Bet. 1992/93:UU9

Utrikesutskottets betänkande

1992/93:UU09

Nordiskt samarbete

Innehåll

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1992/93

UU9

Berättelsen

I detta betänkande behandlas Nordiska rådets svenska

delegations berättelse (Redog. 1992/93:NR1) angående sin

verksamhet sedan rådets trettionionde session. Särskild

uppmärksamhet har ägnats rådets 4:e extrasession som ägde rum i

Mariehamn den 13 november 1991 samt den 40:e sessionen som ägde

rum i Helsingfors den 3--6 mars 1992. Betänkandet behandlar även

ett antal motioner som väckts under allmänna motionstiden

1991/92. Av berättelsen framgår bl.a. följande:

Nordiska rådets verksamhet under det gångna året har präglats

av den pågående integrationen i Västeuropa, rådets relationer

till Baltikum och Östeuropa samt andra internationella frågor.

Mellan Estland, Lettland och Litauen upprättades den 1 november

1991 ett samarbetsorgan, Baltiska församlingen, som liknar

Nordiska rådet. Församlingen och rådet har beslutat

vidareutveckla samarbetet på områdena miljö, kultur, turism,

kommunikationer och främjandet av mänskliga kontakter. Även med

Rysslands parlament och Polens sejm har kontakter förekommit.

Förhandlingarna om ett EES-avtal och frågan om de nordiska

ländernas framtida förhållande till EG har aktualiserat frågan

om formerna och innehållet i det fortsatta nordiska samarbetet.

På initiativ från rådets presidum inkluderades en s.k.

regionalklausul i artikel 121 i det den 2 maj 1992 undertecknade

EES-avtalet. I klausulen fastslås bl.a. att EES-avtalet inte

hindrar nordiskt samarbete i den utsträckning som ett sådant

samarbete inte hindrar att avtalet fungerar tillfredsställande.

I syfte att trygga parlamentarikernas medverkan i

EES-processen föreskrivs i EES-avtalets artikel 95 upprättandet

av en för EES gemensam parlamentarikerkommitté bestående av 33

ledamöter från Europaparlamentet och sammanlagt lika många från

EFTA-ländernas parlament. Kommittén skall genom dialog och

debatt bidra till en bättre förståelse mellan gemenskapen och

EFTA-staterna inom de områden som täcks av avtalet.

Det nordiska samarbetets former och framtida organisation har

föranlett initiativ av såväl Nordiska rådet som de nordiska

statsministrarna. Vid Nordiska rådets 39:e session antogs en rad

beslut angående rådets organisation och arbetsformer. Mot

bakgrund härav har det företagits ändringar i arbetsordningen

som berör utskotten. Den nya utskottsorganisationen består av

ett juridiskt utskott, ett kulturutskott, ett socialutskott, ett

ekonomiskt utskott, ett miljöutskott och ett budgetutskott.

Förslag till förändringar i Helsingforsavtalet om det nordiska

samarbetet avses framläggas vid Nordiska rådets ordinarie

session i Oslo i mars 1993.

Juridiska utskottets arbete har under verksamhetsperioden

präglats av internationaliseringen av rådets arbete. Utskottet

har följt utvecklingen inom EG och förhandlingarna mellan EG och

EFTA på de sakområden som hör under juridiska utskottet. Vidare

har utvecklingen i de baltiska staterna varit föremål för

speciell uppmärksamhet från utskottets sida. En mindre

delegation från utskottet företog i december 1991 en kontaktresa

till de baltiska staternas parlament varvid framkom att det

fanns stort intresse för ett samarbete på lagstiftningsområdet.

Utskottet har dessutom behandlat medlemsförslag om medlemskap

för de baltiska länderna i Nordiska rådet och utskottsförslag om

stöd till rättsutvecklingen i Estland, Lettland och Litauen.

Därutöver har utskottet behandlat förslag rörande barnavård i

Norden och en nordisk beräkningsmodell för värdering av obetalt

arbete.

Kulturutskottets arbete har under verksamhetsperioden i hög

grad präglats av internationaliseringen av rådets arbete. Vid

utskottets sommarmöte 1991 tillsattes tre arbetsgrupper med

uppgift att undersöka utskottets framtida relationer till

EG-parlamentet, Europarådet och Baltikum. Arbetsgruppernas

slutrapporter skall föreligga före den 31 januari 1993.

Det nordiska mediesamarbetet har också präglat arbetet i

kulturutskottet. Medlemsförslag om ökat TV- och

radioprogramutbyte i Norden och om upphovsrättslig ersättning

vid distribution av TV-program har behandlats. I januari 1992

anordnade utskottet en hearing med representanter för den

nordiska styrgruppen för kultur- och massmediesamarbete,

representanter för de nordiska TV-bolagen och

upphovsrättsorganisationerna. Utskottet har också behandlat

förslag om en nordisk textil sommarakademi, nordiskt

revyfackligt nätverkssamarbete och handlingsprogram för

förstärkning av vuxenutbildningen i framtiden.

Även inom socialutskottet har arbetet under året dominerats av

internationaliseringen av rådets arbete. Bl.a. har utskottet

diskuterat det nordiska samarbetet efter 1992 och den "nordiska

modellens" ställning samt uttalat sig för ett nordiskt hälso-

och sjukvårdssamarbete med Baltikum och Östeuropa.

Utskottet har med uppmärksamhet följt

arbetsmarknadssituationen i Norden, bl.a. genom möte med

arbetsmarknadsministrarna och genom kontinuerliga redogörelser

från företrädare för Nordiska ministerrådet. Utskottet har också

tagit ställning för åtgärder för att förbättra arbetslivet i

Norden och tillstyrkt såväl en utvidgning av den nordiska

arbetsmiljökonventionen som en utökning av den nordiska

arbetsmiljöstatistiken. Vidare har utskottet inlett arbete inom

bostadssektorn genom en hearing med sakkunniga i

bostadspolitiska frågor samt tagit ställning till bl.a. ett

samarbetsprogram inom bygg- och bostadssektorn.

Utskottet har behandlat två ministerrådsförslag om en ny

konvention om social trygghet och om ett utbildningsprogram för

utveckling av social service. Utskottet har också uttalat sig

för ytterligare åtgärder för att underlätta för nordbors

rättigheter i Norden. Vidare har utskottet följt upp sitt

tidigare engagemang i handikappfrågor, bl.a. genom fördjupade

kontakter med handikapprörelsen samt genom att tillstyrka en

nordisk färdtjänst för handikappade och handikappanpassade

internationella persontransporter.

Det ekonomiska utskottet fick som en följd av de beslutade

ändringarna i rådets organisation bl.a. ett större ansvar för

arbetet med den europeiska integrationspolitiken. Samtidigt

fördes utskottets tidigare befattning med frågor rörande jord-

och skogsbruk, fiske, regional- och bostadspolitik över till

andra utskott. Utskottet har följaktligen koncentrerat sitt

arbete på att diskutera det framtida nordiska samarbetet i

relation till utvecklingen i Europa. Andra viktiga ämnen har

varit samarbetet med Baltikum, energipolitiken och det framtida

ekonomiska samarbetet i Norden.

Miljöutskottet har under året ägnat stor uppmärksamhet åt det

framtida nordiska samarbetet, särskilt vad gäller förbindelserna

och miljösamarbetet med grannländerna österut. Bl.a. har

utskottet tagit upp frågan om intensifierade åtgärder för

Östersjöns rening. Vidare har utskottet behandlat och tillstyrkt

ett reviderat nordiskt samarbetsprogram för fiskerisektorn

1993--1996. Utskottet har också särskilt uppmärksammat det

regionala samarbetet och bl.a. uttalat sig för fortsatta

satsningar på det gränsregionala samarbetet.

Budgetutskottets arbete har till stor del inriktats på

budgeten för 1992 och budgetproceduren för det nordiska

samarbetet. Utvecklingen i Östeuropa, den fortsatta

integrationsprocessen inom EG samt förhandlingarna om ett

EES-avtal, det nordiska samarbetet efter 1992 och rådets

internationella kontakter har diskuterats.

Utskottet har inom ramen för sin kontrollerande funktion

genomfört en utvärdering av det nordiska BRYT-projektet vars

syfte var att utveckla och pröva metoder för att bryta

könsuppdelningen på arbetsmarknaden. Vidare har utskottet

undersökt arbetsgivaransvaret hos ministerrådet och nordiska

institutioner.

Motionerna

1991/92:U501 av Berit Oscarsson och Anita Johansson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om inrättandet av en

kulturfond för Sverige och Island.

1991/92:U503 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om gemensam tid i de nordiska länderna.

1991/92:U543 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om det nordiska samarbetets

ställning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om reformering av Nordiska rådets arbetssätt

och organisation,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det nordiska samarbetets ställning i ett

EES-avtal,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om baltiska rådets samarbete i Nordiska

rådet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den nordiska passfriheten,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökat forskar- och studentutbyte,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ömsesidigt erkännande av examina,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om nordiskt lagstiftningssamarbete,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om samordnade och ökade investeringar i

järnvägstrafik,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om avreglering av den nordiska

luftfarten,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om samnordiska miljöavgifter för flyg-

och landsvägstrafiken,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om de nordiska handlingsplanerna mot

luft- och havsföroreningar,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den nordiska

miljövårdskonventionen,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om forskar-, student- och arbetsutbyte

med de baltiska staterna,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om nordiskt stöd till Öst- och

Centraleuropa,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av att det nordiska samarbetet

både intensifieras och håller ett snabbare tempo.

1991/92:U602 att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om det angelägna i att Sverige och

Nordiska rådet driver på förhandlingarna med Ryssland för att få

till stånd en minskning av utsläppen från den starkt förorenande

industrin på Kolahalvön.

Utskottet

Utskottet har i tidigare betänkanden konstaterat (senast i

1991/92:UU10 om det nordiska samarbetet), att tillkomsten av

EES-avtalet och den ekonomiska och politiska integrationen i

Europa får betydelsefulla effekter för Norden och det nordiska

samarbetet. Ett intensivt arbete har igångsatts i syfte att

finna former för ett vitaliserat och stärkt nordiskt samarbete

inom den vidare europeiska ram som de nordiska ländernas

deltagande först i EES-avtalet och därefter, för de flesta

nordiska länder, medlemskapet i EG kommer att innebära.

I den s.k. Mariehamnsdeklarationen om det framtida nordiska

samarbetet som de nordiska statsministrarna avgav vid Nordiska

rådets fjärde extra session den 12 november 1991 uttalas bl.a.

att "Norden bör sträva efter att aktivt påverka utvecklingen i

Europa och omvärlden utgående från de nordiska medborgarnas

intressen och behov" samt att detta "förutsätter en förnyelse av

de nordiska ländernas samråd också i internationella frågor". I

avsikt att försöka klargöra hur detta samarbete bör gestalta sig

beslöt statsministrarna att inleda en ny granskning av det

nordiska samarbetet, med "beaktande av det förnyelsearbete som

är i gång inom Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet".

Utskottet välkomnade i sitt senaste betänkande om det nordiska

samarbetet statsministrarnas initiativ.

En delrapport om arbetet presenterades vid Nordiska rådets

session i Helsingfors i mars 1992. En slutrapport framlades vid

statsministrarnas möte på Bornholm den 17 augusti 1992. I ett

gemensamt uttalande anslöt sig statsministrarna till

huvudlinjerna i rapportens förslag. Nordiska rådet behandlade

förslaget vid rådets session i Århus den 9--11 november 1992.

Nordiska rådets ordinarie session i Oslo i mars 1993 kommer, som

ovan nämnts, att föreläggas förslag till förändringar i

Helsingforsavtalet om det nordiska samarbetet.

Rapporten tar sin utgångspunkt i de centrala frågeställningar

som anges i Mariehamnsdeklarationen, dvs.

den europeiska integrationens inverkningar på det nordiska

samarbetets olika områden och utvecklande av samarbetets

innehåll och former;

de nordiska ländernas samarbete med Nordens närområden, bl.a.

Baltikum och Östersjöområdet;

eventuella organisatoriska förändringar som de i rapporten

föreslagna reformerna förutsätter, inkl. en eventuell revision

av Helsingforsavtalet.

Bland gruppens förslag till åtgärder för att utveckla det

politiska samarbetet mellan de nordiska ländernas regeringar

märks förslaget att statsministrarna skall påta sig det

allmänpolitiska ansvaret för samarbetets principer och

riktlinjer. Utskottet konstaterar att Nordiska rådet har

välkomnat detta förslag. Samtidigt noterar utskottet att

Nordiska rådet i uttalanden även fastslagit behovet av att

upprätthålla och om möjligt förstärka parlamentarikernas

inflytande på det nordiska samarbetet. En förstärkning av

parlamentarikerinflytandet är enligt utskottet en viktig aspekt

också mot bakgrund av utvecklingen av regerings- och

parlamentarikersamarbetet i Europa mer generellt.

Som arbetsgruppen för en nyvärdering av det nordiska

samarbetet konstaterar i sin rapport, har de utrikes- och

säkerhetspolitiska frågorna i praxis fått en ställning i den

nordiska dialogen som går utöver den formella dagordningens mer

strikta indelning. Mötena mellan utrikes- och

försvarsministrarna har blivit fler, och de gemensamma

uttalanden som antas i olika frågor har blivit alltmer

omfattande. Utskottet välkomnar denna utveckling.

Säkerhetsbegreppet har samtidigt vidgats till att omfatta även

områden som ekonomi, miljö och mänskliga rättigheter. Säkerhet

uppnås genom samarbete. Det är utskottets uppfattning att de

nordiska länderna, i samverkan med EG, kan lämna väsentliga

bidrag till att trygga demokratin och skapa en bärkraftig

utveckling i Östeuropa. Detta kan enligt utskottets mening bl.a.

ske genom ett ökat regionalt samarbete på Nordkalotten och i

Östersjöområdet.

De militära aspekterna av säkerhetsbegreppet har självfallet

inte eliminerats. Utskottet hälsar i detta sammanhang med

tillfredsställelse de uttalanden som de nordiska

statsministrarna gemensamt gjort, såväl vid mötet på Bornholm

som vid Nordiska rådets 41:a session i Århus i november 1992,

angående de kvarvarande ryska truppernas tillbakadragande från

Estland, Lettland och Litauen. Detta är en viktig markering,

såväl i själva sakfrågan som när det gäller det förhållande, att

de utrikes- och säkerhetspolitiska frågorna därmed getts en mer

framträdande ställning i den nordiska dialogen.

I ett antal motioner berörs frågan om formerna för det

nordiska samarbetet och om Nordens förhållande till det övriga

Europa. I motion U543 (fp) yrkandena 1 och 2 föreslås att det

nordiska samarbetet inte skall ses som ett alternativ till det

europeiska samarbetet, utan som ett komplement. För detta krävs,

enligt motionärerna, att det nordiska samarbetet i större

utsträckning tillägnar sig det arbetssätt man använder inom den

Europeiska gemenskapen. I yrkande 3 i samma motion föreslås att

målet för det nordiska samarbetet också efter EES-avtalets

ikraftträdande bör vara att samarbetet kan fortsätta och

utvecklas. EES-avtalet bör enligt motionärerna inte förhindra

ett fördjupat regionalt samarbete utöver vad avtalet stipulerar.

I yrkande 18 i samma motion, U543 (fp), föreslås att det

nordiska samarbetet bör intensifieras och hålla ett snabbare

tempo. För att detta inte skall ske på bekostnad av

parlamentariskt inflytande i Nordiska rådet föreslår

motionärerna att två ordinarie rådssessioner i fortsättningen

bör hållas per år, i stället för som hittills en enda session.

Utskottet har tidigare framhållit (i betänkande 1991/92:UU10)

att det nordiska samarbetets former är av stor vikt, men att de

självfallet bör bedömas gentemot de krav på förändringar som det

framtida Europasamarbetet ställer. Frågan om hur Nordiska rådets

arbetsformer och mål skall anpassas för att svara mot de nya

samarbetsformerna i Europa är föremål för pågående behandling,

bl.a. genom diskussion i de nordiska parlamenten om de förslag

som framlagts av statsministrarnas representanter för en

nyvärdering av det nordiska samarbetet. En revision av

Helsingforsavtalet om det nordiska samarbetet kan därvid bli

aktuell.

Utskottet konstaterar att motionärernas yrkanden i allt

väsentligt tycks sammanfalla med de intentioner som såväl

Nordiska rådet som de nordiska statsministrarna aviserat i

samband med det pågående arbetet med att vitalisera och stärka

det nordiska samarbetet i ett förändrat Europa. Yrkande 3 i

motion U543 (fp), om det nordiska samarbetet efter EES-avtalets

ikraftträdande, tillmötesgås enligt utskottets uppfattning via

EES-avtalets s.k. regionalklausul i artikel 121.

Vad gäller det parlamentariska inflytandet i Nordiska rådet

konstaterar utskottet att statsministrarnas personliga

representanter i sin rapport bl.a. föreslår att Nordiska rådet

skall hålla två sessioner per år. Vidare föreslår

representanterna att generaldebatten under en session kan pågå

under flera dagar samt att utskottsmöten kan anordnas i

anslutning till sessionerna. Därtill föreslås införandet av ett

system med aktivt presidentskap. En bedömning av hur Nordiska

rådets arbetsformer och mål därefter ytterligare bör anpassas

till det nya europeiska samarbetet görs enligt utskottets

uppfattning bäst i en senare fas, när det nu aktuella

förändringsarbetet genomförts och blivit föremål för

utvärdering.

Med det ovan anförda får yrkandena 1--3 samt 18 i motion U543

(fp) anses besvarade.

I motion U543 (fp) yrkande 4 föreslås att regeringen i

Nordiska ministerrådet bör aktualisera frågan om det baltiska

rådets samarbete i Nordiska rådet. Motionärerna uttrycker

missnöje över hur frågan om det baltiska rådets samarbete i

Nordiska rådet lösts. Enligt motionärerna borde det vara

självklart att representanter för de folkvalda parlamenten i

Baltikum erbjuds närvarorätt vid Nordiska rådets möten som ett

första steg till ett utvidgat samarbete.

Utskottet konstaterar att Nordiska rådet har avslagit

medlemsförslag om att de baltiska länderna skulle bli medlemmar

i Nordiska rådet. Önskemål härom har heller inte framställts

från baltiskt håll. Utskottet anser att en rad skäl för

närvarande skulle tala mot baltiskt medlemskap, bl.a. det

nordiska samarbetets syften, Nordens och Baltikums skilda

språkliga, historiska och kulturella referensramar, olika

utvecklingsnivåer och skilda förutsättningar för deltagande i

den europeiska integrationen.

Utskottet anser det inte desto mindre mycket angeläget att

samarbetet mellan Norden och Baltikum utvecklas och fördjupas.

Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet samarbetar sedan 1990

i olika former med Baltikum och Östeuropa. Nordiska

informationskontor finns i de baltiska huvudstäderna. Nordiska

rådet och Baltikums parlamentariska församling slöt i maj 1992

ett formellt samarbetsavtal. Avtalet bildar stomme för en årlig

prioritering av aktuella samarbetsområden, dels avseende

utvecklingen av demokratiska institutioner, dels avseende

konkreta projekt inom olika samhällssektorer, bl.a. utbildning,

miljö och kommunikationer. Enligt avtalet skall samarbetet ske i

form av inbjudningar till sessioner, seminarier och andra

arrangemang, möten mellan de två organisationernas presidier,

möten i en speciellt tillsatt samarbetsgrupp samt kontakter på

utskottsnivå. Till detta kommer skolning av personal samt

reguljärt informationsutbyte. Enligt de förslag som

arbetsgruppen för nyvärdering av det nordiska samarbetet lagt

fram förutses en utvidgning och fördjupning av de nordiska och

baltiska ländernas samarbete också komma att äga rum inom ramen

för det i mars 1992 bildade Östersjörådet.

Med det ovan anförda får yrkande 4 i motion U543 (fp) anses

besvarat.

I yrkande 5 i motion U543 (fp) föreslås att åtgärder vidtas

för att värna om den nordiska passfriheten.

Utskottet konstaterar att det nordiska samarbetet på många

områden är mer utvecklat än det europeiska. Detta gäller inte

minst den nordiska medborgarpolitiken, som också inbegriper den

nordiska passunionen.

Utskottet konstaterar vidare att den fria rörligheten för

personer utgör ett av de viktigaste inslagen i EES-avtalet.

Avtalet innebär i korthet att alla EES-medborgare får rätt att

flytta inom hela EES för att ta anställning, starta egen

verksamhet, studera, bo och leva. Den fria rörligheten enligt

avtalet sträcker sig dock ännu inte så långt att man slipper

använda pass inom EES-området. I anslutning till avtalet har

emellertid en deklaration om förenklad gränskontroll för

personer tagits in. Den innebär en avsiktsförklaring från

parterna om samarbete i framtiden. Enligt vad utskottet inhämtat

pågår diskussioner som syftar till att åstadkomma passfrihet

inom hela EES-området.

Inom EG finns sedan länge ett utkast till en Yttre

gränskonvention. Konventionen kommer att kunna undertecknas när

vissa återstående frågor utan beröring med den nu aktuella

frågan lösts. I avvaktan på att så skall ske har Danmark i en

note förklarat att "kontrollen vid Danmarks yttre EG-gränser

kommer att företas under hänsynstagande till de förpliktelser

som åvilar Danmark inom ramarna för den nordiska passunionen".

Denna förklaring har godkänts av övriga EG-medlemmar. En

lösning liknande den danska förklaringen kan enligt vad

utskottet inhämtat bli aktuell för svenskt vidkommande om den

Yttre gränskonventionen alltjämt inte undertecknats den dag

Sverige vinner inträde i EG.

Därmed får yrkande 5 i motion U543 (fp) anses besvarat.

I flera yrkanden i motion U543 (fp) berörs utbildnings- och

forskningsfrågorna i det nordiska samarbetet. I motionens sjunde

yrkande föreslås en förbättrad samordning av den nordiska

forskningen samt ett ökat erfarenhetsutbyte bland nordiska

forskare. I yrkandet föreslås även att erforderliga resurser

tillförs det nordiska lärar- och studentutbytesprogrammet

(Nordplus) i enlighet med Nordiska rådets rekommendation till

Nordiska ministerrådet angående en utökning av programmet. I

yrkande 8 i samma motion begärs att regeringen skall verka för

att fullfölja den i oktober 1990 undertecknade överenskommelsen

om examinas giltighet i Norden.

I samma motions, U543 (fp), yrkande 16 föreslås att

Nordplusprogrammet bör utvidgas till att också inkludera

baltiska lärare och studenter. I motionen anförs vidare att ett

ungdomsarbetsutbyte mellan Norden och de baltiska republikerna

bör kunna ske inom ramen för ett utvidgat Nordjobbprogram. Även

de nordiska forskarkurserna och forskarstipendierna bör kunna

omfatta baltiska medborgare, menar motionärerna.

Utskottet har i tidigare betänkanden (senast i 1991/92:UU10 om

det nordiska samarbetet) understrukit den betydelse utskottet

anser att bl.a. det s.k. Nordplusprogrammet har. Likaså har

utskottet tidigare uttalat sig till förmån för en utökning, om

budgetramarna så tillåter, av det nordiska utbytet av forskare

och studenter samt för en utvidgning av forskar- och

studentutbytet till att också gälla akademiker från de baltiska

länderna.

Enligt vad utskottet inhämtat har Nordplus under det senaste

budgetåret erhållit förstärkta resurser. Utskottet noterar också

med tillfredsställelse att arbetsgruppen för en nyvärdering av

det nordiska samarbetet i sin rapport framhåller behovet av att

stärka den nordiska gemenskapen och identiteten inför Europa

genom markant ökade satsningar på bl.a. forsknings- och

undervisningsområdet. Gruppen föreslår särskilt en stärkning av

Nordplus med sikte på att öka studentutbytet mellan de nordiska

länderna. Gruppen föreslår också en bättre koppling mellan det

nordiska och europeiska utbildningssamarbetet. Utskottet

konstaterar att en naturlig ram etablerats, genom inrättandet av

Östersjörådet, för ett brett samarbete med de nya demokratierna

i bl.a. Baltikum. Vid Östersjörådets första möte i Köpenhamn i

mars 1992 överenskoms om att särskild uppmärksamhet skulle

fästas vid samarbete inom bl.a. undervisningssektorn.

Utbytesprogrammet Nordjobb, som erbjuder nordiska ungdomar

mellan 18 och 26 år möjligheten till sommararbete i Norden,

finansieras till slutet av 1993 ur de nordiska

samarbetsministrarnas budget. Budgetnivån för projektet har för

1992 varit 2,446 miljoner DKK.

År 1991 genomfördes ett pilotprojekt, benämnt "Baltjobb", med

ett Nordjobbliknande utbyte mellan Norge och de baltiska

staterna. Projektet finansierades med hjälp av det norska

arbeidsdirektoratet. Föreningarna Norden genomför under hösten

1992 och våren 1993 ett annat pilotprojekt, "Baltpraktik", som

kommer erbjuda omkring 100 baltiska ungdomar mellan 18 och 30 år

möjlighet till praktik i ca 2 månader i de nordiska länderna.

Detta projekt finansieras av Nordiska ministerrådet.

Enligt vad utskottet inhämtat är hela Nordjobbprogrammet och

även de mot Baltikum riktade pilotprojekt som finansierats

utanför Nordjobbs ekonomiska och organisatoriska ramar, för

närvarande föremål för utvärdering. Denna kommer bl.a. att

innehålla en utredning om en eventuell sammankoppling av

Nordjobb med EG:s motsvarande program samt med

Baltpraktikprogrammet. I avvaktan på att utvärderingen skall

färdigställas har förslag framlagts om fortsatt finansiering av

Nordjobb fram till och med 1994.

Utskottet vill understryka den betydelse utskottet anser att

såväl Nordplus som Nordjobb har. En bedömning av den fortsatta

utformningen av Nordjobbprogrammet kan enligt utskottets

uppfattning bäst ske efter att en redovisning lämnats av det

ovan nämnda utvärderingsarbetet.

I fråga om examinas giltighet i Norden delar utskottet

motionärernas uppfattning att det äldre avtalet om

examensgiltighet, som gällde erkännande av tentamina i enstaka

kurser, av olika skäl fungerat dåligt. Andra avtal, som gällt

godkännande av hela utbildningar, särskilt inom sjukvården och

för läraryrken, har fungerat bättre, om än inte helt

tillfredsställande. Sedan oktober 1990 finns en överenskommelse

om en gemensam nordisk arbetsmarknad för personer som genomgått

en behörighetsgivande högre utbildning om minst tre år. Denna

överenskommelse täcks numera av EES-avtalets artikel 30 om

ömsesidigt erkännande av examensbevis för behörighetsgivande

utbildning. Finland och Island har uppskjutit undertecknandet av

överenskommelsen i avvaktan på att resp. land gör övriga

nödvändiga anpassningar av de nationella regelverken till

EES-avtalet.

Utskottet konstaterar att EES-avtalets artikel 30 innebär en

förpliktelse för de avtalsslutande länderna att vidta de

nödvändiga åtgärder som anges i bilaga VII till huvudavtalet för

att underlätta den fria rörligheten för personalgrupper på vilka

ställs särskilda behörighetskrav. Av regeringens EES-proposition

framgår att de ändringar i den svenska regleringen av vissa

yrken som behöver göras med anledning av EES-avtalet för

närvarande är under beredning inom regeringskansliet.

Regeringen har hösten 1992 föreslagit riksdagen att godkänna

proposition (1992/93:64) om anpassning av reglerna i

rättegångsbalken till EES-avtalet för att bl.a. möjliggöra för

advokater från EES-stater att vara verksamma inom EES-området.

Regeringen har också föreslagit riksdagen (i prop. 1992/93:83)

att godkänna ändringar i lagen (1984:542) om behörighet att

utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. Även dessa ändringar

syftar till en anpassning av reglerna till EES-avtalet i fråga

om ömsesidigt erkännande av kompetensbevis för verksamhet inom

hälso- och sjukvården. I nämnda proposition föreslås också att

motsvarande anpassningar görs i lagen (1965:65) om behörighet

att utöva veterinäryrket m.m.

Därmed får yrkandena 7, 8 och 16 i motion U543 (fp) anses

besvarade.

I motion U543 (fp) anförs att en enhetlig lagstiftning inom

centrala civilrättsliga områden kommer att bli en nödvändighet

inom Norden med de öppnare gränser som följer av bl.a.

EES-avtalet. I motionens yrkande 10 föreslås att större

uppmärksamhet hädanefter fästs vid de konsekvenser för

överensstämmelser med övriga länders lagstiftning i Norden som

svenska lagändringar kan få.

Utskottet har tidigare konstaterat (senaste i betänkande

1991/92:UU10 om det nordiska samarbetet) att nordiskt samarbete

på lagstiftningsområdet förekommit sedan lång tid tillbaka. På

ett flertal områden finns vad som skulle kunna betecknas som

samnordisk lagstiftning. Aktiebolagsrätten och familjerätten är

exempel på detta. Samtidigt tillsatta utredningar i de nordiska

länderna har vid flera tillfällen lett till likalydande

lagförslag. De nordiska justitieministrarna har vid möten

bekräftat avsikten att intensifiera det nordiska

lagstiftningssamarbetet genom bättre planering och koordinering

av förberedelsearbetet. Detta präglas numera av kontakt mellan

utredande organ på nationellt plan och koordinering på

departementsplan innan lagförslag föreläggs resp. parlament.

På det internationella planet har ett intensivt nordiskt

samarbete blivit regel inför viktiga möten. Detta har lett till

att de nordiska länderna i många fall har kunnat ge varandra

erforderligt stöd och haft möjlighet att inta gemensamma

ståndpunkter i de behandlade frågorna. Även inom ramen för det

framtida samarbetet inom EG, EFTA och EES kan de nordiska

ländernas regionala och politiska intressen tillvaratas vid

utformningen av regelverk och andra avgöranden i bredare

europeiska fora. Utskottet förutsätter därför att det värdefulla

nordiska samarbetet kommer att fortsätta.

Med det ovan anförda får yrkande 10 i motion U543 (fp) anses

besvarat.

I motion U543 (fp) anförs vidare att den nordiska trafik- och

miljöpolitiken är i stort behov av samordning. I motionens

yrkande 11 föreslås att riksdagen åt regeringen uppdrar att i

Nordiska ministerrådet verka för att en redogörelse framställs

om det nationella utvecklingsarbetet i fråga om

järnvägstransporter samt för att en plan för nödvändiga

investeringar utarbetas med utgångspunkt från en dylik

redogörelse.

Utskottet konstaterar att järnvägsförvaltningarna i de

nordiska länderna har ett väl utvecklat samarbete såväl avseende

infrastrukturfrågor som trafikfrågor. Inom Nordiska rådets ram

bedriver Nordiska Ämbetsmannakommittén för transportfrågor (NÄT)

projekt som behandlar gemensamma infrastrukturfrågor.

I trafikutskottets betänkande 1991/92:TU19 behandlas bl.a.

behovet av järnvägsinvesteringar på Nordkalotten. Däri sägs

bl.a. följande: "Utskottet bedömer att trafikmönstret och

utvecklingsmöjligheterna på Nordkalotten kan komma att

väsentligt förändras till följd av den utveckling som nu sker i

området. Utskottet anser att det ankommer i första hand på

banverket att inom ramen för sitt planeringsarbete närmare

utreda konsekvenserna av en sådan utveckling för banområdet.

Enligt vad utskottet har inhämtat avser också banverket att ägna

särskild hänsyn till den nordiska trafikens behov samt

anslutningarna mot kontinenten. Beredskap för en utvecklad

järnvägstrafik österut inklusive Baltikum skall vidare

säkerställas."

Vidare har trafikutskottet efter ett enigt utskottsbetänkande

(1991/92:TU22) nyligen gett regeringen till känna att formerna

för investeringsplaneringen behöver ses över. Enligt vad

utrikesutskottet har inhämtat betyder detta sammanfattningsvis

att motionärernas önskemål om ökade investeringar får anses vara

väl tillgodosett med de satsningar som för närvarande görs i

järnvägens infrastruktur.

Därmed får yrkande 11 i motion U543 (fp) anses besvarat.

I yrkande 12 i motion U543 (fp) föreslås att avregleringen av

den nordiska flygtrafiken skall drivas snabbare än vad som

hittills varit fallet.

Utskottet konstaterar att frågan om den svenska och nordiska

flygtrafiken behandlats bl.a. i trafikutskottets betänkanden

1990/91:TU27 och 1991/92:TU13. Som framgår av det senare

betänkandet är den svenska inrikesmarknaden numera i princip

helt fri. På utrikeslinjerna kvarstår fortfarande en viss

reglering, men beslut har fattats om en stegvis liberalisering

med genomförande av bl.a. det s.k. tredje luftfartspaketet den 1

januari 1993. Detta innebär att prissättningen då släpps i det

närmaste helt fri. Utskottet konstaterar att den fortsatta

utvecklingen därmed väl torde tillgodose syftet i det aktuella

yrkandet.

Därmed får yrkande 12 i motion U543 (fp) anses besvarat.

I motion U543 (fp), trettonde yrkandet, föreslås införandet av

samnordiska miljöavgifter för flyg- och landsvägstrafiken.

Utskottet konstaterar att frågan om harmoniserade

miljöavgifter senast behandlades vid de nordiska

miljöministrarnas möte i Århus i november 1992. Då överenskoms

bl.a. om tillsättandet av en gemensam miljöekonomigrupp med

representanter för de nordiska miljö- och finansdepartementen.

Gruppen har fått i uppdrag att studera förutsättningarna för

ökad harmonisering av miljöavgifterna, i första hand inom ramen

för det regionala Östersjösamarbetet. Gruppens resultat kommer

att föreligga vid den finansieringskonferens om miljöinsatserna

i Östersjön som äger rum i Gdansk i mars 1993. Utskottet

konstaterar att det pågående arbetet i denna fråga således väl

torde tillgodose syftet i yrkande 13 i motion U543 (fp).

Därmed får motion U543 (fp) yrkande 13 anses besvarad.

Yrkande 14 i motion U543 (fp) berör de nordiska

handlingsplaner mot havs- och luftföroreningar som antogs vid

Nordiska rådets session 1990. Motionärerna framhåller vikten av

att Nordiska ministerrådet och de nordiska regeringarna agerar

för att de krav som sätts upp i handlingsplanerna också

fullföljs. Motionärerna nämner särskilt behovet av samordnade

åtgärder för specifika hotade områden, som t.ex. Västerhavet och

Bottenviken.

Den nordiska miljöskyddskonventionen nämns i motion U543 (fp)

som ett gott exempel på en överenskommelse som stärker

miljöfrågornas ställning i samband med politiska och ekonomiska

överväganden. I konventionen stadgas bl.a. om enskilda personers

talerätt i miljömål som grundas på miljöfarlig verksamhet i

annat nordiskt land. I yrkande 15 i motion U543 (fp) föreslås

att Sverige, tillsammans med övriga nordiska länder, bör verka

för att en konvention, motsvarande den nordiska, etableras för

hela Europa.

Utskottet konstaterar att internationellt samarbete är en

förutsättning för att förebygga, begränsa eller eliminera

skadliga miljöeffekter. Detta gäller framför allt beträffande

stora projekt som kan antas påverka miljön i flera länder.

Föroreningar från andra länder är också ett allt större

miljöproblem i Sverige. Genom den nordiska

miljöskyddskonventionen av år 1974 inledde Sverige, Danmark,

Norge och Finland ett samarbete på detta område. Införandet av

krav på miljökonsekvensbeskrivningar förbättrar möjligheterna

att i ett tidigt skede bedöma konsekvenserna av en planerad

anläggning eller verksamhet som kan antas få betydande påverkan

på miljön. Sverige införde därför lagstiftning om

miljökonsekvensbeskrivningar som trädde i kraft den 1 juli 1991.

Inom Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa

(ECE) har utarbetats den s.k. Esbokonventionen om

miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande

sammanhang. Konventionen undertecknades i februari 1991 av

Sverige, 23 andra länder i Europa, EG samt Förenta staterna och

Canada. Riksdagen beslutade den 20 november 1991 att bifalla

regeringens proposition om godkännande av Esbokonventionen.

Samarbetet inom Esbokonventionen kommer att ytterligare

förstärka möjligheterna att i samarbete med andra länder minska

skadlig påverkan på miljön. Konventionen beräknas få särskild

betydelse för arbetet med att återställa Östersjöns miljö. Inom

Norden förstärker Esbokonventionen de regler om miljösamarbete

som redan gäller enligt den nordiska miljöskyddskonventionen.

Utskottet konstaterar att konventionen väl torde tillmötesgå

motionärernas önskemål i det aktuella yrkandet. Utskottet utgår

från att regeringen också på andra sätt verkar för att de

nordiska handlingsplanerna på miljöområdet fullföljs.

Därmed får yrkandena 14 och 15 i motion U543 (fp) anses

besvarade.

I motion U543 (fp) yrkande 17 föreslås ett utökat samarbete

med de öst- och centraleuropeiska staterna, dels på

miljöområdet, dels i syfte att stärka dessa staters demokratiska

institutioner och organisationer.

Utskottet har i tidigare betänkanden om det nordiska

samarbetet och i betänkanden om internationella miljöfrågor

framhållit vikten av att arbetet med förbättringar av Nordens

och Östersjöns miljö drivs vidare och samordnas. I september

1990 enades länderna kring Östersjön om att gemensamt arbeta

fram en plan för hur Östersjöns miljö skall återställas och hur

detta arbete skall finansieras. Ett sådant åtgärdsprogram antogs

av miljöministrarna i länderna runt Östersjön i april 1992. Ett

intensivt arbete pågår för närvarande med att finna långsiktiga

finansieringsmöjligheter för de insatser som behövs. I detta

arbete deltar såväl regeringarna som berörda utvecklingsbanker.

En finansieringskonferens på ministernivå kommer att äga rum i

Gdansk i mars 1993.

I regeringens proposition 1992/93:99 om vissa åtgärder inom

klimatområdet och i Östersjön framhålls behovet av att

miljöinsatser i Baltikum och andra Östersjöländer kan påbörjas

innan de långsiktiga finanseringsfrågorna har lösts.

Propositionen innehåller därför förslag till miljöinriktade

stödinsatser i Baltikum och Östeuropa samt vissa klimatinriktade

åtgärder och insatser för att främja förnybar energi.

Särskilt kan nämnas förslaget att ekonomiskt stödja

kärnsäkerhets- och strålskyddssamarbetet med de baltiska

staterna och med Ryssland. I propositionen framhålls att de

investeringar som behövs för att snabbt höja säkerhetsnivån vid

de central- och östeuropeiska kärnkraftverken till en acceptabel

nivå är mycket stora. Också samlade internationella insatser är

nödvändiga för att täcka dessa behov.

Även i den rapport för en nyvärdering av det nordiska

samarbetet, som framlagts av statsministrarnas personliga

representanter, framhävs behovet av samarbete för att lösa de

svåra problem på miljövårdsområdet som finns i OSS-länderna och

i Östeuropa i övrigt. I rapporten förutses att betydligt

förstärkta resurser kommer att kanaliseras till denna sektor.

Utskottet vill även i detta sammanhang framhålla den betydelse

Nordiska rådets Baltikumprogram kan få för utvecklingen av

demokratiska institutioner och organisationer i länderna i

fråga. Det är utskottets uppfattning att Nordiska rådet inom

ramen för detta program kan ge avgörande politiskt och moraliskt

stöd till den demokratiska utvecklingen i Estland, Lettland och

Litauen. Även det baltiska investeringsprogrammet, som syftar

till att gynna framväxten av små och medelstora företag i

Baltikum, kan enligt utskottets bedömning spela en mycket viktig

roll för ländernas demokratiutveckling. Programmet ställer

omkring 100 miljoner ECU (ca 800 miljoner kronor) till de

baltiska staternas förfogande under en treårsperiod. Att små och

medelstora företag ges så goda förutsättningar som möjligt kan

få en avgörande betydelse för ansträngningarna att frigöra de

baltiska staternas ekonomier.

Med det ovan anförda får yrkande 17 i motion U543 (fp) anses

besvarat.

Motion U602 (fp) tar upp frågan om miljöföroreningarna på

Kolahalvön. I motionen yrkas att Sverige och Nordiska rådet

skall vara drivande i förhandlingarna med Ryssland för att få

till stånd en minskning av utsläppen från industrin på

Kolahalvön.

Utskottet konstaterar att Finland bär huvudansvaret för

förhandlingarna med Ryssland angående nödvändigheten att få till

stånd en minskning av utsläppen från den starkt förorenande

industrin på Kolahalvön.

Ett särskilt allvarligt problem utgörs av nickelverket i

Nikeli som enligt uppgift släpper ut 270 000 ton svaveldioxid

per år. Enligt vad utskottet inhämtat har Finland och Norge

erbjudit Ryssland 600 miljoner NOK i stöd för genomförandet av

en rekonstruktion av nickelverket. Ett förhandlingsmöte ägde rum

i Moskva i juni 1992. Där framkom att Ryssland kräver större

utländskt stöd för att genomföra projektet. Vid de nordiska

miljöministrarnas möte i Kirkenes den 2--3 september 1992

underströks betydelsen av att de nordiska länderna gör klart för

Ryssland, att man förväntar sig att Ryssland aktivt och

skyndsamt går in för att lösa de miljöproblem som uppfattas som

särskilt allvarliga av de nordiska regeringarna.

Utskottet utgår från att regeringen fortsätter att agera

aktivt för att påskynda förhandlingarna med Ryssland i denna

fråga.

Därmed får motion U602 (fp) anses besvarad.

I motion U501 (s) föreslås inrättandet av en kulturfond för

Sverige och Island. Motsvarande fonder finns för Sverige och

övriga nordiska länder. Enligt motionärerna skulle en fond för

svenskt-isländskt samarbete bidra till att öka den ömsesidiga

kännedomen om och kontakten mellan de båda ländernas kultur,

näringsliv och folk.

Utskottet noterar att arbetsgruppen för en nyvärdering av det

nordiska samarbetet bl.a. lyft fram kulturfrågorna som ett

område där den nordiska samarbetsmodellen förblir unik och där

det därför finns anledning att satsa ökade resurser. Utskottet

delar den bedömning som statsminister Bildt i detta sammanhang

gett uttryck för (i anförande i riksdagen den 15 oktober 1992):

"I ett allt mer integrerat Europa ökar behovet av att värna och

vidareutveckla den nordiska kulturella identiteten, och den roll

som det nordiska samarbetet kan spela i detta hänseende bör ges

en ökad vikt." Utskottet konstaterar att det inom ramen för den

pågående översynen av det nordiska samarbetet nu prövas

möjligheten att de medel som frigörs genom rationalisering och

avbyråkratisering på andra områden kan utnyttjas för att t.ex.

bygga upp en betydande Nordisk kulturfond med just den

inriktning som statsministern angivit. Utskottet välkomnar detta

initiativ.

Utskottet konstaterar att det generellt, inom det nordiska

samarbetets ram, finns en strävan att stärka Västnordens

(Färöarna, Grönland och Island) ställning. I rapporten om en

nyvärdering av det nordiska samarbetet framhåller

statsministrarnas personliga representanter att Västnorden

fortsatt bör prioriteras som en del av det nordiska samarbetet.

I rapporten föreslås åtgärder inom ramen för det regionala

samarbetet som syftar till att bättre tillvarata Västnordens

intressen i det nordiska sammanhanget. Utskottet välkomnar dessa

förslag.

Vad avser det bilaterala svensk-isländska samarbetet på

kulturområdet konstaterar utskottet att detta redan är relativt

omfattande, med ett stort antal aktiviteter både i Sverige och

på Island. Inte minst förtjänar den verksamhet nämnas som sker i

Nordens hus regi i Reykjavik.

Därmed får motion U501 (s) anses besvarad.

I motion U503 (fp) yrkas att regeringen i Nordiska rådet skall

ta upp frågan om gemensam tid i i de nordiska länderna.

Bakgrunden är att Sverige, Norge och Danmark tillämpar samma tid

som övriga Västeuropa, medan däremot Finland tillämpar samma tid

som en del öst- och sydeuropeiska stater, bl.a. Grekland,

Turkiet och Rumänien. En tidsmässig harmonisering i Norden

skulle enligt motionären främja kontakter och kommunikationer

över Östersjön. Ett enhetligare Norden skulle även bidra till

den pågående integrationsprocessen i Europa, anges det i motion

U503 (fp).

Utskottet konstaterar att frågan om gemensam tid i Norden

varit föremål för diskussion inom Nordiska rådet. I ett

betänkande har Nordiska rådets miljöutskott noterat att några

remissinstanser från Finland uttryckt tvekan och angivit såväl

för- som nackdelar för Finlands befolkning om medlemsförslaget

skulle förverkligas. Utskottet ansåg därför att en grundlig

utredning rörande konsekvenserna av den föreslagna

harmoniseringen måste tillkomma. Som en följd härav har Nordiska

rådet i rekommendation nr 22 (A 979/m) ombett Nordiska

ministerrådet att utreda för- och nackdelarna med införandet av

en gemensam tid i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Utskottet

ser mot denna bakgrund ingen anledning att göra något uttalande

i frågan.

Därmed får motion U503 (fp) anses besvarad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Nordiska rådets svenska delegations

berättelse

att riksdagen lägger Nordiska rådets svenska delegations

berättelse 1992/93:NR1 angående sin verksamhet sedan rådets

trettionionde session till handlingarna,

2. beträffande det nordiska samarbetets former och Norden

och Europa

att riksdagen förklarar yrkandena 1, 2, 3 och 18 i motion

1991/92:U543 besvarade med vad utskottet anfört,

3. beträffande samarbetet mellan Norden och Baltikum

att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1991/92:U543

besvarat med vad utskottet anfört,

4. beträffande den nordiska passfriheten

att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1991/92:U543

besvarat med vad utskottet anfört,

5. beträffande det nordiska utbildnings-, forskar- och

praktikplatssamarbetet

att riksdagen förklarar yrkandena 7, 8 och 16 i motion

1991/92:U543 besvarade med vad utskottet anfört,

6. beträffande nordiskt lagstiftningsarbete

att riksdagen förklarar yrkande 10 i motion 1991/92:U543

besvarat med vad utskottet anfört,

7. beträffande nordiskt järnvägssamarbete

att riksdagen förklarar yrkande 11 i motion 1991/92:U543

besvarat med vad utskottet anfört,

8. beträffande nordisk flygtrafik

att riksdagen förklarar yrkande 12 i motion 1991/92:U543

besvarat med vad utskottet anfört,

9. beträffande samnordiska miljöavgifter för flyg- och

landsvägstrafik

att riksdagen förklarar yrkande 13 i motion 1991/92:U543

besvarat med vad utskottet anfört,

10. beträffande nordiskt och internationellt

miljöskyddssamarbete

att riksdagen förklarar yrkandena 14 och 15 i motion

1991/92:U543 besvarade med vad utskottet anfört,

11. beträffande samarbetet med öst- och centraleuropeiska

stater

att riksdagen förklarar yrkande 17 i motion 1991/92:U543

besvarat med vad utskottet anfört,

12. beträffande föroreningar på Kolahalvön

att riksdagen förklarar motion 1991/92:U602 besvarad med vad

utskottet anfört,

13. beträffande kulturfond för Sverige och Island

att riksdagen förklarar motion 1991/92:U501 besvarad med vad

utskottet anfört,

14. beträffande gemensam tid i Norden

att riksdagen förklarar motion 1991/92:U503 besvarad med vad

utskottet anfört.

Stockholm den 10 december 1992

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Maj Britt

Theorin (s), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Inger

Koch (m), Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Viola

Furubjelke (s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Kristina Svensson

(s), Göran Lennmarker (m), Berndt Ekholm (s), Peeter Luksep (m)

och Alf Eriksson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.