillgång som i ökande utsträckning bör tas till vara inom

biståndet. Det bör givetvis ske inom ramen för principen om obundet bistånd och

fri konkurrens.

När det gäller mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet är

regeringen liksom tidigare inriktad på att ge demokratimålet en central roll i

förändringsarbetet inom det svenska biståndet. Respekten för mänskliga

rättigheter och utvecklingen av fördjupad demokrati har ett egenvärde och är

viktiga faktorer vid bedömningen av ett lands utvecklingspolitik. Av flera

anledningar intar också dessa frågor en framträdande plats i dialogen med

samarbetsländerna.

I propositionen framhålls att det svenska biståndet, förutom att uppmärksamma

att även kvinnor omfattas av respekten för mänskliga rättigheter, skall stödja

kvinnans ställning bl.a. genom att skapa bättre förutsättningar för utbildning

och hälsovård. Kvinnor bör också i större utsträckning integreras i

utvecklingsarbetet och beredas möjligheter att delta aktivt i beslut om och

utformning av utvecklingsinsatser.

I propositionen erinras om att FN:s kvinnokommission spelar en väsentlig roll

i det internationella jämställdhetssamarbetet. Kommissionen har av

generalförsamlingen fått i uppdrag att vara förberedande organ för FN:s

världskonferens om kvinnor som äger rum i Peking år 1995. Ett utkast till

deklarationen om våld mot kvinnor, i vars utarbetande Sverige deltagit aktivt,

kommer att behandlas av Kvinnokommissionen våren 1993 för att senare antas av

FN:s generalförsamling.

Det växande våldet mot barn, vilket tar sig uttryck i slavarbete, jakt på

gatubarn och barnprostitution måste ägnas ökad uppmärksamhet. Regeringen avser

att verka för att barnens rättigheter i enlighet med FN:s konvention om barnets

rättigheter och den handlingsplan som Världstoppmötet om barn enades om år 1990

skall ges hög prioritet i vårt biståndssamarbete med berörda länder.

I propositionen aviseras att en särskild utredare kommer att tillkallas för

att utreda de folkrättsliga aspekterna på frågan om bistånd till politiska

partier i länder där pluralism och flerpartisystem är under uppbyggnad.

Vikten av en utveckling av marknadsekonomin betonas i propositionen.

Betydelsen av fri konkurrens, avregleringar och minskad statlig inblandning

poängteras liksom även statens roll i fråga om investeringar i infrastruktur

samt utbildning och hälsovård. Vidare framhålls att länder med en dynamisk

ekonomisk utveckling, t.ex. högtillväxtländerna i Asien, bl.a. kännetecknats av

en dialog mellan privat och offentlig sektor. Biståndet bör, sägs det, inriktas

på att stödja en utvecklingspolitik som främjar ekonomisk tillväxt med rättvis

fördelning, dvs. där en fri marknadsekonomi stimulerar produktivitet och

tillväxt medan staten via det legala systemet tillförsäkrar medborgarna

individuella fri- och rättigheter, en grundläggande social välfärd samt en

miljömässigt hållbar utveckling.

Av central betydelse för svensk u-landspolitik och fördelningen av biståndets

resurser är effektiviteten inom biståndet. Effektiviteten i biståndet

handlar ytterst om vilken effekt biståndet har på ett lands utveckling och

mottagarländernas förmåga att ta emot och hantera resurserna effektivt. Men det

handlar också om effektiviteten i utformningen och hanteringen av det svenska

biståndet och om att snabbt kunna anpassa biståndet efter mottagarnas

förändrade behov och förutsättningar. Avsikten är att det

utvärderingssekretariat som inleder sin verksamhet under år 1993 skall spela en

viktig roll i arbetet med att förstärka effektiviteten i biståndet.

I det internationella biståndssamarbetet måste det, enligt propositionen,

ställas större krav på en bättre samordning mellan givarländerna för att

underlätta mottagandet av bistånd. Regeringen anser också att vi bör ställa

krav på att mottagarländerna använder biståndet effektivare och mer

ansvarsfullt. "Good Governance", gott regeringsutövande eller ett gott

styrelseskick, är det internationella begreppet för detta krav.

De insatser som särskilt bör främjas i detta sammanhang innefattar:

en effektiv och rättvis resursfördelning som främjar ekonomisk och social

utveckling och därmed bekämpar fattigdomen

förhindrande av korruption, maktmissbruk och illegal kapitalflykt

minskade militärutgifter till förmån för utvecklingsändamål

uppbyggnad och konsolidering av rättsliga institutioner.

Beträffande prioriterade områden i biståndet anförs i propositionen att

mottagarländernas agerande vad gäller demokrati, respekt för mänskliga

rättigheter, utveckling av marknadsekonomi och effektivitet skall spela en

avgörande roll vid fördelningen av biståndet. Ansvaret för utformningen av en

sund ekonomisk politik är också en viktig förutsättning för att projekt och

program skall kunna genomföras på ett effektivt sätt. Stödet till

makroekonomisk anpassning och strukturella reformer, liksom åtgärder för att

minska de fattigaste ländernas skuldproblem, skall fortsatt prioriteras genom

både bilaterala och multilaterala insatser.

Andra områden som skall prioriteras i biståndet avser stödet till katastrof-

och återuppbyggnadsinsatser, en balanserad befolkningsutveckling, en

miljömässigt hållbar utveckling och stödet till enskilda organisationer. Vidare

skall Sveriges aktiva insatser för att förstärka FN:s roll på det ekonomiska

och sociala området även fortsättningsvis prioriteras.

Enligt propositionen måste Sverige räkna med fortsatta stora hjälpinsatser

på katastrofområdet under de kommande åren.

Kriget i det forna Jugoslavien ger upphov till ett stort antal interna och

externa flyktingar, som kommer att behöva hjälp med sin försörjning under lång

tid framåt.

Regeringen avser att verka för att FN:s roll som samordnare av hjälpinsatser

av olika slag ytterligare stärks samt för en ökad samordning mellan de enskilda

organisationernas hjälpinsatser och berörda FN-organ.

Insatser för att förebygga katastrofer och bygga upp system för att tidigt

kunna varna för kommande katastrofer bör enligt regeringens mening utökas.

Delar av katastrofbiståndet har också en viktig återuppbyggnadsfunktion.

Katastrofhjälp måste som regel följas av långsiktiga biståndsinsatser för att

undvika att katastrofsituationer upprepas eller permanentas.

När det gäller befolkningsfrågor anser regeringen att ett brett spektrum

av åtgärder för att främja en varaktig ekonomisk och social utveckling är

nödvändigt för att bromsa befolkningsökningen och skapa balans mellan

befolkning och befintliga resurser. Huvudinriktningen av dessa åtgärder måste

vara att bekämpa fattigdomen och höja kvinnornas status.

U-länderna har enligt propositionen ansvar för att göra ökade satsningar på

att uveckla de sociala sektorerna. Insatser som främjar kvinnans situation

kommer alla till del och har visat sig vara den bästa metoden för att hjälpa

människor att komma ur fattigdomsgreppet. Konkret innebär detta att satsa på

kvinnors hälsa, utbildning för flickor och kvinnor samt inkomstskapande

sysselsättning, bl.a. genom marknadsutveckling.

Befolkningsfrågan bör finnas med som en viktig aspekt i allt vårt

utvecklingssamarbete. SIDA:s strävan att arbeta fram nya riktlinjer för

befolkningsbiståndet är viktig och bör integreras i den reguljära verksamheten

med samarbetsländerna.

FN:s konferens om befolkning och utveckling, som äger rum i Kairo år 1994, är

viktig för att åstadkomma en rad förändringar och förbättringar som skall leda

till bättre livsvillkor för fattiga människor i u-länderna. Sverige fäster stor

vikt vid att förberedelserna för konferensen är gedigna och att u-länderna har

möjlighet att aktivt delta i det förberedande arbetet. En svensk

nationalkommitté har bildats för att ge råd till regeringen inför konferensen.

I propositionen behandlas även frågor om miljö och utveckling. De frågor

som i detta sammanhang är av särskilt intresse för de fattiga länderna är

framför allt hur markförstöring och dess konsekvenser kan motverkas, och hur

tillgång till vatten för markutnyttjande och hushållsbruk kan tillförsäkras.

Betryggande sanitära förhållanden, motverkande av okontrollerad

tätortstillväxt och överutnyttjande av marina kustområden samt utbildning och

kapacitetsutveckling är andra viktiga mål. Samtliga dessa frågor har hög

prioritet, något som också visas i verksamheten inom bl.a. biståndsorganen SIDA

och SAREC.

De enskilda organisationernas, bl.a. kyrkor och folkrörelser, viktiga

roll inom biståndet poängteras i propositionen. Genom ett vitt förgrenat nät av

små insatser, förmår de enskilda organisationerna stödja de fattigaste och

mest sårbara grupperna i mottagarländerna. Det sker ofta genom stöd till

folkliga grupper och rörelser som därigenom bidrar till en demokratisk

samhällsutveckling och till att de mänskliga rättigheterna stärks.

De enskilda organisationerna har med sin folkrörelsebakgrund viktiga bidrag

att ge i fråga om organisationsutveckling och annan kunskapsöverföring. På

grund av organisationernas karaktär har sådan kunskapsöverföring ofta

ideologiska och religiösa förtecken, vilket inte hindrar statligt stöd, så

länge verksamheten befrämjar demokratiutveckling och respekten för mänskliga

rättigheter.

FN:s roll i en ny världsordning diskuteras i propositionen. Det kalla

krigets slut innebär bl.a. att FN i högre grad än tidigare kommer att få en

roll både på det säkerhetspolitiska området och på det ekonomiska och sociala

området. Härför krävs dock reformer för att skapa ett starkare och mer

effektivt FN. Inom de ekonomiska och sociala områdena spelar de nordiska

reformtankarna, inom ramen för det nordiska FN-projektet, en viktig roll. Det

gäller särskilt förslaget om nya styr- och inflytandeformer för medlemsstaterna

som bättre förenar universellt deltagande med effektivitet och förslaget om ett

nytt finansieringssystem i syfte att ge FN stabilare inkomster och en mer

rättvis bördefördelning.

Regeringen förklarar sig ha för avsikt att ge allt tänkbart stöd till den

fortsatta reformprocessen, som kommer att bli avgörande för FN:s möjligheter

att möta framtidens många utmaningar.

Övergripande principer och riktlinjer

Sammanfattning av motionerna

I den socialdemokratiska partimotionen U250 (yrkandena 1 och 5) anges ett

antal övergripande principer för det svenska biståndet. Utgångspunkten är

solidaritetstanken om de fattigas rätt. Fattigdomsbekämpningen skall stå i

förgrunden. De ekonomiska villkoren påverkar demokratins förutsättningar.

Mänskliga rättigheter och demokrati måste främjas och aggressiv nationalism,

rasism och etnicism bekämpas. Biståndet måste vara långsiktigt. Villkor måste

ställas på landets ekonomiska politik. Importstöd/betalningsbalansstöd är av

särskild betydelse för fattiga länder med stor skuldbörda. Biståndet skall

stödja utvecklingen av ett lands institutionella kapacitet och förmåga

(lagstiftning, skolsystem etc.) Fysisk infrastruktur och satsning på vatten,

miljö, hälsa och utbildning är områden som lämpar sig väl för biståndsinsatser.

Andra viktiga områden i biståndssamarbetet är kvinno- och befolkningsfrågor.

Vissa av motionens förslag, exemplevis förslaget om att ta upp de

övergripande frågorna inom ramen för en nationell kommission, tas upp i det

följande under delrubriker.

I Vänsterpartiets partimotion U233 yrkande 7 framhålls att de fem

biståndspolitiska målen skall styra allt svenskt bistånd oavsett genom vilket

organ det kanaliseras. En ökande del av biståndet kanaliseras genom

internationella organ där effektiviteten är utsatt för hård kritik.

I motion U221 (c) yrkande 5 anges att biståndet har kommit att orienteras

ifrån de fattigaste människorna som målgrupp. Biståndet bör i högre grad

inriktas på att säkra människors grundläggande behov och

överlevnadsmöjligheter. Sverige bör i sitt bistånd ge stöd till u-ländernas

institutioner och organisationer. Andra prioriterade områden är enligt motionen

bl.a. utbildning, åtgärder mot ökenutbredning och jordförstöring, att utveckla

miljövänliga jordbrukstekniker och binäringar, lokal livsmedelsförädling,

hantverk och småindustri och kooperativ.

I motion U263 (fp) yrkas att det biståndspolitiska målet om ekonomisk och

politisk självständighet utgår. Enligt motionen betonas numer samverkan och

internationella kontakter starkare än tidigare då u-ländernas frigörelse från

kolonialmakterna präglade synen. Idén om den slutna handelsstaten som ideal har

blivit alltmer passerad. Varken ekonomiskt eller kulturellt kan autarki vara

något ideal värt att stödja genom svenska biståndsinsatser, sägs det i

motionen.

Utskottet

Riksdagen har många gånger fastslagit det svenska biståndets övergripande

mål: att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Inom ramen för detta mål skall

biståndet bidra till resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning, ekonomisk

och politisk självständighet, en demokratisk samhällsutveckling samt framsynt

hushållning med naturresurser och omsorg om miljön. Dessa mål utgör en enhet.

De förstärker och kompletterar varandra och har ingen inbördes rangordning.

Utskottet anser att de ovan angivna biståndspolitiska målen äger fortsatt

full giltighet samt konstaterar att målen har ett brett politiskt stöd i

riksdagen.

Utskottet vill betona vikten av den av riksdagen vid ett flertal tillfällen

fastlagda fattigdomsinriktningen av det svenska biståndet. De långsiktiga

effekterna för de fattigaste grupperna måste vara avgörande vid biståndets

utformning. Exempel på biståndsformer som i särskilt hög grad når de fattigaste

är bistånd genom enskilda organisationer, katastrofbistånd, biståndet genom

multilaterala organ som Unicef och IDA samt det bilaterala biståndet till de

fattigaste afrikanska länderna.

Biståndet måste ständigt utvecklas. Mål och inriktning skall kunna prövas och

metoderna i biståndssamarbetet hela tiden förbättras. Detta återspeglas också

såväl i budgetpropositionen som i ett flertal motioner. Biståndet har genomgått

viktiga förändringar över tiden. Exempel på detta är ökad betoning på bistånd

för att medverka till en marknadsbaserad ekonomisk-politisk miljö som gynnar

tillväxt, bistånd för att stödja ett lands institutionella kapacitet, bistånd

för att främja demokrati och mänskliga rättigheter och ökat bistånd på

miljöområdet. Dessa områden nämns i motionerna U221 (c), U233 (v) och U250

(s), i vilka också nämns andra viktiga områden, som infrastruktur,

befolkningsfrågor, stöd till kvinnor och utveckling av lokal

livsmedelsförädling och hantverk/småindustri.

Med det ovan anförda får yrkande 5 i motion U221 (c), yrkande 7 i motion U233

(v) samt yrkandena 1 och 5 (delvis) i motion U250 (s) anses besvarade.

Utskottet stödjer inte förslaget enligt motion U263 (fp) att målet om

ekonomisk och politisk självständighet skall utgå. Utskottet delar vad som i

motionen anges om att internationell samverkan får allt större betydelse samt

att ekonomisk och kulturell autarki inte är ett ideal att stödja. Ökat

internationellt samarbete står dock enligt utskottets uppfattning inte i någon

motsättning till målet om ekonomiskt och politiskt oberoende. Detta mål kan

enligt utskottets uppfattning tolkas som ett stöd åt principen om folkens rätt

till självbestämmande.

Härmed avstyrks motion U263 (fp).

Utskottets offentliga utfrågning om u-landsbisåndet torsdagen den 11 mars

1993 redovisas i bilaga 1.

Sammanfattning av Europarådets resolution 981 (1992)

I detta sammanhang finns det anledning att peka på de synpunkter och förslag

som lagts fram i resolution 981 om de nya relationerna mellan nord--syd som

Europarådets parlamentariska församling antog i maj 1992. I denna anges som

utgångspunkter för biståndspolitiken sammanfattningsvis att förhållandet mellan

industrialiserade länder i norr och utvecklingsländer i söder har förändrats nu

när öst--väst-konflikten har upphört.

Vidare poängteras att begreppet syd inte längre betecknar en homogen grupp av

länder eftersom några -- de s.k. nyligen industrialiserade länderna

(NIC-länder) -- visar en imponerande ekonomisk framgång medan andra, särskilt

de minst utvecklade länderna (LDCs), håller på att stagnera eller t.o.m. gå

tillbaka i inkomst per capita. Vissa delar av den s.k. andra världen (f.d.

Sovjetunionen samt Central- och Östeuropa) uppvisar samtidigt problem liknande

utvecklingsländernas.

Utveckling kan inte enbart mätas i termer av ekonomisk tillväxt utan måste

också bedömas utifrån hur arbetet med att tillfredsställa grundläggande

mänskliga behov, uppbyggande av demokrati, respekten för mänskliga rättigheter,

upprättande av social rättvisa och lagregler samt skyddande av naturtillgångar

genomförs.

I resolutionen slås fast att utvecklingssamarbete måste bli en mer central

politisk fråga på 1990-talet. Målet för utvecklingssamarbete måste vara att

förbättra levnadsförhållandena för befolkningen och att bidra till en mänsklig,

godtagbar utveckling som är socialt rättvis och ur miljösynpunkt riktig.

Särskilt Europarådets medlemsländer bör förbinda sig att så snart som möjligt

uppnå målet för officiellt utvecklingsbistånd, 0,7 % av BNP. De bör för detta

ändamål använda de resurser som frigjorts som ett resultat av reducerade

öst-västliga spänningar och minskade militära utgifter.

Europarådets medlemsstaters insatser bör koncentreras på att

-satsa på människorna för att frigöra deras produktiva krafter och därvid

särskilt beakta behovet av att förbättra kvinnornas ställning. Största möjliga

tonvikt bör läggas på utbildning och grundläggande hälsovård (i synnerhet

kampen mot aids),

-främja kreditgivning och råd till småjordbrukare och entreprenörer inkl.

kvinnor och därvid bistå i utvecklingen av den privata ekonomiska sektorn,

-kämpa mot fattigdom genom "hjälp till självhjälp" och höja produktiviteten

även i livsmedelssektorn,

-reducera befolkningstrycket,

-bidra till en godtagbar miljöutveckling,

-förbättra de ekonomiska förhållandena i utvecklingsländerna genom att

bekämpa protektionismen i norr, stärka syd--sydsamarbetet, utveckla regionala

marknader, förbättra priset på varor från utvecklingsländerna och främja en

diversifiering av deras ekonomi,

-genomföra betydande skuldreduktioner,

-tillförsäkra utvecklingsländerna ökat inflytande i internationella

institutioner och i uppbyggandet av en ny världsordning,

-bidra till att eliminera orsakerna bakom världens flykting- och

befolkningsproblem såsom etniska konflikter, krig, diktaturer och fattigdom.

Det framtida utvecklingssamarbetet, både bilateralt och multilateralt bör i

första hand baseras på fattigdomskriteriet.

Viktigt är också att ekonomiska och sociala reformer bygger på följande

kriterier: biståndet skall främja uppbyggnaden av en marknadsinriktad ekonomi

som är effektiv, miljömässigt riktig och socialt rättvis. Som villkor för

bistånd skall uppställas krav på genomförande av sociala- inkl. jordreformer,

en rättvis inkomstfördelning, förbättring av kvinnornas ställning, hälsovård

och utbildning, miljöskydd och familjeplanering.

Utvecklingsländerna å sin sida måste förbinda sig att göra sina ekonomier

effektivare och marknadsorienterade, bekämpa korruption och säkerställa att

folket kan få del av den ekonomiska utvecklingen och kunna leva i värdighet och

frihet. Demokrati, framhålls det i resolutionen, kan bara få en framtid om den

åtföljs av ekonomisk utveckling. På samma vis kan den senare bara förverkligas

i en rättvis världsekonomi i vilken industriländerna gör sitt yttersta för att

avskaffa existerande handelshinder.

Demokrati och mänskliga rättigheter

Sammanfattning av motionerna

Ett flertal motioner betonar betydelsen av att generellt i biståndssamarbetet

främja demokrati och mänskliga rättigheter. I motion U250 (s), berörd del av

yrkande 5, anges att Sverige i samverkan med andra givare skall stödja

utvecklingen av demokratiska samhällen. De ekonomiska villkoren påverkar

demokratins förutsättningar. I motionen framförs kritik mot att regeringen ofta

tenderar att inta en alltför förenklad villkorande attityd, snarare än en

främjande långsiktig strategi. Enligt motionen kan inte demokrati kommenderas

fram utan måste växa och erövras inifrån.

I motion U221 (c) yrkande 10 anförs att ett land som respekterar

grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter torde ha bättre

förutsättningar att främja en demokratisk utveckling och därmed också ekonomisk

och social utveckling till gagn för alla. Biståndet skall stödja utveckling och

processer till grund för demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Det

är därför inte möjligt att villkoren alltid skall vara uppfyllda innan landet

kan få svenskt bistånd.

I motion U278 (c) föreslås att biståndsmedel används för systematisk

utbildning inom områden som rör förvaltning, domstolsväsende och polisväsende.

Sverige bör vidare driva rättssäkerhetsfrågorna i internationella

biståndsorgan.

Enligt motion U608 (fp) yrkande 1 bör svensk utrikes- och biståndspolitik

vara en drivkraft för demokratin i världen. Genom biståndet kan politisk

mångfald och övergång till flerpartisystem uppmuntras. Biståndet måste bli ett

ännu effektivare instrument för främjandet av mänskliga rättigheter.

Ett antal yrkanden framför förslag om hur demokratimålet i biståndet bör

främjas.

I motion U628 (s) yrkandena 13 och 14 anges att mänskliga rättigheter i

biståndet kan stärkas dels genom särskilda MR-projekt, dels genom att

MR-konsekvensbeskrivningar görs i planeringen av varje biståndsprojekt. Vidare

bör konsekvenserna på MR-området presenteras även vid beslut om nedskärning av

biståndet på grund av dålig efterlevnad av mänkskliga rättigheter. Enligt

motionen finns även i länder där demokratiseringsprocessen har svårt att få

fäste människor eller grupper som kämpar för demokrati och mänskliga

rättigheter. Det kan enligt motionen vara just i dessa länder som utländsk

närvaro allra bäst behövs.

I motion U608 (fp) yrkandena 2--7 föreslås stöd till en demokratisk

infrastruktur genom förvaltningsbistånd, stöd till fristående organisationer

och upprättande av biståndsfonder i form av allmänna stiftelser. Vidare

föreslås att alla biståndsprojekt värderas utifrån ett människorättsperspektiv,

att biståndsavtalen ges en folkrättslig prägel genom hänvisning till

internationella normer samt att regeringen i en särskild rapport till riksdagen

årligen redogör för situationen i mottagarländerna.

I yrkande 20 i motion U233 (v) föreslås att bedömningen av MR-situationen i

mottagarländerna bör ske enligt väl definierade kriterier. UNDP har konstruerat

ett "Political Freedom Index" som bygger på en checklista som upptar personlig

säkerhet, rättsordning, yttrandefrihet m.m. Sverige bör pröva att införa en

sådan bedömning och samtidigt väga in militärutgifter i bilden.

Två yrkanden, U233 yrkande 19 (v) och U628 yrkande 6, tar upp

Världskonferensen om de mänskliga rättigheterna i Wien 1993. I den förstnämnda

anförs att det inför Världskonferensen är viktigt att ge stöd till de många

MR-organisationerna, fackföreningarna, kvinnoorganisationerna m.m., som arbetar

under svåra förhållanden i u-länderna, så att dessa kan få komma till tals

under konferensen. I det andra yrkandet betonas vikten av helhjärtat stöd till

konferensen -- både när det gäller ekonomiska insatser för att stödja fattiga

länders deltagande och när det gäller att aktivt arbeta för att få fler

medlemsstater att ratificera MR-konventionerna.

Enligt motion U233 (v) yrkande 5 måste mottagarländernas egna medborgare få

insyn i och inflytande över hur biståndsmedlen används. Detta är det

effektivaste sättet att bekämpa korruption och kontrollera makthavarna, säger

motionärerna.

Utskottet

Att verka för en demokratisk samhällsutveckling och att främja respekten för

de mänskliga rättigheterna är en självklar och mycket viktig del i svensk

utrikespolitik. Biståndet är ett av medlen för denna politik. Utskottet

konstaterar att det råder en bred partipolitisk enighet om den stora betydelsen

av demokratimålet i det svenska biståndet.

Utgångspunkten för arbetet att värna om de mänskliga rättigheterna är det

internationella normsystemet på området som bl.a. inbegriper FN-stadgan, den

allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna och konventionerna om

medborgerliga och politiska rättigheter resp. om ekonomiska, sociala och

kulturella rättigheter. Det är viktigt att i detta sammanhang slå fast att

skyddet av de mänskliga rättigheterna är en internationell angelägenhet. Det är

inte en stats ensak hur den behandlar sina medborgare och andra som befinner

sig på dess territorium.

Utskottet anser att den fulla respekten för de mänskliga rättigheterna

förutsätter ett demokratiskt styrelseskick. Ett öppet och demokratiskt

styrelseskick och respekt för mänskliga rättigheter gynnar också ekonomisk

utveckling samtidigt som brist på social och ekonomisk utveckling försvårar

demokratisering. Fattigdom, orättvisor och låg utbildningsnivå är en dålig

grogrund för demokratin. Ett väl utformat stöd till ett lands ekonomiska och

sociala utveckling bör därför ses också som ett stöd till

demokratiseringsprocessen. Demokratisträvandena bör således genomsyra hela

biståndssamarbetet, det bilaterala samarbetet såväl som samarbetet med de

multilaterala organisationerna och biståndet genom enskilda organisationer.

Det råder vidare enighet om behovet av riktade biståndsinsatser i syfte att

främja demokrati och mänskliga rättigheter som specifik målsättning. Det kan

gälla stöd för att stärka demokratiska institutioner uppbyggnad av fungerande

rättssystem eller utbildning. Det kan vidare gälla stöd för genomförande av

val, för att främja konfliktlösning, försoningsprocesser och politisk dialog

eller program till förmån för kvinnors och barns rättigheter.

Utskottet ansluter sig till de riktlinjer som regeringen angivit för den

särskilda anslagsposten för riktade insatser på området, dvs. anslagsposten

Demokrati, mänskliga rättigheter och nationell försoning. Utskottet ser

positivt på förslaget att regeringen gett SIDA i uppdrag att utarbeta

långsiktiga landspecifika planer för stöd av demokratiska institutioner och

rättsväsende i programländerna.

Utskottet ansluter sig också till de allmänna riktlinjerna beträffande

demokratimålet som anges i inledningen av budgetpropositionen. Det gäller bl.a.

vikten av att frågorna om demokrati och mänskliga rättigheter får en

framträdande roll i dialogen med samarbetsländerna, om nödvändigheten av en

fördjupning av dialogen om hur givarna bäst kan stödja demokratiprocesser och

inte minst om vikten av långsiktigheten i stödet för demokratisering. Som

angavs i föregående års betänkande om biståndet (1991/92:UU15) måste bistånd

till länder som systematiskt bryter mot mänskliga rättigheter omprövas.

Utskottets uppfattning är att fastställande av absoluta villkor för avbrytande

av bistånd inte är ändamålsenligt, utan dessa överväganden får avgöras från

fall till fall. Den viktigaste utgångspunkten bör därvid vara

biståndssamarbetets möjlighet eller effektivitet när det gäller att, i detta

sammanhang, uppfylla demokratimålet och främja respekten för mänskliga

rättigheter.

Med det ovan anförda får berörd del av yrkande 5 i motion U250 (s), yrkande 5

i motion U233 (v), yrkande 10 i motion U221 (c), motion U278 (c) och yrkandena

1 och 2 i motion U608 (fp) anses besvarade.

I enlighet med vad som ovan anförts om vikten av att demokratimålet

genomsyrar allt bistånd, ser utskottet det som naturligt att projektens effekt

för utvecklingen mot demokratisering och mänskliga rättigheter vägs in vid

bedömningen av projekten. I konsekvens härmed bör även motsvarande effekt vägas

in vid överväganden om avbrytande av projekt eller program. Utskottet har

erfarit att noggranna analyser av situationen i samarbetsländerna görs

fortlöpande och i samband med beslut om biståndets utformning. Erforderliga

resurser bör därför anslås för detta viktiga arbete.

Det är en fördel om bedömningen av situationen i samarbetsländerna görs enligt

väl definierade kriterier. Utskottet utgår från att regeringen i detta arbete

inhämtar information om hur andra biståndsgivare går till väga för sådana

bedömningar, inkl. UNDP, det FN-organ som omnämns i motion U233 (v). När det

gäller bedömningen av länders lämplighet som biståndsmottagare kan det i

sammanhanget nämnas att regeringen har inlett analyser och överväganden

avseende ländernas militära utgifter.

Härmed får yrkandena 13 och 14 i motion U628 (s), yrkande 5 i motion U608

(fp) och yrkande 20 i motion U233 (v) anses besvarade.

Utskottet välkomnar att regeringen i årets budgetproposition redovisar läget

beträffande respekten av de mänskliga rättigheterna i samarbetsländerna för

svenskt bistånd. Det är viktigt att redovisningen är noggrant genomarbetad och

enhetlig.

Härmed får yrkande 7 i motion U608 (fp) anses besvarat.

Utskottet angav i betänkande 1990/91:UU15 en positiv syn på att Sverige i

dialogen med mottagarländerna refererar till de folkrättsliga instrument som

existerar när det gäller mänskliga rättigheter. Utskottet såg det som positivt

om direkta referenser kunde göras till dessa universella normativa

folkrättsliga instrument i biståndsavtal, när detta bedöms lämpligt med hänsyn

till avtalens karaktär. Regeringens ambition härvidlag omnämns också i

budgetpropositionen. Utskottet utgår från att regeringen till riksdagen

redovisar i vilken utsträckning och i vilka former detta konkret sker.

Härmed får yrkande 6 i motion U608 (fp) anses besvarat.

Frågan om stöd till den demokratiska utvecklingen i u-länderna kanaliserat

genom stiftelser med anknytning till de politiska partierna har länge

diskuterats. En sådan form för demokratibistånd har sedan länge tillämpats i

Tyskland, där goda erfarenheter har vunnits. I årets budgetproposition aviserar

regeringen att en särskild utredare skall tillsättas för att närmare studera

hur ett sådant bistånd skulle kunna utformas.

Utskottet ser positivt på denna modell för stöd åt demokratiseringsprocessen.

Effektiva insatser på detta område förutsätter breda kontaktytor med olika

slags folkrörelser och opinionsbildande grupper i u-länderna. Fristående

politiska stiftelser kan i vissa avseenden vara bättre ägnade att främja

demokratiseringsprocessen i u-länderna än statliga biståndsmyndigheter, som

måste underkastas högre krav på politisk neutralitet. Utskottet välkomnar

därför den aviserade utredningen.

Ett liknande förslag framförs i motion U608 (fp) yrkandena 3 och 4. Dessa bör

anses besvarade med vad utskottet här har anfört.

Den förestående Världskonferensen om de mänskliga rättigheterna som avses äga

rum i Wien detta år är ett viktigt led i det internationella arbetet för

demokrati och mänskliga rättigheter. Utskottet har erfarit att Sverige avser

underlätta u-ländernas deltagande och förberedelser för nämnda konferens, bl.a.

genom stöd till enskilda organisationer i u-länderna.

Härmed får yrkande 19 i motion U233 (v) och yrkande 6 i motion U628 (s) anses

vara besvarade.

Bistånd för ekonomisk återhämtning, skuldfrågor m.m.

Sammanfattning av motionerna

Frågan om u-ländernas skulder tas upp i en rad motioner. I Vänsterpartiets

partimotion U233 föreslås enligt yrkande 8 att Sverige skall verka för

avskrivning av u-ländernas skulder. De förslag som SIDA lagt fram bör enligt

motionen ligga till grund för regeringens politik i dessa frågor. Yrkande 3 i

motion Sf633 (v) har en liknande innebörd. Enligt motion U233 (v) yrkande 9

skall u-landsskuldernas legitimitet prövas och bankerna ta sitt ansvar.

Förmögenheter som diktatorer stulit från folken och gömt undan på bankkonton i

utlandet uppspåras och återbördas till hemländerna (yrkande 10). Enligt yrkande

11 skall frågor rörande u-ländernas skulder inte handhas av Finansdepartementet

och Exportkreditnämnden utan av SIDA och UD.

Även i U260 (s) och U282 (kds) uppmärksammas u-ländernas skuldbörda, och

åtgärder efterlyses för en sanering av skuldsituationen.

Enligt U221 (c) yrkande 3 bör Sverige öka sina ansträngningar internationellt

för att få skuldavskrivning till stånd. Sverige bör även verka för att en

förändring görs av Världsbankens regler när det gäller skuldavskrivningar till

de allra mest skuldtyngda u-länderna.

I motion U233 (v) yrkande 12 föreslås att IMF:s överskott från

utlåningsverksamheten används till att avskriva u-landsfordringar. Enligt

yrkande 14 i sistnämnda motion skall Sverige inte delta i

strukturanpassningsprogram på IMF:s villkor.

I motion U221 (c) anges att u-länderna förlorar 100 miljarder dollar per år

på grund av ojämlika handelsvillkor. I-ländernas protektionism och

handelshinder slår hårt mot u-ländernas produkter. Sverige måste aktivt stödja

en dialog om rättvisare ekonomiska relationer mellan nord och syd, omfattande

friare varuhandel och regler för tjänsteexport och immarterialrätt anpassad

till u-ländernas förutsättningar. U-ländernas samarbete sinsemellan måste också

underlättas (yrkande 2).

I motion U250 (s) yrkande 4 betonas vikten av gott styrelseskick och om

ekologiskt och socialt ansvarsfull marknadsekonomi. Biståndet kan enligt

motionen spela en viktig roll när det gäller att skapa bättre fungerande

offentliga institutioner och gott styrelseskick.

Utskottet

Många u-länder, inte minst de fattigaste, har en orimligt tung skuldbörda som

utgör ett allvarligt hinder för social och ekonomisk utveckling och hämmar

försöken till ekonomisk reformverksamhet och återhämtning. Som framgår av

budgetpropositionen uppgick u-ländernas totala utlandsskuld (inkl. f.d.

Sovjetunionens utlandsskuld) till ca 1700miljarder dollar.

Låginkomstländerna svarar för en begränsad del av denna skuld, ca 180 miljarder

dollar, men i förhållande till dessa länders betalningsförmåga är skuldbördan

synnerligen betungande. Skuldtjänsten, dvs. räntor och amorteringar, uppgår

till ca 30 % av exportintäkterna, i vissa fall betydligt mer.

De stora problemen till trots kan ändå vissa positiva tecken skönjas när det

gäller u-ländernas finansiella situation. Nettoresursflödet till u-länderna,

som generellt sett var negativt för ett stort antal u-länder under delar av

1980-talet, har vänts i positiv riktning. Det framgår av budgetpropositionen

att de samlade nettotransfereringarna till u-länderna ökade från 38 miljarder

dollar 1991 till 56 miljarder dollar 1992. Självfallet döljer dessa siffror

stora regionala skillnader, men det bör noteras att även för de afrikanska

länderna söder om Sahara var flödena positiva.

Under senare år har samarbete på olika områden mellan u-länderna inletts.

Detta har underlättats bl.a. genom insatser från svensk sida.

Utskottet vill understryka vikten av att detta samarbete vidareutvecklas. Det

kan även nämnas att Europarådets resolution tar upp denna fråga som en

möjlighet att förbättra de ekonomiska förhållandena i utvecklingsländerna.

Positivt är också att internationellt samordnade program, som i första hand

det Särskilda programmet för Afrika, varit framgångsrika, underlättat en

nödvändig strukturanpassning och därmed förbätttrat förutsättningarna för ökat

resursflöde och tillväxt i de medverkande länderna.

Av särskilt stor betydelse för u-ländernas återhämtning är förbättrade

handelsvillkor för deras export. Avskaffande av handelshinder och

jordbrukssubventioner skulle enligt vissa uppskattningar på sikt kunna öka

u-ländernas exportinkomster med ett värde motsvarande 1,5--3 gånger det totala

u-landsbiståndet. Ett framgångsrikt slutförande av GATT-förhandlingarna är

därför av allra största betydelse för u-länderna.

I budgetpropositionen ges en utförlig beskrivning av dels

utlandsskuldsättningens negativa effekter för u-ländernas

utvecklingsansträngningar, dels de åtgärder Sverige och andra i-länder vidtagit

samt en redogörelse för Sveriges allmänna syn och ambitioner på området.

Utskottet delar de bedömningar och riktlinjer för framtida agerande som

återges i budgetpropositionen. Som en generell inriktning vill utskottet

särskilt framhålla följande. Sverige bör fortsätta att spela en aktiv roll för

att medverka till ytterligare skuldlättnader och ökade resursflöden till de

fattigaste länderna. De åtgärder som det internationella samfundet hittills

kunnat enas om är inte tillräckliga. Sverige bör i första hand verka för

internationellt samordnade insatser samt sträva efter en jämn bördefördelning

mellan givarländerna i internationellt samordnade aktioner. Vidare bör Sverige

fortsätta att söka förbättra och finna nya former för skuldlättnader.

Beträffande de offentliga bilaterala skulderna bör Sverige fortsätta att i

Parisklubben driva frågan om ytterligare skuldminskning för låginkomstländer, i

synnerhet de allra fattigaste länderna, och även framöver i vissa fall kunna

bevilja skuldlättnader utöver de villkor Parisklubben kan enas om. Andra organ

där Sverige bör fortsätta att aktivt driva skuldfrågan är Världsbanken/IDA och

IMF. Sverige bör även framgent kunna bidra till återköp av kommersiella skulder

för de fattigaste länderna.

Beträffande skulder till multilaterala institutioner behövs program för att

förbättra dröjsmålsländernas situation. Sådana program har genomförts av IMF

och Världsbanken med stöd av bilaterala givare. I enlighet med vad som anges i

budgetpropositionen bör ansträngningar göras för att ytterligare utveckla

instrument för att komma till rätta med de problem som orsakas av multilaterala

skulder, med hänsynstagande till de multilaterala organens framtida möjligheter

att förmedla lån till u-länderna.

Utskottet vill betona att skuldlättnad och betalningsbalansstöd bör kopplas

till att mottagarlandet genomför ekonomiska reformer och

strukturanpassningsprogram. Reformprogrammen, på vilka det Särskilda programmet

för Afrika är ett exempel, syftar till att lägga en grund för långsiktig stabil

tillväxt.

Strukturanpassningsprogrammen utarbetas normalt i nära samråd med IMF och

Världsbanken varvid IMF har en huvudroll vad gäller makroekonomisk

stabilisering. Under förutsättning att medlemslandet genomför

anpassningsprogrammen ger IMF finansiellt stöd genom lån på förmånliga villkor.

Stödet från IMF fungerar som en signal till andra lån- och biståndsgivare att

landet i fråga är berett att vidta nödvändiga åtgärder vilket ökar intresset

för att ge lån, omförhandla skulder eller att investera. En fortsatt koppling

mellan strukturanpassningsprogram och IMF är därför viktig.

Stödåtgärder utan koppling till sådana långsiktiga program riskerar att

allvarligt underminera biståndsviljan, eftersom erfarenheten visar att

lånemedel på förmånliga villkor används ineffektivt förutan ekonomiska

reformprogram och konditionalitet. Strukturanpassningsprogrammen leder inte

automatiskt till att svaga grupper drabbas hårdast. I många fall gynnas i

stället svaga grupper av programmen, exempelvis i fall där en sundare

prissättning på jordbruksprodukter införs. Utskottet har tidigare understrukit

att anpassningen skall ske i socialt acceptabla former med särskilt

hänsynstagande till svaga grupper. Multilaterala organ och bilaterala givare

bör uppmärksamma behovet av sociala insatser i samband med

strukturanpassningsprogram. Sverige och bl.a. de övriga nordiska länderna har

med framgång verkat för en utökad social inriktning i Världsbankens

utlåningsverksamhet.

För de allra fattigaste länderna kommer gåvobistånd även framgent vara den

främsta resurskällan i försöken att få i gång självgenererande ekonomisk

utveckling och tillväxt. Sverige bör, som framhållits tidigare i betänkandet,

fortsatt verka för en ökad internationell biståndsvolym och för en omfördelning

av biståndet till de fattigaste länderna.

Utskottet stödjer det som i propositionen anges om vikten av att skuldbördans

effekt på ett lands utvecklingsmöjligheter ytterligare belyses och analyseras.

SIDA:s skuldskrivelse (1992-02-11) och regeringens analys av denna är

konstruktiva bidrag.

Härmed får de yrkanden som tar upp utlandsskulden och ekonomisk politik

generellt, dvs. yrkande 4 i motion U250 (s), yrkande 1 i motion U260 (s),

yrkande 4 i motion U282 (kds) och yrkandena 2 och 3 i motion U221 (c), anses

besvarade.

Förslaget i motion U233 (v) yrkande 14 om att avvisa strukturanpassning på

IMF:s villkor avstyrks.

Utskottet har i och för sig ingen erinran mot vad som föreslås i motion U233

(v) om det önskvärda att undvika illegal kapitalflykt från u-länder. Utskottet

delar dock inte den principiella synen på utlandsskuldsättningen som

återspeglas i yrkandena 9 och 10 i motion U233 (v). Sambandet mellan den förda

ekonomiska politiken i u-länderna och skuldsituationen är enligt utskottets

uppfattning en viktig del i analysen och åtgärderna.

Med hänvisning till vad som ovan anförts om de olika åtgärder som utskottet

anser bör vidtas av Sverige och det övriga internationella samfundet på

skuldområdet avstyrker utskottet yrkandena 9 och 10 i motion U233 (v).

Utskottet delar inte den uppfattning som framförs i motionerna U233 (v) och

Sf633 (v) om generella skuldavskrivningar utan koppling till konditionalitet

och strukturanpassningsprogram. Nackdelarna med sådana åtgärder framgår av vad

utskottet ovan anfört.

Härmed avstyrks yrkande 8 i motion U233 (v) och yrkande 3 i motion Sf633 (v).

Yrkande 12 i motion U233 (v) tar upp frågan om användning av Världsbankens

och IMF:s överskott.

Världsbankens och IMF:s inkomster består huvudsakligen av ränteintäkter från

låneportföljen. Efter de avsättningar som måste göras till reserver i syfte att

säkra fortsatt utlåningsverksamhet överförs eventuellt överskott i

Världsbankens fall till IDA och kommer därvid låginkomstländerna till del.

IMF:s eventuella överskott används till att reducera avgifterna på IMF:s

utlåning, och även dessa medel går således i betydande utsträckning till

u-länderna.

Utskottet finner inte anledning att rekommendera någon förändring av denna

praxis utan avstyrker yrkande 12 i motion U233 (v).

Ett förslag i motion U233 (v) syftar till en förändrad handläggning inom

regeringskansliet av skuldfrågorna så att Utrikesdepartementet och SIDA skall

få huvudansvaret för skuldfrågorna.

Finansdepartementet har huvudansvaret för skuldfrågorna. Svenska positioner

och Sveriges agerande fastställs genom ett fortlöpande och nära samråd mellan

Finans- och Utrikesdepartementen, bl.a. inom ramen för en interdepartemental

samrådsgrupp i skuldfrågor, där även myndigheter, bl.a. SIDA, deltar.

Utskottet vill erinra om att frågor rörande regeringskansliets interna

organisation inte ankommer på riksdagen.

Utskottet avstyrker således yrkande 11 i motion U233 (v).

Miljö, markvård, energi, m.m.

Sammanfattning av motionerna

I motion U250 (s) yrkande 14 yrkas att SIDA:s riktlinjer bör vara riktgivande

för miljöbiståndet. SIDA har bl.a. angivit betydelsen av att miljöaspekterna

integreras i allt bistånd. Vidare föreslås satsningar på kapacitetsuppbyggnad i

mottagarländerna samt fortsatt och utökad satsning på att stärka

naturresursbasen i u-länderna.

Även i motion U221 (c), yrkande 8, betonas att alla biståndsprojekt måste

planeras med utgångspunkt i miljöaspekten och med målet att skapa en ekonomiskt

uthållig utveckling. I detta sammanhang bör Sverige aktivt verka

internationellt för att FN:s biståndsmål om 0,7 % förverkligas.

I motion U260 (s) yrkande 3 anges att miljömålet i det svenska biståndet

följs upp i alla biståndsorgan. En långsiktigt hållbar utveckling skall

genomsyra all verksamhet, och biståndsorganen bör till regeringen avrapportera

hur miljömålen omsätts och prioriteras.

Några motioner tar upp FN:s miljökonferens UNCED. I motion U250 (s) berörs

den globala miljöfonden GEF. Enligt motionen har u-länderna fog för sin oro att

det additionella biståndet inte i tillräcklig grad kommer att användas för

fattigdomsrelaterade problem. GEF:s mandat bör därför ses över.

I motion U233 (v) yrkande 18 uttrycks oro för att de medel som Sverige

anslagit till uppföljningen av UNCED:s handlingsprogram Agenda 21 inte kunnat

tas i anspråk därför att det internationella arbetet med att skapa

institutioner för att genomföra UNCED-besluten släpar efter. Sverige måste

enligt motionen trycka på så att det blir resultat.

Yrkanden som berör anslagsposterna för miljöbistånd behandlas under resp.

anslagsavsnitt i detta betänkande.

Motion U246 (kds) tar upp skogsfrågor. Sverige måste aktivt engagera sig i

bistånd till skogsprojekt i u-länderna. Det krävs för dessa länders möjlighet

att ge människorna en chans till ett hyggligt liv och med tanke på den

explosionsartade förhöjningen av koldioxidhalten i atmosfären. Den normbildning

med krav på återbeskogning som finns i Sverige måste bibringas människor och

regeringar i u-länderna (yrkande 1). Enligt motionens yrkande 2 bör stöd ges

till utbildning och forskning i skogsfrågor i u-länderna.

Enligt yrkande 1 i motion U261 (fp) bör en större andel av biståndsinsatserna

gå till uppbyggnad av infrastruktur. I motionen nämns särskilt insatser inom

vägsektorn, inkl. utbildning och trafiksäkerhetsbefrämjande. Enligt yrkande 2

bör trafiksäkerheten främjas genom export av kunskap i trafikutbildning.

Utskottet

Miljömålet i det svenska biståndet tillkom 1987 och innebär att framsynt

hushållning med naturresurser och omsorg om miljö skall genomsyra hela det

svenska biståndet.

Som utskottet en följd av år har konstaterat föreligger en bred politisk

enighet om miljömålet och behovet av ökade insatser för att skydda miljön och

bidra till en varaktig och hållbar utveckling i både i-länder och u-länder.

Utskottet vill betona att miljöfrågorna är gemensamma angelägenheter för i- och

u-länder och kräver ett gemensamt ansvarstagande och internationellt samarbete.

Det finns ett nära samband mellan miljöförstöring och fattigdom.

Underutvecklingen leder till rovdrift på naturen, felaktigt utnyttjande av de

tillgängliga naturresurserna och jordförstöring. Även befolkningsutvecklingen

måste uppmärksammas i detta sammanhang. Överbefolkning förstärker den negativa

utvecklingen. Biståndet har en självklar roll i dessa sammanhang, vilket också

framgår av budgetpropositionen, där bl.a. omsorgen om miljön anges som ett

huvudargument för FN:s 0,7-procentsmål.

Miljömålet har successivt fått ett allt större genomslag i den praktiska

biståndspolitiken, såväl genom ökade riktade miljöinsatser som genom större

miljöhänsyn i övriga biståndsprogram. Utskottet vill understryka behovet av att

se miljöfrågorna i ett helhetsperspektiv och att miljöhänsyn integreras i alla

biståndsprojekt och -program. Samtidigt är de riktade insatserna värdefulla,

inte minst när det gäller metodutveckling på områden som markvård, skogsbruk

och biologisk mångfald. SIDA:s riktlinjer på miljöområdet, som omnämns i motion

U250 (s), har en viktig funktion och ligger innehållsmässigt väl i linje med

vad utskottet ovan anfört. SIDA har vidare utarbetat s.k. miljöprofiler.

Utskottet utgår från att såväl SIDA som de övriga biståndsmyndigheterna på

lämpligt sätt redovisar hur miljömålet uppfylls i verksamheten.

Vad som ovan anförts ligger enligt utskottets uppfattning väl i linje med den

inriktning av miljömålet som anges i yrkande 15 i motion U250 (s), yrkande 8 i

motion U221 (c) samt yrkandena 3 och 6 i motion U260 (s), varför dessa yrkanden

får anses besvarade.

I juni 1992 avhölls i Rio de Janeiro FN:s stora konferens om miljö och

utveckling (UNCED). Riodeklarationen kan enligt utskottets bedömning få stor

betydelse i det fortsatta internationella samarbetet på miljö- och

utvecklingsområdet. I Agenda 21, Riokonferensens handlingsprogram inför nästa

århundrade, presenteras åtgärder för att lösa dagens allvarliga problem, men

dess syfte är också att förbereda världen för det kommande århundradets

utmaningar. Strategier, planer, politik och processer på nationell nivå är

avgörande för framgång i förverkligandet av Agenda 21. De utvecklings- och

miljömål som anges kommer att kräva en omfattande överföring av nya och

additionella finansiella resurser till u-länderna för att täcka merkostnaderna

för att lösa de globala miljöproblemen. Det krävs också finansiella resurser

för att stärka de internationella institutionernas kapacitet.

I Agenda 21 görs en grov uppskattning av kapitalbehovet för att genomföra de

åtgärder som föreslås i dokumentet. U-länderna skulle behöva satsa sammanlagt

över 600 miljarder dollar per år under 1993--2000, varav ca 125 miljarder

dollar per år behövs i form av bistånd. Behovet av ökat bistånd på miljöområdet

underströks således av UNCED. Det bör samtidigt med detta konstaterande slås

fast att även om biståndsbehovet är stort är den förda utvecklingspolitiken än

viktigare för att åstadkomma en hållbar utveckling på ekologisk grund.

I SIDA:s redovisning av sin pågående och planerade uppföljning av UNCED

betonas behovet av långsiktighet och landkännedom. SIDA redovisar bl.a. hur

miljöarbetet bör integreras i den kommande verksamhetsplaneringen, bl.a. inom

infrastruktursektorn, när det gäller kvinnoinriktat bistånd och på områden som

vatten/sanitet och transporter. Vidare betonas folklig förankring. SIDA avser

fördjupa arbetet med att göra miljökonsekvensbedömningar av i princip alla

insatser. Det kan nämnas att samtliga biståndsorgan har inkommit med

beskrivningar av hur man avser följa upp UNCED, och beskrivningarna ligger till

grund för dialogen mellan regeringen och myndigheter om dessa frågor. I detta

sammanhang är det viktigt att framhålla att miljöaspekterna även måste ges ökad

uppmärksamhet i de multilaterala organen, som t.ex. UNDP och Världsbanken/IDA.

Den globala miljöfonden GEF (Global Environmental Facility) tas upp i motion

U250 (s). GEF inrättades före Riokonferensen med huvudsakligt syfte att verka

för åtgärder mot de gränsöverskridande problem som kan sägas vara en följd av

industriländernas agerande samt som en mekanism för att finansiera åtaganden

som ett resultat av globala konventioner, som klimatkonventionen och

konventionen om biologisk mångfald. Det pågår för närvarande en revidering av

GEF:s mandat bl.a. mot bakgrund av intresset av att ge GEF en mer permanent

status. Enligt utskottets mening är det viktigt att Sverige i detta sammanhang

aktivt verkar för att fattigdomsrelaterade problem prioriteras i fondens arbete

samt att miljöaspekterna integreras i allt biståndsarbete.

Härmed får yrkande 14 i motion U250 (s) anses besvarat.

De internationella organisationernas genomförande av Agenda 21 är av

nödvändighet tidskrävande. Huvudprincipen enligt svensk uppfattning bör vara

att miljöaspekterna arbetas in i den reguljära programverksamheten, vilket

kräver förberedelser och noggrannhet. En uppbyggnad av reservationer under

anslagsposten för miljöinsatser under C1, medel som till stor del avser

UNCED-uppföljningen, har ägt rum till följd av de tidskrävande förberedelserna.

Sverige bör enligt utskottets uppfattning i de relevanta internationella

organen uppmärksamma betydelsen av UNCED-uppföljningen och effektiviteten i

förberedelserna och genomförandet av biståndsprogrammen.

Härmed får yrkande 18 i motion U233 (v) anses besvarat.

Att verka för ett långsiktigt hållbart skogsbruk och för återbeskogning är en

högst relevant målsättning för biståndssamarbetet. Som anges i motion U246

(kds) kan skogsvård få mycket positiva effekter för såväl befolkningen i det

område där insatserna görs som globalt. Skogsvård kan medverka till att hindra

jorderosion och förebygga naturkatastrofer. Sverige har god kunskap och

erfarenhet beträffande skogsbruk och skogsvård. Många skogsprojekt har

finansierats och finansieras i dag genom såväl multi- som bilateralt bistånd

från Sverige. Sverige främjar därvid projekt som stämmer med de principer om

varaktigt skogsbruk som antogs vid UNCED. Utskottet utgår från att skogsbruk

och skogsvård fortsätter att vara ett viktigt område i det svenska biståndet.

Härmed får yrkandena 1 och 2 i motion U246 (kds) anses besvarade.

Sverige lämnar bistånd i betydande omfattning till infrastrukturuppbyggnad i

u-länderna, såväl bilateralt som via internationella organisationer.

Trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder kan aktualiseras i sådana sammanhang.

Härmed får motion U261 (fp) yrkandena 1 och 2 anses besvarade.

Landsbygdsutveckling, anpassad teknologi

Sammanfattning av motionerna

I motion U221 (c) yrkande 7 yrkas ökat stöd till landsbygdsutveckling. Om

människornas försörjningsmöjligheter på landsbygden förbättras liksom

tillgången till sjukvård, utbildning och rent vatten m.m., ökar människornas

möjligheter att stanna kvar på landsbygden och undvika de negativa effekterna

av den snabba urbaniseringen.

Enligt motion U208 (s) är en huvuduppgift att stödja utvecklingen av tredje

världens jordbruk, särskilt i de mest utsatta länderna. Detta kräver en

omprioritering av det svenska biståndet. I motionen nämns en rad problem

förknippade med jordbruksutvecklingen i u-länderna, bl.a. ökenspridning,

erosion, överbetning, flykten från landsbygden. Sverige bör ta initiativ till

en internationell konferens som skulle kunna bidra till att klargöra

situationen och lägga fast en strategi.

Motionären förespråkar (yrkande 1) även att en internationell konferens om den

globala livsmedelssituationen bör sammankallas.

I motion U267 (c) yrkas att svensk u-landshjälp i större utsträckning bör

kanaliseras genom bondeorganisationer till bonde- och landsbygdsbefolkningen.

Enligt motionen är den svenska bondeorganisationen bäst på att förmedla

kunskapen. Biståndet bör enligt motionen syfta till bl.a. minskad

jordförstöring, rent vatten, stöd för utveckling av småindustri och hantverk

och främja självägande.

I yrkande 6 i motion U221 (c) anges att utveckling i högre grad bör bygga

vidare på kunskap och erfarenhet som finns på plats i u-länderna. Det finns ett

stort behov av framtagning och överföring av enkel vardagsnära teknik. Svenskt

bistånd bör mer inriktas på anpassad teknikutveckling.

Utskottet

Jordbruket är av central betydelse för de fattiga ländernas ekonomier.

U-länderna har en stor potential vad jordbrukets utveckling beträffar, men

denna potential kan i många fall inte utnyttjas på grund av bristfällig

ekonomisk politik, flykten från landsbygden, miljöförstöring m.m. Biståndet kan

spela en viktig roll för att underlätta landsbygdens utveckling genom

exempelvis forskning och tekniskt stöd, importstöd m.m. En ekonomisk politik

som gynnar livsmedelsproduktion i hållbara former och effektiv varudistribution

är grundläggande.

Livsmedels- och jordbruksproduktionen påverkas i hög grad av de förhandlingar

som förs inom exempelvis GATT. Det är enligt utskottet viktigt att regeringen

fortsätter att aktivt arbeta för en förbättring av u-ländernas situation i

dessa förhandlingar.

Som utskottet påpekade i betänkande 1990/91:UU15 har det svenska biståndet i

sin helhet en klar inriktning på landsbygdsutveckling. Inom de bilaterala

programmen utgör projekt inom områden som jord- och skogsbruk, markvård,

landsbygdsskolor, primärhälsovård och landsbygdsvägar en stor andel. Även

forskningsstödet är i stor utsträckning landsbygdsinriktat. Bondeorganisationer

bör självfallet utnyttjas i den mån de erbjuder rationella fördelar för

kanalisering av biståndet.

Utskottet vill vidrar erinra om att SIDA sedan länge har stött insatser på

områden som jordbruksrådgivning, jordbruksforskning, markvård,

kreditförsörjning, utbildning på alla nivåer samt lantbruksutveckling via den

lokala förvaltningen. Det stöd som SIDA lämnar är inriktat på att främja

uthålligt utnyttjande av naturresurserna. Som exempel kan nämnas att SIDA sedan

1989 stöder ett utvecklingsprogram i södra Afrika för att hitta metoder för att

förbättra den fattige bondens situation. Ett särskilt program syftar till att

förbättra husdjursskötseln. SIDA stöder även markvårdsprojekt i många länder.

Av dessa är flera inriktade på småbrukarnas behov. Inom skogssektorn arbetar

SIDA i första hand med frågor rörande skogsföryngring och byskogsbruk.

En stor del av det stöd som SAREC lämnar till internationella

forskningsprogram rör landsbygdsutveckling och miljö. Forskning om skog, mark

och vatten hör till de områden som är högt prioriterade av SAREC.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla den viktiga roll som kvinnorna,

vilka ofta är familjeförsörjare, har för produktionen inom jordbruket.

Kvinnornas insatser är ofta av avgörande betydelse när det gäller att genomföra

för lantbruksutvecklingen nödvändiga förändringar.

Jordbruksproduktionen i Afrika håller inte jämna steg med

befolkningsökningen. Nära hälften av Afrikas befolkning får inte sitt

näringsbehov tillgodosett, och den andelen ökar. Om inte nuvarande trender

bryts kommer, enligt vad utskottet inhämtat, ett tredubbelt

livsmedelsunderskott jämfört med dagens att uppstå redan om ett tiotal år.

Mot den bakgrunden har det föreslagits av bl.a. Kyrkornas U-forum att

biståndets inriktning i ökad utsträckning bör inriktas på en hållbar

utvecklingspolitik, särskilt landsbygdsutveckling med tyngdpunkt på

livsmedelsproduktion, för att tillgodose de fattigaste gruppernas näringsbehov.

Denna uppfattning återfinns också i motion U208 (s) yrkande 2 liksom i

motionerna U221 (c) yrkande 7 och U267 (c).

Utskottet instämmer i behovet av en förstärkt strategi på detta område.

Regeringen och SIDA bör under det kommande budgetåret se över insatserna för

landsbygdsutveckling och livsmedelsproduktion för Sveriges samarbetsländer i

Afrika.

Härmed får yrkande 2 i motion U208 (s), yrkande 7 i motion U221 (c) och

motion U267 (c) anses besvarade.

Utskottet konstaterar vidare att en livsmedelskonferens redan finns etablerad

och hölls senast i Köpenhamn 1991. Det var livsmedelskonferensen i Rom 1974 som

ledde till skapandet av FN:s livsmedelsråd, World Food Council, WFC, som är ett

forum på statsrådsnivå, där övergripande problem och policyfrågor som rör

världens livsmedelssituation diskuteras. WFC föreslår också åtgärder till olika

FN-organ och andra relevanta internationella organisationer.

Utskottet anser inte att några ytterligare fora för behandling av livsmedels-

och jordbruksfrågorna behöver tillskapas.

Härmed avstyrks yrkande 1 i motion U208 (s).

Utskottet angav i betänkande 1991/92:UU15 att det finns ett stort behov av

inhemsk, lokalt förankrad teknologi i u-länderna liksom av forskning och

utveckling kring frågor som gäller teknologins anpassning till lokala

förhållanden. Utskottet noterade vidare att man på flera håll, inte minst inom

de enskilda organisationerna, försöker bygga upp en kompetens kring småskalig

och hantverksbaserad teknologi och dess anpassning. Vidare pekade utskottet på

de möjligheter organisationer av olika slag har att ansöka om biståndsmedel för

forskning och utveckling på området, bl.a. genom SIDA och SAREC.

Härmed får yrkande 6 i motion U221 (c) anses besvarat.

Befolkning och sociala frågor

Sammanfattning av motionerna

I motion U259 (fp, m, c, kds, nyd) ges argument för en ökad uppmärksamhet på

befolkningsfrågan och för ökade familjeplaneringsinsatser. Motionens yrkande

om bidrag till en ny organisation på området behandlas under C 2-avsnittet.

Enligt motion U209 (s) är det viktigt att Sverige fortsätter sin aktiva roll

att underlätta för u-länderna att kunna genomföra sina befolkningsprogram, mot

bakgrund av befolkningsökningen, den ökande urbaniseringen och betydelsen av

familjeplanering för kvinnors frigörelse och hälsa. Familjeplaneringsprogram

måste ingå i allt biståndsarbete. Sverige bör inte sänka sina bidrag till de

internationella organisationerna som är verksamma på området.

Motion U249 (fp) tar upp en rad förslag på befolkningsområdet.

Enligt motionen är den snabba befolkningsökningen, som till två tredjedelar

sker i städerna, ett allvarligt hot mot möjligheterna till en bärkraftig

utveckling. Sveriges bilaterala arbete beträffande befolkningsfrågan är något

eftersatt. Det är angeläget att satsningar inom familjeplanering medvetet förs

in i bilaterala förhandlingar så att projekt kan igångsättas i programländerna.

Ett sådant bilateralt samarbete innebär att svensk biståndspersonal engageras

och därmed ökar kunskaperna på området (yrkandena 2 och 3). Enligt yrkande 4

bör en ökad uppmärksamhet ägnas åt läskunnighetens betydelse för

familjeplaneringsprogrammens förverkligande.

Ökade satsningar måste göras på informationsverksamhet bland ungdomar om att

preventivmedel finns samt på att möjliggöra en kontinuerlig tillgång till

preventivmedel (yrkande 1).

Även i motion U213 (fp) föreslås ökad tillgänglighet av preventivmedel samt

ökade informationsinsatser (yrkandena 1 och 2). Enligt motionens yrkande 3 bör

Sverige i internationella sammanhang verka för att inte abortlagar införs som

leder till en ökning av antalet illegala aborter.

Enligt yrkande 3 i motion U275 (s) bör beträffande befolkningsfrågan insatser

för familjeplanering och för unga kvinnors utbildning särskilt uppmärksammas.

I motion A811 (c) hävdas att den viktigaste befolkningsåtgärden är att stärka

kvinnans ställning. Om kvinnan får status och själv kan styra över sin ekonomi,

föder hon inte fler barn än hon kan ta hand om. Biståndet på befolkningsområdet

bör ökas.

Enligt motion U212 (s) går endast 0,5 % av det svenska biståndet till

insatser för människor med funktionshinder. Motionärerna påpekar att fattigdom

drabbar funktionshindrade i u-länder särskilt hårt samt att i de flesta

u-länder avancerad sjukvård saknas liksom möjligheter till rehabilitering. De

anser därför att minst 7 % av biståndet bör avsättas till insatser för

funktionshindrade. Personer och organisationer med erfarenhet från

handikappområdet bör ha inflytande över utformningen av biståndsinsatserna.

I motion U250 (s) yrkande 6 anges att befolkningsfrågorna vuxit i betydelse.

Frågorna kräver enligt motionen en hållbar utvecklingsstrategi på alla områden.

Kvinnors rättigheter och utbildning måste uppmärksammas liksom rätten att få

kunskap och tillgång till familjeplaneringen. I motionen efterlyses regeringens

strategi i dessa frågor inför befolkningskonferensen 1994.

Enligt yrkande 5 i motion U249 och yrkande 4 i motion U213 (båda fp) bör

Sverige medverka till att avgörande frågor på befolkningsområdet uppmärksammas

inför befolkningskonferensen och att de belyses i förberedelsearbetet. Det

gäller bl.a. familjeplanering, abortproblematiken och preventivmedel.

Enligt yrkande 2 i motion U260 (s) är det inför befolkningskonferensen

nödvändigt att koppla samman frågorna om u-ländernas överbefolkning,

i-ländernas överkonsumtion och jordens begränsade resurser.

Utskottet

Befolkningsutvecklingen är i dag en av de viktigaste framtidsfrågorna. På

mindre än 100 år har jordens befolkning tredubblats och uppgår nu till ca 5

miljarder. Tillgängliga prognoser visar i dag på att världens befolkning kommer

att uppgå till 6,3 miljarder år 2000. Den genomsnittliga befolkningsökningen

nådde en topp på 2,1 % åren 1965--1970. I dag ökar jordens befolkning med 1,7 %

per år, och det har den gjort sedan år 1975.

Den årliga tillväxten i absoluta tal ökar fortfarande och förväntas uppgå

till 98 miljoner årligen 1995--2000. Därefter väntas tillväxttakten börja

sjunka.

Mellanåren 1985--1990 stod u-länderna för 93 % av jordens

befolkningstillväxt. Den siffran väntas stiga till 97 % åren 2020--2025. Det

finns dock stora regionala skillnader i tillväxttakten. I Latinamerika och

Sydasien har födelsetalen fallit något, medan i Afrika tillväxten i många fall

ligger på över 3 % per år.

Medellivslängden som för u-ländernas del under perioden 1985--1990 beräknas

till 61,4 år förväntas öka till 71,6 år under perioden 2020--2025. Flera

u-länder kommer alltså att under de närmaste decennierna få en allt högre andel

äldre personer i sin befolkning.

En fortsatt snabb ökning av världens befolkning får allvarliga följder på

många områden. Miljöförstöring, okontrollerad urbanisering, tilltagande

migration liksom det starkt ökande trycket på hälso- och sjukvården samt

utbildningen kan nämnas som de mest akuta problemområdena.

I detta sammanhang finns det även anledning att ta med i bilden relationen

mellan befolkning och resursförbrukning. Trots den osäkerhet som det innebär

att rättvisande jämföra befolkningsmängd med förbrukning av världens resurser

vet man dock att i-ländernas invånare som utgör en fjärdedel av världens hela

befolkning konsumerar tre fjärdedelar av världens energi, 79 % av alla

kommersiella bränslen och 72 % av allt stål som framställs. Eftersom i-länderna

konsumerar mer bidrar de också i större grad till miljöförorening.

Sverige ger ett omfattande bistånd till insatser på befolkningsområdet såväl

genom multilaterala organisationer som genom det bilaterala stödet via SIDA.

Sedan länge hör Sverige till de länder som bidrar mest till multilaterala

program på befolkningsområdet (FN:s befolkningsfond UNFPA och

familjeplaneringsfederationen IPPF). Dessa bidrag har ökat kraftigt under

senare år. Sverige har också under lång tid stött WHO:s olika program rörande

familjeplanering och reproduktiv hälsa (mödrahälsovård).

Även det bilaterala stödet genom SIDA har under senare år ökat, och sedan år

1990 har SIDA prioriterat stödinsatser på befolkningsområdet. I detta

sammanhang vill utskottet erinra om att anslagsposten Särskilda program, vilken

behandlas längre fram i detta betänkande, i enlighet med en framställning från

utskottet (1990/91:UU15, s. 70) höjdes från 10 miljoner kronor till 30 miljoner

kronor. Anslagsposten utnyttjas bl.a. för att stödja metodutveckling och

kunskapsspridning om befolkningsfrågor genom internationella och regionala

organisationer samt för att ge extra stöd till programländer.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen i budgetpropositionen

klart uttalar att befolkningsfrågan bör finnas med som en viktig aspekt i allt

vårt utvecklingssamarbete. Det är uppenbart att en rad åtgärder för att

åstadkomma en varaktig, ekonomisk och social utveckling är nödvändiga om

befolkningsökningen skall kunna bromsas. Många bilaterala biståndsinsatser har

betydelse för befolkningsutvecklingen utan att klassificeras som

familjeplaneringsåtgärder. Befolkningsfrågorna bör enligt utskottets mening ses

i ett socialt sammanhang. Förbättrad inkomstnivå för de fattiga, förbättrad och

utökad utbildning och förbättring av kvinnans ställning i familj och samhälle

är faktorer som förutom direkta familjeplaneringsåtgärder gynnsamt påverkar

befolkningsfrågornas utveckling. Huvudinriktningen av åtgärderna på

befolkningsområdet måste, som anges i propositionen, vara att bekämpa

fattigdomen och höja kvinnornas status.

Befolkningsfrågorna innefattar alltså insatser på en rad olika

biståndsområden. Utskottet noterar att i regeringens budgetförslag, som ju

kännetecknas av en betydande minskning av det svenska utvecklingsbiståndet, är

befolkningsfrågor ett område som prioriteras. Utskottet utgår från att

regeringen även framgent ägnar dessa frågor stor uppmärksamhet.

SIDA har under hösten 1992 inlett en utveckling och fördjupning av arbetet

med befolkningsfrågor. Syftet är att utveckla en tydlig strategi för SIDA:s syn

på befolkningsområdet som underlag för ökade insatser. Arbetet med framtagandet

av strategin har följande tre utgångspunkter.

Ekonomiska, sociala, legala och kulturella förutsättningar för "children by

choice". I detta perspektiv är befolkningsfrågan en integrerad del av

samhällets generella utvecklingssträvanden, lagstiftning, kultur och religion.

Kvinnors -- och mäns -- sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter.

Insatserna på detta område måste utgå från olika målgruppers behov och

önskemål.

Sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenser av en viss

befolkningsutveckling.

Utskottet konstaterar att de nya riktlinjer på biståndsområdet som SIDA nu

arbetar med ligger väl i linje med vad som anförs och förordas i här aktuella

motioner. Det är angeläget att riktlinjerna integreras i den reguljära

verksamheten med samarbetsländerna.

Förslag om specifika åtgärder för familjeplanering förs fram i två motioner.

Det gäller information och ökad tillgänglighet beträffande preventivmedel samt

insatser för att motverka en restriktiv abortlagstiftning.

I den i det föregående refererade strategin för insatser på

befolkningsområdet som SIDA nu utvecklar ingår bl.a. att stödja information om

olika preventivmedel, inte minst bland ungdomar och olika riskgrupper för

hiv/aids. Åtgärderna syftar även till att öka den ekonomiska och geografiska

tillgängligheten av olika preventivmedel samt att öka möjligheterna för säkra

aborter.

I detta sammanhang vill utskottet understryka vad som anförs i propositionen om

att det är viktigt att de åtgärder som vidtas på familjeplaneringsområdet

genomförs i ett perspektiv där individens värdighet och rättigheter står i

centrum och att man inte genom kollektiva påbud föreskriver för människor hur

de skall se på sin familjebildning.

Med det ovan anförda betraktar utskottet motionerna U209 (s), U213 (fp)

yrkandena 1--3, U249 (fp) yrkandena 1--4, U259 (fp, m, c, kds, nyd), U275 (s)

yrkande 3 och motion A811 (c) yrkande 3 som besvarade.

Enligt motion U212 (s) bör minst 7% av det svenska biståndet

gå till speciellt riktade insatser för funktionshindrade. Motionärerna förordar

också att människor med erfarenhet från handikappområdet bör delta i

beredningen och utformningen av biståndet.

FN:s generalförsamling antog år 1982 ett världsaktionsprogram för

handikappade. Det svenska biståndet till funktionshindrade utgår från detta

program. Den övergripande målsättningen är att integrera insatserna inom ramen

för biståndet. SIDA har under hösten 1992 presenterat nya riktlinjer för

biståndet inom handikappområdet. Dessa avser såväl bilaterala insatser som

multilaterala och stöd till enskilda organisationer. Sedan år 1982 har SIDA en

särskild referensgrupp med uppgift att biträda SIDA vid bedömning av insatser

inom handikappområdet. I referensgruppen ingår bl.a. personer utsedda av

handikapprörelsens olika organisationer.

Inom ramen för det multilaterala biståndet gäller samma målsättning som för

det bilaterala biståndet, nämligen att i största möjliga utsträckning integrera

handikappaspekten i den löpande utvecklingsprocessen.

Det stöd på handikappområdet som SIDA lämnar inom ramen för anslagsposten

Särskilda program har ökat under de senaste åren från 3,7 miljoner kronor

budgetåret 1991/92 till planerade utbetalningar nästa budgetår på 5 miljoner

kronor. I propositionen aviseras att vissa omprioriteringar av insatserna under

anslagsposten skall göras till förmån för bl.a. handikappade.

Med hänsyn till den svåra situation som handikappade i u-länder har är det

enligt utskottets mening angeläget med utökade biståndsinsatser. Utskottet är

dock inte berett att slå fast en visss nivå för biståndet på handikappområdet.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motion U212 (s).

År 1994 anordnar FN en internationell konferens om befolkning och utveckling.

Regeringen har i maj 1992 tillkallat en nationalkommitté med uppgift att

förbereda det svenska agerandet vid konferensen och att dra upp riktlinjerna

för svensk politik på området. Nationalkommittén har enligt vad som anges i

direktiven (dir. 1992:55) i uppgift att bidra till utformandet av de svenska

ställningstagandena samt att informera om och lämna synpunkter på FN-material

och svenskt underlag. Den skall även fungera som ett samrådsorgan, där

regeringen kan förankra ståndpunkter av relevans för befolkningsfrågan och för

1994 års konferens. I Nationalkommittén ingår representanter för de politiska

partierna, berörda departement, myndigheter och andra organisationer.

Förberedelserna inför FN-konferensen innefattar bl.a. expertmöten samt

regionala konferenser. I detta förberedande arbete är avsikten att ta upp några

av de viktigare delfrågorna vid konferensen som kvinnoperspektivet,

uppföljningen av miljökonferensen i Rio, aids, olika ekonomiska teorier om

befolkningsutvecklingen samt etiska aspekter. Enligt vad utskottet inhämtat har

Nationalkommittén agerat för att i första hand miljöaspekterna och

kvinnofrågorna noga uppmärksammas.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om att en oberoende kommission för

befolkningsfrågor -- Independent Commission on Population and the Quality of

Life -- har inrättats under 1992. Kommissionen som leds av en tidigare

portugisisk premiärminister, Maria de Lourdes Pintasilgo, skall lägga fram en

rapport till 1994 års befolkningskonferens. Sverige bidrar till finansieringen

av kommissionen.

När det gäller förberedelsearbetet inför befolkningskonferensen delar

utskottet den allmänna syn som kommer till uttryck i budgetpropositionen och

som ligger bakom flera av de här aktuella motionsyrkandena, nämligen att det

är viktigt att förberedelserna för konferensen är gedigna och att u-länderna

har möjlighet att aktivt delta i det förberedande arbetet. Det är enligt

utskottets mening angeläget att Sverige i såväl i förberedelsearbetet inför

konferensen som vid själva konferensen spelar en aktiv och pådrivande roll när

det gäller familjeplanering och åtgärder för att stärka kvinnors ställning.

Med hänvisning till det anförda får motionerna U213 (fp) yrkande 4, U249 (fp)

yrkande 5, U250 (s) yrkande 6 och U260 (s) yrkande 2 anses vara besvarade.

Kvinnoinriktat bistånd m.m.

Sammanfattning av motionerna

Enligt yrkande 5 i motion U275 (s) måste riktlinjer och strategier för hur

kvinnofrågor skall integreras i biståndet utarbetas vid samtliga

biståndsmyndigheter, dvs. inte bara SIDA utan även BITS, SAREC och Swedecorp.

I motion U282 (kds) yrkande 2 föreslås att kvinnans ojämlika situation

uppmärksammas och med olika insatser åtgärdas i alla biståndsprojekt.

Enligt motion U228 (m) måste biståndet omfördelas så att det inriktas mot

kvinnor och familjerna i en avsevärt högre utsträckning än i dag. Kvinnors

delaktighet i projekten behöver stärkas. Ett sätt att nå fram till kvinnorna är

enligt motionen att arbeta med både svenska och internationella

kvinnoorganisationer av olika slag,

Enligt yrkande 5 i motion A811 (c) bör stöd till kvinnor, förutom att vara en

integrerad del av projekt, också ges till separata kvinnoprojekt och i ökande

omfattning.

Enligt yrkande 4 i motion U275 (s) bör en nationalkommitté skyndsamt

tillsättas inför kvinnokonferensen 1995. Bland frågor som bör förberedas nämns

i motionen flyktingkvinnornas situation och kvinnors tillgång till utbildning,

hälsovård och familjeplanering.

Motion U224 (kds, s, m, fp, c, nyd, v) tar upp problemet med kvinnlig

omskärelse/könsstympning. Enligt yrkande 3 finns behov av att stödja

organisationer som i olika u-länder upplyser om farorna med könsstympning.

Enligt yrkande 4 bör stöd ges till utbildning av de inhemska "barnmorskorna" så

att dessa inser skadligheten med könsstympning och upphör med den verksamheten.

I yrkande 5 noteras konsensusbeslutet vid den internationella konferensen för

stöd till Afrikas barn i Dakar 1992. I artikel 28 förbinder sig deltagande

nationer att skydda flickor mot traditionell omskärelse. I motionen förutsätts

att detta kommer att finnas med i biståndsdialogen med berörda länder.

I motion U268 (s) föreslås inrättandet av en professur i internationell

mödrahälsovård. Finansiering bör ske över biståndsanslaget.

I yrkande 11 i motion U221 (c) anges att barnens situation är nära förknippad

med kvinnors situation och utbildningsnivå. Biståndet till kvinnor bör

fortsätta att öka.

I motion U650 (s, m, fp, c, kds, nyd, v) hemställs att riksdagen i en

framställning till regeringen skall ställa sig bakom motionärernas synpunkter

på behovet av riktade insatser för utbildning av världens flickebarn.

I motion U640 (fp) refereras till FN:s konvention om barns rättigheter. Med

utgångspunkt i konventionen bör barnen alltid sättas främst i svenskt bistånd.

Utskottet

Det råder allmän enighet om att insatser för att på olika områden förbättra

kvinnors levnadsvillkor och stärka deras ställning är en viktig del av det

svenska biståndet.

I propositionen anger regeringen att biståndet skall, förutom att uppmärksamma

att även kvinnor omfattas av respekten för mänskliga rättigheter, stödja

kvinnans ställning bl.a. genom att skapa bättre förutsättningar för utbildning

och hälsovård. Kvinnorna skall ges ökade möjligheter till egen försörjning och

till deltagande i samhällsprocessen. De bör också i större utsträckning

integreras i utvecklingsarbetet och beredas möjligheter att delta aktivt i

beslut om och utformning av utvecklingsinsatser. I relationerna med

samarbetsländer skall kvinnoaspekter regelmässigt aktualiseras.

Utskottet har också vid flera tillfällen och senast våren 1992 (bet.

1991/92:UU15,) framhållit betydelsen av att man i biståndet uppmärksammar

kvinnornas roll och ställning. Utskottet underströk då att det är fullt

motiverat att allt utvecklingssamarbete genomsyras av en vilja att identifiera

och åtgärda problem som rör kvinnans ställning.

I motion U275 (s) förordas att samtliga biståndsmyndigheter bör utarbeta

riktlinjer och strategier för hur kvinnofrågor skall integreras i biståndet.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande.

Utrikesdepartementet lät hösten 1990 göra en översyn av kvinnors roll i det

bilaterala och multilaterala biståndet. I rapporten "Kvinnoinriktad verksamhet

i biståndet" redovisas hur verksamhet inom andra biståndsmyndigheter än SIDA

tar hänsyn till kvinnors speciella situation. I förra årets budgetproposition

(prop. 1991/92:100, bil. 4) anförs att förutsättningarna för att bedriva

kvinnoinriktat bistånd skiljer sig åt mellan olika biståndsmyndigheter men att

även de mindre myndigheterna i likhet med SIDA bör utarbeta praktiskt inriktade

strategier för att i sin verksamhet främja utvecklingen för och genom kvinnor.

SIDA redovisar i årets anslagsframställning de omfattande insatser som görs

för att öka kvinnors deltagande i utvecklingsprocessen. BITS har under år 1992

utarbetat vissa riktlinjer som skall vara vägledande för myndighetens

verksamhet vad gäller hänsynstagande till kvinnors speciella utvecklingsbehov

och utsatthet i samhället. Riktlinjerna omfattar såväl det tekniska samarbetet

och u-kreditverksamheten som den internationella kursverksamheten. I BITS

dialog med samarbetsländerna skall kunskap inhämtas om kvinnans ställning i

utvecklingsarbetet i ifrågavarande land för att öka förståelsen för hur hänsyn

till kvinnans roll kan införlivas i beredningsprocessen av enskilda insatser

och projekt.

SAREC ger inom ramen för regionala program bl.a. stöd till forskning inriktad

på kvinnofrågor.

Utskottet konstaterar att det pågår ett omfattande arbete för att integrera

kvinnofrågor i det svenska biståndet. Utskottet utgår från att insatserna på

detta område kommer att ytterligare byggas ut. Detta kan ske i form av

direkt kvinnoinriktade insatser i programländerna, ökade möjligheter för

kvinnligt deltagande och medverkande i biståndets utformning samt i

planeringen, utförandet och utvärderingen av enskilda biståndsinsatser. Även om

det kan finnas vissa svårigheter som t.ex. i fråga om BITS verksamhet som är

styrd genom efterfrågan från mottagarna är det viktigt att kvinnoperspektivet

så långt möjligt integreras i biståndsinsatserna.

Med det anförda får motionerna U275 (s) yrkande 5 (delvis), U282 (kds)

yrkande 2, U228 (m), A811 yrkande 5 anses besvarade.

Med anledning av förslaget i motion U275 (s) om tillsättande av en

nationalkommitté för att förbereda kvinnokonferensen i Peking 1995 vill

utskottet erinra om sitt ställningstagande våren 1992 till motionsförslag med

sammma syfte. Utskottet (1991/92:UU15) framhöll då att de politiska

kvinnoorganisationerna har en naturlig roll att spela i det förberedelsearbete

som är nödvändigt inför FN:s kvinnokonferens 1995. Utskottet utgick ifrån att

regeringen i god tid tillsätter en nationalkommitté med uppgift att samordna

detta arbete.

I sitt nyligen avlämnade betänkande om mänskliga rättigheter (1992/93:UU3)

behandlar utskottet bl.a. ett motionsförslag om att kvinnokonferensen skall ges

publicitet och resurser i samma omfattning som FN:s övriga världskonferenser.

Med anledning härav uttalar utskottet att det utgår från att regeringen bl.a. i

fråga om resurser och publicitet kommer att verka för att 1995 års

världskonferens, både från svenskt håll och internationellt, blir behandlad på

motsvarande sätt som FN:s övriga världskonferenser.

Mot denna bakgrund räknar utskottets med att -- i likhet med vad som skett

inför FN:s befolkningskonferens -- en nationalkommitté för kvinnokonferensen

snarast tillkallas.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet yrkande 4 i motion U275 (s)

besvarat.

I motion U224 (kds, s, m, fp, c, nyd, v) föreslås en rad åtgärder för att

motverka bruket av kvinnlig omskärelse. Enligt en utredning av FN:s expertgrupp

för traditionella beteendemönster förekommer omskärelse av kvinnor i vissa

asiatiska stater samt i minst 25 afrikanska stater. I Europa förekommer det

bland vissa invandrargrupper. Unicef har beräknat att ca 90 miljoner kvinnor

och barn drabbas härav. De skäl som anges för att upprätthålla detta

handlingsmönster är bl.a. religion, sedvänja, hygien, minskande av kvinnors

sexuella behov, fertilitet och underlättande av sexuella relationer. Många

kvinnor tror, påpekar expertgruppen, att de som rättrogna muslimer måste

underkasta sig denna operation även om den inte nämns i Koranen och trots att

den fördömts av framstående muslimska religiösa ledare. I många länder ingår

omskärelse som en del av de unga flickornas initiering i vuxenlivet och är en

förutsättning för äktenskap.

FN:s kommission för mänskliga rättigheter har slagit fast att omskärelse är

hälsovådlig och utgör ett övergrepp mot kvinnors värdighet. WHO har fördömt

kvinnlig omskärelse såsom utgörande en allvarlig hälsorisk. WHO och FN:s

barnfond har i Afrika arbetat med särskilda undervisningsprogram för att

påverka kvinnor och män i de områden där kvinnlig omskärelse förekommer.

Sverige har i det internationella samarbetet påtalat riskerna med kvinnlig

omskärelse. I den strategi på befolkningsområdet som SIDA utarbetat ingår även

att förbättra möjligheterna för medicinska insatser inom området sexuell och

reproduktiv hälsa. SAREC har inom ramen för stödet till forskning om mödrars

hälsa bl.a. tagit upp problem rörande omskärelse av kvinnor. I slutdokumentet

från den konferens som de afrikanska staternas samarbetsorgan (OAU) anordnade i

Dakar i november 1992 om stöd till Afrikas barn ingår som en särskild punkt ett

åtagande av de deltagande staterna om bekämpning av skadliga traditioner såsom

omskärelse av kvinnor.

Utskottet vill poängtera att ställningstagandet vid konferensen i Dakar har

särskild tyngd eftersom det initierades av kvinnor från de afrikanska länderna.

Ställningstagandet innebär bl.a. att de svenska biståndsorganen också har fått

en god grund för att föra fram sin syn samt för det fortsatta arbetet för att

skydda kvinnor mot omskärelse.

Motionsförslag som rör kvinnlig omskärelse behandlades under föregående

riksmöte av såväl utrikesutskottet (1991/92:UU2) som socialförsäkringsutskottet

(1991/92:SfU10). Under innevarande riksmöte kommer denna fråga att behandlas

även av socialutskottet.

Med det här anförda får motion U224 (kds, s, m, fp, c, nyd, v) yrkandena 3, 4

och 5 anses vara besvarade.

Enligt motion U268 (s) är det angeläget att en professur i internationell

mödrahälsovård inrättas. Med anledning av motionärernas synpunkter på behovet

av en sådan professur vill utskottet anföra följande.

SAREC beslöt under slutet av 1980-talet att utvidga stödet till forskning om

mödrars hälsa. Följande insatser ingår i detta program.

Stöd till forskningsprogrammet "Safe Motherhood" vid WHO:s familjeenhet.

Stöd till utveckling av inhemska forskargrupper i Moçambique, Tanzania,

Zimbabwe, Zambia, Nicaragua och Vietnam.

En kartläggning av mödradödligheten i Zimbabwe och Tanzania. Olika sätt att

förbättra mödrahälsovården och förlossningsvården studeras i Kap Verde,

Tanzania, Zambia, Zimbabwe och Nicaragua.

Tonårsfertilitet och aborter studeras i Kenya, Tanzania, Zambia och Vietnam.

Enligt SAREC:s mening behövs kompetens från flera discipliner för att

kunskapen på mödravårdsområdet skall kunna utvecklas. Flera svenska

institutioner, bl.a. institutionen för obstetrik och gynekologi vid Uppsala

universitet och institutionen för epidemiologi i Umeå, har involverats i denna

utveckling och fungerar som handledare för u-landsdoktorander.

Utskottet har åren 1991 och 1992 (bet. 1990/91:UU15, 1991/92:UU15) behandlat

förslag med samma syfte som det här aktuella. Utskottet ansåg att frågan om en

professur i internationell mödrahälsovård hade hög prioritet. Utskottet

framhöll dock att hänsyn måste tas till de prioriteringar som är nödvändiga med

hänsyn till de begränsade medel som står till förfogande samt att det inte

ankommer på utskottet att ta ställning beträffande enskilda professurer eller

deras finansiering.

Utskottet konstaterar att SAREC sedan länge stöder en omfattande verksamhet

inom området mödrahälsovård.

Med det anförda betraktar utskottet motion U268 (s) som besvarad.

I tre motioner aktualiseras frågan om barnens livsvillkor i u-länder.

I juni 1990 ratificerade Sverige barnkonventionen som trädde i kraft i

september 1991. Konventionen omfattar barn i såväl i- som u-länder och är en

uppmaning till alla länder att på alla plan se till barnens bästa. Biståndet är

ett medel för att förverkliga konventionens normer och förpliktelser. Det är

uppenbart att hoten mot barnens överlevnad, hälsa och utveckling är allra

störst i de fattigaste, mest skuldtyngda och konfliktdrabbade länderna.

Situationen för barnen fortsätter att vara svår i många delar av världen.

Undernäring, övergrepp av olika slag, dåliga eller inga utbildningsmöjligheter

hör till bilden. Många barn får aldrig gå i skola. Barnadödligheten har under

senare år ökat i Latinamerika och Afrika. Sveriges bistånd är också i hög grad

inriktat på exempelvis primärhälsovård, familjeplanering, nutrition, vatten och

sanitet, primärskolor och andra utbildningsinsatser. Sverige är den största

bidragsgivaren till FN:s barnfond Unicef och finansierar drygt 17 % av

organisationens budget.

Utskottet noterar med tillfredsställelse regeringens målsättning att ökad

uppmärksamhet måste ägnas det växande våldet mot barn, vilket tar sig uttryck i

slavarbete, jakt på gatubarn och barnprostitution. Det är också positivt att

regeringen avser att verka för att barnens rättigheter i enlighet med

barnkonventionen samt den handlingsplan som världstoppmötet om barn enades om

år 1990 skall ges hög prioritet i biståndssamarbetet med berörda länder. SIDA

har av regeringen fått i uppdrag att utarbeta en plan för insatser till stöd

för barnets rättigheter. Även icke-programländer som Thailand och Filippinerna

bör komma i fråga för dessa insatser.

Det råder ingen tvekan om att -- som framhålls i motion U221 -- kvinnors

livsvillkor i hög grad bestämmer barnens situation. Utskottet har också i det

föregående understrukit vikten av biståndsinsatser som tar sikte på att stärka

kvinnors ställning.

Avgörande härvidlag är att kvinnor får tillgång till utbildning. Det gäller i

hög grad för de unga flickorna, vilkas skolgång ofta avbryts på ett tidigt

stadium.

Med hänvisning till det anförda får motionerna U221 (c) yrkande 11, U640 (fp)

yrkande 1 och U650 yrkande 3 anses besvarade.

Bindning, återflöde

Sammanfattning av motionerna

Enligt yrkande 13 i motion U250 (s) visar erfarenhet och forskning att bundet

bistånd är ett ineffektivt bistånd. Frågan om bundet bistånd och svensk

industris intressen i u-länderna bör belysas i den kommission som

Socialdemokraterna föreslår och som behandlas senare i betänkandet.

I motionerna U202 (m) och U225 (kds) föreslås en ökning av det bundna

biståndet.

Utskottet

Utskottet har i stort sett varje år behandlat frågan om bundet bistånd. I

betänkande 1991/92:UU15 angavs följande.

Utskottet har tidigare mycket klart framhållit sin principiella syn att

biståndet bör vara obundet. Upphandling enligt frihandelsprinciper och i fri

konkurrens ger bäst utbyte för de resurser som avsätts. Effektiviteten är

enligt utskottet högre i obundet bistånd än i bundet. Återflödet av svenska

biståndsmedel är dessutom betydligt större än vad graden av bindning kan ge

intryck av. Närmare hälften av biståndet återvänder till Sverige i form av

betalning för svenska varor och tjänster. Den del av biståndet som är formellt

bunden till upphandling i Sverige inriktas på konkurrenskraftiga varor som

direkt efterfrågas av mottagarländerna.

Denna utskottets bedömning kvarstår.

Härmed avstyrks motionerna U202 (m) och U225 (kds). Yrkande 13 i motion U250

(s) får anses besvarat med vad utskottet anfört.

Organisationsfrågor, effektivitet och utredningar

Sammanfattning av motionerna

I yrkande 7 i motion U250 (s) föreslås med hänvisning till motionen

"Solidaritet och säkerhet för ett ny värld" hemställs att en kommission med

syfte att se över Sveriges internationella ansvarstagande tillsätts.

Kommissionen bör ta upp de principiella frågorna om biståndet, t.ex. riksdagens

inflytande, landramar, myndigheternas roll, bundet bistånd m.m. De utredningar

som nu genomförs eller inleds bör föras in som underlag till kommissionens

arbete.

I samma motions yrkande 10 konstateras att landramsmedlen bara är en del av

det bistånd som går till de s.k. programländerna. Bistånd utgår också från

sakanslag. Det totala svenska biståndsflödet till länderna kan därmed inte

anges i förhand, men däremot kan det redovisas i efterhand. Regeringen borde

enligt motionen mer systematiskt redovisa det samlade biståndsflödet för att ge

riksdagen ökad möjlighet till insyn och styrning.

Enligt motion U221 (c) är det viktigt att det finns en samordnande myndighet

för det svenska biståndet. Motionärerna anser att SIDA även fortsättningsvis

bör ha denna roll. SIDA:s nuvarande organisation bör därför, säger de, inte

ytterligare reduceras annat än vad som påkallas på grund av reguljära

rationaliserings- och effektiviseringskrav (yrkande 12).

Vänsterpartiet föreslår i motion U233 att en brett förankrad parlamentarisk

utredning tillsätts för att komma med förslag till en övergripande svensk

u-landspolitik, som även innefattar handels- och skuldpolitik, råvaror och

vapenhandel samt för att söka lösningar på problemet med biståndets minskande

effektivitet.

I motion U250 (s) yrkande 11 anges att för att svenskt bistånd skall kunna

upprätthållas på både kvantitativt och kvalitativt hög nivå är det angeläget

att regeringen ger SIDA och andra biståndsmyndigheter tillräckligt stöd och

resurser.

I yrkande 12 anges att utan större medvetande om de internationella frågornas

vikt bland allmänheten riskerar stödet för biståndet att försvagas. Mot denna

bakgrund bör ambitionerna beträffande internationaliseringen i undervisningen

öka.

I motion U260 (s) yrkande 4 föreslås kraftfulla informations- och

folkbildningsinsatser syftande till att förankra biståndet och öka intresset

för etiska frågor med anknytning till biståndet.

Enligt yrkande 3 i motion U233 (v) bör regeringen redovisa hur mycket

administrationen tar av biståndet genom olika kanaler (som SIDA, BITS,

Världsbanken, UNDP, FAO etc.)

Enligt samma motions yrkande 4 skulle nedläggning av biståndskontor urholka

biståndskompetensen, och förslag därom avvisas. Det är enligt motionärerna

bättre och billigare att lägga ned ambassaderna.

Utskottet

Under senare år har olika delar av biståndet granskats och utvärderats inom

ramen för separata översyner och utredningar. Exempel härpå under den senaste

5-årsperioden är översynen av biståndsmålen (SOU 1987:28), utredningen om

Swedfund (SOU 1988:4), Kultursamarbetet med u-länderna (Ds UD 1987:2),

U-landsinformation (SOU 1988:19), Vissa aspekter av u-kreditsystemet (1988:42),

Organisation och arbetsformer i det bilaterala biståndet (SOU 1990:17),

Effektivitet och utvärdering i biståndet (Ds 1990:63), FN i

utvecklingssamarbetet (Nordiska FN-projektet 1991), Bistånd genom

internationella organisationer (SOU 1991:48), Krediter för utveckling (SOU

1991:74) och Styrnings- och samarbetsformer i biståndet (SOU 1993:1). Vidare

har översyner om bl.a. bistånd till Asien och Moçambique genomförts. Bland

aktuella utredningar kan också nämnas utredningen om valövervakning samt om

bistånd till politiska partier.

Utskottet har tidigare gett sitt stöd till att olika aspekter av biståndet på

detta sätt ingående analyseras och granskas. De förslag till nyordningar inom

olika delar av biståndsverksamheten som lagts fram med anledning av

utredningarnas slutsatser har gett värdefulla bidrag till förnyelsen och

anpassningen av formerna och metoderna i biståndet.

Inte desto mindre är det enligt utskottets uppfattning av stort värde att

efter en längre tidsperiod göra en bredare och mer övergripande översyn av

biståndet. Detta har tidigare tagit sig uttryck i s.k. biståndspolitiska

utredningar varav den senaste ägde rum 1975. Dessa utredningars mandat har

varit mycket breda och omspunnit såväl biståndspolitiska mål som metoder på

alla sakområden som involveras i biståndet. Utredningarna har i allmänhet haft

stark parlamentarisk förankring.

I två motioner förs tanken på en sådan helomfattande översyn av biståndet

fram. Som framgår av motionsreferatet föreslås både i motion U250 (s) och i

U233 (v) att en bredare och mer övergripande översyn av biståndet görs som

också skall innefatta principiella frågor kring biståndet.

Förslaget i U250 (s) om att tillsätta en kommission med syfte att se över

Sveriges internationella ansvarstagande har ett ännu bredare angreppssätt

enligt vilket biståndet är en del och andra delar av förslaget bl.a. berör

säkerhetspolitik och nedrustning, fredsbevarande insatser, allmän FN-politik,

Östeuropasamarbetet och flyktingfrågor.

Utskottet har -- som nämnts i det föregående -- vid flera tillfällen tidigare

ställt sig positivt till att analyser och granskningar liksom även mer

övergripande översyner av biståndet äger rum. Utskottet ställer sig dock

tveksamt till förslaget i motion U250 (s) om tillsättande av en kommission med

det vida utredningsuppdrag som anges i motionen. Motionärernas förslag innebär

att i stort sett hela den svenska utrikespolitiken skulle bli föremål för

granskning. Från biståndspolitisk utgångspunkt kan ifrågasättas om detta är den

mest fruktbara ansatsen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion U250 (s) yrkande

7.

Även förslaget i motion U233 (v) yrkande 23 om en u-landspolitisk utredning

avstyrks.

Utskottet delar den syn som framförs i yrkande 11 i motion U250 (s) och i

motion U221 (c) yrkande 12 om att SIDA ges tillräckligt stöd och resurser för

att biståndet skall kunna upprätthållas på kvantitativt och kvalitativt hög

nivå. Utskottet tar ställning till SIDA:s anslag i andra avsnitt i detta

betänkande med målsättningen att garantera ett generöst och effektivt bistånd.

Med anledning av de synpunkter på SIDA:s nuvarande organisation som förs fram

i motion U221 (c) vill utskottet erinra om att frågor rörande styrnings- och

samarbetsformer i biståndet kommer att behandlas under våren i samband med den

nyligen avlämnade propositionen 1992/93:244.

Med hänvisning till det anförda får motionerna U221 (c) yrkande 12 och U250

(s) yrkande 11 anses besvarade.

Enligt motion U233 (v) bör ambassader och inte biståndskontor läggas ned.

Utskottet vill även beträffande detta förslag hänvisa till den kommande

behandlingen av regeringens förslag i propositionen 1992/93:244 om styrnings-

och samarbetsformer i biståndet.

Utskottet avstyrker därför motion U233 (v) yrkande 4.

Regeringen gör i samband med den årliga prövningen i budgetarbetet en

uppföljning av biståndets administrativa kostnader. Vissa år sker en

fördjupning av detta arbete i samband med utredningar av olika delar av

biståndet, som exempelvis utredningen Bistånd genom internationella

organisationer (SOU 1991:48).

I juni 1992 tillsatte regeringen en utredning för att göra en översyn av

vissa internationella organisationers budgetar. Syftet var att förbättra

underlaget för att bedöma budgetutveckling och ekonomiadministration inom de

olika FN-organen. Granskningen skall även omfatta organisationernas

resultatanalys och allmänna prioriteringspolitik. Utredningens resultat kommer

enligt vad utskottet inhämtat att redovisas under våren 1993.

Härmed får yrkande 3 i motion U233 (v) anses besvarat.

Utskottet delar uppfattningen att en internationalisering av undervisningen

med stort utrymme för u-landsfrågor har en positiv effekt när det gäller

medvetandet om de internationella och globala frågornas vikt bland allmänheten

och engagemanget för biståndet. Utskottet noterar biståndsmyndigheternas ökade

ambitioner härvidlag. Internationaliseringen av undervisningen bör enligt

utskottets mening ytterligare betonas och utvecklas.

Härmed får yrkande 12 i motion U250 (s) anses besvarat.

I motion U260 (s) framhålls betydelsen av informations- och

folkbildningsinsatser syftande till att förankra biståndet och öka intresset.

Utskottet delar denna uppfattning. SIDA disponerar särskilda medel för

informationsverksamhet. Utskottet understryker i detta sammanhang den stora

betydelse som de i biståndet verksamma enskilda organisationerna har när det

gäller folkligt engagemang, förankring och information.

Härmed får yrkande 4 i motion U260 (s) anses besvarat.

Bistånd och EG

Propositionen (s. 66--67)

Genom EES-avtalets ikraftträdande kommer Sverige att anslutas till EG:s

tredje ramprogram för forskning. Ett av delprogrammen, det s.k.

STD-programmet, är inriktat på u-landsforskning. Det svenska deltagandet på

programnivå i STD beräknas kosta ca 300 000 kr per år.

Frågan om huruvida subsidiaritetsprincipen (närhetsprincipen), dvs. att ingen

fråga skall avgöras eller hanteras längre upp i en organisatorisk hierarki än

vad som är sakligt motiverat, skall gälla inom biståndsområdet tas även upp i

propositionen. Det erinras om att det inom EG för närvarande pågår omfattande

diskussioner och arbete med att förtydliga principen. Närhetsprincipens

tillämpning var även en av huvudfrågorna vid EG:s senaste toppmöte i Edinburgh

i december 1992. Regeringens bedömning i denna fråga är att såväl EG:s

ställningstagande i fråga om närhetsprincipen som formerna för en förbättrad

samordning medlemsländerna emellan vad gäller biståndet kommer att utvecklas

successivt. En god balans mellan intresset av ett fortsatt stort nationellt

ansvar och engagemang i biståndet och en mer effektiv givarsamordning är enligt

propositionen en uttalat högt prioriterad fråga inför Sveriges kommande

medlemskapsförhandlingar.

Sammanfattning av motionerna

Enligt yrkande 1 i motion U273 (s) bör ett utredningsarbete nu inledas för

att man i god tid skall kunna lämna förslag om hur de organisatoriska sambanden

mellan EG:s och Sveriges biståndsverksamhet skall utformas. Det bör också

klargöras från vilka delar av nuvarande biståndsbudget som de svenska medlen

till EG:s gemensamma bistånd skall tas.

I yrkandena 3 och 5 i motion U262 (fp) anges att samma krav på nyordning bör

ställas på det för EG gemensamma biståndet som på vårt nationella bistånd. Det

gäller bl.a. krav på marknadsekonomi i mottagarländerna, liksom krav på

demokrati och mänskliga rättigheter (yrkande 6). Enligt motionens yrkande 4 bör

närhetsprincipen tillämpas i detta sammanhang, dvs. den övervägande delen av

biståndet från EG-länderna bör beslutas och administreras på nationell nivå.

Enligt yrkande 22 i motion U233 (v) bör Sverige inte anslå pengar till EG:s

u-landsforskningsprogram. I motionen ifrågasätts om programmet, som enligt

motionen inriktas på energiområdet, är till nytta för u-länderna.

Utskottet

Utskottet konstaterar att biståndet i dag är en integrerad del av EG:s

verksamhet. I huvudsak består EG:s bistånd av stöd till 69 afrikanska,

västindiska och Stillahavsländer som är anslutna till den s.k.

Lomékonventionen, stöd genom andra arrangemang till Central- och Östeuropa och

ett antal länder i Asien och Latinamerika samt stöd till de flesta länder i

Medelhavsområdet som inte är medlemmar i EG. Därutöver lämnas ett relativt

omfattande livsmedels- och katastrofbistånd. Biståndet inom Lomékonventionen

finansieras genom att medlemsländerna gör fleråriga utfästelser till European

Development Fund (EDF). Det övriga biståndet finansieras över EG:s ordinarie

budget.

Inriktningen av EG:s bistånd överensstämmer i stort med Sveriges ambitioner

på biståndsområdet. Enligt bedömningar som regeringen bl.a. har offentliggjort

i skriften "Biståndet och EG" ger ett svenskt medlemskap i EG inte anledning

till några principiella betänkligheter vad gäller samstämmigheten med de

svenska biståndsmålen. Utskottet delar denna bedömning men vill samtidigt

understryka vikten av att Sverige såväl i förhandlingarna om medlemskap som vid

ett eventuellt medlemskap värnar om den hittillsvarande svenska ambitionsnivån

på biståndsområdet.

Sverige har som medlem av EG möjligheter att påverka innehållet i

gemenskapens utvecklingssamarbete dels och i första hand genom de gemensamma

EG-programmen, dels genom bilaterala och multilaterala dialoger inom EG. Under

förutsättning att 1 % av BNI avsätts för bistånd ställs Sverige vid medlemskap

inför uppgiften att bereda plats för bistånd genom EG motsvarande ungefär 7 %

av det totala biståndsanslaget. Av Maastrichtöverenskommelsen framgår att en

ökad koordinering mellan medlemsländerna på biståndsområdet med avseende på de

nationella anslagen kan förväntas i framtiden. Sverige kan enligt utskottets

bedömning påverka denna process. Redan i medlemskapsförhandlingarna är det

viktigt att Sverige understryker sin syn på biståndsfrågorna.

Utskottet har i det föregående redovisat regeringens inställning till frågan

om närhetsprincipens giltighet i EG-sammanhang. Vad som anförts i propositionen

har inte gett utskottet anledning till erinran.

Som framgår av redovisningen pågår inom EG diskussioner om vilken avvägning

som skall göras mellan bistånd som en uppgift för gemenskapen och

medlemsländernas nationella biståndsansträngningar. Utskottet anser i likhet

med vissa av motionärerna att Sverige bör verka för att subsidiaritetsprincipen

(närhetsprincipen), skall gälla inom biståndsområdet. Effektiviteten i

biståndet gynnas av flera kompletterande organisationsformer. Detta synsätt

torde äga aktualitet även för EG:s bistånd. EG:s och medlemsländernas samlade

bistånd torde nå de bästa resultaten om de gemensamma programmen tar sig an de

frågor där behoven av samlat agerande är störst och de nationella programmen

får utvecklas utifrån sina egna förutsättningar.

Vad gäller frågan om att krav på demokrati och respekt för de mänskliga

rättigheterna skall ställas på mottagarna av EG:s gemensamma bistånd är dessa

principer genom överenskommelsen i Maastricht redan inskrivna som grundsatser

för EG-biståndet. Som medlem i EG kan Sverige verka för att dessa principer

verkställs i praktisk handling. Utskottet konstaterar också att EG genom

enhälliga beslut redan har kunnat införa sanktioner mot tredje land när

exempelvis brott mot de mänskliga rättigheterna föreligger.

Härmed får motion U262 (fp) yrkandena 3--6 anses besvarad.

Utskottet konstaterar med hänvisning till vad som ovan anförs att om

riksdagens ambition att Sverige skall bli medlem i EG förverkligas får detta

effekter också på biståndspolitiken. Sverige skall i så fall bidra finansiellt

till EG:s gemensamma bistånd. Vidare kommer troligen en viss samordning av den

nationella biståndspolitiken att äga rum, något som utskottet ser övervägande

fördelar med. Regeringen har genomfört ett analysarbete av EG-samarbetets

konsekvenser på biståndet, bl.a. redovisat i skriften "Fakta Europa" och genom

seminarier. För närvarande sker en fortlöpande analys av dessa frågor.

Utskottet vill understryka vikten av ett fördjupat analysarbete på området, i

enlighet med vad som anges i yrkande 1 i motion U273 (s). En analys av

EG-samarbetet på biståndsområdet samt konsekvenserna härav för Sveriges del vid

ett medlemskap bör alltså snarast komma till stånd.

Vad utskottet här anfört med anledning av motion U273 (s) yrkande 1 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Genom EES-avtalets ikraftträdande kommer Sverige att anslutas till EG:s

tredje ramprogram för forskning. Utskottet ser positivt på detta samarbete.

Härmed avstyrks yrkande 22 i motion U233 (v).

Multilateralt utvecklingssamarbete

Ökade behov av internationell samverkan (prop. s. 71--79)

Världsbanken framstår enligt propositionen alltmer som den ledande

utvecklingsinstitutionen i världen, främst finansiellt men även i flera

utvecklingspolitiska hänseenden. Eftersom Världsbankens agerande får

återverkningar på utvecklingsarbetet i stort är det särskilt glädjande att

debatten och analyserna i Världsbanken utifrån ett fattigdomsperspektiv alltmer

fokuserar på frågeställningar som utvecklingen av mänskliga resurser,

miljömässigt hållbar utveckling, betydelsen av god förvaltning (good

governance), den privata sektorns utveckling och behovet att hålla tillbaka

militära utgifter. Sverige har aktivt medverkat till ett sådant synsätt.

De multilaterala organisationerna har en avgörande roll för mobilisering av

resurser, framför allt på områden där samordnade insatser krävs. Därtill kommer

utvecklingsbankernas förmåga att mobilisera mycket betydande resurser för

utvecklingsändamål genom upplåning på de internationella kapitalmarknaderna.

Erfarenheter från det svenska utvecklingssamarbetet med olika länder kan

bilda underlag för svenska ställningstaganden i multilaterala fora och

därigenom få ännu större genomslagskraft.

Svensk aktiv medverkan i internationella organ på utvecklingsområdet är

enligt propositionen av grundläggande betydelse i det svenska biståndet.

Nya problem, möjligheter och krav på Världsorganisationen ställer krav på

reformer av FN-systemet. Det ställer också krav på att klyftan mellan

omfattningen av de uppgifter som läggs på FN och de resurser som ställs till

dess förfogande måste minska.

Det var bl.a. mot den här bakgrunden som det nordiska FN-projektet startades

för mer än fyra år sedan. Som redovisades mer i detalj i föregående års

budgetproposition var projektets syfte att formulera förslag till förändringar

som kan stärka och effektivisera FN:s verksamhet på utvecklings- och

katastrofområdet.

Utgångspunkten i projektarbetet var att komma fram till konkreta och

genomförbara reformer utan att behöva få till stånd en utdragen och besvärlig

förändring av FN-stadgan. Projektet överlämnade sin slutrapport till FN:s

generalsekreterare i maj 1991.

Det i rapporten framlagda förslaget om att inrätta ett internationellt

utvecklingsråd (IDC) syftar till att årligen samla medlemsstaternas ministrar

för utvecklingsfrågor till ett möte där de övergripande riktlinjerna för FN:s

biståndsverksamhet diskuteras och läggs fast.

Som komplement till detta utvecklingsråd föreslås inrättande av mindre

styrelser för var och en av FN:s olika biståndsorganisationer. Dessa organ

skall löpande styra organisationernas verksamhet utifrån en operationalisering

av utvecklingsrådets riktlinjer. Utgångspunkten är att dessa organ skall förena

universalitet och representativitet med en ökad effektivitet. Vikten av att

hitta styrelseformer med mindre, men representativa, organ understryks

naturligtvis av det snabbt växande antalet medlemmar i FN.

Av de totala bidragen till organisationer som FN:s utvecklingsprogram UNDP

och barnfonden Unicef svarar Norden för upp till 30 %. Det innebär att Sverige

och de övriga nordiska länderna har ett särskilt ansvar för dessa

organisationers effektiva skötsel.

Mot den här bakgrunden presenteras också förslag till ett nytt

finansieringssystem med en kombination av tre former av bidrag till de

operationella aktiviteterna på biståndsområdet. Den första formen utgörs av

reguljära bidrag från alla medlemmar. Fördelningen av bidragsbördan skall ske

efter betalningsförmåga, och därmed blir beloppen mycket begränsade för

fattigare länder.

Den andra formen av bidrag skall ges som "förhandlade bidrag". Givarna får

härigenom i ett sammanhang ta ställning till både den totala bidragsvolym som

krävs under de kommande åren och hur den skall finansieras, dvs. hur

bidragsbördan skall fördelas mellan givarna.

Den tredje formen av bidrag skall, som nu, utgöras av frivilliga bidrag som

tillägg till de två föregående bidragsformerna.

FN-projektets slutrapport behandlar även en lång rad andra frågor av

systemkaraktär för att skapa starkare FN-organisationer med stor integritet i

förhållande till både givar- och mottagarländer. Det gäller fackorganens roll

och ställning i systemet, framför allt en förstärkning av deras fackkompetens.

Det gäller också FN:s personalfrågor, inkl. löner och andra förmåner, med

inriktning på att stärka FN-organens integritet och generellt stärka

kompetensen bland personalen.

Reformerna på katastrofområdet och i sekretariatet visar att förändringar av

FN verkligen är möjliga. Omfattande nordiska konsultationer i både u- och

i-länder visar att det finns ett brett stöd för fortsatta reformer på de

ekonomiska och sociala områdena.

Den hittillsvarande presentationsfasen av FN-projektet har nu övergått i en

intensiv förhandlingsfas, som inleddes vid Ecosoc:s högnivåmöte i början av

juli 1992. Projektets analys och förslag till reformer bildar nu ett centralt

underlag för den fortsatta reformprocessen i form av ett officiellt FN-dokument

benämnt "Nordic Memorandum on UN Reforms".

Regeringen lägger enligt propositionen avsevärd vikt vid att svenska

biståndsmedel kanaliseras till verksamheter och organisationer som uppvisar hög

effektivitet.

Som ett ytterligare led i regeringens ambition att nå ökad effektivitet i

användningen av de multilaterala bidragen har en utredning tillsatts med syfte

att förbättra och skapa ökad klarhet i den ekonomiadministrativa processen i

ett antal internationella organisationer.

Utredningen som genomförs i samverkan mellan Utrikes- och Finansdepartementen

skall ge förslag till stramare budgetrutiner och förstärkt revisionsförfarande

i bl.a. en rad av FN:s reguljära budget.

De multilaterala organ som har en stark fattigdomsinriktning, många gånger på

tillskyndan av Sverige, bör enligt propositionen i mindre grad än andra drabbas

av nedskärningar. De internationella finansieringsorganen, och då särskilt IDA,

Världsbankens fond för utlåning till de fattigaste u-länderna, spelar en

central roll i detta sammanhang.

Till följd av ökade regionala och/eller etniska konflikter, ökar kraven på

FN:s förmåga att spela en kraftfull, samordnad roll i olika katastrof- och

flyktingsituationer. Organ som FN:s livsmedelsprogram, WFP, och FN:s

flyktingkommissarie, UNHCR, får därigenom en ökad betydelse. För att dessa

organisationer skall kunna agera snabbt och effektivt i nödsituationer krävs

flexibla, reguljära bidrag, som i vissa fall kan kompletteras med särskilt

riktade bidrag.

Det bör samtidigt betonas att särskilt riktade miljöinsatser främst har en

katalytisk effekt och att det i första hand är reguljära insatser i olika organ

som måste utformas på ett miljömässigt riktigt sätt.

Inför FN:s konferens om befolkning och utveckling 1994 kommer regeringen att

fästa särskild vikt vid att förberedelserna inför konferensen blir så gedigna

som möjligt. Regeringen kommer dessutom att aktivt verka för att

befolkningsfrågorna uppmärksammas i relevanta FN-organ och andra

internationella organisationer.

Vidare ser regeringen det som angeläget att mobilisera såväl medlemsländer

som internationella organisationer i mer offensiva insatser för att bekämpa

narkotikaproblemet. FN:s narkotikaprogram har en viktig uppgift i detta arbete.

Enligt propositionen bör de multilaterala organisationernas egna

resultatredovisningar och utvärderingar ges en större bredd och djup. Som

multibiståndskommittén (SOU 1991:48), vars betänkande redovisades utförligt i

föregående års budgetproposition, påpekar har dessa organs

utvärderingsfunktioner förstärkts under senare år. Kommittén menar dock att det

finns utrymme för ytterligare förstärkning av den multilaterala kapaciteten i

dessa avseenden.

Den upphandlingsmarknad som genereras av de multilaterala utvecklingsbankerna

och FN:s biståndsverksamhet är av flera skäl mycket intressant. Den är relativt

stor, den är växande men också svårpenetrerad och omgärdad av speciella

upphandlingsregler.

Utrikesförvaltningen och Exportrådet kan dock komplettera företagens egna

insatser. Regeringen avser mot den här bakgrunden att närmare analysera hur den

svenska andelen av de multilaterala organens upphandling skulle kunna öka.

Regeringen verkar för att finna former för att på ett mer aktivt sätt främja

rekrytering av svensk personal till internationella organ.

En intressant utveckling inom det multilaterala biståndet, som

multibiståndskommittén särskilt pekade på, är ökande samverkan mellan

multilaterala organ och enskilda organisationer, internationella såväl som

nationella. Det är regeringens avsikt att på de sätt som multibiståndskommittén

förordar ytterligare främja denna utveckling.

Det totala biståndsflödet från OECD:s DAC-länder för 1991 beräknades av

OECD:s biståndskommitté (DAC) till 57 miljarder US dollar. Av detta belopp gick

drygt 15 miljarder US dollar till multilateralt samarbete, dvs. ca 26 %.

Det svenska multilaterala biståndet redovisas huvudsakligen under C 1. Bidrag

till internationella biståndsprogram. Därutöver utgår bidrag till FN:s

verksamhet från övriga anslag. Det gäller främst bidrag till FN:s humanitära

verksamhet och vid katastrofsituationer, men även vissa långsiktiga

utvecklingsinsatser, regionala program och stöd till internationella

forskningsprogram. Därmed utgör bidrag genom det multilaterala systemet ca en

tredjedel av det totala biståndet.

C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram

1991/92 Utgift 3 650 837 909 Reservation 738 381 777

Utestående 4 418 126 425

skuldsedlar

1992/93 Anslag 3 566 147 000

1993/94 Förslag 3 148 404 000

Tabell 3 Bidrag till internationella biståndsprogram budgetåren 1992/93 och

1993/94 (mkr)

Biståndsanslagen

C 1. Multilateralt bistånd

Sammanfattning av motionerna

I motion U221, yrkande 4 (c), anges att Sverige i internationella sammanhang

bör intensifiera arbetet kring rekommendationerna i det Nordiska FN-projektet.

Sverige måste aktivt arbeta för att stärka FN:s fackorgans roll som

policyskapare samt UNDP:s betydelse som biståndsorgan. Vidare anges att svenskt

bistånd bör frigöras från anpassningen till Världsbankens politik. Det svenska

biståndet bör mer inriktas på de fattiga människorna och deras grundläggande

behov. Därvid har bl.a. FN-systemets policyorgan och UNDP en mycket viktig

funktion.

I motion Fi211, berörd del av yrkande 18 (nyd), anges att Sverige är en

orimligt stor biståndsgivare inom det multilaterala systemet och att

nedskärningar bör göras för att nedbringa den svenska bidragsandelen.

I motion U235 (nyd) föreslås att riksdagen dels inte godkänner de gjorda

utfästelser som regeringen redogjort för i anslaget Bidrag till internationella

biståndsprogram (yrkande 1),

dels inte bemyndigar regeringen att göra de utfästelser, åtaganden och

utbetalningar som regeringen härutöver förordat (yrkande 2).

Utskottet

I propositionen framhåller föredragande statsrådet att svensk aktiv medverkan

i internationella organ på utvecklingsområdet är av grundläggande betydelse i

det svenska biståndet. Genom en sådan medverkan kan Sverige bidra till att

multilaterala organ ges instrument och resurser att gripa sig an avgörande

utvecklingsfrågor i världen. Den analys och de slutsatser som presenterats av

multibiståndskommittén (SOU 1991:48) och det Nordiska FN-projektet utgör enligt

propositionen en god grund för Sveriges fortsatta agerande i de multilaterala

organisationerna.

FN-projektets slutrapport som har diskuterats vid Ecosocs högnivåmöte i juli

1992 bildar nu ett centralt underlag för den fortsatta reformprocessen i form

av ett officiellt FN-dokument benämnt "Nordic Memorandum on UN Reforms".

Utskottet delar regeringens uppfattning att Sverige aktivt bör verka för att

genomföra förbättringar och reformer i syfte att uppnå ett effektivt fungerande

multilateralt system. Det är viktigt att -- så som anges i propositionen --

Sverige och Norden söker att skapa en så bred uppslutning som möjligt för

förslagen som väckts i anslutning till det nordiska FN-projektet bland

medlemsländerna, så att FN bättre kan möta 1990-talets utmaningar och problem.

I fråga om de internationella biståndsorganens verksamhet vill utskottet

liksom fallet har varit vid flera tillfällen tidigare understryka värdet av att

en betydande del av det svenska biståndet lämnas i form av multilateralt

bistånd. Sammantaget uppgår det svenska biståndet genom multilaterala

biståndsorganisationer till omkring en tredjedel av biståndsramen. Sverige,

liksom övriga nordiska länder, svarar för en oproportionerligt stor andel av de

multilaterala biståndsorganens finansiering sett i relation till givarländernas

BNI. Om andra bidragsgivare skulle höja sina bidrag i riktning mot vår nivå,

skulle detta på ett fundamentalt sätt förändra och förbättra dessa organs

möjlighet att bistå de fattiga länderna. Sverige bör således aktivt fortsätta

att verka för högre bidrag från givarländerna till de multilaterala organen.

Vad gäller propositionens medelsförslag för nästa budgetår konstaterar

utskottet att flera biståndsprogram på grund av det rådande budgetläget har

fått vidkännas minskade bidrag. De multilaterala organ som har en stor

fattigdomsinriktning har dock i mindre grad än andra drabbats av nedskärningar.

Propositionens förslag innebär att de multilaterala bidragen under anslaget

Bidrag till internationella biståndsprogram minskar med ca 418 miljoner kronor

till totalt 3 148 miljoner kronor. Det totala multilaterala biståndet är dock

större eftersom stora bidrag till internationella organisationer även ges från

de andra anslagen inom biståndsramen. Sammantaget uppgår de svenska

multilaterala bidragen till ca en tredjedel av biståndsramen. Flera

motionsförslag tar upp regeringens budgetförslag för olika biståndsprogram.

I motion U235 (nyd) förslås en rad omprioriteringar i fråga om de

multilaterala bidragen samt en kraftig minskning av det totala anslagsbeloppet.

Utskottet behandlar dessa förslag i det följande.

Inriktningen av det multilaterala biståndet tas upp i två motioner. De

synpunkter och förslag som förs fram i motion U221 (c) ligger enligt utskottets

mening i linje med de allmänna riktlinjer för det multilaterala biståndet som

regeringen har angett och som utskottet i allt väsentligt har ställt sig bakom.

Härmed får yrkande 4 i motion U221 anses besvarat.

Den allmänna syn på inriktningen och utformningen av det svenska

multilaterala biståndet som präglar motion Fi211 (nyd) kan utskottet inte

ställa sig bakom.

Motion Fi211 yrkande 18 i här aktuell del avstyrks således.

FN:s utvecklingsprogram (UNDP)

Sammanfattning av propositionen (s. 79--80)

UNDP är FN-systemets centrala organ för finansiering av tekniskt bistånd.

UNDP är inte sektorsbundet och kan därigenom ge utvecklingsländerna råd och

finansiera insatser inom alla samhällssektorer. UNDP har program i 150 länder

med tyngdpunkt i de fattigaste u-länderna.

För att vara FN:s centrala biståndsorgan har UNDP begränsade resurser.

Budgeten för år 1992 uppgick till ca 1 200 miljoner dollar. De nordiska

länderna svarade för närmare en tredjedel av bidragen. År 1992 var Sverige

totalt sett UNDP:s största bidragsgivare och svarade för drygt 11 % av

budgeten.

I propositionen betonas att UNDP behöver en mer solid resursbas för att kunna

fullfölja sina uppgifter. Samtidigt måste bördefördelningen bli betydligt

jämnare. Vidare understryks vikten av en effektivare samordning av FN-systemets

biståndsinsatser och särskilt då av en klarare ansvars- och rollfördelningen

mellan UNDP, fackorganen och Världsbanken/IDA. UNDP planerar verksamhet i

Central- och Östeuropa samt i OSS. UNDP har också en viktig uppgift i FN:s

katastrofarbete. Om UNDP:s verksamhet skall kunna effektiviseras måste enligt

propositionen styr- och finansieringsformerna reformeras i enlighet med de

förslag Sverige och övriga nordiska länder driver på grundval av slutsatserna i

det nordiska FN-projektet. Sveriges bidrag beräknas i propositionen till 560

miljoner kronor för nästa budgetår.

FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCFD) ger finansiellt och tekniskt bistånd

till småskaliga investeringsprojekt som gynnar den lokala företagsamheten i de

minst utvecklade länderna. Till stor del är verksamheten inriktad på att

engagera kvinnor att starta och utveckla mindre företag. Sverige är den största

bidragsgivaren till fonden och svarade år 1992 för en andel på ca 20%. I

propositionen föreslås att bidraget för nästa budgetår beräknas till 40

miljoner kronor.

Sammanfattning av motionerna

I den socialdemokratiska partimotionen U250 anförs att regeringen föreslår

nedskärningar i anslagen till vissa FN-organ som går betydligt längre än

genomsnittet för andra nedskärningar. Därtill skall läggas effekten av att

anslag till FN beräknas i dollar, vilket efter den svenska kronans fall innebär

att värdet av de svenska bidragen nu sjunker kraftigt. Regeringens prioritering

kan inte accepteras säger motionärerna.

För UNDP som drabbas mycket hårt innebär enligt motionärerna regeringens

förslag att bidraget skärs ned med sammanlagt 38 % från ett budgetår till ett

annat (16 % i nedskärning samt 22 % i devalveringseffekt). Motionärerna

föreslår därför att bidraget till UNDP skall räknas upp med 40 miljoner kronor

i förhållande till regeringens förslag vilket innebär ett bidrag om totalt 600

miljoner kronor.

Vänsterpartiet hävdar i motion U233 att de i propositionen föreslagna

nedskärningarna är ett uttryck för att regeringen sluter upp bakom

Världsbankens ledarskap i FN-organen -- framför allt i UNDP som USA försöker

reducera till förmån för Världsbanken.

I motion U235 (nyd) erinras om att Sverige är den största bidragsgivaren till

UNDP och bidrar med 11 % av budgeten. Motionärerna anser att det inte finns

något skäl för att Sverige skall stå för så stor del av budgeten och föreslår

en minskning av bidraget med 510 miljoner kronor.

I samma motion föreslås att bidraget till UNCFD skall reduceras med 30

miljoner kronor till totalt 10 miljoner kronor. Motionärerna påpekar att

Sverige är största bidragsgivare och svarar för 20 % av budgeten.

Utskottet

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare understrukit värdet av de

internationella biståndsorganens verksamhet. UNDP har en viktig uppgift att

stödja utvecklingsländerna att ta ett eget ansvar för sin utveckling samt att

samla FN-systemet för gemensamma insatser. Utskottet vill dock erinra om vad

som anförs i propositionen om behovet av en effektivisering och en aktivare

styrning på policynivå av UNDP:s verksamhet.

När det gäller regeringens budgetförslag har utskottet i det föregående

redovisat att de bidragsminskningar som drabbar flera av biståndsprogrammen

främst har sin i grund det rådande svåra budgetläget.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens medelsförslag och avstyrker

motionerna U233 (v) yrkande 27, U235 (nyd) yrkande 2 (delvis), och U250 (s)

yrkande 18.

FN:s befolkningsfond (UNFPA)

Propositionen (s. 81)

FN:s befolkningsfond (UNFPA) är den centrala organisationen för

samordning och finansiering av bistånd inom FN-systemet på befolkningsområdet.

UNFPA svarar för biståndsinsatser samt främjar och samordnar befolkningsprogram

inom FN-systemet.

I propositionen föreslås att bidraget till UNFPA skall utgå med 140 miljoner

kronor för budgetåret 1993/94.

Sammanfattning av motionerna

I motion U233 (v) föreslås att bidraget till UNFPA höjs med 10 miljoner

kronor utöver regeringens förslag.

Även i motion U235 (nyd) föreslås en anslagshöjning med l0 miljoner kronor.

Motionärerna anför att befolkningsfrågan förmodligen är utvecklingsländernas

allra största problem och att FN på allvar måste ta itu med denna fråga.

Utskottet

FN:s befolkningsfond har en viktig roll att fylla när det gäller att stödja

u-ländernas ansträngningar att bygga upp egen kapacitet för effektiva program

på befolkningsområdet. I propositionen understryks att UNFPA:s ledande funktion

inom FN-systemet bör stödjas och dess samarbete med både FN-organisationer och

enskilda organisationer framhållas, t.ex. samarbete med Internationella

framiljeplaneringsfederationen.

I propositionen föreslås också en i jämförelse med andra anslag mindre

minskning av bidraget med fem miljoner kronor till totalt 140 miljoner kronor.

Utskottet godtar regeringens medelsförslag och avstyrker därmed motionerna

U233 (v) yrkande 28 och U235 (nyd) yrkande 2 (delvis).

FN:s barnfond (Unicef)

Sammanfattning av propositionen (s. 81--82)

Unicefs verksamhet har i dag tre viktiga funktioner. Unicef har en katalytisk

roll som rådgivare och policyskapare. Ett exempel härför är arbetet med

konventionen om barnens rätt och världstoppmötet för barn. Inom ramen för

programverksamhet gör Unicef omfattande insatser för bl.a. hälso- och sjukvård,

vattenförsörjning och utbildning. Vidare deltar Unicef i katastrofinsatser.

I propositionen uttalas att Unicefs främsta mål måste vara

utvecklingsinsatser. Vidare framhålls att behovet av nya mer ändamålsenliga

styr- och finansieringsformer framstår som påtagligt i det aktiva samarbetet

mellan Sverige, andra länder och Unicef. Under förra budgetåret uppgick

Sveriges totala bidrag, inkl. tilläggs- och katastrofbidrag över SIDA:s anslag

till 727 miljoner kronor, en ökning med 51 miljoner från budgetåret 1990/91.

Av Unicef:s totala inkomster från regeringar och mellanstatliga

organisationer stod Sverige under 1991 för 17 %. För budgetåret 1993/94

föreslår regeringen ett bidrag om 350 miljoner kronor vilket innebär en

minskning med 45 miljoner kronor i förhållande till innevarande budgetår.

Motionerna

I den socialdemokratiska partimotionen U250 föreslås en höjning av bidraget

med 20 miljoner kronor utöver regeringens förslag. Motionärerna påpekar att den

föreslagna bidragsminskningen slår mycket hårt då bidragen till FN-organen

beräknas i dollar. Genom kronans minskade värde kommer bidragen att urholkas

kraftigt.

I motion U233 (v) föreslås ett bidrag om 350 miljoner kronor vilket är 50

miljoner kronor mer än vad regeringen förslagit.

I motion U235 (nyd) föreslås att bidraget skall minskas med 100 miljoner kronor

i förhållande till regeringens förslag. Motionärerna anför att flera europeiska

stormakter inte finns med bland de större givarna och att Sverige inte kan

vara bäst i allt.

Utskottet

Unicef gör viktiga insatser för att ändra barnens villkor. Barnfondens

programverksamhet är mest omfattande i de länder där fattigdomen är svårast,

där det föds flest barn och där barnadödligheten är som högst. Unicef

samarbetar med en rad andra FN-organ, internationella och enskilda

organisationer för barnens välbefinnande och framtid.

I propositionen betonas behovet av nya mera ändamålsenliga styr- och

finansieringsformer i det aktiva samarbetet mellan Sverige, andra länder och

Unicef. Vidare framhålls att Sverige eftersträvar att FN:s biståndsorgan skall

få ett så stort generellt bidrag som möjligt för att möjliggöra en långsiktig

planering och utveckling av verksamheten.

I propositionen föreslås en minskning av det svenska bidraget till Unicef.

Med hänsyn till dels att Sverige är en av de största bidragsgivarna, dels att

det utgår ett extra riktat stöd via SIDA till Unicef:s utvecklings- och

katastrofinsatser godtar utskottet det föreslagna bidraget till Unicef.

Utskottets ställningstagande innebär att motionerna U233 (v) yrkande 29, U235

(nyd) yrkande 2 (delvis) och U250 (s) yrkande 19 avstyrks.

Världslivsmedelsprogrammet (WFP)

Sammanfattning av propositionen (s. 83--84)

WFP har en betydelsefull roll vid samordning av livsmedelsleveranser i

internationella biståndsprogram. Sverige verkar för att en större andel av

världens sammanlagda livsmedelsbistånd skall gå genom WFP och för att WFP skall

kunna spela en mer aktiv roll för att lindra verkningarna av katastrofer av

olika slag.

Under 1991 förmedlade WFP livsmedel till drygt 40 miljoner människor, varav

20 miljoner människor fick del av livsmedelsbistånd genom reguljära

utvecklingsprojekt. Livsmedelsbiståndet i katastrofer och flyktingsituationer

har under de senaste åren ökat kraftigt och utgjorde under 1991 mer än hälften

av WFP:S totala livsmedelsleveranser.

Det svenska bidraget till WFP utgörs av följande tre delkomponenter.

Ett ordinarie bidrag till WFP:s aktiviteter på utvecklingsområdet. Två

tredjedelar av det ordinarie bidraget är bundet till upphandling av livsmedel i

u-länder med exportproduktion eller i Sverige.

Bidrag till katastrof- och flyktingsituationer.

Bidrag till konventionen om livsmedelshjälp.

I propositionen föreslås ett bidrag till WFP om totalt 270 miljoner kronor.

Sammanfattning av motionerna

Vänsterpartiet föreslår i motion U233 att anslaget till WFP skall höjas med

15 miljoner kronor utöver regeringens förslag.

I motion Jo215 (nyd) föreslås att riksdagen skall besluta att medel ur

biståndsbudgeten 1993/94 får användas för utnyttjande av jordbrukets överskott

som riktad hjälp till katastrofdrabbade områden.

I sin motivering anknyter motionärerna till regeringens förslag i

budgetpropositionen under Jordbruksdepartementets huvudtitel rörande den

svenska jordbrukspolitikens harmonisering med EG:s jordbrukspolitik.

Motionärerna vänder sig särskilt mot kravet att 15 % av stödarealen skall

anslutas till omställningsprogrammet enligt 1990 års livsmedelspolitiska beslut

för att erhålla ett arealbidrag. De anser att det vore bättre att temporärt

bibehålla nuvarande åkerareal och använda produktionsöverskottet för riktad

hjälp till katastrofdrabbade områden. Detta innebär enligt motionen att uppköp

av livsmedel i första hand bör göras i Sverige.

I motion U235 (nyd) uttalas att WFP har en betydelsefull roll vid samordning

av livsmedelsleveranser. Motionärerna föreslår dock att bidraget av budgetskäl

skall minskas med 70 miljoner kronor.

Utskottet

Utskottet finner det i propositionen beräknade bidraget till WFP 270 miljoner

kronor väl avvägt.

Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag och avstyrker motionerna

U233 (v) yrkande 30 och U235 (nyd) yrkande 2 (delvis).

I motion Jo215 (nyd) föreslås att riksdagen skall besluta att medel ur

biståndsbudgeten 1993/94 får användas för utnyttjande av jordbrukets överskott

som riktad hjälp till katastrofdrabbade områden.

Våren 1990 avstyrkte utskottet (bet. 1989/90:UU15,) motionsförslag om att det

svenska livsmedelsöverskottet skulle användas till bistånd till svältande i

olika länder. Utskottet framhöll då att den svenska inställningen är att

livsmedelsbistånd endast skall ges vid akuta katastrofsituationer. Av detta

skäl bidrar Sverige t.ex. till WFP:s katastroflager. Ett stort inflöde av

livsmedel under normala situationer kan, anförde utskottet, ha den effekten att

det lokala prissättningssystemet sätts ur spel. Hjälpsändningar kan då komma

att ersätta den inhemska jordbruksproduktionen med långsiktigt skadliga

konsekvenser. Landet kan lätt bli beroende av livsmedelshjälp och den egna

överlevnadsförmågan förändras.

Vad utskottet då anförde äger alltjämt sin giltighet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Jo215 yrkande 3

(nyd).

FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar (UNRWA)

Sammanfattning av propositionen (s. 84--85)

Under det senaste året har den socio-ekonomiska situationen för många

palestinier allvarligt försämrats och många som tidigare varit självförsörjande

har tvingats söka bistånd från UNRWA som sammanlagt bistår 2,65 miljoner

palestinier. Utöver bidraget till UNRWA utgår även svenskt stöd till bilaterala

insatser och katastrofbistånd till Västbanken och Gaza. Regeringen föreslår ett

bidrag om 130 miljoner kronor för nästkommande budgetår vilket innebär en

minskning med 16 miljoner kronor i förhållande till innevarande budgetår.

Sammanfattning av motionerna

I tre motioner föreslås en höjning av bidraget till UNRWA utöver regeringens

förslag. I motion U233 förslår Vänsterpartiet en höjning med 18 milj. kr till

totalt 148 miljoner kronor.

I den socialdemokratiska partimotionen U250 föreslås en medelsram för UNRWA om

145 miljoner kronor. I motion U614 (s) föreslås att riksdagen skall göra en

framställning till regeringen om att bidraget till UNRWA skall höjas med 15

miljoner kronor. En minskning av bidraget till UNRWA med 120 miljoner kronor

förespråkas i motion U235 (nyd). Motionärerna påpekar att Sverige år 1991 var

den tredje största bidragsgivaren.

Utskottet

Det framgår av propositionen att Palestinaflyktingarnas situation fortfarande

ställer höga krav på UNRWA i fråga om utbildning, hälsoinsatser och social

verksamhet. Sverige lämnar också ett stort bidrag till organisationens

verksamhet. 1991 var Sverige den tredje största givaren och stod för ca 10 % av

organisationens budget.

Utöver bidraget via UNRWA förmedlas svenskt bistånd till palestinierna genom

andra kanaler, främst svenska enskilda organisationer och från det särskilda

bidraget till katastrofer och återuppbyggnad. Detta stöd uppgick budgetåret

1991/92 till ca 20 miljoner kronor.

Mot bakgrund av det svåra försörjningsläget för palestinierna på Gazaremsan

kommer Sverige enligt en utfästelse av utrikesministern att ge ett extra

katastrofbistånd på ca två miljoner kronor. Detta stöd kommer att kanaliseras

via de svenska organisationerna Diakonia och Individuell Människohjälp som

arbetar bland flyktingarna.

Mot här angiven bakgrund tillstyrker utskottet regeringens medelsförslag.

Härmed avstyrks motionerna U233 (v) yrkande 31, U235 (nyd) yrkande 2 (delvis),

U250 (s) yrkande 20 och motion U614 (s) yrkande 10 (delvis).

FN:s flyktingkommissarie (UNHCR)

Sammanfattning av propositionen (s. 85--86)

I propositionen framhålls att den förändrade flyktingsituationen har medfört

stora krav på ökade insatser från UNHCR. Enligt UNHCR:s beräkningar finns det i

dag 17 miljoner flyktingar i världen samt minst lika många internflyktingar.

UNHCR har bl.a. verkat för att inom ett utvecklingsinriktat bistånd skapa

förutsättningar för flyktingar att återvända. UNHCR har också i ökad

utsträckning kommit att uppmärksamma flyktingkvinnornas och barnens situation.

För verksamhetsåret 1992 uppskattade UNHCR behoven till 1 100 miljoner dollar

och inkomsterna till 840 miljoner dollar. Budgeten för 1993 års reguljära

program uppgår till 378 miljoner dollar. Därutöver kommer kostnaden för

särskilda flyktingprogram som sannolikt kommer att uppgå till 1992 års nivå,

dvs. ca 700 miljoner dollar.

Med hänsyn till de snabbt växande behov som UNHCR möter anser regeringen att

det är angeläget att det svenska bidraget kan bibehållas på en hög nivå. Det

reguljära bidraget bör kunna användas av UNHCR för att täcka både reguljära

programkostnader och särskilda program. I propositionen förslås att Sveriges

reguljära bidrag till UNHCR skall beräknas till 235 miljoner kronor för

budgetåret 1993/94, vilket innebär ett i förhållande till innevarande budgetår

oförändrat bidrag.

Motionerna

Vänsterpartiet föreslår i motion U233 att bidraget till UNHCR höjs med 25

miljoner kroner utöver regeringens förslag.

En höjning av bidraget med 65 miljoner kronor föreslås i motion U235 (nyd).

Motionärerna anför att UNHCR, som försöker medverka till långsiktiga lösningar

på flyktingproblemen genom flyktingproblematiken på Balkan har fått än större

finansieringsbekymmer.

Flyktingkvinnornas situation tas upp i motion U275 (s). Motionärerna anser

att dessa kvinnors situation särskilt bör beaktas i UNHCR:s och UNRWA:s

verksamhet.

Enligt motion U614 (s) bör riksdagen uttala sig för ett med 10 miljoner

kronor ökat bidrag till UNRWA.

I motion U613 (s) föreslås att riksdagen skall uttala sig för att stödet till

flyktingarna bör öka.

Utskottet

I propositionen erinras om att flyktingproblem har kommit att bli en allt

viktigare konsekvens av katastrofer och gjort UNHCR till ett av de största

FN-organen i detta sammanhang. Denna utveckling kan förväntas fortsätta och

kommer att innebära ökad belastning på UNHCR:s egen katastrofkapacitet och

ställa krav på att denna ytterligare förstärks.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det med hänsyn till de snabbt

växande behov som UNHCR möter är angeläget att det svenska bidraget även

fortsättningsvis bibehålls på en hög nivå. Sverige är också tredje största

bidragsgivande nation till UNHCR, efter USA och Japan och bidrar med 235

miljoner kronor. Under 1992 har dessutom sammanlagt 297 miljoner kronor från

andra anslag utbetalats till UNHCR för katastrofinsatser.

Med hänsyn härtill tillstyrker utskottet regeringens förslag till medelsram

för UNHCR. De förslag om en betydlig höjning av bidraget som förs fram i

motionerna U233 (v) yrkande 32, U235 (nyd) yrkande 2 (delvis) och U614 (s)

yrkande 10 (delvis) avstyrks sålunda.

När det gäller flyktingkvinnornas situation och stödet till flyktingar

generellt vill utskottet erinra om att UNHCR inom ramen för ett

utvecklingsinriktat bistånd söker skapa förutsättningar för flyktingar att

återvända och att organisationen i samband därmed har kommit att i ökad

utsträckning uppmärksamma flyktingkvinnorna och barnens särskilt utsatta

position. Detta kommer att kräva stora och ökade insatser av UNHCR och andra

FN-organ.

Med det ovan anförda anser utskottet motionerna U275 (s) yrkande 2 och U613

(s) yrkande 3 besvarade.

UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC)

Sammanfattning av propositionen (s. 86--87)

UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC) är

FN-systemets operativa organ för handelsfrämjande åtgärder till förmån för

u-länderna. Det erhåller sina finansiella resurser dels från UNCTAD och GATT

för den administrativa budgeten, dels från UNDP och enskilda bidragsgivare för

särskilda projekt. Sverige har traditionellt varit den största bilaterala

bidragsgivaren. Under innevarande budgetår har ett bidrag om 23 miljoner kronor

anslagits. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (Swedecorp) har

getts det samordnande ansvaret för beredning och uppföljning av de projektmedel

som Sverige ställer till ITC:s förfogande.

I propostionen redovisas att Sverige lagt fram förslag om inrättande av en

rådgivande kommitté för bättre styrning av verksamheter och etablerandet av en

global bidragsfond. Detta förslag har i princip godtagits men inte närmare

behandlats bl.a. eftersom chefsposten för organisationen varit obesatt sedan

januari 1992. FN:s generalsekreterare har beslutat att tjänsten skall

omklassificeras och har därför ej tillsatt den kandidat GATT och UNCTAD enligt

normal tillsättningsprocess föreslagit. Såvida inte en snar lösning kommer till

stånd i chefsfrågan kan detta enligt propositionen negativt påverka inte bara

genomförandet av det svenska reformförslaget utan ytterst äventyra hela ITC:s

organisation och verksamhet.

Regeringen beräknar för budgetåret 1993/94 ett bidrag om 20 miljoner kronor.

Utbetalning av svenskt bidrag får göras avhängigt av utvecklingen i chefsfrågan

och frågan om nya styrformer.

Sammanfattning av motionerna

I motion U233 (v) föreslås att det svenska bidraget skall beräknas till 24

miljoner kronor, vilket innebär en höjning med 4 miljoner kronor utöver

regeringens beräkning. Med hänvisning till att Sverige är den största

bilaterala bidragsgivaren föreslås i motion U235 (nyd) att bidraget minskas med

fem miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag.

Utskottet

Utskottet finner regeringens förslag till beräkning av det svenska bidraget

väl avvägt. Utskottet delar också regeringens bedömning att utbetalning av

bidraget får bero på om en lösning av ITC:s organisation och styrformer kommer

till stånd.

Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker utskottet alltså

propositionen i här aktuell del och avstyrker motionerna U233 (v) yrkande 33

och U235 (nyd) yrkande 2 (delvis).

Narkotikabekämpning genom FN-systemet

Sammanfattning av propositionen (s. 87--88)

Det svenska bidraget till internationell narkotikabekämpning kanaliseras via

FN:s program för kontroll av beroendeframkallande medel (UNDCP) och i viss

utsträckning Världshälsoorganisationens program mot missbruk av

beroendeframkallande medel (WHO/PSA).

UNDCP skall övervaka efterlevnaden av de internationella konventioner som

finns på området, bedriva forskning inom narkotikarelaterade områden, samt

identifiera, initiera, samordna och utvärdera projekt i syfte att minska

produktionen av, handeln med och konsumtionen av narkotika i världen.

Det normativa arbetet finansieras genom FN:s reguljära budget medan den

operativa verksamheten finansieras på frivillig väg. Sverige är en av UNDCP:s

största bidragsgivare. De svenska bidragen avser främst integrerad

landsbygdsutveckling samt förebyggande insatser och vård av missbrukare.

WHO/PSA skall inom WHO:s mandat i FN-systemet erbjuda ett kunskapsmässigt

ledarskap i hälsofrågor relaterade till missbruk av narkotika och alkohol.

Sverige bidrog under PSA:s två första verksamhetsår med ett organisationsstöd

om 12 miljoner kronor (budgetåren 1990/92).

I propositionen föreslås ett bidrag till den internationella

narkotikabekämpningen för budgetåret 1993/94 på 53 miljoner kronor för insatser

i utvecklingsländer genom UNDP och andra multilaterala organisationer, främst

WHO/PSA.

Motionen

I motion U233 (v) föreslås en höjning av bidraget med 7 miljoner kronor

utöver regeringens förslag.

Utskottet

Utskottet ansluter sig till regeringens uppfattning att det är väl befogat

att lämna ett betydande stöd till multilaterala organisationer vilkas

verksamhet syftar till internationella ansträngningar för att bekämpa

narkotika. Sverige är också en av de största bidragsgivarna till UNDCP.

Med hänsyn bl.a. härtill godtar utskottet regeringens förslag till Sveriges

bidrag till organisationen för budgetåret 1993/94. Motion U233 (v) yrkande 34

avstyrks således.

Världsbanksgruppen

Sammanfattning av propositionen (s. 88--91)

Världsbanksgruppen utgör en av de viktigaste finansieringskällorna för

u-länderna. I gruppen ingår Världsbanken (IBRD), Internationella

utvecklingsfonden (IDA), Internationella finansieringsbolaget (IFC) och

Multilaterala investeringsorganet (MIGA). Som en följd av bl.a. skuldkrisen på

1980-talet och u-ländernas växande svårigheter att få kommersiella lån har

gruppens betydelse successivt ökat. Verksamheten utgörs dels av långivning,

dels av omfattande rådgivning i anslutning till ekonomiska reformer i

låntagarländerna. Dessa uppgifter i kombination med bankens centrala roll för

mobilisering och samordning av finansiellt bistånd har lett till nära samarbete

mellan banken och svenska biståndsorgan, särskilt i Afrika. Under det senaste

året har Världsbanksgruppen utökats med många nya medlemsländer, bl.a. de

tidigare Sovjetrepublikerna.

Sveriges del av IBRD:s kapital uppgår till 1,8 miljarder dollar, vilket

motsvarar en röstandel på för närvarande 1,17 %. Endast 3 % av den senaste

kapitalhöjningen har inbetalats kontant, resten utgörs av garantiåtaganden.

Riksbanken står för Sveriges kapitalinsats i IBRD.

IDA

IDA är Världsbanksgruppens fond för utlåning på särskilt förmånliga villkor

till de fattigaste u-länderna. Dessa villkor innebär räntefrihet och lång

återbetalningstid. Budgetåret 1991/92 uppgick IDA:s nya utlåningsåtaganden till

6,6 miljarder dollar.

Av IDA:s utlåning går ungefär 80 % till de allra fattigaste länderna, dvs.

länder med högst 610 US dollar i BNP per invånare (1990 års penningvärde). IDA

är en effektiv kanal för finansiellt stöd i kombination med rådgivning och

experthjälp. IDA spelar också en central roll för mobilisering av ytterligare

stöd från andra finansieringskällor. IDA:s utlåning är inriktad på

landsbygdsutveckling, utbildning, hälsovård, vattenförsörjning och stöd för

ekonomiska reformer som syftar till ett mer effektivt resursutnyttjande (s.k.

strukturanpassningsprogram).

IDA finansieras genom bidrag från medlemsländerna vilka i förhandlingar,

normalt vart tredje år, beslutar om förstärkning av IDA:s resurser. I samband

därmed fastläggs riktlinjerna för IDA:s utlåning. Förhandlingarna oom den

tionde s.k. påfyllnaden slutfördes i december 1992.

I samband med den tionde påfyllnaden fastlades att IDA-utlåningen även i

fortsättningen skall vara helt inriktad på fattigdomsbekämpande projekt och

program och dessutom ytterligare öka långivningen till de sociala sektorerna

med särskild tonvikt på stöd till kvinnor. Vidare kommer IDA att markant

förstärka inslaget av miljörelaterade åtgärder i sina låneprogram. Stor vikt

kommer att läggas bl.a. vid att mottagarländerna tillämpar ett gott

styrelseskick som bidrar till att lånemedlen används effektivt och på avsett

sätt.

Den senaste påfyllnaden avser en treårsperiod med början den 1 juli 1993 och

uppgår till ca 18 miljarder dollar.

Sverige har utfäst att under de tre åren bidra med drygt 2,8 miljarder

kronor. Beloppet skall erläggas som skuldsedlar vilka deponeras i Riksbanken.

Utöver samma andel som vid den nionde påfyllnaden dvs. 2,62 % bidrar Sverige

med ca 7,5 miljoner kronor per år under de åtta år som dragningar på

skuldsedlarna kommer att ske.

Budgetåret 1991/92 infördes ett nytt budgeteringssystem som inebär att endast

ett belopp svarande mot IDA:s beräknade dragningar på skuldsedlarna under det

aktuella budgetåret anslås. Detta system har fördelen att inga nya reserver

byggs upp och ger därigenom en sannare bild av den faktiska svenska

resursöverföringen via IDA till u-länderna. Det är viktigt att understryka att

man med detta system fördelar anslagen till IDA över ett större antal år.

Det första årsbidraget under IDA 10 kommer att erläggas under budgetåret

1993/94. Sverige kommer att lägga tre skuldsedlar på lika stora årsbidrag med

början budgetåret 1993/94. Dragningarna på dessa skuldsedlar kommer att fördela

sig över en åttaårsperiod.

I propositionen beräknas 500 miljoner kronor under budgetåret 1993/94

avseende Sveriges bidrag till Internationella utvecklingsfonden (IDA).

IFC

IFC:s syfte är att främja ekonomisk utveckling i u-länderna genom att stödja

privata investeringar. Ökad betoning av de privata investeringarnas roll för

länders utveckling har lett till att IFC:s verksamhet expanderat betydligt.

Senaste kapitalökningen beslöts 1991. IFC:s kapital ökades därvid med 1

miljard US dollar till totalt 2,3 miljarder US dollar. Sveriges andel i denna

generella kapitalökning är 1,17 % dvs. 11,7 miljoner US dollar. Detta bidrag

skall inbetalas under 5 år med början budgetåret 1992/93.

Dessutom har en särskild kapitalökning på 150 miljoner US dollar beslutats

under 1992 för att möjliggöra för de nya medlemsländerna att teckna sina

aktieandelar. I och med den särskilda kapitalökningen är Sverige röstandel 1,12

%.

I propositionen beräknas 14 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 under

denna anslagspost.

Sammanfattning av motionerna

Enligt yrkande 5 i motion U628 (s) bör Sverige i Världsbanken verka för ett

större socialt ansvar och en rättvis fördelningspolitik i samband med

strukturanpassningsprogram.

I motion U270 (fp) anförs att Världsbanken inte upprätthåller sin antagna

linje om verkligt hänsynstagande till berörd befolkning och iakttagande av

miljökonsekvenser. Sverige bör skära ned på bidragen till Världsbanksgruppen

och i motsvarande mån höja bidragen till FN:s sociala och ekonomiska

verksamhet. Sverige bör enligt motionen inta en kritisk hållning till

Världsbankens olika utvecklingsprojekt och på olika sätt markera att man inte

är nöjd med det sätt varpå banken hittills bedrivit sin långivningsverksamhet,

bl.a. genom att inte delta i den tionde kapitalpåfyllnaden.

I motion U233, yrkande 24 (v) refereras till kritik mot IDA för tröghet och

ineffektivitet. Inga fler utfästelser bör göras för kapitalpåfyllnader inom

Världsbanksgruppen.

I motion U235 (nyd) anförs att riksdagen inte bör godkänna överenskommelsen om

den tionde påfyllnaden till IDA. Motionärerna anser att Sveriges åtagande inte

bör vara större än vår röstandel i Världsbanken, dvs. 1,17 %.

Utskottet

Med anledning av den kritik som i motionerna U628 (s) och U270 (fp) riktas

mot Världsbankens och IMF:s verksamhet samt till strukturanpassningsprogrammen

vill utskottet erinra om att Sverige i sitt samarbete med Världsbanken under

lång tid har understrukit behovet av långsiktighet samt att hänsyn bör tas till

de sociala och miljömässiga dimensionerna. Världsbanken har också på senare tid

kommit att tillmäta dessa aspekter allt större vikt. I Världsbankens "World

Development Report" för år 1990 uppmärksammades fattigdomsfrågorna särskilt och

1992 års rapport ägnades miljöfrågorna och sambandet mellan miljö, fattigdom

och befolkning.

Världsbanken antog 1991 en strategi för att genom olika insatser söka minska

fattigdomen. Denna strategi innefattar såväl direkta projektinsatser för

fattiga grupper för att skapa sysselsättning och förbättra tillgången på

hälsovård och utbildning som krav på att fattigdoms- och fördelningsaspekter

beaktas i den övergripande ekonomiska planeringen. I utformningen och

antagandet av denna strategi har Sverige och Norden varit pådrivande.

Utskottet har under en följd av år behandlat motioner som i likhet med de här

aktuella framfört kritiska synpunkter på bl.a. Världsbankens verksamhet.

Utskottet (se senast bet. 1991/92:UU15,) har därvid framhållit att

återhämtningen ur en ekonomisk krissituation endast kan bli hållbar om de

bakomliggande orsakerna till problemen undanröjs. Utskottet ansåg att det för

flertalet u-länder har visat sig att ekonomisk-politiska reformer och

institutionella förändringar för att öka tillväxt och export har gett det bästa

resultatet samt att även de sociala sektorerna gynnas genom den generella

förbättringen, som är det eftersträvade målet. Denna bedömning kvarstår.

När det gäller strukturanpassningsprogrammen vill utskottet erinra om att

dessa har tillkommit för att möta ett behov av mer långsiktigt inriktad

ekonomisk anpassning. Det bör understrykas att reformprogram inte kan

genomföras i Världsbankens eller IMF:s regi utan att vara förankrade i länderna

själva.

Med det anförda får motionerna U270 (fp) och U628 (s) yrkande 5 anses

besvarade.

Enligt motion U233 (v) bör anslagen till IDA:s kapitalpåfyllning anstå tills

vidare.

I motion U235 (nyd) föreslås att anslaget minskas med 275 miljoner kronor.

Med anledning av förslagen vill utskottet anföra följande.

IDA är den enskilt största kanalen för bistånd till de fattigaste länderna.

Nästan 50 % av IDA:s resurser går till de fattiga länderna i Afrika söder om

Sahara. Den prioritering som bidragarländerna har överenskommit om

överenstämmer väl med den svenska biståndspolitikens inriktning i fråga om det

multilaterala biståndet. Inför förhandlingarna om den tionde påfyllnaden har

kraven på att integrera de miljömässiga aspekterna av all utlåning från IDA

förstärkts. Vidare har kraven på att mottagarlandet skall främja och tillämpa

gott ledarskap och sund förvaltning (good governance) skärpts. Detta innebär

inte endast att lånemedlen skall användas på avsett sätt och med insyn utan

också att landet måste avdela en rimlig del av sin budget för sociala åtgärder

och inte ha en oförsvarligt stor andel avsatt för militärutgifter.

Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker utskottet regeringens förslag

avseende Sveriges bidrag till IDA och avstyrker yrkande 24 i motion U233 (v)

och motion U235 (nyd) yrkande 2 (delvis).

Det svenska bidraget till IFC:s verksamhet beräknas till 14 miljoner kronor

för nästa budgetår. IFC vars syfte är att främja ekonomisk utveckling i

u-länder genom att stödja privata investeringar torde komma att spela en viktig

roll i de medlemsländer som nyligen övergått till marknadsekonomi.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Regionala utvecklingsbanker

Sammanfattning av propositionen (s. 91--94)

De regionala utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och Latinamerika, och de

till dessa banker knutna utvecklingsfonderna, svarar för en betydande del av

utvecklingsfinansieringen i sina resp. regioner och har kommit att spela en

allt viktigare roll i utvecklingssamarbetet över huvud taget. Detta har tagit

sig uttryck i en ökad utlåning och en mer aktiv roll vad gäller rådgivning till

stöd för ekonomiska reformer i låntagarländerna. Vidare kan man konstatera att

en breddning av bankernas verksamhet har ägt rum under senare år, vilken har

förstärkt deras karaktär av utvecklingsinstitutioner i förhållande till den mer

traditionella rollen som finansieringsorgan. En väsentligt ökad satsning inom

sådana områden som fattigdomsbekämpning, miljö, kvinnan i utvecklingsprocessen,

utbildning och hälsovård har gjort att verksamheten i hög grad kommit att ligga

i linje med svenska biståndspolitiska prioriteringar.

Den Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) erbjuder icke-konventionell

finansiering av utvecklingsprojekt i Afrika till ett värde av drygt 2 miljarder

US dollar årligen.

Efter den senaste kapitalökningen i banken, vilken beräknas täcka dess

kapitalbehov fram till år 1996 uppgår det totala kapitalet till ca 21 miljarder

US dollar. Sveriges andel av det totala kapitalet är 1,4 %. Den svenska andelen

av den senaste kapitalökningen betalades i form av fem årsbidrag budgetåren

1987/88 till 1991/92, sammanlagt uppgående till 71,2 miljoner kronor. För

budgetåret 1993/94 föreligger således inget medelsbehov under denna delpost.

Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF) får ett betydande svenskt stöd,

vilket motiveras av en från svensk sida positiv bedömning av de antagna

principerna för utlåningens inriktning. Under budgetåret 1993/94 kommer

förhandlingar att inledas om en ny resurspåfyllnad, vilken enligt svensk

uppfattning bör utmynna i en fortsatt stark betoning av bl.a. följande områden:

fattigdomsbekämpning, "good governance", insatser på de sociala områdena samt

miljöområdet.

Den senaste genomförda resurspåfyllnaden i AfDF uppgick totalt till 3,5

miljarder US dollar, vilket täcker fondens resursbehov under treårsperioden

1991--1993. Sverige har åtagit sig att bidra med en andel om 4,5 % av

påfyllnaden, vilket motsvarar ett svenskt bidrag om totalt 880,2 miljoner

kronor under treårsperioden. De två första årsbidragen lämnades under

budgetåren 1991/92 och 1992/93, och det tredje och sista, uppgående till ca

334,5 miljoner kronor, skall erläggas under budgetåret 1993/94.

Då tidigare anslagna medel något överstigit erlagda bidrag, och således till

viss del kan täcka det återstående bidraget, beräknas i propositionen 321

miljoner kronor för budgetåret 1993/94.

Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) är en viktig finansiell och rådgivande

institution och utgör en betydande katalysator för utveckling i en av de

regioner i världen som har snabbast tillväxt. Den tredje och senaste

kapitalökningen i Asiatiska utvecklingsbanken genomfördes under perioden

1983--1987. Bankens kapital uppgår för närvarande till ca 23 miljarder dollar.

Sveriges nuvarande andel av bankens kapital är 0,41 %. Förhandlingar om en ny

kapitalökning i AsDB har påbörjats under 1992, och kommer förmodligen att

avslutas under 1993.

Det är troligt att den första inbetalningen kommer att infalla under

budgetåret 1993/94. I propositionen beräknas därmed inte några medel för detta

ändamål.

Den Asiatiska utvecklingsfondens (AsDF) verksamhet är främst inriktad på

fattigdomsbekämpning, miljöinsatser, främjande av kvinnans roll i

utvecklingsprocessen samt befolkningsfrågor, vilket väl stämmer överens med

svenska biståndsprioriteringar. Mot denna bakgrund ansågs det motiverat att

höja den förhållandevis låga svenska andelen från 1,37 % till 2 % i

förhandlingarna om en femte påfyllnad av fondens resurser. Denna avses täcka

fondernas resursbehov för perioden 1992--1995. Det svenska bidraget kom att

uppgå till 477 miljoner kronor under denna period. Totalt under budgetåren

1991/92 och 1992/93 har 250 miljoner kronor avsatts, varav hittills endast 95

miljoner kronor tagits i anspråk. Det svenska bidraget under 1993/94 uppgår

till 110 miljoner kronor och ryms således inom de medel som redan har avsatts.

Mot denna bakgrund behövs inte några medel under denna delpost för budgetåret

1993/94.

I Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB), liksom i den till banken

knutna fonden för utlåning på förmånliga villkor (FSO), har man under senare år

alltmer kommit att betona behovet av att kombinera den pågående

strukturanpassningen i Latinamerika med satsningar i de sociala sektorerna.

Den senast genomförda kapitalökningen trädde i kraft i mars 1989.

Sveriges andel av kapitalökningen i IDB är 0,17 %, vilket motsvarar ca 43

miljoner US dollar. Bidraget till FSO uppgår för svensk del till något mindre

än 8 miljoner kronor under motsvarande period.

Då IDB/FSO senarelagt tidtabellen för utnyttjandet av de svenska bidragen

förväntas de disponibla medlen under denna delpost uppgå till ca 24 miljoner

kronor vid utgången av budgetåret 1992/93. Med hänsyn tagen till denna

reservation samt det förväntade resursutnyttjandet om drygt 18 miljoner kronor

under budgetåret 1993/94 förutses i propositionen inget medelsbehov under denna

delpost.

Motionen

I den socialdemokratiska partimotionen U250 föreslås att Sveriges bidrag till

den Afrikanska utvecklingsfonden skall beräknas till 241 miljoner kronor vilket

innebar en minskning med 80 miljoner kronor i förhållande till regeringens

förslag.

Motionärerna anser att samma budgeteringssystem som används beträffande IDA

bör tillämpas för den Afrikanska utvecklingsfonden. Därmed minskar

reservationerna på biståndsanslaget utan att några konkreta insatser äventyras

eller försenas, säger de.

Utskottet

I propositionen föreslås ett bidrag om 321 miljoner kronor till Afrikanska

utvecklingsfonden för budgetåret 1993/94. I motion U250 (s) föreslås att

beräkningen av medelsbehovet skall göras enligt samma budgeteringsprinciper som

nu tillämpas beträffande bidraget till IDA. Detta innebär -- som utskottet

redovisat i det föregående -- att endast ett belopp som motsvarar förväntade

dragningar på skuldsedlarna under det aktuella budgetåret anslås. Med

hänvisning härtill föreslås i motionen ett bidrag om 241 miljoner kronor.

I propositionen redovisas att förhandlingar om en ny resurspåfyllnad kommer

att inledas under budgetåret 1993/94. Enligt utskottets mening är det inte

lämpligt att ändra budgeteringssystem under senare delen av innevarande

påfyllnadsperiod. Ytterligare en faktor som bör beaktas är att uppgifter om

förväntade dragningar från skuldsedlarna hittills har varit mindre detaljerad

och något mindre säker i AfDF än i IDA.

Med hänvisning till redovisningen i det föregående finner utskottet

regeringens förslag väl avvägt.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker alltså motion U250

(s) yrkande 21.

Nordiska utvecklingsfonden (NDF)

Propositionen (s. 94)

NDF är en samnordisk biståndsinstitution som påbörjade sin verksamhet 1988.

Fonden ger lån i samfinansiering med andra internationella institutioner på

förmånliga villkor till fattiga länder för högt prioriterade projekt som

främjar positiva miljöeffekter. Projekten skall vara av nordiskt intresse.

NDF disponerar under sina första fem år 100 miljoner SDR. Nordiska rådet

beslöt vid sin 40:e session i mars 1992 om fondens fortsatta verksamhet. Det

beslutades då också om en kapitalhöjning med 150 miljoner SDR. De nordiska

länderna bidrar i enlighet med den nordiska fördelningsnyckeln där den svenska

andelen uppgår till 37,3% av det totala kapitalet.

I propositionen beräknas 62 miljoner kronor för bidrag till NDF för

budgetåret 1993/94.

Motionen

I motion U235 (nyd) föreslås av budgetskäl en minskning av bidraget till NDF

med 20 miljoner kronor.

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot regeringens medelsförslag för NDF.

Utskottet tillstyrker alltså detsamma och avstyrker motion U235 (nyd) yrkande

2 (delvis).

Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD)

Sammanfattning av propositionen (s. 94 f.)

IFAD, som tillkom i slutet av 1970-talet, är en unik institution av i

huvudsak två skäl. Det ena är att fattigdomskriteriet är tydligt inskrivet i

dess stadgar. Huvudmålsättningen är att hjälpa de fattigaste delarna av

befolkningen i de fattigaste länderna att höja sin levnadsstandard genom bl.a.

ökad jordbruksproduktion. Insatserna präglas av småskalighet och innovation.

Det andra skälet är att ansvaret för de finansiella resurserna skall delas av

OPEC- och OECD-länder. Delningen av den finansiella bördan har alltid varit

kärnfrågan i varje kapitalpåfyllnad och medfört minskade resurser för IFAD.

Den tredje kapitalpåfyllnaden uppgick till 562 miljoner dollar och avsåg

perioden 1990--1992. Den svenska andelen var 140 miljoner kronor, eller 3,9 %

av den totala påfyllnaden.

Förhandlingarna om en fjärde kapitalpåfyllnad har blivit försenade men kom

dock att inledas under år 1992. Påfyllnaden avser nu perioden 1994--1996. I dag

svarar OECD-länderna för huvuddelen av IFAD:s samlade kapitalresurser.

Med utgångspunkt i en bibehållen svensk procentandel i en kapitalpåfyllnad om

600--650 miljoner dollar för perioden 1994--1996, beräknas det årliga svenska

bidraget (med en dollarkurs om 6,70) uppgå till drygt 160 miljoner kronor. För

budgetåret 1992/93 finns ett belopp om 60 miljoner kronor anslaget för IFAD.

Det är sannolikt att ikraftträdandet av den fjärde kapitalpåfyllnaden kan komma

att försenas. Av dessa skäl anser föredragande statsrådet att en begäran om

ytterligare medel för att finansiera en förväntad svensk bidragsandel i IFAD:s

fjärde kapitalpåfyllnad kan anstå till budgetåret 1994/95.

Några medel föreslås därför inte under denna anslagspost.

Motionen

Vänsterpartiet föreslår i motion U233 att 60 miljoner kronor skall lämnas

till IFAD. I motiveringen hänvisar motionärerna till IFAD:s verksamhet. De

kritiserar regeringen för att vilja skära ned anslaget.

Utskottet

I propositionen redovisas att det pågår förhandlingar om en fjärde

kapitalpåfyllnad till IFAD. Det årliga svenska bidraget beräknas komma att

uppgå till drygt 160 miljoner kronor. Regeringen bedömer det som sannolikt att

ikraftträdandet av den fjärde kapitalpåfyllnaden kommer att försenas.

Med hänsyn härtill anser regeringen att det inte är nödvändigt att begära

medel för svenskt bidrag för budgetåret 1992/93. Utskottet vill understryka att

regeringen räknar med att det för budgetåret 1994/95 kommer att föreligga

medelsbehov för att finansiera en svensk bidragsandel.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion U233 (v) yrkande 35.

Miljöinsatser

Sammanfattning av propositionen (s. 95--97)

En förbättring av miljösituationen och naturresurshushållningen i u-länderna

måste främst komma till stånd inom ramen för en nationell politik som främjar

ekonomisk utveckling och ett mer hållbart utnyttjande av naturresurserna samt

bekämpar fattigdomen. En sådan politik i u-länderna bör enligt propositionen

stödjas genom ett utökat utvecklingssamarbete med i-länderna.

Sverige verkade aktivt för att Agenda 21, handlingsprogrammet från FN:s

konferens om miljö och utveckling i juni 1992, skulle bli kostnadsberäknat och

aktionsinriktat. Överenskommelserna vid konferensen baserar sig på ett ökat

utvecklingssamarbete mellan i- och u-länder. Vid konferensen undertecknades en

konvention för att hejda klimatförändringar och en konvention för att bevara

den biologiska mångfalden.

Förutom stöd från i-länderna för att bidra till en allmän ekonomisk

utveckling och bekämpning av fattigdomen behövs på miljöområdet dessutom olika

riktade stödinsatser. Det behövs särskilda medel för att u-länderna skall kunna

delta i globala åtgärdsprogram.

I propositionen understryks att vad det framför allt gäller är att stödja

u-länderna i deras ansträngningar att utveckla erforderlig inhemsk kapacitet

för att utveckla bärkraftiga system för hushållningen med naturresurserna.

Vidare behövs riktade biståndsinsatser inom sådana enskilda miljöområden som

u-länderna särskilt prioriterar. Av betydelse i detta sammanhang blir

konventionen om ökenspridning och torka. Förhandlingar om denna påbörjas under

år 1993.

De internationella förhandlingarna om en avveckling av produktion och

användning av ozonnedbrytande ämnen, det s.k. Montrealprotokollet, avslutades

under 1990. En fond för att finansiera u-ländernas deltagande i

avvecklingsprogrammet har upprättats. Det svenska bidraget till denna fond

uppgår för 1992/93 till ca 6,5 miljoner kronor och lämnas via denna

anslagspost. En uppskattning av det aktuella behovet av resurser för dessa

ändamål visade att fonden behöver fördubblas. Det ligger i Sveriges intresse

att bibehålla sin andel varför det enligt propositionen finns behov av ökade

insatser.

Under 1991 påbörjade den globala miljöfonden (GEF) sin verksamhet. Fonden

finansierar insatser genom Världsbanken, UNDP och UNEP med syfte att angripa

globala miljöproblem inom områdena klimat, biologisk mångfald, stratosfäriskt

ozon och internationella vatten. Det svenska åtagandet till fonden uppgår för

1992/93 till ca 65 miljoner kronor. Under 1993 kommer påfyllnadsförhandlingar

för nästa treårsperiod att påbörjas.

SIDA bereder under budgetåret 1992/93 inom ramen för detta anslag insatser om

totalt 42 miljoner kronor för stöd till olika internationella organisationers

miljöarbete i u-länderna, bl.a. stödet till Mekongkommittén.

I anslaget för 1992/93 fanns en beredskap för ekonomiska åtaganden som en

följd av överenskommelser inom UNCED för att Sverige skulle kunna medverka i

det utvidgade och förstärkta internationella miljö- och utvecklingssamarbetet.

Eftersom det tar viss tid att skapa multilaterala samarbetsformer är det ännu

för tidigt med ytterligare åtaganden, och den ingående reservationen är således

förhållandevis hög. Sveriges engagemang i dessa frågor måste enligt

propositionen avspeglas i erforderliga budgetära resurser. Med hänsyn till den

stora ingående reservationen och det beräknade behovet under budgetåret kan

dock anslaget för 1993/94 tillfälligtvis reduceras.

I propositionen föreslås ett bidrag om totalt 45 miljoner kronor för

budgetåret 1993/94.

Sammanfattning av motionerna

I den socialdemokratiska partimotionen U250 föreslås en höjning av det

svenska bidraget med 30 miljoner kronor till internationella miljöinsatser

utöver regeringens förslag. Motionärerna kritiserar regeringen och anser att

den behandlade miljöfrågorna summariskt och ytligt.

De påpekar att regeringen föreslår en minskning av anslaget från 155 till 45

miljoner kronor, detta trots det vid Rio-mötet uttalade behovet av ökade

satsningar.

Av budgetskäl föreslås i motion U235 (nyd) en sänkning av bidraget med 20

miljoner kronor.

Utskottet

Utskottet har i det föregående (s. 46 f.) ingående behandlat miljöområdet i

det svenska biståndet. Därvid har utskottet bl.a. redovisat vad som från svensk

sida görs för att följa upp det handlingsprogram Agenda 21 som antogs vid

Rio-konferensen.

Utskottet påpekar också att de internationella organisationernas genomförande

av Agenda 21 av nödvändighet är tidskrävande. Enligt svensk uppfattning bör

huvudprincipen vara att miljöaspekterna arbetas in i den reguljära

programverksamheten, vilket kräver förberedelser och noggrannhet.

Med hänsyn till att det tar tid att skapa multilaterala samarbetsformer är

det enligt propositionen för tidigt med ytterligare åtaganden. Regeringen

bedömer att den ökade miljömedvetenheten inom FN-systemets ordinarie verksamhet

kommer att medföra krav som måste tillgodoses inom ramen för anslaget. Sveriges

engagemang i dessa avspeglas därmed i erforderliga resurser.

Mot här angiven bakgrund tillstyrker utskottet regeringens medelsförslag

och avstyrker alltså motionerna U235 (nyd) yrkande 2 (delvis) och U250 (s)

yrkande 16. Det framhålls att den ingående reservationen är förhållandevis hög.

Enligt vad utskottet inhämtat uppgår den till 100 miljoner kronor.

Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF)

Sammanfattning av propositionen (s. 97--98)

IPPF är ett samarbetsorgan för nationella familjeplaneringsorganisationer och

den största enskilda organisation som får svenskt stöd inom befolkningsområdet.

Verksamheten är huvudsakligen inriktad på att främja familjeplanering i ordets

vida mening. Detta innebär att man både vänder sig till kvinnor och män och ser

till den ekonomiska och sociala miljö inom vilken människor verkar. Att främja

familjeplanering som en mänsklig rättighet är organisationens främsta mål.

Sverige är en stor givare till IPPF och svarar för 20 % av IPPF:s budget.

Stödet kanaliseras via SIDA.

Motionerna

I motion U233 (v) föreslås att bidraget till IPPF höjs med 7 miljoner kronor

utöver regeringens förslag.

Enligt motion U235 (nyd) skall bidraget minskas med 50 miljoner kronor i

förhållande till regeringens medelsförslag.

Utskottet

Det i propositionen föreslagna bidraget till IPPF om 89 miljoner kronor

innebär att bidraget minskas med 7 miljoner kronor i förhållande till

innevarande budgetår. Sverige står dock alltjämt för en väsentlig del av IPPF:s

budget.

Utskottet godtar regeringens förslag och avstyrker motion U233 (v) yrkande 36

om en höjning av bidraget. Förslaget i motion U235 (nyd) yrkande 2 (delvis) om

en kraftig minskning av bidraget avstyrks likaledes.

Multilaterala biträdande experter m.m.

Sammanfattning av propositionen (s. 98--99)

Anslagsposten utnyttjas främst för rekrytering, utbildning och finansiering

av biträdande experter (Associated Experts och Junior Professional Officers)

inom internationella organisationer, främst inom FN-systemet. Tjänstgöringen

kan ske såväl i fält som på huvudkontor. Under innevarande budgetår är ett

nittiotal svenska biträdande experter anställda. De som rekryteras erbjuds

möjlighet till arbete i en internationell organisation under maximalt fyra år.

Fördelningen av tjänster inom organisation och geografiskt område fastställs av

SIDA i samråd med UD.

Vissa FN-organ ha givits möjlighet att rekrytera biträdande experter och

volontärer från u-länder med svensk finansiering. Det är angeläget att även

u-länder på detta sätt ges möjlighet att utveckla sin resursbas.

En mindre del av anslagsposten ställs till förfogande för universitet och

institutioner i Sverige.

SIDA beviljades budgetåret 1992/93 medel för förstärkning av sin kapacitet

att rekrytera svenskar till tjänstgöring på hög- och mellannivå i

internationella organisationer. Medel för detta föreslås ges utrymme även i

budgeten 1993/94.

Motionen

I motion U235 (nyd) föreslås av budgetskäl en kraftig neddragning av anslaget

-- totalt 50 miljoner kronor -- i förhållande till medelsberäkningen i

propositionen.

Utskottet

Enligt propositionen har biträdande experter och volontärer efter sin

tjänstgöring en fördjupad kunskap i multilaterala utvecklingsfrågor och utgör

därigenom en viktig resursbas för biståndet. Programmet har således viktiga

långsiktiga konsekvenser för den svenska resursbasen.

Det i propositionen föreslagna anslaget om 55 miljoner kronor för budgetåret

innebär en minskning med 7 miljoner kronor i förhållande till innevarande

budgetår. En så kraftig minskning av anslaget som motionärerna föreslår skulle

i praktiken få oacceptabla konsekvenser.

Utskottet tillstyrker regeringens medelsförslag. Härmed avstyrks motion U235

(nyd) yrkande 2 (delvis).

FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad

Sammanfattning av propositionen (s. 99)

I föregående budgetproposition föreslog regeringen inrättandet av ett

särskilt anslag för FN:s civila insatser för fred och återuppbyggnad. Dessa

insatser ingår i FN:s fredsbevarande operationer, som tidigare varit i huvudsak

militärt inriktade. FN har emellertid i utvecklingsländer kommit att inkludera

åtgärder för att främja demokratisering och få i gång civil utveckling inom

ramen för de fredsbevarande operationerna. Sådana åtgärder spelar en avgörande

roll för att möjliggöra långsiktig utveckling. De senaste årens utveckling i

länder som Somalia, Moçambique och det forna Jugoslavien visar också på vikten

av att FN:s fredsbevarande operationer sker i nära samband med humanitära

program för att nå krigets offer med nödhjälp. Det nyinrättade anslaget har

visat sig utgöra ett flexibelt sätt att stödja FN i dess strävan att bredda de

fredsbevarande operationerna i utvecklingsländerna.

Användande av medel under denna delpost får ske i de länder vilka enligt

OECD:s biståndskommitté (DAC) definieras som u-länder. Undantagsvis bör

anslagsposten även kunna utnyttjas för liknande insatser i ESK:s regi. För

budgetåret 1993/94 beräknas ett belopp om 150 miljoner kronor.

Sammanfattning av motionerna

I motion U250 (s) föreslås ett anslag om 100 miljoner kronor för FN:s

insatser för fred och återuppbyggnad. Förslaget innebär en minskning med 50

miljoner kronor i förhållande till regeringens medelsberäkning. Motionärerna

anför att en kraftig ökning av ambitionerna och insatserna är motiverad. De

menar att frågan om den framtida finansieringen av dessa insatser närmare bör

utredas.

I motion U235 (nyd) föreslås ett i förhållande till regeringens förslag

kraftigt reducerat anslag om 100 miljoner kronor. Motionärerna anser att

Sverige inte har råd med ett kraftigt ökat anslag till dessa insatser.

Enligt motion U233 (v) bör FN:s fredsbevarande operationer och ESK-insatser

fortsättningsvis finansieras från försvarsanslaget.

Utskottet

Utskottet vill understryka vikten av att FN:s fredsbevarande operationer sker

i nära samband med humanitära program för att nå krigets offer med nödhjälp.

Det är troligt att behovet av insatser av detta slag kan komma att öka under de

närmaste åren. Enligt propositionen har anslaget visat sig utgöra ett flexibelt

sätt att stödja FN i dess strävan att bredda de fredsbevarande operationerna i

utvecklingsländerna.

Den i propositionen föreslagna anslagsökningen innebär enligt vad utskottet

inhämtat inte en aktivitetsökning. Redan under innevarande budgetår uppgår

budgeterade medel till 150 miljoner kronor. Dessa medel har finansierats via

anslagen Övriga multilaterala insatser och FN:s aktioner för fred och

återuppbyggnad. Förslaget i propositionen innebär att samtliga medel för detta

ändamål samlas på ett anslag.

Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker utskottet regeringens

medelsberäkning och avstyrker motionerna U235 (nyd) yrkande 2 (delvis) och U250

(s) yrkande 22.

Beträffande frågan om finansieringsformerna för FN:s fredsbevarande

operationer vill utskottet erinra om förslaget i budgetpropositionen om

överförande av medel för fredsbevarande verksamhet (anslaget B9) från

Försvarsdepartementets till Utrikesdepartementets huvudtitel.

Utskottet avstyrker motion U233 (v) yrkande 26.

Övriga insatser

Sammanfattning av propositionen (s. 99--103)

Under denna delpost finansieras bidrag till ett stort antal organsationer,

program, seminarier och andra internationella aktiviteter som främjar

internationell samverkan och utveckling.

Extra insatser genom internationella organisationer kan av en rad olika skäl

visa sig vara angelägna under pågående budgetår. Under denna anslagspost medges

ett visst utrymme för att möta sådana behov. Vidare utgår under denna delpost

återkommande bidrag till vissa internationella organisationer som bedriver en

angelägen verksamhet men där beloppen är relativt blygsamma. Under budgetåret

1993/94 planeras bidrag till bl.a. följande organisationer.

Internationella rödakorskommittén (ICRC)

FN:s boende- och bebyggelsecenter (HABITAT)

FN:s utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM)

IPDC (Internationella programmet för kommunikationsutveckling)

Medel för internationellt handikappbistånd

Gemensamma fonden för råvaror

Nordiska Unicef-kommittén

Nordiska Afrikainstitutet

Fond för kapacitetsuppbyggnad i Afrika

Stiftelsen Svenska institutet för vissa personal- och

administrationskostnader i samband med att FN-stipendiater tas emot i Sverige

Kostnader för upprättande av ett WHO-universitet i medicinsk teknologi.

I propositionen lämnas följande upplysning om UNIFEM. FN:s utvecklingsfond

för kvinnor (UNIFEM) verkar som en självständig FN-enhet i samarbete med UNDP.

Kvinnofondens verksamhet är inriktad på att främja kvinnors tillgång till

utbildning, krediter, information och teknologi. En viktig strategi är att

utveckla metoder för att integrera kvinnoaspekter i utvecklingsarbetet. Under

år 1991 medverkade UNIFEM till att FN publicerade den första samlade

publikationen med statistik och trender om världens kvinnor. Uppföljningen av

FN:s konferens om miljö och utveckling är en viktig uppgift för fonden.

Budgetåret 1991/92 utgick stöd om 4 miljoner kronor till UNIFEM.

Sammanfattning av motionerna

Förslaget i motion U275 (s) går ut på att bidraget till UNIFEM skall

förstärkas. Som skäl härför anför motionärerna bl.a. följande. Tre fjärdedelar

av jordens flyktingar är kvinnor och barn. Kvinnor på flykt och kvinnor i

flyktingläger har alltså ofta ensamma huvudansvar för sina splittrade familjer.

De flyktingläger de hamnar i administreras dock ofta av män, och det har visat

sig att dessa tenderar att missgynna de ensamstående kvinnorna och i stället

prioritera män vid utdelning av identitetskort, matransoner, medicin. Detta har

bl.a. uppmärksammats av FN:s kvinnofond UNIFEM som genom sina insatser arbetar

för att kvinnor i flyktinglägren skall få en rättvis del av resurserna.

UNIFEM:s erfarenheter visar att kvinnorna i flyktinglägren är en resurs,

snarare än en börda. UNIFEM har tillsammans med flyktingkvinnorna initierat

projekt som ger arbete och inkomster.

I motion U235 (nyd) föreslås att anslaget till Övriga insatser skall minskas

med 70 miljoner kronor.

Utskottet

I propositionen beräknas för delposten Övriga insatser ett belopp om 96

miljoner kronor vilket innebär en minskning med 55 miljoner kronor i

förhållande till innevarande budgetår. Av propositionen framgår bl.a. att ett

stort antal organisationer och internationella aktiviteter som främjar

internationell samverkan och utveckling får bidrag från denna anslagspost.

I propositionen redovisas att diskussioner med WHO pågår om möjligheterna att

inrätta ett WHO-universitet i medicinsk teknologi i Malmö. Dessa diskussioner

kommer enligt propositionen att fortsätta. Vidare meddelas att regeringen är

beredd att föreslå ett svenskt ekonomiskt stöd för att universitetet skall

kunna etableras i Malmö liksom för delfinansiering av driften.

Förslaget i motion U275 (s) syftar till att bidraget till FN:s

utvecklingsfond för kvinnor, UNIFEM, skall höjas. Även i motion A811 (c)

framhålls UNIFEM:s viktiga insatser. Något konkret yrkande beträffande fonden

förs dock inte fram.

UNIFEM har en betydelsefull roll för att kvinnans medverkan och ställning

uppmärksammas i programplaneringen i andra multilaterala program. Under de nära

femton år som fonden varit verksam har den tagit olika initiativ för att söka

förbättra kvinnors livsvillkor. UNIFEM:s långsiktiga uppgift består i att ge

kvinnor tillgång till utbildning, krediter, marknader, information och

teknologi. UNIFEM verkar för att kvinnor skall inkluderas i utvecklingen på

alla nivåer. Det svenska bidraget till UNIFEM har under de senaste åren uppgått

till fyra miljoner kronor.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om att UNIFEM:s verksamhet är

viktig och att det är angeläget med ett förstärkt stöd till organisationen.

Enligt utskottets mening bör regeringen överväga att höja det svenska bidraget

till UNIFEM.

Vad utskottet här anfört med anledning av motion U275 (s) yrkande 1 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vad avser medelsberäkningen till delposten Övriga insatser tillstyrker

utskottet regeringens förslag. Motion U235 (nyd) yrkande 2 (delvis) avstyrks

således.

Medelsanvisningen under anslaget C 1 m.m.

Regeringen föreslår till Bidrag till internationella biståndsprogram ett

anslag för budgetåret på 3 148 404 000 kr. Förslaget innebär en minskning av

anslaget med ca 418 miljoner kronor.

De förslag i den socialdemokratiska partimotionen U250 rörande olika

anslagsposter som utskottet behandlat i det föregående innebär en minskning av

anslaget med 25 miljoner kronor till totalt 3123400000kr.

I motion U235 (nyd) yrkande 3 föreslås att anslaget minskas med

1365404000 kr till totalt 1783000000kr.

Vänsterpartiets förslag i motion U233 under olika anslagsposter vilka

behandlats i det föregående innebär en höjning av anslaget med 179 000 000 kr

till totalt 3327000000kr.

Med anledning av vad utskottet anfört tidigare tillstyrker utskottet

regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker motionerna U233 (v) och

U250 (s), båda i berörda delar, samt motion U235 (nyd) yrkande 3.

Utskottet har i det föregående redogjort för de av regeringen förordade

riktlinjerna för multilateralt utvecklingssamarbete för redovisade gjorda

utfästelser. Utskottet lämnar regeringsförslagen utan invändning. Med

hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående föreslår utskottet att

riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser, åtaganden och

utbetalningar som förordas i propositionen.

Utskottet avstyrker således motion U235 (nyd) yrkandena 1 och 2 (delvis).

Bilateralt utvecklingssamarbete

Propositionen s. 104--156

Enligt propositionen förblir det långsiktiga landprogrammerade biståndet

genom SIDA stommen i det bilaterala utvecklingssamarbetet. Samtidigt har det

över åren skett en successiv förskjutning från landramsbaserat bistånd till

övrigt bistånd, såsom katastrofinsatser, stöd till demokratisering,

miljöbistånd, särskilda kvinnoinsatser, regionala insatser och

skuldlättningsåtgärder. Biståndet har också breddats för att inbegripa insatser

genom SAREC, BITS och Swedecorp. Landramarnas storlek ger således inte längre

en rättvisande bild av det sammanlagda biståndet till ett samarbetsland.

Landramar som programmeringsmetod för bistånd har sina fördelar. En

långsiktig planering av insatserna till ett samarbetsland är nödvändig såväl

för biståndsadministrationen hemma som för mottagaren. Över åren har dock även

nackdelarna med ett sådant bundet planeringssystem blivit allt mer uppenbara.

Regeringen har kunnat notera hur de ointecknade reservationerna till några

samarbetsländer har ackumulerats år från år utan att tas i anspråk.

Förklaringen till detta kan sägas vara att biståndsprogrammen inte varit

utformade så att det varit möjligt att anpassa insatserna till en förändrad

politisk och ekonomisk situation. Det har heller inte alltid varit önskvärt då

det skulle ha kunnat innebära en olycklig ryckighet inom programmen.

Ett alternativt system skulle kunna fungera så att om det visar sig att ett

samarbetsland under ett budgetår inte kan utnyttja de budgeterade medlen så

flyttas dessa över till ett annat land inom samma region. Med ett sådant system

kan medlen utnyttjas mer effektivt. Stora reservationer behöver inte uppstå.

Den av regeringen tillsatta översynen rörande styrning och samordning av

biståndet berör bl.a. denna problematik, varför regeringen får anledning

återkomma till frågan i annat sammanhang.

SIDA har under hösten 1992 fastställt nya principer och riktlinjer för

importstöd, vilka presenterats för regeringen i särskild skrivelse. Principerna

föreslås gälla beredning, genomförande och uppföljning av importstöd såväl inom

landramarna under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA som inom

anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten 8. Stöd till ekonomiska

reformprogram och skuldlättnadsåtgärder. Regeringen stöder dessa nya principer,

som innebär att importstöd skall behandlas som en form av programbistånd, dvs.

ett stöd till ett ekonomiskt reformprogram, som normalt genomförs tillsammans

med Världsbanken och IMF. Importstöd lämpar sig väl för att befrämja

utvecklingen av marknadsekonomi och den privata sektorn i mottagarlandet, under

förutsättning att det inte kombineras med subventioner eller centralstyrd

valutafördelning. Importstöd bör därför kanaliseras genom marknadsbaserade

valutafördelningssystem. Eftersom tanken med importstöd är att ge ett fritt

valutastöd bör, som SIDA framhåller, inte importstödet i förväg styras till

vissa varor, sektorer eller mottagare.

Utifrån dessa nya riktlinjer för importstödet kan det te sig rationellt att

det importstöd som ryms inom landramarna bryts ut och slås samman med det

betalningsbalansstöd som utgår via anslaget C 3. Andra biståndsprogram till en

gemensam anslagspost. Det är i stort en och samma länderkrets som kommer i

fråga för dessa stödformer. Betalningsbalansstöd inom C3-anslaget kan dock

även ges till icke programländer. En samlad anslagspost skulle underlätta en

sammanhållen policy för allt betalningsbalansrelaterat stöd samtidigt som en

enhetlig beredning och därav följande samordningsvinster skulle uppnås. Att

importstödet lyfts ut ur landramarna får för ett par länder stora konsekvenser.

Det gäller i första hand Kap Verde, men även Moçambique, Nicaragua, Tanzania,

Zambia och Vietnam. För att inte störa pågående samarbete bör därför en sådan

omläggning ske successivt i takt med att samarbetsavtalen förnyas.

I budgetpropositionen 1991/92:100 bilaga 4 framhöll regeringen att vissa

programländer har en ekonomisk bas som öppnar möjligheterna att utveckla ett

samarbete i nya former utanför landramssamarbetet genom SIDA. I syfte att

främja ett sådant bredare samarbete avsattes för Botswana och Namibia 5

miljoner kronor vardera och för Zimbabwe 10 miljoner kronor. Också beträffande

Indien konstaterades att sådana förutsättningar förelåg även om inga särskilda

medel avsattes. Medlen var avsedda för BITS och Swedecorps verksamheter i

nämnda länder. Detta initiativ har slagit väl ut. Ifrågavarande länder har

uttryckt intresse för samarbete inom områdena flygsäkerhet, transport och

kommunikation, kartering av naturresurser, vattenfrågor och miljö samt

energibesparing och kraftutvinning. Vid utgången av budgetåret 1991/92 hade

BITS beslutat om stöd på nära 6 miljoner kronor för tre insatser i Namibia

resp. Botswana Samarbetet kommer att utvidgas under det kommande året.

Kostnaderna för insatserna täcks inom resp. myndighets ordinarie anslagspost.

Skulle ytterligare medelsbehov uppstå bör dessa enligt propositionen kunna tas

ur anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten 7. Projektbistånd till

vissa länder.

Utredningar

Under år 1992 har en översyn gjorts av biståndssamarbetet med Moçambique (SOU

1992:124). Utredningen kommer att remissbehandlas. Vidare har en studie gjorts

av möjligheterna att vidga det svenska biståndssamarbetet i Asien. Denna

studies resultat behandlas under avsnittet Asien.

Som tidigare anförts avser regeringen tillsätta en särskild utredning för att

undersöka möjligheterna av bistånd till politiska partier.

En utredning pågår om förutsättningar för att inrätta ett internationellt

fristående institut för valövervakning. Utredningens rapport förutses

föreligga i maj 1993.

Utredningen Krediter för utveckling (SOU 1991:74) presenteras under avsnittet

om tekniskt samarbete och u-krediter genom Beredningen för tekniskt-ekonomiskt

samarbete (BITS).

En översyn av styrnings- och samarbetsformer inom biståndet har också

verkställts under året. Översynen avslutades i januari (SOU 1993:1).

Som komplement till sistnämnda utredning avser regeringen att snarast

tillsätta en utredare med uppdrag att avlämna förslag till besparingar inom

biståndsadministrationen.

Det bilaterala biståndet finns redovisat under anslagen C 2.

Utvecklingssamarbete genom SIDA och C 3. Andra biståndsprogram. Förstnämnda

anslag avser landramsmedel till de 19 samarbetsländerna i Afrika, Asien och

Latinamerika, regionala insatser samt icke landramsbaserat bistånd i form av

stöd för demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd, insatser vid

katastrofsituationer och stöd till återuppbyggnad m.m., bistånd genom

folkrörelser och andra enskilda organisationer samt särskilda miljöinsatser.

Därutöver finns inom anslaget Övrigt bl.a. posterna Särskilda program,

Rekrytering och utbildning av fältpersonal, Vissa landprogramkostnader och

Information genom SIDA. För samtliga samarbetsländer med undantag för Sri Lanka

gäller att landramsmedlen genom SIDA föreslås minska med i genomsnitt 15 % i

förhållande till anslagna medel budgetåret 1992/93. För Moçambique, Tanzania

och Indien med större landramar innebär det i absoluta tal en relativt

omfattande minskning.

Bistånd genom C 3. Andra biståndsprogram avser u-landsforskning, tekniskt

samarbete, u-krediter, gäststipendie- och utbytesprogram genom Stiftelsen

Svenska institutet, näringslivsbistånd genom Swedecorp, Swedfund International

AB, projektbistånd till vissa länder, stöd till ekonomiska reformprogram och

skuldlättnadsåtgärder samt utredningar m.m. Det sammanlagda bilaterala

biståndet utgör ca två tredjedelar av det totala svenska biståndet.

Anslagsnivån budgetåret 1993/94 för anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom

SIDA föreslås till 6 702 miljoner kronor och för anslaget C 3. Andra

biståndsprogram till 1804,5 miljoner kronor.

Afrika är en kontinent i stark förändring. Politiska omvälvningar från

enpartistat och diktatur i riktning mot demokrati fortgår i flera afrikanska

länder. Dessa förändringar sker inte alltid utan konflikter och inre

spänningar.

Den fortgående demokratiseringen i de afrikanska länderna kommer på någon

sikt att leda till öppnare samhällen där regeringar kan ställas till ansvar och

där mänskliga rättigheter respekteras. På kort sikt kan dock den politiska

övergången och det ekonomiska systemskiftet innebära att de fattiga får det

ännu sämre. Ekonomiska reformer behöver få tid på sig för att verka. Ett

fortsatt internationellt stöd behövs för att länderna skall ha möjlighet att

genomföra de nödvändiga förändringarna.

Det svenska utvecklingssamarbetet har påverkats av de politiska

omvälvningarna, och i flera länder är det svårt att i dag bedriva ett

traditionellt biståndsarbete. Katastrofinsatser har blivit allt vanligare även

inom landramarna. I Angola och också i Moçambique har det ansetts att

samarbetsprogrammen bör ses över för att anpassas till en övergångssituation

mellan krig och fred. Även samarbetet med Kap Verde och Guinea-Bissau bedöms

behöva ses över men då av effektivitetsskäl.

Det svenska biståndet till Afrika genomgår således en omprövning där målet är

att kunna utforma ett bistånd som är bättre anpassat till de mycket varierande

politiska, ekonomiska och sociala förhållanden som råder länderna emellan.

Medelsramar skall enligt propositionen fastställas efter vad som bedöms vara

realistiskt möjligt att genomföra i länderna. Större krav på flexibilitet i

biståndet bör ställas när omgivningen är såväl osäker som föränderlig.

Det svenska biståndssamarbetet med Centralamerika har som mål att stödja och

befästa den positiva utvecklingen med insatser som samtidigt främjar övergången

till fred och demokrati och undanröjer de underliggande konfliktorsakerna.

Stommen i samarbetet, som omfattar samtliga länder från Panama i söder till

Belize i norr, består av stöd till regionala institutioner och bilaterala

insatser med relevans för det regionala samarbetet, integrationen och

utvecklingen. Men där finns även betydande bilaterala komponenter, varav det

långsiktiga samarbetet med Nicaragua utgör det viktigaste inslaget. Bilateralt

samarbete finns även med Costa Rica. I El Salvador förbereds insatser som kan

gynna ett fortsatt framgångsrikt genomförande av fredsavtalet från januari

1992.

En enda anslagspost bör enligt regeringen tillskapas för SIDA:s insatser i

regionen, innefattande regionala insatser, bilaterala insatser i Costa Rica och

landramen för Nicaragua. Regeringen avser att återkomma till denna fråga i

propositionen rörande översynen av styrnings- och samarbetsformer i biståndet.

Till detta kommer, enligt behov och efterfrågan, medel från andra

ändamålsstyrda anslagsposter. Samarbetet med Centralamerika förutsätter ett

utvecklat samspel mellan samtliga biståndsmyndigheter och ett gradvis ökande

engagemang från BITS, Swedecorp och SAREC. Enskilda organisationer förväntas

även fortsättningsvis spela en viktig roll, liksom samarbetet med

FN-organisationerna, de internationella finansieringssytemen, EG och andra

biståndsgivare.

Utredning om asiatiska utvecklingserfarenheter och givares insatser

Under 1992 genomförde avdelningen för internationellt utvecklingssamarbete en

studie avseende asiatiska erfarenheter med syfte att ge en plattform för

överväganden om svenskt bistånd i Asien. Utredningen har sammanfattats i

rapporten: "In Support of Asian Development -- Asian Development Trends:

Lessons learned and the experience of donors -- A basis for a Swedish agenda".

Studien har tre grundläggande delar. Den första beskriver och analyserar

utvecklingen i ett antal asiatiska stater under perioden 1950--1990. Den andra

avser tio större givares politik och bistånd i ljuset av den asiatiska

utvecklingen. Den tredje ger motsvarande bild för Sverige. Därefter diskuteras

särskilt angelägna områden och insatser, liksom förslag hur Sverige skulle

kunna modifiera sitt biståndspolitiska agerande. Fortsatt arbete med s.k.

landprofiler i enskilda asiatiska stater understryks.

Studien konstaterar att ekonomiskt framgångsrika asiatiska stater förmått

kombinera en grundläggande marknadsanpassning med statliga ingrepp eller

satsningar. Satsningarna avser inte minst människornas utveckling och välfärd

(särskilt genom utbildning), vilket bidragit till en successiv demokratisering.

Det bör även noteras att den offentliga sektorn i dessa länder är begränsad.

Utbildning och hälsovård tillhandahålls ofta i enskild regi.

Utredningen föreslår bl.a. ökad satsning på stöd till ekonomiska reformer och

till institutioner som främjar en marknadsinriktad utveckling. Vidare anförs

att stöd till "gott regeringsutövande" är ett viktigt medel för att befrämja en

utveckling i demokratisk riktning. Utredningen innehåller även en serie

slutsatser rörande nätverk mellan biståndsmyndigheterna och den svenska

resursbasens institutioner och företag.

I en särskild delstudie har viktiga miljöproblem analyserats och områden

identifierats där också svensk kompetens skulle kunna utnyttjas.

Folkrörelsernas och de enskilda organisationernas roll har särskilt belysts.

Regeringens slutsatser med anledning av utredningar redovisas i propositionen

s. 135--136.

C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA

1991/92 Utgift 6 814 938 701 Reservation 2 000 546 444

1992/93 Anslag 7 517 000 000

1993/94 Förslag 6 702 000 000

Tabell 4. Utvecklingssamarbete genom SIDA

För budgetåret 1993/94 föreslås i propositionen att 6 702 miljoner kronor

ställs till förfogande för utvecklingssamarbete genom SIDA. Detta innebär en

minskning med 815 miljoner kronor eller 10,8 % i förhållande till budgetåret

1992/93.

Regeringen betonar behovet av att kunna kontrollera biståndsinsatserna så att

ekonomiska oegentligheter och missbruk uppdagas på ett tidigt stadium. Vidare

påpekas i propositionen också det förhållandet att bilateralt och multilateralt

bistånd alltmer samverkar. För SIDA bör ökad kunskap om de multilaterala

samarbetsmöjligheterna vara av vikt vid utformningen av bilateralt samarbete.

Det går således inte att bortse från att det i några samarbetsländer har rått

oklarhet om biståndets effektivitet. Också demokratiseringssträvanden,

respekten för mänskliga rättigheter och takten i den ekonomiska

liberaliseringen har bedömts. De utgående reservationerna är en ytterligare

aspekt som beaktats när minskade ramar diskuterats. Att utbetalningar kan

förskjutas från ett budgetår till ett annat har regeringen förståelse för men

inte att reservationerna ackumuleras år från år. Detta måste betraktas som en

signal på att biståndssamarbetet inte fungerar tillfredsställande.

Regeringen finner det ej berättigat att i år föreslå att Eritrea blir

programland. Regeringen vill avvakta den till april 1993 planerade

folkomröstningen om Eritreas framtid och även den planerade s.k. landprofilen

med analys av hur ett svenskt samarbete bör utformas. Bistånd till Eritrea bör

under budgetåret 1993/94 tas från anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad

m.m.

Av det icke landrelaterade biståndet framhåller regeringen stödet till

katastrofer och återuppbyggnad, som bedöms vara av så stor betydelse att en

mindre anslagsökning föreslås. Även bistånd genom enskilda organisationer

prioriteras och det föreslås få en oförändrad medelsram.

Regeringen anser det angeläget av skäl som tidigare framförts att

anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd ges

prioritet. När en politisk utveckling inletts i Sydafrika mot demokrati är det

lämpligt att utförligt redovisa det bistånd som kommer landet till godo och att

det förs till listan av mottagarländer utan att erhålla egen anslagspost. En

ytterligare förändring är att medel för särskilda kvinnoinsatser kan tas från

anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd.

Regeringen föreslår att en ungdomsutbytesverksamhet mellan Sverige och olika

u-länder inleds under kommande budgetår. Regeringens uppfattning är att aktiva

och medvetna ungdomar har stor betydelse för en demokratisk samhällsutveckling.

Ett volontärutbyte av detta slag syftar till att öka den ömsesidiga förståelsen

mellan ungdomar från olika länder.

Beträffande regeringens motiveringar till de olika anslagsposterna under C 2

hänvisas till propositionen s. 110--156.

Samarbete med enskilda länder

Angola

Motionerna

I motion U233 (v), yrkande 39, krävs att riksdagen till samarbete med Angola

för budgetåret 1993/94 anvisar 70 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit

eller således 230 000 000 kr. Enligt motionärerna bör landramen disponeras för

rehabilitering och utveckling. Därutöver bör Angola beviljas katastrofmedel och

stöd till demobilisering samt till den demokratiska processen.

I motion U250 (s), yrkande 23, föreslås att riksdagen beslutar anslå

170 000 000 kr för utvecklingssamarbete med Angola. Det konstateras att landet

befinner sig i ett oerhört svårt läge efter att ha genomfört landets första

fria val, och motionärerna menar att omvärlden, som engagerat sig i

fredsprocessen, inte får släppa stödet nu.

Utskottet

Fredsavtalet i maj 1991 mellan Angolas regering och motståndsrörelsen UNITA

innebar förhoppningar om ett slut på ett trettioårigt tillstånd av krig. En av

FN övervakad process mot nationell försoning inleddes, och parlaments- och

presidentval hölls i september 1992. I parlamentsvalet erhöll det regerande,

och tidigare också statsbärande partiet MPLA en majoritet av rösterna. Striden

om presidentposten stod i praktiken mellan den hittillsvarande presidenten,

MPLA:s José Eduardo Dos Santos, och UNITA:s Jonas Savimbi.

I presidentvalet måste dock en andra omgång hållas eftersom Dos Santos inte

vunnit med över 50 % av rösterna. Savimbi accepterade emellertid inte

valresultatet utan anklagade redan under pågående rösträkning regeringen för

valfusk och hotade med ett nytt inbördeskrig om valresultatet offentliggjordes

med Dos Santos som segrare i presidentvalet. Stridigheter mellan anhängare till

MPLA och UNITA utbröt i huvudstaden Luanda och på andra orter i landet.

De nya striderna i Angola tvingade flera länder, däribland Sverige, att

evakuera flertalet av sina medborgare. Den 30 oktober antog FN:s säkerhetsråd

ett uttalande vari världssamfundet krävde ett slut på striderna samt varnade

för att ingen regering som tar makten med vapen i hand någonsin skulle komma

att accepteras av omvärlden. Möjligheten diskuterades inom FN att Angola skulle

utsättas för ekonomiska sanktioner i händelse av ett militärt maktövertagande

av UNITA.

Den 1 november proklamerades en ny vapenvila. Denna blev dock inte bestående,

utom i själva Luanda, där säkerhetsläget uppges omsider ha återgått till vad

som var normalt före valet. I stora delar av landet har inbördeskrig åter

brutit ut och häftiga strider har bl.a. utkämpats om Huambo, Angolas näst

största stad. UNITA uppges kontrollera närmare 60 % av landet.

FN:s ansträngningar att få parterna att acceptera en ny överenskommelse om

eldupphör samt att få i gång en ny förhandlingsprocess, som kan leda till

demobilisering och ett fullföljande av valprocessen, har hittills inte rönt

bestående framgångar. I ett uttalande den 9 december tillkännagav UNITA att man

accepterade att delta i en samlingsregering och att låta sina soldater

integreras i en nationell krigsmakt. UNITA-ledaren Jonas Savimbi uppgav sig

vara fast besluten att också ställa upp i en andra presidentvalsomgång. Sedan

dess har dock inbördeskriget ånyo trappats upp.

I en rapport till säkerhetsrådet den 22 januari 1993 rekommenderade FN:s

generalsekreterare att FN:s personal i Angola omedelbart skulle dras tillbaka

till Luanda samt varnade för att hela FN-operationen i Angola kunde komma att

avbrytas om striderna fortsatte och freden inte kunde återupprättas. UNITA

uppgav sig då villigt att deltaga i nya fredssamtal men inledde samtidigt en ny

militär offensiv.

FN:s ansträngningar att få i gång nya fredssamtal resulterade dock i en

överenskommelse mellan parterna den 26 januari 1993 om att respektera en ny,

temporär vapenvila. Preliminära samtal mellan delegationer från regeringssidan

resp. UNITA kunde därpå inledas under FN:s hägn i Etiopiens huvudstad Addis

Abeba. Parallellt med de diplomatiska ansträngningarna under hösten 1992 och

våren 1993 har emellertid inbördeskriget kommit att utvidgas. Utrikesminister

af Ugglas uttalade den 22 mars 1993 mot bakgrund härav, att det svenska

biståndet till Angola har inriktats på att minska de mänskliga konsekvenserna

av katastrofen i landet.

I propositionen sägs att det fortsatta biståndssamarbetet blir avhängigt av

den politiska och ekonomiska utvecklingen i Angola. Skulle situationen

förvärras bör samarbetet koncentreras till insatser av katastrofkaraktär.

Landramsmedlen föreslås, beroende på händelseutvecklingen, anvisas för

utvecklingsbistånd alternativt katastrofinsatser.

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag till landramsmedel för

Angola.

Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 39 och motion U250 (s) yrkande 23.

Botswana

Motionen

I motion U250 (s), yrkande 24, krävs att riksdagen beslutar anslå

60000000kr för utvecklingssamarbete med Botswana. Yrkandet innebär,

jämfört med regeringens förslag, en sänkning av nivån till Botswana, som har en

betydligt högre per capita-inkomst än övriga länder.

Utskottet

Regeringens motiv för landramsmedel (70 miljoner kronor) återfinns i

propositionen på s. 111. I likhet med motionärerna påpekar regeringen att den

snabba tillväxten i landet lett till att BNI per capita stigit, och att

Botswana nu ligger bland de högre medelinkomstländerna. Föredragande statsråd

påpekar att den gynnsamma ekonomiska utvecklingen och de förväntade

förändringarna i Sydafrika nu gör det motiverat att på sikt minska den del av

biståndet som går genom SIDA och att öka andelen bistånd genom BITS och

Swedecorp.

Enligt utskottets uppfattning finns det redan nu anledning att företa en viss

minskning av landramsmedlen för Botswana. Utskottet anser, i anledning av

motion U250 (s) yrkande 24, att medelsramen för utvecklingssamarbete med

Botswana skall uppgå till 57 500 000 kr.

Etiopien/Eritrea

Motionerna

I motion U216 (s) föreslås att Eritrea blir programland och att

biståndsarbetet redan nu bör inriktas därpå.

Också i motion U619 (fp), yrkande 2, tas frågan om programlandssamarbete med

Eritrea upp. Motionären menar, att det finns anledning för Sverige att ha en

hög beredskap för att snabbt inleda ett nära biståndspolitiskt samarbete med

det fria Eritrea, när folkomröstningsresultatet föreligger. Eventuellt kan

Eritrea bli programland för svenskt biståndssamarbete redan under 1993/94.

I motion U233 (v), yrkande 40, föreslås att riksdagen till samarbete med

Etiopien för budgetåret 1993/94 anvisar 25 000 000 kr utöver vad regeringen

föreslagit eller således 155 000 000 kr. Det framhålls i motionen att behovet

av bistånd är stort när det krigshärjade landet skall byggas upp efter

Mengistu-regimens fall.

Utskottet

I propositionen sägs bl.a. beträffande Eritrea, att svenskt bistånd, i

avvaktan på att den förutskickade folkomröstningen äger rum, ges via

internationella och svenska, enskilda organisationer. Ett framtida bistånd till

Eritrea är under beredning.

Utskottet har nyligen i betänkande 1992/93:UU7 behandlat yrkanden om svenskt

bistånd till Eritrea. Utskottet underströk därvid vikten av svenskt

biståndssamarbete med Eritrea också innan folkomröstningen äger rum, i syfte

att bidra till landets återuppbyggnad. I nämnda betänkande sades också att

utskottet ser positivt på den tidigare, av regeringen planerade inriktningen

och formen för biståndssamarbete med Eritrea. Utskottet framförde vidare som

sin uppfattning att det svenska biståndet nu kunde anta mera långsiktiga

former.

Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Med det ovan anförda får utskottet anse motion U216 (s) och motion U619 (fp)

yrkande 2 besvarade.

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag till medelsram för

Etiopien.

Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 40.

Guinea-Bissau

Motionen

I motion U250 (s), yrkande 27, föreslås att riksdagen beslutar anslå

55000000för utvecklingssamarbete med Guinea-Bissau, som är ett av

världens minst utvecklade länder.

Utskottet

Regeringen föreslår en minskning från 85 till 45 miljoner kronor, medan

motionärerna föreslår 55 miljoner kronor. Utskottet har ingen invändning mot

regeringens förslag till landramsmedel för Guinea-Bissau.

Därmed avstyrks motion U250 (s) yrkande 27.

Regionala insatser i Afrika

Motionen

I motion U233 (v), yrkande 38, föreslås att riksdagen till regionalt

samarbete i Södra Afrika för budgetåret 1993/94 anvisar 70 000 000 kr utöver

vad regeringen föreslagit eller således 200000000kr. Motionärerna anger

att två infrastrukturprojekt, en transmissionslinje Cabora Bassa--Zimbabwe och

en väg av betydelse för Beira-korridorens lönsamhet, troligen inte kan få stöd

från Sverige om inte ramen höjs till åtminstone 190 miljoner kronor.

I yrkande 9 i motion U221 (c) anges att stödet till Sahelområdet bör

fortsätta och vidareutvecklas. Möjligheterna till utvidgat svenskt bistånd,

särskilt i Sahelområdet, bör nogsamt beaktas i den aktuella utredningen om

breddat bistånd i fransktalande Afrika.

Utskottet

För närvarande pågår flera utredningar om det regionala samarbetet i södra

Afrika. Enligt föredragande statsråd bör man under kommande budgetår avvakta

förändringarna och utvecklingen inom Sydafrika, Gemenskapen för utveckling i

södra Afrika (SADC) och regionen i övrigt, samtidigt som man från svensk sida

planerar det regionala biståndets framtida utformning.

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag till medelsram för

regionala insatser i Afrika.

Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 38.

Riksdagen biföll i enlighet med utskottets förslag (1990/91:UU15, hemställan

48) ett yrkande om behovet av kunskapsuppbyggnad i det fransktalande Afrika. I

budgetpropositionen anger regeringen att en regional studie med avseende på

fransktalande Afrika skall genomföras 1993 med syfte att se över

förutsättningarna för breddat biståndssamarbete.

Utskottet välkomnar denna översyn och utgår från att översynen innefattar

analys av möjligheterna till att vidareutveckla svenskt bistånd i Sahelområdet.

Härmed får yrkande 9 i motion U221 (c) anses besvarat.

Kenya

Motionen

I motion U233 (v), yrkande 41, krävs att riksdagen till samarbete med Kenya

för budgetåret 1993/94 anvisar 25 000 000 kr mindre än vad regeringen

föreslagit eller således 80 000 000 kr. Nedskärningen motiveras med

missförhållanden i samband med det nyligen genomförda valet samt med att

osäkerheten kvarstår huruvida det skall bli möjligt att stoppa olika typer av

övergrepp.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag till landramsmedel för

Kenya.

Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 41.

Moçambique

Motionerna

I motion U233 (v), yrkande 42, krävs att riksdagen till samarbete med

Moçambique för budgetåret 1993/94 anvisar 90 000 000 kr utöver vad regeringen

föreslagit eller således 410 000 000 kr. Motionärerna pekar på att biståndet

förra året minskades kraftigt (med 80 miljoner kronor) och att regeringen nu

vill skära bort ytterligare 75 miljoner kronor. Så kraftiga nedskärningar

kommer att skapa problem i ett av världens fattigaste länder.

I motion U250 (s), yrkande 25, föreslås att riksdagen beslutar anslå

360 000 000 kr för utvecklingssamarbete med Moçambique. Motionärerna menar att

förutsättningarna för inre fred nu har förbättrats, och de pekar på att landet

genomför ett kraftigt strukturanpassningsprogram och inför flerpartisystem.

Utskottet

Som nämnts ovan har under år 1992 en översyn gjorts av biståndssamarbetet med

Moçambique (SOU 1992:124). I utredningen behandlas bl.a. frågor om

Moçambique-biståndets storlek och sammansättning samt en rad

biståndsadministrativa frågor. I budgetpropositionen sägs att utredningens

betänkande kommer att remitteras för inhämtande av synpunkter i en vidare

krets.

Kriget i Moçambique, som pågått sedan slutet av 1970-talet, har haft en

förödande inverkan på landet och beräknas ha krävt minst 1 miljon döda. Ca 5

miljoner människor, dvs. en tredjedel av landets befolkning, är flyktingar inom

eller utom landet. Situationen i landet, som redan tillhör jordens allra

fattigaste, har ytterligare förvärrats av år av svår torka.

Grova övergrepp mot de mänskliga rättigheterna har ägt rum under kriget.

Striderna har stått mellan regeringen, med det statsbärande partiet Frelimo i

spetsen, och gerillarörelsen Renamo (MNR). Genom italiensk medling inleddes

1990 fredssamtal mellan regeringen och Renamo. Under förhandlingarnas gång har

sporadiska stridigheter fortsatt i landets samtliga tio provinser.

Moçambique fick 1990 en ny konstitution varigenom infördes flerpartisystem

och skydd för mänskliga rättigheter. De hemliga och fria flerpartival som

enligt konstitutionen skall hållas har dock fått uppskjutas i avvaktan på

utgången av fredsförhandlingarna med Renamo.

President Chissano och Renamos ledare Dhlakama undertecknade i Rom den 4

oktober 1992 ett omfattande fredsfördrag. Bl.a. undertecknades ett protokoll om

konfliktens avveckling, vari stipuleras att eldupphör skall inträda efter

parlamentets ratificering av fredsfördraget samt när FN:s övervakare kommit på

plats. Häftiga strider blossade därefter åter upp i delar av Moçambique.

FN:s säkerhetsråd tog den 13 oktober ett beslut om inrättandet av en ny

fredsbevarande operation för Moçambique (UNOMOZ). Avsikten är att den fullt

utbyggda UNOMOZ-styrkan skall bestå av upp till 10000man. Styrkan skall

också ta över bevakningen av de fyra vitala transportkorridorer tvärs igenom

Moçambique som förbinder flera länder i Centralafrika med havet.

Vapenstillestånd inträdde den 15 oktober efter det att ett första team

FN-observatörer anlänt till Moçambique tillsammans med generalsekreterarens

särskilde representant. Strax därefter intog Renamo fyra orter i bl.a.

provinserna Nampula och Zambesia. Renamos syfte var uppenbarligen att söka

förbättra sitt utgångsläge inför valet som skall äga rum ett år efter

avtalsundertecknandet. Regeringsarmén slog snabbt tillbaka och orterna återtogs

eller lämnades av Renamo. De partssammansatta kommissioner, vissa under FN:s

ordförandeskap, som skall styra genomförandet av fredsavtalet, har tillsatts

och börjat arbeta. Samarbetsklimatet mellan parterna beskrivs som positivt.

Möjligheterna att föra fredsprocessen vidare bedöms för närvarande som relativt

goda.

Utskottet konstaterar, att Moçambique genomför ett kraftigt

strukturanpassningsprogram, samtidigt som man inför flerpartisystem.

Genomförandet av programmet har dock försvårats av främst krig, torka och en

bristande institutionell kapacitet. Det är den sistnämnda som är huvudorsaken

till den tilltagande korruptionen inom förvaltning och den statliga sektorn som

har vuxit fram. Även om korruptionsproblemet är omfattande i såväl u-världen

som i olika industrinationer, synes det utgöra ett särskilt allvarligt problem

för Moçambique i dess utvecklingssträvanden. Enligt utskottets mening är detta

en faktor som är av stor betydelse vid fastställandet av landram.

Utskottet noterar, att Moçambique också utöver landramen mottar ett betydande

bistånd från Sverige. Sålunda uppgick det totala, utbetalda biståndet under

1991/92 till 624,8 miljoner kronor, varav landramsbiståndet uppgick till 397,6

miljoner kronor (64 % av det totalt utbetalade).

Vid sitt ställningstagande till utvecklingssamarbetet med Moçambique vill

utskottet också betona det önskvärda i att landramsmedlen i görligaste mån

kommer till användning för långsiktiga insatser.

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag till landramsmedel för

Moçambique.

Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 42 och motion U250 (s) yrkande 25.

Namibia

Motionen

I motion U233 (v), yrkande 43, krävs att riksdagen till samarbete med Namibia

för budgetåret 1993/94 anvisar 20 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit

eller således 110 000 000 kr. Den av regeringen föreslagna nivån innebär,

enligt motionärerna, en kortsynt minskning.

Utskottet

Utskottet lägger, mot bakgrund av Namibias ekonomiska ställning, betydande

vikt vid att försöka bredda samarbetet.

Vad gäller kommande budgetår tillstyrker utskottet budgetpropositionens

förslag avseende medelsram för Namibia.

Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 43.

Tanzania

Motionerna

I motion U233 (v), yrkande 44, krävs att riksdagen till samarbete med

Tanzania för budgetåret 1993/94 anvisar 90 000 000 kr utöver vad regeringen

föreslagit eller således 535 000 000 kr. Motionärerna menar att regeringens

förslag, tillsammans med förra årets nedskärning, skulle innebära att en

energiinsats stoppas och att olika andra insatser senareläggs.

I motion U250 (s), yrkande 26, föreslås att riksdagen beslutar anslå

485 000 000 kr för utvecklingssamarbete med Tanzania. Motionärerna menar att

landet under en lång följd av år konsekvent genomfört djupgående ekonomiska och

politiska reformer i rätt riktning. Biståndet har i detta sammanhang varit

instrumentellt.

Utskottet

Utskottet noterar, att Tanzania sedan 1986 håller på att genomföra ett

ekonomiskt reformprogram. En demokratiseringsprocess har inletts i landet. Det

är dock oklart när val kommer att hållas.

Utskottet noterar också att utvecklingssamarbetet med Tanzania präglas av

landets svaga mottagarkapacitet. Detta gör att genomförandet av olika projekt

går långsamt. Mångfalden av givare och projekt gör att Tanzania har svårt att

överblicka och samordna biståndet.

Den genomsnittliga, i propositionen föreslagna nedskärningen på landramarna

och det regionala samarbetet är 17,5 %. Nedskärningen på Tanzanias landram är

16 %. Utskottet konstaterar att Tanzania, detta till trots, är det programland

som har den största landramen.

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag till landramsmedel för

Tanzania.

Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 44 och motion U250 (s) yrkande 26.

Burundi

Motionen

I motion U633 (kds), yrkande 1, anförs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i biståndshänseende

tar på sig en utvidgad roll i Burundi. I yrkande 2 i samma motion föreslås att

Sverige på olika sätt tar aktiv del i Burundis demokratiseringsprocess.

Utskottet

Enligt vad utskottet erfarit har kontakterna mellan Sverige och Burundi under

senare år intensifierats, inte minst tack vare att Burundi öppnat ambassad i

Stockholm. Diskussioner om olika former av samarbete, bland annat i

demokratifrämjande syfte, har förts.

Burundi är inne i ett intressant skede av utveckling mot demokrati, och ett

val med deltagande av flera partier förutses äga rum i juni 1993. Med anledning

därav bereder SIDA för närvarande frågan om valstöd till Burundi. Nordiska

Afrikainstitutet avser att lämna bidrag till en under våren inplanerad

konferens med inriktning på bl.a. demokrati och människorättsfrågor.

Pingstmissionens u-landshjälp är verksam i Burundi.

Med det ovan anförda får motion U633 (kds) yrkandena 1 och 2 anses besvarad.

Asien

Indien

Motionen

I motion U233 (v), yrkande 49, krävs att riksdagen till samarbete med Indien

för budgetåret 1993/94 anvisar 45 000 000 kr mindre än vad regeringen

föreslagit eller således 300 000 000 kr. Motionärerna föreslår en nedskärning

på landramen med anledning av Indiens höga militärutgifter och den stora

reservationen på biståndsanslaget. De påpekar bl.a. också att människorätts-

och miljöaspekterna särskilt skall beaktas vid u-kreditgivning.

Utskottet

Av propositionen framgår att regeringen särskilt beaktat frågan om

militärutgifternas storlek när medelsramen för utvecklingssamarbetet

föreslagits.

Utskottet beaktar vad föredragande statsråd anför och har ingen invändning

mot regeringens förslag till landramsmedel för Indien.

Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 49.

Laos

Motionen

I motion U233 (v), yrkande 50, krävs att riksdagen till samarbete med Laos

för budgetåret 1993/94 anvisar 30 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit

eller således 130 000 000 kr. Den föreslagna höjningen av landramen avses

främst gå till infrastrukturutveckling.

Utskottet

Med beaktande inte minst av att Laos mottar relativt mycket bistånd per

capita finner utskottet att regeringens förslag till landram är den lämpliga.

Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 50.

Vietnam

Motionerna

I motion U233 (v), yrkande 51, krävs att riksdagen till samarbete med Vietnam

för budgetåret 1993/94 anvisar 120 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit

eller således 300 000 000 kr. Motionärerna menar att företagna och föreslagna

nedskärningar inte är sakligt utan ideologiskt grundade. Specifikt anförs bl.a.

att förra årets nedskärningar motiverades med att ca 70 miljoner kronor skulle

tillkomma för en internationell stödinsats för att möjliggöra en

IMF-uppgörelse. En sådan har inte kunnat uppnås på grund av USA:s motstånd.

Dessa 70 miljoner kronor bör nu återföras till landramen, som sålunda, enligt

motionärerna, bör höjas.

I motion U250 (s), yrkande 28, föreslås att riksdagen beslutar anslå

200 000 000 kr för utvecklingssamarbete med Vietnam. Motionärerna menar att

Vietnam är ett land med stor potential, särskilt om en mer genomgripande

demokratisering får fart. Landet har nu under en lång period genomfört ett

mycket genomgripande ekonomiskt reformprogram. Förhoppningsvis kommer Vietnam

att kunna delta fullt ut i det multilaterala internationella samarbetet.

Utskottet

Utskottet konstaterar att den ekonomiska utvecklingen i Vietnam varit

positiv, och att landet nu tar betydelsefulla steg mot att integreras i

ASEAN-samarbetet. Vietnam är alltfort en enpartistat.

Vietnams utvecklingspolitik fortsätter att uppvisa goda ekonomiska resultat,

trots bortfallet av ett tidigare omfattande östbistånd och trots fortsatt

amerikanskt handelsembargo, vilket bl.a. omöjliggjort återupptagandet av

långivningen från de internationella finansinstitutionernas sida.

Utskottet har tidigare på principiella grunder tagit avstånd från

handelsembargo av den typ som Vietnam är utsatt för. Utskottet vidhåller denna

inställning och menar att dylika åtgärder särskilt är att beklaga när de medför

ett betydande hinder för utveckling.

Utskottet noterar att regeringen anser att Vietnams ekonomiska utveckling gör

det befogat att se över möjligheterna för en bredare stödinsats inbegripande

BITS och Swedecorp.

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag till landramsmedel för

Vietnam.

Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 51 och motion U250 (s) yrkande 28.

Latinamerika

Nicaragua

Motionen

I motion U233 (v), yrkande 46, föreslås att riksdagen till samarbete med

Nicaragua för budgetåret 1993/94 anvisar 30 000 000 kr utöver vad regeringen

föreslagit eller således 300 000 000 kr. Biståndsinsatserna bör, enligt

motionärerna, särskilt inriktas på folkrörelserna och på stöd till den

demokratiska autonomiprocessen på Atlantkusten.

Utskottet

I propositionen framhålls att landramen för Nicaragua varit stor. Enligt

regeringens förslag finns det skäl att bibehålla den på hög nivå.

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag till landramsmedel.

Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 46.

Cuba

Motionerna

I motion U233 (v), yrkande 47, föreslås att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om samarbete med Cuba. I motionen

sägs att Sverige inte skall delta i USA:s embargopolitik mot Cuba utan i

stället medverka till en demokratisering, vilket exempelvis kan ske genom

forsknings- och kultursamarbete.

I motion U236 (fp) krävs ett tillkännagivande till regeringen angående

forskningssamarbete med Cuba. Motionären finner det rimligt att Sverige i

begränsad omfattning kan hålla kontakter öppna med Cuba, bl.a. i form av

forskningssamarbete. Som exempel nämns ett immunologiskt forskningssamarbete,

som vid indragning av anslag kommer att avbrytas. Även andra likartade exempel

uppges finnas.

I motion U616 (s), yrkande 1, framförs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att behov föreligger av

katastrofbistånd till Cuba.

I motion U616 (s), yrkande 2, framhålls att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att samarbete inom kultur och

vetenskap snarast återupptas med Cuba.

I motion U629 (fp) föreslås att stöd till de demokratiska krafterna på Cuba

utgår på olika sätt. Radio Swedens spanskspråkiga sändningar uppges vara av

stor betydelse. När det gäller bidrag för utveckling av demokrati och mänskliga

rättigheter på Cuba bör medel överföras från Cubahjälpen till Kommittén för

mänskliga rättigheter i Cuba och till de demokratiska politiska organisationer

som formar Demokratiska Plattformen.

Utskottet

Det nu 30-åriga amerikanska handelsembargot mot Cuba förbjöd ursprungligen

all handel med Cuba och ägde enligt amerikansk uppfattning även tillämpning på

amerikanska företag verksamma utanför Förenta staternas gränser. På grund av

invändningar från USA:s allierade modifierades den ursprungliga lagen 1975 och

kom därefter inte längre att gälla extraterritoriellt. Förenta staternas

kongress antog dock hösten 1992 en ny lag, den s.k. Cuban Democracy Act, varmed

bl.a. den tidigare modifieringen av embargot upphävs och amerikanska

dotterbolag utomlands i praktiken förbjuds handla med Cuba. Canada, EG, m.fl.

reagerade mycket negativt på lagen. Även från vissa exilkubanska kretsar

uppmanades Bushadministrationen att inlägga veto mot lagen, som ansetts

motverka ansträngningarna att få till stånd en demokratiseringsprocess i Cuba.

President Bush undertecknade lagen den 23 oktober 1992. FN:s generalförsamling

antog den 24 november en resolution som, utan att direkt nämna Förenta

staterna, fördömer åtgärder som syftar till att "stärka ett ekonomiskt,

kommersiellt och finansiellt embargo mot Cuba".

Utskottet har nyligen (bet. 1992/93:UU3) behandlat frågan om handelsembargo

mot Cuba och anförde därvid följande.

I fråga om det amerikanska handelsembargot mot Cuba konstaterar utskottet att

Förenta staternas generella syn på internationella sanktioner skiljer sig i

grundläggande avseenden från den svenska. Förenta staterna upprätthåller ett

flertal unilaterala handelsblockader, t.ex. mot Nordkorea och Libyen, och

deltar också i embargon som beslutats eller rekommenderats av andra

organisationer än FN, t.ex. OAS handelsblockad mot Haiti.

Sverige har enligt hittills gällande ordning endast deltagit i

handelsbojkotter som tillkommit genom beslut eller rekommendationer i FN:s

säkerhetsråd. Riksdagen beslöt i december 1992 att bestämmelserna i den svenska

sanktionslagen (1971:176) också får tillämpas om samarbetet inom Europeiska

säkerhetskonferensen (ESK) eller, under vissa förutsättningar, med Europeiska

gemenskaperna (EG) påkallar det och om det är ett svenskt intresse att

sanktioner införs utan dröjsmål.

Med anledning av den nyss beslutade skärpningen av det amerikanska

handelsembargot mot Cuba vill utskottet uttrycka oro över den

extraterritorialitet med vilken Förenta staterna uppenbarligen avser att

tillämpa blockaden. I likhet med andra individuella stater och t.ex. EG:s

medlemsländer, som reagerat kraftfullt mot den amerikanska åtgärden, vill

utskottet slå fast, att amerikanska dotterbolag i Sverige även hädanefter har

att rätta sin verksamhet och handel efter svensk lagstiftning.

Utskottet noterar att FN:s specielle rapportör, ambassadör Groth, i sin

nyligen framlagda rapport påpekar, att en politik visavi Cuba, som grundas på

ekonomiska sanktioner och andra åtgärder syftande till att öka landets

isolering, för närvarande framstår som det säkraste sättet att förlänga Cubas

redan ohållbara inrikespolitiska situation. Även många kubanska dissidenter

anser att embargot är kontraproduktivt och att det inte främjar de demokratiska

krafterna i Cuba.

Utskottet utgår från att Sverige mot denna bakgrund på lämpligt sätt

fortsätter att verka för respekt för de mänskliga rättigheterna i Cuba och för

att befrämja en utveckling mot en demokratisk rättsstat.

I motion U629 (fp) föreslås att stöd till de demokratiska krafterna på Cuba

utgår på olika sätt.

Utskottet anförde i ovanciterade betänkande (1992/93:UU3) följande med

anledning av människorättssituationen på Cuba.

Enligt utskottets uppfattning sammanhänger problemen vad gäller de mänskliga

rättigheterna i Cuba främst med det politiska systemet, som inte tillåter

grundläggande demokratiska fri- och rättigheter. Personer som ger uttryck för

åsikter som av den kommunistiska regimen uppfattas som obekväma, har fängslats

på politiska grunder och under starkt bristande rättssäkerhet. Organisationer

som verkar för mänskliga rättigheter motarbetas av myndigheterna. Utskottet

noterar med oro, att den särskilde representant för FN:s generalsekreterare,

som enligt beslut 1989 utsetts att upprätthålla kontakten med den kubanska

regeringen i frågor som rör de mänskliga rättigheterna, inte till fullo kunnat

uppfylla sitt mandat. 1992 utsågs Sveriges ambassadör i Köpenhamn, Carl-Johan

Groth, till speciell rapportör. Inte heller han har lyckats upprätta en direkt

dialog med den kubanska regeringen.

I den resolution som antogs av FN:s MR-kommissions 48:e möte uttrycks oro för

att Cuba som medlem av kommissionen inte uppfyllt de förpliktelser som alla

medlemsstater har. I resolutionen beklagas vidare djupt de rapporter om

kränkningar av de mänskliga rättigheterna och regeringsinspirerade mobbattacker

som förekommit mot människorättsaktivister.

Motionärerna (motion U629 (fp)) nämner speciellt att Radio Swedens

spanskspråkiga sändningar är av stor betydelse för de demokratiska krafterna på

Cuba. Utskottet delar denna uppfattning. Utskottet kommer att närmare behandla

frågan om Radio Sweden i sitt betänkande om vissa anslag inom

Utrikesdepartementets område.

Utskottet konstaterar, att en begäran om katastrofbistånd till Cuba nyligen

prövats, och att till följd därav 150 000 kronor kommer att anslås via Röda

korset.

I motionerna U616 (s), yrkande 2, och U236 (fp) föreslås återupptagande

av/fortsatta kontakter med Cuba rörande bl.a. olika typer av forskning.

Utskottet konstaterar att regeringen den 14 november 1991 beslöt att SAREC:s

och BITS utvecklingssamarbete med Cuba skulle upphöra i takt med att ingångna

åtaganden avslutades. För SAREC:s del innebär det att det avtal om

forskningssamarbete som utlöper den 30 juni 1993 ej förnyas.

Utrymme finns alltjämt för viss utbytesverksamhet genom Svenska institutet

och projektinsatser genom enskilda organisationer. Därtill görs humanitära och

andra insatser genom FN-systemet (UNDP, Unicef och WHO), vilka i stor

utsträckning finansieras med svenska medel.

Med det ovan anförda får utskottet anse motionerna U233 yrkande 47 (v), U629

(fp), U616 (s) yrkandena 1 och 2 och U236 (fp) besvarade.

Utvecklingssamarbete i Centralamerika

Motionen

I motion U233 (v), yrkande 45, föreslås att riksdagen till samarbete med

Centralamerika avseende budgetåret 1993/94 för anslagsposten Regionala insatser

anvisar 20 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således

155 000 000 kr. Motionärerna menar att regionen står inför en svår övergång

till fred och demokratisering, och det arbetet måste underlättas. Framför allt

behövs stöd till småjordbrukarna och den kooperativa rörelsen.

Utskottet

Av propositionen framgår att regeringen föreslår 405 miljoner kronor för

Utvecklingssamarbete med Centralamerika. Häri ingår anslagsposten Regionala

insatser, som även innefattar bilaterala insatser i Costa Rica.

Utskottet har ingen invändning vare sig mot regeringens förslag till

medelsanvisning för anslaget Utvecklingssamarbete med Centralamerika eller mot

förslaget avseende anslagsposten Regionala insatser.

Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 45.

Utvecklingssamarbete i Sydamerika

Motionen

I motion U233 (v), yrkande 48, föreslås att riksdagen till samarbete i

Sydamerika för budgetåret 1993/94 anvisar 60 000 000 kr utöver vad regeringen

föreslagit eller således 155 000 000 kr. Det framhålls i motionen att den

fördjupade fattigdomen är ett hot mot demokratin samt att behov av satsningar

på infrastruktur föreligger.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag till medelsanvisning

för anslagsposten Utvecklingssamarbete med Sydamerika.

Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 48.

Icke landramsrelaterat bistånd

Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd

Motionerna

I motion U201 (nyd) yrkas att biståndet till ANC i Sydafrika bör upphöra

omedelbart. Motionärerna menar att biståndet är för stort, att det ges till ett

politiskt parti och att det innebär inblandning i ett annat lands inre

angelägenheter. Även i motion U205 (m), yrkande 1, krävs, med i stort sett

samma argument, att riksdagen beslutar att inte anslå medel till direkt stöd

till ANC. I motion U205 (m), yrkande 2, föreslås i stället att biståndsmedlen

används till vissa namngivna organisationer med välfungerande verksamhet i de

svarta områdena.

I motion U233 (v), yrkande 37, föreslås att riksdagen till ANC och den

demokratiska rörelsen i Sydafrika för budgetåret 1993/94 anvisar 85 000 000 kr

utöver vad regeringen föreslagit eller således 325000000kr. Motionärerna

anför att nedmonteringen av apartheidsystemet kommer att kräva mycket stora

insatser, inte minst för att de som hittills varit utestängda från det

ekonomiska livet skall kunna få i gång en demokratisk utveckling.

I motion U233 (v), yrkande 52, föreslås att riksdagen till Demokrati,

mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd för budgetåret 1993/94 anvisar

100 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 750 000 000 kr.

Motionärerna menar att en förstärkning av denna anslagspost behövs, i synnerhet

som direktstödet till kvinnoaktiviteter nu överförs till denna post men också

mot bakgrund av de ökande brotten mot de mänskliga rättigheterna.

I motion U250 (s), yrkande 29, föreslås att riksdagen beslutar anslå

675 000 000 kr till anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och

humanitärt bistånd, varav 265 000 000 kr avser Sydafrika.

I motion U625 (s), yrkande 1, föreslås att riksdagen beslutar att öka stödet

till de demokratiska folkrörelsernas arbete för fred och demokrati i Sydafrika

med 25 miljoner kronor via anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och

humanitärt bistånd (dvs. från 240 till 265 miljoner kronor). Stödet är viktigt

med hänsyn till behovet och den ytterst kritiska situation som råder i

Sydafrika samt möjligheterna att under det kommande budgetåret nå avgörande

resultat i kampen för demokrati och mänskliga rättigheter i Sydafrika.

I motion U625 (s), yrkande 8, föreslås att stöd ges till de oberoende

fredsinitiativ som tagits mot det politiska våldet, främst kyrkornas Ecumenical

Programme of South Africa och Network of Independent Monitors. Dessa grupper

samarbetar bl.a. med Svenska ekumeniska nämnden och de planerar olika former av

internationella observatörsresor, bl.a. från Sverige.

I motion U611 (v), yrkande 7, föreslås att riksdagen beslutar att bistånd

skall ges till timoresiska kyrkan för dess insatser för utbildning och

mänskliga rättigheter på Östtimor.

I motion U634 (c), yrkande 4, föreslås att Sverige under anslaget till

demokrati och mänskliga rättigheter ger stöd till det arbete som CNRM

(självständighetsrörelsens för Östtimor paraplyorganisation) och dess ingående

organisationer utför.

I motion U634 (c), yrkande 3, föreslås att medel för humanitärt bistånd, att

kanaliseras via oberoende kanaler till projekt i kyrkans regi, avsätts för

Östtimor.

I motion U634 (c), yrkande 5, föreslås att Sverige under anslaget till

demokrati och mänskliga rättigheter bör ge stöd till utbildning och sociala

projekt i regi av (lokala) katolska församlingar i Östtimor.

I motion U634 (c), yrkande 6, krävs att Sverige under anslaget Särskilda

program bör ge stöd till det kulturarbete som kulturstiftelsen och CNRM

(självständighetsrörelsens för Östtimor paraplyorganisation) och andra CNRM

närstående organisationer utför i Östtimor.

Utskottet

Enligt utskottets uppfattning fortsätter kvinnorna att vara en utsatt grupp i

många u-länder. Insatser avsedda att stärka kvinnans ställning i samhället är

demokratibefrämjande, samtidigt som insatser för att undanröja diskriminering

på grund av kön befrämjar mänskliga rättigheter. Utskottet menar att kvinnans

jämlikhet i samhället är av avgörande betydelse för ett framgångsrikt

utvecklingssamarbete. Utskottet finner det motiverat att i detta sammanhang

påpeka att ett alltmer betydelsefullt arbete på kvinnoområdet nu bedrivs inom

utvecklingsbankerna. Detta gäller i synnerhet Världsbanken, som utvecklat ett

mer detaljerat handlingsprogram på detta område och som också avsätter ökande

resurser för insatser direkt riktade till stöd för kvinnor.

Utskottet konstaterar att Sverige sedan 1970-talets början givit finansiellt

stöd syftande till att främja den demokratiska utvecklingen i Sydafrika över

anslagsposten Humanitärt bistånd till södra Afrika. Stödet har genom svenska

och internationella organisationer kanaliserats till offer för och motståndare

till apartheidpolitiken. Detta humanitära bistånd ingår sedan budgetåret

1992/93 i anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd

och uppgår till 275 miljoner kronor.

Det humanitära stödet till ANC utgör en viktig del av detta bistånd. Andra

komponenter utgörs av rättshjälp samt mediastöd. Under de senaste åren har

insatserna främst riktats mot att främja deltagande i och förberedelsearbete

inför förhandlingar om införandet av demokrati i Sydafrika. Av propositionen

framgår att det i det pågående landprofilarbetet för Sydafrika har föreslagits

bredare utvecklingssamarbete när demokratin väl segrat och en väl fungerande

rättsstat börjat utvecklas.

I ett särskilt betänkande om Sydafrika (bet. 1992/93:UU13) kommer utskottet

även att beröra frågor om det framtida biståndet.

Med det ovan anförda får utskottet anse motion U625 (s) yrkande 8 besvarad.

Därmed avstyrks motionerna U201 (nyd), U205 (m) yrkandena 1 och 2, U233 (v)

yrkande 37 och U625 (s) yrkande 1.

Utskottet finner mot denna bakgrund och vid en samlad bedömning av ändamålet

med anslaget att den av regeringen föreslagna medelsramen är väl avvägd.

Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 52 och motion U250 (s) yrkande 29.

I en rad yrkanden i motionerna U611 (v) och U634 (c) föreslås att bistånd ges

från anslaget Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd till

olika organisationer verksamma på eller med anknytning till Östtimor.

Det finns möjlighet, genom anslaget för enskilda organisationer, att erhålla

stöd till olika organisationers arbete, exempelvis på Östtimor. Även inom

anslaget för demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd kan stöd

utgå till oberoende organisationers arbete, dock ej till politiska partier

eller andra politiska organisationer. Stöd till utbildning har också lämnats

via Särskilda program. I fallet Östtimor har stöd utgått bl.a. till Svenska

röda korset för humanitärt inriktade insatser genom Internationella

rödakorskommittén. Någon möjlighet att direkt styra medlens användning till de

i motionerna nämnda mottagarna finns dock ej.

Utskottet konstaterar att det avses ankomma på SIDA att i de enskilda fallen

ta ställning till vilka mottagare som bör komma i åtnjutande av bistånd ur

nämnda anslag.

Härmed avstyrks motion U611 (v) yrkande 7 och motion U634 (c) yrkandena 3--6.

Katastrofer och återuppbyggnad m.m.

Propositionen

I propositionen föreslås en medelsram för anslagsposten om 1 181 miljoner

kronor, vilket är en ökning med 66 miljoner kronor jämfört med budgetåret

1992/93. Regeringens motivering återfinns i budgetpropositionen s. 147 f.

Motionerna

I motion U231 (m) föreslås en omdisposition av biståndsmedel i syfte att

utveckla ett u-landsanpassat nyttoflygsystem. Motionären framhåller fördelarna

med flygtransporter i biståndssammanhang, särskilt då för katastrofhjälp

(exempelvis de s.k. matbombningarna i Etiopien). Den svenska katastrofhjälpen

skulle kunna ges en egen profil och göras betydligt effektivare om satsningar

gjordes på att vidareutveckla ett enkelt u-landsinriktat flygplanssystem

("MULA-systemet"). Motionären menar att biståndsmedel bör kunna användas för en

dylik satsning.

I motion U233 (v), yrkande 53, sägs att behovet av katastrofhjälp under det

kommande året blir mycket stort i krigsområden både i u-världen och i Europa.

Anslaget bör därför höjas med 200 miljoner kronor.

I motion U240 (m) anförs att Almnäsområdet, sedan Ing 1 lämnat sina kaserner,

skulle bli en utmärkt lokalisering för ett framtida, samordnat centrum för

svensk bistånds- och skyddstruppsverksamhet. Det skulle även kunna utnyttjas i

internationella sammanhang för seminarier och utbildning av utländska

biståndsarbetare.

I motion U250 (s), yrkande 30, föreslås ett anslag på 1131000000kr

för katastrofbistånd, vilket är 50 miljoner kronor lägre än vad regeringen

föreslår.

I motion U266 (nyd), yrkande 1, föreslås att de svenska biståndsinsatserna

flyttas till en operativ enhet, en bistånds- och katastrofbrigad, vilken skall

ersätta de verksamheter som idag sker genom SIDA, Sandö U-centrum samt en del

mindre organisationer och separata anslag. Detta medför bl.a. att

administrationen blir minimal. Ett insamlingscentrum skall finnas. Vid detta

kan även frivilligorganisationer verka. Till sitt förfogande har man all

tänkbar utrustning (transportmedel, fältsjukhus m.m.). Tjänstgöring vid

brigaden skulle kunna vara ett vapenfritt alternativ till

värnpliktstjänstgöringen. Brigaden bör drivas i bolagsform (SWEDAID AB) och

finansieras över biståndsbudgeten. Verksamheten skall vara inriktad på

projektinsatser (hjälpsändningar, uppbyggnad av flyktingförläggningar,

katastrofinsatser, familjeplanering m.m.).

I samma motion (yrkande 2) krävs att en omformning av befintlig

biståndsverksamhet till en katastrof- och biståndsbrigad snabbutreds.

Utskottet

I motion U266 (nyd) yrkandena 1 och 2 berörs olika aspekter av en bistånds-

och katastrofbrigad. Utskottet tog under förra riksmötet ställning till

motsvarande förslag och konstaterade därvid, efter en ingående diskussion, att

något behov av att inrätta nya organ av föreslagen art inte förelåg. Några nya

omständigheter som föranleder en omprövning av detta ställningstagande har inte

tillkommit.

Därmed avstyrks motion U266 (nyd) yrkandena 1 och 2.

Med anledning av förslaget i motion U240 (m) att utnyttja Ing 1:s

etablissemang som biståndscentrum (motion U240 [m]) konstaterar utskottet att

det redan finns utbildningsinstitutioner inom biståndet (Sandö-skolan m.m.).

Försvaret sköter med särskilda resurser självt utbildningen av FN-soldater. De

resurser som finns genom Räddningsverket, försvarets Swedrelief och enskilda

organisationer innebär inga egentliga kostnader när de inte tas i anspråk,

eftersom de i allt väsentligt ändå finns för svensk beredskap och svenska

behov.

Därmed avstyrks motion U240 (m).

Utskottet konstaterar med anledning av motion U231 (m) att det endast är

undantagsvis som det är lämpligt att använda sig av flyg i

katastrofsituationer. Flygtransporter av mat är ofta 10--15 gånger dyrare än

transporter på landsväg. Efterfrågan på plan av MULAN-typ är därför begränsad.

Avgörande för ett projekt av föreslagen sort bör vara om det finns kommersiella

förutsättningar för ett genomförande. Enligt utskottets mening är det

principiellt olämpligt att använda biståndsmedel för projekt av MULAN-typ.

Därmed avstyrks motion U231 (m).

Utskottet har inga invändningar mot den i propositionen föreslagna

medelsramen.

Därmed avstyrks motionerna U233 (v) yrkande 53 och U250 (s) yrkande 30.

Katastrofbistånd till vissa ändamål

Västra Sahara

Motionerna

Enligt yrkande 3 i motion U605 (fp) och yrkande 2 i motion U631 (v) bör

biståndet till Västsahara öka och delvis kanaliseras direkt till Polisario, som

på ett utmärkt sätt visat att de kan administrera och fördela den hjälp de

hittills fått. Även i motion U624 (c) yrkande 3 föreslås att biståndsmedel

kanaliseras direkt till Polisario.

Enligt yrkande 3 i motion U631 (v) bör ekonomiskt stöd ges till Polisarios

Stockholmskontor.

Utskottet

Utskottet har under en lång följd av år, senast i betänkandet 1992/93:UU3,

tagit upp frågan om Västra Sahara. Utskottet har därvid fastslagit att frågan

bör betraktas som ett oavslutat kolonialt problem och att områdets framtid

måste avgöras i enlighet med befolkningens fritt uttalade önskemål. Utskottet

ser det därför som mycket angeläget att den planerade folkomröstningen kan

genomföras på ett fritt och demokratiskt sätt, att identifieringen av de

röstberättigade sker på det sätt som FN beslutar och att parterna avhåller sig

från fortsatta stridigheter och till fullo samarbetar med FN. FN måste ges

tillräckliga resurser och starkt stöd så att organisationen med auktoritet kan

hävda fredsplanen. Provokationer mot FN och fredsplanen måste fördömas.

Stödet till Polisarios läger i Tindouf i Algeriet kanaliseras genom enskilda,

svenska organisationer, huvudsakligen Rädda barnen. Rädda barnen har ett mycket

väl fungerande samarbete med motparten, sahariska Röda halvmånen. Ur

effektivitetssynpunkt är detta enligt UD:s och SIDA:s bedömning det bästa

sättet att hantera stödet. Ett direktbistånd skulle ställa ytterligare krav på

SIDA avseende genomförande, kontroll och uppföljning, utan att garantier skulle

kunna ges för att stödet förbättras eller utvidgas.

När det gäller förslaget om ekonomiskt stöd till Polisarios Stockholmskontor

konstaterar utskottet att svenskt bistånd primärt är avsett för verksamhet i

utlandet. Enligt gällande principer används biståndsmedel icke för utländska

gruppers informationsverksamhet i Sverige.

Därmed avstyrks motion U605 (fp) yrkande 3, motion U624 (c) yrkande 3 och

motion U631 (v) yrkandena 2 och 3 och motion U624 (c) yrkande 3.

Afghanistan

Motionen

I motion U637 (m, fp, c, kds, v) anges att det utifrån de allmänna målen för

svenskt bistånd finns mycket starka skäl att ge svenskt bistånd till

Afghanistan. Sverige bör bygga upp ett långsiktigt biståndssamarbete med

Afghanistan, vilket tills vidare exempelvis kan ges via enskilda organisationer

(yrkande 2). Bistånd bör även kanaliseras genom FN, bl.a. för flyktingar

(yrkande 3). Enligt yrkande 4 bör Sverige uttala sitt stöd för FN:s appell om

insatser för minröjning och verka för att FN kraftigt ökar det ekonomiska

stödet för minröjning.

Utskottet

Utskottet har under senare år (senast i bet. 1990/91:UU15) i anledning av

liknande yrkanden haft anledning konstatera att behovet av bistånd till

afghanska flyktingar är mycket stort.

Denna bedömning har inte ändrats.

Den optimism som skapades i samband med den kommunistiska regeringens fall i

april 1992 förbyttes snabbt i sin motsats då krigshandlingar mellan olika

grupper inom den tidigare motståndsrörelsen trappades upp. Den för närvarande

rådande situationen får anses vara mycket instabil.

Utskottet konstaterar att regeringen i årets budgetproposition framhåller att

insatser av återuppbyggnadskaraktär har skett och kommer att ske i Afghanistan.

Det svenska biståndet, som främst bestått av katastrofhjälp, har tidigare

huvudsakligen gått till FN:s hjälpverksamhet till förmån för Afghanistan

(Unoca, FN:s koordinatör för Afghanistan) och till Svenska

Afghanistankommittén (SAK), som arbetar med hälso- och sjukvårdsutbildning samt

återuppbyggnad av jordbruket inom Afghanistan.

I årets budgetproposition sägs att ett fortsatt behov av bistånd av

katastrof- och återuppbyggnadskaraktär förutses i avvaktan på en varaktig fred.

Vissa förändringar jämfört med tidigare föreslås dock. En jämnare fördelning

mellan FN-organen och i landet verksamma enskilda organisationer eftersträvas.

Ett ökat stöd till FN ställer emellertid, enligt regeringens uppfattning, krav

på en klarare rollfördelning mellan FN-organen.

Regeringen menar vidare att stödet till SAK:s verksamhet, vilken hittills

finansierats över katastrofanslaget, successivt bör föras över till anslaget

för enskilda organisationer. Förslaget innebär inte att SAK inte skall kunna

användas som kanal för akuta insatser av katastrofkaraktär. Föreslagna

förändringar förutses ske i samråd med SAK.

Utskottet, som önskar upprepa sin tidigare framförda uppfattning om

betydelsen av fortsatt bistånd för att söka lindra nöden bland flyktingarna,

har inga invändningar mot de i propositionen föreslagna åtgärderna.

Enligt vissa uppgifter uppskattar man att det finns över tio miljoner minor i

Afghanistan. I ett interpellationssvar i riksdagen den 18 februari 1993

redovisade utrikesminister Margaretha af Ugglas Sveriges deltagande i

minröjningsprogrammet i nämnda land. Av svaret framgick att Unoca under

innevarande budgetår erhållit 5 miljoner kronor för minröjningsarbeten i

Afghanistan. Under budgetåret 1990/91 hade Unoca också erhållit ett lika stort

belopp.

Med det ovan anförda får utskottet anse yrkandena 2--4 i motion U637 (m, fp,

c, kds, v) besvarade.

Kurdistan

Motionen

Enligt yrkande 1 i motion U639 (s) bör Sverige bidra med katastrofbistånd

till irakiska Kurdistan. Hjälpinsatserna bör ske direkt till kurderna och inte

via Bagdad.

I motion U646 (c, m, fp, kds, v), yrkande 7, framhålls nödvändigheten av

fortsatt direkt utländskt bistånd och expertrådgivning till irakiska Kurdistan.

Utskottet

Utskottet noterar att den humanitära FN-plan för Kuwait och Irak, inkl.

gränsområdena, som upprättades i maj 1991 har erhållit omfattande svenskt stöd.

Medel har huvudsakligen lämnats till UNHCR, WFP och Unicef. Mycket viktigt har

också det stöd varit som Sverige avsatt för FN-styrkan i Irak. Dess existens

utgör i princip en förutsättning för att olika FN-organ, NGO m.fl., skall kunna

arbeta i landet. Den har också fungerat som skydd för den inhemska

befolkningen.

Eftersom huvuddelen av det svenska biståndet kanaliserats genom multilaterala

organisationer är det mycket svårt att avgöra hur mycket som direkt kommit

kurderna till godo. Det bedöms emellertid vara fråga om betydande belopp. Även

till andra delar av Irak har stöd lämnats. Behovet är alltjämt stort, och FN:s

program fortsätter att spela en viktig roll.

Det avtal om verksamheten FN nu har med Iraks regering går ut den 31 mars

1993, och inom ramen för det lämnade Sverige så sent som i november 1992 10

miljoner kronor till insatser i irakiska Kurdistan. Under föregående budgetår

uppgick det svenska stödet till området till ca 50 miljoner kronor. Bistånd har

främst gått till rena katastrofinsatser, t.ex. mat, bränsle, transporter och

hälso- och sjukvård. Även mera långsiktiga återuppbyggnadsprojekt har dock

erhållit stöd.

Enligt utskottets uppfattning får situationen för civilbefolkningen i Irak,

då inte minst för kurderna, betraktas som fortsatt allvarlig. Enligt vad

utskottet erfarit förutses att ytterligare svenska insatser kommer att bli

aktuella under kommande budgetår om inte förhållandena i regionen normaliseras.

Utskottet utgår från att regeringen noga fortsätter att följa frågan om den

irakiska civilbefolkningens situation.

Med det ovan anförda får utskottet anse motion U639 (s) yrkande 1 och motion

U646 (c, m, fp, kds, v) yrkande 7 besvarade.

Kambodja

Motionen

I motion U645 (v), yrkande 6, yrkas att bistånd ges till en kommande vald

regering i Kambodja att bygga upp sin försvarsmakt.

Utskottet

Bl.a. till följd av aktiva insatser av FN nåddes i oktober 1991 en

internationell fredsöverenskommelse för Kambodja. En FN-operation, UNTAC

(United Nations Transitional Authority in Cambodia; 16 000 soldater och 5 000

civila), har inletts med syftet att leda landet fram mot allmänna val till en

konstituerande församling under maj 1993. Situationen har dock komplicerats av

att det av FN övervakade samarbetet inom landets högsta nationella råd (SNC)

brutit samman genom att en av de fyra parterna, de röda khmererna (PDK), vägrar

att delta i och obstruerat fas två av den pågående fredsprocessen (avväpning

och demobilisering). Därmed har samtliga FN-insatser i landet, inkl.

rehabiliterings- och återuppbyggnadsoperationer, försvårats.

Den 30 november 1992 antog FN:s säkerhetsråd en resolution, nr 792, i vilken

slås fast att samtidigt som den politiska dialogen med PDK förs vidare skall

UNTAC:s valförberedelser slutföras. Säkerhetsrådets beslut innefattar även

vissa restriktioner mot dem som inte efterkommer fredsplanens militära

bestämmelser, och den hotar uttryckligen med sanktionsåtgärder mot PDK.

I enlighet med säkerhetsrådets resolution förefaller UNTAC-operationen att

framskrida i snabb takt. En vallag har kungjorts och provisorisk registrering

av politiska partier tillsammans med väljarregistrering har påbörjats.

Flyktingrepatrieringen, vilken avsett totalt 350000 flyktingar, har i allt

väsentligt nu genomförts.

FN:s säkerhetsråd har sedermera, i resolution nr 810 av den 8 mars 1993,

fastslagit att valen till den konstituerande församlingen skall hållas den

23--27 maj 1993.

Sverige har på olika sätt stött fredsprocessen i Kambodja, främst genom

finansiering och personal till UNTAC men också genom omfattande såväl

multilateralt som bilateralt bistånd. Sverige har uttryckt sitt starka

politiska stöd för FN och signatärmakterna i deras strävan att genomföra

fredsplanen, vars syfte är att bereda vägen för en demokratisering av landet.

Den svenska regeringen har förklarat att den kommer att se positivt på en

förlängd FN-insats, om detta skulle visa sig vara nödvändigt för fredsplanens

genomförande.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är uppmuntrande att

FN-appellen om medel för omedelbar rehabilitering och återuppbyggnad av

Kambodja rönt ett så positivt gensvar från världssamfundets sida. Den

begränsade mottagningskapaciteten utgör emellertid ett problem.

Utskottet delar också regeringens uppfattning att den påfallande fattigdomen

och de mycket stora hjälpbehoven i Kambodja motiverar ett fortsatt kraftigt

svenskt stöd. En betydande del därav bör, liksom hittills, gå till humanitära

insatser och kanaliseras genom FN och enskilda organisationer.

I propositionen framhålls att en koncentration till ett mindre antal

instanser bör eftersträvas. Vidare nämns ett antal sektorer som kan vara

lämpliga för stöd från svensk sida. Regeringen menar att ett fortsatt

sammanlagt stöd om drygt 100 miljoner kronor bör planeras för budgetåret

1993/94 och finansieras under anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m.

Sverige bör också, enligt regeringens uppfattning, avisera en fortsatt

beredskap att delta i en internationell stödgrupp för Kambodja inom IMF och

verka för att en sådan bildas.

Utskottet har inga invändningar mot regeringens uppfattningar på dessa

punkter.

Motionärerna yrkar, som framgått ovan, att bistånd bör ges till en kommande,

vald regering i Kambodja för att bygga upp landets försvarsmakt. Yrkandet

får förmodas vara föranlett av omsorgen om en framtida demokrati, tillkommen

under besvärliga omständigheter.

Frågan om aggressionshot mot demokratier är principiellt betydelsefull.

Utskottet har i andra sammanhang givit uttryck för uppfattningen att yttre och

inre säkerhet utgör viktiga förutsättningar för en demokratisk utveckling.

Sverige har i praktisk handling visat detta genom att hörsamma de baltiska

staternas önskemål om stöd i strävan att säkra sitt nationella oberoende.

Utskottet är emellertid av uppfattningen att situationen i Kambodja är

fundamentalt annorlunda. Fredsplanen stadgar om uppsamling i läger, avväpning

samt demobilisering av de väpnade styrkorna. För en förutsebar framtid har i

stället världssamfundet, genom FN:s ställningstaganden och åtgärder, i

praktiken påtagit sig ett betydande ansvar. Detta ansvar torde ej upphöra

direkt i och med att ett demokratiskt val kunnat genomföras. Enligt utskottets

förmenande vore det mot denna bakgrund principiellt olämpligt av ett enskilt

land att lämna föreslaget bistånd.

Därmed avstyrks motion U645 (v) yrkande 6.

Särskilda miljöinsatser

Motionerna

I motion U233 (v), yrkande 56, framhålls att regeringen vill sänka anslaget

för särskilda miljöinsatser, vilket är oacceptabelt efter de utfästelser som

gjorts i Agenda 21. Motionärerna föreslår ett anslag på 265 miljoner kronor.

I motion U250 (s), yrkande 17, föreslås 250 miljoner kronor för särskilda

bilaterala miljöinsatser (25 miljoner kronor mer än regeringen). Det påpekas

att SIDA trycker på att miljöaspekterna integreras i allt bistånd och att en

kapacitetsuppbyggnad i mottagarländerna sker med satsning bl.a. på

miljöplanering.

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till medelsram.

Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 56 och motion U250 (s) yrkande 17.

Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer

Propositionen

Med anledning av riksdagens tillkännagivande (bet. 1991/92:UU15, rskr. 210)

om redovisning av fördelningen av anslagna biståndsmedel till folkrörelser och

andra enskilda organisationer anförs i propositionen att det inom SIDA pågår

ett arbete med ett förbättrat redovisningssystem, vilket skall möjliggöra att

uppgifter om fördelning av bidrag till organisationer, deras fördelning på

länder och regioner m.m. skall kunna tas fram på ett enklare sätt. Därutöver

bedrivs ett utvecklingsarbete, med deltagande av Utrikesdepartementet,

biståndsmyndigheterna och Statistiska centralbyrån, för att få fram en bild av

fördelningen av biståndet på olika ändamål och till olika sektorer. Det är

regeringens uppfattning att dessa åtgärder successivt skall tillmötesgå

berättigade krav på förbättrat informationsunderlag.

I propositionen föreslås att anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och

andra enskilda organisationer prioriteras och att nuvarande medelsram på 875

miljoner kronor bibehålls.

Motionerna

I motion U217 (fp), yrkande 1, sägs att Sverige bör ge ökat stöd till

organisationer för ursprungsbefolkningar.

I motion U233 (v), yrkande 6, sägs beträffande World Youth of Sweden, att

detta är ett ungdomsutbyte som, enligt Civildepartementet, framför allt skall

inriktas på mindre kommuner på landsbygden för att där öka biståndsviljan,

eftersom invandrarfientligheten är större där. Enligt motionärer är detta

positivt från moderaternas perspektiv, och det ger nydemokraterna vatten på

deras kvarn.

I motion U233 (v), yrkande 54, föreslås att riksdagen till Bistånd genom

enskilda organisationer anvisar 40 miljoner kronor utöver vad regeringen

föreslagit eller således 915 miljoner kronor. Motionärerna framhåller att

organisationernas ansökningar under senare år vida överstigit tillgängliga

medel. Denna utveckling förutsätts fortsätta enligt SIDA.

I motion U234 (nyd) förs ett resonemang om fördelningen av biståndsmedel inom

C 2-anslaget. Motionärerna föreslår att det landramsbaserade biståndet

successivt avvecklas. De menar att resurserna bör koncentreras på samarbete med

Baltikum, Öst- och Centraleuropa. Bistånd bör ges med ett omfattande katastrof-

och återuppbyggnadsbistånd och genom fortsatt bistånd genom folkrörelser och

andra enskilda organisationer. Folkrörelsebiståndet kan, säger de, bli ännu

bättre om folkrörelsernas ekonomiska engagemang fördjupas. De föreslår därför

att man inför principen 70--30 i stället för 80--20 i ekonomisk fördelning

mellan staten och organisationerna. Folkrörelsernas andel ökar -- statens

minskar.

I motion U244 (kds, m) föreslås att biståndet genom folkrörelser och andra

enskilda organisationer bör öka inom ramen för tidigare beslut om bistånd till

u-länderna. Motionärerna framhåller att det är i den informella sektorn som

innovationsförmågan och dynamiken finns. Frivilligorganisationerna, inkl.

kyrkan och missionen, når befolkningen och kan påverka utvecklingen på bynivå.

De är därför väl lämpade att främja och delta i den demokratiska utvecklingen.

I motion U256 (s) yrkande 1 framhålls ungdomars och ungdomsorganisationers

betydelse i biståndsverksamheten. Ungdomar tillhör inte de prioriterade

biståndsgrupperna. En naturlig utveckling av en satsning på demokratibistånd

borde vara att skapa möjligheter för olika ungdomsorganisationer i tredje

världen att utvecklas. Det vore, enligt motionärerna, rimligt att SIDA har

några som arbetar med ungdomsperspektivet. Ungdomsorganisationer skulle kunna

verka i biståndsarbetet om det funnes ungdomskonsulter. Motionärerna menar

vidare (yrkande 2) att stödet till olika ungdomsinitiativ borde ses över så att

de svenska ungdomsorganisationernas vilja att göra insatser kan tillvaratas.

I motion U259 (fp, m, c, kds, nyd), yrkas att riksdagen som sin mening skall

ge regeringen till känna vad i motionen anförts om befolkningsfrågan och om

behovet av familjeplanering i världen (yrkande 1). Vidare föreslås (yrkande 2)

att Stiftelsen för befolkningsfrågor, World Population Foundation, skall

anvisas 5 miljoner kronor för nästa budgetår.

I motion U273 (s), yrkande 2, föreslås att regeringen bör ta initiativ till

informationsinsatser och seminarier för att bland svenska hjälporganisationer

öka kunskaper och kontakt med EG:s biståndsverksamhet. Stöd bör också lämnas

för att etablera kontakt med frivilliga hjälporganisationer inom EG och deras

organ för samverkan.

I motion U282 (kds), yrkande 3, framhålls att ett sätt att påskynda

demokratiseringsprocessen är att stödja de frivilliga organisationernas arbete

och att också försöka bygga upp sådana organisationer i u-länderna.

Folkrörelser och enskilda organisationer kan spela en mycket stor roll i

ländernas demokratiseringsarbete. Frivilligorganisationerna är väl lämpade att

främja demokratimålet genom att de når befolkningen och därför kan påverka

utvecklingen på bynivå. Det bör, enligt motionärerna, finnas heltäckande planer

för vad frivilliga organisationer vill och kan göra för ett land.

I motion U623 (v), yrkande 3, krävs att de kyrkliga och andra grupper i

Sydafrika som arbetar för att stoppa våldet och åstadkomma fred måste få stöd

från Sverige.

Utskottet

Utskottet konstaterar, att anslagsposten ökade betydligt för innevarande

budgetår, + 125 miljoner kronor jämfört med budgetåret 1991/92. Trots

övergripande besparingskrav föreslås i propositionen bibehållen medelsram, dvs.

875 miljoner kronor, för budgetåret 1993/94. Utskottet har ingen erinran mot

den föreslagna medelsramen.

Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 54.

Utskottet har under en följd av år betonat sin positiva syn på biståndet

genom folkrörelser och enskilda organisationer. Senast gjordes detta i

betänkandet 1991/92:UU15.

Av propositionen framgår att det i anslagsposten Bistånd genom folkrörelser

och andra enskilda organisationer ingår medel avseende direktstöd till

kvinnoorganisationer. Regeringen framhåller också betydelsen av ökat stöd till

innovativa insatser bl.a. på folkbildningsområdet och fördjupade kontakter

mellan kulturer och befolkningsgrupper. Därvid betonas ungdomens särskilda roll

som bärare av information och engagemang. I propositionen understryks också att

ungdomens intresse och delaktighet i förlängningen utgör en förutsättning för

en fortsatt bred och engagerad uppslutning kring biståndet.

På annat ställe i propositionen föreslås (efter samråd mellan bistånds- och

civilministrarna) att en ungdomsutbytesverksamhet mellan Sverige och olika

u-länder inleds under kommande budgetår. Enligt vad utskottet inhämtat är det

tänkta ungdomsutbytesprogrammet, World Youth of Sweden, förankrat hos de

svenska ungdomsorganisationerna genom Stiftelsen för internationellt

ungdomsutbyte. Det är även detta organ som skall ansvara för och samordna

verksamheten.

Utskottet menar att frågor om hur de enskilda organisationerna skall samverka

-- och med vem -- i första hand är en fråga för dem själva. Vad regeringen och

SIDA kan göra är att uppmuntra och stödja sådant samarbete. Detta sker också.

Därutöver sker ett regelbundet samråd mellan Utrikesdepartementet och större,

enskilda biståndsorganisationer inom ramen för Folkrörelserådet.

Stiftelsen för befolkningsfrågor, World Population Foundation (WPF), som

berörs i motion U259 (fp, m, c, kds, nyd), har i januari 1993 inlett sin

verksamhet i i Sverige. Den avser att arbeta nära samman och som

systerorganisation till stiftelsen World Population Foundation i Nederländerna.

I motionen lämnas en utförlig redovisning av den holländska organisationens

verksamhet. Av denna framgår bl.a. följande.

Stiftelsen WPF grundades 1987 och verkar för att få ut resurser till

familjeplaneringsobjekt. Vidare arbetar WPF på att bygga upp ett professionellt

kunnande om befolkningsfrågor i Holland. WPF agerar som spjutspets för att

skapa medvetenhet om befolkningsfrågor i världen. Enligt motionärerna kommer

WPF i Sverige att verka för att resurser omedelbart kommer in i

familjeplaneringssatsningar och till riktade satsningar som t.ex. sociala

marknadsföringsprogram av preventivmedel. Ungdomssatsningar skall särskilt

betonas.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om befolkningsfrågans vikt och

behovet av familjeplanering i världen. Vad gäller anslag till WPF är utskottet

av uppfattningen att stiftelsen på sedvanligt sätt får ansöka om medel från

anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer.

Flera enskilda organisationer har redan på egen hand tagit initiativ till

ökad kontakt med EG, direkt eller indirekt genom sina organisationers

internationella nätverk. De har även utarbetat informationsmaterial.

Utskottet önskar framhålla att organisationerna egenfinansierar många

insatser och att det bistånd som förmedlas genom folkrörelser och enskilda

organisationer således är av större omfattning än vad som framgår av anslagen

över statsbudgeten. Det är, som utskottet vid flera tillfällen tidigare

påpekat, väsentligt att organisationerna kan bevara sin integritet trots att en

stor del av verksamheten finansieras med statliga medel. Det är ju i många fall

organisationernas specifika egenskaper och särart som utgör grunden för deras

unika kompetens.

Motionerna U217 (fp) yrkande 1, U244 (kds, m), U256 (s) yrkandena 1 och 2,

U259 (fp, m, c, kds, nyd) yrkande 1, U273 (s) yrkande 2, U282 (kds) yrkande 3

samt U623 (v) yrkande 3 får med det ovan anförda anses besvarade.

Utskottet avstyrker motion U259 (fp, m, c, kds, nyd) yrkande 2 och motion

U233 (v) yrkande 6.

Övrigt

Särskilda program

Propositionen

Anslagsposten Särskilda program innefattar tre delposter: försöksverksamhet

och metodutveckling (FOM), ämnesinriktad verksamhet (ÄIV) samt

insatsförberedelser och resultatvärdering (IRV).

I propositionen föreslås att anslagsposten uppgår till 305 miljoner kronor

för budgetåret 1993/94.

Motionerna

I motion U233 (v), yrkande 55, föreslås att 75 miljoner kronor utöver

regeringens förslag anvisas för Särskilda program, dvs. 380 miljoner kronor.

Angelägna verksamheter finansieras från denna anslagspost, t.ex. stödet till

befolkningsfrågor, handikapp- och kvinnofrågor, stödet till aidsbekämpning m.m.

I motion U250 (s), yrkande 35, framhålls kulturbiståndet, vilket som program

blott är några år gammalt men som har fått gott genomslag och som fortsatt bör

prioriteras.

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsram och avstyrker i

konsekvens därmed motion U233 (v) yrkande 55.

Kulturbiståndet ingår som en del i den ämnesinriktade verksamheten. Enligt

vad som sägs i propositionen avser SIDA att under de närmaste åren prioritera

olika ÄIV-insatser. Det gäller särskilt i syfte att finna metoder att stödja

och underlätta mottagarländernas förändring i riktning mot marknadsekonomi.

En annan stor ÄIV-insats gäller, enligt propositionen, befolkningsfrågor --

inte minst då frågor om kvinnors och barns situation.

Enligt föredragande statsråd finns det skäl att göra vissa omprioriteringar

under anslagsposten till förmån för insatser som avser handikappade, kvinnor,

stöd till förvaltningsutveckling i mottagarländerna samt befolkningsfrågor i

stort.

Utskottet konstaterar att beslut om fördelning av medel för olika ändamål

inom Särskilda program fattas av regeringen efter förslag från SIDA.

Utskottet noterar att de prioriteringar som framgår av propositionen ligger

väl i linje med utskottets tidigare uttryckta önskemål. Detta gäller särskilt

kvinno- och befolkningsfrågor.

Utskottet har, vad avser kulturbistånd, inhämtat att efterfrågan under senare

år varit stor. Medel under denna anslagspost har tillåtit Sverige att

finansiera insatser som inte uppmärksammats i andra sammanhang. Som exempel kan

nämnas stöd till bevarandet av den unika och levande swahilikulturen i den

kenyanska staden Lamu och etablerandet av ett ljudarkiv för traditionell musik

och folksagor i Zambia.

Anslagen till kultur och massmedia inom ÄIV uppgick budgetåret 1990/91 till

22,7 miljoner kronor, 1991/92 till 28 miljoner kronor och 1992/93 till 35

miljoner kronor. Enligt utskottets uppfattning är denna utveckling väl

motiverad.

Därmed får motion U250 (s) yrkande 35 anses besvarad.

Riktlinjer för utvecklingssamarbete med SIDA, bemyndigande för regeringen

m.m.

Motionerna

I motion U234 (nyd), yrkande 1, hemställs att riksdagen inte godkänner de

riktlinjer för utvecklingssamarbete genom SIDA som regeringen förordat utan i

stället antar de riktlinjer för bilateralt bistånd som förordas i motionen. De

riktlinjer som förordas är prioritering av kunskapsöverföring och

kompetensutveckling, främjande av investeringsbehov genom u-krediter samt

avveckling av landramsbaserat bistånd.

I motion U234, yrkande 2, krävs att riksdagen inte bemyndigar regeringen att

göra de utfästelser som regeringen förordat.

Utskottet

I propositionen redovisas regeringens förslag till riktlinjer för

utvecklingssamarbete genom SIDA. Innebörden av förslaget har redovisats

tidigare i detta betänkande. Utskottet ansluter sig till regeringens förslag

till riktlinjer.

Därmed avstyrks motion U234 (nyd) yrkande 1.

Med hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående föreslår utskottet

även att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser, åtaganden och

utbetalningar som förordats i propositionen.

Utskottet avvisar således motion U234 (nyd) yrkande 2.

Medelsanvisning under anslaget C 2 m.m.

Motionerna

Regeringen föreslår till C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA ett

reservationsanslag för budgetåret 1993/94 på 6 702 000 000 kr.

De förslag i den socialdemokratiska partimotionen U250 (s) rörande olika

anslagsposter som utskottet behandlat i det föregående uppgår totalt till

6 812 000 000 kr.

I motion U234 (nyd), yrkande 3, krävs att riksdagen till Utvecklingssamarbete

genom SIDA för budgetåret 1993/94 anvisar 4156000000kr mindre än vad

regeringen föreslagit eller 2546000000kr.

Vänsterpartiets förslag i motion U233 (v) under olika anslagsposter, vilka

behandlats i det föregående, uppgår totalt till 7677000000kr.

Utskottet

Med anledning av regeringens proposition föreslår utskottet riksdagen att

till reservationsanslag C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret

1993/94 anvisa 6699500000kronor.

Utskottet avstyrker motionerna U233 (v) och U250 (s), båda i berörda delar,

samt motion U234 (nyd) yrkande 3.

Utskottet har tagit del av vad som i propositionen anförts om

kunskapsuppbyggnad i det fransktalande Afrika och av propositionens redovisning

av Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer.

C 3. Andra biståndsprogram

Propositionen

1991/92 Utgift 2 004 251 997 Reservation 1 195 911 910

1992/93 Anslag 2 114 500 000

1993/94 Förslag 1 804 500 000

Tabell 5 Andra biståndsprogram budgetåren 1992/93--1993/94 (mkr)

50>

U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)

Propositionen

SAREC har inkommit med en fördjupad anslagsframställning avseende de tre

kommande budgetåren (1993/94--1995/96) i vilken föreslås en väsentlig höjning

av ambitionsnivån i forskningsbiståndet, från 425 miljoner kronor 1992/93 till

600 miljoner kronor budgetåret 1995/96. Till framställningen har bifogats en

utredning, "Att äga, utveckla och förvalta kunskap--Bistånd till universitet i

u-länder", vilken genomförts gemensamt av SAREC och SIDA.

SAREC föreslår i anslagsframställningen bl.a. en ändring av målparagrafen i

sin instruktion för att därmed klarare få uttryckt forskningsbiståndets båda

verksamhetsmål, nämligen att stärka u-ländernas forskningskapacitet och att

främja utvecklingsinriktad forskning.

Föredragande statsråd instämmer i SAREC:s analys bl.a. av forskningens och

kunskapsutvecklingens betydelse för u-ländernas långsiktiga utveckling. Han

framhåller särskilt att SAREC:s stöd till forskning med inriktning på frågor om

demokrati och mänskliga rättigheter bör öka. Han konstaterar också att

u-länderna ofta karakteriseras av svagt utvecklade mekanismer för att

tillvarata och omsätta forskningskunnande och forskningsresultat i praktisk

tillämpning, vilket bör beaktas vid utformningen av SAREC:s insatser. De krav

på ökade resurser som dessa insatser föranleder bör finansieras genom

omprioriteringar i SAREC:s övriga verksamhet.

I propositionen föreslås en medelsram om 405 miljoner kronor, vilket är en

minskning med 20 miljoner kronor. En utförligare motivering återfinns i

propositionen på s. 160--161.

Motionerna

I motion U233 (v), yrkande 57, föreslås att anslaget till SAREC sätts till

600 miljoner kronor, vilket är vad myndigheten äskat. SAREC:s verksamhet bedöms

som mycket angelägen.

I motionerna U14 (kds, fp) och U15 (fp, c), vilka väckts med anledning av

proposition 1992/93:170, yrkas att medel för forskning om demokrati och

mänskliga rättigheter avsätts inom ramen för de medel som föreslås för svensk

u-landsforskning med 10 miljoner kronor vardera till SAREC och

Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR).

Utskottet

Utskottet delar såväl propositionens som motionärernas uppfattning att

SAREC:s verksamhet är angelägen. Vad gäller medelsförslaget ansluter sig

utskottet emellertid till budgetpropositionens förslag.

Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 57.

I motionerna U14 (kds, fp) och U15 (fp, c) yrkas att medel avsätts för

forskning om demokrati och mänskliga rättigheter.

Utskottet menar att denna forskningsinriktning är angelägen och av betydande

intresse. Samtidigt konstaterar utskottet att demokratiforskning har en mycket

lång tradition, inte minst inom ämnet statsvetenskap. Också vad gäller området

mänskliga rättigheter finns det en etablerad forskningstradition, framför allt

inom ramen för ämnet folkrätt.

Det av motionärerna föreslagna beloppet, tillsammans 20 miljoner kronor,

motsvarar 50 % av de medel för u-landsforskning i Sverige som föreslås i årets

budgetproposition. Enligt utskottets mening finns det inte anledning att

specialdestinera medel från biståndsbudgeten till HSFR. Utskottet är vidare av

den uppfattningen att, då fråga om medel för demokratiforskning och forskning

om mänskliga rättigheter uppkommer, sedvanlig prövning i konkurrens görs inom

ramen för SAREC:s svenska, eller i förekommande fall, internationella program.

Därmed avstyrks motionerna U14 och U15.

Tekniskt samarbete och u-krediter genom Beredningen för internationellt

tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)

Propositionen

BITS har för budgetåret 1993/94 inkommit med en förenklad

anslagsframställning, vilken är sammanfattad på sidorna 161--162 i

propositionen.

Regeringens förslag för budgetåret 1993/94 är att 304,5 miljoner kronor

anslås till tekniskt samarbete (en minskning med 20 miljoner kronor) och 400

miljoner kronor anslås till u-krediter (också en minskning med 20 miljoner

kronor). Regeringens överväganden återfinns på sidorna 162--163 i

propositionen.

I anslutning härtill redovisas också Kreditbiståndskommitténs betänkande,

Krediter för utveckling (SOU 1991:74), samt de remissynpunkter och överväganden

från ansvarigt statsråd som det föranlett.

I december 1990 tillkallade dåvarande biståndsministern Lena Hjelm-Wallén en

kommitté med uppdrag att se över kreditinstrumentets roll i det svenska

biståndet. Utredningsman var förre chefen för Fonden för industriellt samarbete

med u-länderna, Sven Öhlund. I utredningens referensgrupp deltog som sakkunniga

riksdagsledamöterna Ylva Annerstedt, Birgitta Hambraeus, Anneli Hulthén, Nils T

Svensson och Per Westerberg.

Utredningen har prioriterat frågor som gäller motiven för att behålla ett

kreditinstrument i biståndet. Effekterna av bindningen av u-krediterna till

svenska leveranser har granskats och utvärderats. Förutsättningarna har prövats

för att bredda kretsen av mottagarländer för att därmed ge kreditgivningen en

klarare låginkomstprofil. Det nuvarande u-kreditsystemet har utvärderats ur

administrativ/teknisk synvinkel. Utredningen sammanfattas i propositionen på s.

164--167.

Flertalet remissinstanser är positiva till att bibehålla ett kreditinstrument

i biståndet. En sammanfattning av deras synpunkter i olika delfrågor återfinns

i propositionen på s. 167.

Också föredragande statsråd delar utredarens uppfattning att visst slag av

utvecklingssamarbete bör ske i form av krediter. Hans ställningstaganden

redovisas på s. 167--169 i propositionen. Det kan noteras att statsrådet, bl.a.

mot bakgrund av de pågående internationella diskussionerna, anser att några

genomgripande ändringar av u-kreditsystemet för närvarande ej bör göras.

Statsrådet konstaterar också att frågan om införande av ett

anslagsfinansierat biståndskreditsystem som komplement till ett marknadsbaserat

u-kreditsystem kräver fördjupad prövning. Han avser att under innevarande

budgetår låta analysera för- och nackdelar med införandet av ett sådant system.

Härvid kommer också förslaget om obundna krediter vid samfinansiering med

multilaterala finansieringsinstitutioner att belysas. Avsikten är även att

ytterligare analysera konsekvenserna för det svenska u-kreditsystemet av de nya

reglerna för u-krediter inom den s.k. consensus-överenskommelsen.

Motionerna

I motion U214 (fp) föreslås att utbetalningen av u-krediter till Kina avbryts

främst på grund av den dåliga människorättssituationen i landet. Bistånd bör

inte ges till länder där de mänskliga rättigheterna systematiskt kränks och där

det inte finns någon ljusning i sikte.

I motion U227 (s) framhålls de positiva effekterna av u-kreditsystemet.

Motionären redovisar en rad skäl för kreditfinansiering, bl.a. vad avser

infrastruktur, och han konstaterar att u-kreditgivningen utgjort ett

kompletterande instrument till annat svenskt bistånd. U-kreditsystemet har

givit vidare u-landspolitiska effekter än dem som hänför sig till den direkta

u-kreditgivningen.

I motion U233 (v), yrkande 58, kräver motionärerna att u-krediterna slopas

enär de utgör en dålig, bunden form av bistånd. Dessutom, säger de, tillämpas

uppenbarligen inte de biståndspolitiska målen vid u-kreditgivningen. Kina,

Egypten och Marocko anförs som exempel.

I motion U233 (v), yrkande 59, krävs att riksdagen beslutar avslå regeringens

förslag att till u-krediter anslå 400 000 000 kr.

I motion U250 (s), yrkande 31, föreslås att 355 miljoner kronor anslås för

u-krediter genom BITS. Detta innebär 45 miljoner kronor mindre än vad

regeringen föreslår. Tillsammans med den ointecknade reservationen kommer det

likväl att innebära ett betydande åtagandeutrymme. U-krediterna går

definitionsmässigt till kreditvärdiga länder, som vanligen har en bättre

ekonomisk och social situation. De nya internationella consensus-reglerna för

dessa krediter kommer att begränsa deras verksamhetsfält.

I yrkande 32 i samma motion föreslås 282 miljoner kronor för tekniskt

samarbete genom BITS, vilket är 22,5 miljoner kronor lägre än regeringens

förslag.

I motion U604 (fp), yrkande 4, anförs att Sverige varken bör lämna bidrag

eller u-krediter till den indonesiska staten, mot bakgrund av brotten mot de

mänskliga rättigheterna i Indonesien. Sverige bör också, enligt yrkande 5,

verka för att Nordiska investeringsbanken (NIB) går ur givarkonsortiet för

Indonesien (CGI) om banken inte kan ställa krav på Indonesiens efterlevnad av

mänskliga rättigheter.

Enligt motion U605 (fp), yrkande 2, bör inget bistånd gå till Marocko så

länge som landet inte följer FN:s beslut avseende konflikten i Västra Sahara.

Samma innebörd har motion U631 yrkande 1 (v).

I motion U624 (c), yrkande 2, säger motionärerna att Sverige inte bör ge

några u-krediter till Marocko mot bakgrund av landets bojkott av FN:s fredsplan

men också med tanke på det antal brott mot de mänskliga rättigheterna som sker

i landet. Sverige bör, på samma sätt som EG, frysa bidrag till Marocko.

I motion U611 (v), yrkande 5, föreslås att Sverige i Nordiska ministerrådet

verkar för att Nordiska utvecklingsfondens kreditgivning till Indonesien

stoppas, mot bakgrund av människorättsbrotten. Enligt yrkande 6 bör regeringen

använda sin observatörsstatus i CGI för att ta upp Indonesiens kränkningar av

mänskliga rättigheter samt verka för att den internationella kreditgivningen

kopplas till Indonesiens efterlevnad av FN:s resolutioner om Östtimor.

I motion U634 (c), yrkandena 1 och 2, föreslås att Sverige bör verka för ett

stopp för den Nordiska utvecklingsfondens krediter till Indonesien. Svenskt

bistånd (bilateralt och u-krediter) med den indonesiska staten som mottagare,

bör på grund av ockupationen av Östtimor och de omfattande kränkningarna av

mänskliga rättigheter, inte komma i fråga. Även Nordiska investeringsbankens

(NIB) projektinvesteringslån till Indonesien bör stoppas.

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens medelsförslag vad avser

tekniskt samarbete genom BITS.

Därmed avstyrks motion U250 (s) yrkande 32.

I motion U227 (s) framhålls de positiva effekterna av u-kreditsystemet. I

motion U233 (v), yrkande 58, kräver däremot motionärerna att u-krediterna

slopas enär de utgör en dålig, bunden form av bistånd.

Utskottet konstaterar att u-krediterna, liksom för övrigt det tekniska

biståndet, genom BITS är bundna så till vida att kontrakt med svensk part

finansieras. Detta hindrar dock inte att importinnehållet i aktuella produkter

kan vara betydande. I propositionen föreslås att reglerna för BITS

u-kreditgivning ändras så att upp till 30 % utländska komponenter tillåts i

svenska företags leveranser. Vidare förutskickas att möjligheterna att utfästa

obunden finansiering vid samfinansiering med multilaterala utvecklingsbanker

och SIDA skall prövas.

Det kan vidare noteras att u-kreditsystemet är utformat med sikte på att de

ur konkurrenssynpunkt snedvridande effekterna skall minimeras. Av central

betydelse därvidlag är att gåvoelementet kommer u-landet och inte det

levererande företaget till del.

Utskottet konstaterar att det i propositionen sägs att visst slag av

utvecklingssamarbete bör ske i form av krediter. U-kreditsystemet utgör därvid

ett lämpligt instrument. Hittillsvarande u-kreditgivning visar på betydande och

varaktiga utvecklingseffekter. Sverige bör i internationella fora verka för en

global avbindning av biståndet. Innan betydande framsteg uppnåtts på detta

område bör Sverige behålla bindningen i u-kreditsystemet.

Därmed betraktar utskottet motion U227 (s) som besvarad.

Utskottet anförde i förra årets betänkande om det internationella

utvecklingssamarbetet (bet. 1991/92:UU15) att det inte delar uppfattningen

att systemet med u-krediter i det svenska biståndet bör slopas. Utskottet

framhöll även att u-kreditgivningen omfattas av de svenska biståndspolitiska

målen. Utskottet vidhåller dessa uppfattningar.

Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 58.

Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens förslag till medelsram

för u-krediter.

Därmed avstyrks motion U250 (s) yrkande 31 och motion U233 (v) yrkande 59.

I anledning av motion U214 (fp) konstaterar utskottet att den tidigare mycket

starka utvecklingen av de svensk-kinesiska förbindelserna bröts i och med

händelserna på Den himmelska fridens torg (Tian-An-Men). Dessa händelser

föranledde Sverige och övriga OECD-stater -- med undantag för Finland -- att

avbryta biståndssamarbetet med Kina.

I likhet med övriga berörda OECD-stater har Sverige sedermera återupptagit

visst biståndssamarbete med Kina. Detta skedde efter samråd i utrikesnämnden.

Ett skäl till att biståndsrelationerna återupptagits är uppfattningen att

isolering ej gagnar de mänskliga rättigheterna i det avskärmade landet, något

som också påpekas i motionen.

Därmed avstyrks motion U214 (fp).

Även i motion 604 (fp) yrkande 4 anförs att brott mot mänskliga rättigheter

bör utgöra hinder för u-krediter, i detta fall till Indonesien. Motionären

anser att Sverige inte heller bör lämna andra former av bidrag.

Utskottet har nyligen i betänkande 1992/93:UU3 behandlat frågan om mänskliga

rättigheter i Indonesien. Utskottet konstaterade därvid sammanfattningsvis att

situationen beträffande de mänskliga rättigheterna i Indonesien som helhet,

liksom på Östra Timor, i Aceh och på Irian Jaya motiverar fortsatt svenskt och

internationellt engagemang. Utskottet anförde också, att det utgår ifrån att

regeringen även framgent, inom ramen för FN och i de bilaterala kontakterna,

kommer att verka för att demokrati och mänskliga rättigheter skall respekteras.

Av budgetpropositionen framgår att det för närvarande ej är aktuellt att

bevilja Indonesien någon u-kredit.

Sverige har på andra områden utvidgat kontakterna med Indonesien. Sålunda har

exempelvis den indonesiske handelsministern avlagt besök hos sin svenska

motsvarighet. Statsrådet Per Westerberg genomförde i september 1992 ett

officiellt besök i Indonesien, och utrikesminister af Ugglas var i början av

detta år i Jakarta.

Utöver kontakterna bl.a. på det politiska området existerar visst

utvecklingssamarbete. Sålunda har SIDA just beslutat om ett bistånd till det

indonesiska rättshjälpsinstitutet (LBH), och BITS finansierar ett begränsat

tekniskt samarbete på miljövårdsområdet.

Sverige bidrar också till multilateralt bistånd till Indonesien. På nordisk

nivå tar sig detta uttryck i att Nordiska investeringsbanken (NIB) och Nordiska

utvecklingsfonden (NDF) driver ett viktigt skogsvårdsprojekt i landet med

danskt, finskt och svenskt deltagande. Både NIB och NDF följer samma policy som

gäller för motsvarande multilaterala organ.

Indonesien har, vilket inte minst omvittnats av Världsbanken, kunnat uppvisa

en i vissa stycken påtaglig ekonomisk och social utveckling och en framgångsrik

kamp mot fattigdom och befolkningskris. Trots att många länder, däribland

EG-staterna, engagerat sig i och haft synpunkter på människorättsläget har

inget land därför avbrutit sitt bistånd till Indonesien.

Utskottet konstaterar att Sveriges observatörskap i Världsbankens

givarkonsortium (CGI) ger möjlighet att följa diskussionen mellan givare till

Indonesien, bl.a. om demokrati- och människorättsförhållanden. Däremot ger

endast ett observatörskap ingen möjlighet att driva frågor.

Utskottet upprepar att det utgår ifrån att regeringen även framgent, inom

ramen för FN och i de bilaterala kontakterna med Indonesien, kommer att verka

för att demokrati och mänskliga rättigheter skall respekteras.

Utskottet betonar åter, vilket senast gjordes i betänkande 1991/92:UU15,

demokratimålets viktiga funktion i det svenska biståndet. Utskottet framhöll i

nämnda betänkande också att biståndet bör kopplas till krav i syfte att

påskynda den demokratiska utvecklingen.

Utskottet utgår från att regeringen beaktar dessa tidigare ställningstaganden

då fråga om att lämna u-krediter till Indonesien uppkommer.

Beträffande Indonesien bör, enligt utskottets uppfattning, ovan anförda

synpunkter vägas in också vid behandling av frågor om övriga

biståndsinstrument.

Därmed avstyrks motion U604 (fp) yrkandena 4 och 5, motion U611 (v) yrkandena

5 och 6 samt motion U634 (c) yrkandena 1 och 2.

I ett antal yrkanden krävs att u-krediter och annat bistånd till Marocko dras

in eftersom landet ej följer FN:s plan för Västra Sahara men också med

anledning av att människorättsläget ger anledning till oro. EG:s agerande

gentemot Marocko åberopas särskilt.

Enligt vad utskottet inhämtat var EG:s åtgärder gentemot Marocko i kraft

mellan april 1991 och hösten 1992. Europeiska rådet beslöt den 17 november

1992, efter Europaparlamentets hörande, om ett omfattande låne- och

biståndspaket till Marocko. Ytterligare finansiellt samarbete för perioden

1993--1996 förbereds. Till bilden hör också att EG-kommissionen föreslagit ett

associationsavtal mellan EG och Marocko av samma typ som redan finns mellan EG

och en rad central- och östeuropeiska stater.

Utskottet har nyligen behandlat frågan om Västra Sahara i annat sammanhang.

En utförlig beskrivning av konfliktens bakgrund och utskottets syn på denna

samt på frågan om människorättsläget i Marocko återfinns i betänkandet

1992/93:UU3.

Utskottet konstaterar att fredsplanen för Västra Sahara är hotad. FN:s

generalsekreterare förklarade i januari 1993 att de försök som under fem år

pågått med att få Marocko och Polisario att komma överens om verkställandet av

FN-planen hittills misslyckats, främst på grund av att parterna inte kunnat ena

sig om vilka som skall vara röstberättigade i kommande referendum om områdets

framtida status. Generalsekreterarens senaste förslag i denna fråga kunde inte

accepteras av Polisario, som håller fast vid att folkräkningen från 1974 bör

utgöra grunden för fastställande av rösträtt.

Utskottet får ånyo understryka att det ser det som mycket angeläget att den

planerade folkomröstningen kan genomföras på ett fritt och demokratiskt sätt,

att identifieringen av de röstberättigade sker i den ordning som FN beslutar

samt att parterna avhåller sig från fortsatta stridigheter och till fullo

samarbetar med FN. Utskottet har också nyligen konstaterat att situationen vad

avser respekten för mänskliga rättigheter i Marocko i allt väsentligt

fortfarande tycks vara oförändrat negativ. Mot denna bakgrund har utskottet

framfört, att det utgår från att regeringen såväl inom ramen för FN:s arbete

som genom bilaterala kontakter fortsätter att aktivt stödja fredsprocessen samt

aktivt verka för genomförandet av folkomröstningen och för respekt för de

mänskliga rättigheterna i Marocko.

U-krediter till Marocko har kunnat beviljas sedan början av 1980-talet.

Totalt har lån för ca 345 miljoner kronor beviljats (i samtliga fall avseende

projekt inom telesektorn), varav det senaste, om 60 miljoner kronor, lämnades i

mars 1992.

I linje med tidigare deklarerade ställningstaganden är det utskottets

bedömning att fredsprocessen inte är betjänt av att generella biståndsinsatser,

t.ex. i form av u-krediter, till Marocko avbryts. Det är i stället genom dialog

med parterna som Sverige bäst kan verka för att konflikten skall få sin

lösning. Det är också genom dialog som Sverige bäst verkar för att respekten

för mänskliga rättigheter förbättras i Marocko.

Därmed avstyrks motion U605 (fp) yrkande 2, motion U624 (c) yrkande 2 samt

motion U631 (v) yrkande 1.

Gäststipendie- och utbytesprogram genom Stiftelsen Svenska institutet

Propositionen

Äskandena från Stiftelsen Svenska institutet (SI) är gjorda inom ramen för en

fördjupad anslagsframställning. Föreliggande anslagspost avser dels

u-landsdelen av SI:s stipendieprogram, dels expertutbytet med u-länder.

I propositionen (s. 169) konstateras bl.a. att ett flertal alternativ till

SI:s stipendie- och expertutbytesverksamhet vuxit fram över åren, vilka till

inte oväsentlig del finansieras med biståndsmedel. Stipendier för studier och

forskning i Sverige finansieras och administreras av ett stort antal organ.

Till inte obetydlig del tillförs medel från biståndsanslaget. Föredragande

statsråd avser att under kommande budgetår initiera en översyn av denna

verksamhet i syfte att möjliggöra förenklingar vad gäller administrationen.

Motionen

I motion U250 (s), yrkande 34, konstateras att Svenska institutet bedriver

ett mycket värdefullt gäststipendie- och besöksutbytesprogram. Motionärerna

stöder därför inte regeringens förslag om en nedskärning från 10 miljoner

kronor till 7,5 miljoner kronor, utan föreslår en bibehållen nivå.

Utskottet

Utskottet delar motionärernas uppfattning att Svenska institutet bedriver ett

mycket värdefullt stipendie- och expertutbytesprogram. Enligt utskottet är det

motiverat att ett anslag på 10 miljoner kronor bibehålls.

Därmed tillstyrks motion U250 (s) yrkande 34.

Näringslivsbistånd genom styrelsen för internationellt näringslivsbistånd

(Swedecorp) och Swedfund International AB

Propositionen

Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (Swedecorp), som bildades

den 1 juli 1991, har som uppgift att inom ramen för de biståndspolitiska målen

bidra till utvecklingen av näringslivet i u-länderna. Swedfund International AB

skall bidra till utvecklingen av bärkraftiga företag i mottagarländerna genom

riskkapitalsatsningar, främst i samarbete med svenskt näringsliv.

För budgetåret 1993/94 föreslår regeringen att 135 miljoner kronor anvisas

för Swedecorps verksamhet. Vidare föreslås att Swedecorp bemyndigas göra

utfästelser om två gånger budgetårets anslag och att garantier för

marknadsföringsinsatser genom den s.k. importgarantin höjs till 12 miljoner

kronor. (Medel för Swedecorps verksamhet i Central- och Östeuropa redovisas

under annat anslag i budgeten.)

Vad avser Swedfund International AB föreslås för budgetåret 1993/94 ett

kapitaltillskott om 25 miljoner kronor för investeringsverksamhet i u-länderna.

Bakgrund och motiveringar för regeringens förslag återfinns i

budgetpropositionen s. 170--172.

Motionen

I motion U276 (s, fp, c, kds) föreslås att Swedecorp bör utreda möjligheterna

till fördjupade samarbetsformer med Afroart. I samband med omorganisationen av

IMPOD och dess integrering i Swedecorp upphörde anslaget till Afroart. Det

vore, enligt motionärernas förmenande, mycket olyckligt om Afroarts

biståndsverksamhet skulle tvingas upphöra på grund av biståndsmyndigheternas

oklara mandat för en organisation av typ Afroart.

Utskottet

Som framgår av propositionen åligger det Swedecorp att främja

mottagarländernas handel och svara för information och rådgivning om

avsättningsmöjligheterna på den svenska marknaden. Regeringen föreslår också

att den s.k. importgarantin (garantiram för stöd till marknadsföring av

u-landsprodukter) höjs till 12 miljoner kronor.

Enligt utskottets uppfattning är Afroarts verksamhet av sådan karaktär att

den skulle kunna komma i fråga för stöd från Swedecorp, såväl genom information

och rådgivning som genom importgarantier. Det ankommer på Swedecorp, ej på

riksdagen, att ta ställning såvida ansökan om stöd av nämnda slag inkommer från

Afroart.

Med det anförda avstyrker utskottet motion U276 (s, fp, c, kds).

Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag till medelsram,

kapitaltillskott samt utfästelse- och garantibemyndigande.

Projektbistånd till vissa länder

Propositionen

Våren 1988 beslöt riksdagen att inrätta anslagsposten Projektbistånd till

vissa länder. Avsikten var att möjliggöra insatser till länder som befinner sig

i ett kritiskt skede där utgången kan bli avgörande för landets framtida

utvecklingsmöjligheter. Inom anslagsposten finns viss beredskap för oförutsedda

insatser.

Föredragande statsråd anser det lämpligt att över anslagsposten även ge

möjlighet åt andra myndigheter än SIDA till samarbete i nya former med några av

de mer utvecklade programländerna.

Regeringen förslår att 20 miljoner kronor anvisas till anslagsposten för

budgetåret 1993/94. Regeringens närmare överväganden återfinns i propositionen

på s. 172.

Motionerna

I motion U250 (s), yrkande 33, föreslås att inga medel anslås till

projektbistånd. Motionärerna anför att anslagsposten ej längre fyller sin

ursprungligen avsedda funktion, nämligen att möjliggöra strategiskt stöd till

icke-programländer i kritiska situationer.

Utskottet

Regeringen har, jämfört med innevarande budgetår, föreslagit en neddragning

av anslagsposten med 50 %, vilket är betydligt mer än genomsnittet för övriga

anslagsposter. Enligt utskottets uppfattning är det betydelsefullt att

bibehålla medel på denna anslagspost för att på ett flexibelt sätt kunna göra

insatser i stater där oförutsedda möjligheter uppkommer. Utskottet har ingen

invändning mot den i propositionen föreslagna medelsramen.

Därmed avstyrks motion U250 (s) yrkande 33.

Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder

Propositionen

Anslagsposten stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder

används i anslutning till internationellt samordnade aktioner och möjliggör

additionellt stöd till de fattigaste och mest skuldtyngda länderna som genomför

strukturanpassningsprogram. Regeringen förutser ett fortsatt omfattande behov

av insatser för budgetåret 1993/94 och föreslår att 500 miljoner kronor anvisas

till anslagsposten. Överväganden och motiv återfinns i propositionen på s.

172--175.

Motionen

I motion U233 (v), yrkande 13, krävs avslag på regeringens förslag att anslå

500 mkr till skuldlättnader. Sverige skall, enligt motionärerna, medverka till

ekonomiska reformer i u-länderna, men inte på IMF:s villkor. Enligt samma

motion, yrkande 16, måste ekonomiska reformer utgå från de konkreta

betingelserna i varje land och varje region. Reformerna måste vara socialt

acceptabla, samtidigt som de måste utformas så att utvecklingen blir hållbar

och inte slutar i en rovdrift på naturen. Motionärerna föreslår (yrkande 17)

att en miljard kronor avsätts för att stödja ekonomiska reformer i u-länderna,

syftande till en hållbar utveckling.

Utskottet

Utskottet är av uppfattningen att gemensamma, internationella

överenskommelser om skuldlättnader har betydligt större genomslagskraft än

unilaterala, och det delar mot denna bakgrund det synsätt som framförs i

propositionen.

Ett viktigt element i den svenska skuldstrategin är att skuldlättnadsåtgärder

utformas med hänsyn till skuldsituationen i olika länder, till att olika typer

av skulder måste behandlas olika och till att en rimlig fördelning av bördorna

åstadkoms mellan olika parter. Utskottet konstaterar att regeringen har för

avsikt att arrangera ett internationellt seminarium för att ytterligare

diskutera skuldproblemets omfattning och möjliga, vidare åtgärder.

I föregående års betänkande om internationellt utvecklingssamarbete (bet.

1991/92:UU15) konstaterade utskottet att det inte delar uppfattningen om att

IMF generellt skulle spela en negativ roll. IMF har en nyckelposition när det

gäller de ekonomiska strukturanpassningsprogrammen. Sådana program är, enligt

utskottets uppfattning, nödvändiga för att komma till rätta med strukturella

obalanser och för att lägga en grund för en långsiktigt stabil tillväxt. Det är

inte självklart att dessa program missgynnar fattigare grupper. Så drar t.ex.

landsbygdsbefolkningen nytta av en riktigare jordbrukspolitik. Utskottet

betonar dock vikten av att programmen kombineras med sociala åtgärder för att

skydda de mest utsatta grupperna.

Härmed avstyrks motion U233 (v) yrkandena 13, 16 och 17.

Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens förslag till medelsram.

Medelsanvisning under anslaget C 3 m.m.

Regeringen föreslår att till C3. Andra biståndsprogram anvisas ett

reservationsanslag för budgetåret 1993/94 på 1804500000kr.

De förslag i den socialdemokratiska partimotionen U250 (s) rörande olika

anslagsposter som utskottet behandlat i det föregående uppgår totalt till

1719500000 kr.

I motion U265 (nyd), yrkande 1, föreslås att 1 032 500 000 kr mindre än vad

regeringen föreslagit anvisas, eller 772 000 000 kr.

Vänsterpartiets förslag i motion U233 (v) under olika anslagsposter, vilka

behandlats i det föregående, uppgår totalt till 2099500000kr.

Med anledning av regeringens proposition föreslår utskottet riksdagen att

till reservationsanslag C 3. Andra biståndsprogram för budgetåret 1993/94

anvisa 1 807 000 000 kr. Utskottet avstyrker motionerna U233 (v) och U250 (s),

båda i berörda delar, samt motion U265 yrkande 1 (delvis).

Utskottet har i det föregående redogjort för de av regeringen förordade

riktlinjerna för utvecklingssamarbete samt för redovisade, gjorda utfästelser.

Utskottet tillstyrker regeringsförslagen. Med hänvisning till vad utskottet

anfört i det föregående föreslår utskottet att riksdagen bemyndigar regeringen

att göra de utfästelser och åtaganden som förordats i propositionen.

Administration av biståndet

Propositionen (s. 176)

Föredragande statsrådet anför att det är önskvärt att Utredningen om

styrnings- och samverkansformer inom biståndet (SOU 1993:1) kompletteras för

att man på ett systematiskt sätt skall få en uppfattning om möjligheterna att

rationalisera förvaltningen och göra ekonomiska besparingar. Han avser därför

snarast tillsätta en utredare med uppdrag att avlämna förslag till besparingar

inom biståndsadministrationen.

I propositionen framhålls att förvaltningsanslagen (C 4--8 samt C10.)

budgeterats utan hänsyn tagen till de tekniska justeringar som måste göras till

följd av ändrade principer för budgetering av myndigheternas

förvaltningsanslag. Dessa principer godkändes av riksdagen vid behandlingen av

förra årets budgetproposition (prop. 1991/92:100, bet. 1991/92:FiU20, rskr.

1991/92:128--129), och de preciseras i årets budgetproposition

(prop.1992/93:100, bil.1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2).

Eftersom de belopp som kommer att ställas till myndigheternas disposition

senare kommer att fastställas enligt nämnda principer kan de komma att avvika

från budgeterat belopp.

Vidare anförs i propositionen att myndigheternas planeringsramar, till följd

av den planerade besparingsutredningen, beräknats utan hänsynstagande till

eventuella framtida rationaliseringsuttag.

C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)

Propositionen (s. 177--179)

1991/92 Utgift 265 356 434

1992/93 Anslag 293 758 000

1993/94 Förslag 303 219 000

1992/93 Beräknad ändring 1993/94

Regeringen

Anslag 293 758 000 + 9 461 000

SIDA har till regeringen inkommit med en förenklad anslagsframställning

baserad på myndighetens fördjupade anslagsframställning 1991. Med avvikelse

från planeringsramen föreslår SIDA att det i basen för förvaltningskostnader

slutligt läggs in vissa kostnader som genom temporära lösningar tilldelats

myndigheten i form av överskridanden. Vidare föreslås en överföring av medel

från anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA motsvarande kostnaderna för

två tjänster för handläggning av aidsfrågor. Dessa förslag stöds av

föredragande statsrådet.

I propositionen får SIDA också stöd för äskandet om 300 000 kr i

engångsanvisning för utbyggnad av myndighetens tekniska kapacitet i samband med

övertagande av vissa tjänster från Utrikesdepartementet.

Under förutsättning att tidigare anvisade kompetensutvecklingsmedel bedöms ha

använts effektivt föreslås i propositionen att SIDA får ytterligare 3 miljoner

kronor i kompetensutvecklingsmedel för kommande budgetår.

Föredragande statsrådet föreslår ett rationaliseringsuttag om 2,4 %.

SIDA kommer att omfattas av systemet med räntebeläggning av statliga

medelsflöden.

Planeringsramen för budgetåren 1993/94--1994/95 beräknas till

603138000kr.

Regeringen föreslår att till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)

för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 303219000 kr.

Motionen

I motion U265 (nyd), yrkande 2, föreslås att de verksamheter som SIDA arbetat

med under de senaste 25 åren bör delas upp mellan nya och befintliga huvudmän.

Vissa delar bör helt avvecklas. SIDA:s myndighetsanslag bör minskas med 153,2

miljoner kronor till 150 miljoner kronor.

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens medelsförslag vad avser

SIDA:s förvaltningsanslag (C 4). Utskottet anser inte att de i motionen

föreslagna förändringarna bör ifrågakomma.

Härmed avstyrks motion U265 (nyd) yrkande 2.

C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)

Propositionen (s. 179--181)

1991/92 Utgift 52 953 959

1992/93 Anslag 23 014 000

1993/94 Förslag 24 963 000

1992/93 Beräknad ändring 1993/94

Regeringen

Anslag 23 014 000 + 1 949 000

Av propositionen framgår bl.a. att styrelsens resultatredovisning indikerar

att resultatkravet uppfyllts. Främst synes härmed avses

självkostnadstäckningsgraden för språkenheten. Styrelsen redovisar också en

produktivitetsökning med 15 % (beräkningen baserad på tidsmått).

Sandö har inlett undervisning i nya språk och kan numera erbjuda utbildning

även i estniska, polska, tyska och ryska. Volymen för uppdragsutbildning

(främst i språk) har dock minskat, vilket till viss del beror på omläggningen

av den svenska personalbiståndspolitiken.

I sin förenklade anslagsframställning menar styrelsen att de övergripande mål

som gäller är på väg att nås. Styrelsen vidhåller sitt förslag i den fördjupade

anslagsframställningen (1990) att det vore mer kostnadseffektivt om myndigheten

fick överta vissa utbildningar som i dag bedrivs på SIDA:s kursgård.

Föredragande statsrådet noterar att de övergripande mål som gäller för

treårsperioden 1991/92--1993/94 ligger fast. Regeringen har dessutom beslutat

att de övergripande mål och verksamhetsmål som gällt för nämnda treårsperiod

skall utsträckas till att omfatta även budgetåret 1994/95.

Vad avser resultatbedömningen menar statsrådet att verksamheten bedrivs med

en sådan inriktning att de uppnådda målen kan nås. Den ekonomiska redovisningen

visar att myndigheten väl klarat att rationalisera sin verksamhet.

Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i sin revisionsberättelse

avseende Sandö U-centrum. Statsrådet förutsätter att den av Sandö redovisade

produktivitetsökningen kompletteras med ett kostnadsrelaterat mått.

I propositionen anges att planeringsramen för budgetåren 1993/94--1994/95 har

beräknats till 49 926 000 kr. Ramanslaget till Styrelsen för u-landsutbildning

i Sandö (Sandö U-centrum) för 1993/94 föreslås uppgå till 24 963 000 kr.

Motionen

I motion U265 (nyd), yrkande 3, föreslås att anslaget till Styrelsen för

Sandö U-centrum minskas med 13 miljoner kronor till 12 miljoner kronor. I

motionen anges att utbildningen vid Sandö U-centrum bör läggas ned.

I motion U306 (s) föreslås att Sandö U-centrums unika förutsättningar

utnyttjas genom att ytterligare utbildningsverksamhet inom biståndsområdet

förläggs dit.

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens medelsförslag vad avser

anslaget till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (C 5). Utskottet är av

uppfattningen att utbildningen vid Sandö U-centrum är av betydande värde med

den huvudsakliga utformning den för närvarande har. Det delar synpunkten i

motion U306 (s) att ytterligare utbildningsverksamhet inom biståndsområdet

mycket väl kan förläggas dit. Enligt utskottets mening ankommer det dock på

myndigheten själv att försöka utveckla och bredda verksamheten.

Härmed avstyrks motion U265 (nyd) yrkande 3 och motion U306 (s).

C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)

Propositionen (s. 182--183)

1991/92 Utgift 20 197 491

1992/93 Anslag 25 405 000

1993/94 Förslag 26 936 000

1992/93 Beräknad ändring 1993/94

Regeringen

Anslag 25 405 000 + 1 531 000

SAREC har inkommit med en fördjupad anslagsframställning avseende

1993/94--1995/96. Vad gäller budgetåret 1993/94 äskas en ökning om knappt 3

mkr. SAREC avser med dessa medel bl.a. finansiera två nya

forskningssekreterartjänster, justera myndighetens löneprofil, överföra

kostnader avseende SAREC:s kontor i Harare från sakanslaget samt utveckla

kompetensen hos personalen.

Föredragande statsrådet konstaterar att SAREC besitter en mycket hög

kompetens samt att förvaltningskostnadernas andel av totalkostnaderna är liten.

Statsrådet menar att samtliga kostnader för Harare-kontoret skall finansieras

över förvaltningsanslaget samt att det är motiverat med en engångsanvisning på

300 000 kr budgetåret 1993/94 för kompetensutveckling. Däremot avvisas

förslagen om medel för två nya forskningssekreterartjänster och för att justera

löneprofilen.

Ett sparbeting om 5 % för treårsperioden 1993/94--1995/96 föreskrivs, varav 2

% bör avse budgetåret 1993/94.

Planeringsramen för treårsperioden 1993/94--1995/96 beräknas till 80 208 000

kr.

Regeringen föreslår att Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret

1993/94 anvisas ett ramanslag på 26 936 000 kr.

Motionerna

I motion U233 (v), yrkande 60, föreslås att SAREC:s begärda ökning av

administrationsanslaget till 28 371 000 kr skall beviljas för att möjliggöra

inrättandet av två nya tjänster som forskningssekreterare.

I motion U265 (nyd), yrkande 4, föreslås att anslaget till SAREC minskas med

11 mkr till 16 mkr. Motionärerna är övertygade om att det går att integrera en

stor del av verksamheten i den befintliga universitets- och forskningsvärlden.

Utskottet

Utskottet anser det inte motiverat att tillstyrka den höjda ambitionsnivån

vad gäller SAREC:s administration som föreslås i motion U233 yrkande 60 (v).

Medan universitetens och högskolornas roll är att utbilda samt att producera

ny kunskap, har SAREC andra huvuduppgifter, nämligen att stödja forskning, att

främja vetenskapligt samarbete samt att stärka u-ländernas förmåga att bygga

upp egen forskningskapacitet. Enligt utskottets uppfattning bör och kan SAREC:s

verksamhet därför inte integreras i den befintliga universitets- och

högskolevärlden.

Därmed avstyrks motion U233 (v) yrkande 60 och motion U265 (nyd) yrkande 4.

Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens förslag.

C 7. Nordiska Afrikainstitutet

Propositionen (s. 183--187)

1991/92 Utgift 6 083 984

1992/93 Anslag 6 013 000

1993/94 Förslag 5 470 000

1992/93 Beräknad ändring 1993/94

Regeringen

Anslag 6 013 000 - 543 000

Nordiska Afrikainstitutet har inkommit med en fördjupad anslagsframställning

avseende budgetåren 1993/94--1995/96. Av denna framgår bl.a. att det tidigare

behovet av att externfinansiera stora delar av verksamheten har minskat. De

nordiska verksamhetsbidragen (från Danida, Finnida och det norska

Utrikesdepartementet) höjdes relativt kraftigt för några år sedan, och de har

sedan dess årligen justerats med hänsyn till kostnadsutvecklingen. Bidragen

regleras i ettåriga kontrakt med automatisk förlängning.

Föredragande statsrådet menar att Nordiska Afrikainstitutets nuvarande

verksamhet är lämpligt avvägd. Dokumentations- och publikationsverksamheterna

är väl etablerade och av hög kvalitet och en kontinuerlig utveckling sker.

Nordiska Afrikainstitutets struktur och arbetsformer är, enligt föredragande

statsrådets mening, unika. Verksamheten präglas av en praktisk nordism som är

angelägen att värna.

I syfte att tydliggöra den nordiska forskningens ställning vid Nordiska

Afrikainstitutet menar föredragande statsrådet att hela kostnaden för det

svenska bidraget bör redovisas under anslaget C 1. Bidrag till internationella

biståndsprogram. Det belopp som av denna anledning bör överföras dit från

anslaget C 7. Nordiska Afrikainstitutet uppgår till 625 000 kr.

Med hänsyn till kraven på besparingar inom biståndsbudgeten är regeringen

inte beredd att tillstyrka de förslag om ytterligare resurser för tjänster och

förstärkta lönemedel som Nordiska Afrikainstitutet begärt.

Planeringsramen för budgetåren 1993/94--1995/96 har beräknats till 16 410 000

kr. Under denna period bör institutet åläggas ett sparbeting på 5 %, varav 2 %

bör avse budgetåret 1993/94.

Regeringen föreslår att riksdagen till Nordiska Afrikainstitutet för

budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 5 470 000 kr.

Motionerna

I motion U233 (v), yrkande 61, föreslås att institutet får den ökning det

begärt. Motionärerna anser, att om Sverige skall gå in i EG:s för de afrikanska

bönderna skadliga forskningsprojekt, behövs Nordiska Afrikainstitutets

forskning för att skapa balans. Ett anslag på 6 613 000 kr yrkas.

I motion U265 (nyd), yrkande 5, föreslås att inga medel anvisas på anslaget

C7. Motionärerna menar, att den resurs och kunskapsbas som byggts upp inom

Nordiska Afrikainstitutet bör nyttjas vid uppstartandet av den operativa

katastrof- och biståndsbrigaden.

Utskottet

Utskottet delar regeringens uppfattning att ytterligare resurser för tjänster

och förstärkta lönemedel ej kan ifrågakomma till följd av föreliggande

besparingskrav.

Utskottet menar att verksamheten vid Nordiska Afrikainstitutet bör bibehållas

i nuvarande form.

Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund budgetpropositionens förslag till

medelsram.

Härmed avstyrks motionerna U233 (v) yrkande 61 och U265 (nyd) yrkande 5.

C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)

Propositionen (s. 187--189)

1991/92 Utgift 13 783 501

1992/93 Anslag 18 745 000

1993/94 Förslag 20 991 000

1992/93 Beräknad ändring 1993/94

Regeringen

Anslag 18 745 000 + 2 246 000

Under budgetåret 1992/93 har BITS påbörjat en omstrukturering av myndigheten

och inlett ett utvecklingsarbete som syftar till att effektivisera myndigheten.

Föredragande statsrådet konstaterar att BITS verksamhet ökat kraftigt under

en följd av år. De administrativa resurserna är fortfarande otillräckliga,

varför han anser ett ytterligare tillskott på förvaltningsanslaget om 1 miljon

kronor motiverat. I det förvaltningsanslag som föreslås ingår en

engångsanvisning om 1 miljon kronor för kompetensutveckling och 600 000 kr för

flyttkostnader.

Planeringsramen för budgetåren 1993/94--1994/95 har beräknats till 40 382 000

kr.

I propositionen föreslås att riksdagen till Beredningen för internationellt

tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för budgetåret 1993/94 anvisar ett

ramanslag på 20 991 000 kr.

Motionen

I motion U265 (nyd), yrkande 6, föreslås att anslaget C 8 minskas med 4

miljoner kronor till 17 miljoner kronor. Motionärerna menar att BITS anslag kan

reduceras och verksamheten förberedas för omvandling inom en ny fräsch

organisation. BITS har enligt budgeten ett anslag för sin förvaltning som

motsvarar 3 % av omsättningen, vilket av motionärerna anges som ett gott

riktmärke.

Utskottet

Utskottet anser att organisationen för BITS verksamhet är ändamålsenlig om än

underdimensionerad vad avser administrativa resurser och har ingen erinran mot

budgetpropositionens förslag till medelsram.

Därmed avstyrks motion U265 (nyd) yrkande 6.

C 9. Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)

Propositionen (s. 189)

1991/92 Utgift 5 636 863

1992/93 Anslag 7 076 000

1993/94 Förslag 7 076 000

1992/93 Beräknad ändring 1993/94

Regeringen

Anslag 7 076 000 +/- 0

Anslaget för elevförmåner är avsett att täcka kostnader för förmåner för

terminskursens deltagare enligt gängse värnpliktsförmåner. Utbildningsbidraget

avser kostnader för dels volontärkursen, dels utbildningskostnaderna för

kursdeltagare från frivilligorganisationer berättigade till volontärbidrag från

SIDA.

I propositionen hemställs att riksdagen till Bidrag till Styrelsen för

u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1993/94 anvisar ett

förslagsanslag om 7 076 000 kr.

Motionen

I motion U265 (nyd), yrkande 7, föreslås att bidraget till Styrelsen för

u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) bör minska med 1 miljon kronor till

6 miljoner kronor.

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens förslag till medelsram.

Härmed avstyrks motion U265 (nyd) yrkande 7.

C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (Swedecorp)

Propositionen (s.189--191)

1991/92 Utgift -

1992/93 Anslag 34 436 000

1993/94 Förslag 36 441 000

1992/93 Beräknad ändring 1993/94

Regeringen

Anslag 34 436 000 + 2 005 000

Swedecorps verksamhet har befunnit sig i ett uppbyggnadsskede. Den

organisationsmodell som valts för näringslivsbiståndet har medfört ett antal

problem. Swedecorp understryker vikten av att en organisationsändring kan

genomföras den 1 juli 1993.

Föredragande statsrådet konstaterar att Swedecorp är en myndighet under

Utrikesdepartementet men att det också på uppdragsbasis administrerar

riskkapitalsatsningar genom Swedfund International AB. Den valda

organisationsmodellen har, enligt honom, visat sig innebära svårbemästrade

problem. En utredning har visat att en omorganisation bör genomföras. Bolaget

och myndigheten bör få separata styrelser och verkställande ledningar.

Omorganisationen bör genomföras den 1 juli 1993 eller vid den tidpunkt snarast

därefter som av praktiska skäl bedöms mest lämplig.

Regeringen föreslår att riksdagen till Styrelsen för internationellt

näringslivsbistånd (Swedecorp) för budgetåret 1993/94 anvisar ett

förslagsanslag på 36 441 000 kr.

Motionen

I motion U265 (nyd), yrkande 8, föreslås att anslaget C 10 minskas med 31,4

miljoner kronor till 5 miljoner kronor. Swedecorp har enligt budgeten ett

anslag för sin förvaltning som motsvarar nästan 23 % av omsättningen, vilket

förefaller motionärerna orimligt. De menar att uppenbara besparingar kan göras.

Utskottet

Utskottet noterar att regeringen, som framgår av propositionen (s. 190 f.),

föreslår åtgärder för att finna lämpliga organisationsformer för det

internationella näringslivsbiståndet, och utskottet tillstyrker regeringens

budgetförslag vad avser Swedecorp.

Härmed avstyrks motion U265 (nyd) yrkande 8.

Biståndsramen

Utskottets ställningstagande i det föregående omfattar vad som förordas i

budgetpropositionen under rubriken C. Internationellt utvecklingssamarbete (se

bil. 2). I konsekvens härmed avstyrks yrkanden om ett högre biståndsanslag än

vad som föreslås i budgetpropositionen, dvs. yrkande 62 i motion U233 (v) samt

yrkande 1 i motion Jo705 (-).

Likaledes avstyrks, i enlighet med vad ovan anförts, yrkandena i motionerna

Fi211, U234, U235 och U265 (samtliga nyd) under olika anslagsposter, vilka

sammanlagt påverkar den totala biståndsramen på sätt som framgår av bilaga 2.

Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens förslag om avräkning mot

biståndsanslaget av vissa asylkostnader. Härmed avstyrks motion U233 (v)

yrkande 2.

Utskottet tillstyrker således budgetpropositionens förslag till medelsram vad

avser utvecklingssamarbete med u-länder (littera C, bil. 4 till proposition

1992/93:100).

Hemställan

Utskottet hemställer

Allmänna riktlinjer för biståndet

1. beträffande enprocentsmålet

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 1, 1992/93:U235

yrkande 2 i berörd del, 1992/93:U284 yrkande 1 och 1992/93:Fi211 yrkande 18 i

berörd del förklarar motionerna 1992/93:U221 yrkande 1, 1992/93:U250 yrkandena

2 och 3, 1992/93:U252, 1992/93:U260 yrkande 5, 1992/93:U269 och 1992/93:U282

yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 1 (nyd)

men. (v) - delvis

2. beträffande de biståndspolitiska målen

att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U221 yrkande 5, 1992/93:U233

yrkande 7 samt 1992/93:U250 yrkandena 1 och 5 i berörd del besvarade med vad

utskottet anfört,

res. 2 (s)

3. beträffande ekonomisk och politisk självständighet som biståndsmål

att riksdagen avslår motion 1992/93:U263,

4. beträffande demokrati och mänskliga rättigheter

att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U221 yrkande 10, 1992/93:U233

yrkande 5, 1992/93:U250 yrkande 5 i berörd del, 1992/93:U278 och 1992/93:U608

yrkandena 1 och 2 besvarade med vad utskottet anfört,

5. beträffande bedömning av biståndsprojekt

att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U233 yrkande 20, 1992/93:U608

yrkande 5 och 1992/93:U628 yrkandena 13 och 14 besvarade med vad utskottet

anfört,

6. beträffande redovisning av respekten för mänskliga rättigheter i

mottagarländer

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U608 yrkande 7 besvarad med vad

utskottet anfört,

7. beträffande biståndsavtal med folkrättslig aspekt

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U608 yrkande 6 besvarad med vad

utskottet anfört,

8. beträffande bistånd genom organisationer och fonder

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U608 yrkandena 3 och 4 besvarad med

vad utskottet anfört,

9. beträffande stöd till u-ländernas deltagande i Wienkonferensen

att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U233 yrkande 19 och 1992/93:U628

yrkande 6 besvarade med vad utskottet anfört,

10. beträffande u-ländernas skuldsituation m.m.

att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U221 yrkandena 2 och 3,

1992/93:U250 yrkande 4, 1992/93:U260 yrkande 1 och 1992/93:U282 yrkande 4

besvarade med vad utskottet anfört,

11. beträffande strukturanpassning på IMF:s villkor

att riksdagen avslår motion 1992/93:U233 yrkande 14,

men. (v) - delvis

12. beträffande illegal kapitalflykt från u-länder

att riksdagen avslår motion 1992/93:U233 yrkandena 9 och 10,

men. (v) - delvis

13. beträffande avskrivning av u-länders skulder

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:U233 yrkande 8 och 1992/93:Sf633

yrkande 3,

men. (v) - delvis

14. beträffande användning av Världsbankens och IMF:s överskott

att riksdagen avslår motion 1992/93:U233 yrkande 12,

men. (v) - delvis

15. beträffande handläggningen i regeringskansliet av u-ländernas skulder

att riksdagen avslår motion 1992/93:U233 yrkande 11,

men. (v) - delvis

16. beträffande inriktning av miljömålet

att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U221 yrkande 8, 1992/93:U250

yrkande 15 och 1992/93:U260 yrkandena 3 och 6 besvarade med vad utskottet

anfört,

17. beträffande den globala miljöfondens, GEF, mandat

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U250 yrkande 14 besvarad med vad

utskottet anfört,

18. beträffande finansiering av miljöinsatser

att riksdagen avslår motion 1992/93:U233 yrkande 18,

19. beträffande stöd till skogsbruk

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U246 besvarad med vad utskottet

anfört,

20. beträffande stöd till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U261 besvarad med vad utskottet

anfört,

21. beträffande landsbygdsutveckling

att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U208 yrkande 2, 1992/93:U221

yrkande 7 och 1992/93:U267 besvarade med vad utskottet anfört,

22. beträffande konferens om den globala livsmedelssituationen

att riksdagen avstyrker motion 1992/93:U208 yrkande 1,

23. beträffande anpassad teknologi

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U221 yrkande 6 besvarad med vad

utskottet anfört,

24. beträffande befolkning och sociala frågor

att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U209, 1992/93:U213 yrkandena 1--3,

1992/93:U249 yrkandena 1--4, 1992/93:U259 yrkande 1, 1992/93:U275 yrkande 3

och 1992/93:A811 yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört,

25. beträffande insatser för funktionshindrade

att riksdagen avslår motion 1992/93:212,

26. beträffande FN:s befolkningskonferens

att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U213 yrkande 4, 1992/93:U249

yrkande 5, 1992/93:U250 yrkande 6 och 1992/93:U260 yrkande 2 besvarade med

vad utskottet anfört,

27. beträffande bistånd till kvinnor

att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U228, 1992/93:U275 yrkande 5 i

berörd del, 1992/93:U282 yrkande 2 och 1992/93:A811 yrkande 5 besvarade med vad

utskottet anfört,

28. beträffande förberedelser för kvinnokonferensen 1995

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U275 yrkande 4 besvarad med vad

utskottet anfört,

29. beträffande omskärelse av kvinnor

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U224 yrkandena 3--5 besvarad med vad

utskottet anfört,

30. beträffande professur i internationell mödravård

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U268 besvarad med vad utskottet

anfört,

31. beträffande bistånd till barn

att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U221 yrkande 11, 1992/93:U640

yrkande 1 och 1992/93:U650 yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört,

32. beträffande bundet bistånd

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:U202 och 1992/93:U225 samt förklarar

motion 1992/93:250 yrkande 13 besvarad med vad utskottet anfört,

33. beträffande översyn av biståndspolitikens roll i ett internationellt

perspektiv

att riksdagen avslår motion 1992/93:U250 yrkande 7,

res. 3 (s)

34. beträffande u-landspolitisk utredning

att riksdagen avslår motion 1992/93:U233 yrkande 23,

men. (v) - delvis

35. beträffande förstärkning av SIDA:s resurser

att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U221 yrkande 12 och 1992/93:U250

yrkande 11 besvarade med vad utskottet anfört,

36. beträffande nedläggning av ambassader

att riksdagen avslår motion 1992/93:U233 yrkande 4,

37. beträffande översyn av administrativa kostnader

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U233 yrkande 3 besvarad med vad

utskottet anfört,

38. beträffande internationalisering av undervisningen

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U250 yrkande 12 besvarad med vad

utskottet anfört,

39. beträffande informations- och folkbildningsinsatser

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U260 yrkande 4 besvarad med vad

utskottet anfört,

40. beträffande subsidiaritetsprincipen

att riksdagen lägger budgetpropositionen i denna del till handlingarna,

41. beträffande villkor för EG-bistånd m.m.

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U262 yrkandena 3--6 besvarad med vad

utskottet anfört,

42. beträffande översyn av konsekvenserna av EG-samarbetet på

biståndsområdet

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:U273 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört om analys av EG-samarbetet på

biståndsområdet och konsekvenserna härav för Sverige,

43. beträffande EG:s u-landsforskning

att riksdagen avslår motion 1992/93:U233 yrkande 22,

men. (v) - delvis

Multilateralt bistånd (C 1)

44. beträffande inriktningen av svenskt multilateralt bistånd

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Fi211 yrkande 18 i berörd del

förklarar motion 1992/93:U221 yrkande 4 besvarad med vad utskottet anfört,

45. beträffande bidrag till UNDP

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 27, 1992/93:U235

yrkande 2 i berörd del och 1992/93:U250 yrkande 18 godkänner

budgetpropositionens förslag,

res. 4 (s) - delvis

res. 7 (nyd)

men. (v) - delvis

46. beträffande bidrag till UNFPA

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 28 och

1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 8 (nyd)

47. beträffande bidrag till Unicef

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 29, 1992/93:U235

yrkande 2 i berörd del och 1992/93:250 yrkande 19 godkänner

budgetpropositionens förslag,

res. 4 (s) - delvis - villk.

res. 9 (nyd)

men. (v) - delvis

48. beträffande bidrag till WFP

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 30 och

1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 10 (nyd)

men. (v) - delvis

49. beträffande utnyttjande av jordbrukets överskott som katastrofhjälp

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo215 yrkande 3,

50. beträffande bidrag till UNRWA

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 31, 1992/93:U235

yrkande 2 i berörd del, 1992/93:U250 yrkande 20 och 1992/93:U614 yrkande 10 i

berörd del godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 4 (s) - delvis - villk.

res. 11 (nyd)

51. beträffande bidrag till UNHCR

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 32, 1992/93:U235

yrkande 2 i berörd del och 1992/93:U614 yrkande 10 i berörd del godkänner

budgetpropositionens förslag,

res. 12 (nyd)

men. (v) - delvis

52. beträffande flyktingkvinnornas situation

att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U275 yrkande 2 och 1992/93:U613

yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört,

53. beträffande bidrag till ITC

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 33 och

1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 13 (nyd)

men. (v) - delvis

54. beträffande narkotikabekämpning genom FN-systemet

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkande 34 godkänner

budgetpropositionens förslag,

men. (v) - delvis

55. beträffande strukturanpassningsprogrammen

att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U270 och 1992/93:U628 yrkande 5

besvarade med vad utskottet anfört,

56. beträffande bidrag till IDA

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 24 och

1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 14 (nyd)

men. (v) - delvis

57. beträffande bidrag till Afrikanska utvecklingsfonden

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U250 yrkande 21 godkänner

budgetpropositionens förslag,

res. 4 (s) - delvis - villk.

58. beträffande bidrag till Nordiska utvecklingsfonden

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del

godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 15 (nyd)

59. beträffande bidrag till IFAD

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkande 35 godkänner

budgetpropositionens förslag,

60. beträffande bidrag till miljöinsatser

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del

och 1992/93:U250 yrkande 16 godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 4 (s) - delvis - villk.

res. 16 (nyd)

61. beträffande bidrag till IPPF

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 36 och

1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 17 (nyd)

men. (v) - delvis

62. beträffande bidrag till Multilaterala biträdande experter m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del

godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 18 (nyd)

63. beträffande bidrag till FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del

och 1992/93:U250 yrkande 22 godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 4 (s) - delvis - villk.

res. 19 (nyd)

64. beträffande finansieringsformerna för anslagsposten FN:s fredsbevarande

operationer

att riksdagen avslår motion 1992/93:U233 yrkande 26,

men. (v) - delvis

65. beträffande bidrag till UNIFEM

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:U275 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

66. beträffande bidrag till delposten Övriga insatser

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del

godkänner budgetpropositionens medelsförslag,

res. 20 (nyd)

67. beträffande riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete

att riksdagen godkänner de riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete

som förordas i budgetpropositionen,

68. beträffande godkännande av gjorda utfästelser

att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag i denna del och

med avslag på motion 1992/93:U235 yrkande 1 godkänner de gjorda utfästelser som

angivits under avsnitt C 1 i budgetpropositionen,

res. 21 (nyd) - delvis

69. beträffande bemyndigande att göra utfästelser m.m.

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen i denna del och med avslag

på motion 1992/93:U233 yrkande 2 i berörd del bemyndigar regeringen att göra de

utfästelser, åtaganden och utbetalningar som utöver gjorda utfästelser angivits

under avsnitt C 1 i budgetpropositionen,

res. 21 (nyd) - delvis

70. beträffande bidrag till internationella biståndsprogram (C1)

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen och med avslag på

motionerna 1992/93:U233 i berörd del, 1992/93:U235 yrkande 3, och 1992/93:U250

i berörd del till Bidrag till internationella biståndsprogram för

budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

3 148 404 000 kr,

res. 4 (s) - delvis - villk.

res. 22 (nyd)

71. beträffande multibiståndsutredningen och det nordiska FN-projektet

att riksdagen lägger budgetpropositionen i denna del till handlingarna,

72. beträffande inrättande av ett WHO-universitet i medicinsk teknologi

att riksdagen lägger budgetpropositionen i denna del till handlingarna,

Utvecklingssamarbete genom SIDA (C 2)

73. beträffande medelsram för Angola

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 39 och

1992/93:U250 yrkande 23 godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 5 (s) - delvis

men. (v) - delvis

74. beträffande medelsram för Botswana

att riksdagen med anledning av budgetpropositionens förslag och motion

1992/93:U250 yrkande 24 för budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln,

reservationsanslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, beräknar

67 500 000 kr till landramsmedel för Botswana,

res. 5 (s) - delvis - villk.

75. beträffande programlandssamarbete med Eritrea

att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U216 och 1992/93:U619 yrkande 2

besvarade med vad utskottet anfört,

76. beträffande medelsram för Etiopien

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkande 40 godkänner

budgetpropositionens förslag,

men. (v) - delvis

77. beträffande medelsram för Guinea-Bissau

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U250 yrkande 27 godkänner

budgetpropositionens förslag,

res. 4 (s) - delvis - villk.

78. beträffande medelsram för regionala insatser i Afrika

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkande 38 godkänner

budgetpropositionens förslag,

men. (v) - delvis

79. beträffande bistånd till fransktalande Afrika

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U221 yrkande 9 besvarad med vad

utskottet anfört,

80. beträffande medelsram för Kenya

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkande 41 godkänner

budgetpropositionens förslag,

men. (v) - delvis

81. beträffande medelsram för Moçambique

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 42 och

1992/93:U250 yrkande 25 godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 5 (s) - delvis - villk.

men. (v) - delvis

82. beträffande medelsram för Namibia

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkande 43 godkänner

budgetpropositionens förslag,

men. (v) - delvis

83. beträffande medelsram för Tanzania

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 44 och

1992/93:U250 yrkande 26 godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 5 (s) - delvis - villk.

men. (v) - delvis

84. beträffande utvecklingssamarbete med Burundi

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U633 yrkandena 1 och 2 besvarad med

vad utskottet anfört,

85. beträffande medelsram för Indien

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkande 49 godkänner

budgetpropositionens förslag,

men. (v) - delvis

86. beträffande medelsram för Laos

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkande 50 godkänner

budgetpropositionens förslag,

men. (v) - delvis

87. beträffande medelsram för Vietnam

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 51 och

1992/93:U250 yrkande 28 godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 5 (s) - delvis - villk.

men. (v) - delvis

88. beträffande medelsram för Nicaragua

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkande 46 godkänner

budgetpropositionens förslag,

men. (v) - delvis

89. beträffande utvecklingssamarbete med Cuba

att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U233 yrkande 47, 1992/93:U629,

1992/93:U616 yrkandena 1 och 2 och 1992/93:U236 besvarade med vad utskottet

anfört,

90. beträffande medelsanvisning för anslagsposten Utvecklingssamarbete med

Centralamerika

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkande 45 godkänner

budgetpropositionens förslag,

91. beträffande medelsanvisning för anslagsposten Utvecklingssamarbete med

Sydamerika

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkande 48 godkänner

budgetpropositionens förslag,

men. (v) - delvis

92. beträffande stöd till organisationer i Sydafrika

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:U201, 1992/93:U205 yrkandena 1 och 2,

1992/93:U233 yrkande 37 och 1992/93:U625 yrkande 1 samt förklarar motion

1992/93:U625 yrkande 8 besvarad med vad utskottet anfört,

res. 23 (nyd)

men. (v) - delvis

93. beträffande medelsram för anslagsposten Demokrati, mänskliga

rättigheter och humanitärt bistånd

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 52 och

1992/93:U250 yrkande 29 godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 5 (s) - delvis - villk.

men. (v) - delvis

94. beträffande bistånd till organisationer med anknytning till Östtimor

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:U611 yrkande 7 och 1992/93:U634

yrkandena 3--6,

men. (v) - delvis

95. beträffande en katastrof- och biståndsbrigad

att riksdagen avslår motion 1992/93:U266 yrkandena 1 och 2,

res. 24 (nyd)

96. beträffande utnyttjande av Ing 1:s etablissemang

att riksdagen avslår motion 1992/93:U240,

97. beträffande ett u-landsanpassat nyttoflygsystem

att riksdagen avslår motion 1992/93:U231,

98. beträffande anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 53 och

1992/93:U250 yrkande 30 godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 5 (s) - delvis - villk.

men. (v) - delvis

99. beträffande bistånd till Västra Sahara

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:U605 yrkande 3 och 1992/93:U631

yrkande 2 och 1992/93:U624 yrkande 3,

men. (v) - delvis

100. beträffande stöd till Polisarios Stockholmskontor

att riksdagen avslår motion 1992/93:U631 yrkande 3,

men. (v) - delvis

101. beträffande bistånd till Afghanistan

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U637 yrkandena 2--4 besvarad med vad

utskottet anfört,

102. beträffande bistånd till Kurdistan

att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U639 yrkande 1 och 1992/93:U646

yrkande 7 besvarade med vad utskottet anfört,

103. beträffande bistånd till Kambodja

att riksdagen avslår motion 1992/93:U645 yrkande 6,

men. (v) - delvis

104. beträffande medelsram för särskilda miljöinsatser

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 56 och

1992/93:U250 yrkande 17 godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 5 (s) - delvis - villk.

men. (v) - delvis

105. beträffande medelsram för anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och

andra enskilda organisationer

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkande 54 godkänner

budgetpropositionens förslag,

men. (v) - delvis

106. beträffande stöd till vissa organisationer och insatser

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:U233 yrkande 6 och 1992/93:U259

yrkande 2 samt förklarar motionerna 1992/93:U217 yrkande 1, 1992/93:U244,

1992/93:U256 yrkandena 1 och 2, 1992/93:U259 yrkande 1, 1992/93:U273 yrkande 2,

1992/93:U282 yrkande 3 och 1992/93:U623 yrkande 3 besvarade med vad utskottet

anfört,

men. (v) - delvis

107. beträffande medelsram för anslagsposten Särskilda program

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkande 55 godkänner

budgetpropositionens förslag,

men. (v) - delvis

108. beträffande kulturbiståndet

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U250 yrkande 35 besvarad med vad

utskottet anfört,

109. beträffande riktlinjer för utvecklingssamarbete genom SIDA

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U234 yrkande 1 godkänner

budgetpropositionens förslag,

res. 25 (nyd)

110. beträffande bemyndiganden för regeringen

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U234 yrkande 2 godkänner de

utfästelser och åtaganden som regeringen förordat i propositionen,

res. 26 (nyd)

111. beträffande anslag till Utvecklingssamarbete genom SIDA C 2

att riksdagen med anledning av budgetpropositionen och med avslag på motion

1992/93:U234 yrkande 3 och motion U250 yrkande 24 till Utvecklingssamarbete

genom SIDA för budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 6 699 500 000 kr,

res. 5 (s) - delvis - villk.

res. 27 (nyd)

112. beträffande kunskapsuppbyggnad i det fransktalande Afrika

att riksdagen lägger propositionen i denna del till handlingarna,

113. beträffande redovisning av Bistånd genom folkrörelser och enskilda

organisationer

att riksdagen lägger propositionen i denna del till handlingarna,

Andra biståndsprogram (C 3)

114. beträffande medelsram för anslagsposten U-landsforskning genom SAREC

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkande 57 godkänner

propositionens förslag,

men. (v) - delvis

115. beträffande forskning om demokrati och mänskliga rättigheter

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:U14 och 1992/93:U15,

116. beträffande medelsram för tekniskt samarbete genom BITS

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U250 yrkande 32 godkänner

budgetpropositionens förslag,

res. 6 (s) - delvis

117. beträffande u-krediter som biståndsform

att riksdagen avslår motion 1992/93:U233 yrkande 58 och förklarar motion

1992/93:U227 besvarad med vad utskottet anfört,

men. (v) - delvis

118. beträffande medelsram för u-krediter

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 59 och

1992/93:U250 yrkande 31 godkänner budgetpropositionens förslag till medelsram

för u-krediter,

res. 6 (s) - delvis - villk.

men. (v) - delvis

119. beträffande u-krediter till Kina

att riksdagen avslår motion 1992/93:U214,

120. beträffande u-krediter till Indonesien m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:U604 yrkandena 4 och 5, 1992/93:U611

yrkandena 5 och 6 samt 1992/93:U634 yrkandena 1 och 2,

men. (v) - delvis

121. beträffande u-krediter till Marocko

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:U605 yrkande 2, 1992/93:U624 yrkande

2 och 1992/93:U631 yrkande 1,

men. (v) - delvis

122. beträffande anslagsposten gäststipendie- och utbytesprogram genom

Stiftelsen Svenska institutet

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 yrkande 34 och med

anledning av budgetpropositionens medelsförslag för budgetåret 1993/94 under

tredje huvudtiteln, reservationsanslaget C 3. Gäststipendie- och utbytesprogram

genom Stiftelsen Svenska institutet, beräknar 10 000 000 kr,

123. beträffande näringslivsbistånd genom Styrelsen för internationellt

näringslivsbistånd (Swedecorp) och Swedfund International AB

att riksdagen godkänner budgetpropositionens förslag till medelsram,

kapitaltillskott samt utfästelse- och garantibemyndigande,

124. beträffande Afroarts biståndsverksamhet

att riksdagen avslår motion 1992/93:U276,

125. beträffande medelsram för anslagsposten Projektbistånd till vissa

länder

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U250 yrkande 33 godkänner

budgetpropositionens förslag,

res. 6 (s) - delvis - villk.

126. beträffande medelsram för anslagsposten Stöd till ekonomiska

reformprogram och skuldlättnadsåtgärder

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkandena 13, 16 och 17

godkänner budgetpropositionens förslag,

men. (v) - delvis

127. beträffande riktlinjer för bidragsgivningen

att riksdagen lägger propositionen i denna del till handlingarna,

128. beträffande bemyndiganden för regeringen att göra utfästelser och

åtaganden

att riksdagen godkänner de utfästelser och åtaganden som regeringen förordat

i propositionen,

129. beträffande anslag till C 3. Andra biståndsprogram

att riksdagen med anledning av budgetpropositionen och med avslag på

motionerna 1992/93:U233 och 1992/93:U250, båda i berörda delar, samt motion

1992/93:U265 yrkande 1 för budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln till

C 3. Andra biståndsprogram anvisar ett reservationsanslag på 1 807 000 000

kr,

res. 6 (s) - delvis - villk.

res. 28 (nyd)

Administration av biståndet

130. beträffande C 4. Styrelsen för internationell utveckling

att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag och med avslag på

motion 1992/93:U265 yrkande 2 till C 4. Styrelsen för internationell

utveckling (SIDA) för budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln anvisar ett

ramanslag på 303219000kr,

res. 29 (nyd)

131. beträffande C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö

U-centrum)

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen och med avslag på

motionerna 1992/93:U265 yrkande 3 och 1992/93:U306 till C 5. Styrelsen för

u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1993/94 under

tredje huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 24 963 000 kr,

res. 30 (nyd)

132. beträffande C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen och med avslag på

1992/93:U233 yrkande 60, motionerna 1992/93:U265 yrkande 4 och till C 6.

Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret 1993/94 under tredje

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 26 936 000 kr,

res. 31 (nyd)

men. (v) - delvis

133. beträffande C 7. Nordiska Afrikainstitutet

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen och med avslag på

motionerna 1992/93:U265 yrkande 5 och 1992/93:U233 yrkande 61 till C 7.

Nordiska Afrikainstitutet för budgetåret 1993/94 under tredje

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 5 470 000 kr,

res. 32 (nyd)

men. (v) - delvis

134. beträffande C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt

samarbete (BITS)

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen och med avslag på motion

1992/93:U265 yrkande 6 till C 8. Beredningen för internationellt

tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för budgetåret 1993/94 under tredje

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 20 991 000 kr,

res. 33 (nyd)

135. beträffande C 9. Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö

(Sandö U-centrum)

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen och med avslag på motion

1992/93:U265 yrkande 7 till C 9. Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning

i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln

anvisar ett förslagsanslag på 7 076 000 kr,

res. 34 (nyd)

136. beträffande C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd

(Swedecorp)

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen och med avslag på motion

1992/93:U265 yrkande 8 till C 10. Styrelsen för internationellt

näringslivsbistånd (Swedecorp) för budgetåret 1993/94 under tredje

huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 36 441 000 kr,

res. 35 (nyd)

137. beträffande avräkning av vissa asylkostnader

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U233 yrkande 2 godkänner

budgetpropositionens förslag om avräkning av vissa asylkostnader,

men. (v) - delvis

138. beträffande total medelsram för biståndet

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:U233 yrkande 62 och

1992/93:Jo705 yrkande 1 godkänner vad som förordas i budgetpropositionen under

rubriken C. Internationellt utvecklingssamarbete.

men. (v) - delvis

Stockholm den 1 april 1993

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre Schori (s), Alf

Wennerfors (m), Mats Hellström (s), Maj Britt Theorin (s), Pär Granstedt (c),

Karl-Erik Svartberg (s), Inger Koch (m), Nils T Svensson (s), Margareta Viklund

(kds), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s), Karl-Göran Biörsmark (fp),

Berndt Ekholm (s) och Bertil Persson (m).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i

utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit vid den slutliga

behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Enprocentsmålet (mom. 1)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "I

utrikesutskottets yttrande" och på s. 30 slutar med "yrkande 2 (delvis)" bort

ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i de synpunkter på nödvändigheten att förändra inriktning

och nivå på det svenska biståndet som förs fram i motionerna Fi211 och U235

(båda nyd). Motionärerna pekar med all rätt på att det är orimligt att i ett

läge då underskottet i statsbudgeten beräknas uppgå till 162 miljarder kronor

fortsätta att lämna ett bistånd om 0,93 % av BNI. Enligt utskottets mening bör

Sverige ha det av FN fastställda målet om 0,7 % av BNI som ett långsiktigt

riktmärke för biståndet. Denna nivå är det det inte möjligt att uppnå i dagens

läge med den svåra ekonomiska situation som landet befinner sig i. Utskottet

anser alltså att det samlade svenska biståndet -- u-landsbiståndet och

samarbetsbiståndet till Central- och Östeuropa -- skall uppgå till drygt sju

miljarder kronor, dvs. något mer än 0,5 % av BNI.

Utskottet instämmer också i motionärernas uppfattning att det svenska

biståndet mera skall inriktas på hjälp och bistånd till länder i vår närhet.

Stödet till skuldlättnadsåtgärder bör slopas och överenskommelser främjas

mellan givar- och mottagarländer om avskrivning av utvecklingsländernas

skulder. Sverige bör också i internationella fora verka för ökad internationell

frihandel. Genom ökad frihandel hjälper man verkligen fattiga länder att komma

bort från fattigdom och biståndsberoende och främjar samtidigt en ekonomiskt

hållbar utveckling.

Det anförda innebär att motionerna U235 yrkande 2 (delvis) och Fi211 yrkande

18 (delvis) tillstyrks. Övriga i sammanhanget behandlade motioner avstyrks.

1. beträffande enprocentsmålet

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del

och 1992/93:Fi211 yrkande 18 i berörd del samt med avslag på motionerna

1992/93:U221 yrkande 1, 1992/93:U233 yrkande 1, 1992/93:U250 yrkandena 2

och 3, 1992/93:U252, 1992/93:U260 yrkande 5, 1992/93:U269, 1992/92:U282

yrkande 1 och 1992/93:U284 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

2. De biståndspolitiska målen (mom. 2)

Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik Svartberg, Nils T

Svensson, Viola Furubjelke och Berndt Ekholm (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med

"Utskottet vill" och på s. 36 slutar med "anses besvarade" bort ha följande

lydelse:

Den av riksdagen vid ett flertal tillfällen fastlagda fattigdomsinriktningen

av det svenska biståndet bör enligt utskottets uppfattning kvarstå. Utskottet

instämmer således med motionen U250 (s), i vilken framhålls att kärnan i

solidaritetens idé är de fattigas rätt till sin människovärdighet. På samma

sätt som kraven på rösträtt och rätt till arbete i Sverige gick hand i hand

måste i dag kraven på en mer demokratisk och en mer rättvis världsordning också

gå hand i hand.

Utskottet delar motionärernas starkt uttalade uppfattning att vi alla behöver

biståndet. De fattiga angår oss. Bara på en grund av internationell solidaritet

kan en gemensam framtid byggas.

Utskottet delar likaså motionärernas uppfattning att ett bistånd som skall

leva upp till dessa ambitioner måste vara långsiktigt och fattigdomsinriktat.

Det bilaterala, landprogrammerade biståndet genom SIDA utgör kärnan i ett

sådant bistånd. Multilateralt samarbete, t.ex. genom Unicef och Världsbanken,

och bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer är likaledes

omistliga biståndsformer.

När hårda prioriteringar tvingas fram är det av största vikt att biståndet

koncentreras till de fattigaste länderna och att det utformas så effektivt som

möjligt med sikte på de mest angelägna behoven. Regeringens nedprioritering av

samarbetet genom landramarna stämmer enligt utskottets mening ej överens med

denna ambition.

En framgångsrik kamp mot fattigdomen kräver att biståndet medverkar till en

socialt och ekologiskt ansvarsfull marknadsekonomi och ett gott styresskick.

Utskottet delar motionärernas kritik av dogmatiska marknadsekonomiska recept.

När det gäller biståndets närmare utformning, delar utskottet de

uppfattningar som framförs i motionen om t.ex. befolkningsfrågorna, en

radikalare skuldstrategi, importstödets betydelse, utveckling av institutionell

kapacitet och biståndsformer som minimerar snedvridningar i mottagarlandets

ekonomi. Utskottet vill särskilt framhålla följande tre områden, där

motionärerna uttryckt oro över regeringens politik:

Biståndet skall utgå från mottagarlandets egna ansträngningar och resurser.

Biståndet till ett land måste utformas mer som process och program än som

enstaka projekt. Biståndet får inte bli allt mer fragmenterat.

Biståndet skall stödja utvecklingen av demokratiska samhällen. Detta kan inte

ske om givare intar en förenklad villkorande attityd, snarare än en främjande,

långsiktig strategi. Demokrati kan inte kommenderas fram. Den måste växa och

erövras inifrån.

Biståndet måste vara starkt kvinnoinriktat. Kvinnans ställning, hennes makt

och rättigheter är också avgörande för att höja de fattigas produktivitet. En

mer uttrycklig prioritering av det kvinnoinriktade biståndet behövs.

Vad utskottet här anfört med anledning av motion U250 yrkandena 1 och 5

(delvis) dels om den avgörande betydelsen av det bilaterala landprogrammerade

biståndet genom SIDA för ett långsiktigt fattigdomsinriktat bistånd, dels om

vikten av en främjande långsiktig biståndsstrategi bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

Med det anförda får motionerna U221 (c) yrkande 5 och U233 (v) yrkande 7

anses besvarade.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande de biståndspolitiska målen

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:U250 yrkandena 1 samt 5 i

berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt

förklarar motionerna 1992/93:U221 yrkande 5 och 1992/93:U233 yrkande 7

besvarade med vad utskottet anfört,

3. Översyn av biståndspolitikens roll i ett internationellt perspektiv (mom.

33)

Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik Svartberg, Nils T

Svensson, Viola Furubjelke och Berndt Ekholm (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64 börjar med "Inte

desto mindre" och slutar med "utredning avstyrks" bort ha följande lydelse:

Biståndet har under senare tid ansatts hårt. Å ena sidan har en värld i snabb

förändring ställt långt större krav på ökade resurser och nya ändamål. Å andra

sidan har biståndets volym urgröpts genom höstens krisuppgörelse, utnyttjandet

av biståndets resurser till vissa flyktingkostnader och för Östeuropasamarbete,

samt nu också genom att dess reala storlek sänkts genom kronans minskade värde.

Samtidigt har biståndet utsatts för hård osaklig kritik som sökt undergräva det

starka och djupa stöd biståndet hittills åtnjutit.

De globala överlevnadsproblemen kommer att ställa stora krav på Sverige och

alla andra länder att ta gemensamt ansvar. Globaliseringen kommer att kräva

ökade resurser och bättre politik. FN:s aktivare roll, kraftfullare

fredsrelaterade insatser, de fattigaste ländernas svåra utvecklingsproblem, den

förvärrade flyktingsituationen och de ökade folkförflyttningarna, vikten av att

Östeuropas omvandling säkras, de globala miljöfrågorna -- dessa och andra

utmaningar måste vi klara.

Utskottet delar det angelägna i vad som uttryckts i motion U409 (s) att

Sverige måtte kunna bära sin del av detta gemensamma internationella ansvar.

Utskottet bör i särskilt betänkande tillstyrka motionens förslag om en

nationell kommission för att se över Sveriges internationella ansvarstagande.

En viktig uppgift för denna kommission kommer att vara att se över

biståndspolitikens roll i detta bredare internationella perspektiv. Den

översynen kommer också att bereda tillfälle att se över, bekräfta och föreslå

förändringar i biståndspolitikens utformning.

Vad utskottet här anfört med anledning av motion U250 yrkande 7 om

tillsättande av en nationell kommission med uppgift att se över även

biståndspolitikens roll i ett bredare internationellt perspektiv bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 33 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

33. beträffande översyn av biståndspolitikens roll i ett internationellt

perspektiv

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:U250 yrkande 7 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Bidrag till internationella biståndsprogram (mom. 45, 47, 50, 57, 60, 63,

70)

Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik Svartberg, Nils T

Svensson, Viola Furubjelke och Berndt Ekholm (alla s) anser

att den totala medelsramen för anslagsposterna under littera C.

Internationellt utvecklingssamarbete, skall ses som en sammanhållen helhet och

uppgå till det belopp utskottet föreslår. Vad avser anslaget C 1 Bidrag till

internationella biståndsprogram anser de

dels beträffande

Bidrag till UNDP (mom. 45)

att den del av utskottets yttrande som på s. 76 börjar med "När det gäller"

och slutar med "yrkande 18" bort ha följande lydelse:

I detta skede när FN:s medlemsländer intensivt diskuterar reformer och

särskilt mot bakgrund av det nordiska FN-projektet, anser utskottet inte att

den stora nedskärning som föreslagits av regeringen är motiverad. Utskottet

anser att medelsramen för FN:s utvecklingsprogram UNDP bör vara 600 miljoner

kronor.

Därmed tillstyrker utskottet motion U250 (s) yrkande 18. Utskottet avstyrker

motionerna U233 (v) yrkande 27 och U235 (nyd) yrkande 2 (delvis).

Bidrag till Unicef (mom. 47)

att den del av utskottets yttrande som på s. 78 börjar med "I propositionen

föreslås" och slutar med "19 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Mot denna bakgrund anser utskottet inte att den neddragning som regeringen

föreslagit är motiverad. Utskottet anser att medelsramen för Unicef bör vara

370 miljoner kronor.

Därmed tillstyrker utskottet motion U250 (s) yrkande 19.

Utskottet avstyrker motionerna U233 (v), yrkande 29 och motion U235 (nyd)

yrkande 2 (delvis).

Bidrag till UNRWA (mom. 50)

att den del av utskottets yttrande som på s. 80 börjar med "Mot här angiven"

och slutar med "yrkande 10 (delvis)" bort ha följande lydelse:

Ett fortsatt starkt engagemang från svensk sida kommer att bli nödvändigt.

Utskottet anser därför att regeringens föreslagna nedskärning inte är

motiverad. Enligt vad som föreslås i motion U250 (s) anser utskottet att

medelsramen för UNRWA bör uppgå till 145 miljoner kronor.

Utskottet tillstyrker således motionerna U250 (s) yrkande 20 och U614 (s)

yrkande 10 (delvis).

Utskottet avstyrker motionerna U233 (v) yrkande 31 och U235 (nyd) yrkande 2

delvis.

Bidrag till Afrikanska utvecklingsfonden (mom. 57)

att den del av utskottets yttrande som på s. 90 börjar med "I propositionen"

och slutar med "yrkande 21" bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till redovisningen i det föregående finner utskottet

regeringens förslag väl avvägt, med undantag för vad som gäller anslaget till

Afrikanska utvecklingsfonden. Utskottet finner att samma anslagsteknik bör

kunna tillämpas för AfDF som numer används för IDA. Det innebär att anslaget

kan sänkas för kommande budgetår. Utskottet anser således att medelsramen för

Sveriges bidrag till AfDF bör vara 241 miljoner kronor.

Utskottet tillstyrker därmed motion U250 (s) yrkande 21.

Bidrag till miljöinsatser (mom. 60)

att den del av utskottets yttrande som på s. 94 börjar med "Utskottet

påpekar" och slutar med "100 miljoner kronor" bort ha följande lydelse:

Det är således angeläget att Sveriges engagemang i dessa frågor motsvaras av

de resurser som Sverige ställer till förfogande. Utskottet anser därför inte

att den drastiska minskning som regeringen föreslår är motiverad. Utskottet

anser att medelsramen för bidraget till multilaterala miljöinsatser skall uppgå

till 75 miljoner kronor.

Utskottet tillstyrker således yrkande 16 i motion U250 (s). Utskottet

avstyrker U235 (nyd) yrkande 2 delvis.

Bidrag till FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad (mom.63)

att den del av utskottets yttrande som på s. 97 börjar med "Den i

propositionen" och slutar med "yrkande 22" bort ha följande lydelse:

I enlighet med vad som föreslås i motion U250 (s) anser utskottet att

finansieringen av FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad bör bli föremål för

närmare utredning. En ökning av anslaget är motiverad, men

anslagsförändringarna bör inte föregripa de slutsatser som utredningen kan

komma fram till. Utskottet anser att medelsramen bör sättas till 100 miljoner

kronor.

Därmed tillstyrker utskottet motion U250 (s) yrkande 22 och avstyrker motion

U235 yrkande 2 (delvis).

Bidrag till internationella biståndsprogram (C 1) (mom.70)

att den del av utskottets yttrande som på s. 99 börjar med "Med anledning"

och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:

Med anledning av vad utskottet anfört tidigare bör medelsanvisningen minskas

med 25 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag. Hur denna

minskning fördelas på olika anslagsposter framgår av bilaga 2.

Utskottets ställningstagande innebär att motionerna U233 (v) i berörd del och

U235 (nyd) yrkande 3 avstyrks.

dels att momenten 45, 47, 50, 57, 60, 63 och 70 i utskottets hemställan

bort ha följande lydelse:

45. beträffande bidrag till UNDP

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 yrkande 18 och med avslag

på budgetpropositionens förslag samt motionerna 1992/93:U233 yrkande 27 och

1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

47. beträffande bidrag till Unicef

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 yrkande 19 samt med avslag

på budgetpropositionens förslag samt motionerna 1992/93:U233 yrkande 29 och

1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

50. beträffande bidrag till UNRWA

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 yrkande 20 och 1992/93:U614

yrkande 10 i berörd del samt med avslag på budgetpropositionens förslag och på

motionerna 1992/93:U233 yrkande 31 och 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

57. beträffande bidrag till Afrikanska utvecklingsfonden

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 yrkande 21 och med avslag

på budgetpropositionens förslag som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

60. beträffande bidrag till miljöinsatser

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 yrkande 16 och med avslag

på motion 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

63. beträffande bidrag till FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 yrkande 22 och med avslag

på budgetpropositionens förslag samt motion 1992/93:U235 yrkande 2 i berörd del

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

70. beträffande bidrag till internationella biståndsprogram (C 1)

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 i berörd del, samt med

avslag på budgetpropositionens förslag, och motionerna 1992/93:U233 i berörd

del samt 1992/93:U235 yrkande 3 till Bidrag till internationella

biståndsprogram (C 1) för budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln anvisar

ett reservationsanslag på 3 123 404 000 kr,

5. C 2 Utvecklingssamarbete genom SIDA (mom. 73, 74, 77, 81, 83, 87, 93, 98,

104, och 111)

Pierre Schori, Mats Hellström, Maj-Britt Theorin, Karl-Erik Svartberg, Nils T

Svensson, Viola furubjelke och Berndt Ekholm (alla s) anser

att den totala medelsramen för littera C. Internationellt

utvecklingssamarbete, skall ses som en sammanhållen helhet och uppgå till det

belopp utskottet föreslår. Vad avser anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom

SIDA anser de

dels beträffande

Medelsram för Angola (mom. 73)

att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 108 med "I propositionen

sägs" och slutar med "yrkande 23" bort ha följande lydelse.

Utskottet anser att medelsramen för utvecklingssamarbete med Angola skall

uppgå till 170 000 000 kr.

Därmed tillstyrks motion U250 (s) yrkande 23. Utskottet avstyrker motion U233

(v) yrkande 39.

Medelsram för Botswana (mom. 74)

att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 109 med "Regeringens

motiv" och slutar med "yrkande 24" bort ha följande lydelse.

Den snabba tillväxten i landet har lett till att BNI per capita stigit och

att Botswana nu ligger bland de högre medelinkomstländerna. Utskottet anser

därför att medelsramen för utvecklingssamarbete med Botswana skall uppgå till

60 000 000 kr.

Därmed tillstyrks motion U250 (s) yrkande 24.

Medelsram för Guinea-Bissau (mom. 77)

att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 110 med "Utskottet har"

och slutar med "yrkande 27" bort ha följande lydelse.

Utskottet anser att medelsramen för Guinea-Bissau skall uppgå till 55 000 000

kr.

Därmed tillstyrks motion U250 (s) yrkande 27.

Medelsram för Moçambique (mom. 81)

att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 113 med "Utskottet har"

och slutar med "yrkande 25" bort ha följande lydelse.

Utskottet anser att medelsramen för Moçambique skall uppgå till 360 000 000

kr.

Därmed tillstyrks motion U250 (s) yrkande 25. Utskottet avstyrker motion U233

(v) yrkande 42.

Medelsram för Tanzania (mom. 83)

att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 114 med "Utskottet

noterar" och slutar med "yrkande 26" bort ha följande lydelse.

Utskottet anser att medelsramen för Tanzania skall uppgå till

485000000kr.

Därmed tillstyrks motion U250 (s) yrkande 26. Utskottet avstyrker motion U233

(v) yrkande 44.

Medelsram för Vietnam (mom. 87)

att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 117 med "Utskottet har"

och slutar med "yrkande 28" bort ha följande lydelse.

Utskottet anser att medelsramen för Vietnam skall uppgå till

200000000kr.

Därmed tillstyrks motion U250 (s) yrkande 28. Utskottet avstyrker motion U233

(v) yrkande 51.

Medelsram för anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt

bistånd (mom. 93)

att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 123 med "Utskottet

finner" och slutar med "yrkande 29" bort ha följande lydelse.

Utskottet anser att medelsramen för anslagsposten Demokrati, mänskliga

rättigheter och humanitärt bistånd skall uppgå till 675000000kr, varav

265 000 000 kr avser Sydafrika.

Därmed tillstyrks motion U250 (s) yrkande 29. Utskottet avstyrker motion U233

(v) yrkande 52.

Anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m. (mom. 98)

att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 125 med "Utskottet har"

och slutar med "yrkande 30" bort ha följande lydelse.

Utskottet anser att medelsramen för katastrofbistånd skall uppgå till

1 131 000 000 kr.

Därmed tillstyrks motion U250 (s) yrkande 30. Utskottet avstyrker motion U233

(v) yrkande 53.

Medelsram för särskilda miljöinsatser (mom. 104)

att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 131 med "Utskottet har"

och slutar med "yrkande 17" bort ha följande lydelse.

Utskottet anser att medelsramen för särskilda bilaterala miljöinsatser skall

uppgå till 250 000 000 kr.

Därmed tillstyrks motion U250 (s) yrkande 17. Utskottet avstyrker motion U233

(v) yrkande 56.

Utvecklingssamarbete genom SIDA (mom. 111)

att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 136 med "Med anledning

av"och slutar med "motion U234 (nyd) yrkande 3." bort ha följande lydelse.

Utskottet anser att medelsramen för utvecklingssamarbete genom SIDA skall

uppgå till 6 812 000 000 kr.

Utskottets ställningstagande innebär att propositionen i berörd del och

motionerna 1992/93:U233 i berörd del samt 1993/93:U234 yrkande 3 avstyrks.

Fördelningen på anslagsposter framgår av bilaga 2.

dels att momenten 73, 74, 77, 81, 83, 87, 93, 98, 104, och 111 bort ha

följande lydelse:

73. beträffande medelsram för Angola

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 (s) yrkande 23 samt med

anledning av budgetpropositionens förslag och med avslag på motion 1992/93:U233

yrkande 39 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

74. beträffande medelsram för Botswana

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 (s) yrkande 17 samt med

anledning av budgetpropositionens förslag som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

77. beträffande medelsram för Guinea-Bissau

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 (s) yrkande 27 samt med

anledning av budgetpropositionens förslag som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

81. beträffande medelsram för Moçambique

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 (s) yrkande 25 samt med

anledning av budgetpropositionens förslag och med avslag på motion

1992/93:U233 (v) yrkande 42 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

83. beträffande medelsram för Tanzania

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 (s) yrkande 26 samt med

anledning av budgetpropositionens förslag och med avslag på motion 1992/93:U233

yrkande 44 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

87. beträffande medelsram för Vietnam

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 (s) yrkande 28 samt med

anledning av budgetpropositionens förslag och med avslag på motion 1992/93:U233

(v) yrkande 51 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

93. beträffande medelsram för anslagsposten Demokrati, mänskliga

rättigheter och humanitärt bistånd

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U250 (s) yrkande 29 samt med

anledning av budgetpropositionens medelsförslag och med avslag på motion