Bet. 1992/93:UU20

Utrikesutskottets betänkande

1992/93:UU20

Sverige och EG

Innehåll

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1992/93

UU20

Ärendet

I detta betänkande behandlas ett antal motioner från allmänna

motionstiden 1992/93 angående Sveriges förhållande till den

västeuropeiska integrationsprocessen och EG. Betänkandet är

uppdelat i två kapitel. Det första kapitlet behandlar

övergripande frågor rörande Sveriges förhållande till EG. I det

andra kapitlet, som är indelat i flera avsnitt, behandlas frågor

inom olika ämnesområden som aktualiserats i motionerna. Varje

kapitel resp. avsnitt inleds med en sammanfattning av de

aktuella motionsyrkandena. Därefter följer utskottets

överväganden. Till betänkandet har fogats två reservationer, ett

särskilt yttrande samt meningsyttring från Vänsterpartiets

suppleant. Som bilaga återges det svenska anförandet vid

inledandet av förhandlingarna om medlemskap i EG i Bryssel den 1

februari 1993.

Motionerna

1992/93:U233 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om fasthållande vid riksdagens beslut

rörande u-landshandel och bistånd i medlemskapsförhandlingarna

med EG,

1992/93:U262 av Carl B Hamilton och Ylva Annerstedt (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG bör verka för

ett ökat samarbete med länderna i Baltikum, Central- och

Östeuropa,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG bör verka för

ökad öppenhet för import från Östeuropa,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG bör verka för

ökad frihandel med tredje världen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i förhandlingarna om

medlemskap i EG bör verka för att Sverige undantas från EG:s

restriktioner på tekoimport från u-länder och Östeuropa,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG bör verka för

en samordning av flyktingpolitiken i liberal riktning,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Sverige bör verka för att

internationellt stöd bör riktas till stater som tar emot

flyktingar från sina närområden.

1992/93:U408 av Ian Wachtmeister och Robert Jousma (nyd) vari

yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

regeringen på ett aktivare sätt bör integrera den svenska

säkerhets- och försvarspolitiken i den europeiska gemenskapen --

EG/EU,

1992/93:U501 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att bibehålla grunderna för den

svenska handikappolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om betydelsen att aktivt driva frågor av

betydelse för funktionshindrade i förhandlingsarbetet med EG,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att informationen om det

europeiska integrationsarbetet också görs tillgänglig för

funktionshindrade.

1992/93:U502 av Rune Thorén och Tage Påhlsson (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om det internationella arbetet kring

alkoholpolitiska frågor.

1992/93:U503 av Britta Sundin m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om EG och alkoholpolitiken.

1992/93:U504 av Jan Erik Ågren (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om den svenska regionalpolitiken vid förhandlingarna om ett

svenskt EG-medlemskap.

1992/93:U505 av Jan-Olof Franzén och Anders G Högmark (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om regionalt stöd.

1992/93:U506 av Hadar Cars m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

den redan under förhandlingsskedet om medlemskap i EG bör verka

för att Gemenskapen blir bättre rustad att föra en samordnad och

aktiv konjunkturpolitik i syfte att hålla arbetslösheten nere,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

den bör ta initiativ till en omfattande och fördjupad diskussion

inom det integrerade Europa om arbetslivets roll och om hur den

europeiska arbetsmarknaden skall utformas för att medborgarna i

framtiden skall kunna finna arbete i den utsträckning de önskar.

1992/93:U507 av Lars Svensk (kds) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär att UD vid fortsatta EG-förhandlingar får i

uppdrag att verka för att vid offentlig upphandling ett pris

(miljökonstant) även sätts på transportarbetet.

1992/93:U508 av Fanny Rizell (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att vid förhandlingar inför ett EG-medlemskap, Sveriges

alkoholpolitik bör påpekas som ett fungerande medel ur

folkhälsosynpunkt.

1992/93:U509 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förhandlingarna om medlemskap i EG/EU,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vetenskaplig medling vid tillsättandet av

utredningarna om konsekvenserna av medlemskap eller ej i EG/EU.

1992/93:U510 av Jan Sandberg (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att närhetsprincipen skall hävdas även för Sveriges del inom EG.

1992/93:U511 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att Öresundsregionen

vid ett svenskt medlemskap i EG betraktas som yttre gräns.

1992/93:U513 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det angelägna i att Sverige i samband med

medlemskapsförhandlingen med EG aktivt bevakar narkotikafrågan,

2. att riksdagen hos regeringen begär att den verkar för att

samtliga medlemsländer i EFTA och EG tillträder samtliga Förenta

nationernas narkotikakonventioner.

1992/93:U514 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG bör delta i de

gemensamma studie- och utbytesprogrammen för ungdomar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i förhandlingarna om

medlemskap i EG skall anmäla som utgångspunkt att

subsidiaritetsprincipen bör gälla beträffande avvägningen mellan

nationell nivå och EG-nivå inom socialpolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG deltar i EG:s

program för handikappade,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att Sverige som medlem i EG

driver tanken på aktiv arbetsmarknadspolitik som ett instrument

i kampen mot arbetslösheten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att Sverige som medlem i EG

verkar för jämställdhet mellan män och kvinnor i hela EG,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i förhandlingarna om

medlemskap i EG skall anmäla som utgångspunkt att

subsidiaritetsprincipen bör gälla beträffande avvägningen mellan

nationell nivå och EG-nivå inom familjepolitiken,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att Sverige som medlem i EG

verkar för en effektiv narkotikabekämpning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige som medlen i EG skall verka

för att samtliga medlemsländer lever upp till FN:s

narkotikakonvention och därmed kriminaliserar narkotikainnehav,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i förhandlingarna om

medlemskap i EG skall verka för att landets höga krav inom

djurhållningen bibehålls,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Sverige snarast bör bli observatör

i EG:s konsumentråd,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten av att Sverige som medlem i EG

verkar för att EG som organisation ansluter sig till

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Sverige i förhandlingarna om

medlemskap i EG skall verka för att det svenska språket bör vara

ett av EG:s officiella språk,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Sverige i förhandlingarna om

medlemskap i EG skall verka för ett bibehållet

distributionsmonopol för Systembolaget,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Sverige i förhandlingarna om

medlemskap i EG skall verka för ett bibehållet importmonopol för

Vin och Sprit AB,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Sverige i förhandlingarna om

medlemskap i EG skall anmäla som utgångspunkt att Sverige

bibehåller offentlighetsprincipen,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG skall

verka för att de principer som gäller för allmänna handlingar i

Sverige också bör gälla EG:s handlingar.

1992/93:U515 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en konkretisering av Agenda 21 på

Europanivå,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till särskild

miljöstrategi för Sveriges deltagande i europeisk gemensam

miljöpolitik,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om svenska initiativ för att påskynda

genomförandet av en koldioxidskatt inom EG och nya förhandlingar

och skärpningar av UNCED:s klimatkonvention,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om framställan till EG om behovet av skärpta

utsläppsdirektiv,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en analys av EG:s miljöpolitik ur svenskt

perspektiv,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nödvändigheten av att aktivt hävda

substitutionsprincipen,

7. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

substitutionsprincipens tillämpning i det konkreta

tillsynsarbetet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige bör verka aktivt för att bli

värdland för EEA,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den framtida utformningen av

trafiksystemen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Sverige inte bör sänka sina

miljöambitioner på de områden där EES-avtalet gett undantag,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en internationell arbetsgrupp för

miljöutveckling i östra Europa.

1992/93:U517 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

säkrande av den nordiska arbetsmarknads- och arbetsrättsmodellen

såväl inom EES-avtalets ram som i förekommande fall vid

EG-medlemskap för enskilda nordiska länder.

1992/93:U519 av Stina Eliasson och Stina Gustavsson (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om reglerna för utförsel av kulturföremål och

bevarandet av vår nationella kulturella identitet.

1992/93:U520 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om konsekvensutredningar och om likvärdiga

förutsättningar och möjligheter för ja- och nej-sidan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att, i händelse av medlemskap i EU,

uttryckligen få bekräftade de undantag som Sverige tillerkänns

beträffande alliansfriheten, neutralitet i krig,

offentlighetsprincipen, den kommunala självstyrelsen, regional-

och miljöinsatser och valutaunionen.

1992/93:U521 av Carl B Hamilton och Lennart Fremling (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG bör verka för

en kraftfull politik beträffande gränsöverskridande

miljöproblem,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG bör verka för

ökad användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG bör verka för

ökade resurser till miljöbistånd, kärnkraftssäkerhet och

ersättning för nedlagda kärnkraftverk i Östeuropa,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG bör verka för

en aktiv regionalpolitik,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i förhandlingarna om

medlemskap i EG bör verka för att stöd till jordbruk i Norrland

prioriteras,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att Sverige ingår i den

europeiska monetära unionen (EMU).

1992/93:U522 av Erling Bager och Ingela Mårtensson (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utförsel av kulturföremål.

1992/93:U523 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att ansökan om

medlemskap i EG återkallas och att påbörjade förhandlingar om

detta medlemskap avbryts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om folkomröstning om svenskt medlemskap i

EG/EU,

3. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om jämn

könsfördelning av Sveriges representation i EG:s/EU:s gemensamma

organ,

4. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om EG-rättsligt

bindande undantag och regler i ett avtal om medlemskap i EG/EU.

1992/93:L705 av Stina Gustavsson och Rosa Östh (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att i samband med EG-överläggningar samma

krav bör ställas på importerade livsmedel som på de

svenskproducerade livsmedlen.

1992/93:L716 av Ingbritt Irhammar och Elving Andersson (c)

vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om krav på svenska miljömärkningsföreskrifter

i EG-förhandlingarna.

1992/93:So235 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om asylsökande homosexuella.

1992/93:So257 av Jan Andersson och Bo Nilsson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av ett särskilt EG-kontor i Bryssel

för handikapprörelsen.

1992/93:So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om villkoren på alkoholområdet vid ett

svenskt medlemskap i EG.

1992/93:So290 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

8. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt anslag på 3

000 000 kr enligt vad i motionen anförts om behovet av ett

EG-kontor för handikapprörelsen.

1992/93:So318 av Gunnar Thollander m.fl. (s) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige bör tillse att

folkhälsofrågorna kommer med i EG-förhandlingarna.

1992/93:Sf633 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Sveriges krav vid förhandlingar om ett

svenskt EG/EU-medlemskap.

1992/93:Jo253 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Europaintegrationens effekter på

landsbygdsutvecklingen.

1992/93:Jo254 av Nils-Olof Gustafsson och Berit Andnor (s)

vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om jordbruket i norra Sverige och

EG-förhandlingarna.

1992/93:Jo255 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de svenska kraven i

medlemskapsförhandlingarna.

1992/93:Jo256 av Birgitta Carlsson och Roland Larsson (c) vari

yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bevakning av frågor som rör

livsmedelskvalitet och miljöhänsyn i förhandlingarna med EG.

1992/93:Jo410 av Ingrid Näslund och Chatrine Pålsson (kds)

vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av vederbörlig hänsyn till den

svenska fiskerinäringen i EG-förhandlingarna.

1992/93:A443 av Ulla Orring (fp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ett bibehållande av transportstödet

bör finnas med i de kommande EG-förhandlingarna.

1 Övergripande frågor beträffande Sveriges förhållande till EG

Sammanfattning av motionerna

I motion U523 (v) anförs att Sverige behöver goda förbindelser

med EG och andra länder i Europa. Enligt motionärerna kan detta

garanteras och säkras genom frihandel och politiskt samarbete,

t.ex. genom ESK. Planerna på en europeisk union, enligt

EG-staternas Maastrichtfördrag, syftar inte till alleuropeiskt

samarbete, sägs det i motionen. Maastrichtfördraget bekräftar

tvärtom EG:s grundläggande ideologi: marknadsliberalism och

stordrift inåt, tullar och gränsbevakning utåt.

Genom ett svenskt medlemskap i EG/EU (Europeiska unionen),

anförs det vidare i motion U523 (v), skulle riksdagen upphöra

att vara ensam lagstiftare i Sverige. All offentlig makt skulle

inte längre, som sägs i grundlagen, utgå från folket. Över

Sveriges grundlagar kommer att stå de traktater, förordningar,

direktiv och domar som utfärdas av EG:s olika organ. Därmed

kommer Sveriges nationella självbestämmande och den

parlamentariska demokratin att urholkas. Detta sägs vara det

viktigaste skälet till att motionärerna säger nej till ett

medlemskap i EG/EU och yrkar på att förhandlingarna skall

avbrytas och ansökan om medlemskap dras tillbaka (yrkande 1).

I motionens (U523 (v)) yrkande 2 förespråkas att

folkomröstningen hålls separat från riksdagsvalet 1994.

Riksdagen föreslås i god tid före folkomröstningen uttala sig

för att omröstningsresultatet följs och att det endast skall

föreligga två alternativ: ja eller nej till medlemskap.

I motion U523 (v) presenteras vidare ett stort antal krav som

föreslås bli EG-rättsligt bindande undantag och regler i ett

avtal om medlemskap med EG/EU i händelse de tidigare framförda

kraven, på ett avbrytande av förhandlingarna och ett

återkallande av medlemsansökan, inte skulle stödjas (yrkande 4).

Dessa särskilda krav -- sammanlagt 39 stycken -- berör flera

olika områden: 1) demokratin och det nationella

självbestämmandet, 2) utrikes- och säkerhetspolitik, 3)

ekonomisk politik, 4) de arbetandes rättigheter, 5) miljön, 6)

regionalpolitik och jordbrukspolitik samt 7) konsumentpolitik. I

motionens yrkande 3 begärs -- vid avslag på yrkande 1 -- att

Sveriges representation skall ha jämn könsfördelning i den mån

Sverige kommer att ingå i organ som är gemensamma för EG/EU och

Sverige.

I motion U520 (s) framhålls värdet av de konsekvensutredningar

som regeringen ämnar utföra i anledning av Sveriges

medlemsansökan till EG. För att dessa skall bli sakliga och

objektiva krävs enligt motionären att både ja- och nej-sidan ges

möjlighet att påverka direktiven. Urvalet av utredare måste

också ske på sätt som är godtagbart för båda sidor. Det är

vidare enligt motionären angeläget att utredning görs om hur

Sverige skall kunna ha god beredskap för ett eventuellt

icke-medlemskap i Europaunionen (yrkande 1).

I motionens yrkande 2 begärs att Sverige, i händelse av

medlemskap i EU, uttryckligen skall få bekräftade de undantag

som kan komma att tillerkännas Sverige i fråga om alliansfrihet,

neutralitet i krig, offentlighetsprincipen, den kommunala

självstyrelsen, regional- och miljöinsatser samt valutaunionen.

I motion U509 (c) yrkande 1 anförs att Sverige ej bör

förhandla om medlemskap i Europeiska unionen och ej heller ändra

grundlagen så att det blir möjligt för riksdagen att lämna ifrån

sig beslutanderätten till EG/EU. Enligt motionären bör Sverige,

som alternativ till anslutning till EG/EU, fortsätta samarbetet

med EG och resten av världen som ett fritt, öppet land. Nära

samarbetsformer bör sökas, men utan att Sverige ger upp sin rätt

att självständigt besluta i alla egna angelägenheter.

I samma motions yrkande 2 framförs förslaget att vetenskaplig

medling bör kunna tillämpas vid tillsättandet av

konsekvensutredningarna angående medlemskap eller ej i EG/EU. I

motionen framhålls att värderingar spelar en stor roll när det

är fråga om bedömningar om framtiden, även om de aktuella

utredarna har integritet och strävar efter att vara objektiva.

I motion U514 (fp) anges riktlinjer för Sveriges medverkan i

arbetet inom EG. Enligt motionen är strävan efter fred den

grundläggande drivkraften för skapandet av EG och för Europas

fortsatta integration. I motionen tas klart och otvetydigt

ställning för svenskt medlemskap i EG. Detta ställningstagande

innebär inte, anges det i motionen, att vi i alla avseenden vet

hur det nya Europa kommer att gestalta sig. Detta är dock i sig

ett starkt skäl för medlemskap; att söka säkerställa ett större

svenskt inflytande över de vägar som Europas folk väljer när de

samarbetar mot "ett allt fastare förbund". EG är inte så bra som

man kunde önska från liberala utgångspunkter, anförs det i

motionen. Det finns mycket inom EG som kan påverkas och

förändras till det bättre.

Motionärerna framhåller att Gemenskapens politik skall ta sin

utgångspunkt i medlemsländernas kapacitet och effektivitet att

fatta beslut i enlighet med den s.k. närhets- eller

subsidiaritetsprincipen. För Folkpartiet liberalerna är det

naturligt att värna och vidareutveckla de sociala rättigheter

och minimiregler som EG beslutat om. Sverige skulle vid ett

medlemskap ha viktiga erfarenheter att tillföra, inte minst i

många sociala frågor, anser motionärerna. Flera av motionens

yrkanden rörande sådana aspekter på ett svenskt EG-medlemskap

behandlas i senare avsnitt i betänkandet. I samma motions

yrkande 12 begärs att Sverige i förhandlingarna om medlemskap i

EG skall verka för att det svenska språket bör vara ett av EG:s

officiella språk. I yrkande 15 anförs att Sverige i

förhandlingarna om medlemskap i EG skall anmäla som utgångspunkt

att Sverige bibehåller offentlighetsprincipen. I motionens

yrkande 16 anförs att Sverige som medlem i EG skall verka för

att de principer som gäller för allmänna handlingar i Sverige

också bör gälla EG:s handlingar.

I motion U408 (nyd) sägs att Sverige med all sannolikhet

kommer att bli medlem i EG/EU. Därför finns enligt motionärerna

anledning för Sverige att redan nu inrikta sig

säkerhetspolitiskt efter denna strävan. I yrkande 5 anförs att

regeringen på ett aktivare sätt bör integrera den svenska

säkerhets- och försvarspolitiken i den Europeiska gemenskapen,

EG/EU.

I motion U510 (m) begärs att regeringen i EG skall verka för

att närhetsprincipen, dvs. beslutsfattande på lägsta möjliga

effektiva nivå, skall tillämpas fullt ut och på alla tänkbara

områden inom organisationen. Motionären anför att

beslutsfattandet inom EG, till dess att närhetsprincipen fått

fullt genomslag, ändå kommer att innehålla fall där beslut

fattas på områden som antingen bör hanteras av de enskilda

staterna eller av de enskilda medborgarna. I motionen

exemplifieras detta med EG:s förslag angående motorcykeltrafik,

vilket enligt motionären motverkar sitt vällovliga syfte att

minska antalet svåra motorcykelolyckor.

Utskottet

Riksdagen beslutade den 12 december 1990 att Sverige borde

eftersträva att bli medlem i den Europeiska gemenskapen.

Beslutet att söka medlemskap i EG/EU har en mycket bred

förankring i riksdagen. Ansökan inlämnades till EG den 1 juli

1991.

Medlemskapsförhandlingarna med EG inleddes i Bryssel den 1

februari 1993. Förhandlingarna beräknas pågå hela 1993. En stor

riksdagsmajoritet står bakom den svenska

förhandlingsuppläggningen, så som den presenterades av

Europaminister Dinkelspiel i samband med inledandet av

förhandlingarna. Anförandet, som redovisar de svenska

utgångspunkterna inför förhandlingarna på en rad centrala

områden, återges som bilaga till detta betänkande.

Utrikesutskottet har i tidigare betänkanden (främst 1990/91:UU8,

1990/91:UU21 samt 1991/92:UU24) utförligare redovisat bakgrunden

till Sveriges strävan att delta i det europeiska

integrationsarbetet och den utveckling som lett fram till

beslutet att ansöka om medlemskap i den Europeiska gemenskapen.

Riksdagen har tillsatt en särskild delegation, Svenska

delegationen till Gemensamma parlamentarikerkommittén

EG--Sverige (EG-delegationen), som i egenskap av organ för

riksdagens kontakter med Europaparlamentet nära följer den

europeiska integrationsprocessen. Delegationen, som består av

sammanlagt 18 ledamöter, svarar också för samrådet mellan

riksdagen och regeringen under förhandlingarna om svenskt

medlemskap i EG.

De motioner som behandlas i detta betänkande väcktes samtliga

under allmänna motionstiden i januari 1993, dvs. före inledandet

av förhandlingarna om medlemskap i EG. Utskottet har därför valt

att behandla flertalet motioner med hänvisning till

uppläggningen av förhandlingarna och det pågående

förhandlingsarbetet. Under förhandlingarnas gång äger ett

fortlöpande samråd rum mellan regering och riksdag inom ramen

för EG-delegationens mandat, varvid många av de konkreta

yrkandena i motionerna kommer att behandlas närmare.

Flera motioner tar upp Sveriges förhållande till EG ur ett

mycket brett perspektiv. Många yrkanden som behandlas i detta

och i senare avsnitt i betänkandet -- t.ex. de i motion U514

(fp) -- ligger väl i linje med den syn som regering och riksdag

vid upprepade tillfällen har deklarerat. I EES-propositionen

(1991/92:170) som behandlades i EES-utskottets betänkande

1992/93:EU1, anfördes bl.a. följande:

Sveriges strävan att bli medlem i EG bottnar i en insikt om

att integrationen har utvecklats till ett alltmer framgångsrikt

och fördjupat samarbete för att säkra demokrati, frihet och

ekonomiska framsteg i vår del av världen. De omvälvande

händelserna i Central- och Östeuropa har också skapat helt andra

förutsättningar än tidigare att förverkliga ett brett

alleuropeiskt samarbete. Det råder heller ingen tvekan om att EG

kommer att spela en central roll i denna utveckling.

I utskottets betänkande 1991/92:UU19 om säkerhet och

nedrustning redogörs för de senaste årens omvälvningar i Europa

och de förändringar som därmed inträtt i den svenska och

europeiska säkerhetspolitiska miljön. Regering och riksdag har

vid många tillfällen framfört uppfattningen att den Europeiska

gemenskapen och medlemsländernas gemensamma agerande är

avgörande för stabilitet, fred och utveckling i Europa.

Utskottet konstaterar att EG till sin natur är en öppen

gemenskap. Detta slås fast i de grundläggande fördragen och har

vid flera tillfällen bekräftats av det Europeiska rådet, dvs.

medlemsländernas stats- och regeringschefer. Senast skedde detta

vid rådets möte i Edinburgh i december 1992, då beslut även

fattades om att inleda medlemskapsförhandlingar med Sverige,

Finland, Österrike och Norge. I de s.k. Europaavtal som EG

slutit med ett antal i länder i Central- och Östeuropa uppställs

medlemskap i EG som ett långsiktigt mål för förbindelserna

mellan länderna och EG.

Ett svenskt EG-medlemskap kommer enligt utskottets uppfattning

att förstärka Sveriges möjligheter att stödja en positiv

utveckling i Central- och Östeuropa. Stor vikt fästs också från

svensk sida vid detta. Detta avspeglades i det svenska

anförandet vid öppnandet av medlemskapsförhandlingarna. Frågor

om ökad handel med bl.a. länderna i Central- och Östeuropa

behandlas i senare avsnitt i betänkandet.

Det nordiska samarbetet är, som också framkommit i

utrikesutskottets betänkande 1992/93:UU9, inte att betrakta som

ett alternativ till EG/EU-medlemskap utan som ett komplement

därtill. Som framhållits i utskottets tidigare betänkande skulle

ett scenario innebärande att Sverige, Finland och Norge skulle

ges möjlighet att fullt ut delta i det europeiska samarbetet, ge

våra länder tillfälle att bygga ut och fördjupa sitt samarbete

inom en europeisk ram. Därmed skulle Norden också ges ökade

möjligheter att i det europeiska samarbetet hävda nordiska

intressen och nordisk identitet. Betydelsen av det nordiska

samarbetet lyftes också fram i det svenska öppningsanförandet

den 1 februari 1993.

Motionerna U408 (nyd) yrkande 5 och U520 (s) yrkande 2

(delvis) berör från skilda utgångspunkter Europasamarbetets

utrikes- och säkerhetspolitiska konsekvenser för Sverige.

Utskottet har tidigare utförligt behandlat denna fråga, bl.a. i

betänkande 1991/92:UU19. I det svenska inledningsanförandet i

Bryssel hänvisades bl.a. till utskottets överväganden i dessa

avseenden. I utskottets betänkande framhölls bl.a. följande:

"Sveriges militära alliansfrihet syftande till att vårt land

skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde

består."

Sedan år 1970 har EG:s medlemsländer bedrivit ett utrikes- och

säkerhetspolitiskt samarbete i anslutning till Gemenskapen. I

den s.k. Davignonrapporten från 1970 drogs riktlinjerna upp för

det Europeiska politiska samarbetet (EPS) -- ett mellanstatligt

samarbete inom den utrikespolitiska sfären som bedrivs med

enhällighet som enda beslutsform. Samråd i frågor av ömsesidigt

intresse och samordning av utrikespolitik där så ansågs möjligt

och önskvärt är samarbetets viktigaste beståndsdelar.

Maastrichtöverenskommelsen innebär att det Europeiska

politiska samarbetet (EPS) övergår i en gemensam utrikes- och

säkerhetspolitik. Denna integreras institutionellt med

Gemenskapens övriga verksamhet, men bibehåller särskilda

samråds- och beslutsformer. Unionsfördraget innebär att det

utrikespolitiska samarbetets grundläggande dokument anpassas

till den praxis som utvecklats mellan medlemsländerna under

senare år. Det kan därmed sägas utgöra en förstärkt grund för

Gemenskapens kapacitet att agera i den nya verklighet som vuxit

fram i det europeiska och internationella umgänget.

Europeiska rådet skall enligt fördraget dra upp riktlinjerna

för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. De

grundläggande besluten om riktlinjerna för det gemensamma

agerandet på dessa områden måste även i framtiden fattas genom

enhällighet mellan medlemsländerna.

En ny och betydelsefull princip i det gemensamma agerandet

innebär, enligt Maastrichtavtalet, att Ministerrådet genom

enhälliga beslut skall kunna identifiera områden där själva

genomförandet av politiken skall kunna ske genom beslutsfattande

med kvalificerad majoritet. Frågor med effekt på försvarsområdet

kommer även fortsättningsvis att vara undantagna från de

bestämmelser som reglerar det gemensamma agerandet. Sådana

frågor skall alltid behandlas enligt enhällighetsprincipen.

Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall omfatta

alla frågor som berör unionens säkerhet, inbegripet utformningen

på lång sikt av en gemensam försvarspolitik, som med tiden

skulle kunna leda till ett gemensamt försvar. Den gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitiken kan således på sikt eventuellt

komma att resultera i utvecklingen av säkerhetsarrangemang, som

kan komma att genomföras om och när den politiska viljan finns

hos medlemsländerna.

Vid utformandet av den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken skall, enligt Maastrichtfördraget, särskild

hänsyn tas till vissa medlemsländers speciella karaktär på det

säkerhets- och försvarspolitiska området. Politiken skall också

respektera de förpliktelser som vissa medlemsländer har i

enlighet med sitt medlemskap av NATO och vara förenlig med den

gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken inom

Atlantalliansen. År 1996 skall Ministerrådet, i samband med den

allmänna fördragsrevisionen, avlägga en rapport till Europeiska

rådet med en utvärdering av de erfarenheter man gjort på det

utrikes- och säkerhetspolitiska området.

I en folkomröstning den 2 juni 1992 röstade de danska väljarna

nej till Maastrichtfördraget. Mot denna bakgrund fattade

Europeiska rådet i Edinburgh i december 1992 beslut om vissa

problem som tagits upp av Danmark med anledning av

Maastrichtfördraget. I korthet beslutades följande:

1) att Danmark inte kommer att vara bundet av de regler

angående den ekonomiska politiken som gäller endast för de

medlemsstater som deltar i den tredje fasen av EMU, dvs. att

Danmark inte behöver ansluta sig till Gemenskapens planerade

gemensamma centralbank och valuta,

2) att ingenting i Maastrichtfördraget förpliktar Danmark till

medlemskap i WEU. Detta innebär att Danmark inte deltar i

utarbetandet och genomförandet av de unionsbeslut som har

försvarspolitiska konsekvenser, men inte kommer att hindra

utvecklingen av närmare samarbete mellan medlemsstaterna på

detta område,

3) att Danmark endast deltar i rättsligt och polisiärt

samarbete så länge detta är av mellanstatlig karaktär, dvs. att

Danmark inte behöver ge upp något av sin nationella

beslutanderätt avseende t.ex. inresebestämmelser,

4) att bestämmelserna i Maastrichtfördraget om

unionsmedborgarskap ger medborgare i medlemsstaterna de

ytterligare rättigheter och det utvidgade skydd som anges där

samt att dessa på inget sätt ersätter det nationella

medborgarskapet. Frågan om en persons medborgarskap i en viss

medlemsstat avgörs uteslutande under hänvisning till den berörda

medlemsstatens egen lagstiftning.

Danmark får enligt Edinburghmötets ställningstaganden och i

överensstämmelse med sina konstitutionella bestämmelser när som

helst meddela övriga medlemsstater att landet inte längre önskar

utnyttja dessa beslut, helt eller delvis. En ny folkomröstning

om Maastrichtfördraget ägde rum i Danmark den 18 maj 1993. I

denna röstade 56,8 % av danskarna ja och 43,2 % nej.

I motion U523 (v) yrkas att EG-samarbetet inte skall innebära

ett ökande samarbete på krigsmaterielområdet. I denna fråga får

utskottet hänvisa till sitt betänkande 1992/93:UU1. I detta

konstaterade utskottet att dittillsvarande riktlinjer inneburit

att utrikespolitiska hinder i samband med utlandssamverkan och

export på krigsmaterielområdet inte ansetts gälla för de

nordiska länderna och de traditionellt neutrala länderna

Schweiz, Österrike och Irland. Denna ordning borde enligt

utskottet fortsätta att gälla. I takt med att samarbetet med

övriga EG-länder byggs ut fann utskottet det också naturligt att

samma principer för utlandssamverkan och export borde tillämpas

även i fråga om dessa länder. Detta innebär enligt utskottet

emellertid inte något deltagande i ett förpliktande EG-samarbete

på krigsmaterielområdet.

I motion U523 (v) yrkas vidare att Sverige, i fall av

medlemskap, skall ha rätt att avstå från deltagande i sanktioner

mot tredje land som ej beslutats av FN eller ESK om ej annat

beslutats av riksdagen. Utskottet får därvid konstatera att

beslut inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken om

införande av sanktioner förutsätter consensus. Sverige kommer

således att själv kunna avgöra huruvida eventuella sanktioner

skall få svenskt stöd eller ej.

Med anledning av de resonemang som förs och de frågor som

ställs i bl.a. motion U523 (v) om det nationella

självbestämmandet och den parlamentariska demokratin får

utskottet bl.a. hänvisa till vad som sägs i direktiven till den

särskilda utredning som genom regeringsbeslut den 4 februari

1993 givits i uppdrag att belysa konsekvenser för Sverige i

fråga om överlåtelse av beslutsbefogenheter och tillämpning av

den s.k. närhetsprincipen vid olika former av deltagande i den

västeuropeiska integrationen. I direktivens bakgrundstext

framhålls bl.a. följande:

EG innebär både mellanstatligt samarbete i vid omfattning på

vissa områden och överlåtelse av beslutanderätt på andra

områden. I stor utsträckning bygger EG på tanken att gemensamma

regler skall råda inom Gemenskapen. Beslut om gemensamma regler

fattas i första hand av EG:s ministerråd där medlemsländerna

verkar gemensamt. Besluten är resultatet av en lång

beredningsprocess som inbegriper förberedande arbete i ett stort

antal kommittéer och andra fora, med representanter för bl.a.

medlemsländerna och intresseorganisationer. EG:s parlament har

under senare år fått ökad kompetens i beslutsprocessen.

När beslutanderätten på ett område överlåts till EG avstår

således ett medlemsland från en del av sin beslutanderätt. Ett

medlemsland deltar emellertid i alla sammanhang där beslut

förbereds och fattas inom EG och kan på så sätt påverka inte

bara sin egen situation utan även utvecklingen inom Europa.

Således kan på vissa områden ett medlemsland minska sin formella

beslutanderätt men öka sin reella bestämmanderätt. Länder som

står utanför EG saknar möjlighet till sådant inflytande i

beslutsprocessen. I flertalet fall torde de emellertid av

omständigheterna i efterhand tvingas att anpassa sig till

besluten.

Hur de frågor som avgörs på EG-nivå skall förankras i

nationella parlament och hur samråd med myndigheter och

intresseorganisationer skall ske regleras självfallet inte av

EG-fördragen. Sådana frågor avgör varje medlemsland självt.

Sveriges förhållande till andra stater och till

internationella organisationer regleras i regeringsformen. Denna

ger ett visst utrymme för att överlåta beslutanderätt till en

mellanstatlig organisation. Grundlagsutredningen inför EG har

haft till uppgift att bl.a. överväga om den bestämmelsen behöver

ändras inför ett svenskt medlemskap i EG/EU och att i övrigt

föreslå nödvändiga grundlagsändringar inför ett sådant

medlemskap. Utredningen har också haft att överväga på vilket

sätt riksdagen skall kunna spela en aktiv roll i EG-samarbetet

och hur val i Sverige av ledamöter till Europaparlamentet bör

ske.

I utredningens betänkande EG och våra grundlagar (SOU 1993:14)

föreslås införandet av en helt ny bestämmelse i regeringsformens

första kapitel. Förslaget till ny bestämmelse innebär att om

Sverige blir medlem i EG och om Sverige överlåter beslutanderätt

till EG så "gäller de förpliktelser som följer av anslutningen

utan hinder av vad som föreskrivs i grundlag eller annan lag".

Grundlagsutredningen analyserar även flera av de övriga frågor

som berörs i motion U523 (v), t.ex. det nationella

självbestämmandet, domstolarnas självständighet samt

offentlighetsprincipen och meddelarfriheten.

I den diskussion som förts sedan Grundlagsutredningen inför EG

lämnat sitt betänkande har framhållits att utredningens förslag

tycks gå längre än vad flertalet av dagens medlemsstater i EG

själva ansett vara nödvändigt. Mot denna bakgrund har

Justitiedepartementet fått i uppdrag att ta fram alternativ till

utredningens förslag. Departementet har med utgångspunkt i

Grundlagsutredningens arbete dels gjort en analys av vilka

grundlagsändringar som skulle vara i strikt mening nödvändiga,

dels utarbetat ett mer utförligt förslag till preciserade

grundlagsändringar på alla de områden som skulle beröras av ett

EG-medlemskap. Som ett ytterligare alternativ redovisar

Justitiedepartementet möjligheten att i grundlag markera att EG

är bundet av ett fri- och rättighetsskydd som i huvudsak står i

överensstämmelse med fri- och rättighetsskyddet i den svenska

regeringsformen och Europakonventionen (departementspromemoria

1993-05-03).

Remisstiden för utredning och alternativa förslag från

Justitiedepartementet går ut den 20 augusti 1993. Proposition

med förslag till grundlagsändringar kommer därefter att

föreläggas riksdagen.

Utskottet finner det i sammanhanget värt att notera den ökade

vikt Gemenskapen fäster vid den s.k. subsidiaritets- eller

närhetsprincipen. Principen, vars närmare utformning är under

diskussion, innebär i huvudsak att Gemenskapen endast bör agera

när ett mål bättre kan uppnås på gemenskapsnivå än av de

enskilda medlemsstaterna. Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh

i december 1992 fattades viktiga beslut om tillämpningen av

denna princip, som välkomnas från svensk sida. Utskottet noterar

vidare att Europaminister Dinkelspiel i det svenska

öppningsanförandet den 1 februari 1993 liksom i information till

riksdagen den 21 januari 1993 framhållit att närhetsprincipen

bidrar till respekt för medlemsländernas nationella identitet

och till att säkerställa nationella och lokala myndigheters

kompetens.

Med det ovan anförda avslår utskottet yrkande 5 i motion U408

(nyd), yrkande 1 i motion U509 (c) och yrkande 1 i motion U523

(v) samt betraktar motion U510 (m), yrkandena 12, 15 och 16 i

motion U514 (fp), yrkande 2 i motion U520 (s) samt yrkande 4

(berörd del) i motion U523 (v) som besvarade.

Flertalet av de frågor som tas upp i motion U523 (v) berörs i

den presentation av den svenska förhandlingsuppläggningen som

gjordes i samband med öppnandet av förhandlingarna i Bryssel den

1 februari i år. Härvid presenterades inledningsvis vissa

grundläggande principer och målsättningar som Sverige för med

sig vid sitt inträde i Gemenskapen och vilka kommer att ligga

till grund för vårt agerande som framtida medlem. I vissa fall

är det angeläget att de svenska ståndpunkterna kommer att

avspeglas i en förhandlingsöverenskommelse. I andra fall är det

av vikt att från svensk sida redan nu markera vilka ståndpunkter

som Sverige som medlem i EG kommer att verka för.

I det svenska inledningsanförandet i Bryssel den 1 februari

1993 redovisades den svenska synen på dessa frågor, t.ex. vad

gäller tillämpningen av offentlighetsprincipen. Utskottet

noterar att ett fortlöpande samråd i för förhandlingsarbetet

centrala frågor äger rum mellan regering och riksdag i

EG-delegationen. Inom ramen för detta samråd avser delegationen

bl.a. att anordna en offentlig utfrågning om

offentlighetsprincipen.

För andra av de i motionen anförda frågorna gäller att de

berörs i det avsnitt i öppningsanförandet som presenterar de

svenska förhandlingspositionerna. Detta gäller t.ex. en rad

frågor på regionalpolitikens och jordbrukspolitikens område. Det

gäller också miljöområdet, där Sveriges förhandlingsposition

bl.a. innebär att de för Sverige gällande särlösningarna i

EES-avtalet rörande bl.a. kemikalier, farliga ämnen och

avgasutsläpp från motorfordon också skall få sin motsvarighet i

anslutningsfördraget. Flera av dessa frågor behandlas även

senare i detta betänkande.

I motion U523 (v) liksom i vissa andra motioner talas om att

de för Sverige utverkade undantagen och särlösningarna skall

vara "EG-rättsligt bindande". Utskottet konstaterar att sådana

särskilda villkor och lösningar som Sverige slutligen kommer att

kunna uppnå i förhandlingarna och som därvid kommer att bli

element i anslutningsfördraget kommer att ha denna rättsligt

bindande karaktär.

Med anledning av att vissa av kraven i motion U523 (v) avser

undantag från centrala inslag i EG-rätten -- t.ex. artikel 30 i

Romfördraget, Cassis-de-Dijon-domen, artikel 92--94 i

Romfördraget m.m. -- konstaterar utskottet att Sverige till

fullo delar de politiska mål och principer, de s.k. finalités

politiques, som återfinns i fördraget om den Europeiska unionen.

Detta har framförts av regeringen vid ett flertal tillfällen,

inte minst i inledningsanförandet i Bryssel. Sverige är i

förhandlingarna med Gemenskapen således redo att utgå från

gällande rättigheter och skyldigheter, den s.k. acquis

communautaire.

Därmed får yrkande 4 i motion U523 (v) (berörd del) anses

besvarat.

Frågan om folkomröstning, som aktualiseras i motion U523 (v)

yrkande 2, är liksom övriga konstitutionella frågor föremål för

analys i beredningen av förslag till en ny grundlag. I det

betänkande som lämnats av Grundlagsutredningen inför EG (SOU

1993:14) lämnas inte några uttryckliga förslag om vilket slag av

folkomröstning -- rådgivande eller beslutande -- som bör hållas

eller om när den bör äga rum. I betänkandet framhålls dock

vikten av att klara alternativ ställs mot varandra.

Grundlagsutredningen anser att omröstningen alltså bör gälla Ja

eller Nej till en handlingslinje. Det vore också en fördel,

anförs det i betänkandet, om omröstningen kunde gälla frågan om

ett medlemskap, baserat på ett färdigförhandlat förslag till

avtal.

Utskottet vill inte föregripa de bedömningar om

Grundlagsutredningens överväganden som kan framkomma. Det kan

emellertid redan nu konstateras att det finns en bred

parlamentarisk uppslutning kring uppfattningen att

folkomröstningsresultatet skall följas oavsett om omröstningen

hålls separat från eller i anslutning till riksdagsvalet 1994.

Frågan om utländska medborgares möjligheter att delta i

folkomröstningar är beroende av vilken typ av folkomröstning som

äger rum. Vid beslutande folkomröstningar får endast svenska

medborgare delta. Vid rådgivande folkomröstningar finns

möjligheten att medge rösträtt även för andra än svenska

medborgare.

Därmed betraktar utskottet yrkande 2 i motion U523 (v) som

besvarat.

Två motioner, U509 (c) yrkande 2 samt U520 (s) yrkande 1, tar

upp frågan om konsekvensutredningar av medlemskap i EG samt om

hur dessa kommer att tillsättas och ges möjlighet att arbeta.

Utskottet konstaterar att regeringen redan tillsatt ett antal

utredningar med uppgift att belysa konsekvenserna såväl av ett

svenskt medlemskap i EG/EU som av följderna av att Sverige

ställer sig utanför det europeiska samarbetet inom EG:s ram.

Utredningsarbetet syftar till att ge en bred och allsidig

genomlysning av skilda samhällsområden inför folkomröstningen

1994. De tillsatta kommittéerna har en bred sammansättning. Till

det samlade utredningsarbetet knyts dessutom en parlamentariskt

sammansatt referensgrupp med uppdrag att följa

utredningsarbetet. Utskottet utgår från att utredningarna ges

sådana resurser och övriga förutsättningar för att de aktuella

frågeställningarna skall bli så allsidigt belysta som möjligt.

Utskottet vill understryka betydelsen av att utredningarna så

långt möjligt tillämpar en gemensam analysmetodik samt

sammantaget ger en heltäckande bild av konsekvenserna för

Sverige av ett medlemskap resp. av ett icke-medlemskap i EG/EU.

Därmed får yrkande 2 i motion U509 (c) samt yrkande 1 i motion

U520 (s) anses besvarade.

I motion U523 (v) yrkande 3 begärs, vid avslag på motionens

yrkande 1, att Sveriges representation i EG/EU skall präglas av

jämn könsfördelning.

Utskottet noterar att en jämn könsfördelning i beslutande

organ på alla nivåer eftersträvas som ett led i den svenska

jämställdhetspolitiken. Detta gäller såväl i Sverige som i

internationella fora. I sitt yttrande till EES-utskottet

angående proposition 1991/92:170 om godkännande av EES-avtalet

(1992/93:UU1y) framhöll utskottet vikten av att

jämställdhetsaspekterna beaktas för att Sverige i sitt agerande

inom ramen för EES-institutionerna skall kunna verka enligt de

målsättningar som riksdagen angett på alla berörda områden.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att det är viktigt att få in

kvinnors syn och erfarenheter i arbetet. Riksdagen biföll

EES-utskottets hemställan den 18 november 1992.

Därmed betraktar utskottet yrkande 3 i motion U523 (v) som

besvarat.

2 Särskilda ämnesområden

2.1 Biståndssamarbete, frihandel

Sammanfattning av motionerna

I motion U262 (fp) anförs att EG:s betydelse för de

demokratiska revolutionerna i Central- och Östeuropa knappast

kan överskattas. De styrande i dessa länder står nu inför den

gigantiska uppgiften att införa och säkerställa en fungerande

demokrati, bygga upp samhällen byggda på rättsstatens principer

och skapa ett växande välstånd på marknadsekonomisk grund.

Västeuropas viktigaste uppgift, sägs det i motionen, är att

politiskt och ekonomiskt integrera Östeuropa med Västeuropa.

Enligt motionärerna är EG den organisation som har störst

möjlighet att i dag, genom ekonomisk, teknisk och annan hjälp,

underlätta omställningen i öst. En fri handel blir avgörande för

Östeuropas framtid. I motionens yrkande 1 begärs att Sverige som

medlem i EG skall verka för ett ökat samarbete med länderna i

Baltikum, Central- och Östeuropa. I yrkande 2 anförs att Sverige

som medlem i EG bör verka för ökad öppenhet för import från

Östeuropa.

EG är världens största handelsblock och har en betydande

handel med u-länderna. Sverige och de andra EFTA-länderna är

jämförelsevis liberala i sin handelspolitik mot u-länderna, sägs

det vidare i motion U262 (fp). Med tanke på EG:s stora import är

det för u-länderna dock betydligt viktigare att EG:s

handelspolitik blir något mer frihandelsvänlig, än att Sverige

bibehåller exakt samma handelspolitik som i dag. I motionens

yrkande 7 begärs att Sverige som medlem i EG bör verka för ökad

frihandel med tredje världen. I yrkande 8 anförs att Sverige i

förhandlingarna om medlemskap i EG bör verka för att Sverige

undantas från EG:s restriktioner på tekoimport från u-länder och

Östeuropa.

I motion U233 (v) hänvisas till utrikesutskottets tidigare

uttalanden rörande Sveriges syn på handels- och biståndsfrågorna

i ett EG-perspektiv (1991/92:UU15): "Redan i

medlemskapsförhandlingarna är det viktigt att Sverige

understryker sin syn på biståndsfrågorna. Sverige bör värna

också om de förbättringar som har gjorts i den svenska närings-

och handelspolitiken under de senaste åren. Avregleringen av

jordbruket och avvecklingen av kvoter för textilimporten är två

svenska åtgärder som kan gagna u-länderna." I motionens yrkande

21 begärs att Sverige i medlemskapsförhandlingarna med EG skall

stå fast vid riksdagens beslut rörande u-landshandel och

bistånd.

I motion U521 (fp), som utförligt behandlar olika

miljöaspekter och regionalpolitiska frågor inför de svenska

medlemskapsförhandlingarna med EG, begärs (yrkande 3) att

Sverige som medlem i EG skall verka för ökade resurser till

miljöbistånd, kärnkraftssäkerhet och ersättning för nedlagda

kärnkraftverk i Östeuropa.

Utskottet

Sverige kommer även som medlem i EG att fortsätta arbetet för

att få till stånd en globalt ökad frihandel och föra en

biståndspolitik baserad på generositet och solidaritet. I det

svenska inledningsanförandet i Bryssel den 1 februari framhölls

detta på följande sätt:

En stark Europeisk union måste vara generös mot omvärlden. Den

största utmaningen i Europa i dag är att bistå de central- och

östeuropeiska länderna i deras ansträngningar att säkra

demokrati, social rättvisa och marknadsekonomi. På samma sätt

måste Europa beakta och ta fasta på utvecklingsländernas behov.

Handel och bistånd, miljö och utveckling måste gå hand i hand

med vår strävan att bekämpa fattigdomen. Sverige är berett att

delta aktivt i gemensamma europeiska ansträngningar för att

lindra nöden i de fattigaste länderna och för att främja deras

utveckling. Vi önskar också gemensamt och i en generös anda

hantera flykting- och migrationsfrågorna.

EG:s centrala roll för utvecklingen av ett brett alleuropeiskt

samarbete kan sägas ha bekräftats bl.a. av de s.k. Europaavtal

som EG har ingått med Polen, Ungern, Tjeckoslovakien, Rumänien

samt Bulgarien. Denna form av associationsavtal, som är av en

karaktär som EG inte tidigare tillämpat, innehåller förutom fri

handel med industriprodukter och lättnader i handeln med

jordbruksvaror också överenskommelser om politisk dialog,

arbetskraftens rörlighet, industriellt och tekniskt samarbete,

kulturutbyte, m.m.

Vad avser motionärernas önskemål om ökad frihandel med

Östeuropa och tredje världen (yrkande 21 i motion U233 (v)

(delvis) samt yrkandena 2, 7 och 8 i motion U262 (fp)) får

utskottet konstatera, att Sverige inom EFTA:s ramar har

frihandelsavtal med ett flertal central- och östeuropeiska

länder. Vid medlemskap i EG kommer Sverige att omfattas av EG:s

associationsavtal med dessa länder, Europaavtalen. Som medlem av

EG avser Sverige fortsätta att verka för ökade möjligheter till

export från Östeuropa. Utskottet noterar att även EG uttalat

denna förhoppning, senast bl.a. i en rapport om samarbetet

mellan EG och länderna i Central- och Östeuropa och om

samarbetets framtida inriktning. Rapporten, som överlämnades av

EG-kommissionen till Europeiska rådet i Edinburgh i december

1992, har välkomnats av EG:s stats- och regeringschefer.

Samtidigt noterar dock utskottet med oro de tendenser till ökad

protektionism, bl.a. på livsmedels- och stålområdet, som på

senare tid kommit till uttryck inom såväl EFTA- som

EG-samarbetet. Som framgått ovan betonades handelns vikt i

Sveriges strävan att bekämpa fattigdomen i utvecklingsländerna

även i Europaministerns anförande den 1 februari 1993.

Därmed får yrkande 21 i motion U233 (v) (berörd del) samt

yrkandena 2, 7 och 8 i motion U262 (fp) anses besvarade.

Frågan om EG och den framtida biståndspolitiken behandlas

utförligt i utskottets betänkande 1992/93:UU15 om

internationellt utvecklingssamarbete. Där konstateras bl.a. att

inriktningen av EG:s bistånd i stort överensstämmer med Sveriges

ambitioner på området. Endast en mindre del av det svenska

biståndet skulle komma att kanaliseras genom EG:s

biståndsbudget. Maastrichtavtalet markerar en strävan att

samordna biståndsinsatserna, men varje land bibehåller

beslutanderätten över sin nationella biståndspolitik. Det

analysarbete som bedrivits både i Sverige och av EG om

EG-samarbetets konsekvenser på biståndsområdet har enligt vad

utskottet erfarit givit vid handen att några principiella

förändringar av det svenska biståndet inte är att vänta med

anledning av ett svenskt medlemskap. EG-kommissionen har i sitt

yttrande över den svenska medlemsansökan vad gäller biståndet

bl.a. sagt:

Sveriges erfarenheter i fråga om utvecklingssamarbete skulle

utgöra en tillgång för gemenskapen, särskilt inom ramen för den

gemensamma politik avseende utvecklingssamarbete som upprättas

enligt Fördraget om Europeiska unionen. Det bör inte bli något

problem för Sverige att ansluta sig till hela EG:s regelverk på

detta område och till alla de internationella avtal om

utvecklingssamarbete som har ingåtts av gemenskapen.

I utskottets betänkande 1992/93:UU15 understryks vikten av att

en fördjupad analys görs av EG-samarbetet på biståndsområdet

samt konsekvenserna härav för Sveriges del vid ett medlemskap.

Den ekonomiska omfattningen av Sveriges bidrag till EG:s

bistånd vid ett medlemskap har av Utrikesdepartementet beräknats

till ca 1 miljard kronor per år, eller 7--8 % av den svenska

biståndsramen. Detta motsvarar EG-andelen i Nederländernas resp.

Danmarks nationella biståndsbudgetar. Motsvarande genomsnitt för

samtliga tolv EG-länder är ca 15 %. Utskottet finner att

yrkandena i motion U233 (v) (yrkande 21), U262 (fp) (yrkande 1)

samt i motion U521 (yrkande 3) således torde ligga väl i linje

med den politik Sverige avser att driva i EG.

Därmed betraktar utskottet yrkande 21 i motion U233 (v)

(berörd del), yrkande 1 i motion U262 (fp) samt yrkande 3 i

motion U521 (fp) som besvarade.

2.2 Ekonomiska och monetära unionen

Sammanfattning av motionerna

I motion U521 (fp) anges att en viktig fördel med ett svenskt

deltagande i den europeiska monetära unionen (EMU) skulle vara

att öka intresset för investeringar i Sverige. Intresset skulle

nämligen öka, anförs det i motionen, om dagens valutarisker

eliminerades till följd av att Sverige blev en del av ett större

valutaområde. Därmed skulle även tillväxten öka. Också den

svenska räntan skulle bli lägre om osäkerheten om den svenska

växelkursen på lång sikt minskade.

I motionen anges att inrättandet av EMU är tänkt att ske

successivt och i takt med att länderna själva anser sig uppfylla

EMU:s kvalifikationskrav. Länderna kommer också själva att

uppsätta de mål och bestämma om de medel för genomförande som

kommer att aktualiseras inom ramen för de ekonomiska

åtgärdsprogram som EMU-samarbetet kommer att erfordra. Även ett

begränsat EMU -- ett "mini-EMU" -- skulle enligt motionärerna ge

Sverige fördelar i form av lägre ränta och bättre tillväxt. I

motionens yrkande 6 begärs att riksdagen som sin mening skall ge

regeringen till känna vikten av att Sverige ingår i EMU.

Bakgrund

Den ekonomiska och monetära unionen enligt unionsfördraget

från Maastrichtöverenskommelsen syftar till en samordnad

ekonomisk politik inom Gemenskapen innefattande bl.a. en

gemensam valuta och en europeisk centralbank.

Enligt överenskommelsen i Maastricht skall den ekonomiska och

monetära unionen mellan EG:s medlemsstater fullbordas senast

1999. Från nuvarande ekonomiska och valutapolitiska samarbete

skall man gå in i en andra fas 1994, i vilken samordningen

stärks och ett europeiskt valutainstitut upprättas för att

förbereda övergången till gemensam valuta. År 1996 skall en

prövning ske om tillräcklig överensstämmelse -- "konvergens" --

har uppnåtts i den ekonomiska politiken för att ta steget in i

den tredje och sista fasen med en gemensam valuta och en

samordnad ekonomisk politik. Konvergensen definieras i termer av

den relativa stabiliteten i priser, räntor, växelkurser samt i

form av gränsvärden för den offentliga sektorns budgetsaldo och

skuldsättning i medlemsländerna. Inom ramen för den samordnade

ekonomiska politiken skall EG-kommissionen i denna fas, enligt

Maastrichtfördragets artikel 104 c, övervaka utvecklingen av

medlemsstaternas budgetsituation och offentliga skuldsättning i

syfte att upptäcka allvarliga fel. Om kommissionen anser att det

finns eller kan uppstå ett alltför stort underskott i de

offentliga finanserna i en medlemsstat kan den avge ett yttrande

till ministerrådet. Efter att i föreskriven ordning ha

fastslagit att underskott föreligger skall rådet därefter rikta

rekommendationer till den berörda medlemsstaten i syfte att få

denna situation att upphöra inom en viss tidsperiod.

Om inte minst hälften av medlemsländerna uppnår de kriterier

som uppställts för konvergens 1996, eller om det då inte finns

en kvalificerad majoritet för en övergång till fullständig

ekonomisk och monetär union, skjuts frågan ytterligare framåt i

tiden. Senast den 1 januari 1999 skall den slutliga fasen

införas för de länder som då klarar konvergenskraven.

I särskilda protokoll tillåts Storbritannien och Danmark

bibehålla rätten till nationella parlamentsbeslut om tidpunkten

för tillträde till unionen, oavsett konvergenskraven.

Utskottet

Utskottet konstaterar att motionärernas yrkande ligger väl i

linje med de svenska ställningstagandena avseende EMU. I sitt

inledningsanförande i Bryssel den 1 februari i år anförde

Europaminister Dinkelspiel följande:

Sverige vill delta i den framväxande ekonomiska och monetära

unionen (EMU). Gemensamma ansträngningar för att uppnå monetär

stabilitet är en viktig förutsättning för ekonomisk tillväxt och

sysselsättning. Den senaste tidens oro på valutamarknaderna och

de räntechocker som har drabbat många länder, inklusive Sverige,

har understrukit behovet av ett närmare ekonomiskt och monetärt

samarbete för att främja monetär stabilitet. Sverige är

angeläget att bidra till utformningen av EMU redan före

medlemskapet. Ett slutligt svenskt ställningstagande avseende

övergången från den andra till den tredje fasen kommer att göras

i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med

bestämmelserna i fördraget.

Utskottet delar de uppfattningar som kommer till uttryck i

anförandet. Det ekonomiska och monetära samarbetet syftar till

att främja tillväxt och därmed sysselsättning och social

välfärd. Ett sådant samarbete måste inbegripa ambitiösa mål vad

avser arbetsmarknads- och regionalpolitiken. Detta

överensstämmer med Maastrichtfördragets mål om hög

sysselsättning och hög social skyddsnivå.

Med det anförda betraktar utskottet yrkande 6 i motion U521

(fp) som besvarat.

2.3 Miljöfrågor

Sammanfattning av motionerna

Motion U515 (-) tar upp en lång rad aspekter på miljöpolitiken

i ett Europaperspektiv. Motionären argumenterar för svenskt

medlemskap i EG -- också för miljöns skull. Enligt detta synsätt

kan de växande miljöproblemen bemästras med hjälp av en

ekonomisk tillväxt som är inriktad på att utnyttja jordens

resurser optimalt. För Sveriges miljö är inriktningen på EG:s

miljöpolitik avgörande.

Miljöproblemen är i flera olika avseenden gränsöverskridande,

noteras det i motionen. Sambanden är ofta komplicerade. Denna

insikt måste vara förutsättningen för alla försök att finna

lösningar på problemen. FN:s konferens kring miljö och

utveckling i Rio de Janeiro sommaren 1992 belyste miljöfrågornas

komplexitet. Motionären anser att EG är rätt instans för att

översätta Agenda 21, Riokonferensens handlingsprogram för nästa

århundrade, till verklighet på Europas nivå. Sverige bör,

föreslås det i motionens yrkande 1, ta initiativ till en sådan

konkretisering av Agenda 21.

I motionen sägs vidare att EG-kommissionen i sitt utlåtande

över Sveriges medlemsansökan, den s.k. avin, tydligt visar

respekt för vad Sverige hittills åstadkommit på miljöområdet.

Sverige skulle enligt EG-kommissionen kunna bidra till en

höjning av kvaliteten på EG:s miljönormer samt prägla EG:s

helhetssyn i miljöfrämjande riktning. Detta innebär dock inte,

anförs det i motion U515 (-), att Sveriges engagemang i

europeisk miljöpolitik kan vänta till ett eventuellt medlemskap

i EG. I yrkande 2 uttrycks önskemålet att riksdagen hos

regeringen skall begära förslag till en särskild miljöstrategi

för Sveriges deltagande i en gemensam miljöpolitik på europeisk

bas. Strategin bör bl.a. innefatta förslag till åtgärder som

Sverige kan vidta på egen hand och åtgärder som Sverige bör

verka för i samarbetet inom EG och i samarbetet mellan EG och

andra länder och regioner.

Motion U515 (-) tar vidare upp frågan om koldioxidbeskattning.

I yrkande 3 föreslås att Sverige, inom ramen för en svensk

miljöstrategi, bör utarbeta förslag till ett nordiskt initiativ

i syfte att söka stödja de länder inom EG som verkar för att

koldioxidskatt skall genomföras oberoende av frågans hantering i

andra länder. Initiativet bör enligt motionären också ta sikte

på att få i gång nya internationella förhandlingar i syfte att

få till stånd en skärpning av den s.k. klimatkonventionen.

Enligt motionen erfordras en skärpning av vissa av de

miniminivåer som inom EG reglerar t.ex. utsläpp av olika slag.

Försurningen i Sverige är av sådan omfattning, anges det i

motionen, att en skärpning är motiverad av EG:s direktiv

angående t.ex. kväveutsläpp. I yrkande 4 föreslås att Sverige

bör analysera befintliga EG-direktiv på området och till EG

framföra krav på skärpningar som betingas av den allvarliga

försurningssituationen. Vidare föreslås (yrkande 5) en analys av

EG:s miljöpolitik ur svenskt perspektiv. Vad kommer

förverkligandet av den inre marknaden att betyda för miljön i

Sverige? Detta är en av många frågor som enligt motionären bör

besvaras i sammanhanget.

Den s.k. substitutionsprincipen innebär att den som hanterar

eller importerar en kemisk produkt skall undvika sådana kemiska

produkter som kan ersättas med mindre farliga produkter.

Principen finns inskriven i 5 § i lagen om kemiska produkter.

EG har dock ingen motsvarande regel, anges det i motion U505

(-). I yrkande 6 föreslås att Sverige, bl.a. med stöd av Agenda

21, skall verka för att substitutionsprincipen aktivt inlemmas

och kommer till uttryck i EG. En förutsättning för ett

framgångsrikt svenskt agerande härvidlag är dock att Sverige

verkligen tillämpar principen självt. I motion U515 (-) anges

att principen mött hårt motstånd hos en del företag. I yrkande 7

föreslås att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

substitutionsprincipens tillämpning i det konkreta

tillsynsarbetet.

EG har beslutat att upprätta en europeisk miljöbyrå, European

Environmental Agency (EEA). Arbetet med byrån har dock

försenats, anges det i motion U515 (-), eftersom EG-länderna

inte har kunnat enas om till vilket land byrån skall förläggas.

I yrkande 8 föreslås att Sverige aktivt bör verka för att bli

värdland för EEA.

Trafiksystemen, som utgör en av de viktigaste källorna till

luftföroreningar och andra miljöproblem, måste -- anförs det i

motion U515 (-) -- i framtiden utformas på ett mer miljöanpassat

sätt. I yrkande 9 begärs att Sverige skall försöka bidra till en

utveckling av trafiksystemen som minskar belastningen på miljön.

I motionen anförs vidare att Sverige bör verka för att EG:s

ambitionsnivåer på miljöområdet höjs. Tills vidare bör Sverige

enligt motionären inte acceptera sänkta nivåer vad avser

avgasregler, tillverkaransvar m.m., utan i samband med

medlemsförhandlingarna begära att samma undantag beviljas som i

EES-avtalet (yrkande 10).

Länderna i Östeuropa lider av akuta och allvarliga

miljöproblem, framhålls det i motion U515 (-). Den ekonomiska

utvecklingen i dessa länder är nära kopplad till utvecklingen på

miljöområdet. En stor del av samordningsansvaret vad gäller

miljöförbättrande åtgärder i Östeuropa vilar på EG. Problemen är

dock av en sådan omfattning att särskild samordning behövs. I

yrkande 11 föreslås tillsättandet av en internationell

arbetsgrupp för miljöutveckling i Östeuropa. Sverige föreslås ta

initiativ till en sådan grupp, som enligt motionären kan knytas

till EEA, när detta organ etablerats och dess verksamhet tagit

fart.

Även i motion U521 (fp) framhålls betydelsen av

internationellt samarbete och gemensamma beslut för att söka

identifiera och lösa miljöförstöringens alltmer

gränsöverskridande problem. EG sägs i motionen vara särskilt

lämpat för denna uppgift på grund av organisationens möjlighet

att fatta bindande, överstatliga beslut. I yrkande 1 begärs att

Sverige som medlem i EG skall verka för en kraftfull politik

beträffande gränsöverskridande miljöproblem. I motionens yrkande

2 anförs att Sverige som medlem i EG bör verka för ökad

användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken.

I motion U507 (kds) anges att miljökonsekvenserna vid

offentlig upphandling kan nedbringas genom att hänsyn tas till

transportarbetet vid anbudsförfarandet. Detta går enligt

motionären så till, att anbudspriset -- vid val av transportör

-- multipliceras med en "miljökonstant" vars storlek bestäms av

vilket transportarbete som krävs för att transportera en vara

från leverantör till mottagare. I motionen föreslås att UD vid

fortsatta EG-förhandlingar får i uppdrag att verka för att ett

pris (miljökonstant) även sätts på transportarbetet vid

offentlig upphandling.

Bakgrund

Medvetenheten om att miljöproblem inte kan lösas enbart genom

nationella åtgärder är numera utbredd. Internationellt samarbete

är nödvändigt för att effektiva åtgärder skall kunna sättas in.

EG är en betydelsefull organisation i internationella

miljösammanhang genom sin möjlighet att fatta för

medlemsstaterna bindande beslut. EG spelar dessutom en viktig

roll i andra internationella organisationer genom att gemensamt

med dessa formulera och driva krav på olika områden.

Miljöpolitikens betydelse har vuxit inom EG. Liksom i Sverige

har miljöhänsyn blivit allt viktigare bland EG:s medlemsländer.

En gemensam miljöpolitik har vuxit fram med ett omfattande och

delvis ambitiöst regelverk med bindande föreskrifter.

Inom EG finns det omkring 250 rättsakter på miljöområdet.

Dessa täcker allt från freonavveckling till buller från

gräsklippare. Det finns gemensamma regler för bland annat

kemikaliehantering, utsläpp till luft och vatten, strålskydd,

avfallshantering, bilavgaser och naturskydd.

EG har också fått en viktig roll vad gäller genomförandet av

åtaganden som medlemsländerna gjort inom andra internationella

organisationer, exempelvis inom FN och den globala konferensen

om miljö och utveckling som hölls i Rio de Janeiro 1992.

Viktiga delar av miljöpolitiken ligger emellertid fortfarande

kvar hos medlemsländerna. Flertalet av de gemensamma

miljöbesluten är av minimikaraktär. Detta innebär att

medlemsländerna är oförhindrade att införa mer långtgående

regler än de gemensamt överenskomna. Exemplen på detta är många,

bland annat de tyska vattenkvalitetskraven och

luftutsläppsreglerna från stationära källor.

Som nämns i flera motioner blir den europeiska miljöbyrån

(EEA), som är på väg att inrättas, ett viktigt instrument i EG:s

miljöarbete. Som påpekas i motion U515 (-) har arbetet med byrån

försenats på grund av oenighet om var byrån skall förläggas.

Miljöbyrån skall förse EG och medlemsländerna med objektiva,

tillförlitliga och jämförbara uppgifter om europeiska

miljöförhållanden. På så vis skapas underlag för nödvändiga

åtgärder för att skydda miljön, för att utvärdera effekter av

åtgärder som satts in samt för att ge allmänheten information om

miljöförhållanden. Miljöbyrån kommer att vara öppen för

deltagande även för europeiska länder utanför EG.

EG-kommissionen har också inrättat en kemikaliebyrå --

European Chemicals Bureau -- vid miljöinstitutet vid det

gemensamma forskningscentret JRC (Joint Research Centre) i

Ispra. Byrån skall ha tekniska, vetenskapliga och uppföljande

arbetsuppgifter i anslutning till EG:s direktiv på

kemikalieområdet.

Successivt har EG:s hälso- och miljöregler skärpts. Det finns

mycket som pekar på att EG:s miljöaktiviteter kommer att

utvecklas ytterligare under kommande år. I det femte

miljöhandlingsprogrammet (A European Community Programme of

Policy and Action in Relation to the Environment and Sustainable

Development) slås EG:s ambitioner fast. En viktig målsättning är

att miljöhänsyn skall integreras i olika samhällssektorer.

Ekonomiska styrmedel skall utvecklas. Målsättningen skall vara

en varaktigt hållbar utveckling. Miljöproblem skall förebyggas.

Vid EG:s regeringskonferens i Maastricht i december 1991 togs

beslut som innebär att större utrymme kommer att ges åt

miljöfrågor, som får ställning som ett av gemenskapens

viktigaste beslutsområden. Enligt Maastrichtfördraget kommer

beslut om nya miljöregler att kunna tas med kvalificerad

majoritet även på områden som inte avser den inre marknaden,

exempelvis utsläpp till luft och vatten från industrin. Enskilda

länder kommer alltså inte att kunna blockera skärpta krav på

sådana områden. Fortfarande skall dock frågor som rör

miljöskatter, markanvändning och energifrågor beslutas med

enhällighet.

Enligt Maastrichtfördraget kommer en miljöfond att inrättas

för att möjliggöra för alla medlemsländer att acceptera

striktare miljöregler. Större vikt ges åt det regionala och

internationella miljösamarbetet. Medlemsländerna uttalade i

anslutning till fördragets antagande att EG-kommissionen skall

ta full hänsyn till miljöeffekter samt till principen om en

långsiktigt hållbar utveckling när man utarbetar förslag.

Genom den inre marknaden avvecklas återstående tekniska

handelshinder mellan EG:s medlemsländer. De krav som ställs på

varor skall harmoniseras mellan länderna. Exempel på detta är

bilavgaskrav och kemikaliekrav. Viktigt i detta sammanhang är

att tillgodose berättigade miljöskyddskrav. Kommissionen skall i

sina förslag till harmoniseringsåtgärder utgå från en hög

skyddsnivå såvitt gäller miljöskydd.

I princip innebär sådana harmoniserade regler att enskilda

medlemsländer inte kan tillämpa mer långtgående regler. Under

vissa begränsade förutsättningar ges dock medlemsstater

möjlighet att tillämpa strängare miljökrav än de gemensamma även

på områden som täcks av handelsrelaterade rättsakter. Tyskland

har således getts rätt att behålla sina strängare krav för

pentaklorfenol.

Om gemensamma normer saknas är huvudregeln att en vara som

lagligen saluförs i ett medlemsland får saluföras i alla

medlemsländer. Vissa möjligheter finns dock även här att göra

undantag, bland annat för att skydda människors, djurs och

växters liv, hälsa och säkerhet. EG-domstolen har gjort klart

att den rätten under vissa förutsättningar innefattar

miljöpolitiska åtgärder. En förutsättning är att åtgärden i

fråga verkligen syftar till att uppfylla legitima

miljöskyddsbehov och att miljöintresset står i proportion till

den handelshindrande effekten.

I ett uppmärksammat fall från år 1987 gav EG-domstolen Danmark

rätt att av miljöskäl under vissa villkor förbjuda försäljning

av drycker i engångsförpackningar. Rätten att vidta egna

åtgärder på områden där gemensamma normer saknas har också

fastslagits genom den s.k. Valloniet-domen, som gällde rätten

för den belgiska regionen Valloniet att vägra ta emot avfall

utifrån.

Utskottet

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat

miljöfrågorna generellt och i anslutning till den europeiska

integrationsprocessen (bl.a. bet. 1991/92:UU19 och

1991/92:UU24). Utskottet framhöll bl.a. i ett yttrande till

jordbruksutskottet (1992/93:UU2y) betydelsen av att de åtaganden

som gjordes vid FN-konferensen om miljö och utveckling i Rio de

Janeiro i juni 1992 (UNCED) verkligen följs upp och

förverkligas, såväl nationellt som internationellt. I yttrandet

anfördes vidare att utskottet även utgår från att regeringen i

det internationella arbetet fortsätter att aktivt driva de

förhandlingsmål som inte helt kom att tillgodoses i

Riokonferensens slutdokument. Utskottet anser följaktligen att

många av de frågor som tas upp i de aktuella motionerna, bl.a.

U515 (-), är synnerligen angelägna. Utskottet vill samtidigt

hänvisa till den behandling som äger rum i andra utskott av

vissa av dessa frågor, t.ex. den som berörs i yrkande 9 i motion

U515 (-).

Utskottet konstaterar att utgångspunkten i förhandlingarna om

svenskt medlemskap är att högsta tillämpade ambitionsnivå skall

gälla på miljöområdet. Att Sveriges syn tagits på allvar

bekräftades när EG i sitt yttrande över den svenska

medlemskapsansökan uttalade att Sverige som medlem förväntades

komma att bidra till en skärpt miljöpolitik och ett ökat

miljömedvetande inom gemenskapen.

Ett svenskt medlemskap i EG kommer i stor utsträckning att

grundas på överenskommelser som redan gjorts inom ramen för

EES-avtalet. I detta ingår en stor del av EG:s miljöregler.

Endast ett begränsat antal områden tillkommer. Detta gäller

enligt vad utskottet inhämtat bland annat regler om kvaliteten

på badvatten, skydd av utrotningshotade djur samt kärnsäkerhet

och strålskyddsfrågor, för att nämna några viktiga områden.

Utskottet noterar att regeringen i skrivelse 1992/93:255

redovisat inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och

EG. I redovisningen av Sveriges miljöstrategi, som tillkommit på

riksdagens önskemål, anges hur det svenska miljöarbetet skall

bedrivas utifrån de nya förutsättningar som skapas genom

EES-avtalet och vid ett svenskt medlemskap i EG/EU. Dokumentet

anger tio områden, bl.a. försurning, fysisk planering,

bilavgaser och ekonomiska styrmedel, som omfattas av den svenska

förhandlingsstrategin på miljöområdet. Av dokumentet framgår att

Sverige inte har för avsikt att sänka sina miljökrav på sådana

områden där EG i dag har mindre strikta regler eller t.ex. lägre

utsläppskrav. Utskottet noterar att regeringen har tillsatt en

kommitté med uppdrag att närmare belysa konsekvenserna för

miljön av ett svenskt EG-medlemskap. Kommittén skall redovisa

resultatet av sitt arbete före utgången av 1993.

EG har väl utvecklade och detaljerade regler för skydd av

djurarter och naturområden. Ett medlemskap innebär att

kompletteringar kan behöva göras i svenska regler om innehav av

och handel med växter och djur. Även vissa jaktfrågor behöver

ses över. Några arter som skyddas enligt EG:s regler är så

vanliga i Sverige att viss jakt kan tillåtas.

Utskottet noterar att den svenska allemansrätten varken

påverkas av EES-avtalet eller ett framtida medlemskap då EG

saknar gemensamma regler på området. I artikel 222 i

Romfördraget anges dessutom uttryckligen att fördraget inte i

något hänseende skall ingripa i medlemsstaternas

egendomsordning.

På de områden där EG har beslutat om harmoniserade regler för

att förverkliga den inre marknaden bör gälla att vi inte skall

behöva sänka våra befintliga miljökrav. Ambitionen bör vara att

den typ av förhandlingslösning som uppnåtts i EES-avtalet på

bl.a. kemikalieområdet bör kunna uppnås även i avtalet med EG.

Utskottet noterar att regeringen har gjort uttalanden av denna

innebörd vid flera tillfällen.

Inom EG pågår ett arbete med att utveckla nya styrmedel inom

miljöpolitiken. Det finns ett stort intresse för detta arbete.

EG-regler om miljöavgifter och miljöskatter finns i dag bara på

ett fåtal områden och är i allmänhet utformade så att en lägsta

nivå för avgiften föreskrivs. Detta gäller för punktskatter på

bränslen och enligt förslaget till en ny koldioxidskatt. På

bilavgasområdet finns regler om harmoniserade skatter. Utskottet

noterar regeringens bedömning att ett EG-medlemskap på ett

flertal områden inte kommer att innebära begränsningar i

möjligheten att använda ekonomiska styrmedel.

De energi- och koldioxidskatter liksom övriga miljöavgifter

och skatter som finns i Sverige i dag bör vi, enligt vad

utskottet inhämtat, således även som EG-medlemmar kunna behålla

och själva fastställa nivån på. Detta gäller också införandet av

nya miljöavgifter och skatter. Utskottet noterar, mot bakgrund

av bl.a. yrkande 3 i motion U515 (-) angående

koldioxidbeskattning, att regeringen i skrivelse 1992/93:255

framhåller att Sverige som EG-medlem bör ha en hög ambitionsnivå

även på detta område och bör vara pådrivande för användningen av

ekonomiska styrmedel i de fall där sådana är effektiva för att

nå viktiga miljömål.

På flera områden med konsekvenser för miljön skulle ett

EG-medlemskap kunna få direkt betydelse för Sverige. Detta

gäller exempelvis avfallsområdet, där det finns ett antal olika

förslag till nya EG-regler. EG-kommissionen har förordat

harmoniserade regler, vilket skulle innebära att enskilda länder

inte kan införa lindrigare eller strängare bestämmelser. Enligt

artikel 100 a i Romfördraget skall EG-kommissionen i sina

förslag till harmoniseringsåtgärder utgå från en hög nivå för

miljöskydd. Under vissa förutsättningar ges dock medlemsstater

enligt samma artikel möjlighet att tillämpa strängare miljökrav

än de gemensamma även på områden som täcks av handelsrelaterade

rättsakter (den s.k. miljögarantin). Flera medlemsländer

motsätter sig dock harmonisering och frågan är ännu inte

avgjord. Problemkomplexet berörs utförligare i regeringens

skrivelse 1992/93:255.

Samarbete och gemensamma regler kan enligt utskottets

uppfattning bidra till effektivare lösningar på exempelvis

försurningsområdet. Skärpta europeiska utsläppsnormer bör på ett

påtagligt sätt kunna minska försurningen i våra marker.

Enligt regeringens skrivelse 1992/93:255 innebär

Maastrichtavtalet en föreslagen utvidgning av miljösamarbetet

till att innefatta också fysisk planering samt mark- och

vattenanvändning i tätorter och på landsbygden. Redan nu pågår

arbete med frågor som rör tätortsmiljön och Europas rumsliga

utveckling. Det gäller frågor som med fördel diskuteras och

samordnas över nationsgränserna utan att för den skull ställa

krav på ett gemensamt regelsystem. I EG:s s.k. femte

miljöhandlingsprogram framhålls fysisk planering som ett viktigt

styrmedel för att uppnå miljöpolitiska mål. Betydelsen av

samarbetet och erfarenhetsutbytet på detta område kan nu komma

att öka.

Med det anförda betraktar utskottet yrkandena 1--5, 8, 10 och

11 i motion U515 (-) samt yrkandena 1--2 i motion U521 (fp) som

besvarade.

Vad gäller hävdandet och tillämpningen av

substitutionsprincipen (motion U515 (-) yrkandena 6 och 7) får

utskottet hänvisa till det svenska anförandet i Bryssel den 1

februari 1993, vari framhölls att försiktighetsprincipen enligt

svensk uppfattning måste tillämpas i förverkligandet av målet om

en hållbar utveckling. De båda principerna åsyftar samma sak,

dvs. att strävan måste vara att ersätta farliga processer och

ämnen med mindre farliga alternativ. I regeringens proposition

1992/93:180 om en kretsloppsanpassad samhällsutveckling föreslås

att de i propositionen fastlagda principerna för en sådan

utveckling även bör gälla kemikaliekontrollen. För denna

kontroll finns tre övergripande mål, nämligen kunskapsmålet,

produktmålet och hanteringsmålet. Produktmålet innebär att så

ofarliga produkter som möjligt skall användas. Regeringens

förslag till kemikaliekontroll och andra åtgärder syftande till

en kretsloppsanpassad utveckling behandlas utförligare i

jordbruksutskottets betänkande 1992/93:JoU14.

Därmed betraktar utskottet yrkandena 6 och 7 i motion U515 (-)

som besvarade.

Beträffande trafiksystemens utveckling och belastning på

miljön får utskottet hänvisa till att denna fråga för närvarande

är föremål för riksdagsbehandling föranledd av

regeringens proposition 1992/93:176 gällande investeringar i

trafikens infrastruktur. Dessa investeringar syftar bl.a. till

en omläggning av trafiksystemen till miljövänliga transporter

såsom järnväg och kollektivtrafik. Propositionen behandlas i

riksdagens trafikutskott (1992/93:TU35). Utskottet noterar också

att Sverige är pådrivande i planeringen av en stor europeisk

trafikkonferens, varvid dessa frågor givetvis kommer att

behandlas. Konferensen beräknas äga rum 1994 eller 1995.

Därmed får yrkande 9 i motion U515 (-) anses besvarat.

I motion U507 (kds) föreslås att ett miljökonstant pris sätts

även på transportarbetet vid offentlig upphandling.

Utskottet konstaterar att en målsättning i detta sammanhang

bör vara att trafiken skall bära sina egna samlade kostnader,

inklusive miljökostnaderna. Dessa bör därför vara inkluderade i

de samlade kostnaderna för transportarbetet och därmed

återspeglas i varans/leveransens pris. Införandet av en särskild

miljökonstant ter sig enligt utskottets bedömning ur praktisk

synvinkel tämpligen komplicerat, eftersom en sådan åtgärd inte

får leda till diskriminering av geografiskt avlägsna potentiella

leverantörer. En dylik diskriminering skulle stå i strid med en

av den inre marknadens mest grundläggande principer. Utskottet

noterar att gällande regler avseende drivmedelsbeskattning

innehåller en miljökomponent, varför syftet med motionärens

önskemål redan torde vara delvis uppfyllt.

Därmed avstyrker utskottet motion U507 (kds).

2.4 Regionalpolitiska frågor: jordbruk och fiske

Sammanfattning av motionerna

I motion U521 (fp) anges att den högre tillväxt som t.ex. den

inre Europamarknaden skapar bör komma alla EG-medborgare till

del. I Romtraktaten har EG uttalat som mål en utjämning av

levnadsvillkor och inkomster bland EG-medborgarna. Som

komplement till skapandet av den inre marknaden och en gemensam

valuta krävs därför regionalt stöd. Regionalpolitiska hänsyn är

även viktiga inom ramen för EG:s jordbrukspolitik, påpekas det i

motionen. I yrkande 4 begärs att Sverige som medlem i EG skall

verka för en aktiv regionalpolitik.

I motion Jo255 (s) anförs att den omställning det svenska

jordbruket nu är inne i innebär en effektiv förberedelse för

EG-anslutning. I motionen betonas vikten av att utforma en

svensk förhandlingslinje visavi EG som omfattar realistiska

svenska krav, inkl. möjligheten att stödja jordbruket för att

främja biologisk mångfald och ett öppet och varierat

kulturlandskap. Motionärerna begär bl.a. att EG:s regler skall

kompletteras så att hänsyn tas till de speciella förutsättningar

som råder för Norrlandsjordbruket (yrkande 8). Vidare föreslås

bibehållande av de svenska reglerna för djurhållning och

livsmedelshygien. Kraven på miljöavgifter på kemikalier i syfte

att minska användningen i jordbruket, innehållsmärkning m.m. bör

enligt motionärerna också hävdas i EG-förhandlingarna.

I motion Jo256 (c) yrkande 5 anförs att frågor som rör

livsmedelskvalitet och miljöhänsyn bör bevakas i

förhandlingarna med EG. I motionstexten anförs att motionärerna

i sammanhanget utgår från att all svensk åkermark, även

omställningsareal, därvid skall betraktas som åkermark vid ett

eventuellt EG-medlemskap. Motionärerna hänvisar till 1990 års

jordbrukspolitiska beslut enligt vilket jordbruket skulle kunna

producera energiråvaror på den mark, som inte behövs för

livsmedelsproduktion. Beslutet har enligt motionen inneburit att

ca 200 000 hektar av den omställda arealen är i s.k. vänteläge

och för närvarande inte används till någon produktion.

I motion U521 (fp) yrkande 5 föreslås att Sverige i

förhandlingarna om medlemskap i EG bör verka för att stöd till

jordbruk i Norrland prioriteras. Motionärerna hävdar att

förutsättningarna för ekonomisk verksamhet i Norrland är

väsentligt bättre om Sverige är med i EG än om Sverige skulle

stå utanför EG. I motion Jo254 (s) yrkande 2 begärs att Sverige

i förhandlingarna med EG skall verka för införandet av sådana

regler för svenskt vidkommande som är förenliga med ett

bibehållet norrländskt jordbruk i nuvarande omfattning.

I motion U504 (kds) sägs att EG på senare tid fått tillfälle

att närmare studera Sveriges specifika geografiska och

strukturella förhållanden. Från svenskt håll har bedömningen

varit att EES-avtalet inte hindrar Sverige från att fortsätta

med nuvarande regionalpolitik. Inför medlemskapsförhandlingarna

är det inte desto mindre angeläget, anser motionären, att

Sverige får klarlagt vilka stödformer som inte strider mot EG:s

regelverk. Vid förhandlingarna bör regeringen även verka för att

Sverige får maximal möjlighet att åtnjuta förmåner ur EG:s

strukturfonder.

Den europeiska integrationsprocessen kommer i stor

utsträckning att gynna den ekonomiska utvecklingen, menar man i

motion Jo253 (c). Integrationen kommer dock också att innebära

att vi måste höja ambitionsnivån inom regionalpolitiken för att

även fortsättningsvis kunna garantera landsbygdens utveckling. I

motionens yrkande 7 begärs att regeringen i EG-förhandlingarna

skall verka för att få igenom de svenska regionalpolitiska

kraven och få del av EG:s struktur- och regionalpolitiska

satsningar via EG:s strukturfonder.

I motion U505 (m) anförs att de sydsvenska skogs- och

mellanbygderna -- mot bakgrund av de speciella

odlingsförhållanden som där råder -- bör klassificeras som

stödområde i EG. De svenska förhandlarna om ett EG-medlemskap

bör enligt motionärerna verka för detta.

Motion Jo410 (kds) tar upp svensk fiskenäring. I yrkande 5

begärs att vederbörlig hänsyn tas till den svenska

fiskerinäringen i EG-förhandlingarna samt att dessa resulterar i

ett så positivt resultat som möjligt.

Motion A443 (fp) behandlar olika aspekter av den regionala

utvecklingen i Västerbotten. I motionen betonas behovet av att

transportstöd kan fortsätta att utgå till regionen för att

kompensera det västerbottniska näringslivet för höga

transportkostnader för varor och tjänster. Ett bibehållet

transportstöd bör enligt motionären vara ett svenskt krav i

EG-förhandlingarna (yrkande 8).

Utskottet

De regional- och jordbrukspolitiska frågorna tillhör de

områden som ägnas synnerligen stort utrymme i förhandlingarna om

svenskt medlemskap i EG. Utskottet har inte möjlighet att gå in

i detalj i den komplicerade materia som dessa frågor innefattar

och önskar givetvis inte heller föregripa de överväganden som

kan komma att göras inom ramen för den pågående

förhandlingsprocessen. De svenska utgångspunkterna inför

förhandlingarna redovisades av Europaministern Dinkelspiel i

Bryssel den 1 februari 1993. Av anförandet framgår att många

motionsyrkanden beträffande regional- och jordbrukspolitiken i

stor utsträckning överensstämmer med de svenska

förhandlingspositionerna på dessa områden. Statsrådet

Dinkelspiel framhöll bl.a. följande:

Regionalpolitik

Som framgår av kommissionens utlåtande innebär en utvidgning

med Sverige och andra nordiska länder att områden med helt nya

regionala drag i en nära framtid kommer att utgöra delar av

gemenskapen. Dessa regioner karaktäriseras av låg

befolkningstäthet, begränsade lokala marknader, långa avstånd

och hårda klimatförhållanden. Det handlar om permanenta

geografiska betingelser och svårigheter. Av naturliga skäl

beaktas dessa faktorer inte i EG:s nuvarande regionalpolitik,

som är vägledande för medlemsstaternas och gemenskapens regler

på området. Vi utgår från att det finns en stor förståelse för

behovet av en anpassning av gemenskapens politik, så att de nya

faktorerna kan beaktas, när Sverige och andra nordiska länder

ansluter sig till gemenskapen. Dessa faktorer är av stor

betydelse, särskilt för jordbruket och den regionala

utvecklingen. Detta framgår också av kommissionens utlåtande.

Sverige måste kunna bedriva en aktiv och ambitiös nationell

politik för regional utveckling i enlighet med fördragsreglerna.

Kommissionens utlåtande bekräftar att Sverige som medlem har

rätt till stöd från EG:s strukturfonder. I förhandlingarna måste

vi komma fram till kriterier och metoder som gör det möjligt för

Sverige att delta fullt ut i det gemensamma strukturprogrammet.

Syftet måste vara att utjämna regionala skillnader orsakade av

allvarlig industriell tillbakagång, att bekämpa

långtidsarbetslöshet, att underlätta ungdomars inträde på

arbetsmarknaden, att anpassa jordbruks- och skogsbruksproduktion

samt att främja landsbygdens utveckling.

Jordbrukspolitik

Sverige genomför för närvarande ett omfattande reformprogram

inom jordbrukssektorn för att främja avreglering, konkurrens och

effektivitet till nytta för såväl konsumenter som lantbrukare.

De svenska jordbrukspolitiska målen har stora likheter med

målsättningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Vi

siktar på en fullständig integrering i den gemensamma

jordbrukspolitiken med ett minimum av övergångsarrangemang och

skyddsåtgärder från tidpunkten för Sveriges inträde i den

europeiska unionen.

Hänsyn måste emellertid tas till de specifika

förutsättningarna för jordbruksproduktion i Sverige. Vår

befolkningstäthet är extremt låg. Endast sju procent av landytan

är uppodlad. Lägre medeltemperatur och en kort odlingsperiod

påverkar avkastning och produktionskostnader. För att möta dessa

"arktiska och subarktiska" villkor har Sverige utvecklat en rad

regionala stödåtgärder för jordbruksproduktion,

landsbygdsutveckling, sysselsättning, miljö, ett öppet och

varierande landskap liksom för bibehållandet av biologisk

mångfald. Mjölkproduktionen, den viktigaste sektorn i den

svenska jordbruksnäringen, utgör ryggraden för jordbruket i

ekonomiskt mindre gynnade regioner. Under förhandlingarna måste

en överenskommelse nås rörande tillvägagångssätt och metoder för

att inom ramen för gemenskapens politik nå dessa mål och för att

slå vakt om och utveckla jordbruket i norra Sverige, i

skogsområdena i söder samt på Öland och Gotland.

Anförandet återges, som tidigare nämnts, i sin helhet i bilaga

till detta betänkande.

Med det ovan anförda betraktar utskottet yrkande 7 i motion

Jo253 (c), yrkande 2 i motion Jo254 (s), yrkande 8 i motion

Jo255 (s), yrkande 5 i motion Jo256 (c), motion U504 (kds) samt

yrkandena 4 och 5 i motion U521 (fp) som besvarade.

Vad avser de mer specifika yrkanden som återfinns i motionerna

A443 (fp) samt U505 (m) noterar utskottet att de mer detaljerade

svenska förhandlingspositionerna avseende denna typ av frågor

ännu inte konkretiserats. Utskottet förutsätter att de aktuella

frågeställningarna blir förmål för vidare överväganden i den

s.k. EG-delegationen (Svenska delegationen till Gemensamma

parlamentarikerkommittén EG--Sverige).

Därmed får yrkande 8 i motion A443 (fp) och motion U505 (m)

anses besvarade.

I yrkande 5 i motion Jo410 (kds) begärs att vederbörlig hänsyn

tas till den svenska fiskerinäringen i EG-förhandlingarna.

I det svenska inledningsanförandet i Bryssel den 1 februari i

år fastslogs även de svenska ambitionerna i förhandlingarna på

detta område: Sverige, med betydande fiskevatten i Östersjön,

avser att med vissa tekniska anpassningar helt integreras i den

gemensamma fiskeripolitiken. Att fullt ut bevara de

traditionella svenska fiskemönstren i omgivande vatten och i

Nordsjön är av särskild vikt i detta sammanhang. Vi siktar också

på att införa EG:s marknadsorganisation för fiske och akvakultur

från och med anslutningsdagen. Det är på fiskets område av

största vikt att Sverige, inom ramen för EG:s politik, kan

upprätthålla och utveckla sådana regionalpolitiska åtgärder som

motiveras av ett strängt klimat, långa avstånd och andra

ogynnsamma villkor.

Med det anförda betraktar utskottet yrkande 5 i motion Jo410

(kds) som besvarat.

2.5 Sociala frågor

Sammanfattning av motionerna -- Övergripande yrkanden

För ett socialliberalt parti som folkpartiet liberalerna är

det naturligt, anförs det i motion U514 (fp), att värna och

vidareutveckla de sociala rättigheter och minimiregler som EG

redan beslutat om. Välfärdspolitiken bör vara generell och

utformad så att den underlättar en fri rörlighet; människor

skall kunna bo och arbeta var de vill. I många EG-länder behöver

den utvecklas. I enlighet med närhetsprincipen beslutar varje

enskilt land om den nationella välfärdspolitiken, sägs det

vidare i motion U514 (fp). För att den fria rörligheten skall

fungera i verkligheten får dock inte ländernas sociala skyddsnät

och välfärdspolitik vara utformad så, att de diskriminerar

människor som vill arbeta, etablera sig och bo i annat land än

hemlandet. I motionens yrkande 2 begärs att Sverige i

förhandlingarna om medlemskap i EG skall anmäla som utgångspunkt

att subsidiaritetsprincipen bör gälla beträffande avvägningen

mellan nationell nivå och EG-nivå inom socialpolitiken. I

motionens yrkande 6 begärs sammalunda avseende familjepolitiken.

Bakgrund

Redan i ingressen till Romfördraget slås fast att ett

väsentligt mål för gemenskapens strävanden är att fortgående

förbättra medborgarnas levnads- och arbetsvillkor. Skrivningarna

i Romfördragets avsnitt om t.ex. fri rörlighet för personer,

socialpolitik, och ekonomisk och social rörlighet samt åtgärder

som vidtagits på grundval av fördragsbestämmelserna visar att

gemenskapsarbetet redan från början haft en "social dimension".

Den europeiska enhetsakten, som trädde i kraft 1987, innebar en

förstärkning av EG-samarbetet på det sociala området, särskilt

vad avser arbetsmiljöfrågorna.

Programmet för förverkligande av den inre marknaden, som

lanserades 1985, mötte på sina håll kritik för att det i liten

utsträckning omfattade de sociala frågorna. Betydande och ökande

uppmärksamhet har bl.a. av denna anledning därefter ägnats den

sociala dimensionen i samarbetet. Vikten av att den sociala

utvecklingen sker i takt med den ekonomiska utvecklingen och den

inre marknadens framväxt har ofta framhållits av

EG-kommissionens ordförande Delors. EG:s stats- och

regeringschefer har vid flera tillfällen givit uttryck för samma

inställning.

Målsättningen att stärka samarbetet på den sociala

dimensionens område resulterade i december 1989 i antagandet av

EG:s sociala stadga, "Den Europeiska gemenskapens stadga om

grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare". Stadgan

undertecknades av elva av EG:s medlemsländer, dvs. alla

medlemsstater med undantag för Storbritannien.

Den sociala stadgan är att betrakta som ett politiskt

instrument som "moraliskt" förpliktar medlemsländerna att se

till att de grundläggande sociala rättigheter som stadgan

behandlar garanteras i resp. land. Stadgan ger också en

uppmaning till, och uttrycker stöd för kommissionen att lägga

fram förslag till direktiv, rekommendationer eller på andra sätt

söka förverkliga innehållet i stadgan. Följande områden omfattas

av stadgan: fri rörlighet, anställning och lön, förbättring av

levnads- och arbetsvillkor, social trygghet, förenings- och

förhandlingsrätt, yrkesutbildning, likabehandling av kvinnor och

män, information, samråd och medbestämmande, hälsa och säkerhet

på arbetsplatsen, äldre personer, handikappade och skydd för

barn och ungdomar.

Kommissionen presenterade också ett handlingsprogram för

implementering av den sociala stadgan, med ett antal åtgärder --

sammanlagt närmare 50-talet initiativ -- som avsågs presenteras

1990--1992. På basis av handlingsprogrammet har kommissionen

också presenterat förslag för huvuddelen, omkring 90 %, av de

åtgärder som där aviseras. Däremot har, för flera av förslagen,

slutliga beslut ännu inte fattats av ministerrådet. Längst har

man kommit i arbetet på miljöområdet, medan det t.ex. visat sig

svårare att uppnå enighet om vissa förslag som rör

arbetsrättsliga frågor.

Frågan om en utvidning av gemenskapskompetensen på det sociala

området blev den svåraste stötestenen under Maastrichtmötet. Man

lyckades på grund av Storbritanniens ställningstagande inte

tillämpa enhetlighetstanken i detta avseende. Romfördragets

artiklar 117--122 om sociala bestämmelser undergick därför inga

sakliga förändringar genom Maastrichtfördraget.

De övriga elva medlemsländerna ingick dock en mellanstatlig

överenskommelse utanför fördraget, i vilken man förbinder sig

till ytterligare insatser inom det sociala området. I ett

särskilt protokoll som slöts mellan samtliga medlemsländer --

det s.k. Sociala protokollet -- medger Storbritannien att de

övriga elva medlemsländerna får gå vidare -- utan att

Storbritannien tar del i vare sig förberedelsearbetet eller

beslut -- i det gemensamma arbetet på det sociala området med

utnyttjande och hjälp av gemenskapens institutioner och

procedurer.

Överenskommelsen mellan de elva fogades till det sociala

protokollet som bilaga. De elva länderna uttrycker sin vilja att

fortsätta att utveckla det gemensamma arbetet på det sociala

området enligt de riktlinjer som fastlagts i den sociala

stadgan. Överenskommelsen innebär utökad kompetens för

gemenskapen och ett utvidgat område för majoritetsbeslut. Den

innefattar också en ny procedur för samråd med arbetsmarknadens

parter, som innebär en betydande förstärkning av deras roll i

utarbetandet och genomförandet av gemensamma åtgärder på den

sociala dimensionens område.

Utskottet

Utskottet har tidigare -- i betänkande 1991/92:UU24 --

framhållit vikten av att det parallellt med skapandet av en

gemensam arbetsmarknad etableras ett korresponderande socialt

skyddsnät. I enlighet med utvecklingen av den sociala

dimensionen har också arbetsmiljöfrågorna kommit mer i

förgrunden inom EG. Ett antal EG-direktiv av minimikaraktär har

antagits. Utskottet noterar att Sverige också varit pådrivande i

ansträngningarna att tillse att det utvidgade ekonomiska

samarbete som kommer att följa av EES-avtalet även åtföljs av

framsteg vad avser den sociala dimensionen.

I det svenska inledningsanförandet i Bryssel den 1 februari

1993 redovisade Europaminister Dinkelspiel kortfattat Sveriges

utgångspunkter vad avser medlemskapsförhandlingarna gällande de

sociala frågorna:

Den ökade vikt gemenskapen fäster vid den sociala dimensionen

är enligt vår uppfattning en nödvändig följd av den ekonomiska

integrationen. Vi ser fram emot att aktivt bidra till den

fortsatta utvecklingen på detta område, som innefattar

arbetsmiljön och dialogen mellan arbetsmarknadens parter. Detta

gäller också ansträngningarna att förbättra de handikappades

situation. Existerande EG-regler på det sociala området

fastställer miniminivåer, som tillåter de enskilda

medlemsländerna att tillämpa mer långtgående bestämmelser. Vi

välkomnar unionsfördragets sociala protokoll inkl.

arbetsmarknadsparternas förstärkta roll i utarbetandet och

genomförandet av gemensamma åtgärder på arbetsmarknadsområdet.

Vi utgår från att detta innebär att svenska kollektivavtal

erkänns som tillräckligt medel att genomföra EG:s direktiv. Den

svenska och nordiska arbetsmarknaden kännetecknas av en lång

tradition av att villkor i arbetslivet fastställs i

kollektivavtal mellan de berörda organisationerna.

Utskottet konstaterar att den generella social- och

familjepolitiken inom EG till övervägande del är en fråga för de

nationella regeringarna. Enligt närhetsprincipen skall man inte

på gemenskapsnivå reglera sådant som lika bra eller bättre kan

lösas nationellt. Samarbetet inom EG på det sociala området

utgörs även i stor utsträckning av program- och

projektverksamhet.

Utskottet finner att yrkandena 2 och 6 i motion U514 (fp)

därmed får anses besvarade.

Jämställdhet

I motion U514 (fp) hävdas att arbetet för jämställdhet i

Europa vinner på om Sverige och Norden blir medlemmar i EG.

Sverige och det övriga Norden har nämligen enligt motionärerna

rikliga erfarenheter och kunskaper om arbete för jämställdhet

som kan tillföras Europas övriga länder. I motionens yrkande 5

begärs att Sverige som medlem i EG skall verka för jämställdhet

mellan män och kvinnor i hela EG.

Utskottet

Som också framhållits ovan finner utskottet det naturligt att

bl.a. jämställdhetsfrågorna ägnas ökat intresse i gemenskapen.

Främjandet av jämställdhet mellan kvinnor och män är ett viktigt

mål i Sverige. I samband med öppnandet av

medlemskapsförhandlingarna framhölls också från svensk sida, som

nämnts ovan, att det är Sveriges bestämda strävan att bidra till

den fortsatta utvecklingen av gemenskapens politik på detta

område. Utskottet delar motionärernas uppfattning att Sverige

och övriga nordiska länder har viktiga erfarenheter och

kunskaper att tillföra jämställdhetsarbetet i Europa. Enligt vad

utskottet erfarit visar också många av EG:s medlemsländer,

liksom EG-kommissionen, betydande intresse för svenska

erfarenheter och lösningar på jämställdhetsområdet.

Därmed får yrkande 5 i motion U514 (fp) anses besvarat.

Handikappfrågor

Motion U501 (s) tar upp EG-frågor ur handikappolitisk

synvinkel. I motionen anförs att Sverige i förhållande till

andra länder varit framgångsrikt på detta område. Med den

generella välfärdspolitiken och ett miljörelaterat

handikappbegrepp som grund har i Sverige kunnat föras en

offensiv handikappolitik, anser motionärerna. En bidragande

orsak har varit, att det i Sverige finns en levande folkrörelse,

handikapprörelsen, som aktivt deltar i samhällsdebatten och

påverkar samhällsutvecklingen. I motionens yrkande 1 anförs

vikten av att grunderna för den svenska handikappolitiken

bibehålls vid ett eventuellt medlemskap i EG. I motionens

yrkande 2 begärs att regeringen i förhandlingsarbetet med EG

aktivt driver frågor av betydelse för funktionshindrade. Inför

folkomröstningen om EG är det av största vikt att varje svensk

medborgare kan sätta sig in i frågan om ett svenskt

EG-medlemskap. I motionens yrkande 3 begärs att särskilda

åtgärder vidtas för att göra informationen om EG tillgänglig för

alla grupper i det svenska samhället, t.ex. i form av lättlästa

versioner för förståndshandikappade, på teckenspråk för

hörselskadade och på punktskrift för synskadade.

Inom EG har program startats för att underlätta handikappades

inträde på arbetsmarknaden och för att integrera handikappade

barn i skolan. Där finns också datanätverk med information om

handikapp och handikappades villkor. I motion U514 (fp) yrkande

3 föreslås att Sverige som medlem i EG skall delta i EG:s

program för handikappade.

I motion So257 (s) framhålls vikten av att den svenska

handikapprörelsen ges möjligheter att bevaka vad som händer inom

EG. Svensk handikapprörelse har mycket att tillföra av

erfarenheter och kunskaper till gagn för en framtida

handikappolitik i Europa. I motionen anförs att det mot denna

bakgrund finns behov av ett särskilt EG-kontor i Bryssel för

handikapprörelsen. I motion So290 (v) yrkande 8 föreslås att

riksdagen av regeringen begär ett nytt anslag på 3 miljoner

kronor för upprättandet av ett bevaknings- och

informationskontor i Bryssel för den svenska handikapprörelsen.

Medlen bör enligt motionärerna upptas på Utrikesdepartementets

budget.

Utskottet

I enlighet med vad som framhölls i det svenska anförandet vid

öppnandet av medlemskapsförhandlingarna, är det Sveriges avsikt

att aktivt bidra till den fortsatta utvecklingen av gemenskapens

arbete för att förbättra de handikappades situation. Som

påpekats ovan utgörs samarbetet inom EG på det sociala området i

stor utsträckning av program- och projektverksamhet.

Även många åtgärder som gemenskapen vidtar på andra områden

kan givetvis vara av betydelse för handikappfrågorna, t.ex. EG:s

hissdirektiv som berörs i motion U501 (s). Enligt vad utskottet

inhämtat hanteras dessa frågor i EFTA av en s.k.

maskinexpertgrupp. I denna deltar från svensk sida

representanter från Arbetarskyddsstyrelsen och Kommerskollegium.

Inom EG är hanteringen av dessa frågor föremål för pågående

behandling. Från svensk sida har vid flera tillfällen framförts

vikten av att handikappfrågorna beaktas vid utformningen av

direktivens bestämmelser. Målsättningen bör enligt utskottet

självfallet vara att söka uppnå en lösning som i största möjliga

utsträckning tillgodoser de svenska ståndpunkterna i dessa

avseenden.

Enligt vad utskottet inhämtat har EG utsett svenska

Handikappinstitutet att leda en stor europeisk utredning om

handikapphjälpmedel och annan teknik för personer med

funktionshinder. Projektet, som kommer att pågå i 18 månader,

har tilldelats 3 miljoner ecu. Det är det största enskilda

anslag som beviljats inom detta teknikområde.

Utskottet noterar att regeringen tillsatt en utredning med

uppdraget att belysa hur ett EG-medlemskap kommer att påverka

den sociala välfärden och jämställdheten mellan kvinnor och män

i Sverige. Också handikappfrågorna avses belysas i utredningen.

I utredningsdirektivet konstateras att valet att gå med eller

stanna utanför EG/EU kan få konsekvenser för Sveriges

möjligheter att fullfölja och utveckla välfärden och

jämställdheten och att detta i sin tur hänger ihop med

medlemskapets samhällsekonomiska konsekvenser. Ytterligare

konsekvensutredningar med beröring till handikappfrågorna kan

komma att tillsättas senare.

Sedan 1991 har därtill en särskild utredare haft regeringens

uppdrag att studera EG och handikappolitiken. I och med den nu

tillsatta, mer övergripande Konsekvensutredningen avser

regeringen, enligt vad utskottet erfarit, att låta avsluta den

sedan 1991 pågående utredningen och sammanföra alla

frågeställningarna till den större konsekvensbelysningen.

Handikappfrågor i ett internationellt perspektiv behandlas

även i den s.k. Handikapputredningen, vars slutbetänkande för

närvarande är föremål för remissbehandling. I betänkandet (SoU

1992:52) noteras bl.a. följande:

EES-avtalet och det närmande till EG som detta innebär gör att

Sverige på ett helt annat sätt än tidigare (kommer att) påverkas

av internationella beslut. En vidare bevakning av synsätt inom

svensk handikappolitik blir mycket betydelsefull. Det blir

angeläget att söka förena fördelarna med öppenhet och samarbete

med våra krav på social grundtrygghet och funktionshindrades

likställighet med andra.

Mot denna bakgrund föreslår utredningen att en särskild

befattning (råd) inrättas i Bryssel för att följa EG:s arbete

och konsekvenser för funktionshindrade. Rådet bör enligt

utredningsförslaget arbeta med en helhetssyn på förhållandena

för människor med funktionsnedsättningar och integrerat bevaka

frågor som rör arbetsmarknad, teknik, forskning, utbildning,

byggande, etc. Vid sidan av uppgiften att hämta in kunskaper och

bevaka svenska intressen bör rådet ha till uppgift att förmedla

information om svensk handikappolitik och dess synsätt inom EG

och dess olika gemensamma organ. Utredningen gör bedömningen att

detta förslag inte strider mot nu gällande eller planerade

konventioner inom EG.

När det gäller informationsinsatser för personer med

funktionshinder noterar utskottet vidare att Sekretariatet för

Europainformation har täta kontakter med

handikapporganisationerna. Medel för Europainformation har

avsatts för att i första hand göra EES-avtalet tillgängligt för

de olika handikappgrupperna. I ett senare skede kommer enligt

vad utskottet erfarit även frågan om svenskt EG-medlemskap att

hanteras på motsvarande sätt genom kontakt med

handikappförbunden.

Med det ovan anförda betraktar utskottet motion So257 (s),

yrkandena 1--3 i motion U501 (s) samt yrkande 3 i motion U514

(fp) som besvarade. Utskottet avstyrker mot bakgrund av ovan

redovisade initiativ och förslag yrkande 8 i motion So290 (v).

Alkoholpolitik

Flera motioner tar upp förhållandet att många EG-länder delvis

har en annorlunda inställning till alkohol jämfört med de

nordiska länderna. Sverige för en i EG-perspektiv relativt

restriktiv alkoholpolitik. I motionerna framhålls bl.a. att den

svenska hållningen resulterat i lägre konsumtion och mindre

alkoholskador. Samtidigt tycks insikten öka även i flera

EG-länder om att alkoholen medför stora skador, anför

motionärerna.

I motion U502 (c) föreslås att Sverige i olika internationella

sammanhang skall agera på ett sätt som ger respekt för och

garanterar att vår politik på drogområdet med en relativt strikt

lagstiftning får genomslag. I detta sammanhang är det angeläget,

anförs det i motionen, att WHO:s rekommendation om minskning av

alkoholkonsumtionen med 25 % fram till år 2000 lyfts fram och

får bred uppbackning. Sverige bör därför enligt motionärerna

konkretisera den plan som WHO:s Europakontor, representerande 45

stater, antog den 17 september 1992.

I motion U508 (kds) anförs att en förutsättning för att

Sverige skall kunna behålla prispolitiken avseende alkohol och

Systembolagets och Vin och Sprit AB:s monopol är att man vid

förhandlingarna med EG understryker att hittillsvarande

alkoholpolitik utgjort ett fungerande medel ur

folkhälsosynpunkt. Även i motionerna U503 (s), So268 (v) yrkande

2 samt So318 (s) yrkande 7 anförs betydelsen av att den svenska

alkoholpolitiska linjen upprätthålls i EG-förhandlingarna. I

yrkande 13 i motion U514 (fp) begärs att Sverige i

förhandlingarna om medlemskap i EG skall verka för ett

bibehållet distributionsmonopol för Systembolaget. I samma

motion yrkande 14 begärs att Sverige på likartat sätt skall

verka för bibehållet importmonopol för Vin och Sprit AB.

Utskottet

Utskottet konstaterar att alkoholmonopolen, särskilt

detaljhandelsmonopolet, utgör viktiga inslag i Sveriges

restriktiva alkoholpolitik. I EES-avtalet har Sverige godtagit

EG:s regler om statliga handelsmonopol, vilka stadgar att

monopolen inte får vara diskriminerande. Enligt svensk

uppfattning är alkoholmonopolen, som motiveras av viktiga

social- och hälsopolitiska syften, inte diskriminerande i

Romfördragets mening. Detta har klargjorts i en särskild

deklaration till EES-avtalet och är också -- som framhållits i

det svenska öppningsanförandet den 1 februari i år -- den

svenska linjen i medlemskapsförhandlingarna. Beträffande den med

gränshandeln förbundna problematiken, utgår utskottet från att

den svenska ambitionen i förhandlingarna med EG är att finna ur

alkoholpolitisk synvinkel tillfredsställande lösningar.

Med det ovan anförda betraktar utskottet yrkande 2 i motion

So268 (v), yrkande 7 i motion So318 (s), motion U502 (c), motion

U503 (s), motion U508 (kds) samt yrkandena 13 och 14 i motion

U514 (fp) som besvarade.

Narkotikafrågor

Narkotikahandeln är ett internationellt problem som berörs i

flera motioner. I motion U514 (fp) anges att ett ökat samarbete

har byggts upp mellan narkotikapolisen i EG:s olika

medlemsländer och att ett "narkotikaregister" håller på att

upprättas. I ett par EG-länder finns dock en mer tillåtande

attityd till narkotikabruk än i Sverige, hävdar motionärerna. I

yrkande 7 begärs att Sverige som medlem i EG skall verka för en

effektiv narkotikabekämpning. Samma krav framförs i motion U513

(fp) yrkande 1. I motion U514 (fp) yrkande 8 anförs att Sverige

som medlem i EG skall verka för att samtliga medlemsländer lever

upp till FN:s narkotikakonvention och därmed kriminaliserar

narkotikainnehav. I motion U513 (fp) yrkande 2 begärs att

Sverige skall verka för att samtliga medlemsländer i EFTA och EG

tillträder FN:s narkotikakonventioner.

I motion U511 (kds) beskrivs de stora insatser som med goda

resultat dagligen görs i Öresundsregionen för att stoppa

inflödet av narkotika och annat allmänfarligt gods till Sverige.

Enligt motionären visar tillgänglig statistik att narkotika

oftast kommer till Sverige via ett EG-land eller ett f.d.

östland. Mot denna bakgrund föreslås i motionen att riksdagen

hos regeringen skall begära att Öresundsregionen vid ett

medlemskap i EG skall betraktas som yttre gräns (yrkande 1).

Utskottet

Utskottet konstaterar att Sverige är aktivt pådrivande i det

internationella arbetet, inom bl.a. FN och Europarådet, mot

narkotikahandel och narkotikamissbruk. Utskottet delar

självfallet motionärernas uppfattning om det angelägna i att

Sverige, även som medlem i EG, kommer att fortsätta att verka

för en effektiv internationell narkotikabekämpning.

Vad avser FN:s narkotikakonventioner får utskottet konstatera

att samtliga länder inom EG anslutit sig till 1961 års

konvention. Belgien och Nederländerna har ännu inte anslutit sig

till 1971 års narkotikakonvention, men avser enligt uppgift att

göra detta inom kort. Sverige bevakar narkotikafrågan i bl.a.

den s.k. Narkotikakommissionen. Enligt vad utskottet erfarit har

Sverige under många år varit medförslagsställare och stött

resolutioner som syftat till att uppmana de länder som inte

undertecknat och ratificerat FN:s narkotikakonventioner att

snarast göra detta.

I bl.a. motion U511 (kds) aktualiseras frågan om

gränskontrollen i Öresund.

Utskottet får därvid hänvisa till att det från svensk sida, i

samband med att förhandlingarna med EG inleddes, har anförts att

gränskontrollerna i vissa fall såsom beträffande narkotika inte

kan avvecklas utan att dessa ersätts av andra effektiva

kontrollåtgärder. I öppningsanförandet i Bryssel den 1 februari

1993 underströks även att kampen mot narkotika och andra former

av internationell brottslighet måste fortsätta, och detta är ett

ämne som avses bli föremål för grundlig diskussion under

förhandlingarna.

Vidare kan noteras att regeringen i mars 1992 upprättade en

interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att utreda frågan om

gränskontroller och gränsformaliteter i ett EG-perspektiv.

Gruppens arbete pågår.

Därmed får yrkande 1 i motion U511 (kds), yrkandena 1 och 2 i

motion U513 (fp) samt yrkandena 7 och 8 i motion U514 (fp) anses

besvarade.

Arbetsmarknadsfrågor

I motion U506 (fp) beskrivs Sveriges tidigare, mestadels

framgångsrika, ansträngningar att söka hålla arbetslösheten

stången. De förutsättningar som möjliggjorde detta i tidigare

skeden har delvis gått förlorade, sägs det i motionen.

Arbetslösheten i Sverige håller därför på att växa till

"europeisk nivå". Utlandsberoendet sätter gränser för vad länder

som Sverige kan kosta på sig i form av statliga stimulanspaket.

Insatser i form av statliga stimulanser i syfte att vända en

nedgående konjunkturcykel erfordrar som regel internationell

samordning.

För Europas del, anförs det i motion U506 (fp), är det EG, och

egentligen endast EG, som kan vara instrument för en sådan

samordning. Vid EG:s toppmöte i Edinburgh hösten 1992 fattades

beslut som visar att viljan finns. Men ännu återstår mycket att

göra innan EG och de stater som vill ingå i EG skaffat sig

underlag, beslutsmekanismer och medel för en samordnad

konjunkturpolitik. I motionens första yrkande begärs att Sverige

redan under förhandlingsskedet om medlemskap i EG bör verka för

att gemenskapen blir bättre rustad att föra en samordnad och

aktiv konjunkturpolitik i syfte att hålla arbetslösheten nere. I

motionens yrkande 2 anförs att Sverige inom den europeiska

gemenskapen bör ta initiativ till en omfattande och fördjupad

diskussion inom det integrerade Europa om arbetslivets roll och

om hur den europeiska arbetsmarknaden skall utformas för att

medborgarna i framtiden skall kunna finna arbete i den

utsträckning de önskar.

I motion U514 (fp) anges att Sverige som medlem i EG kommer

att ha viktiga erfarenheter att tillföra gemenskapen avseende

t.ex. vilka insatser -- vidareutbildning, omskolning,

beredskapsarbeten m.m. -- som kan göras för att hålla människor

kvar i arbete. I motionens yrkande 4 begärs att Sverige som

medlem i EG skall driva tanken på en aktiv arbetsmarknadspolitik

som ett instrument i kampen mot arbetslöshet.

I motion U517 (s) hävdas att den nordiska modellen som metod

för att reglera förhållandena på arbetsmarknaden skiljer sig

från förhållandena i flertalet EG-länder. I dessa är

lagstiftning snarare än kollektivavtal den grundläggande

regleringen på arbetsmarknaden. Detta har medfört, menar

motionären, att arbetsrätten inom EG t.ex. ger skydd bara för

enskilda anställningsavtal, men inte fackliga arbetsmöjligheter.

Vidare anförs i motionen att kollektivavtal inte heller godtas

ensamt som form för att uppfylla EG:s lagstiftning, utan att

dessa måste kompletteras med nationell lagstiftning. I motionen

yrkas att den nordiska arbetsmarknads- och arbetsrättsmodellen

skall säkras, såväl inom EES-avtalets ram som i förekommande

fall vid EG-medlemskap för enskilda nordiska länder.

Utskottet

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i

bl.a. motionerna U506 (fp) och U514 (fp), nämligen om behovet av

att skapa ökade förutsättningar för gemenskapen att driva en

aktiv konjunktur- och arbetsmarknadspolitik i syfte att bekämpa

arbetslösheten. Ett initiativ i denna riktning togs med

hänvisning till artikel 46 i EES-avtalet av Norge och

resulterade, som ett första konkret steg, i det möte som hölls i

Luxemburg den 19 april i år med deltagande av 19 finansministrar

från EG:s och EFTA:s medlemsstater.

Mötesdeltagarna enades i Luxemburg om en gemensam strategi för

att angripa den ekonomiska krisen och den snabbt växande

arbetslösheten. Sammanfattningsvis innehåller strategin följande

element:

Fortsatta saneringar av de enskilda ländernas budgetar för att

skapa förutsättningar för ytterligare räntesänkningar.

Gemensam strukturpolitik och fortsatt avreglering inom ramen

för EG:s gränslösa inre marknad och EES-avtalet i syfte att söka

öka utbud och konkurrens.

Infrastrukturprogram för offentlig byggnadsverksamhet till ett

värde av omkring 400 miljarder kronor. Programmet avses kunna

skapa 500 000 nya arbetstillfällen på några års sikt.

I den EFTA-rapport som överlämnades i samband med

Luxemburgmötet ingår ett särskilt nordiskt avsnitt vari utfästs

om extra medel till den Nordiska investeringsbanken (NIB).

Avsikten är att dessa pengar skall bidra till finansiering av en

serie byggprojekt av särskilt nordiskt och europeiskt intresse.

Initiativ av det slag som föreslås i yrkande 2 i motion U506

(fp) har enligt vad utskottet erfarit redan tagits i så måtto

att OECD i juni 1992 uppdrogs att göra en sysselsättnings- och

arbetslöshetsstudie. Uppdraget består i att med stöd från

utomstående experter analysera orsakerna till arbetslöshet och,

när dessa är identifierade, presentera åtgärder som kan verka

för att reducera arbetslösheten. En analys av arbetsmarknaden i

det integrerade Europa är givetvis en naturlig del av en sådan

studie. En delrapport med policyrekommendationer kommer enligt

vad utskottet inhämtat att presenteras i samband med 1993 års

ministerrådsmöte i början av juni.

Därmed får yrkandena 1 och 2 i motion U506 (fp) samt yrkande 4

i motion U514 (fp) anses besvarade.

I motion U517 (s) framhålls betydelsen av att värna om den

nordiska arbetsmarknads- och arbetsrättsmodellen. Utskottet

konstaterar att det motionären anför ligger väl i linje med vad

som framhållits av regeringen i bl.a. EES-propositionen (prop.

1991/92:170, bilaga 9) samt av riksdagen i EES-utskottets

betänkande (1992/93:EU1). I det svenska öppningsanförandet i

Bryssel den 1 februari framhölls likaså, att Sverige "välkomnar

unionsfördragets sociala protokoll inkl. arbetsmarknadsparternas

förstärkta roll i utarbetandet och genomförandet av gemensamma

åtgärder på arbetsmarknadsområdet".

I motion U517 (s) betonas vidare att det är ett gemensamt

nordiskt intresse att i det europeiska samarbetet vinna gehör

för nordiska tankegångar i de avseenden som här berörs.

Utskottet konstaterar, liksom tidigare i betänkandet, att en

situation där Sverige, Finland och Norge parallellt går in i det

vidare europeiska samarbetet -- vilket nu ser ut att kunna

förverkligas -- skulle ge oss möjlighet att inom den europeiska

ramen bygga ut det nordiska samarbetet. Därmed skulle också

möjligheterna öka att hävda nordiska intressen och nordisk

identitet inom det europeiska samarbetet. Utskottet konstaterar

avslutningsvis att de frågor som tas upp i motion U517 (s)

givetvis också är föremål för fortlöpande behandling i utskottet

för arbetsliv och arbetsrätt inom Nordiska ministerrådet.

Därmed betraktar utskottet motion U517 (s) som besvarad.

2.6 Konsumentfrågor

Sammanfattning av motionerna

I flera motioner anförs att de svenska kraven avseende

livsmedelsproduktion som regel är mer långtgående än motsvarande

krav i flertalet av de länder som exporterar livsmedel till

Sverige. Det gäller bestämmelser om hänsyn till bl.a. miljö,

hälsa, djurskydd och livsmedelskvalitet. I motion L705 (c)

yrkande 1 begärs att samma krav, vid förhandlingarna om

medlemskap i EG, bör ställas på importerade livsmedel som på

svenskproducerade livsmedel.

I motion U514 (fp) yrkande 9 begärs att Sverige i

förhandlingarna om medlemskap i EG skall verka för att landets

höga krav inom djurhållningen bibehålls. Som bakgrund nämns i

motionen att Sverige bl.a. är föregångare vad gäller regler om

innehåll i fodermedel och allergimärkning av livsmedel. I

motionens yrkande 10 föreslås att Sverige snarast bör bli

observatör i EG:s konsumentråd. Rådet samverkar med kommissionen

vid utarbetandet av nya regler och direktiv på konsumentområdet.

Motion L716 (c) tar upp frågan om märkning av miljöfarliga

ämnen. Motionärerna begär att Sverige vid EG-förhandlingarna bör

kräva att de egna föreskrifterna på detta område kan bibehållas

(yrkande 2).

Utskottet

Flera motionsyrkanden, bl.a. yrkande 9 i motion U514 (fp) och

yrkande 1 i motion L705 (c), ligger väl i linje med de svenska

utgångspunkterna inför förhandlingarna med EG. Detta torde också

ha framgått av utskottets överväganden under avsnittet

Miljöfrågor och Regionalpolitiska frågor tidigare i betänkandet.

Europaminister Dinkelspiel redovisade de svenska

utgångspunkterna inför EG-förhandlingarna i anförandet den 1

februari:

Sverige har uppnått en hög standard på växtskyddsområdet

liksom på djurhälso- och det livsmedelshygieniska området.

Kraven på miljö-, livsmedels-, djurskydds- och

fodermedelsområdena är långtgående. Genom att upprätthålla dessa

krav vill Sverige bidra till en högre ambitionsnivå och till en

vidareutveckling av de europeiska reglerna i dessa avseenden.

Vad jag nu har sagt gäller också konsumentskyddet på andra

områden.

Enligt vad utskottet erfarit finns redan i dag ett informellt

samarbete mellan EFTA:s och EG:s resp. konsumentråd (Consumer

Consultative Committee), varigenom berörda svenska

fackdepartement och verk ges insyn i EG:s arbete på

konsumentskyddsområdet. Detta samarbete kommer givetvis att

förstärkas i och med EES-avtalets ikraftträdande. Utskottet

förutsätter att regeringen fortsätter att aktivt driva

konsumentfrågorna i ett europeiskt sammanhang.

Därmed betraktar utskottet yrkandena 9 och 10 i motion U514

(fp) och yrkande 1 i motion L705 (c) som besvarade.

Beträffande kravet i yrkande 2 i motion L716 (c) på svenska

miljömärkningsföreskrifter i EG-förhandlingarna noterar

utskottet att EG:s ministerråd den 23 mars 1992 antog en

förordning om ett miljömärkningssystem för EG (Council

Regulation EEC No 880/92 on a Community Eco-Label Award Scheme).

Förordningen ingår i det särskilda tilläggsavtal som kommer att

fogas til EES-avtalet. EG:s system har stora likheter med det

nordiska miljömärkningssystemet. Systemet skall administreras av

EG-kommissionen, som assisteras av en särskild kommitté med

medlemmar från EG:s medlemsstater. Förordningen innebär inte att

användningen av andra miljömärkningssymboler, t.ex. den nordiska

miljösvanen eller den tyska blå ängeln, förbjuds. Enligt vad

utskottet erfarit ser man i regeringskansliet mycket positivt på

EG:s åtgärder på detta område och anser därför inte att det

finns anledning att begära undantag från EG:s regler i berört

hänseende.

Därmed får yrkande 2 i motion L716 (c) anses besvarat.

2.7 Flykting- och asylpolitik. Mänskliga rättigheter

Sammanfattning av motionerna

De kommande 15--20 åren kan Europa, anförs det i motion U262

(fp), kanske få uppleva migrationsrörelser av en omfattning som

vi inte sett under efterkrigstiden. Den glädjande frigörelsen i

Öst- och Centraleuropa har äntligen givit människorna där

möjligheten att röra sig fritt över gränserna. Den ekonomiska

stagnationen i öst och den av många uppfattade hopplösheten kan

få människor att utnyttja möjligheten att söka en bättre framtid

för sig och sin familj. Förföljelse av minoriteter och väpnade

konflikter kan, som i det sönderfallande Jugoslavien, tvinga

människor på flykt.

Motion U262 (fp) pläderar i ljuset av dessa eventuella

scenarier för en liberal invandrar- och flyktingpolitik i Europa

och i EG. Enligt motionärerna bör Sverige i ett framtida

utvidgat EG öppna sig för att under ordnade former kunna motta

en reglerad och icke obetydlig invandring av såväl temporär som

mera varaktig karaktär från vårt närmaste grannskap. Genom ökad

samordning inom EG av invandringen skapas även bättre

förutsättningar för att asylsystemet kan avlastas de människor

som saknar skyddsbehov. Enligt motionärerna skapas därmed i ett

utvidgat EG förutsättningar för en fortsatt human och liberal

flyktingpolitik på Genèvekonventionens grund. I yrkande 9 begärs

att Sverige som medlem i EG bör verka för en samordning av

flyktingpolitiken i sådan liberal riktning. I yrkande 10

föreslås att Sverige bör verka för att internationellt stöd bör

riktas till stater som tar emot flyktingar från sina närområden.

I motion Sf633 (v) framhålls vikten av att utarbeta ett

alleuropeiskt godtagbart flyktingsamarbete där EG ingår. I

yrkande 4 anförs att Sverige i förhandlingarna om ett svenskt

medlemskap i EG/EU inte bör göra avkall på Sveriges möjligheter

att även som medlem kunna bedriva en human och solidarisk

flyktingpolitik.

I motion U514 (fp) yrkande 11 föreslås att Sverige som medlem

i EG skall verka för att EG som organisation skall ansluta sig

till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

I motion So235 (fp), som behandlar de homosexuellas situation,

anförs att EG saknar gemensamma bestämmelser eller principer för

hur man skall se på flyktingpolitiken i allmänhet och de

homosexuellas situation i synnerhet. I motionens yrkande 4

begärs att Sverige i samband med förhandlingarna om EG bör ta

upp frågan om asylsökande homosexuellas behov av skydd och

trygghet.

Utskottet

Utskottet delar i allt väsentligt de allmänna bedömningar som

uttrycks i de aktuella motionerna. En aktiv flyktingpolitik

erfordrar en helhetssyn på flyktingproblematiken och kräver

åtgärder riktade både mot de grundproblem som skapar

flyktingströmmarna och en humanitär immigrationsreglering på

nationell nivå. Ett omfattande internationellt samarbete, inom

FN, ESK och andra internationella organ, pågår sedan många år

och är föremål för ständig utveckling. Ett viktigt inslag i

flyktingpolitiken utgörs av biståndsinsatser i områden nära de

regioner varifrån flyktingarna härstammar.

Alla EG:s medlemsländer har tillträtt Genèvekonventionen och

dess New York-protokoll samt Europarådets konvention om de

mänskliga rättigheterna. De mellanstatliga instrument som

arbetats fram mellan EG-staterna har de nämnda konventionerna

som utgångspunkt. UNHCR konsulteras fortlöpande. Utskottet

förutsätter att Sverige som medlem av EG/EU fortsatt kommer att

verka för att målsättningarna i konventionerna uppfylls.

I motion Sf633 (v) hävdas att Europeiska rådet vid sitt möte i

Edinburgh i december 1992 skall ha föreslagit att

direktavvisningar av asylsökande skall ske i en större

omfattning än vad som nu sker. Enligt vad utskottet inhämtat är

denna uppgift inte korrekt. Motionärerna hänvisar sannolikt till

den resolution om uppenbart ogrundade asylansökningar som antogs

av invandrarministrarnas möte i London i november 1992. Denna

resolution söker identifiera när en asylansökan bör anses vara

uppenbart ogrundad och rekommenderar i sådana fall en förenklad

handläggning av ärendet. Handläggningen måste enligt

resolutionen dock innehålla de element som finns föreskrivna i

internationell asylrätt, bl.a. en personlig intervju med behörig

tjänsteman. Ett negativt beslut i första instans skall också

kunna överklagas. I resolutionen står vidare inskriven rätten

till individuell prövning. Enligt vad utskottet erfarit stämmer

resolutionens riktlinjer väl överens med internationell asylrätt

och svensk praxis på området.

Utskottet noterar att det inom EG pågår ett arbete syftande

till att söka fastställa gemensamma kriterier för att kunna

avgöra när det generellt sett inte föreligger någon risk för

förföljelse i ett land. Aspekter som avses beaktas vid en sådan

bedömning är bl.a. landets tidigare antal flyktingar, graden av

respekt för mänskliga rättigheter, tillgången på demokratiska

institutioner, landets politiska stabilitet m.m. Dessa

bedömningsgrunder innebär inte att man inom EG avser frångå

rätten till individuell prövning. EG har i dessa sammanhang

deklarerat att det alltid är individens skyddsbehov som skall

stå i centrum för prövningen.

Utskottet konstaterar att Sverige som medlem i EG/EU inte

kommer att behöva göra avkall på sina grundläggande värderingar

på detta område. Varje medlemsstat bestämmer t.ex. själv vem som

ges uppehållstillstånd på det egna territoriet. EG-samarbetet i

dessa frågor innebär att beslut grundas på konsensus. I

praktiken innebär detta att samarbetet på detta område kan

uppfattas som mindre omfattande och mindre tvingande till sin

natur än vad fallet är på vissa andra områden.

Mot bakgrund av yrkande 4 i motion So235 (fp) om skydd för

asylsökande homosexuella får utskottet hänvisa till gällande

svensk lagstiftning enligt vilken människor som i ett land

förföljs på grund av sin homosexuella läggning kan erhålla

uppehållstillstånd i Sverige. Som kulturminister Friggebo

anfört, som svar på riksdagsfråga den 23 mars 1993, är det

vanligaste att homosexuella asylsökande beviljas

uppehållstillstånd av humanitära skäl. Varje asylansökan bedöms

individuellt och utifrån det skyddsbehov som kan föreligga i det

enskilda fallet.

Vidare kan hänvisas till den parlamentariska kommitté för

översyn av invandrarpolitiken samt invandrings- och

flyktingpolitiken som regeringen nyligen tillsatt. Av direktiven

framgår att en huvuduppgift för utredningen är att den skall se

över hur människor från andra länder som söker en fristad undan

förtryck av olika slag skall kunna få detta tillgodosett i vårt

land. Detta inkluderar av naturliga skäl även människor som

förföljs på grund av sin sexuella läggning. Ett första

delbetänkande väntas föreligga den 1 mars 1994.

Vad avser frågan om EG:s anslutning till Europakonventionen

(motion U514 (fp) yrkande 11) konstaterar utskottet att denna

fråga länge varit föremål för diskussion inom såväl EG som

organisation som bland många av EG:s medlemsstater. Den svenska

s.k. Fri- och rättighetskommittén kommer enligt vad utskottet

erfarit i ett kommande betänkande att beröra frågor med

anknytning till detta spörsmål, bl.a. i anledning av kommitténs

aviserade förslag om att Europakonventionen bör inkorporeras i

svensk lag. Utskottet ser mot denna bakgrund inte anledning att

uttala sig i frågan.

Med det anförda betraktar utskottet yrkande 4 i motion So235

(fp), yrkandena 9 och 10 i motion U262 (fp), yrkande 11 i motion

U514 (fp) samt yrkande 4 i motion Sf633 (v) som besvarade.

2.8 Forskning och utbildning

Sammanfattning av motionsyrkande

Ett Europa utan gränser innebär fri rörlighet för medborgare

och rätt till ett europeiskt pass. Den fria rörligheten inom det

integrerade Europa kommer dock att bli en rättighet med

begränsat innehåll, sägs det i motion U514 (fp), om inte

människor också ges bättre möjligheter att lära grannländernas

språk och får tillfälle att praktisera det, t.ex. i

utbytesprogram. Genom att lära känna andra kulturer, tala andra

språk och se med egna ögon hur andra européer lever kan

människor vinna den förståelse som är grunden för ett Europa där

konflikter löses i fredliga demokratiska former. Mot denna

bakgrund föreslås i yrkande 1 i motion U514 (fp), att Sverige

som medlem i EG bör delta i de gemensamma studie- och

utbytesprogrammen för ungdomar.

Utskottet

Utskottet konstaterar att EES-avtalet kommer att innebära att

möjligheterna för Sverige att delta i ungdoms- och

utbildningssamarbetet inom EG förbättras avsevärt. Genom avtalet

öppnas EG:s program och institutioner för svenskt deltagande den

1 januari 1995. Ungdomsprogrammet Youth for Europe samt vissa

andra program öppnas omedelbart efter EES-avtalets

ikraftträdande. Då kommer också alla särregler för

EFTA-ländernas deltagande i forsknings- och högskoleprogrammen

Comett och Erasmus att försvinna.

Inom EG pågår för närvarande en utvärdering av ungdoms- och

utbildningssamarbetet som skall ta ställning till den fortsatta

programhandläggningen inom ramen för ett utvidgat europeiskt

samarbete. Genom sitt deltagande i vissa program, t.ex. EG:s

nätverk för informationsutbyte på utbildningsområdet, kommer

Sverige liksom övriga EFTA-länder enligt vad utskottet inhämtat

att ha goda möjligheter att påverka den framtida utformningen av

program och andra aktiviteter på utbildningsområdet.

Motionärernas yrkande torde därför ligga helt i linje med de

svenska ambitionerna i dessa avseenden.

Därmed får yrkande 1 i motion U514 (fp) anses besvarad.

2.9 Utförsel av kulturföremål

Sammanfattning av motionerna

I två motioner, U519 (c) samt U522 (fp), anförs att de svenska

reglerna för utförsel av kulturföremål bör fortsätta att gälla

även sedan Sverige blivit medlem i EG. Frågan om gränsskydd för

kulturföremål bör därför enligt motionärerna aktualiseras redan

i förhandlingarna om EG-medlemskap.

Bakgrunden till begäran är enligt motionerna att svenska

kulturföremål generellt röner större uppskattning, dvs. betalas

bättre, i utlandet än i Sverige. Samtidigt skulle de av

EG-kommissionen föreslagna s.k. tröskelvärdena för kulturföremål

enligt uppgift endast hindra utförseln av ett mindre antal

föremål ur det svenska kulturarvet. I motionerna anges att EG:s

föreslagna regler inte skulle stoppa utförseln av t.ex. föremål

ur den folkliga kulturen.

Utskottet

Utskottet konstaterar att artikel 36 i Romfördraget ger EG:s

medlemsländer rätt att upprätthålla nationella lagar om skydd

mot utförsel av kulturföremål. De flesta av medlemsländerna har

liksom Sverige sådan lagstiftning. Samtidigt medför avskaffandet

av tullkontrollerna inom EG att de nationella skyddsreglerna

inte kan kontrolleras vid de inre gränserna. Därför har EG:s

ministerrråd enligt vad utskottet inhämtat beslutat om

kompensatoriska skyddsregler i form av en förordning om

exportlicens vid utförsel av kulturföremål till tredje land och

ett direktiv om återlämnande av kulturföremål som olovligen

förts från ett medlemsland till ett annat. Förordningen trädde i

kraft den 1 januari 1993. Direktivet är för närvarande föremål

för behandling av EG-parlamentet.

Som påpekas i motionerna kan avskaffandet av tullkontroll inom

EG få konsekvenser framför allt för svenska allmogeföremål, dvs.

över 100 år gamla trä- och textilföremål, vilka enligt svensk

lag kräver utförseltillstånd oavsett värde. Dessa föremål är i

EG-listan uppförda under rubriken "Any object more than 100

years old". Denna kategori föremål skyddas bara vid värden över

50 000 ecu såvida det inte gäller en samling.

EG:s skyddsregler kommer att löpande ses över av en särskild

kommitté med representanter för medlemsländerna. I och med att

gränskontrollerna mot EG upphör vid ett svenskt medlemskap

kommer Sverige att ta plats i denna kommitté och där kunna verka

för en anpassning av EG:s regler till de svenska behoven. I

avvaktan på en sådan lösning bör också särskilda övergångsregler

kunna bli aktuella. Enligt vad utskottet erfarit har regeringen

vid förhandlingarna om svenskt medlemskap i EG redan gjort en

markering av Sveriges särskilda intressen på detta område.

Därmed betraktar utskottet motionerna U519 (c) samt U522 (fp)

som besvarade.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avbrytande av medlemsförhandlingarna med EG

att riksdagen avslår motion 1992/93:U509 yrkande 1 samt motion

1992/93:U523 yrkande 1,

men. (v)-- delvis

2. beträffande säkerhetspolitiken

att riksdagen avslår motion 1992/93:U408 yrkande 5,

3. beträffande närhetsprincipen

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U510 besvarad med vad

utskottet anfört,

4. beträffande svenska språket

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U514 yrkande 12

besvarat med vad utskottet anfört,

5. beträffande offentlighetsprincipen

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U514 yrkande 15

besvarat med vad utskottet anfört,

6. beträffande allmänna handlingar

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U514 yrkande 16

besvarat med vad utskottet anfört,

7. beträffande undantag i övrigt

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U520 yrkande 2 samt

motion 1992/93:U523 yrkande 4 besvarade med vad utskottet

anfört,

men. (v)-- delvis

8. beträffande folkomröstning

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U523 yrkande 2 besvarat

med vad utskottet anfört,

9. beträffande konsekvensutredningar

att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U509 yrkande 2 samt

1992/93:U520 yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört,

10. beträffande könsfördelning

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U523 yrkande 3 besvarat

med vad utskottet anfört,

11. beträffande frihandel

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U233 yrkande 21 (berörd

del) samt motion 1992/93:U262 yrkandena 2, 7 och 8 besvarade med

vad utskottet anfört,

12. beträffande bistånd

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U233 yrkande 21 (berörd

del), motion 1992/93:U262 yrkande 1 samt motion 1992/93:U521

yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört,

13. beträffande den ekonomiska och monetära unionen

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U521 yrkande 6 besvarat

med vad utskottet anfört,

res. 1 (s)

14. beträffande substitutionsprincipen

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U515 yrkandena 6 och 7

besvarade med vad utskottet anfört,

15. beträffande trafiksystem

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U515 yrkande 9 besvarat

med vad utskottet anfört,

16. beträffande pris på transportarbete

att riksdagen avslår motion 1992/93:U507,

17. beträffande miljöpolitik i övrigt

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U515 yrkandena 1--5, 8,

10 och 11 samt motion 1992/93:U521 yrkandena 1 och 2 besvarade

med vad utskottet anfört,

18. beträffande regional- och jordbrukspolitik

att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:Jo253 yrkande 7,

1992/93:Jo254 yrkande 2, 1992/93:Jo255 yrkande 8,

1992/93:Jo256 yrkande 5, 1992/93:A443 yrkande 8,

1992/93:U504, 1992/93:U505 samt motion 1992/93:U521

yrkandena 4 och 5 besvarade med vad utskottet anfört,

19. beträffande fiskepolitik

att riksdagen förklarar motion 1992/93:Jo410 yrkande 5

besvarat med vad utskottet anfört,

20. beträffande den sociala dimensionen

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U514 yrkandena 2 och 6

besvarade med vad utskottet anfört,

21. beträffande jämställdhet

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U514 yrkande 5 besvarat

med vad utskottet anfört,

22. beträffande handikappfrågor

att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:So257, 1992/93:U501

yrkandena 1--3 och 1992/93:U514 yrkande 3 besvarade med vad

utskottet anfört samt avslår motion 1992/93:So290 yrkande 8,

men. (v)-- delvis

23. beträffande alkoholpolitik

att riksdagen förklarar motion 1992/93:So268 yrkande 2, motion

1992/93:So318 yrkande 7, motion 1992/93:U502, motion

1992/93:U503, motion 1992/93:U508 samt motion 1992/93:U514

yrkandena 13 och 14 besvarade med vad utskottet anfört,

24. beträffande narkotikapolitik

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U511 yrkande 1, motion

1992/93:U513 yrkandena 1 och 2 samt motion 1992/93:U514

yrkandena 7 och 8 besvarade med vad utskottet anfört,

25. beträffande konjunktur- och arbetslöshetspolitik

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U506 yrkandena 1 och 2

samt motion 1992/93:U514 yrkande 4 besvarade med vad utskottet

anfört,

26. beträffande den nordiska arbetsrättsmodellen

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U517 besvarad med vad

utskottet anfört,

res. 2 (s)

27. beträffande konsumentpolitik

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U514 yrkandena 9 och 10

samt motion 1992/93:L705 yrkande 1 besvarade med vad utskottet

anfört,

28. beträffande miljömärkningsföreskrifter

att riksdagen förklarar motion 1992/93:L716 yrkande 2 besvarat

med vad utskottet anfört,

29. beträffande flyktingpolitik

att riksdagen förklarar motion 1992/93:So235 yrkande 4, motion

1992/93:U262 yrkandena 9 och 10, motion 1992/93:U514 yrkande 11

samt motion 1992/93:Sf633 yrkande 4 besvarade med vad utskottet

anfört,

30. beträffande utbildningsprogram

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U514 yrkande 1 besvarat

med vad utskottet anfört,

31. beträffande kulturföremål

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U519 samt motion

1992/93:U522 besvarade med vad utskottet anfört.

Stockholm den 27 maj 1993

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Alf

Wennerfors (m), Mats Hellström (s), Maj Britt Theorin (s), Pär

Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Inger Koch (m), Nils T

Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Viola

Furubjelke (s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Kristina Svensson

(s), Bertil Persson (m) och Eivor Husing (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Den ekonomiska och monetära unionen (motivering till mom.

13)

Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik Svartberg, Nils T

Svensson, Viola Furubjelke, Kristina Svensson och Eivor Husing

(alla s) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 22

inleds med "Utskottet delar" och slutar med "social skyddsnivå"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar de uppfattningar som kommer till uttryck i

citatet. Samtidigt utgår utskottet från att Sverige, som medlem

av EG, kommer att verka för lika ambitiösa gemensamma mål vad

avser en aktiv arbetsmarknads- och sysselsättningspolitik samt

den sociala välfärden som när det gäller EMU-samarbetets

gemensamma monetära och finansiella målsättningar. Detta torde

vara en förutsättning för att Maastrichtfördragets mål om hög

sysselsättning och hög social skyddsnivå skall kunna uppfyllas.

2. Den nordiska arbetsrättsmodellen (mom. 26)

Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik Svartberg, Nils T

Svensson, Viola Furubjelke, Kristina Svensson och Eivor Husing

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42

börjar med "I motion U517 (s)" och på s. 43 slutar med "som

besvarad" bort ha följande lydelse:

I ljuset av att det, utskottet veterligt, inte förekommit

några initiativ i frågan från den svenska regeringen sedan

förhandlingsstarten, anser utskottet att motion U517 är en bra

grund för ett sådant initiativ. Utskottet betraktar det som

nödvändigt att regeringen snarast följer upp denna del av

förhandlingsöppningen och för riksdagens EG-delegation redovisar

vilka initiativ som tagits för att säkra den nordiska

arbetsmarknads- och arbetsrättsmodellen vid ett svenskt

EG-medlemskap.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till

motion U517 (s) som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 26 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

26. beträffande den nordiska arbetsrättsmodellen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U517 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Folkomröstning (mom. 8)

Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik Svartberg, Nils T

Svensson, Viola Furubjelke, Kristina Svensson och Eivor Husing

(alla s) anför:

Socialdemokratiska riksdagsgruppen har den 3 april 1992

tillskrivit regeringen och krävt att invandrare skall ges

rösträtt i folkomröstningen om ett svenskt EG-medlemskap. Den

socialdemokratiska riksdagsgruppens uppfattning framgår av detta

brev.

Det faktum att rösträtt endast kan ges icke medborgare i

samband med en rådgivande folkomröstning är ytterligare en

anledning till att folkomröstningen icke bör ske i samband med

allmänna val, utan vara formellt rådgivande.

Meningsyttring

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Bertil Måbrink (v) anför:

Avbrytande av medlemsförhandlingarna med EG (mom. 1)

Planerna på Europeiska unionen (EU), så som de uttrycks i

Maastrichtavtalet, syftar inte till ett alleuropeiskt

samarbete utan leder till eurocentrism. Det bästa bidraget

Sverige kan ge till kampen mot unionsplanerna och för ett öppet

Europa är ett bestämt nej till medlemskap i EG/EU.

Jag anser därför att riksdagen med bifall till motion U523 (v)

yrkande 1 hos regeringen skall begära att ansökan om medlemskap

i EG återkallas och att påbörjade förhandlingar om detta

medlemskap avbryts.

Undantag i övrigt (mom. 7)

Skulle riksdagen inte bifalla yrkandet under moment 1 ovan,

utan medlemskapsförhandlingarna fullföljs, måste EG-rättsligt

bindande undantag och regler i de avseenden som anförts i motion

U523 utverkas vad gäller

demokratin och det nationella självbestämmandet

utrikes- och säkerhetspolitiken

den ekonomiska politiken

de arbetandes rättigheter

miljön

regionalpolitiken och jordbrukspolitiken

konsumentpolitiken.

Jag anser därför att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, med

bifall till motion U523 (v) yrkande 4 som sin mening bör ge

regeringen till känna vad ovan anförts om EG-rättsligt bindande

undantag och regler i ett avtal om medlemskap i EG/EU.

Handikappfrågor (mom. 22)

Från handikapprörelsen har ställts önskemål om resurser för

att kunna upprätta ett handikapprörelsens EG-kontor i Bryssel

för att man där på plats skall kunna följa utvecklingen.

Jag anser därför att riksdagen med bifall till motion So290

(v) yrkande 8 hos regeringen skall begära ett nytt anslag på 3

miljoner kronor enligt vad ovan anförts om behovet av ett

EG-kontor för handikapprörelsen.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets

hemställan under momenten 1, 7 och 22 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avbrytande av medlemsförhandlingarna med EG

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U509 yrkande 1

samt motion 1992/93:U523 yrkande 1 som sin mening ger regeringen

till känna vad som ovan anförts,

7. beträffande undantag i övrigt

att riksdagen -- vid avslag på moment 1 enligt denna

meningsyttring -- med bifall till motion 1992/93:U520 yrkande 2

samt motion 1992/93:U523 yrkande 4 som sin mening ger regeringen

till känna vad som ovan anförts,

22. beträffande handikappfrågor

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So257,

1992/93:U501 yrkandena 1--3 och 1992/93:U514 yrkande 3 samt med

bifall till motion 1992/93:So290 yrkande 8 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts.

Anförande av Europaminister Ulf Dinkelspiel vid öppnandet av

Sveriges förhandlingar om EG-medlemskap den 1 februari 1993

Bilaga 1

Den svenska regeringen hälsar med tillfredsställelse dagens

öppnande av medlemskapsförhandlingarna.

För två år sedan förklarade Sveriges riksdag med stor

majoritet att medlemskap i Europeiska gemenskaperna ligger i

vårt lands nationella intresse. Detta återspeglade vår önskan

att bidra till förverkligandet av visionen om ett enat Europa

som lever i fred, välstånd och social rättvisa, som visar

öppenhet för sina grannländers behov och som är medvetet om sitt

internationella ansvar. Sex månader senare, den 1 juli 1991,

ansökte vi om medlemskap. Målet för de förhandlingar som nu

inleds är att uppnå svenskt medlemskap i Europeiska unionen när

fördraget har ratificerats av alla parter.

Förbindelserna mellan Sverige och gemenskapen har utvecklats

avsevärt under de senaste 20 åren. De två viktigaste

milstolparna är frihandelsavtalet från 1972 och förra årets

avtal om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

EES-avtalet utgör ett kvalitativt nytt steg i vårt samarbete.

Avtalet, som Sverige tillmäter stor vikt på vägen mot fullt

medlemskap, godkändes nyligen av riksdagen med en överväldigande

majoritet. Alla ansträngningar måste göras för att detta avtal

skall kunna träda i kraft så snart som möjligt.

Vårt närmande till gemenskapen bygger på en rad grundläggande

övertygelser och traditioner som kommer att inspirera och

vägleda oss i förhandlingarna liksom i vårt agerande som

framtida medlem.

Först och främst har vi samma grundläggande värderingar som

gemenskapen och dess medlemsstater. Vi är övertygade om att

endast demokratiska samhällen som grundas på respekt för de

mänskliga rättigheterna och är inriktade på pluralism, öppenhet

och rättssäkerhet kan slå vakt om den personliga friheten och

främja sociala framsteg.

Vi bekänner oss alla till marknadsekonomi och fri konkurrens.

Sverige delar uppfattningen att en väl fungerande inre marknad

med 370 miljoner människor behöver gemensamma regler, inte minst

för att uppnå hög produktsäkerhet och för att skydda

konsumenternas intressen.

Freden är odelbar. Den grundläggande tanken bakom Europeiska

gemenskapen är att stärka fred och säkerhet mellan alla Europas

folk. Vi anser att det är både möjligt och nödvändigt att efter

det kalla krigets slut bygga en varaktig europeisk

säkerhetsordning genom integration och samarbete. Europeiska

gemenskapen och medlemsländernas gemensamma agerande är

avgörande för stabilitet, fred och utveckling i Europa.

En stark europeisk union måste vara generös mot omvärlden.

Den största utmaningen i Europa i dag är att bistå de central-

och östeuropeiska länderna i deras ansträngningar att säkra

demokrati, social rättvisa och marknadsekonomi. På samma sätt

måste Europa beakta och ta fasta på utvecklingsländernas behov.

Handel och bistånd, miljö och utveckling måste gå hand i hand i

vår strävan att bekämpa fattigdomen. Sverige är berett att delta

aktivt i gemensamma europeiska ansträngningar för att lindra

nöden i de fattigaste länderna och för att främja deras

utveckling. Vi önskar också gemensamt och i en generös anda

hantera flykting- och migrationsfrågorna.

Det är en angelägen uppgift som brådskar att gemensamt

bekämpa arbetslösheten och att stimulera ekonomisk återhämtning.

Inga ansträngningar får sparas för att nå dessa mål. Det finns

inga nationella lösningar på europeiska problem. Den ekonomiska,

industriella och finansiella integrationen har minskat

betydelsen av gränserna mellan de västeuropeiska länderna. Det

krävs allt mera av samordning och samarbete för att åstadkomma

stabil och icke-inflationsdrivande tillväxt samt full

sysselsättning.

Det finns också en rad andra områden där vi är övertygade om

att framsteg bäst kan uppnås genom internationellt samarbete och

då särskilt inom gemenskapens ram. Jag tänker i synnerhet på

åtgärder mot miljöförstöringen. Gemensamma europeiska

ansträngningar är nödvändiga för att säkerställa en hållbar

utveckling mot en ren miljö för framtida generationer.

Gränsöverskridande miljöproblem som t.ex. försurningen kan inte

lösas enbart genom nationella åtgärder. Som medlem kommer

Sverige att i enlighet med fördraget upprätthålla och utveckla

högt ställda normer för naturskydd och miljövård. Som framgår av

kommissionens utlåtande om den svenska ansökan kan vi bidra till

att gemenskapen utvecklas till en dynamisk internationell kraft

på miljöområdet.

En europeisk union som bygger på gemensamma värderingar och

skiftande erfarenheter kan verksamt öka vår gemensamma förmåga

att hantera alla dessa frågor.

Under denna process måste det råda enighet om målen, men stor

hänsyn måste också tas till varje medlemslands särart.

Mot den bakgrunden välkomnar Sverige den ökade betoning som

gemenskapen lägger vid öppenhet och insyn. Denna utveckling

ligger i linje med den svenska förvaltningens traditionellt

stora öppenhet. På detta område för vi med oss grundläggande

principer och viktiga erfarenheter som vi gärna delar med oss

av. Offentlighetsprincipen och meddelarfriheten utgör

fundamentala principer som är förankrade i den svenska

grundlagen och som garanterar medborgarna tillgång till

information om den offentliga förvaltningens verksamhet. Dessa

principer är en omistlig del av vårt politiska och kulturella

arv. De främjar den demokratiska processen, rättssäkerheten och

effektiviteten i den offentliga förvaltningen, vilket också är

viktiga mål för gemenskapen.

Vi välkomnar också den nya tillämpningen av subsidiaritets-

eller närhetsprincipen. Denna princip bidrar till respekten för

medlemsländernas nationella identitet och säkerställer

nationella och lokala myndigheters kompetens. Vi delar

uppfattningen att gemenskapen endast bör agera när ett mål

bättre kan uppnås på gemenskapsnivå än av de enskilda

medlemsstaterna.

Geografiskt är Sverige ett vidsträckt land med en rik och

varierande natur. Våra medborgare värnar inte bara om höga

miljökrav utan också om den likaledes omistliga och urgamla

allemansrätten.

Den ökade vikt gemenskapen fäster vid den sociala dimensionen

är enligt vår uppfattning en nödvändig följd av den ekonomiska

integrationen. Vi ser fram emot att aktivt bidra till den

fortsatta utvecklingen på detta område, som innefattar

arbetsmiljön och dialogen mellan arbetsmarknadens parter. Detta

gäller också ansträngningarna att förbättra de handikappades

situation. Existerande EG-regler på det sociala området

fastställer miniminivåer, som tillåter de enskilda

medlemsländerna att tillämpa mer långtgående bestämmelser. Vi

välkomnar unionsfördragets sociala protokoll inkl.

arbetsmarknadsparternas förstärkta roll i utarbetandet och

genomförandet av gemensamma åtgärder på arbetsmarknadsområdet.

Vi utgår från att detta innebär att svenska kollektivavtal

erkänns som tillräckligt medel att genomföra EG:s direktiv. Den

svenska och nordiska arbetsmarknaden kännetecknas av en lång

tradition av att villkor i arbetslivet fastställs i

kollektivavtal mellan de berörda organisationerna.

Det är också vår bestämda strävan att bidra till den fortsatta

utvecklingen av gemenskapens politik för att främja jämställdhet

mellan kvinnor och män, vilket är ett viktigt mål i Sverige.

Herr ordförande! När jag nu övergår till själva grunden för

våra förhandlingar, låt mig då först understryka vad den svenska

regeringen redan framhållit många gånger tidigare: Sverige delar

till fullo de politiska mål och principer, de s.k. finalités

politiques, som återfinns i fördraget om Europeiska unionen.

Vi är redo att i våra förhandlingar utgå från gällande

rättigheter och skyldigheter, som går under beteckningen "acquis

communautaire". Sveriges förmåga att göra detta kom tydligt till

uttryck under EES-förhandlingarna och har sedermera fått ett

erkännande i EG-kommissionens utlåtande om den svenska ansökan.

Icke desto mindre finns det ett antal förhandlingsfrågor som vi

gemensamt måste lösa och som jag skall återkomma till.

Vi vill medverka i arbetet på att bygga en ny europeisk

säkerhetsordning på grundval av FN-stadgan, ESK:s principer och

beslut och andra internationella rättsprinciper. Därför önskar

vi delta fullt ut i den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken inom unionens ram.

Vårt politiska åtagande att fullt ut och aktivt medverka i den

gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har ett brett

parlamentariskt stöd. Sverige har inga rättsliga hinder mot ett

sådant deltagande. Vi är beredda att ikläda oss samma

fördragsmässiga rättigheter och skyldigheter som gemenskapens

nuvarande medlemmar.

Som den svenska riksdagen nyligen har deklarerat, består

Sveriges militära alliansfrihet alltjämt. Samtidigt inser vi att

utformningen på lång sikt av en gemensam försvarspolitik, som

med tiden skulle kunna leda till ett gemensamt försvar, är ett

mål för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, som

kommer att diskuteras vidare inom ramen för 1996 års

översynskonferens. Vi avser inte hindra Europeiska unionens

utveckling på vägen mot detta mål.

Sverige vill delta i den framväxande ekonomiska och monetära

unionen (EMU). Gemensamma ansträngningar för att uppnå monetär

stabilitet är en viktig förutsättning för ekonomisk tillväxt och

sysselsättning. Den senaste tidens oro på valutamarknaderna och

de räntechocker som har drabbat många länder inkl. Sverige, har

understrukit behovet av ett närmare ekonomiskt och monetärt

samarbete för att främja monetär stabilitet. Sverige är

angeläget att bidra till utformningen av EMU redan före

medlemskapet. Ett slutligt svenskt ställningstagande avseende

övergången från den andra till den tredje fasen kommer att göras

i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med

bestämmelserna i fördraget.

Vi utgår från att Sverige kommer att tilldelas samma antal

röster i rådet och samma antal platser i Europaparlamentet och i

andra EG-institutioner som andra jämförbara medlemsstater. Vi

utgår också från att svenska blir ett av unionens officiella

språk.

Den långa traditionen av samarbete mellan de nordiska länderna

kommer utan tvekan att bli en tillgång också för våra framtida

samarbetsparter i en utvidgad gemenskap. Vi önskar att detta

samarbete i lämplig form kommer till uttryck i

anslutningsfördraget.

Och nu skulle jag vilja ta upp huvudfrågorna i förhandlingen.

Regionalpolitik

Som framgår av kommissionens utlåtande innebär en utvidgning

med Sverige och andra nordiska länder att områden med helt nya

regionala drag i en nära framtid kommer att utgöra delar av

gemenskapen. Dessa regioner karakteriseras av låg

befolkningstäthet, begränsade lokala marknader, långa avstånd

och hårda klimatförhållanden. Det handlar om permanenta

geografiska betingelser och svårigheter. Av naturliga skäl

beaktas dessa faktorer inte i EG:s nuvarande regionalpolitik,

som är vägledande för medlemsstaternas och gemenskapens regler

på området. Vi utgår från att det finns en stor förståelse för

behovet av en anpassning av gemenskapens politik så att de nya

faktorerna kan beaktas, när Sverige och andra nordiska länder

ansluter sig till gemenskapen. Dessa faktorer är av stor

betydelse, särskilt för jordbruket och den regionala

utvecklingen. Detta framgår också av kommissionens utlåtande.

Sverige måste kunna bedriva en aktiv och ambitiös nationell

politik för regional utveckling i enlighet med fördragsreglerna.

Kommissionens utlåtande bekräftar att Sverige som medlem har

rätt till stöd från EG:s strukturfonder. I förhandlingarna måste

vi komma fram till kriterier och metoder som gör det möjligt för

Sverige att delta fullt ut i det gemensamma strukturprogrammet.

Syftet måste vara att utjämna regionala skillnader orsakade av

allvarlig industriell tillbakagång, att bekämpa

långtidsarbetslöshet, att underlätta ungdomars inträde på

arbetsmarknaden, att anpassa jordbruk och skogsbruksproduktion

samt att främja landsbygdens utveckling.

Miljö

Vi utgår från den högsta tillämpade ambitionsnivån

för att fullgöra våra åtaganden inom ramen för FN:s konferens om

miljö och utveckling (UNCED). Vi delar uppfattningen att

försiktighetsprincipen måste tillämpas. Däri ligger att farliga

processer och ämnen måste ersättas med mindre farliga

alternativ. Vi kommer också i likhet med andra medlemmar av

Gemenskapen att förbehålla oss rätten att själva fatta beslut

rörande import av avfall. Vi kommer att upprätthålla förbud mot

slutförvaring av utländskt kärnavfall och andra former av

långtidslagring som inte är del av en behandlingsprocess.

Jordbrukspolitik

Sverige genomför för närvarande ett omfattande reformprogram

inom jordbrukssektorn för att främja avreglering, konkurrens och

effektivitet till nytta för såväl konsumenter som lantbrukare.

De svenska jordbrukspolitiska målen har stora likheter med

målsättningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Vi

siktar på en fullständig integrering i den gemensamma

jordbrukspolitiken med ett minimum av övergångsarrangemang och

skyddsåtgärder från tidpunkten för Sveriges inträde i Europeiska

unionen.

Hänsyn måste emellertid tas till de specifika

förutsättningarna för jordbruksproduktion i Sverige. Vår

befolkningstäthet är extremt låg. Endast sju procent av landytan

är uppodlad. Lägre medeltemperaturer och en kort odlingsperiod

påverkar avkastning och produktionskostnader. För att möta dessa

"arktiska och subarktiska" villkor har Sverige utvecklat en rad

regionala stödåtgärder för jordbruksproduktion,

landsbygdsutveckling, sysselsättning, miljö, ett öppet och

varierande landskap liksom för bibehållandet av biologisk

mångfald. Mjölkproduktionen, den viktigaste sektorn i den

svenska jordbruksnäringen, utgör ryggraden för jordbruket i

ekonomiskt mindre gynnade regioner. Under förhandlingarna måste

en överenskommelse nås rörande tillvägagångssätt och metoder för

att inom ramen för gemenskapens politik nå dessa mål och för att

slå vakt om och utveckla jordbruket i norra Sverige, i

skogsområdena i söder samt på Öland och Gotland.

En fullständig integrering innebär en anpassning av 1990 års

svenska reformprogram för livsmedels- och jordbrukssektorn. Med

utgångspunkt i jämförbara EG-åtgärder har det svenska programmet

givit resultat i form av balans inom animaliesektorn samt

minskningar av spannmålsöverskottet. Detta bör tillgodoräknas

oss i förhandlingarna, t.ex. vid beräkning av basarealer för

stödåtgärder och vid fördelningen av väl avpassade nationella

produktionsvolymer, t.ex. för mjölk. Villkoren för

animaliesektorn i sin helhet kräver en grundlig genomgång.

Trädgårdsnäringen är inte föremål för marknadsreglering i

Sverige. Anpassningen av denna sektor till EG:s

marknadsreglering är en fråga som kräver noggranna överväganden.

Den samiska befolkningen har en särställning i Sverige.

Förutsättningarna för rennäringen, vilken är basen för den

samiska kulturen, måste säkras. Svenska jakttraditioner,

som bygger på principen om upprätthållen balans och som syftar

till att bevara den svenska faunan, måste också bibehållas.

Sverige har uppnått en hög standard på växtskyddsområdet

liksom på djurhälso- och det livsmedelshygieniska området.

Kraven på miljö-, livsmedels-, djurskydds- och

fodermedelsområdena är långtgående. Genom att upprätthålla dessa

krav vill Sverige bidra till en högre ambitionsnivå och till en

vidareutveckling av de europeiska reglerna i dessa avseenden.

Vad jag nu har sagt gäller också konsumentskyddet på andra

områden.

Fiske

Sverige, med betydande fiskevatten i Östersjön, avser att med

vissa tekniska anpassningar helt integreras i den gemensamma

fiskeripolitiken. Att fullt ut bevara de traditionella svenska

fiskemönstren i omgivande vatten och i Nordsjön är av särskild

vikt i detta sammanhang. Vi siktar också på att införa EG:s

marknadsorganisation för fiske och akvakultur från och med

anslutningsdagen. Det är på fiskets område av största vikt att

Sverige, inom ramen för EG:s politik, kan upprätthålla och

utveckla sådana regionalpolitiska åtgärder som motiveras av ett

strängt klimat, långa avstånd och andra ogynnsamma villkor.

Gemensam handelspolitik

Vi är beredda att anpassa oss till de tullnivåer som gäller i

EG:s tullunion och harmonisera vår tull- och handelspolitik med

gemenskapens i syfte att fullt ut kunna delta i den inre

marknaden från och med inträdet. Vi måste emellertid försöka

överbrygga de handelspolitiska skillnader som finns. Denna

uppgift skulle utan tvekan underlättas av ett framgångsrikt

resultat i GATT:s Uruguayrunda.

Jag tänker först och främst på Sveriges frihandel med de

baltiska staterna, vilken vi önskar bevara i syfte att

understödja deras reformsträvanden. Det borde vara möjligt att

finna pragmatiska lösningar i avvaktan på att gemenskapen ingår

liknande samarbetsavtal med de baltiska staterna.

Det är av vikt att minimera de välfärdsförluster som följer av

olika slags handelsrestriktioner gentemot tredje land. Jag

tänker här bl.a. på de återstående kvantitativa restriktionerna

för textil- och beklädnadssektorn, vilka Sverige avskaffade

1991. Eftersom gemenskapen siktar mot en gradvis liberalisering

på detta område, borde det vara möjligt att finna lämpliga

övergångsarrangemang.

Handelsmonopol

Sverige har redan i EES-avtalet godtagit

fördragsbestämmelserna rörande handelsmonopol, samtidigt som vi

har gjort klart att våra alkoholmonopol grundas på viktiga

hälso- och socialpolitiska motiv. Dessa arrangemang utgör en

strategisk del av en vittomfattande politik som syftar till att

reducera den totala alkoholkonsumtionen och minska de risker som

följer av den. Alkoholmonopolstrukturen får givetvis inte

diskriminera eller snedvrida konkurrensen i strid med

bestämmelserna i Romfördraget.

Avveckling av gränskontroller

Att öppna gränserna i Europa är ett viktigt steg i riktning

mot djupare integration. I vissa fall, som exempelvis narkotika

och djursjukdomar, kan emellertid gränskontrollerna inte

avvecklas utan andra effektiva kontrollåtgärder. Kampen mot

narkotikahandel och andra former av internationell brottslighet

måste fortsätta. Vi vill diskutera detta ämne grundligt under

förhandlingarna.

Euratom

När det gäller Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) har

vi förstått att viktiga aspekter av fördraget inte längre

tillämpas enligt bestämmelsernas ordalydelse och att praxis

gradvis har utvecklats bland medlemsstaterna. Vårt mål är att

vitala svenska intressen säkerställs när det gäller bl.a.

hälsoskydd, säkerhetskontroll, egendomsrätt, icke-spridning samt

säker och ekonomisk hantering av kärnbränslecykeln.

Gemenskapens budget

Vad gäller budgeten kommer Sverige att bli en

nettobidragsgivare. Bidragets storlek kan utgöra ett problem.

Arrangemang som har gjorts för medlemsstater i liknande

situationer måste studeras. I ljuset av bl.a. den

kostnadskrävande anpassningen av jordbrukssektorn i

EG-perspektivet och av att det kan dröja tills vi kan

tillgodogöra oss medlemskapets alla rättigheter och fördelar,

kommer lämpliga arrangemang för en gradvis infasning av vårt

bidrag att visa sig nödvändiga.

Herr ordförande! På flera av de områden som jag har

kommenterat har Sverige ett starkt intresse av att delta i

vidareutvecklingen av gemenskapens normer och regler i enlighet

med dess arbetsprogram för 1993, och följaktligen långt före

anslutningen. Det underliggande motivet är att vi vill delta --

möjligen i informella former -- i arbetet med regler och

riktlinjer som snart blir tillämpliga på Sverige. Jag tänker här

t.ex. på gemensamt agerande inom ramen för den gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitiken, handelspolitiken,

EMU/EMS-samarbetet, flykting- och asylpolitiken, det

judiciella samarbetet, miljö- och konsumentpolitiken och andra

viktiga områden där det gemensamma regelverket kontinuerligt

utvecklas.

Slutligen några ord om organisationen och tidtabellen för

våra förhandlingar. Jag tycker den föreslagna uppläggningen av

förhandlingarna är bra. Vårt mål är medlemskap 1995 föregånget

av en folkomröstning 1994. Denna tidtabell tar hänsyn till att

den svenska grundlagen måste ändras i enlighet med våra

konstitutionella regler.

Herr ordförande! Under de kommande månaderna kommer vi att

täcka ett stort antal förhandlingsområden. Med konstruktivt

samarbete och politisk vilja är jag övertygad om att vi

gemensamt skall kunna lösa de många och viktiga frågorna på vår

dagordning. Vi har ställt upp ett klart mål. Vi vill aktivt

bidra till att bygga en stark och sammanhållen europeisk union

för fred, frihet och demokrati, för ekonomisk tillväxt och

sociala framsteg och för ren miljö och kulturell mångfald.

Innehållsförteckning

Ärendet1

Motionerna1

1 Övergripande frågor beträffande Sveriges förhållande till

EG8

Sammanfattning av motionerna8

Utskottet10

2 Särskilda ämnesområden18

2.1 Biståndssamarbete, frihandel18

Sammanfattning av motionerna18

Utskottet19

2.2 Ekonomiska och monetära unionen20

Sammanfattning av motionerna20

Bakgrund21

Utskottet22

2.3 Miljöfrågor22

Sammanfattning av motionerna22

Bakgrund24

Utskottet26

2.4 Regionalpolitiska frågor: jordbruk och fiske30

Sammanfattning av motionerna30

Utskottet31

Regionalpolitik31

Jordbrukspolitik32

2.5 Sociala frågor33

Sammanfattning av motionerna -- Övergripande

yrkanden33

Bakgrund33

Utskottet35

Jämställdhet36

Utskottet36

Handikappfrågor36

Utskottet37

Alkoholpolitik38

Utskottet39

Narkotikafrågor39

Utskottet40

Arbetsmarknadsfrågor41

Utskottet41

2.6 Konsumentfrågor43

Sammanfattning av motionerna43

Utskottet43

2.7 Flykting- och asylpolitik: mänskliga rättigheter44

Sammanfattning av motionerna44

Utskottet45

2.8 Forskning och utbildning47

Sammanfattning av motionsyrkande47

Utskottet47

2.9 Utförsel av kulturföremål47

Sammanfattning av motionerna47

Utskottet48

Hemställan48

Reservationer51

Särskilt yttrande52

Meningsyttring av suppleant53

Bilaga -- Det svenska anförandet vid inledandet av

förhandlingarna om medlemskap i EG (Bryssel, 1993-02-01)55