Bet. 1992/93:UU35

Utrikesutskottets betänkande

1992/93:UU35

Svenskt deltagande i av FN:s säkerhetsråd beslutade insatser

för säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien

Innehåll

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

Bilaga

Innehållsförteckning

1992/93

UU35

Ärendet

I detta betänkande behandlas regeringens proposition

1992/93:254 om svenskt deltagande i av FN:s säkerhetsråd

beslutade insatser för säkerställande av fred i f.d.

Jugoslavien samt de fem motioner som väckts med anledning av

denna proposition. En reservation har avgivits av

Socialdemokraterna.

Till betänkandet är fogat försvarsutskottets yttrande

1992/93:FöU11y Svenskt deltagande i av FN:s säkerhetsråd

beslutade insatser för säkerställande av fred i f.d.

Jugoslavien.

Propositionen

Regeringen (Utrikesdepartementet) föreslår i proposition

1992/93:254

1. att riksdagen medger att regeringen efter framställning

från FN får ställa en väpnad styrka om högst ca 1 000 personer

till förfogande som ett svenskt bidrag till av FN:s säkerhetsråd

beslutade insatser för säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien

m.m.,

2. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet.

1992/93:FöU8, rskr. 1992/93:177) till Fredsbevarande verksamhet

för budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 1 007 000 000 kr.

Motionerna

1992/93:U27 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen medger att regeringen efter framställning

från FN får ställa en väpnad styrka om högst 1 000 personer till

förfogande, med det mandat som ovan angetts, som ett svenskt

bidrag till av FN:s säkerhetsråd beslutade insatser för

säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

som i motionen anförts om ny riksdagsbehandling om uppdraget

skulle avvika från det av riksdagen givna mandatet,

3. att riksdagen begär att regeringen återkommer med ett nytt

förslag om hur insatsen skall finansieras.

1992/93:U28 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utökade konfliktläkande insatser i ESK:s

regi,

2. att riksdagen avslår regeringens proposition 1992/93:254

om fullmakt att sända en väpnad styrka till f.d. Jugoslavien.

1992/93:U29 av Maj Britt Theorin och Hans Göran Franck (s)

vari yrkas

1. att riksdagen medger att regeringen efter framställning

från FN får ställa en fredsbevarande styrka om högst 1 000

personer till förfogande som ett svenskt bidrag till av FN:s

säkerhetsråd beslutade insatser för säkerställande av fred i

f.d. Jugoslavien i enlighet med vad som anges i motionen,

2. att riksdagen begär att regeringen återkommer med ett nytt

förslag om hur insatsen skall finansieras.

1992/93:U30 av Sten Söderberg (-) vari yrkas

att propositionen avslås.

1992/93:U31 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inkallande av en urtima riksdag för att

fatta beslut om att sända svensk väpnad trupp inom en

fredsframtvingande FN-insats i f.d. Jugoslavien, därest Sverige

mottar en sådan framställning från generalsekreteraren under

riksdagens sommaruppehåll,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag till finansiering

av denna insats och i stället anvisar 600 miljoner kronor från

försvarsanslaget för budgetåret 1993/94.

Utskottet

1 Sammanfattning av propositionen

1.1 Bakgrund

Upplösningen av statsbildningen Jugoslavien har lett till

omfattande stridigheter i många delar av området med omänskligt

lidande för civilbefolkningen som följd.

FN har konstaterat att ett hot mot fred och säkerhet enligt

FN-stadgans kapitel VII föreligger och därmed medgivit att

tvångsåtgärder för återställande av internationell fred och

säkerhet kan vidtas. FN:s säkerhetsråd har bl.a. beslutat om

ekonomiska sanktioner riktade mot Federativa Jugoslaviska

Republiken (Serbien-Montenegro).

Observatörer från FN, Europeiska gemenskapen (EG) och

Europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen (ESK) finns sedan

länge i det f.d. Jugoslavien. FN-styrkorna (UNPROFOR) i

Bosnien-Hercegovina uppgår till ca 9 000 personer och i det f.d.

Jugoslavien i dess helhet till ca 25 000 personer. FN:s

flyktingkommissariat (UNHCR) har genomfört alltmer omfattande

satsningar.

Sverige har redan gjort avsevärda insatser i det f.d.

Jugoslavien genom humanitärt bistånd, svensk FN-trupp, militära

observatörer, civilpoliser och övervakningspersonal inom ramen

för ESK:s och EG:s aktiviteter.

FN:s säkerhetsråd kan komma att besluta om ytterligare

insatser i det f.d. Jugoslavien. Vilken eller vilka åtgärder som

kommer att bli aktuella är för närvarande osäkert.

Inom FN räknar man med att omfattande insatser av väpnade

styrkor kommer att krävas under en lång tid framåt för att

verkställa säkerhetsrådets beslut. Säkerhetsrådet har löpande

utvidgat verksamheten för UNPROFOR för att anpassa styrkans

olika uppgifter till de nya krav som situationen ställt.

För att uppnå vissa mål avseende skydd för det humanitära

biståndet har säkerhetsrådet givit UNPROFOR i

Bosnien-Hercegovina ett mandat att vidta åtgärder under stadgans

kapitel VII. Ett motsvarande mandat gäller för upprätthållande

av flygförbudet i landets luftrum. Sverige deltar inte i dessa

insatser.

Befälhavaren för UNPROFOR utarbetar löpande på säkerhetsrådets

mandat s.k. Rules of Engagement. Därvid anpassas styrkans

utrustning och befogenheter så att mandatet skall kunna

genomföras. Härigenom har UNPROFOR ålagts att vidta åtgärder,

framför allt avseende personalens säkerhet, som kan sägas ligga

i en gråzon mellan fredsbevarande och fredsframtvingande

insatser.

Enligt FN:s generalsekreterares beräkningar kräver

genomförandet av en fredsplan en truppstyrka om ca 70 000

personer. För gränsövervakning finns beräkningar om behov av 500

militära observatörer samt trupp omfattande upp till 10 000

personer. För skydd av fredade områden har generalsekreteraren

pekat på behov av ytterligare militära observatörer. Även

truppinsatser diskuteras, genom omgruppering eller nya insatser.

Enligt vad som sägs i propositionen finns det anledning räkna

med att generalsekreteraren avser be Sverige att bidra med

ytterligare trupp. Under hand har en skyttebataljon diskuterats.

Insatserna skulle till att börja med avse en period av sex

månader. Generalsekreteraren har låtit förstå att det kan bli

aktuellt med en förlängning.

I propositionen anförs att traditionella truppbidragarländer

har ett särskilt ansvar i samband med nya insatser i det f.d.

Jugoslavien.

Händelseutvecklingen i det f.d. Jugoslavien är av största

betydelse för utvecklingen i Europa och har därmed betydande

dimensioner. De beslut som säkerhetsrådet hittills fattat om

insatser i området är ett klart och tydligt uttryck för att

världssamfundet inte accepterar den hittillsvarande

utvecklingen.

Detta är bakgrunden till att Sverige bör vara berett att bidra

med väpnad trupp till insatser som kan komma att beslutas av

FN:s säkerhetsråd för säkerställande av fred i det f.d.

Jugoslavien.

1.2 Propositionens överväganden och förslag

Hittillsvarande FN-insatser i det f.d. Jugoslavien har haft

som främsta syfte att förhindra en utvidgning av striderna, att

övervaka ingångna fredsavtal samt att lindra nöden.

I propositionen anförs att utvecklingen i det f.d. Jugoslavien

är sådan att ytterligare och omfattande insatser i FN:s regi

krävs. Sverige bör som lojal FN-medlem bidra till dessa

ansträngningar. Eftersom det aktuella konfliktområdet ligger i

Europa faller, enligt regeringens uppfattning, ett extra stort

ansvar på de europeiska staterna.

Den styrka som, efter framställning från FN, kan bli aktuell

för svenskt deltagande i genomförandet av en fredsplan skall

kunna uppgå till högst ca 1 000 personer. Den preliminära

planeringen har inriktats på en skyttebataljon. För andra

uppdrag som kan beslutas av säkerhetsrådet kan mindre enheter

komma i fråga.

Regeringen anför att styrkan, för att effektivt kunna medverka

till att förebygga våldsaktioner och en upptrappning av

konflikten, måste ha förmåga att försvara sig vid eventuella

angrepp och ha resurser för att försvara andra. Vidare måste

styrkan ha sådan kapacitet att den på ett trovärdigt och

övertygande sätt kan hävda sin auktoritet och vara i stånd att

verkställa beslut även om väpnade grupper skulle motsätta sig

detta.

Styrkan, som skall rekryteras på frivillig basis, bör

organiseras inom ramen för den styrka som finns inom

försvarsmakten i enlighet med lagen om väpnad styrka för

tjänstgöring utomlands.

Driftkostnaderna för en svensk väpnad styrka av den omfattning

och med den utrustning som framgår av propositionen har

beräknats till ca 500 miljoner kronor för en tolvmånaders

insats. Därutöver kommer vissa kostnader för anskaffning av

fordon och förberedelser i övrigt.

Det av riksdagen anvisade anslaget till Fredsbevarande

verksamhet för budgetåret 1993/94 uppgår till 407 miljoner

kronor (reservationsanslag). Regeringen anför att det nu

aktuella engagemanget i det f.d. Jugoslavien är av den

omfattningen att tidigare beräknade medel är otillräckliga. I

propositionen begärs därför att ytterligare 600 miljoner kronor

tillförs anslaget.

Regeringen avser att i förslaget till statsbudget för

budgetåret 1994/95 täcka det finansieringsunderskott som därvid

uppstår. Härvid avses kostnaderna för fordon, vilka kan komma

att användas i den svenska krigsorganisationen, och för vissa

förberedelser i övrigt att täckas inom fjärde huvudtiteln.

Regeringen har bemyndigat Överbefälhavaren att sätta i gång

rekrytering och utbildning av en svensk styrka. Kostnaderna för

detta, vilka under innevarande bugetår beräknas till ca 20

miljoner kronor, belastar fjärde huvudtitelns anslag FN-styrkors

verksamhet utomlands.

Enligt lagen om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands får

regeringen fatta beslut om att ställa väpnad styrka till

förfogande för fredsbevarande verksamhet utomlands.

FN-insatserna i det f.d. Jugoslavien kan i sina huvuddrag

betecknas som fredsbevarande. Emellertid kan de regler som styr

de planerade insatserna komma att innehålla fredsframtvingande

moment, vilka innebär att användning av våld kan bli nödvändig.

Den svenska styrkans uppgifter kan därmed komma att skilja sig

från den strikta fredsbevarande verksamhet för vilken riksdagen

tidigare bemyndigat regeringen att besluta. Regeringen bedömer

därför att det nu aktuella deltagandet förutsätter ett

medgivande av riksdagen enligt 10 kap. 9§ första stycket 1

regeringsformen. För att undvika eventuellt urtima riksmöte

bedömer regeringen det lämpligt att riksdagen medger att

regeringen får fatta beslut i frågan. Regeringen avser höra

Utrikesnämnden inför ett sådant beslut.

2 Sammanfattning av motionerna

I motion 1992/93:U27 (s) yrkande 1 hemställs att

riksdagen medger att regeringen efter framställning från FN får

ställa en väpnad styrka om högst 1 000 personer till förfogande

som ett svenskt bidrag till av FN:s säkerhetsråd beslutade

insatser för säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien. Mandatet

bör enligt motionärerna gälla att säkerställa fredsplanens

genomförande, att försvara skyddade zoner samt att freda

civilbefolkning, transporter och egen personal. Aktionen skall

stå under FN:s politiska och strategiska ledning. Aktionen skall

huvudsakligen ha karaktären av fredsbevarande insats, dvs. inget

eller minimalt användande av våld. Vissa fredsframtvingande

åtgärder skall dock kunna ifrågakomma. Det skall då handla om

bruk av våld i självförsvar, för att skydda civilbefolkning

eller för att ingripa mot grupper som inte respekterar en

överenskommen fredsplan. Motionärerna menar också att svensk

trupp kan ifrågakomma för att förstärka redan befintliga

FN-styrkor i området, inkl. FN-styrkan i Makedonien, samt att

liknande arrangemang genomförs i Kosovo.

I samma motion, yrkande 2, krävs att Utrikesnämnden

inkallas och läget bedöms på nytt senast när ett konkret förslag

till uppdrag föreligger, vilket skall vara grundat på beslut i

FN:s säkerhetsråd och på en begäran från FN:s

generalsekreterare. Avviker uppdraget från riksdagens mandat

måste riksdagen inkallas och regeringen återkomma med nytt

förslag.

I motionens yrkande 3 sägs att regeringen, genom

propositionens förslag, i praktiken skjuter på

finansieringsbeslutet genom att säga att underskottet skall

täckas i 1994/95 års statsbudget. Motionärerna menar att detta

inte är en lösning, utan att riksdagen bör begära av regeringen

att den återkommer med förslag om finansiering.

I motion 1992/93:U28 (c) krävs i yrkande 1 att Sverige

som ordförande i ESK stödjer de försoningskrafter som arbetar i

det f.d. Jugoslavien. Motionären pekar bl.a. på att ESK har

beslutat om vissa s.k. mekanismer samt att engagera

frivilligorganisationer och enskilda personer i det operativa

arbetet. Motionären menar också att olika

frivilligorganisationer, varav några nämns i motionen, i ESK:s

medlemsstater bör engageras. UD bör knyta till sig erforderlig

expertis.

Motionären anser också, i yrkande 2, att riksdagen inte

bör lämna regeringen någon fullmakt att sända stridande trupp

utomlands. Bl.a. anförs att fredsframtvingande insatser innebär

att FN-trupperna tar ställning mot någon av parterna. Skulle FN

rikta en framställning till Sverige bör en urtima riksdag

inkallas.

I motion 1992/93:U29 (s) framhålls (yrkande 1) att det

inte finns någon militär lösning på Jugoslavienkonflikten; bara

en politisk lösning kan bli varaktig. Ett kraftigt stöd för de

fredskrafter som finns i olika delar av det forna Jugoslavien

vore kraftiga fredsbevarande FN-insatser, bl.a. i form av

uppbyggandet av buffertzoner mellan de stridande och genom

avväpning av samtliga sidor samtidigt.

Motionärerna framhåller att för att fredsbevarande åtgärder

skall vara effektiva krävs att de samtidigt kombineras med

fredsskapande åtgärder av olika slag som förhandlingar, medling,

skiljedom, utväxlande av fångar och fredsbyggande åtgärder dvs.

försoning, gemensamma utvecklingsprojekt, skapande av nya

strukturer som tar bort orsakerna till våldet och samtidigt

fungerar förebyggande mot nya krig i framtiden.

Motionärerna menar också att det är riktigt att Sverige

ställer upp för att skydda civilbefolkningen, för att försöka

stoppa våldet och för att bidra till en varaktig fred i det f.d.

Jugoslavien. De har inga invändningar mot en fredsbevarande

styrka om 1 000 personer om generalsekreteraren gör en sådan

framställning. Denna styrka bör ha ett mandat avseende

fredsbevarande uppgifter, innefattande rätt att försvara sig

själva och skyddade zoner samt att freda civilbefolkning och

transporter. Motionärerna accepterar däremot inte att mandatet

innehåller element av s.k. fredsframtvingande karaktär med

brukande av våld. De pekar på att Sverige på lösa grunder kan

dras in i ett "långvarigt militärt träsk" på Balkan.

Motionärerna anser vidare (yrkande 2) att den av

regeringen föreslagna metoden för finansiering bara innebär att

finansieringsproblemet rullas framåt. Riksdagen bör därför

begära att regeringen återkommer med ett nytt förslag om hur

insatsen skall finansieras.

Mot bakgrund av en historisk översikt och en beskrivning av

olika aspekter på det politiska läget i Bosnien framhålls i

motion 1992/93:U30 (-) bl.a. att en svensk insats med trupp

skulle medföra alltför stor risk för personalen. Motionären

motsätter sig också av olika skäl den FN-operation som synes

aktuell. Mot denna bakgrund hemställs att propositionen avslås.

I motion 1992/93:U31 (v) framhålls att Vänsterpartiet

anser att Sverige skall ha beredskap att sända en svensk

FN-styrka till det f.d. Jugoslavien, vars huvudsakliga uppgift

skall vara fredsbevarande. Motionärerna accepterar också att

svenska soldater deltar i vissa fredsframtvingande åtgärder.

Svensk trupp skall kunna använda våld i självförsvar, för att

skydda civilbefolkning eller för att ingripa mot grupper som

inte respekterar en överenskommen fredsplan. Ett så

ansvarsfullt beslut skall, sägs det i yrkande 1, inte

delegeras till regeringen utan fattas av riksdagen när en insats

blir aktuell. Om en framställning om svensk medverkan görs under

sommaruppehållet bör sålunda en urtima riksdag inkallas.

I yrkande 2 i samma motion krävs att kostnader för FN:s

fredsbevarande insatser finansieras från försvarsanslaget. Så

bör också ske i detta fall.

3 Utskottets överväganden

Kriget i Bosnien-Hercegovina har pågått i över ett år. Det är

ett blodigt och grymt krig. Mycket stora offer i döda och sårade

har krävts. Över en tredjedel av befolkningen har fördrivits

från sina hem. Det är ett krig som upprör och engagerar

världssamfundet.

De pågående konflikterna i det f.d. Jugoslavien rymmer också

betydande risker för spridning. Faran för öppna konflikter i

Makedonien och Kosovo inger allvarlig oro.

Utskottet har under innevarande riksmöte i en rad betänkanden,

senast i betänkande 1992/93:UU21 Situationen i det tidigare

Jugoslavien, ingående belyst bakgrunden till och olika aspekter

på utvecklingen i området.

Förenta nationerna har konstaterat att situationen i delar av

det f.d. Jugoslavien utgör ett hot mot fred och säkerhet enligt

FN-stadgans kapitel VII. Därav följer att tvångsåtgärder för

återställande av internationell fred och säkerhet kan vidtas.

Befälhavaren för UNPROFOR utarbetar löpande, på

säkerhetsrådets mandat, s.k. Rules of Engagement. Dessa kan

innehålla moment som går utöver vad som är vanligt förekommande

vid fredsbevarande operationer.

Inom FN pågår ett intensivt arbete på att utarbeta och få

accept för en fredsplan. Genomförandet av en dylik plan kan

förväntas medföra omfattande behov av FN-styrkor. Av regeringens

proposition 1992/93:254 framgår att det finns anledning anta att

Sverige kommer att tillfrågas om möjlighet finns att bidra med

trupp i ett dylikt sammanhang. Förband av bataljons storlek har

diskuterats.

Enligt utskottets uppfattning är det av principiella skäl

angeläget att Sverige i positiv anda prövar framställningar från

FN om bidrag med trupp. Detta har varit traditionell svensk

politik och ett konkret uttryck för vårt stöd till

världsorganisationen och de målsättningar den representerar.

Det som nu händer i det forna Jugoslavien är att våld används

som medel för att etablera "politiska realiteter". Detta står i

strid med ESK:s anda och bokstav och är ytterligare ett starkt

skäl för Sverige att lämna sitt bidrag till en fungerande,

alleuropeisk fredsordning.

Mot denna bakgrund och under de förutsättningar som nedan

anges är det enligt utskottets uppfattning motiverat att

regeringen, som hemställs i propositionens yrkande 1, får ställa

en svensk väpnad styrka omfattande upp till ca 1 000 personer

till FN:s förfogande som ett bidrag till av säkerhetsrådet

beslutade insatser för säkerställande av fred i det f.d.

Jugoslavien. Det sagda överensstämmer med det ställningstagande

som försvarsutskottet gör i sitt yttrande 1992/93:FöU11y. Ett

likartat synsätt kommer till uttryck i motion 1992/93:U27 (s)

yrkande 1, motion 1992/93:U29 (s) yrkande 1 och i motion

1992/93:U31 (v).

Utskottet avstyrker därmed motion 1992/93:U28 (c) yrkande 2

och motion 1992/93:U30 (-).

Enligt utskottets mening är det angeläget att användningen av

militärt våld inom ramen för en FN-insats skall begränsas så

mycket som det är möjligt. Traditionellt har FN:s operationer

angivits vara "fredsbevarande" ("peace keeping"). Dessa

operationer har normalt genomförts med trupp och observatörer

och med parternas medgivande. Numera används uttrycket också för

större insatser av fredsbevarande karaktär med civila inslag.

Under senare år har uttrycket "fredsskapande" ("peace making")

vunnit insteg. Detta begrepp definieras av FN:s

generalsekreterare i "En dagordning för fred" som åtgärder för

att med fredliga medel -- huvudsakligen sådana som återfinns i

stadgans artiklar om medling, skiljedom m.m. -- söka få de

stridande parterna till en uppgörelse.

Uttrycket "fredsframtvingande" ("peace enforcement") avser i

FN-sammanhang användning av tvångsåtgärder, dvs. sanktioner och

vapenmakt, under stadgans kapitel VII för att upprätthålla eller

återställa internationell fred och säkerhet.

När mandatet för en svensk FN-styrka behandlas i propositionen

anges vilken förmåga och kapacitet styrkan skall ha i olika

avseenden. Det framhålls också, att de regler som styr de

planerade insatserna kan komma att innehålla fredsframtvingande

moment, som innebär att användning av våld kan bli nödvändig.

Den svenska styrkans uppgifter kan därmed komma att skilja sig

från den strikt fredsbevarande verksamhet för vilken riksdagen

tidigare bemyndigat regeringen att besluta.

I motion 1992/93:U27 (s) yrkande 1 anges att mandatet för

styrkan bör gälla att säkerställa fredsplanens genomförande, att

försvara skyddade zoner samt att freda civilbefolkningen.

Motionärerna anför också restriktioner för användning av våld.

Sålunda skall våld, enligt deras uppfattning, få brukas i

självförsvar, för att skydda civilbefolkningen eller för att

ingripa mot grupper som inte respekterar en överenskommen

fredsplan.

I motion 1992/93:U29 (s) framhålls att det är riktigt att

Sverige ställer upp för att skydda civilbefolkningen, för att

försöka stoppa våldet och för att bidra till en varaktig fred i

det f.d. Jugoslavien. Den svenska styrkan bör ha ett mandat

avseende fredsbevarande uppgifter, innefattande rätt att

försvara sig själva och skyddade zoner samt att freda

civilbefolkning och transporter.

Även i motion 1992/93:U31 (v) anges förutsättningarna under

vilka Sverige skulle kunna ställa förband till förfogande för

FN-uppdrag i det här aktuella fallet. Även här anförs att våld

skall få komma i fråga för självförsvar, för att skydda

civilbefolkningen eller för att ingripa mot grupper som inte

respekterar en överenskommen fredsplan.

Enligt utskottets uppfattning bör den föreslagna svenska

styrkan kunna ingå i en insats vars mandat syftar till att

säkerställa FN:s fredsansträngningar. Mandatet för en dylik

operation kan innefatta försvar av skyddade zoner samt fredande

av civilbefolkning, transporter och egen personal liksom

gränsövervakning. Aktionen skall huvudsakligen ha karaktären av

fredsbevarande insats, dvs. den skall genomföras med inget eller

minimalt användande av våld. Dock kan det mandat som FN:s

säkerhetsråd fastställer och de regler som operationens

befälhavare på säkerhetsrådets mandat löpande utarbetar, s.k.

rules of engagement, innebära åtgärder som går utöver de strikt

fredsbevarande. Det kan då, i tillägg till bruk av våld i

självförsvar, handla om våld för att skydda civilbefolkningen

eller för att förhindra brott mot överenskommelser eller

kränkningar av fredade områden. Under Kongo-krisen framfördes

från svensk sida i FN:s generalförsamling att deltagarna i

FN-operationen inte skulle ta initiativ till

våldsanvändning. Utskottet anser att denna uppfattning är av

central betydelse och bör gälla också i samband med en eventuell

svensk insats i det f.d. Jugoslavien.

Aktionen skall stå under FN:s politiska och strategiska

ledning. Utskottet framhåller att insatsen av svensk trupp i en

FN-operation ytterst skall ses som ett led i att politiskt

uppställda mål uppnås och att parterna lever upp till de avtal

som ingåtts inom FN:s ram.

Med det anförda och i anledning av motionerna 1992/93:U27 (s)

yrkande 1, 1992/93:U31 (v) och 1992/93:U29 (s) yrkande 1

tillstyrker utskottet yrkande 1 i propositionen.

Försvarsutskottet framhåller i sitt yttrande att

de ökade riskerna till följd av att uppgifterna kan komma att

vidgas jämfört med sedvanliga fredsbevarande operationer i FN:s

regi bör, som regeringen också anger i propositionen, få påverka

den svenska styrkans utbildning och utrustning. Det är enligt

utskottet viktigt att styrkan förses med bättre fordon, tyngre

vapen och mer omfattande utrustning i övrigt än som varit fallet

för svenska FN-styrkor i andra sammanhang. Utskottet delar också

regeringens uppfattning att styrkan bör bestå av frivillig

personal som helst också har erfarenhet från tidigare FN-tjänst.

Eftersom förluster inte kan uteslutas i samband med insatsen bör

enligt utskottets mening stor omsorg läggas ned dels på

förberedelserna så att riskerna för personalen i största möjliga

utsträckning begränsas, dels på stöd åt personalen och deras

anhöriga när uppdraget slutförts.

Som tragiska erfarenheter visat kan förluster i människoliv i

samband med FN-uppdrag inte uteslutas. Ställningstaganden

gällande operationer av den art som nu kan bli aktuella i det

f.d. Jugoslavien måste göras i full medvetenhet härom.

Utrikesutskottet menar, mot denna bakgrund, att frågor om

personalens säkerhet och föreslagna personalvårdande åtgärder

till stöd för den deltagande personalen och deras anhöriga ter

sig särskilt angelägna.

I motion 1992/93:U27 (s) yrkande 2 krävs att Utrikesnämnden

inkallas och läget bedöms på nytt senast när ett konkret förslag

till uppdrag föreligger, vilket skall vara grundat på beslut i

FN:s säkerhetsråd och på en begäran från FN:s

generalsekreterare. Avviker uppdraget från riksdagens mandat,

sådant det angivits i motionen, måste riksdagen inkallas och

regeringen återkomma med nytt förslag.

I propositionen anförs att regeringen gör bedömningen att det

för ett deltagande i den här aktuella operationen krävs ett

medgivande av riksdagen enligt 10 kap. 9§ första stycket 1

regeringsformen. Det kan, enligt propositionen, inte bortses

från att behov av en svensk insats kan uppkomma under den period

som sammanfaller med riksdagens sommaruppehåll. Den situation

som då kommer att vara för handen skulle kunna innebära att

riksdagen bör inkallas till urtima riksmöte. Regeringen bedömer

det i stället lämpligt att riksdagen medger att regeringen får

fatta beslut i frågan. Regeringen avser, enligt propositionen,

att höra utrikesnämnden inför ett sådant beslut. Detta utesluter

emellertid inte att, efter hörande av utrikesnämnden, riksdagen

ändå inkallas till urtima riksmöte.

Enligt vad utskottet erfarit har de närmare förutsättningarna

härför överenskommits mellan partierna i utrikesnämnden.

Därmed får motion 1992/93:U27 (s) yrkande 2 anses besvarat.

Motion 1992/93:U31 (v) yrkande 1 avstyrks.

I propositionen begärs att anslaget Fredsbevarande verksamhet

förs upp i statsbudgeten för nästa budgetår med ett belopp som

är 600 miljoner kronor högre än det som riksdagen tidigare har

beslutat om. Regeringen avser att i förslaget till statsbudget

för budgetåret 1994/95 täcka det finansieringsunderskott som

uppstått.

I partimotion 1992/93:U31 (v) föreslås att kostnaderna för en

svensk väpnad styrka skall bestridas inom det militära anslaget.

I sitt yttrande anför försvarsutskottet att det

anser att FN-insatser bör betalas på sedvanligt sätt under en

separat anslagspost och inte belasta den i försvarsbeslutet 1992

fastlagda utgiftsramen för det militära försvaret. Utskottet

anser därför att motion U31(v parti) yrkande 2 bör avslås och

att riksdagen med bifall till propositionens förslag för

budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln bör anvisa ett

reservationsanslag på 1007000000 kronor.

Försvarsutskottet har ingen erinran mot att regeringen på

föreslaget sätt återkommer med förslag om att täcka det

finansieringsunderskott som uppstått. Något uttalande från

riksdagen i enlighet med motion U27 (s parti) yrkande 3 och U29

(s) yrkande 2 synes därför inte vara påkallat.

Försvarsutskottet anser sammanfattningsvis att riksdagen bör

bifalla propositionens förslag.

Utrikesutskottet anser att täckandet av uppkommande kostnader

bör ske på det sätt som anges i propositionen.

Därmed avstyrks motionerna 1992/93:U27 (s) yrkande 3,

1992/93:U29 (s) yrkande 2 samt 1992/93:U31 (v) yrkande 2.

I motion 1992/93:U28 (c) yrkande 1 tas frågan om utökade

konfliktläkande insatser i ESK:s regi upp.

Utskottet konstaterar, att utrikesministern nyligen, i en

debatt i riksdagen, belyste olika aspekter av ESK:s verksamhet i

det f.d. Jugoslavien. I sina debattinlägg redovisade

utrikesministern ett brett spektrum av åtgärder som ESK beslutat

eller redan infört specifikt vad avser det f.d. Jugoslavien.

Till dessa kommer, som nämns i motionen, av ESK tidigare

inrättade s.k. mekanismer och andra åtaganden utanför det direkt

mellanstatliga samarbetet. Diskussioner om ytterligare åtgärder

pågår inom ESK.

Som framhålls i flera av motionerna är det angeläget att det

internationella samfundet utvecklar starkare instrument för att

förbygga konflikter, att förhindra en spridning av dessa till

nya områden samt att främja, skapa och säkra en varaktig fred.

För att fredsbevarande åtgärder skall vara effektiva krävs att

de samtidigt kombineras med fredsskapande åtgärder av olika slag

som förhandlingar, medling, skiljedom, utväxlande av fångar och

fredsbyggande åtgärder dvs. försoning, gemensamma

utvecklingsprojekt, skapande av nya strukturer som tar bort

orsakerna till våldet och samtidigt fungerar förebyggande mot

nya krig i framtiden. I detta perspektiv är FN och ESK centrala

instrument.

Med det anförda får motion 1992/93:U28 (c) yrkande 1 anses

besvarad.

Utskottet hemställer att ärendet företas till avgörande efter

endast en bordläggning.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande medgivande till regeringen att ställa en

väpnad styrka till FN:s förfogande

att riksdagen

dels med bifall till proposition 1992/93:254 yrkande 1 och

med anledning av motionerna 1992/93:U27 yrkande 1 och

1992/93:U29 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1992/93:U28

yrkande 2, 1992/93:U30 och 1992/93:U31 yrkande 1 godkänner vad

utskottet anfört,

dels förklarar motion 1992/93:U27 yrkande 2 besvarad med

vad utskottet anfört,

2. beträffande anslaget B 9 Fredsbevarande verksamhet

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:254 yrkande

2, med avslag på motionerna 1992/93:U27 yrkande 3, 1992/93:U29

yrkande 2 och 1992/93:U31 yrkande 2 samt med ändring av

riksdagens beslut (bet. 1992/93:FöU8, rskr. 1992/93:177) till

Fredsbevarande verksamhet för budgetåret 1993/94 under

tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

1 007 000 000 kr,

res. (s)

3. beträffande konfliktläkande insatser i ESK:s regi

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U28 yrkande 1 besvarad

med vad utskottet anfört.

Utskottet hemställer vidare att ärendet företas till avgörande

efter endast en bordläggning.

Stockholm den 2 juni 1993

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre

Schori (s), Nic Grönvall (m), Alf Wennerfors (m), Maj Britt

Theorin (s), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Inger

Koch (m), Margareta Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Viola

Furubjelke (s), Berndt Ekholm (s), Håkan Holmberg (fp), Hans

Göran Franck (s) och Lena Boström (s).

Reservation

Anslaget B 9 Fredsbevarande verksamhet (mom. 2)

Pierre Schori, Maj Britt Theorin, Karl-Erik Svartberg, Viola

Furubjelke, Berndt Ekholm, Hans Göran Franck och Lena Boström

(alla s) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 10

börjar med "I propositionen begärs" och slutar med "1992/93:U31

(v) yrkande 2" bort ha följande lydelse:

Regeringen har beräknat att ett svenskt deltagande i av FN:s

säkerhetsråd beslutade insatser i det tidigare Jugoslavien kan

komma att kosta 500 miljoner kronor för en tolvmånadersperiod

och ytterligare ca 100 miljoner kronor för anskaffning av fordon

och vissa andra förberedelser. Regeringen har inte angivit hur

denna kostnad skall finansieras utan begär ett bemyndigande från

riksdagen att räkna upp utgiftssidan i 1993/94 års budget med

totalt 600 miljoner kronor. På det sättet skjuter regeringen upp

beslutet om finansieringen av insatsen. Utskottet anser att en

sådan lösning inte är tillfredsställande. Utskottet hemställer

därför att riksdagen begär att regeringen återkommer med ett

konkret förslag till finansiering av den eventuella insatsen.

Detta bör ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrks motionerna 1992/93:U27 (s) yrkande 3 och

1992/93:U29 (s) yrkande 2. Motion 1992/93:U31 (v) yrkande 2

avstyrks.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

2. beträffande anslaget B 9 Fredsbevarande verksamhet

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:U27 yrkande 3

och 1992/93:U29 yrkande 2 samt med avslag på prop. 1992/93:254

yrkande 2 och motion 1992/93:U31 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Försvarsutskottets yttrande

1992/93:FöU11y

Bilaga

Svenskt deltagande i av FN:s säkerhetsråd beslutade insatser

för säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har den 25 maj beslutat bereda

försvarsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition

1992/93:254 om svenskt deltagande i av FN:s säkerhetsråd

beslutade insatser för säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien

jämte eventuella motioner.

Propositionen

Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen medger att

regeringen, efter framställning från FN, får ställa en väpnad

styrka om högst ca 1000 personer till förfogande som ett

svenskt bidrag till av FN:s säkerhetsråd beslutade insatser för

säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien. Regeringen föreslår

vidare att riksdagen med ändring av sitt beslut (prop.

1992/93:100 bil. 4, FöU8, rskr. 177) till Fredsbevarande

verksamhet för budgetåret 1993/94 under tredje huvudtiteln

anvisar ett reservationsanslag på 1007000000 kr.

I sin bakgrundsteckning till propositionens förslag

hänvisar regeringen till att FN har konstaterat att situationen

i det forna Jugoslavien utgör ett hot mot fred och säkerhet

enligt FN-stadgans kapitel VII och därmed medgivit att

tvångsåtgärder kan vidtas för att återställa internationell fred

och säkerhet. Regeringen hänvisar vidare till att det visat sig

nödvändigt att sätta in FN-förband för att skydda

hjälptransporter och att säkerhetsrådet beslutat att inrätta

s.k. fredade områden för att skydda civilbefolkningen.

Regeringen konstaterar att Sverige har åtagit sig betydande

uppgifter i f.d. Jugoslavien, såväl vad avser humanitära

insatser som bidrag med militär trupp, observatörer och civila

poliser.

Regeringen utgår från att FN:s säkerhetsråd kommer att ställa

sig bakom en fredsplan för området och fatta beslut om dess

genomförande i syfte att nå en fredlig och varaktig lösning, när

planen accepterats av parterna. Säkerhetsrådet antas också kunna

komma att besluta om nya insatser för att bidra till att

säkerställa fred i det forna Jugoslavien. Enligt beräkningar i

FN kan genomförandet av en fredsplan komma att kräva en

truppstyrka på ca 70000 personer. Enligt regeringens mening

finns anledning räkna med att generalsekreteraren kommer att

begära att Sverige bidrar med trupp. Efter underhandskontakter

har den preliminära planeringen inriktats på en skyttebataljon

för en period av inledningsvis sex månader. Generalsekreteraren

har låtit förstå att det kan bli aktuellt med en förlängning.

I sin redovisning av skälen till propositionens förslag

anför regeringen bl.a. att den anser att utvecklingen i f.d.

Jugoslavien är sådan att det krävs ytterligare och omfattande

insatser i FN:s regi. Enligt regeringen kan dessa insatser i

sina huvuddrag betecknas som fredsbevarande. De regler som styr

insatserna sägs dock kunna komma att innehålla

fredsframtvingande moment som innebär att det blir nödvändigt

att använda våld. En svensk styrkas uppgifter kan därmed komma

att skilja sig från den strikt fredsbevarande verksamhet som

riksdagen tidigare bemyndigat regeringen att besluta om.

Regeringen gör därför bedömningen att det för det nu aktuella

deltagandet krävs ett medgivande av riksdagen enligt 10 kap. 9 §

första stycket 1 regeringsformen.

Mot bakgrund av den osäkerhet som för närvarande råder i

planeringen av FN:s insatser i området -- såväl i tiden som

beträffande vilka uppgifter som kan bli aktuella -- kan inte

regeringen bortse från att en svensk insats kan behöva beslutas

under den period som sammanfaller med riksdagens sommaruppehåll.

Den situation som då kan råda skulle kunna innebära att

riksdagen bör inkallas till urtima riksmöte. Regeringen bedömer

det i stället lämpligt att riksdagen medger att regeringen får

fatta beslut i frågan. Regeringen avser att höra utrikesnämnden

inför ett sådant beslut. Regeringen anför att detta inte

utesluter att riksdagen ändå inkallas till urtima riksmöte,

efter hörande av utrikesnämnden.

Regeringen uppskattar driftskostnaden för en svensk väpnad

styrka, omfattande högst ca 1000 personer, till ca 500

miljoner kronor för en insats under tolv månader. Till detta

kommer vissa kostnader för anskaffning av fordon, som också bör

kunna användas i den svenska krigsorganisationen, och för vissa

förberedelser i övrigt. Det av riksdagen under tredje

huvudtiteln beviljade (prop. 1992/93:100 bil. 4, FöU8, rskr.

177) reservationsanslaget för budgetåret 1993/94 på 407 miljoner

kronor för fredsbevarande verksamhet föreslås därför räknas upp

med 600 miljoner till 1007000000 kr.

Regeringen anmäler att den i maj 1993 bemyndigat

Överbefälhavaren att påbörja rekrytering och utbildning.

Kostnaderna för denna förberedande fas har beräknats till 20

miljoner kronor till och med den 30 juni 1993 och kommer att

belasta fjärde huvudtitelns anslag för FN-styrkors verksamhet

utomlands.

Motionerna

I Socialdemokraternas partimotion U27 framförs att FN nu måste

ges fullt stöd. Om en fredsplan till slut accepteras måste FN få

resurser att genomföra den. Oavsett om en fredsplan accepteras

av alla aktörer eller inte, måste FN ges tillräcklig styrka för

att kunna skydda områden och människor.

Motionärerna anför att FN:s säkerhetsråd inom kort kan komma

att besluta om insatser för att säkerställa fred i f.d.

Jugoslavien. Denna begäran kan handla om en insats av i huvudsak

fredsbevarande karaktär, som också kan innehålla

fredsframtvingande moment.

Motionärerna, som är för en utökad svensk insats i FN:s regi,

anser att riksdagens beslut i frågan är principiellt viktigt och

att därför riksdagen noga bör definiera det mandat som ges till

regeringen. De förutsättningar för mandatet som motionärerna

anger är bl.a. att aktionen huvudsakligen skall ha karaktären av

fredsbevarande insats, dvs. inget eller minimalt användande av

våld. Dock bör de regler som operationens befälhavare på

säkerhetsrådets mandat löpande utarbetar kunna medge vissa

fredsframtvingande åtgärder. Enligt motionärerna kan det handla

om våld i självförsvar, för att skydda civilbefolkning eller för

att ingripa mot grupper som inte respekterar en överenskommen

fredsplan.

Vidare anser motionärerna att den omständigheten att

säkerhetsrådets och generalsekreterarens exakta begäran inte

inkommit, och att situationen i f.d. Jugoslavien är så

oförutsägbar, innebär att riksdagen bör ange de omständigheter

då regeringen skall återkomma och riksdagen på nytt behandla

frågan. Senast när ett förslag till uppdrag föreligger, grundat

på beslut i FN:s säkerhetsråd och på en begäran från FN:s

generalsekreterare, bör läget bedömas på nytt. Avviker uppdraget

från riksdagens mandat måste, enligt motionärerna, riksdagen

inkallas och regeringen återkomma med nytt förslag.

Motionärerna vänder sig mot att regeringen inte angivit hur

insatsen skall finansieras. De anser det anmärkningsvärt och

oansvarigt att skjuta på ett beslut i denna fråga till

behandlingen av 1994/95 års statsbudget. Riksdagen bör därför

begära av regeringen att den återkommer med förslag om

finansiering.

I Vänsterpartiets partimotion U31 konstateras att den nu

avsedda insatsen inte endast skall få fredsbevarande utan även

s.k. fredsframtvingande mandat, vilket enligt grundlagen kräver

beslut av riksdagen.

Vänsterpartiet anser att Sverige skall ha beredskap att sända

en svensk FN-styrka till f.d. Jugoslavien, vars huvudsakliga

uppgift skall vara fredsbevarande. Motionärerna accepterar också

att svenska soldater deltar i vissa fredsframtvingande åtgärder.

Ett så ansvarsfullt beslut bör dock inte delegeras till

regeringen utan bör fattas av riksdagen när en insats blir

aktuell. Om generalsekreterarens framställning skulle komma

under den tid som riksdagen har sommaruppehåll bör därför,

enligt motionärerna, en urtima riksdag inkallas. Detta bör

riksdagen ge regeringen till känna.

Motionärerna refererar till sin i andra sammanhang framförda

uppfattning beträffande finansiering av kostnaderna för FN:s

fredsbevarande insatser och föreslår att riksdagen avslår

propositionen i denna del och i stället anvisar 600 miljoner

kronor från försvarsanslaget för budgetåret 1993/94.

I motion U29 (s) anförs bl.a. att det i f.d. Jugoslavien måste

till en massiv FN-insats av såväl militär och civilpolis som

förhandlare för fredsbevarande åtgärder. Motionärerna har inga

invändningar mot att en fredsbevarande styrka på 1000 personer

ställs till förfogande om generalsekreteraren gör en sådan

framställning. Denna styrka bör enligt motionärernas uppfattning

ha ett mandat om fredsbevarande uppgifter med rätt att försvara

sig själva och skyddade zoner samt att freda civilbefolkning och

transporter. Mandat som innehåller element av s.k.

fredsframtvingande karaktär med brukande av våld accepteras

inte.

Motionärerna vänder sig mot att regeringen inte har angivit

hur insatsen skall finansieras. Riksdagen bör därför begära att

regeringen återkommer med ett nytt förslag om hur insatsen skall

finansieras.

Motionären i motion U28 (c) kan heller inte acceptera att

riksdagen lämnar regeringen fullmakt att sända stridande trupp

utomlands. Skulle FN:s säkerhetsråd begära detta bör en urtima

riksdag inkallas för beslut. Regeringens proposition i den del

som avser fullmakt att sända en väpnad styrka till f.d.

Jugoslavien bör därför enligt motionären avslås.

I motion U30 (-) förordas avslag på propositionen, bl.a. med

hänvisning till att riskerna för personalen är alltför stora.

Försvarsutskottet

Upplösningen av statsbildningen Jugoslavien har lett till

omfattande stridigheter i många delar av området med omänskligt

lidande för civilbefolkningen som följd. Våldet och lidandet

står utan jämförelse sedan andra världskriget. Sverige deltar

aktivt i FN:s olika insatser i området. De hittillsvarande

FN-engagemangen i f.d. Jugoslavien har haft som främsta syfte

att förhindra en utvidgning av striderna till ytterligare

områden i regionen, att övervaka ingångna fredsavtal samt att

lindra nöden för civilbefolkningen och de som skadats.

Utvecklingen i f.d. Jugoslavien är sådan att det krävs

ytterligare omfattande insatser i FN:s regi.

Om FN:s säkerhetsråd beslutar om en insats och FN:s

generalsekreterare riktar en framställning till Sverige om

svensk medverkan, anser utskottet att Sverige som FN-medlem

lojalt bör bidra till dessa fredsansträngningar. Utskottet

ansluter sig här till regeringens uppfattning, vilken också

överensstämmer med vad som uttrycks i motionerna U27 (s parti)

och U31 (v parti).

De insatser som kan bli aktuella betecknas till sina huvuddrag

som fredsbevarande men kan komma att innehålla

fredsframtvingande moment som innebär användning av våld.

Utskottet har här samma syn som regeringen och motionärerna i

Socialdemokraternas och Vänsterpartiets resp. partimotioner.

Regeringen gör bedömningen att det för det nu aktuella

deltagandet krävs ett medgivande av riksdagen enligt 10 kap. 9 §

första stycket 1 regeringsformen. Utskottet har ingen annan

uppfattning och anser att ett sådant medgivande bör lämnas. I

linje härmed bör motionerna U31 (v parti) yrkande 1, U29 (s)

yrkande 1, U28 (c) yrkande 2 och U30 (-) avslås.

De ökade riskerna till följd av att uppgifterna kan komma att

vidgas jämfört med sedvanliga fredsbevarande operationer i FN:s

regi bör, som regeringen också anger i propositionen, få påverka

den svenska styrkans utbildning och utrustning. Det är enligt

utskottet viktigt att styrkan förses med bättre fordon, tyngre

vapen och mer omfattande utrustning i övrigt än som varit fallet

för svenska FN-styrkor i andra sammanhang. Utskottet delar också

regeringens uppfattning att styrkan bör bestå av frivillig

personal som helst också har erfarenhet från tidigare FN-tjänst.

Eftersom förluster inte kan uteslutas i samband med insatsen bör

enligt utskottets mening stor omsorg läggas ned dels på

förberedelserna så att riskerna för personalen i största möjliga

utsträckning begränsas, dels på stöd åt personalen och deras

anhöriga när uppdraget slutförts.

Regeringen begär att anslaget Fredsbevarande verksamhet förs

upp i statsbudgeten för nästa budgetår med ett belopp som är 600

miljoner kronor högre än det som riksdagen har beslutat om.

Regeringen avser att i förslaget till statsbudget för budgetåret

1994/95 täcka det finansieringsunderskott som uppstått.

I motion U31 (v parti) föreslås att kostnaderna för en svensk

väpnad styrka skall bestridas inom det militära anslaget.

Utskottet anser att FN-insatser bör betalas på sedvanligt sätt

under en separat anslagspost och inte belasta den i

försvarsbeslutet 1992 fastlagda utgiftsramen för det militära

försvaret. Utskottet anser därför att motion U31 (v parti)

yrkande 2 bör avslås och att riksdagen med bifall till

propositionens förslag för budgetåret 1993/94 under tredje

huvudtiteln bör anvisa ett reservationsanslag på

1007000000 kr.

Utskottet har ingen erinran mot att regeringen på föreslaget

sätt återkommer med förslag om att täcka det

finansieringsunderskott som uppstått. Något uttalande från

riksdagen i enlighet med motion U27 (s parti) yrkande 3 och U29

(s) yrkande 2 synes därför inte vara påkallat.

Det anförda innebär sammanfattningsvis att utskottet anser att

riksdagen bör bifalla propositionens förslag.

Stockholm den 28 maj 1993

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson

(s), Iréne Vestlund (s), Lars Sundin (fp), Ingvar Björk (s),

Barbro Evermo Palmerlund (s), Robert Jousma (nyd), Sven Lundberg

(s), Stig Grauers (m), Karin Wegestål (s), Henrik Landerholm

(m), Britt Bohlin (s), Jan-Olof Franzén (m), Sven-Olof Petersson

(c) och Åke Carnerö (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande mening

Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Barbro Evermo

Palmerlund, Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla

s) anser att den del av utskottets yttrande som på börjar med

"Utskottet har ingen" och slutar med "propositionens förslag"

bort ha följande lydelse:

Regeringen har ej angivit hur insatsen skall finansieras.

Regeringen har beräknat att en insats av ovan nämnt slag och

omfattning kan komma att kosta 500 miljoner kronor för en

tolvmånadersperiod, samt ytterligare ca 100 miljoner kronor för

anskaffning av fordon och vissa andra förberedelser. Regeringen

begär riksdagens bemyndigande att räkna upp utgiftssidan i

1993/94 års budget med totalt 600 miljoner kronor.

Det är ett anmärkningsvärt och oansvarigt förfarande.

Socialdemokratiska regeringar har alltid, även vid oväntade och

kostsamma insatser då FN kallat, tagit ansvar för finansieringen

av dessa insatser. Nu skjuter regeringen helt enkelt på beslutet

och säger att underskottet skall täckas i 1994/95 års

statsbudget. Att rulla finansieringsproblem framför sig är ingen

lösning. Riksdagen bör därför begära av regeringen att den

återkommer med förslag om finansiering.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Jan Jennehag (v) anför:

Enligt Vänsterpartiets mening är inkallandet av svensk trupp

till FN-operationer som kan få fredsframkallande karaktär ett så

viktigt beslut att det bör fattas av riksdagen. Om FN:s

generalsekreterare, med stöd av säkerhetsrådets beslut, skulle

göra en framställning om en sådan insats under den tid då

riksdagen har sommaruppehåll, bör därför kallas till urtima

riksmöte.

Det är vidare Vänsterpartiets uppfattning att riksdagen bör

avslå regeringens förslag till finansiering av ifrågavarande

insats och i stället anvisa 600 miljoner kronor från

försvarsanslaget för budgetåret 1993/94.

Innehållsförteckning

Ärendet1

Propositionen1

Motionerna1

Utskottet2

1 Sammanfattning av propositionen2

1.1 Bakgrund2

1.2 Propositionens överväganden och förslag4

2 Sammanfattning av motionerna5

3 Utskottets överväganden7

Hemställan11

Reservation12

Bilaga: Försvarsutskottets yttrande 1992/93:FöU11y. Svenskt

deltagande i av FN:s säkerhetsråd beslutade insatser för

säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien14