Bet. 1992/93:UU8

Utrikesutskottets betänkande

1992/93:UU08

Verksamheten inom Europarådet

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

1992/93

UU8

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas dels redogörelse 1992/93:ER1 från

Sveriges delegation vid Europarådets parlamentariska

(rådgivande) församling, dels regeringens skrivelse 1991/92:164

med redogörelse för verksamheten inom Europarådets

ministerkommitté under år 1991.

Redogörelserna

Europarådets parlamentariska (rådgivande) församlings 43:e

session var fördelad på tre delsessioner, vilka samtliga hölls

i Strasbourg. Dessutom hölls en s.k. minisession (session med

enbart utskottssammanträden men utan plenarmöten) i Helsingfors.

Delsessionerna ägde rum under tiden 22--26 april, 25--29 juni

(minisessionen) och 18--25 september 1991 samt 3--7 februari

1992.

Den svenske riksdagsledamoten Anders Björck var församlingens

president under de första delsessionerna. Björck utsågs i

oktober 1991 till statsråd och avsade sig i samband därmed

uppdraget som president i Europarådets parlamentariska

församling. Den 25 november 1991 utsågs Sir Geoffrey Finsberg

att fungera som församlingens president, och den 3 februari 1992

valdes denne till ny ordförande för återstoden av den 43:e

sessionen.

I samband med den andra delsessionen hölls den sedvanliga

debatten om OECD:s aktiviteter under föregående år (1990). Vid

denna session höll också Sveriges utrikesminister, Sten

Andersson, ett anförande i församlingen, vilket följdes av

frågor.

I omedelbar anslutning till minisessionen hölls en särskild

parlamentarisk ESK-debatt den 25 juni 1991 i Helsingfors, vilken

leddes av den parlamentariska församlingens ordförande, Anders

Björck.

Europarådets utskott för ekonomi och utveckling höll ett möte

i Stockholm den 25 mars 1992 i anslutning till ett

Europarådskollokvium om Östersjöregionens utveckling, vilket

ägde rum i Riksdagshuset den 26 mars 1992 och fortsatte i

Estlands parlament den 27 mars 1992.

Verksamheten i ministerkommittén kom i hög grad att

präglas av omvälvningarna i Central- och Östeuropa. Stort

intresse ägnades också åt Europarådets relationer till

ESK-processen.

Sverige övertog för en halvårsperiod ordförandeskapet i

ministerkommittén vid slutet av det 88:e ministerkommittémötet i

april 1991. I det tal som dåvarande utrikesministern, Sten

Andersson, höll vid detta tillfälle tog han upp de områden som

Sverige ville lägga tonvikten vid under ordförandeskapet.

Som första område angavs att Europarådet skulle fortsätta att

stödja reformsträvandena i Central- och Östeuropa. Denna

allmänna viljeinriktning bland Europarådets medlemsstater

resulterade sedermera i att det 89:e ministermötet i november

1991 stödde generalsekreterarens förslag om att upprätta ett

särskilt treårsprogram för utveckling av lag och demokrati i

Central- och Östeuropa.

Utrikesministern fäste i sitt tal också vikt vid en

reformering av övervakningsorganen för konventionen om de

mänskliga rättigheterna i syfte att nedbringa de alltför långa

handläggningstiderna för enskilda mål.

I sin egenskap av ordförande reste utrikesministern till

Albanien i maj 1991 för att undersöka möjligheterna och viljan

på albansk sida att utveckla kontakterna med Europarådet.

Som ordförande i ministerkommittén var utrikesministern också

närvarande vid parlamentarikerförsamlingens sommarsession i

Helsingfors och vid höstsessionen i Strasbourg, varvid ovan

nämnda redogörelse för verksamheten inom ministerkommittén

lämnades.

Ministerkommittéen höll två ordinarie möten och dessutom ett

extra möte under år 1991. Ställföreträdarkommittén sammanträdde

tio gånger för att behandla allmänna frågor och åtta gånger för

att behandla frågor rörande främst mänskliga rättigheter.

Därtill höll ställföreträdarna sex extra endagarsmöten, vid

vilka i första hand dryftades ärenden avseende Central- och

Östeuropa samt Europarådets relationer med ESK.

Sex ordinarie fackministerkonferenser arrangerades inom

Europarådet under året -- för kommunministrarna,

migrationsministrarna, ministrarna med ansvar för

massmediapolitik, familjeministrarna, utbildningsministrarna och

för ministrarna med ansvar för regionalplanering. Vidare

anordnades en ministerkonferens om migrationsrörelser från

Central- och Östeuropa och en konferens på ministernivå om

rehabilitering av handikappade. Härtill kom tre informella

ministermöten (kulturministrarna, sportministrarna och

justitieministrarna). Den sociala stadgans 30-årsjubileum

högtidlighölls med ett högnivåmöte den 21--22 oktober 1991.

Europarådet höll sitt 88:e ministerkommittémöte i

Strasbourg den 25 april 1991. Under mötet diskuterades främst

utvecklingen av Europarådets kontakter med länderna i Central-

och Östeuropa, Europarådets roll i ESK-processen, situationen i

Irak samt ett initiativ ("ESK-M") som några medlemsländer tagit

beträffande en konferens om säkerhet och samarbete i

Medelhavsområdet.

Ministrarna ansåg att Europarådet skulle fortsätta sin öppna

politik gentemot länderna i Central- och Östeuropa för att

därigenom bidra till en utveckling mot demokrati, respekt för de

mänskliga rättigheterna och rättsstatens principer.

Beträffande Jugoslavien upprepade ministrarna att de hoppades

se snabba framsteg mot demokrati och marknadsekonomi och full

respekt för de mänskliga rättigheterna i landets alla delar samt

att landets territoriella integritet skulle kunna upprätthållas.

Ministrarna upprepade att Europarådet på lämpliga områden bör

fortsätta att lämna bidrag till ESK-processen, i synnerhet

avseende den mänskliga dimensionen och på kulturområdet.

Beträffande Irak upprepade ministrarna sitt fördömande av de

flagranta, brutala och massiva kränkningarna av de mänskliga

rättigheterna.

Europarådets 89:e ministerkommittémöte ägde rum den 26

november 1991 i Strasbourg under ordförandeskap av

utrikesminister Margaretha af Ugglas.

Ministerkommittémötet inleddes med en ceremoni för att markera

Polens inträde i Europarådet. Polen blev därmed Europarådets

26:e medlemsland.

Diskussionen vid mötet kom främst att kretsa kring

Europarådets roll i det nya Europa, förhållandet till ESK,

mänskliga rättigheter samt situationen i Jugoslavien.

Ministrarna betonade behovet av att vidareutveckla

Europarådets roll som en samlingspunkt och ett forum för

samarbete i det nya Europa. Europarådet utgjorde en direkt

tillgänglig struktur för mottagandet av och samarbete med

länderna i Central- och Östeuropa. Ministrarna instruerade

ställföreträdarna att i detalj granska en plan för utveckling av

lag i Central- och Östeuropa samt ett program för lokal

demokrati. De beslutade också att djupare dryfta vissa förslag

som framlagts beträffande skyddet av nationella minoriteter.

Ministrarna uttryckte sitt stöd för stärkandet av ett

effektivt samband med ESK i syfte att på bästa sätt utnyttja

Europarådets erfarenhet och kapacitet. Ministrarna välkomnade

medlemskapsansökningarna från Bulgarien, Estland, Lettland och

Litauen.

Ställföreträdarna instruerades att, som en första prioritet,

påskynda arbetet med en reform av övervakningsorganen för den

Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter.

Ministrarna uttryckte djup oro över krisen och de fortsatta

stridigheterna i Jugoslavien. De fördömde ånyo det maktmissbruk,

de kränkningar av de mänskliga rättigheterna och de övergrepp

mot civilbefolkningen som redan föranlett ministerkommittéen att

suspendera samarbetet mellan Europarådet och de jugoslaviska

myndigheterna.

Utöver de nämnda mötena hölls ett extra

ministerkommittémöte den 21 februari 1991 i Madrid. Mötet hade

kallats för att diskutera utvecklingen av Europarådets

förbindelser med länderna i Central- och Östeuropa, samt

Europarådets roll i Europa och särskild då relationen till

ESK-processen.

Ministerkommittémötet inleddes med en ceremoni för att markera

Tjeckoslovakiens inträde i organisationen som dess 25:e

medlemsland.

Vid mötet framträdde presidenten i parlamentarikerförsamlingen

och redogjorde för en resa som en församlingsdelegation gjort i

Sovjetunionen.

De central- och östeuropeiska ländernas närmande till

Europarådet välkomnades och det konstaterades att organisationen

även framgent aktivt skulle utveckla kontakterna med dessa

länder.

Ministrarna hälsade med tillfredsställelse att ESK:s toppmöte

i Paris den 19--21 november 1990 uttryckligen hade erkänt

Europarådet och den betydelsefulla roll det spelar i dagens

Europa. De föreslog att expertmöten organiseras på de områden

där Europarådet har särskild expertis och erfarenhet att bidra

med i ESK-processen, t.ex. mänskliga rättigheter och regionalt

samarbete.

Vid en informell, avslutande session deltog även

utrikesministrarna från Bulgarien, Rumänien och Sovjetunionen

för en diskussion om det framtida samarbetsmönstret i Europa.

Utskottet

Utskottet har tagit del av redogörelserna från Sveriges

delegation vid Europarådets parlamentariska (rådgivande)

församling samt från regeringen och konstaterar med

tillfredsställelse att Europarådet behandlat en rad ämnen av

central politisk, ekonomisk, social, kulturell och rättslig

betydelse. Inte minst frågor rörande skyddet av de mänskliga

rättigheterna samt Europarådets roll i formandet av det nya

Europa och demokratiseringen av Central- och Östeuropa är härvid

av stor vikt. Utskottet noterar att av de central- och

östeuropeiska staterna är nu Ungern, Tjeckoslovakien, Polen och

Bulgarien medlemmar av Europarådet. Flera andra stater, bland

dem de baltiska samt sedan maj 1992 också Ryssland, har sökt om

medlemskap.

Utskottet ser också mycket positivt på det stöd Europarådet

lämnar för utvecklingen av demokrati och ett lagbundet

rättssystem till de forna kommunistländerna i Central- och

Östeuropa. Många av dessa stater har, trots att de ej är

medlemmar i rådet, anslutit sig till olika

Europarådskonventioner. Utskottet ser detta som betydelsefullt.

Utskottet konstaterade i sitt föregående betänkande om

verksamheten inom Europarådet (1991/92:UU9), att rådet

tillkommit för att främja samarbetet mellan Europas demokratier.

Kraven för att bli medlem är högt satta. Medlemskap i

Europarådet kräver att en medlemsstat kan uppvisa parlamentarisk

demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna samt ett

lagbundet samhällsskick. Enligt konventionen om skydd för de

mänskliga rättigheterna kan inte bara en stat föra talan mot en

annan medlemsstat för den händelse respekten för de mänskliga

rättigheterna och demokratin sätts ur spel av den senare, utan

anmälan kan även göras av enskilda personer. En kritisk

granskning av hur medlemsstaterna sköter sina förpliktelser är,

anförde utskottet i nämnda betänkande, en väsentlig del av

skyddet för de mänskliga rättigheterna.

Mot denna bakgrund finner utskottet frågan om en förstärkning

av övervakningsorganen för den europeiska konventionen om de

mänskliga rättigheterna angelägen.

Utvecklingen i det forna Jugoslavien tillsammans med kriser på

andra håll i Europa visar, enligt utskottets mening, på det

angelägna i att skyddet för minoriteterna stärks. Naturligen har

Europarådet med sin erfarenhet och kapacitet därvidlag en

central roll att spela. Detta gäller såväl minoriteter, vilka

historiskt har hemortsrätt i främmande länder, som grupper

vilka finns etablerade till följd av sentida immigration.

Utskottet föreslår att redogörelsen från

Europarådsdelegationen och regeringens skrivelse läggs till

handlingarna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande regeringens skrivelse

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1991/92:164 med

redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté

under år 1991 till handlingarna,

2. beträffande Europarådsdelegationens redogörelse

att riksdagen lägger redogörelsen till riksdagen 1992/93:ER1

från Sveriges delegation vid Europarådets parlamentariska

(rådgivande) församling till handlingarna.

Stockholm den 10 december 1992

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Maj Britt

Theorin (s), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Inger

Koch (m), Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Viola

Furubjelke (s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Kristina Svensson

(s), Göran Lennmarker (m), Berndt Ekholm (s), Peeter Luksep (m),

Richard Ulfvengren (nyd) och Alf Eriksson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.