Bet. 1993/94:AU15

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1993/94:AU15

Ändringar i arbetsmiljölagen

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga

1993/94

AU15

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag i

proposition 1993/94:186 Ändringar i arbetsmiljölagen. I

betänkandet avstyrker utskottet motioner som väckts med

anledning av lagförslaget och motioner från den allmänna

motionstiden. Utskottet avstyrker i detta sammanhang även en

motion som väckts med anledning av regeringens proposition

1993/94:147 om jämställdhetspolitiken.

Enligt förslaget görs vissa förändringar i de grundläggande

bestämmelserna i Arbetsmiljölagen (1977:1160) (AML) för att

bl.a. lagens syfte skall framgå tydligare. Lagens ändamål

uttrycks mindre kategoriskt. Genom förslaget tydliggörs också

den intresseavvägning som i vissa fall skall ske mellan

arbetsmiljön och arbetets natur. Utskottet avstyrker i detta

avsnitt en motion från Vänsterpartiet.

Enligt lagförslaget preciseras samordningsansvaret på

gemensamma arbetsställen. Ett särskilt skyddsansvar införs för

den som hyr in arbetskraft i sin verksamhet. Ett direkt

skyddsansvar införs för den som råder över ett arbetsställe i

förhållande till dem som arbetar där utan att vara anställda av

honom. Skyddsombud föreslås få tillträdesrätt till arbetsställe

över vilket arbetsgivaren inte råder.

Utskottet avstyrker i denna del motioner från

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet om att införa ett

skyddsansvar även för den som anlitar entreprenörer samt att

införa ett skyddsansvar för den som äger eller nyttjar

bostadsfastighet.

Med anledning av åtaganden enligt EES-avtalet införs genom

lagförslaget kompletterande tvångsmedel i AML varigenom en

leverantör kan åläggas att återkalla en levererad produkt eller

att lämna varningsinformation.

Arbetarskyddsstyrelsen bemyndigas i förslaget att föreskriva

att en särskild sanktionsavgift skall betalas av en arbetsgivare

som bryter mot vissa föreskrifter i AML.

Lagförslaget innebär slutligen att bemyndigandebestämmelserna

i 4 kap. AML kompletteras med anledning av vissa tillägg till

EES-avtalet och avser införlivande av direktiv som antagits

efter den 31 juli 1991.

Till betänkandet har fogats reservationer och ett särskilt

yttrande från Socialdemokraternas företrädare i utskottet.

Vänsterpartiets företrädare har avgett en meningsyttring.

Propositionen

I proposition 1993/94:186 föreslår regeringen

(Arbetsmarknadsdepartementet) -- efter föredragning av

statsrådet Börje Hörnlund -- att riksdagen antar regeringens

förslag till

1. lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1993/94:186

1993/94:A68 av Ingela Thalén m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att förtydliga arbetsmiljölagen

med avseende på arbetsmiljön för drifts- och underhållspersonal,

2. att riksdagen beslutar att skyddsansvar enligt 3 kap. 12 §

även skall omfatta egenföretagare/entreprenörer som anlitas

under anställningsliknande former,

3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn i enlighet

med vad som anförts i motionen om skyddet för gravida kvinnor

och fostret.

1993/94:A69 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om

ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160) beträffande 1 kap. 1 §,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om

ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160) beträffande 3 kap. 2 §,

3. att riksdagen beslutar att 3 kap. 12 § även skall omfatta

uppdragsgivare som anlitar entreprenörer,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att 3 kap. 12 § även skall omfatta ägare

eller nyttjare av bostadsfastighet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stopprätt för skyddsombud,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en framtida utvidgning av

tillämpningsområdet för sanktionsavgifter,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbetsställebegreppet.

1993/94:A70 av Björn Kaaling (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av att förtydliga arbetsmiljölagen med avseende på

arbetsmiljön för drifts- och underhållspersonal.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994

1993/94:A237 av Hans Andersson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

arbetsmiljölagen enligt vad i motionen anförts om ansvaret för

arbetsmiljöarbetet,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

lagstiftning om information om arbetsmiljön lagrad i en

kunskapsbank och i företagens redovisning enligt vad i motionen

anförts,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om att

ge Arbetarskyddsstyrelsen ett övergripande ansvar för

arbetsmiljöverksamheten,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring av arbetsmiljölagen att arbetsgivaren får ett ansvar att

ställa resurser till förfogande för arbetsmiljöarbetet,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om

sekretess vid arbetet med hälso- och miljöskydd inom företagen.

1993/94:A254 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lagregler om personalekonomiska

redovisningar.

1993/94:So502 av Marianne Andersson och Gunhild Bolander (c)

vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tandvårdspersonalens arbetsmiljö.

1993/94:Jo649 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att öka inflytandet i miljöarbetet för

anställda.

Motion väckt med anledning av proposition 1993/94:147

1993/94:A40 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lagregler om personalekonomiska

redovisningar.

Utskottet

Inledning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag i

proposition 1993/94:186 Ändringar i arbetsmiljölagen jämte tre

med anledning härav väckta motioner. Härutöver tar utskottet upp

åtta motionsyrkanden som väckts under den allmänna motionstiden

1994 och ett yrkande som väckts med anledning av proposition

1993/94:147 Jämställdhetspolitiken: Delad makt -- delat ansvar.

Till grund för propositionen ligger

Arbetsmiljölagsutredningens översynsarbete som redovisats i

betänkande SOU 1993:81 Översyn av arbetsmiljölagen. Lagförslaget

grundar sig vidare på ett översynsarbete som utförts inom

Arbetsmarknadsdepartementet beträffande behovet av ändringar i

arbetsmiljölagstiftningen med anledning av de rättsakter på

arbetsmiljöområdet som tillkommit efter EES-avtalets brytdatum

den 31 juli 1991. Detta arbete redovisas i

departementspromemorian Ds 1993:82 Nya EG-regler på

arbetsmiljöområdet.

Motionärerna ställer sig i huvudsak välvilliga till

propositionens förslag men har invändningar på några punkter.

Utskottet ger först en sammanfattning av lagförslaget och

behandlar sedan de frågor som aktualiseras genom motionerna.

Propositionen

I de grundläggande bestämmelserna i 1--3 kap. AML föreslås

vissa ändringar för att bl.a. lagens syfte skall komma till

uttryck på ett tydligare sätt. Lagens ändamål uttrycks mindre

kategoriskt vilket tillgodoser kritik som framförts av Lagrådet.

Genom förslaget tydliggörs den intresseavvägning mellan kraven

på arbetsmiljön och arbetets natur som i vissa fall skall ske.

Förslag läggs fram som rör arbete som utförs på

arbetsställen över vilka den egna arbetsgivaren inte råder.

Samordningsansvaret på gemensamma arbetsställen preciseras. Det

föreslås vidare ett särskilt skyddsansvar för den som hyr in

arbetskraft i sin verksamhet samt för den som råder över ett

arbetsställe i förhållande till dem som arbetar där utan att

vara anställda av honom. Skyddsombud, som företräder

arbetstagare som utför arbete på arbetsställe över vilket den

egna arbetsgivaren inte råder, föreslås få tillträdesrätt till

ett sådant arbetsställe.

Genom EES-avtalet sker i produktkontrollhänseende en

övergång från förhandskontroll av produkter till

marknadskontroll. Genom avtalet får Sverige en rätt och

skyldighet att ingripa mot EG-märkta produkter på marknaden som

är bristfälliga från skyddssynpunkt. Nödvändiga ändringar i AML

har skett 1992 efter förslag i EES-propositionen. Det föreslås

nu att det införs kompletterande tvångsmedel i AML så att den

som marknadsfört eller levererat en produkt skall kunna åläggas

att återkalla produkten eller att lämna varningsinformation.

Arbetarskyddsstyrelsen bemyndigas att föreskriva att en

särskild sanktionsavgift skall betalas av en arbetsgivare

som bryter mot vissa föreskrifter beträffande bl.a. provning och

kontroll av tekniska anordningar. Har avgiften påförts

arbetsgivaren skall straff inte kunna dömas ut för

överträdelsen. Förslaget syftar till att effektivisera AML:s

sanktionssystem.

Propositionen innehåller slutligen förslag om komplettering av

bemyndigandebestämmelserna i 4 kap. AML. Ändringarna föranleds

av vissa tillägg till EES-avtalet och avser införlivande av

direktiv som antagits efter den 31 juli 1991.

I EG-rådets byggplatsdirektiv (92/57/EEG) och direktiven om

utvinningsindustrin (92/91/EEG resp. 92/104/EEG) ställs krav

på att dokumentation av visst slag skall upprättas.

Skyldigheten att efterleva dokumentationskravet har i

byggplatsdirektivet lagts på byggherren, ställföreträdaren för

honom resp. samordningsansvarig. I de två andra direktiven har

skyldigheten lagts på den arbetsgivare som råder över

arbetsstället.

Enligt lagförslaget kompletteras således bemyndigandet i 4

kap. 8 § AML så att Arbetarskyddsstyrelsen kan föreskriva om

skyldighet för andra skyddsansvariga än arbetsgivare att

upprätta planer och liknande dokument.

De krav på skyddsåtgärder som ställs på ensamföretagare

enligt byggplatsdirektivet är mera långtgående än vad som för

närvarande gäller enligt AML. Enligt direktivet åläggs

ensamföretagare ett direkt skyddsansvar vid byggnads- och

anläggningsarbete på ett gemensamt arbetsställe för sin egen

hälsa och säkerhet. Företagaren skall vara skyldig att bära

personlig skyddsutrustning, använda endast sådan

arbetsutrustning som uppfyller vissa krav samt även i övrigt

vidta direkta skyddsåtgärder.

Enligt lagförslaget kompletteras alltså bemyndigandet i 4 kap.

10 § AML med ett nytt stycke som gör det möjligt för

Arbetarskyddsstyrelsen att föreskriva om utvidgade skyldigheter

för ensamföretagare.

AML:s grundläggande bestämmelser

Propositionen

AML:s tre inledande kapitel har bestämmelser om lagens ändamål

och tillämpningsområde (kap. 1), arbetsmiljöns beskaffenhet

(kap. 2) och allmänna skyldigheter för arbetsgivaren m.fl. (kap.

3).

Vissa av bestämmelserna i 1--3 kap. fick sin utformning genom

ändringar i arbetsmiljölagen år 1991. I det lagstiftningsärendet

framförde Lagrådet viss kritik som gick ut på att flera av

bestämmelserna fått en alltför kategorisk utformning. Lagrådet

framhöll att flera viktiga samhällsfunktioner inte kan fullgöras

utan att arbetstagare utsätts för någon form av risk för ohälsa

eller olycksfall. Av lagtexten borde enligt Lagrådet kunna

utläsas att kravet på en god arbetsmiljö kan behöva vägas mot

andra viktiga intressen. Frågorna, menade Lagrådet, borde tas

upp i samband med en kommande översyn av arbetsmiljölagen.

Andra kapitlet i AML, som handlar om arbetsmiljöns

beskaffenhet, inleddes ursprungligen med en bestämmelse om "att

arbetsmiljön skall vara tillfredsställande med hänsyn till

arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i

samhället". Innebörden av bestämmelsen var att en

intresseavvägning av den art som Lagrådet pekat på skulle kunna

ske. I samband med 1991 års ändringar överfördes den nämnda

bestämmelsen från andra kapitlet till en ny ändamålsparagraf som

kom att inleda det första kapitlet.

För att tydliggöra den intresseavvägning som i vissa fall

skall ske föreslås i propositionen att denna del av

ändamålsbestämmelsen flyttas tillbaka till sin ursprungliga

plats.

Regeringen föreslår vidare, i klargörande syfte, att det förs

in en bestämmelse i 3 kap. AML som slår fast att skyldigheterna

för arbetsgivare och andra enligt detta kapitel skall tillämpas

med beaktande av kraven på arbetsmiljöns beskaffenhet enligt 2

kap. Hänvisningen kommer alltså att omfatta den sålunda

återflyttade bestämmelsen om att en intresseavvägning skall ske

i vissa fall.

Ändamålsbestämmelsen i 1 kap. 1 § AML föreslås ändrad även så

till vida att den nuvarande delen av bestämmelsen som

föreskriver att lagens ändamål är "att främja att arbetsgivare

och arbetstagare samverkar för att åstadkomma en god

arbetsmiljö" utgår. I propositionen förklaras denna ändring med

att samverkan inte kan sägas vara lagens ändamål utan ett medel

att nå fram till en god arbetsmiljö. Med hänsyn till Lagrådets

kritik av bestämmelsens alltför kategoriska utformning föreslås

också att begreppet "säkerställa" tas bort. Lagens ändamål

föreslås uttryckt med "att förebygga ohälsa och olycksfall i

arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö".

I bestämmelsen rörande den så kallade internkontrollen i 3

kap. 2 a § AML sägs att arbetsgivaren skall systematiskt

planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som

säkerställer att arbetsmiljön uppfyller kraven i

arbetsmiljölagstiftningen. För att uppnå en bättre

överensstämmelse med terminologin i övriga delar av kapitlet

föreslås i propositionen att begreppet "säkerställa" ersätts med

orden "leder till".

Motion

Vänsterpartiet yrkar i motion 1993/94:A69 avslag på

regeringens förslag till lydelse av 1 kap. 1 § (yrk. 1) och 3

kap. 2 a § (yrk. 2). (Genom en uppenbar felskrivning i motionen

har 3 kap. 2 a § benämnts 3 kap. 2 §.)

I motionen betonas vikten av att arbetsmarknadens parter också

i fortsättningen uppmanas att samverka för att åstadkomma en god

arbetsmiljö, inte minst för att lagen skall överensstämma med

artikel 4 i ILO-konvention nr 155. Partiet motsätter sig vidare

att orden "säkerställa" resp. "säkerställer" i

ändamålsparagrafen 1 kap. 1 § och i 3 kap. 2 a § AML bytts ut

mot "förebygga" resp. "leder till".

Utskottets överväganden

Utskottet delar motionärernas uppfattning vad gäller

betydelsen av att arbetsgivare och arbetstagare samverkar för

att åstadkomma en god arbetsmiljö. Syftet med lagförslaget är

heller inte att AML skall ge uttryck för en ändrad ståndpunkt

härvidlag. Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare i

arbetsmiljöfrågor måste anses vara ett medel för att uppnå en

god arbetsmiljö och inte ett mål i sig. Utskottet gör således i

likhet med propositionen bedömningen att samverkansfrågan inte

hör hemma i lagens ändamålsparagraf. En bestämmelse som innebär

en uppmaning till arbetsgivare och arbetstagare att samverka i

dessa frågor kommer alltjämt att finnas i lagens 3 kap. Med

detta avstyrks motion A69 (yrk. 1).

Utskottet uppfattar att det ändrade ordvalet i 3 kap. 2 a §,

där ordet "säkerställer" föreslås ändrat till "leder till",

endast syftar till att åstadkomma en terminologi som bättre står

i överensstämmelse med terminologin i övriga delar av kapitlet.

Någon materiell ändring av paragrafen är alltså inte avsedd.

Detsamma gäller motsvarande ändring i 1 kap. 1 §. Det är enligt

utskottets bedömning inte särskilt troligt att de aktuella

förändringarna kommer att ge upphov till problem i

tolkningshänseende. Motion A69 (yrk. 2) avstyrks således.

Skyddsansvar för den som råder över ett arbetsställe och för

den som hyr in arbetskraft

Propositionen

En bestämmelse om ett skyddsansvar för den som råder över

arbetsställe finns i 7 kap. 8 § AML. Regeln är utformad på det

viset att tillsynsmyndigheten kan rikta föreläggande eller

förbud mot den som råder över arbetsställe, när denne inte är

arbetsgivare för någon som utsätts för en risk på arbetsstället.

Bestämmelsen infördes år 1973 i avsikt att möjliggöra

ingripanden främst mot missförhållanden på fasta driftställen

vid lastkajer och liknande där t.ex. transporter från andra

företag tas emot.

I propositionen framhålls att det är angeläget att den som

faktiskt kan påverka skyddsförhållandena för en arbetstagare som

befinner sig utanför arbetsgivarens "rådighet" har ett tydligt

ansvar för dessa förhållanden.

Enligt propositionen skall 7 kap. 8 § AML upphöra att gälla

och ersättas av en ny bestämmelse i 3 kap. 12 § första stycket

med ett direkt skyddsansvar (dvs. ett förbud som inte kräver

föreläggande eller förbud av tillsynsmyndigheten) för den som

råder över ett arbetsställe i förhållande till dem som arbetar

där utan att vara anställda av honom.

Skyddsansvaret begränsas enligt förslaget till fasta

anordningar eller sådana anordningar som tillhandahålls på

arbetsstället. För arbetsmiljöförhållandena i övrigt svarar

arbetsgivaren i den mån de inte faller under samordningsansvaret

enligt 3 kap. 7 § AML. Den som råder över ett arbetsställe kan

således ha att samtidigt fullgöra både samordningsansvaret och

ansvaret enligt den nu föreslagna bestämmelsen.

Genom lagstiftning år 1991 om privat arbetsförmedling och

uthyrning av arbetskraft skildes uthyrning av arbetskraft ut ur

arbetsförmedlingsbegreppet och legaliserades. Därvid

definierades arbetsgivarbegreppet så att det är uthyraren och

inte inhyraren som är arbetsgivare för den uthyrda

arbetskraften.

Med 1991 års lagstiftning har ett nytt rättsläge uppstått

genom att arbetsgivaransvaret enligt AML för uthyrd arbetskraft

alltid kommer att ligga på det uthyrande företaget.

I propositionen framhålls att inhyrd arbetskraft till skillnad

från den som är anlitad som entreprenör är inordnad i

verksamheten och står under arbetsledning på ett sätt som gör

att de i mångt och mycket är att jämställa med arbetstagare i

denna verksamhet. Det föreslås att det i 3 kap. 12 § andra

stycket AML införs ett särskilt skyddsansvar för den som anlitar

inhyrd arbetskraft i sin verksamhet.

Regeringen avvisar i propositionen tanken att i AML införa ett

särskilt skyddsansvar för uppdragsgivare. Enligt propositionen

bedöms det, med hänsyn till vissa uttalanden i förarbetena i

samband med AML:s tillkomst, inte heller vara lämpligt att

åstadkomma en ordning där uppdragstagare förs in under

arbetsgivaransvaret genom att arbetstagarbegreppet utsträcks

utöver det civilrättsliga arbetstagarbegreppet.

Motioner

Socialdemokraterna begär i motion 1993/94:A68 (yrk. 2) att

riksdagen skall besluta att skyddsansvaret enligt 3 kap. 12 §

AML även skall omfatta egenföretagare/entreprenörer som

anlitas under anställningsliknande former.

Yrkandet motiveras med de konkurrensnackdelar som kan drabba

ett företag som har vanliga anställda eller uthyrda

entreprenadanställda i förhållande till ett företag som anlitar

egenföretagare. Det finns vidare en risk för att "social

dumpning" blir en konkurrensfaktor mellan entreprenörer som

söker uppdragsgivare.

Liknande argumentation framförs av Vänsterpartiet. I motion

1993/94:A69 (yrk. 3) förordas således också att det i 3 kap.

12 § AML skall införas ett skyddsansvar för uppdragsgivare som

anlitar entreprenörer. Härutöver hänvisar motionärerna bl.a.

till vad de fackliga huvudorganisationerna anfört i sina

remissvar, nämligen att arbetsgivarbegreppet bör vidgas och

omfatta samtliga uppdragsgivare, oavsett om dessa hyr in andra

företags personal eller egenföretagare.

Socialdemokraterna begär vidare i sin motion 1993/94:A68 (yrk.

1) ett tillkännagivande om en utvidgning och ett förtydligande

av AML så att rådighetsansvaret i 3 kap. 12 § AML skall omfatta

också ägare eller nyttjare av bostadsfastighet. Härigenom

skulle arbetsmiljön för icke anställd drifts- och

underhållspersonal kunna förbättras.

Yrkanden med samma innebörd framförs dels av Vänsterpartiet i

motion 1993/94:A69 (yrk. 4), dels av Björn Kaaling (s) i motion

1993/94:A70.

Utskottets överväganden

Utskottet noterar med tillfredsställelse att motionärerna

ställt sig bakom huvuddelarna av propositionens förslag

beträffande gemensamma arbetsställen.

Utskottet kan för sin del inte godta motionsförslagen om att

införa ett skyddsansvar för den som anlitar entreprenörer

motsvarande vad som föreslås beträffande den som anlitar inhyrd

arbetskraft.

Det finns som påpekas i propositionen avgörande skillnader

mellan den som är anlitad som entreprenör och den som är inhyrd

arbetskraft. En inhyrd arbetskraft är fysiskt sett inordnad i

verksamheten på det främmande arbetsstället och står där under

direkt arbetsledning. Arbetsförhållandena liknar mycket dem som

gäller för den som är anställd i verksamheten. Det ter sig

därför naturligt att inhyraren har ett ansvar från

arbetsmiljösynpunkt som liknar arbetsgivarens. Entreprenören å

andra sidan utför ofta ett arbete som är självständigt och som

inte utgör ett led i uppdragsgivarens verksamhet. Entreprenören

anlitas ofta för att uppdragsgivaren själv saknar kunskap om hur

arbetet skall utföras och om vilken utrustning som behövs.

Utskottet beaktar i sammanhanget också att entreprenören till

skillnad från den som hyrs ut som arbetskraft har möjlighet att

påverka innehållet i uppdragsavtalet och därmed

arbetsförhållandena. Härtill kommer att entreprenören enligt AML

har ett eget skyddsansvar.

Med den inställning utskottet här redovisat i fråga om att

införa ett skyddsansvar för den som anlitar entreprenörer följer

att utskottet heller inte kan acceptera det längre gående

förslaget som förordas i motion A69, att utvidga

arbetsgivarbegreppet till att omfatta även uppdragsgivare.

Utskottet avstyrker med det sagda bifall till motionerna A68

(yrk. 2) och A69 (yrk. 3).

Regeringens förslag till direkt skyddsansvar i 3 kap. 12 §

första stycket gäller den som råder över arbetsställe.

Enligt förarbetena till AML menas med arbetsställe det lokala

avgränsade område inom vilket arbetsgivare i och för sin

verksamhet bedriver arbete, oavsett om detta utförs i

arbetslokal, i det fria eller under jord.

En bostadsfastighet i vilken det utförs städning eller andra

tillfälliga arbetsuppgifter är enligt utskottets bedömning i

allmänhet inte att betrakta som ett arbetsställe. Ansvar för hur

byggnader skall vara utformade bl.a. från arbetsmiljösynpunkt

regleras i plan- och bygglagen och i föreskrifter till den.

I 7 kap. AML finns ett särskilt arbetsmiljöansvar för den som

bl.a. upplåter en lokal för arbete. Bestämmelsen är utformad så

att Yrkesinspektionen kan meddela förbud eller föreläggande om

lokalen är behäftad med brister i skyddshänseende.

Utskottet kan inte förorda att det införs ett särskilt

arbetsmiljöansvar för den som äger eller nyttjar en fastighet

som går längre än det nämnda s.k. upplåtaransvaret och avstyrker

därför bifall till motionerna A68 (yrk. 1), A69 (yrk. 4) och

A70.

Sanktionsavgift

Propositionen

I propositionen föreslås att det i AML införs en möjlighet för

Arbetarskyddsstyrelsen att föreskriva att en särskild avgift

(sanktionsavgift) skall betalas om en överträdelse skett

av föreskrifter som meddelats med stöd av bemyndigande i 4 kap.

1--3 §§ eller 8 § första stycket. Härvid avses en konstruktion

med strikt ansvar där avgift kan påföras den verksamhet där

överträdelsen skett.

Sanktionsavgiften skall således bli aktuell när överträdelse

skett av föreskrifter om bl.a. produktkontroll beträffande

tekniska anordningar samt krav på tillstånd i vissa fall. Det

rör sig vidare om föreskrifter bl.a. beträffande skyldighet att

föra förteckning eller register och slutligen föreskrifter om

skyldighet att göra anmälan eller lämna uppgifter till en

tillsynsmyndighet eller att förvara handlingar som har betydelse

från skyddssynpunkt.

Syftet med förslaget är den effektivisering av

sanktionssystemet som kan vinnas om man kan begränsa erforderlig

utredning till att gälla endast själva överträdelsen. Man skall

alltså inte behöva satsa resurser på att belägga hos vem

inom en organisation uppsåtet eller oaktsamheten bakom

överträdelsen funnits.

Motion

Vänsterpartiet godtar i motion 1993/94:A69 förslaget om

sanktionsavgifter. Motionärerna begär emellertid (yrk. 6) ett

tillkännagivande om att tillämpningsområdet för avgiften på sikt

bör utvidgas t.ex. till internkontrollområdet vad gäller kravet

på handlingsplaner och sammanställningar av ohälsa och

arbetsskador.

Utskottets överväganden

Utskottet håller det inte för uteslutet att sanktionsavgifter

kan komma att behöva införas för andra överträdelser av AML:s

bestämmelser än de nu föreslagna. Frågan om ett eventuellt

utvidgat tillämpningsområde och vilka nya områden i lagen som i

så fall skulle kunna bli aktuella för avgiften bör anstå till

dess någon erfarenhet vunnits av systemet. Utskottet kan således

inte ställa sig bakom den begäran om tillkännagivande i frågan

som framförs i motion A69 (yrk. 6) och avstyrker bifall till

motionen i denna del.

Arbetsställebegreppet

Propositionen

I första hand samverkansbestämmelserna i 6 kap. AML, men även

bestämmelserna i 3 kap. 2 a § om ansvar för arbetsanpassnings-

och rehabiliteringsverksamhet samt vissa bestämmelser om tillsyn

i 7 kap. AML utgår från ett arbetsställebegrepp.

Enligt sina direktiv skall Arbetsrättskommittén se över

samverkansreglerna i AML och deras förhållande till

medbestämmandelagens inflytanderegler och föreslå de ändringar

som föranleds av översynen.

I propositionen föreslås inte någon ändrad avgränsning av

arbetsställebegreppet. Regeringen anser att frågan bör anstå

till dess Arbetsrättskommittén sett över samverkansreglerna

i AML.

Motion

Vänsterpartiet begär i motion 1993/94:A69 (yrk. 7) ett

tillkännagivande om att regeringen antingen ger

Arbetsrättskommittén i uppdrag att finna ett begrepp som kan

ersätta "arbetsställe" eller att regeringen själv utreder

frågan.

Utskottets överväganden

Utskottet delar den bedömning som framförs i propositionen att

behovet av att göra ytterligare ändringar vad avser

arbetsställebegreppet får övervägas efter att

Arbetsrättskommittén har lämnat sina förslag rörande AML:s

samverkansbestämmelser. Utskottet anser alltså att ett

tillkännagivande i enlighet med vad som sägs i motion A69 (yrk.

7) för närvarande inte är aktuellt. Motionen i motsvarande del

avstyrks med detta.

Skyddet av gravida kvinnor och foster i arbetslivet

Propositionen

De skyldigheter som åläggs genom EG-rådets direktiv 92/85/EEG

om gravida kvinnor, den som nyligen fött barn och den som ammar

kan enligt propositionen införlivas utan ändringar i AML.

Enligt regeringens uppfattning bör EG-direktivet tolkas så att

den havande kvinnan och fostret skall ses som en enhet ur

risksynpunkt. Det bör enligt regeringen, med hänsyn till bl.a.

uttalanden i förarbetena till AML, vara möjligt att med stöd av

gällande lydelse av 4 kap. 6 § utfärda föreskrifter till skydd

för arbetstagare som är gravida, där föreskrifterna även tar

hänsyn till riskerna för fostret.

Motion

Socialdemokraterna framhåller i motion 1993/94:A68 (yrk. 3)

att även om Arbetarskyddsstyrelsen fått bemyndigande att utfärda

föreskrifter som omfattar gravida kvinnor och fostret är det

oklart i vilken utsträckning övriga lagregler är tillämpbara.

Rätten till omplacering är angelägen. Motionärerna diskuterar

kring en hygienisk gränsvärdeslista på det kemiska området,

havandeskapspenning, föräldrapenning, arbetsmiljölagstiftningen,

ledighetslagstiftningen och EG-direktivet vilket leder fram till

slutsatsen att det finns behov av en förstärkning och ett

förtydligande av bestämmelserna. Motionärerna förordar att det

görs en översyn av frågan.

Utskottets överväganden

Det råder såvitt utskottet förstår av motionen inga delade

meningar om de slutsatser som framförs i propositionen, nämligen

att direktivet 92/85/EEG om gravida kvinnor, den som nyligen

fött barn och den som ammar kan införlivas utan några ändringar

i AML. Inte heller beträffande den särskilda frågan som tas upp

i propositionen om Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter även kan

ta hänsyn till fostret, tycks det finnas några skilda

uppfattningar.

Motionärerna tar i sammanhanget upp frågor som inte omfattas

av det aktuella lagstiftningsärendet och som hänför sig till

andra utskotts beredningsområden. Det rör sig bl.a. om frågor

om omplacering och olika ersättningar till gravida kvinnor från

den allmänna försäkringen. Utskottet är inte berett att nu

förorda en sådan översyn som motionärerna begär, varför motion

A68 (yrk. 3) avstyrks.

Övriga delar av lagförslaget

Utskottet tillstyrker även det av regeringen framlagda

förslaget till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160) i

de delar som inte berörts ovan.

Propositionen innehåller slutligen också förslag till ändring

i kommunalskattelagen (1928:370). Utskottet biträder också detta

lagförslag.

Övriga motionsyrkanden

Personalekonomiska redovisningar

Socialdemokraterna begär i två motioner, 1993/94:A254 (yrk.

27) och 1993/94:A40 (yrk. 13) ett tillkännagivande om behovet av

att lagstifta om personalekonomiska redovisningar i enlighet med

det utredningsförslag som föreligger. Motionärerna betonar

vikten av att dokumentera kostnaderna för arbetsgivaren som

uppkommer på grund av dålig arbetsmiljö. Dessa kostnader skall

vara tydliga, inte bara för arbetsgivaren och företagsstyrelsen,

utan även för myndigheter och allmänheten.

Vänsterpartiet menar i motion 1993/94:A237 att det är viktigt

att löntagare och samhälle får bättre information om för- och

nackdelar med olika arbetsplatser och arbetsuppgifter.

Motionärerna förordar (yrk. 3) att det i detta syfte bl.a.

införs information om arbetsmiljön och dess personaleffekter i

företagens redovisning.

Utskottets överväganden

Frågan om personalekonomiska redovisningar berördes i

proposition 1990/91:140 om arbetsmiljö och rehabilitering med

anledning av Arbetsmiljökommissionens förslag. I enlighet med

vad som förutsattes i propositionen har frågan utretts vidare av

en arbetsgrupp inom Arbetsmarknadsdepartementet. Arbetet

redovisas i betänkande Ds 1991:45 Personalekonomisk redovisning

-- Förslag till lagstiftning. Regeringen överlämnade i mars 1992

arbetsgruppens förslag och däröver avgivna remissyttranden till

den av justitieministern tillkallade Redovisningskommittén (Ju

1991:7).

Enligt vad utskottet inhämtat har kommittén ännu inte

behandlat frågan om personalekonomisk redovisning. Utskottet har

under 1991/92 års riksmöte ställt sig bakom uppfattningen att

frågan bör beredas i ett större sammanhang. Enligt utskottets

mening bör Redovisningskommitténs arbete avvaktas. Med det

anförda avstyrks motionerna A237 (yrk. 3) i motsvarande del,

A254 (yrk. 27) och A40 (yrk. 13).

Skyddsombud

Vänsterpartiet begär i motion 1993/94:A69 (yrk. 5) ett

tillkännagivande om att skyddsombud enligt AML bör medges rätt

att vid omedelbar eller allvarlig fara stoppa arbetet oavsett om

de som arbetar på arbetsstället är anställda eller

entreprenörer.

Utskottets överväganden

Regler om skyddsombud finns i 6 kap. AML. På arbetsställe där

minst fem arbetstagare regelbundet sysselsätts, skall bland

arbetstagarna utses skyddsombud. Ombudet utses som regel av den

lokala arbetstagarorganisationen. Skyddsombudets uppgift är att

företräda arbetstagarna i arbetsmiljöfrågor, och han skall verka

för en tillfredsställande arbetsmiljö.

Bestämmelsen i 6 kap. 7 § AML reglerar skyddsombudens s.k.

stoppningsrätt. Denna rätt innebär att skyddsombuden kan

bestämma att arbetet skall avbrytas om det medför omedelbar och

allvarlig fara för liv eller hälsa och rättelse inte genast kan

nås genom hänvändelse till arbetsgivaren. Stoppet gäller till

dess Yrkesinspektionen har tagit ställning till om arbetet skall

fortsätta.

Rätten att avbryta arbete gäller endast beträffande sådant

arbete som utförs av en arbetstagare som skyddsombudet

företräder. Rätten gäller även när en arbetstagare arbetar på

ett främmande arbetsställe, men endast i förhållande till

arbetsgivaren för den aktuelle arbetstagaren.

Enligt utskottets mening är det att gå för långt att utvidga

skyddsombudets stoppningsrätt till att gälla i förhållande till

entreprenörer på arbetsstället. En sådan befogenhet skulle

innebära en delegering av myndighetsutövning till skyddsombudet.

En sådan utveckling är inte önskvärd, och utskottet avstyrker

därför bifall till motion A69 (yrk. 5).

Ökat inflytande för de anställda

I Vänsterpartiets miljöpolitiska motion 1993/94:Jo649 (yrk. 4)

begärs ett tillkännagivande om ett ökat inflytande för de

anställda beträffande den inre och yttre miljön. Inom

fackföreningsrörelsen finns en omfattande kunskap och erfarenhet

av hur ämnen och processer påverkar både den inre och yttre

miljön som kan bli till nytta för miljöskyddsarbetet i

samhället. Rätten att stoppa ett arbete bör enligt motionärerna

inte i första hand tillkomma skyddsombud utan det lokala facket,

som sedan kan delegera rätten till skyddsombudet. Effektiva

sanktioner förordas i motionen mot arbetsgivare som inte vidtar

åtgärder när arbetet stoppats. Lagstiftning bör enligt

motionärerna införas om stoppningsrätt för missförhållanden även

i den yttre miljön.

Utskottets överväganden

Ett motsvarande yrkande framställdes av Vänsterpartiet i den

miljöpolitiska motionen 1992/93:Jo707 som behandlades av

utskottet så sent som i september 1993. I det av riksdagen

godkända betänkandet 1993/94:AU2 sade sig utskottet inte vara

berett att tillstyrka lagstiftningsåtgärder av det slag som

förordades i motionen. Utskottet vidhåller sitt

ställningstagande och avstyrker bifall till motion Jo649 (yrk.

4).

Tandvårdspersonalens arbetsmiljö

Marianne Andersson och Gunhild Bolander (båda c) begär i

motion 1993/94:So502 (yrk. 7) ett tillkännagivande om

tandvårdspersonalens arbetsmiljö. Motionärerna framhåller att

arbetsmiljöproblem med anledning av kvicksilver i amalgam kommer

att finnas kvar vid behandling av patienter med

amalgamfyllningar även efter ett förbud för detta

fyllnadsmaterial. Mätningar visar att höga koncentrationer långt

över de hygieniska gränsvärdena uppstår i samband med

amalgamarbeten.

Utskottets överväganden

Utskottet vill betona vikten av att tandvårdspersonalens

kvicksilverbelastning minimeras. Det borde vara möjligt att

uppnå en tillfredsställande arbetsmiljö i det aktuella

hänseendet om de föreskrifter som utfärdats på området iakttas,

bl.a. Arbetarskyddsstyrelsens år 1989 utfärdade allmänna råd om

arbete med kvicksilver och amalgam inom tandvården.

Utskottet kan instämma i motionärernas bedömning att vinsterna

ur belastningssynpunkt för tandvårdspersonalen av en avveckling

av amalgam som tandersättningsmaterial inte nås omedelbart utan

på längre sikt. Den slutsatsen kan dras bl.a. av vad

Arbetsmiljöinstitutet anfört i sitt remissvar över

departementspromemorian Ds 1992:95 Möjligheter att avveckla

amalgam som tandfyllningsmaterial. Enligt utskottets bedömning

kommer behovet av stränga föreskrifter vid hanteringen av

amalgam i tandvården att kvarstå under en mycket lång tid.

Frågor kring användningen av amalgam som tandfyllningsmaterial

har diskuterats under flera år, inte minst i riksdagen. Riskerna

kring tandvårdspersonalens hantering av materialet har

uppmärksammats av såväl regeringen som andra berörda

myndigheter. Utskottet utgår från att frågan noga följs och

anser därför att ett tillkännagivande från riksdagen i frågan

inte är behövligt. Med det anförda avstyrks motion So502 (yrk.

7).

Företagshälsovård

Hans Andersson m.fl. (v) ger i motion 1993/94:A237 förslag

till utveckling av en kvalificerad företagshälsovård där den

förebyggande verksamheten prioriteras och där

företagshälsovården ges en klar inriktning och en klar

organisation. I de fall avtal inte kan träffas mellan parterna

om hur organisationen skall se ut skall samhället komplettera

med lagstiftning. Motionärerna vill (yrk. 1) att riksdagen hos

regeringen begär förslag till ändring i AML i enlighet med vad

som anförts.

Motionärerna begär vidare lagstiftning om information om

arbetsmiljön lagrad i en kunskapsbank (yrk. 3), lagstiftning om

införande av ett övergripande ansvar för Arbetarskyddsstyrelsen

för arbetsmiljöverksamheten (yrk. 4), lagstiftning om skyldighet

för arbetsgivarna att ställa resurser till förfogande för

arbetsmiljöarbetet (yrk. 5) samt lagstiftning om sekretess vid

arbete med hälso- och sjukvård inom företagen (yrk. 6).

Utskottets överväganden

Utskottet har tidigare under riksmötet i sitt av riksdagen

godkända betänkande 1993/94:AU12 Arbetslivspolitik ställt sig

bakom uppfattningen att man bör avvakta möjligheterna att få

till stånd en avtalsreglering av företagshälsovården och dess

verksamhet och att det är för tidigt att dra upp riktlinjerna

för hur en lagstadgad företagshälsovård bör utformas. Utskottet

vidhåller sin uppfattning och avstyrker motion A237 (yrk. 1, 3 i

motsvarande del, 4, 5 och 6).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande arbetsmiljölagens grundläggande

bestämmelser

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del

och med avslag på motion 1993/94:A69 yrkandena 1 och 2 antar 1

kap. 1 § och 3 kap. 2 a § i regeringens enligt bilaga

framlagda förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen

(1977:1160),

men. (v) - delvis

2. beträffande skyddsansvar för den som anlitar

entreprenörer

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A68 yrkande 2 och

1993/94:A69 yrkande 3,

res. 1 (s)

3. beträffande rådighetsansvar för ägare eller nyttjare av

bostadsfastighet

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A68 yrkande 1,

1993/94:A69 yrkande 4 och 1993/94:A70,

res. 2 (s)

4. beträffande sanktionsavgift

att riksdagen avslår motion 1993/94:A69 yrkande 6,

men. (v) - delvis

5. beträffande arbetsställebegreppet

att riksdagen avslår motion 1993/94:A69 yrkande 7,

men. (v) - delvis

6. beträffande skyddet av gravida kvinnor och foster i

arbetslivet

att riksdagen avslår motion 1993/94:A68 yrkande 3,

res. 3 (s)

7. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag dels till lag om

ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160) i den mån det inte

omfattas av vad utskottet hemställt under mom. 1, dels till lag

om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

8. beträffande personalekonomiska redovisningar

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A237 yrkande 3 i

motsvarande del, 1993/94:A254 yrkande 27 och 1993/94:A40 yrkande

13,

res. 4 (s)

men. (v) - delvis

9. beträffande skyddsombud

att riksdagen avslår motion 1993/94:A69 yrkande 5,

men. (v) - delvis

10. beträffande ökat inflytande för de anställda

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo649 yrkande 4,

men. (v) - delvis

11. beträffande tandvårdspersonalens arbetsmiljö

att riksdagen avslår motion 1993/94:So502 yrkande 7,

12. beträffande företagshälsovård

att riksdagen avslår motion 1993/94:A237 yrkandena 1, 3 i

motsvarande del, 4, 5 och 6.

men. (v) - delvis

Stockholm den 3 maj 1994

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Ingela Thalén

I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson

(fp), Anders G Högmark (m), Georg Andersson (s), Marianne

Andersson (c), Lahja Exner (s), Sten Östlund (s), Harald

Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s),

Isa Halvarsson (fp), Johnny Ahlqvist (s), Kent Olsson (m) och

Patrik Norinder (m).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

Reservationer

1. Skyddsansvar för den som anlitar entreprenörer (mom. 2)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,

Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar

med "Utskottet noterar" och på s. 9 slutar med "och A69 (yrk.

3)" bort ha följande lydelse:

De förändringar som föreslås i propositionen i syfte att

klargöra skyddsansvaret på gemensamma arbetsställen är angelägna

och har i huvudsak fått en tillfredsställande utformning. Det

viktigaste förslaget, som utskottet välkomnar, gäller

utvidgningen av skyddsansvaret för den som anlitar inhyrd

arbetskraft. Utskottet anser emellertid att även arbetsgivare

som anlitar entreprenörer/egenföretagare under

anställningsliknande former bör åläggas ett skyddsansvar för

arbetsmiljön. Om så inte blir fallet befarar utskottet en

utveckling mot att "social dumpning" blir en konkurrensfaktor

mellan entreprenörer som söker uppdragsgivare. Risken för en

sådan utveckling måste ses mot bakgrund av en förväntad ökning

av egenföretagandet, i synnerhet om var och en som har

F-skattesedel i framtiden skall betraktas som egenföretagare och

om facket inte längre skall ha vetorätt när en arbetsgivare

anlitar entreprenörer. Om anlitade egenföretagare utsätts för

olämpliga arbetsförhållanden finns det enligt utskottets mening

också en risk för att arbetsmiljön för anställd personal

påverkas negativt. Utskottet menar därför med anledning av dels

Socialdemokraternas motion A68 (yrk. 2), dels motion A69 (yrk.

3) att skyddsansvaret enligt 3 kap. 12 § andra stycket AML även

skall omfatta egenföretagare/entreprenörer. Regeringen bör

därför snarast återkomma med ett förslag till lagstiftning i

enlighet med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande skyddsansvar för den som anlitar

entreprenörer

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A68 yrkande

2 och 1993/94:A69 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

2. Rådighetsansvar för ägare eller nyttjare av

bostadsfastighet (mom. 3)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,

Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar

med "Regeringens förslag" och slutar med "och A70" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det är en allvarlig brist i lagförslaget

att ägare eller nyttjare av bostadsfastighet inte omfattas av

det föreslagna rådighetsansvaret i 3 kap. 12 § första stycket

AML. Av specialmotiveringen i betänkandet SOU 1993:81 Översyn av

arbetsmiljölagen framgår att denna grupp inte skall omfattas av

detta ansvar. Enligt utskottets mening är det nödvändigt att den

aktuella bestämmelsen utvidgas och förtydligas så att den kan

bidra till att förbättra arbetsmiljön för drifts- och

underhållspersonal som inte är anställd av den som äger eller

nyttjar bostadsfastighet. Detta bör riksdagen med anledning av

dels Socialdemokraternas motion A68 (yrk. 1), dels motionerna

A69 (yrk. 4) och A70 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande rådighetsansvar för ägare eller nyttjare av

bostadsfastighet

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A68 yrkande

1, 1993/94:A69 yrkande 4 och 1993/94:A70 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Skyddet av gravida kvinnor och foster i arbetslivet (mom.

6)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,

Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som

börjar med "Det råder" och på s. 12 slutar med "A68 (yrk. 3)

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Även om Arbetarskyddsstyrelsen fått bemyndigande att utfärda

föreskrifter som omfattar gravida kvinnor och foster, kvarstår

enligt utskottets mening oklarheter i fråga om i vilken

utsträckning övriga lagregler är tillämpbara. Lagen och de på

lagen baserade föreskrifterna måste vara tydliga i fråga om

vilka åtgärder som är möjliga att kräva. Ett bemyndigande i sig

ger dessutom ingen garanti för att föreskrifter verkligen kommer

att utfärdas. Rätten till omplacering är angelägen med hänsyn

främst till att såväl den gravida kvinnan som fostrets hälsa

riskeras, men även på grund av att sjukskrivning i alltför många

fall blir den åtgärd som vidtas.

Den grundläggande författningen på det kemiska området, den

hygieniska gränsvärdeslistan, upptar ett förhållandevis litet

antal ämnen där reproduktionsrisk anges. Inte ens kvicksilver

betecknas som en risk i detta hänseende.

Omkring en tredjedel av de kvinnor som årligen föder barn

tvingas utnyttja havandeskapspenning enligt lagen om allmän

försäkring. Havandeskapspenning kan utgå när arbetet är fysiskt

krävande, vid dykeriarbete och vid blyexponering. Förmånen kan

dock inte utnyttjas vid arbete där det föreligger

strålningsrisker eller när det finns reproduktionsskadliga ämnen

på arbetsplatsen.

Många gravida kvinnor som utsätts för arbetsmiljörisker

tvingas att ta ut föräldrapenning i förtid. Rätten till

omplacering har endast beträffande ett fåtal arbeten kunnat

regleras i kollektivavtal. En kvinna har enligt ledighetslagen

rätt till omplacering bara om Arbetarskyddsstyrelsen enligt AML

meddelat förbud mot arbete eller arbetet är fysiskt påfrestande.

Enligt utskottets mening innebär det anförda att det finns ett

stort hälsoproblem för kvinnor och foster som snarast måste

åtgärdas. Kvinnor drabbas också ekonomiskt när

ersättningsnivåerna sänks på ett sätt som utskottet finner

oacceptabelt.

När man bedömer riskerna för gravida kvinnor och foster måste

en rad olika miljöfaktorer beaktas -- fysiska, kemiska och

psykosociala. Det är som utskottet bedömer det inte tillräckligt

att hänvisa till gränsvärdeslistan och kemiska faktorer. Även

fysikaliska och organisatoriska förhållanden kan vara

riskfaktorer under en graviditet.

Utskottet menar att en lagstiftning bör utformas så att

gränsvärden och övriga miljökrav anpassas så att inte de gravida

kvinnorna, fostren eller männens reproduktiva funktioner

äventyras. Samtidigt måste särregler undvikas som utestänger

kvinnor från arbetsmarknaden. I de fall det finns risker i ett

arbete och förebyggande lagstiftning och övriga insatser inte är

tillräckliga måste det på arbetsplatsen vidtas anpassade

åtgärder så att den gravida kvinnan kan omplaceras eller få

ändrade arbetsuppgifter.

Vad utskottet nu anfört innebär att det behövs en grundlig

översyn av den berörda lagstiftningen. Detta bör riksdagen med

anledning av motion A68 (yrk. 3) ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande skyddet av gravida kvinnor och foster i

arbetslivet

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A68 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Personalekonomiska redovisningar (mom. 8)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,

Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som

börjar med "Frågan om" och slutar med "och A40 (yrk. 13)" bort

ha följande lydelse:

En viktig del i arbetsmiljöarbetet skall vara att dokumentera

de kostnader för den enskilde arbetsgivaren som uppstår på grund

av dålig arbetsmiljö. Utskottet menar att dessa kostnader skall

vara tydliga inte bara för arbetsgivare och företagsstyrelser

utan också för myndigheter och allmänhet. Utskottet förordar

därför att riksdagen i enlighet med de socialdemokratiska

motionerna A254 (yrk. 27) och A40 (yrk. 13) samt med anledning

av motion A237 (yrk. 3) i motsvarande del som sin mening ger

regeringen till känna att det finns behov av att införa en

lagstiftning i enlighet med det förslag som lämnats i

departementspromemorian Ds 1991:45 Personalekonomiska

redovisningar.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande personalekonomiska redovisningar

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A237 yrkande

3 i motsvarande del, 1993/94:A254 yrkande 27 och 1993/94:A40

yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Företagshälsovård (mom. 12)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,

Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser:

Socialdemokraterna framför i motionerna 1993/94:A254 och

1993/94:Sf261 krav på en obligatorisk företagshälsovård och

lämnar också förslag om inriktningen av en sådan

företagshälsovård. Motionerna har i de aktuella delarna

behandlats av arbetsmarknadsutskottet tidigare under riksmötet i

betänkande 1993/94:AU12 Arbetslivspolitik. Till betänkandet har

fogats reservationer beträffande företagshälsovården av de

socialdemokratiska ledamöterna i utskottet. Vi hänvisar i frågan

till våra ställningstaganden i de nämnda motionerna och

reservationerna.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Hans Andersson (v) anför:

Jag kan inledningsvis ansluta mig till vad som anförs av de

socialdemokratiska företrädarna i utskottet i reservationerna

rörande skyddsansvar för den som anlitar entreprenörer,

rådighetsansvar för ägare eller nyttjare av bostadsfastighet

och skyddet av gravida kvinnor och foster i arbetslivet.

När det gäller AML:s grundläggande bestämmelser har

Vänsterpartiet utvecklat sin syn i motion A69 yrkandena 1 och 2.

Vi anser, i likhet med LO, TCO och SACO i sina remissvar, att

det är viktigt att behålla den gällande lydelsen av

ändamålsparagrafen i 1 kap. 1 § och bestämmelsen i 3 kap. 2 a §.

Arbetsmarknadens parter bör även fortsättningsvis uppmanas att

samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö, inte minst för

att lagen skall överensstämma med ILO-konventionen nr 155

artikel 4. Att byta ut den gällande ordalydelsen "säkerställa",

"säkerställer" mot "förebygga" resp. "leder till", befarar vi

kan komma att leda till tolkningstvister där den goda

arbetsmiljön inte alltid kommer att segra.

Vänsterpartiet accepterar förslaget om att införa

sanktionsavgifter i AML. Vi menar att tillämpningsområdet

för avgifterna på sikt måste utvidgas exempelvis till

internkontrollområdet beträffande bl.a. kravet på

handlingsplaner och sammanställningar om ohälsa och

arbetsskador.

I den föreliggande propositionen har regeringen inte

föreslagit något begrepp som skulle kunna ersätta begreppet

arbetsställe. Enligt vår mening är "arbetsställe" inte ett

användbart begrepp inom t.ex. delar av byggsektorn. Vi

förutsätter därför att regeringen ger Arbetsrättskommittén i

uppdrag att lösa frågan eller att man utreder saken på annat

sätt.

Vänsterpartiet tar i motion A237 upp frågan om att

företagens redovisningar skall innehålla information om

arbetsmiljön och dess personaleffekter. Informationen skall

användas för att klassificera arbetsplatser i förhållande till

branschen och yrket. Vi menar att om arbetsförmedlingarna

använder sig av denna information kan det påverka de

arbetssökandes val på marknaden vilket i sin tur tvingar företag

till förbättringsåtgärder.

Enligt vår mening bör skyddsombud enligt AML ha rätt att

stoppa arbetet vid omedelbar och allvarlig fara, oavsett om de

som arbetar på platsen är anställda eller entreprenörer.

Som framhålls i vänsterns motion Jo649 behövs det ett ökat

inflytande för de anställda beträffande både den inre och

yttre miljön. Samhället bör enligt vår mening bättre ta till

vara den kunskap och erfarenhet som de anställda besitter om de

miljöproblem som arbetsplatsen ger uppphov till och om hur man

löser problemen.

Arbetsmiljöarbetet bör vara en del av det fackliga arbetet.

Stoppningsrätten vid hälsovådliga arbeten bör därför som vi ser

det tillkomma det lokala facket som sedan kan delegera rätten

till skyddsombudet. Effektiva sanktionsåtgärder måste finnas när

arbetsgivare inte vidtar åtgärder sedan ett arbete stoppats.

Slutligen menar vi att en stoppningsrätt måste finnas även vid

missförhållanden i den yttre miljön.

Företagshälsovården bör som vi utvecklat i motion A237 ges

en klar inriktning och en klar organisation. I de fall

kollektivavtal inte träffas skall samhället komplettera med

lagstiftning så att alla arbetstagare får tillgång till

företagshälsovård.

För att göra arbetsmarknaden effektivare och skapa drivkrafter

till förändring av produktionen behövs lagstiftning om en

kunskapsbank med information om bl.a. arbetsskador, sjukfrånvaro

och personalomsättning på arbetsplatserna.

Tillsynen och utvecklingen av arbetsmiljöverksamheten och

därmed företagshälsovården bör enligt vår mening odelat handhas

av Arbetarskyddsstyrelsen.

Vi förordar vidare en komplettering av AML så att

arbetsgivaren får ett ansvar för att ställa resurser till

förfogande för arbetsmiljöarbete.

En komplettering av AML slutligen som skulle gagna

företagshälsovården är en tydlig bestämmelse om sekretess vid

arbete med hälso- och sjukvård i företagen.

Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till lagstiftning

i de frågor om företagshälsovården som här berörts.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

1, 4, 5, 8--10 och 12 borde ha hemställt:

1. beträffande arbetsmiljölagens grundläggande

bestämmelser

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A69 yrkandena 1

och 2 avslår regeringens enligt bilaga framlagda förslag

till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160), såvitt avser

1 kap. 1 § och 3 kap. 2 a §,

4. beträffande sanktionsavgift

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A69 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

5. beträffande arbetsställebegreppet

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A69 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

8. beträffande personalekonomiska redovisningar

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A237 yrkande

3 i motsvarande del, 1993/94:A254 yrkande 27 och 1993/94:A40

yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

9. beträffande skyddsombud

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A69 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

10. beträffande ökat inflytande för de anställda

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo649 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

12. beträffande företagshälsovård

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A237 yrkandena

1, 3 i motsvarande del, 4, 5 och 6 som sin mening ger regeringen

till känna vad ovan anförts.

Propositionens lagförslag

Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i arbetsmiljölagen

(1977:1160)

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)