Bet. 1993/94:AU1

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1993/94:AU01

Jämställdhet

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1993/94

AU1

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas yrkanden från 13 motioner om

jämställdhet mellan kvinnor och män från den allmänna

motionstiden vid föregående riksmöte. Motionerna gäller bl.a.

resursfördelningen mellan kvinnor och män, kvinnors villkor på

arbetsmarknaden, kvinnorepresentationen samt frågor i anslutning

till jämställdhetslagen.

Samtliga motioner avstyrks bl.a. med hänvisning till pågående

beredning inom regeringskansliet eller en pågående utveckling i

motionens riktning. Utskottet är inte heller berett att förorda

några ändringar i jämställdhetslagen.

Till utskottets betänkande har fogats en reservation från

Socialdemokraterna samt meningsyttring från Vänsterpartiet.

Motionerna

1992/93:A267 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att regeringen verkar för att

arbetsgivarna tar sitt ansvar för ett aktivt

jämställdhetsarbete.

1992/93:A801 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

en plan bör utarbetas för att öka den kvinnliga representationen

inom politiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

kvinnors arbetsinsatser i hem och på arbetsmarknad bör

uppvärderas genom att bl.a. hemarbetet blir ATP-grundande och

att lika lön ges för likvärdigt arbete,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

jämställhetsombudsmannens befogenheter bör utökas.

1992/93:A802 av Ingrid Hemmingsson och Karl-Gösta Svenson (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förbättrade förutsättningar för

kvinnligt entreprenörskap inom offentlig sektor.

1992/93:A803 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förstärkning av

jämställdhetsombudsmannens kompetensområde.

1992/93:A804 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att ett årligt Frida

Steenhoff-stipendium på lämpligt sätt inrättas för utdelning

till en man eller kvinna som gjort betydande insatser för

jämställheten och detta stipendium bör utdelas på den

internationella kvinnodagen den 8 mars.

1992/93:A805 av Ingela Mårtensson m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär initiativ till en utredning om

kvinnors levnadsförhållanden.

1992/93:A806 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om jämställdheten i arbetslivet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för att minska löneskillnaderna

mellan män och kvinnor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbetsorganisation och arbetstider,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utvärdering av sjuklönereformen.

1992/93:A808 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en skärpt

jämställdhetslagstiftning enligt motionens inriktning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om medlemskap i European Women's Lobby.

1992/93:A809 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om jämställdhet vid tjänstetillsättningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kvinnorepresentation i internationella

organ,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av ökade möjligheter att kombinera

familjeliv och förtroendeuppdrag,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett allmänt

jämställdhetsdirektiv som skall gälla kommittéer och särskilda

utredare i enlighet med vad som anförts i motionen.

1992/93:A811 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kvinnorepresentation i beslutande

församlingar,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det offentligas ansvar för utjämning av

Löneskillnaderna,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förslag från Löneskillnadsutredningen,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om informationsinsatser om

jämställdhetsplaner,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att stora reformer måste genomgå en

"kvinnorevision".

1992/93:A813 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en strategi för rättvisare löner.

1992/93:A815 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Löneskillnadsutredningen bör ges i

uppdrag att fortsätta sitt arbete med inriktning mot att

utarbeta lämpliga principer för kriterier vid lönesättning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att AMS bör ges i uppdrag att utarbeta en

särskild strategi för att förbättra kvinnornas situation på

arbetsmarknaden, i utbildning och för kompetenshöjning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen i övrigt anförts om behovet av ett aktivt

jämställdhetsarbete.

1992/93:A816 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om resursfördelningen mellan kvinnor och män,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en resursutredning.

Utskottet

Inledning

Utskottet behandlade under våren 1993 vissa frågor rörande

jämställdheten mellan kvinnor och män i samband med

medelsanvisning till statlig och annan verksamhet på

jämställdhetsområdet (bet. 1992/93:AU9, rskr. 187).

I detta sammanhang behandlas kvarvarande yrkanden i

jämställdhetsfrågor i de till utskottet hänvisade motionerna

från den allmänna motionstiden år 1993. De avser bl.a. den

allmänna inriktningen av jämställdhetspolitiken, kvinnors

villkor på arbetsmarknaden inkl. löneskillnader mellan kvinnor

och män, kvinnors inflytande samt frågor i anslutning till den

nya jämställdhetslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1992.

Dessa frågor rör bl.a. parternas jämställdhetsarbete samt JämO:s

befogenheter.

Allmän inriktning

I två motioner anförs att resursfördelningen mellan kvinnor

och män bör utredas.

I motion A816 av Margareta Winberg m.fl. (s) framhålls att

pojkar tar sig eller får mer resurser än flickor såväl i skolan,

trafiken, vården, personalutbildning och arbetsinkomster som i

fråga om politiska eller fackliga förtroendeuppdrag. Målet måste

vara en mera rättvis fördelning av samhällets resurser mellan

kvinnor och män enligt motionärerna. Det är därför dags att på

ett mera samlat sätt synliggöra dessa förhållanden i en

resursutredning, analysera orsakerna och föreslå förändringar.

Med likartade motiv föreslår Ingela Mårtensson m.fl. (fp) i

motion A805 att riksdagen uppdrar åt regeringen att utreda

kvinnors levnadsförhållanden. En sådan utredning skulle kunna

byggas på samma välfärdskomponenter som ULF-undersökningarna

(undersökningar av levnadsförhållanden), men med den nya

inriktningen att man utgår från kvinnoperspektivet.

Utskottet kan liksom tidigare konstatera att det råder en bred

politisk enighet i fråga om de övergripande målen i

jämställdhetspolitiken. De mål som formulerades år 1988 (prop.

1987/88:105, bet. AU17, rskr. 364) står fast. Det innebär att

kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och

möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. I detta ligger

bl.a. att var och en genom eget arbete kan svara för sin egen

försörjning. Vidare har en ny jämställdhetslag trätt i kraft den

1 januari 1992, vilken siktar till att förbättra främst

kvinnornas villkor i arbetslivet.

Den ekonomiska fördelningen mellan kvinnor och män behandlas

bl.a. inom ramen för Långtidsutredningen 1990. I en bilaga till

Långtidsutredningen som tar upp kvinnornas roll inom ekonomin

framhålls jämställdhetens två dimensioner; dels fördelningen

mellan könen av hemarbete resp. arbete som ger inkomst, dels den

ekonomiska ersättningen, vilken visar en könsmässig differens.

Kvinnors och mäns tid för förvärvsarbete, hemarbete och övrigt

framgår av SCB:s tidsanvändningsundersökning, vilken bl.a.

publiceras i rapporten I tid och otid -- En undersökning om

kvinnors och mäns tidsanvändning 1990/91 (Levnadsförhållanden,

rapport 79). Löneskillnaderna mellan kvinnor och män på

arbetsmarknaden har klarlagts i utredningsbetänkandet

Löneskillnader och lönediskriminering (SOU 1993:7), vilket

remissbehandlats under våren och sommaren 1993.

Enligt utskottets uppfattning är resursfördelningen mellan

kvinnor och män av avgörande betydelse för jämställdheten i

samhället. Ekonomisk-politiska och andra reformer som övervägs

bör därför alltid analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv. I

enlighet med detta synsätt redovisar regeringen årligen --

vanligen i budgetpropositionen -- vissa uppgifter om

fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. I

detta sammanhang redovisas kvinnors löner i förhållande till

männens, arbetsinkomster, pensionspoäng, veckoarbetstid m.m.

Liksom tidigare vill utskottet betona vikten av att statistik

som tas fram på det statliga området redovisar en uppdelning på

kvinnor och män. I sitt betänkande 1992/93:FiU22 framhåller

finansutskottet vikten av att bygga ut jämställdhetsstatistiken

och omtalar att SCB också i sitt fortsatta arbete med

användaranpassning och därmed sammanhängande omorganisation

kommer att ägna ökad uppmärksamhet åt produktion och utveckling

av jämställdhetsstatistiken.

Inom regeringskansliet görs nu en samlad bedömning av utfallet

av den femåriga handlingsplan för ökad jämställdhet som

riksdagen antog år 1988. Kvinnornas roll i ekonomin är ett

centralt område i den planen. Utvärderingsarbetet inbegriper

förutom utredningar på olika delområden även kontakter med

forskningen på området. En proposition på jämställdhetsområdet

planeras läggas fram i början av år 1994.

Med hänvisning till det pågående utvärderingsarbetet angående

kvinnornas roll i ekonomin bör motionerna A805 (fp) och A816 (s)

inte påkalla någon riksdagens åtgärd. De bör följaktligen

avslås.

Konsekvenserna för jämställdheten bör analyseras

ytterligare enligt två motioner.

Barbro Westerholm m.fl. (fp) anser i motion A809 att alla

statliga utredningar bör belysa konsekvenserna för

jämställdheten i de förslag de lägger fram. För närvarande finns

tre allmänna direktiv till kommittéer och särskilda utredare:

angående EG-aspekter, regionalpolitiska effekter samt ekonomiska

konsekvenser. Jämställdheten är enligt motionärerna så viktig

och övergripande att regeringen bör komma med förslag till ett

allmänt direktiv till kommittéer och särskilda utredare hur

jämställdhetsfrågorna skall beaktas.

Karin Starrin m.fl. (c) begär i motion A811 en

"kvinnorevision" av nya stora reformer, t.ex. ett nytt

pensionssystem, dvs. att förslagen noga analyseras ur

kvinnosynpunkt innan beslut fattas.

Utskottet vill erinra om att 1988 års femårsplan för

jämställdheten inbegriper att statliga utredningar i ökad

utsträckning bör analysera sina förslag ur

jämställdhetsperspektiv. I vissa utredningsdirektiv nämns detta

krav också uttryckligen, t.ex. vad gäller Utvärdering av 1990-91

års skattereform (dir. 1990:44) och utredningen om Ungdomars

levnadsvillkor och framtidsutsikter (dir. 1992:107). Enligt

utskottets uppfattning är det snarast en självklarhet att

reformer och utredningsförslag analyseras ur

jämställdhetssynpunkt. Utskottet har inhämtat att denna fråga är

aktualiserad inom regeringskansliet.

Utskottet bedömer med hänvisning till det anförda att aktuella

delar av motionerna A809 (fp) och A811 (c) därför inte påkallar

någon åtgärd. De avstyrks därför.

Kvinnors villkor på arbetsmarknaden

En strategi för att förbättra kvinnornas situation på

arbetsmarknaden begärs i motion A815 av Margareta Winberg

m.fl. (s). Regeringen bör ge AMS i uppdrag att lägga fram en

sådan strategi omfattande utbildning och kompetenshöjning. En

utgångspunkt måste enligt motionärerna vara att kvinnornas andel

av landets arbetsinkomster bör öka.

Utskottet har under våren 1993 behandlat ett likartat yrkande

från motion A267 (s) i sitt betänkande AU11. Utskottet har

därvid redovisat arbetslöshetstalet för kvinnor resp. män (i

januari 1993 5,8 % för kvinnor och 9,0 % för män enligt SCB:s

arbetskraftsundersökningar) samt relativt utförligt redogjort

för kvinnornas utbyte av de olika arbetsmarknadsåtgärderna. I

detta sammanhang konstaterade utskottet att kvinnornas andel av

de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är större än kvinnornas

andel av de arbetssökande. Utskottet menade vidare att man

självklart bör sträva efter att få en jämnare könsfördelning

inom de enskilda åtgärderna. Motionsförslaget avstyrktes. Det

skall tilläggas att kvinnornas arbetslöshet i juli 1993 uppgick

till 7,7 % och männens till 11,4 %. Tendensen under det senaste

året har dock varit en ökning av kvinnornas andel av det totala

antalet personer som berörts av varsel om uppsägning. Ett

tydligt exempel utgörs av kvinnor som är kommunalanställda.

Utskottet anser liksom under våren 1993 att det aktuella

förslaget inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Motion

A815 (s) avstyrks därmed i denna del.

I motion A802 tar Ingrid Hemmingsson och Karl-Gösta Svenson

(m) upp förutsättningarna för kvinnliga entreprenörer inom

den offentliga sektorn. Motionärerna anser att det är viktigt

att just kvinnornas kunskaper tas till vara och att det uppstår

flera entreprenörer. Det finns anledning att se över

flexibiliteten i de ekonomiska stöden till entreprenörer.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det

gäller önskvärdheten av att kvinnornas kunskaper tas till vara

och att det uppstår flera entreprenörer. Liksom tidigare anser

utskottet att det är synnerligen angeläget att åstadkomma ett

ökat kvinnligt företagande inom samtliga näringsgrenar.

Nyföretagandet i Sverige har minskat under de senaste åren och

år 1992 beräknas 17 560 nya företag ha startats (SCB:s

Statistiska meddelanden F 15 SM 9301). I genomsnitt för riket

drivs verksamheten i de nystartade företagen till 17 % av

kvinnor och till 12 % av en kvinna och en man gemensamt.

Kvinnliga företagare väljer främst att starta som enskild

näringsidkare (44 %) medan män i första hand väljer att starta

företag i aktiebolagsform (43 %). Andelen kvinnor som gått på

starta-eget-kurs är något större (20 %) än andelen män (17 %).

Under våren 1993 har utskottet i sitt betänkande AU13 tagit

upp ämnet kvinnor och möjligheten till avknoppning från

offentlig verksamhet. Utskottet uttalade därvid följande, vilket

är giltigt även i dag.

Att en avknoppning kommer till stånd från offentlig verksamhet

innebär inte utan vidare att antalet arbetstillfällen ökar. Men

den blir ett alternativ till sysselsättning inom en krympande

offentlig sektor och kan därmed utgöra ett komplement till den

offentliga verksamheten. Även om det i dagens läge kan vara

svårt att göra inbrytningar på mansdominerade arbetsområden får

man inte släppa det målet ur sikte.

Med hänsyn till att det är av största vikt för Sveriges

ekonomiska utveckling under 1990-talet att små- och

nyföretagandet får en renässans, vill utskottet betona vikten av

kvinnornas företagande inom såväl näringslivet som vård- och

utbildningsområdet. Utskottet anser liksom motionärerna att

förberedelserna är viktiga när kvinnor skall starta företag.

Eventuella hinder bör analyseras och företagsekonomiska

kunskaper stimuleras. Dessa frågor är också aktualiserade inom

regeringskansliet, bl.a. genom samverkande insatser från

Arbetsmarknads- och Näringsdepartementen.

Mot bakgrund av en rapport från Närings- och

teknikutvecklingsverket (NUTEK) fattade regeringen

(Arbetsmarknadsdepartementet) beslut i februari 1993 att uppdra

åt NUTEK att genomföra ett handlingsprogram för att främja

kvinnligt företagande i det regionalpolitiska stödområdet. I

uppdraget ingår bl.a. att NUTEK skall verka för att rådgivning

lämnas av kommuner och regionala utvecklingsfonder m.fl. till

kvinnor som vill starta företag inom det regionalpolitiska

stödområdet. Olika medel bör prövas för att underlätta och

stimulera kvinnors företagande såsom t.ex. upprättande av en

pool med lämpliga kandidater för styrelseuppdrag, stipendier och

utbildning i företagande. Den föreslagna verksamheten skall pågå

i tre år. NUTEK har fått sin medelsram utökad med 20 miljoner

kronor för att genomföra treårsprogrammet. Utskottet har

inhämtat att NUTEK har uppmanat de aktuella kommunerna inom

stödområdet att arbeta fram en bidragsansökan med projektplan

för verksamheten med rådgivning till kvinnliga företagare inkl.

en budget. Sådana bidragsansökningar skall vara inlämnade till

NUTEK senast den 15 september 1993. Enligt NUTEK har detta

initiativ mottagits mycket positivt i kommunerna. Vidare har

regeringen (Näringsdepartementet) i juni 1993 anvisat NUTEK 5

miljoner kronor för budgetåret 1993/94 i syfte att främja

kvinnors företagande i övriga Sverige utanför stödområdet.

Uppdraget till NUTEK, daterat 1993-07-01, innefattar bl.a.

utveckling av information och rådgivning till kvinnliga

företagare, kompetensutveckling, åtgärder för att främja nätverk

bland kvinnliga företagare samt forskning om kvinnoföretagare.

I syfte att öka de företagsekonomiska kunskaperna inför en

företagsstart arrangeras regelbundet starta-eget-kurser av olika

organ, bl.a. inom arbetsmarknadsutbildningens ram samt av de

regionala utvecklingsfonderna. I utredningsbetänkandet Strategi

för småföretagsutveckling (SOU 1993:70) med förslag om en ny

organisation av utvecklingsfondernas arbete nämns

starta-eget-kampanjer och starta-eget-kurser som viktiga

uppgifter. Betänkandet är under remissbehandling; remisstiden

går ut den 1 oktober 1993 och en proposition planeras under

hösten 1993.

Utskottet vill vidare peka på att den arbetsmarknadspolitiska

åtgärden starta-eget-bidrag, vilken enligt AMS bör prioriteras

mycket högt bland de olika åtgärderna, kan ges till

arbetssökande som är eller riskerar att bli arbetslös eller är

bosatt inom de regionalpolitiska stödområdena. Bidragsperioden

på sex månader kan förlängas med ytterligare sex månader. För

sådana sökande som bedöms sakna grundläggande kunskap och

erfarenhet i fråga om företagande kan starta-eget-kurs erbjudas

med utbildningsbidrag. Eftersom efterfrågan på

starta-eget-bidraget varit stort beslutade riksdagen i våras

(prop. 1992/93:150, FiU30, rskr. 447 och 454) att

medelsberäkningen skulle anpassas till den faktiska

förbrukningen. Kostnaderna för starta-eget-bidraget under

budgetåret 1993/94 beräknas därför till 450 miljoner kronor för

ca 4 000 årsbidrag. Flexibiliteten i starta-eget-bidraget har

blivit större genom att bidraget numera även kan beviljas på

deltid (SFS 1992:1465) samt genom möjligheten att låta

bidragsperioden föregås av arbetsmarknadsutbildning eller

arbetslivsutveckling. Enligt utskottets uppfattning kan en sådan

flexibilitet väntas gagna nyföretagandet, inte minst det

kvinnliga nyföretagandet.

De insatser som beskrivits ovan är enligt utskottets sätt att

se viktiga bidrag till att främja kvinnornas möjligheter till

företagande -- även inom de sektorer som hittills har präglats

av en stor offentlig produktion. Med hänvisning till de insatser

som pågår bör motion A802 (m) inte föranleda någon riksdagens

åtgärd. Den avstyrks därför.

Löneskillnader mellan kvinnor och män

I tre motioner behandlas löneskillnader mellan kvinnor och

män.

Karin Starrin m.fl. (c) anför i motion A811 att löneklyftorna

ökar även inom offentlig sektor. Enligt motionärerna bör

kommuner, landsting och stat gå före och utjämna löneskillnader

i stället för tvärtom. Större krav bör ställas både på

arbetsgivare och på fackliga organisationer för att utjämna

löneskillnaderna. Kvinnors yrken, kunskaper och erfarenheter bör

uppvärderas, även vid chefstillsättningar.

I motion A813 framhåller Sylvia Lindgren m.fl. (s) vikten av

att komma fram till en arbetsvärdering med öppna kriterier,

vilket möjliggör granskning och ifrågasättande. Som ett led i en

strategi för rättvisare löner begär motionärerna vidare att

könsuppdelad statistik över lönerna tas fram inom alla

avtalsområden i syfte att synliggöra skillnaderna mellan kvinnor

och män på olika områden.

Margareta Viklund (kds) begär i motion A801 ett riksdagens

tillkännagivande att kvinnornas arbetsinsatser i hem och på

arbetsmarknad bör uppvärderas samt att lika lön ges för

likvärdigt arbete. Bl.a. bör hemarbetet bli ATP-grundande.

I betänkandet (SOU 1993:7) Löneskillnader och

lönediskriminering Om kvinnor och män på arbetsmarknaden, vilket

lades fram i början av år 1993, redovisas följande.

I betänkandet konstateras att lönebildningen är en komplicerad

och mångfasetterad process. Vidare anser utredaren att den mera

översiktliga lönestatistiken som kommer fram i den allmänna

debatten är av alltför översiktlig karaktär för att kunna tjäna

som underlag för en analys av löneskillnaderna mellan kvinnor

och män. Könens olika fördelning på yrken, arbetenas

svårighetsgrad samt kvalifikationsnivån förklarar en stor del av

löneskillnaderna, men det finns också en löneskillnad på mellan

1 och 8 % som inte går att förklara med annat än

könsdiskriminerande faktorer.

Dessutom redovisas att arbetsvärdering, dvs. en systematisk

jämförelsemetod, trots sina begränsningar kan vara ett sätt att

lösa problemen. Den bör i första hand ses som ett redskap för

att jämföra kvinnors och mäns löner hos samma arbetsgivare.

Betänkandet är för närvarande föremål för remissbehandling,

varvid remisstiden går ut den 15 september 1993. Som tidigare

nämnts planeras en proposition på jämställdhetsområdet i början

av år 1994.

Utskottet gör för sin del följande överväganden.

Att det förekommer osakliga löneskillnader mellan kvinnor och

män inger utskottet allvarliga betänkligheter. Utskottet anser

därför att det framtagna materialet utgör ett viktigt dokument

inför ett avstamp mot en icke-diskriminerande lönesättning.

Regeringskansliets remittering av Löneskillnadsutredningens

betänkande innebär att ytterligare synpunkter kan väntas komma

fram. Även de i motionerna upptagna frågorna finns med i bilden.

Beträffande kvinnornas utbyte av ATP-systemet vill utskottet

hänvisa till att denna fråga är grundligt behandlad av

socialförsäkringsutskottet i dess betänkanden 1990/91:SfU11,

1991/92:SfU2 samt 1992/93:SfU14.

Med hänvisning till det anförda bör de i sammanhanget upptagna

yrkandena i motionerna A801 (kds), A811 (c) och A813 (s) inte

påkalla någon riksdagens åtgärd. De avstyrks därför.

Löneskillnadsutredningens arbete tas upp i tre yrkanden.

I motion A806 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) pekar man på att

ett sätt att få de traditionella kvinnoarbetena bättre

betalda är att tillämpa arbetsvärdering. Förhoppningen är att

Löneskillnadsutredningen skall komma med förslag hur man kan

komma till rätta med löneskillnader som beror på kön.

Även Karin Starrin m.fl. (c) anser i motion A811 att

Löneskillnadsutredningen bör presentera förslag hur man skall

utjämna löneskillnaderna mellan kvinnor och män.

Margareta Winberg m.fl. (s) anför i motion A815 att

Löneskillnadsutredningen bör ges i uppdrag att fortsätta sitt

arbete med inriktning mot att utarbeta lämpliga principer för

kriterier vid lönesättning. Även om det är svårt att utarbeta en

objektiv arbetsvärdering, kan man komma fram till värderingar

som inte konsekvent missgynnar kvinnorna.

Utskottet konstaterar att Löneskillnadsutredningen har

avlämnat sitt betänkande och att frågan om eventuellt utökade

uppgifter för utredningen är överspelad. Utskottet avstyrker

därför förslagen i motionerna A806 (fp), A811 (c) samt A815 (s).

Övriga frågor

I motion A806 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) framförs att

kvinnornas högre sjukfrånvaro jämfört med männens bl.a. beror på

kvinnors dåliga arbetsmiljö och arbetsorganisation samt

kvinnornas ansvar för det löpande hemarbetet.

Arbetsorganisation och arbetstider måste kunna anpassas

efter den enskildes önskemål och behov. Vidare begärs en

utvärdering av sjuklönereformens effekter för att se om

kvinnornas arbetsmiljö verkligen har förbättrats i enlighet med

intentionerna bakom reformen.

Utskottet tar regelmässigt upp området kvinnor och

arbetsmiljö, dels i samband med arbetsmiljöfrågor, dels i

samband med jämställdhetsfrågor. Beträffande

arbetsmiljöaspekterna i den berörda motionen vill utskottet

inledningsvis hänvisa till den behandling av ämnet som redovisas

i betänkande 1993/94:AU2. Härutöver vill utskottet ta upp

Arbetslivsfondens insatser för att förbättra kvinnors

arbetsmiljö. Arbetslivsfondens verksamhet har hittills berört ca

1,2 miljoner kvinnor och 1,0 miljon män. Enligt

Arbetslivsfondens erfarenheter av den första verksamhetstiden

togs kvinnornas arbetsmiljöproblem ofta upp i de

arbetsplatsprogram som låg till grund för ansökan om medel. Vad

gäller åtgärdsförslagen i arbetsplatsprogrammen prioriterades

emellertid traditionella åtgärder som riktades mot männen.

Därför gör fonden sedan ett år tillbaka särskilda insatser för

att aktivt driva frågan om att förbättra kvinnors arbetsmiljö

och rehabilitering av kvinnor. Särskilda medel har också avsatts

centralt inom Arbetslivsfonden för denna verksamhet. En särskild

arbetsgrupp för kvinnors arbetsmiljö, ALFA Q, är pådrivande för

att stimulera till olika insatser bl.a. inom branscherna

äldreomsorg, elektronikindustri samt detaljhandel.

Folkhälsoinstitutet redovisar i sin verksamhetsplan för

budgetåret 1993/94 i programmet Kvinnors hälsa att

kunskapsbilden om kvinnors hälsa är både fragmentarisk och

motsägelsefull. För att förebygga sjukdomar och annan ohälsa hos

kvinnor behövs mer kunskap om hur sambanden mellan olika

faktorer i människors liv kan förstärka resp. motverka risken

för ohälsa. Enligt Folkhälsoinstitutet är målet bl.a. att

etablera ett kvinnoperspektiv i folkhälsoarbetet och att

klargöra likheter och skillnader i folkhälsan mellan kvinnor och

män.

Vidare har socialutskottet under föregående riksmöte liksom

tidigare behandlat frågor om kvinnor och hälsa (1992/93:SoU25,

rskr. 394). Enligt socialutskottets bedömning, vilken riksdagen

har ställt sig bakom, är det angeläget att frågan om kvinnors

särskilda hälsoproblem uppmärksammas ytterligare i framtiden. I

detta sammanhang vill utskottet redovisa att frågor om

skillnader i hälsotillstånd mellan könen avses behandlas i den

ovannämnda propositionen på jämställdhetsområdet.

I motionen berörs även sjuklöneperiodens konsekvenser för

kvinnorna. I denna fråga hänvisar utskottet till

socialförsäkringsutskottets betänkande 1990/91:SfU18, vilket

godkänts av riksdagen (rskr. 372). Riksdagens ställningstagande

innebär att man utgår från att verkningarna av de förändrade

sjukersättningsreglerna kommer att följas med största

uppmärksamhet. Bl.a. sägs att det är av mycket stor betydelse

att denna grundläggande förändring i systemet följs upp och att

det finns möjligheter att värdera förändringen. Utskottet har

under hand inhämtat att Riksförsäkringsverket ännu inte påbörjat

en utvärdering angående arbetsmiljöeffekterna av reformen.

Utskottet instämmer i den bedömning som socialutskottet resp.

socialförsäkringsutskottet har gjort beträffande behovet av

uppföljning av kvinnors hälsa resp. utvärdering av effekterna av

sjuklöneperioden. Utskottet förutsätter för sin del att den

emotsedda utvärderingen av sjuklöneperioden även belyser

effekterna vad avser kvinnornas arbetsmiljö. Med hänvisning till

vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion A806 (fp) i

tillämpliga delar.

Kvinnors inflytande

I tre motioner tas upp vissa frågor om ökad

kvinnorepresentation.

Margareta Viklund (kds) anser i motion A801 att en plan bör

utarbetas för att öka den kvinnliga representationen inom

politiken. Dels behöver kvinnan en avlastning i hemmet, dels

politisk skolning.

I motion A811 av Karin Starrin m.fl. (c) framhålls att målet

måste vara 50 % kvinnor i alla beslutande församlingar.

Minskningen av antalet förtroendevalda till följd av den nya

kommunallagen är oroande. Besluten bör flyttas ut nära dem som

är berörda och formerna för det politiska arbetet bör

uppmärksammas. Exempel på åtgärd är tidsbegränsade sammanträden.

Barbro Westerholm m.fl. (fp) tar i motion A809 upp frågor om

jämställdhet vid statliga tillsättningar. Till kommittéer och

utredningar bör alla parter alltid nominera två personer, en

kvinna och en man. Uppfattningen att det inte skulle gå att

hitta kvinnor till olika uppgifter är felaktig enligt

motionärerna. Det finns numera olika förteckningar över

kompetenta kvinnor. Vidare betonar motionärerna vikten av att

familjeliv och förtroendeuppdrag skall kunna kombineras -- även

för riksdagsledamöter.

Utskottet anför följande.

I handlingsplanen för jämställdhet (prop. 1987/88:105, AU17,

rskr. 364) angavs följande mål för kvinnorepresentationen i

statliga organ: 30 % år 1992, 40 % år 1995 och en jämn

könsfördelning år 1998. I sitt betänkande AU17 hälsade utskottet

med tillfredsställelse att staten formulerar konkreta och

tidsbestämda mål för kvinnorepresentationen inom statliga organ.

Vidare uttalade utskottet att för att nå målet om en jämn

könsfördelning bör förslaget om etappmål kunna få avsedd effekt.

Enligt den redovisning av könsfördelningen i statliga

lekmannastyrelser som ges i budgetpropositionen (prop.

1992/93:100 bilaga 12.13) är andelen kvinnor i de centrala

styrelserna 36 % och i de regionala myndigheternas styrelser 27

%. Sammanlagt har styrelserna 30 % kvinnor, dvs. det första

etappmålet om 30 % kvinnor i styrelserna år 1992 är uppnått.

Som ett led i uppföljningen av den femåriga handlingsplanen

för jämställdhet har två forskare på regeringens uppdrag

utvärderat de olika satsningar som gjorts för att öka

kvinnorepresentationen i statliga styrelser och kommittéer m.m.

Enligt utskottets uppfattning måste arbetet med att öka

kvinnornas inflytande i beslutande församlingar även

fortsättningsvis bedrivas intensivt för att etappmålet om 40 %

skall kunna uppnås år 1995. Prövningen av åtgärder och metoder

anser utskottet bör ske i samband med den planerade

propositionen på jämställdhetsområdet.

I likhet med uppfattningen i motion A809 anser utskottet att

det är av vikt att familjeliv och förtroendeuppdrag skall kunna

kombineras. Utskottet vill i detta sammanhang nämna att

riksdagen med anledning av ett yrkande i motion A809, vilket

behandlats av konstitutionsutskottet, beslutat att låta utreda

förutsättningarna för tillfällig barnomsorg i riksdagen

(1992/93:KU29, rskr. 298, 299).

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna A801 (kds),

A809 (fp) samt A811 (c) i aktuella delar.

Internationella kvinnorepresentationsfrågor tas upp i två

motioner.

Sverige bör verka för en ökad rekrytering av kvinnor till

toppbefattningar inom olika internationella organisationer,

styrelseplatser och expertgrupper anser Barbro Westerholm m.fl.

(fp) i motion A809. I de olika internationella organens

styrelser når andelen kvinnor sällan över tioprocentsnivån.

Ylva Annerstedt m.fl. (fp) anser i motion A808 att regeringen

bör ta initiativ till att Sverige får bli medlem alternativt

observatör i European Women's Lobby, en organisation som bevakar

kvinnors rättigheter i olika EG-organ samt när ny lagstiftning

skall utarbetas.

Utskottet har ovan berört målen för kvinnorepresentationen i

statliga organ. Enligt utskottets uppfattning är det väsentligt

att man även inom de internationella organisationerna strävar

efter att få en jämn fördelning av kvinnor och män. Beträffande

kvinnorepresentationen inom EG har EES-utskottet i sitt av

riksdagen godkända betänkande 1992/93:EU1 (rskr. 18) anfört

följande.

EES-utskottet förutsätter i likhet med konstitutionsutskottet

att regeringen strävar efter att uppnå de av riksdagen

uppställda målen för jämställdheten även när det gäller att utse

ledamöter och tjänstemän i de olika EES- och

EFTA-institutionerna. Utskottet utgår också från att riksdagen

beaktar jämställdhetsaspekterna när riksdagen utser ledamöterna

till EFTA:s parlamentarikerkommitté, vilken i sin tur skall ingå

i EES gemensamma parlamentarikerkommitté.

Arbetsmarknads- och utrikesutskotten har i yttranden till

EES-utskottet (1992/93:EU1 bilaga 1) framhållit vikten av att

beakta jämställdhetsaspekterna när det gäller representationen i

de nya institutionerna och i kommittéerna. Utrikesutskottet

anser att det är viktigt att få in kvinnors syn och erfarenheter

i arbetet.

Arbetsmarknadsutskottet instämmer i de synpunkter och

slutsatser som redovisats ovan.

Utskottet vill vidare informera om att FN år 1990 lade fast

målet om 35 % kvinnor bland de anställda på FN-sekretariatet

till år 1995, dock under förutsättning av geografisk fördelning.

Målet inbegriper vidare att kvinnor bör finnas på 25 % av de

högre tjänsterna år 1995 (resolutionerna 46/100, 45/125 och

45/239 C). Som jämförelse kan nämnas att andelen kvinnor bland

de anställda på FN-sekretariatet uppgick till drygt 30 % år

1992. Enligt utskottets uppfattning är det också värdefullt att

kunna följa andelen svenska kvinnor inom FN-organen. Utskottet

vill därför framhålla betydelsen av att återkommande statistik

kan utarbetas och publiceras beträffande svenska kvinnor och män

på FN-tjänsterna, åtminstone på de högre nivåerna.

Beträffande motionskravet i motion A808 att Sverige får bli

medlem alternativt observatör i European Women's Lobby (EWL)

anser utskottet att detta inte är en fråga för riksdagen eller

regeringen eftersom EWL:s medlemmar utgörs av icke-statliga

kvinnoorganisationer som arbetar på nationell eller europeisk

nivå.

Med hänsyn till vad som anförts avstyrker utskottet motionerna

A808 (fp) och A809 (fp) i berörda delar.

Enligt motion A804 av Margitta Edgren m.fl. (fp) bör ett

årligt Frida Steenhoff-stipendium inrättas för att

synliggöra kvinnor och män som i dagens samhälle arbetar i Frida

Steenhoffs anda. Frida Steenhoffs insatser för feminismen,

myntandet av begreppet "Barnets århundrade" och hennes

framhävande av faderskapets betydelse bör lyftas fram i ljuset,

sägs det i motionen. Detta kan göras genom att ett

jämställdhetsstipendium instiftas, menar motionärerna.

Utskottet har sympati för syftet att synliggöra kvinnor och

män som arbetar för att föra jämställdheten framåt. Enligt

utskottets uppfattning finns det olika vägar att gå för att

synliggöra förtjänstfulla personliga insatser på

jämställdhetsområdet, t.ex. genom massmedia, forskning,

seminarieverksamhet osv. Utskottet är emellertid inte berett att

ställa sig bakom kravet på inrättande av ett statligt

stipendium. Motion A804 (fp) avstyrks därmed.

Jämställdhetslagen

Våren 1991 fattade riksdagen beslut om en ny jämställdhetslag

(prop. 1990/91:113, AU17, rskr. 288), vilken trädde i kraft den

1 januari 1992.

Karin Pilsäter m.fl. (fp) anser i motion A806 att det är långt

kvar till målet om jämställdhet i arbetslivet trots

jämställdhetslagens ändamål att främja kvinnors och mäns lika

rätt i fråga om arbete, arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter

i arbetet.

Utskottet instämmer med motionärerna att det fortfarande

återstår mycket att göra för att nå full jämställdhet i

arbetslivet. Kvinnor och män arbetar inom olika sektorer och

yrken, kvinnor ofta på lägre nivåer och med kortare arbetstid än

män. Det obetalda arbetet är också mycket ojämnt fördelat på

kvinnor och män. Enligt SCB:s tidsanvändningsundersökning krävde

hemarbetet genomsnittligt 33 timmars insatser i veckan av

kvinnorna och 20 timmar av männen. Den nya jämställdhetslagen är

därför bara ett av flera olika medel som måste utnyttjas i

arbetet för jämställdhet. Praktiska förändringar måste också

komma till stånd ute på arbetsplatserna. Enligt utskottets

mening bör jämställdhetsarbetet liksom hittills bedrivas på bred

front i samhället genom politiskt opinionsskapande arbete, genom

statliga och andra offentliga insatser och projekt, genom

fackligt engagemang samt genom arbete på lokal nivå inom

kommuner, organisationer och näringsliv.

Jämställdhetsombudsmannen (JämO) och jämställdhetsnämnden

skall se till att jämställdhetslagen efterlevs. En viktig

uppgift för JämO är också att informera allmänheten och på andra

lämpliga sätt främja jämställdhet i arbetslivet.

Mot bakgrunden av det arbete som bedrivs på

jämställdhetsområdet avstyrker utskottet motion A806 (fp) i

denna del.

I motion A808 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) begärs en

skärpning av jämställdhetslagen bl.a. så att möjligheten att

avtalsvägen desavouera jämställdhetsarbetet tas bort. Nuvarande

kryphål i lagen bör täppas till.

Utskottet behandlade i föregående års betänkande om

jämställdhet (1992/93:AU1) ett likartat motionskrav. Utskottet

står fast vid den ståndpunkt som framfördes i detta sammanhang.

Sålunda förutsätter utskottet att arbetsmarknadens parter lojalt

lever upp till sitt ansvar för att jämställdhetsarbetet får en

bättre prioritet i det fackliga arbetet och att

jämställdhetsfrågorna drivs på ett mera engagerat och livaktigt

sätt. Med de nya reglerna om jämställdhetsplaner bör man kunna

räkna med att avtalen blir mer åtgärdsinriktade och därigenom

också mer uppfordrande mot de lokala parterna att driva på

jämställdhetsarbetet. Som utskottet redovisar i det följande har

utskottet inhämtat viss information från JämO angående

jämställdhetsplanerna. Efter ett brett informationsarbete från

JämO:s sida planeras nu en uppföljning av framför allt

kvaliteten på de lokala jämställdhetsplanerna.

Med det anförda avstyrker utskottet den nu behandlade motionen

A808 (fp) i motsvarande del.

I två motioner betonas vikten av ett aktivt

jämställdhetsarbete.

Socialdemokraterna anser i motion A267 att det är nödvändigt

att intensifiera det aktiva jämställdhetsarbetet på

arbetsplatserna. Detta arbete bygger i de flesta fall på avtal.

Det är visserligen arbetsgivarens ansvar att se till att ett

sådant jämställdhetsarbete kommer till stånd men även

löntagarnas organisationer måste vara pådrivande i detta arbete.

Arbetsgivarna bör aktivt verka för att kvinnornas

arbetssituation förbättras. Områden som nämns är bl.a.

rekrytering, befordran, lönesättning, utbildning, arbetstider

och motarbetande av sexuella trakasserier. I motionen begärs ett

tillkännagivande om detta.

Ett likartat yrkande framförs i motion A815 av Margareta

Winberg m.fl. (s).

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det

gäller vikten av arbetsgivarnas och arbetstagarnas engagemang

för att få till stånd ett aktivt jämställdhetsarbete ute på

arbetsplatserna. Som utskottet anfört föregående år vid

behandling av ett motsvarande motionsyrkande ger den nya lagen

också uttryck för ett sådant synsätt genom regeln att

arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för att

jämställdhet i arbetslivet skall uppnås. Särskilt skall de verka

för att utjämna och förhindra skillnader i löner och andra

anställningsvillkor mellan kvinnor och män som utför lika eller

likvärdigt arbete. Den nya lagens mer preciserade regler om

aktiva åtgärder, bl.a. reglerna om jämställdhetsplaner, bör

enligt utskottets mening kunna bidra till att såväl arbetsgivare

som arbetstagare och deras organisationer engagerar sig mer än

tidigare i jämställdhetsfrågorna. Med kravet på en årlig

jämställdhetsplan och en årlig uppföljning av föregående års

plan blir en diskussion om dessa frågor ett återkommande inslag

i parternas interaktion. Utskottet anser att lagen ger goda

förutsättningar för att intensifiera det aktiva

jämställdhetsarbetet. Något särskilt tillkännagivande från

riksdagens sida med anledning av de behandlade motionerna är

därför inte erforderligt enligt utskottets mening. Därmed

avstyrks motionerna A267 (s) och A815 (s) i tillämpliga delar.

I motion A811 av Karin Starrin m.fl. (c) efterlyses mer

informationsinsatser om jämställdhetsplaner. Sådana skall

upprättas på alla arbetsplatser med mer än tio anställda säger

lagen. Enligt JämO:s undersökning är kunskaperna om och

efterlevnaden av dessa regler nedslående. Motionärerna anser

därför att särskilda informationsinsatser till arbetsgivare och

fackliga organisationer behövs.

Utskottet anför följande.

Efter en JämO-undersökning år 1992 vad privata, kommunala och

landstingskommunala arbetsgivare vet om jämställdhetslagen och

jämställdhetsplaner har JämO konstaterat att kunskaperna inom

det svenska arbetslivet om jämställdhetsplanerna etc. är

bristfälliga. JämO:s slutsats är att kunskaperna måste

förbättras och ett mer optimistiskt och engagerat klimat måste

stimuleras.

Utskottet har inhämtat att JämO:s informationsinsatser om

jämställdhetsplaner bedrivs på bred front. Som exempel kan

nämnas att anslagstavlan i TV har utnyttjats för att sprida

information om den nya lagen. Under år 1993 planerar JämO att

göra en ny undersökning för att få aktuella kunskaper om framför

allt kvaliteten på de lokala jämställdhetsplanerna.

Utskottet utgår från att JämO:s uppföljningsundersökning får

utgöra grund för de fortsatta informationsinsatsernas intensitet

och inriktning. Något uttalande härutöver är enligt utskottets

mening inte påkallat. Det nu behandlade yrkandet i motion A811

(c) avstyrks därför.

I två motioner berörs JämO:s befogenheter.

Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds) begär i motion

A803 liksom Margareta Viklund (kds) i motion A801 ett

tillkännagivande att JämO:s kompetensområde bör utvidgas.

Eftersom allmänheten redan i dag har den föreställningen att

JämO bevakar jämställdhetssträvandena inom hela samhället bör

JämO få uttala sig över hela samhällsområdet, även om lagens

utformning inte ändras.

Vidare bör JämO få rätt att använda sig av annan lagstiftning

än jämställdhetslagen. Motiveringen är att JämO:s ärenden kan

omfatta en kombination av brott mot olika lagar som t.ex.

jämställdhetslagen, föräldraledighetslagen och lagen om

anställningsskydd.

Utskottet anför följande.

JämO:s uppgift enligt jämställdhetslagen är att i första hand

söka förmå arbetgivare att frivilligt följa lagens föreskrifter.

Därutöver skall JämO också i övrigt medverka i strävandena att

främja jämställdhet i arbetslivet. Förutom dessa uppgifter skall

JämO enligt sin instruktion även verka för jämställdhet inom

skolväsendet, högskolan, arbetsmarknadsutbildningen och andra

utbildningsformer. Rådgivning och information nämns som

arbetsmetoder i detta sammanhang.

Frågan huruvida lagen borde utvidgas till att avse även andra

områden än arbetslivet diskuterades bl.a. i proposition

1990/91:113 om en ny jämställdhetslag m.m. Därvid underströks

att ett aktivt arbete måste utföras inom olika samhällsområden,

om målen för jämställdhet mellan kvinnor och män skall uppnås.

Ett stort ansvar vilar här på stat och kommun, men också på

enskilda organisationer och individer. Enligt propositionen

borde också i fortsättningen frågor som rör socialförsäkringen,

familjerätten osv. behandlas inom resp. område. I sitt av

riksdagen godkända betänkande (1990/91:AU17, rskr. 288) ansåg

utskottet att starka skäl talar för att behålla avgränsningen av

lagens tillämpningsområde till arbetslivet.

Utskottet har förståelse för de framförda önskemålen om en

breddning av JämO:s verksamhet till fler sektorer av samhället.

Mot bakgrund av riksdagens relativt nyligen gjorda

ställningstagande i frågan anser utskottet att nya överväganden

bör anstå till ett vidare sammanhang. Ett tillfälle att

aktualisera frågan föreligger i samband med den tidigare nämnda

jämställdhetspropositionen som planerats till början av år 1994.

Utskottet vill också betona att det är självklart att

jämställdhetssynpunkter införlivas inom olika

samhällssektorer som till exempel utbildningsområdet och

socialförsäkringsområdet. Mot bakgrund av det anförda är

utskottet inte berett att förorda något initiativ med anledning

av motionerna A801 (kds) och A803 (kds), som följaktligen

avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande resursfördelningen mellan kvinnor och män

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A805 och 1992/93:A816,

men. (v) - delvis

2. beträffande konsekvenserna för jämställdheten att

riksdagen avslår motionerna 1992/93:A809 yrkande 6 och

1992/93:A811 yrkande 25,

men. (v) - delvis

3. beträffande strategi för att förbättra kvinnornas

situation på arbetsmarknaden att riksdagen avslår motion

1992/93:A815 yrkande 2,

men. (v) - delvis

4. beträffande kvinnliga entreprenörer

att riksdagen avslår motion 1992/93:A802,

5. beträffande löneskillnader mellan kvinnor och män

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A801 yrkande 2,

1992/93:A811 yrkande 12 och 1992/93:A813,

6. beträffande Löneskillnadsutredningens arbete

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A806 yrkande 2,

1992/93:A811 yrkande 13 och 1992/93:A815 yrkande 1,

7. beträffande arbetsorganisation och arbetstider för

kvinnor samt sjuklönereformens effekter

att riksdagen avslår motion 1992/93:A806 yrkandena 3 och 4,

8. beträffande ökad kvinnorepresentation

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A801 yrkande 1,

1992/93:A809 yrkandena 1 och 4 samt 1992/93:A811 yrkande 1,

men. (v) - delvis

9. beträffande internationella kvinnorepresentationsfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A808 yrkande 3 och

1992/93:A809 yrkande 2,

10. beträffande ett Frida Steenhoff-stipendium

att riksdagen avslår motion 1992/93:A804,

11. beträffande målet om jämställdhet i arbetslivet

att riksdagen avslår motion 1992/93:A806 yrkande 1,

12. beträffande skärpning av jämställdhetslagen

att riksdagen avslår motion 1992/93:A808 yrkande 2,

men. (v) - delvis

13. beträffande ett aktivt jämställdhetsarbete

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A267 yrkande 16 och

1992/93:A815 yrkande 4,

res. (s)

14. beträffande informationsinsatser om

jämställdhetsarbetet

att riksdagen avslår motion 1992/93:A811 yrkande 17,

15. beträffande JämO:s befogenheter

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A801 yrkande 3 och

1992/93:A803.

men. (v) - delvis

Stockholm den 2 september 1993

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Ingela Thalén

I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson

(fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Georg Andersson

(s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Sten Östlund (s),

Harald Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman

(s) och Isa Halvarsson (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Ett aktivt jämställdhetsarbete (mom. 13)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund och

Monica Öhman (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "Utskottet har" och på s. 15 slutar med "tillämpliga

delar" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets bedömning är det en nödvändighet att det

aktiva jämställdhetsarbetet intensifieras ute på

arbetsplatserna. Man bör därför ta fasta på de förslag som

framförs i motion A267 (s). Dessa innebär att arbetsgivarna

aktivt måste förbättra kvinnornas arbetssituation på bl.a.

följande områden: arbetsmiljö, befordringsmöjligheter, lönenivå,

utbildningsmöjligheter, arbetstider, sexuella trakasserier.

Löntagarnas organisationer måste vara pådrivande i detta arbete

samtidigt som regeringen kraftfullt bör verka för att

arbetsgivarna ökar sitt engagemang och ansvar för att uppnå

jämställdhet ute på arbetsplatserna. Utskottet föreslår därför

ett tillkännagivande till regeringen av denna innebörd.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A267 (s)

i denna del. Med det anförda får yrkandet i motion A815 (s) om

ett aktivt jämställdhetsarbete anses tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande

lydelse:

13. beträffande ett aktivt jämställdhetsarbete

att riksdagen med

bifall till motion 1992/93:A267 yrkande 16 samt med anledning av

motion 1992/93:A815 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Resursfördelningen mellan kvinnor och män (mom. 1)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund och

Monica Öhman (alla s) anför:

Vi instämmer i vad utskottet anfört i anslutning till

behandlingen av bl.a. motion A816 av Margareta Winberg m.fl.

(s). Enligt vår uppfattning är resursfördelningen mellan kvinnor

och män en mycket viktig fråga och vi förutsätter att utskottets

synpunkter inlemmas i propositionen.

2. Strategi för att förbättra kvinnornas situation på

arbetsmarknaden (mom. 3)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund och

Monica Öhman (alla s) anför:

Vi vill hänvisa till att frågan om en strategi för ökad

jämställdhet på arbetsmarknaden tas upp i Socialdemokraternas

partimotion A267, vilken behandlats i utskottets betänkande

1992/93:AU11 under avsnittet Arbetsmarknaden för kvinnor.

Motionsförslaget har i nämnda betänkande följts upp av en

reservation (res. 13).

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Hans Andersson (v) anför:

Jag instämmer i den reservation som Socialdemokraternas

företrädare i utskottet har avgett beträffande ett aktivt

jämställdhetsarbete.

Därutöver vill jag anföra följande.

Enligt min mening bör resursfördelningen mellan kvinnor och

män angripas på ett annat sätt än den nuvarande tendensen att

som en förstahandsåtgärd undersöka möjligheterna att få

skatteavdrag för anställd hushållshjälp. I stället bör

ansträngningarna inriktas på åtgärder som leder till att kvinnor

får bättre arbetsvillkor och lika lön för lika eller likvärdigt

arbete.

Min uppfattning är vidare att konsekvenserna för

jämställdheten bör analyseras djupare än vad som för

närvarande sker i samband med utredningar, reformer och annat

förändringsarbete i samhället.

Vidare behövs såväl en strategi för att förbättra kvinnornas

situation på arbetsmarknaden som andra åtgärder för att

jämställdheten skall kunna tränga igenom på arbetsmarknaden.

Vad gäller frågorna om en ökad kvinnorepresentation anser

jag att den nuvarande ordningen med etappmål är en alltför

långsam väg att gå; kvotering till olika styrelser och organ är

enligt min mening en mer adekvat metod.

Jag instämmer i kravet på en skärpning av

jämställdhetslagen, så att nuvarande kryphål i lagen täpps

till.

För att få ett bättre genomslag av jämställdhetsarbetet i

praktiken bör såväl jämställdhetslagen som JämO:s

befogenheter utvidgas till att omfatta också områden utanför

det egentliga arbetslivet, i synnerhet utbildningsområdet.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

1, 2, 3, 8, 12 och 15 borde ha hemställt:

1. beträffande resursfördelningen mellan kvinnor och män

att riksdagen med

anledning av motionerna 1992/93:A805 och 1992/93:A816 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

2. beträffande konsekvenserna för jämställdheten

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:A809 yrkande

6 och 1992/93:A811 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförts,

3. beträffande strategi för att förbättra kvinnornas

situation på arbetsmarknaden

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:A815 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

8. beträffande ökad kvinnorepresentation

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:A801 yrkande

1, 1992/93:A809 yrkandena 1 och 4 samt 1992/93:A811 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

12. beträffande skärpning av jämställdhetslagen

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:A808 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

15. beträffande JämO:s befogenheter

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:A803 samt med

anledning av motion 1992/93:A801 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts.