Bet. 1993/94:AU12

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1993/94:AU12

Arbetslivspolitik

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga

Innehållsförteckning

1993/94

AU12

I detta betänkande behandlar utskottet avsnitt B. Arbetsliv,

punkterna B 1--B 8, i proposition 1993/94:100 bilaga 11

(Arbetsmarknadsdepartementet).

De återstående punkterna, i det aktuella avsnittet, B 9--B12,

Arbetsdomstolen m.m., återfinns i betänkande 1993/94:AU20.

I betänkandet behandlas också punkten A 2 under avsnitt A.

Arbetsmarknad m.m. i propositionen såvitt gäller regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag i

budgetpropositionen till anslag på arbetslivsområdet om totalt

ca 13 400 miljoner kronor. I anslutning härtill behandlas ett

trettiotal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1994.

För att främja sysselsättningen för arbetshandikappade

förordar utskottet att sammanlagt ca 12 800 miljoner kronor

anvisas för sådana åtgärder. Av detta belopp går i runda tal 800

miljoner kronor till yrkesinriktad rehabilitering, 7 100

miljoner kronor till särskilda åtgärder för arbetshandikappade

innefattande lönebidrag, bidrag till arbetshjälpmedel,

arbetsbiträde och näringshjälp samt utbildningsbidrag till

inskrivna vid arbetsmarknadsinstituten (Ami). 4 900 miljoner

kronor går till bidrag till driften av Samhallkoncernen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om inriktningen av

de särskilda åtgärderna för arbetshandikappade och förslag om

regeländringar som berör näringshjälp, skyddat arbete hos

offentliga arbetsgivare (OSA) och lönebidrag.

I de inledande avsnitten av betänkandet tar utskottet upp den

allmänna inriktningen av arbetslivspolitiken med anledning av

vad som anförs i budgetpropositionen och partimotioner från

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Vidare diskuteras om

företagshälsovården bör regleras genom lag eller kollektivavtal.

Några initiativ i dessa frågor föreslås inte av utskottet.

Utskottet tillstyrker slutligen ett förslag från regeringen om

att Arbetsmiljöfondens uppgifter i fortsättningen enbart skall

regleras i myndighetens instruktion, och inte som hittills även

i socialavgiftslagen.

Till betänkandet har fogats reservationer från

Socialdemokraternas företrädare i utskottet. Vänsterpartiets

företrädare har avgett en meningsyttring.

Propositionen

I proposition 1993/94:100 bilaga 11

(Arbetsmarknadsdepartementet) föreslår regeringen att riksdagen

dels under punkterna

B 1 (s. 70--76)

till Arbetarskyddsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 385 710 000 kr.

B 2 (s. 76--81)

till Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 172 744 000 kr.

B 3 (s. 81--85)

till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1994/95

anvisar ett ramanslag på 781 448 000 kr.

B 4 (s. 85--88)

till Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet för

budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

B 5 (s. 88--99)

1. godkänner att inriktningen av de särskilda åtgärderna för

arbetshandikappade skall vara i enlighet med vad regeringen

förordat (avsnitt 2.3),

2. godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga

om näringshjälp (avsnitt 2.4.1),

3. godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga

om skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) (avsnitt

2.4.1),

4. godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga

om anställning med lönebidrag (avsnitt 2.4.1),

5. godkänner vad regeringen har förordat i fråga om

bidragsgrundande månadslön (avsnitt 2.4.2),

6. till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för

budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 7 123 169

000 kr.

B 6 (s. 99--107)

till Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåret 1994/95

anvisar ett reservationsanslag på 4 900 297 000 kr.

B 7 (s. 107)

till Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m. för

budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

B 8 (s. 108--110)

till Arbetslivscentrum för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 34 512 000 kr.

dels

antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om

ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, (s. 30--31,

57--58 och 68).

Propositionens lagförslag återfinns i bilaga till

betänkandet.

Motionerna

1993/94:A202 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lag om obligatorisk företagshälsovård.

1993/94:A214 av Marianne Jönsson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om arbete åt funktionshindrade.

1993/94:A224 av Hans Andersson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

begränsningen som avser bidrag till arbetsbiträde bör slopas

enligt vad i motionen anförts om handikappades möjlighet att få

ett sådant bidrag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

begränsningen om att lönebidrag och bidrag till arbetsbiträde

inte får överstiga den totala lönesumman bör slopas,

3. att riksdagen till Arbetsbiträde för budgetåret 1994/95

anslår 1 700 000 kr utöver vad regeringen anslagit,

1993/94:A231 av Bo Nilsson och Jan Andersson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det ytterst allvarliga läget på

arbetsmarknaden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en utvärdering av de flexibla

lönebidragen,

3. att riksdagen hos regeringen i god tid före en

konjunkturuppgång begär förslag till lösning av

handikappkansliernas möjlighet att anställa personal med

lönebidrag,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ytterligare platser med lönebidrag,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en ordentlig inventering görs om de

handikappades situation på arbetsmarknaden,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbetsbiträde för handikappade,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av medel för att genomföra en

försöksverksamhet med stödpersoner för arbetshandikappade,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ytterligare åtgärder för att

skapa nya arbetstillfällen för handikappade.

1993/94:A233 av Marianne Jönsson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om vägledningsinsatser för funktionshindrade skolungdomar.

1993/94:A237 av Hans Andersson m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

finansiering av företagshälsovården enligt vad i motionen

anförts,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om huvudansvaret för rehabilitering,

utredningar och åtgärder samt bestraffning vid arbetsskador och

i arbetsmiljöärenden.

1993/94:A241 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att intensifiera ansträngningar att ge

handikappade ett eget arbete.

1993/94:A249 av Bo Nilsson och Jan Andersson (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att Samhall får

fortsätta att utvecklas med nya verksamheter såsom service och

tjänster,

2. att riksdagen hos regeringen begär att Samhall får i

uppdrag att redovisa en plan för en långsiktig successiv

utbyggnad av antalet arbetstillfällen i enlighet med

Handikapputredningens förslag.

1993/94:A250 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inriktningen av arbetslivspolitiken.

1993/94:A251 av Börje Nilsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om en utvidgning

av personkretsen för skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare

(OSA),

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om att använda de

s.k. otraditionella medlen för försök med särskild anordnad

sysselsättning för personer med svårare funktionshinder,

3. att riksdagen begär att regeringen under våren återkommer

med förslag till utformning av en kommunal

sysselsättningsgaranti i enlighet med Handikapputredningens

förslag,

4. att riksdagen under anslaget Bidrag till Samhall Aktiebolag

utöver vad regeringen har föreslagit anslår 150 000 000 kr för

budgetåret 1994/95,

5. att riksdagen minskar anslaget Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade med 150 000 000 kr,

6. att riksdagen begär att regeringen snarast under våren

återkommer med förslag till lagstiftning om arbetslivets

tillgänglighet för funktionshindrade i enlighet med

Handikapputredningens förslag,

7. att riksdagen beslutar att antalet arbetstillfällen för

arbetshandikappade inom Samhall för 1994/95 skall utökas till

att gälla motsvarande minst 33,0 miljoner arbetstimmar.

1993/94:A254 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

22. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag i

proposition 1993/94:100 i fråga om bidragsgrundande månadslön

vid lönebidrag,

24. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag i

proposition 1993/94:100 till ändring i 4 kap. 8 § lagen

(1981:691) om socialavgifter,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den framtida inriktningen av politiken för

arbetslivets förnyelse,

29. att riksdagen hos regeringen begär att ett förslag om

obligatorisk företagshälsovård utarbetas med en inriktning

enligt vad som anförts i motionen.

1993/94:Sf261 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär ett samlat program för

förebyggande och rehabiliterande företagshälsovård i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1993/94:So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag om

allmän företagshälsovård enligt vad i motionen anförts om

företagshälsovårdens unika möjligheter att nå gruppen med en hög

alkoholkonsumtion.

1993/94:So275 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en

sysselsättningsgaranti enligt Handikapputredningens förslag,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ändrade regler för statsbidrag till

löneanställningar inom handikapporganisationerna.

1993/94:So479 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

6. att riksdagen begär att regeringen enligt vad i motionen

anförts ger Arbetsmarknadsstyrelsen i uppdrag att utarbeta

metoder för att ta in fler i arbetslivet och tar hänsyn till de

psykiskt handikappades behov av en lång och tålmodig inslussning

till arbetslivet,

8. att riksdagen hos regeringen begär att särskilda insatser

görs så att platsantalet för psykiskt handikappade kan utökas

kraftigt hos Samhall.

Utskottet

Inledning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

anslagsframställningar under avsnittet Arbetslivsfrågor i årets

budgetproposition. Det gäller anslaget till Arbetarskyddsverket,

Arbetsmiljöinstitutet, yrkesinriktad rehabilitering, särskilda

åtgärder för arbetshandikappade, Samhall AB och

Arbetslivscentrum. Utskottet behandlar vidare ett förslag om att

användningen av Arbetsmiljöfondens tillgångar i fortsättningen

endast skall regleras i myndighetens instruktion.

Innan utskottet går in på dessa frågor behandlar utskottet i

de närmast följande avsnitten några allmänna frågor om

arbetslivspolitikens inriktning och om företagshälsovården.

Arbetslivspolitik

I den föreliggande delen av budgetpropositionen (s. 19--20)

ger arbetsmarknadsministern en sammanfattande redovisning för

sin syn på den aktuella utvecklingen på arbetslivsområdet.

Arbetsmarknadsministern ser med oro på den höga arbetslösheten

som riskerar att ha en återhållande effekt på de anspråk som

ställs på arbetet och på arbetsmiljöarbetet. Situationen kräver

därför insatser från samhällets sida för att upprätthålla

säkerhet och hälsa i arbetet och för att förnyelsen av

arbetslivet skall fortsätta. Några förändringar i den förda

politiken föreslås inte.

Socialdemokraterna förespråkar i partimotion A254 (yrk. 25) en

fortsatt offensiv för arbetslivets förnyelse för att skapa det

goda arbetet. En sådan offensiv kräver politiska initiativ bl.a.

när det gäller ekonomiska styrmedel, kompetensutveckling, aktivt

arbetsmiljöarbete, arbetstider och arbetsrätt. Motionärerna

menar att i takt med att jobben förbättras och blir mer

innehållsrika kommer utslagningen från arbetslivet att minska

och människors arbetsglädje att öka. Samtidigt kommer

produktiviteten på arbetsplatserna att öka och konkurrenskraften

att stärkas. Likaså minskar samhällets kostnader för ohälsa och

utslagning.

Som en följd av denna politik har mycket positiva resultat

redan uppnåtts, och ett intensivt förändringsarbete pågår på

arbetsplatserna. Enligt motionärerna försvåras den beskrivna

offensiven av regeringen som uppenbarligen inte är intresserad

av att driva förnyelsen utan i stället ägnar sig åt att försvaga

löntagarnas ställning, avskaffa företagshälsovården, försvåra

arbetsmiljöarbetet och försämra gällande ersättningar.

Motionärerna föreslår med hänvisning härtill ett

tillkännagivande till regeringen av vad de anfört om den

framtida inriktningen av politiken för arbetslivets förnyelse.

Även Vänsterpartiet betonar i motion A250 (yrk. 39) det stora

behovet av att förbättra arbetsmiljön och utveckla

företagshälsovård och rehabiliteringsinsatser. Bl.a. den

pågående avrustningen av företagshälsovården befaras leda till

en ökning av det redan stora antalet förtidspensioneringar. Som

positiva framtidssatsningar pekar motionärerna på det i motionen

framlagda förslaget om fonder för försöksverksamhet med

arbetstidsförkortning, förnyelse och kompetenshöjning i

arbetslivet. Förändringsarbetet menar motionärerna bör avse både

arbetsinnehåll och arbetsorganisation. De anställda bör ges

större delaktighet och självbestämmande. Att bekämpa ohälsan i

arbetslivet kan förenas med demokratiska arbetsrättsreformer,

ökad livskvalitet genom arbetstidsförkortning och ökad

produktivitet. Motionärerna föreslår ett tillkännagivande till

regeringen om vad de anfört om inriktningen av

arbetslivspolitiken i stort.

Utskottet delar åsikten att det under de senaste åren har

uppnåtts positiva resultat i arbetsmiljöarbetet och att det på

många håll pågår ett intensivt förändringsarbete. Av stor

betydelse för denna utveckling har varit dels 1991 års

reformering av arbetsmiljölagstiftningen, som i sina huvudlinjer

vann en bred enighet i riksdagen, dels de initiativ och

ekonomiska stimulanser till förändring och nytänkande på

arbetsplatserna som blivit möjliga genom Arbetslivsfondens

verksamhet.

Som framhållits i propositionen och i motionerna krävs

fortsatta insatser från samhällets sida för att vidmakthålla de

resultat som nåtts och för att förnyelsen av arbetslivet skall

fortsätta. Fortfarande finns på många arbetsplatser

arbetsmiljöer med stor risk för olycksfall och ohälsa för de

anställda. Förutom stora skillnader mellan olika yrkesgrupper i

fråga om arbetsmiljörisker finns också betydande skillnader i

riskhänseende mellan kvinnor och män. Att ytterligare minska

arbetsskadorna, de långa sjukskrivningarna och

förtidspensioneringarna är av största vikt såväl för den

enskilde som för samhället.

Enligt utskottets mening finns det inte några väsentliga

skillnader i uppfattningen om behovet av en god arbetsmiljö och

ett fortsatt förändringsarbete på arbetsplatserna. Med hänsyn

härtill anser utskottet att det inte finns behov för riksdagen

att göra ett särskilt uttalande till regeringen om inriktningen

av politiken för arbetslivets förnyelse. Motionerna A250 (v) och

A254 (s) avstyrks sålunda i här behandlade delar av utskottet.

Företagshälsovård

Riksdagen beslutade under våren 1992 att det generella

statsbidraget till företagshälsovården skulle upphöra vid

utgången av året. Med anledning härav tillsatte regeringen en

särskild utredare för att se över företagshälsovårdens

organisation och finansiering. Utredaren som avslutade sitt

arbete i oktober 1992 har överlämnat betänkande FHU92 (SOU

1992:103) till regeringen.

Utredaren föreslår som huvudalternativ att den offentliga

styrningen av företagshälsovården upphör. Förslaget utgår från

att arbetsmarknadens parter träffar sådana kollektivavtal, som

stödjer en flexibel och effektiv resursanpassning för arbetet

med arbetsmiljö och rehabilitering. Utredarens alternativa

förslag innebär att bestämmelser med krav på företagshälsovård

förs in i arbetsmiljölagen. Detta förslag läggs fram under

förutsättning att en avtalsreglering, som täcker den helt

övervägande delen av arbetsmarknaden, inte finns.

Betänkandet har remissbehandlats. Flertalet av

remissinstanserna anser att frågan om företagshälsovård bör

lösas avtalsvägen.

Avtal om företagshälsovård har hittills träffats inom några

avtalsområden. Statens arbetsgivarverk (SAV) och de fackliga

organisationerna inom den statliga sektorn träffade i november

1991 ett nytt avtal om företagshälsovården med ikraftträdande

den 1 juli 1992. Avtalet reglerar bl.a. företagshälsovårdens

mål, uppgifter och arbetssätt samt partsrepresentation. På det

kommunala området har parterna i en särskild överenskommelse,

träffad i maj 1993, redovisat ett gemensamt synsätt om kompetens

inom arbetsmiljö- och rehabiliteringsområdet, där

företagshälsovården kan vara en sådan resurs. Inom den privata

sektorn har träffats ett antal avtal, och förhandlingar pågår

inom ytterligare ett antal avtalsområden.

I budgetpropositionen förklarar regeringen sin avsikt att

ytterligare en tid avvakta resultaten av de pågående

förhandlingarna innan man tar ställning till frågan om behovet

av ändrad lagstiftning på området. Regeringen uttalar vidare att

det är angeläget att parterna inom områden, som för närvarande

inte är föremål för förhandlingar, snarast kommer fram till en

lösning avtalsvägen.

Regeringen har i november 1993 uppdragit åt Arbetsmiljöfonden

att stödja utvecklingen av ett system för kvalitetssäkring inom

företagshälsovården.

I tre motioner föreslås en obligatorisk företagshälsovård,

dvs. en genom lag fastlagd skyldighet för arbetsgivarna att

tillhandahålla företagshälsovård åt sina anställda.

Socialdemokraterna framhåller i partimotion A254 (yrk. 29)

företagshälsovårdens betydelse inte minst för de små och

medelstora företagen. Med hänvisning till avvecklingen av

statsbidragen och till att det inte finns avtal om

företagshälsovård inom alla områden, exempelvis inte på

LO/SAF-området, anser de, att lagstiftning bör tillgripas,

vilket också, tillägger de, ligger i linje med Sveriges

åtaganden enligt gällande ILO-konvention om företagshälsovården.

Även Lisbeth Staaf-Igelström förordar i motion A202 (s) ett

tillkännagivande från riksdagen om att det bör införas en lag om

obligatorisk företagshälsovård.

I Vänsterpartiets alkoholpolitiska motion So247 (yrk. 16)

föreslås en lag om allmän företagshälsovård i syfte att nå

gruppen med hög alkoholkonsumtion. För att företagshälsovården i

det arbetet skall få en friare ställning gentemot företagen

förespråkar motionärerna att landsting resp. de landstingsfria

kommunerna övertar huvudmannaskapet.

Utskottet behandlade motsvarande motionsyrkanden under

föregående riksmöte. Då som nu utgår utskottet från att den av

motionärerna begärda lagstiftningen om företagshälsovård skall

tillgripas för det fall att det inte visar sig möjligt för

parterna på arbetsmarknaden att träffa avtal om

företagshälsovården och dess organisation. Av vad regeringen

anfört i budgetpropositionen framgår att man inom

regeringskansliet är beredd att ta ställning till frågan om en

eventuell lagstiftning om företagshälsovården men att man tills

vidare avvaktar pågående förhandlingar inom några avtalsområden.

Utskottet anser alltjämt att det inte är påkallat för

riksdagen att i enlighet med yrkandena i motionerna A254 yrkande

29 (s) och A202 (s) uppmärksamma regeringen på möjligheten att

lagstifta om företagshälsovård för det fall frågan inte regleras

genom avtal. Utskottet avstyrker därför nämnda motionsyrkanden,

i förekommande fall i motsvarande del. Inte heller anser

utskottet att riksdagen av alkoholpolitiska skäl bör inskrida

med lagstiftning utan att först pröva möjligheterna till

avtalsreglering och avstyrker därmed även motion So247 (v) i

berörd del.

Socialdemokraterna lämnar i partimotion A254 (yrk. 29) också

förslag om inriktningen av en obligatorisk

företagshälsovård. De föreslagna riktlinjerna innebär att

företagshälsovården skall vara en opartisk expertresurs, att det

i verksamheten skall ingå både fysisk och psykisk miljö liksom

sociala frågor, att företagshälsovården i första hand skall

arbeta med förebyggande arbetsmiljöverksamhet och att

företagshälsovården skall uppfylla kraven i ILO:s konvention nr

161.

I partimotion Sf261 (yrk. 5) om välfärden framställer

Socialdemokraterna ett yrkande om ett samlat program för

förebyggande och rehabiliterande företagshälsovård, avsett att

inrättas inom ramen för en ny sjuk- och arbetsskadeförsäkring.

Företagshälsovården föreslås också aktivt delta i det

förändringsarbete som krävs för att utveckla

arbetsorganisationen mot ökad kompetens och självbestämmande för

de anställda. Socialdemokraterna vill genomföra

försöksverksamhet med sammanslagna finansiella resurser och

samverkan mellan olika huvudmän som ett led i ett samordnat

förebyggande och rehabiliterande arbete för att förbättra

arbetsmiljöerna på de sämsta arbetsplatserna. I motionen betonas

slutligen att det är angeläget att öka arbetsmarknadens parters

ansvar för såväl kampen mot ohälsa som strävan till en bättre

arbetsmiljö.

Vänsterpartiet förespråkar i motion A237 (yrk. 2) vissa

principer för företagshälsovårdens finansiering. Verksamheten

bör enligt motionen huvudsakligen finansieras av arbetsgivaren

och man avvisar tanken på ett avgiftssystem knutet till

försäkringsbolag. Partiet förordar en differentiering av

arbetsgivarens avgift grundad på företagets arbetsskadenivå,

eventuellt enligt finsk modell med en 15-gradig skala.

Vänsterpartiet föreslår vidare (yrk. 7) ett tillkännagivande

till regeringen om att det behövs en klarare reglering av

företagshälsovårdens, försäkringskassans och yrkesinspektionens

samverkans- och ansvarsområden.

Utskottet behandlade motsvarande motionsyrkanden under det

föregående riksmötet. Utskottet förklarade därvid att man

anslutit sig till uppfattningen att möjligheterna att få till

stånd en avtalsreglering av företagshälsovården och dess

verksamhet borde avvaktas och att det följaktligen var för

tidigt att dra upp riktlinjer för hur en lagstadgad

företagshälsovård borde utformas. Utskottet har fortfarande

samma uppfattning och avstyrker motionerna A237 (v), A254 (s)

och Sf261 (s) i här aktuella delar.

Arbetsmiljöfonden

Arbetsmiljöfondens verksamhet finansieras enligt lagen

(1981:691) om socialavgifter genom den arbetarskyddsavgift som

ingår i arbetsgivaravgiften. Både i denna lag och i förordningen

(1991:1158) med instruktion för Arbetsmiljöfonden anges de

ändamål för vilka kan utgå bidrag ur arbetsmiljöfonden.

När fondens uppgifter har förändrats har det genom denna

konstruktion inte varit tillräckligt att göra ändringar i

instruktionen, utan det har varje gång även krävts en ändring i

lagen om socialavgifter.

Regeringen föreslår nu att användningen av Arbetsmiljöfondens

tillgångar i fortsättningen regleras endast i myndighetens

instruktion. I propositionen sägs att det är önskvärt att

förändringar i fondens uppgifter i fortsättningen kan genomföras

på ett enklare sätt än hittills. Det bör vara fullt tillräckligt

att i 4 kap. 8 § socialavgiftslagen ange att den aktuella delen

av arbetarskyddsavgiften förs till Arbetsmiljöfonden. Någon

ytterligare precisering i lagen av hur fondens medel skall

användas är inte nödvändig.

Frågan om att avveckla arbetarskyddsavgiften och som en

lagteknisk följd därav upphäva bestämmelsen i 4 kap. 8 §

socialavgiftslagen om användningsområdet för

arbetarskyddsavgiften aktualiserades i slutet av år 1992 genom

bl.a. regeringens proposition 1992/93:50, Åtgärder för att

stabilisera den svenska ekonomin. Arbetsmarknadsutskottet

tillstyrkte vid detta tillfälle förslaget i ett yttrande till

finansutskottet (1992/93:AU2y). Finansutskottets majoritet

tillstyrkte emellertid ett socialdemokratiskt förslag att

behålla arbetarskyddsavgiften och avstyrkte regeringens förslag

i denna del (1992/93:FiU1). Riksdagen följde finansutskottet

(rskr. 134). Arbetsmiljöfondens arbetsuppgifter kom således även

fortsättningsvis att regleras förutom i myndighetens instruktion

i socialavgiftslagen.

Socialdemokraterna motsätter sig i partimotion A254 (yrk. 24)

regeringens förslag och kräver att riksdagen också i

fortsättningen skall besluta om fondens uppgifter. Motionärerna

framhåller att bristen på motiv för förändringen tyder på att

regeringen endast tycks sträva efter att minska riksdagens

inflytande över det aktiva arbetsmiljöarbetet.

Utskottet delar uppfattningen att det är tillräckligt om

fondens uppgifter utförligt anges i myndighetens instruktion.

Härigenom kan nödvändiga förändringar i fondens uppgifter

genomföras snabbare. Med avstyrkande av motion A254 i berörd del

föreslår utskottet att riksdagen antar det till propositionen

fogade förslaget till lag om ändring i lagen om socialavgifter.

Arbetarskyddsverket

1992/93 Utgift 361 859 000

1993/94 Anslag 381 411 000

1994/95 Prop. 385 710 000

Regeringen föreslår under punkt B 1 (s. 70--76) att riksdagen

skall anvisa ett ramanslag på 385 710 000 kr för nästa budgetår.

Utskottet tillstyrker den begärda medelsanvisningen.

Arbetsmiljöinstitutet

1992/93 Utgift 174 582 000

1993/94 Anslag 170 612 000

1994/95 Prop. 172 744 000

Regeringen föreslår under punkt B 2 (s. 76--81) att riksdagen

skall anvisa ett ramanslag på 172 744 000 kr för nästa budgetår.

Utskottet tillstyrker den begärda medelsanvisningen.

Arbetshandikappade

Arbetshandikappades sysselsättning

Bo Nilsson och Jan Andersson (s) föreslår i motion A231 (yrk.

1) att riksdagen skall ge regeringen till känna vad som anförts

i motionen om det ytterst allvarliga läget på arbetsmarknaden

för handikappade. De påpekar att oberoende av hög- eller

lågkonjunktur har tidigare år antalet kvarstående arbetssökande

handikappade varit tämligen konstant. Under den nu rådande

lågkonjunkturen är situationen emellertid en annan. Antalet

kvarstående sökande med handikapp har ökat drastiskt.

Motionärerna begär (yrk. 5) vidare en ordentlig inventering av

de handikappades situation på arbetsmarknaden. Statistiken bör

inkludera hur hög den verkliga arbetslösheten är i denna grupp,

så att man kan bedöma vilka arbetsmarknadspolitiska åtgärder som

är mest relevanta.

Charlotte Branting m.fl. (fp) påtalar i motion A241 (yrk. 3)

också att det inte skedde någon markant nedgång i antalet

arbetslösa handikappade under högkonjunkturen i slutet av

1980-talet. Dagens arbetslöshet drabbar först de handikappade,

särskilt människor med omfattande funktionshinder. Motionärerna

anser att regeringen bör ges till känna att ansträngningarna för

att bereda handikappade tillträde till arbetsmarknaden måste

intensifieras inom flera områden. Arbetsförmedlingarna bör följa

upp hur handikappade ungdomar vinner inträde på arbetsmarknaden

efter avslutade studier.

Utskottet instämmer i motionärernas bedömning att det aktuella

arbetsmarknadsläget påtagligt har försämrat de handikappades

möjligheter till anställning. Enligt AMS rapport 1993:6

Arbetsmarknadsutsikterna 1994 har länsarbetsnämnderna redovisat

att det blivit allt svårare att få ut handikappade på

arbetsmarknaden. En intervjuundersökning av arbetsförmedlingen

visar att arbetsgivare har blivit mindre benägna att nyrekrytera

med lönebidrag. De handikapp som dominerar är rörelsehinder och

socialmedicinska handikapp. Även ett ökat antal

lönebidragsanställda har blivit arbetslösa i samband med varsel

om uppsägning. Till detta kommer att Ami fått ökade svårigheter

att få fram arbetsprövningsplatser och att dessa mera sällan än

tidigare resulterar i en anställning. Enligt AMS väntas mot den

angivna bakgrunden arbetslösheten bland handikappade ytterligare

stiga under prognosperioden. Enligt den nämnda AMS-rapporten

fanns i slutet av september förra året 15 000 arbetslösa med

arbetshandikapp vid landets arbetsförmedlingar, vilket var 4 000

fler än motsvarande tid året innan. Arbetslösheten bland

arbetshandikappade har dock ökat i mindre utsträckning än bland

flertalet andra kategorier av sökande. I rapporten betonas att

de redovisade arbetslöshetstalen underskattar problemen på

arbetsmarknaden för arbetshandikappade.

Som utskottet redovisade under föregående riksmöte

(1992/93:AU12) har 1989 års Handikapputredning i sitt

slutbetänkande (SOU 1992:52) belyst arbetsmarknadssituationen

för arbetshandikappade. Antalet helt arbetslösa uppgick enligt

utredningen budgetåret 1991/92 till ca 28 000 varje månad, att

jämföra med ett månadsgenomsnitt på 17 400 personer budgetåret

1989/90. Enligt utredningen har det absoluta flertalet av de

personer som ingått i utredningens primära målgrupp inte varit

registrerade som arbetssökande.

När det gäller den uppföljning av insatser för unga

handikappade som efterlyses i motion A241 kan utskottet hänvisa

till de uppgifter som lämnas i budgetpropositionen (s. 90)

beträffande uppföljningen av AMV:s insatser för unga

handikappade. Verksamheten med särskilda insatser för unga

handikappade (UH-verksamheten) utvecklades i en

försöksverksamhet under tiden 1986/87--1989/90 och är sedan

budgetåret 1990/91 en del av den reguljära verksamheten vid

Af/Ami. Verksamheten omfattar dels ungdomar som har

förtidspension eller sjukbidrag födda 1962, 1963 eller senare,

dels skolungdomar med handikapp i samverkan med skolan.

En något utförligare redovisning än som lämnas i

budgetpropositionen om uppföljningen av UH-verksamheten

återfinns i AMS informationsskrift Unga handikappade hösten 1993

(Information från Vägledningsenheten 1994:2). Det framgår här

bl.a. att under tiden juli--december 1993 fick 1 173 ungdomar

med förtidspension del av Af/Ami:s insatser. Av dessa var det

604 ungdomar eller 51,5 % som fick arbete, ungdomspraktik eller

utbildning. Det var drygt 130 fler än motsvarande period år

1992.

När det sedan gäller motionskraven på insatser vill utskottet

först hänvisa till budgetpropositionen (s. 2) om inriktningen av

arbetslivspolitiken där det sägs att de arbetshandikappades

ställning på arbetsmarknaden behöver stärkas ytterligare. Det

gäller främst för dem som har svårare funktionshinder. För det

andra skall enligt propositionen (s. 95) insatser för

arbetshandikappade fortsatt prioriteras och inriktas på att fler

skall kunna få arbete eller utbildning.

De anslag för nästa budgetår som regeringen föreslår för olika

handikappåtgärder och som utskottet redovisar i det följande

ligger sammantagna på samma nivå som innevarande budgetår, dvs.

omkring 12 800 miljoner kronor. Från anslagen finansieras

arbetsprövning, arbetsträning, arbetshjälpmedel, lönebidrag och

arbete i skyddade former m.m. Det är fråga om åtgärder som

successivt vuxit fram de senaste decennierna under ständiga

omprövningar från statsmakternas sida.

Utskottet kan inte finna annat än att de handikappades

situation på arbetsmarknaden och insatsbehoven är uppmärksammade

i regeringskansliet och att uttalanden härom från riksdagens

sida därför inte är erforderliga. Utskottet avstyrker nu

behandlade delar i motionerna A231 (s) och A241 (fp).

Såväl Börje Nilsson som Jan Fransson m.fl. (alla s) vill i

motionerna A251 (yrk. 3) resp. So275 (yrk. 5), mot bakgrund av

det utsatta läget i arbetslivet för personer med

funktionshinder, förverkliga Handikapputredningens förslag om en

kommunal sysselsättningsgaranti. I den förstnämnda motionen

(yrk. 6) förordas vidare, i enlighet med utredningens förslag,

att det införs en ny särskild lagstiftning om arbetslivets

tillgänglighet för funktionshindrade. Riksdagen bör enligt

motionärerna begära att regeringen återkommer med ett förslag i

ämnet -- och enligt Börje Nilsson bör detta ske redan under

våren.

Ett tillkännagivande om behovet av en utredning med uppgift

att belysa möjligheterna att vidga arbetsmarknaden för

handikappade begärs av Bo Nilsson och Jan Andersson (s) i motion

A231 (yrk. 8).

En översyn av delar av åtgärdssystemet har gjorts av den

nämnda Handikapputredningen i dess slutbetänkande, (SOU 1992:52)

Ett samhälle för alla. Utredningen lämnar förslag om bl.a. en

kommunal sysselsättningsgaranti och en lag om arbetslivets

tillgänglighet för funktionshindrade. Frågan om en

sysselsättningsgaranti togs upp i regeringens proposition

1992/93:159 men föranledde inget förslag. Reformen har i

nuvarande statsfinansiella läge inte bedömts genomförbar. Enligt

vad utskottet erfarit bereds frågan om en lag om arbetslivets

tillgänglighet inom regeringskansliet. Det pågående

beredningsarbetet bör avvaktas. Utskottet kan inte ställa sig

bakom vare sig motionskravet rörande en kommunal

sysselsättningsgaranti eller kravet på tillkännagivande om

behovet av utredning. Motionerna A231 (s), A251 (s) och So275

(s) avstyrks därmed i nu behandlade delar.

Vänsterpartiet anför i motion So479 (yrk. 6) att det ordinarie

rehabiliteringssystemet fungerar otillfredsställande för de

psykiskt handikappade. Partiet menar att riksdagen skall begära

att regeringen ger AMS i uppdrag att utveckla metoder för att ta

in fler i arbetslivet där hänsyn tas till gruppens behov av

långvarig inslussning.

Arbetsgivarnas ökade ansvar för bl.a. rehabilitering

uppmärksammas av Bo Nilsson och Jan Andersson (s) i motion A231

(yrk. 8). Motionärerna framhåller att arbetsgivare genom det

ökade ansvaret drar sig för att anställa personer med

funktionshinder och att redan anställda av rädsla för att mista

jobbet undviker att ställa krav på rehabiliteringsinsatser och

anpassning. Motionärerna befarar att erfarenheter rörande frågan

inte kommer att finnas med i det slutbetänkandet 1992 års

Arbetsrättskommitté kommer att avlämna. Motionärerna förordar

att frågan därför aktualiseras i särskild ordning.

Enligt vad utskottet erfarit pågår inom regeringskansliet ett

interdepartementalt översynsarbete när det gäller

rehabiliteringsområdet. Här ingår att studera

Riksförsäkringsverkets erfarenheter av förändringar i lagen om

allmän försäkring i fråga om arbetsgivarnas ansvar för

arbetsanpassning och rehabilitering. Ett uppdrag att göra en

sektorsövergripande analys av rehabiliteringsområdet kommer

troligen inom kort att initieras. Regeringskansliets pågående

arbete bör inte föregripas. Motionerna A231 (s) och So479 (v)

båda i motsvarande delar avstyrks därmed.

Yrkesinriktad rehabilitering

1992/93 Utgift 821 900 000

1993/94 Anslag 769 895 000

1994/95 Prop. 781 448 000

Anslaget finansierar verksamheten vid Ami samt

metodutveckling, forskning och personalutbildning inom den

yrkesinriktade rehabiliteringen.

Regeringen föreslår under punkt B 3 (s. 81--85) att riksdagen

för nästa budgetår skall anvisa ett ramanslag på 781 448 000 kr.

Vad som anförts och föreslagits i propositionen under denna

anslagspunkt lämnar utskottet utan erinran. Utskottet föreslår

att anslaget av riksdagen anvisas med det belopp som regeringen

har begärt.

Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet

1993/94 Anslag 1 000

1994/95 Prop. 1 000

I enlighet med regeringens förslag under punkt B 4 (s. 85--88)

bör anslaget till den intäktsfinansierade delen av

Ami-verksamheten (s.k. arbetslivstjänster) anvisas med ett

formellt belopp av 1 000 kr.

Särskilda åtgärder för arbetshandikappade

1992/93 Utgift 5 674 401 000 Reservation 1 038 127 000

1993/94 Anslag 6 956 220 000

1994/95 Prop. 7 123 169 000

Den helt övervägande delen av anslaget används för att bekosta

lönebidrag, dvs. lönesubventioner till enskilda och offentliga

arbetsgivare som ger anställning åt arbetshandikappade. I övrigt

bekostar anslaget bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade i

samband med anställning, arbetsbiträde och näringshjälp, dvs.

finansiell hjälp åt handikappade som startar egen verksamhet.

Fr.o.m. budgetåret 1993/94 betalas även utbildningsbidrag till

inskrivna vid Ami från anslaget.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen under punkt B 5

(s. 88--99) att riksdagen

1. godkänner att inriktningen av de särskilda åtgärderna för

arbetshandikappade skall vara i enlighet med vad regeringen

förordat (avsnitt 2.3),

2. godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga

om näringshjälp (avsnitt 2.4.1),

3. godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga

om skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) (avsnitt

2.4.1),

4. godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga

om anställning med lönebidrag (avsnitt 2.4.1),

5. godkänner vad regeringen har förordat i fråga om

bidragsgrundande månadslön (avsnitt 2.4.2),

6. till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för

budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 7 123 169

000 kr.

Inriktningen av de särskilda åtgärderna för arbetshandikappade

I budgetpropositionen redovisar regeringen följande slutsatser

av sin fördjupade prövning av AMS verksamhet vad gäller de

särskilda åtgärderna för arbetshandikappade. Insatser för

arbetshandikappade skall fortsatt prioriteras och inriktas på

att fler skall kunna få arbete eller utbildning. Inriktningen

bör vara att söka minska den genomsnittliga åtgärdskostnaden per

sysselsättningsmånad. Insatserna för unga handikappade skall

fortsätta i minst oförändrad omfattning. Övergångarna till

reguljära anställningar utan lönesubvention bör följas upp,

liksom insatserna för personer med svårare funktionshinder.

Marianne Jönsson (c) noterar i motion A214 regeringens

viljeinriktning att bereda fler arbetshandikappade arbete.

Motionären ifrågasätter emellertid om de föreslagna åtgärderna i

form av bl.a. vidgad OSA-verksamhet är rätt väg för att skapa

denna sysselsättning. Motionären menar att det hade varit bättre

att som Handikapputredningen förordat bygga vidare på de

nuvarande stödformerna lönebidrag och Samhall, i stället för att

experimentera med nya stödformer.

Till följd av AMS svårigheter att finna lönebidragsplatser och

OSA-platser och det härigenom betydande överskottet på anslaget

för 1992/93 förordas i motionen att de outnyttjade medlen i

stället används dels för fler arbetstillfällen hos Samhall, dels

för ökade insatser för att finna lönebidragsmöjligheter.

Det råder inga delade meningar om behovet av att prioritera

insatserna för de arbetshandikappade så att fler kan få

utbildning eller arbete. Mot bakgrund av att det, som motionären

också påtalat, finns svårigheter att finna lönebidragsplatser

och av att arbetshandikappade redan i dag prioriteras vid

rekryteringen till Samhall ser utskottet positivt på att nya

vägar prövas för att söka öka sysselsättningstillfällena för

arbetshandikappade. Utskottet återkommer närmare till de förslag

regeringen fört fram i kommande avsnitt. Motion A214 (c)

avstyrks därmed.

Näringshjälp

I dag lämnas näringshjälp till handikappade som vill börja

verksamhet som egna företagare med högst 30 000 kr till den som

även är berättigad till starta-eget-bidrag och annars med 42 000

kr.

Med anledning av förslag från AMS och Handikapputredningen

förordas i propositionen en höjning till 60 000 kr av

näringshjälpen. Det skall liksom hittills kunna kombineras med

starta-eget-bidrag. Det kompletterande bidraget på 12 000 kr

slopas.

Efter förslag av AMS förordas vidare att näringshjälp skall

kunna prövas som ett alternativ till andra åtgärder och inte

först då andra åtgärder uteslutits.

Bo Nilsson och Jan Andersson (s) föreslår i motion A231 (yrk.

8) för sin del att näringshjälp till handikappade höjs till 50

000 kr och att åtgärden skall prövas likvärdig med andra

åtgärder. Näringshjälp föreslås vidare kunna lämnas med högst

100 000 kr om året för merkostnader som en företagare har på

grund av handikappet. Merkostnaderna föreslås preciserade genom

lagstiftning eller föreskrift.

Utskottet kan inte ställa sig bakom detta motionskrav och

avstyrker följaktligen motion A231 (s) i motsvarande del.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner de ändrade regler som

regeringen föreslagit beträffande näringshjälp.

Arbetshjälpmedel

Bidrag till arbetsbiträde kan lämnas en arbetsgivare som

anställer en handikappad eller har en handikappad anställd.

Bidraget kan också lämnas i vissa andra fall, som dock inte är

aktuella i detta sammanhang. Tanken med bidraget är att det

skall göra det möjligt för den handikappade att med hjälp av

biträdet utföra i stort sett normala arbetsinsatser. Bidraget

får uppgå till högst 50 000 kr per år.

Vänsterpartiet i motion A224 (yrk. 1) och Bo Nilsson och Jan

Andersson (s) i motion A231 (yrk. 6) förespråkar att bidrag till

arbetsbiträde skall kunna lämnas även för arbetshandikappade som

har anställning med lönebidrag. Bidrag till arbetsbiträde bör

enligt Vänsterpartiet även kunna utgå till handikappad som är

sysselsatt i skyddat arbete eller genomgår utbildning i

företaget. Partiet förespråkar vidare (yrk. 2) ett slopande av

begränsningsregeln som innebär att lönebidrag och bidrag till

arbetsbiträde inte får överstiga den totala lönekostnaden.

Utskottet erinrar om att huvudregeln är att lönebidrag inte

får lämnas för arbetshandikappade för vilken beviljats bidrag

till arbetsbiträde. Regeln är inte undantagslös. Lönebidrag får

lämnas för gravt handikappade med behov av personlig hjälp på

arbetsplatsen och som därför har arbetsbiträde. I sådana fall av

kombinerade bidrag får den sammanlagda bidragssumman inte

överstiga lönekostnaden (inkl. lönebikostnader) för den

handikappade. AMS har i sin anslagsframställning inför

kompletteringspropositionen föreslagit att den sistnämnda

begränsningen skall slopas.

Utskottet är inte berett att föreslå att bidragsgivningen

vidgas och avstyrker förslagen i motionerna A224 (v) och A231

(s) i här aktuella delar.

Riksdagen godkände under föregående riksmöte en

försöksverksamhet med bidrag till stödpersoner åt

handikappade att pågå budgetåren 1993/94--1994/95. Tanken var

att lönebidragsmedel skulle få användas som bidrag till

lönekostnaderna för stödpersonen, som förutsattes vara anställd

av en myndighet, organisation, stiftelse eller liknande. Den

handikappade själv förutsattes ha en reguljär, avlönad

anställning utan bidrag till arbetsgivare.

I budgetpropositionen anför regeringen att försöksverksamhet

med stödpersoner i arbetet åt arbetshandikappade -- "supported

employment" -- som alternativ till lönebidrag eller arbete inom

Samhall planeras av såväl AMS som Samhall. Regeringen avser att

återkomma till riksdagen i frågan, när AMS och Samhall har

redovisat erfarenheterna av sina försök.

Bo Nilsson och Jan Andersson (s) begär i motion A231 (yrk. 7)

ett tillkännagivande från riksdagen om att både AMS och Samhall

behöver pengar för en försöksverksamhet med stödpersoner för

arbetshandikappade.

Utskottet finner mot den angivna bakgrunden att det inte finns

behov av ett tillkännagivande från riksdagens sida i frågan.

Utskottet avstyrker motion A231 i nu behandlad del.

Skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA)

Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare

(OSA) infördes år 1985 efter beslut av riksdagen (prop.

1984/85:45, AU7, rskr. 100). Stödformen har som målgrupp haft

socialmedicinskt arbetshandikappade, som under lång tid

sysselsatts i främst kommunala beredskapsarbeten. Insatserna

förutsattes knytas till kommunens sociala omsorger enligt

socialtjänstlagen.

I budgetpropositionen föreslår nu regeringen att målgruppen

för OSA vidgas till att även omfatta personer som är berättigade

till insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service åt

vissa funktionshindrade (LSS) samt personer med psykiskt

betingade handikapp. Den sistnämnda gruppen föreslås bli

definierad och avgränsad på samma sätt som skett för psykiskt

handikappade i överenskommelser mellan AMS och Samhall om

rekrytering av prioriterade grupper.

Syftet med åtgärden är att öka sysselsättningsmöjligheterna

för de berörda grupperna. För de tillkommande grupperna föreslås

bidrag kunna utgå med upp till 100 % av lönekostnaden, men på nu

gällande sätt beräknat med ett krontalsbelopp.

Regeringen anför slutligen att det är angeläget att arbetet

ges en anknytning till kommunens eller landstingets övriga

sociala insatser för de berörda. Möjligheterna för dem som

sysselsätts inom OSA att övergå till annan anställning med eller

utan lönebidrag bör enligt regeringen prövas regelbundet.

Börje Nilsson (s) yrkar i motion A251 (yrk. 1) att riksdagen

avslår regeringens förslag om en utvidgning av målgruppen för

OSA. Motionären anser att det är bra att regeringen särskilt

uppmärksammar de svårt funktionshindrades problem på

arbetsmarknaden. Han anser dock att man valt fel väg och med

förslagen under det aktuella avsnittet i budgeten skapar ett

"sammelsurium av åtgärder". Motionären befarar att regeringens

förslag kan leda till att kommunerna kommer att svara för

sysselsättningen för utvecklingsstörda och AMS för

sysselsättningen för andra grupper inom LSS-lagen. Dessutom kan

tillskapandet av en mängd olika insatser leda till den situation

som rådde före 1980 och som då motiverade tillskapandet av en ny

samordnad företagsgrupp -- Samhall. En sådan utveckling är inte

önskvärd. Konkurrensen riskerar att snedvridas och den enskilde

hamnar i gränslandet mellan arbete och sysselsättning. I

motionen förordas att kommunerna skall ha ett samlat ansvar för

sysselsättningen för de aktuella grupperna och att

Handikapputredningens förslag om en kommunal

sysselsättningsgaranti förverkligas.

Utskottet anser att det är angeläget att försöka öka

sysselsättningsmöjligheterna för människor med funktionshinder

som omfattas av LSS. Förslaget om att vidga målgruppen för OSA

är i linje med den inriktning av de särskilda åtgärderna som

utskottet ovan ställt sig bakom. Det är angeläget att regeringen

efter en tid noga följer upp resultatet av den föreslagna

utvidgningen av OSA. Utskottet avstyrker därmed motion A251 (s)

i berörd del.

Lönebidrag

Före införandet av de flexibla lönebidragen den 1 juli 1991

tillämpades ett system med olika bidragsnivåer för olika

kategorier arbetsgivare. Systemets utformning hade historiska

skäl. Höga bidrag utgick till statliga myndigheter och

allmännyttiga organisationer beroende på att dessa arbetsgivare

tidigare hade kunnat anordna statligt arkivarbete där AMS stod

för hela lönekostnaden. Lägre bidrag utgick till andra

arbetsgivare på grund av att dessa hade kunnat anställa

arbetshandikappade i halvskyddad sysselsättning, där

bidragsnivån var väsentligt lägre. När de skilda stödformerna

slogs samman utan att bidragsnivåerna förändrades nämnvärt

uppstod olika villkor för olika arbetsgivare.

En utvärdering som föregick införandet av de flexibla

lönebidragen (Ds 1989:19) visade att skillnaderna i bidragsnivå

knappast svarade mot skillnader hos de arbetshandikappade i

fråga om arbetsförmåga, handikappets svårhetsgrad och liknande.

Enligt de nuvarande reglerna om flexibla lönebidrag fastställs

bidragen i de enskilda fallen i förhandlingar mellan

arbetsförmedling och arbetsgivare. Med reformen ville man

åstadkomma ett bidragssystem som anpassar lönesubventioneringen

till de handikappades personliga förutsättningar. Den som har en

betydande nedsättning skall kunna omfattas av ett högre

lönebidrag än den som kan göra en större arbetsinsats. Bidragets

storlek skall alltså inte bestämmas av arbetsgivarens ekonomiska

möjligheter att svara för lönekostnader utan av den

arbetshandikappade sökandens förutsättningar.

Till reformen knöts förhoppningen att det skulle bli möjligt

att skapa fler lönebidragsplatser inom en given anslagsram.

Dessutom var tanken att arbetstagare, som på grund av svåra

handikapp behövde en hög lönesubvention, inte som dittills

skulle vara hänvisade till anställningar hos statliga

myndigheter och allmännyttiga organisationer utan även skulle

kunna beredas kommunala eller privata anställningar, om dessa

var mer lämpliga med hänsyn till deras utbildning och intressen.

En utvärdering av de flexibla lönebidragen föreslås i

motion A231 (yrk. 2) av Bo Nilsson och Jan Andersson (s)

samtidigt som motionärerna förordar att ytterligare platser med

lönebidrag ställs till förfogande (yrk. 4).

Motionärerna menar att det nya bidragssystemet har fördelar

men också problem. Ett av problemen är att en ideell

organisation inte längre har råd att öka sin andel av

lönekostnaden när arbetsförmedlingen anser att bidraget skall

sänkas med hänsyn till den anställdes handikapp. Ett motsvarande

problem kan uppstå när en organisation kan erbjuda lämpliga

arbetsuppgifter men inte kan betala mer än exempelvis 10 % av

lönekostnaden.

Kravet på en utvärdering av de flexibla lönebidragen

framställdes i motioner även under det föregående riksmötet.

Utskottet hade samma mening som motionärerna om att en

utvärdering borde göras för att utröna i vilken utsträckning det

hade varit möjligt att nå de effekter som åsyftades med

reformen. Med hänsyn till en studie rörande tillämpningen av

lönebidragen som hade inletts av Riksrevisionsverket (RRV) fann

emellertid utskottet inte tiden mogen för att ta något initiativ

i frågan. Enligt vad utskottet erfarit är den nämnda studien

ännu inte slutförd varför frågan bör anstå ännu en tid.

Utskottet är heller inte berett att förorda att ytterligare

medel anslås till lönebidragsplatser vilket föreslås i motionen.

Motion A231 (s) i aktuella delar avstyrks därmed.

Motionärerna befarar (yrk. 3) att när efterfrågan på

arbetskraft så småningom ökar kan situationen för

organisationerna bli prekär. För att handikapprörelsen skall

kunna fortleva behövs en lösning som inte är baserad på flexibla

lönebidrag. Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag

till en sådan lösning.

Handikapporganisationernas problem med anledning av de

flexibla lönebidragen tas även upp av Jan Fransson m.fl. i

motion So275 (yrk. 7) (s). I motionen förordas ett

tillkännagivande från riksdagen om att de äldre bestämmelserna

för lönebidrag bör gälla för handikapporganisationerna.

När systemet med flexibla lönebidrag infördes förutsågs att

arbetsgivare som tidigare fått höga lönesubventioner på sikt

skulle få räkna med genomsnittligt lägre bidrag.

Regeringen redovisade i propositionen (prop. 1990/91:100 bil.

12 s. 119) den oro som förts fram för att ett flexibelt

lönebidrag skulle medföra att de som var anställda hos

myndigheter och organisationer med en hög subventionsnivå

riskerade att förlora sina arbeten, därför att arbetsgivarna

inte kunde betala en större del av lönekostnaderna. Regeringen

klargjorde att man utgick från att arbetsförmedlingarna skulle

komma att agera på ett sådant sätt att enskilda människor inte

skulle behöva råka illa ut. Förmedlingarna ansågs ha alla

förutsättningar att bedöma de arbetsmarknadsmässiga

konsekvenserna för de berörda anställda, när de tog upp

överläggningar om flexibla lönebidrag. Riksdagen (bet.

1990/91:AU12, rksr. 282) ställde sig bakom denna handlingslinje

för arbetsmarknadsmyndigheternas bedömning av den fortsatta

bidragsgivningen. Riksdagen uttalade att det självklart inte var

meningen att anställningstryggheten för arbetstagarna skulle

försämras.

Utskottet är inte berett att förorda en återgång för

handikapporganisationerna till det lönebidragssystem som gällde

före den 1 juli 1991. Den studie som görs av RRV av de flexibla

lönebidragen får utvisa hur frågan skall drivas i fortsättningen

och om det behövs några åtgärder i den här frågan för

handikapprörelsens eller andra organisationers vidkommande.

Utskottet avstyrker motionerna A231 (s) och So275 (s) båda i

aktuella delar.

På förslag av AMS förordas i budgetpropositionen att

lönebidrag, som en tillfällig åtgärd under budgetåret 1994/95,

skall kunna lämnas för arbetshandikappade anställda, som löper

risk att slås ut från arbetsmarknaden, när deras arbetsgivare

drar ned på sin verksamhet eller strukturerar om den. Regeringen

förutsätter att volymen inte blir större än ca 500 personer. För

lönebidrag som beviljas under budgetåret 1994/95 till den nu

aktuella gruppen arbetshandikappade föreslås samma regler gälla

som för övriga lönebidrag. Bidraget skall således omprövas

regelbundet och kunna förlängas efter budgetårets utgång för de

personer som omfattas. AMS skall redovisa erfarenheterna av

åtgärden senast i anslagsframställningen för budgetåret 1996/97.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del.

Högsta bidragsgrundande månadslön vid anställning med

lönebidrag och OSA är 13 700 kr per månad. Regeringen förordar

att den nuvarande möjligheten att i särskilda fall medge att ett

högre lönebelopp läggs till grund för bidrag upphör den 1 juli

1994. Fortsatt medgivande om undantag från begränsningsregeln

bör få gälla för dem som är undantagna vid den tidpunkten.

Begränsningen avses inte bli tillämplig för stödpersoner åt

handikappade.

Socialdemokraterna förordar i sin sysselsättningspolitiska

motion A254 (yrk. 22) att det även fortsättningsvis skall kunna

gå att i särskilda fall medge att ett högre belopp läggs till

grund för bidraget. Regeringens förslag bör enligt motionen

avslås.

Utskottet erinrar om att begränsningen av hur stor lönesumma

som läggs till grund för bidrag infördes fr.o.m. budgetåret

1984/85 i syfte att begränsa statens utgifter för lönebidragen

och för att frigöra medel för att användas till att bereda fler

sökande anställning med lönebidrag. Det ansågs mer angeläget att

förbättra situationen för dem som stod utanför arbetsmarknaden

än att bibehålla ett kraftigt stöd för de mest kvalificerade och

bäst avlönade bland de anställda med lönebidrag.

De anförda skälen torde fortfarande vara giltiga och i linje

med inriktningen att minska den genomsnittliga åtgärdskostnaden

som utskottet tidigare tillstyrkt.

Utskottet delar regeringens uppfattning att bidraget bör

utformas så att risken för inlåsningseffekter minimeras och att

de berörda har incitament att övergå till reguljärt arbete utan

stöd. Den som tjänar över 13 700 kr per månad torde ha sådan

utbildning och yrkeserfarenhet att det borde finnas vissa

möjligheter att övergå till icke lönesubventionerat arbete.

Det kan slutligen påpekas att även i fortsättningen kan en

arbetsgivare få bidrag som överstiger 13 700 kr i de fall

lönebidrag undantagsvis kan kombineras med bidrag till

arbetsbiträde. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och

avstyrker därmed motion A254 (s) i berörd del.

På förslag av AMS tillstyrker regeringen en försöksverksamhet

med särskilt anordnad sysselsättning för personer med

svårare funktionshinder. I stället för att lönebidrag lämnas för

de arbetshandikappade personerna föreslås bidrag kunna lämnas

till en anordnare av arbete med för handikappade särskilt

anpassade uppgifter.

Bidraget skall inte överstiga vad som skulle ha utgått som

lönebidrag för dem som sysselsätts i verksamheten.

Verksamheterna skall heller inte vara av den arten att de

konkurrerar med marknadsutsatt verksamhet genom prisdumpning

eller eljest på ett sätt som snedvrider konkurrensförhållandena.

I propositionen förutsätts vidare att verksamheten inriktas på

sökande med omfattande funktionshinder samt att möjligheterna

för dem att övergå till reguljära arbetsplatser prövas

fortlöpande.

Försöksverksamheten förutsätts bli finansierad inom ramen för

de s.k. otraditionella medlen. Regeringen avstyrker AMS förslag

om en höjning av medelsramen för otraditionella insatser. För

budgetåret 1994/95 beräknas oförändrat 30 miljoner kronor.

Börje Nilsson (s) vill i motion A251 (yrk. 2) att riksdagen

avslår förslaget om försöksverksamhet med särskild anordnad

sysselsättning för personer med funktionshinder. Motionären har

i denna fråga samma invändningar som beträffande den ovan

behandlade frågan om att utvidga målgruppen för OSA.

Utskottet delar inte motionärens invändningar mot den

föreslagna försöksverksamheten. Följaktligen bör riksdagen avslå

motion A251 (s) i aktuell del.

Bo Nilsson och Jan Andersson (s) förordar i motion A231 (yrk.

8) att AMS i enlighet med anslagsframställningen skall få

använda högst 3 % av anslaget till otraditionella insatser för

handikappade. Motionärerna förordar vidare AMS förslag om att

alternativa driftsformer med arbetsuppgifter som är specifikt

anpassade för arbetshandikappade byggs upp med bidrag från AMS.

Utskottet konstaterar att den försöksverksamhet med särskilt

anordnad sysselsättning som AMS föreslagit och som regeringen

tillstyrkt är just den insats som motionärerna efterfrågat.

Motionen är i den delen således tillgodosedd.

Utskottet är inte berett att föreslå en höjning av medelsramen

för otraditionella insatser. Motion A231 i motsvarande del

avstyrks därmed.

Övriga frågor

Marianne Jönsson (c) påtalar i motion A233 det problem som

uppstått kring finansieringen av handikappade skolungdomars

deltagande i Af/Ami:s vägledningsveckor inför studie- och

yrkesval. Enligt motionären har skolan det yttersta ansvaret

för ungdomarnas studie- och yrkesorientering. AMV erbjuder

insatser i form av personella resurser och Ami-S

specialistkompetens, men alla kommuner eller skolor har inte

ansett sig kunna bekosta ungdomarnas resor och uppehälle.

Motionären begär ett tillkännagivande om att ungdomarna skall

kunna skrivas in vid Ami i samband med de särskilda

informations- och vägledningsinsatserna och därigenom få

ersättning för resekostnader och uppehälle. Det rör sig

uppskattningsvis om högst 300 ungdomar eller 500

inskrivningsveckor per år och motionären uppskattar kostnaden

till 1 miljon kronor, vilken bedöms rymmas i anslaget.

Utskottet konstaterar att AMV:s insatser syftar till att

tidigt, som regel mellan årskurs 8 och årskurs 9, ge vägledning

till skolungdomar med handikapp för att underlätta övergång från

skola till arbetsliv eller fortsatta studier. Det sker ofta i

nära samverkan med skolans syokonsulenter eller SIH-konsulenter

eller yrkesvalslärare. Af/Ami har utvecklat särskilda

vägledningsveckor där ungdomar ges möjlighet till fördjupad

vägledning i grupp. Vägledningsveckorna är oftast förlagda till

Ami-S som har särskild kompetens på resp. handikappområde.

Utskottet bedömer att Af/Ami:s vägledningsveckor för

handikappade skolungdomar har mycket stort värde för att

underlätta övergången från skola till arbetsliv. Det är

självfallet angeläget att alla ungdomar som behöver denna insats

också kan få den. Frågan behöver beredas ytterligare, och

utskottet är därför inte berett att föreslå ett sådant

tillkännagivande som motionären begärt. Enligt utskottets mening

bör emellertid regeringen undersöka om det går att lösa det

problem som tas upp i motionen. Detta bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Motion A233 (c) avstyrks

därmed.

Medelsanvisningen

Eftersom anslaget har en betydande reservation för budgetåret

1992/93 har regeringen i december 1993 beslutat att 800 miljoner

kronor per den 1 juli 1993 skall föras bort från anslaget och

inte få disponeras av AMV.

Fr.o.m. budgetåret 1993/94 betalas även utbildningsbidrag till

inskrivna vid Ami från anslaget. Anslaget i denna del beräknas

enligt propositionen till 755 000 000 kr, vilket beräknas medge

en volym på 370 000 deltagarveckor kommande budgetår.

Regeringen föreslår sammantaget för nästa budgetår ett anslag

på 7 123,2 miljoner kronor.

Som följd av att riksdagen bör avvisa förslaget om att utvidga

målgruppen för OSA och förslaget om särskild anordnad

sysselsättning för funktionshindrade föreslår Börje Nilsson i

motion A251 (yrk. 5) att anslaget minskas med 150 miljoner

kronor i förhållande till regeringens förslag.

Hans Andersson m.fl. (v) begär i motion A224 (yrk. 3) att

anslaget räknas upp med 1,7 miljoner kronor utöver vad

regeringen föreslagit för att därmed bereda utrymme för

ytterligare arbetsbiträden för handikappade.

Utskottet har ovan förordat den inriktning och de förslag till

förändringar beträffande de särskilda åtgärderna för

arbetshandikappade som regeringen förespråkat. Utskottet anser

att riksdagen bör anvisa anslag till Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade med det belopp regeringen föreslagit.

Motionerna A224 (v) och A251 (s) avstyrks härmed i berörda

delar.

Bidrag till Samhall Aktiebolag

1992/93 Utgift 4 974 750 000

1993/94 Anslag 4 934 274 000

1994/95 Prop. 4 900 297 000

Regeringen föreslår under punkt B 6 (s. 99--107) att riksdagen

för nästa budgetår skall anvisa ett reservationsanslag på 4

900 297 000 kr.

Verksamhetens mål och inriktning

Samhall ombildades 1992 från stiftelse till aktiebolag (prop.

1991/92:91, AU16, rskr. 249). I samband med ombildningen

fastställdes verksamhetens inriktning, mål och resultatkrav att

gälla fr.o.m. budgetåret 1992/93. Riksdagen fastställde

denna verksamhetsinriktning även för budgetåret 1993/94

(1992/93:AU12, rskr. 203). I årets budgetproposition förordar

regeringen en oförändrad inriktning av Samhalls verksamhet även

för budgetåret 1994/95.

De krav som enligt budgetpropositionen ställs på

Samhallkoncernen är

en minsta sysselsättningsvolym för arbetshandikappade

anställda på 31,9 miljoner arbetstimmar,

Minst 40 % av rekryteringen skall ske från de s.k.

prioriterade grupperna, dvs. utvecklingsstörda, psykiskt sjuka

och flerhandikappade,

andelen övergångar till arbete på den reguljära

arbetsmarknaden skall uppgå till minst 3 % och

ökad kostnadseffektivitet.

Regeringen konstaterar att Samhalls resultatredovisning för

budgetåret 1992/93 visar att företagsgruppen uppfyllde samtliga

krav utom kravet på att minst 3 % av de arbetshandikappade

anställda skulle övergå till arbete utanför Samhall.

Enligt propositionen fortsätter Samhallbolagen arbetet med att

förändra verksamhetens struktur såväl vad gäller

branschinriktningar som organisationsstrukturen. Det sker

således en minskning av tillverkning och en motsvarande ökning

av tjänster och service. Samhall avser vidare att låta en

projektgrupp utvärdera service- och tjänsteområdet. Till

projektet knyts en referensgrupp med AMS,

handikapporganisationer, fackliga organisationer samt

företrädare för de regionala Samhallföretagen. Utvärderingen

beräknas vara avslutad den 1 maj 1994.

För Samhall gäller ett besparingskrav, som innebär att behovet

av ersättning från staten successivt skall minska under en

femårsperiod, så att bidraget budgetåret 1996/97 högst svarar

mot lönekostnaden för de arbetshandikappade arbetstagarna samt

vissa kostnader för fastighetsfonden.

Beträffande inriktningen av verksamheten vill Bo Nilsson

och Jan Andersson (s) i motion A249 (yrk. 1) att riksdagen skall

begära av regeringen att Samhall får fortsätta att utvecklas med

nya verksamheter såsom service och tjänster m.m. Motionärerna

förordar vidare att om målen för rekryteringar och övergångar

skall nås bör kraven på ekonomiska resultatförbättringar inte

ställas fullt så hårda.

Vad utskottet kan förstå av propositionen pågår inom

Samhallkoncernen en fortgående omstrukturering mot ökad service-

och tjänsteverksamhet. Motionärernas begäran om att riksdagen

skall förorda att denna utveckling skall få fortsätta förefaller

obehövlig. När det gäller resultatkraven vill utskottet erinra

om att dessa godkändes av riksdagen så sent som våren 1992 utan

invändning. Utskottet anser således att det är för tidigt att

ompröva de resultatkrav som ställs på Samhall och avstyrker

motion A249 (s) i aktuell del.

I samma motion (yrk. 2) förordas att Samhall får i uppdrag att

redovisa en plan för en långsiktig successiv utbyggnad av

antalet arbetstillfällen i enlighet med Handikapputredningens

förslag. Förslaget innebär att ca 600 platser per år skall

inrättas för svårt funktionshindrade.

Utskottet behandlade ett liknande motionsyrkande under förra

riksmötet. Därvid konstaterades att Handikapputredningens

förslag hade övervägts året dessförinnan i samband med

propositionen om Samhalls ombildning till aktiebolag.

Regeringens bedömning var då att utredningens förslag på denna

punkt inte borde föranleda någon åtgärd. Denna bedömning mötte

inte någon invändning vid riksdagsbehandlingen. Utskottet har

samma uppfattning i dag och avstyrker motion A249 (s) i här

berörd del.

Börje Nilsson (s) förordar i motion A251 (yrk. 7) att i

stället för regeringens i föregående avsnitt redovisade förslag

om utvidgning av målgruppen för OSA resp. särskild anordnad

sysselsättning bör sysselsättningsvolymen vid Samhall

utökas till motsvarande minst 33 miljoner arbetstimmar. Det

uppskattas motsvara 1 000 arbetstillfällen.

Utskottet är som framgått nu inte berett att ställa sig bakom

en omprövning av statsmakternas resultatkrav på

Samhallkoncernen. Det finns dock ingenting som hindrar att

Samhall på eget initiativ ökar sin sysselsättning. Det av

statsmakterna uppställda volymkravet är ett minimikrav. Ett

gynnsamt resultat i kombination med en växande orderingång har

enligt vad utskottet erfarit skapat goda förutsättningar för en

sysselsättningsökning vid Samhall. Motion A251 (s) i aktuell del

avstyrks.

Vänsterpartiet framhåller i motion So479 (yrk. 8) att det i

rådande arbetsmarknadsläge inte är realistiskt att de psykiskt

handikappade i någon större utsträckning skall kunna etablera

sig på den ordinarie marknaden. Samhalls verksamhet uppges inte

täcka behoven, och kraven är för stora för många i gruppen.

Partiet förordar därför ett kraftigt utökat antal platser vid

Samhall för psykiskt handikappade och att kraven bör anpassas

till de psykiska funktionshindren.

Utskottet vill betona att de psykiskt handikappade i dag

tillhör en av de prioriterade grupperna vid Samhall.

Prioriteringen innebär att AMV -- som anvisar arbetstagarna --

och Samhall skall se till att minst 40 % av de arbetstagare som

rekryteras till Samhall skall tillhöra någon av de prioriterade

grupperna. Utskottet ser självfallet med tillfredsställelse att

Samhall ökar sysselsättningen och skapar nya arbeten även för

psykiskt handikappade. Kravet på insatser från statsmakternas

sida för att öka platsantalet kan utskottet dock inte biträda.

Motion So479 (v) avstyrks därmed i berörd del.

Medelsanvisningen

Regeringens förslag om anslag till Samhall för nästa budgetår,

4 900,3 miljoner kronor, innebär en neddragning av anslaget med

150 miljoner kronor. Neddragningen skall enligt propositionen

ses mot bakgrund av statens nyss angivna besparingskrav på

Samhall samt företagsgruppens förbättrade likviditet.

Börje Nilsson (s) yrkar i motion A251 (yrk. 4), med anledning

av sitt framförda krav på ökad sysselsättningsvolym hos Samhall,

att anslaget skall ökas med 150 miljoner kronor i förhållande

till regeringens förslag. Av detta belopp utgör 50 miljoner

kronor ett minskat besparingskrav för det kommande budgetåret.

Utskottet anser att riksdagen med avslag på motion A251 (s) i

nu aktuell del bör anvisa anslag till Bidrag till Samhall

Aktiebolag med det belopp regeringen föreslagit.

Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m.

1993/94 Anvisat 1 000

1994/95 Prop. 1 000

I enlighet med regeringens förslag under punkt B 7 (s. 107)

bör för det aktuella ändamålet anvisas anslag med ett formellt

belopp av 1 000 kr.

Bidrag till Arbetslivscentrum

1992/93 Utgift 34 147 000

1993/94 Anslag 34 209 000

1994/95 Prop. 34 512 000

Regeringen föreslår under punkt B 8 (s. 108--109) att

riksdagen skall anvisa ett anslag på 34 512 000 kr för nästa

budgetår.

Utskottet tillstyrker medelsanvisningen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande arbetslivspolitikens allmänna inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A250 yrkande 39 och

1993/94:A254 yrkande 25,

res. 1 (s)

men. (v)- delvis

2. beträffande obligatorisk företagshälsovård

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A202, 1993/94:A254

yrkande 29 i motsvarande del och 1993/94:So247 yrkande 16,

res. 2 (s)

men. (v) - delvis

3. beträffande företagshälsovårdens inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A237 yrkandena 2 och

7, 1993/94:A254 yrkande 29 i motsvarande del och 1993/94:Sf261

yrkande 5,

res. 3 (s) - villk. 2

men. (v) - delvis

4. beträffande regleringen av användningen av

arbetsmiljöfondens tillgångar

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:A254 yrkande 24

antar 4 kap. 8 § i det genom propositionen enligt bilaga

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter,

res. 4 (s)

5. beträffande lagförslaget i återstående delar

att riksdagen antar det genom propositionen enligt bilaga

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter, i den mån frågan inte behandlats i föregående

moment, med den ändringen att 1 kap. 1 § tredje stycket andra

meningen skall ha följande lydelse:

Föreskrifter om avdrag vid beräkning av arbetsgivaravgifter

finns i lagen (1993:1503) om generellt anställningsstöd och i

lagen (1994:000) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691)

om socialavgifter.,

6. beträffande anslag till Arbetarskyddsverket

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Arbetarskyddsverket för budgetåret 1994/95 under tionde

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 385 710 000 kr,

7. beträffande anslag till Arbetsmiljöinstitutet

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret 1994/95 under tionde

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 172 744 000 kr,

8. beträffande arbetshandikappades sysselsättning

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A231 yrkandena 1 och 5

samt 1993/94:A241 yrkande 3,

9. beträffande förverkligande av Handikapputredningens

förslag om sysselsättning åt arbetshandikappade m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A231 yrkande 8 i

motsvarande del, 1993/94:A251 yrkandena 3 och 6 samt

1993/94:So275 yrkande 5,

10. beträffande rehabilitering av funktionshindrade

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A231 yrkande 8 i

motsvarande del och 1993/94:So479 yrkande 6,

men. (v) - delvis

11. beträffande anslag till yrkesinriktad rehabilitering

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1994/95 under

tionde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 781 448 000 kr,

12. beträffande anslag till uppdragsverksamhet inom den

yrkesinriktade rehabiliteringen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet för

budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 1 000 kr,

13. beträffande inriktningen av de särskilda åtgärderna för

arbetshandikappade

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del

och med avslag på motion 1993/94:A214 godkänner att inriktningen

av de särskilda åtgärderna för arbetshandikappade skall vara i

enlighet med vad regeringen anfört (avsnitt 2.3),

14. beträffande näringshjälp

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del

och med avslag på motion 1993/94:A231 yrkande 8 i motsvarande

del godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga

om näringshjälp (avsnitt 2.4.1),

15. beträffande bidrag till arbetsbiträde och lönebidrag

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A224 yrkandena 1 och 2

och 1993/94:A231 yrkande 6,

men. (v) - delvis

16. beträffande bidrag till stödpersoner åt handikappade

att riksdagen avslår motion 1993/94:A231 yrkande 7,

17. beträffande skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare

(OSA)

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del

och med avslag på motion 1993/94:A251 yrkande 1 godkänner de

ändrade regler som regeringen förordat i fråga om skyddat arbete

hos offentliga arbetsgivare (OSA) (avsnitt 2.4.1),

18. beträffande utvärdering av de flexibla lönebidragen

m.m.

att riksdagen avslår motion 1993/94:A231 yrkandena 2 och 4,

19. beträffande handikapprörelsens problem med flexibla

lönebidrag

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A231 yrkande 3 och

1993/94:So275 yrkande 7,

20. beträffande anställning med lönebidrag

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del

godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga om

anställning med lönebidrag (avsnitt 2.4.1),

21. beträffande bidragsgrundande månadslön vid lönebidrag

och OSA

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del

och med avslag på motion 1993/94:A254 yrkande 22 godkänner vad

regeringen har förordat i fråga om bidragsgrundande månadslön

(avsnitt 2.4.2),

res. 5 (s)

22. beträffande försöksverksamhet med särskild anordnad

sysselsättning

att riksdagen avslår motion 1993/94:A251 yrkande 2,

23. beträffande medelsramen för otraditionella insatser

m.m.

att riksdagen avslår motion 1993/94:A231 yrkande 8 i

motsvarande del,

24. beträffande handikappade skolungdomars deltagande i

Af/Ami:s vägledningsveckor

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:A233 ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

25. beträffande anslag till särskilda åtgärder för

arbetshandikappade

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motionerna 1993/94:A224 yrkande 3 och 1993/94:A251

yrkande 5 till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för

budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 7 123 169 000 kr,

men. (v) - delvis

26. beträffande inriktningen av Samhalls verksamhet och

resultatkraven

att riksdagen avslår motion 1993/94:A249 yrkandena 1 och 2,

27. beträffande utökad sysselsättningsvolym vid Samhall

att riksdagen avslår motion 1993/94:A251 yrkande 7,

28. beträffande platsantalet för psykiskt handikappade vid

Samhall

att riksdagen avslår motion 1993/94:So479 yrkande 8,

men. (v) - delvis

29. beträffande anslag till driften av Samhall

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motion 1993/94:A251 yrkande 4 till Bidrag till

Samhall Aktiebolag för budgetåret 1994/95 under tionde

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 4 900 297 000 kr,

30. beträffande anslag till bidrag till Samhall för vissa

skatter

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m. för budgetåret

1994/95 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1

000 kr,

31. beträffande anslag till Arbetslivscentrum

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Arbetslivscentrum för budgetåret 1994/95 under tionde

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 34 512 000 kr.

Stockholm den 3 mars 1994

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Ingela Thalén

I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson

(fp), Anders G Högmark (m), Georg Andersson (s), Marianne

Andersson (c), Lahja Exner (s), Sten Östlund (s), Harald

Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s),

Kent Olsson (m), Berit Andnor (s), Patrik Norinder (m), Nils

Nordh (s) och Lennart Rohdin (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Arbetslivspolitikens allmänna inriktning (mom. 1)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,

Monica Öhman, Berit Andnor och Nils Nordh (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar

med "Enligt utskottets mening" och slutar med "av utskottet."

bort ha följande lydelse:

Många löntagare har fortfarande monotona och ofria arbeten som

inte ger någon arbetstillfredsställelse och många riskerar sin

hälsa i arbetet. Det räcker inte att ha som målsättning att alla

som vill skall ha ett arbete. Arbetets villkor och innehåll

måste också förändras.

Utskottet har en vision om "det goda arbetet" där risken för

ohälsa minimerats och där arbetsuppgifterna för individen är

stimulerande och utvecklande.

Under 1980-talet inleddes en offensiv för arbetslivets

förnyelse. Bakom offensiven ligger övertygelsen att i takt med

att arbetsuppgifterna förbättras och blir mer innehållsrika

kommer utslagningen från arbetslivet att minska och det rent

mänskliga lidandet att bli mindre. Samtidigt kommer

produktiviteten på arbetsplatserna att öka och konkurrenskraften

att stärkas. Likaså minskar samhällets kostnader för ohälsa och

utslagning.

Utskottet delar uppfattningen i den socialdemokratiska

partimotionen A254 att den borgerliga regeringen förefaller

sakna intresse för att driva på förnyelsearbetet och att det

krävs politiska initiativ på ett antal områden för att den

tidigare inledda offensiven skall fortsätta med oförminskad

kraft.

I likhet med motionärerna vill utskottet särskilt framhålla

behovet av fortsatta insatser när det gäller ekonomiska

styrmedel, kompetensutveckling, aktivt arbetsmiljöarbete,

arbetstider och arbetsrätt.

I fråga om ekonomiska styrmedel erinras om att

Socialdemokraterna i krisuppgörelsen med regeringen hösten 1992

drev igenom att arbetsmarknadens parter på sikt skall ta över

ansvaret för sjuk- och arbetsskadeförsäkringen. Det kommer att

öka trycket på arbetsgivarna att förändra arbetsorganisation och

arbetsinnehåll. Man bör gå vidare i denna fråga.

De omfattande förändringarna i arbetslivet leder till att

kompetenskraven ökar. De anställdas kunskaper måste öka i

samma takt. En kompetensutveckling på arbetsplatserna måste

stimuleras på bred front och kopplas ihop med en förändrad

arbetsorganisation där arbete och lärande går hand i hand.

Av grundläggande betydelse för en förnyelse i arbetslivet är

att man ute på arbetsplatserna får till stånd ett aktivt

arbetsmiljöarbete med tonvikt på förebyggande insatser och

aktiv och snabb rehabilitering av dem som skadas i arbetet.

Viktigt är också att dokumentera de kostnader som uppstår på

grund av en dålig arbetsmiljö. Arbetsmiljöfonden har en mycket

viktig uppgift i arbetsmiljöarbetet för att stimulera och

finansiera forskning, utveckling och kunskapsspridning. Inom

arbetslivsområdet är fonden den största forskningsfinansiären.

Fonden bör även i framtiden spela denna grundläggande roll.

Utskottet återkommer i denna fråga i den följande

framställningen med anledning av ett regeringsförslag.

Dagens produktionssystem medger flexibla arbetstider. För

att balansera produktionens krav och den enskildes önskemål

behövs nya lagregler som ger möjlighet till önskad flexibilitet

och större inflytande för den enskilde. Branschavtal skall ge

ramar, ta hänsyn till branschproblem och tillföra ytterligare

regler om den enskilde arbetstagarens inflytande.

Branschavtalen kan i sin tur behöva kompletteras med lokala

kollektivavtal om arbetstiden.

Det höga övertidsuttag som arbetsgivarna nu tillämpar är

oacceptabelt. Det lägger en orimligt stor arbetsbörda på de

anställda samtidigt som massarbetslöshet råder. De fackliga

organisationerna har här ett ansvar. Ytterst är det dock

regeringen som måste ta ansvaret och vidta erforderliga åtgärder

så att övertidsuttaget minskas och fler människor bereds arbete.

Beträffande arbetsrätten vill utskottet vidareutveckla den

nordiska modellen som bygger på kollektivavtal, förhandlingar

och samverkan mellan parterna. Utskottet är djupt kritiskt till

att regeringen i konfrontation med löntagarorganisationerna

kraftigt har försämrat löntagarnas rättigheter och förändrat

balansen på arbetsmarknaden. De genomförda försämringarna i

medbestämmandelagen och anställningsskyddslagen bör därför rivas

upp. Likaså bör reglerna om in- och uthyrning av arbetskraft

förändras liksom ett utökat inflytande bör ges de anställda i

samband med företagsförvärv. EU:s direktiv rörande dessa frågor

bör omsättas i svensk lag.

Då det gäller företagshälsovård återkommer utskottet i den

följande framställningen med anledning av särskilda yrkanden

härom i den nu aktuella motionen.

Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till det

föreliggande yrkandet i motion A254 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört om den framtida

inriktningen av politiken för arbetslivets förnyelse.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande arbetslivspolitikens allmänna inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A254 yrkande 25

och med avslag på motion 1993/94:A250 yrkande 39 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Obligatorisk företagshälsovård (mom. 2)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,

Monica Öhman, Berit Andnor och Nils Nordh (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar

med "Utskottet behandlade" och på s. 9 slutar med "berörd del"

bort ha följande lydelse:

Företagshälsovården är en viktig resurs för arbetsgivare och

anställda, inte minst för de små och medelstora företagen.

Statsbidragen till företagshälsovården har slopats, och ännu

finns det inte kollektivavtal om företagshälsovård på alla

avtalsområden. Bl.a. på LO/SAF-området saknas avtalsreglering.

Utskottet menar att riksdagen i enlighet med yrkandena i

motionerna A254 (s) och A202 (s) bör uttala att

företagshälsovården skall göras obligatorisk, dvs. att för alla

arbetsgivare bör införas en lagstadgad skyldighet att

tillhandahålla företagshälsovård. Det skulle också vara i linje

med Sveriges åtagande enligt ILO-konventionen nr 161 om

företagshälsovård. Utskottet återkommer till frågan om

inriktningen av en obligatorisk företagshälsovård i det följande

avsnittet.

Med det anförda tillgodoses yrkandet i motion So247 (v) i vad

avser införande av en lagstadgad företagshälsovård.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande obligatorisk företagshälsovård

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:A202 och

1993/94:A254 yrkande 29 i motsvarande del samt med anledning av

motion 1993/94:So247 yrkande 16 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

3. Företagshälsovårdens inriktning (mom. 3)

Under förutsättning av bifall till reservation 2

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,

Monica Öhman, Berit Andnor och Nils Nordh (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med "Utskottet behandlade" och slutar med "aktuella delar" bort

ha följande lydelse:

Den lagstiftning som utskottet ovan förordat måste självfallet

garantera de anställda en företagshälsovård av god kvalitet. I

enlighet med vad som sägs härom i motion A254 (s) bör riksdagen

fastslå följande riktlinjer för lagstiftningen:

Varje arbetsgivare är skyldig att tillhandahålla

företagshälsovård åt samtliga anställda.

Företagshälsovården är en gemensam opartisk expertresurs åt

såväl arbetsgivare som företrädare för lokala fackliga

organisationer, arbetsledare och anställda.

Målet för företagshälsovårdens verksamhet är att uppnå bästa

möjliga hälsa och välbefinnande för de anställda. Däri ingår

både fysisk och psykisk arbetsmiljö liksom sociala frågor.

Företagshälsovården skall i första hand arbeta med

förebyggande arbetsmiljöverksamhet och anpassning av

arbetsförhållandena till individens förutsättningar och skall ge

råd i sådana frågor som teknik, arbetsorganisation och

arbetsinnehåll, löneformer samt förläggning av arbetstider.

Företagshälsovården skall uppfylla kraven i ILO-konventionen

nr 161.

Med de föreslagna riktlinjerna tillgodoses samtidigt det

program för förebyggande och rehabiliterande företagshälsovård

som presenteras i motion Sf261 (s). Motion A237 (v) i här

avsedda delar avstyrks i den mån yrkandena inte kan anses

besvarade med vad ovan anförts.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande företagshälsovårdens inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A254 yrkande 29 i

motsvarande del och med anledning av motion 1993/94:Sf261

yrkande 5 samt med avslag på motion 1993/94:A237 yrkandena 2 och

7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Regleringen av användningen av Arbetsmiljöfondens

tillgångar (mom. 4)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,

Monica Öhman, Berit Andnor och Nils Nordh (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "lagen om

socialavgifter" bort ha följande lydelse:

Utskottet motsätter sig regeringens förslag att användningen

av Arbetsmiljöfondens tillgångar i fortsättningen inte skall

regleras i socialavgiftslagen utan endast i myndighetens

instruktion. En konsekvens av förslaget är att regeringen kan

besluta om fondens inriktning utan att höra riksdagen. Enligt

utskottets mening väger det skäl som anförts inte tillräckligt

tungt. Riksdagen bör således med bifall till den

socialdemokratiska partimotionen A254 avslå lagförslaget.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande regleringen av användningen av

Arbetsmiljöfondens tillgångar

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A254 yrkande 24

och med avslag på propositionen i motsvarande del avslår 4 kap.

8 § i det genom propositionen enligt bilaga framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter,

5. Bidragsgrundande månadslön vid lönebidrag och OSA (mom. 21)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,

Monica Öhman, Berit Andnor och Nils Nordh (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "i berörd del"

bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte tillstyrka regeringens förslag om att

upphäva möjligheten att, vid anställning med lönebidrag eller

vid skyddat arbete hos offentlig arbetsgivare (OSA), i särskilda

fall medge att ett högre lönebelopp än 13 700 kr läggs till

grund för bidraget. Om det verkligen finns särskilda skäl i det

enskilda fallet, bör ett högre belopp också kunna läggas till

grund för bidraget. Riksdagen bör således i enlighet med vad som

sägs i motion A254 avslå regeringens förslag.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande

lydelse:

21. beträffande bidragsgrundande månadslön vid lönebidrag

och OSA

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A254 yrkande 22

avslår vad regeringen förordat i fråga om bidragsgrundande

månadslön (avsnitt 2.4.2),

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Hans Andersson (v) anför:

Till en början instämmer jag i de reservationer som de

socialdemokratiska ledamöterna i utskottet avgivit beträffande

dels regeringens förslag om att användningen av

arbetsmiljöfondens tillgångar inte längre skall regleras i

socialavgiftslagen, dels förslaget om att slopa möjligheten att

i särskilda fall medge att ett högre belopp än 13 700 kr per

månad läggs till grund för lönebidrag respektive bidrag för

skyddat arbete hos offentlig arbetsgivare (OSA).

I motion A250 redovisas Vänsterpartiets syn på

arbetslivspolitikens allmänna inriktning. Här framhålls det

stora behovet av att förbättra arbetsmiljön och utveckla

företagshälsovård och rehabiliteringsinsatser i enlighet med

partiets särskilda motioner.

Den rådande situationen med katastrofalt många

förtidspensioneringar kommer på sikt att ytterligare förvärras

av förändringar i arbetsskadeförsäkringen och en pågående

nedrustning av företagshälsovården. Utslagningen från

arbetslivet måste stoppas. Som positiva framtidssatsningar pekas

på de i motionen föreslagna fonderna för försöksverksamhet med

arbetstidsförkortning, förnyelse och kompetenshöjning i

arbetslivet. Enligt min mening bör riksdagen ge regeringen till

känna vad som förordas i motionen.

Beträffande frågan om en obligatorisk företagshälsovård

vill jag framhålla vad som sägs i motionerna A237 och So247. I

den mån arbetsmarknadens parter inte träffar avtal om hur

företagshälsovården skall organiseras bör samhället komplettera

med en rättighetslagstiftning. Målsättningen är att alla

arbetstagare skall ha tillgång till företagshälsovård. Genom en

obligatorisk företagshälsovård finns en möjlighet att nå gruppen

med hög alkoholkonsumtion. På det sättet skulle Sverige i ett

slag kunna klara världshälsoorganisationens (WHO) mål om en

sänkning av den totala alkoholkonsumtionen med 25 %fram till år

2000. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till

lagstiftning på området.

När det gäller företagshälsovårdens inriktning bör små

företag som har svårt att ekonomiskt klara vården även

fortsättningsvis kunna få statliga bidrag. Verksamheten bör dock

i huvudsak finansieras av arbetsgivaren. Därvid kan man tänka

sig en differentiering av avgifterna i relation till företagets

arbetsskadenivå. Den finska modellen med 15-gradig skala kan

vara ett alternativ värt att pröva. Riksdagen bör av regeringen

begära förslag till finansiering av företagshälsovården i

enlighet med vad som här sagts.

Slutligen bör riksdagen genom ett tillkännagivande klargöra

behovet av en klarare reglering av företagshälsans,

försäkringskassans och yrkesinspektionens samverkans- och

ansvarsområden.

Det nuvarande systemet för rehabilitering av

funktionshindrade fungerar otillfredsställande för gruppen

psykiskt handikappade. Dessa handikapp medför speciella problem

bl.a. behövs mycket långa rehabiliteringstider. Det är

nödvändigt att metodik och verksamhet anpassas till denna grupp.

Arbetsmarknadsstyrelsen bör i enlighet med vad som sägs i motion

So479 (v) ges i uppdrag att utarbeta sådana metoder.

Jag förordar i enlighet med motion A224 (v) att en ändring

görs i förordningen om arbetshjälpmedel så att bidrag till

arbetsbiträde skall kunna lämnas även för arbetshandikappade som

har anställning med lönebidrag, har skyddat arbete eller

genomgår utbildning i företaget. Dessutom anser jag att

begränsningen att lönebidrag och bidrag till

arbetsbiträde inte får överstiga den totala lönekostnaden

slopas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Bidraget till arbetsbiträde har beloppsmässigt legat fast i 20

år. Det har lett till en urholkning av bidraget. Bidraget bör i

fortsättningen knytas till basbeloppet och för nästa budgetår

utgöra 2,5 basbelopp eller 88 000 kr. Riksdagen bör därför

till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för 1994/95

anvisa 1,7 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.

Det är inte realistiskt att tänka sig att de psykiskt

handikappade i nuvarande arbetsmarknadssituation i någon större

utsträckning skall kunna etablera sig på den ordinarie

arbetsmarknaden -- även om målet i rehabiliteringen bör ställas

högt. Samhalls verksamhet täcker inte behovet och kraven där är

för stora för många i denna grupp. Jag menar att platsantalet

för psykiskt handikappade vid Samhall i enlighet med vad som

sägs i motion So479 bör utökas och kraven bör anpassas till de

psykiska funktionshindren.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

1, 2, 3, 10, 15, 25 och 28 borde ha hemställt:

1. beträffande arbetslivspolitikens allmänna inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A250 yrkande 39

och med avslag på motion 1993/94:A254 yrkande 25 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

2. beträffande obligatorisk företagshälsovård

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:So247 yrkande 16

och med anledning av motionerna 1993/94:A254 yrkande 29 i

motsvarande del och 1993/94:A202 ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

3. beträffande företagshälsovårdens inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A237 yrkandena 2

och 7 och med avslag på motionerna 1993/94:A254 yrkande 29 i

motsvarande del och 1993/94:Sf261 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

10. beträffande rehabilitering av funktionshindrade

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:So479 yrkande 6

och med avslag på motion 1993/94:A231 yrkande 8 i motsvarande

del som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

15. beträffande bidrag till arbetsbiträde och lönebidrag

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A224 yrkandena 1

och 2 och med anledning av motion 1993/94:A231 yrkande 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

25. beträffande anslag till särskilda åtgärder för

arbetshandikappade

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A224 yrkande 3

och med anledning av regeringens förslag och med avslag på

motion 1993/94:A251 yrkande 5 till Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade för budgetåret 1994/95 under tionde

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 7 124 869 000 kr,

28. beträffande platsantalet för psykiskt handikappade vid

Samhall

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:So479 yrkande 8

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

Propositionens lagförslag

Bilaga

Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 3

Utskottet 5

Inledning 5

Arbetslivspolitik 6

Företagshälsovård 7

Arbetsmiljöfonden 9

Arbetarskyddsverket 10

Arbetsmiljöinstitutet 10

Arbetshandikappade 11

Arbetshandikappades sysselsättning 11

Yrkesinriktad rehabilitering 14

Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet 14

Särskilda åtgärder för arbetshandikappade 14

Inriktningen av de särskilda åtgärderna för

arbetshandikappade 15

Näringshjälp 15

Arbetshjälpmedel 16

Skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) 17

Lönebidrag 18

Övriga frågor 21

Medelsanvisningen 22

Bidrag till Samhall Aktiebolag 23

Verksamhetens mål och inriktning 23

Medelsanvisningen 25

Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter

m.m. 25

Bidrag till Arbetslivscentrum 25

Hemställan 25

Reservationer

1. Arbetslivspolitikens allmänna inriktning (mom. 1),

(s) 29

2. Obligatorisk företagshälsovård (mom. 2), (s) 31

3. Företagshälsovårdens inriktning (mom. 3), (s) 31

4. Regleringen av användningen av Arbetsmiljöfondens

tillgångar (mom. 4), (s) 32

5. Bidragsgrundande månadslön vid lönebidrag och OSA (mom.

21), (s) 33

Meningsyttring av suppleant33

Bilaga Propositionens lagförslag 36