Bet. 1993/94:AU11

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1993/94:AU11

Arbetsmarknadspolitik

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1993/94

AU11

I betänkandet behandlar utskottet proposition 1993/94:100 bilaga 11

(Arbetsmarknadsdepartementet) såvitt gäller avsnitt A. Arbetsmarknad m.m.

anslagspunkterna A 1--A 4.

I anslutning till de olika anslagen tar utskottet upp ett femtiotal motioner

från allmänna motionstiden i år.

Avsnittet B. Arbetslivsfrågor m.m., avseende anslagspunkterna B 1--B 8 samt

avsnittet om arbetsmiljöfonden på s. 30--31, liksom förslag om antagande av 1

kap. 1 § lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter (under punkt A 2

delvis) jämte motioner behandlas i betänkande 1993/94:AU12. Punkterna B 9--B

12, Arbetsdomstolen m.m., behandlas i betänkande 1993/94:AU20. Avsnitt C.

Regional utveckling behandlas i betänkande 1993/94:AU13.

Sammanfattning

Medelsanvisning

Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag att 2 862 miljoner

kronor anvisas till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader och 28 609

miljoner kronor till arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Reservation har avgetts

av företrädare för Socialdemokraterna resp. av Ny demokrati. Meningsyttring har

avlämnats av Vänsterpartiets suppleant i utskottet.

Propositionsförslaget att regeringen skall bemyndigas att innehålla högst 1,9

miljarder kronor av anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder i syfte att

senare kunna fatta beslut om insatser som normalt inte finansieras från

anslaget får inte stöd av utskottet, som förutsätter att regeringen återkommer

med förslag till medelsanvändning.

Företrädare för regeringspartierna har reserverat sig mot detta

utskottsförslag och uttalar sig till förmån för ett bemyndigande för regeringen

att innehålla högst 1,9 miljarder kronor av anslaget Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder. Ny demokrati har inte deltagit i beslutet i denna del.

Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning

Den svenska ekonomin synes nu ha passerat en vändpunkt. Utskottet anser att

högsta prioritet måste ges åt bekämpning av arbetslösheten och särskilt

långtidsarbetslösheten. Arbetsmarknadspolitiken är i sig inte ett tillräckligt

instrument; alla politikområden bör samverka för att ge tillväxt och

sysselsättning.

Utskottet konstaterar att det råder bred enighet om arbetslinjen som ett

fundament i arbetsmarknadspolitiken. De särskilda svårigheterna för ungdomar

resp. invandrare och flyktingar föranleder särskilda insatser även i

fortsättningen. Jämställdheten i arbetslivet är viktig i en politik för

tillväxt. Ungdomspraktik och arbetslivsutveckling (ALU) får enligt utskottets

bestämda uppfattning inte förlora sin karaktär av sistahands-åtgärd.

Utskottet ställer sig bakom regeringens uppfattning vad gäller kraven på en

effektiv medelsanvändning. Det är enligt utskottet utomordentligt

tillfredsställande att en parlamentarisk utredning skall se över

arbetsmarknadspolitikens roll, omfattning, inriktning och avgränsning. Även den

viktiga frågan om konkurrenssnedvridning och utslagning av ordinarie

arbetsplatser genom vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder väntas bli belyst av

utredningen.

I fråga om arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning har

företrädare för Socialdemokraterna resp. Ny demokrati reserverat sig.

Meningsyttring har avgetts av Vänsterpartiets suppleant.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Med anledning av motioner konstaterar utskottet att arbetslivsutveckling inte

får inkräkta på den reguljära arbetsmarknaden, inte får ersätta arbeten som

annars skulle ha utförts av ordinarie arbetskraft och inte får snedvrida

konkurrensförhållandena på den lokala orten. Med hänsyn till vikten av att få

ner långtidsarbetslösheten är utskottet positivt till att ALU -- som en

sistahands-åtgärd -- används i större omfattning än under innevarande budgetår.

Utskottet avstyrker motionsförslag om utökad arbetsmarknadsutbildning samt

motionsförslag om höjning av utbildningsbidragen till samma nivå som

arbetslöshetsersättningen.

Utskottet anser att det är angeläget att stimulera rörligheten på

arbetsmarknaden. Regeringens avskaffande av vissa flyttningsbidrag, däribland

bohagstransporter, kan motverka en sådan rörlighet. Mot bl.a. denna bakgrund

anser utskottet att möjligheterna till ersättning för bohagsransporter snarast

bör återinföras.

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om möjlighet till befrielse

från finansieringsbidrag om praktikanordnare väljer att anställa en

ungdomspraktikant redan efter de första sex praktikmånaderna. En rad

motionsförslag om alternativa åtgärder mot ungdomsarbetslösheten avstyrks.

Utskottet tillstyrker en förlängning av utbildningsvikariaten till och med

budgetåret 1994/95 samt förslaget om avskaffande av avtalade

inskolningsplatser.

Med anledning av väckta motioner behandlar utskottet den

arbetsmarknadspolitiska situationen för kvinnor och för anställda inom den

offentliga sektorn.

Det är utomordentligt angeläget att vidta åtgärder som ökar möjligheterna för

invandrare att komma in på arbetsmarknaden. Utskottet befarar emellertid att

regeringens förslag om invandrarpraktik kan komma att skapa motsättningar

mellan olika grupper av arbetslösa. Utskottet biträder därför inte regeringens

förslag om en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd, benämnd praktik för invandrare.

Företrädare för regeringspartierna har reserverat sig till förmån för

regeringens förslag i fråga om flyttningsbidragen samt i fråga om praktik för

invandrare.

Socialdemokraterna har bl.a. reserverat sig vad gäller omfattning av

arbetsmarknadsutbildning, utbildningsbidragets utformning för vissa grupper,

olika ungdomsfrågor, utbildningsvikariatens omfattning, volymen av

beredskapsarbete och rekryteringsstöd samt sysselsättning i den offentliga

sektorn. Ny demokrati har reserverat sig i fråga om vidareutveckling av

ungdomspraktik, volymen av beredskapsarbete och rekryteringsstöd,

sysselsättningen inom den offentliga sektorn, invandrare och

svenskundervisning, nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m. Meningsyttring

från Vänsterpartiets suppleant i utskottet omfattar bl.a. ALU, bidrag till

företagsutbildning och olika ungdomsfrågor.

Propositionen

I proposition 1993/94:100 bilaga 11 (Arbetsmarknadsdepartementet) föreslår

regeringen att riksdagen

under punkterna

A 1 (s. 33--39)

1. medger att regeringen får bemyndiga AMS eller, efter AMS bestämmande,

länsarbetsnämnderna att under budgetåret 1994/95 besluta om avskrivning av

lånefordran som inte överstiger 75 000 kr uppkommen inom Arbetsmarknadsverket

under de förutsättningar som gäller för budgetåret 1993/94 (avsnitt 2.5),

2. godkänner att högst 50 000 000 kr av medlen under anslaget får användas

för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen (avsnitt 2.5),

3. till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95

anvisar ett ramanslag på 2 861 516 000 kr.

A 2 (s. 39--68)

dels antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som

genomgår arbetsmarknadsutbildning,

2. lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter,

3. 1 kap. 1 § lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

(lagförslaget behandlas i betänkande 1993/94:AU12),

4. lag om praktik för invandrare

dels

5. bemyndigar regeringen att besluta om användningen av högst

1 940 600 000 kr av medlen under anslaget för insatser som normalt inte

finansieras från anslaget (avsnitt 2.1),

6. godkänner det som regeringen föreslår om befrielse från skyldighet att

betala finansieringsbidrag vid ungdomspraktik (avsnitt 2.3),

7. godkänner det som regeringen föreslår om avskaffande av de avtalade

inskolningsplatserna (avsnitt 2.10),

8. godkänner det som regeringen föreslår om praktik för invandrare (avsnitt

2.11),

9. till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar ett

reservationsanslag på 28 608 931 000 kr.

A 3 (s. 69)

till Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten för budgetåret 1994/95

anvisar ett reservationsanslag på 4 000 000 kr.

A 4 (s. 69)

till Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet, m.m.

anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Propositionens lagförslag återfinns i betänkandets bilaga 1.

Motionerna

Motion från allmänna motionstiden 1993

1992/93:A728 av Kent Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen begär att regeringen förändrar förordningarna (SFS

1988:244--246) om tjänstegrupplivförsäkringar för AMU-elever m.fl. så att det

blir möjligt för homosexuella att förordna sin sambo till förmånstagare i

försäkringen.

Motioner från allmänna motionstiden 1994

1993/94:A201 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär att den nuvarande verksamheten med utbildningsvikariat

förlängs och i första hand omfattar även budgetåret 1994/95.

1993/94:A204 av Lars Stjernkvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär att den skyndsamt återkommer med förslag som gör det möjligt

att enligt i motionen skisserade modell förhindra uppsägningar av

offentliganställda i dagens konjunkturläge.

1993/94:A207 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en plan för heltäckande social infrastruktur i samverkan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser för de arbetslösa

kvinnorna inom ramen för huvudtiteln för arbetsmarknad.

1993/94:A208 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om "sjukvårdsvolontär" som en ny

arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

1993/94:A209 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arkitekters

arbetssituation.

1993/94:A215 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att kortsiktigt lindra effekterna av lågkonjunkturen

och strukturkrisen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att förhindra uppsägningar i offentliga sektorn under nuvarande

arbetsmarknadssituation,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av aktiva åtgärder för arbetslösa,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en mer flexibel användning av de arbetsmarknadspolitiska

medlen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetslivsutveckling.

1993/94:A216 av Maud Björnemalm och Inger Lundberg (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av åtgärder till följd av de strukturförändringar som nu sker inom

kontorssektorn.

1993/94:A217 av Ulla Tillander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet till

arbetsdelning i kampen mot arbetslösheten.

1993/94:A218 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsmarknadspolitiska åtgärder inom miljö- och transportsektorn,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att underlätta vård- och omsorgspersonals övergång från offentlig

till privat tjänstesektor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rekryteringsstödens betydelse för att underlätta en övergång till

den reguljära arbetsmarknaden.

1993/94:A220 av Filip Fridolfsson m.fl. (m, fp, c, kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsmarknadspolitiska åtgärder och deras påverkan på den

ordinarie

arbetsmarknaden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inriktningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör vara

att ge mesta möjliga sysselsättning till minsta tänkbara kostnad.

1993/94:A221 av Axel Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konkreta förslag

för

att nedbringa den höga ungdomsarbetslösheten i Sverige.

1993/94:A222 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

företagsträningsprogram.

1993/94:A223 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansieringsavgift

för ungdomspraktikanter.

1993/94:A225 av Pierre Schori och Eva Johansson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anslå

arbetsmarknadsmedel för att garantera investeringsprogrammet vid

Riksidrottsförbundets anläggning Bosön.

1993/94:A227 av Lars Ulander m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna för

ALU-projekt måste vara sådana att arbetena inte kan förväxlas med ordinarie

jobb.

1993/94:A229 av Kaj Larsson och Börje Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär att förslag snarast framläggs till nytt regelsystem som

uppmuntrar samåkning.

1993/94:A234 av Carl Olov Persson (kds) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att ta

till vara invandrarnas kompetens vid utformningen av arbetsmarknads- och

näringspolitiken.

1993/94:A236 av Rune Thorén och Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en satsning

på ett särskilt pilotprojekt inom Göteborgsregionen för blivande

entreprenörer.

1993/94:A238 av Hans Andersson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ungdomars arbetssituation,

3. att riksdagen hos regeringen begär en plan för att olika samhällssektorer

skall bli kretsloppsanpassade enligt vad i motionen sägs om möjligheterna att

sysselsätta arbetslösa ungdomar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett bidrag på 250 miljoner kronor för att staten i samarbete med

kommunerna arbetar med Agenda 21.

1993/94:A240 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om aktiv

arbetsmarknadspolitik genom Östgötamodellen.

1993/94:A241 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsmarknadspolitikens allmänna inriktning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att arbetslinjen konsekvent skall hävdas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kvinnoarbetslösheten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att smidigare former skall eftersträvas för invandrares och

flyktingars medverkan i arbetslivet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att rörlighet på arbetsmarknaden positivt främjas,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att prioritera en förbättrad upphandling och utvärdering av

arbetsmarknadsutbildning i avsikt att effektivisera utbildningen och pressa

kostnaderna.

1993/94:A242 av Kjell Johansson m.fl. (fp, m, c, kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsförmedlingarna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ALU-projekt.

1993/94:A245 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder inom

arbetsmarknadspolitiken som främjar den sociala ekonomin.

1993/94:A247 av Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om ett större ansvar för

universitet och högskolor att medverka vid arbetsförmedling för studerande.

1993/94:A248 av Martin Nilsson och Ulrica Messing (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en plan mot ungdomsarbetslösheten.

1993/94:A250 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om regeringens arbetsmarknadspolitik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en aktiv sysselsättningspolitik,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av arbetsmarknadspolitiken,

4. (del) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om vikten av att utnyttja anslagna medel för

arbetsmarknadspolitiska ändamål,

5. att riksdagen beslutar att outnyttjade medel för arbetsmarknadspolitiska

åtgärder anslagna för budgetåret 1993/94 reserveras för motsvarande ändamål

för

budgetåret 1994/95,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att förhindra utslagning inom den kommunala sektorn,

7. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95

anvisar 2 400 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit för

arbetsmarknadsutbildning inkl. utbildningsbidrag,

8. att riksdagen till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för

budgetåret 1994/95 anvisar 48 300 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av arbetsmarknadsutbildning,

10. att riksdagen beslutar att fullt utbildningsbidrag skall utgå till

personer som genomgår arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära

skolväsendet,

11. att riksdagen beslutar att fullt utbildningsbidrag skall utgå till

ungdomar i åldrarna 20--24 år som är berättigade till ersättning från

arbetslöshetskassa och som saknar treårig gymnasial utbildning enligt vad i

motionen anförts,

12. att riksdagen beslutar att arbetstiden för beredskapsarbetare återställs

till 40-timmarsvecka,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om beredskapsarbeten,

14. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret

1994/95 anvisar 800 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit för

beredskapsarbeten,

15. att riksdagen beslutar att finansieringsbidragen för ungdomspraktik

avskaffas,

16. att riksdagen beslutar att ungdomspraktiken ersätts med en kortare

praktikplats och därefter en anställning med rekryteringsbidrag i högst nio

månader,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ungdomspraktik,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ungdomsprojekt,

19. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret

1994/95 anvisar 250 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit till de

otraditionella medlen för ungdomsprojekt enligt vad i motionen anförts,

20. att riksdagen beslutar att avskaffa ALU-delegationen,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ALU-volymen,

22. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret

1994/95 anvisar 120 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit för

arbetslivsutveckling, kringkostnader,

23. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret

1994/95 anvisar 5 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit för

ALU-delegationen,

24. att riksdagen -- om yrkandena 22 och 23 bifalls -- till

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar 125 000 000 kr

utöver vad regeringen föreslagit för arbetsmarknadsutbildning,

25. att riksdagen beslutar att regeringen inte får disponera 310 000 000 kr

av anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ospecificerade

arbetsmarknadspolitiska åtgärder på utsatta orter och olika utvecklingsprojekt

enligt vad i motionen anförts,

26. att riksdagen hos regeringen begär förslag till fördelning av ej

fördelade medel under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder enligt vad i

motionen anförts,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbildningsvikariaten,

28. att riksdagen beslutar att bidraget för företagsutbildning höjs till

högst 90 kr per timme enligt vad i motionen anförts,

35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om reglerna för uthyrning av arbetskraft.

1993/94:A252 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär att Länsarbetsnämnden i Blekinge bemyndigas att med

ianspråktagande av arbetsmarknadsmedel träffa överenskommelse med såväl

offentlig som privat arbetsgivare om stöd under 1994 för fortsatt arbete på

ordinarie arbetsplats.

1993/94:A254 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av den aktiva arbetsmarknadspolitiken,

2. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95

anvisar ett reservationsanslag på 5 058 000 000 kr utöver vad regeringen har

föreslagit,

3. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag i proposition 1993/94:100

om bemyndigande för regeringen att besluta om användningen av högst 1 940 600

000 kr av medlen under anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för

insatser som normalt inte finansieras från anslaget,

6. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om stöd för

investeringar i kommunernas gatu- och vägnät,

8. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om stöd till

kommuner och landsting för att förlänga uppsägningstider,

9. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om en ny åtgärd för

ungdomar kallad ungdomsintroduktion,

10. att riksdagen beslutar om inriktningen av ungdomspraktikplatserna i

enlighet med vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag i proposition

1993/94:100 om befrielse från skyldighet att betala finansieringsbidrag vid

ungdomspraktik,

12. att riksdagen beslutar att verksamheten med akademikerpraktik skall

upphöra och ersättas med rekryteringsstöd i enlighet med vad som anförts i

motionen,

13. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag i proposition

1993/94:100 om lag om praktik för invandrare,

14. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag i proposition

1993/94:100 om praktik för invandrare,

15. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om användningen av

rekryteringsstöd och beredskapsarbeten,

16. att riksdagen beslutar om beräkningen av statsbidragen till

beredskapsarbeten i enlighet med vad som anförts i motionen,

17. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om

utbildningsvikariatens användning,

18. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar anta motionens

förslag till lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om

socialavgifter i enlighet med motionens bilaga 1,

19. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om

ALU-verksamheten,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

utbildningsbidragen skall motsvara arbetslöshetsersättningen i enlighet med

vad

som anförts i motionen,

21. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om starthjälp och

stöd för bohagstransporter,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om medel till AMS förvaltningsanslag.

1993/94:A256 av Monica Widnemark (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors arbete,

utveckling

av arbetsmiljöer och lika rätt till kompetensutveckling.

1993/94:A257 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att reglerna för utbildningsvikariat ändras till att omfatta också

deltidsanställda,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utbildningsvikariat skall kunna erbjudas också övertalig

personal inom offentlig sektor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att fördelningen av utbildningsvikariat mellan övertaliga inom

kommuner och landsting och övriga arbetssökande hos arbetsförmedlingarna kan

göras genom avtal mellan AMS och lokala parter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att reglerna för ekonomisk ersättning ändras så att arbetsgivaren

erhåller rätt till avdrag på maximalt 1 000 kr per dag och anställd som

genomgår utbildning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att begränsningen i regleringsbrevet på 1 miljard kronor för

avdragsrätt för 75-kronan avskaffas,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att avdraget kan jämkas enligt lokala partsöverenskommelser i fråga

om utbildningsvikariat för övertaliga inom offentlig sektor.

1993/94:A258 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen till

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar 2 700 miljoner

kronor för att stimulera kommunerna och landstingen att förlänga

uppsägningstiden för varslad personal.

1993/94:A260 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändrade regler för

samordning mellan omställningspension och utbildningsbidrag.

1993/94:A262 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de mål och inriktningar för arbetsmarknadspolitiken som föreslagits

i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en objektiv utvärdering av de undanträngningseffekter och den

snedvridning av konkurrensen som ALU har lett till,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att GAS snarast skall upphöra,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att aktivera arbetslösa i kommunernas regi i kommunal

jobbaktivering,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att starta resursutvecklingsprojekt, RU-projekt,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att man med dagens svåra arbetsmarknad bör satsa på ett utökat

antal

beredskapsarbeten och arbeten med rekryteringsstöd,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att beredskapsarbeten i lika stor grad bör erbjudas till

näringslivet som till kommuner och landsting,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ersättningen för beredskapsarbeten inte skall överstiga 90 % av

ordinarie lön,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tillsätta en snabbutredning som undersöker möjligheten att

vidareutveckla de redan befintliga ungdomspraktikplatserna, så att ungdomarna

efter avslutad praktiktjänstgöring får någon form av bevis/betyg, som visar

vad

de lärt sig och presterat under praktikperioden,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att för att stimulera företagen till anställning av ungdomar i

praktikplats skall erlagda pengar betalas tillbaka till företagen om de

anställer ungdomen efter fullgjord praktik,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att innan företagen får den andra perioden av ungdomspraktik skall

ett avtal upprättas med arbetsförmedlingen om att företaget avser att anställa

ungdomen efter periodens slut,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att företag som inte anställer ungdomspraktikanter efter tolv

sammanhängande månader skall försättas i karantän om förslagsvis två år för

utnyttjande av praktikanttjänster eller likartad praktik,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att akademikerpraktiken skall följa samma riktlinjer som vi

föreslagit beträffande den övriga ungdomspraktiken,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att flyktingar och invandrare skall få stöd för att lära sig

svenska

innan de får ta del av arbetsmarknadspolitiska åtgärder och att

sfi-undervisningen måste bedrivas med fastlagda klara mål,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att vissa ekonomiska sanktioner bör kunna företas om inte

flyktingar/invandrare fullföljer ålagd svenskundervisning,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den proposition som regeringen kommer att lägga fram om

sfi-undervisningen bör föreslå att kriterier fastställs som innebär att den

som

skall stanna i Sverige skall lära sig så bra svenska att språket inte blir en

barriär för att komma in på arbetsmarknaden,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att pengar bör avsättas till arbetsförmedlingarna för att

kontrollera de svarta jobben och de arbetslösas sysselsättning, när de

befinner

sig utanför de arbetsmarknadspolitiska stödåtgärderna,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en omedelbar och objektiv utredning av det utbredda

a-kassefusket kommer till stånd,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att starta-eget-bidraget endast skall vara ett sista alternativ för

den blivande företagaren för att inte ta bort incitamentet att redan från

början klara sig utan samhällelig inblandning,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att möjligheter för en samordning av AF, LAN, länsstyrelse och

utvecklingsfond snarast bör införas, där vägledarnas kompetens att bedöma

projektens livskraft betydligt måste höjas,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att starta-eget-bidrag inte får utgå till anställda som säger upp

sig från ett företag för att sedan efter kort tid starta liknande verksamhet

under bidragsform,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att all vuxenutbildning samlas under en och samma administration

för

att skapa enhetlighet i systemet på sätt som förordats i motionen,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en snabbutredning bör tillsättas som skall undersöka

möjligheten

till ett enda anställningsstöd som skall vara förhandlingsbart i både tid och

procent,

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tillsätta en utredning som skall ha till uppgift att

rationalisera och effektivisera Arbetsmarknadsverkets organisationer i

enlighet

med vad som sägs under 2.9 i denna motion,

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en snabbutredning av Arbetsmarknadsverkets svindlande affärer

omedelbart bör genomföras,

35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att arbetsförmedlingarna måste få stöd och hjälp att rationalisera

sina kontor och att utbilda sin personal så att de får erforderlig kompetens

att kunna ta hand om de arbetssökande,

37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att lägga Lindbeckkommissionens förslag till grund för fortsatta

åtgärder inom arbetsmarknadsområdet,

38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tillsätta en expertkommission (enligt Lindbeckmodell) som

sakligt och opolitiskt arbetar fram förslag om hur man bäst råder bot på

arbetslösheten,

39. att riksdagen till A 2, Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, för budgetåret

1994/95 anvisar 10 miljarder kronor mindre än vad regeringen föreslagit eller

således 18 miljarder kronor.

1993/94:A263 av Margareta Israelsson och Berit Oscarsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av de regler som styr möjligheterna att få

utbildningsbidrag, lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån med hänsyn till

kvinnors möjligheter att starta nya företag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att vid länsstyrelserna inrätta ett utvecklingscentrum för att

stödja kvinnors möjligheter att starta företag.

1993/94:A264 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetslösa

akademiker.

1993/94:A265 av Elvy Söderström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna för

utbildningsbidraget bör ändras så att de arbetslösa som anvisas en

arbetsmarknadsutbildning erhåller en ersättning som motsvarar den

ersättningsnivå som a-kassan ger.

1993/94:A266 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen skyndsamt beslutar om tillfällig dispens från

anställningsskyddslagstiftningen för anställning av arbetslösa att träda i

kraft den 1 april 1994,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att skyndsamt utfärda regler för att undvika missbruk av den

föreslagna tillfälliga dispensen.

1993/94:A269 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att öronmärka pengar till sjuk- och äldrevården så

att uppsagda sjuksköterskor, undersköterskor, vårdbiträden skall kunna stanna

kvar inom vården under viss tid enligt de villkor som anges i motionen,

4. att riksdagen beslutar att 400 miljoner kronor skall användas för

upprustning av glesbygdsvägar under innevarande budgetår,

5. (del) att riksdagen beslutar att finansieringen av satsningarna i

yrkandena 1--4 sker genom överföring av medel avsatta för

arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94.

1993/94:A450 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om regelstyrningen av länsarbetsnämnderna,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ungdomspraktik,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om studiefinansieringens premiering av studier i förhållande till

kontantstöd,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökning av antalet beredskapsarbeten.

1993/94:Fi210 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i avvaktan på ny arbetsrättslagstiftning införa en omgående

dispens för företag med färre än 25 anställda från de känsligaste delarna av

arbetsrättslagstiftningen.

1993/94:Sf616 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att prioritera flyktingar och

invandrare.

1993/94:So249 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kommunernas och landstingskommunernas ekonomiska situation.

1993/94:Kr289 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sysselsättningsskapande åtgärder på kulturområdet.

1993/94:Kr409 av Anita Persson m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det särskilda vuxenstudiestödet för arbetslösa resp.

utbildningsbidraget för studerande.

1993/94:Ub666 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utbildning inom geriatrisk vård och omvårdnad bör prioriteras

vid AMS-insatser för uppsägningshotad landstingspersonal.

1993/94:Ub907 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbildningsbidragen.

1993/94:N283 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av aktiva arbetsmarknadspolitiska insatser,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbildningsbidragen.

1993/94:N307 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna var i motionen

anförts om friare användning av de arbetsmarknadspolitiska medlen inom

länsarbetsnämnderna för att bättre passa lokala/regionala behov.

1993/94:Bo251 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ett generellt anställningsstöd för ungdomar i enlighet

med av socialdemokraterna framlagt förslag,

5. att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt AMS att förhandla med

kommunsektorn om förlängda uppsägningstider för friställd personal oavsett om

denna är anställd tillfälligt eller tills vidare,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av friare bestämmelser för

länsarbetsnämnden/arbetsförmedlingarna att använda tilldelade medel för

kunskapsuppbyggnad, nätverk, nyföretagande, lokalkostnader etc. för nystartade

företag.

Allmän bakgrund

Enligt Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar (AKU) uppgick

arbetslösheten i januari 1994 till 371 000 personer eller 8,8 % av hela

arbetskraften (7,5 % i januari 1993). Jämfört med januari månad 1992 och 1993

då arbetslösheten för män uppgick till 5,2 % resp. 9,0 % och för kvinnor till

3,6 % resp. 5,8 %, skiljer sig numera arbetslöshetstalet mera mellan könen. I

januari 1994 uppgick arbetslösheten till 10,5 % för män och 7,0 % för kvinnor.

Arbetslösheten för ungdomar mellan 16 och 24 år uppgick i januari 1994 till

87 000 personer (19,4 %), vilket kan jämföras med 62 000 personer (10,1 %) i

januari 1992.

Långtidsarbetslösheten (arbetslösa över sex månader) har ökat kraftigt. I

januari 1994 var antalet långtidsarbetslösa uppe i 144 000 personer jämfört

med

43 000 personer vid motsvarande tidpunkt två år tidigare och 79 000 i januari

1993. Detta innebär att nästan 40 % av alla arbetslösa nu är

långtidsarbetslösa.

AMS verksamhetsstatistik visar att antalet arbetslösa sökande vid

arbetsförmedlingen i slutet av januari 1994 uppgick till 375 000 personer.

Antalet personer som varslats om uppsägning har minskat under 1993 jämfört

med både 1991 och 1992. Totalt under år 1993 har 121 500 personer varslats om

uppsägning, vilket innebär en minskning med nära 65 000 personer jämfört med

året innan.

Efterfrågan på arbetskraft är fortfarande låg. Antalet nyanmälda lediga

platser uppgick i januari 1994 till 21 000 jämfört med 25 800 i januari 1992.

Antalet sysselsatta enligt AKU uppgick i januari 1994 till 3 820 000

personer, vilket innebär en minskning med 405 000 personer under en

tvåårsperiod. Mer än hälften av minskningen faller på männen.

Antalet sysselsatta inom industrin, vilka i januari 1992 uppgick till 869 000

personer, beräknas i januari 1994 till 728 000 personer, dvs. en minskning med

141 000 personer. Sysselsättningen inom byggnadsindustrin har på två års sikt

minskat med 60 000 personer och uppgår i januari 1994 till 218 000 personer.

Inom området privata tjänster (exkl. samfärdsel och handel) har antalet

sysselsatta från januari 1992 till januari 1994 minskat från 744 000 personer

till 711 000 personer. Under samma period har antalet sysselsatta inom området

offentliga tjänster minskat med 75 000 från 1 377 000 personer till

1 302 000 personer.

För helåret 1993 uppgick antalet deltidsarbetande genomsnittligt till 987 000

personer. Sett som årsgenomsnitt har antalet deltidsarbetande minskat med 48

000 personer från år 1991 till år 1993. Antalet personer med kort deltid

(1--19

timmar) ökade under denna tid med ca 6 000 samtidigt som antalet personer med

lång deltid (20--34 timmar) minskade med över 50 000.

I januari 1994 uppgick arbetskraften till 4 191 000 personer, vilket innebär

en minskning med 235 000 personer jämfört med januari 1992. Ungdomar i åldern

16--24 år står för två tredjedelar av denna minskning; arbetskraften omfattade

157 000 färre ungdomar i januari 1994 jämfört med två år tidigare. Samtidigt

gick 9 300 ungdomar (under 25 år) i arbetsmarknadsutbildning och 79 900 var i

ungdomspraktik enligt AMS verksamhetsstatistik för januari 1994.

Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder vid olika tidpunkter

under perioden 1988--1993

______________________________________________________________________________

Stödform 1988 1991 1992 1993 1994

jan. jan. jan. jan. jan.

______________________________________________________________________________

Arbetsmarknadsutbildning

exkl. företagsutbildning 47 900 45 000 86 800 76 600 61 800

Utbildning i företag 2 600 5 800 14 700 9 700 8 100****

Arbetsmarknadsinstitut* 5 000 6 900 7 200 8 600 6 500

Beredskapsarbete 17 300 8 700 14 200 16 300 14 300

Ungdomsåtgärder** 18 300 9 000 22 100 85 500 80 300

Rekryteringsstöd 4 400 2 000 9 600 8 500 10 500*****

Lönebidrag 42 800 45 700 42 500 41 800 40 400*****

Offentligt skyddat arbete 5 600 5 700 5 200 5 600 4 600*****

Samhall 28 300 30 100 29 400 28 500 27 900*****

Utbildningsvikariat - - 9 400 8 700 13 100

Arbetslivsutveckling*** - - - 1 100 50 700

Totalt antal personer 172 200 158 900 241 100 290 900 318 200

______________________________________________________________________________

_

*) Ny statistik fr.o.m. år 1990

**) Avser ungdomslag, inskolningsplatser samt ungdomspraktikplatser

***) Ny åtgärd fr.o.m. år 1993

****) Avser november 1993

*****) Avser december 1993

Källa: AMS

I finansplanen konstateras en viss ekonomisk återhämtning inom OECD-området

samtidigt som takten i förbättringarna betecknas som svag. Den internationella

konjunkturen präglas av starkt skiljaktiga utvecklingstendenser. I Nordamerika

inleddes en konjunkturuppgång mot slutet av år 1991. Återhämtningen fortsätter

även i Storbritannien. I Japan däremot finns för närvarande inga tecken på en

snar uppgång.

Enligt Konjunkturinstitutets decemberrapport förefaller konjunkturen i

Kontinentaleuropa ha nått botten i mitten av år 1993. Produktionen

stabiliseras

och vänder svagt uppåt. Styrkan och tidpunkten för en varaktig

konjunkturuppgång anses dock vara svårbedömd. BNP-tillväxten för OECD-området

som helhet väntas bli 2 % för 1994 och 2,6 % år 1995 (0,8 % 1993).

Den höga arbetslösheten är det dominerande problemet i flertalet europeiska

länder. Enligt OECD:s decemberprognos beräknas den genomsnittliga

arbetslösheten i Västeuropa att stiga från 10,7 % år 1993 till 11,4 % år 1994

och till 11,5 % år 1995. I följande sammanställning redovisas utvecklingen av

arbetslösheten (% av arbetskraften) i ett antal OECD-länder och inom

Europeiska

unionen (EU).

___________________________________________________________

Land 1990 1992 1993 (nov.)

___________________________________________________________

Sverige 1,7 5,3 8,4

Danmark 8,1 9,5 10,4

Finland 3,4 13,0 18,4

Frankrike 8,9 10,0 11,5

Italien 10,3 10,3 11,5

Japan 2,1 2,2 2,6*

Spanien 15,9 18,0 22,6

Storbritannien 6,8 10,0 10,2

Tyskland (väst) 4,8 4,5 5,9

USA 5,4 7,3 6,4

EU 8,4 9,3 10,8

__________________________________________________________

*) Avser september 1993

Källor: OECD, Eurostat, Arbetsmarknadsdepartementet

Olika mätmetoder gör att uppgifterna inte är helt jämförbara.

I finansplanen konstateras att den svenska ekonomin nu definitivt verkar ha

passerat ett bottenläge. Exporten ökar snabbt och den inhemska efterfrågan

stabiliseras. Den negativa utvecklingen av BNP med -1,9 resp. -2,0 % för åren

1992 och 1993 bryts, och BNP-tillväxten för 1994 och 1995 uppskattas till

2,4 resp. 2,9 %.

Trots de goda tillväxtutsikterna väntas de stora obalanserna på

arbetsmarknaden kvarstå under de närmaste åren. Den genomsnittliga

arbetslösheten beräknas till 8,0 % för 1994 och till 7,2 % 1995 (8,2 % 1993).

I budgetpropositionen nämns bl.a. följande pågående utredningar inom

arbetsmarknadsområdet.

Arbetsmarknadspolitiska kommittén (dir. 1993:132) har till uppgift att

granska arbetsmarknadspolitikens roll, omfattning, inriktning och avgränsning

(se nedan).

1992 års arbetsrättskommitté (dir. 1991:118, 1992:109) avlämnade sitt

delbetänkande Ny anställningsskyddslag (SOU 1993:32) i maj 1993 och

slutbetänkandet väntas i maj innevarande år.

Utredningen om ledighetslagstiftningen (dir. 1992:98) lämnar sitt betänkande

den 24 mars i år.

Dessutom nämns att Riksdagens revisorer avlämnat rapporten

Arbetsmarknadspolitik (1993/94:1).

Arbetsmarknadsutskottet arrangerade den 2 december 1993 en utfrågning om

framtidens arbetsplatser inom den offentliga sektorn. Protokoll från

utfrågningen samt förteckning över inbjudna personer och deltagande

riksdagsledamöter redovisas i en bilaga till detta betänkande.

Utredning om arbetsmarknadspolitikens roll, omfattning, inriktning och

avgränsning

Regeringen beslutade i november 1993 om direktiv till en parlamentarisk

utredning på arbetsmarknadsområdet. Kommittén (dir. 1993:132) har fått i

uppdrag att undersöka arbetsmarknadspolitikens roll, omfattning, inriktning

och

avgränsning. Även Arbetsmarknadsverkets struktur ingår i utredningsuppdraget.

I utredningen kan följande huvudfrågor urskiljas:

Hur bör arbetsmarknadspolitiken utformas för att främja tillväxt och fullgod

sysselsättning i hela landet?

Hur effektiva är de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och hur bör de se ut i

framtiden?

Hur påverkas arbetsmarknadspolitiken av EES-avtalet och en eventuell

anslutning till Europeiska unionen?

Hur bör arbetsmarknadspolitiken avgränsas och samspela med andra

politikområden?

Hur kan arbetsmarknadspolitiken motverka utslagning av svaga grupper på

arbetsmarknaden?

Hur kan arbetsmarknadspolitiken bidra till att skapa nya arbetstillfällen

genom ny- och småföretagande?

Hur bör Arbetsmarknadsverkets struktur utformas och dimensioneras?

Hur kan den nuvarande styrningen och kontrollen av arbetsmarknadspolitiken

förbättras?

I direktiven anförs att utvecklingen under senare år har gjort det allt

tydligare att det finns en gräns för arbetsmarknadspolitikens

stabiliseringspolitiska möjligheter. Bakgrunden är vidare att den stora

åtgärdsvolymen riskerar att snedvrida konkurrensen och tränga ut ordinarie

arbeten samt att arbetskraftens kompetens måste höjas för att underlätta

strukturomvandling och hög tillväxt.

Utredningsområden som bör belysas enligt direktiven är bl.a. individernas

drivkrafter för arbete och vidareutbildning, lönebildningen i relation till

regelsystem och ersättningsnivåer inom åtgärder och a-kassa, prioriteringar

inom arbetsmarknadspolitiken, könssegregeringen samt Arbetsmarknadsverkets

organisation. Målstyrningen av AMV liksom AMV:s uppföljning av verksamheten

skall analyseras. Kommittén bör vidare överväga lämpligheten av de nuvarande

tre nivåerna inom organisationen, dvs. AMS, Länsarbetsnämnden och

arbetsförmedlingen. Överväganden bör göras om Ami skall utgöra en samlad

uppdragsverksamhet, som mot betalning producerar tjänster såväl för

arbetsförmedlingens räkning som för andra kunder.

Arbetet har ännu inte påbörjats i början av mars 1994.

Senast den 31 december 1994 skall kommittén lämna ett delbetänkande som

innehåller en utvärdering av den nuvarande arbetsmarknadspolitiken och

principiella utgångspunkter för framtiden. Hela utredningsuppdraget skall vara

slutfört före utgången av år 1995.

Utskottet

Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning

Propositionen

Målet för arbetsmarknadspolitiken (s. 11--12) är en politik för arbete och

tillväxt. En varaktigt ökad sysselsättning bygger på en sund ekonomi,

kraftfull

miljöpolitik, regional balans och goda förutsättningar för arbete och

investeringar.

Förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken (s. 12--13) visar på flera

ljuspunkter. Botten i den svåraste recessionen på över ett halvsekel

förefaller

att vara nådd. Exporten växer, nedgången på hemmamarknaden har brutits,

produktionen stiger, industriinvesteringarna ökar och räntan har fallit.

Enligt

finansplanen ökar BNP med 2,4 % år 1994 och med 2,9 % år 1995. På

arbetsmarknaden finns svaga men likartade signaler; bl.a. minskar varslen om

uppsägningar. Från en öppen arbetslöshet på 8,2 % år 1993 förutses en

minskning

till 8,0 % under år 1994.

Enligt regeringen kommer läget på arbetsmarknaden även under år 1994 att vara

mycket bekymmersamt.

Med hänsyn till de stora underskotten i statens finanser inriktas regeringens

politik såväl på att rätta till de långsiktiga obalanserna i ekonomin som på

att förbättra incitament och regler så att de stimulerar till företagande och

arbete.

Inriktningen av arbetsmarknadspolitiken (s. 14--18) bör i stort sett vara

densamma nästa budgetår som under innevarande. För nästa budgetår föreslås

sålunda att politiken inriktas på att förebygga långtidsarbetslöshet och

utslagning, utnyttja den reguljära arbetsmarknaden, stimulera rekryteringen

till näringslivet, öka jämställdheten på arbetsmarknaden och effektivisera

medelsanvändningen. Aktiva insatser prioriteras framför passiva. Regeringen

kommer noga att följa utvecklingen på arbetsmarknaden och återkommer till

riksdagen när förändringar på grund av konjunkturskäl är motiverade.

Arbetsmarknadsverkets (AMV) resurser skall användas effektivt. Särskilt måste

de gruppinriktade metoderna utvecklas vidare. Arbetsförmedlingen kan bidra

till

ökad jämställdhet; omstruktureringen inom den offentliga sektorn gör att många

kvinnor måste bredda sin kompetens och sitt yrkesval.

Inom det ekonomiska utrymmet samt inom ramen för de av statsmakterna angivna

målen och riktlinjerna har AMV stor frihet att själv besluta om

medelsdispositionen för de konjunkturberoende åtgärderna.

Regeringens förslag innebär att 28,6 miljarder kronor anvisas till anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Regeringen anser att 1,9 miljarder kronor

bör

"hållas inne" i avvaktan på att en säkrare bedömning av arbetsmarknadsläget

kan

göras m.m. Enligt propositionen bör riksdagen bemyndiga regeringen att senare

besluta om användningen.

Totalt sett skall 400 000 personer per månad kunna erbjudas en

arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller en utbildningsplats. Eftersom åtgärdernas

varaktighet för varje individ oftast är maximerad till sex månader blir det

totala antalet berörda personer under året väsentligt större än 400 000.

Omfattningen av åtgärdsvolymen bör dock successivt minskas i takt med att

sysselsättningsläget förbättras.

Motionerna

Socialdemokraterna anför i motion A254 (yrk. 1, 6) att

Socialdemokraternas mål är en tillväxt på 4 %, en ökning av antalet

sysselsatta

och en kraftig minskning av den öppna arbetslösheten. Under nästa år vill

Socialdemokraterna minska arbetslösheten med 2 procentenheter, vilket kan

bedömas leda till att ungdomsarbetslösheten sjunker med 6 procentenheter.

Enligt motionen uppnås inte de mål som riksdagen har satt upp; det brister i

både omfattning och innehåll inom den aktiva arbetsmarknadspolitiken. De nya

åtgärderna som kommit till tränger undan ordinarie arbeten. Incitamenten för

den arbetslöse att delta i aktiva åtgärder minskar.

För att uppnå de uppställda målen krävs att man tar till vara de lediga

resurser som finns, ökar investeringarna och satsar mer på utbildning. På

utbildningsområdet redovisas dels utbildningsförslag rörande skolan och Komvux

m.m., dels förslag på arbetsmarknadsutbildningens område. Beträffande

investeringarna redovisas i motionen en totalbild som rör investeringar inom

kommunikationer, byggande, kommunala verksamheter, kultur, miljö m.m.

Arbetslinjen skall hävdas. Aktiva åtgärder skall användas före

sysselsättningsskapande åtgärder. Ungdomspraktik och ALU skall vara

sistahandsåtgärder. Platsförmedling skall prioriteras. Särskilda

ansträngningar

bör göras för sysselsättningen inom vissa grupper som flyktingar och andra

invandrare, arbetshandikappade och ungdomar. Arbetslöshetsperiodernas längd

skall kortas, långtidsarbetslösheten minska och insatserna mot den

könsuppdelade arbetsmarknaden öka.

Socialdemokraterna begär att riksdagen till anslaget Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder anvisar 5,1 miljarder kronor utöver regeringsförslaget. En ren

volymökning jämfört med propositionen förordas vad gäller särskilt anordnad

arbetsmarknadsutbildning, arbetsmarknadsutbildning i reguljär utbildning,

utbildningsvikariat samt stöd till kommunerna för att förlänga

uppsägningstiden

för 20 000 kommunalt anställda. Volymökningen av dessa åtgärder innebär

sysselsättning/utbildning för ytterligare 35 800 personer i genomsnitt per

månad. Inom ramen för anslaget föreslås extra insatser motsvarande 1 miljard

kronor för kommunala gator och vägar. Med kommunernas bidrag innebär förslaget

investeringar för det dubbla beloppet under budgetåret 1994/95. Detta

motsvarar

enligt motionen 4 000 årssysselsatta.

Beträffande det sammanlagda antalet personer i ungdomsåtgärder,

akademikerpraktik, beredskapsarbeten och rekryteringsstöd föreslås inte någon

annan volym än den av regeringen beräknade, däremot en annan fördelning på

åtgärder. I detta sammanhang föreslås en ny åtgärd som benämns

ungdomsintroduktion.

Ny demokrati framhåller i motion A262 (yrk. 1, 17--18, 32--34 och 37--38)

att partiets målsättning är att alla arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall

upphöra på sikt. Nydemokraterna tar avstånd från alla åtgärder som inte leder

till ökad kompetens genom utbildning eller riktiga jobb. Genom rätt

förutsättningar för de små och medelstora företagen skapas de riktiga jobben.

Arbetsmarknadspolitiska stöd till företag skall följas upp så att de inte

bidrar till att andra livsdugliga företag konkurreras ut.

Ungdomsarbetslösheten

angrips genom införande av ungdomslöner; därigenom skall det bli billigare att

anställa ungdomar, vilket medför att arbetsmarknaden öppnas för ungdomar.

Ny demokrati föreslår en volymminskning av de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna motsvarande tio miljarder kronor. Utbildningsplatser i företag som

ger jobb bör prioriteras framför artificiella insatser som ALU. I dagens svåra

arbetsmarknadssituation bör man satsa på ett utökat antal beredskapsarbeten

och

arbeten med rekryteringsstöd. Ungdomspraktik är en åtgärd som motionärerna

hoppas kan upphöra på sikt om lärlingssystem m.m. införs. På kort sikt bör de

befintliga ungdomspraktikplatserna vidareutvecklas till någon form av

utbildning kombinerad med arbete, vilket kräver att företagen får utökade

bidrag för att tillhandahålla platser. Starta-eget-bidraget har delats ut

alltför frikostigt, varvid de nya företagen kan konkurrera ut de redan

etablerade på orten.

Vidare begär Ny demokrati att medel bör avsättas för arbetsförmedlingarnas

kontroll av arbetslösas sysselsättning utanför stödåtgärderna. En omedelbar

och

objektiv utredning av svartjobb och a-kassefusk bör komma till stånd.

Regeringen bör också tillsätta en snabbutredning som skall undersöka

möjligheten till ett enda anställningsstöd, vilket bör vara förhandlingsbart i

både tid och procent.

Ineffektiviteten i AMV:s organisation gör att avveckling av AMS, LAN och AMI

bör utredas. De arbetsuppgifter som inte kan bortrationaliseras överförs till

de lokala arbetsförmedlingarna eller till Arbetsmarknadsdepartementet, som i

sin tur kan delegera vissa uppgifter till länsstyrelserna. Även AMV:s

ineffektivitet, slöseri och svindlande affärer bör snabbutredas enligt

motionen.

Ny demokrati anser vidare att Lindbeckkommissionens förslag bör kunna ligga

till grund för fortsatta åtgärder på arbetsmarknadsområdet. Åtgärder som nämns

i sammanhanget gäller liberalisering av arbetsmarknadslagstiftningen och

turordningsreglerna, övergång till billigare arbetsmarknadsåtgärder,

återinförande av inbyggda verkstadsskolor i företagen m.fl. åtgärder.

För att råda bot på arbetslösheten föreslår Ny demokrati en expertkommission

som sakligt och opolitiskt arbetar fram förslag. Därigenom undviks att

särintressen får ett alltför stort inflytande enligt motionärerna.

Vänsterpartiet anser i motion A250 (yrk. 1--3, 35) att

arbetsmarknadspolitiken i allt högre grad har fått bära den

stabiliseringspolitiska bördan och att den har blivit allt mindre effektiv.

Åtgärdernas kvalitet har sjunkit och incitamenten för de arbetslösa har

försvagats. Arbetslinjen har i realiteten övergivits.

Vänsterpartiet sätter kravet på full sysselsättning i centrum för den

ekonomiska politiken. Enligt motionen krävs en mer aktiv politik från regering

och riksdag för att dra igång en hållbar tillväxt som kan minska

arbetslösheten.

Den inriktning av arbetsmarknadspolitiken som Vänsterpartiet föreslår innebär

att så mycket som möjligt av de arbetsmarknadspolitiska medlen bör satsas på

den ordinarie arbetsmarknaden och inte som nu i åtgärder som har en kortsiktig

inriktning och skapar en artificiell sysselsättningssektor. Karaktären av

gratisarbetskraft hos ungdomspraktik och ALU är mycket negativ.

ALU-expansionen

bör hållas tillbaka och ungdomspraktiken bör trappas ner. Subventionerade

anställningar med rekryteringsstöd och den nya åtgärden GAS bör kunna ge

effekt

i den kommande konjunkturuppgången. Vidare bör reglerna om uthyrning av

arbetskraft förändras till tidigare utformning.

Vänsterpartiet begär att riksdagen för nästa budgetår anvisar ca 3,5

miljarder kronor utöver regeringsförslaget till de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna. Vänsterpartiet räknar i förhållande till regeringen med utökade

insatser på arbetsmarknadsutbildning, utökade beredskapsarbeten samt

otraditionella insatser för ungdomsprojekt.

Arbetsmarknadspolitikens inriktning tas även upp i motion A220 av Filip

Fridolfsson m.fl. (m, fp, c, kds). Motionärerna anför att den nuvarande

omfattningen av de konjunkturberoende åtgärderna självklart påverkar den

ordinarie arbetsmarknaden. Risken för konkurrenssnedvridning och utslagning

av ordinarie arbetsplatser ökar. Motionärerna anser att det är angeläget med

en

inriktning mot enkla och mindre kostnadskrävande arbetsmarknadspolitiska

åtgärder.

Kjell Johansson m.fl. (fp, m, c, kds) anför i motion A242 (yrk. 1) att

arbetsförmedlingarna vid fördelningen av arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder

diskriminerar små arbetsgivare som saknar kollektivavtal i förhållande till

arbetsplatser som har sådana. Detta beror på att arbetstagarorganisationerna i

de flesta fall avstyrker beredskapsarbete eller ALU om det saknas

kollektivavtal på arbetsplatsen. Motionärerna begär ett tillkännagivande att

detta måste ändras.

Charlotte Branting m.fl. (fp) uttalar i motion A241 (yrk. 1, 2, 6) att

arbetslöshet aldrig får vara ett medel i den ekonomiska politiken.

Arbetslinjen

måste hävdas. Den reguljära arbetsmarknaden får inte slås sönder. Rörligheten

på arbetsmarknaden bör bli bättre, bl.a. genom systematisk utbildning inför

framtidens näringsliv. För såväl de arbetslösa som beträffande

arbetstillfällena är geografisk rörlighet av vikt.

Hans Karlsson m.fl. (s) uttalar sig i motion A215 (yrk. 2, 4 och 5) för en

möjligheternas politik i syfte att kortsiktigt lindra effekterna av

lågkonjunktur och strukturkris. Motionärerna framhåller behovet av aktiva

åtgärder för de arbetslösa. Vidare bör de arbetsmarknadspolitiska medlen kunna

användas mera flexibelt.

En friare användning av de arbetsmarknadspolitiska medlen inom

länsarbetsnämnderna för att bättre passa lokala och regionala behov tas även

upp av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) i motion A450 (yrk. 10), av Jan Fransson

m.fl. (s) i motion N307 (yrk. 11) samt av Anita Johansson m.fl. (s) i motion

Bo251 (yrk. 6).

I motion A245 av Roland Sundgren m.fl. (s) uttalar sig motionärerna för en

inriktning av arbetsmarknadspolitiken som främjar den sociala ekonomin, dvs.

en

företagsvärld som utöver ekonomiska mål också har allmännyttiga mål som

exempelvis nya arbetsplatser. Hög tillväxt som samtidigt skapar många

arbetsplatser i arbetsintensiva företag är nödvändig för att åter uppnå full

sysselsättning.

Sten-Ove Sundström m.fl. (s) begär i motion N283 (yrk. 3) ett

tillkännagivande om behovet av aktiva arbetsmarknadspolitiska insatser mot

bakgrund av arbetsmarknadssituationen i Norrbotten.

I motion A240 begär Karl-Göran Biörsmark (fp) ett tillkännagivande om aktiv

arbetsmarknadspolitik genom Östgötamodellen. Denna innebär att medel som

används för passiva arbetsmarknadsåtgärder skall kunna användas för aktiva

insatser.

Utskottets överväganden

Den svenska ekonomin synes nu ha passerat en vändpunkt. En fortsatt kraftig

exportuppgång kan väntas samtidigt som en stabilisering av den inhemska

efterfrågan skett. Efter flera år med minskande produktion av varor och

tjänster väntas BNP stiga med närmare 2,5 % under år 1994 och närmare 3 % år

1995. Trots den förhållandevis goda tillväxten ligger den svenska

arbetslösheten på en mycket hög nivå och endast en begränsad reduktion kan

väntas under år 1994. I finansplanen prognosticeras den öppna arbetslösheten

(mätt som årsmedeltal) till 8,0 % under år 1994 och 7,2 % under år 1995.

Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att bedömningen i OECD Economic Outlook

från december 1993 innebär en arbetslöshet på 8,8 % år 1994 och 8,4 % år 1995

enligt svenska definitioner. Konjunkturinstitutet (KI) räknar i sin prognos

från december 1993 med att den öppna arbetslösheten stabiliseras kring 8 %

under åren 1994 och 1995. AMS preliminära bedömning inför

kompletteringspropositionen är att arbetslösheten kommer att uppgå till 8 %

under budgetåret 1994/95.

Enligt utskottets uppfattning måste högsta prioritet ges åt bekämpning av

arbetslösheten. Särskilt viktigt är det att få bukt med långtidsarbetslösheten

vilken i januari 1994 uppgår till 3,4 % av arbetskraften. För att nå det av

regeringen i finansplanen uttalade målet om nya riktiga jobb och minst en

halvering av arbetslösheten till slutet av 1990-talet krävs nytänkande och

tillväxt. Utskottet anser i likhet med motionärerna att

arbetsmarknadspolitiken

i sig inte är ett tillräckligt instrument i den nuvarande situationen. Alla

politikområden måste samverka för att ge tillväxt och sysselsättning. Det

gäller förutom arbetsmarknadspolitik också ekonomisk politik,

utbildningspolitik, bostadspolitik, näringspolitik, regionalpolitik,

skattepolitik m.m.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att riksdagen i december 1993

(bet. 1993/94:AU5, rskr. 102) fattade beslut om att införa ett generellt

anställningsstöd (GAS) samt att förlänga de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna

ungdomspraktik och arbetslivsutveckling till utgången av juni 1995. Vidare

beslutade riksdagen om vissa förändringar i arbetsrätten (bet. 1993/94:AU4,

rskr. 103). Bland annat förlängdes den tillåtna anställningstiden för

visstidsanställning vid arbetsanhopning samt den längsta prövotiden för

provanställning från sex till tolv månader. I fråga om turordning vid

uppsägning på grund av arbetsbrist får arbetsgivaren rätt att undanta två

arbetstagare inom turordningskretsen.

I enlighet med förslag från arbetsmarknadsutskottet (bet. 1993/94:AU5,

rskr. 102) fattade riksdagen också beslutet att sammanlagt 600 miljoner kronor

från innevarande års anslag för arbetsmarknadspolitiska åtgärder (B 2) får

användas till sysselsättningsskapande åtgärder inom byggsektorn för s.k.

ROT-åtgärder (Reparation-Ombyggnad-Tillbyggnad). 500 miljoner kronor

beräknades för reparation och underhåll av kommunala fastigheter och 100

miljoner kronor för investeringsstöd till ombyggnad av äldrebostäder.

Utskottet har nyligen hos AMS informerat sig om beräknad åtgärdsvolym och

belastning på B 2-anslaget under innevarande budgetår. AMS bedömning är att

åtminstone 4 miljarder kronor av anslaget till arbetsmarknadspolitiska

åtgärder

kan komma att bli outnyttjade för de avsedda ändamålen under budgetåret

1993/94. Mot denna bakgrund har utskottet bl.a. förordat ytterligare

ROT-åtgärder i syfte att bekämpa arbetslösheten. Utskottet har den 22 februari

1994 föreslagit att regeringen bemyndigas att använda 1 500 miljoner kronor

från innevarande års B 2-anslag i detta syfte. Utskottet utgår från att sådan

verksamhet snarast kan påbörjas efter riksdagsbeslutet den 2 mars 1994 (bet.

1993/94:AU21, rskr. 148).

Enligt utskottets bedömning av arbetsmarknadsläget för det kommande

budgetåret kommer situationen -- trots signalerna om en ljusning i ekonomin i

stort -- att vara fortsatt besvärlig. Eftersom utskottet nu liksom tidigare

ser

arbetslöshet som ett slöseri med mänskliga resurser, bör kampen mot

arbetslösheten stå i centrum för den ekonomiska politiken.

I likhet med tidigare år vill utskottet bestämt avvisa arbetslöshet som ett

medel i den ekonomiska politiken med hänsyn till mänskliga, sociala och

ekonomiska aspekter. Behovet av aktiva åtgärder tas också upp i motionerna

A215

(s), A240 (fp), A241 (fp) och N283 (s). Enligt utskottets uppfattning är

regeringens och oppositionens syn på arbetsmarknadspolitikens grundinriktning

vad gäller betoning av arbetslinjen och prioriteringen av aktiva åtgärder

framför passiva i väsentliga avseenden likartad. Utskottet ansluter sig till

denna grundsyn. De aktuella yrkandena bör inte föranleda något riksdagens

uttalande.

Utskottet vill i likhet med regeringen, Socialdemokraterna i motion A254 och

Vänsterpartiet i motion A250 kraftigt betona att långtidsarbetslöshet och

utslagning måste förebyggas och förhindras. Effekterna av en bestående

arbetslöshet är så allvarliga att alla ansträngningar måste göras för att

undvika en sådan situation. Vidare bör ungdomsarbetslösheten liksom

svårigheterna för invandrare och flyktingar på arbetsmarknaden föranleda

särskilda insatser även i fortsättningen. Utskottet kommer i det följande att

behandla konkreta åtgärder för ungdomar resp. flyktingar och invandrare.

Utskottet vill i detta sammanhang kommentera fördelningen mellan de

traditionella åtgärderna som arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbete etc.

och de relativt nya åtgärderna ungdomspraktik och ALU. De sistnämnda

åtgärderna, som av utskottet klart har utpekats som sistahands-åtgärder, har

varit och är ett nödvändigt komplement till den övriga åtgärdsarsenalen i det

arbetsmarknadsläge som råder. Icke desto mindre vill utskottet peka på risken

för att volymerna nu expanderar utöver den gräns där ändamålsenligheten kan

kontrolleras och där risken för undanträngningseffekter ökar. Karaktären på

dessa arbetsmarknadspolitiska insatser av sistahands-åtgärder får inte gå

förlorad enligt utskottets bestämda uppfattning.

Vad gäller totalvolymen och fördelningen av de olika arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna skiljer sig åsikterna mellan partierna. Till dessa frågor

återkommer

utskottet i kommande avsnitt.

Utskottet ställer sig bakom regeringens uppfattning vad gäller kraven på en

effektiv medelsanvändning. Detta innebär att resurserna måste styras så att

avkastningen blir optimal. I en politik för tillväxt är också jämställdhet

mellan kvinnor och män en viktig del. Ett bättre tillvaratagande av kvinnornas

kompetens innebär fördelar sett både från samhällets, företagets och

kvinnornas

synpunkt.

En politik för tillväxt är också en politik för företagande och

nyföretagande. De mindre företagen spelar en viktig roll för dynamiken i

näringslivet och för den regionala balansen. I motion A245 (s) förordas en

"social ekonomi", där nya kooperativa företag stimuleras med hjälp av sänkta

arbetsgivaravgifter, ackumulerade arbetslöshetsersättningar, ALU-pengar m.m.

Utskottet vill i detta sammanhang peka på starta-eget-bidragets betydelse som

ett instrument i den arbetsmarknadspolitiska åtgärdsarsenalen. Förutom de

stimulanser till egen- och nyföretagandet som redan införts inom

näringspolitikens och skattepolitikens område anser utskottet att de

förändringar som nu införs på arbetsrättens område är ägnade att stimulera de

nya företagen. Utskottet har således en annan uppfattning än motionärerna när

det gäller sättet att få till stånd nya arbetsplatser i mindre företag.

I det nuvarande ekonomiska läget anser utskottet att det är industrisektorn

som måste ges utrymme att växa. Utskottet biträder därför inte kravet i motion

A254 (s) angående ekonomiskt stöd för investeringar i kommunernas gatu- och

vägnät.

Med anledning av bl.a. Ny demokratis förslag i motion A262 i syfte att

förbättra effektiviteten i de arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas utnyttjande

och i Arbetsmarknadsverkets organisation vill utskottet hänvisa till den i

inledningen redovisade utredningen om arbetsmarknadspolitikens roll,

omfattning, inriktning och avgränsning. Det är utomordentligt

tillfredsställande enligt utskottets uppfattning att en samlad bedömning

kommer

att göras av arbetsmarknadspolitiken och de myndigheter m.m. som svarar för

verksamheten. Sammanfattningsvis förutsätter utskottet att utredningen lägger

fram underlag för den arbetsmarknadspolitik som kommer att krävas i

morgondagens samhälle. Mot denna bakgrund anser utskottet att det finns

anledning att invänta resultatet av utredningen som kan emotses inom en inte

alltför lång tidsperiod. Ny demokratis förslag om omfattande systemändringar i

arbetsmarknadspolitiken avvisas därmed. Även den viktiga frågeställningen om

konkurrenssnedvridning och utslagning av ordinarie arbetsplatser i motion

A220 (m, fp, c, kds) kan väntas bli ytterligare belyst genom utredningen om

arbetsmarknadspolitiken liksom den i samma motion upptagna frågan om

önskvärdheten av "mesta möjliga sysselsättning till minsta tänkbara kostnad".

Mot denna bakgrund bör dessa yrkanden inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Beträffande Ny demokratis krav i motion A262 på utredning av missbruk och

fusk i samband med olika stöd vid arbetslöshet är utskottet självfallet av den

meningen att missbruk skall stävjas. Utskottet har inhämtat att AMS i november

1993 har beslutat genomföra en rad olika aktiviteter för att förstärka

kontrollen av arbetslöshetsförsäkringen och KAS. Förutom en aktiv kampanj för

att öka medvetenheten om dessa frågor hos allmänheten planeras en samkörning

av

a-kassornas och Riksförsäkringsverkets register för att kontrollera att inte

dubbla ersättningar betalas ut. De ansträngningar som pågår på detta område

ligger således i linje med utskottets uppfattning. Utskottet är därför inte

berett att föreslå riksdagen något uttalande med anledning av de nämnda

motionskraven.

Finansutskottet (1993/94:FiU10, rskr. 132) har nyligen behandlat ett liknande

motionsyrkande som det till arbetsmarknadsutskottet remitterade yrkandet från

Ny demokrati om en ny kommission liknande Lindbeckkommissionen för att råda

bot

på arbetslösheten. Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet med finansutskottet

att regeringen i sitt arbete med att bekämpa arbetslösheten har möjlighet att

utnyttja all den kompetens som finns inom detta område. Någon ny kommission

har

därför inte aktualitet. Flera av de önskemål som motionärerna tar upp inom

ramen för Lindbeckkommissionens arbete är för övrigt av den karaktären att

besluten sker genom fackliga förhandlingar snarare än genom riksdagsbeslut.

Utskottet ställer sig således inte bakom dessa krav.

I fyra motioner -- A215 (s), A450 (s), N307 (s) och Bo251 (s) -- tas frågan

upp om en friare användning av de arbetsmarknadspolitiska medlen för att

bättre

passa regionala och lokala behov.

Utskottet vill erinra om att det nuvarande storanslaget A 2 (tidigare benämnt

B 2) infördes år 1991 i syfte att åstadkomma en flexibel användning av de

anvisade medlen. Omläggningen från ett anslag för varje

arbetsmarknadspolitisk åtgärd till ett stort samlat anslag syftade just till

att Arbetsmarknadsverket i varje situation skulle kunna välja den lämpligaste

åtgärden inom ramen för de prioriteringar som riksdag och regering gjort.

Friheten bör alltid vara kombinerad med krav på uppföljning och

avrapportering.

Denna syn på val av åtgärd respektive utvärdering bör givetvis tränga igenom

på

alla nivåer inom verket. Vidare vill utskottet erinra om att de medel som

anvisas till arbetsmarknadspolitiska åtgärder fördelas av AMS till länen i

enlighet med problemens svårighetsgrad i olika län.

Utskottet har i likhet med Riksdagens revisorer i rapport 1993/94.1

Arbetsmarknadspolitik, En granskning av åtgärder mot arbetslöshet, noterat att

Arbetsmarknadsverkets avvägning mellan olika insatser försvåras genom att de

ekonomiska resurserna finns i olika "penningpåsar" som inte alltid är

utbytbara. Till exempel kan de kostnader som uppstår för samhället när

arbetsgivarna får dra av vikarie- och utbildningskostnader från sina

inbetalningar av socialavgifter vara av mindre vikt eller upplevas som

"gratisresurs" för den enskilda arbetsförmedlingen. Utskottet förutsätter att

den nuvarande anslagsordningen inkl. problemen med olika penningpåsar kommer

att tas upp inom ramen för den arbetsmarknadspolitiska utredningen. Utskottet

biträder därför inte förslagen i de aktuella motionerna A215 (s), A450 (s),

N307 (s) och Bo251 (s).

I ett par motioner berörs arbetsmarknadens funktionssätt. Vänsterpartiets

krav på återgång till den tidigare utformningen av reglerna om uthyrning av

arbetskraft i motion A250 avvisas av utskottet. Beträffande motion A242 (fp,

m,

c, kds) har utskottet ingen annan uppfattning än motionärerna;

arbetsförmedlingarna skall inte diskriminera små företag i samband med

arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder på grund av att de små företagen saknar

kollektivavtal. Utskottet förutsätter att AMS och länsarbetsnämndernas

tillsynsansvar även omfattar arbetsförmedlingarnas neutralitet till olika

slags

företag. Det allmänna villkoret är naturligtvis att företagen uppfyller

grundkraven vad gäller löne- och försäkringsfrågor m.m. Utskottet delar därför

inte uppfattningen i motion A242 (fp, m , c, kds) i berörd del.

Utan att i detalj gå in på samtliga de spörsmål som behandlas i motionerna

kan utskottet konstatera att många motionskrav ligger inom ramen för de frågor

som den nyligen beslutade arbetsmarknadspolitiska utredningen skall ta upp.

Utredningens resultat torde få stor betydelse för den framtida inriktningen av

arbetsmarknadspolitiken. Detta underlag bör enligt utskottets uppfattning

avvaktas.

Sammanfattningsvis ställer sig utskottet bakom den inriktning av

arbetsmarknadspolitiken som förs fram i budgetpropositionen. Utskottet följer

utvecklingen med stor uppmärksamhet och kommer att göra en ny bedömning av det

arbetsmarknadspolitiska läget i samband med behandlingen av

kompletteringspropositionen. I den mån det inte redan har framgått av den

föregående framställningen avstyrker utskottet de behandlade förslagen i

motionerna A215 (s), A220 (m, fp, c, kds), A240 (fp), A241 (fp), A242 (fp, m,

c, kds), A245 (s), A250 (v), A254 (s), A262 (nyd), A450 (s), Bo251 (s), N283

(s) samt N307 (s).

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

1992/93 Utgift 2 860 973 000

1993/94 Anslag 2 834 142 000

1994/95 Prop. 2 861 516 000

Riksdagen har för innevarande budgetår godkänt att högst 350 miljoner kronor

av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får disponeras för

personalförstärkning vid arbetsförmedlingen (1992/93:AU8y, FiU30, rskr. 125).

Under anslaget A 1 föreslår regeringen att riksdagen

1. medger att regeringen får bemyndiga AMS, eller efter AMS bestämmande,

länsarbetsnämnderna, att under budgetåret 1994/95 besluta om avskrivning av

lånefordran som inte överstiger 75 000 kr uppkommen inom Arbetsmarknadsverket

under de förutsättningar som gäller för budgetåret 1993/94 (avsnitt 2.5),

2. godkänner att högst 50 000 000 kr av medlen under anslaget får användas

för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen (avsnitt 2.5),

3. till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95

anvisar ett ramanslag på 2 861 516 000 kr.

För en närmare beskrivning av anslaget Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader samt antalet årsarbetare och lönekostnader inom olika

delar av verksamheten hänvisas till propositionen (s. 33 f.).

I propositionen anförs att det pågående besparingsarbetet inom AMS bör

fortsätta t.ex. genom att hyresavtal och upphandlingar omförhandlas.

Lönekostnaderna för länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingarna bör undantas

från kostnadsminskningen.

Med hänsyn till arbetsmarknadsläget under budgetåret 1994/95 bör AMV liksom

under innevarande budgetår ha möjlighet till särskild personalförstärkning

enligt budgetpropositionen. Eftersom förstärkningen är konjunkturberoende bör

AMS få disponera högst 320 miljoner kronor av medlen under anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Med hänsyn till de utomnordiska invandrarnas

försämrade situation på arbetsmarknaden bör förstärkta förmedlingsinsatser

fortsätta i oförminskad omfattning. De förstärkta insatserna för invandrare

och

flyktingar beräknas till 49,7 miljoner kronor. Regeringens bedömning är nu

liksom tidigare att satsningen på ett mer grupporienterat arbetssätt bör

intensifieras. För att bygga ut jobbsökaraktiviteterna beräknar regeringen

särskilda medel med 408,3 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. De

sammanlagda lönekostnaderna under anslaget har beräknats till 1 801,7 miljoner

kronor. Därav får 5 miljoner kronor utnyttjas för tillfällig förstärkning av

arbetsförmedlingen först efter särskilt beslut av regeringen.

Ny demokrati anför i motion A262 (yrk. 35) att

arbetsförmedlingarna måste få stöd och hjälp att rationalisera

sina kontor och att utbilda sin personal i syfte att uppnå erforderlig

kompetens när det gäller att ta hand om de arbetssökande.

Utskottet erinrar om att utredningen om arbetsmarknadspolitikens roll,

omfattning, inriktning och avgränsning (dir. 1993:132) har uppdraget att

analysera Arbetsmarknadsverkets uppföljning av verksamheten. Kommittén bör

särskilt utvärdera nuvarande former för kvalitets- och kostnadskontroll inom

verket och lägga förslag till förbättringar. Utskottet utgår från att de i

motionen berörda frågorna tas upp i utredningsarbetet och avstyrker därmed

motion A262 (nyd) i denna del.

Lars Sundin (fp) påtalar i motion A247 behovet av ett närmare samarbete

mellan arbetsförmedlingen och universitet och högskolor i syfte att uppnå en

kompetent arbetsförmedling för studerande.

Utskottet har inhämtat att ett sådant samarbete mellan arbetsförmedling

och högskola har inletts på flera håll i landet. Vidare har AMS planerat flera

regionala konferenser under våren i syfte att arbetsförmedlingspersonal

tillsammans med högskolepersonal, fackliga representanter m.fl. skall få

möjlighet att närmare tränga in i problemen och behoven för de högutbildade på

arbetsmarknaden. Med hänvisning till vad som anförts bör det aktuella yrkandet

i motion A247 (fp) inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Socialdemokraterna anför i motion A254 (yrk. 23) att eftersom förstärkningen

på 320 miljoner kronor till förvaltningskostnadsanslaget behövs

under lång tid bör resurserna finnas under själva anslaget. Regeringen bör

återkomma med ett sådant förslag enligt Socialdemokraterna.

Utskottet anser i likhet med regeringen att den personalförstärkning det

här är fråga om är en helt konjunkturberoende förstärkning. Det är därför

logiskt att använda sig av anslaget för konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Motion A254 avstyrks i motsvarande del. Med

hänsyn till det uppenbara behovet av tillfällig personalförstärkning under

nästa budgetår utgår utskottet från att regeringen återkommer i

kompletteringspropositionen med förslag om överföring av medel från A

2-anslaget.

Vänsterpartiet begär i motion A250 (yrk. 8) att riksdagen till

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader anvisar 48,3 miljoner kronor

utöver regeringens förslag.

Utskottet är inte berett att föreslå någon ytterligare anslagstilldelning

till AMS. Anslaget bör föras upp med det belopp som regeringen har begärt i

avvaktan på eventuellt ny bedömning som kommer att göras i samband med

behandlingen av kompletteringspropositionen. Propositionens medelsförslag

tillstyrks och motion A250 (v) avstyrks sålunda i aktuell del.

Utskottet tillstyrker vidare regeringens förslag om bemyndigande att

avskriva vissa lånefordringar inom AMV samt förslaget om medelsanvändning för

insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Inledning

1992/93 Utgift 28 026 599 000 Reservation 1 942 518 000

1993/94 Anslag 28 389 655 000

1994/95 Prop. 28 608 931 000

Från anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder finansieras konjunkturberoende

arbetsmarknadsåtgärder av olika slag; dock inte utbildningsvikariat och

arbetslivsutveckling, vilka belastar Arbetsmarknadsfonden. Inledningsvis

presenteras en översiktsbild av de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna

vad

gäller antalet berörda personer samt beräknade kostnader för budgetåret

1994/95

enligt propositionen.

_______________________________________________________________

Åtgärd Antal personer Kostnad

i genomsnitt bå 1994/95

per månad tkr

_______________________________________________________________

Arbetslivsutveckling

kringkostnader se nedan* 445 000

ALU-delegationen 5 000

Ungdomspraktik 90 000 7 275 029

Högskolepraktik 3 000 292 864

Starta-eget-bidrag 4 000 460 800

Särskilt anordnad arbets-

marknadsutbildning 42 100 4 811 470

Utbildningsbidrag vid sär-

skilt anordnad arbets-

marknadsutbildning 4 662 008

Arbetsmarknadsutbildning i

det reguljära utbild-

ningsväsendet 11 400 1 076 536

Bidrag till utbildning i

företag 15 800 1 521 852

Vidgad arbetsprövning 2 200 201 970

Jobbsökaraktiviteter 5 500 402 892

Utredningskostnader 9 672

Resebidrag 52 275

Beredskapsarbete 10 000 1 511 667

Rekryteringsstöd 30 000 3 453 000

Insatser för flyktingar och

invandrare 5 000 476 296

Försöksverksamhet med

sysselsättningsskapande

åtgärder 10 000

Ej fördelade medel 10 000 1 940 600

Totalt åtgärder via

budgeten (1) 229 000 28 608 900

____________________________________________________________

Arbetslivsutveckling 80 000* 8 800 000

Utbildningsvikariat 14 000 2 300 000

Totalt åtgärder via ar-

betsmarknadsfonden (2) 94 000 11 100 000

_____________________________________________________________

Utbildningsåtgärder (3) 77 000 ca 5 300 000

Summa totalt (1+2+3) 400 000 ca 45 000 000

_____________________________________________________________

Prognos för arbetslös-

hetsersättningarna - ca 39 000 000

_____________________________________________________________

För en närmare beskrivning av de traditionella arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna samt den nya åtgärden ungdomspraktik hänvisar utskottet till sitt

betänkande 1991/92:AU11. Arbetslivsutveckling som trädde i kraft den 1 januari

1993 beskrivs i utskottets yttrande 1992/93:AU2y. De successiva förändringarna

i regelverken kan i första hand avläsas i utskottets betänkanden på det

arbetsmarknadspolitiska området samt i arbetsmarknadsutskottets yttranden till

finansutskottet med anledning av kompletteringspropositionerna.

De olika förslagen i budgetpropositionen och i motionerna beträffande

enskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder tas upp i de följande avsnitten --

såväl vad gäller volym som olika synpunkter på regelverk och utformning.

Arbetslivsutveckling (ALU)

Enligt riksdagens beslut har åtgärden arbetslivsutveckling, ALU, förlängts

att gälla t.o.m. den 30 juni 1995 (prop. 1993/94:66, AU5, rskr. 102).

Riksdagsbeslutet omfattade vidare inrättande av en ALU-delegation under

innevarande budgetår. Delegationens uppgift är bl.a. att utveckla verksamheten

och lämna information om denna.

I budgetpropositionen gör regeringen bedömningen att ALU är en mycket lämplig

åtgärd i detta fortfarande problematiska arbetsmarknadsläge. Av största vikt

är

det att få ner långtidsarbetslösheten. ALU aktiverar de arbetslösa, den är

kostnadseffektiv, obyråkratisk och kan användas flexibelt. Även i

fortsättningen bör åtgärden inriktas på skogs-, natur-, miljö-, kultur- och

kulturmiljöområden m.fl. områden. Några större undanträngningseffekter har

inte

kunnat påvisas, vilket är naturligt eftersom platserna skall ligga utanför den

reguljära arbetsmarknaden. Ökad uppmärksamhet måste dock ägnas den offentliga

sektorn vad gäller eventuella sådana effekter. Såväl långtidsarbetslösa som

utsatta grupper, liksom kvinnor, måste prioriteras inom den utökade ram som

regeringen föreslår.

För nästa budgetår räknas med i genomsnitt 80 000 ALU-platser per månad.

Motsvarande kostnader, 8,8 miljarder kronor, finansieras från

Arbetsmarknadsfonden. Vid denna omfattning av ALU-verksamheten bör högst 450

miljoner kronor beräknas för kringkostnaderna, jämfört med högst 325 miljoner

kronor för innevarande budgetår. Medel för kringkostnaderna finansieras inom

ramen för anslaget för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Högst 30

miljoner

kronor av kringkostnadsmedlen bör enligt regeringen få användas för

reseersättning till ALU-anvisade med särskilt lång resväg. För

ALU-delegationens verksamhet bör högst 5 miljoner kronor av

kringkostnadsmedlen

få disponeras under budgetåret 1994/95.

Socialdemokraterna tar i motion A254 (yrk. 19) upp rapporter om ALU:s

undanträngning av ordinarie jobb och snedvridning av konkurrensen. Det är

enligt motionen viktigt att slå fast att ALU är den åtgärd som skall tas till

om inga andra åtgärder står till buds. ALU får inte användas i

linjeorganisationen. Samma uppfattning framförs av Lars Ulander m.fl. (s) i

motion A227. Motionärerna framhåller att reglerna för ALU-projekt måste vara

sådana att arbetena inte kan förväxlas med ordinarie jobb. Även Hans Karlsson

m.fl. (s) tar i motion A215 (yrk. 6) upp feltolkning av reglerna för

ALU-verksamhet. Kjell Johansson m.fl. (fp, m, c, kds) anför i motion A242

(yrk.

2) att det bör ankomma på AMS att tillse att ALU-projekt inte utformas så att

de snedvrider konkurrensen. Ny demokrati kräver i motion A262 (yrk. 2) att en

objektiv utvärdering kommer till stånd av de undanträngningseffekter och den

snedvridning av konkurrensen som denna åtgärd har lett till.

Utskottet instämmer med motionärerna när det gäller att ALU inte får

inkräkta på den reguljära arbetsmarknaden, inte får ersätta arbeten som annars

skulle ha utförts av ordinarie arbetskraft och inte får snedvrida

konkurrensförhållandena på den lokala orten. Utskottet har ovan redovisat sin

bestämda uppfattning att ALU:s karaktär av sistahands-åtgärd inte få gå

förlorad. Mot den bakgrunden att det finns misstankar om undanträngning av

ordinarie jobb samt konkurrenssnedvridning har ALU-delegationen fått i

uppgift att se över gränsdragningen mot reguljära arbeten. Utskottet vill

betona att denna del av ALU-delegationens uppgifter måste ses som ytterst

väsentlig. Om resultatet av ALU-delegationens arbete ger vid handen att det

finns problem bör åtgärder vidtas. Med anledning av motionerna A215 (s), A227

(s), A242 (fp, m, c, kds), A254 (s) och A262 (nyd) i aktuella delar bör

regeringen underrättas om vad utskottet anfört.

Vänsterpartiet ställer sig avvisande till att regeringen valt att satsa på

åtgärder för att de är billiga snarare än för att de ger långsiktiga

sysselsättningseffekter. Genom att en växande andel finansieras utanför

budgeten har arbetsförmedlingarna saknat styrmedel för att prioritera

kostnadseffektivt. Regeringens förslag till omfattning av ALU saknar

realism enligt Vänsterpartiet, som i motion A250 (yrk. 20--23) föreslår att

ALU-volymen planeras på en väsentligt lägre nivå och att ALU-delegationen

avskaffas. Detta innebär att kringkostnaderna minskas med 120 miljoner kronor

jämfört med regeringens förslag och att kostnaderna för ALU-delegationen lyfts

bort. Med Vänsterpartiets förslag begränsas kringkostnaderna till 325 miljoner

kronor, dvs. samma nivå som under innevarande budgetår.

Utskottet har ovan uttalat att ALU:s karaktär av sistahands-åtgärd inte

får gå förlorad. I stället för att passivt uppbära arbetslöshetsersättning får

de arbetslösa genom ALU en möjlighet att utföra sysslor som annars inte skulle

ha blivit utförda. Med detta synsätt kan ALU anses vara en åtgärd som stärker

arbetslinjen.

Utskottet har informerat sig om utvecklingstendensen av antalet personer

inom ALU. Enligt AMS veckostatistik befann sig 52 300 personer i ALU i mitten

på februari 1994. Ökningstakten är inte särskilt stark. Orsaker till de

redovisade svårigheterna att utöka åtgärdsvolymerna rent allmänt är bl.a.

problem att få fram lämpliga platser hos olika typer av anordnare samt

"kapacitetstak" av olika slag inom Arbetsmarknadsverket.

Med hänsyn till vikten att få ner långtidsarbetslösheten är utskottet

positivt till att ALU -- som en sistahands-åtgärd -- används i större

omfattning än under innevarande budgetår. Utskottet vill framhålla att risken

för undanträngningseffekter måste tas på allvar. Mot denna bakgrund anser

utskottet att det är tillfredsställande att ALU-delegationen har fått i

uppdrag att engagera och mobilisera näringsliv, kommuner och landsting m.fl. i

ALU-verksamheten samt att identifiera nya områden för ALU-insatser utan att

konkurrensförhållandena påverkas. Utskottet avstyrker därmed motion A250 (v) i

berörda delar.

Arbetsmarknadsutbildning

Omfattning

Arbetsmarknadsutbildningens volym har följt en ryckvis utveckling under de

senaste åren enligt budgetpropositionen. Den alltför stora volymen under år

1992 tvingade länsarbetsnämnderna till drastiska nedskärningar under våren

1993. I början av innevarande budgetår var antalet deltagare i

arbetsmarknadsutbildning mycket lågt. Resultatet för år 1993 är en låg

utbildningsvolym. Beträffande resultaten i övrigt hänvisas till

budgetpropositionen.

Den beräknade omfattningen av arbetsmarknadsutbildningen för budgetåret

1994/95 är 42 100 (42 100) personer i särskilt anordnad

arbetsmarknadsutbildning per månad, 11 400 (16 200) personer i

arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet samt 15 800 (28

000) personer i företag som får bidrag till utbildning i företag (siffrorna

inom parentes avser planeringen för innevarande budgetår).

Regeringen understryker i propositionen att arbetsmarknadsutbildningen i

första hand skall ha en klar yrkesinriktning. Allmänteoretisk utbildning skall

ges när den är en nödvändig förutsättning för en yrkesutbildning.

Beredskap finns dock för extraordinära insatser, vilka redovisats under

Utbildningsdepartementets huvudtitel. För budgetåret 1994/95 har regeringen

beräknat en total omfattning för dessa arbetsmarknadspolitiskt motiverade

extra

utbildningsinsatser, vilka motsvarar ca 77 000 helårsstudieplatser. Mot

bakgrund av detta samt de redovisade resultaten för arbetsmarknadsutbildningen

under de senaste åren föreslås en något lägre omfattning på

arbetsmarknadsutbildningen under budgetåret 1994/95 jämfört med vad som

beräknas under innevarande budgetår.

Den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen bör enligt regeringen få

samma omfattning under budgetåret 1994/95 som under innevarande budgetår, dvs.

42 100 deltagare per månad i genomsnitt. Detta innebär att 129 000 personer

totalt sett får tillgång till sådan utbildning. Kostnaden för denna utbildning

beräknas till 4 811 miljoner kronor. Härtill kommer kostnaden för

utbildningsbidrag, vilken beräknas till 4 662 miljoner kronor.

Arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet bör enligt

regeringen beräknas för 11 400 deltagare per månad i genomsnitt, dvs. en

minskning med 4 800 personer jämfört med innevarande budgetår. Därmed kan ca

20

500 personer få sådan utbildning under budgetåret. Kostnaden -- vilken endast

avser utbildningsbidragen -- beräknas till 1 077 miljoner kronor för nästa

budgetår.

Regeringen räknar med ett stort behov av bidrag till utbildning i företag

även under budgetåret 1994/95 och föreslår en omfattning på 15 800 personer

per

månad i utbildning. Bidraget bör ligga kvar på högst 60 kr per timme, varvid

den totala kostnaden kan beräknas till 1 522 miljoner kronor.

I två motioner tas omfattningen av arbetsmarknadsutbildningen upp.

Socialdemokraterna avvisar i motion A254 (yrk. 2 delvis) den av regeringen

beräknade minskningen med 4 800 personer i arbetsmarknadsutbildning i det

reguljära utbildningsväsendet. Vidare förordas en ökning med 5 000 personer i

månaden i särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning. Drygt 1 700 miljoner

kronor beräknas motsvarande kostnadspost till (exkl. resurser för höjt

utbildningsbidrag).

Vänsterpartiet framhåller i motion A250 (yrk. 9) att det finns ett stort

behov av arbetsmarknadsutbildning, såväl vad gäller yrkesutbildning som

förberedande reguljärutbildning. Den ökade volym i utbildningen som

Vänsterpartiet förordar motsvarar ett anslagsbehov på 2 400 miljoner kronor

för arbetsmarknadsutbildning inkl. utbildningsbidrag.

Utskottet vill peka på den beredskap som finns för extraordinära insatser

inom andra utbildningsformer, nämligen 77 000 platser fördelade på 26 100

platser i gymnasieskolan, 28 000 platser i komvux och med utbildningscheck,

20 000 platser i sommaruniversitet under fem till tio veckor, 8 900 platser i

folkhögskolan, 1 500 platser extra som basår eller distansutbildning i

universitet och högskolor, ca 3 000 platser inom folkbildningen samt 1 000

platser i traineeutbildning. Förslaget angående extra platser avser regeringen

ta upp i kompletteringspropositionen.

Med hänsyn till att AMS under innevarande budgetår har haft svårt att komma

upp i beräknad utbildningsvolym samt till möjligheterna att använda sig av de

alternativa utbildningsformer som aviserats anser utskottet att det kan

accepteras att antalet platser inom arbetsmarknadsutbildningen minskar något.

Utskottet avstyrker därmed motionerna A250 (v) och A254 (s) i aktuella delar.

Om -- såsom Vänsterpartiet yrkat -- medlen för ALU-verksamhetens

kringkostnader och ALU-delegationen minskas, bör enligt Vänsterpartiet i

motion A250 (yrk. 24) motsvarande resurser dvs. 125 miljoner kronor

tillföras arbetsmarknadsutbildningen, varvid volymen

ytterligare kan ökas.

Utskottet har tidigare ställt sig avvisande till Vänsterpartiets krav

avseende en minskning av omfattningen av ALU-verksamheten. Därmed är

Vänsterpartiets förslag att motsvarande medel bör tillföras

arbetsmarknadsutbildningen inte aktuellt. Motion A250 (v) avstyrks i denna

del.

Utformning av arbetsmarknadsutbildning

Ny demokrati föreslår i motion A262 (yrk. 31) att all vuxenutbildning

samlas under en och samma administration för att skapa enhetlighet i

systemet. Efter en organisatorisk uppstramning torde arbetsförmedlingen vara

det mest lämpade organet att svara för administrationen. Vidare bör ett

enhetligt system för vuxenstudiestöd utformas.

Utskottet kan för sin del inte se några fördelar att samla allmän

vuxenutbildning under samma administrativa huvudman som AMU och alla andra

utbildningsorgan vilka anlitas av arbetsförmedlingen/länsarbetsnämnden främst

för yrkesutbildning. Vad gäller vuxenstudiestödet har ett steg mot större

enhetlighet tagits genom införande av utbildningsbidrag med lånedel den 1 juli

1993. Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motion A262

(nyd)

i denna del.

Charlotte Branting m.fl. (fp) tar i motion A241 (yrk. 7) upp behovet av

utvärdering av arbetsmarknadsutbildning i avsikt att effektivisera

utbildningen och pressa kostnaderna. Mer konkurrens mellan olika utbildningar

välkomnas. Uppföljning och utvärdering blir då än mer viktiga metoder.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller

kraven på ett effektivt resursutnyttjande. Utan tvivel leder den stora volym

som de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna nu har till effektivitetsförluster.

Det är också sådana faktorer som ligger bakom behovet av en bred översyn av

arbetsmarknadspolitiken. Utredningens inriktning har redovisats ovan i

avsnittet Allmän bakgrund. Med hänsyn till att den aktuella utredningen har

uppdragits att göra en utvärdering av den nuvarande arbetsmarknadspolitiken

under loppet av år 1994 anser utskottet att motion A241 (fp) i denna del inte

bör föranleda något riksdagens uttalande. Motionen avstyrks således i

motsvarande del.

I två motioner begärs nya utbildningsformer för företagarträning.

I motion A222 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) samt i motion A236 av Rune

Thorén och Elving Andersson (c) pekas på betydelsen av företagarutbildning för

att minska arbetslösheten samt öka sysselsättningen, företagen och jobben.

Satsningarna bör skräddarsys och kan innehålla moment som finansiering och

konsulthjälp av en s.k. företagskonsult vid arbetsförmedlingen.

Utskottet konstaterar att arbetsförmedling/länsarbetsnämnd inom ramen för

de resurser som finns och de övergripande regler som riksdag och regering

ställt sig bakom har möjligheter att starta företagarutbildning av det slag

som

motionärerna efterfrågar. Övriga i motionerna berörda frågor om finansiering

och konsulthjälp är naturligtvis också av vikt för att åstadkomma en ny anda

av

innovations- och företagsverksamhet i Sverige. Utskottet erinrar om

regeringens

satsningar på riskkapital, regionala s.k. teknikbrostiftelser samt det

planerade skiftet från nuvarande utvecklingsfonder till länsvisa

utvecklingsbolag. I början av februari 1993 invigdes NUTEK:s centrala

telefonpanel -- Startlinjen -- för att ge vägledning till dem som vill starta

eget. Genom denna telefonrådgivning får den blivande företagaren gratis råd om

t.ex. vart hon eller han skall vända sig i olika företagsfrågor. Den i

motionerna förordade utvecklingen ligger till viss del i linje med en pågående

process. Motionerna påkallar därför inte någon riksdagens åtgärd. Motionerna

A222 (s) och A236 (c) avstyrks av utskottet.

I motion A250 (yrk. 28) föreslår Vänsterpartiet som en del i ett system för

kompetensutveckling i företag att bidraget till företagsutbildning höjs

till högst 90 kr per timme, dock högst 75 000 kr per person.

Utskottet vill liksom motionärerna framhålla betydelsen av

företagsutbildning, vilken givetvis kan ses som kompetensutveckling. Däremot

biträder inte utskottet förslaget att höja bidraget till utbildning i företag

från 60 kr till 90 kr per timme. Motion A250 (v) avstyrks således i denna del.

Regler och nivå för utbildningsbidragen

Sedan den 1 juli 1993 gäller att utbildningsbidrag vid

arbetsmarknadsutbildning för ungdomar under 25 år och för övriga deltagare vid

utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet består av en bidragsdel och

en lånedel. En person avgör själv hur mycket av lånedelen hon vill ta ut. För

den som är medlem i a-kassa motsvarar bidragsdelen 65 % av den ersättning hon

skulle ha erhållit i arbetslöshetsersättning före skatt (prop. 1992/93:150,

AU8y, FiU30, rskr. 447, 454). Enligt reglerna för utbildningsbidrag med

lånedel

skall en utbildning omfatta minst 15 kalenderdagar för att särskilt studielån

och särskild dagpenning skall kunna beviljas.

I propositionen föreslås en regeländring för ungdomar under 25 år vad gäller

utbildningsbidrag för utbildningar som understiger 15 kalenderdagar. När

det gäller så korta arbetsmarknadsutbildningar anser regeringen att

utbildningsbidrag med en lånedel inte bör komma i fråga. Om

arbetsmarknadsutbildningen understiger 15 kalenderdagar bör därför helt

utbildningsbidrag utan lånedel lämnas.

Förslaget föranleder ett förslag till lag om ändring i lagen (1993:719) om

särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning (bilaga 1).

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.

Utskottet ansluter sig till propositionen i denna del.

Det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) har från den 1 januari 1994 höjts

till 245 kr genom riksdagens beslut i december 1993 (bet. 1993/94:AU6, rskr.

101). Med anledning därav har regeringen beslutat att höja den lägsta nivån på

utbildningsbidragen från 239 till 245 kr.

Enligt propositionen kommer regeringen att ta upp frågan om nivån på

utbildningsbidragen för nästa budgetår i samband med att regeringen under

våren

1994 tar ställning till nivån på arbetslöshetsersättningarna.

I sju motioner behandlas utbildningsbidragen för ungdomar och för vuxna

som deltar i reguljär utbildning.

Socialdemokraterna begär i motion A254 (yrk. 20) att utbildningsbidragen

höjs till samma nivå som arbetslöshetsersättningen. Samma krav framförs av

Elvy

Söderström m.fl. (s) i motion A265, Sten-Ove Sundström m.fl. (s) i motion N283

(yrk. 4) samt av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) i motion Ub907 (yrk. 3).

Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) i motion A450 (yrk. 14) anser att studier måste

premieras i förhållande till kontantstöd. Anita Persson m.fl. (s) anför i

motion Kr409 (yrk. 3) att regeringen snarast bör återkomma med besked om hur

det särskilda vuxenstudiestödet för arbetslösa respektive utbildningsbidraget

för studerande skall utformas för budgetåret 1994/95. Vänsterpartiet föreslår

i

motion A250 (yrk. 10 och 11) att fullt utbildningsbidrag utgår för

arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära skolväsendet samt för ungdomar som

är berättigade till a-kassa och som saknar treårig gymnasial utbildning.

Utskottet vidhåller den uppfattning om utbildningsbidragen som utskottet

redovisade i samband med kompletteringspropositionen i maj 1993. Denna innebär

att utskottet anser att det är skäligt att den enskilde betalar en viss del av

kostnaderna för sådana studier som leder till en allmän kompetenshöjning. Det

är här fråga om utbildningar som den enskilde själv har att ansöka om i

konkurrens med andra personer. Det får också anses skäligt att ungdomar under

25 år som antas till arbetsmarknadsutbildningens särskilt anordnade

(upphandlade) kurser, dvs. till yrkesförberedande och yrkesinriktade kurser,

får betala en del av studiekostnaderna liksom andra ungdomar som väljer andra

studieformer och studievägar. Utskottet avstyrker således motsvarande förslag

i

motionerna A250 (v), A254 (s), A265 (s), A450 (s), N283 (s), Kr409 (s) och

Ub907 (s).

Lena Öhrsvik (s) framhåller i motion A260 att det finns behov av ändrade

regler för samordning mellan pension och utbildningsbidrag. Reglerna bör

vara lika för omställningspension och änkepension och innebära att

utbildningsbidraget ej minskas vare sig man får omställningspension eller

änkepension.

Utskottet erinrar om att den år 1990 införda omställningspensionen (prop.

1987/88:171, SfU 29, rskr. 401) utges under en tid av ett år efter makens

bortgång (längre tid när den efterlevande vårdar familjens barn under tolv

år).

Den ettåriga omställningspensionens syfte är att utgöra stöd för den

efterlevande att anpassa bostads- och arbetsförhållanden m.m. till den nya

situationen. Därefter kan det för vuxna efterlevande bli tal om särskild

efterlevandepension om den efterlevande av arbetsmarknadsmässiga skäl,

hälsoskäl eller liknande saknar möjlighet att försörja sig.

Änkepensionen enligt det tidigare regelsystemet varar däremot i princip livet

ut oavsett eventuellt förvärvsarbete (med viss sammanjämkning med bl.a. ATP).

Enligt reglerna minskas utbildningsbidraget med belopp som mottagaren

erhåller som särskild efterlevandepension eller änkepension, men däremot görs

inte sådan minskning när det är fråga om omställningspension.

De olika förutsättningarna för omställningspension, särskild

efterlevandepension och änkepension bör beaktas när det är fråga om

utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning. Om det visar sig att nämnda

regler i något avseende ger upphov till väsentliga olägenheter förutsätter

utskottet att regeringen ser över frågan. Därmed avstyrker utskottet motion

A260 (s).

I motion A229 av Kaj Larsson och Börje Nilsson (s) tas förordningen av

arbetsmarknadsutbildning upp vad gäller regler för samåkning. Motionärerna

anför att reglerna är administrativt svårhanterliga samt att systemet ej

uppmuntrar till samåkning. Mot denna bakgrund begär motionärerna att

regeringen

bör komma med förslag till ett nytt regelsystem som uppmuntrar till samåkning.

Utskottet har inhämtat att AMS nyligen har avslutat en intern översyn av

administrationen av utbildningsbidrag inkl. resebidrag. Reglerna för

ersättning

vid dagliga resor anses krångliga, speciellt när egen bil måste användas. AMS

har därvid påpekat att regelsystemet bör vara sådant att samåkning uppmuntras.

Översynsutredningen har överlämnats till regeringen i slutet av år 1993. För

närvarande finns en arbetsgrupp med deltagare från Arbetsmarknadsdepartementet

och från AMS vilken ser över regelsystemet för de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna. Även reglerna för bilersättning aktualiseras i denna arbetsgrupp.

Med hänvisning till det pågående arbetet avstyrker utskottet motion A229 (s).

I motion 1992/93:A728 (yrk. 2) av Kent Carlsson m.fl. (s) begärs att

förordningarna om tjänstegrupplivförsäkringar för AMU-elever m.fl. ändras

så att det blir möjligt för homosexuella att förordna sin sambo till

förmånstagare i försäkringen.

Utskottet vill informera om att Partnerskapskommittén nu avslutat sitt

arbete och att betänkandet (SOU 1993:98) Partnerskap är under

remissbehandling.

Remisstiden går ut den 15 mars 1994. Utredningen har föreslagit att det införs

två nya lagar, en lag om partnerskap och en lag om sambor av samma kön.

Partnerskapslagen skall enligt förslaget göra det möjligt för två personer av

samma kön att genom ett registreringsförfarande ingå partnerskap. Ett

partnerskap innebär -- med några undantag -- att de som registrerat sitt

partnerskap skall få samma rättigheter och samma skyldigheter som makar såväl

i

förhållande till varandra som i förhållande till samhället.

Förslaget till lag om sambor av samma kön, vilket förslag är tänkt att

ersätta den nuvarande lagen om homosexuella sambor, omfattar i princip alla de

regler som nu gäller för en man och en kvinna som lever tillsammans under

äktenskapsliknande förhållanden. Om förslaget genomförs innebär det att

sambor,

oavsett kön, i samma utsträckning kommer att omfattas av bl.a. bestämmelser om

pensioner, efterlevandeskydd, familjebidrag, författningsreglerade

tjänstegrupplivförsäkringar m.m.

Med anledning av motioner, som väckts under den allmänna motionstiden vid

innevarande riksmöte, kommer riksdagen under våren att behandla frågan om

partnerskapslagstiftning. Utskottet bör därför inte nu i någon del föregripa

den vidare behandlingen av utredningsförslaget. Motion 1992/93:A728 (s)

avstyrks därför i berörd del.

Resebidragen m.m.

Förordningen (SFS 1987:407) om flyttningsbidrag m.m. -- senaste ändring i SFS

1993:728 -- omfattar respenning i form av reseersättning, traktamente och

flyttningsersättning samt starthjälp och medflyttandebidrag.

I samband med 1993 års kompletteringsproposition lade regeringen fram förslag

att slopa vissa försöksverksamheter bland resebidragen samt redovisade sin

avsikt att inleda en översyn av återstående bidragsformer. Regeringen begärde

därvid ett bemyndigande från riksdagen att genomföra de förändringar i

bidragen

som översynen föranledde. Motioner förelåg inte i dessa frågor. Efter

utskottsbehandling biföll riksdagen regeringens begäran (prop. 1992/93:150,

AU8y, FiU30, rskr. 447 och 454).

I årets budgetproposition redovisas att under det gångna budgetåret endast 70

miljoner kronor har använts av de beräknade medlen 200 miljoner kronor. Av de

förbrukade medlen har 78 % avsett resor och bohagstransporter. Efter en

översyn

inom Arbetsmarknadsdepartementet överväger regeringen enligt

budgetpropositionen att avskaffa bidragsformerna starthjälp och ersättning för

bohagstransporter. Den nya förordningen kommer då att betecknas som en

förordning om respenning och medflyttandebidrag enligt budgetpropositionen.

Den

beräknade kostnaden för respenning och medflyttandebidrag m.m. beräknas uppgå

till 52 miljoner kronor för nästa budgetår.

Socialdemokraterna anför i motion A254 (yrk. 21) att det relativt låga

utnyttjandet av medlen under denna budgetpost är en naturlig följd av den

omfattande bristen på arbeten i hela landet. Eftersom man anser att

rörlighetsstimulerande åtgärder är betydelsefulla motsätter sig

Socialdemokraterna ändringar som avskaffande av starthjälp och ersättning för

bohagstransporter.

Utskottet har noterat att den 1 februari 1994 utkom från trycket

förordningen (SFS 1994:7) om respenning och medflyttandebidrag. Förordningen

är

utfärdad den 20 januari 1994 och trädde i kraft den 15 februari. Den nya

förordningen omfattar respenning och medflyttandebidrag. Bidragsformerna

starthjälp och bohagstransporter upphör därmed att gälla från den 15 februari

1994. Äldre föreskrifter gäller dock i fråga om bidrag som har sökts före

ikraftträdandet.

Det kan inte uteslutas att den snabba avvecklingen av vissa flyttningsbidrag

däribland bohagstransporter kan medföra olägenheter. Utskottet anser vidare

att

det är angeläget att stimulera rörligheten på arbetsmarknaden. Avskaffandet av

de aktuella bidragen kan motverka en sådan rörlighet. Mot denna bakgrund anser

utskottet att möjligheterna till ersättning för bohagstransporter snarast bör

återinföras. Med anledning av motion A254 (s) i berörd del bör utskottets

ställningstagande ges regeringen till känna.

Ungdomsfrågor

Trots tendenser till en förbättring under de senaste månaderna ligger

arbetslösheten bland ungdomar på en fortsatt mycket hög nivå. Antalet ungdomar

i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder redovisas i budgetpropositionen

(s. 45--46). Av redovisningen framgår bl.a. att ungdomspraktik är den klart

dominerande åtgärden. En närmare beskrivning av systemet med ungdomspraktik

lämnas i utskottets betänkande 1993/94:AU5.

Utvecklingen av ungdomsarbetslösheten 1992--1993 samt antalet ungdomar i

konjunkturberoende åtgärder i januari resp. år.

________________________________________________________________

1992 1993 Förändring

________________________________________________________________

Arbetslösa 16-24 år 69 000 97 000 + 28 000

i % av arb.kraften 11,5 18,4 + 6,9

________________________________________________________________

jan 1993 jan 1994 Förändring

________________________________________________________________

Ungdomar 18-24 år

i konjunkturbe-

roende åtgärder 111 626 102 962 - 8 664

därav i Ungdoms-

praktik 85 256 79 162 - 6 094

I december 1993 beslutade riksdagen (prop. 1993/94:66, AU5, rskr. 102) att

förlänga systemet med ungdomspraktik t.o.m. den 30 juni 1995. I detta

sammanhang beslutades även om införande av ett finansieringsbidrag på 1 000 kr

per månad för varje praktikant. Bidraget betalas av praktikanordnaren under de

sex första månaderna av ungdomspraktiken. Praktiktiden kan därefter förlängas

med ytterligare sex månader hos samma arbetsgivare till ett förhöjt

finansieringsbidrag på 3 000 kr per månad under förutsättning att

praktikanordnaren överenskommer med arbetsförmedlingen att ge praktikanten

anställning därefter. Praktikplatser för funktionshindrade ungdomar och

nyutexaminerade högskoleutbildade undantas från kravet på finansieringsbidrag.

Riksdagsbeslutet innebär även att möjligheterna till praktik under

sommarmånaderna utökas. Vidare bemyndigades regeringen att begränsa de

åldersgrupper som är aktuella för ungdomspraktik och att utvidga antalet

platser för akademikerpraktik inom ramen för oförändrade resurser.

Den 24 februari beslutade regeringen om vissa förtydliganden avseende

reglerna för finansieringsbidraget. Beslutet innebär att finansieringsbidraget

skall vara 3 000 kronor per månad om praktik som påbörjats före den 1 januari

1994 förlängs fr.o.m. den 10 mars i år.

I budgetpropositionen bedöms erfarenheterna av ungdomspraktiken som

genomgående goda. Det har varit stor efterfrågan på åtgärden från såväl

arbetsgivare som ungdomar. Ungdomspraktiken har motsvarat sitt syfte att

snabbt

minska den stora ungdomsarbetslösheten. Regeringen anser att

långtidsarbetslösa

ungdomar bör prioriteras i högre grad än tidigare. Detta gäller även de

långtidsarbetslösa utomnordiska medborgarna.

Regeringen framhåller att ungdomspraktiken är en tidsbegränsad åtgärd som bör

leda till reguljärt arbete. Avsikten med att införa finansieringsbidraget var

bl.a. att ungdomspraktiken i större utsträckning än tidigare skall leda till

anställning.

I propositionen föreslås att den praktikanordnare som redan efter de första

sex månaderna vill anställa en ungdomspraktikant skall befrias från kravet på

finansieringsbidrag.

Samtidigt som ungdomsarbetslösheten ökat under det senaste året har antalet

ungdomar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskat. Tillgängliga medel måste

AMS enligt regeringen använda för att avsevärt öka antalet ungdomar i

åtgärder.

Akademikerpraktiken har inte nått beräknad omfattning på 3 000 platser i

genomsnitt per månad. Denna åtgärd bör enligt regeringen mer aktivt föras fram

och särskilt inriktas på mindre och medelstora företag.

För budgetåret 1994/95 beräknar regeringen behovet av ungdomspraktikplatser

till i genomsnitt 90 000 per månad till en kostnad av 7 275 miljoner kronor.

Av detta belopp beräknas 30 miljoner kronor till ersättning för ungdomar med

särskilt höga resekostnader. För akademikerpraktik beräknas 3 000 platser per

månad till en kostnad av 292,9 miljoner kronor.

Inriktningen av ungdomspraktiken tas upp i två motioner.

Socialdemokraterna anser i sin partimotion A254 (yrk. 10) att

ungdomspraktiken nu måste bromsas upp och att fler ungdomar skall få riktiga

anställningar. Motionärerna är positiva till en fortsatt provperiod med

ungdomspraktik men anser att praktiken inte skall omfatta mer än sex månader.

Införandet av finansieringsbidraget har skapat förvirring och bekräftar att

ungdomspraktiken i hög grad handlar om gratis arbetskraft, menar motionärerna,

som anser att bidraget skall tas bort.

Även Vänsterpartiet vill ha en nedtrappning av ungdomspraktiken. I

partimotionen A250 (yrk. 17) pekar man på nackdelarna med åtgärden: inget

anställningsförhållande, låga ersättningsnivåer, undanträngningseffekter och

konkurrenssnedvridning. Motionärerna vill få till stånd en omfattande

genomlysning av ungdomspraktikens effekter.

Utskottet konstaterar att prognoserna över utvecklingen på

arbetsmarknaden, trots vissa ljuspunkter, pekar mot en fortsatt svår situation

för ungdomar med en mycket hög arbetslöshet även under det kommande året.

Utskottet har vid flera tillfällen uttalat att ungdomspraktiken är ett

exceptionellt medel i ett mycket svårt arbetsmarknadsläge och att åtgärden är

en sistahandslösning när alla övriga åtgärder prövats. Detta gäller alltjämt.

De förändringar av ungdomspraktiken som riksdagen beslutade om i december

förra

året (prop. 1993/94:66, AU5, rskr. 102) och som trädde i kraft den 1 januari i

år syftar bl.a. till att fler ungdomar skall få anställning efter avslutad

ungdomspraktik.

Mot denna bakgrund är det enligt utskottets mening viktigt att

ungdomspraktiken även i fortsättningen ligger på en hög nivå. Den av

regeringen

föreslagna omfattningen av ungdomspraktiken förefaller i dagsläget vara

rimlig.

Att redan nu inleda en nedtrappning av ungdomspraktiken och ersätta denna med

andra åtgärder anser utskottet vara alltför optimistiskt. Detta gäller även en

begränsning av ungdomspraktiken till endast sex månader. Utskottet erinrar om

att regeringen, genom riksdagens beslut i december, har möjlighet att begränsa

de åldersgrupper som är aktuella för ungdomspraktik och på detta sätt trappa

ned åtgärden om arbetsmarknadsläget för ungdomar snabbt förbättras.

Beträffande förslaget om en undersökning av ungdomspraktikens effekter

förutsätter utskottet, i enlighet med sitt uttalande i betänkande 1993/94:AU5,

att en noggrann utvärdering av ungdomspraktiken kommer att göras inom ramen

för

den Arbetsmarknadspolitiska kommitténs arbete. Enligt vad utskottet erfarit

kommer dessutom AMS att presentera en första utvärdering av den modifierade

ungdomspraktiken i början av maj i år. Med detta får kravet på utvärdering i

motion A250 anses vara tillgodosett. Med hänvisning till vad som ovan anförts

avstyrks motionerna A250 (v) och A254 (s) i berörda delar.

Vänsterpartiet föreslår i motion A250 (yrk. 15) avskaffande av

finansieringsbidraget vid ungdomspraktik. Motionärerna anser att bidraget

ökar den besvärande sammanblandningen av arbete och praktik som redan tidigare

karaktäriserar ungdomspraktiken. Dessutom minskar bidraget möjligheterna att

uppnå målen för ungdomspraktikens omfattning.

I motion A223 föreslår Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) att ungdomspraktikplatser

inom den offentliga sektorn helt befrias från finansieringsbidraget.

Motionärerna menar att kommunernas kostnader för bidraget minskar antalet

ungdomspraktikplatser och resurserna till andra arbetsmarknadspolitiska

åtgärder.

Systemet med finansieringsbidrag vid ungdomspraktik beslutades av riksdagen i

december förra året och trädde i kraft den 1 januari i år. Utskottet anser

inte att det finns några skäl att redan nu ompröva detta beslut. Inte heller

anser utskottet att undantag från finansieringsbidrag för särskilda sektorer

bör medges. Problem inom t.ex. den offentliga sektorn bör dock uppmärksamt

följas av berörda myndigheter. Med detta avstyrker utskottet motion A223 (s)

och A250 (v) i denna del.

Socialdemokraterna yrkar i motion A254 (yrk. 11) avslag på regeringens

förslag om befrielse från finansieringsbidrag när en ungdom anställs efter

sex månader. Motionärerna vill att bidraget skall tas bort och menar att

regeringsförslaget endast skapar mer byråkrati och nya administrativa rutiner.

Ny demokrati anser i motion A262 (yrk. 10) att hela finansieringsbidraget

skall betalas tillbaka till de företag som anställer ungdomspraktikanterna

efter tolv månaders fullgjord praktik. Detta skulle enligt motionärerna

stimulera företagen till fler anställningar.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att praktikanordnare genom

möjlighet till eftergift befrias från kravet på finansieringsbidrag om de

väljer att anställa ungdomspraktikanten redan efter de sex första

praktikmånaderna. Detta ger en extra stimulans till arbetsgivare att påskynda

anställningen av ungdomar och på så sätt förkorta praktiktiderna. Utskottet

kan

inte ställa sig bakom förslaget i motion A262 avseende återbetalning av

finansieringsbidraget efter tolv månaders fullgjord praktik. Enligt gällande

regler förutsätter en förlängning av praktiktiden till sammanlagt tolv månader

att praktikanten därefter anställs. Utskottet finner därför ingen anledning

till eftergift av denna del av finansieringsbidraget. Med hänvisning till det

anförda avstyrks motionerna A254 (s) och A262 (nyd) i aktuella delar.

Ny demokrati föreslår i motion A262 (yrk. 9, 11 och 12) tillsättande av en

snabbutredning som undersöker möjligheterna för en vidareutveckling av

ungdomspraktiken. Denna praktik skulle vara en kombination av utbildning och

arbete där ungdomarna efter avslutad praktik får någon form av betyg eller

bevis. Det betonas att praktikplatserna inte skall ersätta ordinarie

arbetskraft. Ny demokrati föreslår vidare att företagen genom avtal med

arbetsförmedlingen förbinder sig att anställa ungdomen efter ungdomspraktikens

slut innan den andra praktikperioden kan påbörjas. Motionärerna vill dessutom

att företag som inte anställer ungdomspraktikanter efter tolv sammanhängande

månader försätts i karantän på två år vad gäller utnyttjande av

praktikanttjänster eller likartad praktik.

Utskottet anser det inte motiverat att tillsätta en snabbutredning enligt

de

riktlinjer som läggs fram i motion A262. Utskottet vill betona att

ungdomspraktiken är en tillfällig och tidsbegränsad sistahandsåtgärd som inte

är avsedd att ersätta yrkesutbildningen inom det reguljära

utbildningsväsendet.

En utveckling av ungdomspraktiken i den riktning som föreslås i motionen

skulle

enligt utskottets mening innebära att åtgärden permanentades på ett icke

önskvärt sätt.

Beträffande förslaget om ett anställningsavtal mellan arbetsförmedlingen och

praktikanordnaren innan ungdomspraktikanten påbörjar den andra

sexmånadersperioden konstaterar utskottet att det redan gäller att

arbetsförmedlingen och praktikanordnaren skall sluta ett avtal om anställning

och om innehållet i praktiken.

När det gäller förslaget om att sätta företag, som inte anställer

praktikanter efter den andra praktikperioden, i karantän vill utskottet

framhålla följande. Det är arbetsförmedlingarna som i första hand har att ta

ställning till fortsatt platsförmedling till de företag som inte uppfyller

ingångna avtal. Utskottet anser inte att det finns skäl att i nuvarande läge

formalisera reglerna på detta område. Med hänvisning till vad som nu anförts

avstyrks motion A262 (nyd) i berörda delar.

Flera motioner tar upp alternativa åtgärder mot ungdomsarbetslösheten.

Socialdemokraterna föreslår i motion A254 (yrk. 9) ett nytt system kallat

ungdomsintroduktion för att fler ungdomar skall få riktiga anställningar.

Ungdomsintroduktion innebär att ungdomen är praktikant under fyra månader och

därefter anställd under åtta månader med rekryteringsstöd om högst 65 %.

Därefter skall ungdomen om möjligt få tillsvidareanställning. Cirka 40 000

ungdomar bör delta i sådan verksamhet, enligt motionärerna.

Vänsterpartiet har ett liknande förslag i motion A250 (yrk. 16). Enligt detta

bör ungdomspraktiken trappas ned och ersättas med en kortare praktikperiod och

därefter anställning med rekryteringsbidrag i högst nio månader.

Även i motion Bo251 (yrk. 4) av Anita Johansson m.fl. (s) och i motion A221

av Axel Andersson m.fl. (s) förordas ungdomsintroduktion. I den senare

motionen

föreslås även förmånligare regler för utbildningsvikariat och en omformning av

studiefinansieringssystemet.

Ungdomspraktik är bättre än ingenting, konstateras i motion A450 (yrk. 13) av

Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s). Motionärerna är dock mycket kritiska till åtgärden

och vill på sikt i stället ha ett system där ungdomar introduceras på

arbetsmarknaden i ordnade former med lön och anställningsvillkor reglerade i

kollektivavtal.

Martin Nilsson och Ulrica Messing (båda s) begär i motion A248 en

handlingsplan mot ungdomsarbetslösheten. Motionärerna vill avveckla

ungdomspraktiken som man menar inte klarat de krav man kan förvänta sig av en

arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Handlingsplanen bör baseras på nyttojobb,

frivillig engångspensionering, ungdomsförmedlingar, ändringar i

turordningsreglerna vid uppsägning, stimulans till utbildning och

beredskapsarbeten.

Enligt utskottets mening är förslagen om en nedtrappning eller avveckling

av ungdomspraktiken och införande av ett system med ungdomsintroduktion i

nuvarande läge alltför optimistiska. Prognoserna om en fortsatt hög

ungdomsarbetslöshet nödvändiggör en hög nivå på ungdomspraktiken. Utskottet

instämmer med motionärerna om det angelägna i att ungdomar i större

utsträckning bör få reguljära anställningar och menar att de förändringar av

ungdomspraktiken som trädde i kraft den 1 januari i år just har detta syfte.

Utskottet vill även framhålla att möjligheten till anställning med

rekryteringsstöd efter sex månaders ungdomspraktik varit möjlig alltsedan

systemet med ungdomspraktik infördes. Med det anförda avstyrks motionerna A221

(s) och A248 (s) samt berörda yrkanden i motionerna A250 (v), A254 (s), A450

(s) och Bo251 (s).

Vänsterpartiet noterar i motion A250 (yrk. 18) att endast drygt 30 % av de

otraditionella medlen fördelades under budgetåret 1992/93. Av de fördelade

medlen gick endast 11 % till ungdomsprojekt. Motionärerna finner detta

oacceptabelt och menar att det på många håll ute i kommunerna finns

förutsättningar för ungdomsprojekt bl.a. när det gäller kommunernas ansvar

för utarbetande av en lokal Agenda 21 och uppföljning av miljöåtgärder. 250

miljoner kronor utöver regeringens förslag föreslås för detta ändamål. Även i

motion A238 (yrk. 4) av Hans Andersson m.fl. (v) föreslås en satsning på 250

miljoner kronor till otraditionella sysselsättningsprojekt för att sprida

arbetet med Agenda 21.

Utskottet anser att arbetsmarknadsläget ställer stora krav på nytänkande

och att det är viktigt att finna nya vägar att bekämpa ungdomsarbetslösheten.

Utskottet har förståelse för motionärernas kritik av den låga

medelsanvändningen när det gäller de otraditionella insatserna för ungdomar

och

menar att användningen av dessa medel bör intensifieras. Däremot kan utskottet

inte ställa sig bakom förslaget om ökade anslag för detta ändamål. Motionerna

A238 (v) och A250 (v) avstyrks i dessa delar.

I motion A238 (yrk. 1, 3) av Hans Andersson m.fl. (v) beskrivs den höga

ungdomsarbetslösheten och svårigheterna i ungdomars arbetssituation.

Kompetensutveckling, utbildning varvad med arbete och en vikariefond för att

underlätta utbildning på arbetstid föreslås. Dessutom begär motionärerna att

regeringen presenterar en plan för hur olika samhällssektorer skall bli

kretsloppsanpassade. Detta skulle påskynda omställningen till ett miljömässigt

hållbart samhälle och skapa nya arbetstillfällen i en expanderande sektor.

Utskottet anser att syftet med förslagen om kompetensutveckling och en

vikariefond bör kunna tillgodoses genom de arbetsmarknadspolitiska åtgärder

som

redan i dag står till förfogande, t.ex. företagsutbildning och

utbildningsvikariat. Beträffande förslaget om en plan för kretsloppsanpassning

vill utskottet erinra om att riksdagen redan under det förra riksmötet fattade

beslut om riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling (prop.

1992/93:180, JoU14, rskr. 344). Arbetet med att upprätta lokala

handlingsprogram enligt dessa riktlinjer pågår ute i kommunerna. Utskottet

anser att det inom ramarna för detta arbete bör finnas goda möjligheter att

initiera ungdomsprojekt med hjälp av de åtgärder som står till förfogande,

bl.a. otraditionella insatser. Med anledning av det anförda avstyrks motion

A238 (v) i berörda delar.

Siw Persson (fp) föreslår i motion A208 införande av en ny

arbetsmarknadspolitisk åtgärd benämnd sjukvårdsvolontärer. Denna åtgärd

skulle vända sig till ungdomar som inte kan eller vill vidareutbilda sig och

som inte får plats i ungdomspraktik. Volontärerna skulle fungera som ett

socialt stöd för gamla och sjuka inom äldreomsorgen och sjukvården. Ersättning

skulle utgå som vid ungdomspraktik.

Enligt utskottets mening ryms den föreslagna åtgärden inom ramen för den

nuvarande ungdomspraktiken. Motion A208 (fp) avstyrks därmed.

I Socialdemokraternas motion A254 (yrk. 12) föreslås att den nuvarande

akademikerpraktiken avskaffas och ersätts med rekryteringsstöd som skall

kunna utgå direkt efter avslutad utbildning. Motionärerna menar att

tillfälliga

anställningar med hjälp av rekryteringsstöd är bättre än praktikplatser som på

sikt förstör arbetsmarknaden för akademiker.

Ny demokrati anser i motion A262 (yrk. 13) att akademikerpraktiken skall

följa samma riktlinjer som partiet föreslagit för den övriga ungdomspraktiken

dvs. en kombination av utbildning och arbete, finansieringsbidrag och

karantänbestämmelser.

Bengt Harding Olson (fp) tar i motion A264 upp situationen för arbetslösa

akademiker. Problemets omfattning är inte känd eftersom åtskilliga

färdigutbildade läser vidare för att inte gå helt sysslolösa. Ur

samhällssynpunkt -- och ur mänsklig synpunkt -- är det viktigt att finna en

lösning. Bl.a. bör utredningen om arbetsmarknadspolitik analysera problemet

och

komma med förslag.

I motion A209 av Sten Söderberg (-) tas arkitekternas arbetssituation upp.

Var tredje arkitekt saknar i dag anställning eller uppdrag. Med hänsyn till

samhällets betydande investeringar i samband med arkitektutbildning bör

samhället underhålla befintlig arkitektkompetens genom aktiva åtgärder som

satsningar på idé- och utvecklingsprojekt, ekonomiskt stöd till utbildning,

ROT-program m.m.

Utskottet konstaterar att arbetslösheten bland akademiker fortsätter att

ligga på en hög nivå. I slutet av januari i år var 28 400 personer med mer än

två års eftergymnasial utbildning öppet arbetslösa vilket innebär en ökning

med

3 100 personer jämfört med samma tid år 1993. Arbetslösheten är högst bland de

nyutexaminerade akademikerna; drygt en tredjedel av de arbetslösa är yngre än

30 år.

Utskottet anser mot denna bakgrund att akademikerpraktiken, som särskilt

riktar sig till de unga nyutexaminerade akademikerna, har en viktig uppgift

att

fylla. Åtgärden skall ge arbetslösa akademiker möjlighet att praktisera sina

kunskaper inom de områden de utbildats för och bör i stor utsträckning kunna

leda till en påföljande anställning. Utskottet anser inte att det finns grund

för de farhågor som uttrycks i motion A254 om att akademikerpraktiken skulle

förstöra arbetsmarknaden för akademiker.

Inte heller anser utskottet att riktlinjerna för akademikerpraktiken skall

ändras i enlighet med vad som föreslås i motion A262 eftersom åtgärden endast

varit i funktion under ett drygt halvår. Erfarenheterna av akademikerpraktiken

är ännu begränsade och föranleder för närvarande inga regeländringar.

Med anledning av motion A264 vill utskottet påpeka de möjligheter som

akademikerpraktiken erbjuder arbetslösa akademiker. Enligt utskottets

uppfattning bör problemen med den dolda akademikerarbetslösheten kunna

behandlas inom ramen för den Arbetsmarknadspolitiska kommitténs arbete. Motion

A264 föranleder därmed ingen vidare åtgärd. Utskottet konstaterar att

arkitekterna är den akademikergrupp som drabbats hårdast av arbetslösheten. I

januari i år fick över 20 % av Arkitektförbundets medlemmar ersättning från

arbetslöshetskassa. Med anledning av motion A209 vill utskottet nämna sitt

nyligen justerade betänkande 1993/94:AU21, där utskottet bemyndigar regeringen

att använda 1,5 miljarder kronor av innevarande års arbetsmarknadspolitiska

medel till olika ROT-satsningar. Detta kommer att leda till en ökad

byggverksamhet och därmed även ökade möjligheter till arbete för bl.a.

arkitekter. Motion A209 bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Med

hänvisning till vad utskottet anfört avstyrks motionerna A209 (-) och A264

(fp)

samt berörda delar i motionerna A254 (s) och A262 (nyd).

Utbildningsvikariat

Under budgetåret 1992/93 uppgick antalet utbildningsvikarier till i

genomsnitt ca 8 000 per månad. Av deltagarna var ca 60 % kvinnor. Enligt AMS

beräkning finns 80 % av vikarierna inom den offentliga sektorn. Trots

omfattande informationsinsatser från AMV har omfattningen inom den privata

sektorn inte ökat nämnvärt.

Enligt propositionen bör systemet med utbildningsvikariat förlängas

ytterligare ett år till utgången av juni 1995. Det avdrag från

arbetsgivaravgifterna som arbetsgivarna får göra för lönekostnader för

vikarien

bör även under nästa budgetår uppgå till 475 kr per arbetsdag. I fråga om

avdrag för utbildningskostnader bör nuvarande regler förlängas, dvs. avdrag

får

göras med högst 75 kr per utbildningstimme för utbildning som

länsarbetsnämnden

godkänt, dock med högst 30 000 kr per arbetstagare som utbildas.

Regeringen beräknar omfattningen av utbildningsvikariaten till genomsnittligt

14 000 personer per månad under nästa budgetår. Denna omfattning motsvarar en

kostnad på 1 596 miljoner kronor avseende avdragen för vikarierna samt 684

miljoner kronor avseende avdragen för viss utbildning.

Förslaget i propositionen om förlängning av utbildningsvikariat

föranleder ett förslag till lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691)

om socialavgifter (bilaga 1). Lagen bör gälla under budgetåret 1994/95.

Regeringens förslag föranleder också en konsekvensändring i 1 kap. 1 § lagen

(1981:691) om socialavgifter.

I motion 1993/94:A201 av Magnus Persson m.fl.(s) begärs att systemet med

utbildningsvikariat i första hand förlängs till slutet av budgetåret

1994/95.

Med hänsyn till den arbetsmarknadspolitiska situationen och behoven av

kompetensutveckling rent allmänt i samhället ser utskottet positivt på

förslaget om förlängning av utbildningsvikariat och tillstyrker propositionen

i

denna del. Utskottet tillstyrker den föreslagna konsekvensändringen och

tillägger att motsvarande lagparagraf behandlas av utskottet i dess betänkande

AU12. Utskottet noterar att motion A201 (s) är tillgodosedd. Den avstyrks

därmed.

I tre motioner behandlas frågor i samband med utbildningsvikariatens

omfattning.

I Socialdemokraternas motion A254 (yrk. 17, 18) menar man att

utbildningsvikariaten är en bra åtgärd, som ger möjlighet till

kompetensutveckling. Alla ansträngningar bör därför göras för att öka

åtgärdens

omfattning. Enligt motionen bör under nästa budgetår 20 000 personer beräknas

i

denna åtgärd. Avdragen från arbetsgivaravgifterna som i vissa fall kan medges

för utbildningskostnader bör beräknas till samma belopp som för innevarande

budgetår, dvs. 1 000 miljoner kronor. För att öka efterfrågan på

utbildningsvikariaten kan t.ex. åtgärden öppnas för deltidsarbetande.

Vidare föreslår Socialdemokraterna en regeländring som innebär att det

nuvarande kravet på att den anställde skall ha bibehållna anställningsförmåner

släpps. Avdrag med 475 kr per vikarie och dag bör kunna göras också när den

anställde får ledigt för studier utan att arbetsgivaren betalar någon lön

under

studietiden. I dessa fall får dock utbildningskostnaderna inte dras av. En

sådan ändring bör införas i lagen om tillfällig avvikelse från lagen

(1981:691)

om socialavgifter. Ett lagförslag föreligger som bilaga till motionen.

Även Vänsterpartiet anser i motion A250 (yrk. 27) att utbildningsvikariaten

är en utmärkt metod, som ger kompetensutveckling till befintlig personal och

drar in nya personer i arbetslivet. AMS ram för utbildningskostnader bör höjas

för att inte åtgärden skall "slå i taket".

Anita Johansson m.fl. (s) begär i motion A257 (yrkandena 1--6) en utökad

omfattning av utbildningsvikariaten genom följande regelförändringar. Det bör

enligt motionärerna vara möjligt att erbjuda utbildning och anvisa vikariat

också på deltid. Inte bara arbetslösa utan också övertalig personal inom

offentlig sektor bör kunna gå in som vikarier. Fördelningen mellan arbetslösa

och övertaliga föreslås bestämmas genom lokala förhandlingar mellan

arbetsförmedling, arbetsgivare och det lokala facket. Reglerna för ekonomisk

ersättning bör ändras, så att arbetsgivarens avdragsrätt totalt sett uppgår

till högst 1 000 kr per dag och utbildad. När det gäller övertaliga inom

offentlig sektor skall dock avdraget kunna jämkas enligt lokala

partsöverenskommelser. Begränsningen i regleringsbrevet till AMS -- dvs. att

avdragsmöjligheten på 75 kr per timme sammanlagt får uppgå till högst en

miljard kronor -- bör tas bort, så att åtgärdens omfattning kraftigt kan ökas.

Utskottet delar uppfattningen att utbildningsvikariaten är en

ändamålsenlig åtgärd som komplement till övriga åtgärder. Under budgetåret

1992/93 var 60 % av deltagarna kvinnor. 80 % av vikarierna fanns inom den

offentliga sektorn. För ett månadsgenomsnitt av 14 000 utbildningsvikarier

beräknas kostnaderna för nästa budgetår till 1 596 miljoner kronor och för

vissa utbildningskostnader till 684 miljoner kronor, dvs. sammanlagt 2 280

miljoner kronor. Enligt utskottets mening är det nuvarande regelverket uttryck

för en rimlig balans mellan ekonomisk stimulans till företagen och de

prestationer som utförs av företagen. Utskottet anser således inte att

systemet

skall utökas till att avse också deltidsvikarier eller anställda som får

ledigt

för studier utan lön. Enligt uppgift utreds frågan om deltidsvikariat av AMS,

varvid nytt beslutsunderlag kan framkomma.

I nuvarande arbetsmarknadsläge gör utskottet den bedömningen att arbetslösa

bör prioriteras i förhållande till övertalig personal vid anvisning till

utbildningsvikariat. Utskottet saknar därmed anledning att närmare gå in på de

rutiner en annan prioritering skulle medföra.

Beträffande ramen i regleringsbrevet på 1 000 miljoner kronor för

utbildningskostnader under innevarande budgetår vill utskottet påtala att

avsikten med åtgärden aldrig har varit att avdrag skulle medges för samtliga

utbildningskostnader. I många fall bör ersättning i form av avdrag för

vikarien

kunna vara till fyllest. Med hänsyn därtill gör regeringen bedömningen att

utbildningskostnaderna för nästa budgetår kommer att uppgå till 684 miljoner

kronor enligt ovan. Om åtgärden expanderar mer än beräknat nästa budgetår bör

det, som utskottet ser saken, finnas möjligheter att höja ramen i likhet med

vad som skett under innevarande budgetår då ramen utökades med 100 miljoner

kronor genom regeringsbeslut i februari 1994.

Givetvis är det positivt att AMV fortsätter sina insatser för att försöka

utöka antalet utbildningsvikariat inom näringslivet, bl.a. inom de små

tillverkningsföretagen. Antalet personer i utbildningsvikariat uppgår i

januari

1994 till drygt 13 000 personer. Den för nästa budgetår beräknade volymen, 14

000 personer per månad, är enligt utskottets uppfattning uttryck för vad som

kan anses vara möjligt att uppnå. Utskottet förutsätter att regeringen följer

utvecklingen och återkommer till riksdagen om det visar sig möjligt att uppnå

en högre nivå. Därmed avstyrker utskottet motionerna A250 (v), A254 (s) och

A257 (s) i här behandlade delar.

Beredskapsarbete och rekryteringsstöd

Fr.o.m. den 1 juli 1993 har ett antal förändringar av reglerna för

beredskapsarbete, rekryteringsstöd och avtalade inskolningsplatser införts.

Statsbidrag lämnas nu med högst 65 % av lönekostnaderna under högst sex

månader

jämfört med 60 % tidigare (utanför stödområdena). Beredskapsarbeten av

investeringskaraktär ersätts med högst 1 500 kr per dag, i stödområden med

högst 2 500 kr per dag. Bidragstaket uppgår till 14 300 kr per månad.

Statsbidraget avser lönekostnader för en arbetstid som är fyra timmar kortare

än normal veckoarbetstid. För en mera utförlig redogörelse hänvisas till

arbetsmarknadsutskottets yttrande samt finansutskottets betänkande med

anledning av kompletteringspropositionen våren 1993 (prop. 1992/93:150, AU8y,

FiU30, rskr. 447, 454).

I budgetpropositionen redovisas att trots planeringen om genomsnittligt 41

900 personer per månad befann sig endast 22 100 personer i de nämnda

åtgärderna i september 1993. Skälet var bl.a. viss mättnad på grund av det

totalt sett stora antalet personer i åtgärder. Ytterligare ansträngningar

måste

därför göras för att nå upp till den planerade volymen.

Antalet beredskapsarbeten har enligt propositionen minskat inom samtliga

sektorer, dock främst inom det statliga området. Kommunernas minskade intresse

kan främst förklaras av kommunernas försämrade ekonomi. Arbetsgivarnas

minskade

intresse för rekryteringsstödsplatser sägs bero på det osäkra konjunkturläget.

Regeringen föreslår att de avtalade inskolningsplatserna, vilka minskat

successivt, avskaffas fr.o.m. den 1 juli 1994. Rekryteringsstöd och

ungdomspraktik bör kunna ersätta de avtalade inskolningsplatserna.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag om

avskaffande av de avtalade inskolningsplatserna (avsnitt 2.10 i

propositionen).

I propositionen beräknas behovet av beredskapsarbeten och platser med

rekryteringsstöd till genomsnittligt 10 000 resp. 30 000 per månad under nästa

budgetår till en beräknad kostnad av 4 965 miljoner kronor. Platser med

rekryteringsstöd bör prioriteras framför beredskapsarbeten.

I fyra motioner begärs en ökning av volymen av beredskapsarbete och

rekryteringsstöd.

Enligt Socialdemokraternas motion A254 (yrk. 15) bör omfattningen av

beredskapsarbeten och rekryteringsstöd motsvara 43 000 personer genomsnittligt

per månad. Fördelningen mellan beredskapsarbeten och rekryteringsstöd bör

präglas av flexibilitet. Reglerna för rekryteringsstöd bör ändras så att krav

inte ställs på arbetslöshet en viss tid före anställningen. Sökande som varit

föremål för en arbetsmarknadspolitisk åtgärd bör också kunna komma i fråga.

Även Vänsterpartiet förordar i motion A250 (yrk. 13) en ökning av volymen för

beredskapsarbete; en ökning motsvarande 800 miljoner kronor. Därutöver bör man

enligt motionen se till att planerade volymer verkligen kommer till stånd. En

stimulans av beredskapsarbete innebär att behovet av ALU kan minska.

I motion A450 (yrkande 21) uttalar sig Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) för en

utökning av antalet beredskapsarbeten i syfte att förhindra utstämpling och

utslagning av arbetskraft.

Ny demokrati uttalar i motion A262 (yrk. 6--8) att beredskapsarbeten i lika

stor grad bör erbjudas till näringslivet som till kommuner och landsting.

Vidare förordas i motionen att ersättningen till beredskapsarbetare inte skall

överstiga 90 % av ordinarie lön. Man bör enligt motionärerna inte ta bort

incitamenten för den enskilde att söka ordinarie arbete. Antalet

beredskapsarbeten och antalet platser med rekryteringsstöd bör -- med en sådan

utformning -- utökas.

Utskottet kan hålla med motionärerna i motion A262 (nyd) om att

arbetsmarknadspolitiken bör utformas så att incitamentsstrukturen är

ändamålsenlig. Exempelvis bör man undvika incitament som leder till att

långtidsarbetslösheten permanentas på en hög nivå. Det är också mot den

bakgrunden som regeringen har tillsatt utredningen om arbetsmarknadspolitikens

roll, omfattning, inriktning och avgränsning. Vad gäller önskvärdheten av

flera

platser inom näringslivet ligger motionskravet i linje med den förda politiken

och påkallar ingen särskild åtgärd enligt utskottets uppfattning.

Flexibilitet mellan beredskapsarbete och rekryteringsstöd, vilket förordas

i motion A254 (s), ligger i den nuvarande anslagskonstruktionen, som

diskuterats ovan i avsnittet Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och

inriktning. Inom ramen för en sådan flexibilitet anser utskottet att

rekryteringsstödet skall väljas i första hand. Utskottet anser att regeringens

beräkning av det sammanlagda antalet platser i beredskapsarbete och med

rekryteringsstöd är väl avvägd. Med hänvisning till vad som anförts avstyrker

utskottet motionerna A250 (v), A254 (s), A262 (nyd) och A450 (s) i berörda

delar.

I två motioner behandlas statsbidragens omfattning.

Såväl Socialdemokraterna i motion A254 (yrk. 16) som Vänsterpartiet i motion

A250 (yrk. 12) begär att statsbidragen skall utökas till att avse lönen för

normal veckoarbetstid, dvs. 40 timmar i veckan.

Utskottet anför följande. Arbetstiden för en person i beredskapsarbete

kan men behöver inte avse normal veckoarbetstid. Statsbidragen till

arbetsgivaren motsvarar normalarbetstiden minskat med fyra timmar, dvs.

vanligen 36 timmar. Motionsförslaget att utöka statsbidraget innebär en

kostnadsökning som utskottet inte ställer sig bakom. Motionerna A250 (v) och

A254 (s) avstyrks i motsvarande delar.

Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) pekar i motion A218 (yrk. 3) på

rekryteringsstödens betydelse för att underlätta en övergång till den

reguljära arbetsmarknaden.

Utskottet delar motionärernas syn på rekryteringsstödets betydelse. Detta

stöd bör normalt leda till en reguljär anställning. Det kan erinras om att

över

95 % av anställningarna med rekryteringsstöd ligger inom den privata sektorn.

Yrkandet bör inte påkalla någon riksdagens åtgärd. Motion A281 avstyrks i

denna

del.

Starta-eget-bidrag

Starta-eget-bidrag kan ges till arbetssökande för att dessa vid start av eget

företag skall klara sin egen försörjning, vanligen under sex månader. Bidraget

lämnas med belopp som motsvarar utbildningsbidraget vid

arbetsmarknadsutbildning.

Bidrag till arbetslösa för att starta egen näringsverksamhet har enligt

propositionen fått ökad betydelse och ökad omfattning. Starta-eget-bidraget är

i dag en prioriterad åtgärd, och reglerna har på senare år ändrats för att

underlätta för fler kategorier människor att få del av åtgärden. Enligt

regeringen är det angeläget att AMS särskilt uppmärksammar risker för

snedvridning i konkurrensen, när en person startar företagande med hjälp av

detta stöd. Den i propositionen beräknade omfattningen uppgår till ca 4 000

årsbidrag under budgetåret 1994/95 till en kostnad av 461 miljoner kronor.

Ny demokrati menar i motion A262 (yrkandena 19--21) att starta-eget-bidraget

skall vara ett sista alternativ för den blivande företagaren. Det är viktigt

att inte ta bort incitamentet att klara sig själv. Däremot är det önskvärt att

den blivande företagaren får stöd av kompetenta vägledare med bedömning av

företagets affärsidé. En samordning bör komma till stånd mellan de olika organ

som bedömer affärsidéer; i första hand arbetsförmedling, länsarbetsnämnd,

länsstyrelse och utvecklingsfond. Vidare måste risken för

konkurrenssnedvridning uppmärksammas. Starta-eget-bidraget bör exempelvis inte

få utgå till anställda som säger upp sig från ett företag för att sedan efter

kort tid starta liknande verksamhet med hjälp av bidraget.

Utskottet konstaterar att Konkurrensverket i ett yttrande till regeringen

över starta-eget-bidraget uttalar att bidraget medför konkurrensfördelar för

de

subventionerade företagen vilket kan verka snedvridande på konkurrensen.

Samtidigt kan bidrag av detta slag främja ekonomisk tillväxt och vitalisera

konkurrensen enligt Konkurrensverket. Bidraget skall så långt som möjligt

stimulera nyföretagande på marknader där de bidrar till en förbättrad

konkurrenssituation och i övrigt hanteras så att riskerna för snedvridning av

konkurrensen minimeras, menar verket. Vidare har Öhrlings Reveko under år 1993

gjort en utvärdering av starta-eget-bidraget, baserad på intervjuer med

företagare som erhållit bidraget, arbetsförmedlare och konkurrerande

företagare. Mot bakgrund av Konkurrensverkets synpunkter samt vissa resultat

från en Öhrlings Revekos utvärdering -- vilken visade att åtgärden i stort

fungerade väl -- gör utskottet den bedömningen att starta-eget-bidraget rätt

hanterat inte behöver ge upphov till en oacceptabel konkurrenssnedvridning.

Utskottet förutsätter att regeringen följer utvecklingen.

Utskottet delar motionärernas bedömning att det är viktigt att de blivande

företagarna får hjälp att bedöma affärsidén. Reglerna för att få

starta-eget-bidrag innebär också att bidrag endast får lämnas om verksamheten

bedöms få en tillfredsställande lönsamhet samt ge bidragstagaren en varaktig

sysselsättning. För att få underlag för en bedömning om bl.a. lönsamheten i

affärsidén begär arbetsförmedlingen regelmässigt in yttrande från lämpligt

värderingsorgan. Öhrlings Revekos utvärdering visade att sex av åtta län

bedömde affärsidéer med hjälp av anlitade konsulter. Ett annat resultat av

utvärderingen var att varken år 1992 eller år 1993 kunde man konstatera

mätbara

skillnader i överlevnadsgrad mellan de företag som fått starta-eget-bidrag och

andra nystartade företag.

Liksom motionärerna anser utskottet att arbetsvägledarnas kompetens på detta

område är en viktig fråga. Vad gäller motionärernas krav på samordning mellan

de olika värderingsorganen gör utskottet den bedömningen att det är

ändamålsenligt att arbetsförmedlingen har flera olika värderingsorgan att

vända

sig till och att någon samordning mellan sådana organ inte innebär fördelar.

Därmed avstyrker utskottet motion A262 (nyd) i behandlade delar.

Särskilda grupper och områden på arbetsmarknaden

Offentliga sektorn m.m.

I finansplanen i årets budgetproposition konstateras att den offentliga

sektorns finanser försämrats kraftigt från år 1990, huvudsakligen till följd

av

övergången från en överhettning i ekonomin till en djup lågkonjunktur.

Samtidigt har en omprövning och förnyelse av den offentliga sektorns olika

system och institutioner påbörjats i enlighet med regeringsförklaringen 1991.

En grundsats är att offentlig verksamhet måste vara effektiv och välfungerande

för att de människor som är beroende av den skall få den service som de

behöver

och för att motivera de skatteuttag som finansierar den.

Det konstateras i finansplanen att sysselsättningen inom den kommunala

sektorn stagnerade under 1991 och minskade med ca 68 000 personer under åren

1992--1993. Anpassningarna till nya ekonomiska förutsättningar väntas

fortsätta

under år 1994 för att successivt avta under år 1995. Enligt beräkningarna

kommer 37 000 resp. 9 000 personer att mista sina anställningar i kommuner och

landsting under år 1994 resp. 1995. Antalet sysselsatta inom staten har varit

relativt oförändrat under 1990-talets första år. Under åren 1994 och 1995

beräknas sysselsättningen sammantaget minska med ca 7 000 personer.

Enligt budgetpropositionens bilaga 11, Arbetsmarknadsdepartementet, innebär

omstruktureringen inom den offentliga sektorn en viss minskning av kvinnornas

traditionella arbetsmarknad. Många kvinnor måste bredda sin kompetens och sitt

yrkesval. Möjligheterna till arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall utnyttjas.

I det följande redovisas nio motioner som bl.a. tar upp frågan om

sysselsättning och den offentliga sektorn.

Socialdemokraterna framhåller i motion A254 (yrk. 8) att det i och för sig är

önskvärt med en ökad produktivitet i kommunerna men att någon

samhällsekonomisk

vinst inte uppstår förrän de friställda får en ny anställning. Att de uppsagda

får kontantstöd för att inte arbeta, samtidigt som viktiga uppgifter inte

utförs, kallas slöseri. I motionen föreslås att AMS får i uppdrag att

förhandla

med kommunerna och landstingen om att förlänga uppsägningstiden för uppsagd

personal. Målsättningen bör vara att förhindra att 20 000 personer går ut i

öppen arbetslöshet, i första hand före ingången av år 1996. AMS bör få

särskilda medel för att stimulera en sådan utveckling. Socialdemokraterna

räknar med 2 750 miljoner kronor för detta ändamål. I (s)-motionen So249 (yrk.

12) tas den aspekten upp att kommunernas och landstingens ekonomiska situation

inte får äventyra de nationella mål som satts upp för äldrevården. Detta är

ytterligare ett motiv bakom ett uppdrag till AMS.

Anita Johansson m.fl. (s) framför i motion A258 samma uppfattning som i ovan

nämnda motion A254 och föreslår 2 700 miljoner kronor till anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95 i syfte att stimulera

kommuner och landsting att förlänga uppsägningstiden för varslad personal.

Anita Johansson m.fl. tar i motion Bo251 (yrk. 5) upp situationen i Stockholms

län och ställer mot denna bakgrund krav på regeringen att uppdra åt AMS att

förhandla med kommunsektorn.

Lars Stjernkvist m.fl. (s) begär i motion A204 att det uppdras åt regeringen

att skyndsamt återkomma med förslag som gör det möjligt att förhindra

uppsägningar av offentliganställda i dagens konjunkturläge. Syftet är att

omvandla passivt kontantstöd till stöd att vara kvar i ordinarie verksamhet,

kombinerat med utbildningsinsatser. Hans Karlsson m.fl. (s) begär i motion

A215

(yrk. 3) att uppsägningar i den offentliga sektorn förhindras i nuvarande

arbetsmarknadsläge mot bakgrund av arbetsmarknadssituationen i Örebro län.

Hans

Gustafsson m.fl. (s) har i motion A252 ett likartat krav mot bakgrund av

situationen i Blekinge län.

Ny demokrati menar i motion A269 (yrk. 1) att anslaget för

arbetsmarknadspolitiska åtgärder för innevarande budgetår bör kunna inrymma

statsbidrag till kommunerna för att uppsagd vårdpersonal skall kunna stanna

kvar inom vården under viss begränsad tidsperiod. Bidraget bör fördelas efter

beslut av kommunerna i samråd med vårdsektorn. För en merkostnad på 180

miljoner kronor utöver arbetslöshetsersättningen kan 15 000 personer

sysselsättas på detta sätt.

Vänsterpartiet framhåller i motion A250 (yrk. 6) att utslagning inom den

kommunala sektorn måste förhindras. Motionärerna anser att det finns resurser

för att rädda sysselsättningen för mer än 30 000 personer, främst kvinnor inom

vård- och omsorgssektorn, genom kompetenshöjande utbildningsinsatser.

Arbetsmarknadsutskottet har beslutat inhämta finansutskottets yttrande över

motionsförslag om användning av anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för

innevarande och nästa budgetår till åtgärder inom den offentliga sektorn.

I finansutskottets yttrande 1993/94:FiU10y anförs att de pågående

strukturförändringarna inom den kommunala sektorn är långsiktigt nödvändiga

mot

bakgrund av det rådande statsfinansiella läget. Tilldelningen av ekonomiska

resurser till kommuner och landsting måste därför vara restriktiv. När det

gäller utvecklingen på medellång sikt har regeringen i årets budgetproposition

aviserat att den avser att i kompletteringspropositionen återkomma med en

bedömning av och förslag beträffande det finansiella utrymmet för

kommunsektorn.

Finansutskottet har förståelse för att arbetsmarknadsmyndigheterna i

nuvarande konjunkturläge och inom ramen för tilldelade medel för innevarande

budgetår gör överenskommelser med kommuner och landsting om utbildning och

kompetenshöjande insatser. Därigenom torde möjligheterna förbättras att klara

den nödvändiga omstruktureringen av den kommunala verksamheten samtidigt som

hänsyn kan tas till den lokala arbetsmarknadssituationen. Avtalen gäller i

första hand bidrag till företagsutbildning, och de personalkategorier som

berörs är främst sjuksköterskor, undersköterskor, vårdbiträden och annan vård-

och omsorgspersonal.

Enligt vad finansutskottet erfarit har styrelsen för AMS den 25 februari 1994

beslutat att hos regeringen hemställa om att bidragsnivån för anställda i

verkstadsindustrin skall höjas till högst 90 kronor per timme. Finansutskottet

förutsätter att regeringen i samband med behandlingen av denna framställan

även

överväger utformningen av bidraget för anställda i kommuner och landsting,

såväl när det gäller nivå som tidsgränser. I ett kort och medellångt

perspektiv

skulle därigenom ytterligare uppsägningar kunna undvikas, samtidigt som det

långsiktigt nödvändiga förändringsarbetet inom den kommunala sektorn kan

fortsätta. Finansutskottet vill betona att tyngdpunkten på åtgärderna av

konjunkturskäl bör ligga under år 1994.

De arbetsmarknadspolitiska medlen bör således enligt finansutskottet användas

för ytterligare satsningar på utbildning och kompetenshöjning inom den

kommunala sektorn. Däremot bör dessa medel inte användas för reguljär kommunal

verksamhet på det sätt som förordas i vissa av de aktuella motionerna. Med

hänvisning till det anförda avstyrker finansutskottet motionerna A204 (s),

A215

(s), A250 (v), A252 (s), A254 (s), A258 (s), A269 (nyd) och So249 (s) i

aktuella delar.

Socialdemokraternas representanter, företrädaren för Ny demokrati samt

Vänsterpartiets suppleant har i finansutskottet följt upp sina respektive

motionsförslag genom avvikande meningar och meningsyttring.

Arbetsmarknadsutskottet gör följande bedömning.

Arbetsmarknadsutskottet anser att en fortsatt omstrukturering och

rationalisering inom den kommunala sektorn är viktig grund för framtiden.

Samtidigt vill utskottet peka på att behovet av personal inom tjänstesektorn

på

medellång sikt -- oavsett hur fördelningen ser ut mellan privat och offentligt

anställda -- måste uppmärksammas. Faktorer att beakta är bl.a. ökningen av

antalet äldre samt de krav på utbildning som sammanhänger med behov av

kompetenshöjning i arbetslivet.

För att möta denna situation anser utskottet att det är angeläget att

arbetsmarknadsmyndigheterna inom ramen för tilldelade medel fortsätter att

göra

överenskommelser med kommuner och landsting om att skjuta upp planerade

personalneddragningar under år 1994 och i stället vidareutbilda de som hotas

av

uppsägning. AMS erbjuder ekonomiskt stöd enligt förordningen 1984:518 (senast

ändrad 1993:727) om bidrag till utbildning i företag. Enligt uppgift från AMS

har avtal motsvarande 15 000 årsarbeten redan slutits och diskussioner pågår

om

avtal för ytterligare 13 000 personer. De redan slutna avtalen motsvarar

knappt

600 miljoner kronor från AMS i utbildningsstöd. Avtalen är olika men syftet är

att uppsägningarna senareläggs med hänsyn till den lokala

arbetsmarknadssituationen. Genom avtalen torde, som finansutskottet framför,

möjligheterna i hög grad förbättras att klara den nödvändiga omstruktureringen

av den kommunala verksamheten. Utvecklingen ligger i linje med vad som

förordas

i flera motioner.

Arbetsmarknadsutskottet delar finansutskottets uppfattning att de

arbetsmarknadspolitiska medlen inte bör användas för reguljär kommunal

verksamhet, vilket förordas i vissa motioner. Utskottet vidhåller därmed sin i

betänkande 1993/94:AU5 redovisade ståndpunkt i denna fråga.

När det gäller utbildningsstöd till kommuner och landsting enligt ovan har

formerna för bidraget till utbildning kunnat förenklas genom tillämpning av en

likartad modell som vid tidigare försöksverksamhet med stöd till

kompetensutveckling av anställda inom industriföretag. Högst 50 000 kr per

anställd skall således kunna erbjudas, vilket ligger inom den ram som gäller

för bidrag till företagsutbildning. Vidare tillämpas en förenklad

administrativ

hantering. Dessa förändringar är positiva enligt arbetsmarknadsutskottets

uppfattning.

Med hänsyn till vad ovan anförts avstyrker arbetsmarknadsutskottet motionerna

A204 (s), A215 (s), A250 (v), A252 (s), A254 (s), A258 (s), A269 (nyd), So249

(s) och Bo251 i aktuella delar.

I motion A218 (yrk. 2) av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) begärs att

länsarbetsnämnd, landsting och kommuner underlättar vård- och omsorgspersonals

övergång från offentlig till privat verksamhet, bl.a. genom att ordna

starta-eget-kurser. I motion Ub666 (yrk. 2) av Gullan Lindblad (m) yrkas att

vidareutbildning med hjälp av AMS-insatser av den personal som annars skulle

sägas upp prioriterar äldreomsorgsutbildning.

Utskottet utgår från att den vidareutbildning som erbjuds den kommunalt

anställda personalen t.ex. i samband med ovan redovisade utbildningsavtal

anpassas till behovet av olika kunskaper. Utskottet vill i likhet med

motionärerna bakom motion A218 framhålla betydelsen av att personal som går

från offentlig till privat verksamhet inom t.ex. vård- och omsorgsområdet kan

erbjudas starta-eget-kurser. Med hänsyn till vad utskottet anfört avstyrks

motionerna A218 (m) och Ub666 (m) i behandlade delar.

I två motioner berörs användningen av innevarande budgetårs anslag för

arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Ny demokrati föreslår i motion A269 (yrk. 4 och yrk. 5 delvis) att

glesbygdsvägar upprustas för 400 miljoner kronor med hjälp av

arbetsmarknadspolitiska medel för innevarande budgetår. Särskilt bör man satsa

på grusvägar i norra Sverige i avsikt att förenkla och förbättra turist- och

massatransport. Riksdagen bör enligt motionen besluta att satsningar på

glesbygdsvägar, på vårdpersonal (enligt Ny demokratis ovan behandlade yrkande)

samt på ett par ROT-projekt (där motsvarande motionsyrkanden hänvisats till

bostadsutskottet) sker genom överföring av medel avsatta för

arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94.

Vänsterpartiet framhåller i motion A250 (yrk. 4 delvis och yrk. 5) vikten av

att utnyttja de befintliga arbetsmarknadspolitiska medlen under innevarande

budgetår. Vänsterpartiet anser att outnyttjade medel anslagna för

arbetsmarknadspolitiska åtgärder under budgetåret 1993/94 -- i den mån de inte

bundits upp genom avtal över längre tidsperiod -- bör reserveras för

motsvarande ändamål under budgetåret 1994/95.

I sitt nyligen justerade betänkande 1993/94:AU21 har utskottet med

anledning av motionskrav från Ny demokrati och Vänsterpartiet uttalat att det

är utskottets bestämda uppfattning att åtgärder omedelbart måste komma i gång

för att på så sätt medverka till att nedbringa arbetslösheten. Enligt

arbetsmarknadsutskottets förslag har riksdagen den 2 mars beslutat att

bemyndiga regeringen att använda 1,5 miljarder kronor av innevarande års

anslag

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till ROT-satsningar för bl.a. skolor,

samlingslokaler, bostäder, äldrebostäder, sjukhem, vissa kulturbyggnader och

kulturmiljövård (rskr. 148).

Utskottet vill erinra om att anslaget A 15. Underhållsåtgärder för

sysselsättning och tillväxt (prop. 1993/94:100 bil. 7, bet. TU13) inom

Kommunikationsdepartementets område föreslås uppgå till 1,2 miljarder kronor

för nästa budgetår, dvs. samma belopp som anvisats för innevarande budgetår.

Anslaget gäller särskilda insatser för upprustning och underhåll av bl.a.

länsvägar. Medlen bör enligt propositionen fördelas med hänsyn till

upprustningsbehovet och till arbetsmarknadsläget i länen. Det underlag som

presenteras i motion A269 (nyd) har inte övertygat utskottet om att

ytterligare

upprustning av glesbygdsvägar är den ur samhällsekonomisk synpunkt mest

lönsamma investeringen. Utskottet ställer sig således inte bakom motion A269 i

denna del.

Beträffande Vänsterpartiets yrkande att eventuellt kvarstående medel på B

2-anslaget (fr.o.m. budgetåret 1994/95 A 2-anslaget) bör reserveras till nästa

budgetår, vill utskottet anföra att det befintliga B 2-anslaget är ett

reservationsanslag, som kan utnyttjas ytterligare tre år efter anvisningsåret.

Ny demokratis och Vänsterpartiets motionskrav beträffande B 2-anslagets

utnyttjande till arbetsmarknadspolitiskt motiverade insatser under innevarande

budgetår är i viss utsträckning tillgodosedda genom utskottets initiativ i

fråga om ROT-satsningar i betänkande 1993/94:AU21. Vad gäller utnyttjande av B

2-anslaget för övriga nämnda åtgärder är något riksdagens beslut inte aktuellt

enligt utskottets uppfattning.

Med hänsyn till vad som anförts avstyrker utskottet motionerna A250 (v) och

A269 (nyd) i här behandlade delar.

Frågor om kvinnors sysselsättning

Fem motioner behandlar kvinnornas situation på arbetsmarknaden. I samtliga

motioner konstateras att omstruktureringen och neddragningarna inom den

offentliga sektorn medför att allt fler kvinnor drabbas av arbetslöshet och

andra svårigheter på arbetsmarknaden

I motion A241 (yrk. 4) av Charlotte Branting m.fl. (fp) betonas vikten av

aktiva åtgärder för att möta kvinnoarbetslösheten. Motionärerna anser att en

större del av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör riktas mot kvinnor

t.ex. utbildningsvikariat, starta-eget-kurser kombinerat med stöd till

kvinnligt nyföretagande, beredskapsarbeten och projekt. Enligt motionärerna

bör

utbildningsinsatser som förmår kvinnor att satsa på otraditionella

yrkesområden

särskilt uppmärksammas.

Margareta Israelsson och Berit Oscarsson (båda s) menar i motion A263

(yrk. 1, 2) att det saknas förslag till ersättning för de arbeten som nu går

förlorade inom den offentliga sektorn. Motionärerna anser det angeläget att

kvinnors möjlighet att starta egna företag förbättras och begär mot denna

bakgrund en översyn av reglerna för lokaliseringslån, utbildnings- och

lokaliseringsbidrag. Vidare menar motionärerna att kvinnor i dag inte får det

stöd och den uppbackning som behövs för att utveckla en affärsidé till

produktion. De föreslår därför att det vid länsstyrelserna inrättas

utvecklingscentra för kvinnligt nyföretagande.

I motion A216 av Maud Björnemalm och Inger Lundberg (båda s) föreslås en rad

åtgärder till följd av strukturförändringar inom kontorssektorn. Motionärerna

konstaterar att arbetslösheten inom den offentliga sektorn nu i allt högre

grad

drabbar även tjänstemännen och då särskilt kvinnor med kort skolutbildning i

kontorsyrkesgrupperna. För dessa kvinnor krävs riktade medel och ökade

resurser

för vuxenutbildning m.m.

Kvinnors arbete får inte ses som en resurs som regleras efter konjunkturen

menar Monica Widnemark (s) i motion A256. Omfattande insatser krävs för att

kvinnor i framtiden skall kunna konkurrera om arbetstillfällena på samma

villkor som män. Motionären föreslår lika rätt till kompetensutveckling och

stöd till kvinnor som väljer otraditionella yrken. Vidare föreslås ökade

resurser till kvinnors arbetsrehabilitering och arbetsmiljö.

Margareta Viklund (kds) anser i motion A207 (yrk. 1, 2) att det behövs en

plan för social infrastruktur som bygger på samverkan mellan offentliga,

privata och frivilliga insatser. Planen skall fånga in samhällets målsättning

och strategi för social- och välfärdspolitiken, ge kvinnor arbete och

förhindra

utslagning. Satsningar på den sociala infrastrukturen innebär bl.a. att

arbetslösa kvinnor ges arbete och sysselsättning inom de områden de behärskar

och är utbildade för.

I januari 1994 var 142 000 kvinnor, motsvarande 7 % av den kvinnliga

arbetskraften, öppet arbetslösa. Detta innebär en ökning med 22 000 kvinnor,

motsvarande 1,2 procentenheter, jämfört med januari 1993. Antalet arbetslösa

män ökade under samma tid med 28 000 eller 1,5 procentenheter. Arbetslösheten

ökar således fortfarande mer bland männen än bland kvinnorna.

Antalet sysselsatta kvinnor hade minskat med totalt 75 000 i januari 1994

jämfört med januari 1993. Drygt 65 000 av dessa kvinnor kan hänföras till den

kommunala sektorn. Anmärkningsvärt är att antalet sysselsatta män inom den

kommunala sektorn samtidigt ökade med 700 personer.

Utskottet delar den oro över neddragningarna inom den offentliga sektorn

och därmed sammanhängande konsekvenser för kvinnornas arbetssituation som

kommer till uttryck i ovan nämnda motioner. Samtidigt vill utskottet påpeka

att

de omfattande utbildningsåtgärder som satts in inom den kommunala sektorn

bidragit till att hålla nere den öppna arbetslösheten bland kvinnor.

Effekterna

av fortsatta neddragningar inom den offentliga sektorn bör enligt utskottets

mening noggrant följas av berörda myndigheter så att eventuella åtgärder kan

sättas in på ett tidigt stadium.

I motion A241 (fp) föreslås att en större del av de arbetsmarknadspolitiska

medlen bör riktas till kvinnor. Utskottet konstaterar att av samtliga

arbetssökande utan arbete var 40,8 % kvinnor i januari 1994. Samtidigt

utgjorde

kvinnornas andel av antalet personer i konjunkturberoende åtgärder 44,5 %.

Kvinnorna var således överrepresenterade i åtgärder i förhållande till deras

andel av antalet arbetssökande.

Beträffande förslagen i motionerna A241 (fp) och A263 (s) om ökat stöd till

kvinnligt nyföretagande vill utskottet anföra följande. Den 1 juli 1993 fick

NUTEK i uppdrag av regeringen att i samarbete med regionala organ utvidga

åtgärderna för kvinnligt företagande i hela landet. I uppdraget ingår även att

lämna förslag till den framtida inriktningen av denna verksamhet. Bland de

åtgärder som skall vidtas ingår bl.a. information, rådgivning, utbildning,

kompetensutveckling och främjande av nätverk bland kvinnliga företagare.

Resultatet av arbetet kommer att redovisas för regeringen den 15 maj i år. I

detta sammanhang vill utskottet även erinra om det pågående NUTEK-projektet

för

främjande av kvinnors företagande i de regionalpolitiska stödområdena. Detta

projekt löper fram t.o.m. budgetåret 1995/96.

Med anledning av förslaget i motion A216 (s) om ökade resurser till

vuxenutbildning för kvinnor inom kontorssektorn vill utskottet erinra om de

betydande extrainsatser på utbildningsområdet som genomförs av

arbetsmarknadspolitiska skäl redan under innevarande budgetår. Enligt uppgift

i

budgetpropositionen (bil. 9, s. 16) kommer regeringen att föreslå eventuellt

behövliga extrainsatser i kompletteringspropositionen, bl.a. 28 000 platser i

komvux, även för kommande budgetår.

Insatser för otraditionella yrkesval förordas i motionerna A241 (fp) och A256

(s). Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till AMS skrivelse den 25

oktober förra året där Arbetsmarknadsverkets strategi för att bryta den

könsuppdelade arbetsmarknaden redovisas. Till bl.a. projektinsatser med detta

syfte föreslår regeringen 30 miljoner kronor för budgetåret 1994/95 inom ramen

för de medel som beräknats för arbetsmarknadsutbildning.

Utskottet konstaterar, utan att i detalj gå in på alla motionsförslag, att

dessa i huvudsak ligger i linje med den nuvarande utvecklingen. Utskottet

anser

med hänvisning till det anförda att förslagen i motionerna A207 (kds), A216

(s), A241 (fp), A256 (s) och A263 (s) inte bör föranleda någon riksdagens

åtgärd. Motionerna avstyrks därmed i berörda delar.

Insatserna för flyktingar och invandrare

I propositionen redovisas att arbetsmarknadssituationen för invandrare och

flyktingar kraftigt försämrades under budgetåret 1992/93 jämfört med

budgetåret

innan. Av de utomnordiska medborgarna uppgick andelen sysselsatta till endast

40 % -- jämfört med 74 % för svenskar -- under det första halvåret 1993. Under

budgetåret 1992/93 hade 147 miljoner kronor beräknats för särskilda insatser

för flyktingar och invandrare. 33 miljoner kronor av dessa medel förbrukades

av

AMS.

Enligt regeringen måste åtgärderna för flyktingar och invandrare sättas in

snabbare och i större omfattning för att motverka långtidsarbetslöshet och

utslagning.

Som en försöksåtgärd under nästa budgetår föreslår regeringen att en ny

åtgärd, benämnd praktik för invandrare, införs. Avsikten med praktiken är

att yrkesutbildade invandrare skall få en möjlighet att skaffa sig svensk

arbetslivs- och yrkeserfarenhet inom sitt utbildningsområde. Syftet är

således inte att fylla ett produktionsbehov hos arbetsgivaren, understryks av

regeringen.

Såväl privata som offentliga arbetsgivare bör komma i fråga, men det privata

näringslivet bör väljas i första hand. Praktikanten bör få inskolning,

handledning och praktisk yrkesutbildning på arbetsplatsen och samtidigt delta

i

jobbsökaraktiviteter o.dyl. I princip bör praktiken vara på heltid och vara i

högst sex månader. Under vissa förhållanden kan deltidspraktik tänkas.

Genom att praktik för invandrare är en form av arbetsmarknadsutbildning bör

praktikanten få utbildningsbidrag enligt samma regler som gäller vid

ungdomspraktik. Något finansieringsbidrag bör dock ej erläggas av den

arbetsgivare som anordnar praktik för invandrare. För att klargöra att det

inte

råder något anställningsförhållande mellan praktikanten och praktikanordnaren

föreslår regeringen att man genom en särskild lag slår fast att den som

anvisats praktikplats inte skall anses som arbetstagare (bilaga 1). Lagen bör

gälla under budgetåret 1994/95.

Kostnaden för den föreslagna åtgärden praktik för invandrare beräknas till

476 miljoner kronor, motsvarande 5 000 personer i genomsnitt per månad.

Socialdemokraterna avvisar i motion A254 (yrk. 13, 14) regeringens förslag om

en särskild praktik för invandrare. Det är enligt motionen olämpligt med

ytterligare åtgärder som tränger undan ordinarie jobb. Vidare anses det fel

att

särbehandla invandrare på ett sådant sätt. Regeringens förslag till lag om

praktik för invandrare bör därmed avslås av riksdagen. I stället bör

arbetsförmedlingarna mer aktivt informera arbetsgivarna om det förhöjda

rekryteringsstöd om 75 % under ett år som gäller för arbetsgivare som

anställer

en invandrare.

Utskottet anför följande.

Det är utomordentligt angeläget att vidta åtgärder som ökar möjligheterna för

invandrare att komma in på arbetsmarknaden. Utskottet befarar emellertid att

regeringens förslag om invandrarpraktik kan komma att skapa motsättningar

mellan olika grupper av arbetslösa. Det föreligger, som utskottet ser det,

stor

risk för att åtgärden kommer att uppfattas som erbjudande om gratis

arbetskraft

som konkurrerar med andra arbetssökande.

I stället för att införa ännu en temporär åtgärd i den

arbetsmarknadspolitiska åtgärdsarsenalen bör man starkt understryka vikten av

att de arbetsmarknadspolitiska medel som står till buds används.

Enligt utskottets mening bör den befintliga arsenalen av

arbetsmarknadspolitiska åtgärder såsom utbildning, starta-eget-bidrag,

beredskapsarbeten och rekryteringsstöd utnyttjas för att ge arbetslösa med

invandrarbakgrund en fast förankring på arbetsmarknaden.

Utskottet vill särskilt peka på att man mera effektivt använder det förhöjda

rekryteringsstödet i detta sammanhang.

Utskottet tillstyrker därför motion A254 (s) i aktuella delar. Regeringens

förslag om praktik för invandrare bör följaktligen avslås. Av detta följer

även

att den i sammanhanget föreslagna lagstiftningen inte skall genomföras.

Invandrarna och arbetsmarknaden behandlas även i tre andra motioner.

Vänsterpartiet tar i motion Sf616 (yrk. 1) upp invandrarnas situation med

lägre tal för sysselsättning och inkomster men högre tal för sjukskrivning och

förtidspensionering än svenskar. Regeringen bör därför enligt Västerpartiet

snarast ta initiativ till överläggningar med AMS för att AMS vid planering och

uppföljning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall betrakta invandrare och

flyktingar som prioriterade grupper.

Charlotte Branting m.fl. framhåller i motion A241 (yrk. 5) att smidigare

former skall eftersträvas för invandrares och flyktingars medverkan i

arbetslivet. Eftersom invandrarna -- trots en ofta god utbildning i botten --

har en svår arbetsmarknadssituation, bör de erbjudas fler

påbyggnadsutbildningar inkl. språkhantering inom arbetsmarknadsutbildningens

ram.

Carl Olov Persson (kds) tar i motion A234 upp vikten av att invandrarnas

kompetens tas tillvara vid utformningen av arbetsmarknads- och

näringspolitiken. Enligt motionen är två- eller flerspråkighet kombinerad med

kunskap om främmande kulturer en oerhört viktig resurs t.ex. i arbetslivet.

Ett

riktigt tillvaratagande av invandrarnas kompetens kan bl.a. bidra till ökad

export.

Utskottet gör följande bedömning.

Vad först angår förslaget i Vänsterpartiets motion Sf616 får utskottet

hänvisa till att invandrare och flyktingar redan nu betraktas som en

prioriterad grupp inom arbetsmarknadspolitiken.

Beträffande synpunkterna i motion A241 om

påbyggnadsutbildningar för invandrare vill utskottet peka på att

länsarbetsnämnderna har olika projekt på detta område. Utskottet vill med

anledning av detta motionsyrkande liksom yrkandet i motion A234 erinra om

följande bestämmelse i förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning.

Enligt 6 § i förordningen får flyktingar och invandrare med utländsk

yrkesutbildning beviljas svenskundervisning i fackspråk som

arbetsmarknadsutbildning utan att utbildningen har direkt anknytning till

ytterligare yrkesutbildning. Sådan utbildning skall enligt bestämmelsen vara

inriktad på det yrke flyktingen eller invandraren är utbildad för och får i

genomsnitt uppgå till 300 timmar.

De nu behandlade motionsyrkandena bör mot bakgrund av det anförda inte

föranleda någon riksdagens åtgärd. Motionerna Sf616 (v), A241 (fp) och A234

(kds) avstyrks följaktligen i behandlade delar.

Ny demokrati anför i motion A262 (yrk. 14--16) att flyktingar och

invandrare bör få stöd för att lära sig svenska innan de får ta del av de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Sfi-undervisningen (svenska för

invandrare)

måste bedrivas med fastlagda klara mål. Vidare bör ekonomiska sanktioner kunna

tillgripas om en person inte fullföljer ålagd svenskundervisning. I

motionen begärs också att regeringen ges till känna att den aviserade

propositionen om sfi-undervisningen bör utgå från att den som skall stanna i

Sverige måste lära sig så mycket svenska att språket inte blir en barriär för

att komma in på arbetsmarknaden.

Utskottet gör följande bedömning.

Det är självklart viktigt för den som skall arbeta på den svenska

arbetsmarknaden att behärska svenska språket. Utskottet har här ingen annan

uppfattning än motionärerna. Det finns också möjligheter att på olika sätt och

av skilda utbildningsanordnare lära sig svenska.

I den ovan nämnda förordningen om arbetsmarknadsutbildning finns bestämmelser

om yrkesinriktad svenskundervisning för invandrare. I 5 § sägs att sådan

undervisning får vara arbetsmarknadsutbildning i samband med förberedande

eller

yrkesinriktad utbildning, yrkesinriktad rehabilitering eller då utbildningen

sker omväxlande med beredskapsarbete. Avstängning m.m. från

arbetsmarknadsutbildning regleras i 40 § förordningen.

Svenskundervisning för invandrare (sfi) får enligt 5 § inte vara

arbetsmarknadsutbildning. Undervisningen regleras i 13 kap. skollagen

(1985:1100). Sfi kan enligt 13 kap. 11 § skollagen upphöra om exempelvis

eleven

saknar förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen eller annars inte

gör tillfredsställande framsteg.

Enligt gällande förordning (1992:740) om svenskundervisning för invandrare

finns en läroplan för sfi med mål och inriktning fastställda av regeringen.

Den i motionen omnämnda proposition som förbereds i regeringskansliet skall

enligt uppgift avlämnas till riksdagen den 3 mars. Av bl.a. praktiska skäl är

det därför inte möjligt att nu lämna synpunkter på innehållet i propositionen.

Med det anförda avstyrks motion A262 (nyd) i berörda delar.

Arbetsmarknadsåtgärder i övrigt

I fyra motioner framförs olika förslag till nya arbetsmarknadspolitiska

åtgärder.

I motion A266 föreslår Ny demokrati att en tillfällig dispens från lagen om

anställningsskydd skall kunna ges vid anställning av arbetslösa. En sådan lag

föreslås träda i kraft den 1 april 1994. Regler för att förhindra missbruk bör

skyndsamt utfärdas av regeringen. Enligt Ny demokratis motion Fi210 (yrk. 5)

bör dispens från de känsligaste delarna av arbetsrättslagstiftningen omgående

införas för företag med färre än 25 anställda.

Vidare föreslår Nydemokraterna i motion A262 (yrk. 4, 5) aktivering av

arbetslösa genom kommunala jobb. De arbetslösa skall kunna samlas i kommunal

regi och -- efter en diskussion mellan arbetslösa och kommunen om hur denna

resurs bäst skall utnyttjas -- utföra arbeten som annars inte skulle bli

utförda. Arbetslöshetsunderstöd utbetalas som motprestation. Arbetslösa som

utan bärande skäl inte ställer upp får reducerad arbetslöshetsersättning.

Vidare föreslås en åtgärd benämnd resursutvecklingsprojekt. Åtgärden innebär

en

form av projektverksamhet, där arbetssökande knyter nya kontakter för att i

grupp driva kommersiellt gångbara projekt. Åtgärden ger möjlighet för de

arbetslösa att förkovra sig inom det egna området samt till

innovationsverksamhet.

Utskottet ser positivt på ansträngningarna att försöka finna nya

lösningar på de allvarliga sysselsättningsproblemen. Beträffande frågan om

dispens från de känsligaste delarna av arbetsrättslagstiftningen för mindre

företag samt frågan om tillfällig dispens från lagen om anställningsskydd i

syfte att företagen skall anställa fler arbetslösa vill utskottet anföra att

vissa förändringar i lagen om anställningsskydd har införts från och med den 1

januari 1994 (prop. 1993/94:67, AU4, rskr. 103). Ett syfte med förändringarna

är just att underlätta för arbetslösa och främst ungdomar att få anställning i

det nuvarande svåra arbetsmarknadsläget. Den pågående arbetsrättsliga

översynen

(dir. 1991:118, dir. 1992:109) väntas slutföras inom kort. Enligt utskottets

bedömning bör man inte i detta sammanhang föregripa den mera fullständiga

prövning som översynen kommer att leda till.

Åtgärder av det slag som Ny demokrati förordar, aktivering av arbetslösa

genom kommunal jobbaktivering eller i resursutvecklingsprojekt, genomförs för

närvarande i form av ALU-projekt i samarbete mellan arbetsförmedlingen,

kommuner och andra organisationer.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet här behandlade

förslag från Ny demokrati i motionerna A262, A266 och Fi210.

Ulla Tillander (c) tar i motion A217 upp möjligheterna till arbetsdelning

som ett medel mot arbetslösheten. Med exempel från Danmark framhåller

motionären att klartecken från riksdag och regering i fråga om en sådan metod

skulle åstadkomma ett genombrott för denna nya åtgärd. Bl.a. måste de formella

hindren undanröjas.

Enligt utskottets bedömning aktualiseras denna fråga i

Arbetsmarknadspolitiska kommitténs arbete. Mot denna bakgrund saknar utskottet

anledning att närmare gå in på olika problem i sammanhanget. Utskottet

avstyrker därmed motion A217 (c).

Ny demokrati tar i motion A262 (yrk. 3) upp det generella

anställningsstödet, GAS, som man anser skall avvecklas eftersom stödformen

slår fel ur konkurrenssynpunkt. Företag som redan är framgångsrika och som

redan planerat att anställa gynnas i denna stödform, vilket är otillbörligt

enligt motionen.

Utskottet anser för sin del att i nuvarande läge när ekonomin vänder till

det bättre är det angeläget att snabbt främja nyrekryteringen till företagen.

Det generella anställningsstödet GAS infördes den 1 januari 1994 och gäller

under ett år till utgången av år 1994. Mot den bakgrunden gör utskottet

bedömningen att ändringar i regelverket inte är aktuella. Under förutsättning

att åtgärden inte ger upphov till konkurrenssnedvridning är huvudsaken nu att

nya anställningar kommer till stånd. Med hänvisning till vad som anförts

avstyrker utskottet motion A262 (nyd) i denna del.

I tre motioner yrkas på sysselsättningsskapande åtgärder inom specificerade

områden.

Vänsterpartiet anför i motion Kr289 (yrk. 8) att kulturens

sysselsättningsskapande effekter bör utnyttjas bättre på ett lokalt och

regionalt plan. I motionen föreslås att en arkitekttävling utlyses i samband

med olika behov i Vadstena.

Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) anför i motion A218 (yrk. 1) att man i

olika samarbetsprojekt bör satsa på nya verksamheter inom miljö- och

transportsektorn, bl.a. med hjälp av tidigare överskott av AMS-medel.

Pierre Schori och Eva Johansson (s) anser i motion A225 att

arbetsmarknadsmedel bör anslås för att garantera investeringsprogrammet vid

Riksidrottsförbundets anläggning Bosön.

Utskottet har behandlat likartade motionsförslag om arbetsmarknadsmedel i

samband med naturvårdsändamål, investeringar m.m. vid ett flertal tillfällen.

Motionärerna för fram angelägna projekt, vilka därutöver kan motiveras av

sysselsättningsskäl. Emellertid vill utskottet lika litet nu som vid tidigare

tillfällen gå in på en bedömning av de behov som beskrivs i motionerna.

Utskottet vill understryka att utnyttjandet av beredskapsmedel och av övriga

arbetsmarknadspolitiska resurser bör bedömas utifrån arbetsmarknadssynpunkter

och inte i första hand betraktas som en resurs för olika angelägna

samhällsområden.

Utskottet konstaterar att det ankommer på AMS att fördela resurserna för

arbetsmarknadspolitiska insatser i de olika länen. I AMS uppgift ingår att ta

hänsyn till den arbetsmarknadspolitiska situationen i resp. län.

Sammanfattningsvis anser utskottet att de nu aktuella förslagen i motionerna

A218 (m), A225 (s) och Kr289 (v) inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd;

de

avstyrks därför.

Medelsanvisning

Vänsterpartiet föreslår i motion A250 (yrk. 25) att det i regeringens

beräkning av åtgärder och kostnader ingående beloppet 310 miljoner kronor för

regeringens disposition för särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser på

utsatta orter och olika utvecklingsprojekt inte skall tilldelas regeringen.

Vänsterpartiet menar att det saknas motiv för att inte Arbetsmarknadsverket

skulle disponera dessa medel i enlighet med normala prioriteringar.

Utskottet anser i motsats till Vänsterpartiet att det är positivt att

regeringen har möjlighet att disponera medel för särskilda

arbetsmarknadspolitiska insatser samt för försöksverksamhet med

sysselsättningsskapande åtgärder. Utskottet avstyrker därför motion A250 (v) i

denna del.

Med hänsyn till att arbetsmarknadsläget är mycket svårbedömt under nästa

budgetår anser regeringen att samtliga medel under anslaget inte bör fördelas

på åtgärder i budgetpropositionen. Ett belopp om 1 940,6 miljoner kronor bör

därför hållas inne i avvaktan på att regeringen kan göra en säkrare bedömning

av arbetsmarknadsläget m.m. Om det visar sig att medlen ger bäst

sysselsättningseffekt om de används för insatser som normalt inte finansieras

från anslaget föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om en

sådan användning av högst 1 940,6 miljoner kronor.

Regeringens förslag avvisas av såväl Socialdemokraterna i motion A254 (yrk.

3) som av Vänsterpartiet i motion A250 (yrk. 26). Vänsterpartiet menar att

fördelningen av det innehållna beloppet på åtgärder bör göras i

kompletteringspropositionen. I annat fall bör regeringen återkomma till

riksdagen med förslag i ärendet.

Utskottet anser i likhet med motionerna A250 (v) och A254 (s) att

regeringen inte bör innehålla medel för att senare bestämma hur dessa skall

användas. Enligt utskottets bedömning bör medlen användas för traditionella

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Som tidigare framgått prioriterar utskottet

en inriktning mot den ordinarie arbetsmarknaden och betonar undvikande av

åtgärder som medför konkurrenssnedvridning. Utskottet utgår från att

regeringen

återkommer med förslag till medelsanvändning. Med hänvisning till vad som

anförts tillstyrks motionerna A250 (v) och A254 (s) i aktuella delar.

Som redovisats i det tidigare föreslår regeringen för budgetåret 1994/95 ett

reservationsanslag på 28 608 931 000 kr till reservationsanslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Motioner som avviker från regeringens beräkningar vad gäller

arbetsmarknadsåtgärdernas omfattning har också redovisats. I dessa motioner

finns följande yrkanden vad gäller medelstilldelningen.

Enligt Socialdemokraterna i motion A254 (yrk. 2 i motsvarande del) bör de

anvisade medlen uppgå till ett belopp som överstiger regeringsförslaget med 5

058 miljoner kronor. Vänsterpartiet begär i motion A250 (yrk. 7, 14 och 19)

påslag till anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder med sammantaget 3

450

miljoner kronor. Påslaget utgörs av 2 400 miljoner kronor för

arbetsmarknadsutbildning inkl. utbildningsbidrag, 800 miljoner kronor för

beredskapsarbeten samt 250 miljoner kronor till otraditionella medel för

ungdomsprojekt. Ny demokrati yrkar i motion A262 (yrk. 39) att anslaget bör

understiga regeringens förslag med 10 000 miljoner kronor.

Utskottet har tidigare med ett par undantag ställt sig bakom regeringens

förslag vad avser de olika åtgärdernas omfattning och inriktning. I den mån

dessa avvikelser föranleder ändringar i medelstilldelningen förutsätter

utskottet att regeringen återkommer till riksdagen. Med det anförda tillstyrks

den av regeringen begärda medelsanvisningen. Motionerna A250 (v), A254 (s) och

A262 (nyd) bör därför avslås i motsvarande delar.

Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten

1992/93 Utgift 5 500 000 Reservation 0

1993/94 Anslag 4 500 000

1994/95 Prop. 4 000 000

Regeringen föreslår under punkt A 3 att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen

Utbildning Nordkalotten för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag

på 4 000 000 kr.

Utskottet har inget att erinra mot medelsberäkningen.

Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet, m.m.

1993/94 Anslag *) 1 000

1994/95 Prop. 1 000

*) Förslag i proposition 1993/94:105 Förslag till tilläggsbudget till

statsbudgeten för budgetåret 1993/94

Liksom för innevarande budgetår föreslår regeringen ett förslagsanslag för

att täcka statens kostnader för övertalig personal och för vissa övertaliga

lokaler under budgetåret 1994/95.

Utskottet har inget att invända mot regeringens förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer

Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning

1. beträffande arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A215 yrkandena 2, 4 och 5,

1993/94:A220, 1993/94:A240, 1993/94:A241 yrkandena 1, 2 och 6, 1993/94:A242

yrkande 1, 1993/94:A245, 1993/94:A250 yrkandena 1--3 och 35, 1993/94:A254

yrkandena 1 och 6, 1993/94:A262 yrkandena 1, 17, 18, 32--34, 37 och 38,

1993/94:A450 yrkande 10, 1993/94:Bo251 yrkande 6, 1993/94:N283 yrkande 3 samt

1993/94:N307 yrkande 11,

res. 1 (s)

res. 2 (nyd)

men. (v) - delvis

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

2. beträffande rationalisering av arbetsförmedlingskontoren

att riksdagen avslår motion 1993/94:A262 yrkande 35,

res. 3 (nyd)

3. beträffande arbetsförmedling för studerande

att riksdagen avslår motion 1993/94:A247,

4. beträffande resurserna under förvaltningskostnadsanslaget

att riksdagen avslår motion 1993/94:A254 yrkande 23,

res. 4 (s)

5. beträffande anslag till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 11 i motsvarande

del och med avslag på motion 1993/94:A250 yrkande 8 till

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 under

tionde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 2 861 516 000 kr,

men. (v) - delvis

6. beträffande avskrivning av lånefordran

att riksdagen medger att regeringen får bemyndiga AMS, eller efter AMS

bestämmande, länsarbetsnämnderna, att under budgetåret 1994/95 besluta om

avskrivning av lånefordran som inte överstiger 75 000 kr uppkommen inom

Arbetsmarknadsverket under de förutsättningar som gäller för budgetåret

1993/94

(avsnitt 2.5),

7. beträffande insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen

att riksdagen godkänner att högst 50 000 000 kr av medlen under anslaget får

användas för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen (avsnitt 2.5),

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

ALU

8. beträffande undanträngning och konkurrenssnedvridning vid ALU

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A215 yrkande 6,

1993/94:A227, 1993/94:A242 yrkande 2, 1993/94:A254 yrkande 19 och 1993/94:A262

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

men. (v) - delvis

9. beträffande omfattningen av ALU

att riksdagen avslår motion 1993/94:A250 yrkandena 20--23,

res. 5 (s) - motiv.

men. (v) - delvis

Arbetsmarknadsutbildning

10. beträffande omfattning av arbetsmarknadsutbildning

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A250 yrkande 9 samt 1993/94:A254

yrkande 2 i motsvarande del,

res. 6 (s)

11. beträffande ytterligare resurser för

arbetsmarknadsutbildning

att riksdagen avslår motion 1993/94:A250 yrkande 24,

men. (v) - delvis - villk. 9

12. beträffande enhetlig administration för vuxenutbildning

att riksdagen avslår motion 1993/94:A262 yrkande 31,

res. 7 (nyd)

13. beträffande utvärdering av arbetsmarknadsutbildning

att riksdagen avslår motion 1993/94:A241 yrkande 7,

14. beträffande utbildningsformer för företagarträning

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A222 och 1993/94:A236,

15. beträffande bidraget till företagsutbildning

att riksdagen avslår motion 1993/94:A250 yrkande 28,

men. (v) - delvis

16. beträffande utbildningsbidrag vid kort utbildning

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om

ändring i lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som genomgår

arbetsmarknadsutbildning,

17. beträffande utbildningsbidrag för ungdomar m.fl.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A250 yrkandena 10 och 11,

1993/94:A254 yrkande 20, 1993/94:A265, 1993/94:A450 yrkande 14, 1993/94:N283

yrkande 4, 1993/94:Kr409 yrkande 3 och 1993/94:Ub907 yrkande 3,

res. 8 (s)

18. beträffande regler för samordning mellan pension och

utbildningsbidrag

att riksdagen avslår motion 1993/94:A260,

19. beträffande regler för samåkning vid arbetsmarknadsutbildning

att riksdagen avslår motion 1993/94:A229,

20. beträffande tjänstegrupplivförsäkringar för AMU-elever m.fl.

att riksdagen avslår motion 1992/93:A728 yrkande 2,

21. beträffande resebidragen m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A254 yrkande 21 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 9 (m, fp, c, kds)

Ungdomsfrågor

22. beträffande inriktningen av ungdomspraktiken

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A250 yrkande 17 och 1993/94:A254

yrkande 10,

res. 10 (s)

23. beträffande avskaffande av finansieringsbidraget vid ungdomspraktik

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A223 och 1993/94:A250 yrkande 15,

men. (v) - delvis

24. beträffande befrielse från finansieringsbidrag vid ungdomspraktik

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt med avslag

på motionerna 1993/94:A254 yrkande 11 och 1993/94:A262 yrkande 10 godkänner

förslaget om befrielse från skyldighet att betala finansieringsbidrag vid

ungdomspraktik (avsnitt 2.3),

res. 11 (s)

res. 12 (nyd)

25. beträffande vidareutveckling av ungdomspraktiken

att riksdagen avslår motion 1993/94:A262 yrkandena 9, 11 och 12,

res. 13 (nyd)

26. beträffande ungdomsintroduktion

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A221, 1993/94:A248, 1993/94:A250

yrkande 16, 1993/94:A254 yrkande 9, 1993/94:A450 yrkande 13 samt

1993/94:Bo251 yrkande 4,

res. 14 (s)

27. beträffande ungdomsprojekt

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A238 yrkande 4 och 1993/94:A250

yrkande 18,

men. (v) - delvis

28. beträffande ungdomars arbetssituation

att riksdagen avslår motion 1993/94:A238 yrkandena 1 och 3,

men. (v) - delvis

29. beträffande sjukvårdsvolontärer

att riksdagen avslår motion 1993/94:A208,

30. beträffande akademikerpraktiken

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A209, 1993/94:A254 yrkande 12,

1993/94:A262 yrkande 13 och 1993/94:A264,

res. 15 (s)

res. 16 (nyd)

Utbildningsvikariat

31. beträffande förlängning av utbildningsvikariat

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och med avslag

på motion 1993/94:A201 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag

om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter,

32. beträffande utbildningsvikariatens omfattning

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A250 yrkande 27, 1993/94:A254

yrkandena 17 och 18 samt 1993/94:A257,

res. 17 (s)

Beredskapsarbete och rekryteringsstöd

33. beträffande avtalade inskolningsplatser

att riksdagen godkänner förslaget om avskaffande av de avtalade

inskolningsplatserna (avsnitt 2.1 i propositionen),

34. beträffande volymen av beredskapsarbete och rekryteringsstöd

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A250 yrkande 13, 1993/94:A254 yrkande

15, 1993/94:A262 yrkandena 6--8 och 1993/94:A450 yrkande 21,

res. 18 (s)

res. 19 (nyd)

35. beträffande statsbidragens omfattning vid beredskapsarbete

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A250 yrkande 12 och 1993/94:A254

yrkande 16,

res. 20 (s)

36. beträffande rekryteringsstödens betydelse

att riksdagen avslår motion 1993/94:A218 yrkande 3,

Starta-eget-bidraget

37. beträffande starta-eget-bidraget

att riksdagen avslår motion 1993/94:A262 yrkandena 19--21,

Särskilda grupper och områden

Offentliga sektorn

38. beträffande sysselsättning och den offentliga sektorn

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A204, 1993/94:A215 yrkande 3,

1993/94:A250 yrkande 6, 1993/94:A252, 1993/94:A254 yrkande 8, 1993/94:A258,

1993/94:A269 yrkande 1, 1993/94:So249 yrkande 12 och 1993/94:Bo251 yrkande 5,

res. 21 (s)

res. 22 (nyd)

39. beträffande övergång från offentlig till privat verksamhet

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A218 yrkande 2 och 1993/94:Ub666

yrkande 2,

40. beträffande användningen av innevarande budgetårs anslag

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A250 yrkande 4 i motsvarande del och

yrkande 5 samt 1993/94:A269 yrkandena 4 och 5 i motsvarande del,

res. 23 (nyd)

Frågor om kvinnors sysselsättning

41. beträffande kvinnors arbetslöshet och svårigheter på arbetsmarknaden

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A207, 1993/94:A216, 1993/94:A241

yrkande 4, 1993/94:A256 samt 1993/94:A263,

res. 24 (s) - motiv.

Invandrare och flyktingar

42. beträffande praktik för invandrare

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A254 yrkandena 13 och 14 avslår

proposition 1993/94:100 bilaga 11 i motsvarande delar beträffande

dels regeringens förslag om praktik för invandrare (avsnitt 2.11),

dels det i propositionen framlagda förslaget till lag om praktik för

invandrare,

res. 25 (m, fp, c, kds)

43. beträffande invandrarna och arbetsmarknaden

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A241 yrkande 5, 1993/94:A234 samt

1993/94:Sf616 yrkande 1,

men. (v) - delvis

44. beträffande invandrare och svenskundervisning

att riksdagen avslår motion 1993/94:A262 yrkandena 14--16,

res. 26 (nyd)

Arbetsmarknadsåtgärder i övrigt

45. beträffande nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A262 yrkandena 4 och 5, 1993/94:A266

och 1993/94:Fi210 yrkande 5,

res. 27 (nyd)

res. 28 (s) - motiv.

46. beträffande arbetsdelning som ett medel i arbetsmarknadspolitiken

att riksdagen avslår motion 1993/94:A217,

47. beträffande det generella anställningsstödet, GAS

att riksdagen avslår motion 1993/94:A262 yrkande 3,

res. 29 (nyd)

48. beträffande sysselsättningsskapande åtgärder inom specificerade

områden

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A218 yrkande 1, 1993/94:A225 och

1993/94:Kr289 yrkande 8,

Medelsanvisningar m.m.

49. beträffande 310 miljoner kronor till regeringens disposition

att riksdagen avslår motion 1993/94:A250 yrkande 25,

men. (v) - delvis

50. beträffande innehållande av 1 940 600 000 kr

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:A250 yrkande 26 och

1993/94:A254 yrkande 3 avslår proposition 1993/94:100 bilaga 11 i motsvarande

del beträffande ett bemyndigande till regeringen att besluta om användningen

av högst 1 940 600 000 kr av medlen under anslaget för insatser som normalt

inte finansieras från anslaget (avsnitt 2.1),

res. 30 (m, fp, c, kds)

51. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och med avslag

på motionerna 1993/94:A250 yrkandena 7, 14 och 19 samt 1993/94:A254 yrkande 2

i

motsvarande del och 1993/94:A262 yrkande 39 till Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder för budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 28 608 931 000 kr,

res. 31 (s)

res. 32 (nyd)

men. (v) - delvis

52. beträffande medelsanvisning till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten

att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten för

budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

4

000 000 kr,

53. beträffande avvecklingskostnader för AMU-gruppen

att riksdagen till Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som

myndighet, m.m. för budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 1 000 kr.

Stockholm den 3 mars 1994

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Ingela Thalén

I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson (fp), Sonja

Rembo (m), Anders G Högmark (m), Georg Andersson (s), Marianne Andersson (c),

Lahja Exner (s), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds), Laila Strid-Jansson

(nyd), Monica Öhman (s), Isa Halvarsson (fp), Kent Olsson (m), Berit Andnor

(s)

och Nils Nordh (s).

Laila Strid-Jansson (nyd) har inte deltagit i beslutet under mom. 50.

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i

utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit vid den slutliga

behandlingen av ärendet.

Reservationer

Reservationer

1. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning (mom. 1)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman,

Berit Andnor och Nils Nordh (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Den

svenska" och på s. 28 slutar med "samt N307 (s)" bort ha följande lydelse:

Sverige har drabbats av massarbetslöshet och statsfinansiell kris beroende på

att tillväxten minskat tre år i rad. Enligt utskottets mening måste den

nuvarande passiviteten brytas och den ekonomiska politiken och

arbetsmarknadspolitiken läggas om i syfte att stimulera tillväxt och nya

arbeten. Sverige måste anta utmaningen och visa att det är möjligt att

påtagligt minska arbetslösheten från nuvarande höga nivå.

Utskottet vill anlägga ett helhetsperspektiv på arbetsmarknadspolitiken

vilket för nästa budgetår innebär att man bör genomföra ett omfattande

investeringsprogram, kraftiga utbildningssatsningar samt en återgång till

traditionell arbetsmarknadspolitik.

Utökade investeringar bör göras i näringslivet, kommunikationssektorn,

bostadssektorn, på miljöområdet och inom det sociala området i enlighet med

motion A254 (s). De av regeringen aviserade extra utbildningssatsningarna

anser utskottet vara bra men inte tillräckliga.

Följande riktlinjer bör styra arbetsmarknadspolitiken under det kommande

budgetåret.

Arbetslinjen skall hävdas och aktiva åtgärder gå före passiva som

kontantstöd.

Yngre arbetslösa skall om möjligt hänvisas till det reguljära

utbildningssystemet.

Ungdomspraktik och ALU skall vara sistahands-åtgärder.

Platsförmedling skall prioriteras.

Ansträngningarna för att få flyktingar och andra invandrare i arbete måste

öka.

Antalet arbetshandikappade som lämnar förmedlingen eller

arbetsmarknadsinstitut för arbete eller utbildning skall minst uppgå till

samma

antal som för innevarande budgetår.

Ungdomsarbetslösheten skall minska.

Arbetslöshetsperiodernas längd skall kortas och långtidsarbetslösheten

minska.

Insatserna för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden skall öka.

Utskottet känner stor tveksamhet till att ALU och ungdomspraktik, vilka

åtgärder helt bekostas av staten, lägger få skyldigheter på arbetsgivarna och

tränger undan reguljära arbeten. Dessa åtgärder står i kontrast till

dokumenterat effektiva åtgärder som utbildning och beredskapsarbeten.

Enligt utskottets uppfattning bör ungdomspraktikplatserna nu bromsas upp och

successivt ersättas av en ny åtgärd, benämnd ungdomsintroduktion. Den nya

åtgärden kan utformas så att ungdomen under fyra månader är praktikant och

därefter anställs med rekryteringsstöd.

I det helhetsperspektiv som utskottet förordar bör månadsgenomsnittet för

antalet personer i åtgärder ökas i förhållande till regeringens förslag.

Beträffande arbetsmarknadsutbildning räknas med ca 10 000 personer mer än

regeringen och beträffande utbildningsvikariat 6 000 personer ytterligare. Med

ett direkt ekonomiskt stöd till kommunerna kan uppsägningstiderna för ca 20

000

kommunalt anställda förlängas. Sammantaget innebär detta att 36 000 personer

ytterligare kan undvika öppen arbetslöshet. Därutöver menar utskottet att

regeringens förslag till fördelning på olika åtgärder bör justeras. Dessa

förslag tas upp i följande reservationer från Socialdemokraterna.

Ett förslag behandlar utskottet i detta sammanhang; nämligen förslaget i

motion A254 (s) om extra insatser motsvarande 1 miljard kronor för

investeringar i kommunala gator och vägar. Med kommunernas bidrag innebär

förslaget investeringar för det dubbla beloppet under budgetåret 1994/95.

Enligt utskottets uppfattning ger förslaget en god utdelning i form av 4 000

personer ytterligare i sysselsättning under budgetåret. Utskottet ställer sig

således bakom detta förslag.

Sammantaget leder den förordade inriktningen till att ytterligare 5,1

miljarder kronor bör anvisas till arbetsmarknadspolitiska åtgärder jämfört med

regeringens förslag.

Det anförda innebär att utskottet instämmer med motion A254 (s) i fråga om

arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning. Även i fråga om

investeringar i kommunala gator och vägar delar utskottet uppfattningen i

motion A254 (s). Övriga motionsförslag avstyrks i den mån kraven inte

tillgodoses genom utskottets ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A254 yrkandena 1 och 6 samt med

avslag på motionerna 1993/94:A215 yrkandena 2, 4 och 5, 1993/94:A220,

1993/94:A240, 1993/94:A241 yrkandena 1, 2 och 6, 1993/94:A242 yrkande 1,

1993/94:A245, 1993/94:A250 yrkandena 1--3 och 35, 1993/94:A262 yrkandena 1,

17,

18, 32--34, 37 och 38, 1993/94:A450 yrkande 10, 1993/94:Bo251 yrkande 6,

1993/94:N283 yrkande 3 samt 1993/94:N307 yrkande 11 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning (mom. 1)

Laila Strid-Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med "Med

anledning" och på s. 28 slutar med "samt N307 (s)" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning dras riktlinjer upp för en ny och

effektiviserad arbetsmarknadspolitik i Ny demokratis motion A262. Ett antal

förslag läggs fram som är väl ägnade att öka effektiviteten såväl i

regelsystemet som i Arbetsmarknadsverkets olika delar. Mest väsentligt är att

arbetsmarknadspolitiken skall leda till arbeten på den ordinarie

arbetsmarknaden. Därför bör åtgärder som ALU och ungdomspraktik trappas ner.

Arbetslösa måste också aktiveras så att de inte tappar kontakten med

arbetsmarknaden. Invandrare måste stödjas i sin inlärning av svenska språket,

så att minimikraven uppnås.

Vidare bör själva åtgärdssystemet radikalt rationaliseras. Regeringen bör

tillsätta en snabbutredning som undersöker möjligheten till ett enda

anställningsstöd som är förhandlingsbart i tid och procent.

Ineffektiviteten i Arbetsmarknadsverkets organisationer är anmärkningsvärd.

De omfattande organisatoriska missförhållandena bör enligt utskottets

uppfattning utredas med sikte på att avveckla AMS, LAN och Ami i deras

nuvarande form. Även AMS "svindlande affärer" bör bli föremål för utredning

för

att undvika ytterligare ekonomiska förluster för samhället.

Vidare bör arbetsförmedlingarna få öronmärkta resurser till kontroll av bl.a.

de arbetslösas svartjobb. Utskottet konstaterar att det nu är helt nödvändigt

med en objektiv utredning av det utbredda a-kassefusket. Riksdagen bör uppdra

åt regeringen att omgående tillsätta en sådan utredning med sikte på att

redovisa resultat inom ett halvår.

Inledningsvis har redovisats att en parlamentarisk utredning om

arbetsmarknadspolitiken skall starta. Vid sidan om denna är det i den

nuvarande

lågkonjunkturen viktigt att snabbt få svar på hur man utan fördröjning skall

få

till stånd en ökad sysselsättning och ändamålsenliga former för en god

arbetsmarknad. Utskottet menar i likhet med Ny demokrati att en snabb insats

skulle kunna göras dels genom att ta till vara Lindbeckkommissionens resultat,

dels genom tillsättande av en ny expertkommission som utan politiska förtecken

lägger fram förslag om hur man bäst bekämpar arbetslösheten på kort och lång

sikt.

Med hänvisning till vad som anförts instämmer utskottet med motion A262 (nyd)

i fråga om arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning. Övriga

motionsförslag avstyrks i den mån kraven inte tillgodoses genom utskottets

ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A262 yrkandena 1, 17, 18,

32--34, 37 och 38 samt med avslag på motionerna 1993/94:A215 yrkandena 2, 4

och

5, 1993/94:A220, 1993/94:A240, 1993/94:A241 yrkandena 1, 2 och 6, 1993/94:A242

yrkande 1, 1993/94:A245, 1993/94:A250 yrkandena 1--3 och 35, 1993/94:A254

yrkandena 1 och 6, 1993/94:A450 yrkande 10, 1993/94:Bo251 yrkande 6,

1993/94:N283 yrkande 3 samt 1993/94:N307 yrkande 11 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Rationalisering av arbetsförmedlingskontoren (mom. 2)

Laila Strid-Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med

"Utskottet erinrar" och på s. 30 slutar med "denna del" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser i likhet med motion A262 från Ny demokrati att

arbetsförmedlingarna måste få stöd och hjälp att rationalisera sina kontor och

att utbilda personal, så att de får erforderlig kompetens att kunna ta hand om

de arbetssökande.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande rationalisering av arbetsförmedlingskontoren

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A262 yrkande 35 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Resurserna under förvaltningskostnadsanslaget (mom. 4)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman,

Berit Andnor och Nils Nordh (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "från A 2-anslaget" bort ha följande lydelse:

AMS får under innevarande budgetår utnyttja 350 miljoner kronor av

åtgärdsmedlen till en tillfällig förstärkning av den egna personalen.

Utskottet

instämmer med Socialdemokraterna i motion A254 att AMS behöver en

personalförstärkning under lång tid. Det är därför motiverat att anslaget

ökar.

Utskottet utgår från att regeringen återkommer i kompletteringspropositionen

med ett sådant förslag.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande resurserna under förvaltningskostnadsanslaget

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A254 yrkande 23 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Omfattningen av ALU (mom. 9, motiveringen)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman,

Berit Andnor och Nils Nordh (alla s) anser att den del av utskottets yttrande

som på s. 33 börjar med "Utskottet har ovan" och på s. 34 slutar med "berörda

delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet har redovisat sin bestämda uppfattning att ALU:s karaktär av

sistahands-åtgärd inte får gå förlorad. Det är ytterst viktigt att slå fast

att

ALU är den åtgärd som skall vidtas om inga andra åtgärder står till buds. ALU

får absolut inte användas för att bemanna ordinarie linjeorganisation. Med

dessa grundförutsättningar uppfyllda kan det accepteras att ALU tillåts att

öka

under nästa budgetår. Utskottet avstyrker därmed motion A250 (v) i berörda

delar.

6. Omfattning av arbetsmarknadsutbildning (mom. 10)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman,

Berit Andnor och Nils Nordh (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med "Med

hänsyn" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

Den av regeringen planerade minskningen av arbetsmarknadsutbildning kan inte

accepteras. Tvärtom bör arbetsmarknadsutbildningen öka med hänsyn till att

konjunkturen nu synes vända. I denna fråga instämmer utskottet med förslagen i

motionerna A254 (s) och A250 (v). I förhållande till den av regeringen

planerade volymen 53 500 personer genomsnittligt i månaden bör ytterligare ca

10 000 personer kunna få arbetsmarknadsutbildning som är särskilt anordnad

eller ges inom det reguljära utbildningsväsendet. Utskottets ställningstagande

bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande omfattningen av arbetsmarknadsutbildning

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A250 yrkande 9 samt

1993/94:A254 yrkande 2 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

7. Enhetlig administration för vuxenutbildning (mom. 12)

Laila Strid-Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med

"Utskottet kan" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör vuxenutbildningen rationaliseras genom att

de olika organisatoriska delarna samlas under en och samma administration.

Inom

denna ram skall kunskap om arbetsmarknadsutbildning, komvux, reguljära

utbildningar etc. samlas. Med kompetensen samlad på ett ställe, t.ex. inom

AMV,

kan servicen till arbetslösa och andra förbättras.

Utskottet instämmer med motion A262 (nyd) i denna grundsyn och anser att

regeringen bör utreda denna fråga med syfte att lägga fram konkret förslag.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande enhetlig administration för vuxenutbildning

att riksdagen med anledning av 1993/94:A262 yrkande 31 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Utbildningsbidrag för ungdomar m.fl. (mom. 17)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman,

Berit Andnor och Nils Nordh (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med

"Utskottet vidhåller" och slutar med "Ub907 (s)" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till uppfattningen i motion A254 (s) att för ungdomar

och för dem som deltar i reguljär utbildning bör utbildningsbidragen vid

arbetsmarknadsutbildning höjas till samma nivå som arbetslöshetsersättningen.

För arbetslöshetsförsäkrade personer innebär ersättningssystemet efter den 1

juli 1993 att de under utbildningstiden får en ersättning som utgör två

tredjedelar av den ersättning de får om de stannar hemma. Utskottet anser att

detta är oacceptabelt.

Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker utskottet motion A254 (s).

Övriga i sammanhanget behandlade motioner tillgodoses helt eller delvis genom

utskottets ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande utbildningsbidrag för ungdomar m.fl.

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A254 yrkande 20 samt med

anledning av motionerna 1993/94:A250 yrkandena 10 och 11, 1993/94:A265,

1993/94:A450 yrkande 14, 1993/94:N283 yrkande 4, 1993/94:Kr409 yrkande 3 och

1993/94:Ub907 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

9. Resebidragen m.m. (mom. 21)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Marianne Andersson

(c), Harald Bergström (kds), Isa Halvarsson (fp) och Kent Olsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med

"Utskottet har" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill betona behovet av rörlighet på arbetsmarknaden men finner att

de här upptagna bidragsformerna inte tycks stimulera flyttviljan i någon högre

grad. Under det gångna året har endast 70 miljoner kronor av beräknade 200

miljoner kronor tagits i anspråk för de olika flyttningsbidragen.

Om det emellertid av någon anledning skulle behöva göras justeringar på grund

av uppkomna olägenheter beträffande de nyligen upphävda bidragsformerna utgår

utskottet från att regeringen vidtar erforderliga åtgärder. Motion A254 (s)

avstyrks därmed i denna del.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande resebidragen m.m.

att riksdagen avslår motion 1993/94:A254 yrkande 21,

10. Inriktningen av ungdomspraktiken (mom. 22)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman,

Berit Andnor och Nils Nordh (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med

"Utskottet konstaterar" och på s. 43 slutar med "berörda delar" bort ha

följande lydelse:

Utskottet instämmer med det som anförs i motionerna A254 (s) och A250 (v) om

att ungdomspraktiken nu bör trappas ned och att fler ungdomar i stället bereds

möjlighet till reguljära anställningar. Ett system med ungdomsintroduktion

skulle vara ett steg i denna riktning.

Ungdomspraktiken har i hög grad kommit att handla om gratis arbetskraft

vilken tränger undan ordinarie arbeten och andra åtgärder. Detta bekräftas

ytterligare genom det finansieringsbidrag som infördes den 1 januari i år.

Enligt utskottets mening är det viktigt att än en gång betona att

ungdomspraktiken skall vara utbildning och inte ersättning för ordinarie

arbeten. Utskottet anser vidare att praktiktiden bör begränsas till endast sex

månader.

Beträffande förslaget om en undersökning av ungdomspraktikens effekter

förutsätter utskottet, i enlighet med sitt uttalande i betänkande 1993/94:AU5,

att en noggrann utvärdering av ungdomspraktiken kommer att göras inom ramen

för

den Arbetsmarknadspolitiska kommitténs arbete.

Förslaget i motion A250 (v) får med utskottets ställningstagande anses

tillgodosett i denna del. Vad utskottet här anfört med anledning av motion

A254

(s) bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande inriktningen av ungdomspraktiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A250 yrkande 17 och

1993/94:A254 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

11. Befrielse från finansieringsbidrag vid ungdomspraktik (mom. 24)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman,

Berit Andnor och Nils Nordh (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med

"Utskottet tillstyrker" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser i likhet med Socialdemokraterna i motion A254 att regeringens

förslag om möjlighet till befrielse från finansieringsbidrag om

ungdomspraktikant anställs redan efter de sex första praktikmånaderna bör

avvisas. Motivet för införandet av ungdomspraktik var att ungdomar som inte

kunde erbjudas någon annan aktiv åtgärd skulle erbjudas ett alternativ.

Ungdomarna skulle inte ha ordinarie arbete utan få en utbildning. Införandet

av

finansieringsbidraget har medfört att arbetsgivarna nu skall betala för att få

utbilda en ungdom. Detta är dubbla budskap och förvirrande retorik som

bekräftar att ungdomspraktikplatserna i hög grad handlar om gratis

arbetskraft.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att finansieringsbidraget skall tas

bort och att regeringens nu aktuella förslag om befrielse från

finansieringsbidrag bara leder till mer byråkrati och uppbyggnad av nya

administrativa rutiner i stället för fler arbeten.

Utskottet tillstyrker således motion A254 (s) i denna del. Därav följer att

regeringens förslag bör avslås av riksdagen. Motion A262 (nyd) avstyrks i

berörd del.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande befrielse från finansieringsbidrag vid ungdomspraktik

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A254 yrkande 11

och med avslag dels på regeringens förslag i motsvarande del, dels på motion

1993/94:A262 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

12. Befrielse från finansieringsbidrag vid ungdomspraktik (mom. 24)

Laila Strid-Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med

"Utskottet tillstyrker" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande

lydelse:

För att ytterligare stimulera företagen till att anställa ungdomspraktikanter

anser utskottet, i likhet med vad som anförs i motion A262 (nyd), att hela

finansieringsbidraget skall betalas tillbaka om företagen anställer ungdomen

efter fullgjord praktik i tolv månader. Detta innebär att inte bara de sex

första månadernas finansieringsbidrag om 6 000 kr återbetalas, utan även

finansieringsbidraget för den förlängda praktiktiden. Totalt innebär detta ett

stimulansbidrag på 24 000 kr till de företag som anställer

ungdomspraktikanterna efter fullgjord praktik. Med ett sådant stöd borde

rekryteringsstöd inte behövas, vilket vore bra ur besparingssynpunkt.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion A262 (nyd) i denna del. Av detta

följer att regeringens förslag bör avslås av riksdagen. Motion A254 (s)

avstyrks i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande befrielse från finansieringsbidrag vid ungdomspraktik

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A262 yrkande 10

och med avslag dels på regeringens förslag i motsvarande del, dels på motion

1993/94:A254 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

13. Vidareutveckling av ungdomspraktiken (mom. 25)

Laila Strid-Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "i berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet ställer sig bakom de förslag om en vidareutveckling av

ungdomspraktiken som framförs i motion A262 (nyd). Detta innebär att en

snabbutredning bör tillkallas som undersöker möjligheterna att utveckla

ungdomspraktiken till en kombination av utbildning och arbete där ungdomarna

efter avslutad praktiktjänstgöring får någon form av betyg eller

utbildningsbevis. Denna nya form av praktik skulle med sitt krav på utbildning

rätta till de missförhållanden som påpekas från olika håll om att

ungdomspraktikanter utnyttjas av arbetsgivarna. Det är viktigt att betona att

ungdomspraktikplatserna även i framtiden skall vara utöver vanlig arbetskraft.

Utskottet anser vidare att företag som inte anställer ungdomspraktikanter

efter tolv månaders sammanhängande praktik skall försättas i karantän för

utnyttjande av praktikanttjänster. Karantäntiden kan förslagsvis uppgå till

två

år. Utskottet anser att regeringen bör återkomma med ett förslag till ändring

av reglerna om ungdomspraktik i enlighet med vad som nu anförts.

Utskottet instämmer även med förslaget om att företagen, innan den förlängda

praktiktiden kan påbörjas, skall ingå avtal med arbetsförmedlingen om att

anställa ungdomspraktikanten efter praktiktidens slut.

Utskottet tillstyrker således motion A262 i nu berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande vidareutveckling av ungdomspraktiken

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A262 yrkandena 9, 11 och 12

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Ungdomsintroduktion (mom. 26)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman,

Berit Andnor och Nils Nordh (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med "Enligt

utskottets" och slutar med "och Bo251 (s)" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion A254 (s) om att ett

system med ungdomsintroduktion nu bör införas. Detta medför att

ungdomspraktiken bromsas upp och att fler ungdomar får anställning.

Ungdomsintroduktion innebär att en ungdom är praktikant under fyra månader

följt av anställning med rekryteringsstöd i åtta månader och därefter om

möjligt tillsvidareanställd. Enligt utskottets mening bör ca 40 000 ungdomar

omfattas av denna åtgärd.

Systemet med ungdomsintroduktion ligger i linje med det avtal om en ettårig

kompetensutveckling för ungdomar som förra året träffades mellan Svenska

Metallindustriarbetareförbundet och Sveriges Verkstadsindustrier. Utskottet

anser att regeringen bör ta sådana initiativ att näringslivet i övrigt ställer

upp på denna avtalsmodell och att den sprids till fler branscher.

Det anförda innebär att utskottet ställer sig bakom motion A254 (s) i berörda

delar. Övriga motionsförslag får med detta anses helt eller delvis

tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande ungdomsintroduktion

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A254 yrkande 9 samt med

anledning av motionerna 1993/94:A221, 1993/94:A248, 1993/94:A250 yrkande 16,

1993/94:A450 yrkande 13 samt 1993/94:Bo251 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Akademikerpraktiken (mom. 30)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman,

Berit Andnor och Nils Nordh (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med

"Utskottet anser" och på s. 48 slutar med "och A262 (nyd)" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att arbetsmarknaden mer än någonsin behöver välutbildade

akademiker och andra med bra utbildning. Därför är det viktigt att

arbetsförmedlingarna i avsevärt större omfattning än i dag utnyttjar

möjligheterna att använda rekryteringsstöd. Vid arbetslöshet skall

rekryteringsstöd kunna utgå direkt efter avslutad utbildning. Det är bättre

för

en ungdom med en tillfällig anställning och vanlig ingångslön med hjälp av

rekryteringsstöd än en praktikplats. Utskottet anser mot denna bakgrund att

akademikerpraktiken bör avskaffas.

Utskottet tillstyrker således motion A254 (s) i denna del. Övriga behandlade

motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande akademikerpraktiken

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A254 yrkande 12 samt med

avslag på motionerna 1993/94:A209, 1993/94:A262 yrkande 13 och 1993/94:A264

som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Akademikerpraktiken (mom. 30)

Laila Strid-Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med

"Utskottet anser" och på s. 48 slutar med "och A262 (nyd)" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att akademikerpraktiken bör följa samma riktlinjer som

föreslås för ungdomspraktiken i motion A262 (nyd). Detta innebär en praktik

med

utbildning kombinerat med arbete, finansieringsbidrag och

karantänbestämmelser.

Utskottet förutsätter att regeringen återkommer med förslag om inriktning av

akademikerpraktiken enligt dessa riktlinjer.

Det anförda innebär att utskottet ställer sig bakom motion A262 i denna del.

Övriga behandlade motioner avstyrks i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande akademikerpraktiken

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A262 yrkande 13 samt med

avslag på motionerna 1993/94:A209, 1993/94:A254 yrkande 12 och 1993/94:A264

som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Utbildningsvikariatens omfattning (mom. 32)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman,

Berit Andnor och Nils Nordh (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med

"Utskottet delar" och på s. 50 slutar med "behandlade delar" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser i likhet med Socialdemokraterna i motion A254 (s) att

utbildningsvikariaten är en bra åtgärd som ger arbetslösa tillfälle att komma

ut i arbetslivet samtidigt som möjligheter skapas för kompetensutveckling.

Omfattningen bör emellertid utökas med 6 000 platser utöver de av regeringen

planerade 14 000 platserna (som månadsgenomsnitt). Kostnaden för att

arbetsgivarna får dra av vissa utbildningskostnader från arbetsgivaravgifterna

bör därmed beräknas till 1 000 miljoner kronor. För att nå målet om en utökad

omfattning bör regeringen se över möjligheterna att göra tillfälliga

regeländringar. T.ex. bör möjligheten till deltidsvikariat undersökas.

En regelförändring som syftar till en utökning av åtgärden föreslår utskottet

redan i detta sammanhang. Lagen bör ändras så att avdrag får göras med 475 kr

per dag för en vikarie också i de fall när den anställde får ledigt för

studier

utan att arbetsgivaren betalar lön under studietiden. I dessa fall bör dock

inte utbildningskostnader kunna dras av.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion A254 (s) i aktuella delar.

Övriga i sammanhanget behandlade motioner tillgodoses i väsentlig del genom

utskottets ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande utbildningsvikariatens omfattning

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A254 yrkandena 17 och 18 samt

med anledning av motionerna 1993/94:A250 yrkande 27 och 1993/94:A257

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

dels antar förslaget till lag om tillfällig avvikelse från lagen

(1981:691) om socialavgifter i bilaga 2,

18. Volymen av beredskapsarbete och rekryteringsstöd (mom. 34)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman,

Berit Andnor och Nils Nordh (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med

"Utskottet kan" och på s. 52 slutar med "berörda delar" bort ha följande

lydelse:

Som framförts i motion A254 (s) bör antalet platser i beredskapsarbete och

med rekryteringsstöd omfatta 43 000 personer (räknat som månadsgenomsnitt),

dvs. 3 000 personer mer än regeringen beräknat. Inom totalramen förutsätter

utskottet att det finns stor flexibilitet för AMS att välja antingen

beredskapsarbete eller rekryteringsstöd med hänsyn till behoven och

möjligheterna att skaffa fram platser etc. Regelsystemet för rekryteringsstöd

bör vidare ändras så att den sökande inte skall ha behövt vara arbetslös en

viss tid före anställningen. Sökande som varit föremål för en

arbetsmarknadspolitisk åtgärd bör också kunna komma i fråga.

Det anförda innebär att utskottet instämmer med motion A254 (s) i aktuell

del. Övriga motioner avstyrks i den mån kraven inte tillgodoses genom

utskottets ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande volymen av beredskapsarbete och rekryteringsstöd

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A254 yrkande 15 samt med avslag

på motionerna 1993/94:A250 yrkande 13, 1993/94:A262 yrkandena 6--8 och

1993/94:A450 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

19. Volymen av beredskapsarbete och rekryteringsstöd (mom. 34)

Laila Strid-Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med

"Utskottet kan" och på s. 52 slutar med "berörda delar" bort ha följande

lydelse:

Utskottet instämmer med motion A262 (nyd) att man i dagens svåra

arbetsmarknad bör satsa ytterligare på beredskapsarbeten och rekryteringsstöd

under förutsättning att de har en utformning enligt följande.

För att inte ta bort incitamenten för den enskilde att aktivt söka ordinarie

arbete bör ersättningen vara högst 90 % av den ordinarie lönen enligt

utskottets uppfattning. Beredskapsarbeten bör i lika hög utsträckning inriktas

på näringslivet som på den offentliga sektorn. Röjningsarbete på

kraftledningsgatorna, drift och underhåll på glesbygdens vägnät är bra exempel

på beredskapsarbeten.

Utskottet tillstyrker således motion A262 (nyd) i denna del. Övriga

behandlade motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande volymen av beredskapsarbete och rekryteringsstöd

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A262 yrkandena 6--8 samt med

avslag på motionerna 1993/94:A250 yrkande 13, 1993/94:A254 yrkande 15 och

1993/94:A450 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

20. Statsbidragens omfattning vid beredskapsarbete (mom. 35)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman,

Berit Andnor och Nils Nordh (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 52 börjar med

"Utskottet anför" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med Socialdemokraternas krav i motion A254 och

motsvarande krav i motion A250 att statsbidragen vid beredskapsarbete bör

återställas till att avse 100 % av normal veckoarbetstid, dvs. normalt 40

timmar i veckan. Med anledning av motionerna A250 (v) och A254 (s) i berörda

delar bör utskottets ställningstagande ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande statsbidragens omfattning vid beredskapsarbete

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A250 yrkande 12 och

1993/94:A254 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

21. Sysselsättning och den offentliga sektorn (mom. 38)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman,

Berit Andnor och Nils Nordh (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med

"Arbetsmarknadsutskottet anser" och på s. 57 slutar med "aktuella delar" bort

ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den uppfattning som framförs i

Socialdemokraternas motion A254 angående stöd till kommuner och landsting för

att förlänga uppsägningstiderna för personal som sägs upp.

Enligt regeringens egna beräkningar riskerar 37 000 personer att i år mista

sina anställningar i kommuner och landsting. Betydande verksamhetsminskningar

har redan gjorts under åren 1992 och 1993. Utskottet anser i och för sig att

det är önskvärt med sådana förändringar på kommunal nivå som leder till ökad

produktivitet men vill tillägga att någon samhällsekonomisk vinst inte uppstår

förrän de friställda får en ny anställning. De nuvarande nedskärningarna leder

endast ut i arbetslöshet och därmed åtföljande kostnader för bl.a.

a-kasseersättning, arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m.

Mot denna bakgrund föreslår utskottet att AMS får i uppdrag att förhandla med

kommuner och landsting om att förlänga uppsägningstiden till i första hand den

31 december 1995 för personal som varslats om uppsägning. Målet bör vara att

ingen skall gå ut i öppen arbetslöshet. AMS bör få särskilda medel för att

stimulera kommuner och landsting att fatta sådana beslut. Medlen bör kunna

användas såväl till utbildningsinsatser som till lönekostnader. Stödet för en

enskild person skall inte få överstiga 85 % av lönen.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion A254

(s) i aktuell del. Syftet i de övriga behandlade motionerna tillgodoses helt

eller delvis genom utskottets ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande sysselsättning och den offentliga sektorn

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A254 yrkande 8 samt med

anledning av motionerna 1993/94:A204, 1993/94:A215 yrkande 3, 1993/94:A250

yrkande 6, 1993/94:A252, 1993/94:A258, 1993/94:A269 yrkande 1, 1993/94:So249

yrkande 12 och 1993/94:Bo251 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till

känna

vad utskottet anfört,

22. Sysselsättning och den offentliga sektorn (mom. 38)

Laila Strid-Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med

"Arbetsmarknadsutskottet anser" och på s. 57 slutar med "aktuella delar" bort

ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till Ny demokratis uppfattning i motion A269 att de

pågående strukturförändringarna inom den kommunala sektorn är helt nödvändiga.

I den nuvarande extrema arbetslöshetssituationen krävs dock vissa

extraordinära

åtgärder för att minska den offentliga sektorn på ett mjukt sätt.

Det är bra men inte tillräckligt att arbetsmarknadsmyndigheterna avtalar med

kommuner och landsting om utbildning och kompetenshöjande insatser. Utskottet

föreslår därför ett särskilt stöd för aktiva insatser inom i första hand

vårdsektorn. Förslaget innebär att öronmärka pengar till sjuk- och äldrevården

så att varslade sjuksköterskor, undersköterskor och vårdbiträden m.fl. skall

kunna gå kvar i vården. Åtgärden bör dock tidsbegränsas, t.ex. till tolv

månader. Kommunerna får ansöka hos arbetsmarknadsmyndigheterna om bidrag,

vilket måste inrymmas inom anslaget för innevarande budgetår. Kommunerna

beslutar sedan, i samråd med vårdsektorn, hur resurserna skall fördelas på

personalen. Ca 15 000 personer kan beräknas få sysselsättning genom detta

förslag. En riktpunkt bör vara att ersättningen till personalen inte får

överstiga 90 % av tidigare lön. Regeringen bör snarast utfärda regler i

enlighet med dessa grundläggande riktlinjer.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A269 (nyd) i aktuell

del. Övriga motioner avstyrks i den mån kraven inte tillgodoses genom

utskottets ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande sysselsättning och den offentliga sektorn

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A269 yrkande 1 och med avslag

på motionerna 1993/94:A204, 1993/94:A215 yrkande 3, 1993/94:A250 yrkande 6,

1993/94:A252, 1993/94:A254 yrkande 8, 1993/94:A258, 1993/94:So249 yrkande 12

och 1993/94:Bo251 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

23. Användningen av innevarande budgetårs anslag (mom. 40)

Laila Strid-Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med "I sitt"

och på s. 58 slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till att anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder inte kommer att

kunna utnyttjas till fullo för de traditionella arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna under innevarande budgetår anser utskottet att även andra

sysselsättningsskapande insatser bör övervägas. Utskottet biträder därför

förslaget från Ny demokrati i motion A269 att upprusta glesbygdsvägar i avsikt

att förenkla och förbättra turist- och massatransporter.

Utskottet ställer sig med det anförda bakom motion A269 (nyd) i aktuella

delar. Övriga motionsyrkanden avstyrks i den mån de inte tillgodoses genom

utskottets ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande användningen av innevarande budgetårs anslag

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A269 yrkandena 4 och 5 i

motsvarande del samt med avslag på motion 1993/94:A250 yrkande 4 i motsvarande

del och yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

24. Kvinnors arbetslöshet och svårigheter på arbetsmarknaden (mom. 41,

motiveringen)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman,

Berit Andnor och Nils Nordh (alla s) anser att den del av utskottets yttrande

som på s. 59 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "tidigt stadium"

bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att kraftfulla åtgärder nu bör sättas in för de kvinnor som

är arbetslösa eller hotas av arbetslöshet till följd av nedskärningarna inom

den offentliga sektorn. Avskedanden i kommuner och landsting bör mötas med

bl.a. förlängda uppsägningstider och en aktiv arbetsmarknadspolitik.

Kompetensutveckling, vidareutbildning och specialisering är några åtgärder som

bör få omfattande spridning för att vända utvecklingen för kvinnorna inom

offentlig sektor i en positiv riktning.

25. Praktik för invandrare (mom. 42)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Marianne Andersson

(c), Harald Bergström (kds), Isa Halvarsson (fp) och Kent Olsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med

"Utskottet anför" och slutar med "skall genomföras" bort ha följande lydelse:

Trots tilldelning av medel för särskilda insatser för invandrare och

flyktingar och trots möjligheterna att använda ett förhöjt rekryteringsstöd

har

långtidsarbetslöshet och utslagning inte kunnat förebyggas för dessa grupper

på

arbetsmarknaden.

Enligt utskottets uppfattning är det ytterst angeläget att använda hela den

arbetsmarknadspolitiska arsenalen i den uppkomna situationen. Utskottet delar

i

denna del motionärernas uppfattning att arbetsförmedlingarna mer aktivt bör

informera om det förhöjda rekryteringsstödet.

Som utskottet tidigare framhållit är det emellertid uppenbart att denna

åtgärd liksom även andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder inte är tillräckliga

i den situation som råder. Det är därför det är så angeläget att pröva andra

möjligheter vid sidan av de ordinarie åtgärderna. Inte minst viktigt är att

yrkesutbildade invandrare får en möjlighet att skaffa sig svensk arbetslivs-

och yrkeserfarenhet, något som måste betraktas som en ytterst värdefull

"inträdesbiljett" på den svenska arbetsmarknaden.

Det förslag som läggs fram i propositionen är avsett som en försöksverksamhet

under nästa budgetår. Utskottet ser mycket positivt på detta förslag och menar

att det innebär ökade möjligheter att bryta en negativ utveckling på

arbetsmarknaden för invandrare och flyktingar.

Det är dock av största vikt att noggrann uppföljning sker från

arbetsförmedlingens sida, så att inte praktikmöjligheten förvandlas till ett

otillbörligt utnyttjande av invandrarnas arbetskraft.

Med det anförda tillstyrker utskottet det framlagda förslaget till praktik

för invandrare liksom den i sammanhanget föreslagna lagen. Av detta följer att

motion A254 avstyrks i aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:

42. beträffande praktik för invandrare

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 11 i motsvarande

delar samt med avslag på motion 1993/94:A254 yrkandena 13 och 14

dels godkänner regeringens förslag om praktik för invandrare (avsnitt

2.11),

dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om praktik

för invandrare,

26. Invandrare och svenskundervisning (mom. 44)

Laila Strid-Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 63 börjar med "Det är"

och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna i motion A262 (nyd) anser utskottet att det är

synnerligen viktigt att den som skall in på den svenska arbetsmarknaden

behärskar svenska språket. Av olika rapporter framgår att många utlänningar

utestängs från arbetsmarknaden på grund av bristande kunskaper i det svenska

språket. Det är därför nödvändigt att så snart möjlighet ges efter ankomsten

till Sverige påbörja och därefter fullfölja svenskundervisningen. Språket får

med andra ord inte bli en barriär som förhindrar inträdet på arbetsmarknaden.

Enligt utskottets uppfattning bör man ge stöd till invandrare att lära sig

svenska innan de får del av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

Sfi-undervisningen måste bedrivas med fastlagda klara mål. Samhället bör

dessutom kunna reagera starkare mot den som inte fullföljer undervisning i

svenska.

Vad utskottet med tillstyrkan till motion A262 i aktuella delar anfört bör

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande invandrare och svenskundervisning

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A262 yrkandena 14--16 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. Nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 45)

Laila Strid-Jansson anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64 börjar med

"Utskottet ser" och slutar med " och Fi210" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionerna A266 och Fi210 från Ny demokrati att

det bör införas möjlighet till dispens från lagen om anställningsskydd vid

anställning av arbetslösa. Särskilda regler skall förhindra missbruk. Vidare

bör det omgående införas möjlighet till dispens för företag med mindre än 25

anställda från vissa delar av den arbetsrättsliga lagstiftningen.

Utskottet ser positivt på förslagen i motion A262 att ytterligare

ansträngningar görs för att bereda de arbetslösa arbete. I kommunal regi

skulle

de arbetslösa kunna utföra arbeten som annars inte blir gjorda. Som

motprestation utgår arbetslöshetsunderstöd. I förekommande fall skall

ersättningen kunna reduceras. Vidare menar utskottet att det skulle vara en

fördel att få pröva en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd benämnd

resursutvecklingsprojekt. Åtgärden innebär en form av projektverksamhet där

arbetssökande knyter kontakter för att driva gångbara projekt. Härigenom ges

även möjlighet att förkovra sig inom det egna området och verksamheten kan ge

upphov till nya verksamheter.

Vad utskottet med tillstyrkan till motionerna A266, Fi210 och A262, i

förekommenade fall i berörda delar, anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:

45. beträffande nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A262 yrkandena 4 och 5,

1993/94:A266 och 1993/94:Fi210 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

28. Nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 45, motiveringen)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman,

Berit Andnor och Nils Nordh (alla s) anser

att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med "Utskottet ser"

och slutar med "andra organisationer" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det uteslutet att ställa sig bakom förslagen i Ny demokratis

motion A266 om dispens från den arbetsrättsliga lagstiftningen när arbetslösa

anställs. Inte heller förslagen i Fi210 (nyd) om dispenser från delar av den

arbetsrättsliga lagstiftningen för företag med färre anställda än 25 personer

kan godtas. Förslagen bör bestämt avvisas av riksdagen och motionerna

följaktligen avslås i berörda delar.

Vad härefter angår förslagen i motion A262 (nyd) om aktivering av arbetslösa

genom kommunala jobb menar utskottet att det är tillräckligt med den möjlighet

som finns i dag till s.k. ALU-projekt, som för övrigt skall vara

sista-handslösning. Att införa en liknande åtgärd avstyrks bestämt. Av samma

anledning avstyrks förslaget om en ny åtgärd benämnd

"resursutvecklingsprojekt".

29. Det generella anställningsstödet, GAS (mom. 47)

Laila Strid-Jansson anser

dels att den del av utskottets hemställan på s. 64 som börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna i motion A262 (nyd) anser utskottet att det

generella anställningsstödet, GAS, snarast bör avvecklas. Det är nämligen en

arbetsmarknadspolitisk åtgärd som ur konkurrenssynpunkt slår fel. Företag, som

redan är framgångsrika och som har planerat att anställa personal, gynnas på

ett otillbörligt sätt. Skattebetalarnas pengar bör inte få missbrukas genom

att

användas på redan framgångsrika företag.

Vad utskottet med tillstyrkan till motion A262 anfört bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:

47. beträffande det generella anställningsstödet, GAS

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A262 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

30. Innehållande av 1 940 600 000 kr (mom. 50)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Marianne Andersson

(c), Harald Bergström (kds), Isa Halvarsson (fp) och Kent Olsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet har i denna fråga en annan uppfattning än motionärerna bakom

motionerna A250 och A254. Eftersom utskottet har utgångspunkten att de

arbetsmarknadspolitiska resurserna skall användas där de ger störst

sysselsättningseffekt tillstyrker utskottet att regeringen får bemyndigande

att

besluta om en användning av högst 1 940 600 000 kr för insatser som normalt

inte finansieras från anslaget. Enligt utskottet är det naturligt att

inriktningen av den planerade medelsdispositionen i lämpligt sammanhang

redovisas för riksdagen, t.ex. i samband med kompletteringspropositionen.

Utskottet avstyrker därmed motionerna A250 (v) och A254 (s) i aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:

50. beträffande innehållande av 1 940 600 000 kr

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 11 i motsvarande

del och med avslag på motionerna 1993/94:A250 yrkande 26 och 1993/94:A254

yrkande 3 bemyndigar regeringen att besluta om användningen av högst 1 940 600

000 kr av medlen under anslaget för insatser som normalt inte finansieras från

anslaget (avsnitt 2.1),

31. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 51)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman,

Berit Andnor och Nils Nordh (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med

"Utskottet har" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det av regeringen föreslagna anslaget

otillräckligt med hänsyn till den allvarliga arbetsmarknadssituationen.

Ytterligare resurser behövs för bl.a. sysselsättning inom den kommunala

sektorn, för investeringar i kommunernas gatu- och vägnät och för en utökning

av arbetsmarknadsutbildningen. Sammantaget anser utskottet i likhet med motion

A254 (s) att anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör höjas med 5 058

miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag. Utskottet tillstyrker

således bifall till motion A254 i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A254 yrkande 2 i motsvarande

del, med anledning av proposition 1993/94:100 bilaga 11 i motsvarande del och

motion 1993/94:A250 yrkandena 7, 14 och 19 samt med avslag på motion

1993/94:A262 yrkande 39 till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för

budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

33 666 931 000 kr,

32. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 51)

Laila Strid-Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med

"Utskottet har" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:

Med kompetens och innovationsförmåga borde det finnas möjligheter att lösa de

nuvarande arbetslöshetsproblemen. Ny demokrati menar att regeringen

fortlöpande

bör redovisa användningen av budgeterade medel samt ge AMS klara distinkta

direktiv om målsättningen av anslagsposterna.

Som föreslås i motion A262 (nyd) bör anslaget för arbetsmarknadspolitiska

åtgärder skäras ner under nästa budgetår med hänsyn till att det inte finns

kompetens inom AMS att på ett ändamålsenligt sätt förbruka anslagna medel.

Utskottet tillstyrker därmed bifall till motion A262 (nyd) i aktuell del.

Övriga behandlade yrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A262 yrkande 39, med anledning

av proposition 1993/94:100 bilaga 11 i motsvarande del samt med avslag på

motionerna 1993/94:A250 yrkandena 7, 14 och 19 samt 1993/94:A254 yrkande 2 i

motsvarande del till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret

1994/95 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

18 608 931 000 kr,

Särskilda yttranden

1. Utbildningsbidrag för ungdomar m.fl. (mom. 17)

Laila Strid-Jansson (nyd) anför:

Vad gäller utbildningsbidragen vill Ny demokrati framhålla behoven av en

riktig incitamentsstruktur. Det bör löna sig bättre att utbilda sig än att

stanna hemma med a-kassa.

2. Resebidragen m.m. (mom. 21)

Laila Strid-Jansson (nyd) anför:

Det är i detta arbetsmarknadsläge angeläget att på allt sätt underlätta för

människor, framför allt för ungdomar, som söker arbete på andra orter att

flytta dit jobben finns.

Alla som flyttar är naturligtvis inte i behov av ekonomiskt stöd vid

flyttning. Det hade därför varit av värde om man kunnat diskutera någon form

av

behovsprövning.

Det hade också varit mer tilltalande om man kunnat återinföra de aktuella

flyttningsbidragen enbart fram till den 1 januari 1995 då gällande kontrakt

mellan AMS och kontrakterad flyttningsfirma löper ut.

Jag har likväl kunnat ansluta mig till det nu föreliggande förslaget eftersom

detta trots allt i huvudsak svarar mot min grundläggande uppfattning i frågan.

3. Starta-eget-bidraget (mom. 37)

Laila Strid-Jansson (nyd) anför:

Starta-eget-bidraget bör effektiviseras, så att det är livskraftiga idéer som

får samhällets stöd. På grund av AMV:s bristande kompetens har stödet ibland

kunnat ges till fel personer (som klarar sig ändå), till fel verksamheter (som

konkurrerar utan redan etablerade företag på orten) eller till icke lönsamma

idéer. Förutsatt att kompetensnivån inom AMS kan höjas, kan

starta-eget-bidraget, hanterat med sunt förnuft, vara en lämplig åtgärd att

stödja arbetslösa att bli entreprenörer.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet

inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Hans Andersson (v) anför:

Jag instämmer i de reservationer som de socialdemokratiska ledamöterna i

arbetsmarknadsutskottet har avgett beträffande resurserna under

förvaltningskostnadsanslaget (mom. 4), omfattning av arbetsmarknadsutbildning

(mom. 10), utbildningsbidrag för ungdomar m.fl. (mom. 17), inriktningen av

ungdomspraktiken (mom. 22), ungdomsintroduktion (mom. 26),

utbildningsvikariatens omfattning (mom. 32), volymen av beredskapsarbete och

rekryteringsstöd (34), statsbidragens omfattning vid beredskapsarbete (mom.

35), sysselsättning och den offentliga sektorn (mom. 38) samt nya

arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 45, motiveringen).

Jag instämmer vidare med regeringspartierna i reservation om praktik för

invandrare (mom. 42).

Därutöver vill jag anföra följande.

Enligt min mening bör arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och

inriktning sätta full sysselsättning i centrum för den ekonomiska politiken.

Regeringen har i praktiken övergigivit arbetslinjen och åtgärdernas kvalitet

har sjunkit. Arbetsmarknadspolitiken bör enligt min mening i första hand

inriktas på den ordinarie arbetsmarknaden och arbetsmarknadsutbildning.

Ungdomar bör särskilt prioriteras. Reglerna om uthyrning av arbetskraft bör

ändras tillbaka till tidigare utformning.

Medelsanvisningen till Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader bör höjas med 48,3 miljoner kronor utöver

regeringens förslag.

Jag anser vidare att ALU:s undanträngning av ordinarie jobb och

snedvridning av konkurrensen är oacceptabel. Omfattningen av ALU bör

bl.a. mot denna bakgrund planeras på en väsentligt lägre nivå. Om medlen för

ALU-verksamhetens kringkostnader och ALU-delegationen minskas, bör motsvarande

resurser, dvs. 125 miljoner kronor, tillföras arbetsmarknadsutbildningen.

Bidraget till företagsutbildning bör enligt min mening höjas till högst

90 kr per timme, dock högst 75 000 kr per person.

Finansieringsbidraget bör avskaffas vid ungdomspraktik eftersom bidraget

ökat den besvärande sammanblandningen av arbete och praktik.

Betydligt större ansträngningar behöver göras för att utöka

ungdomsprojekten. Bl.a. bör ytterligare otraditionella medel fördelas till

detta ändamål. Svårigheterna i ungdomarnas arbetssituation är i sig motiv

för kompetensutveckling, utbildning varvad med arbete och en vikariefond för

att underlätta utbildning på arbetstid.

Det är riktigt att invandrare och flyktingar skall betraktas som en

prioriterad grupp på arbetsmarknaden. Vid fördelningen av åtgärdsmedel har

AMS emellertid inte tagit särskild hänsyn till dessa grupper. Det är därför

ytterst angeläget att regeringen snarast tar initiativ så att AMS vid

planering

och uppföljning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder verkligen betraktar

invandrare och flyktingar som en prioriterad grupp.

Enligt min mening bör regeringen inte få 310 miljoner kronor till sin

disposition för särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser på utsatta orter

m.m.

I fråga om medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder anser

jag att beräkningen bör utgå från de förslag som läggs i motion A250 (v), dvs.

med 3 450 miljoner kronor utöver regeringens förslag.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 1, 5, 8, 9,

11, 15, 23, 27, 28, 43, 49 och 51 borde ha hemställt:

1. beträffande arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A250 yrkandena 1--3 och 35 samt

med avslag på motionerna 1993/94:A215 yrkandena 2, 4 och 5, 1993/94:A220,

1993/94:A240, 1993/94:A241 yrkandena 1, 2 och 6, 1993/94:A242 yrkande 1,

1993/94:A245, 1993/94:A254 yrkandena 1 och 6, 1993/94:A262 yrkandena 1, 17,

18,

32, 33, 34, 37 och 38, 1993/94:A450 yrkande 10, 1993/94:Bo251 yrkande 6,

1993/94:N283 yrkande 3 samt 1993/94:N307 yrkande 11 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

5. beträffande anslag till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A250 yrkande 8 samt med

anledning av proposition 1993/94:100 bilaga 11 i motsvarande del till

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret

1994/95 under tionde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 2 909 816 000 kr,

8. beträffande undanträngning och konkurrenssnedvridning vid ALU

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A215 yrkande 6,

1993/94:A227, 1993/94:A242 yrkande 2, 1993/94:A254 yrkande 19 och 1993/94:A262

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

9. beträffande omfattningen av ALU

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A250 yrkandena 20--23 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

11. beträffande ytterligare resurser för

arbetsmarknadsutbildning

att riksdagen -- under förutsättning av bifall till mitt yrkande under mom. 9

-- med bifall till motion 1993/94:A250 yrkande 24 som sin mening ger

regeringen

till känna vad ovan anförts,

15. beträffande bidraget till företagsutbildning

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A250 yrkande 28 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

23. beträffande avskaffande av finansieringsbidraget vid ungdomspraktik

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A250 yrkande 15 samt med

anledning av motion 1993/94:A223 som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

27. beträffande ungdomsprojekt

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A238 yrkande 4 och

1993/94:A250 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

28. beträffande ungdomars arbetssituation

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A238 yrkandena 1 och 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

43. beträffande invandrarna och arbetsmarknaden

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Sf616 yrkande 1 samt med

avslag på motionerna 1993/94:A241 yrkande 5 och 1993/94:A234 som sin mening

ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

49. beträffande 310 miljoner kronor till regeringens disposition

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A250 yrkande 25

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

51. beträffande medelsanvisning till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A250 yrkandena 7, 14 och 19,

med anledning av propositionen i motsvarande del samt med avslag på motionerna

1993/94:A254 yrkande 2 i motsvarande del och 1993/94:A262 yrkande 39 till

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95 under tionde

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 32 058 931 000 kr,

Propositionens lagförslag

Bilaga 1

Förslag till lag om ändring i lagen (1993:719) om särskilt studielån för den

som genomgår arbetsmarknadsutbildning

Förslag till lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om

socialavgifter

Förslag till lag om praktik för invandrare

Reservanternas lagförslag

Förslag till lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om

socialavgifter

Bilaga 2

Härigenom föreskrivs följande.

1 § En arbetsgivare som låter en anställd delta i utbildning och som efter

anvisning av länsarbetsnämnden anställer en ersättare för den som deltar i

utbildningen, får göra avdrag enligt bestämmelserna i 2 och 3 §§ från de

arbetsgivaravgifter som han enligt 2 kap. 1 § lagen (1981:691) om

socialavgifter skall betala.

2 § För en ersättare som avses i 1 § får arbetsgivaren göra avdrag med 475

kronor per arbetsdag som ersättaren har varit anställd.

3 § Arbetsgivaren får göra avdrag med högst 75 kronor per utbildningstimme,

dock sammanlagt högst 30 000 kronor, för varje arbetstagare som på arbetstid

med bibehållna anställningsförmåner deltar i av länsarbetsnämnden godkänd

yrkesinriktad utbildning eller utbildning som ökar arbetstagarens

förutsättningar att tillgodogöra sig ny teknik eller utföra nya

arbetsuppgifter.

4 § Vid fördelningen av influtna arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. 6 § lagen

(1981:691) om socialavgifter skall de avdrag som görs enligt 2 och 3 §§ minska

det belopp som förs till staten enligt 4 kap. 7 § nämnda lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och gäller till

utgången av juni 1995.

Finansutskottets yttrande

1993/94:FiU10y

Bilaga 3

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder inom den kommunala sektorn

Till arbetsmarknadsutskottet

Arbetsmarknadsutskottet har genom beslut den 15 februari 1994 berett

finansutskottet tillfälle att yttra sig över motionerna 1993/94:A204,

1993/94:A215 yrkande 3, 1993/94:A250 yrkande 6, 1993/94:A252, 1993/94:A254

yrkande 8, 1993/94:A258, 1993/94:A269 yrkande 1 och 1993/94:So249 yrkande 12,

såvitt motionsyrkandena avser användning av anslaget Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder för innevarande och nästa budgetår till åtgärder inom den offentliga

sektorn.

Avgränsning av yttrandet

I samtliga de aktuella motionerna föreslås insatser för att i rådande

konjunkturläge förhindra eller förlänga uppsägningar av offentliganställd

personal. I motion A252 berörs även anställda i privat sektor. I det följande

tar utskottet endast upp de förslag som berör anställda i kommuner och

landsting.

Utskottet

Enligt finansutskottets uppfattning är de pågående strukturförändringarna

inom den kommunala sektorn långsiktigt nödvändiga mot bakgrund av det rådande

statsfinansiella läget. Tilldelningen av ekonomiska resurser till kommuner och

landsting måste därför vara restriktiv. När det gäller utvecklingen på

medellång sikt har regeringen i årets budgetproposition aviserat att den avser

att i kompletteringspropositionen återkomma med en bedömning av och förslag

beträffande det finansiella utrymmet för kommunsektorn.

Finansutskottet har förståelse för att arbetsmarknadsmyndigheterna i

nuvarande konjunkturläge och inom ramen för tilldelade medel för innevarande

budgetår gör överenskommelser med kommuner och landsting om utbildning och

kompetenshöjande insatser. Därigenom torde möjligheterna förbättras att klara

den nödvändiga omstruktureringen av den kommunala verksamheten samtidigt som

hänsyn kan tas till den lokala arbetsmarknadssituationen. Enligt uppgift har

avtal motsvarande 15 000 årsarbeten redan slutits och diskussioner pågår om

avtal för ytterligare omkring 13 000 personer. Avtalen gäller i första hand

bidrag till företagsutbildning, och de personalkategorier som berörs är främst

sjuksköterskor, undersköterskor, vårdbiträden och annan vård- och

omsorgspersonal.

Enligt förordningen 1984:518 om bidrag till utbildning i företag (ändrad

senast 1993:727) får bidrag lämnas under högst 920 timmar för varje anställd

under en tid av två år räknat från den dag utbildningen påbörjades (19 §).

Enligt förordningen (13 §) får bidraget uppgå till högst 60 kronor per timme.

Enligt vad utskottet erfarit har styrelsen för AMS den 25 februari 1994

beslutat att hos regeringen hemställa om att bidragsnivån för anställda i

verkstadsindustrin skall höjas till högst 90 kronor per timme.

Finansutskottet förutsätter att regeringen i samband med behandlingen av

denna framställan även överväger utformningen av bidraget för anställda i

kommuner och landsting, såväl när det gäller nivå som tidsgränser. I ett kort

och medellångt perspektiv skulle därigenom ytterligare uppsägningar kunna

undvikas samtidigt som det långsiktigt nödvändiga förändringsarbetet inom den

kommunala sektorn kan fortsätta. Utskottet vill betona att tyngdpunkten på

åtgärderna av konjunkturskäl bör ligga under år 1994, vilket också poängteras i

motion A269 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd).

I motion A204 av Lars Stjernkvist m.fl. (s) sägs att medel till utbildning är

bra men inte tillräckligt. Om uppsägningarna i kommuner och landsting skall

stoppas fordras, enligt motionärerna, uppenbarligen att arbetsgivare får

använda arbetsmarknadsmedel även till lönekostnader. Även i övriga

socialdemokratiska motioner förs motsvarande resonemang.

Finansutskottet har ovan förordat att de arbetsmarknadspolitiska medlen

används för ytterligare satsningar på utbildning och kompetenshöjning inom den

kommunala sektorn. Däremot bör dessa medel inte användas för reguljär kommunal

verksamhet på det sätt som förordas i de aktuella motionerna. Utskottet

vidhåller därmed sin i yttrande 1993/94:FiU2y intagna ståndpunkt. Yttrandet

avgavs bl.a. med anledning av motionskrav av liknande slag från

socialdemokratiskt håll hösten 1993.

Med hänvisning till det anförda avstyrker finansutskottet bifall till

motionerna A204 (s), A215 (s) yrkande 3, A250 (v) yrkande 6, A252 (s), A254 (s)

yrkande 8, A258 (s), A269 (nyd) yrkande 1, och So249 (s) yrkande 12.

Stockholm den 1 mars 1994

På finansutskottets vägnar

Per-Ola Eriksson

I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Göran Persson (s), Bengt

Wittbom (m), Roland Sundgren (s), Lisbet Calner (s), Yvonne Sandberg-Fries (s),

Stefan Attefall (kds), Ian Wachtmeister (nyd), Arne Kjörnsberg (s), Roland

Larsson (c), Sonia Karlsson (s), Lennart Hedquist (m), Alf Egnerfors (s),

Christel Anderberg (m) och Bengt Rosén (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i

utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit vid den slutliga

behandlingen av ärendet.

Avvikande meningar

1. Uppsägningarna i kommuner och landsting

Göran Persson, Roland Sundgren, Lisbet Calner, Yvonne Sandberg-Fries, Arne

Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Alf Egnerfors (alla s) anser att

finansutskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Kommunerna och landstingen har en mycket ansträngd ekonomi som lett till

betydande personalminskningar under de senaste åren. Det är i och för sig

önskvärt med en förändring på kommunal nivå som leder till en ökad

produktivitet. Men det är först när de friställda kan få en ny anställning som

det sker en samhällssekonomisk vinst. Kommuner och landsting skär nu således

ned i sin verksamhet för att det saknas pengar. Många utbildade och erfarna

personer går därför ut i arbetslöshet och kostar samhället pengar i form av

a-kasseersättning, arbetsmarknadspolitiska åtgärder, socialbidrag m.m. Detta är

ett slöseri med mänskliga och ekonomiska resurser.

En statsfinansiell kalkyl som gjorts av AMS visar att nettobesparingarna av

att säga upp personal i kommuner och landsting i rådande arbetsmarknadsläge är

små eller inga alls. Motsvarande studier har gjorts av SKTF och av Svenska

kommunförbundet. Kalkylerna leder till slutsatsen att det är mycket billigt för

samhället att sätta människor i arbete i den kommunala välfärdsproduktionen i

stället för att dra ned på antalet sysselsatta och därmed öka på

arbetslösheten. Räknar vi dessutom in värdet på de tjänster som skulle ha

kunnat produceras samt minskade kostnader för ekonomisk och social utslagning

är en minskad rundgång mellan staten och kommunsektorn helt säkert

samhällsekonomiskt lönsam.

Enligt regeringens egna beräkningar riskerar 37 000 personer att i år mista

sina anställningar i kommuner och landsting. Betydande verksamhetsminskningar

har redan gjorts under åren 1992 och 1993. Sammantaget kommer de kommunalt

anställda sannolikt att bli uppemot 100 000 färre under dessa tre år. Vi har

tidigare lagt förslag som skulle förhindra att de uppsagda går ut i öppen

arbetslöshet. Vi återkommer nu med samma förslag för nästa budgetår.

Vi Socialdemokrater föreslår därför att AMS får i uppdrag att förhandla med

kommuner och landsting om att förlänga uppsägningstiden till i första hand den

31 december 1995 för varslad personal. Målet bör vara att ingen skall gå ut i

öppen arbetslöshet. AMS bör få särskilda medel för att stimulera kommuner och

landsting att fatta sådana beslut. Medlen skall få användas såväl till

utbildningsinsatser som till lönekostnader. För nästa år bör 2,7 miljarder

kronor anslås för ändamålet. Stödet för en enskild person skall inte få

överstiga 85 % av lönen.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker finansutskottet bifall till

motionerna A204 (s), A254 (s) yrkande 8, A258 (s) samt So249 (s) yrkande 12.

2. Stöd till kommunerna för aktiva insatser i vården

Ian Wachtmeister (nyd) anser att finansutskottets yttrande bort ha följande

lydelse:

Enligt Ny demokratis uppfattning är de pågående strukturförändringarna inom

den kommunala sektorn helt nödvändiga mot bakgrund av det rådande

statsfinansiella läget. Den kommunala konsumtionsvolymen och antalet

sysselsatta i kommunerna och landstingen måste därför på sikt minska utöver vad

som redan skett.

I den nuvarande extrema arbetslöshetssituationen krävs dock vissa

extraordinära åtgärder. Vi föreslår därför ett särskilt stöd för aktiva

insatser i vården. Arbetsmarknadsmyndigheterna sluter nu avtal med kommuner och

landsting om utbildning och kompetenshöjande insatser. Men det räcker inte.

Vårt förslag går ut på att öronmärkta pengar därutöver skall gå till sjuk- och

äldrevården. På det sättet skulle möjligheterna väsentligt öka för

sjuksköterskor, undersköterskor och vårdbiträden att gå kvar i vården.

Ytterligare 180 miljoner kronor av resterande medel för innevarande budgetår

bör användas. Det skulle räcka till att ge 15 000 personer en meningsfull

sysselsättning i vården. Det är dock viktigt att åtgärderna tidsbegränsas till

högst 12 månader. Det bör ankomma på arbetsmarknadsutskottet att närmare

överväga utformningen av det tillfälliga stödet till sjuk- och äldrevården.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet

inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Johan Lönnroth (v) anför:

Vänsterpartiet anser -- vilket framgår av vår motion A250 -- att

nedskärningarna inom kommunsektorn måste upphöra och uppsägningarna stoppas. Vi

vill i stället satsa på åtgärder som höjer kvalitet och kompetens. Vi yrkar

därför bifall till motion A250 (v) yrkande 6 samt instämmer i den avvikande

mening som avgetts av Socialdemokraternas företrädare i utskottet.

Arbetsmarknadsutskottets utfrågning

den 2 december 1993 om framtidens arbetsplatser inom den offentliga sektorn

Bilaga 4

Inbjudna (i den ordning de deltog)

Henry Ohlsson, docent, nationalekonomiska institutionen, Uppsala universitet

Stig Montin, fil. dr Novemus (Forum för forskning och utbildning om offentlig

verksamhet), Högskolan i Örebro

Sture Nordh, förbundsordförande, Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund,

Monica Sundström, VD, Landstingsförbundet

Lars-Åke Almqvist, ombudsman, Svenska Kommunalarbetareförbundet

Jan-Åke Björklund, förbundsdirektör, Svenska Kommunförbundet

Per Hallström, platsförmedlingsdirektör, AMS

Casten von Otter, professor, Arbetslivscentrum

Åke E Andersson, professor, Institutet för framtidsstudier

Deltagande riksdagsledamöter

Ingela Thalén (s), Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m),

Kjell Nilsson (s), Georg Andersson (s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner

(s), Charlotte Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds),

Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s), Isa Halvarsson (fp), Johnny

Ahlqvist (s), Kent Olsson (m), Berit Andnor (s), Patrik Norinder (m), Tage

Påhlsson (c), Hans Andersson (v) och Ingrid Skeppstedt (c).

Program

Utfrågningen börjar kl. 9.00 och slutar kl. 12.00

Kaffepaus kl. 10.45-11.00

Kaffet serveras utanför andrakammarsalen

Framtidens arbetsplatser -- inom den offentliga sektorn

Frågor som ställs:

Vilka arbeten kommer att finnas inom den sektorn?

Vilken betydelse har lönebildningen och arbetsorganisationen för förnyelsen

av den offentliga sektorn?

Arbetsmarknadsutskottets ordförande Ingela Thalén hälsar välkommen.

Inledningsanföranden av:

Docent Henry Ohlsson, nationalekonomiska institutionen, Universitetet i

Uppsala och

Fil. dr Stig Montin, Novemus (Forum för forskning och utbildning om offentlig

verksamhet), Högskolan i Örebro

Kommentarer av:

VD Monica Sundström, Landstingsförbundet

Platsförmedlingsdirektör Per Hallström, AMS

Förbundsordförande Sture Nordh, Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund,

Professor Casten von Otter, Arbetslivscentrum

Ombudsman Lars-Åke Almqvist, Svenska Kommunalarbetareförbundet

Förbundsdirektör Jan-Åke Björklund, Svenska Kommunförbundet

Professor Åke E Andersson, Stiftelsen Institutet för framtidsstudier

Frågor från utskottets ledamöter:

Inbjudna att närvara:

Representanter för Arbetsmarknadsdepartementet, Finansdepartementet,

Institutet för framtidsstudier, Riksdagens revisorer, SKTF, Svenska

Kommunalarbetareförbundet och TCO-S.

Protokoll från arbetsmarknadsutskottets utfrågning den 2 december 1993 om

framtidens arbetsplatser inom den offentliga sektorn

I en underbilaga till detta protokoll samlas de bilder som tillhör

protokollet.

Ingela Thalén: Först skall jag be om ursäkt för att vi har fördröjt

seminariet något. Jag fick veta av en av föredragandena att han för er berättat

skälet. Jag sade till honom att jag verkligen hoppades att han inte gjort så.

Formellt har vi fortsatt vårt sammanträde.

Jag skall be att få hälsa er alla varmt välkomna hit. Ledamöterna,

suppleanterna, föredragandena och annan personal i utskottet ser fram emot att

få lyssna och diskutera med er om den offentliga arbetsmarknadens möjligheter.

Vi har vid ett tidigare tillfälle haft ett liknande seminarium och en hearing.

Vi sätter ett stort värde på att på det här viset kunna få diskutera den

offentliga arbetsmarknaden.

Avsikten var att jag skulle säga något allmänt om önskemålen. Men jag skall

avstå från det för att vi skall kunna hantera timmarna på bästa möjliga sätt.

Jag skall omedelbart börja med att lämna över ordet till den första

inledningstalaren. Det är Henry Ohlsson från nationalekonomiska institutionen

vid Universitetet i Uppsala. Därutöver hälsas också Stig Montin från Högskolan

i Örebro välkommen.

Vi har inbjudit -- vilket framgår av programmet -- ett antal kommentatorer

att komma med synpunkter. Därutöver räknar vi med att det skall komma frågor

från arbetsmarknadsutskottets ledamöter och suppleanter.

Ni är än en gång varmt välkomna, och ordet går till Henry Ohlsson.

Henry Ohlsson: Det är en utmaning att prata om framtiden. Det är en ännu

större utmaning att prata om framtiden på 15 minuter. Jag har gjort det enkelt

för mig. Jag tänkte att med breda penseldrag titta tillbaka 30 år i tiden och

plocka fram några utvecklingslinjer vad gäller den offentliga sysselsättningen.

Jag skall stanna vid tre stycken väsentliga förändringar.

Med ledning av det som ändrar sig kraftigt över tiden och det som är konstant

kan vi få en viss uppfattning om sannolikheten av att saker och ting rör sig i

framtiden. Jag kommer att visa 12 bilder, och alla kommer att beröra perioden

1963--1992.

Bild 1

Den första bilden är en sammanfattning av befolkning, arbetskraft,

sysselsatta och personer i arbete i Sverige. Även om den senaste krisen syns i

figuren, måste man ändå ha perspektivet klart för sig. Det finns kraftiga,

stabila, trendmässiga tillväxttakter i alla serierna. I en del av serierna

finns dessutom vissa fluktuationer.

Bild 2

Låt oss se på sysselsättningen uppdelad i en offentlig och en privat del. Det

finns lika många sysselsatta i privat sektor i dag som för 30 år sedan.

Ingenting har hänt. Det finns vissa fluktuationer i serien. Men i allt

väsentligt är det en konstant nivå på antalet sysselsatta i privat sektor.

Det är precis samma sak med antalet sysselsatta i staten. Det är samma siffra

i dag som för 30 år sedan.

Den enda sektorn det har hänt något i är kommunerna. Det är en kraftig

förändring i kommunerna. Jag ber er observera att sysselsättningstillväxten i

kommunerna var högst under 1960-talet. Tillväxttakten blir lägre och lägre,

1980-talet har egentligen inte inneburit någon större sysselsättningstillväxt

alls i kommunerna.

Bild 3

Låt oss dela upp samma figur på män och kvinnor och se om vi kan lära oss

något mer. Då kan vi konstatera att män är tråkiga även i detta avseende. Det

är lika många män som jobbar i samtliga sektorer i dag som det var 1963. Det är

lika många män i privat sektor, det är lika många män i staten. Det är en viss

svag ökning av antalet män i kommunerna. De var så få när vi började, så det

har ingen större betydelse. Det är ungefär lika många egenföretagare.

Den här bilden ger ett oerhört stabilt intryck. Då kan vi gissa att det inte

lär ändra sig så mycket i framtiden. Det har varit stora strukturella

förändringar under denna tid, men ändå är det precis samma antal sysselsatta

män.

Bild 4

Låt oss då se på kvinnorna. Det är precis samma stabilitet för kvinnorna

förutom i ett enda avseende. Det gäller kvinnorna i kommunerna. När vi pratar

om stora strukturella förändringar i sysselsättningen i Sverige gäller det

kvinnorna i kommunerna. Vi kan stanna där. Det är den enda stora och avgörande

förändringen.

Bild 5

Vidare har jag två figurer som visar antalet arbetade timmar per sysselsatt.

I det första fallet har jag delat upp efter sektor. Den heldragna kurvan visar

genomsnittet totalt i Sverige. Staten träffar nära genomsnittet när det gäller

antalet arbetade timmar. Det är egentligen bara kommunerna som ligger något

lägre.

Men jag ber er observera att skillnaden mellan kommunerna och genomsnittet

inte heller har ändrat sig. Den allmänna utvecklingen slår igenom även i

kommunerna vad gäller timmar per sysselsatt. Notera också att den kraftiga och

snabba nedgången i antalet arbetade timmar per sysselsatt bröts redan 1980. Vi

har upplevt ett 1980-tal med en svag ökning av antalet arbetade timmar.

Låt oss nu dela upp detta på män och kvinnor och se om det är någon skillnad

i utvecklingen.

Bild 6

Det är precis samma utveckling för män som för kvinnor. Det finns en

skillnad, men den är konstant över tiden. Den har inte ändrat sig under de

senaste 30 åren. Deltidsarbetets omfattning är densamma i dag som då.

Bild 7

Låt oss då titta på löner. Här har jag tagit totala lönesummor i stat,

kommuner och privat sektor. Sedan har jag dividerat med antalet arbetade

timmar. Det är det grövsta måttet man kan få på en genomsnittlig timlön. Sedan

har jag tagit timlönerna i offentlig sektor, staten och kommuner och dividerat

med timlönerna i privat sektor. Det är inga större, dramatiska förändringar.

Bilden visar dock på en svagt nedåtgående relativlön för den offentliga

sektorn.

Det intressanta med figuren är följande: Staten har haft konstant

sysselsättning. Kommunerna har expanderat sin sysselsättning oerhört kraftigt.

Ändå har de precis samma förhållanden gentemot den privata sektorn. Det ger en

indikation om att kommunerna inte har dragit till sig all denna nya arbetskraft

genom att bjuda upp lönerna.

Bild 8

Det här är en figur som gjorde mig förvånad, och som fick mig att fundera en

hel del. Jag har räknat ut den genomsnittliga åldern för anställda i olika

sektorer. I privat sektor var man 1963 i genomsnitt 38 år gammal. Det är samma

genomsnittsålder i dag. Under slutet av 1980-talet sjönk medelåldern litet

grand i privat sektor. Den har sedan stigit litet på slutet. Antagligen beror

det på de verksamhetsminskningar som har genomförts inom denna sektor.

Jag skall be er observera staten. Den statsanställde var 1964 ungefär lika

gammal som den anställde i privat sektor. I dag är den statsanställde fyra år

äldre i genomsnitt. Det är en oerhört kraftig förändring. Denna har pågått hela

tiden. Utan tvivel håller staten på att förgubbas.

Låt oss titta på kommunerna. Under den kraftiga expansionen sjönk

genomsnittsåldern i kommunerna. Redan i slutet av 1970-talet började denna

trend att vända. Från den tiden har åldern i kommunerna stigit. De

kommunanställda har en genomsnittsålder som i dag är nästan lika hög som i

staten. Kommunerna håller på att förgummas.

När man skall fundera över framtiden skall man tänka på två

utvecklingslinjer. Om denna utveckling fortsätter kommer nog inte problemet

vara att många anställda tar ut föräldraledighet osv., utan det är snarare

ledigheter som är förknippade med ålderskrämpor som kommer att bli aktuella.

Om vi tror att lönerna stiger över tiden ju äldre man blir, kommer detta att

innebära att även om reallönenivån är konstant i samhället finns en

kostnadsexplosion inbyggd i takt med att de anställda blir äldre och äldre.

Detta förutsatt att man tjänar mer ju äldre man blir.

Bild 9

Låt oss titta på antalet utbildningsår. Den statistik jag har haft tillgång

till har inte gjort det möjligt att dela upp mellan stat och kommuner. I den

offentliga sektorn hade de anställda i genomsnitt elva års utbildning.

Statistiken börjar år 1970. Antalet utbildningsår har under åren stigit till

tolv år. Jag ber er observera att tillväxten i antalet utbildningsår i den

offentliga sektorn har varit oerhört svag -- för att inte säga obefintlig --

under 1980-talet.

I privat sektor var det genomsnittliga antalet utbildningsår nio i början av

1970-talet. Genomsnittet har nu ökat med två år fram till i dag. Det sker

fortfarande en snabb och kraftig ökning. Gapet till den offentliga sektorn

håller på att slutas snabbt. Tidigare var det två år, nu är det ett år. Det är

fråga om stora och kraftiga förändringar. Vi kan se utvecklingslinjerna framför

oss nu, dvs. om ett antal år kommer utbildningsnivåerna att vara lika i bägge

sektorerna. Det som oroar är att utbildningsnivån inte ökar inom den offentliga

sektorn.

Låt oss försöka indela den offentliga sysselsättningen i kommunerna i

"branscher". Vilka "branscher" har ökat i omfattning hos kommunerna?

Bild 10

Bilden visar antalet sysselsatta. Den visar sjuk- och hälsovård samt

undervisning. Notera att ökningstakten har varit svag under 80-talet när det

gäller sjuk- och hälsovård. Det har varit en kraftig nedgång det senaste året.

Inom utbildningen har antalet anställda varit konstant under hela 80-talet.

Jag har även tagit med en mycket stor framgångsbransch. Det var en bransch

som inte fanns i mitten av 60-talet. Det gäller barnomsorg för förskolebarn.

Branschen har gått från ingenting till att ha motsvarande en tredjedel av

antalet anställda inom hälso- och sjukvård och jämförelsevis nästan hälften av

antalet anställda i undervisningen. Notera att kurvan doppar på slutet. Det

senaste året har inneburit ett minskat antal anställda.

Låt oss se på barnomsorgen som en fallstudie och ställa oss frågorna: Hur har

det gått till när kommunerna har rekryterat denna arbetskraft? Har man lyckats

dra till sig all denna arbetskraft genom att bjuda upp lönerna?

Bild 11

Bilden visar relativlönerna för förskolelärare de senaste 30 åren. Den

nedersta kurvan visar en jämförelse med den genomsnittlige

industritjänstemannen. Det finns vissa fluktuationer. Men i genomsnitt är det

fråga om 70 % av den genomsnittlige industritjänstemannens lön. I den meningen

har kommunerna inte bjudit upp lönerna.

Nästa kurva visar en jämförelse med den genomsnittlige industriarbetaren. Där

ligger förskolelärarens lönenivå på ungefär 90 %. Så har det varit hela tiden.

Jämfört med den genomsnittliga kvinnliga industriarbetaren har relativlönen

snarare minskat. Det är inte så att kommunerna har lyckats dra till sig all

denna arbetskraft genom att bjuda upp lönerna.

Det har funnits ett stort antal kvinnor som har gjort kalkyler om det lönar

sig att gå ut och börja arbeta. Många av dem har funnit att det har varit

lönsamt att göra så. Vad är det som har gjort den kalkylen positiv, om det inte

är lönen? Mitt svar är att den samlade effekten av familjepolitiken har gjort

att det har blivit lönsamt att gå ut och arbeta.

Bild 12

Låt oss titta på barnomsorgen och se på antalet barn i stället för antalet

anställda. Översta kurvan visar antalet förskolebarn i Sverige. Sedan visas

antalet barn på daghem, antalet barn i deltidsgrupper och antalet barn i

familjedaghem. Ni ser samma explosion, något som knappast fanns i mitten av

60-talet. Det senaste året har 57 % av alla förskolebarn omfattats av någon

form av offentlig barnomsorg. Notera att antalet barn i barnomsorgen har ökat

det senaste året medan antalet anställda har gått ned.

Nu vill jag vända på resonemanget. Om barnomsorgen och familjepolitiken var

så oerhört viktig för expansionen av denna sektor, kanske det omvänt är så att

den viktigaste bestämningsfaktorn för framtidens arbetsplatser i den offentliga

sektorn är den framtida utformningen av familjepolitiken. Den kan utformas så

att processen fortsätter precis som vanligt. Men man kan välja en

familjepolitik som gör att många fler kvinnor väljer att ändra sitt beslut och

stanna hemma i stället.

Det kan visa sig i framtiden att t.ex. landstingen kommer att finna det

oerhört svårt att rekrytera sjukvårdsbiträden till de rådande lönerna, eftersom

det inte finns några kvinnor som vill jobba för de lönerna. Som kompensation

kommer de att kräva högre löner för att gå ut och arbeta. Det är en potentiell

framtidslinje i allt detta om familjepolitiken ändras.

Ingela Thalén: Stig Montin är varmt välkommen hit, och vi lämnar

omedelbart över ordet till honom.

Stig Montin: Över till något helt annat. Jag är statsvetare och kommer

från Högskolan i Örebro. Jag skall säga några ord om hur jag ser på arbete inom

den offentliga verksamheten.

Jag kan inte låta bli att tänka på en gammal amerikansk film. En skådespelare

stod i talarstolen i kongressen och pratade i ett helt dygn. Han väntade på att

någon skulle komma med sanningen. Jag skall inte göra så, även om det är första

gången jag står i denna talarstol.

Det pågår en omlärningsprocess inom den offentliga sektorn. Denna process

innehåller många komponenter och har flera orsaker. Vi kan anlägga olika

tidsperspektiv. Ett långt perspektiv handlar om övergången från

jordbrukssamhälle till industrisamhälle och sedan till tjänstesamhälle.

Industrins behov av människor har successivt minskat. Detta bortfall har i stor

utsträckning kompenserats av den offentliga verksamhetens och tjänsteföretagens

expansion. Nuvarande prognoser är osäkra -- var skall folk arbeta om den

offentliga sektorn minskar? Det finns en sådan trend.

Det långsiktiga perspektivet tänker jag inte anlägga, utan jag skall redovisa

några intryck från den om- och avlärningsprocess som pågår i den offentliga

sektorn i allmänhet och i kommuner och landsting i synnerhet. Det är svårt att

ange någon startpunkt för denna process, men låt oss säga att den pågått sedan

1970-talet, dvs. efter det att den väsentliga expansionen hade inträffat. De

mest synbara förändringarna har skett sedan slutet av 1980-talet.

Fram till 1980-talet kan utvecklingen när det gäller organisation, styrning

o.d. inom kommuner och landsting beskrivas ungefär på följande sätt.

Förvaltningen professionaliserades, regel lades till regel, och det skapades en

komplex struktur, som få om någon kunde överblicka. De demokratiska

institutionerna, inklusive de traditionella partierna, fick allt svårare att

uppfylla sina roller. Den politiska styrningen försvårades av

professionaliseringen och sektoriseringen och det ökade antalet starka yttre

intressen. Rollen som medborgarnas företrädare blev svårare att upprätthålla

för politikerna. Det blev i allt större utsträckning tjänstemän, övrig personal

och intresseorganisationer som mötte och hanterade människors behov snarare än

partierna och de förtroendevalda.

Kommunerna växte till politiskt, professionellt och ekonomiskt starka

välfärdsinstitutioner och blev därmed allt svårare att styra från

statsmakterna. Den kommunala verksamheten blev lika sektoriserad som den

statliga förvaltningen. Den nationella partilinjen blev allt viktigare att

följa för förtroendevalda i kommuner och landsting. En politisk helhetssyn blev

svår att upprätthålla. Centrala enheter började förlora sin styrkapacitet.

Styrningen utvecklades inom sektorerna.

Under början av 1980-talet började olika personer inom stat och kommun

formulera nya styrsystem som ersättning för regel- och detaljstyrning. Det

började talas om målstyrning, resultatstyrning och kontraktstyrning. Efter hand

blev det alltmer klart att resurstillskotten minskade. Staten ville att

kommunerna skulle minska sin expansion -- vilket inte var så lätt. Det är först

under 1990-talet som vi kan se en faktisk minskning av den kommunala volymen.

Partiernas och de övriga demokratiska institutionernas problem växer -- ingen

kommer när de ringer.

Detta var några faktorer som drivit fram förändringsprocessen. Det handlar om

förändringar i ekonomi, politik och organisation. Ur den här omlärningen skall

en ny fågel Fenix lyfta -- och kanske också bränna sina vingar.

På kommunal nivå och i landstingen har denna omlärningsprocess startat på

allvar. Modeller av olika varianter prövas, konflikterna växer och stor

osäkerhet råder bland såväl politiker som anställda och övriga medborgare om

vad som skall ske. Osäkerheten gäller framför allt identifieringen av det

offentligas gränser och möjligheter samt i grunden olika institutioners

legitimitet i samhället, dvs. förtroendet för dem.

Jag tänker redovisa fyra bilder från denna omlärningsprocess, bilder som

illustrerar såväl lösningar som problem. De har stark bäring på de två teman

som är aktuella i dag, nämligen vilka arbeten som kommer att finnas inom den

offentliga sektorn och betydelsen av lönebildning och arbetsorganisation.

Syftet är att framför allt ge en kvalitativ aspekt på dessa frågeställningar.

Bild 13

Exempel 1 är en liten historia som kan ges rubriken "De slogs med limpor" och

som handlar om ekonomisk rationalitet och lönebildning.

Köket i ett sjukhus blev en intäktsfinansierad resultatenhet. Det började mer

likna en restaurangverksamhet än en sjukhusmatsal, vilket också var syftet.

Personalen i köket blev alltmer entusiastisk över sin nya frihet och roll.

Någon kom på att man kunde göra smörgåstårtor och sälja på avdelningarna och

till besökare. Denna verksamhet visade sig lönsam. Någon annan menade att man

ju kunde arrangera fester i matsalen på kvällstid. Även detta visade sig vara

en lönsam och populär idé. Många engagerade sig i detta. Det hände att personal

från olika sjukvårdsavdelningar mobiliserades för att hjälpa

restaurangpersonalen att arrangera inför kvällarna och under kvällarna. Det

hände att de gick från sitt ordinarie arbete på avdelningarna. Någon undrade:

"Skall vi verkligen syssla med detta", och det hela började ifrågasättas.

Trots att restaurangenheten gjorde fler saker än förut ökade inte

personalstyrkan. Tvärtom minskade den. Arbetstempot höjdes, och den fysiska och

psykiska pressen på kökspersonalen blev allt större. Resultatenhetens ekonomi

ansågs dock inte ge utrymme för någon ekonomisk kompensation. I den situationen

slutade en av de tre arbetsledarna. De två kvarvarande beslutade i samråd med

enhetschefen att tjänsten inte skulle återbesättas. I stället skulle de tre

cheferna dela på hennes arbetsuppgifter. Med resultatenhetens nyvunna frihet

beslutade de också att som belöning för sina ökade arbetsprestationer dela på

hennes lön. Så småningom kom uppgörelsen till kökspersonalens kännedom, vilket

skapade konflikter och spänningar inom resultatenheten. Enligt vittnesmål

"slogs man med limpor i köket".

Vad illustrerar detta exempel, som är ett av hundratals att välja bland? Här

illustreras förändrad rationalitet, ekonomisk rationalitet, ibland till priset

av sakprofessionalitet. Att tänka på sin egen enhets ekonomi har blivit en sak

som engagerar ganska snabbt i övergången från anslagsstyrd förvaltning till

intäktsstyrd resultatenhet. Kostnadsmedvetenheten ökar. Inom barnomsorgen

betraktades fler barn i grupperna tidigare som överinskrivningar, men allt fler

nya daghemschefer talar numera i stället om plusbarn. Det har "gått ekonomi i

allt" säger många, en del med bekymrad min, andra med förtjusning. För första

gången kan personalen -- om enheten inte hindras av kommunledningen -- se

ekonomiskt resultat av sina aktiviteter.

Den nyvunna ekonomiska rationaliteten och friheten har emellertid ett pris --

det finns som i andra sammanhang också en baksida. För det första kan

innehållet i verksamheten bli en underordnad fråga. För det andra kan det leda

till en fragmentering och en anonymisering. Om varje resultatenhet i huvudsak

tänker på sig själv, kan det vara svårt att hålla i helheten, med bl.a. ökade

transaktionskostnader som följd. Det blir resultatenheterna som i allt större

utsträckning balanserar ambitioner, behov och resurser. Denna balansering

betraktades tidigare som ett genuint politiskt problem i kommunerna. Jag har

ibland ute i kommunerna fått höra att ur ett produktionsperspektiv tenderar

demokratiprocedurer att betraktas som "overheadkostnader".

Andra faktorer som här illustreras är individuell lönebildning och

prestationsrelaterade belöningar. Den huvudsakliga tesen är att sådana är

positiva och främjar produktiviteten. Den har också visat sig riktig i de fall

den har fungerat. I praktiken stoppas den dock ofta av centrala uppgörelser

eller av att en resultatenhet inte får behålla sitt överskott. Här finns

således en konflikt mellan "gammalt" anslagstänkande och nytt ekonomiskt

tänkande. Många hävdar att personalens kreativitet beskärs och

produktivitetsutvecklingen hindras av centralistiska och byråkratiska regler.

Det finns emellertid studier som klart visar att prestationsrelaterad

individuell lönebildning har sina baksidor. Studier i USA visar t.ex. att

arbetsmoralen minskas, att det blir hemlighetsmakeri i organisationen och att

prestationerna faktiskt kan bli sämre än tidigare. Här i Sverige finns också

studier som pekar på att det är svårt att hitta legitima kriterier för när

någon skall belönas. Är det chefen som skall belönas eller övrig personal? Det

finns också en annan aspekt på det hela, nämligen: Vore det inte bra om

löneskillnaderna mellan könen fixades innan den individuella lönebildningen får

fritt spelrum? Med nuvarande takt lär det enligt vissa beräkningar ta ca 130 år

innan kvinnor och män med samma ansvar får lika löner.

Mitt exempel 2, med rubriken "Personalen protesterade med papperspåse över

huvudet", har hämtats från Aftonbladet för en tid sedan.

I det snabba förändringsarbete som pågår i åtskilliga kommuner inträffar

många händelser. I en kommun demonstrerade förskollärare med papperspåsar över

huvudet. De demonstrerade för att protestera mot förändringar inom

barnomsorgen, och de dolde sina ansikten därför att de kände sig hotade. Enligt

egna uppgifter hade de fått veta att "de som inte ställer upp på det nya

konceptet ska se över sin situation". I många andra kommuner har personal

upplevt rädsla för och hot från den politiska och administrativa ledningen.

Hur skall man tolka denna händelse? En tolkning är att kravet på sådan

lojalitet som innebär att personal inte får demonstrera eller skriva insändare

i lokalpressen är ett brott mot den grundlagsfästa yttrandefriheten. Så har det

också lyfts fram i massmedierna. En annan tolkning är att personalen måste lära

sig att vara lojal, på samma sätt som personalen på Volvo eller något annat

företag. Yttrandefriheten gäller "utanför grindarna". Med denna tolkning

jämställs kommunal verksamhet med vilken annan företagsverksamhet som helst. En

tredje tolkning, som ofta framförs av ledningen i de aktuella kommunerna, är

att personalen överdriver -- det är inte alls så att lojalitetskraven är så

omfattande.

Oavsett vilka tolkningar man gör finns här ett principiellt problem som rör

arbetsförhållanden och förändringsprocesser. Under flera år har det publicerats

forskningsrapporter som pekar på att resultaten av en organisationsförändring

blir bättre om de anställda är delaktiga i processen. Det finns en uppsjö av

litteratur kring "human resource management" där detta betonas. Samtidigt är

det många förändringsagenter som menar att en sådan process aldrig tar slut --

det blir ingen radikal förändring i kommunen på detta sätt. Vi har inte tid och

råd med alltför mycket av medinflytande. Det är bättre att vi snabbt får det

undanstökat.

Ena stunden framhålls att "personalen är vår viktigaste resurs", men i nästa

andetag är den ett hinder för utvecklingen. För några år sedan talades det om

vikten av att hålla kvar personal inom den offentliga sektorn, t.ex. inom

barnomsorg och äldreomsorg. Nu gäller det omvända i vissa kommuner. Att kräva

lojalitet och tystnad kan också tolkas som en rädsla från ledningens sida. Det

som händer är att det uppstår förtroendeproblem på båda hållen. Personalens

förtroende för den politiska och administrativa ledningen minskar, samtidigt

som ledningens förtroende för personalen minskar. Men rädslan och oron finns

inte bara bland dem som riskerar att förlora sitt arbete. Den finns också i

organisationer som förändras utan friställningar. Det ställs krav som av många

uppfattas som motstridiga: anpassning och lojalitet å ena sidan samt

kreativitet och förslag till effektiviseringar å den andra. Det finns

omfattande kreativitet i verksamheterna. Bl.a. har införande av resultatenheter

inneburit att produktivitetshöjningar ofta sker "i smyg". Det sker inga

glamourösa förändringar, men man får effektiva besparingar eller nya intäkter.

Människor i kommuner och landsting börjar lära sig att organisationer är i

ständig rörelse. Den hierarkiska och regelstyrda organisationen skapade

trygghet. Den decentraliserade och rörliga organisationen skapar en hel del

otrygghet. Organisationen kräver mer av människorna själva. I bästa fall får de

ökad kontroll över sin arbetsorganisation. Men vid omorganiseringar borde

personalens kompetens tas till vara på ett bättre sätt. Även om resultatet kan

bli gott bör inte detta motivera att själva förändringsprocessen är ond.

Sammantaget kan sägas att framtidens arbete och arbetsorganisation inom den

offentliga sektorn troligen kommer att vara av mer rörlig karaktär och ställa

större krav på de enskilda människorna, på gott och ont. Det finns tendenser

till att nya och starka hierarkier byggs upp, bl.a. inom resultatenheter. En ny

betoning på starka administrativa chefer kan innebära en begränsning av såväl

politikernas som personalens delaktighet. Mot detta kan vi ställa behovet av

ledarskap som samlar kompetens och "bär fram hinkar" snarare än att utöva

starkt chefskap.

Exempel 3, som har rubriken "Ungdomen sviker partierna", gäller de

demokratiska institutionernas problem.

Dagens Nyheter redovisade för någon tid sedan resultat från en undersökning

av ungdomars förhållande till samhällsengagemang. Frågorna besvarades av 1 000

gymnasieungdomar. Drygt tre fjärdedelar av ungdomarna menade att partierna inte

lyckas förmedla sina budskap till ungdomar i dag.

"Jag vill uppleva en positiv kraft, en verklig känsla av att kunna påverka.

Och en sådan kan jag inte känna hos de politiska partierna", sade en intervjuad

21-årig tjej.

Bland de ungdomar som vill engagera sig i en samhällsfråga skulle knappt en

femtedel göra det inom ett parti, och närmare tre fjärdedelar skulle välja

enfrågerörelser.

Vad illustrerar detta exempel? Det är inte bara ungdomarna som i dag sviker

partierna, utan det gör också flertalet andra -- utom de som följt med i den

partipolitiska fostran och som fortfarande tror på att de viktigaste

organisationerna i den svenska demokratin är de traditionella partierna. Skulle

vi ta alla indikatorer på partiernas kris på allvar, verkar partierna snart

kunna placeras i Jurassic Park.

Vad har dessa problem för bäring på dagens frågeställningar? Jo, det handlar

om att definiera samhällsproblem och göra prioriteringar. Det finns och kommer

att finnas ett antal "för vem"-frågor att ställa och besvara. Inom sjukvården,

barnomsorgen, äldreomsorgen etc. görs prioriteringar, men många är framkastade

i all hast -- utan grundlig utvärdering av hur behovsstrukturen ser ut. Att

definiera, prioritera och utvärdera är en viktig del av politikens innehåll.

Det finns alltid behov som inte kan tillgodoses. Det har bland förtroendevalda

såväl i riksdag som i kommuner och landsting funnits ett drag av en

"alla-kan-få-allt"-attityd. När det visar sig att detta inte är möjligt

delegeras prioriteringarna till tjänstemän eller till "marknaden". De mest

intensiva diskussionerna bland politiker i kommuner och landsting handlar ofta

om styrningsformer, t.ex. hur stor andel av den kommunala verksamheten som

skall konkurrensutsättas. Tjänstemännen formar politiken, och politikerna

diskuterar organisationsfrågor. Litet tillspetsat förvisso, men det saknas

demokratiska och legitima forum där olika behov och problem diskuteras, fritt

från nuvarande regler, sektorsbindningar, specialiserade professioner m.m., i

syfte att utveckla arbetsuppdrag som i högre grad utgår från sammansatta behov

och problem. Det finns många som tar tag i t.ex. arbetslöshetsfrågor på lokal

nivå, men det är sällan partierna är med.

Ofta går både identifiering av problem och diskussioner av lösningar

partierna förbi. Politikerna har hamnat i en situation där de inte har svar på

alla frågor, men tvingas ibland uppträda som om de hade det. För

trovärdighetens och demokratins skull borde politikerna i kommuner och

landsting ibland vara mer frågande än svarande.

I exempel 4 tar jag upp inriktningar på lösningar. Jag vill peka på "fyra S",

som står för samverkan mellan socialtjänst, sjukvård och sjukförsäkring. I en

kommun i Västsverige, Stenungsund, kommer det att bildas ett

"beställarförbund", om erforderliga beslut härför fattas i riksdagen. Det är en

ny juridisk enhet, som skall ansvara för resurser från sjukhusvård och

primärvård, sjukersättning och arbetsskadeersättning samt socialtjänst. Syftet

är tvåfaldigt. För det första handlar det om att skapa en mer kostnadseffektiv

användning av resurserna. Det andra syftet är behovs- och problemorienterat.

Det behövs samverkan mellan olika professioner för att tillgodose människors

sammansatta behov av omsorg, hälso- och sjukvård och socialt stöd.

Vad illustrerar detta? Jo, ett försök att bygga broar mellan stenhusen eller

kanske t.ex. riva vissa stenhus. I slutet av 1970-talet användes ofta ord som

helhetssyn, integrering och samverkan. Men det fanns då ingen ordentlig

politisk tyngd i argumenteringen. Det behövs politiskt styrd samordning av

kompetens. Vi kan nu -- kanske paradoxalt nog samtidigt som konkurrenstänkandet

dominerar -- se flera exempel på olika ambitioner till samverkan, utöver dem

som jag redan nämnt också olika former av medborgarkontor. Sådana

samverkansprojekt behöver generalistkompetens och organisering över yrkes- och

professionsgränser. Här ligger säkerligen många av framtidens arbetsuppgifter.

Det börjar kanske bli allt mindre relevant att tala om den "offentliga

sektorn" utan snarare om "offentlig verksamhet", eftersom kompetens för att

lösa gemensamma problem kan mobiliseras från olika delar i samhället. Det

behövs också "politisk generalistkompetens", som klarar av att uppmärksamma

sammansatta problem och behov och att styra gemensam kompetens, politiker som

tillsammans med såväl medborgare som professionella frågande kan samtala om

olika fenomen i samhället. Likaväl som det behövs undersökande journalister

behövs det undersökande politiker och partier.

Som slutord vill jag säga följande. Det pågår en rad omlärningsprocesser i

kommuner och landsting samt i stora delar av den statliga sektorn. Det är i

dessa processer som framtidens arbetsplatser inom den offentliga verksamheten

innehållsligt sett formas. Under historiens gång har behovet av olika typer av

kompetens förändrats. Under de senaste 20 åren har omsorgen om barn och äldre

expanderat kraftigt. Inom den pågående processen kommer det troligen att

behövas alltmer av generalistkompetens och framför allt mer av samarbete mellan

specialister inom den offentliga och den privata verksamheten.

Organisationerna kommer att vara mer rörliga. Kanske är det bättre att börja

tala om organisering i stället för organisationer -- organisering på tvärs över

sektorsgränser. Det kommer att ställas allt större krav på enskilda människor i

arbetsorganisationen. En sak som är viktig att uppmärksamma i detta sammanhang

är att bygga upp förtroendefulla förhållanden mellan personal och ledning i

organisationerna.

Vi kanske också behöver definiera behovet av "demokratikompetens". En av de

viktigaste utmaningarna för de etablerade demokratiska institutionerna och för

den offentliga verksamheten är att bibehålla och stärka legitimiteten.

Demokrati, effektivitet och legitimitet hänger samman. En demokratisk

organisering innebär att identifiering av problem och olika lösningar sker

tillsammans med dem som finns i den aktuella problemverkligheten.

Prioriteringsproblemen kräver inte mindre demokrati, utan tvärtom: ju större

behov av prioriteringar, desto större behov av demokratisk organisering som

definierar problem, diskuterar lösningar och hanterar konflikter. Nuvarande

demokratiska procedurer bör utvecklas till demokratiska processer.

Sture Nordh: Fru ordförande! Tack för detta initiativ, som vi tycker är

alldeles utmärkt. Frågorna om välfärdstjänsterna och sysselsättningen är enligt

vår mening de absolut viktigaste i Sverige i dag. Jag har bara några få minuter

på mig och väljer därför att framför allt beröra frågor som knyter an till dem

som Henry Ohlsson har tagit upp.

Låt mig, även om det är känt, påminna om att vi för att diskutera

morgondagens jobb måste se på situationen som den är i dag.

För tredje året i rad sjunker BNP. Ekonomerna betecknar läget som depression.

Uppemot 15 % av arbetskraften kommer att stå utanför den ordinarie

arbetsmarknaden i vinter. Olika bedömningar visar att med en 2-procentig ökning

av BNP under resten av 90-talet kommer arbetslösheten att ligga kvar på ungefär

oförändrad nivå. För att få ner arbetslösheten till 5--6 % måste BNP öka med

4 % om året under resten av 90-talet.

I denna extrema situation försvinner nu sysselsättning inom den offentliga

sektorn. Vi kan mäta detta på olika sätt. Ungefär 90 000 jobb har försvunnit i

kommuner och landsting 1991--1993, men mellan september 1991 och september 1993

har registreringen till de fyra stora offentliga sektorskassorna ökat med

256 %, från 55 000 till 140 000. Försiktiga prognoser från Kommunförbundet

och Landstingsförbundet visar att åtminstone 26 000 jobb försvinner nästa år.

Finns det då behov av dessa anställda i verksamheten? Frågan är delvis redan

berörd, men situationen är nu sådan att verksamheter försvinner och kvaliteten

urholkas. Även inom tunga områden som vård, omsorg och skola sker betydande

neddragningar. Barngrupperna på dagis ökar, och skolklasserna blir större.

Kommunerna talar om att omsorgerna om de äldre nästa år kommer att beröras i

betydande utsträckning.

Vi vet utifrån befolkningens ålderssammansättning att behovet av kommunala

tjänster ökar med ungefär 1 % om året och att den största delen av det beror

på att andelen äldre, och särskilt äldre äldre, ökar. Behoven av tjänsterna

finns. Behoven av jobben finns. Frågan är hur de skall finansieras och utföras.

Vi anser att det allvarliga i dagens situation är att den totala

arbetslösheten är så kostsam att ekonomin urgröps, att den arbetslöshet som

härrör från kommunsektorn är onödig, eftersom samhället i den situation som vi

befinner oss i inte spar pengar, totalt sett, och medborgarna får sämre

tjänster och större arbetslöshet, men till i huvudsak samma kostnader.

De arbetslösa från kommunerna är i hög grad kvinnor. I vårt eget förbund är

ungefär 82 % av de arbetslösa kvinnor, och 75 % av våra medlemmar är kvinnor.

Många är över 45 år och har kort utbildning. Var och när skall de få jobb?

Sysselsättningen i kommuner och landsting är en fråga om kvinnors

sysselsättning. Jag är oroad över sysselsättningsmöjligheterna för kvinnorna

under återstoden av 90-talet på grund av den stora arbetslösheten och

neddragningarna i den offentliga sektorn.

Bild 14

Bengt Furåker har visat på sambandet mellan den praktiska möjligheten för

kvinnor att arbeta och den offentliga sektorns utbyggnad. Sverige har en hög

förvärvsfrekvens, över 80 % för kvinnorna, och dessa är också mest

representerade inom den offentliga sektorn. Vi ser i tabellen sambanden också i

övrigt.

Bild 15

Bengt Furåker har också visat att behoven av sociala tjänster, skola och vård

kommer att öka. Spelar det någon roll om detta sker i offentlig eller privat

regi? Vi vet att USA har en avsevärt lägre kvinnlig förvärvsfrekvens. Det kan i

stor utsträckning förklaras av skillnaden i sysselsättning inom området sociala

tjänster. Dessa tjänster berör till stor del människor med lägre inkomster, och

de måste finansieras gemensamt och drivas offentligt. Alltså blir utbyggda

välfärdstjänster av bra kvalitet en central förutsättning för att klara

sysselsättningen och för kvinnors faktiska rätt till förvärvsarbete och egen

försörjning.

Det som i dag sker allt oftare när behoven av tjänsterna är stora, men folk

ändå måste sägas upp inom den kommunala sektorn, är att arbetsmarknadsåtgärder

används på ett sätt som inte var avsett. Jag bad inför dessa överläggningar

några medarbetare runt om i landet att ta fram bara några exempel på vad

ALU-anställningar innebär. I den hög som kom in adderades till det som vi redan

känner till från biblioteksområdet jobb som är rena socialsekreterarjobb och

rena kontoristanställningar. Det visar att nedskärningen inom den kommunala

sektorn finansieras över ett annat konto och att det däri inte ligger någon

samhällsekonomisk besparing.

Den slutsats som jag vill bidra med är att det enligt vår mening är fråga om

en rundgång i ett system som varken spar pengar eller ger bra tjänster. Ett

sätt att agera i den mycket svåra situation som vi befinner oss i just nu

skulle vara att gå in för en friare användning av arbetsmarknadsmedel i

kommuner och landsting. Långsiktigt klaras sysselsättningen i kommunerna eller

för kvinnorna inte utan en förbättrad ekonomisk tillväxt.

Monica Sundström: Vi skulle kort kommentera dels vilka arbeten som kommer

att finnas inom vår sektor, dels vilken betydelse lönebildning och

arbetsorganisation har för förnyelse av den offentliga sektorn. Först vill jag

beröra vilka arbeten som kommer att finnas i landstingen framöver. Det kan man

bedöma med ledning av de senaste årens erfarenheter, med ledning av den

sannolika utvecklingen inom medicin och teknik och även med ledning av hur den

regionala samhällsnivån kommer att organiseras framöver.

De senaste årens utveckling i landstingen, som domineras av hälso- och

sjukvård -- den är 75--80 % av vår verksamhet i dag -- är en minskning av

arbetskraften och en förändrad yrkesstruktur. Jag har liknande siffror som

Sture Nordh. Med justering för huvudmannaskapsförändringar minskade de

landstingsanställda 1991 och 1992 med sammanlagt 30 000 personer. I år och

nästa år har vi prognoser på sammanlagt 20 000. Det är alltså en minskning med

50 000 anställda under de fyra åren 1991--1994.

Vi har också de senaste åren, från 1991, noterat en påtagligt förbättrad

produktivitet. Det handlar om nya organisationsformer, mer decentraliserad

verksamhet, nya system för styrning av ekonomin och naturligtvis nya

behandlingsmetoder, med vilka färre medarbetare faktiskt uträttar mer arbete än

förut.

Yrkesstrukturen har förändrats relativt sett. Även om man tar hänsyn till den

stora förändring som Ädelreformen innebar, kan vi konstatera att andelen

sjukvårdsbiträden och undersköterskor i vården har minskat påtagligt. Samtidigt

har andelen läkare och sjuksköterskor ökat. De s.k. paramedicinarna, psykologer

och sjukgymnaster, har en svagt positiv trend.

Den medicinsk-tekniska utvecklingen har mycket stor betydelse för

yrkesstrukturen i vår verksamhet. Man kan t.ex. göra kirurgiska ingrepp med nya

totalt sett mycket mindre personalkrävande metoder nu än för bara några år

sedan. Det medför inte bara snabbare tillfrisknande utan påtagligt mycket

kortare vårdtider, vilket naturligtvis påverkar strukturen för de anställda.

Detta går snabbt.

Min bedömning är att vi inom hälso- och sjukvården går mot färre antal yrken

med en alltmer kvalificerad utbildning och ett alltmer kvalificerat

arbetsinnehåll. Det gäller såväl inom institutionell vård, sjukhusvård, som

inom primär- och hemsjukvård.

Relativt sett kommer andelen läkare att öka liksom andelen personal med

medellång vårdutbildning. De yrken som minskar påtagligt är de med kort

utbildning och med rutinmässiga arbetsuppgifter.

Detta kommer att leda till färre nivåer i vårdhierarkin. Den individuella

kompetensen kommer att bli allt viktigare. Vi kommer att få satsa betydligt mer

på kompetensinventering och kompetensutveckling för att få en större bredd och

variation i omvårdnadsarbetet.

Landstingen är också regionala organisationer med ansvar för insatser inom

utbildning, kultur, trafik, näringslivsstöd. Vi kommer även fortsättningsvis

att inom de här verksamheterna ha behov av kvalificerade yrken som lärare i

högskolor och gymnasier, musiker i de regionala musikstiftelserna för att bara

nämna några exempel. Vi vet att utbildning, kultur, transporter och

kommunikationer är viktiga regionala tillväxtfaktorer, som i sig är viktiga för

hur sysselsättningen och tillväxten blir i en region.

Det här var en kort redogörelse för vilken typ av arbeten som kommer att

finnas.

Beträffande lönebildningens och arbetsorganisationens betydelse för förnyelse

av offentlig sektor vill jag för vår del -- och det gäller generellt -- säga

att de inte bara är nödvändiga förutsättningar, utan de utgör i sig en stor del

av förnyelsen.

För att börja med lönebildningen följer självfallet av det jag nyss sade om

framtidens mer kvalificerade yrken och den individuella kompetensens betydelse

att lönerna måste hanteras lokalt och sättas individuellt. Vi har steg för steg

sedan mitten av 80-talet monterat ned det centrala stela regelverk som vi har

haft för att ge så stort lokalt ansvar som möjligt för lönebildningen.

Vår förbundsstyrelse har förra månaden antagit ett program som heter

90-talets lönebildning, där vi slår fast väldigt bestämt att förbundet skall

avtala om utrymmet för löneökningar, men att utrymmet i sin helhet skall

fördelas av landstingen. Vi har kommit en bra bit på väg, och jag vill gärna ge

ett erkännande till våra fackliga motparter som i årets avtalsrörelse gick med

på att rensa lönesystemet från en mängd gamla lönedrivande och lönestyrande

komponenter.

Men vi har fortfarande problem kvar att lösa. Ett sådant är bundenheten till

en bestämd pott för varje fack inom de lokala förhandlingarna. Det tror jag är

ett bekymmer. Det ger en stelhet som hindrar för verksamheten nödvändiga och

önskvärda omfördelningar och ett kostnadseffektivt utnyttjande av lönesumman.

Enligt vår uppfattning skall och bör det vara ett enda förhandlingsutrymme per

landsting, och vi ser fram emot att diskutera sådana frågor med de fackliga

organisationerna.

Arbetsorganisationen, slutligen, är beroende av teknikutvecklingen,

yrkesrollerna, individuell kompetens, ekonomi, krav på produktivitet och vår

syn på kvalitet. Jag är övertygad om att vi även fortsättningsvis kommer att se

mycket nytänkande och många nya organisatoriska lösningar. Det är en enorm

omvandlingsprocess på gång. Den går med full kraft, och den förstärks också av

att medborgarna i dag, som Stig Montin visade tidigare, har betydligt större

kunskap, betydligt större aktivitet och engagemang samt ställer krav på att

vårdgivarna ställer upp med en mer flexibel organisation.

Vi vill också från vår sida fortsätta att jobba med att utveckla olika

arbetstidslösningar. Unga människor som utbildar sig till yrken inom framför

allt vården kommer inte längre att acceptera de gamla militära hierarkiska

strukturerna. De kommer att kräva att få utveckling. De kommer också, tror jag,

att byta yrke i större utsträckning än vad tidigare generationer gjorde.

Lars-Åke Almqvist: Jag heter Lars-Åke Almqvist och jobbar som ombudsman

på Kommunalarbetareförbundet, där jag har förmånen att få vara chef för något

som kallas Utvecklingsenheten. Den inrättades 1989 av ledningen för Kommunal,

för man ansåg att vi behövde bli bättre på att möta framtiden inom vår

verksamhet, finna de nya rollerna för oss själva som facklig organisation och

hitta nya samarbetsmodeller för kontakterna med våra arbetsgivare.

Utifrån det här arbetet har vi drivit en lång rad lokala utvecklingsprojekt,

där vi både inom vård och teknisk verksamhet tillsammans med lokala

arbetsgivare har startat utvecklingsprojekt för att finna de nya sätten att

organisera den kommunala sektorns olika verksamheter utifrån 90-talets

förutsättningar och behov. Det är utifrån de erfarenheterna jag skall försöka

beröra det som är frågeställningen i utskottets hearing i dag.

Vi inom Kommunal är övertygade om att den hierarkiska organisation som i dag

finns inom den kommunala verksamheten av tre skäl inte kommer att kunna

överleva. Den hierarkiska organisation vi har i dag klarar inte av att hantera

de ekonomiska förutsättningarna. Det spelar ingen roll om kommunerna får 7 1/2

miljarder mer eller mindre, om finansministern heter Anne Wibble eller Göran

Persson. Oavsett de två faktorerna har vi en hierarkisk organisation som har

för svårt att hantera de ekonomiska förutsättningarna. Det kommer att skapa

brist på anställningstrygghet.

Med den hierarkiska struktur som fortfarande finns kvar i kommunal verksamhet

finns det en mycket stor risk för att lösningarna, när man försöker lösa

ekonomiska problem, konsekvent går ut över dem som finns längst ner i de

hierarkiska organisationerna, alltså lågavlönade kvinnoyrkesgrupper, som i

huvudsak tillhör Kommunalarbetareförbundets medlemskår. Det är också mycket

stor risk för att den här typen av besparingar går ut över servicens kvalitet.

Oberoende av vilka idéer man har om ekonomisk tillväxt, oavsett vilka idéer

man har om den kommunala sektorns andel av BNP behövs det en helt annan

organisationsstruktur för att hantera de ekonomiska problemen. Man måste bygga

upp en organisation som grundar sig på idéerna bakom en lärande organisation.

Varje anställd, oavsett var man jobbar någonstans, skall ha bemyndigande att

självständigt få tänka i sitt arbete, att få ta med sig huvudet in på jobbet,

att självständigt planera sitt eget arbete, att utifrån det självständigt kunna

genomföra sitt arbete och utvärdera resultatet av jobbet. Man skall tänka till

en gång till och utifrån det planera effektivare, genomföra effektivare,

utvärdera ytterligare en gång och steg för steg bygga upp en kontinuerlig

process som utvecklar verksamhetsinnehåll och servicekvalitet samt pressar

kostnader i den kommunala verksamheten.

För att nå en sådan lärande organisation, för att bryta ner den hierarkiska

strukturen, räcker det inte med att rita ett nytt rutschema. Alltför mycket av

verksamhetsutveckling som har skett inom kommunal verksamhet har handlat om

ytliga strukturförändringar, där kommunerna har trott att man får en bättre

verksamhet bara för att man gör nya boxar och sätter in människor i de boxarna.

Om vi skall åstadkomma den förändring som jag har beskrivit handlar det om en

kulturförändring. Det handlar inte bara om att sätta in människor i nya boxar.

Man måste kunna leda en utvecklingsprocess som gör att människor själva

upptäcker att de både vill tänka och vill göra annorlunda. Då är det alldeles

avgörande att man har insikt och metoder för att leda den typ av

utvecklingsprocesser som kan göra alla anställda, inte bara cheferna, inte bara

politikerna, utan precis alla anställda i en kommunal organisation delaktiga i

att utveckla den nya organisationen.

Vi menar att det är möjligt att göra detta. Vi menar att vi själva har idéer

om hur detta skall åstadkommas. Vi har under det senaste året, 1993, startat 30

projekt i kommuner och landsting. Vi kommer att starta ytterligare ett 50-tal

projekt under nästa år med de lokala arbetsgivarna. Vi skall från den lilla

kärnan, det lilla enskilda arbetslaget, starta en utvecklingsprocess och jobba

igenom alla delar av den kommunala organisationen för att skapa högre

produktivitet och bättre effektivitet.

Varför står jag då här som facklig företrädare och pratar om ökad

produktivitet och högre effektivitet? Vad har det med arbetsmarknad och

anställningstrygghet att göra? Jo, om man inte kan skapa den lärande

organisationen, som kontrollerar sin egen kostnadsutveckling, kommer framtiden

att vara mycket mörk för de kvinnodominerade yrkesgrupper som tillhör

Kommunalarbetareförbundet. Det är bara om Kommunal som fackförening vågar ha en

idé om hur man skall hantera frågor om produktivitet och effektivitet som man

kan skapa någon typ av anställningstrygghet för de lågavlönade kvinnorna.

Om arbetsgivarna själva skall bestämma om detta vet vi vad resultatet blir.

Jag har kortfattat beskrivit det. Men om vi vågar göra ett fackligt uppdrag av

hur man skall kunna skapa bättre service till lägre kostnad är vi övertygade om

att vi kan skapa en långsiktig anställningstrygghet för de här yrkesgrupperna.

Det kan naturligtvis i slutänden leda till att det blir något färre anställda

i den kommunala sektorn. Men det är inget generellt problem för oss som

fackförening. Det viktiga för oss är att de som har kvar sitt jobb känner

trygghet, känner utvecklingsmöjligheter. Det är egentligen bara en person som

har anledning att vara bekymrad om det blir något färre antal anställda i

kommunal verksamhet. Det är Kommunals förbundskassör. Men resten av

mänskligheten kommer inte att vara så bekymrad över det om vi löser det andra

problemet. Men om vi inte kan lösa det andra problemet, då kommer det att gå

mycket illa för de lågavlönade kvinnorna i den kommunala sektorn.

Vad är det då vi skall se över? Vi måste se över den inre

arbetsorganisationen, bryta ner den hierarkiska struktur som finns både inom

sjukvård, inom äldreomsorg och inom teknisk service. Vi måste hitta helt nya

roller för våra yrken. Vi har för låsta yrkesroller i alla kommunala

verksamheter i dag. De låsta yrkesrollerna i sig riskerar att bli ett hinder

för nödvändig utveckling och förändring.

Vi måste se över de mindre styrsystemen för ekonomin, föra ner ansvar och

befogenheter långt ner i organisationen; till vårdbiträdet, till städerskan,

till vaktmästaren. Varje anställd måste kunna räkna på sina egna kostnader i

jobbet, kunna göra egna nyckeltal, egna resultatmått, egna kvalitetsbedömningar

och utifrån dessa kunna fatta självständiga beslut om hur resurserna skall

användas.

Vi måste bygga upp helt nya modeller för kompetensutveckling, där vi skapar

enkla utbildningsmodeller direkt ute på arbetsplatserna, där vi lär oss av

varandra över yrkes- och verksamhetsgränser, startar utbildningar som vänder

sig till hela arbetslag som en naturlig del av arbetstiden, och där vi också

använder de pedagogiska kompetenser som finns i respektive organisation.

Vi måste se över hur vi fördelar ansvar och befogenheter. En mycket mer

kraftfull decentralisering än den som hitintills har genomförts behövs. Den har

i allmänhet stannat upp på olika mellannivåer. Lokala mellanchefer har fått mer

att säga till om, men de som jobbar i mötet med brukarna, med kunderna, i den

kommunala verksamheten har fortfarande liten möjlighet att styra sin

arbetssituation.

Detta kommer steg för steg att leda till att vi får en helt ny

arbetsorganisation, en helt ny yrkesstruktur. Den vanliga kopplingen mellan

yrkestitel och arbetsuppgifter kommer steg för steg att helt försvinna.

Utifrån de här idéerna är vi från Kommunals sida nu beredda att möta

arbetsgivarna i en ny lönemodell. Vi går i dag ut och säger till de lokala

arbetsgivarna att gentemot de arbetsgivare som är beredda att möta oss i sådana

här lokala utvecklingsprojekt är vi beredda att svara upp med vårt fackliga

ansvar. Utifrån resultatet av ett sådant här utvecklingsprojekt träffar vi

skräddarsydda, lokala kollektivavtal. Vi är beredda att se över allting i de

avtalen som inte har med sjuklön och pensionsbestämmelser att göra. De anser vi

skall vara generellt giltiga över landet. Men i allt som har med yrkestitlar,

lönesystem, arbetstidsregler, allt som har med yrkesroller, arbetsorganisation,

servicekvalitet, produktivitet att göra är vi beredda att i de lokala

kollektivavtalsförhandlingarna möta arbetsgivarna och hitta avtal som inte är

ett hinder för den kommunala sektorns utveckling, utan tvärtom skall vara ett

smörjmedel för utvecklingen.

Tack för ordet.

Jan-Åke Björklund: Jag skall tala om morgondagens arbetsmarknad i

kommunerna. Jag tänker lägga upp anförandet på det sättet att jag visar sex

kommunala bilder och sedan pekar på två dilemman. De här bilderna och dessa

dilemman skall jag stämma av mot några framtidsfrågor. De bilder och de

dilemman vi har i dag bestämmer mycket av det som rör arbeten i kommunerna åren

framöver.

Bild 16

Bilden visar kommunal personal fördelad på olika kategorier.

Det finns i kommunerna 720 000 anställda. Medelarbetstiden är ca 80 %. Gör

man om detta till årsarbetare blir det 570 000. Här är det framför allt

befolkningsutvecklingen som slår igenom. Det blir fler i äldreomsorg och skola

på grund av befolkningsutvecklingen.

Någon har talat om förgiftade gåvor. Det kommunerna har fått är ansvar för

sådant som automatiskt blir dyrare på grund av befolkningsförändringarna och

där rationaliseringsmöjligheterna är väldigt små jämfört med andra

verksamheter.

Bild 17

Den andra bilden visar att tre fjärdedelar av kommunernas anställda är

kvinnor. Det är samtidigt en tredjedel av alla anställda i landet.

Bild 18

Den visar att det är fråga om låga löner. Ni ser att 48 % tjänar mindre än

12 000 kr på en full månadslön.

Bild 19

Den visar samma sak, men här är det enbart kvinnor. Då ser ni att lönerna är

ännu lägre.

Bild 20

Denna bild visar vilka yrken det gäller och vilka löner de har. Det är

städare, ekonomibiträden, dagbarnvårdare, vårdbiträden, barnskötare, brandmän,

förskollärare osv. De ligger alla på nivån 11 000--12 000 kr i månaden.

Bild 21

Detta är den sista bilden. Den visar sysselsättningsutvecklingen. Minskningen

är 50 000 årsarbetare mellan 1992 och 1994. Under den här perioden minskar

antalet anställda i kommunerna med 90 000 personer.

Så ser de kommunala bilder ut som vi skall föra med oss när vi talar om

morgondagens arbetsmarknad. Här finns också två dilemman. Det första är att när

personalen minskar så här kraftigt uppstår stor förvirring när kommunerna gör

som de skall enligt statsmakterna. Kommunerna skall framför allt "ta ner"

ekonomin. För att lindra arbetslösheten tillförs kommunerna arbetslösa. Var

tionde person på de kommunala arbetsplatserna finns där i dag på grund av

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. De kan bara göra uppgifter som egentligen

inte behövs. De gör ju inte det ordinarie kommunala arbetet. I t.ex. ett

vanligt lärarrum var det för en tid sedan kanske 7--8 lärare. I dag är där 15

personer. Hälften av dem får inte göra vanligt jobb. Det är det första

dilemmat.

Det andra dilemmat är neddragningarna i kommunerna och jämställdheten.

Riksdag och regering uppmanar kommunerna att på alla sätt främja

jämställdheten. Man skriver om det i ekonomiska planer och annat. Men

kommunerna har inga möjligheter att höja lönerna för alla sina lågavlönade

kvinnor eller att behålla kvinnolönerna, om vi skall följa det första budskapet

om ekonomin.

Med de här kommunala bilderna och dessa dilemman i bakgrunden, vad finns då

att säga om framtidens arbetsplatser i kommunerna? Jag skall ta upp några

påståenden och några frågor.

För det första gäller det övergången från industrisamhället till

informationssamhället. Hur blir det då med de kommunala arbetena? Blir de till

stora delar kvar i det gamla, med mycket vårdarbete och sådant? Olika branscher

får olika utveckling i informationssamhället. I arbeten där datorn och

telekommunikationen kan användas är vi bara i början av utvecklingen. Dagens

kontor försvinner. Men de kommunala arbetena med mycket vård och omsorg

förändras troligen minst. Hur påverkas skolan? Den är i dag den minst

förändringsbenägna.

För det andra gäller det ungdomars värderingar. De kan ge en förändrad syn på

arbetet. En hel del av er har läst om ungdomars värderingar, som markant

skiljer sig från de värderingar vi i den här salen har. Hur passar de

värderingar som kommer ihop med de kommunala arbetsplatserna? Jag ställer bara

frågan.

För det tredje har vi frågan om arbetslösheten, som vad jag förstår inte

försvinner med en konjunkturuppgång. En fråga för framtiden är: Kommer vi

verkligen undan arbetsdelning och kortare årsarbetstid med motsvarande

löneminskning? Kanske kan detta passa på många kommunala arbetsplatser och med

den förändrade syn på arbetet som i vart fall ungdomarnas värderingar ger

uttryck för.

För det fjärde kommer de kommunala arbetsplatserna så sakteliga att bli allt

flexiblare i avtalsformer, i lönebildning och med tiden även i arbetsrätten.

För det femte: Leder arbetsbristen och den större flexibiliteten till att vi

får fler unga män på de kommunala arbetsplatserna och fler unga kvinnor utan

arbete?

För det sjätte kan organisationsutvecklingen leda till att vi får ytterst få

centrala byråkrater i kommunerna, men desto fler byråkrater eller generalister

ute i den kommunala produktionen. Här kan det finnas nya jobb.

För det sjunde: Får de som blir över i kommunerna plats i andra sektorer

eller kan de kanske, som någon sade nyligen, t.o.m. bli biståndsarbetare i

Östeuropa?

Till sist, vårt kommunala, lokala system med många små arbetslag passar i och

för sig bra som morgondagens arbetsplats. Då blir det inte några få modeller,

utan det blir mängder av olika lösningar.

Per Hallström: Det pågår, som Stig Montin sade tidigare, en

omlärningsprocess inom den offentliga sektorn. I den processen blir folk

faktiskt arbetslösa.

Det är väl ingen som tvivlar på att det kommer att rekryteras folk inom den

offentliga sektorn, kommuner och landsting, i framtiden. Problemet är att det

knappast blir en rekrytering som ersätter de förluster vi nu gör i

sysselsättning. Rekryteringen kommer att ske på en kompetensnivå som de som nu

blir arbetslösa tyvärr inte kan bjuda på, om de inte får en kraftig

kompetensutveckling.

De som nu blir arbetslösa är ofta människor med en svag ställning på

arbetsmarknaden. Jag vill bara visa ett exempel.

Bild 22

Den här bilden illustrerar ganska väl vad som händer inom kommunens sociala

sektor. Av barnskötarna, som är en lågutbildad grupp, är redan bortåt 20 %

arbetslösa.

Ändå vill jag i det här korta anförandet i första hand nämna de jobb som

fortfarande finns, men som vi kan komma att förlora. Frågan är vad vi inom

Arbetsmarknadsverket kan göra för att i varje fall under den här förfärliga

lågkonjunkturen stoppa utflödet från den kommunala och landstingskommunala

sektorn.

Jag vill först nämna ett exempel från det statliga området. För snart ett år

sedan började vi resonera med ledningen för bank/kassa-verksamheten inom

Posten. Där finns ungefär 12 000 anställda. Man berättade för oss att de

närmaste åren kommer 3 000 människor, ofta kvinnor, bl.a. i glesbygd, att

förlora sina jobb. Frågeställningen var mycket enkel. Strukturomvandlingen är

nödvändig, finns det något alternativ till att kasta ut de här människorna i en

ren arbetslöshet? Naturligtvis var det kompetensutvecklingen som vi såg som det

mest intressanta alternativet i sammanhanget.

Vi stod litet handfallna inför frågan. Vi hade inte någon vana vid att ta ett

sådant helhetsgrepp på en rikstäckande organisation i en så kraftig

strukturomvandlingssituation.

Litet senare började vi inom AMS jobba med den s.k. treårsframställningen

till regeringen. I vår styrelse kom frågan upp om det samhällsekonomiskt

rimliga i att nu, i den värsta av alla lågkonjunkturer, släppa ut så många

människor från framför allt kommuner och landsting i öppen arbetslöshet.

Jag vill påpeka att debatten inte handlade om att på något sätt ta bort

förändringstrycket inom den offentliga sektorn. Det vet vi alla att det måste

finnas, att det måste pågå en strukturomvandling och en rationalisering. Frågan

gällde i stället om det finns någon möjlighet att i varje fall senarelägga

uppsägningar och att genom kompetensutveckling rusta de berörda så att de skall

klara sig bättre på sikt.

Vi har också inom AMS gjort en del beräkningar som visar hur stor "vinsten",

naturligtvis med mycket stora citationstecken, blir för samhället när kommunalt

anställda kastas ut i arbetslöshet. Vi kunde lätt påvisa att denna "vinst" för

den kommunala sidan till största delen äts upp av kostnader för statskassan,

a-kassa, arbetsmarknadspolitiska åtgärder osv. Vi menar att strukturomvandling,

rationaliseringar med åtföljande arbetslöshet faktiskt kan vara något positivt

i samhället när det finns expansiva sektorer som kan suga upp dem som blir

friställda. Men i dag är det inte på det sättet. Då måste det vara rimligt att

göra någonting för att i varje fall nu stoppa utflödet av människor som ofta

har en svag ställning på arbetsmarknaden.

Detta går att försvara ekonomiskt. Till detta kommer naturligtvis de

samhällsproblem och det mänskliga lidande som kan undvikas om människor slipper

komma ut, i varje fall som det är just nu, i öppen arbetslöshet.

Som tidigare har nämnts här sker en nedskärning av kommunal service ofta inom

prioriterade områden. De som blir arbetslösa går då in i olika

arbetsmarknadsprogram -- ALU, dvs. arbetslivsutveckling, eller ungdomspraktik.

Som bekant skall de programmen genomföras inom verksamhet som inte konkurrerar

med den reguljära verksamheten.

Detta innebär att människor, som väl behövs inom omsorg -- barnomsorg, vård

osv. -- går över till lågprioriterad verksamhet samtidigt som de behövs på sina

egentliga arbetsplatser för att hålla kvaliteten uppe.

Det som vi åstadkommer med detta är alltså ett slags ineffektiv rundgång inom

den offentliga sektorn, där viktiga yrkesaktiva människor överförs till

lågprioriterad verksamhet.

Så återkommer jag till Posten. I september -- efter en vända till

Arbetsmarknadsdepartementet och efter kraftigt stöd från

arbetsmarknadsministern -- träffade vi äntligen en överenskommelse med Posten.

I korthet innebär den att AMS av sina åtgärdsmedel satsar 80 miljoner kronor

och den statliga trygghetsstiftelsen 40 miljoner. Motprestationen för Posten är

att fr.o.m. september nu i höst och fram till den 1 juli 1995 inte säga upp

någon på grund av arbetsbrist inom bank-/kassaområdet. Man skall också som

motprestation utbilda ungefär 2 000 personer. De som hade beräknats bli

arbetslösa under den här perioden omfattande knappt två år var ungefär 1 500

anställda. Det bör också sägas att Posten själv har mycket stora kostnader för

det här programmet.

Vi i AMS verksledning har gått till regeringen och talat om att vi planerar

att använda ungefär 2 miljarder kronor av våra åtgärdsmedel för att på det

sättet satsa på företagsutbildning och undvika öppen arbetslöshet inom det

kommunala och landstingskommunala området. Vi tänker gå in med upp till 50 000

kr per utbildad. Sedan kan bidraget bli mindre, om man motpresterar sämre än

vad vi tänkt oss.

Det har gjorts beräkningar som visar att kostnaden per år för samhället för

en arbetslös rör sig om 125 000--135 000 kr. Om vi med en insats om 50 000

kr kan åstadkomma att människor under 1,5 år framåt inte blir arbetslösa, är

det något som måste betraktas som mycket bra.

Den här typen av avtal är på gång på olika håll i landet. Jag kan nämna

Blekinge, Värmland, Älvsborgs län osv.

Kostnaden 50 000 kr rör sig alltså inom de ramar som är tillåtna för den

s.k. företagsutbildning som ligger inom ramen för de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna. För att vara riktigt noga är maximibeloppet 55 000 kr.

Modell Posten ser alltså nu ut att sprida sig över landet, också till

kommuner och landsting. Det är länsarbetsnämnderna som gör upp om de här

avtalen. Det ser ut som om kommuner och landsting är villiga att på ungefär den

här bidragsnivån acceptera ett stopp för uppsägningar, i varje fall temporärt.

Vi kan naturligtvis med de här åtgärderna inte utlova någon ljus framtid för

dem som berörs. Men vi kan i varje fall se till att de inte i det förfärliga

läge som just nu råder behöver gå ut i öppen arbetslöshet. Än en gång vill jag

understryka att det väldigt ofta rör sig om människor som har en svag ställning

på arbetsmarknaden.

Vi tror alltså att det här är bra insatser. Vi rustar de berörda för

framtiden. Vi menar att detta, genom att det handlar om kompetensutveckling,

kan genomföras utan att det nödvändiga förändringstrycket på den kommunala

verksamheten undanröjs.

Casten von Otter: Det känns litet oroligt att komma upp i slutet av en

lång talarlista. Det man vill säga kan ju redan vara sagt. Men så är det nog

inte riktigt i det här fallet. Mot bakgrund av att jag betraktar detta som den

allra viktigaste frågan att diskutera här när det gäller jobben inom den

offentliga sektorn är jag nog litet överraskad.

Huvudfrågan gäller följande. Om vi nu inför en rad mekanismer som ger en

dynamik som avvecklar jobb, behöver vi då inte överväga hur vi kan införa en

dynamik som skapar nya jobb med goda kvaliteter ungefär som hittills har gällt

för jobben inom den offentliga sektorn?

Jan-Åke Björklund sade att kanske 90 000 arbeten försvinner. Jag var i går

hos SJ och hörde då att man kör lika många persontåg med 8 000 färre anställda

än för ett par år sedan. Inom statlig förvaltningsverksamhet försvinner 10 000

jobb, osv. Det är alltså ett rätt stort antal arbetstillfällen som kommer att

avvecklas, och då i rätt stor utsträckning till följd av en dynamik som införts

genom konkurrensutsättning och andra nya idéer om hur verksamheten skall

bedrivas.

Jag menar att det i detta läge finns två alternativ. Det ena är att vi får

nya jobb av typen pigor, parkeringsvakter och påsfyllare i snabbköp plus

möjligen privat kollektiv konsumtion, som då inriktas inte mot de områden där

vi menar att man från välfärds- och solidaritetssynpunkt får den bästa

utdelningen.

Ett exempel är att det i USA enligt "The Economist" finns ungefär 30 000

privata städer som har en alldeles utmärkt polisiär organisation, en utmärkt

gaturenhållning, förträffliga skolor och regler om vilka som får bo i området

osv. Allt privat.

Det är alltså inte på det viset att vi har ett mindre behov i dag av

kollektiva tjänster, utan enligt min uppfattning är detta ett område där det

finns ett påtagligt behov av tjänster och en betalningsvilja som det nuvarande

skattesystemet, av helt andra nationalekonomiska skäl lagt ett tak på. Det

visar sig inte bara i länder som har en välfärdsstatstradition utan också i det

nya England, USA osv.

Men frågan är: Hur får man till stånd de här tjänsterna, och hur får man dem

att präglas av det som tidigare har varit utmärkande -- nämligen att det är

kollektiva nyttigheter som blir tillgängliga för alla och att riskerna delas

solidariskt?

Denna underförsörjning av kollektiva nyttigheter aktualiserar naturligtvis

frågan om hur denna typ av verksamhet skall finansieras.

Innan jag går in på några reflexioner som jag har, skall jag bara nämna hur

jag ser på de nya styrmedel och företagsledningsformer som har införts, och som

fortsatt kommer att införas.

Inom kommunal verksamhet och landstingsverksamhet har ju konkurrens slagit

igenom i rätt så stor utsträckning under senare år -- med, skulle jag vilja

säga, betydande framgång.

På svenska finns det egentligen bara ett ord som uttrycker vad som på

engelska kan uttryckas antingen med "competition" eller "contestability". Det

viktiga här tror jag inte är att ha en konkurrens som bygger på att det finns

ett antal olika leverantörer, utan snarare det svagare begreppet

"contestability", som innebär att ingen kan vara bergsäker på att patienter

återkommer oavsett vad man gör och hur man behandlar dem. Det finns alltid en

risk att kalken kan gå ifrån mig om jag inte sköter mitt jobb på ett effektivt

sätt från ekonomisk synpunkt och kvalitetsmässigt.

Denna "contestability", dvs. möjligheten att utmana den offentliga

verksamheten, tycker jag är en viktig innovation i det här nya systemet.

Fullfjädrad fri konkurrens och etableringsrätt m.m., ställer till mest elände

i tredje parts finansierad verksamhet.

En risk är att det kan bli en ökad byråkrati, därför att köp--sälj-systemet

innebär en väsentlig uppbyggnad av ekonomisk information inom organisationen.

I National Health Service i England har antalet rena byråkrater ökat med

1 000 % sedan s.k. internal markets infördes, dvs. en form av

köp--sälj-system.

Är det för mycket eller för litet? Ja, det är svårt att säga. Vi har gjort en

liten enkät på Arbetslivscentrum riktad till 300 klinikchefer. Det sägs att

ekonomiadministrationen har ökat väsentligt. Men det sägs också att

verksamheten har blivit bättre, så det är inte självklart att all

administration är någonting dåligt. Vi kan ha lyckets bättre än engelsmännen.

Vidare tror jag att avknoppning är en rimlig strategi när man kan uppnå nya

synergieffekter -- dvs. man kan kanske förverkliga nya skalfördelar, utnyttja

fordon för olika saker osv. Men i morse hörde jag att bårhuset vid lasarettet i

Nyköping skall privatiseras och omfattas av en läkare, två biträden och en

begravningsentreprenör. Då tror jag att det har börjat gå troll i tänkandet på

detta område.

En annan väldigt viktig metod är vad som kallas "bench marking". Jag vet inte

varför det inte finns en svensk översättning. I varje fall känner inte jag till

någon sådan. Uttrycket innebär att man på punkt efter punkt, siffra för siffra,

jämför kostnaderna för verksamheten på olika ställen och därav drar lärdomar.

Ni har väl läst om Volkswagendirektören som kommer från General Motors och

som är beskylld för att ha gjort någonting skumt i samband med den övergången.

Vad han lär ha gjort är att han tagit med sig produktionskostnadsdata och

kvalitetsdata. Så viktiga är alltså sådana här upplysningar om hur man arbetar

effektivt i olika led av produktionen.

Inom ett offentligt huvudmannaskap har man ju på ett mycket lättare och

öppnare sätt tillgång till den typen av data. Därför tror jag att det här är en

metod som vi kan komma ganska långt med.

Jag vill också betona valfriheten som styrmedel, inte då valfrihet därför att

vi har tusen olika uppfattningar om hur vi vill få en blindtarm borttagen eller

om hur vi vill lära oss matematik, utan därför att valfrihet för brukarna är

ett sätt att sätta press på planerarna och politikerna, att validera deras

beslut.

Det är alltså viktigt att ha åtminstone två alternativ. Det behöver inte vara

fråga om vare sig 10 eller 20. Jag tror att det är till avtagande nytta när man

kommer över låt oss säga två, tre stycken.

En ytterligare trend som håller på att bryta sig in här i landet är vad som

kallas konceptstyrd verksamhet. Ett exempel

inom sjukvården är "managed care", alltså styrd, förvaltad, vård. Det visar sig

att detta inom ramen för ett system där organisationerna är utsatta för någon

form av konkurrens, är det system som i USA anses vara det mest effektiva. Dess

värre innebär det att många av de fina idéer som SKAF arbetar med, med

självstyrande grupper där de anställda tar ett väldigt stort ansvar och

utvecklar och hittar på saker, egentligen inte realiseras.

Tvärtom handar det om följande: En blindtarm -- det blir inläggning under tre

dagar. Det är två röntgenundersökningar, och det är fyra tester av olika slag.

Om läkaren tycker att detta inte passar patienten måste särskilt tillstånd

begäras.

På liknande sätt utvecklas inom barn- och äldreomsorgen olika koncept för hur

verksamheten skall utformas. Detta är ett slags, kan man säga, McDonaldisering

av verksamheten -- det är tre lökringar och en skvätt ketchup som gäller.

Även om man reagerar negativt på en så hård styrning, är det nog realistiskt

-- i rådande ekonomiska läge -- att den pressar sig fram. Inom vissa

verksamheter visar sig Mac Donalds idéer vara väldigt effektiva. Därför är det

sannolikt att de i någon form förr eller senare kommer in, även i vår

offentliga sektor, på vissa håll.

Jag tror, och flera här har varit inne på detta, att det inte överallt kommer

att krävas en kvalifikationsökning, men naturligtvis att arbetsgivarna kommer

att välja att satsa på den utbildningsmässigt mest kvalificerade personalen.

Sjuksköterskor slår alltså ut undersköterskor. Förskollärare slår ut

barnsköterskor.

Jag tror att en större del av utbildningen flyttas över till arbetsplatsen.

Det är stor skillnad mellan den offentliga och den privata sektorn när det

gäller i vilken utsträckning man har lagt ansvaret för utbildning på

högskoleväsendet respektive utbildning i arbetet. Man kan säga att

högskoleväsendet i stor utsträckning har varit ett utbildningssystem uppbyggt

för att förse den offentliga sektorn med kvalificerad arbetskraft. Jag tror

dock att det är dags för arbetsgivarna att ta hem en del av den

utbildningsverksamheten, därför att den behöver vara något mera specifik för

kommunen eller för det speciella arbete som man håller på med. Detta följer av

ökad pluralism i verksamhetsformer.

En sista punkt när det gäller hur de nya jobben ser ut. Alla anställda kommer

att ha ett ekonomi- och kvalitetsansvar om än av varierande omfattning. Det

ekonomiska ansvaret kan drivas fram genom incitament av det slag som man nu är

angelägen om att föra in på kliniker och institutioner. Det bygger på

organisatioriska -- inte personliga -- incitament. Samtidigt vill jag peka på

de stora risker som finns för rena produktionsbonus och alldeles särskilt

prestationslöner. Det leder så väldigt lätt antingen till överkonsumtion under

vissa förhållanden eller, om det är utformat annorlunda, till underkonsumtion.

Vi har redan uppnått fantastiska resultat inom sjukvården, utan att

egentligen ha infört prestationslöner. Således tror jag inte att det är en

särskilt angelägen reform, även om man kan ha mycket flexiblare lönesystem än

vi hittills har haft. Det är alldeles självklart.

Det är viktigt att vi inte bara tänker i incitamentstermer. I stället måste

vi också tänka på att incitamenten fungerar inom en social inramning.

Effektivitet och kvalitet bärs även upp av sociala normer. Dessa sociala normer

i sin tur bärs upp av strukturer i samhället -- läkarföreningar och SHSTF,

politiken, debatten i Dagens Nyheter m.m. och måste vara starkt förankrade på

arbetsplatserna.

Vi får inte utforma nya styrsystem så de motverkar de här sociala normerna.

Vi måste ha ögonen öppna både för att det finns de av oss som bejakar

materiella incitament och för att det skall finnas en social inramning som gör

att detta inte barkar i väg på tok för mycket. Det finns en debatt där det är

schyst att tjäna pengar och att visa bra bokslut men som förringar sånt som har

med kvalitetsdiskussioner att göra. Det är alldeles fördärvligt.

Så alltså till huvudfrågan: På vilket sätt kan vi framöver finansiera den

offentliga verksamheten så att det skapas en dynamik som ger nya jobb med samma

kvaliteter som de gamla?

De nya jobb som har kommit fram på den privata marknaden för de aktuella

grupperna av människor i andra länder har varit jobb som inte har haft samma

sociala skyddsnät som de gamla. De har haft sämre löner och ett mindre

meningsfullt innehåll. I Sverige har det varit en väldigt intim koppling mellan

skattefinansiering och offentlig verksamhet. Dess värre tror jag att vi måste

fundera över om det finns sätt att utforma finansieringslösningar som gör att

vi kan behålla och kanske förmera sysselsättningen inom de viktiga områdena, så

att vi inte lägger ner resurser inom åldringsvården och skapar nya

sysselsättningstillfällen som parkeringsvakter och påsfyllare i snabbköpen.

Diskussionen måste handla om detta, att finna en mekanism som gör det möjligt

att tillgodose den efterfrågan på kollektiva tjänster som vi vet finns. Då tror

jag att man måste börja tänka på ett nytt sätt när det gäller finansiering:

försäkringar, att införa brukaravgifter och att finna nya betalare för en del

offentlig verksamhet. Kanske skulle fastighetsägare och arbetsgivare vara

beredda att betala för en del saker som det offentliga har tagit på sig, om de

på ett mera direkt sätt ser nyttan just för dem och om de själva får vara med

och påverka mer av verksamhetens utformning. Det handlar alltså om möjligheten

att debitera dem för tjänster som hela kollektivet av skattebetalare hittills

har tagit på sig. Kopplat till detta finns väl också idéer om att man möjligen

kan utöka sponsorverksamheten.

Hur kan vi utveckla en mekanism som gör att det sker ett dynamiskt nyskapande

av jobb för vård, utbildning och liknande efter de gamla som försvinner, inte

för att de inte behövs, utan för att kommunens pengar tar slut?

Ordföranden: Vi tackar Casten von Otter. Ytterligare en kommentator

återstår. Men vi bryter nu för 15 minuters paus. Efter pausen får Åke E

Andersson inleda diskussionen.

Jag hoppas att utskottets ledamöter och suppleanter och även andra inbjudna

förbereder sig på både synpunkter och frågor.

Ordförande Ingela Thalén: Då är ni välkomna in. Tanken är att vi nu skall

få möjligheter till frågor och kommentarer till det som hitintills har sagts

kring frågeställningen framtidens arbetsplatser inom den offentliga sektorn. Vi

skall fortsätta med de avslutande kommentarerna från dem som vi speciellt har

bett komma hit.

Jag kom att tänka på att flera har använt ordet flexibel. Det skall vara

flexibelt, vi skall ha en flexibel organisation och vi måste alla vara

flexibla. Det påminner mig om att jag på en turlista för en båtlinje såg en

skylt där det stod: Här tillämpas en flexibel turlista. Då funderade jag över

om det betyder att han kör när jag vill åka eller om det betyder att jag skall

åka när han vill köra.

Åke E Andersson: Jag kommer inte att använda några overheadbilder i dag,

vilket tillhör min normala metod. Jag skall försöka klara mig utan det stödet.

Jag tänker ta upp fyra frågeställningar. Den första är vad som håller på att

hända med sysselsättningsstrukturen. Den andra är om det finns något permanent

beroende och om det kan beräknas. Den tredje är frågan om hur ungdomarna

egentligen ser på det som har att göra med den offentliga sektorn. Den fjärde

och avslutande är om det finns några finansieringsmöjligheter. Jag skall

försöka att avdela en minut åt varje problem.

När det gäller den allmänna strukturomvandlingen går den mycket snabbt nu,

särskilt i arbetsmarknadstermer. När vi använder data för perioden 1970--1985

och ända fram till 1990 klassificerar vi arbetskraften i tre typer av yrken,

nämligen om man arbetar med fysisk varuhantering, om man arbetar med mänsklig

interaktion eller om man arbetar med kunskapshantering och kreativ verksamhet.

Om vi gör uppdelningen i dessa tre bitar och ser på kunskaps- och

informationsjobben, servicejobben -- där mycket av den offentliga sektorn finns

-- och varuhanterande jobb finns det två mycket tydliga tendenser.

Den ena tendensen är att varuhanterande jobb, där man använder sin muskulära

kraft, minskar stadigt fram till 1991. Därefter accelererar avvecklingen av

sådana jobb. Tar vi hänsyn till utvecklingsförloppet räknar vi med att vi

kommer att gå från en situation 1970 där 40 % av den svenska arbetskraften

jobbade med den här typen av varuhantering till en situation där ungefär 15 %

kommer att göra det vid det kommande sekelskiftet.

Den andra tendensen är också mycket entydig. Den ursprungligen mycket lilla

grupp av jobb som hade att göra med informations- och kunskapshantering växer i

ett mycket snabbt tempo. I själva verket räknar vi med att den typen av jobb

kommer att växa till 40--45 % av den totala sysselsättningen på arbetsmarknaden

vid det kommande sekelskiftet.

Hur ser det då ut med servicejobben? De ligger i stort sett konstanta i andel

av den totala sysselsättningen fram till sekelskiftet. Jag tror att den här

konstansen har att göra med det förhållandet att det finns en hel mängd andra

konstanter.

Service i den bemärkelse som jag nu talar om, nämligen interaktion mellan

människor eller verksamhet som oundgängligen förutsätter att användarna

snubblar omkring på fabriksgolvet, har mycket starka relationer till

beroendegrupper. Man kan se på beroendefrågan på två olika sätt. Dels i mikro,

dvs. man kan se till sig själv och fråga hur stor del av livet man jobbar. Hur

stor del av livet är jag faktiskt självförsörjande eller t.o.m. litet mer än

självförsörjande? Om man räknar grovt framåt i tiden kommer det att röra sig om

ungefär halva livet. Jag har ur statistik plockat fram ungefärliga

uppskattningar på den del av livet som man som individ är beroende av andra.

Det rör sig om ungefär 47 % år 1985. Enligt de framskrivningar som SCB gör rör

det sig om 47--48 % år 2025, dvs. det är något som ligger tämligen konstant.

Proportionen mellan hur många som är gamla och sjuka och hur många som är små

och beroende av sin omvärld ändras. Det kan naturligtvis påverka efterfrågan,

men i grunden har vi den här konstanta beroendeandelen.

Vi finner det också om vi går in och ser på det individuella livet. Man är

genomsnittligt i utbildning fram till 21--22-årsåldern. Man jobbar mellan 22

och 67 år. Sedan har man ett ganska långt återstående liv. Det blir ungefär 50

% det också. Även i det perspektivet är halva befolkningen beroende.

Det här har naturligtvis människorna alltid tagit hänsyn till. Konstruktionen

av samhället är ju sådan att man bryr sig väldigt mycket om familj, hem,

utbildning, arbete och förberedelser för det samt hälsans utveckling eller, om

man så vill, humankapitalets utbyggnad, underhåll och vård. När vi går in och

frågar 70-talisterna, de som nu är 20--25 år, vad de ser som de allra

viktigaste prioriteringsområdena i livet är det just familj och hem på första

plats och därefter utbildning, arbete och hälsa. Det är de tre

humankapitaldimensionerna som man vill ha ordnade på ett vettigt sätt.

Får man dem då ordnade på ett vettigt sätt framåt i tiden? Jag är helt

övertygad om att humankapitalfrågan kommer att vara central för människorna och

därmed för politiken. Väldigt mycket av det som sker inom serviceområdet har

just med utbyggnad, underhåll och vård av humankapitalet att göra. Därutöver

har naturligtvis lärare och andra deltagare i kunskapshanteringen stor

betydelse.

Det här permanenta beroendet i mikro och makro innebär naturligtvis ett

finansieringsproblem. Det finansieringsproblemet skärps framåt. Om vi skall få

ordning på de grundläggande balansbristerna i Sverige borde vi egentligen gå

upp från 15--16 % i investeringarnas andel av bruttonationalprodukten till

någonstans i närheten av en fjärdedel. Vi måste alltså ta oss över till detta.

Det innebär att vi å ena sidan måste få folk att investera och å andra sidan

måste få människor att också avstå från konsumtion under den period i livet när

de producerar ett överskott som kan användas för andra ändamål.

Detta för mig slutligen över till frågan om hur man kan rekonstruera

finansieringssystemet. Jag tror att vi måste söka oss fram på vägar som har

prövats i t.ex. Singapore. Där har de haft exakt det här problemet, nämligen

att ta sig från en ganska låg investeringskvot till en mycket hög

investeringskvot samtidigt som de ville säkra humankapitalets tillväxt och

underhåll.

Jag tror alltså att vi skall sluta att titta på USA och Västeuropa. Jag tror

att vi måste gå ut och studera hur man gör i de ekonomier där man har förmått

att samtidigt stegra investeringsandelen och säkra humankapitalets utveckling

och underhåll. Därför måste vi börja att diskutera i termer av

humankapitalförsäkringar. De kan konstrueras betydligt mer raffinerat än

Singaporelösningen, men ändå med den som en sorts grundläggande

inspirationskälla. Vad innebär detta?

En humankapitalförsäkring av den här typen måste vara självfinansierande över

varje individs livscykel. Det är det första kravet. Det andra kravet är att vi

måste ha tillräckligt tydliga och tillräckligt stora morötter som stimulerar

till återhållen konsumtion i den yrkesverksamma delen av livet. Det här kallar

man ibland för ett sparkrav, men jag vill inte se det som ett sparkrav. Jag

vill framför allt se det som en stimulans till att tänka långsiktigt. I den

synen ingår också ett krav att försäkringen bör stimulera till individuell

utveckling när man har anledning att ta ut ur försäkringssystemet, dvs. när man

lyfter ut ur försäkringssystemet skall man tänka efter hur det slår på den

framtida behållningen, som naturligtvis bör kontrolleras individuellt i det här

försäkringssystemet.

Det bör också vara i stort sett självadministrerande. Vad innebär det?

Skillnaden mellan inlåningsränta och utlåningsränta skall vara mycket liten. I

Singapore har man lyckats pressa den skillnaden till 0,2 %. Det innebär alltså

att det är en utomordentligt byråkratiskt välorganiserad apparat. Jag tror inte

vi lyckas komma dithän. I Singapore innehåller systemet enormt starka inslag av

repression, vilket gör att man kan hålla nere den här typen av kostnader. Vi

bör dock söka oss över mot självadministration.

Slutligen är jag helt övertygad om att om det här skall fungera måste vi få

mikroberoendet och makroberoendet att gå ihop. Det innebär att systemet måste

konstrueras så att det stöder familjen eller de alternativa smågrupper som

finns för att klara den enskilda människans problem i situationer som inte

lämpligen klaras i kollektiv form. Det nuvarande socialförsäkringssystemet

uppfyller inte dessa krav på långsiktig hållbarhet. Det finns ingen chans att

klara beroendegruppernas behov inom ramen för ett icke rekonstruerat

socialförsäkringssystem. Det måste därför byggas om.

Ordförande Ingela Thalén: Det var den siste i förväg preparerade

kommentatorn. Nu är ordet fritt för synpunkter och frågor. Var så goda!

Monica Öhman: Jag vill kanske främst vända mig till representanten från

Landstingsförbundet och i viss mån även till representanten för

Kommunförbundet. Jag har ett förflutet inom sjukvården. Det är utifrån det som

jag vill säga några ord.

Det sades här att framtiden kommer att kräva högre utbildning. Man kommer att

få andra yrken och högre status på dem. Det kommer att vara en annan sorts

människor inom den här verksamheten. På det sättet skall man kunna uppnå en

bättre kvalitet. Jag ställer mig frågan: Vem skall göra omvårdnadsjobbet? Vi

har ett mycket stort behov av omvårdnad av framför allt äldre människor och

delvis även barn. Där är det kanske inte de tekniska och medicinska sakerna som

är viktigast, utan möjligheten att kunna ta hand om framför allt de gamla på

ett humant och bra sätt under deras sista dagar.

Det sades klart ut att antalet sjukvårdsbiträden och undersköterskor minskar.

Min erfarenhet är tyvärr den att man inte ändrar arbetsorganisationen i samma

takt som man ändrar yrkeskategorier. Det blir en lucka mellan dem som gjorde

jobbet tidigare och dem som eventuellt skall göra jobbet längre fram.

Den andra frågan som jag ställer mig är: I vilken takt utbildar man redan

anställda till att kunna ta de nya jobben och vara beredda att ställa upp på de

nya kraven? Jag är medveten om att det sjukvårdsbiträdesarbete vi gjorde på

60-talet när jag började kanske inte är aktuellt inför 2000-talet. Men de

människor som finns inne i organisationen har ju ändå kunskaper och

erfarenheter som de bär med sig.

Sedan fick jag inte klart för mig hur landstingssidan och kanske kommunsidan

ser på detta med arbetsorganisationen och att flytta ner den i hierarkin och

låta de anställda ta ett större ansvar. Den lilla erfarenhet jag försökt att

skaffa mig när det gäller detta visar att man både höjer produktiviteten och

effektiviteten om man släpper de gamla banden och ändrar arbetsorganisationen.

Jag tror att man därmed också får bättre kvalitet till en billigare penning.

Ordförande Ingela Thalén: Vi gör så att vi släpper in några stycken. De

som blir apostroferade kan börja fundera över eventuella kommentarer tillbaka.

Marianne Andersson: Jag tycker att det var mycket välgörande att höra

Lars-Åke Almqvist berätta om hur man tar tag i de här frågorna när det gäller

både kunskapsutveckling och ansvar hos den enskilda människan. Han sade att den

som kanske blev ledsen över det var kassören i förbundet. Det tror jag inte att

han har anledning att vara. Det finns ju andra hot mot er verksamhet som kommer

genom trycket uppifrån. Jag tycker att det är mycket bra att ni tar tag i

frågorna.

Det var mycket annat som var intressant, men jag vill ställa en konkret fråga

till Henry Ohlsson. Jag tyckte det var intressant när han visade sina bilder på

offentlig sektor och att kvinnornas inträde där inte har lett till några högre

löner. Henry Ohlsson sade att det beror på den samlade familjepolitiken.

Kvinnorna har alltså bedömt det vara lönsamt ur olika andra synpunkter att gå

ut i arbetslivet även om de inte har fått så mycket betalt.

Jag drar den slutsatsen att den familjepolitik som vi har fört egentligen har

pressat ner kvinnors löner och bidragit till att vi har dessa löneklyftor även

i offentlig sektor. Då drar jag den slutsatsen att om vi inför en större

valfrihet genom ett vårdnadsbidrag skulle det få en effekt på lönebildningen i

den offentliga sektorn. Delar Henry Ohlsson den uppfattningen?

Elver Jonsson: Den här morgonen började ju med att vi fick höra om den

starka kommunala tillväxten och att stat och enskild sektor legat ganska

stilla. Jag undrar var sambanden finns när det gäller tillväxten. Är det den

högre kommunala ambitionen, beror det på att det har flyttats över uppgifter

till kommunerna som inte fanns där förut eller finns det andra orsaker?

Sedan har jag en allmän fråga till de flesta föreläsarna. De hade väldigt

många kreativa uppslag och mycket goda analyser. Ser ni med förhoppning på att

man kan få några konkreta program som skulle kunna vara användbara både

politiskt och ute i verksamheterna? Eller är det så att det kanske stannar vid

de fina programförklaringarna och de djupa analyserna?

Berit Andnor: Jag har en fråga till företrädarna för Landstingsförbundet

och Kommunförbundet. Ni beskrev båda två hur lönesituationen ser ut för de

kvinnor som arbetar inom era sektorer. Vi hörde också Monica Sundström beskriva

den uppfattning som arbetsgivarna har kring hur lönebildningen och

löneförhandlingarna skall ske i framtiden. Min fråga till er är: Vilka

konsekvenser får den här lokala lönebildningen för lönespridningen? Vilka

effekter får den lokala lönebildningen när det gäller löneskillnaderna, dvs.

kvinnors och mäns löner?

Sedan vore det också intressant att veta vilken strategi de offentliga

arbetsgivarna har när det gäller att minska de löneskillnader som finns mellan

kvinnor och män inom era sektorer.

Sedan har jag en fråga till Åke E. Andersson. Det gäller detta med

humankapitalförsäkringen. Det vore mycket intressant att få veta vilka

fördelningspolitiska effekter en sådan modell har fått i Singapore.

Ordföranden: Jag ger ordet till företrädarna för Landstings- och

Kommunförbundet.

Monica Sundström: Den utveckling som Lars-Åke Almqvist beskriver är

mycket viktig och riktig. Ansvar och engagemang för både ekonomi och kvalitet

måste flyttas så långt ner som möjligt både för att öka individuell

arbetsglädje och för att höja produktivitet och effektivitet.

Det talades här om omvårdnadsarbetet och det minskande antalet biträden. Jag

tror att utvecklingen inom sjukhusområdet går mot att det förmodligen blir en

kategori. Tendensen är att de mindre kvalificerade, mer rutinmässiga

uppgifterna försvinner. Det beror också på den medicinskt-tekniska

utvecklingen. Det är kortare vårdtider. För 20 år sedan kunde man ligga inne

upp till en hel månad för att bli opererad för starr. Nu går man hem efter

några timmar. Även här sker ett stort tapp inom en del av arbetet. En stor del

av omvårdnadsarbetet är dessutom överförd till kommunerna.

Jag vill också kommentera lönespridningen. Den nya typen av avtal -- dvs.

individuella, personliga löner -- har än så länge inte haft så stor påverkan.

Men vi måste vara mycket uppmärksamma. Vi har i vårt remissvar på

Löneskillnadsutredningen uttryckt att det är mycket viktigt att man i första

hand lokalt för statistik, arbetar med avtal och hela tiden är medveten om att

insatser krävs för att nå en bättre relation mellan mäns och kvinnors löner.

Jan-Åke Björklund: Jag tror att det i stort sett blir som i dag i

kommunerna när det gäller de enklare arbetsuppgifterna och vem som skall ta

hand om de äldre. Där finns inte samma rationaliseringsmöjligheter. Det finns

en skillnad mellan dessa arbeten och arbeten inom andra sektorer. De kommer i

informationssamhället att få en helt annan utveckling. Men jag anser inte att

det blir någon större skillnad när det gäller äldreomsorg och karaktären på det

arbetet. Det kanske i kanten blir litet mer frivilliginsatser.

Det ställdes en fråga om varför kommunerna haft en så stor tillväxt och om

det berodde på ökade ambitioner hos kommunerna. Tänker vi efter vet vi ju alla

vad det beror på. Det beror på uppbyggnaden av välfärdssamhället och kvinnornas

utträde på arbetsmarknaden. De uppgifter som förut sköttes i hemmen, dvs.

äldreomsorg och barnomsorg, sköts numera i kommunerna. Dessutom har

befolkningsförändringarna med fler gamla och fler barn förstärkt detta. I stort

sett hela den kommunala utökningen av personal beror på uppbyggandet av

välfärdssamhället.

Sedan till frågan om löneskillnaderna och de låga lönerna för kvinnorna. Det

har inte blivit några förbättringar med centrala avtal. Det har i vart fall

ännu inte visats att det blir sämre med lokala avtal, utan det finns

förhoppningar att det skall gå bra. Den stora begränsningen är här ekonomin och

det ekonomiska utrymmet. De kommunalt anställda är i stort sett lågavlönade

kvinnor.

Åke E Andersson: Jag fick frågan om hur Singaporemodellen har slagit i

Singapore. Jag vill betona att jag ser Singaporemodellen som en intressant

utgångspunkt för en diskussion. Men den måste i mycket väsentliga avseenden

omarbetas om den skall fungera. Dels är den något för smal i sin täckningsgrad,

dels har man relativt många erfarenheter av dess funktionsduglighet, och en del

av funktionsegenskaperna är inte bra.

Sedan finns det en tredje dimension som är viktig. Det finns stora politiska

och kulturella skillnader mellan Sverige och Singapore som man måste ta hänsyn

till. Det är alltså inte fråga om att stjäla en modell och sedan använda den.

Singaporemodellen drabbar en grupp hårt, nämligen de permanent arbetslösa.

För den gruppen har man byggt upp ett minimalt system av svensk typ. För det

andra stimulerar den till yrkesliv bland kvinnor. Den har egenskapen att man

ständigt måste grubbla på om man skall vara hemma eller ge sig ut på

arbetsmarknaden. Därför har man fått en mycket snabb utveckling av den

kvinnliga förvärvsintensiteten i Singapore jämfört med andra delar av

Sydostasien.

Modellen gynnar den som startar lågt. Startar man lågt får man exempelvis

möjligheter att med dess hjälp köpa en billig bostadsrätt som är ganska

kraftigt subventionerad. Den har man sedan rätt att sälja på marknaden när man

vill höja sin bostadsstandard. Då gör man naturligtvis en kapitalvinst i det

ögonblicket. Unga människor som startar lågt och utnyttjar denna möjlighet gör

nästan alltid en förmögenhetsvinst.

För närvarande arbetar jag med ett utkast till någon sorts

humankapitalförsäkring som skulle ta bort det dåliga i Singaporemodellen,

befrämja det som den modellen saknar, och så att säga göra humanperspektivet

mycket bredare. Det är det svar jag har på frågan om det finns några

förhoppningar om konkreta program. Jag hoppas alltså kunna åstadkomma om inte

ett förslag så någon sorts stimulerande essä med ganska konkreta synpunkter i

denna fråga. Men det dröjer några månader.

Casten von Otter: Min oro gäller att vi missar nya

sysselsättningstillfällen genom att vi har en struktur som dåligt fångar upp

nya affärs- och arbetstillfällen, för att den väsentligen är anpassad till

viktiga socialpolitiska mål om solidaritet och liknande. Den är okänslig för

den efterfrågan och betalningsvillighet som kan finnas bland folk i landet och

t.o.m. utanför.

En aspekt är att vi nu får konkurrensutsatt offentlig upphandling. Det

innebär att Europa får vara med att bjuda på svensk offentlig upphandling till

en summa av ungefär 20 miljarder. Frågan är om vi med den organisation som vi

har kan var med och bjuda på de 300--400 miljarder som öppnas för oss i andra

europeiska länder genom EES-avtalet.

Är vi med och satsar på att få vår del av dessa övriga 300 miljarder? Den

frågan är mycket viktig. Vi ser hur franska och engelska vattenföretag är här

och bjuder på våra vatten- och reningsverk. Men har vi en organisation som kan

bjuda på deras vägunderhåll, byggnationer och vad det nu handlar om? Vår

sjukvård, barnomsorg och vår äldreomsorg har ett fantastiskt gott rykte, men

har de en försäljningsorganisation?

En annan aspekt är det som Åke E. Andersson också har varit inne på. Hur kan

man utforma ett finansieringssystem som gör att vi kan svara upp mot de behov

som vi vet finns, men som inte kommer till uttryck i efterfrågan beroende på

att vi har låst oss vid en viss finansieringsmodell? Jag tror att vi skall

fundera över bl.a. olika försäkringsliknande modeller för att vi har fått en ny

typ av motsättning mellan våra kollektiva lösningar och den långsiktiga

sysselsättningsutvecklingen.

Till Åke E. Anderssons kriterier skulle jag vilja lägga att även nya modeller

av administrationskostnadsskäl bör vara kollektiva. Vi vet att vid individuell

anslutning till sjukvårdsförsäkring kan administrationskostnaderna löpa upp

till 40 % av premien. Om man ansluter kollektivt 10 000--20 000 personer är

kostnaden nere på ungefär den dubbla svenska nivån. Om man har ett ännu större

kollektiv kan man antagligen pressa kostnaden närmare singaporianska delar av

procent.

Systemet måste också vara täckande. Det får inte tillåta utstötning vare sig

av viktiga problem eller särskilt känsliga grupper, och det måste naturligvis

ge mer pengar än det nuvarande systemet. Det är inte någon lätt ekvation. Men

jag tror att det är absolut nödvändigt att vi försöker fundera vidare längs den

linjen om vi skall skapa flera jobb inom de viktiga områdena. Vi har inte en

skattefinansierad välfärd för att lägga ett sysselsättningstak, när det gäller

det som är viktigt för välfärden.

Ordföranden: Det låter snubblande likt en del av det vi har, åtminstone

till sina krav.

Lars-Åke Almqvist: Jag vill litet grand kommentera personalstrukturen i

kommuner och landsting. 90-talets utmaningar för kommunal verksamhet är både

att tillgodose ett servicebehov som medborgarna har och att skapa trygga och

utvecklande jobb. Det är en fråga om arbetsorganisation, inte ett "akademiskt"

problem.

Det är alltså inte ett för litet antal akademiker eller högskoleutbildade i

kommunal verksamhet som är orsak till att kommunerna har svårt att kontrollera

sin kostnadsutveckling. Problemet ligger på ett helt annat plan. Vi måste skapa

en ny organisation som byggs upp underifrån och inifrån. Personalen måste göras

delaktig och ha möjlighet att påverka både kvalitetsutveckling och

kostnadsutveckling.

Socialstyrelsen gjorde för ett år sedan en jämförande studie mellan

barnomsorgskostnaden i Degerfors kommun och Skinnskattebergs kommun. Där hade

man samma andel förskollärare i förhållande till barnskötare, men skillnaden i

kostnad per dagisplats var faktiskt så stor som nästan 40 %.

Socialstyrelsens slutsats var att Degerfors kommun, som hade den lägre

kostnaden, konsekvent under lång tid bedrivit ett genomtänkt utvecklingsarbete,

utvecklat den inre organisationen, fört ner ansvar och befogenheter och hade så

få beslutsled som möjligt. I Skinnskattebergs kommun pågick däremot inte någon

sådan process, och man hade dessutom fler chefer i sin organisation.

Det gick bara 25 barn per chef i Skinnskatteberg medan det gick 35 barn per

chef i Degerfors. Det var alltså en annan organisationsstruktur, ett annat

innehåll, och då skilde kostnaden 40 %. Jag tror att det finns få insiktsfulla

kommunalpolitiker som tror att man får en flexiblare barnomsorg bara genom att

man ökar andelen förskollärare.

Monica Sundström sade att man inom sjukvården hade minskat antalet

undersköterskor mycket kraftigt. Det är en sanning med modifikation. Om vi går

till tiden före ÄDEL, 1980-talet, ökade landstingen antalet undersköterskor med

250 %.

Om vi skulle göra ett experiment och ta hit en tidsstudieman från månen som

inte vet någonting om vår hierarkiska organisation inom sjukvården, och han

skulle bedöma hur arbetsgivarna inom sjukvården hade använt denna stora

kompetensökning, skulle han fullständigt idiotförklara sjukvårdshuvudmännen som

arbetsgivare.

Detta är en stor investering som landstingen inte har gjort någonting för att

ta till vara. Landstingen kommer inte att ha råd att förslösa den kvinnliga

kompetensen på det sätt som man har gjort genom att inte använda den stora

kunskapsökning som man fått genom denna kraftiga ökning av antalet

undersköterskor. Man måste bli mycket bättre på detta inom sjukvården.

Kommunerna är bättre på att skilja på formell och reell kompetens. Man måste se

hur den reella kompetensen skall stämma överens med de faktiska brukarnas behov

och utifrån det bygga upp en mycket mer flexibel organisation än den vi har i

dag.

I vissa verksamheter inom sjukvården leder den medicinsk-tekniska

utvecklingen till att man behöver fler sjuksköterskor. I andra fall kommer man

fram till att det är en annan form av omvårdnadskompetens som behövs. Det är de

flexibla lösningarna som behöver komma fram.

Om man ser till omvårdnadssektorn som helhet kan man se att vi riskerar att

hamna i en situation där alltför mycket resurser kommer att vara inlåsta i den

medicinska korttidsvården. Varje landsting har i dag i praktiken för många

vårdplatser för medicinsk korttidsvård medan det däremot finns en brist på

resurser inom de olika former av äldreomsorg som behöver byggas ut i

kommunerna.

Detta är naturligtvis ett medborgarproblem. Samhällets resurser finns inte på

rätt ställe. Men det kommer också att bli ett arbetsmarknadsproblem, inte minst

för lågavlönade kvinnor inom vårdområdet. Om resurserna låses på fel håll får

inte de äldre rätt omsorg. De kvinnor som kan de arbetsuppgifter som behövs för

att tillgodose de äldres omvårdnadsbehov blir arbetslösa därför att resurserna

är låsta på fel håll.

Sture Nordh: Jag vill göra några kommentarer kanske i första hand till

Elver Jonssons frågor men också en kommentar till lönebildningen.

Det efterlystes konkreta program som kan vara till nytta i verksamheten och

inte bara analyser. Ett mycket bra sådant förslag som har redovisats från AMS

av Per Hallström här i dag är möjligheten att använda arbetsmarknadsmedel för

kompetensutveckling. Behovet av detta är omvittnat. Det är ingen tvekan om

detta.

Det är ett steg i rätt riktning, och det är en åtgärd som är möjlig att vidta

snabbt. Men det kommer sannolikt inte till genomförande i alla kommuner,

eftersom den ekonomiska pressen är så stark i enskilda kommuner att också en

sådan åtgärd, med marginella insatser därutöver från kommunen, kommer att leda

till ett stort motstånd.

En friare användning av arbetsmarknadspolitiska medel i denna situation är

långsiktigt till nytta för verksamheten och är en mycket bra åtgärd. En annan

bra åtgärd är att vi på den kommunala sektorn får till stånd ett trygghetsråd,

en trygghetsstiftelse, av den typ som finns inom staten. Den var en viktig part

i tillkomsten av postavtalet.

Det finns ingen sådan, och det finns ett mycket starkt motstånd mot

etablerandet av en trygghetsstiftelse. Det skulle innebära positiva åtgärder

för strukturförändringar och en större möjlighet till flexibilitet för

individer som är berörda. Vår uppfattning är att staten måste medverka till en

sådan.

Låt mig anknyta till Elver Jonssons andra fråga om obalansen i ekonomin. Det

viktigaste skälet till den oerhört snabba förändringen i den kommunala sektorns

ekonomi är inte att minskningen av skatteintäkter har blivit större här än inom

någon annan del av samhällsekonomin, utan det beror på de indragningar från

kommunsektorn till staten som är beslutade i detta hus. Det har delvis också

tillkommit nya uppgifter, men detta är det viktigaste skälet.

Vi menar att det för med sig att staten också har ett ansvar för effekterna

på sysselsättningen och strukturförändringar och borde bidra till tillkomsten

av en trygghetsstiftelse.

Vi har redan berört utbildningen. Jag tror det i huvuddrag kommer att bli mer

av generalitet inom yrkesstrukturerna och att resultatet blir en högre

utbildningsnivå. Men detta speglas inte i de samhälleliga utbildningarna.

På vårt område ser vi hur tiotusentals utbildas i korta kontorsutbildningar

som är mer eller mindre passé redan innan tjejerna -- för det är fråga om

tjejer -- har genomgått utbildningen. Det är icke en fråga för detta utskott,

men det är en fråga av mycket stor betydelse. Man måste göra en genomgång mot

de bilder av framtiden som ges av våra arbetsgivare, forskningen etc. och

försöka anpassa utbildningen till detta. Annars är kvinnorna förlorare.

Jag måste slutligen mycket kort kommentera lönebildningen och

förhandlingsformerna. Det som hänt på vårt område är att det 80-tal som

präglades av en stor konkurrens om arbetskraft, en växande andel lokal

lönebildning och därutöver löneglidning ledde till ökade löneskillnader

mellan kvinnor och män. Det kom ett brott 1990. Det berodde på en stark,

kraftfull central insats riktad mot i huvudsak kvinnogrupperna.

Det kommer att vara på samma sätt längre fram, så länge det går att rikta

pengar i centrala avtal, även om det är kombinerat med individuell

lönesättning. Det största hotet är om alla möjligheter att rikta åtgärder tas

bort, vilket Landstingsförbundet nu har fattat beslut om, som jag förstod i

dag. Dessutom skall man ta bort riktade potter mellan organisationer. Det

kommer att innebära att arbetsgivaren i realiteten har fullständigt ensidiga

möjligheter att sätta lönerna. Det innebär att det inte går att korrigera i

centrala förhandlingar för grupper som har halkat efter.

Visst finns det samband. Jag är glad över din fråga, Berit Andnor, och jag är

glad över beskeden och insikten hos arbetsgivarna om lönebilden. Vi kan kanske

komma ifrån den här Tom-och-Jerry-situationen -- katten och råttan som kommer

närmare varandra ibland, men som aldrig möts ordentligt. Det är ett gemensamt

ansvar, ett politiskt ansvar, och inte bara ett fackligt ansvar att komma till

rätta med löneskillnaderna.

Henry Ohlsson: Effekten av familjepolitiken är komplex. Det finns

incitament till ett ökat arbetsutbud i den svenska familjepolitiken, och det

finns delar som tenderar att minska arbetsutbudet. Det verkar ändå som att

tendenserna till ett ökat arbetsutbud överväger tendenserna till ett minskat.

Jag kan inte svara konkret på din fråga om effekterna av ett vårdnadsbidrag.

De har jag inte studerat. Du formulerar också din fråga på ett sådant sätt att

det frestar mig att börja spela på en bollplan som inte riktigt är min,

nämligen att börja agitera på det politiska området. Det tycker jag inte att

jag bör göra.

Jag kan göra ett par kommentarer. Jag talade om den kalkyl som kvinnor gör

innan de går ut och börjar arbeta. Det är viktigt att påpeka att den privata

avkastningen av beslutet att börja arbeta inte överensstämmer med den

samhällsekonomiska avkastningen.

Det kan mycket väl vara så att den samhällsekonomiska avkastningen är mycket

högre än den privatekonomiska. Det är i själva verket det som har varit ett

gott skäl till varför vi har subventionerat barnomsorg. Det är där vi finner

ett gott skäl till varför vi bör ha riktade statsbidrag till kommunerna för att

upprätthålla barnomsorg. Det handlar om avkastningen för olika delar av

samhället.

Marknadsekonomi är en fråga om både utbud och efterfrågan. Arbetsefterfrågan

är i detta fall en fråga om politiska val och vilka politiska ambitioner man

har med den offentliga verksamheten. Om man i en situation med kraftigt

förändrad familjepolitik samtidigt har ambitionen att utöka eller bevara

verksamheten kanske man tvingas betala högre löner i framtiden. Men har man

inte ambitionen att ha någon arbetskraft bör det inte uppkomma något problem.

Då kan man ju minska verksamheten i takt med att man minskar personalstyrkan.

Det handlar alltså även om efterfrågan.

Charlotte Cederschiöld: En av de faktorer som har påverkat arbetslösheten

är att närvaro har premierats mer än frånvaro. Det är nödvändigt att göra det

av effektivitetsskäl.

Det ligger i allas vårt intresse att försöka minska arbetslösheten. Monica

Sundström sade att det skulle kräva 4 % tillväxt att halvera arbetslösheten.

Man frågar sig: Kommer vi att klara detta? När jag hört vad som sagts vid den

här konferensen kan det inte hjälpas att jag börjar fundera på om vi inte måste

koncentrera oss mer på hur vi skapar resurser än på att analysera olika behov.

Vi vet allihop att utrymmet för ökade skatter inte är så stort, om nu

socialförsäkringarna också skall föras över på de enskilda individerna. I detta

sammanhang sade Sture Nordh att de lågutbildade inte skulle vilja jobba i

vården i framtiden. Jag undrar hur detta hänger ihop. Det handlar i stor

utsträckning om huruvida man har råd eller om man inte har råd.

Om det är som Sture Nordh säger innebär det att lönestrukturen inte skulle

komma att påverkas, att de internationella tendenserna inte påverkar oss, att

låglöneländerna i Baltikum inte påverkar oss och att vi faktiskt skulle kunna

bevara den situation som vi har i dag. Det tror jag inte är alldeles sannolikt.

Det skulle betyda att man skulle kunna låta bli att jobba, men ändå leva på en

ganska hyfsad standard. Det innebär att Sverige i så fall måste få en

fantastisk tillväxt, som dessutom är jämnt fördelad, om vi skall klara detta.

Jag undrar var den tillväxten skall komma någonstans ifrån.

Jag vill ge Jan-Åke Björklund en eloge för hans anförande. Jag tyckte det var

mycket intressant. Det som var riktigt bra med det anförandet var att det

öppnade ögonen för de förändringar som jag tror kommer men som vi inte riktigt

har lyckats belysa här. Det gäller hur ungdomar tänker, hur arbetsmarknaden

påverkas med projektanställningar och kortare anställningar. Jag tror inte att

man kan tvinga på folk kortare arbetstider. Men jag tror att en frivillig

positiv inställning till att förändra sin tid på arbetsmarknaden är en del av

det kommande samhället.

Jag ifrågasätter en annan sak som berördes. Det sades att människor skulle

bli mer rädda att säga ifrån på jobbet. Jag undrar om det är så. Det är nu i

dag, innan konkurrensen har utvecklats, som Invandrarverket sparkat en av de

sina som har haft en annan syn i familjepolitiska frågor. Jag tror snarare att

konkurrensen, dvs. att det uppstår nya arbetsgivare inom samma branscher, gör

att människor får större möjlighet att säga ifrån på jobbet. Jag tror att

monopol är en större fara för yttrandefriheten.

Anders G Högmark: Fru ordförande! När jag lyssnar litet grand på

inläggen, och jag tänker då framför allt på inläggen från företrädarna för de

två fackliga organisationerna, slår det mig, och jag är förmodligen inte ensam

om detta, vilken skillnad det är i synsättet när det gäller att möta framtiden.

Det finns å ena sidan den mycket dynamiska och positiva inställning som

Svenska kommunalarbetareförbundet och Lars-Åke Almqvist företräder, där man för

att säkerställa långsiktiga trygga jobb för medlemmarna i stor sett är beredd

att pröva väldigt många olika saker och också att ifrågasätta.

Det kontrasterar mot, som jag uppfattar det, en utomordentligt statisk

inställning, som Sture Nordh företräder. Han frågar: Får vi trygghetsstiftelse?

Får vi AMS-medel? Om inte staten var så elak i detta hus och drog in pengar

etc. skulle vi kanske eventuellt kunna lyckas. Det är en otrolig skillnad i

synsättet.

I detta sammanhang kan man väga in Monica Sundströms och Landstingsförbundets

förhoppningar och önskemål om en större samverkan och mindre gränsdragning

mellan de olika fackliga områdena. Man skulle kunna låta bli att öronmärka

potter, samverka över hela fältet och litet grand fånga upp det som ändå är på

gång inom näringslivet, Metall och SIF, där man ser att de nuvarande gamla

skrankorna är ett hinder för medlemmarna, oaktat var någonstans de i dag finns.

Det är litet grand av en tankeställare när vi går härifrån att det finns en

så pass stor skillnad i synsätt. Jag gläds åt Kommunals mycket öppnare

inställning. Det skulle i och för sig vara intressant om Sture Nordh kunde

konstatera att jag har fel och att man hos Kommunaltjänstemannaförbundet är

lika intresserad av denna öppenhet som Kommunalarbetareförbundet har. Man

kanske t.o.m. kunde vara så öppen som att säga: Egentligen vore det bästa att

slå ihop dessa fack.

Tage Påhlsson: Jag vill återknyta till det Henry Ohlsson sade i

inledningen och frågan om analyser. Han hade rätt många intressanta figurer.

Ett par av dem gällde arbetade timmar i olika sektorer. Det skulle vara

intressant att få veta om det finns mer material bakom detta.

Jag såg att antalet timmar totalt är ca 1 650 för år 1993. En normalarbetstid

i dag är enligt AMS, NUTEK m.fl. ca 1 520 timmar. Jag förmodar därför att

ligger en del övertid och annat i denna siffra. Men den totala minskningen från

30 år tillbaka är 350 timmar per år. Det är betydligt mera än vad

semesterökningen innebär. Någon arbetstidsförkortning har vi inte haft sedan

dess, men det kanske finns ledigheter och annat. Frågan är vad som ligger bakom

detta. Är det t.ex. sjukskrivningarna som har ökat? De kanske kan förväntas

minska efter införandet av karensdagarna osv. Jag tycker att det är av ganska

stort intresse inför framtiden.

Jag vill också ställa en kort fråga till Sture Nordh. Ni vill gärna ha en

trygghetsstiftelse som på den statliga sidan. Ni har en trygghetsfond på det

kommunala området. Ni anser alltså inte att den fungerar som den skall? Jag

förstår fullt och fast synpunkterna om kontorsutbildningarna. Jag uppfattade

inte riktigt vad som avsågs. Var det AMS som hade den typen av utbildning,

eller var det kommunal utbildning?

Sture Nordh: Fru ordförande! Jag skall först vända mig till Charlotte

Cederschiöld. Jag har inte sagt att de lågavlönade kvinnorna inte vill jobba

med omvårdnad. Möjligen var det en slutsats av den fråga som Henry Ohlsson

reste om sambandet mellan familjepolitik och utbudet av arbetskraft från

framför allt kvinnorna.

Jag delar din uppfattning. Det var också jag som redovisade siffrorna om hur

nödvändig den ekonomiska tillväxten är för sysselsättningen. Vi kan säkert föra

en diskussion om vilka ekonomisk-politiska åtgärder som allmänt sett borde

genomföras. Jag vill bara stillsamt antyda att min uppfattning är att

efterfrågan i ekonomin, framför allt den inhemska, är alldeles för låg. Det är

där man borde göra insatser, t.ex. genom beslut i detta hus.

Rädslan finns på jobben, och rädslan finns inte för att det är för få

alternativ, utan rädslan finns för att alternativet är arbetslöshet, när över

600 000 redan är arbetslösa. Arbetsgivare och politiker utnyttjar den

situationen för att "få tyst i klassen", trots grundlagsskyddet när det gäller

yttrandefriheten. T.o.m. tvång används. Jag kan redovisa exempel om ni har tid

och om ni är intresserade.

Ett tydligt exempel -- jag tar det därför att det är känt i den allmänna

debatten -- är den informationspolicy som Umeå kommun ville införa och som

innebar begränsningar för de anställda när det gäller deras medborgerliga

rättigheter så att säga och när det gäller deras -- som jag tycker --

skyldighet att redovisa sin uppfattning om vad som händer i verksamheten.

Problemet är arbetslösheten, och till Anders G. Högmark vill jag säga att

samarbetsrelationerna mellan Kommunalarbetareförbundet och SKTF är sannolikt

några av de mest nära mellan ett TCO-förbund och ett LO-förbund, etablerade

sedan mycket lång tid tillbaka och manifesterade i en gemensam avtalsrörelse

och gemensamma synpunkter på de flesta frågor. Vårt uppdrag i dag är

tvåfaldigt. Lars-Åke Almqvist har valt att peka på den ena delen, nämligen

förnyelsen och utvecklingen av verksamheten, och jag delar i stor utsträckning

hans uppfattningar och tycker att vi har rätt mycket att redovisa från vårt

eget håll.

Den andra delen, som jag har koncentrerat mig kring, är kampen för rätten

till arbete, som är en grundläggande facklig uppgift. Det skulle vara tråkigt

för mig som facklig ledare att lämna riksdagens arbetsmarknadsutskott utan att

ha försökt göra det här förhållandet tydligt.

Båda frågorna måste drivas i dag, för löntagarnas rättigheter och möjligheter

till egen försörjning.

Slutligen Tage Påhlssons fråga om Trygghetsfonden och trygghetssystemen.

Vi har något som heter Trygghetsfonden -- det är alldeles riktigt -- men det är

ingen trygghetsfond. Det är detta som missleder alla. Det är en förnyelsefond.

De få pengar som finns i detta system kan användas för verksamhetsutveckling

men inte till trygghetsåtgärder, när människor är på väg att förlora jobben.

Ändamålet är detta, men rubriken är tyvärr felaktig.

En annan fråga gällde utbildningen. De utbildningar som jag talar om är de

kommunala utbildningarna, gymnasieutbildningarna, där väldigt många -- framför

allt tjejer -- redan tidigt inriktar sig på kommunala arbeten, arbeten i

kommuner och landsting, eller brett i kontorsyrkena, där stora

strukturförändringar sker som gör att jobben inte finns kvar.

Henry Ohlsson: När det gäller timmar per sysselsatt kommer sifferserierna

liksom de flesta andra från arbetskraftsundersökningarna. Jag vill säga det så

att vi har klart för oss vad som är källan.

Det är alldeles korrekt att utvecklingen när det gäller timmar per sysselsatt

sjunker när ledigheterna ökar: sjukledigheter, semestrar, föräldraledigheter --

alltsammans påverkar siffrorna. Den nedåtgående tendens som anges i början av

figurerna, fram till 1980, gäller naturligtvis alla de här delarna plus

människors egna beslut om de skall jobba heltid eller deltid. Jag har inte

gjort någon uppdelning hur mycket det ena och det andra betyder, men jag tror

att semestrarna är viktiga för nedgången liksom utnyttjandet av

sjukförsäkringen.

Tage Påhlsson: Det är alltså inte fråga om att vi har fått flera

deltidsjobb totalt sett? Kan man utesluta att det har blivit fler

deltidsanställningar inom den offentliga sektorn sedan 30 år tillbaka?

Henry Ohlsson: De siffrorna är inte redovisade. Det här är

genomsnittssiffror, så det är fråga om att väga ihop antalet

deltidsanställningar med den deltid det är fråga om. Om jag minns rätt är

proportionerna procentuellt relativt konstanta.

Ordföranden: Då vill jag tacka framför allt de båda föredragandena Stig

Montin och Henry Ohlsson. Jag tackar också de kommentatorer som vi har haft

till hjälp och övriga deltagare i seminariet.

Det här är ju vårt andra seminarium av två om framtidens arbetsmarknad,

framtidens arbetsplatser. Det har kommit fram många intressanta synpunkter

under förmiddagen. Naturligtvis har det varit en stor spridning i

uppfattningarna, som delvis bygger på skilda ingångar i frågeställningarna, och

vi har givetvis bjudit in personer med skilda uppfattningar just för att få den

här spridningen.

En sak som varit glädjande är att alla gemensamt har gett bilden att de behov

av olika slag som samhället har behöver lösas genom bra arbeten för kunniga

människor. Åke Andersson och Casten von Otter har fört fram spännande tankar om

en annan finansiering av den sociala tryggheten. Även om jag mycket snabbt

tyckte att kravspecifikationen starkt påminde om det vi har i dag kan ju

möjligen lösningarna bli helt annorlunda. Det återstår att se. Åke Andersson

flaggade för att han skulle komma med en essä i frågan.

Övriga kommentatorer från förbunden, från AMS och från Arbetslivscentrum

tackar jag som sagt också. Vi kommer så småningom att sammanställa materialet

på samma sätt som vi gjorde vid det tidigare seminariet, och det kommer att

finnas tillgång till både text och bild för dem som är intresserade.

Än en gång: Varmt tack! Jag förklarar seminariet avslutat.

Bild 1

Bild 2

Bild 3

Bild 4

Bild 5

Bild 6

Bild 7

Bild 8

Bild 9

Bild 10

Bild 11

Bild 12

Bild 13

Bild 14

Bild 15

Bild 16

Bild 17

Bild 18

Bild 19

Bild 20

Bild 21

Bild 22

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 3

Motionerna 4

Allmän bakgrund

15

Utredning om arbetsmarknadspolitikens roll, omfattning, inriktning och

avgränsning 19

Utskottet 20

Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning 20

Propositionen 20

Motionerna 21

Utskottets överväganden 24

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader 29

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 30

Inledning 30

Arbetslivsutveckling (ALU) 32

Arbetsmarknadsutbildning 34

Omfattning 34

Utformning av arbetsmarknadsutbildning 36

Regler och nivå för utbildningsbidragen 37

Resebidragen m.m. 40

Ungdomsfrågor 41

Utbildningsvikariat 48

Beredskapsarbete och rekryteringsstöd 50

Starta-eget-bidrag 52

Särskilda grupper och områden på arbetsmarknaden 53

Offentliga sektorn m.m. 53

Frågor om kvinnors sysselsättning 58

Insatserna för flyktingar och invandrare 60

Arbetsmarknadsåtgärder i övrigt 63

Medelsanvisning 65

Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten 66

Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet, m.m. 67

Hemställan 67

Reservationer

1. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning (mom. 1),

(s) 74

2. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning (mom. 1),

(nyd) 76

3. Rationalisering av arbetsförmedlingskontoren (mom. 2), (nyd) 77

4. Resurserna under förvaltningskostnadsanslaget (mom. 4), (s) 77

5. Omfattningen av ALU (mom. 9, motiveringen), (s) 78

6. Omfattning av arbetsmarknadsutbildning (mom. 10), (s) 78

7. Enhetlig administration för vuxenutbildning (mom. 12), (nyd) 78

8. Utbildningsbidrag för ungdomar m.fl. (mom. 17), (s) 79

9. Resebidragen m.m. (mom. 21), (m, fp, c, kds) 79

10. Inriktningen av ungdomspraktiken (mom. 22), (s) 80

11. Befrielse från finansieringsbidrag vid ungdomspraktik (mom. 24),

(s) 80

12. Befrielse från finansieringsbidrag vid ungdomspraktik (mom. 24),

(nyd) 81

13. Vidareutveckling av ungdomspraktiken (mom. 25), (nyd) 82

14. Ungdomsintroduktion (mom. 26), (s) 82

15. Akademikerpraktiken (mom. 30), (s) 83

16. Akademikerpraktiken (mom. 30), (nyd) 84

17. Utbildningsvikariatens omfattning (mom. 32), (s) 84

18. Volymen av beredskapsarbete och rekryteringsstöd (mom. 34), (s) 85

19. Volymen av beredskapsarbete och rekryteringsstöd (mom. 34),

(nyd) 85

20. Statsbidragens omfattning vid beredskapsarbete (mom. 35), (s) 86

21. Sysselsättning och den offentliga sektorn (mom. 38), (s) 86

22. Sysselsättning och den offentliga sektorn (mom. 38), (nyd) 87

23. Användningen av innevarande budgetårs anslag (mom. 40), (nyd) 88

24. Kvinnors arbetslöshet och svårigheter på arbetsmarknaden (mom. 41,

motiveringen), (s) 89

25. Praktik för invandrare (mom. 42), (m, fp, c, kds) 89

26. Invandrare och svenskundervisning (mom. 44), (nyd) 90

27. Nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 45), (nyd) 90

28. Nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 45, motiveringen), (s)

91

29. Det generella anställningsstödet, GAS (mom. 47), (nyd) 92

30. Innehållande av 1 940 600 000 kr (mom. 50), (m, fp, c, kds) 92

31. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 51),

(s) 93

32. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 51),

(nyd) 93

Särskilda yttranden 94

1. Utbildningsbidrag för ungdomar m.fl. (mom. 17), (nyd) 94

2. Resebidragen m.m. (mom. 21), (nyd) 94

3. Starta-eget-bidraget (mom. 37), (v) 94

Meningsyttring av suppleant (mom. 1, 5, 8, 9, 11, 15, 23, 27, 28, 43, 49

och 51) 95

Bilagor

Bilaga 1, propositionens lagförslag 98

Bilaga 2, reservanternas lagförslag101

Bilaga 3, Finansutskottets yttrande 102

Bilaga 4, Protokoll från utfrågning den 2 december 1993106