Bet. 1992/93:UU7

Utrikesutskottets betänkande

1992/93:UU07

Eritrea

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1992/93

UU7

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas motioner om Eritrea från dels

allmänna motionstiden 1990/91, dels allmänna motionstiden

1991/92.

Motionerna

1990/91:U608 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att den svenska regeringen aktivt bör

stödja fredsansträngningarna och verka för att förhandlingarna

återupptas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att prinicipen om självbestämmande för

Eritrea politiskt och folkrättsligt är välgrundad,

3. att riksdagen hos regeringen begär att den väcker frågan i

FN,

4. att riksdagen hos regeringen begär att den verkar för att

en internationellt övervakad folkomröstning om Eritreas framtida

status kommer till stånd.

1990/91:U623 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i FN skall driva frågan om att

FN måste engagera sig i arbetet för en fredlig lösning av

konflikten mellan Eritrea och Etiopien, innefattande en

folkomröstning om Eritreas framtid,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige internationellt skall agera

för att alla vapenleveranser till Etiopien stoppas oavsett

varifrån de kommer,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att svenskt bistånd i fortsättningen -- i

stället för indirekt och i smyg -- sänds öppet och direkt till

Eritrea.

1990/91:U651 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det eritreanska folkets rätt till

självbestämmande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stöd för fredsprocessen och FN:s

medverkan,

1990/91:U663 av Charlotte Branting och Barbro Westerholm (fp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett samlat nordiskt agerande för att åter

resa frågan om Eritrea i FN,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skyddet för internationella

hjälpsändningar.

1991/92:U212 av Carl Olov Persson och Fanny Rizell (kds) vari

yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att en representant

sänds till Eritrea för att observera den politiska och

ekonomiska utvecklingen i landet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige bör spela en aktiv roll i FN

för att verka för att FN blir observatör under folkomröstningen

om Eritreas framtid,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att erbjuda Eritrea ekonomisk och teknisk

hjälp i förberedelserna inför folkomröstningen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

den genom samarbete med den provisoriska regeringen i Eritrea

bör arbeta för repatriering av eritreanska flyktingar i Sverige.

1991/92:U231 av Rolf L Nilson (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om svenskt erkännande av Eritreas rätt till

självbestämmande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att etablera officiella relationer med den

provisoriska regeringen i Eritrea.

Bakgrund

I utskottets förra betänkande om Eritrea (1990/91:UU3) gavs en

relativt utförlig beskrivning av utvecklingen i Eritrea fram

till oktober 1990.

Kriget mellan de eritreanska och etiopiska

befrielserörelserna, EPLF resp. TPLF å ena sidan och

Mengisturegimen i Addis Abeba å andra sidan pågick fram till

våren 1991. Under trycket av EPLF:s och TPLF:s militära

framgångar liksom ökad politisk opposition föll Mengisturegimen

i juni 1991. Den ledande politiska organisationen EPRDF, som är

en sammanslagning av TPLF och den amhariska rörelsen EPDM,

övertog den politiska ledningen av Etiopien. Samtidigt gick EPLF

in i Asmara och övertog makten i Eritrea. Härmed kan det

eritreanska befrielsekriget sägas ha avslutats.

I början av juli 1991 hölls en nationell konferens i Addis

Abeba med representanter för ett stort antal etniska och

politiska grupperingar. Från eritreansk sida deltog EPLF:s

ledning med EPLF:s generalsekreterare och chef för den

provisoriska regeringen Isaias Afwerki i spetsen. Konferensen

antog en stadga (Charter) i vilken riktlinjerna för Etiopiens

framtida styrelseskick skisserades. I stadgan fastslås vidare

det eritreanska folkets rätt att självt bestämma om sin framtid

i en folkomröstning vilken planeras äga rum under våren 1993.

Den etiopiska ledningen har genom stadgan deklarerat att den

avser respektera utslaget i folkomröstningen även om det innebär

självständighet för Eritrea.

I praktiken fungerar Eritrea redan nu som en självstyrande

statsbildning. Erkännande från andra staters sida, upprättande

av fullständiga diplomatiska relationer m.m. kommer dock i

princip inte att äga rum förrän resultatet av folkomröstningen

föreligger. Eritrea styrs tills vidare av en provisorisk

regering, bl.a. i avvaktan på att folkomröstningen skall äga

rum. Det går för närvarande inte att förutse när eller hur

demokratiska val internt i Eritrea kommer att hållas.

Utskottet

Ett antal motioner som främst väcktes under allmänna

motionstiden 1990/91, och som återspeglar den krigssituation som

då rådde, behandlar frågorna om Eritreas sjävbestämmande,

fredsansträngningarna och FN:s roll.

Enligt yrkande 2 i motion 1990/91:U608 (mp) skall riksdagen ge

regeringen till känna att principen om självbestämmande för

Eritrea är politiskt och folkrättsligt välgrundad. Samma

innebörd har yrkande 1 i motion 1990/91:U651 (s).

I yrkande 1 i motion 1991/92:U231 (v) yrkas att Sveriges

regering erkänner Eritreas rätt till självbestämmande.

I ett antal motionsyrkanden, 1990/91:U608 (mp) yrkandena 1 och

3, 1990/91:U623 (v) yrkande 1, 1990/91:U651 (s) yrkande 2 och

1990/91:U663 (fp) yrkande 1, samtliga väckta under motionstiden

1990/91, förordas att den svenska regeringen aktivt bör stödja

fredsansträngningarna och verka för att FN skall engagera sig i

konflikten.

I motion 1990/91:U608 (mp) yrkande 4 från motionstiden 1990/91

föreslås att regeringen verkar för att en internationellt

övervakad folkomröstning om Eritreas status kommer till stånd.

I yrkande 2 i motion 1991/92:U212 (kds) från motionstiden

1991/92 föreslås att Sverige bör spela en aktiv roll i FN för

att verka för att FN blir observatör under folkomröstningen om

Eritreas framtid. I samma motions yrkande 3 anförs att Sverige

bör medverka till att erbjuda Eritrea ekonomisk och teknisk

hjälp inför folkomröstningen.

Utskottet uttalade i betänkande 1990/91:UU3 att principen om

självbestämmande för Eritrea är politiskt och folkrättsligt

välgrundad. Vidare angavs att en varaktig lösning av konflikten

bör bygga på det eritreanska folkets rätt till självbestämmande.

Utskottet angav också att befolkningen i Eritrea bör ges

möjlighet att uttrycka sin syn i frågan samt att en

internationellt övervakad folkomröstning är ett logiskt led i

konfliktlösningen.

Det framgår av bakgrundsbeskrivningen i föreliggande

betänkande att folkomröstningen avses äga rum i april 1993 och

att den etiopiska ledningen förbundit sig att respektera

utslaget i folkomröstningen även om det innebär självständighet

för Eritrea.

En kommission har upprättats i Eritrea i syfte att genomföra

folkomröstningen om landets framtida status. Det föreligger

framställningar till Sverige från såväl FN som den eritreanska

ledningen vad gäller stöd för genomförande av folkomröstningen.

Utskottet ser positivt på att FN ges en observatörs- eller

övervakningsroll i samband med folkomröstningen samt att

internationellt stöd i lämpliga former förmedlas till Eritrea i

syfte att underlätta ett korrekt genomförande.

Med det ovan anförda får yrkandena 1--4 i motion 1990/91:U608

(mp), yrkande 1 i motion 1990/91:U623 (v), yrkandena 1 och 2 i

motion 1990/91:U651 (s), yrkande 1 i motion 1990/91:U663,

yrkandena 2 och 3 i motion 1991/92:U212 (kds) och yrkande 1 i

motion 1991/92:U231 (v) anses besvarade.

Några motioner från motionstiden 1991/92 tar upp Sveriges

relationer med Eritrea.

I yrkande 1 i motion U212 (kds) anförs att regeringen bör

sända en representant till Eritrea för att observera den

politiska och ekonomiska utvecklingen i landet. I yrkande 2 i

motion U231 (v) förordas att Sverige bör etablera officiella

relationer med den provisoriska regeringen i Eritrea.

Utskottet konstaterar att en svensk diplomatisk representant

för Eritrea har utsetts och bekräftats genom skriftväxling.

Sverige liksom flertalet övriga länder avvaktar folkomröstningen

inför överväganden om fullständiga diplomatiska relationer.

Utskottet konstaterar vidare att officiella svenska

delegationer har besökt Eritrea, bl.a. i syfte att överlägga om

det framtida biståndssamarbetet. Utskottet har vidare erfarit

att en fortlöpande kontakt och diskussion om framtida samarbete

upprätthålls med företrädare för eritreanska myndigheter.

Utskottet bedömer att relationerna med Eritrea utvecklats på

ett positivt sätt. Utskottet utgår från att fullständiga

diplomatiska relationer upprättas i det fall folkomröstningen

resulterar i att Eritrea blir en självständig stat förutsatt att

övriga sedvanliga krav för erkännande uppfylls.

Med det ovan anförda får yrkande 1 i motion 1991/92:U212 (kds)

och yrkande 2 i motion 1991/92:U231 (v) anses besvarade.

Enligt yrkande 5 i motion 1991/92:U212 (kds) bör Sverige genom

samarbete med den provisoriska regeringen i Eritrea arbeta för

en repatriering av eritreanska flyktingar i Sverige.

Utskottet behandlade i sitt senaste betänkande om biståndet

(1991/92:UU15) frågan om repatriering av eritreanska flyktingar.

Utskottet angav därvid följande.

Utskottet understryker vikten av att underlätta eritreaners

återvändande. Enligt vad utskottet inhämtat finns inga hinder

mot att med riktade biståndsinsatser i flyktingars hemländer

underlätta de hemvändande flyktingarnas integrering. Sådant

bistånd har förekommit i flera fall tidigare, bl.a. i Uruguay

och Chile. Biståndet kan exempelvis innefatta stöd till

sysselsättningsskapande åtgärder, särskilda bidrag till socialt

utsatta grupper, utbildningsinsatser m.m. Utskottet anser att

denna typ av bistånd också bör aktualiseras i Eritrea, inte

minst med tanke på att många eritreaner flytt till Sverige och

att de med sin höga utbildningsnivå kan ge viktiga bidrag till

Eritreas återuppbyggnad och utveckling.

Denna bedömning äger fortfarande giltighet.

Med det ovan anförda får yrkande 5 i motion 1991/92:U212 anses

besvarat.

Två motioner från motionstiden 1990/91 berör

biståndssamarbetet med Eritrea. Enligt yrkande 3 i motion U623

(v) bör svenskt bistånd i fortsättningen sändas öppet och direkt

till Eritrea, i stället för indirekt och i smyg.

I motion 1990/91:U663 (fp) yrkande 2 föreslås att Sverige bör

verka för att skydd ges till internationella hjälpsändningar

till Etiopien och Eritrea.

Även frågan om biståndssamarbete med Eritrea berördes i

betänkande 1991/92:UU15. Av betänkandet framgår att det svenska

biståndet till Eritrea i första hand har finansierats över

katastrofanslaget och kanaliserats dels genom enskilda

organisationer, dels via FN-organisationer. Sverige har svarat

positivt på FN:s generalsekreterares appeller om ökat stöd till

Afrikas horn, och härvid har också ökade medel kunnat förmedlas

till Eritrea. Utskottet underströk vikten av ett

svenskt biståndssamarbete med Eritrea också innan

folkomröstningen äger rum, i syfte att bidra till landets

återuppbyggnad. Utskottet anser att det svenska

biståndssamarbetet nu kan anta mer långsiktiga former. Härvid

välkomnar utskottet vad som anförs i budgetpropositionen om att

de involverade enskilda organisationerna nu skall kunna engagera

sig i utvecklingsinriktade projekt och inte endast förmedla

katastrofbistånd. Det vore önskvärt att också biståndet

förmedlat genom FN kunde få en mer långsiktig inriktning.

Utskottet noterar att biståndssamarbetet med Eritrea under

förra budgetåret uppgick till ca 24 miljoner kronor. Enligt vad

utskottet erfarit beräknar regeringen att biståndsvolymen under

innevarande budgetår kommer att öka ytterligare. Biståndet

inriktas på katastrof- och återuppbyggnadsinsatser,

repatrieringsinsatser, stöd via enskilda organisationer samt ett

inledande stöd till förvaltningssektorn, energisektorn och inom

området mänskliga rättigheter.

Utskottet ser positivt på den planerade inriktningen och

formen för biståndssamarbetet med Eritrea.

Frågan om skydd för internationella hjälpsändningar har

förlorat aktualitet i och med att det eritreanska

befrielsekriget avslutats. I betänkandet 1990/91:UU3 angav

utskottet bl.a. att Sverige bör verka för att få parterna i

konflikten att medge fri lejd för nödhjälpstransporter.

Med det ovan anförda får yrkande 3 i motion 1990/91:U623 (v)

och yrkande 2 i motion 1990/91:U663 (fp) anses besvarade.

I yrkande 2 i motion 1990/91:U623 (v) från allmänna

motionstiden 1990/91 föreslås att Sverige skall agera

internationellt för att alla vapenleveranser skall stoppas

oavsett varifrån de kommer.

Frågan om vapenleveranser behandlades av utskottet i

betänkande 1990/91:UU3. Utskottet uttalade bl.a. att

vapenleveranser utifrån till den konfliktfyllda regionen runt

Afrikas horn, från vilket land de än kommer, skapar nya risker

för långvariga och blodiga konflikter och bör därför upphöra.

Härmed får yrkande 2 i motion 1990/91:U623 (v) anses besvarat.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Eritreas status och fredsansträngningarna

att riksdagen förklarar motion 1990/91:U608 yrkandena 1--4,

motion 1990/91:U623 yrkande 1, motion 1990/91:U651 yrkandena 1

och 2, motion 1990/91:U663 yrkande 1, motion 1991/92:U212

yrkandena 2 och 3 samt motion 1991/92:U231 yrkande 1 besvarade

med vad utskottet anfört,

2. beträffande Sveriges relationer med Eritrea

att riksdagen förklarar motion 1991/92:U212 yrkande 1 och

motion 1991/92:U231 yrkande 2 besvarade med vad utskottet

anfört,

3. beträffande återvändande eritreanska flyktingar

att riksdagen förklarar motion 1991/92:U212 yrkande 5 besvarat

med vad utskottet anfört,

4. beträffande internationella hjälpsändningar

att riksdagen förklarar motion 1990/91:U623 yrkande 3 och

motion 1990/91:U663 yrkande 2 besvarade med vad utskottet

anfört,

5. beträffande vapenleveranser

att riksdagen förklarar motion 1990/91:U623 yrkande 2 besvarat

med vad utskottet anfört.

Stockholm den 5 november 1992

På utrikesutskottets vägnar

Pierre Schori

I beslutet har deltagit: Pierre Schori (s), Nic Grönvall

(m), Alf Wennerfors (m), Pär Granstedt (c), Inger Koch (m), Nils

T Svensson (s), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s),

Kristina Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Håkan Holmberg (fp),

Alf Eriksson (s), Alwa Wennerlund (kds) och Lola Björkquist

(fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.