Bet. 1993/94:AU17

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1993/94:AU17

Jämställdhetspolitiken: Delad makt -- delat ansvar

Innehåll

Sammanfattning

Propositionerna

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1993/94

AU17

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1993/94:147

Jämställdhetspolitiken: Delad makt -- delat ansvar, viss övrig

anslagsfråga samt motioner med anledning av proposition 147

(nedan kallad "propositionen") och motioner från den allmänna

motionstiden. Till betänkandet fogas yttranden från

socialutskottet, utbildningsutskottet och näringsutskottet.

Utskottet konstaterar att det råder en bred politisk enighet

om det övergripande målet i jämställdhetspolitiken, nämligen att

kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och

möjligheter inom alla väsentliga områden i livet.

I betänkandet behandlas olika åtgärder för att öka kvinnors

makt och inflytande, öka antalet kvinnor i chefsbefattningar

inom näringslivet samt för att lyfta fram skillnader i kvinnors

och mäns tillgång till ekonomiska maktresurser.

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag för att öka

kvinnorepresentationen i statliga styrelser och kommittéer.

Utskottet ställer sig också bakom etableringen av en

näringslivsakademi i syfte att främja andelen kvinnliga chefer

just inom det området. Den av regeringen aviserade utredningen

som skall belysa skillnader i kvinnors resp. mäns ekonomiska

resurser kan även omfatta fördelningen av mer allmänna

samhällsresurser. Utskottet avvisar att arbetsmarknadspolitiska

medel används för reguljär kommunal verksamhet.

Reservationer har i denna del avlämnats av Socialdemokraterna.

Jämställdhet i arbetslivet, särskilt frågan om löneskillnader

mellan kvinnor och män, tas upp från skilda utgångspunkter.

I fråga om jämställdhetslagen föreslås följande. Reglerna om

det aktiva jämställdhetsarbetet och om jämställdhetsplan, som i

den nuvarande lagen får ersättas av andra regler i

kollektivavtal, görs tvingande så att arbetsgivaren alltid blir

skyldig att iaktta lagens regler. Detta innebär att

Jämställdhetsombudsmannens (JämO) tillsynsområde kommer att

omfatta hela arbetsmarknaden. Vidare skall arbetsgivare med tio

anställda eller fler vara skyldiga att årligen kartlägga

löneskillnader mellan kvinnor och män på arbetsplatsen. I mål om

könsdiskriminering skall JämO ha möjlighet att åberopa även

annan lagstiftning än jämställdhetslagen. Utskottet godtar

lagändringarna, som föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.

I betänkandet behandlas också ett stort antal motioner som rör

andra frågor med anknytning till jämställdhetslagen, bl.a. om

lagen även bör omfatta utbildningsområdet. Samtliga dessa

motioner avstyrks av utskottet.

Reservationer har avlämnats av Socialdemokraterna och

meningsyttring av Vänsterpartiet.

I betänkandet behandlas vidare familjen och föräldraledigheten

ur jämställdhetssynpunkt. Ytterligare stimulans till fäder att

ta ett ökat praktiskt ansvar för hem och familj föreslås bl.a.

genom information och opinionsbildning om föräldraledighet.

Utskottet stöder propositionen och avstyrker motioner på detta

område. Vidare avstyrker utskottet motionsyrkanden i fråga om

företagshälsovård resp. äldre kvinnor.

Reservationer har avlämnats av Socialdemokraterna och Ny

demokrati samt meningsyttring av Vänsterpartiet.

Medel i jämställdhetsarbetet, ett förslag om länsexperter för

jämställdhetsfrågor, utbildningsfrågor samt jämställdhet och

invandrare tas också upp i betänkandet.

Utskottet ställer sig bakom de metoder som regeringen föreslår

för att främja jämställdhetsarbetet på olika områden bl.a. de

länsexperter regeringen vill tillsätta. Utskottet framhåller

också att de förslag som framförs i de olika motionerna på många

sätt redan är tillgodosedda eller under behandling. Det gäller

t.ex. integreringen av jämställdhetsaspekter inom

regeringskansliet, projekt som syftar till jämställdhet bland

invandrare och jämställdhetsarbetet inom utbildningsområdet.

Reservationer har avgetts av Socialdemokraterna och Ny

demokrati samt meningsyttring från Vänsterpartiet.

Slutligen tillstyrker utskottet regeringens förslag

beträffande ökat anslag till JämO, till särskilda

jämställdhetsåtgärder och till länsstyrelserna. Även regeringens

förslag till anslag till kvinnoorganisationernas centrala

verksamhet tillstyrks. Reservationer har lämnats av

Socialdemokraterna till förmån för ökade anslag och av Ny

demokrati till förmån för minskade anslag.

Inledning

Proposition 1993/94:147 Jämställdhetspolitiken: Delad makt --

delat ansvar har hänvisats till arbetsmarknadsutskottet som har

beslutat att med eget yttrande överlämna följande delar av

propositionen till socialförsäkringsutskottet

dels regeringens förslag att riksdagen antar lag om

ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

dels regeringens förslag att riksdagen till Bidrag till

föräldraförsäkringen för budgetåret 1994/95 under

femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 2 738 000 000

kr.

Med anledning av proposition 1993/94:147 har följande motioner

väckts:

1993/94:A40 av Ingvar Carlsson m.fl. (s),

1993/94:A41 av Sten Svensson (m),

1993/94:A42 av My Persson och Inger René (m),

1993/94:A43 av Harriet Colliander och Laila Strid-Jansson

(nyd),

1993/94:A44 av Gudrun Schyman m.fl. (v).

Arbetsmarknadsutskottet har överlämnat

dels motion 1993/94:A40 i vad avser yrkande 25 till

finansutskottet, yrkande 26 till kulturutskottet, yrkande 12

till socialförsäkringsutskottet och yrkande 24 till

utbildningsutskottet,

dels med eget yttrande motionerna 1993/94:A42, 1993/94:A43

yrkandena 3 och 5 och 1993/94:A44 yrkandena 7 och 8 till

socialförsäkringsutskottet.

Arbetsmarknadsutskottets behandling

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1993/94:100 bilaga 6

(Socialdepartementet) beräkningspunkterna G 1--G 2,

dels proposition 1993/94:100 bilaga 14

(Civildepartementet) punkt E 5,

dels proposition 1993/94:147 Jämställdhet: Delad makt --

delat ansvar punkterna 1, 3, 4, 6--8,

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1993/94:A40 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkandena 1--4, 7--9,

11, 17--23, 27, 28,

1993/94:A41 av Sten Svensson (m),

1993/94:A43 av Harriet Colliander och Laila Strid-Jansson

(nyd) i vad avser yrkandena 1, 2, 4 och 6,

1993/94:A44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser yrkandena

1--6, 9--11 och 13--17,

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna

1993/94:A254 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) i vad avser

yrkandena 35, 37--42,

1993/94:A450 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) i vad avser yrkande

24,

1993/94:A715 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser yrkande

1,

1993/94:A801 av Barbro Westerholm (fp),

1993/94:A802 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds),

1993/94:A803 av Roland Larsson (c),

1993/94:A804 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp),

1993/94:A805 av Margareta Viklund (kds),

1993/94:A806 av Bengt Hurtig m.fl. (v),

1993/94:A807 av Rose-Marie Frebran och Tuve Skånberg (kds),

1993/94:A808 av Margitta Edgren m.fl. (fp),

1993/94:A809 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds),

1993/94:A810 av Gudrun Schyman m.fl. (v),

1993/94:A811 av Birthe Sörestedt och Ines Uusmann (s),

1993/94:A812 av Lisbeth Staaf-Igelström och Kristina Svensson

(s),

1993/94:A813 av Christer Lindblom m.fl. (fp) i vad avser

yrkandena 1--5,

1993/94:A814 av Margareta Winberg m.fl. (s) i vad avser

yrkandena 1, 2 och 4--7,

1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) i vad avser yrkandena

1, 13, 14, 17, 18, 22, 32 och 35,

1993/94:A816 av Margareta Winberg m.fl. (s) i vad avser

yrkandena 2, 5 och 7,

1993/94:So211 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s),

1993/94:So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser yrkande

4,

1993/94:Ub714 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser yrkande

18.

Propositionerna

Budgetpropositionen

I proposition 1993/94:100 föreslår regeringen

dels i bilaga 14 under punkt

E 5

att riksdagen till Bidrag till kvinnoorganisationernas

centrala verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett

reservationsanslag på 3 432 000 kr,

dels i bilaga 6 under beräkningspunkterna

G 1

att riksdagen, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet,

till Jämställdhetsombudsmannen m.m. för budgetåret 1994/95

beräknar ett ramanslag på 6 544 000 kr,

G 2

att riksdagen, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet,

till Särskilda jämställdhetsåtgärder för budgetåret 1994/95

beräknar ett reservationsanslag på 10 556 000 kr.

Proposition 1993/94:147

I propositionen föreslår regeringen att riksdagen

1. antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om

ändring i jämställdhetslagen (1991:433),

3. godkänner det som förordats i propositionen om målen för

jämställdhetspolitiken (avsnitt 4.2),

4. godkänner den huvudsakliga inriktningen av

jämställdhetspolitiken i enlighet med vad som förordats i

propositionen (avsnitt 5--11),

6. till Jämställdhetsombudsmannen m.m. för budgetåret 1994/95

under femte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 8 959 000 kr,

7. till Särskilda jämställdhetsåtgärder för budgetåret 1994/95

under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 21 506

000 kr,

8. till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1994/95 under

trettonde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 10 000 000 kronor

utöver vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 14,

punkt A 1.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1993/94:147

1993/94:A40 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om insatser för att öka andelen kvinnor i

chefsbefattningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inriktningen av en resursutredning,

3. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om

stöd till kommuner och landsting för att förlänga

uppsägningstider,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om målen för jämställdhetsarbetet i

arbetslivet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att regeringen verkar för att

arbetsgivarna tar sitt ansvar för ett aktivt

jämställdhetsarbete,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förändringen i 12 § i jämställdhetslagen

(1991:433),

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den framtida inriktningen av politiken för

arbetslivets förnyelse,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om företagshälsovård,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Arbetsmiljöfonden bör bedriva

försöksverksamhet med arbetsvärderingsprojekt,

18. att riksdagen beslutar godkänna förslaget om en ny 9 a § i

jämställdhetslagen (1991:433) i enlighet med motionens bilaga 3,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ändring i jämställdhetslagen

(1991:433) för att kunna göra lönejämförelser mellan branscher,

20. att riksdagen beslutar godkänna förslaget om en ny 21 a §

i jämställdhetslagen (1991:433) i enlighet med motionens bilaga

4,

21. att riksdagen till Jämställdhetsombudsmannen för

budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 3 000 000 kr utöver

vad regeringen har beräknat,

22. att riksdagen till Riksförbundet för sexuell upplysning

anvisar 1 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit för

uppsökande arbete företrädesvis bland arbetslösa ungdomar,

23. att riksdagen till Riksförbundet kvinnojourer i Sverige

anvisar 3 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit för

informations- och studieverksamhet samt förstärkning av

kansliet,

27. att riksdagen till de politiska kvinnoorganisationerna

anvisar 2 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,

28. att riksdagen till ett särskilt anslag för

kvinnoorganisationernas samarbete med invandrar- och

flyktingorganisationer anvisar 1 000 000 kr.

1993/94:A41 av Sten Svensson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de mindre företagens svårigheter att

genomföra obligatoriska planer och kartläggningar på

jämställdhetsområdet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en utvärdering av arbetet med

jämställdhetsplaner, främst bland mindre företagare.

1993/94:A43 av Harriet Colliander och Laila Strid-Jansson

(nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om högsta prioritet för målet "lika lön för

lika arbete",

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att målet "lika lön för lika arbete" skall

uppnås inom viss tid, förslagsvis tre år,

4. att riksdagen avslår förslaget om information och

opinionsbildning om föräldraledighet,

6. att riksdagen avslår förslaget om länsexperter för

jämställdhetsfrågor.

1993/94:A44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförs om jämställdhetslagen och avtalsrätten,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av

jämställdhetslagen i enlighet med Ontarios lagmodell för lika

lön i enlighet med vad i motionen anförts,

3. att riksdagen begär förslag till sådan ändring av

jämställdhetslagen att den som anser sig lönediskriminerad får

rätt att göra jämförelser med likvärdiga arbeten också hos andra

arbetsgivare enligt vad i motionen anförts,

4. att riksdagen avslår 9 a § andra stycket i regeringens

förslag till lag om ändring i jämställdhetslagen (1991:433)

enligt vad i motionen anförts,

5. att riksdagen begär förslag till sådan ändring i

jämställdhetslagen att varje anmälan av arbetsgivare som ej

upprättat jämställdhetsplan till Jämställdhetsnämnden beläggs

med vite enligt vad i motionen anförts,

6. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med syfte

att kartlägga om jämställdheten kan sägas vara socialt

snedfördelad och vilka mekanismer som ligger bakom det faktum

att ansvaret för hem och barn fördelar sig olika mellan kvinnor

och män i olika samhällsklasser enligt vad i motionen

anförts,

9. att riksdagen hos regeringen begär att JämO får i uppdrag

att särskilt se över jämställdhetsarbetet på fristående

högskolor och stiftelseägda universitet och högskolor enligt vad

i motionen anförts,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i högskolelagen att den omfattar fristående högskolor

och stiftelseägda högskolor enligt vad i motionen anförts,

11. att riksdagen hos regeringen begär att Kommittén för

avskaffande av kårobligatoriet får i uppdrag att särskilt

utvärdera vad ett avvecklat kårobligatorium får för effekter på

dagens jämställdhetsarbete på universitet och högskolor enligt

vad i motionen anförts,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kvinnorna och Europa,

14. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en särskild

utredare för att utreda hur kunskaper som finns i det privata

näringslivet kan spridas och integreras i befintliga

utbildningar på olika nivåer enligt vad i motionen anförts,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att jämställdhetsaspekten bör integreras i

alla utredningar och regeringsförslag,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om äldre kvinnor,

17. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om

jämställdhetspolitiken och invandrade kvinnor och män enligt vad

i motionen anförts.

Motioner från allmänna motionstiden

1993/94:A254 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om målen för jämställdhetsarbetet,

37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att regeringen verkar för att

arbetsgivarna tar sitt ansvar för ett aktivt

jämställdhetsarbete,

38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Arbetsmiljöfonden bör bedriva

försöksverksamhet med arbetsvärderingsprojekt,

39. att riksdagen beslutar anta motionens förslag till lag om

ändring i jämställdhetslagen (1991:433) i enlighet med motionens

bilaga 3,

40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ändring i jämställdhetslagen

(1991:433) för att kunna göra lönejämförelser mellan branscher,

41. att riksdagen beslutar anta motionens förslag till lag om

ändring i jämställdhetslagen (1991:433) i enlighet med motionens

bilaga 4,

42. att riksdagen till Jämställdhetsombudsmannen för

budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 2 miljoner kronor

utöver vad regeringen har beräknat.

1993/94:A450 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om jämställdhetsplanernas inriktning.

1993/94:A715 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att JämO får i uppdrag

att utreda en förkortad arbetsdags effekter på löneskillnaderna

mellan könen enligt vad i motionen anförts.

1993/94:A801 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en expertutredning med uppgift

att utreda orsakerna till de strukturella löneskillnaderna

mellan kvinnor och män inom hela arbetsmarknaden samt att

föreslå åtgärder för att eliminera dessa skillnader.

1993/94:A802 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om

könsneutral arbetsvärdering.

1993/94:A803 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till sådan lagändring att förbudet

om sexuella trakasserier på arbetsplatser gäller även studerande

vid universitet och högskolor.

1993/94:A804 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en omfördelning av

arbetsmarknadspolitiska medel för att hjälpa kvinnor som arbetar

i vård, omsorg och utbildning att starta eget, och för speciella

utbildningsinsatser för kvinnor som behöver

kompletteringsutbildning,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en skärpt

jämställdhetslagstiftning enligt vad i motionen anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att bevaka att jämställdheten upprätthålls

dels i regeringens eget arbete med EU- och EES-frågor, dels vid

utnämningar i dessa sammanhang.

1993/94:A805 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om löneskillnaderna mellan kvinnor och män,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av ökad informationsspridning för

att åstadkomma en attitydförändring så att pappors möjlighet

ökar att i större utsträckning kunna vårda egna barn i hemmet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Jämställdhetsombudsmannen ges ökade

resurser och befogenheter att verka så att den osakliga

löneskillnaden mellan kvinnor och män försvinner,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Jämställdhetsombudsmannen ges ökade

resurser och befogenheter att kraftfullt verka för att ledande

positioner inom näringsliv, offentlig sektor och samhället i

övrigt görs tillgängliga för kvinnor på samma villkor som för

män.

1993/94:A806 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i jämställdhetslagen att förbud mot sexuella

trakasserier införs i lagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om delat skadestånd till fler som

diskriminerats.

1993/94:A807 av Rose-Marie Frebran och Tuve Skånberg (kds)

vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag på

jämställdhetslagstiftning på utbildningsområdet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utökade arbetsuppgifter för JämO.

1993/94:A808 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om uppföljning av hur jämställdhet mellan män

och kvinnor utvecklas i Skånes olika beslutsorgan särskilt de

indirekt valda.

1993/94:A809 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en förändring av jämställdhetslagens

dispositivitet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om JämO:s rätt att använda sig av annan

lagstiftning än jämställdhetslagen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om JämO:s rätt att använda sig av ombud,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om JämO:s rätt att få uttala sig över hela

samhällsområdet.

1993/94:A810 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utökade befogenheter för JämO,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kollektiv lönediskriminering,

3. att riksdagen hos regeringen begär att den utarbetar

förslag till lag mot könsrelaterade löneskillnader i arbetslivet

i enlighet med vad i motionen anförts,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbetstagares rätt till insyn i företags

löner,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förslag till rätt till grupptalan,

6. att riksdagen till jämställdhetsfrågor för budgetåret

1994/95 anvisar 2 500 000 kr utöver vad regeringen föreslagit

enligt vad i motionen anförts.

1993/94:A811 av Birthe Sörestedt och Ines Uusmann (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en uppföljning och utvärdering av

jämställdhetslagen.

1993/94:A812 av Lisbeth Staaf-Igelström och Kristina Svensson

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utveckling av

jämställdhetsarbetet.

1993/94:A813 av Christer Lindblom m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att öka den kvinnliga representationen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om jämställdhetslagen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kvinnors löner,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om sexuella trakasserier och annan mobbning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för att främja den jämställda

familjen.

1993/94:A814 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om målen för jämställdhetsarbetet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att regeringen verkar för att

arbetsgivarna tar sitt ansvar för ett aktivt

jämställdhetsarbete,

4. att riksdagen antar motionens förslag till lag om ändring i

jämställdhetslagen (1991:433) i enlighet med motionens bilaga 2,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ändring i jämställdhetslagen

(1991:433) för att kunna göra lönejämförelser mellan branscher,

6. att riksdagen antar motionens förslag till lag om ändring i

jämställdhetslagen (1991:433) i enlighet med motionens bilaga 3,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Arbetsmiljöfonden bör bedriva

försöksverksamhet med arbetsvärderingsprojekt.

1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kvinnorepresentation i beslutande

församlingar,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbetet med en strategi för

jämställdhetsfrågor inför ett eventuellt EU-medlemskap,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om uppföljning av EES-reglerna på den svenska

arbetsmarknaden,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förändringsprojekt angående

arbetsorganisationen,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om forskning kring arbetets organisation,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett könsneutralt arbetsvärderingssystem,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ändring i jämställdhetslagstiftningen så

att sexuella trakasserier i skola/högre utbildning inryms i

denna,

35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om riktade utbildningsinsatser för kvinnor

vars arbetsuppgifter rationaliseras bort.

1993/94:A816 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen till Jämställdhetsombudsmannen anvisar

1 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit för inköp av

statistik och undersökningar på jämställdhetsområdet.

Anslagspost G 1,

5. att riksdagen till Riksförbundet Kvinnojourer i Sverige

anvisar 3 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit för

informations- och studieverksamhet, samt förstärkning av

kansliet. Anslagspost E 5,

7. att riksdagen till de politiska kvinnoorganisationerna

anvisar 1 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit.

Anslagspost E 5.

1993/94:So211 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av ökat ekonomiskt stöd till

Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige.

1993/94:So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär att

Jämställdhetsombudsmannen får i uppdrag att komma med

utvärdering av och förslag till åtgärder som stimulerar män att

ta föräldraledigt enligt vad i motionen anförts,

1993/94:Ub714 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om jämställdheten i högskolan,

Utskottet

Inledning

I proposition 1993/94:147 Jämställdhetspolitiken: Delad makt

-- delat ansvar redovisas regeringens förslag och bedömningar

som rör fördelningen av kvinnors och mäns makt och inflytande i

beslutande församlingar, i ekonomin och i familjen m.m. samt

vissa ändringar i jämställdhetslagen (1991:433). Vidare föreslås

ändringar i lagen om allmän försäkring. Anslaget Bidrag till

föräldraförsäkringen tas också upp i propositionen.

Regeringen föreslår ett ökat anslag till JämO samt en höjning

av anslagen Särskilda jämställdhetsåtgärder resp.

Länsstyrelserna m.m.

Beträffande föräldraförsäkringsfrågorna överlämnar

arbetsmarknadsutskottet med eget yttrande motsvarande delar i

propositionen jämte motioner på detta område till

socialförsäkringsutskottet.

I detta betänkande behandlar utskottet dels övriga delar av

ovannämnda proposition jämte motioner med anledning av

propositionen, dels anslaget Bidrag till kvinnoorganisationernas

centrala verksamhet (prop. 1993/94:100 bil. 14 punkt E 5) jämte

motioner, dels de motioner på jämställdhetsområdet som avlämnats

under allmänna motionstiden i år. ("Propositionen" avser i detta

betänkande proposition 147. I övrigt skrivs

propositionsbeteckningen ut.)

Arbetsmarknadsutskottet har inhämtat yttranden från

socialutskottet, utbildningsutskottet och näringsutskottet

beträffande de delar i propositionen jämte motioner som berör

resp. utskotts beredningsområde.

Dispositionen i betänkandet följer i stort sett propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll (såvitt avser

arbetsmarknadsutskottets behandling)

Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken bör stå

fast. Det innebär att kvinnor och män skall ha samma

rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga

områden i livet. Jämställdhetsarbetet måste bedrivas inom alla

politikområden.

Jämställdhetsarbetet bör kompletteras med ett synsätt som i

ökad utsträckning beaktar det ojämna maktförhållandet mellan

könen och kvinnors och mäns skilda villkor på olika

samhällsområden. Ökade resurser föreslås för utvecklingsarbete i

syfte att öka kvinnorepresentationen. En särskild satsning på en

näringslivsakademi kommer att göras i syfte att andelen kvinnor

på chefsnivå i näringslivet skall öka.

Vidare aviserar regeringen att en utredning kommer att

tillsättas för att belysa skillnader i kvinnors och mäns

tillgång till ekonomisk makt på individ-, familje- och

samhällsnivå. Ett uppdrag kommer att ges till Arbetsmiljöfonden

för att stimulera ett utvecklingsarbete om lönebildning och

löneskillnader i ett könsperspektiv.

I fråga om jämställdhetslagen föreslås ändringar så att

arbetsgivaren alltid blir skyldig att iaktta lagens regler om

aktiva åtgärder även om kollektivavtal finns. Området för

Jämställdhetsombudsmannens (JämO) tillsyn utökas på motsvarande

sätt. Arbetsgivare med tio anställda eller fler skall vara

skyldiga att årligen kartlägga löneskillnader mellan kvinnor och

män på arbetsplatsen enligt regeringens förslag. Kartläggningen

skall tas in i den årliga jämställdhetsplanen. Vidare föreslås

att JämO i ett mål om könsdiskriminering får möjlighet att

stödja sig på även annan lagstiftning än jämställdhetslagen.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.

En ökad satsning på information och opinionsbildning kommer

att göras i syfte att stimulera fäder att i ökad utsträckning ta

ut föräldraledighet.

En utredning kommer att tillsättas om kvinnor och män inom

hälsovården och en särskild satsning kommer att göras för

kvinnor med funktionshinder.

För att föra ut den nationella jämställdhetspolitiken på

regional och lokal nivå föreslås att det på varje länsstyrelse

inrättas en funktion som länsexpert för jämställdhetsfrågor.

Ökade anslag bör anvisas till Jämställdhetsombudsmannen, till

särskilda jämställdhetsåtgärder samt till länsstyrelserna.

Mål i jämställdhetspolitiken

Propositionen

I propositionen föreslås att det övergripande målet för

jämställdhetspolitiken bör stå fast. Det innebär att kvinnor och

män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter

inom alla väsentliga områden i livet.

Trots framstegen vad gäller kvinnornas inflytande i samhället

och möjligheterna till jämställdhet i arbetslivet finns

fortfarande betydande brister, enligt propositionen.

Arbetsmarknaden är starkt könsuppdelad, och det finns tecken som

tyder på osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män.

Kvinnorna bär fortfarande huvudansvaret för arbetet med hem och

barn. Vidare är andelen kvinnor på chefspositioner fortfarande

mycket låg. Trots att de formella hindren för jämställdhet i

stort är undanröjda brister det i stor utsträckning i

praktiken.

Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken

bryts i propositionen ned i mer konkreta delmål:

En jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och

män.

Samma möjligheter för kvinnor och män till ekonomiskt

oberoende.

Lika villkor och förutsättningar för kvinnor och män i fråga

om företagande, arbete, anställnings- och andra arbetsvillkor

samt utvecklingsmöjligheter i arbetet.

Lika tillgång för flickor och pojkar, kvinnor och män, till

utbildning och samma möjligheter att utveckla personliga

ambitioner, intressen och talanger.

Samma ansvar för kvinnor och män för arbetet med hem och barn.

Frihet från sexualiserat (könsrelaterat) våld.

Jämställdhetsarbetet måste bedrivas inom varje politikområde

och insatser huvudsakligen göras inom ramen för berörda organs

ordinarie verksamhet.

Regeringen föreslår ett riksdagens godkännande i fråga om

målen för jämställdhetspolitiken.

Motioner

Målen för jämställdhetspolitiken tas upp i fyra

motionsyrkanden.

Socialdemokraterna anser i motionerna A40 (yrk. 4) och A254

(yrk. 35) liksom Margareta Winberg m.fl. (s) i motion A814 (yrk.

1) att riksdagen bör slå fast följande mål:

Kvinnornas andel av landets arbetsinkomster måste öka.

Löneskillnader mellan kvinnor och män som enbart beror på kön

får inte finnas.

Kvinnor skall finnas i arbetslivet i samma utsträckning som

män.

Den starka könssegregeringen på arbetsmarknaden måste brytas.

Kvinnornas andel av utbildningsinsatserna skall vara lika stor

som männens.

Fler män måste ta sin del av ansvaret för barn och familj så

att färre kvinnor behöver dubbelarbeta.

Hälften av alla chefer bör vara kvinnor. Andelen kvinnliga

chefer skall minst motsvara andelen kvinnor på arbetsplatsen.

Det ofrivilliga deltidsarbetet måste avskaffas.

Kvinnors arbetsmiljö måste förbättras. Arbetsgivare och

fackliga organisationer måste ta ett större ansvar än de

hittills gjort.

Alla former av sexuella trakasserier på arbetsplatserna måste

motarbetas.

Fler kvinnor bör bli företagare.

Harriet Colliander och Laila Strid-Jansson (nyd) ansluter sig

i motion A43 (yrk. 1 delvis) till vad regeringen anfört

beträffande målen för jämställdhetspolitiken men menar att

delmålet "lika villkor och förutsättningar för kvinnor och män i

fråga om företagande, arbete, anställnings- och andra

arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter" måste ges en högre

prioritet, särskilt vad gäller kravet på lika lön för lika

arbete.

Utskottet

Regeringens proposition har enligt Socialdemokraterna i motion

A40 många förtjänster men saknar den socialdemokratiska

politikens helhetssyn, dvs. att jämställdhet skall prägla all

politik och alla samhällsområden. De av Socialdemokraterna

uppräknade delmålen uppvisar i många avseenden likheter med de i

propositionen angivna målen. Företrädare för Ny demokrati

ansluter sig i motion A43 i allt väsentligt till vad regeringen

anfört om målen, men vill särskilt prioritera "lika lön för lika

arbete". Till denna fråga återkommer utskottet i den följande

framställningen. Vänsterpartiet anför i motion A44 att många

drag i propositionen är bra men anser att det finns brister

bl.a. i fråga om föreslagna förändringar i lagstiftningen.

Vänsterpartiets yrkanden på dessa punkter återkommer utskottet

till under resp. avsnitt.

Utskottet kan konstatera att det råder en bred politisk

enighet om det övergripande målet i jämställdhetspolitiken,

nämligen att kvinnor och män skall ha samma rättigheter,

skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i

livet. På det stora hela finns det också en samsyn i fråga om

målets konkretisering på olika delområden. Utskottet vill också

-- i likhet med Socialdemokraterna -- betona vikten av att

jämställdhetsarbetet bedrivs inom alla politikområden och

huvudsakligen inom ramen för berörda organs ordinarie

verksamhet.

Trots framstegen vad gäller kvinnornas representation,

arbetskraftsdeltagande, ekonomiska oberoende samt möjligheterna

att i Sverige kombinera förvärvsarbete och föräldraskap finns

det fortfarande betydande brister i jämställdheten.

I propositionen redovisas olika svårigheter som kvinnor möter

och som hindrar jämställdhetssträvandena. Utskottet vill

särskilt peka på de informella hindren i arbets- och

familjelivet, t.ex. kvinnornas större ansvar för hem och barn

eller en brist på förväntningar att kvinnor skulle vilja ta på

sig chefsrollen. Sådana informella hinder och strukturer är en

av orsakerna till att kvinnor generellt sett får en sämre plats

i arbetslivet, lägre lön och sämre befordringsmöjligheter än

män.

Utskottet delar regeringens grundsyn att man för att komma

framåt i jämställdhetsarbetet måste låta detta inbegripa såväl

attitydförändrande insatser som ökade insatser för att ta till

vara kvinnornas kompetens. Detta är emellertid inte

tillräckligt. Därutöver måste jämställdhetsperspektivet

införlivas i samhällets olika system, strukturer och områden,

t.ex. inom arbetsmarknadspolitiken, utbildningsväsendet och inte

minst inom det ekonomiska området. Särskilt väsentligt är detta

när strukturförändringar är aktuella. Jämställdhetsarbetet måste

bedrivas målinriktat, aktivt och uthålligt.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

riksdagen godkänner vad regeringen förordar om målen för

jämställdhetspolitiken. Motionerna A40 (s), A43 (nyd), A254 (s)

och A814 (s) avstyrks därmed i berörda delar.

Ett internationellt perspektiv

Propositionen

I propositionen anförs att Sverige och övriga nordiska länder

i ett internationellt perspektiv ofta betraktas som

föregångsländer i fråga om jämställdhet. Detta ställer fortsatt

stora krav på svenska insatser i det internationella samarbetet.

Genom EES-avtalet övertar Sverige och övriga EFTA-länder EG:s

regler och praxis på jämställdhetsområdet. Enligt regeringen är

det angeläget och önskvärt att Sverige med kraft driver frågor

om jämställdhet mellan kvinnor och män i ett europeiskt

perspektiv. På senare tid har det nationella arbetet från

regeringens sida bl.a. inriktats på informationsaktiviteter i

syfte att sprida fördjupad kunskap om konsekvenserna för svensk

jämställdhet av EES-avtalet och av ett framtida svenskt

medlemskap i EU.

Motion

Vänsterpartiet avvisar i motion A44 (yrk. 13) ett

EU-medlemskap bl.a. på grund av de negativa effekter man

befarar för svenska kvinnor. De svenska kvinnornas ställning

på arbetsmarknaden har möjliggjorts genom offentligt finansierad

barnomsorg, sjukvård och äldrevård. En stark svensk ekonomi

liksom en stark offentlig sektor kan enligt Vänsterpartiet

uppnås genom att Sverige står utanför EU.

Utskottet

I ett betänkande EG, kvinnorna och välfärden (SOU 1993:117) av

EG-konsekvensutredningarna redovisas social välfärd och

jämställdhet mellan kvinnor och män i ett europeiskt perspektiv.

Utredningen gör den bedömningen att de flesta frågor som rör

förutsättningarna för jämställdhet är nationella, oavsett om

Sverige har ett EES-avtal, ett EU-medlemskap eller står utanför

EES och EU. Sammantaget görs bedömningen att ett medlemskap ger

Sverige de bästa förutsättningarna för social välfärd och för

jämställdhet mellan kvinnor och män.

Enligt utskottets mening är EG-konsekvensutredningarna ett

viktigt underlagsmaterial, som bidrar till kunskapen om vad ett

EU-medlemskap betyder i olika avseenden. Oberoende av Sveriges

ställningstagande till EU och EES anser utskottet att frågan om

en stark svensk ekonomi och en stark offentlig sektor har många

aspekter utöver vad som tagits upp i motionen. Enligt utskottet

är frågeställningen i motion A44 alltför endimensionell.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motion

A44 (v) i denna del.

Motion

Ylva Annerstedt m.fl. (fp) anser i motion A804 (yrk. 3) att

regeringen bör vidta åtgärder för att bättre ta till vara

kvinnornas kompetens i EU-sammanhang. Regeringen bör också

begära in både ett kvinnligt och ett manligt namn vid de

tillfällen regeringen utser företrädare på förslag från

organisationer och förbund. Mot bakgrund av EES-avtalet och den

förändrade situationen på arbetsmarknaden pekar motionärerna

(yrk. 1) på behovet av en omfördelning av

arbetsmarknadspolitiska medel för att hjälpa kvinnor som arbetar

i vård, omsorg och utbildning att starta eget. Speciella

utbildningsinsatser för kvinnor i form av

kompletteringsutbildning kan också behövas.

Utskottet

När det gäller att man bättre bör ta till vara kvinnornas

kompetens i EU-sammanhang har utskottet ingen annan mening än

motionärerna i motion A804. Utskottet vill informera om ett

regeringsbeslut den 30 september 1993 enligt vilket

departementen skall kartlägga hur EG:s verksamhet inom resp.

departements och myndighets område är organiserad samt redovisa

hur arbetet från svensk sida i de skilda EG-organen bör

bedrivas. I samband härmed skall departementen också redovisa

hur man åstadkommer en jämn fördelning mellan kvinnor och män

när det gäller Sveriges representation i berörda EG-organ.

Utskottet vill ytterligare peka på att regeringen enligt

propositionen avser att ge NUTEK i uppdrag att utreda frågan om

bättre finansieringsmöjligheter för kvinnor som startar eget.

Utskottet har också inhämtat att Näringsdepartementet och NUTEK

under våren 1994 har beviljat projektmedel för att delfinansiera

en förstudie om företagande bland kvinnor som är anställda inom

den offentliga sektorn.

Utskottet vill vidare erinra om att olika insatser har gjorts

för att främja kvinnors företagande, även inom vård-, omsorgs-

och utbildningsområdet. Regeringen har i februari 1993 anslagit

20 miljoner kronor. till NUTEK för ett treårigt åtgärdsprogram i

stödområdena i syfte att stödja kvinnornas företagande. NUTEK

skall bl.a. verka för att rådgivning lämnas av kommuner och

regionala utvecklingsfonder till kvinnor som vill starta eget

samt underlätta kvinnors företagande genom företagarutbildning

m.m. Samtliga 62 kommuner i stödområdet har under hösten 1993

till NUTEK redovisat program för kvinnors företagande. I

genomsnitt har kommunerna beviljats 100 000 kr per år av NUTEK

för genomförande av programmen. Övriga finansiärer är

länsstyrelser, länsarbetsnämnder och kommunerna själva. Totalt i

de 62 kommunerna kommer det att finnas ca 50

rådgivare/projektledare. Slutrapport skall redovisas senast i

juni 1996. NUTEK har vidare ett uppdrag att i samverkan med

regionala utvecklingsfonder m.fl. organ utveckla kvinnors

företagande i hela landet. För budgetåret 1993/94 anvisade

regeringen 5 miljoner kronor för detta ändamål. Genomförda och

planerade åtgärder skall redovisas till regeringen i maj 1994.

Med hänvisning till den utveckling som pågår anser utskottet

att de aktuella förslagen i motion A804 (fp) inte bör påkalla

någon riksdagens åtgärd. Motion A804 avstyrks således i berörda

delar.

Motion

Karin Starrin m.fl. (c) tar i motion A815 (yrkandena 13 och

14) upp behov av en strategi för jämställdhetsfrågor inför

ett eventuellt EU-medlemskap. Eftersom EU:s regler på

jämställdhetsområdet är "vassare" än de svenska finns det

anledning att analysera i vilken mån EES-reglernas krav om

likalön, likabehandling etc. uppfylls på den svenska

arbetsmarknaden, anser motionärerna.

Utskottet

Utskottet vill framhålla att den nya jämställdhetslagen som

trädde i kraft den 1 januari 1992 (prop. 1990/91:113, bet AU17,

rskr. 364) innebär en anpassning till de bestämmelser som gäller

inom EG. Som utskottet redovisat tidigare (bl.a. i sitt

betänkande 1993/94:AU1 om jämställdhet) har frågan om

lönediskriminering utretts av Löneskillnadsutredningen, som

avlämnat betänkandet (SOU 1993:7) Löneskillnader och

lönediskriminering. Bland annat detta underlag har legat till

grund för flera av de förslag som läggs fram i propositionen och

som kommer att behandlas i det följande.

Beträffande ett behov av strategi för jämställdhetsfrågor

inför ett eventuellt EU-medlemskap har utskottet inhämtat att

det inom regeringskansliet pågår ett arbete som ligger i linje

med motionärernas önskemål. I samband med Sveriges svar till

EG-kommissionen på den s.k. Grönboken (Titel: Grönbok, Europeisk

socialpolitik, Meddelande från Mr Padraig Flynn, 17 november

1993) undersöker Socialdepartementet vilka frågor på

jämställdhetsområdet som är viktiga att driva på EU-nivå.

Med hänvisning till vad som anförts anser utskottet att något

riksdagens tillkännagivande inte bör vara påkallat i de berörda

frågorna. Motion A815 (c) avstyrks således i de aktuella

delarna.

Makt och inflytande

Propositionen

Makt och kön

I propositionen framhålls att arbetet med att uppnå en jämn

maktfördelning mellan kvinnor och män hittills i huvudsak varit

inriktat på att förändra formella strukturer och påverka

attityder. För att öka jämställdheten mellan kvinnor och män som

grupper, inte bara som individer, betonar regeringen att det i

den fortsatta jämställdhetspolitiken behövs en större inriktning

på de informella strukturer som upprätthåller en ojämn

maktfördelning mellan könen.

Kvinnorepresentation

Slutmålet om en jämn könsfördelning (50/50) år 1998 i statliga

styrelser och kommittéer m.m. ligger fast enligt propositionen.

Delmålet 30 % kvinnor i dessa organ år 1992 har uppnåtts.

Regeringen bedömer att nästa delmål, 40 % kvinnor år 1995, kan

bli svårare att nå. I propositionen föreslås därför ytterligare

satsningar på projektverksamhet i syfte att öka kvinnors andel i

styrelser och kommittéer samt andra beslutande församlingar.

Regeringen har också för avsikt att skärpa förordningen

(1984:803) om jämställdhet i statlig verksamhet.

I fortsättningen skall den som inte hörsammar regeringens krav

på att lämna två förslag, en kvinna och en man, för uppdrag i

statliga styrelser och kommittéer kunna riskera att gå miste om

erbjudandet om en plats i det aktuella organet.

Kvinnorepresentationsfrågorna på det regionala och kommunala

planet behandlas i Lokaldemokratiutredningens slutbetänkande,

Lokal demokrati i utveckling (SOU 1993:90). Utredningen har

följts av en proposition 1993/94:188, Lokal demokrati.

Motioner

I motion A815 (yrk. 1) framför Karin Starrin m.fl. (c)

decentralisering av makt som ett viktigt krav för att ge

kvinnor mer inflytande i samhället. Den lokala politiken

framhålls även i motion A813 (yrk. 1) av Christer Lindblom m.fl.

(fp). I motionen föreslås att de mål som satts upp för

kvinnorepresentationen i statliga styrelser, nämnder och

kommittéer i liknande form bör kunna användas i kommuner och

landsting. En förändring av arbetsformerna inom partierna och de

demokratiskt beslutande organen, så att de bättre anpassas till

modernt familjeliv, ses av motionärerna också som viktigt för

att öka kvinnorepresentationen.

Utskottet

Utskottet kan konstatera att de metoder statsmakterna satsat

på under den senaste femårsperioden för att öka

kvinnorepresentationen i statliga styrelser och kommittéer visat

sig vara framgångsrika. Stödjande åtgärder i form av långsiktiga

utbildningsinsatser, projekt rörande kvinnors villkor i

arbetsorganisationen och projekt inriktade på rekryteringen av

kvinnor har kombinerats med ett hot som funnits i bakgrunden att

om delmålet 30 % kvinnor inte uppnåtts år 1992 skulle frågan om

en författningsreglering prövas. I andra länder, t.ex. Norge,

har det visat sig vara betydligt svårare för kvinnor att uppnå

andelen 40 %. Utskottet bedömer det därför som av stor vikt att

det görs en ökad satsning på aktiviteter för att uppnå detta

mål.

Enligt proposition 1993/94:188 Lokal demokrati avser

regeringen att tillkalla en utredning med uppgift att göra en

totalöversyn över de förtroendevaldas arbetsförutsättningar.

Utskottet har tidigare framfört (1993/94:AU1) att det är av vikt

att familjeliv och förtroendeuppdrag skall kunna kombineras.

Utskottet utgår ifrån att kvinnliga förtroendevaldas

arbetsförutsättningar uppmärksammas i utredningens totalöversyn.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de aktuella

delarna av motionerna A813 (fp) och A815 (c).

Kvinnor i chefsbefattningar

Propositionen

Enligt propositionen har utvecklingen av andelen kvinnor på

chefspositioner hittills gått långsamt. Regeringen föreslår

därför att det i samverkan med det privata näringslivet

etableras en näringslivsakademi för kunskapsspridning,

opinionsbildning och förändringsarbete i syfte att öka andelen

kvinnor i chefsbefattningar. På tre års sikt bedöms verksamheten

kunna bli självfinansierad. Som stöd för de statliga

myndigheterna i deras arbete inom detta område kommer Statens

arbetsgivarverk och Statens förnyelsefond att genomföra vissa

insatser.

Motion

Socialdemokraterna anser i motion A40 (yrk. 1) att regeringens

förslag om att öka andelen kvinnor i chefsbefattningar inom

näringslivet vinner på att breddas till att omfatta

chefsutvecklingsinsatser även på det statliga och kommunala

området. Det är inom kommunerna som den intressanta utvecklingen

av kvinnligt ledarskap äger rum i dag. Socialdemokraterna vill

att det stimulansbidrag som propositionen föreslår för

näringslivets utveckling inkluderar ett ökat erfarenhetsutbyte

mellan näringsliv och offentlig sektor.

Utskottet

I ett yttrande till arbetsmarknadsutskottet konstaterar

näringsutskottet att det är av stor vikt att andelen

kvinnor i chefsbefattningar ökar. Härigenom kan kvinnorna

utnyttja hela sin kompetens, vilket även är till nytta för det

enskilda företagets och för hela näringslivets utveckling. Det

är i första hand en uppgift för varje enskilt företag att

utforma program för rekrytering och utveckling av kvinnliga

chefer. Erfarenheterna visar emellertid att detta arbete behöver

stimuleras.

Näringsutskottet anser att regeringens förslag till en

näringslivsakademi kan vara ett verksamt medel för att få i gång

en snabbare utveckling på detta område. För att det skall finnas

förutsättningar att nå framgång måste, enligt näringsutskottets

mening, den föreslagna satsningen koncentreras till att avse

utvecklingen av kvinnliga chefer i näringslivet. Det belopp på

2,8 miljoner kronor som skall avsättas för detta ändamål räcker

inte till för insatser på andra områden. Näringsutskottet

avstyrker därför förslaget i motion A40 (s) om att de aktuella

medlen även skall användas för chefsutvecklingsinsatser på det

statliga och kommunala området. Av propositionen framgår

dessutom att särskilda insatser kommer att göras för de statliga

myndigheterna. Näringslivsakademin är naturligtvis oförhindrad

såväl att utnyttja statliga och kommunala organs erfarenhet och

kunnande när det gäller utveckling av kvinnliga chefer som att

erbjuda dessa organ att medverka i akademins verksamhet.

Utskottet delar näringsutskottets bedömning och avstyrker

därmed motion A40 (s) i berörd del. Propositionen tillstyrks i

motsvarande del.

Ekonomi

Propositionen

Ett mål i jämställdhetspolitiken är enligt propositionen att

kvinnor och män skall ha samma möjligheter till ekonomiskt

oberoende. Ekonomi är också en fråga om en jämn fördelning av

makt och inflytande mellan kvinnor och män. I dag finns det

kunskap om hur kvinnor och män skiljer sig i fråga om bl.a.

inkomstens storlek, sparande och förmögenhet. Det finns dock

ingen samlad bild av kvinnors respektive mäns ekonomiska

situation i exempelvis olika livscykelfaser, inte heller av hur

tillgången till ekonomiska resurser för individen påverkar

kvinnors och mäns makt i familjen och samhället. Närmare studier

om t.ex. kvinnors ekonomiska makt i offentlig sektor, fackliga

organisationer, privata näringslivet m.m. saknas också nästan

helt. Regeringen avser därför att tillsätta en utredning som

skall belysa skillnader i kvinnors och mäns tillgång till

ekonomiska resurser och möjligheter att utöva ekonomisk makt på

individnivå, familjenivå och samhällelig nivå.

Vidare avser regeringen att ge Arbetsmiljöfonden i uppdrag att

avsätta medel för forskning, utvecklingsarbete och

kunskapsspridning i fråga om lönebildning och arbetsvärdering.

Motioner

Socialdemokraterna anser i motion A40 (yrk. 2) att den

utredning regeringen föreslår om hur den ekonomiska makten är

fördelad mellan kvinnor och män bör breddas till att omfatta

en översyn över hur samhällets resurser fördelas mellan könen.

En utgångspunkt för en sådan utredning är hur stor plats kvinnor

och män tillåts uppta av gemensamma resurser som t.ex. fritids-

och sportanläggningar. En sådan översyn bör också ta upp frågor

om hur sjukvårdsresurser, hemtjänst, socialbidrag etc. fördelas

mellan kvinnor och män och vad män respektive kvinnor kostar när

det gäller skadegörelse, kriminalvård, trafikolyckor m.m. I

motionen betonas att även klasskillnader bör uppmärksammas i

samband med detta.

I nära anslutning till frågan om kvinnors ekonomi framför

Socialdemokraterna i sin motion A40 (yrk. 3) att det finns risk

att de pågående nedskärningarna inom kommuner och landsting

leder till minskade möjligheter för kvinnor att arbeta och

försörja sig. I motionen föreslås därför att AMS får i uppdrag

att förhandla med kommuner och landsting om att förlänga

uppsägningstiden för uppsagd personal. AMS bör få särskilda

medel för detta.

Utskottet

Utskottet kan liksom tidigare konstatera att

resursfördelningen mellan kvinnor och män är av avgörande

betydelse för jämställdheten i samhället. Den breddning av

utredningen om kvinnors och mäns ekonomiska resurser som

föreslås i motion A40 (s) anser utskottet till viss del kan

tillgodoses inom ramen för den ovannämnda utredningen. Det blir

en avvägningsfråga i vilken utsträckning utredningen även kan

omfatta frågan om fördelningen av samhällets resurser mellan

kvinnor och män mer allmänt. Utskottet har inhämtat att

Socialdepartementet håller på att utarbeta direktiv till

utredningen. Med hänsyn till vad som anförts avstyrker utskottet

den aktuella delen i motion A40 (s). Propositionen tillstyrks i

motsvarande del.

Ett förslag från (s) om förlängda uppsägningstider för

personal inom kommuner och landsting har tidigare i år

behandlats i utskottets betänkande AU11. Utskottet framförde då

att arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör användas för

ytterligare satsningar på utbildning och kompetenshöjning inom

den kommunala sektorn. Däremot bör de arbetsmarknadspolitiska

medlen inte användas för reguljär kommunal verksamhet som

förordas i motion A40 (s). Utskottet vidhåller sin i betänkande

AU11 framförda uppfattning och avstyrker förslaget i motionen.

Jämställdhet i arbetslivet

Allmänna frågor

Motioner

Utskottet tar i detta avsnitt först upp ett antal motioner som

från mera allmänna utgångspunkter rör frågor om jämställdhet i

arbetslivet.

Socialdemokraterna anser enligt sin motion A40 att en offensiv

för det goda arbetet i högsta grad är en kvinnofråga, eftersom

kvinnorna är överrepresenterade i de dåliga arbetena. En sådan

offensiv är nödvändig för att bekämpa risker för ohälsa, för att

öka produktiviteten och för att minska samhällets kostnader för

ohälsa och utslagning, sägs det i motionen (yrk. 9).

I partiets motioner A254 (yrk. 37) om sysselsättningspolitiken

och i A40 (yrk. 7) understryks arbetsgivarens ansvar för ett

aktivt jämställdhetsarbete. Regeringen måste kraftfullt verka

för att arbetsgivarna ökar sitt engagemang och ansvar för att

uppnå jämställdhet ute på arbetsplatserna, sägs det i motionen.

Det framhålls också som en självklarhet att löntagarnas

organisationer måste vara pådrivande i detta arbete.

Liknande synpunkter framförs i en annan s-motion från allmänna

motionstiden, A814 av Margareta Winberg m.fl. (s). Motionärerna

nämner bl.a. kvinnornas arbetssituation och

befordringsmöjligheter, könsfördelningen vid nyrekrytering, lön

vid lika eller likvärdigt arbete, möjligheterna till utbildning,

arbetstiderna och sexuella trakasserier, där lagens regler måste

skärpas (yrk. 2).

Karin Starrin m.fl. (c) tar i sin motion A815 från den

allmänna motionstiden upp frågan om kvinnors arbete. Bland

angelägna åtgärder nämns forskning om kvinnors arbetsliv och

om arbetsorganisationsfrågor. Yrkesrollerna är för låsta, och

arbetslivet bör decentraliseras ytterligare. Alltför många

kvinnor saknar inflytande över sin arbetssituation. De

förändringsprojekt som pågår måste uppmuntras, sägs det i

motionen (yrkandena 17 och 18). I motionen pekas också på

behovet av riktade utbildningsinsatser för kvinnor vars

arbetsuppgifter rationaliserats bort (yrk. 35).

Utskottet

Socialdemokraterna beskriver behovet av förnyelse i

arbetslivet som i hög grad en kvinnofråga. I det hänseendet har

inte utskottet någon annan uppfattning. Det rådande besvärliga

arbetsmarknadsläget med nedskärningar och rationaliseringar inom

landsting och kommuner kan ha en återhållande effekt på de

anspråk som ställs på arbeten som står till buds. Därför är det

särskilt viktigt med insatser från samhällets sida för att

upprätthålla säkerhet och hälsa i arbetet och för att förnyelsen

av arbetslivet skall fortsätta. Det pågår ett viktigt

förändringsarbete på många arbetsplatser för att skapa en bättre

arbetsmiljö, och i många fall har stöd lämnats från

Arbetslivsfonden. Utskottet kan därvid notera att en

proportionellt sett större andel av fondens arbetsplatsprogram

under föregående budgetår avsåg kvinnor.

Samtidigt måste det understrykas att förnyelsen i arbetslivet

och tillskapandet av det som Socialdemokraterna benämner det

goda arbetet förutsätter en politik som skapar ett gott

företagsklimat och därmed tillväxt. Möjligheten att skapa

arbetsplatser för kvinnor som tillfredsställer kraven på en god,

stimulerande arbetsmiljö kan med andra ord inte ses isolerad

från den politik som bedrivs i övrigt.

När det gäller ett aktivt jämställdhetsarbete och

arbetsgivarnas ansvar för att detta kommer till stånd har

utskottet ingen annan uppfattning än motionärerna.

Jämställdhetslagens innebörd är att det är arbetsgivarna som

skall vara pådrivande i fråga om de aktiva, målinriktade

åtgärderna. Vilka krav som ställs i detta hänseende har

preciserats i 1991 års lagstiftning. Det gäller

arbetsförhållandena, utbildning, nyrekrytering m.m. Genom

förslag som behandlas senare i detta betänkandet kommer reglerna

om aktiva åtgärder dessutom att göras tvingande.

Ett framgångsrikt jämställdhetsarbete förutsätter dock en

samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare och deras

organisationer. Därför finns i den nya jämställdhetslagen också

en regel om sådan samverkan. Som utskottet tidigare flera gånger

framhållit bör de årliga jämställdhetsplanerna och uppföljningen

av dem kunna bidra till ett mer livaktigt jämställdhetsarbete

som båda parter tar del i. Utskottet kommer i den följande

framställningen in även på andra förslag som bör vara ägnade att

driva på arbetet.

Av angivna skäl är någon åtgärd från riksdagens sida inte

påkallad med anledning av de nu behandlade delarna av motionerna

A40, A254 och A814.

Karin Starrins m.fl. (c) motion innehåller en rad synpunkter

på behovet av förändringar i fråga om kvinnors arbete. Utskottet

instämmer i stora delar i motionärernas beskrivning av vad som

behöver göras. När det gäller forskningsfrågorna kan utskottet

konstatera att Arbetsmiljöfonden stöder bl.a.

samhällsvetenskaplig forskning om organisations- och

inflytandefrågor, kompetensutveckling och individens

arbetssituation. Fonden uppmärksammar även den svaga

arbetsmarknadens effekter för utsatta gruppers förhållanden i

arbetslivet. Ett särskilt projektområde har bildats för

forskning om vad som benämns Genus i arbetslivet. Under

innevarande år prioriteras ansökningar som benämns Genus och

organisation och Genus och teknik.

I fråga om förslaget om riktade utbildningsinsatser till

kvinnor vars arbeten rationaliseras bort är följande att säga.

Nedskärningar och rationaliseringar inom landsting och kommuner

har i hög grad drabbat kvinnor. Många kvinnor riskerar att

förlora sina arbeten inom t.ex. vård och omsorg. Minskningen av

kvinnornas traditionella arbetsmarknad medför att kvinnorna nu

måste bredda sin kompetens och ibland ompröva sitt yrkesval.

Detta kan underlättas genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder,

som enligt utskottets mening bör utnyttjas i sammanhanget.

Enligt vad som framgår av årets budgetproposition (prop.

1993/94:100 bil. 11 s. 66) kommer 30 miljoner kronor att satsas

under nästa budgetår inom ramen för medlen för

arbetsmarknadsutbildning till bl.a. projektinsatser för att

bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Betydande extrainsatser

på utbildningsområdet genomförs också redan under innevarande

budgetår.

Av det anförda följer att någon riksdagens åtgärd inte kan

anses påkallad med anledning av motion A815 i de nu berörda

delarna.

Löneskillnader -- allmänna frågor

Motioner

Utskottet tar först upp till behandling de motioner som inte

har direkta beröringspunkter med förslag som läggs fram i

propositionen.

Christer Lindblom m.fl. (fp) tar i motion A813 upp

kvinnolönerna och pekar på ett antal åtgärder, däribland

lagändringar, arbetsvärdering och könsuppdelad statistik, för

att förbättra läget (yrk. 3).

I motion A805 av Margareta Viklund m.fl. (kds) konstateras att

könssegregeringen är en bidragande orsak till de stora

skillnaderna mellan kvinnors och mäns löner. Det behövs

kraftfulla åtgärder för att komma till rätta med den orättvisa

lönesättningen och de ökade löneskillnaderna, sägs det i

motionen (yrk. 1).

Harriet Colliander och Laila Strid-Jansson (nyd) anser i

motion A43 (yrk. 1 delvis och 2) att målet "lika lön för lika

arbete" bör ges högsta prioritet. Det borde inte vara omöjligt

att sätta upp som mål att lönediskrimineringen minimeras inom en

period av tre år, anser motionärerna.

Utskottet

Motionerna A813 (fp) och A805 (kds) efterlyser i mera allmänna

termer behovet av åtgärder för att komma till rätta med

löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Som påpekas i

motion A805 är även könssegregeringen på arbetsmarknaden en

viktig förklaring till löneskillnaderna. Utskottet har ingen

annan uppfattning än dessa motionärer. Det behövs inte bara

lagregler med det direkta syftet att motverka löneskillnader och

lönediskriminering liksom forskning och utvecklingsarbete om

lönebildning, arbetsvärdering och löneskillnader m.m. För att

löneskillnaderna skall kunna jämnas ut är det också nödvändigt

att arbetsmarknaden blir mindre könsuppdelad med större andel

kvinnor i ledande befattningar.

Något uttalande härutöver kan inte anses påkallat med

anledning av de nu berörda motionerna A805 och A813 i berörda

delar. De avstyrks således.

Med anledning av kravet i motion A43 (nyd) om prioritering av

målet "lika lön för lika arbete" och ambitionen att genomföra en

minimering av lönediskrimineringen inom en viss period kan

utskottet konstatera att redan dagens jämställdhetslag innebär

ett principiellt förbud mot lönediskriminering. Utskottet har

ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller

prioriteringen av målet om likalön, men ser det inte som

meningsfullt att sätta upp ett visst bestämt tidsmål. Motionen

avstyrks i berörda delar med hänvisning till det anförda.

Forskning och utvecklingsarbete om löneskillnader,

arbetsvärdering m.m.

Propositionen

Enligt regeringen bör forskning och utvecklingsarbete m.m. om

lönebildning, arbetsvärdering och löneskillnader ur ett

könsperspektiv stimuleras. I propositionen tillkännager

regeringen sin avsikt att ge Arbetsmiljöfonden i uppdrag att

avsätta medel för forskning, utvecklingsarbete och

kunskapsspridning på området.

När det gäller arbetsvärdering anför regeringen att även om

det bör stå varje arbetsgivare fritt att i samråd med

arbetstagarorganisationen komma fram till med vilken metod eller

på vilket sätt jämställdhetslagens lönediskrimineringsförbud

skall upprätthållas på den enskilda arbetsplatsen, så bör

försöksverksamhet angående könsneutral arbetsvärdering

stimuleras.

För att regeringen och riksdagen skall kunna följa

löneutvecklingen för kvinnor och män är det nödvändigt att den

centrala lönestatistiken är av sådan kvalitet och utformning att

den kan utgöra underlag för analyser av kvinnors och mäns löner.

Det ankommer enligt regeringen på SCB och berörda parter på

arbetsmarknaden att se till att lönestatistiken fyller detta

krav. Enligt vad som redovisas i propositionen pågår för

närvarande ett arbete för att övervinna de problem som finns när

det gäller brister och ojämnheter i statistiken.

Motioner

I Socialdemokraternas motion A40 yrkande 17 framförs att

Arbetsmiljöfonden bör bedriva försöksverksamhet med

arbetsvärderingsprojekt. Genom arbetsvärdering kan de

värderingar som styr lönesättningen bli synliga och därmed också

lättare att granska. Arbetsvärdering är ett av flera instrument

för att minska löneskillnaderna, sägs det, men kan självfallet

inte ensamt lösa problemet. Partiet erinrar om att

arbetsmarknadens parter har ett avgörande ansvar för att

utveckla arbetsvärderingen. För att stimulera parterna till

detta arbete bör särskilda resurser avsättas till sådan

försöksverksamhet på arbetsplatser inom olika branscher. Ett

motsvarande förslag förs fram i Socialdemokraternas motion A254

från den allmänna motionstiden (yrk. 38). I motionerna begärs

också ökade resurser till JämO för att arbeta med rådgivning och

anvisningar i fråga om arbetsvärdering. Anslagsfrågor behandlas

senare i detta betänkande.

Ett förslag om försöksverksamhet med arbetsvärderingsprojekt

inom Arbetsmiljöfonden framförs också av Margareta Winberg m.fl.

(s) i motion A814 (yrk. 7).

Karin Starrin m.fl. (c) efterlyser i motion A815 (yrk. 22) ett

könsneutralt arbetsvärderingssystem, som utformas

tillsammans med de anställda och omfattar både prestationer och

krav.

I motion A802 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds)

begärs en utredning om könsneutral arbetsvärdering. Alla försök

att komma till rätta med den lägre värderingen lönemässigt av

kvinnodominerade yrken är dömda att misslyckas om inte metoden

med könsneutral arbetsvärdering vinner gehör och allmän

tillämpning, anför motionärerna.

Barbro Westerholm (fp) begär i motion A801 en expertutredning

med uppgift att utreda orsakerna till de strukturella

löneskillnaderna mellan kvinnor och män inom hela

arbetsmarknaden. Motionären anser att Löneskillnadsutredningen

inte tillräckligt behandlat sådana löneskillnader.

Utskottet

Med anledning av det socialdemokratiska förslaget om en

försöksverksamhet med arbetsvärderingsprojekt inom

Arbetsmiljöfonden kan utskottet hänvisa till vad som sägs i

propositionen om att könsneutral arbetsvärdering bör stimuleras.

Utskottet har ingen annan uppfattning i den frågan. Som sägs i

propositionen måste kunskapen öka om vad som är den närmare

innebörden av främst likvärdigt men också av lika arbete. Även

kunskapen om metoderna för att jämföra sådana arbeten både på

enskilda arbetsplatser och mellan arbetsplatser bör vidgas. Det

är enligt utskottets mening naturligt att ett sådant arbete

bedrivs inom ramen för Arbetsmiljöfondens uppdrag. Inom fonden

finns som nämnts ett särskilt projektområde, Genus i

arbetslivet, som även innefattar lönefrågor.

Enligt utskottets mening är förankring hos parterna önskvärd,

och kanske till och med nödvändig, om systematisk

arbetsvärdering skall kunna utnyttjas som metod. Hur ett projekt

med arbetsvärdering mera i detalj bör utformas, och om och i så

fall på vilket sätt enskilda arbetsplatser skall omfattas av

projektet finns det däremot ingen anledning för riksdagen att

uttala sig om.

På anförda grunder avstyrks motionerna A40, A254 och A814 i

nu berörda delar.

I motionerna A815 (yrk. 22) och A802 förordas ett

könsneutralt arbetsvärderingssystem som metod att komma till

rätta med löneskillnader. Med anledning därav vill utskottet

anföra följande. Utskottet förutsätter att det ovannämnda

uppdraget till Arbetsmiljöfonden även kommer att innefatta

frågor om hur metoder med könsneutral arbetsvärdering kan

användas för att uppvärdera lönerna i kvinnodominerade

låglöneyrken. Någon särskild utredning som förordas i motion

A802 kan därför inte anses behövlig.

Motionerna A802 och A815 i motsvarande del, som får anses

tillgodosedda med det anförda, avstyrks av utskottet.

Med anledning av förslaget i motion A801 (fp) om en

expertutredning om strukturella löneskillnader vill

utskottet hänvisa till att Arbetsmiljöfonden i sitt remissvar

över Löneskillnadsutredningen efterlyst en ökad betoning på

forskning om strukturell diskriminering. Utskottet utgår liksom

regeringen från att fonden beaktar denna fråga i sitt fortsatta

arbete. Något initiativ till att frågan tas upp av en

expertutredning kan därför inte anses påkallat enligt utskottets

mening. Motionen avstyrks alltså.

Jämställdhetslagen -- tillämpningsområde och andra allmänna

frågor

Propositionen

I propositionen föreslås inte någon förändring när det gäller

jämställdhetslagens tillämpningsområde. Lagen skall således även

i fortsättningen gälla uteslutande arbetslivet.

Motioner

Birthe Sörestedt och Ines Uusmann (s) anser i motion A811 att

en uppföljning och utvärdering av jämställdhetslagen är

påkallad. De hänvisar bl.a. till att nedskärningarna i den

offentliga sektorn gjort kvinnor arbetslösa eller

deltidsarbetslösa. Föräldralediga kvinnor har förlorat arbetet,

och män har inte vågat ta ut föräldraledighet. Mycket tyder på

att målen och intentionerna med lagen inte kunnat uppfyllas,

sägs det i motionen.

I det från utbildningsutskottet överlämnade yrkandet i

Vänsterpartiets motion Ub714 framförs i fråga om

jämställdhetslagens räckvidd att den bör utsträckas till

utbildningsområdet.

Även i motion A807 av Rose-Marie Frebran och Tuve Skånberg

(kds) framhålls jämställdhetslagens begränsning. De anser att

stora delar av lagen skulle kunna tillämpas även på

utbildningsområdet. Studenter skall inte behöva vara beroende av

universitets- och högskoleledningarnas goda vilja för att

omfattas av jämställdhetsplanerna där, sägs det i motionen. Det

vore enligt motionärerna naturligt att JämO, utöver

rådgivnings- och informationsuppgifter, även fick till uppgift

att bevaka tillämpliga delar av jämställdhetslagen inom

universitet och högskolor.

Utskottet

Med anledning av kravet i motion A811 om en uppföljning och

utvärdering av jämställdhetslagen kan utskottet konstatera att

den nya jämställdhetslagen endast varit i kraft i drygt två år.

Det är enligt utskottets mening för tidigt att nu göra någon

mera övergripande översyn av lagen. Till det kommer att de

problem som motionärerna pekar på snarare borde kunna förklaras

med det exceptionellt svåra arbetsmarknadsläge som rått under de

senaste åren än med brister i jämställdhetslagstiftningen.

Motionen avstyrks därför.

Arbetsmarknadsutskottet har inhämtat yttrande från

utbildningsutskottet (UbU3y) med anledning av bl.a. motion

A807, och utbildningsutskottet har med eget yttrande överlämnat

motion Ub714 yrkande 18 till arbetsmarknadsutskottet. I sitt

yttrande erinrar utbildningsutskottet om de diskussioner som

förts alltsedan jämställdhetslagens tillkomst om lagens

räckvidd, varvid det framför allt har framförts att lagen borde

omfatta utbildningsområdet. Som nämnts ovan är räckvidden

alltjämt begränsad till arbetslivet och någon ändring föreslås

inte i detta hänseende; det har ansetts att lagen bör behålla

sin arbetsrättsliga karaktär. I förarbetena till den nya

jämställdhetslagen framhölls dock att det är av stor betydelse

att det bedrivs ett aktivt jämställdhetsarbete inom

utbildningsområdet. Regeringen menade att det borde ankomma på

huvudmännen för skolväsendet och den högre utbildningen att

följa upp arbetet för jämställdhetsmålen inom detta område i

enlighet med de riktlinjer som angetts av regeringen och

riksdagen (prop. 1990/91:113, AU17). Utbildningsutskottet

hänvisar till den nya högskolelag som antogs av riksdagen hösten

1992 (prop. 1992/93:1, UbU3). I lagen föreskrivs att

jämställdhet mellan kvinnor och män alltid skall iakttas, och i

motiven framhålls att denna bestämmelse inskärper en skyldighet

att i alla sammanhang i verksamheten vid universitet och

högskolor se till att inte någon missgynnas på grund av sitt

kön.

Utbildningsutskottet, som avstyrker motionerna A807 och Ub714

i den nu behandlade delarna, anser att de redovisade

synpunkterna i fråga om jämställdhetslagens räckvidd

alltjämt får anses giltiga. Utskottet finner det angeläget att

understryka att det ankommer på högskolemyndigheterna att se

till att högskolelagens regler om jämställdhet efterlevs av alla

berörda.

Arbetsmarknadsutskottet instämmer i vad utbildningsutskottet

anfört. I sammanhanget bör erinras om att instruktionen för

jämställdhetsombudsmannen föreskriver att ombudsmannen i sin

rådgivande och informerande roll skall verka för jämställdhet

inom skolväsendet, högskolan, arbetsmarknadsutbildningen och

andra utbildningsformer.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

arbetsmarknadsutskottet motionerna A807 och Ub714 yrkande 18 i

motsvarande delar.

Lagens dispositivitet m.m.

Jämställdhetslagen innehåller i 3--11 §§ regler om aktiva

åtgärder för jämställdhet. I 3 § anges arbetsgivarens allmänna

skyldighet att bedriva ett målinriktat arbete för att främja

jämställdhet i arbetslivet medan 4--11 §§ beskriver skilda

åtgärder avseende arbetsförhållanden, rekrytering m.m. och

jämställdhetsplaner. Reglerna är enligt nu gällande lag

dispositiva på det sättet att enligt 12 § andra regler får

fastställas genom kollektivavtal som har ingåtts eller godkänts

av en central arbetstagarorganisation i vart och ett av de

hänseenden som anges i 4--11 §§.

I 1979 års jämställdhetslag fanns motsvarande regler i 6 och 7

§§. Dispositiviteten reglerades på ett något annat sätt i den

äldre lagen, som i 7 § angav att andra regler fick fastställas i

kollektivavtal. Avsikten med det nya sättet att uttrycka

dispositiviteten i 1991 års lag var att markera att ett avtal

för att sätta lagens regler ur spel skall innehålla en materiell

reglering av arbetsgivarens aktiva åtgärder inom de områden som

anges i 4--11 §§. Lydelsen av 12 § kom till på förslag av

Lagrådet (prop. 1990/91:113 s. 176) som påpekade att avsikten

torde vara att en avtalsreglering skall kunna träda i stället

för någon av de frågor som tas upp under 4--11 §§ eller för hela

regelkomplexet, under förutsättning att varje särskild fråga

motsvaras av föreskrifter i avtalet.

Jämställdhetsombudsmannen (JämO) och Jämställdhetsnämnden har

tillsyn över att lagen efterlevs. På framställning av JämO kan

nämnden förelägga vite för att förmå en arbetsgivare att

uppfylla sina skyldigheter enligt 4--11 §§. I den mån

kollektivavtal har träffats utesluts JämO:s och nämndens

tillsyn. Det blir i stället kollektivavtalsparterna som svarar

för avtalets efterlevnad.

Propositionen

I propositionen lämnas en utförlig redogörelse för bakgrunden

till den nuvarande regleringen. Det konstateras att några nya

centrala avtal inte har tillkommit sedan den nya

jämställdhetslagen trädde i kraft den 1 januari 1992. Inte

heller har några tillägg gjorts i befintliga centrala avtal med

anledning av den nya jämställdhetslagen.

Regeringen anser sig kunna konstatera att de förhoppningar som

framfördes vid den nya lagens tillkomst om att avtalen skulle

bli mer åtgärdsinriktade och om ett större ansvar för parterna

att driva på utvecklingen mot jämställdhet i arbetslivet inte

heller nu kan sägas ha infriats.

Enligt regeringens uppfattning är det principiellt sett

otillfredsställande att JämO, trots den centrala funktionen i

samhället i arbetet för jämställdhet, i stor utsträckning skall

vara förhindrad att utöva tillsyn under hänvisning till att det

finns kollektivavtal. Inte minst mot bakgrund av att möjligheten

att träffa kollektivavtal inte verkar ha lett till det ökade

intresse för att utveckla sådana avtal på jämställdhetsområdet

som lagstiftaren velat stimulera till, bör det enligt regeringen

övervägas att ge JämO utökade möjligheter.

Regeringens förslag innebär att bestämmelsen i 12 § ändras så

att arbetsgivaren blir skyldig att iaktta lagens regler även om

kollektivavtal har träffats. Detta gäller även om

kollektivavtalet går längre än lagens regler. Detta får till

följd att JämO alltid kommer att kunna vaka över att lagens

regler följs.

Det sägs vidare i propositionen att parterna visserligen även

fortsättningsvis kommer att vara oförhindrade att träffa

kollektivavtal, men sådana avtal påverkar alltså inte

skyldigheten att iaktta lagreglerna.

En följd av den nya ordningen är att bl.a. den nuvarande 14 §

upphävs. Denna bestämmelse innebär att man vid bedömningen av

vad som åligger en icke kollektivavtalsbunden arbetsgivare skall

ta hänsyn till kollektivavtal i jämförbara förhållanden. Den nya

ordningen innebär att det i stället blir lagens regler som skall

bilda mönster för vad som kan anses åvila arbetsgivaren, och

anvisningen i 14 § blir då inte längre adekvat. I propositionen

sägs att kollektivavtal som går längre än eller som utvecklar

lagens regler också i fortsättningen kan tjäna som vägledning.

När det gäller Jämställdhetsnämnden konstateras att nämnden,

som tillkom 1980, fortfarande inte har meddelat något enda

vitesföreläggande. Bristen på ärenden hänger enligt

propositionen samman med det faktum att kollektivavtal om

jämställdhet har täckt större delen av arbetsmarknaden och att

JämO därmed har saknat möjlighet att utöva tillsyn. Genom att

ombudsmannens tillsyn nu föreslås bli utsträckt, antas att

antalet ärenden hos nämnden kommer att öka. Någon förändring av

nämndens verksamhet och uppgifter föreslås inte.

Motioner

Socialdemokraterna motsätter sig inte förslaget i sin

motion A40 (yrk. 8), men begär ett tillkännagivande med

anledning av den föreslagna ändringen av 12 §. De pekar på

risken att förslaget innebär ett frångående av principerna på

den nordiska arbetsmarknaden. En viktig utgångspunkt i den

nordiska modellen är nämligen att det är arbetsmarknadens parter

som så långt som möjligt skall reglera förhållandena på

arbetsplatsen i kollektivavtal. Med ramlagstiftning ger man

parterna möjlighet att ge reglerna ett mer konkret bransch- och

företagsanpassat innehåll genom kollektivavtal.

Socialdemokraterna framhåller att riksdagen bedömt denna princip

som så viktig att Sverige i EU-förhandlingarna fått ett

erkännande av den.

I motionen framhålls också att man på större delen av

arbetsmarknaden inte avtalsreglerat frågan om

jämställdhetsplaner, vilket innebär att JämO redan i dag har en

möjlighet att fullgöra granskning.

Socialdemokraterna ser det också som viktigt att ha en klar

ansvarsfördelning på arbetsplatserna. Om det finns ett avtal, så

har också arbetsgivarna och de anställda ett gemensamt ansvar

för att avtalet uppfylls. Det praktiska jämställdhetsarbetet

sker med avtalet som grund, vilket sätter press på arbetsgivaren

och ofta också leder till en naturlig utveckling av avtalen. I

sista hand riskerar arbetsgivaren att bli skadeståndsskyldig.

Om man på arbetsplatserna i stället upplever att det är JämO

som har det yttersta ansvaret finns en risk för att intresset

minskar att driva på jämställdhetsarbetet. Regeringsförslaget

kan leda till att man tar lättare på sitt ansvar att bevaka att

avtalen följs, anför Socialdemokraterna.

Trots de angivna betänkligheterna säger sig Socialdemokraterna

vara beredda att pröva regeringens förslag, eftersom

jämställdhet är en så viktig fråga för partiet.

Socialdemokraterna förutsätter att parterna tar det fulla

ansvaret för sina avtal och att avtalen utvecklas i en för

jämställdhetsarbetet positiv riktning. De betonar vikten av att

arbetet följs upp och utvärderas.

Socialdemokraterna föreslår utvidgade resurser för JämO.

Utskottet återkommer till denna fråga i den senare

framställningen.

Vänsterpartiet välkomnar regeringsförslaget, inte minst

med tanke på den allmänna och icke förpliktande karaktären hos

många kollektivavtal på området. I partiets motion A44 (yrk. 1)

begärs ett tillkännagivande om jämställdhetslagen och

avtalsrätten. Med anledning av att det från fackligt håll och

arbetsgivarhåll ibland hävdas att utökade befogenheter för JämO

kolliderar med avtalsrätten framhåller partiet att t.ex. frågan

om lika lön för kvinnor och män gäller diskriminering.

Verkligheten har visat att dagens svenska modell i den form den

tillämpas inte räcker till, sägs det i motionen. Partiet är

också kritiskt till att skyldigheten att upprätta

jämställdhetsplaner inte gäller företag med färre än tio

anställda. Lagtexten bör därför ändras i detta hänseende (yrk.

5).

Motion A804 av Ylva Annerstedt (fp) utgår från ett

EU-perspektiv och pekar på brister i den svenska lagstiftningen,

däribland möjligheten att avtalsvägen desavouera

jämställdhetsarbetet (yrk. 2, delvis).

Lagens dispositivitet kritiseras också i motion A813 av

Christer Lindblom m.fl. (fp) (yrk. 2, delvis). Arbetsmarknadens

parter skall inte kunna avtala bort lagen, sägs det i motionen.

I en annan motion från allmänna motionstiden, A809, av

Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds) förordas att

jämställdhetslagen görs dispositiv på det sättet, att endast

avtal som sträcker sig längre än lagen skall godtas (yrk. 1).

Slutligen vill Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) enligt motion A450

(yrk. 24) att jämställdhetsplanerna ges en inriktning som kan

stärka kvinnornas position i arbetslivet.

Utskottet

Frågan om jämställdhetslagens regler om aktiva åtgärder skall

vara tvingande eller ej diskuterades redan i förarbetena till

den äldre jämställdhetslagen (1978/79:175 s. 30 f.). När

lagstiftaren stannade för att ge utrymme åt parterna på

arbetsmarknaden att själva finna arbetsmetoder i

jämställdhetsarbetet som bäst passade deras förhållanden skedde

det i förlitan på att de använde detta utrymme för att bedriva

ett effektivt arbete för jämställdhet i den riktning som lagen

uttryckte. Utgångspunkten var att de kollektivavtal som

träffades på jämställdhetsområdet verkligen skulle vara avtal

som var ägnade att föra utvecklingen framåt och leda till ett

effektivt jämställdhetsarbete på arbetsplatserna.

Den utredning som låg till grund för 1991 års jämställdhetslag

föreslog i sitt betänkande (SOU 1990:41) att det skulle

fastställas en miniminivå för vad avtalen skulle innehålla. En

bakgrund till detta var att förväntningarna på partssamarbetet

inte till alla delar hade blivit infriade. Lagstiftaren stod

emellertid fast vid att reglerna alltjämt skulle vara

dispositiva. Vid behandlingen i utskottet (1990/91:AU17)

uttalade arbetsmarknadsutskottet dock förståelse för

utredningens ståndpunkt. En uttalad förutsättning för utskottets

godtagande av regeringsförslaget om fortsatt dispositiva regler

var att arbetsmarknadens parter lokalt skulle leva upp till sitt

ansvar för att jämställdhetsarbetet skulle få en bättre

prioritet i det fackliga arbetet. Utskottet antog också att de

nya reglerna om jämställdhetsplaner skulle leda till att avtalen

blev mer åtgärdsinriktade.

Det är inte utan besvikelse som arbetsmarknadsutskottet nu kan

notera vad som uppges i propositionen om att några nya centrala

avtal inte har tillkommit sedan ikraftträdandet av

jämställdhetslagen den 1 januari 1992 och att inte heller några

tillägg har gjorts i befintliga centrala avtal med anledning av

den nya lagen. Som konstateras i propositionen synes möjligheten

att träffa kollektivavtal inte ha lett till det ökade intresse

för att utveckla sådana avtal på jämställdhetsomådet som

lagstiftaren velat stimulera till. En förutsättning för

dispositiviteten har således brustit.

Socialdemokraternas betänkligheter föranleder utskottet att

framhålla, att det är det förhållandet att kollektivavtalen är

hållna i allmänna ordalag och endast i få fall innehåller några

regler som är klart förpliktande som är ett skäl att göra lagens

regler tvingande. Det är därför heller inte förvånande att brott

mot avtalen ifrågasatts i endast liten utsträckning.

Med tvingande regler på området får JämO möjligheter att

övervaka lagens efterlevnad i fråga om aktiva åtgärder på hela

arbetsmarknaden. Att JämO redan i dag kan fullgöra granskning av

om jämställdhetsplaner har upprättats, eftersom större delen av

arbetsmarknaden inte avtalsreglerat denna fråga, ser utskottet

inte som något skäl mot förslaget att utvidga

granskningsområdet.

Som konstateras i propositionen får JämO i fortsättningen en

mera fullständig överblick av situationen på hela

arbetsmarknaden och bättre underlag att driva på utvecklingen.

Utskottet ser detta som en stor fördel.

Utskottet delar inte Socialdemokraternas farhågor för att en

utvidgad roll för JämO skulle leda till ett minskat intresse hos

parterna att driva på jämställdhetsarbetet. Oavsett om reglerna

är tvingande eller ej förutsätter ett meningsfullt

jämställdhetsarbete intresse och engagemang från parterna

själva. Även i fortsättningen måste huvudansvaret vila på dem.

Som framhålls i propositionen är inte tanken att JämO skall

fullgöra en polisiär roll i sammanhanget. I första hand är det i

stället fråga om att ombudsmannen skall sprida kunskap på

arbetsplatserna och i kontakter med parterna. Nu liksom tidigare

bör betonas att utbyte av uppslag och idéer och ömsesidig

information mellan olika sektorer av arbetsmarknaden, mellan

samhällets jämställdhetsorgan och arbetsmarknadens

organisationer ger de bästa förutsättningarna för framgång i

jämställdhetssträvandena.

Av det anförda följer att utskottet godkänner propositionens

förslag i den nu berörda delen. Motionerna A804 (fp) och A813

(fp), som förordar tvingande lagstiftning på området, får anses

i motsvarande delar tillgodosedda med utskottets

ställningstagande. Även motion A809 (kds), som förordar att

endast kollektivavtal som sträcker sig längre än lagen skall

godtas, får anses väsentligen tillgodosedd i nu berört

hänseende.

Det anförda innebär vidare att utskottet inte kan ställa sig

bakom Socialdemokraternas begäran om tillkännagivande i motion

A40, yrkande 8, som således avstyrks.

När det gäller det av Vänsterpartiet begärda tillkännagivandet

om jämställdhetslagen och avtalsrätten kan utskottet --

liksom motionärerna -- konstatera att jämställdhetslagens

lönediskrimineringsförbud är tvingande. Något tillkännagivande

av det slag som partiet begär i sin motion A44 kan därför inte

anses påkallat.

Med anledning av det i samma motion uppställda kravet att alla

arbetsgivare -- således inte bara de med färre än tio anställda

-- skall vara skyldiga att upprätta jämställdhetsplaner vill

utskottet hänvisa till vad som sades i anslutning till att

regler om jämställdhetsplaner infördes i 1991 års

jämställdhetslag. Enbart de riktigt små verksamheterna borde

undantas från denna skyldighet enligt propositionen (prop.

1990/91:113 s. 74 f.). Behovet av en skriftlig jämställdhetsplan

för de minsta arbetsplatserna måste bedömas som ringa.

Arbetsgivaren torde enligt propositionen i de flesta fall ändå

ha en löpande god överblick av hur resurser och kompetens kan

utnyttjas. Utskottet anser att gränsdragningen alltjämt är

rimlig.

Vad som anförts med anledning av Vänsterpartiets nu berörda

motionsyrkanden innebär att dessa avstyrks av utskottet.

Vad slutligen gäller synpunkterna på jämställdhetsplanernas

inriktning i Bengt-Ola Ryttars m.fl. (s) motion A450 (yrk. 24)

har utskottet ingen avvikande uppfattning. Syftet med planerna

är att stärka främst kvinnornas position i arbetslivet. Det nyss

behandlade förslaget om att göra reglerna om bl.a.

jämställdhetsplaner tvingande bör enligt utskottets mening kunna

verka i rätt riktning i det avseendet. Något uttalande härutöver

kan inte anses påkallat med anledning av motionsyrkandet, som

således avstyrks.

Lagregler om löneskillnader och lönediskriminering

Den nuvarande lagen innehåller i 2 § -- som tillkom genom 1991

års jämställdhetslag -- en bestämmelse om samverkan mellan

arbetsgivare och arbetstagare för att utjämna och förhindra

skillnader i löner och andra anställningsvillkor mellan kvinnor

och män som utför arbete som är lika eller som är att betrakta

som likvärdigt.

I 18 § finns en regel med förbud mot lönediskriminering. Sådan

skall anses föreligga när en arbetsgivare tillämpar lägre lön

eller annars sämre anställningsvillkor för en arbetstagare än

dem som arbetsgivaren tillämpar för arbetstagare av motsatt kön,

när de utför arbete som är lika eller som är att betrakta som

likvärdigt på arbetsmarknaden. Detta gäller inte om skillnaderna

beror på arbetstagarnas olika förutsättningar för arbetet eller

i varje fall inte beror på kön.

Någon uttrycklig regel som ålägger arbetsgivaren att aktivt

verka mot löneskillnader på grund av kön finns inte.

Den s.k. Löneskillnadsutredningen tillsattes i juni 1991 kort

efter det att den nya jämställdhetslagen hade antagits av

riksdagen. I betänkandet Löneskillnader och lönediskriminering,

Om kvinnor och män på arbetsmarknaden (SOU 1993:7) föreslogs i

fråga om jämställdhetslagen en ny regel om att arbetsgivaren

årligen skall kartlägga förekomsten av och analysera orsakerna

till löneskillnader mellan kvinnor och män som utför arbete som

är lika eller som är att betrakta som likvärdigt.

Kartläggning av löneskillnader

Propositionen

I propositionen konstateras att arbetsgivare redan med de nu

gällande reglerna är skyldiga att upprätthålla principen om lika

lön för kvinnor och män för lika eller likvärdigt arbete. Liksom

Löneskillnadsutredningen anser regeringen att en uttrycklig

skyldighet att kartlägga löneskillnader mellan kvinnor och män

bör anges i lagen.

Tanken på att statsmakterna skulle anvisa metod eller

tillvägagångssätt -- såsom systematisk arbetsvärdering -- för

att uppnå lika lön avvisas. I stället måste det enligt

regeringen stå varje arbetsgivare fritt att i samråd med

arbetstagarorganisationerna komma fram till hur detta skall ske.

Någon form av gruppering vid kartläggningen anses nödvändig.

Regeringsförslaget avviker i detta hänseende från utredarens

förslag. Kritik har nämligen vid remissbehandlingen framförts

mot utredningsförslaget för att det skulle föra med sig ett krav

på arbetsvärdering. Utredningsförslaget innebär krav på att

arbetsgivaren skall kartlägga och analysera löneskillnader

vid lika eller likvärdigt arbete.

Regeringsförslaget går i stället ut på att arbetsgivaren varje

år skall kartlägga förekomsten av löneskillnader mellan

kvinnor och män i skilda typer av arbete och för olika

kategorier arbetstagare. Därmed anknyts indelningen till den

terminologi som redan finns i lagens regler om aktiva åtgärder.

Förfarandet vid grupperingen innebär att arbeten kan grupperas

med hänsyn både till sin funktion och till sin nivå, och en

jämförelse mellan grupperna kan därefter göras. Det innebär att

kartläggningen också omfattar arbetstagare på samma arbetsplats

vars löner inte regleras genom samma avtal.

Regeln om kartläggning placeras bland reglerna om aktiva

åtgärder i anslutning till bestämmelserna om

jämställdhetsplaner. I planen skall resultatet av kartläggningen

redovisas översiktligt, liksom de åtgärder som kartläggningen

motiverar. En redovisning av de planerade åtgärderna skall tas

in i efterföljande års plan.

Enligt propositionen är det angeläget att de enskilda

arbetstagarna får del av både kartläggningen och innehållet i

jämställdhetsplanen.

Reglerna skall inte gälla för arbetsgivare med färre än tio

anställda. Därmed undviks bl.a. risken för att enskilda

arbetstagares löner offentliggörs. På små arbetsplatser som

omfattas av kartläggningsskyldigheten bör av hänsyn till den

enskildes integritet kartläggningen kunna göras mindre

detaljerad.

En följd av det tidigare redovisade förslaget att lagens

regler om aktiva åtgärder skall göras tvingande blir att JämO

generellt kommer att ha tillsyn över tillämpningen av den nya

regeln om kartläggning av löner.

Motioner

Socialdemokraterna anser i sin motion A40 att en

försvagning av den solidariska lönepolitiken är den största

risken för att löneskillnaderna mellan kvinnor och män på nytt

skall öka. Diskriminerande löneskillnader måste angripas med

stöd av lagstiftning. JämO måste också bli mera pådrivande på

detta område, sägs det i motionen. Förslag framförs om ökade

resurser till JämO, till vilket utskottet återkommer.

När det gäller den föreslagna regeln om kartläggning av

löneskillnader anser Socialdemokraterna att skyldigheten bör

gälla alla arbetsgivare. Begränsningen till arbetsgivare med

färre än tio arbetstagare bör därför tas bort. Det bör enligt

Socialdemokraterna också krävas att arbetsgivaren analyserar

orsakerna till löneskillnaderna, alltså inte bara kartlägger dem

(yrk. 18). Ett likartat krav framställs i partiets motion A254

(yrk. 39) från den allmänna motionstiden liksom i Margareta

Winbergs m.fl. (s) motion A814 (yrk. 4).

Vänsterpartiet stöder i sin motion A44 (yrk. 4) förslaget

om kartläggning av löneskillnader, men anser liksom

Socialdemokraterna att skyldigheten bör gälla alla arbetsgivare.

Partiet är i övrigt kritiskt till de begränsade möjligheter som

jämställdhetslagen ger -- även med de nu föreslagna

förändringarna -- att angripa löneskillnader.

Vänsterpartiet förordar (yrk. 2) en ändring av

jämställdhetslagen i enlighet med den kanadensiska delstaten

Ontarios lagmodell för lika lön. Som grundprinciperna

redovisas i motionen innebär lagmodellen att arbetsgivare med

fler än 100 anställda skall genomföra en könsneutral

arbetsvärdering och en plan för årliga lönejusteringar. Minst en

procent av löneumman måste avsättas för kvinnodominerade

arbeten. Mindre arbetsgivare behöver inte upprätta en plan, men

måste ha genomfört likalöneprincipen samtidigt med de större

arbetsgivarna. Om detta försummas, kan de åläggas att justera

lönen. Även i partiets motion A810 (yrk. 3) från den allmänna

motionstiden förordas en liknande ordning.

Motion A41 av Sten Svensson (m) gäller särskilt

jämställdhetsplanerna. Osakliga löneskillnader måste

motverkas, anser motionären, men det är samtidigt viktigt att

inte lagstiftningen uppfattas som ett hinder för arbetsgivarens

och arbetstagarens naturliga engagemang. Regler och sanktioner

är inte alltid bästa sättet att nå goda och varaktiga resultat.

De mindre företagen kan ha svårigheter att genomföra

kartläggningar och planer. Verkligheten visar att även kommuner

har svårt att uppfylla lagens krav. Det finns goda skäl att tro

att det i propositionen framlagda förslaget om kartläggning av

löneskillnader inte kommer att följas. En annan synpunkt som

framförs i motionen är att kartläggningar lätt kan uppfattas som

systematiska arbetsvärderingar. Man måste enligt motionen också

beakta de anställdas krav på integritet, särskilt på de mindre

arbetsplatserna. Motionären anser att man borde göra en

utvärdering av hur lagen fungerat hittills innan man ålägger

arbetsgivare nya dokumentationsskyldigheter.

Utskottet

Utskottet ansluter sig till Löneskillnadsutredningens och

regeringens allmänna bedömning att löneförhållandena hos en

enskild arbetsgivare på något sätt bör åskådliggöras om

arbetsgivaren skall kunna leva upp till lagens krav att tillämpa

en icke diskriminerande lönesättning i fråga om lika och

likvärdigt arbete.

Utskottet tar här först upp frågan hur detta bör ske. Som

framgått anser Socialdemokraterna i sina båda partimotioner A40

resp. A254, liksom Margareta Winberg (s) i motion A814, att

arbetsgivaren inte bara skall kartlägga utan även göra en

analys av löneskillnaderna, något som också föreslogs av

utredningen. I utredningen utvecklades inte närmare vad en sådan

analys skulle innefatta; förslaget byggde på att den föregående

kartläggningen skulle kunna visa på löneskillnader mellan

kvinnor och män som utför lika och likvärdigt arbete. I sådant

fall skulle arbetsgivaren analysera i vad mån löneskillnaderna

var uttryck för något annat än könsdiskriminering (SOU 1993:7 s.

269).

Att regeringen avvisar tanken på att arbetsgivaren även skall

vara skyldig att analysera eventuella förekommande

löneskillnader beror på de svårigheter en sådan lagregel skulle

kunna medföra. En arbetsgivare som inte lever upp till kravet på

analys skulle kunna bli förpliktad att betala vite. Stora

tolkningssvårigheter kan förutses enligt propositionen.

Utskottet instämmer i detta. Det måste vara svårt, för att

inte säga omöjligt, att med vite tvinga fram något som skulle

kunna förtjäna att benämnas analys. Därför kan utskottet inte

ansluta sig till Socialdemokraternas förslag till utformning av

lagregeln i fråga. Utskottet avstyrker därmed motionerna A40,

A254 och A814 i nu berört hänseende.

När det sedan gäller kartläggningsskyldighetens

begränsning innebär regeringsförslaget att företag med färre

än tio arbetstagare inte skall omfattas av skyldigheten att

kartlägga löneskillnader. I de nyssnämnda s-motionerna, liksom i

Vänsterpartiets motion A44, förordas att

kartläggningsskyldigheten skall avse alla arbetsgivare.

Utskottet anser liksom regeringen och som också förordats av

näringsutskottet i dess yttrande att avgränsningen bör anknyta

till vad som gäller i fråga om jämställdhetsplaner, särskilt som

resultatet av kartläggningen är tänkt att ingå som en del i

jämställdhetsplanen. De nu ifrågavarande motionsyrkandena

avstyrks således.

I fråga om förslaget att anpassa den svenska lagstiftningen

till Ontarios lagmodell för lika lön kan utskottet

konstatera att en kortfattad redogörelse för detta system finns

i Löneskillnadsutredningens betänkande. I lagen finns ett krav

på att könsneutral arbetsvärdering skall tillämpas. Avsikten med

Ontariolagen är enligt utredningen inte att ge någon skulden för

en historiskt betingad lönediskriminering, utan snarare att

tillhandahålla en effektiv teknik för att ta bort den.

Utskottet har i det föregående ställt sig bakom att det måste

stå arbetsgivare fritt att i samråd med

arbetstagarorganisationen komma fram till med vilken metod eller

på vilket sätt som principen om lika lön skall upprätthållas på

den aktuella arbetsplatsen. Redan av det skälet bör tanken att

lagstiftaren skulle anvisa just Ontariolagens teknik avvisas.

Detta utesluter dock inte att parterna i visst fall finner att

modellen är lämpad att arbeta efter.

På anförda skäl avstyrker utskottet Vänsterpartiets nu

ifrågavarande yrkanden.

Med anledning av de betänkligheter som framförs i motion A41

(m) både mot förslaget om kartläggning av löneskillnader och

mot den redan i dag föreskrivna skyldigheten att upprätta

jämställdhetsplaner vill utskottet anföra följande.

Lagstiftningen får naturligtvis inte uppfattas som ett hinder

för parternas naturliga engagemang. Regler och sanktioner är

inte heller alltid bästa sättet att nå goda och varaktiga

resultat. I detta instämmer utskottet. Emellertid kan utskottet

inte se att de nuvarande reglerna eller de förslag som läggs

fram skulle kunna uppfattas som ett hinder. Jämställdhetslagen

skall i stället ses som ett verktyg i jämställdhetsarbetet.

Sanktionerna står inte i förgrunden, utan vägledande skall vara

att arbetsgivaren frivilligt följer lagen. Som sagts tidigare

skall JämO inte heller ha någon polisiär roll.

Utskottet kan inte heller se att de anställdas krav på

integritet skulle hotas med förslaget om kartläggning av

löneskillnader. Parterna har nämligen en betydande frihet att

anpassa redovisningen till de särskilda förhållanden som råder

på arbetsplatsen. Därvid kan hänsyn tas till

integritetsaspekterna.

På anförda grunder avstyrker utskottet motion A41.

Förbudet mot lönediskriminering m.m.

Propositionen

I fråga om diskrimineringsförbudet i 18 § jämställdhetslagen

föreslås två förändringar. Förbudsregeln, som den utformades i

1991 års lag, bygger på att en jämförelse skall göras mellan

arbete som är antingen lika eller att betrakta som

likvärdigt. Den ändringen av lagtexten föreslås nu att

jämförelsen skall avse arbete som är att betrakta som lika

eller likvärdigt. En motsvarande förändring föreslås i 2 § som

avser parternas gemensamma ansvar för att utjämna bl.a.

löneskillnader. Även här skall det således gälla arbete som är

att betrakta som lika eller likvärdigt.

En skillnad i dag mellan 2 och 18 §§ är att den senare regeln

avser arbete som är lika eller som är att betrakta som

likvärdigt på arbetsmarknaden. En motsvarande begränsning

finns inte i 2 §. I propositionen föreslås att uttrycket på

arbetsmarknaden slopas i 18 §.

I anslutning till lönediskrimineringsförbudet anges de

kriterier efter vilka arbeten bör jämföras vid bedömningen av om

de är likvärdiga med varandra eller inte. Där berörs kriterierna

kunskap och förmåga (färdigheter), arbetsinsats (ansträngning),

ansvar och arbetsförhållanden. Enligt propositionen skall vad

som sägs där kunna utgöra ledning för rättstillämpningen.

Motioner

Socialdemokraterna har i sin motion A40 (yrk. 19) inga

invändningar mot de nu angivna förslagen. Däremot anser de att

jämställdhetslagen bör ändras så att det blir möjligt att göra

lönejämförelser mellan branscher. Det kan ibland vid

bedömning av lönediskriminering bli nödvändigt att jämföra

arbetsuppgifternas lönesättning hos en annan arbetsgivare inom

samma bransch. Regeringen bör återkomma med förslag, anser

Socialdemokraterna, som i denna fråga hänvisar till

reservanterna i Löneskillnadsutredningen. Motsvarande yrkande

framställs i partiets motion A254 (yrk. 40) liksom i Margareta

Winbergs m.fl. (s) motion A814 (yrk. 5).

Även Vänsterpartiet efterlyser i sin motion A44 (yrk. 3)

en möjlighet att göra jämförelser med likvärdiga arbeten hos

andra arbetsgivare. Utan en sådan möjlighet blir det svårt för

den som anser sig vara lönediskriminerad, särskilt på mycket små

arbetsplatser, anför Vänsterpartiet. Även i partiets motion A810

(yrk. 2) begärs regler som gör det möjligt att rättsligt angripa

det som beskrivs som kollektiv lönediskriminering.

Socialdemokraterna lägger vidare i motion A40 fram förslag

om en ny regel i jämställdhetslagen, som skall göra det möjligt

för den som anser sig könsdiskriminerad att få skriftlig

uppgift av arbetsgivaren om lön eller andra

anställningsvillkor och om de faktorer som påverkat lönen för

den person som arbetstagaren jämför sig med (yrk. 20).

Motsvarande yrkande framställs i partiets motion A254 (yrk. 41)

liksom i Margareta Winbergs m.fl. (s) motion A814 (yrk. 6).

Även Vänsterpartiet begär i sin motion A810 (yrk. 4) från

allmänna motionstiden lagregler som gör det möjligt att få

uppgifter om den som arbetstagaren jämför sig med i en

lönediskrimineringstvist.

Utskottet

Utskottet ansluter sig till regeringens förslag om ändrad

lydelse av 2 och 18 §§ jämställdhetslagen.

Frågan om möjligheten att göra lönejämförelser mellan

branscher behandlades redan i samband med arbetet med den

första jämställdhetslagen. Med anledning av motionsyrkanden var

frågan uppe till diskussion även vid utskottsbehandlingen av den

nya jämställdhetslagen år 1991. I korthet innebär det

hittillsvarande ställningstagandet från lagstiftarens sida att

lönejämförelser måste avse anställda hos en och samme

arbetsgivare. Regler som byggde på att jämförelser kunde göras

även utanför det egna företaget skulle innebära stor osäkerhet i

bedömningen.

Löneskillnadsutredningen har därefter belyst frågan (SOU

1993:7 s. 272--275). Den skulle kunna lösas på flera sätt, sägs

det, men lösningarna är mycket långtgående, och en av dem skulle

kunna uppfattas som ett oacceptabelt ingrepp i parternas fria

förhandlingsrätt. Dessutom skulle det krävas ändringar av

grundläggande principer i uppbyggnaden av jämställdhetslagen.

Utredaren avstår från att lägga fram något förslag, men

konstaterar att EG-domstolen i framtiden kan få anledning att gå

in i en formell prövning av frågan om likalöneprincipens

begränsning till en arbetsgivare.

Enligt utskottets mening är det obestridligen så att de

nuvarande lagreglerna ger begränsade möjligheter att uppnå

likalöneprincipen i vidare mening. Med en segregerad

arbetsmarknad minskar värdet av en regel som begränsar

jämförelsen till den egna arbetsplatsen. På en enkönad

arbetsplats kan lönediskrimineringsförbudet inte göras gällande,

och den nyss behandlade kartläggningen av löneskillnader måste

av naturliga skäl bli inskränkt till ett minimum.

Utskottet är emellertid inte berett att i detta sammanhang

förorda att man går ifrån den nuvarande ordningen. De skäl som

anförts mot en utvidgning har alltjämt bärighet. Som anförs i

utredningsbetänkandet får frågan i stället tas upp på nytt med

anledning av en eventuell prövning av EG-domstolen. Utskottet

förutsätter att regeringen följer frågan och vid behov kommer

med förslag.

På anförda grunder avstyrks motionerna A40, A44, A254, A810

och A814 i berörda delar.

Utskottet övergår till motionsförslagen om att införa en

lagregel som ger den som anser sig lönediskriminerad rätt att få

skriftlig uppgift av arbetsgivaren om lön m.m. för den som

hon eller han jämför sig med.

Någon lagregel som ger arbetstagaren stöd för att hos

arbetsgivaren utverka information av det angivna slaget finns

inte. Vid ifrågasatt diskriminering vid anställning och

motsvarande finns däremot en regel som ger arbetstagaren eller

arbetssökanden rätt att på begäran få skriftlig uppgift om

meriter m.m. hos medsökanden. För JämO:s verksamhet gäller en

regel som innebär en allmän skyldighet för arbetsgivare att på

uppmaning av Jämställdhetsombudsmannen lämna de uppgifter om

förhållanden i arbetsgivarens verksamhet som kan vara av

betydelse för ombudsmannens tillsyn.

Utskottet har inte övertygats om behovet av en regel av detta

slag. Redan med nuvarande ordning har en arbetstagare

möjligheter att med stöd av sin fackliga organisation eller

genom JämO få uppgifter, och i en process kan uppgifterna

utverkas genom editionsföreläggande. Till detta kommer

svårigheten att avgränsa den krets som skulle kunna stödja sig

på kravet, något som ställer sig mer problematiskt i denna

situation än när det gäller diskriminering vid anställning och

liknande. Här, liksom vid kartläggningen av löneskillnader, kan

integritetsskäl motivera en viss restriktivitet.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna A40, A254, A810

och A814 i berörda delar.

Grupptalan m.m.

Propositionen

I propositionen berörs frågan om s.k. grupptalan i

diskrimineringstvister, men något förslag läggs inte

fram. Med grupptalan avses en rättegång då käranden utan uppdrag

för talan till förmån för en i processen angiven grupp vars

medlemmar träffas av domens rättskraft, trots att de inte är

parter i målet. Det påpekas att det finns många tänkbara

varianter av grupptalan.

Frågan om grupptalan har tagits upp både av

Jämställdhetsutredningen (SOU 1990:41) och

Löneskillnadsutredningen (SOU 1993:7). I propositionen

konstateras att en särskilt utredare tillkallats med uppgiften

att överväga möjligheten att införa regler om grupptalan som ett

komplement till de traditionella rättegångsreglerna (dir.

1991:59). Enligt propositionen kommer Grupptalanutredningen att

göra en genomgång av förutsättningarna för en grupptalan på

jämställdhetsområdet. Mot den bakgrunden finner regeringen att

utredningens överväganden bör avvaktas.

Motion

I motion A810 (yrk. 5) från den allmänna motionstiden

förutsätter Vänsterpartiet att Grupptalanutredningen utreder

värdet av rätt till grupptalan vid löneskillnader och lägger

förslag om detta. I Vänsterpartiets motion A44, som väckts med

anledning av propositionen, framställs inget yrkande rörande

grupptalan, utan partiet säger sig vilja avvakta med ytterligare

förslag sedan utredningen lagt sina förslag.

Utskottet

Utskottet ansluter sig i denna fråga till vad som anförs i

propositionen om att Grupptalanutredningens överväganden bör

avvaktas. Motion A810 kan inte anses innefatta något krav

därutöver, varför den är tillgodosedd med utskottets

ställningstagande.

Övriga frågor med anknytning till jämställdhetslagens

diskrimineringsförbud

Motioner

Utskottet tar i detta sammanhang också upp två motioner som

rör lagens diskrimineringsförbud i övrigt.

Ylva Annerstedt m.fl. (fp), som gör jämförelser med EG:s

jämställdhetslagstiftning, vill enligt motion A804 (yrk. 2

delvis) att den svenska lagen skärps när det gäller

möjligheterna att angripa indirekt diskriminering.

Bengt Hurtig m.fl. (v), som också utgår från EG-rätten,

kritiserar lagens skadeståndsregler i motion A806 (yrk. 2). Även

om flera har diskriminerats genom ett anställningsbeslut av

arbetsgivaren, skall skadeståndet enligt 25 § andra stycket

bestämmas som om bara en hade diskriminerats och delas lika

mellan dem. Denna regel uppfyller sannolikt inte EG-rättens

krav, anför motionärerna.

Utskottet

När det gäller möjligheterna att angripa indirekt

diskriminering kan utskottet konstatera att jämställdhetslagen

uttryckligen omfattar såväl direkt som indirekt diskriminering.

Lagens definition av begreppet indirekt diskriminering ansluter

enligt förarbetena till vad som gäller inom EG (prop.

1990/91:113 s. 80). Eftersom lagen således redan är EG-anpassad

i detta hänseende avstyrker utskottet motion A804 i den berörda

delen.

Kritiken mot jämställdhetslagens skadeståndsregler

föranleder utskottet att erinra om de principer som ligger bakom

den ifrågavarande regeln i 25 § andra stycket. Att skadeståndet

om flera diskriminerade begär skadestånd skall bestämmas som om

bara en av dem blivit diskriminerad samt delas lika mellan dem

hänger i grunden samman med den i princip fria

anställningsrätten på den privata arbetsmarknaden och det sätt

man valt att utforma diskrimineringsförbuden. Skulle det i

framtiden visa sig att den svenska lagstiftningens principer

inte står i överensstämmelse med EG-rätten får frågan övervägas

i det sammanhanget.

Utskottet avstyrker med det anförda motion A806 i berörd del.

Jämställdhetsombudsmannens uppgifter, talerätt m.m.

Propositionen

I propositionen tas JämO:s roll upp från några olika aspekter.

Utskottet har i det föregående berört konsekvenserna för JämO:s

behörighet att reglerna om aktiva åtgärder görs tvingande.

Förändringen innebär att JämO även kommer att verka på det

kollektivavtalsreglerade området.

I propositionen föreslås vidare att JämO får rätt att föra

talan även på annan grund än könsdiskriminering, om JämO bedömer

att det lämpligen bör ske i samma rättegång. Detta regleras

genom ett tillägg till 46 § jämställdhetslagen. Vad som åsyftas

är bl.a. situationer då det kan vara fråga om att angripa en

uppsägning med stöd av LAS som alternativ grund eller att göra

anspråk enligt föräldraledighetslagen. En motsvarande reglering

har gjorts i den av riksdagen nyligen antagna lagen mot etnisk

diskriminering i arbetslivet.

Motioner

Vänsterpartiet anser i sin motion A44 (yrk. 9) att regeringen

bör ge JämO i uppdrag att särskilt se över

jämställdhetsarbetet i fristående högskolor och

stiftelseägda universitet och högskolor. Samtliga landets

högskolor skall, enligt Vänsterpartiet, garantera kvinnor och

män en likabehandling. I motion A810 (yrk. 1) anser

Vänsterpartiet vidare att JämO:s befogenheter allmänt sett bör

öka när det gäller att ingripa mot könsdiskriminerande

lönesättning. I partiets motion A715 (yrk. 1), som rör sex

timmars arbetsdag, begärs att JämO får i uppdrag att utreda

effekterna av en förkortad arbetsdag på löneskillnaderna mellan

könen. Slutligen begärs i partiets familjepolitiska motion So610

(yrk. 4) att JämO får i uppdrag att komma med utvärdering och

förslag till åtgärder som stimulerar män att ta föräldraledigt.

En analys behövs av varför de kampanjer som genomförts de

senaste åren gett så klent resultat.

Även i motion A805 (yrk. 3) av Margareta Viklund (kds)

föreslås utökade befogenheter och resurser till JämO för att

verka mot osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män. Samma

motionär vill också ge JämO ökade befogenheter att verka för att

ledande positioner inom näringsliv, offentlig sektor och

samhället i övrigt görs tillgängliga för kvinnor på samma

villkor som män (yrk. 4).

Christer Lindblom m.fl. (fp) anser enligt motion A813 (yrk. 2,

delvis) att den som vänt sig till JämO skall slippa blanda in

fackföreningen. Samma motionärer ser trakasserier och annan

mobbning av kvinnor som ett problem, särskilt på mansdominerade

arbetsplatser. JämO bör få i uppdrag att utarbeta en handledning

hur man kommer till rätta med dessa arbetsmiljöskadliga problem,

sägs det i motionen (yrk. 4).

I motion A809 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds)

påtalas som en brist i lagen det nyss angivna förhållandet att

JämO inte kan åberopa annan lagstiftning än jämställdhetslagen

som grund för sin talan (yrk. 2). Motionärerna anser också att

JämO bör kunna anlita utomstående ombud (yrk. 3).

I samma motion framför motionärerna att JämO borde ges rätt

att uttala sig över hela samhällsområdet. Med eventuellt

negativa uttalanden som enda sanktion är det svårt att se några

betänkligheter med en sådan ordning, anför motionärerna (A809

yrk. 4).

Utskottet

Vänsterpartiets olika förslag i motionerna A44, A715 och So610

om särskilda uppdrag för JämO att 1. se över

jämställdhetsarbetet i fristående högskolor och stiftelseägda

universitet, 2. effekterna av en förkortad arbetsdag på

löneskillnaderna och 3. att göra en analys av tidigare

föräldraledighetskampanjer kan utskottet inte ställa sig bakom

av det skälet att det inte bör vara riksdagen som initierar

uppdrag av detta slag. Motionerna avstyrks således i berörda

delar.

Med anledning av förslagen i A805 och A810 om utökade

befogenheter för JämO i fråga om löneskillnader kan utskottet

konstatera att de tidigare behandlade förslagen om tvingande

lagstiftning och regler om kartläggning av löneskillnader

innebär att JämO får rätt att undersöka om det på en arbetsplats

finns kartläggning av löneskillnader på sätt som är föreskrivet.

Ombudsmannen kan också undersöka om en redovisning av

kartläggningen och de åtgärder som motiveras av kartläggningen

finns i jämställdhetsplanen. Framför allt kan JämO i det arbete

som nu avkrävs arbetsgivare blir en viktig samtalspartner som

kan bistå med information och råd. Förhoppningsvis kan vunna

erfarenheter i detta sammanhang ges spridning med JämO:s hjälp,

så att de initialproblem som kan uppstå snart är övervunna.

Något utalande härutöver kan inte anses påkallat med anledning

av de nu berörda motionerna A805 och A810 som således avstyrks i

berörda delar.

Att verka för att ledande positioner inom näringsliv,

offentlig sektor och i samhället i övrigt görs tillgängliga för

kvinnor på samma villkor som män omfattas av JämO:s roll på det

generella och opionsbildande planet. Något tillkännagivande med

anledning av motion A805 i denna del kan därför inte anses

påkallat enligt utskottets mening.

Med anledning av Christer Lindbloms m.fl. (fp) synpunkter i

motion A813 att den som vänt sig till JämO skall slippa blanda

in fackföreningen hänvisar utskottet till vad som anförs i

propositionen om JämO:s talerätt i diskrimineringstvister. I

propositionen s. 60 förs ett resonemang om den saken med

anledning av att det från vissa håll framförts att den enskilde

borde ha möjlighet att själv avgöra om han eller hon skall låta

sig företrädas av den fackliga organisationen eller av JämO.

Regeringen finner att det inte kan komma i fråga att låta den

enskilde fritt bestämma detta. JämO avgör efter en diskretionär

prövning själv vilka fall som skall föras till domstol; skälet

är enligt regeringen uppenbart. JämO har inte resurser att driva

alla fall där en enskild anser sig diskriminerad utan måste

begränsa sina insatser till frågor där det är särskilt angeläget

att få fram ett avgörande.

Utskottet ansluter sig till vad regeringen anfört i denna

fråga och vill för tydlighetens skull tillägga att den enskilde

i diskrimineringstvister självfallet har möjlighet att själv

väcka talan vid tingsrätt.

Samma motionärers förslag att JämO bör få i uppdrag att

utarbeta en handledning mot trakasserier och mobbning -- ett

enligt utskottet i och för sig angeläget uppdrag -- avstyrks av

utskottet med motiveringen att det inte bör vara riksdagen som

initierar verksamhet av detta slag.

De nu ifrågavarande yrkandena i motion A813 avstyrks med

hänvisning till det anförda.

Ett förslag om att JämO skall kunna åberopa annan

lagstiftning än jämställdhetslagen framläggs

enligt vad som framgått ovan i propositionen. Utskottet godtar

propositionen i denna del och konstaterar därmed att det

motsvarande förslaget i motion A809 är tillgodosett.

I frågan om JämO:s anlitande av utomstående ombud kan

utskottet hänvisa till vad som anförs i propositionen i denna

fråga (s. 58). Det finns ingenting som hindrar JämO från att

anlita ett utomstående ombud för att utföra sin talan om det

skulle anses ändamålsenligt. Något uttalande härutöver kan inte

anses påkallat med anledning av motion A809 i denna del, som

således avstyrks.

Förslaget i samma motion om att JämO borde ges rätt att uttala

sig över hela samhällsområdet föranleder utskottet till följande

kommentar. Enligt instruktionen för myndigheten är ombudsmannens

verksamhetsområde arbetslivet, men i sin rådgivande och

informerande verksamhet skall JämO även verka på

utbildningsområdet i vidsträckt mening. Enligt utskottets

uppfattning är det viktigt att framhålla att JämO:s roll i

första hand är av rådgivande, informerande och opinionsbildande

karaktär. Ombudsmannen skall verka för att jämställdhetslagen

följs frivilligt. Det är bara i vissa klart angivna fall som

ombudsmannen har rättsliga befogenheter. Tanken att JämO skulle

ha någon sorts allmän och övervakande funktion inom hela

samhället med möjlighet att uttala kritik mot företeelser som

ansågs stå i strid med jämställdhetssträvandena måste enligt

utskottets mening avvisas av principiella skäl. På anförda

grunder avstyrks det nu berörda motionsyrkandet i A809.

Sexuella trakasserier m.m.

Propositionen

I propositionen berörs de diskussioner som förekommit om att

lagreglerna mot sexuella trakasserier borde ändras så att de

också omfattar högskolan. Regeringen står i detta hänseende fast

vid sin tidigare uppfattning att lagen inte bör utvidgas till

att omfatta andra delar av samhällslivet än arbetslivet. I

propositionen erinras om att den nya högskolelagen anger att

jämställdhet mellan kvinnor och män alltid skall iakttas i

högskolornas verksamhet, och att det ankommer på högskolorna att

se till att reglerna i den nya lagen efterlevs.

Några förändringar föreslås inte av jämställdhetslagens regler

mot sexuella trakasserier, som innebär dels att arbetsgivaren

som en aktiv åtgärd skall motverka sådana trakasserier (6 §),

dels att arbetstagaren är skyddad mot trakasserier på grund av

att arbetsgivarens sexuella närmanden avvisats (22 §).

Motioner

Sexuella trakasserier inom utbildningsväsendet tas upp i

det från utbildningsutskottet överlämnade och tidigare berörda

yrkande 18 i Vänsterpartiets motion Ub714 och i den likaledes

förut behandlade motionen A807 av Rose-Marie Frebran och Tuve

Skånberg (kds), liksom i Karin Starrins m.fl. (c) motion A815

(yrk. 32) och i Roland Larssons (c) motion A803. I motion A815

anförs att jämställdhetslagen måste ändras så att den omfattar

även skolan/högskolan, och krav på åtgärdsprogram måste ställas

vid varje högskola. Att positionerna flyttats fram något genom

tillägg i högskolelagen och i Arbetarskyddsstyrelsens

föreskrifter är visserligen bra, men inte tillräckligt för att

motsvara det förbud som finns i arbetsmiljölagen, anförs det i

motion A803. Motionären anser att även om det finns lagtekniska

problem, så väger inte det tillräckligt starkt för att man skall

avstå från att förbjuda sexuella trakasserier vid högskolorna.

I motion A806 av Bengt Hurtig m.fl. (v) begärs att ett direkt

förbud mot sexuella trakasserier förs in i

jämställdhetslagen (yrk. 1).

Utskottet

Motionerna A815 och A803 berör sexuella trakasserier inom

utbildningsväsendet, och motionärerna förordar i första hand

att reglerna i jämställdhetslagen eller annan

arbetsmarknadslagstiftning utsträcks till att i detta hänseende

även avse utbildningsområdet.

Yrkandena i motionerna A807 och det från utbildningsutskottet

överlämnade yrkandet i motion Ub714 utgår även de från bl.a.

problemet med sexuella trakasserier.

Utbildningsutskottet har i sitt ovan nämnda yttrande UbU3y

behandlat motionerna A807 och Ub714. Arbetsmarknadsutskottet

instämmer i vad som sägs i yttrandet om att man under inga

förhållanden får ha överseende med sexuella trakasserier, än

mindre acceptera dem. Den bristande maktbalansen lägger ett

moraliskt och etiskt ansvar på läraren, som är den som har

makten, sägs det i yttrandet. Liksom utbildningsutskottet finner

arbetsmarknadsutskottet det synnerligen angeläget att

universitet och högskolor bemödar sig om att komma till rätta

med de problem som föreligger.

Utbildningsutskottet redovisar en rad åtgärder som nu vidtas

inom högskolan i detta syfte, och drar av redovisningen

slutsatsen att högskolan själv inser hur allvarlig frågan är.

Utbildningsutskottet utgår från att planerade åtgärder från de

ansvariga myndigheterna kommer att ge resultat. Utskottet

förutsätter att regeringen uppmärksamt följer utvecklingen och

vidtar de åtgärder som kan anses påkallade.

Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig till

utbildningsutskottets bedömning att någon riksdagens åtgärd inte

kan anses påkallad med anledning av motionerna A807 och Ub714 i

i nu berörda delar. Detsamma gäller enligt utskottets mening de

övriga i detta avsnitt behandlade motionerna.

På anförda grunder avstyrks motionerna A803, A807, A815 och

Ub714, i förekommande fall i berörda delar.

Utskottet tar slutligen i detta avsnitt upp förslaget i motion

A806 om ett direkt förbud mot sexuella trakasserier i

jämställdhetslagen. Yrkanden av motsvarande slag har tidigare

behandlats av utskottet, bl.a. i samband med den nya

jämställdhetslagen. Utskottet har inte varit, och är inte heller

nu, övertygat om behovet eller nyttan av en särskild

förbudsreglering i jämställdhetslagen eftersom det redan finns

regler i både civilrättslig och straffrättslig lag som kan

användas mot trakasserier av olika slag. Den viktiga principen

att sexuella trakasserier inte skall behöva tålas på en

arbetsplats kommer till uttryck framför allt genom regeln i 6 §

jämställdhetslagen. Den regeln innebär att arbetsgivare som en

aktiv åtgärd skall verka för att inte någon arbetstagare utsätts

för sexuella trakasserier. Genom det i den tidigare

framställningen behandlade och godkända förslaget blir

arbetsgivare alltid skyldiga att iaktta lagens regler om aktiva

åtgärder även om kollektivavtal finns, och JämO får möjlighet

att utöva tillsyn över att regeln i 6 § följs på hela

arbetsmarknaden. Med hänvisning till det anförda avstyrks det nu

behandlade motionsyrkandet.

Övriga regeringsförslag till ändringar i jämställdhetslagen

Utskottet tillstyrker förslagen i övrigt till ändringar i

jämställdhetslagen.

Familjen

Propositionen

I propositionen anförs att en av de informella strukturer som

styr den ojämna fördelningen av makt och ekonomiska resurser

mellan kvinnor och män (jämför tidigare avsnitt) är ett

"oskrivet kontrakt" mellan kvinnor och män som leder till att

kvinnor ofta har deltidsarbete för att kunna förena yrkesliv och

familj. Detta medför att kvinnor blir ekonomiskt beroende av

enskilda män och att deras deltidsarbete blir en förutsättning

för männens förvärvsarbete på heltid. Detta gäller i synnerhet

när det finns små barn i familjen. Fördelningen av hemarbete och

yrkesarbete är i dag i stort sett jämn mellan par utan barn.

Fördelningen är också jämnare i familjer där kvinnan har en

stark ställning på arbetsmarknaden, t.ex. med högre lön än

mannen. För att påskynda den omvandling som skett av arbetsliv

och familjeliv i jämställd riktning föreslår regeringen

ytterligare insatser och stimulans för fäder att ta ett ökat

praktiskt ansvar för arbetet med barn och hem.

Motioner

Vänsterpartiet föreslår i sin motion A44 (yrk. 6) att en

utredning tillsätts med syfte att kartlägga om

jämställdheten kan sägas vara socialt snedfördelad och vilka

mekanismer som ligger bakom det faktum att ansvaret för hem och

barn fördelar sig olika mellan kvinnor och män i olika

samhällsklasser.

I motion A813 (yrk. 5) av Christer Lindblom m.fl. (fp) begärs

ett tillkännagivande om den jämställda familjen.

Motionärerna tar upp frågor om tillgång till barnomsorg,

föräldraledighetsfrågor, önskvärdheten av en pappamånad,

ensamförälderstödet och kvinnornas högre premier för

pensionsförsäkringar i jämförelse med männen.

Utskottet

De formella möjligheter som finns att dela föräldraledigheten

har inte i någon större utsträckning ändrat traditionella

familjemönster. Utskottet anser att det är viktigt att försöka

komma åt de informella hinder som finns mot jämställdhet.

Attitydförändringar är därför av största vikt. Utskottet bedömer

att de åtgärder regeringen föreslår för att få fäder att ta ett

ökat praktiskt ansvar för barn och hem påskyndar omvandlingen av

arbetsliv och familjeliv i mer jämställd riktning. Den av (v) i

motion A44 begärda utredningen för inte jämställdhetsarbetet

framåt ytterligare. Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motion A44 i denna del.

Ett tillkännagivande om den jämställda familjen begärs i

motion A813 (fp). I samband med det vill utskottet framhålla att

jämställdhet inom familjen är en förutsättning för harmoniska

familjer. Både kvinnor och män har dubbla roller. Med tanke på

detta är det viktigt att ökad valfrihet skapas exempelvis när

det gäller arbetstid och barntillsyn. En sådan valfrihet gör det

möjligt med en arbetsfördelning inom familjen som utgår från

individuella förutsättningar samt från den enskilda familjens

värderingar och praktiska överväganden.

Propositionen om vissa socialförsäkringsfrågor, m.m. (prop.

1993/94:220) har nyligen överlämnats till riksdagen. Där

föreslås att rätt till tillfällig föräldrapenning skall kunna

överlåtas till en annan (närstående) person som i stället för

förälder avstår från förvärvsarbete i samband med sjukdom eller

smitta hos ett barn eller dess ordinarie vårdare. Förslaget

innebär framför allt en förbättring för ensamstående föräldrar

men ger också ökad flexibilitet i familjer där den ena föräldern

t.ex. på grund av sitt arbete långa tider vistas på annan ort

eller i annat land än den övriga familjen. Förslaget berör till

viss del det som anförs i motionen.

Något uttalande härutöver är enligt utskottets mening inte

påkallat. Den aktuella delen i motionen avstyrks därför av

utskottet.

Föräldraledighet

Propositionen

Enligt propositionen är ett av hindren för fäder att i ökad

utsträckning ta ut föräldraledighet rådande attityder hos både

kvinnor och män. En förstärkt information från försäkringskassan

om bl.a. föräldraförsäkringens mer tekniska utformning,

familjeekonomiska konsekvenser och om den betydelse

föräldraledigheten har leder dock till att fäder ökar sitt uttag

av föräldrapenningdagar. Regeringen föreslår en fortsatt

satsning på information och opinionsbildning om delad

föräldraledighet. Försök med information och opinionsbildning

direkt riktad till nyblivna fäder kommer att vidareutvecklas och

spridas inom ramen för föräldrautbildningen.

Motioner

I motion A43 (yrk. 4 delvis) vill Harriet Colliander och Laila

Strid-Jansson (nyd) avslå regeringens förslag om information

och opinionsbildning om föräldraledighet. De menar att staten

inte skall styra föräldrarnas val i fråga om vem som skall vara

hemma och ta hand om barn.

Margareta Viklund (kds) begär i motion A805 (yrk. 2) ett

tillkännagivande om vikten av ökad informationsspridning för att

åstadkomma en attitydförändring så att pappors möjlighet ökar

att i större utsträckning kunna vårda egna barn i hemmet.

Processen kan påskyndas genom kraftfulla informationsinsatser

till arbetstagare och fackförbund samt till arbetsgivare och

deras organisationer.

Utskottet

Utskottet har inhämtat att den försöksverksamhet med att bilda

särskilda pappagrupper som prövats vid några mödravårdscentraler

har fallit väl ut. Uppföljning har visat att män som deltagit i

pappagrupper tar ut större del av föräldraledigheten än

genomsnittet för män i riket. Utskottet anser att ytterligare

insatser för att få fäder att ta ett ökat praktiskt ansvar för

arbetet med barn och hem är av stor vikt. Utskottet delar därför

inte uppfattningen i motion A43 (nyd). Med avseende på motion

A805 (kds) anser utskottet att de efterfrågade

informationsinsatserna tillgodoses av propositionen. Med

hänvisning till vad som anförts tillstyrks propositionen i

motsvarande del och avstyrks motionerna A43 (nyd) och A805 (kds)

i de aktuella delarna.

Kvinnors hälsa

Propositionen

I propositionen anförs att trots att kvinnor i genomsnitt

lever längre än män har de ett högre ohälsotal. Inom den

medicinska vetenskapen finns i dag föga kunskap om de faktorer

som skiljer kvinnors och mäns hälsa och inom läkarutbildningen

är kunskapen bristfällig om det forsknings- och

utvecklingsarbete som pågår om kvinnors hälsa och sjukdomar.

Regeringen anser därför att det är angeläget att etablera ett

kvinnoperspektiv i läkarutbildningen. Särskilda projektmedel

föreslås avsättas för detta ändamål. Maktstrukturen inom hälso-

och sjukvården har stor betydelse för hur kvinnors ohälsa och de

symptom den ger upphov till uppfattas och bemöts. Enligt

propositionen kommer en utredning att tillsättas inom

Socialdepartementet under våren 1994 för att närmare belysa hur

kvinnor och män bemöts inom hälso- och sjukvården. Syftet är att

undersöka om det finns skillnader i sättet att bemöta patienter

som beror på kön. Orsakerna till eventuella skillnader och

effekterna av dessa skall redovisas.

I propositionen framhålls även att en av de allvarligaste

bristerna när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män är

det utbredda våldet mot kvinnor. Prostitution, pornografi,

incest och sexuella trakasserier på arbetsplatsen är andra

företeelser i samhället som hänger nära samman med våldet mot

kvinnor. Regeringen har tillsatt en kommission om våld mot

kvinnor (dir. 1993:88) och en särskild utredare om prostitution

i Sverige (dir. 1993:31). De båda utredningarna kommer att lägga

fram sina förslag vid årsskiftet 1994/95.

Motion

Socialdemokraterna betonar i motion A40 arbetsmiljöns

betydelse för kvinnors hälsa. Företagshälsovården föreslås få en

starkare ställning. Socialdemokraterna vill att en lag

införs i vilken alla arbetsgivare blir skyldiga att

tillhandahålla företagshälsovård (yrk. 11).

Utskottet

Beträffande kravet på en lag om företagshälsovård vill

utskottet erinra om att riksdagen nyligen har avvisat ett

liknande yrkande (bet. 1993/94:AU12). Enligt utskottets

betänkande AU12 utgår utskottet från att den av motionärerna

begärda lagstiftningen om företagshälsovård skall tillgripas för

det fall att det inte visar sig möjligt för parterna på

arbetsmarknaden att träffa avtal om företagshälsovården och dess

organisation. Vidare informeras i betänkandet AU12 om att det av

budgetpropositionen framgår att man inom regeringskansliet är

beredd att ta ställning till frågan om eventuell lagstiftning om

företagshälsovården men att man tills vidare avvaktar pågående

förhandlingar inom några avtalsområden. Mot denna bakgrund

avstyrktes de då aktuella yrkandena.

Utskottet har inte ändrat sin uppfattning i fråga om en lag om

företagshälsovård. Något riksdagens uttalande bör därför inte

vara påkallat med anledning av motion A40 (s) i denna del.

Yrkandet avstyrks.

Utskottet går härefter över till frågan om kvinnors hälsa.

I ett yttrande till arbetsmarknadsutskottet gör

socialutskottet följande bedömning. (Yttrandet i sin helhet

redovisas i bilaga till betänkandet.)

Utskottet ställer sig bakom den inriktning av

jämställdhetspolitiken när det gäller kvinnors hälsa som

förordas i propositionen. Utskottet anser det angeläget att

kunskaperna om kvinnors hälsa förbättras. Folkhälsoinstitutet

gör också stora insatser på detta område. -- -- -- En

proposition om folkhälsofrågor har också aviserats till senare i

vår.

-- -- -- Utskottet instämmer vidare i att regeringen bör

tillsätta en utredning om kvinnors och mäns bemötande inom

hälso- och sjukvården. Det är därvid enligt utskottet självklart

att även kvinnors bemötande i den psykiatriska vården

uppmärksammas. -- -- --

Arbetsmarknadsutskottet instämmer i ovan redovisade

bedömningar.

Kvinnor med funktionshinder

Propositionen

I de flesta handikappgrupper är kvinnor i majoritet men

kunskaperna om situationen för funktionshindrade kvinnor är

bristfälliga. Enligt regeringen bör möjligheterna undersökas att

göra könsuppdelad statistikredovisning av situationen för

funktionshindrade. Senare i vår kommer regeringen att anvisa

särskilda medel till utvecklingsinsatser i syfte att ytterligare

förbättra villkoren för kvinnor med funktionshinder och öka

deras inflytande på olika områden i samhället.

Motion

Vänsterpartiet anser i motion A44 (yrk. 16) att det är viktigt

att inte äldre kvinnor glöms bort när man diskuterar

jämställdhet och människor med funktionshinder. Ett viktigt

faktum är att kvinnor överlever sina män och därför är mer

beroende av det offentligas tjänster när de blir gamla.

Utskottet

Socialutskottet har yttrat sig över denna del av propositionen

till arbetsmarknadsutskottet. I sitt yttrande gör

socialutskottet följande bedömning.

Arbetsmarknadsutskottet bör enligt socialutskottet föreslå

riksdagen att godkänna den huvudsakliga inriktningen av

jämställdhetspolitiken beträffande kvinnor med funktionshinder

som förordas i propositionen.

Vidare anför socialutskottet följande beträffande det här

aktuella yrkandet i motion A44 (v).

Utskottet delar inställningen i motionen att hemtjänsten

liksom all annan social service måste fördelas rättvist och

efter behov. Om situationen är den att äldre kvinnor erhåller

sämre service än äldre män så bör detta problem enligt utskottet

uppmärksammas. Utskottet anser att propositionen ger vid handen

att regeringens inställning är att förbättringar nu bör ske av

kvinnors hela situation sedd i ett livsperspektiv. I

propositionen framhålls t.ex. att ett jämställdhetsperspektiv

skall läggas på alla politikområden. Förslag och beslut måste

enligt propositionen analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv.

Det gäller särskilt inom vissa områden, bl.a. socialpolitiken.

Något initiativ från riksdagens sida med anledning av motion A44

(v) yrkande 16 behövs inte. -- -- --

Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig till socialutskottets

bedömning. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

motion A44 (v) i aktuell del.

Medel i jämställdhetsarbetet

Propositionen

Jämställdhetsmålet kan enligt propositionen inte formuleras

isolerat utan måste ingå som en naturlig del när mål sätts upp

på skilda områden i samhället. Propositionen behandlar ett antal

metoder och verktyg som kan bidra till att ett sådant arbetssätt

utvecklas. En metod är att lyfta fram jämställdhetsmålen som

styrform. Med mer preciserade jämställdhetsmål går det lättare

att göra uppföljningar och utvärderingar. Könsuppdelad statistik

tas också upp i propositionen. Vikten av att

jämställdhetsaspekter beaktas av alla berörda i

produktionsprocessen av statistik, såväl i den officiella som i

den producerad av andra organ understryks. Fortsatt utveckling

av kvinno- och jämställdhetsforskning är en annan metod och

likaså att samtliga förslag om reformer m.m. och beslut bör

granskas ur jämställdhetssynpunkt. Särskild projektverksamhet

inriktad på att stimulera jämställdhetsarbetet på arbetsplatser,

i kommuner och organisationer m.fl. har också visat sig vara

verkningsfullt. En fortsatt satsning på det området kommer att

ske.

Motion

Vänsterpartiet framhåller i motion A44 (yrk. 15) att

jämställdhetsaspekten bör integreras i alla utredningar och

regeringsförslag. Utöver en ekonomisk värdering ur

jämställdhetssynpunkt är det viktigt att lyfta fram dolda

förutsättningar, förekomst av strukturell diskriminering m.m.

Trots att regeringen gör ansträngningar i denna riktning finns

det allvarliga brister i praktiken, bl.a. i Pensionsberedningens

betänkande.

Utskottet

Utskottet anser att förutsättningarna för att integrera

jämställdhetsaspekten i propositioner och direktiv till

utredningar m.m. finns i dag. Det är rutin inom

regeringskansliet att sända sådana texter till

Socialdepartementets jämställdhetsenhet för förhandsgranskning.

Det behandlade yrkandet i motion A44 (v) avstyrks därmed.

Länsexpert för jämställdhetsfrågor m.m.

Propositionen

I dag är bilden splittrad av det utåtriktade

jämställdhetsarbetet i länen. Insatserna vilar i hög grad på att

enskilda handläggare tagit sig an uppgiften tack vare ett

personligt engagemang. Få länsstyrelser har i dag lyckats

integrera ett kvinnoperspektiv i olika projekt och program.

Regeringen föreslår att en funktion som länsexpert för

jämställdhetsfrågor inrättas i varje län. Särskilda länsexperter

är en metod att ge länsstyrelserna såväl resurs- som

kompetensförstärkning på detta område.

Jämställdhetsperspektivet bör också beaktas i all kommunal

verksamhet. Regeringen avser att stimulera det lokala

jämställdhetsarbetet genom att under budgetåret 1994/95 avsätta

medel i syfte att utveckla det arbetssätt, som prövas på den

centrala och regionala nivån även på det lokala planet.

Anslagsfrågorna tas upp i det följande.

Motioner

I tre motioner tas frågan upp om länsstyrelser och

jämställdhet.

Harriet Colliander och Laila Strid-Jansson (nyd) går i motion

A43 (yrk. 6 delvis) emot propositionens förslag om länsexperter

för jämställdhetsfrågor. De anser att förslaget byråkratiserar

jämställdhetspolitiken och ökar statens utgifter.

Lisbeth Staaf-Igelström och Kristina Svensson (s) tar i motion

A812 upp utveckling av jämställdhetsarbetet. Motionärerna anser

att jämställdhetsexperter inom länsstyrelsen skall ha en central

roll. Bl.a. bör länsstyrelserna få regeringens uppdrag att

kartlägga och minska löneskillnaderna mellan könen.

Margitta Edgren m.fl. (fp) tar i motion A808 också upp

länsstyrelsernas roll i jämställdhetsarbetet samt jämställdheten

mellan kvinnor och män i Skånes olika beslutsorgan (särskilt de

indirekt valda). Motionärerna framför att det finns all

anledning för regeringen att uppmana samtliga länsstyrelser att

följa hur jämställdheten mellan kvinnor och män utvecklas

regionalt. Motionärerna anser att det kan bli aktuellt att

överväga lagstiftning om inte de mål för kvinnorepresentation

som sattes upp våren 1988 uppfylls.

Utskottet

Utskottet anser att länsexperter på jämställdhetsfrågor kan

bli av stor betydelse t.ex. genom att främja ett målinriktat

jämställdhetsarbete. Funktionen ses som extra värdefull med

tanke på att den regionalpolitiska propositionen (prop.

1993/94:140) innehåller förslag om särskilda insatser såväl

regionalt som centralt för att stärka kvinnornas roll i det

regionala utvecklingsarbetet, bl.a. genom särskilda resurscentra

för kvinnor. Eftersom flera av dessa förslag ligger inom

länsstyrelsens ansvarsområde kan en länsexpert för

jämställdhetsfrågor ses som en resurs- och kompetensförstärkning

för länsstyrelserna även i detta sammanhang. Utskottet avstyrker

följaktligen motion A43 (nyd) i den aktuella delen.

Med anledning av vad som framförs i motion A808 (fp) vill

utskottet erinra om att det redan i dag sker en årlig

redovisning över samtliga län vad beträffar andelen kvinnor i

regionala myndigheters styrelser. Vanligtvis presenteras den i

budgetpropositionen; i år sker det i den nu behandlade

propositionen om jämställdhetspolitik. I övrigt får motionerna

A808 (fp) och A812 (s) anses tillgodosedda med anledning av

förslaget om länsexperter. De bör följaktligen inte föranleda

någon riksdagens åtgärd och avstyrks därmed. Propositionen

tillstyrks i motsvarande del.

Utbildningsfrågor

Propositionen

För att det i framtiden ska bli möjligt att kunna ställa

formella krav på kompetens inom jämställdhetsområdet avser

regeringen att satsa på universitet och högskolor som tar

initiativ till att utveckla yrkesinriktade jämställdhetskurser.

Motioner

Jämställdheten inom utbildningsområdet tas upp i två

motioner.

Vänsterpartiet anser i sin motion A44 att propositionen

underlåter att beröra att privata och stiftelseägda högskolor

inte innefattas av högskolelagens lagparagraf om jämställdhet.

Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att komma med ett förslag

till ändring i högskolelagen så att den även omfattar fristående

och stiftelseägda högskolor (yrk. 10). Vänsterpartiet anser att

avskaffandet av kårobligatoriet kommer att få konsekvenser för

det jämställdhetsarbete som drivits inom kårernas ram bland

forskar- och grundstuderande. Kommittén för avveckling av

kårobligatoriet, KAK, bör få i uppdrag att särskilt behandla

denna fråga innan proposition utarbetas och riksdagen föreläggs

beslut (yrk. 11).

Även i motion Ub714 (yrk. 18) tar Vänsterpartiet upp

jämställdheten i den högre utbildningen. Vänsterpartiet föreslår

att det skall satsas mer på kvinnodominerade utbildningar.

Motionärerna anser att Grundutbildningsrådet bör få i uppdrag

att se över dessa utbildningar (förskollärare, sjuksköterska,

bibliotekarie, lärare m.fl.) och genomföra en omprioritering av

utvecklingsarbetet så att lika stor energi läggs på en

förbättring av könsfördelningen såväl i kvinnodominerade som i

mansdominerade utbildningar.

Vänsterpartiet vill vidare i sin motion A44 (yrk. 14) att en

särskild utredare tillsätts för att utreda hur de kunskaper som

i dag finns om betydelsen av kön inom det privata näringslivet

kan spridas och integreras i befintliga utbildningar på olika

nivåer.

Utskottet

I ett yttrande till arbetsmarknadsutskottet över motion A44

(yrk. 10) (v) konstaterar utbildningsutskottet att Chalmers

tekniska högskola (CTH) och Högskolan i Jönköping den 1 juli i

år kommer att övergå i stiftelseform. Utbildningsutskottet har

under hand erfarit att "stiftelsehögskolorna" -- utöver vad som

finns angivet i ramavtal, stiftelseförordnande och bolagsordning

-- är i färd med att i egna bestämmelser ta in centrala delar av

högskolelagen och högskoleförordningen; detta gäller bl.a.

föreskrifter om jämställdhet, skydd för studenter, avskiljande

och disciplinåtgärder.

Mot bakgrund av de redovisade förhållandena anser

utbildningsutskottet att riksdagen inte ensidigt bör besluta om

ändrade regler för de fristående högskolornas verksamhet i

enlighet med motion A44 (yrk. 10) (v).

Utbildningsutskottet har även yttrat sig över yrkande 11 i

motion A44 (v). Utbildningsutskottet utgår från att en

avveckling av kårobligatoriet inte skall innebära sämre villkor

för studenternas studiesociala verksamhet i den del verksamheten

avser det av motionärerna aktualiserade jämställdhetsarbetet. En

förutsättning för detta är att de framtida frivilliga

studentsammanslutningarna har möjlighet att engagera sig i den

studiesociala verksamheten i samma utsträckning som nuvarande

obligatoriska sammanslutningar.

Utbildningsutskottet har erfarit att regeringen inte har för

avsikt att framlägga förslag till riksdagen under innevarande

riksmöte om avvecklingen av kårobligatoriet utan i stället genom

skrivelse informera riksdagen om de åtgärder som regeringen

vidtagit och ämnar vidta i frågan. Utbildningsutskottet utgår

från att regeringen i det fortsatta arbetet med avvecklingen av

kårobligatoriet beaktar de synpunkter som motionärerna anfört

beträffande förutsättningarna för studenternas eget

jämställdhetsarbete.

Med hänvisning till det anförda anser utbildningsutskottet att

yrkande 11 i motion A44 (v) bör avstyrkas.

Det tredje yrkandet som utbildningsutskottet har yttrat sig

över i denna del är yrkande 18 i motion Ub714 (v). I yttrandet

anför utbildningsutskottet att fr.o.m. innevarande budgetår

gäller för högskolan ett nytt resurstilldelningssystem baserat

på dels antalet registrerade studenter vid resp.

universitet/högskola (studentpeng), dels helårsprestationer.

Regeringen har i proposition 1993/94:177 om utbildning och

forskning -- Kvalitet och konkurrenskraft -- föreslagit att

dessa kvantitativt inriktade delar av resurstilldelningssystemet

kompletteras med en del som uttryckligen skall befrämja

kvaliteten. Regeringen föreslår att resurstilldelningen i berört

avseende skall baseras på en bedömning av resp. lärosätes

ambitioner för kvalitetsutveckling, som de uttrycks i

fastställda planer -- program för kvalitetsutveckling -- och

genomförandet av dessa.

Regeringen föreslår i proposition 177 att viss del (5 %) av de

totala anslagen för ett fakultetsområde skall fördelas i

proportion till antalet avlagda forskarexamina, varvid

doktorsexamina ges vikten 1. För att främja en bredare

rekrytering till forskarutbildningen föreslår regeringen att

vikten för examina avlagda av underrepresenterat kön skall ökas

med 25 %.

Utbildningsutskottet avstyrker mot denna bakgrund motionen i

den delen.

Arbetsmarknadsutskottet delar utbildningsutskottets ovan

redovisade uppfattning samt konstaterar att proposition 177

skall behandlas av riksdagen under innevarande riksmöte. Mot

bakgrund av vad sålunda anförts avstyrks motion A44 (v) samt

motion Ub714 (v) i de berörda delarna.

Beträffande den utredning som föreslås i motion A44 (yrk. 14)

(v) anser utskottet att det förslag som framförs kan tas upp i

andra sammanhang, t.ex i de fortsatta diskussionerna kring

Näringslivsakademins uppgifter och/eller i samband med

projektverksamheten. Med hänvisning till vad som anförts

avstyrker utskottet motion A44 i den aktuella delen.

Jämställdhet och invandrare

Motioner

I två motioner behandlas frågor om jämställdhet och

invandrarkvinnor.

Socialdemokraterna framför i sin motion A40 behov av samverkan

mellan svenska och invandrade kvinnor. I motionen föreslås (yrk.

28 delvis) ökade resurser till kvinnoorganisationernas samverkan

med invandrar- och flyktingkvinnor. Liknande synpunkter och

förslag framförs även av Margareta Winberg m.fl. (s) i motion

A816 (yrk. 7 delvis).

Vänsterpartiet föreslår i motion A44 (yrk. 17) att regeringen

tillsätter en utredning om jämställdheten och invandrarna. Man

bör ha som uttrycklig ambition att utredningen genomförs av

svenska och invandrade kvinnor och män i samarbete och att den

tar vara på och utvärderar tidigare invandrargenerationers

erfarenheter.

Utskottet

Statens invandrarverk skall i sin projektbidragsgivning

särskilt prioritera projekt som rör invandrarkvinnor samt

samverkansprojekt mellan invandrare och svenskar. Verket

beviljar också varje år bidrag till olika projekt för

invandrarkvinnor.

Utskottet har under hand erfarit att bland dessa projekt finns

även sådana som riktar sig till svenska kvinnor och invandrade

kvinnor, till tidigt invandrade och till relativt nyanlända.

I direktiven (dir. 1993:1) Översyn av invandrarpolitiken har

invandrarkvinnornas situation och de svårigheter som de kan

möta i det svenska samhället uppmärksammats. Utskottet utgår

från att utredningen i sitt arbete beaktar vilka åtgärder som

behövs för denna utsatta grupp.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna

A40 (s), A44 (v) och A816 (s) i de aktuella delarna.

Inriktning av jämställdhetspolitiken

Propositionen

Regeringen begär riksdagens godkännande i fråga om den

huvudsakliga inriktningen av jämställdhetspolitiken i enlighet

med vad som förordas i propositionens avsnitt 5--11. Dessa

avsnitt som avser makt och inflytande, ekonomi, ändringar i

jämställdhetslagen, familjefrågor, kvinnors hälsa, kvinnor med

funktionshinder samt medel i jämställdhetsarbetet har redovisats

ovan.

Utskottet

Utskottet har i det föregående redovisat regeringens förslag

och bedömningar samt motioner i anslutning därtill. I de delar

motionärerna ifrågasatt propositionen, har motionerna avstyrkts

och propositionen tillstyrkts. Även övriga motioner har

avstyrkts. Vidare har utskottet ställt sig bakom regeringens

förslag till ändring i jämställdhetslagen (1991:433).

Propositionens avsnitt om föräldraförsäkring vad gäller förslag

till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring samt

anslaget Bidrag till föräldraförsäkringen har utskottet med eget

yttrande överlämnat till socialförsäkringsutskottet för

beredning.

Utskottet föreslår att riksdagen -- i den mån propositionens

avsnitt 5--11 inte behandlats tidigare -- godkänner den

huvudsakliga inriktningen av jämställdhetspolitiken

(propositionens avsnitt 5--11).

Jämställdhetsombudsmannen m.m. (femte huvudtiteln

G 1)

Propositionen

1992/93 Utgift 5 963 201

1993/94 Anslag 6 544 000

1994/95 Prop. 8 959 000

Propositionens förslag att jämställdhetslagens regler alltid

skall iakttas oavsett om kollektivavtal finns medför att JämO:s

tillsynsansvar utökas. Därigenom får JämO i fortsättningen en

mer fullständig överblick över situationen på arbetsmarknaden. I

propositionen understryks dock vikten av att det fortfarande är

parterna på arbetsmarknaden som bör ha huvudansvaret för ett

aktivt jämställdhetsarbete på arbetsplatserna.

Ökade resurser bör vidare enligt regeringen tillföras JämO för

information och uppföljning av jämställdhetslagens krav och

likalöneprincipens innebörd.

Enligt propositionens förslag beräknas ett ramanslag för JämO

och Jämställdhetsnämnden till 8 959 000 kr för budgetåret

1994/95.

Motioner

Socialdemokraterna anser i motion A40 (yrk. 21) att JämO bör

anvisas ett ramanslag som överstiger regeringens förslag med 3

000 000 kr. Uppräkningen bör ske för att JämO skall kunna bli

mer pådrivande i arbetsvärderingsfrågor samt för att JämO skall

få större möjligheter att beställa undersökningar och statistik.

I den socialdemokratiska motionen A254 (yrk. 42) föreslås en

uppräkning av JämO:s ramanslag med 2 000 000 kr för

arbetsvärderingsuppgifter och i motion A816 (yrk. 2) av

Margareta Winberg m.fl. (s) begärs en motsvarande uppräkning med

1 000 000 kr för att JämO skall kunna beställa undersökningar

och statistik.

Vänsterpartiet föreslår i motion A810 (yrk. 6) att anslaget

för Jämställdhetsombudsmannen bör tillföras 2 500 000 kr

motsvarande tre handläggar- och två assistenttjänster. JämO:s

instruktion bör dessutom ändras så att det klart framgår att en

avdelning uteslutande skall arbeta med lönefrågor.

Utskottet

Utskottet har tidigare ställt sig bakom regeringens förslag

vad gäller huvudsaklig inriktning av jämställdhetspolitiken

inkl. ändringar i jämställdhetslagen. De föreslagna

lagändringarna leder till utökade tillsynsuppgifter för JämO.

Utskottet anser vidare att information om jämställdhetslagens

krav och om likalöneprincipens innebörd är uppgifter som kräver

utökade resurser hos JämO. Utskottet gör bedömningen att

anslaget mot den angivna bakgrunden är väl avvägt. Följaktligen

tillstyrker utskottet den av regeringen begärda

medelsanvisningen på 8 959 000 kr i ramanslag till JämO för

budgetåret 1994/95. Därmed avstyrks motionerna A40 (s), A254

(s), A810 (v), A816 (s) i aktuella delar.

Särskilda jämställdhetsåtgärder (femte huvudtiteln G 2)

Propositionen

1992/93 Utgift 10 750 785 Reservation 8 909 770

1993/94 Anslag 10 556 000

1994/95 Prop. 21 506 000

Regeringens beräkning av reservationsanslaget Särskilda

jämställdhetsåtgärder för budgetåret 1994/95 inkluderar de

särskilda medel för informationsinsatser i syfte att öka fäders

uttag av föräldrapenning, vilka tidigare anvisats under femte

huvudtitelns anslag Bidrag till föräldraförsäkring. Dessa medel,

som för budgetåret 1994/95 beräknats till 3 150 000 kr, förs nu

över till anslaget G 2 enligt regeringens förslag.

Enligt propositionen har anslaget beräknats på följande sätt.

För projektverksamhet i syfte att öka kvinnors inflytande i

beslutsfattande församlingar föreslås en utökning av anslaget

med 5 miljoner kronor. För åtgärder i samverkan med

näringslivet i syfte att öka andelen kvinnor i chefsbefattningar

föreslås 2,8 miljoner kronor. Föräldrautbildning riktad till

fäder, program för jämställdhetsarbete i kommunerna, utveckling

av kurser i jämställdhetsfrågor och av kursmoment om kvinnors

hälsa inom ramen för läkarutbildningen är andra områden vilka

motiverar den föreslagna anslagshöjningen.

Motion

Enligt motion A43 (yrk. 4 delvis) av Harriet Colliander och

Laila Strid-Jansson (nyd) bör medel inte utgå till information

och opinionsbildning om föräldraledighet.

Utskottet

Utskottet ser positivt på förslaget om utvidgning av de

särskilda jämställdhetsåtgärderna, som ju bl.a. inbegriper

delposten information och opinionsbildning om föräldraledighet.

Utskottet har tidigare avvisat motionsförslag om att staten inte

bör stå för sådan information och opinionsbildning om

föräldraledighet samt godkänt regeringens förslag till

huvudsaklig inriktning av jämställdhetspolitiken. I konsekvens

med utskottets tidigare ställningstaganden tillstyrks den av

regeringen begärda medelsanvisningen för ett reservationsanslag

på 21 506 000 kr till anslaget Särskilda jämställdhetsåtgärder

för budgetåret 1994/95. Motion A43 (nyd) bör avslås i

motsvarande del.

Länsstyrelserna m.m. (trettonde huvudtiteln A 1)

Regeringen har i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 bil.

14) föreslagit att 1 789 346 000 kr anvisas till anslaget

Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1994/95. Riksdagens beslut i

slutet av mars 1993 innebär att 1 786 346 000 kr anvisas till

detta anslag (bet. 1993/94:BoU13, rskr. 211).

Propositionen

I enlighet med föreliggande propositions förslag om en expert

för jämställdhetsfrågor i varje län bör anslaget Länsstyrelserna

m.m. för budgetåret 1994/95 utökas med 10 000 000 kr i

förhållande till budgetpropositionen, dvs. prop. 1993/94:100

bilaga 14, punkt A 1.

Motion

I motion A43 (yrk. 6 delvis) anser Harriet Colliander och

Laila Strid-Jansson (nyd) i enlighet med sitt tidigare

redovisade avståndstagande i fråga om länsstyrelseexpert för

jämställdhetsfrågor att medel inte skall anvisas till detta

ändamål.

Utskottet

Utskottet har tidigare godkänt den huvudsakliga inriktningen

av jämställdhetspolitiken, inkl. länsexperter för

jämställdhetsfrågor, i enlighet med regeringens förslag. Ett

motionsförslag som går emot inrättande av en funktion med

länsexperter har avvisats av utskottet. Som en konsekvens av

tidigare ställningstaganden bör därför de medel som regeringen

räknat med för länsexperternas verksamhet, dvs. 10 miljoner

kronor, anvisas till anslaget Länsstyrelserna m.m. Med det

anförda avstyrker utskottet motion A43 (nyd) i motsvarande del.

Utskottet förutsätter för sin del att det av riksdagen

anvisade anslaget till länsstyrelserna utökas med 10 miljoner

kronor (bet. 1993/94:BoU13, rskr. 211). Därigenom kommer det

totalt anvisade beloppet till anslaget Länsstyrelserna m.m. att

uppgå till 1 796 346 000 kr.

Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet

(trettonde huvudtiteln E 5)

Budgetpropositionen

1992/93 Utgift 3 295 953 Reservation 136 047

1993/94 Anslag 3 432 000

1994/95 Prop. 3 432 000

Regeringen har i budgetpropositionen (1993/94:100, bil. 14,

punkt E 5) förordat att stödet behålls på en oförändrad nivå

under budgetåret 1994/95, dvs. att anslaget bör beräknas till 3

432 000 kr. Regeringen informerar om att den proposition om

organisationernas bidrag som regeringen avser att presentera

under första halvåret 1994 även kommer att beröra principerna

för det framtida stödet till kvinnoorganisationerna.

Motioner

Socialdemokraterna begär i sin motion A40 (yrkandena 23, 27

och 28 delvis) ytterligare medel till tre olika delposter, vilka

sammanlagt innebär en ökning av anslaget Bidrag till

kvinnoorganisationernas centrala verksamhet med 6 miljoner

kronor. Den första delposten uppgår till 3 000 000 kr utöver vad

regeringen föreslagit till Riksorganisationen för Kvinnojourer i

Sverige (ROKS) för informations- och studieverksamhet samt

förstärkning av kansliet. Den andra delposten utgörs av 2 000

000 kr utöver vad regeringen föreslagit till de politiska

kvinnoorganisationerna. Med hänsyn till behovet av samverkan

mellan de svenska kvinnoorganisationerna och invandrarkvinnorna

behövs också en särskild delpost under anslaget uppgående till 1

000 000 kr för en sådan samverkan.

Margareta Winberg m.fl. (s) framför i motion A816 (yrkandena 5

och 7 delvis) samma krav som i ovanstående motion vad gäller

3 000 000 kr till ROKS samt 1 000 000 kr till de politiska

kvinnoorganisationerna för kontaktarbete bland flyktingkvinnor i

Sverige, opinionsbildning om mänskliga rättigheter för kvinnor

under krig m.m.

Även Ingegerd Sahlström m.fl. (s) påtalar i motion So211 behov

av ökat ekonomiskt stöd till ROKS. Trycket på riksorganisationen

blir allt starkare; siffrorna för misshandel och våldtäkt ökar

år från år.

Utskottet

Det statliga stödet till kvinnoorganisationernas centrala

verksamhet har utvärderats (Ds 1992:114). Enligt utvärderingen

har stödet inneburit "trygghet och status" genom ett erkännande

av att kvinnoorganisationerna gör ett viktigt arbete. Vidare har

Utredningen (C 1992:05) om bidrag till ideella organisationer

haft i uppdrag att se över och lämna förslag till de principer

som bör gälla för statens bidragsgivning. Utredningen avlämnade

i augusti 1993 betänkandet (SOU 1993:71) Organisationernas

bidrag. Förslagen i betänkandet syftar till att stärka

organisationernas självständiga ställning. Enligt betänkandet

bör avdragsrätt för gåvor till de ideella organisationerna

införas. Vidare bör ideella organisationer i ökad utsträckning

engageras i en diskussion om övertagande av arbetsuppgifter, som

ett alternativ till privatisering. Betänkandet har

remissbehandlats.

En proposition om principerna för statens framtida

bidragsgivning till de ideella organisationerna har planerats

till juni 1994. Även principerna för det framtida stödet till

kvinnoorganisationerna kommer enligt vad utskottet erfarit att

beröras.

Med hänvisning till att regeringens förslag om nya principer

för stöd till bl.a. kvinnoorganisationerna är att vänta inom

kort vill utskottet inte i detta sammanhang föregripa den

prövning som kan förutses äga rum i samband med behandling av

den propositionen.

Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag att det

till Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet för

budgetåret 1994/95 anvisas ett reservationsanslag på 3 432 000

kr. Motionerna A40 (s), A816 (s) och So211 (s) avstyrks i

berörda delar.

Motion

I detta sammanhang skall även tas upp Socialdemokraternas krav

i motion A40 (yrk. 22) om 1 000 000 kr utöver vad regeringen

föreslagit till Riksförbundet för sexuell upplysning för

uppsökande arbete företrädesvis bland arbetslösa ungdomar.

Motionärerna anser att det finns behov av en ökad satsning inom

RFSU:s uppsökande arbete med sexualupplysning, abort- och

STD-förebyggande verksamhet (sexuellt överförbara sjukdomar).

Utskottet

Utskottet vill redovisa att socialutskottet nyligen behandlat

ett likartat motionsyrkande som det här aktuella.

Socialutskottet anför följande i sitt betänkande 1993/94:SoU20.

När det gäller frågan om ökade bidrag till RFSU för uppsökande

verksamhet företrädesvis bland arbetslösa ungdomar delar

utskottet motionärernas uppfattning att det är angeläget med

insatser för arbetslösa ungdomar. Folkhälsoinstitutet gör också

redan olika insatser mot arbetslöshetens effekter på folkhälsan.

Inom i stort sett alla program planerar institutet särskilda

aktiviteter riktade till ungdomar. Arbetet på enheten för Hälsa

och Sexualitet har ungdomar som sin största målgrupp. RFSU

tillhör de organisationer som erhåller organisationsstöd från

Folkhälsoinstitutet. Med det anförda avstyrker utskottet motion

A816 (s) yrkande 4.

Arbetsmarknadsutskottet vill tillägga att under innevarande

budgetår uppgår de statliga bidragen till RFSU till 2 145 000 kr

för förbundets STD-förebyggande verksamhet samt 490 000 kr för

förbundets hälsofrämjande arbete.

Utskottet delar socialutskottets uppfattning och avstyrker

därmed motion A40 (s) i denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande mål i jämställdhetspolitiken

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:A40 yrkande 4,

1993/94:A43 yrkande 1 i motsvarande del, 1993/94:A254 yrkande 35

och 1993/94:A814 yrkande 1 godkänner vad regeringen förordar i

fråga om målen för jämställdhetspolitiken (avsnitt 4.2),

res. 1 (s)

2. beträffande EU-medlemskapets effekter för svenska

kvinnor

att riksdagen avslår motion 1993/94:A44 yrkande 13,

men. (v) - delvis

3. beträffande kvinnornas kompetens i EU-sammanhang

att riksdagen avslår motion 1993/94:A804 yrkandena 1 och 3,

4. beträffande strategi för jämställdhetsfrågor inför ett

eventuellt EU-medlemskap

att riksdagen avslår motion 1993/94:A815 yrkandena 13 och 14,

5. beträffande kvinnors inflytande i samhället

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A813 yrkande 1 och

1993/94:A815 yrkande 1,

6. beträffande kvinnor i chefsbefattningar

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:A40 yrkande 1

godkänner vad regeringen anfört i proposition 1993/94:147 i

motsvarande del,

res. 2 (s)

7. beträffande den ekonomiska maktens fördelning

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:A40 yrkande 2

godkänner vad regeringen anfört i proposition 1993/94:147 i

motsvarande del,

res. 3 (s)

8. beträffande uppdrag till AMS att förhandla med kommuner

och landsting

att riksdagen avslår motion 1993/94:A40 yrkande 3,

res. 4 (s)

9. beträffande arbetsgivarens ansvar för ett aktivt

jämställdhetsarbete m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A40 yrkandena 7 och 9,

1993/94:A254 yrkande 37 och 1993/94:A814 yrkande 2,

res. 5 (s)

10. beträffande forskning om kvinnors arbetsliv m.m.

att riksdagen avslår motion 1993/94:A815 yrkandena 17, 18 och

35,

res. 6 (s) - motiv.

11. beträffande löneskillnaderna mellan kvinnor och män

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A805 yrkande 1 och

1993/94:A813 yrkande 3,

12. beträffande minimering av lönediskrimineringen

att riksdagen avslår motion 1993/94:A43 yrkande 1 i

motsvarande del och yrkande 2,

13. beträffande försöksverksamhet med

arbetsvärderingsprojekt

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A40 yrkande 17,

1993/94:A254 yrkande 38 och 1993/94:A814 yrkande 7,

res. 7 (s)

14. beträffande könsneutralt arbetsvärderingssystem

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A802 och 1993/94:A815

yrkande 22,

15. beträffande expertutredning om löneskillnader

att riksdagen avslår motion 1993/94:A801,

16. beträffande uppföljning och utvärdering av

jämställdhetslagen

att riksdagen avslår motion 1993/94:A811,

17. beträffande jämställdhetslagens räckvidd

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A807 och 1993/94:Ub714

yrkande 18, båda i motsvarande delar,

men. (v) - delvis

18. beträffande lagens dispositivitet

att riksdagen

dels med bifall till proposition 147 i motsvarande del

samt med anledning av motionerna 1993/94:A804 yrkande 2 i

motsvarande del, 1993/94:A809 yrkande 1 och 1993/94:A813 yrkande

2 i motsvarande del antar 12 § i det genom propositionen

framlagda förslaget till lag om ändring i jämställdhetslagen,

dels avslår motion 1993/94:A40 yrkande 8,

res. 8 (s)

19. beträffande jämställdhetslagen och avtalsrätten m.m.

att riksdagen avslår motion 1993/94:A44 yrkandena 1 och 5,

men. (v) - delvis

20. beträffande jämställdhetsplanernas inriktning

att riksdagen avslår motion 1993/94:A450 yrkande 24,

21. beträffande analys av orsakerna till löneskillnaderna

att riksdagen med bifall till proposition 147 i motsvarande

del och med avslag på motionerna 1993/94:A40 yrkande 18,

1993/94:A254 yrkande 39 och 1993/94:A814 yrkande 4, alla i

motsvarande delar, antar 9 a § första stycket i det genom

propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i

jämställdhetslagen,

res. 9 (s)

22. beträffande kartläggningsskyldighetens begränsning

att riksdagen med bifall till proposition 147 i motsvarande

del och med avslag på motionerna 1993/94:A40 yrkande 18 i

motsvarande del, 1993/94:A44 yrkande 4 samt 1993/94:A254 yrkande

39 och 1993/94:A814 yrkande 4, båda i motsvarande delar, antar 9

a § andra stycket i det genom propositionen framlagda förslaget

till lag om ändring i jämställdhetslagen,

res. 10 (s)

23. beträffande Ontarios lagmodell för lika lön

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A44 yrkande 2 och

1993/94:A810 yrkande 3,

men. (v) - delvis

24. beträffande kartläggning av löner och

jämställdhetsplaner

att riksdagen avslår motion 1993/94:A41,

25. beträffande lönejämförelser mellan branscher

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A40 yrkande 19,

1993/94:A44 yrkande 3, 1993/94:A254 yrkande 40, 1993/94:A810

yrkande 2 och 1993/94:A814 yrkande 5,

res. 11 (s)

26. beträffande skriftlig uppgift av arbetsgivaren om lön

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A40 yrkande 20,

1993/94:A254 yrkande 41, 1993/94:A810 yrkande 4 och 1993/94:A814

yrkande 6,

res. 12 (s)

27. beträffande grupptalan

att riksdagen avslår motion 1993/94:A810 yrkande 5,

28. beträffande indirekt diskriminering

att riksdagen avslår motion 1993/94:A804 yrkande 2 i

motsvarande del,

29. beträffande jämställdhetslagens skadeståndsregler

att riksdagen avslår motion 1993/94:A806 yrkande 2,

men. (v) - delvis

30. beträffande jämställdhetsarbetet i fristående högskolor

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A44 yrkande 9,

1993/94:A715 yrkande 1 och 1993/94:So610 yrkande 4,

men. (v) - delvis

31. beträffande utökade befogenheter för JämO i fråga om

löneskillnader

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A805 yrkande 3 och

1993/94:A810 yrkande 1,

32. beträffande ledande positioner inom näringsliv m.m.

att riksdagen avslår motion 1993/94:A805 yrkande 4,

33. beträffande JämOs talerätt i diskrimineringstvister

m.m.

att riksdagen avslår motion 1993/94:A813 yrkande 2 i

motsvarande del och yrkande 4,

34. beträffande annan lagstiftning än jämställdhetslagen

att riksdagen med bifall till proposition 147 i motsvarande

del och med anledning av motion 1993/94:A809 yrkande 2 antar 46

§ i det genom propositionen framlagda förslaget till lag om

ändring i jämställdhetslagen,

35. beträffande JämOs anlitande av utomstående ombud m.m.

att riksdagen avslår motion 1993/94:A809 yrkandena 3 och 4,

36. beträffande sexuella trakasserier inom

utbildningsväsendet

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A803, 1993/94:A807 i

motsvarande delar, 1993/94:A815 yrkande 32 och 1993/94:Ub714

yrkande 18 i motsvarande del,

men. (v) - delvis

37. beträffande förbud mot sexuella trakasserier i

jämställdhetslagen

att riksdagen avslår motion 1993/94:A806 yrkande 1,

men. (v) - delvis

38. beträffande jämställdhetslagen i övrigt

att riksdagen med bifall till proposition 147 i motsvarande

del antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag

om ändring i jämställdhetslagen i den mån det inte omfattas av

vad utskottet hemställt under 1--37 ovan,

39. beträffande utredning om jämställdhetens sociala

fördelning

att riksdagen avslår motion 1993/94:A44 yrkande 6,

men. (v) - delvis

40. beträffande den jämställda familjen

att riksdagen avslår motion 1993/94:A813 yrkande 5,

41. beträffande information och opinionsbildning om

föräldraledighet

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:A43 yrkande 4 i

motsvarande del och 1993/94:A805 yrkande 2 godkänner vad

regeringen anfört i proposition 1993/94:147 i motsvarande del,

res. 13 (nyd)

42. beträffande lag om företagshälsovård

att riksdagen avslår motion 1993/94:A40 yrkande 11,

res. 14 (s)

43. beträffande äldre kvinnor

att riksdagen avslår motion 1993/94:A44 yrkande 16,

men. (v) - delvis

44. beträffande integration av jämställdhetsaspekten i alla

utredningar

att riksdagen avslår motion 1993/94:A44 yrkande 15,

men. (v) - delvis

45. beträffande länsstyrelser och jämställdhet

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:A43 yrkande 6 i

motsvarande del, 1993/94:A808 och 1993/94:A812 godkänner vad

regeringen anfört i proposition 1993/94:147 i motsvarande del,

res. 15 (nyd)

46. beträffande jämställdheten inom utbildningsområdet

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A44 yrkandena 10, 11

och 14 samt 1993/94:Ub714 yrkande 18 i motsvarande del,

men. (v) - delvis

47. beträffande jämställdhet och invandrarkvinnor

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A40 yrkande 28 i

motsvarande del, 1993/94:A44 yrkande 17 och 1993/94:A816 yrkande

7 i motsvarande del,

res. 16 (s)

men. (v) - delvis

48. beträffande inriktning av jämställdhetspolitiken

att riksdagen -- i den mån proposition 147, avsnitt 5--11,

inte behandlats tidigare -- godkänner vad regeringen förordar i

fråga om den huvudsakliga inriktningen av jämställdhetspolitiken

(avsnitt 5--11),

res. 17 (s)

49. beträffande anslag till Jämställdhetsombudsmannen

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:147 i

motsvarande del och med avslag på motionerna 1993/94:A40 yrkande

21, 1993/94:A254 yrkande 42, 1993/94:A810 yrkande 6 och

1993/94:A816 yrkande 2 till Jämställdhetsombudsmannen m.m.

för budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett

ramanslag på 8 959 000 kr,

res. 18 (s)

50. beträffande anslag till särskilda

jämställdhetsåtgärder

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:147 i

motsvarande del och med avslag på motion 1993/94:A43 yrkande 4 i

motsvarande del till Särskilda jämställdhetsåtgärder för

budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 21 506 000 kr,

res. 19 (nyd) - villk. 13

51. beträffande ytterligare medel till länsstyrelserna

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:147 i

motsvarande del och med avslag på motion 1993/94:A43 yrkande 6 i

motsvarande del till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret

1994/95 under trettonde huvudtiteln -- utöver av riksdagen

tidigare anvisade medel (1993/94:BoU13, rskr. 211) -- anvisar

ett ramanslag på 10 000 000 kr,

res. 20 (nyd) - villk. 15

52. beträffande anslag till kvinnoorganisationerna

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bil. 14

i motsvarande del och med avslag på motionerna 1993/94:A40

yrkandena 23, 27 och 28 i motsvarande del, 1993/94:A816

yrkandena 5 och 7 i motsvarande del samt 1993/94:So211 till

Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet för

budgetåret 1994/95 under trettonde huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 3 432 000 kr,

res. 21 (s)

53. beträffande ökade medel till RFSU

att riksdagen avslår motion 1993/94:A40 yrkande 22.

res. 22 (s)

Stockholm den 14 april 1994

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Elver Jonsson

I beslutet har deltagit: Elver Jonsson (fp), Anders G

Högmark (m), Georg Andersson (s), Marianne Andersson (c), Lahja

Exner (s), Charlotte Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Laila

Strid-Jansson (nyd), Isa Halvarsson (fp), Johnny Ahlqvist (s),

Kent Olsson (m), Berit Andnor (s), Britt Bohlin (s) och

Rose-Marie Frebran (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

Reservationer

1. Mål i jämställdhetspolitiken (mom. 1)

Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,

Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Regeringens proposition" och slutar med "berörda

delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med Socialdemokraterna i motion A40

att regeringens proposition om jämställdhetspolitiken -- trots

vissa förtjänster -- är alltför lättviktig. Utskottets

allvarligaste kritik mot regeringens proposition är att den

måste ses mot regeringens politik i övrigt. Jämställdhetspolitik

får inte avgränsas till vackra ord. Enligt utskottets

uppfattning bör all politik och alla områden mera konsekvent

präglas av jämställdhetsperspektivet inom ramen för en

helhetssyn. Följande konkreta mål bör utgöra en grundstomme i

jämställdhetspolitiken.

Kvinnornas andel av landets arbetsinkomster måste öka.

Löneskillnader mellan kvinnor och män som enbart beror på kön

får inte finnas.

Kvinnor skall finnas i arbetslivet i samma utsträckning som

män.

Den starka könssegregeringen på arbetsmarknaden måste brytas.

Kvinnornas andel av utbildningsinsatserna skall vara lika stor

som männens.

Fler män måste ta sin del av ansvaret för barn och familj så

att färre kvinnor behöver dubbelarbeta.

Hälften av alla chefer bör vara kvinnor. Andelen kvinnliga

chefer skall minst motsvara andelen kvinnor på arbetsplatsen.

Det ofrivilliga deltidsarbetet måste avskaffas.

Kvinnors arbetsmiljö måste förbättras. Arbetsgivare och

fackliga organisationer måste ta ett större ansvar än de

hittills gjort.

Alla former av sexuella trakasserier på arbetsplatserna måste

motarbetas.

Fler kvinnor bör bli företagare.

Utskottet ansluter sig till uppfattningen i motion A40 att det

krävs en långsiktig, uthållig politik inom ett antal områden för

att man skall komma närmare jämställdhetsmålet. Merparten av

propositionsförslagen är invändningsfria, men inte tillräckligt

långtgående.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion

A40 (s) i nu behandlad del. Med utskottets ställningstagande

tillgodoses även motionerna A254 (s) och A814 (s) i berörda

delar. Yrkandet i motion A43 (nyd) har en annan inriktning och

avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande mål i jämställdhetspolitiken

att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:147 i

motsvarande del, motionerna 1993/94:A40 yrkande 4, 1993/94:A254

yrkande 35 och 1993/94:A814 yrkande 1 samt med avslag på motion

1993/94:A43 yrkande 1 i motsvarande del som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Kvinnor i chefsbefattningar (mom. 6)

Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,

Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "I ett" och på s. 21 slutar med "motsvarande del"

bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det är av stor vikt att andelen

kvinnor i chefsbefattningar ökar. Av propositionen framgår att

andelen kvinnliga chefer är högre inom den offentliga sektorn än

inom näringslivet. Såväl statliga myndigheter som landsting och

kommuner bedriver ett aktivt arbete för att höja andelen

ytterligare. Näringslivet har därför mycket att lära av den

offentliga sektorn i detta avseende. För att den tilltänkta

akademin skall uppnå avsedda resultat måste det därför redan

från starten ske en nära samverkan mellan näringslivet och

statliga och kommunala organ. Härigenom kan en kraftsamling

åstadkommas som har större förutsättningar än regeringens

förslag att stimulera en utveckling mot fler kvinnliga chefer i

olika sektorer i samhället. Det långsiktiga målet för

jämställdhetspolitiken på det här området bör vara att hälften

av cheferna är kvinnor. Med hänvisning till vad som anförts

tillstyrker utskottet motion A40 (s) i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande kvinnor i chefsbefattningar

att riksdagen med anledning av

dels proposition 1993/94:147 i motsvarande del,

dels motion 1993/94:A40 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Den ekonomiska maktens fördelning (mom. 7)

Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,

Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22

börjar med "Utskottet kan" och slutar med "motsvarande del" bort

ha följande lydelse:

Regeringen föreslår en resursutredning om hur den ekonomiska

makten är fördelad mellan kvinnor och män. Utskottet anser att

en sådan utredning bör breddas till att omfatta en översyn över

hur samhällets resurser fördelas mellan kvinnor och män. En

utredning som går igenom dessa frågor kan leda fram till ett

förslag om en rättvisare fördelning av samhällets resurser

mellan kvinnor och män. Med hänvisning till vad som anförts

tillstyrker utskottet den aktuella delen i motion A40 (s).

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande den ekonomiska maktens fördelning

att riksdagen med anledning av

dels proposition 1993/94:147 i motsvarande del,

dels motion 1993/94:A40 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Uppdrag till AMS att förhandla med kommuner och landsting

(mom. 8)

Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,

Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22

börjar med "Ett förslag" och slutar med "förslaget i motionen"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det finns särskild risk för att de

pågående nedskärningarna inom kommuner och landsting drabbar

kvinnors möjligheter att arbeta och försörja sig. Mot denna

bakgrund föreslår utskottet att AMS får i uppdrag att förhandla

med kommunerna och landstingen om att förlänga uppsägningstiden

för uppsagd personal. Målsättningen skall vara att förhindra att

20 000 personer går ut i öppen arbetslöshet, i första hand före

utgången av år 1995. AMS bör få särskilda medel för att

stimulera kommunerna att fatta samma beslut. Stödet för en

enskild person får inte överstiga 85 % av lönen. Med hänvisning

till det anförda tillstyrker utskottet motion A40 (s) i aktuell

del.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande uppdrag till AMS att förhandla med kommuner

och landsting

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A40 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Arbetsgivarens ansvar för ett aktivt jämställdhetsarbete

m.m. (mom. 9)

Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,

Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Socialdemokraterna beskriver" och på s. 24 slutar

med "och A814" bort ha följande lydelse:

Det goda arbetet är i hög grad en jämställdhetsfråga eftersom

kvinnorna är överrepresenterade i de dåliga arbetena. En

fortsatt offensiv för arbetslivets förnyelse är nödvändig för

att bekämpa riskerna för ohälsa, öka produktiviteten och minska

samhällets kostnader för ohälsa och utslagning. Utskottet

instämmer med Socialdemokraterna i denna uppfattning. Som sägs i

partiets motion kräver en sådan offensiv politiska initiativ på

en rad områden. Det gäller ekonomiska styrmedel,

kompetensutveckling, aktivt miljöarbete och arbetsrätt.

Utskottet delar Socialdemokraternas uppfattning att

erfarenheterna från det s.k. Alfa Q-projektet inom

arbetslivsfonderna bör tas tillvara för framtiden.

Utskottet delar också Socialdemokraternas uppfattning att både

jämställdhetslagen och de avtal om jämställdhet som finns på

arbetsmarknaden förutsätter ett genuint och omfattande

engagemang från alla parter. Som framhålls i Socialdemokraternas

motion är det dock arbetsgivarens ansvar att ett sådant aktivt

jämställdhetsarbete kommer till stånd. Därför måste regeringen

kraftfullt verka för att arbetsgivarna utökar sitt engagemang

och ansvar.

Vad utskottet anfört med anledning av motion A40 bör ges

regeringen till känna. Även motionerna A254 och A814 i

motsvarande delar får anses tillgodosedda med det anförda.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande arbetsgivarens ansvar för ett aktivt

jämställdhetsarbete m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A40

yrkandena 7 och 9, 1993/94:A254 yrkande 37 och 1993/94:A814

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

6. Forskning om kvinnors arbetsliv m.m. (mom. 10,

motiveringen)

Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,

Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser att den del av

utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Karin Starrins" och

på s. 24 slutar med "berörda delarna" bort ha följande lydelse:

Med anledning av vad som sägs i motion A815 (c) om behovet av

riktade utbildningsinsatser för kvinnor vars arbetsuppgifter

rationaliserats bort anser utskottet att det finns skäl att

framhålla följande. Det finns en särskild risk för att de

pågående nedskärningarna inom kommuner och landsting drabbar

kvinnors möjligheter att arbeta och försörja sig. Därför bör man

ta fasta på det av Socialdemokraterna i motion A40 framförda

förslaget om särskilda medel för att förlänga uppsägningstiderna

för den uppsagda personalen.

På anförda grunder bör motion A815 avstyrkas i den nu berörda

delen.

7. Försöksverksamhet med arbetsvärderingsprojekt (mom. 13)

Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,

Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26

börjar med "Med anledning" och på s. 27 slutar med "berörda

delar" bort ha följande lydelse:

Arbetsvärdering kan vara ett av flera instrument för att

minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor, men kan inte

ensamt lösa problemet med lönediskriminering. Som framhålls i

Socialdemokraternas motion A40 kan en systematisk

arbetsvärdering bidra till att de värderingar som styr

lönesättningen blir synliga. Arbetsmarknadens parter har det

avgörande ansvaret för att utveckla arbetsvärderingen. I

enlighet med förslag som läggs fram i Socialdemokraternas motion

A40 bör man därför stimulera parterna i detta arbete. Resurser

bör avsättas för en försöksverksamhet på arbetsplatserna inom

olika branscher. Uppdrag bör ges till Arbetsmiljöfonden att

tillsammans med parterna och i samråd med JämO stimulera sådan

verksamhet.

Vad utskottet anfört med anledning av motion A40 i denna del

bör ges regeringen till känna. Motionerna A254 och A814 i

motsvarande delar får anses tillgodosedda med detta.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande

lydelse:

13. beträffande försöksverksamhet med

arbetsvärderingsprojekt

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A40 yrkande

17, 1993/94:A254 yrkande 38 och 1993/94:A814 yrkande 7 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Lagens dispositivitet (mom. 18)

Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,

Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32

börjar med "Det är" och på s. 33 slutar med "således avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Utskottet motsätter sig i och för sig inte regeringsförslaget

att göra reglerna om aktiva åtgärder tvingande men anser att det

finns skäl att göra viss markeringar.

Som Socialdemokraterna framhåller i motion A40 innebär

förslaget att man frångår principerna i den nordiska modellen.

Det är parternas uppgift att så långt som möjligt i

kollektivavtal reglera förhållandena på arbetsplatsen, vilket är

skälet till att man ofta väljer modellen med ramlagstiftning.

Principen är så viktig att Sverige fått ett erkännande av den i

EU-förhandlingarna. Utskottet anser att det måste finnas starka

skäl för att frångå principen.

Vidare bör framhållas att JämO redan i dag har möjlighet att

övervaka om det finns en jämställdhetsplan på arbetsplatsen och

i förekommande fall föra saken inför jämställdhetsnämnden.

Om det finns ett kollektivavtal så finns det också en klar

ansvarsfördelning på arbetsplatsen. Det praktiska

jämställdhetsarbetet utförs med avtalet som grund, och den

arbetsgivare som inte följer avtalet riskerar skadestånd. Detta

sätter press på arbetsgivaren och leder ofta till en naturlig

utveckling av avtalen.

Som påpekas i Socialdemokraternas motion finns en risk att man

ser JämO som den ytterst ansvariga för utvecklingen av

jämställdhetsarbetet. Det blir då lättare att dra sig undan.

Tidigare har ansvaret för avtalen lett till att man i vart fall

bevakat att de uppfyllts.

När utskottet nu ändå ställer sig bakom regeringförslaget sker

det med den förutsättningen att parterna tar det fulla ansvaret

för sina avtal och att dessa utvecklas i en riktning som är

positiv för jämställdhetsarbetet. Som sägs i den

socialdemokratiska motionen är det också angeläget med en

uppföljning och utvärdering av arbetet.

Utskottet, som alltså godkänner regeringsförslaget, anser att

regeringen bör ges till känna vad som anförts med anledning av

motion A40. Motionen tillstyrks i motsvarande del medan de

övriga i sammanhanget behandlade motionsyrkandena avstyrks av

utskottet.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande

lydelse:

18. beträffande lagens dispositivitet

att riksdagen dels med bifall till proposition 147 i

motsvarande del samt med anledning av motionerna 1993/94:A804

yrkande 2 i motsvarande del, 1993/94:A809 yrkande 1 och

1993/94:A813 yrkande 2 i motsvarande del antar 12 § i det genom

propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i

jämställdhetslagen, dels med anledning av motion

1993/94:A40 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

9. Analys av orsakerna till löneskillnaderna (mom. 21)

Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,

Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36

börjar med "Utskottet ansluter" och på s. 37 slutar med "berört

hänseende" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom Socialdemokraterna i motion A40 att

arbetsgivaren inte bara bör kartlägga löneskillnaderna utan även

analysera dem. En kartläggning som inte följs av en analys av

varför löneskillnader förekommer måste anses ha ett begränsat

värde enligt utskottets mening. Därför bör det av

Socialdemokraterna framlagda förslaget till lydelse av den nya

bestämmelsen bifallas av riksdagen. Med detta ställningstagande

tillgodoses även motionerna A254 och A814 i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande

lydelse:

21. beträffande analys av orsakerna till löneskillnaderna

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A40 yrkande 18 i

motsvarande del samt med anledning av

dels proposition 147 i motsvararande del,

dels motionerna 1993/94:A254 yrkande 39 och 1993/94:A814,

båda i motsvarande delar, antar 9 a § första stycket i det genom

propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i

jämställdhetslagen med den ändringen att orden "och analysera"

skall föras in mellan orden "kartlägga" och "förekomsten",

10. Kartläggningsskyldighetens begränsning (mom. 22)

Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,

Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37

börjar med "När det" och slutar med "avstyrks således" bort ha

följande lydelse:

När det gäller kartläggningens begränsning innebär

regeringsförslaget att företag med färre än tio arbetstagare

inte skall omfattas av skyldigheten att kartlägga

löneskillnader. Enligt utskottets uppfattning bör denna

begränsning tas bort såsom föreslås i motion A40. Utskottet

ansluter sig i denna fråga till vad som framförts av

reservanterna i Löneskillnadsutredningen. Den i propositionen

föreslagna begränsningen skulle innebära att alltför många

kvinnor, framför allt inom den privata servicesektorn, skulle

vara utan möjlighet att få ett underlag för att bedöma om de är

utsatta för lönediskriminering.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande

lydelse:

22. beträffande kartläggningsskyldighetens begränsning

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:A40 yrkande

18 i motsvarande del och 1993/94:A44 yrkande 4 samt med

anledning av motionerna 1993/94:A254 yrkande 39 och 1993/94:A814

yrkande 4, båda i motsvarande delar, avslår det genom

proposition 147 framlagda förslaget till ändring i

jämställdhetslagen såvitt avser 9 a § andra stycket,

11. Lönejämförelser mellan branscher (mom. 25)

Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,

Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39

börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "berörda delar"

bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med Socialdemokraterna att det vid

bedömningen av otillåten lönediskriminering kan vara nödvändigt

att jämföra arbetsuppgifternas lönesättning hos annan

arbetsgivare inom samma bransch. Lagreglerna har annars ett

begränsat värde. Utskottet anser därför, liksom

Socialdemokraterna i motion A40, att regeringen bör återkomma

med förslag. Detta förslag bör bygga på reservanternas

skiljaktiga mening i Löneskillnadsutredningen.

Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

Det anförda innebär att motion A40 tillstyrks i berörd del.

Även motionerna A44, A254, A819 och A814 får anses tillgodosedda

i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande

lydelse:

25. beträffande lönejämförelser mellan branscher

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A40 yrkande

19, 1993/94:A44 yrkande 3, 1993/94:A254 yrkande 40, 1993/94:A810

yrkande 2 och 1993/94:A814 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Skriftlig uppgift av arbetsgivaren om lön m.m. (mom. 26)

Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,

Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40

börjar med "Någon lagregel" och slutar med "berörda delar" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom Socialdemokraterna att det är viktigt

att den som anser sig otillåtet könsdiskriminerad skall ha rätt

att av arbetsgivaren få en skriftlig uppgift om lön eller andra

anställningsvillkor och om de faktorer som påverkat lönen. Utan

en sådan regel blir det svårt att kontrollera om en viss lön

strider mot lönediskrimineringsförbudet.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande

lydelse:

26. beträffande skriftlig uppgift av arbetsgivaren om lön

m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A40 yrkande 20

och med anledning av motionerna 1993/94:A254 yrkande 41,

1993/94:A810 yrkande 4 och 1993/94:A814 yrkande 6 dels

beslutar att det i jämställdhetslagen skall införas en ny

paragraf, 21 a §, med följande lydelse:

En arbetstagare, som kan ange skäl för att anse sig otillåtet

könsdiskriminerad enligt 18 § första stycket har rätt att på

begäran få en skriftlig uppgift av arbetsgivaren om lön eller

andra anställningsvillkor och om de faktorer som påverkat lönen,

såsom arten och omfattningen av arbetsuppgifter samt utbildning,

yrkeserfarenhet och andra jämförbara meriter i fråga om den av

motsatt kön, med vilken arbetstagaren jämför sig.

När uppgifterna lämnas om en anställds lön enligt första

stycket, skall den som avses med uppgiften samtidigt få ett

meddelande av arbetsgivaren om de uppgifter som lämnats och om

vem som begärt dem.

dels beslutar om sådan ändring av ingressen till det i

proposition 147 framlagda förslaget till lag om ändring i

jämställdhetslagen som föranleds därav,

13. Information och opinionsbildning om föräldraledighet (mom.

41)

Laila Strid-Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48

börjar med "Utskottet har" och slutar med "aktuella delarna"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den personliga friheten är av

grundläggande betydelse. Familj och barn måste i första hand

vara föräldrarnas ensak och inte statens. Staten skall inte

styra föräldrarnas val i fråga om vem som skall vara hemma och

ta hand om barn. Det bestämmer föräldrarna gemensamt. Med hänsyn

härtill kan utskottet inte acceptera regeringens förslag

beträffande information och opinionsbildning om

föräldraledighet. Med hänvisning till vad som anförts avstyrks

propositionen i motsvarande del och motion A43 (nyd) tillstyrks

i den aktuella delen. Motion A805 (kds) har en inriktning

liknande propositionen och avstyrks följaktligen i den berörda

delen.

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande

lydelse:

41. beträffande information och opinionsbildning om

föräldraledighet

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A43 yrkande 4 i

motsvarande del samt med avslag på

dels proposition 1993/94:147 i motsvarande del,

dels motion 1993/94:A805 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Lag om företagshälsovård (mom. 42)

Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,

Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49

börjar med "Beträffande kravet" och slutar med "Yrkandet

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till arbetsmiljöns betydelse för kvinnors hälsa

vill utskottet betona att företagshälsovården (FHV) är en viktig

resurs för arbetsgivaren och de anställda. Detta gäller inte

minst de små och medelstora företagen. Bidragen till FHV har nu

avvecklats och ännu finns inte avtal om FHV på alla områden,

t.ex inte inom LO/SAF-området. Utskottet föreslår därför att en

lag införs, i vilken alla arbetsgivare blir skyldiga att

tillhandahålla företagshälsovård. Självfallet måste lagen

garantera de anställda företagshälsovård av god kvalitet. Med

hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion A40 (s)

i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande

lydelse:

42. beträffande lag om företagshälsovård

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A40 yrkande 11

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Länsstyrelser och jämställdhet (mom. 45)

Laila Strid-Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 52

börjar med "Utskottet anser" och på s. 53 slutar med

"motsvarande del" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser inte att det finns skäl att byråkratisera

jämställdhetspolitiken och att öka statens utgifter. Utskottet

avvisar därför förslaget om länsexperter för

jämställdhetsfrågor. Med hänvisning till vad som anförts

avstyrks propositionen i motsvarande del och motion A43 (nyd)

tillstyrks i den aktuella delen. Motionerna A808 (fp) och A812

(s) har en inriktning liknande propositionen och avstyrks

följaktligen i de berörda delarna.

dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande

lydelse:

45. beträffande länsstyrelser och jämställdhet

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A43 yrkande 6 i

motsvarande del samt med avslag på

dels proposition 1993/94:147 i motsvarande del, dels

motionerna 1993/94:A808 och 1993/94:A812 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Jämställdhet och invandrarkvinnor (mom. 47)

Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,

Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55

börjar med "I direktiven" och slutar med "aktuella delarna" bort

ha följande lydelse:

Utskottet vill anföra att det finns ytterligare anledning att

stärka de politiska kvinnoorganisationernas samverkan med

invandrarkvinnorna. Ökade resurser behövs till

kvinnoorganisationerna för kontaktarbete bland flyktingkvinnor i

Sverige och opinionsbildning om mänskliga rättigheter för

kvinnor i krig.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet

motionerna A40 (s) och A816 (s) i de berörda delarna. Motion A44

(v) har en annorlunda inriktning och avstyrks följaktligen i den

aktuella delen.

dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande

lydelse:

47. beträffande jämställdhet och invandrarkvinnor

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A40 yrkande

28 i motsvarande del och 1993/94:A816 yrkande 7 i motsvarande

del samt med avslag på motion 1993/94:A44 yrkande 17 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Inriktning av jämställdhetspolitiken (mom. 48)

Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,

Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56

börjar med "Utskottet har" och slutar med "avsnitt 5--11" bort

ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående redovisat regeringens förslag

och bedömningar samt motioner i anslutning därtill, bl.a.

Socialdemokraternas motion A40. I vissa frågor har utskottet

tagit ställning till propositionens bedömningar i samband med

behandling av motionsyrkanden.

Utskottet vill anföra att den inriktning av

jämställdhetspolitiken som framgår av motion A40 förordas av

utskottet framför propositionen även på de delavsnitt där detta

inte uttryckligen har kommit fram i det föregående.

Utskottet föreslår därför att riksdagen -- i den mån

propositionens avsnitt 5--11 inte behandlats tidigare --

godkänner den i propositionen föreslagna huvudsakliga

inriktningen av jämställdhetspolitiken endast om denna

överenstämmer med motion A40 (s).

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande

lydelse:

48. beträffande inriktning av jämställdhetspolitiken

att riksdagen -- i den mån proposition 147 avsnitt 5--11 inte

behandlats tidigare -- godkänner vad regeringen förordar i fråga

om den huvudsakliga inriktningen av jämställdhetspolitiken

(avsnitt 5--11) endast om denna överensstämmer med motion

1993/94:A40 (s).

18. Anslag till Jämställdhetsombudsmannen (mom. 49)

Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,

Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57

börjar med "Utskottet har" och slutar med "aktuella delar" bort

ha följande lydelse:

JämO:s resurser bör i enlighet med vad som förordas i motion

A40 (s) räknas upp med 3 miljoner kronor för att JämO skall

kunna bedriva ett kraftfullt jämställdhetsarbete. I detta ingår

ett utökat arbete med tillsyn enligt jämställdhetslagen,

utveckling av arbetsvärderingsmetoder samt insatser med

rådgivning och anvisningar i fråga om arbetsvärdering och

lönesystem. Vidare bör JämO:s möjlighet att beställa

statistikuppgifter och attitydundersökningar stärkas genom en

anslagshöjning.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion A40 (s) i berörd

del. Övriga i sammanhanget behandlade motionsyrkanden får anses

tillgodosedda med utskottets ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande

lydelse:

49. beträffande anslag till Jämställdhetsombudsmannen

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A40 yrkande 21

samt med anledning av proposition 1993/94:147 i motsvarande del,

motionerna 1993/94:A254 yrkande 42, 1993/94:A810 yrkande 6 och

1993/94:A816 yrkande 2 till Jämställdhetsombudsmannen m.m.

för budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett

ramanslag på 11 959 000 kr,

19. Anslag till särskilda jämställdhetsåtgärder (mom. 50)

Under förutsättning av bifall till reservation 13

Laila Strid-Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58

börjar med "Utskottet ser" och slutar med "motsvarande del" bort

ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående ställt sig bakom motion A43

(nyd) vad gäller ståndpunkten att regeringens förslag om

information och opinionsbildning om föräldraledighet inte bör

bifallas av riksdagen. I konsekvens därmed anser utskottet att

medel inte bör utgå för detta ändamål. Anslaget till särskilda

jämställdhetsåtgärder bör därför minskas med 3 150 000 kronor,

vilket är det i propositionen beräknade beloppet för information

och opinionsbildning om föräldraledighet. Utskottet tillstyrker

således motion A43 i denna del.

dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande

lydelse:

50. beträffande anslag till särskilda jämställdhetsåtärder

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A43 yrkande 4 i

motsvarande del samt med anledning av proposition 1993/94:147 i

motsvarande del till Särskilda jämställdhetsåtgärder för

budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 18 356 000 kr,

20. Ytterligare medel till länsstyrelserna (mom. 51)

Under förutsättning av bifall till reservation 15

Laila Strid-Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59

börjar med "Utskottet har" och slutar med "1 796 346 000 kr"

bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare tillstyrkt förslaget i motion A43 (nyd)

att avvisa propositionen vad gäller inrättande av länsexperter

för jämställdhetsfrågor. Som en följd av detta ställningstagande

bör länsstyrelserna inte heller anvisas extra medel för en sådan

funktion. Det av regeringen begärda beloppet, 10 miljoner

kronor, bör således inte utgå. Med det anförda tillstyrker

utskottet motion A43 i aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande

lydelse:

51. beträffande ytterligare medel till länsstyrelserna

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A43 yrkande 6 i

motsvarande del avslår proposition 1993/94:147 såvitt avser

ytterligare medel för budgetåret 1994/95 till Länsstyrelserna

m.m.,

21. Anslag till kvinnoorganisationerna (mom. 52)

Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,

Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60

börjar med "Det statliga" och slutar med "berörda delar" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med Socialdemokraterna i motion A40

att anslaget till kvinnoorganisationerna bör utökas med 6

miljoner kronor med hänsyn till de uppenbara behoven av

resursförstärkning till Riksorganisationen för Kvinnojourer i

Sverige (3 miljoner kronor), till de politiska

kvinnoorganisationerna (2 miljoner kronor) samt till

kvinnoorganisationernas samverkan med invandrarkvinnor (1 miljon

kronor). Utskottet tillstyrker således motion A40 (s) i dessa

delar. Därmed får även övriga behandlade motionsyrkanden anses

vara tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande

lydelse:

52. beträffande anslag till kvinnoorganisationerna

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A40 yrkandena 23,

27 och 28 i motsvarande del samt med anledning av

dels proposition 1993/94:100 bil. 14 i motsvarande del,

dels motionerna 1993/94:A816 yrkandena 5 och 7 i

motsvarande del samt 1993/94:So211 till Bidrag till

kvinnoorgansationernas centrala verksamhet för budgetåret

1994/95 under trettonde huvudtiteln anvisar ett

rerservationsanslag på 9 432 000 kr,

22. Ökade medel till RFSU (mom. 53)

Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,

Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "denna del" bort ha

följande lydelse:

När det gäller frågan om ökade bidrag till RFSU för uppsökande

verksamhet, företrädesvis bland arbetslösa ungdomar, delar

utskottet bedömningen i motion A40 (s) att det är angeläget med

sådana insatser. RFSU har med sin breda kontaktyta mot ungdomar

på många håll i vårt land stora möjligheter till en effektiv

uppsökande verksamhet. Utskottet tillstyrker således förslaget i

motionen att bidraget till RFSU räknas upp med 1 miljon kronor.

Vad utskottet nu anfört med anledning av motion A40 yrkande 22

bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande

lydelse:

53. beträffande ökade medel till RFSU

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A40 yrkande 22

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Särskilt yttrande

Mål i jämställdhetspolitiken m.m.

Vad gäller målen i jämställdhetspolitiken har Ny demokrati

ingen annan uppfattning än utskottet men vill särskilt betona

vikten av lika lön för lika arbete. Trots uttalanden i politiska

sammanhang har utjämningen av löneskillnaderna avstannat. Nu

måste parterna ta sitt ansvar. Det räcker inte med allmänt

hållna ambitioner utan ett bestämt mål måste sättas upp. Jag

anser att man bör kunna uttrycka målet så att likalöneprincipen

skall vara genomförd inom tre år.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring

Meningsyttring får avges av suppleant för Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Hans Andersson (v) anför:

Jag instämmer i den reservation som de socialdemokratiska

företrädarna i utskottet har avgett beträffande mål i

jämställdhetspolitiken (mom. 1), uppdrag till AMS att förhandla

med kommuner och landsting (mom. 8), arbetsgivarens ansvar för

ett aktivt jämställdhetsarbete m.m. (mom. 9), försöksverksamhet

med arbetsvärderingsprojekt (mom. 13),

kartläggningsskyldighetens begränsning (mom. 22),

lönejämförelser mellan branscher (mom. 25), skriftlig uppgift av

arbetsgivaren om lön m.m. (mom. 26), lag om företagshälsovård

(mom. 42), inriktning av jämställdhetspolitiken (mom. 48),

anslag till Jämställdhetsombudsmannen (mom. 49), anslag till

kvinnoorganisationerna (mom. 52) samt ökade medel till RFSU

(mom. 53).

Därutöver vill jag anföra följande.

Ett internationellt perspektiv

Vänsterpartiet säger nej till EU-medlemskap med hänsyn till

effekterna för svenska kvinnor. Förutsättningen för

jämställdhet i Sverige är kvinnornas etablering på

arbetsmarknaden, vilken har möjliggjorts genom offentlig

finansierad barnomsorg, sjukvård och äldrevård. Jag är övertygad

om att vi kan uppnå en stark svensk ekonomi, liksom en stark

svensk offentlig sektor genom att stå utanför EU.

Jämställdhet i arbetslivet

Vänsterpartiet anser i enlighet med partiets motion Ub714 att

jämställdhetslagens räckvidd måste utsträckas, så att lagen

även omfattar utbildningsområdet.

Det hävdas ibland att jämställdhetslagen och avtalsrätten

kolliderar. Enligt Vänsterpartiet måste man därför understryka

att lika lön för kvinnor och män inte bara är en avtalsfråga

utan faktiskt gäller diskriminering. Vidare ser partiet det som

en stor brist i jämställdhetslagen att skyldigheten att upprätta

jämställdhetsplaner inte avser de mindre företagen. Därigenom

undantas stora grupper av anställda, inte minst inom privat

sektor.

Jämställdhetslagen bör ändras i enlighet med Ontarios

lagmodell för lika lön, vilket skulle innebära en betydligt

effektivare lagstiftning.

Vänsterpartiet är också kritiskt mot jämställdhetslagens

skadeståndsregler som sannolikt inte uppfyller EG-rättens

krav.

Ett antal angelägna uppgifter bör anförtros JämO i enlighet

med förslag som lagts fram av Vänsterpartiet i motionerna A44,

A715 och So610. Det gäller bl.a. en översyn av

jämställdhetsarbetet i fristående högskolor m.m.

Vänsterpartiet anser det viktigt att jämställdhetslagen

utvidgas så att lagen också kan användas mot sexuella

trakasserier inom utbildningsväsendet. Vidare måste den

ändringen göras att det införs ett direkt förbud mot sexuella

trakasserier i jämställdhetslagen.

Utredning om jämställdhetens sociala fördelning

Enligt Vänsterpartiet bör en utredning tillsättas med

syfte att kartlägga om jämställdheten kan sägas vara socialt

snedfördelad och vilka mekanismer som ligger bakom det faktum

att ansvaret för hem och barn fördelar sig olika mellan kvinnor

och män i olika samhällsklasser.

Äldre kvinnor

Ett viktigt faktum är att kvinnor överlever sina män och

därför är mer beroende av det offentligas tjänster när de blir

gamla. Vänsterpartiet anser att dessa frågor måste lyftas fram

och uppmärksammas. När det talas om människor med

funktionshinder eller när jämställdhet diskuteras är det viktigt

att de äldre kvinnornas situation inte försummas.

Integration av jämställdhetsaspekten i alla utredningar

Vänsterpartiet anser att jämställdhetsaspekten bör

integreras i alla utredningar och regeringsförslag. Både

effekterna för en yttre ekonomisk jämställdhet och för en mer

strukturell jämställdhet bör beaktas.

Jämställdheten inom utbildningsområdet

Jag anser att man bör satsa mer på jämställdhetsarbetet inom

utbildningsområdet. Enligt Vänsterpartiet bör bl.a. en ändring i

högskolelagen genomföras så att den även omfattar fristående och

stiftelseägda högskolor. Vänsterpartiet anser även att det bör

utredas vilka konsekvenser ett avskaffande av kårobligatoriet

får för jämställdhetsarbetet på universitet och högskolor.

Vidare vill Vänsterpartiet satsa på en jämnare könsfördelning

inom kvinnodominerade utbildningar samt se över hur den kunskap

om betydelsen av kön som finns i det privata näringslivet kan

integreras i befintliga utbildningar på olika nivåer.

Jämställdhet och invandrarkvinnor

Vänsterpartiet anser att invandrade kvinnors situation bör

uppmärksammas betydligt mer än vad som görs idag. Jag föreslår

därför att regeringen tillsätter en utredning om jämställdheten

och invandrarna. Ambitionen bör vara att utredningen genomförs

av svenska och invandrade kvinnor och män i samarbete och den

bör ta vara på och utvärdera tidigare invandrargenerationers

erfarenheter.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

2, 17, 19, 23, 29, 30, 36, 37, 39, 43, 44, 46 och 47 borde ha

hemställt:

2. beträffande EU-medlemskapets effekter för svenska

kvinnor

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A44 yrkande 13

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

17. beträffande jämställdhetslagens räckvidd

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A807 och

1993/94:Ub714 yrkande 18, båda i motsvarande delar, som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

19. beträffande jämställdhetslagen och avtalsrätten m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A44 yrkandena 1

och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

23. beträffande Ontarios lagmodell för lika lön

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A44 yrkande

2 och 1993/94:A810 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförts,

29. beträffande jämställdhetslagens skadeståndsregler

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A806 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

30. beträffande jämställdhetsarbetet i fristående högskolor

m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A44 yrkande

9, 1993/94:A715 yrkande 1 och 1993/94:So610 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

36. beträffande sexuella trakasserier inom

utbildningsväsendet

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A803,

1993/94:A807 i motsvarande delar, 1993/94:A815 yrkande 32 och

1993/94:Ub714 yrkande 18 i motsvarande del som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

37. beträffande förbud mot sexuella trakasserier i

jämställdhetslagen

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A806 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

39. beträffande utredning om jämställdhetens sociala

fördelning

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A44 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

43. beträffande äldre kvinnor

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A44 yrkande 16

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

44. beträffande integration av jämställdhetsaspekten i alla

utredningar

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A44 yrkande 15

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

46. beträffande jämställdheten inom utbildningsområdet

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A44

yrkandena 10, 11 och 14 samt 1993/94:Ub714 yrkande 18 i

motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

47. beträffande jämställdhet och invandrarkvinnor

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A44 yrkande 17

samt med avslag på motionerna 1993/94:A40 yrkande 28 i

motsvarande del och 1993/94:A816 yrkande 7 i motsvarande del som

sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

Propositionens lagförslag

Bilaga 1

Förslag till lag om ändring i jämställdhetslagen (1991:433)

Socialutskottets yttrande

1993/94:SoU3y

Bilaga 2

Jämställdhetsfrågor

Till arbetsmarknadsutskottet

Arbetsmarknadsutskottet har beslutat bereda socialutskottet

tillfälle att yttra sig över proposition 1993/94:147

Jämställdhetspolitiken: Delad makt -- delat ansvar jämte

motioner i de delar propositionen och motionerna berör

utskottets beredningsområde.

Socialutskottet begränsar sitt yttrande till frågor om

kvinnors hälsa (yrkande 4 och avsnitt 9 i propositionen samt

motion 1993/94:A40 yrkandena 12 och 22), om kvinnor med

funktionshinder (yrkande 4 och avsnitt 10 i propositionen) och

om äldre kvinnor (motion 1993/94:A44 yrkande 16).

Kvinnors hälsa

I propositionen föreslår regeringen riksdagen att godkänna

den huvudsakliga inriktningen av jämställdhetspolitiken i

enlighet med vad regeringen förordat i avsnitt 9 Kvinnors hälsa.

Regeringen gör bedömningen att särskild uppmärksamhet bör ägnas

åt att öka kunskaperna om kvinnors hälsa. Bl.a. bör detta område

bättre belysas i den grundläggande läkarutbildningen.

Projektmedel bör avsättas inom den ekonomiska ramen för

Särskilda jämställdhetsåtgärder för att vidareutveckla kurser

och/eller kursmoment om kvinnors hälsa. En utredning kommer att

tillsättas om hur kvinnor och män bemöts inom hälso- och

sjukvården.

Vidare anförs bl.a. följande:

Trots att kvinnor i genomsnitt lever längre än män har de ett

högre ohälsotal än män. Inom den medicinska vetenskapen finns i

dag föga kunskap om de faktorer som skiljer kvinnors och mäns

hälsa. Mycket av den forskning som bedrivs och den statistik som

produceras saknar könsperspektiv.

-- -- --

Arbetslivets förhållanden är avgörande för folkhälsan.

Kvinnors och mäns arbetsmarknader skiljer sig fortfarande åt.

-- -- -- Det finns en oroväckande ökning av belastningsskador

även bland mycket unga kvinnor.

Inom Folkhälsoinstitutets program Kvinnors hälsa pågår ett

utvecklingsarbete för att lägga grunden till ett

kvinnoperspektiv i folkhälsoarbetet. Syftet är att klarlägga

likheter och skillnader i folkhälsan och dess villkor mellan

kvinnor och män. Av årets budgetproposition (prop. 1993/94:100,

bil. 6) framgår att Folkhälsoinstitutet avsätter 10 miljoner

kronor för en särskild satsning på kvinnors hälsa ur ett

livscykelperspektiv.

Under våren 1994 kommer Socialstyrelsen att presentera en

folkhälsorapport där utvecklingen av folkhälsan de senaste åren

analyseras. I en separat rapport kommer Socialstyrelsen i

samarbete med Folkhälsoinstitutet att ägna särskild

uppmärksamhet åt könsspecifik hälsa.

Kunskapen hos läkarna om det forsknings- och utvecklingsarbete

som pågår om kvinnors hälsa och sjukdomar är bristfällig.

Regeringen anser det därför angeläget att etablera ett

kvinnoperspektiv i läkarutbildningen.

-- -- --

Maktstrukturen inom hälso- och sjukvården har stor betydelse

för hur kvinnors ohälsa och de symptom den ger upphov till

uppfattas och bemöts. På samma sätt som inom andra områden i

samhället dominerar männen i besluts- och maktpositioner inom

sjukvården.

Studier visar att kvinnor ofta behandlas annorlunda än män som

patienter i sjukvården -- -- --. Kvinnor söker sjukvård oftare

än män och i allmänhet för andra symptom än män. Kvinnor

beskriver också sina symptom på ett annat sätt än män vilket

bl.a. kan leda till att kvinnors sjukdomar underdiagnostiseras.

-- -- --

Både manliga och kvinnliga läkare ställer oftare psykiatrisk

diagnos på kvinnliga patienter än på manliga. -- -- --

En utredning kommer under våren 1994 att tillsättas inom

Socialdepartementet för att närmare belysa hur kvinnor och män

bemöts inom hälso- och sjukvården. Syftet är att undersöka om

det finns skillnader i sättet att bemöta patienter som beror på

kön. Orsakerna till eventuella skillnader och effekterna av

dessa skall redovisas.

I motion 1993/94:A40 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts om redovisning av särskilda åtgärder för att minska

kvinnors ohälsotal och öka rehabiliteringsinsatserna för kvinnor

(yrkande 12). Motionärerna tillstyrker en utredning om hur

kvinnor bemöts inom sjukvården. Den tendens att utgå från mannen

som norm som man kan iaktta inom den fysiska sjukvården har

enligt motionärerna möjligen sin motsats inom den psykiska

vården. Den föreslagna utredningen bör vidgas till att omfatta

även förhållningssätt och behandlingsmetoder inom psykisk vård.

Motionärerna anser också att frågor som rör reproduktiv hälsa

måste uppmärksammas mer. Information och förebyggande åtgärder

är effektiva när det gäller att sänka antalet aborter och på

annat sätt öka ungdomars ansvarskänsla. Man kan räkna med att

ungdomar som utsätts för sexuella övergrepp, och då särskilt den

stora andelen flickor, utgör en riskgrupp. Ungdomsmottagningarna

fyller här en mycket värdefull funktion. Genom de omfattande

nedskärningar som nu sker inom den offentliga sektorn riskerar

dock denna värdefulla resurs att utarmas eller t.o.m. läggas

ner. I ett förebyggande arbete kan inte nog betonas betydelsen

av att ungdomsmottagningarna får finnas kvar och utvecklas.

I yrkande 22 i samma motion hemställs att riksdagen till

Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) anvisar 1 miljon

kronor utöver vad regeringen föreslagit för uppsökande arbete,

företrädesvis bland arbetslösa ungdomar. RFSU har redan

erfarenhet och aktiviteter på detta område. En ekonomisk

förstärkning kan få ett mycket snabbt genomslag. Verksamheten

bör vara såväl STD- som abortförebyggande och i arbetet bör

arbetslösa ungdomar utgöra en prioriterad målgrupp. Motionärerna

föreslår en ökning med 1 miljon kronor av RFSU:s anslag för

uppsökande arbete med sexualupplysning, abort- och

STD-förebyggande verksamhet, företrädesvis bland arbetslösa

ungdomar.

Socialutskottet har vid flera tillfällen behandlat

motioner om kvinnors hälsoproblem. I betänkandet

1993/94:SoU7 s. 29 f. behandlade utskottet senast dessa

frågor. Utskottet vidhöll sin tidigare inställning att det var

angeläget att kvinnors särskilda hälsoproblem uppmärksammas

ytterligare. Folkhälsoinstitutets arbete med ett särskilt

program för kvinnors hälsa samt planerna på en särskild satsning

för att förstärka och fördjupa kvinnoperspektivet var därvid

angeläget. Mot bakgrund av det arbete som redan pågick eller

planerades fick motionerna anses tillgodosedda. Utskottet

avstyrkte de då aktuella motionerna. Riksdagen följde utskottet.

I betänkandet 1993/94:SoU20 har utskottet i dagarna

behandlat samma motionsyrkande som yrkande 22 i den nu aktuella

motionen. Utskottet delade motionärernas uppfattning att det är

angeläget med insatser för arbetslösa ungdomar.

Folkhälsoinstitutet gör också redan olika insatser mot

arbetslöshetens effekter på folkhälsan. Inom i stort sett alla

program planerar institutet särskilda aktiviteter riktade till

ungdomar. Arbetet på enheten för Hälsa och Sexualitet har

ungdomar som sin största målgrupp. RFSU tillhör de

organisationer som erhåller organisationsstöd från

Folkhälsoinstitutet. Med det anförda avstyrkte utskottet

motionen.

Under allmänna motionstiden 1994 har ett tiotal

motionsyrkanden väckts med olika förslag beträffande kvinnors

hälsa. Dessa yrkanden har remitterats till socialutskottet, som

torde komma att behandla dem i ett betänkande i höst.

Socialutskottet gör följande bedömning.

Utskottet ställer sig bakom den inriktning av

jämställdhetspolitiken när det gäller kvinnors hälsa som

förordas i propositionen. Utskottet anser det angeläget att

kunskaperna om kvinnors hälsa förbättras. Folkhälsoinstitutet

gör också stora insatser på detta område. Inom kort läggs också

en folkhälsorapport fram av Socialstyrelsen i samarbete med

Folkhälsoinstitutet. Stor uppmärksamhet torde i rapporten komma

att ägnas kvinnors hälsa. En proposition om folkhälsofrågor har

också aviserats till senare i vår.

Utskottet kan inte finna att det föreligger någon egentlig

motsättning mellan motionärernas synsätt och de riktlinjer som

förordas i propositionen. Utskottet delar motionärernas

inställning att frågor om reproduktiv hälsa bör uppmärksammas

mer. Ungdomsmottagningarna har även enligt utskottets mening

stor betydelse, vilket utskottet redan tidigare framhållit flera

gånger. Det är angeläget att verksamheten får finnas kvar och

utvecklas. Detta är dock i första hand en fråga för

sjukvårdshuvudmännen. Utskottet instämmer vidare i att

regeringen bör tillsätta en utredning om kvinnors och mäns

bemötande inom hälso- och sjukvården. Det är därvid enligt

utskottet självklart att även kvinnors bemötande i den

psykiatriska vården uppmärksammas. Något tillkännagivande till

regeringen behövs inte enligt utskottet. Arbetsmarknadsutskottet

bör enligt socialutskottet föreslå riksdagen att godkänna den

huvudsakliga inriktning av jämställdhetspolitiken beträffande

kvinnors hälsa som förordas i propositionen och avslå motion A40

(s) yrkande 12.

Den fråga som tas upp i yrkande 22 i motionen har utskottet

behandlat för bara några dagar sedan och avstyrkt.

Arbetsmarknadsutskottet bör avstyrka motionsyrkandet.

Kvinnor med funktionshinder

Regeringen föreslår i propositionen riksdagen att godkänna

den huvudsakliga inriktningen av jämställdhetspolitiken i

enlighet med vad regeringen förordat i avsnitt 10 Kvinnor med

funktionshinder. Regeringen gör bedömningen att möjligheterna

bör undersökas att göra en könsuppdelad statistikredovisning av

situationen för funktionshindrade för att bättre kunna belysa

villkoren för kvinnor med funktionshinder. Särskilda satsningar

kommer enligt regeringen att göras för att förbättra villkoren

för kvinnor med funktionshinder och öka deras inflytande på

olika områden i samhället.

I propositionen anförs vidare följande:

I de flesta handikappgrupper är kvinnorna i majoritet. Det

gäller t.ex. bland rörelsehindrade och synskadade. Även om livet

för kvinnor med funktionsnedsättningar liknar andra kvinnors liv

med familj och yrkesarbete har de förutom omsorgen om barn, hem

och arbete ett funktionshinder som tar tid och kraft. De

upplever ofta att de är handikappade i dubbel bemärkelse.

Kvinnor med funktionshinder ställer inte samma anspråk på

samhällets stödåtgärder som män med funktionshinder, vilket

leder till att kvinnor ofta indirekt missgynnas. Fler kvinnor än

män anser sig behöva mer praktisk daglig hjälp än de får. Det

tycks också vara så att kvinnor i mindre utsträckning än män får

avancerad teknisk utrustning. Fler kvinnor än män bland

funktionshindrade är arbetslösa.

Kunskaperna om situationen för funktionshindrade kvinnor är

bristfällig. -- -- -- Den information och statistik som finns

om personer med funktionshinder är inte könsuppdelad. Regeringen

har uppmärksammat frågan i årets budgetproposition (prop.

1993/94:100, bil. 6) och särskilt pekat på behovet av att se

över statistiken på området. En förstudie kommer att göras under

år 1994 för att belysa möjligheterna att göra en samlad

könsuppdelad statistikredovisning över funktionshindrades

situation på olika områden i samhället.

En stor del av forskningen inom handikappområdet saknar

könsperspektiv. Det är först under det senaste decenniet som

funktionshindrade kvinnors situation börjat uppmärksammas och

ägnas intresse i den vetenskapliga debatten. -- -- -- En

fortsatt forskning om kvinnor med funktionshinder är av central

betydelse för att deras situation skall kunna förbättras.

Regeringen avser att senare i vår i en särskild proposition

föreslå att en funktion som handikappombudsman inrättas

-- -- --. Ett viktigt område i handikappombudsmannens arbete

är därvid att bevaka och lyfta fram funktionshindrade kvinnors

situation.

Ett övergripande mål för jämställdhetspolitiken är att öka

kvinnors inflytande på olika områden och nivåer i samhället.

-- -- -- Här bör också funktionshindrade kvinnors delaktighet

beaktas.

Särskilda satsningar på projekt och utvecklingsarbete behövs

således för att stärka funktionshindrade kvinnors möjligheter

att själva påverka sin situation och öka sina möjligheter att

aktivt delta i politiskt, fackligt och annat samhällsarbete.

-- -- -- Det är angeläget att finna metoder som underlättar

kvinnornas möligheter att engagera sig inom dessa områden.

-- -- --

Ett angeläget område att lyfta fram är den nya teknikens

betydelse för kvinnor med funktionshinder. -- -- --

Regeringen kommer i olika sammanhang att stödja

utvecklingsinsatser av ovan nämnda slag. Bland annat kommer

regeringen att senare i vår anvisa särskilda medel ur Allmänna

arvsfonden till utvecklingsinsatser i syfte att ytterligare

förbättra villkoren för kvinnor med funktionshinder.

Socialutskottet gör följande bedömning.

Arbetsmarknadsutskottet bör enligt socialutskottet föreslå

riksdagen att godkänna den huvudsakliga inriktningen av

jämställdhetspolitiken beträffande kvinnor med funktionshinder

som förordas i propositionen.

Äldre kvinnor

I motion A44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

tillkännagivande av vad som anförts om äldre kvinnor (yrkande

16). I motionen påpekas att Stockholms läns Äldrecentrum har

undersökt hur tillgången på hemtjänst fördelar sig på kön.

Resultaten är skrämmande och visar att äldre kvinnor får

betydligt sämre service än äldre män, som inte anses klara sig

själva såsom kvinnorna. Könsfördomar och diskriminering följer

alltså kvinnorna upp i ålderdomen och bidrar till att göra deras

sista år besvärliga.

Ett viktigt faktum är enligt motionärerna att kvinnor

överlever sina män och därför är mer beroende av det offentligas

tjänster när de blir gamla. Männen kan ofta ha makan hos sig in

i det sista och på så sätt få hjälp och stöd. Kvinnorna blir

däremot ensamma och utan hjälp. Motionärerna anser att dessa

frågor måste lyftas fram och uppmärksammas.

Socialutskottet gör följande bedömning.

Utskottet delar inställningen i motionen att hemtjänsten

liksom all annan social service måste fördelas rättvist och

efter behov. Om situationen är den att äldre kvinnor erhåller

sämre service än äldre män så bör detta problem enligt utskottet

uppmärksammas. Utskottet anser att propositionen ger vid handen

att regeringens inställning är att förbättringar nu bör ske av

kvinnors hela situation sedd i ett livsperspektiv. I

propositionen framhålls t.ex. att ett jämställdhetsperspektiv

skall läggas på alla politikområden. Förslag och beslut måste

enligt propositionen analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv.

Det gäller särskilt inom vissa områden, bl.a. socialpolitiken.

Något initiativ från riksdagens sida med anledning av motion A44

(v) yrkande 16 behövs inte.

Arbetsmarknadsutskottet bör enligt socialutskottet avstyrka

motionsyrkandet.

Stockholm den 12 april 1994

På socialutskottets vägnar

Bo Holmberg

I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Göte Jonsson

(m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp), Rinaldo Karlsson (s),

Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Maj-Inger Klingvall

(s), Hans Karlsson (s), My Persson (m), Martin Nilsson (s), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m), Ulla Tillander (c), Chatrine Pålsson

(kds) och Stefan Kihlberg (nyd).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande meningar

Kvinnors hälsa

Bo Holmberg, Anita Persson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson,

Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s)

anser att utskottets bedömning när det gäller Kvinnors hälsa

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att mer måste göras för att rehabilitera de

arbetstagare som blivit sjuka eller skadade och speciellt då de

många kvinnor som är långtidssjuka på grund av

belastningsskador, rygg- och ledbesvär. Fler kvinnor än män är

långtidssjukskrivna. Det talar för att insatserna för

rehabilitering inte räcker till. I kronor räknat satsas mindre

på kvinnors rehabilitering. Många långtidssjuka kvinnor tappar

nu till följd av den höga arbetslösheten sitt fotfäste på

arbetsmarknaden. De måste i stället få den rehabilitering de

enligt lag har rätt till. Nu riskerar de i stället att

förtidspensioneras. Möjlighet till utbildning är ofta en viktig

del av rehabiliteringen. På så sätt kan kvinnor få andra mer

varierande arbetsuppgifter än tidigare. Just bristande kunskaper

anges ju ofta som skäl till varför kvinnor inte får andra

arbetsuppgifter, som de skulle behöva av hälsoskäl.

Utskottet instämmer i motionärernas förslag att

Riksförsäkringsverket bör få i uppdrag att redovisa särskilda

åtgärder för att minska kvinnors ohälsotal och öka

rehabiliteringsinsatserna för kvinnor.

Utskottet instämmer också i att det är angeläget att

kunskaperna om kvinnors hälsa förbättras och att en utredning

bör tillsättas om hur kvinnor bemöts inom sjukvården. Den

tendens att utgå från mannen som norm som man kan iaktta inom

den fysiska sjukvården har möjligen sin motsats inom den

psykiska vården. Den föreslagna utredningen bör därför vidgas

till att omfatta även förhållningssätt och behandlingsmetoder

inom psykisk vård.

Utskottet anser också att frågor som rör reproduktiv hälsa

måste uppmärksammas mer. Information och förebyggande åtgärder

är effektiva när det gäller att sänka antalet aborter och på

annat sätt öka ungdomars ansvarskänsla. Man kan räkna med att

ungdomar som utsätts för sexuella övergrepp, och då särskilt den

stora andelen flickor, utgör en riskgrupp. Ungdomsmottagningarna

fyller här en mycket värdefull funktion. Genom de omfattande

nedskärningar som nu sker inom den offentliga sektorn riskerar

dock denna värdefulla resurs att utarmas eller t.o.m. läggas

ner. I ett förebyggande arbete kan inte nog betonas betydelsen

av att ungdomsmottagningarna får finnas kvar och utvecklas.

Utskottet förordar att arbetsmarknadsutskottet föreslår att

riksdagen ger regeringen detta till känna med anledning av

motion A40 (s) yrkande 12.

Utskottet anser vidare att riksdagen till Riksförbundet för

sexuell upplysning (RFSU) bör anvisa 1 miljon kronor utöver vad

regeringen föreslagit för uppsökande arbete, företrädesvis bland

arbetslösa ungdomar. RFSU har redan erfarenhet och aktiviteter

på detta område. En ekonomisk förstärkning kan få ett mycket

snabbt genomslag. Verksamheten bör vara såväl STD- som

abortförebyggande, och i arbetet bör arbetslösa ungdomar utgöra

en prioriterad målgrupp. Utskottet förordar att

arbetsmarknadsutskottet föreslår riksdagen att med bifall till

motion A40 (s) yrkande 22 anvisa 1 miljon kronor till RFSU

utöver vad regeringen föreslagit för uppsökande arbete,

företrädesvis bland arbetslösa ungdomar.

Äldre kvinnor

Bo Holmberg, Anita Persson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson,

Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s)

anser att utskottets bedömning när det gäller Äldre kvinnor bort

ha följande lydelse:

Utskottet noterar att Stockholms läns Äldrecentrum har

undersökt hur tillgången på hemtjänst fördelar sig på kön.

Resultaten visar att äldre kvinnor får sämre service än äldre

män, vilka inte anses kunna klara sig själva på samma sätt som

kvinnorna. Könsfördomar och diskriminering följer alltså

kvinnorna upp i ålderdomen och bidrar till att göra deras sista

år besvärliga.

Kvinnor överlever dessutom oftast sina män och därför är de

mer beroende av det offentligas tjänster när de blir gamla.

Mannen kan ofta ha makan hos sig in i det sista och på så sätt

få hjälp och stöd. Kvinnorna blir däremot ensamma och utan

hjälp. Utskottet anser att dessa frågor måste lyftas fram och

uppmärksammas. Utskottet förordar att arbetsmarknadsutskottet

föreslår riksdagen att med anledning av motion A44 (v) yrkande

16 ge regeringen detta till känna.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Eva Zetterberg (v) anför:

Jag instämmer i s-ledamöternas avvikande mening om kvinnors

hälsa.

Äldre kvinnor

Stockholms läns Äldrecentrum har undersökt hur tillgången på

hemtjänst fördelar sig på kön. Jag anser att resultaten är

skrämmande och visar att äldre kvinnor får betydligt sämre

service än äldre män, som inte anses klara sig själva såsom

kvinnorna. Könsfördomar och diskriminering följer alltså

kvinnorna upp i ålderdomen och bidrar till att göra deras sista

år besvärliga.

Ett viktigt faktum är att kvinnor överlever sina män och

därför är mer beroende av det offentligas tjänster när de blir

gamla. Männen kan ofta ha makan hos sig in i det sista och på så

sätt få hjälp och stöd. Kvinnorna däremot blir ensamma och utan

hjälp.

Jag anser att dessa frågor måste lyftas fram och

uppmärksammas. När vi talar om människor med funktionshinder

eller när vi diskuterar jämställdhet är det viktigt att de äldre

kvinnornas situation inte försummas. Detta borde ges regeringen

till känna med bifall till motion A44 (v) yrkande 16.

Utbildningsutskottets yttrande

1993/94:UbU3y

Bilaga 3

Jämställdhetspolitiken

Till arbetsmarknadsutskottet

Arbetsmarknadsutskottet har den 15 mars och den 12 april 1994

beslutat bereda utbildningsutskottet tillfälle att yttra sig

över proposition 1993/94:147 Jämställdhetspolitiken: Delad makt

-- delat ansvar jämte motioner i de delar propositionen och

motionerna berör utbildningsutskottets beredningsområde samt

motion 1993/94:A807 yrkande 1 väckt under den allmänna

motionstiden innevarande riksmöte. Utbildningsutskottet har den

29 mars 1994 beslutat att med eget yttrande till

arbetsmarknadsutskottet överlämna motion 1993/94:Ub714 yrkande

18, vilken också väcktes under den allmänna motionstiden i år.

I detta yttrande behandlar utbildningsutskottet motionerna

1993/94:A44 (v) yrkandena 10 och 11, 1993/94:A807 (kds) yrkande

1 samt motion 1993/94:Ub714 (v) yrkande 18.

Förekomsten av sexuella trakasserier vid universiteten och

högskolorna har föranlett förslag i motionerna 1993/94:A44,

1993/94:A807 och 1993/94:Ub714, vilka alla tar sikte på skärpt

lagstiftning mot ifrågavarande trakasserier. I förstnämnda

motion, väckt med anledning av proposition 1993/94:147, anförs

att regeringen underlåter att beröra det faktum att privata och

stiftelseägda högskolor inte innefattas av högskolelagens

paragraf om jämställdhet. Motionärerna motsätter sig denna

särbehandling, inte minst med tanke på de tänkbara effekterna

för jämställdheten och frågan om sexuella trakasserier. Som det

nu är, är studerande vid fristående högskolor rättslösa vad

gäller skydd mot sexuella trakasserier, hävdas det i motionen,

och motionärerna begär förslag till sådan ändring i

högskolelagen att den omfattar fristående högskolor och

stiftelseägda högskolor (yrkande 10). Sexuella trakasserier är

ett allvarligt hot mot anställdas och studenters arbetsglädje,

trygghet, ekonomi och möjligheter till framgång i arbete

respektive studier, heter det i motion 1993/94:A807. Med

hänvisning till undersökningar om sexuella trakasserier av

studenter och till att studenterna vid universiteten och

högskolorna står i samma beroendeställning till lärare och

handledare som de anställda gör till chefer och arbetsledare

föreslås i motionen att riksdagen begär förslag till

jämställdhetslagstiftning på utbildningsområdet (yrkande 1).

Stora delar av jämställdhetslagen skulle kunna tillämpas även

inom utbildningsområdet. Det räcker inte, menar motionärerna,

att hänvisa till civilrättslig och straffrättslig lagstiftning.

I motion 1993/94:Ub714 yrkande 18 begärs ett uttalande om vad i

motionen anförts om jämställdheten i högskolan. Motionärerna

anser att jämställdhetslagen bör utvidgas till att gälla också

den högre utbildningen. Lagstiftningen mot sexuella

trakasserier bör skärpas. Vidare bör riksdagen ange klarare

direktiv för det lokala jämställdhetsarbetet, och god

jämställdhet bör premieras vid resurstilldelningen.

Utskottet tar först upp frågan om jämställdhetslagens

räckvidd. Denna har diskuterats alltsedan den tidigare

jämställdhetslagens tillkomst hösten 1979, varvid det framför

allt har framförts att lagen borde omfatta utbildningsområdet.

Den dåvarande regeringen tillkallade år 1988 en särskild

utredare med uppdrag att göra en utvärdering av lagen och

föreslå de förändringar som utvärderingen påkallade för att

göra lagen mer verksam och ändamålsenlig. Utredaren behandlade

frågan i sitt betänkande Tio år med jämställdhetslagen --

utvärdering och förslag (SOU 1990:41). Utredaren menade att de

jämställdhetsaspekter som finns inom flertalet samhällssektorer

kan och bör beaktas i samband med lagstiftning av annat slag.

Jämställdhetslagen borde ses i samband med allt annat

jämställdhetsarbete och hon ansåg att lagen inte borde vidgas

till att gälla samhällslivet i stort. I ett särskilt avsnitt

behandlades frågan om jämställdhetslagen och

utbildningsområdet. Utredaren föreslog inte någon utvidgning av

tillämpningsområdet utöver vad lagen redan gällde, dvs.

förhållandet mellan de anställda och deras arbetsgivare.

Riksdagen antog våren 1991 en ny jämställdhetslag (prop.

1990/91:113, bet. AU17, rskr. 288, SFS 1991:433). Enligt den

dåvarande regeringens bedömning borde

jämställdhetslagstiftningen också i fortsättningen gälla

uteslutande arbetslivet. Även om det var av stor betydelse att

det bedrivs ett aktivt jämställdhetsarbete inom

utbildningsområdet, borde jämställdhetslagen behålla sin

arbetsrättsliga karaktär. Regeringen menade att det borde

ankomma på huvudmännen för skolväsendet och den högre

utbildningen att driva och följa upp arbetet för

jämställdhetsmålen inom detta område i enlighet med de

riktlinjer som angetts av regering och riksdag. Hösten 1992

antog riksdagen en ny högskolelag (prop. 1992/93:1, bet. UbU3,

rskr. 103, SFS 1992:1434). I den föreskrivs uttryckligen att

jämställdhet mellan kvinnor och män alltid skall iakttas

(1 kap. 5 §). I lagmotiven framhålls att bestämmelsen

inskärper en skyldighet att i alla sammanhang i verksamheten

vid våra universitet och högskolor se till att inte någon

missgynnas på grund av sitt kön (prop. s. 80).

Av nu föreliggande proposition 1993/94:147 framgår att även

den nuvarande regeringen anser att de synpunkter i fråga om

jämställdhetslagens räckvidd som utskottet här har redogjort

för får anses giltiga och att lagen alltså inte bör utvidgas

till att omfatta andra delar av samhällslivet än arbetslivet

(s. 62).

Utbildningsutskottet delar regeringens uppfattning på denna

punkt. För egen del finner utskottet det angeläget att

understryka att det ankommer på högskolemyndigheterna att se

till att de regler om jämställdhet som återfinns i

högskolelagen efterlevs av alla berörda. Utskottet, som i det

följande går närmare in på frågan om sexuella trakasserier,

vill också erinra om att såväl jämställdhetslagens föreskrift

att arbetsgivaren skall motverka sexuella trakasserier som

samma lags förbud mot trakasserier på grund av att

arbetstagaren avvisat sexuella närmanden eller anmält

arbetsgivaren för könsdiskriminering självfallet äger sin

giltighet på högskolans arbetsplatser såvitt avser förhållandet

mellan arbetstagare och arbetsgivare eller den som i

arbetsgivarens ställe har rätt att besluta om en arbetstagares

arbetsförhållanden (6 och 22 §§). Med det anförda anser

utskottet att arbetsmarknadsutskottet bör avstyrka motion

1993/94:A807 yrkande 1 och 1993/94:Ub714 yrkande 18 i nu

berörda delar.

Beträffande sexuella trakasserier vill utskottet anföra

följande.

Utskottet har just redovisat vad i jämställdhetslagen sägs om

sexuella trakasserier. Regeringen erinrar i propositionen om de

diskussioner som har förevarit om att de lagregler som tar

sikte på sexuella trakasserier på arbetsplatsen borde ändras,

så att de också omfattar studenter inom högskolan. Bakgrunden

är den som även motionärerna åberopar, nämligen att

undersökningar visar att sexuella trakasserier riktade mot

studerande förekommer inom högskolan. Regeringen framlägger

inget förslag till ändrad lagstiftning för att komma åt

problemet, utan hänvisar till brottsbalkens bestämmelser om

ofredande och sexuellt ofredande samt att straffsatserna för

bl.a. dessa brott skärptes förra året. Självfallet ligger i

efterlevnaden av högskolelagens bestämmelser, anför regeringen,

att det är högskolans uppgift att motverka sexuella

trakasserier inom högskolan, vare sig trakasserierna berör de

anställda eller elever och studenter. Regeringen, som utgår

från att högskolan aktivt arbetar med dessa frågor, kommer att

följa den fortsatta utvecklingen noga. Regeringen pekar också

på att Jämställdhetsombudsmannen (JämO) inom ramen för sin

informations- och rådgivningsverksamhet har möjlighet att verka

också på utbildningsområdet.

Utskottet finner det för sin del angeläget att stryka under

att man under inga förhållanden får ha överseende med sexuella

trakasserier, än mindre acceptera dem. Den bristande

maktbalansen i förhållandet mellan studerande och lärare, där

den förre står i beroendeställning till den senare, lägger --

vilket framhålls i motion 1993/94:A807 -- ett moraliskt och

etiskt ansvar på läraren. Det är han/hon som har makten.

Utskottet finner det synnerligen angeläget att universitet och

högskolor bemödar sig om att komma till rätta med de problem

som föreligger. Det är därför med tillfredsställelse som

utskottet konstaterar att en rad åtgärder nu vidtas inom

högskolan i detta syfte. Universiteten i Stockholm, Linköping

och Umeå har fastställt åtgärdsprogram mot sexuella

trakasserier och enligt uppgift kommer övriga universitet att

anta liknande program. Svenska akademiska rektorskonferensen

har i februari i år antagit ett uttalande om sexuella

trakasserier. Av uttalandet framgår bl.a. att konferensen

uppmanar varje universitet och fackhögskola att tillsätta en

arbetsgrupp med särskilt uppdrag att motverka sexuella

trakasserier och att ge råd och stöd åt anställda och studenter

som utsatts för sådana. Universiteten och fackhögskolorna

uppmanas att göra tydliga uttalanden av innebörd att

universitetets ledning avser att vidta rättsliga eller andra

åtgärder mot den som bryter mot förbudet mot sexuella

trakasserier. De skall enligt uttalandet redovisa åtgärder och

resultat för konferensen under vårterminen 1995. Vid Stockholms

universitet har utarbetats en handledning för rådgivare, Stopp

för sexuella trakasserier. I denna hänvisas bl.a. till de

bestämmelser i lagen om offentlig anställning och lagen om

anställningsskydd som avser sanktioner, som kan komma i fråga

mot en anställd.

Som redan framgått ser utskottet utomordentligt allvarligt på

förekomsten av sexuella trakasserier inom högskolan. Av

redovisningen i det föregående framgår att också högskolan

själv inser hur allvarlig frågan är. Utskottet utgår från att

de åtgärder som nu planeras från de ansvariga myndigheternas

sida kommer att ge resultat. Samtidigt förutsätter utskottet

att regeringen uppmärksamt följer utvecklingen och vidtar de

åtgärder som den finner påkallade. Av förevarande proposition

framgår att regeringen har beviljat medel till ett flertal

projekt, också inom högskolan, som haft till syfte att finna

vägar för att motverka sexuella trakasserier och bedriva ett

aktivt opinionsarbete i dessa frågor. Utskottet finner

sammanfattningsvis att syftet med motionerna 1993/94:Ub714 och

1993/94:A807 i motsvarande delar bör kunna anses tillgodosett

med de initiativ som tagits och den uppmärksamhet som inom

högskolan nu ägnas åt det aktuella problemet. Någon riksdagens

särskilda åtgärd i nu berört hänseende med anledning av

motionerna är utskottet inte berett att förorda, varför

utskottet anser att arbetsmarknadsutskottet bör avstyrka

motionerna 1993/94:Ub714 yrkande 18 och 1993/94:A807 yrkande 1

i motsvarande delar.

Utskottet vill i sammanhanget i korthet beröra förhållandena

inom skolan. Med övergången till mål- och resultatorienterad

styrning av skolväsendet har det varit naturligt att

jämställdhetsmålet kommer till uttryck i skollagen och

läroplanerna. I 1 kap. 2 § första stycket skollagen

(1985:1100, ändrad 1990:1477) föreskrivs att alla "barn och

ungdomar skall, oberoende av kön, geografisk hemvist samt

sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till

utbildning i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom".

I den allmänna motiveringen till denna bestämmelse sägs att

detta skall tolkas som reella möjligheter, inte bara formella

(prop. 1990/91:18 s. 27). Skolhuvudmännen skall alltså utforma

sitt skolväsende så att inte något barn eller någon ungdom i

realiteten förhindras att få del av utbildning på grund av sitt

kön. Detta kan t.ex. innebära att en elev, som är missgynnad på

grund av sitt kön, måste stödjas särskilt. I 1 kap. 2 §

tredje stycket skollagen föreskrivs att verksamheten i skolan

skall utformas i överensstämmelse med grundläggande

demokratiska värderingar. Var och en som verkar inom skolan

skall främja aktning för varje människas egenvärde. Motsvarande

formulering om grundläggande demokratiska värderingar och

respekt för varje människas egenvärde finns i den del av

skollagen som handlar om utbildning för vuxna (1 kap. 9 §).

Jämställdhet mellan kvinnor och män är alltså enligt

riksdagens beslut ett nationellt mål för skolan (prop.

1990/91:18, bet. UbU4, rskr. 76). Enligt 2 kap. 8 § skollagen

är varje kommun därmed skyldig att i sin skolplan redovisa

vilka åtgärder som kommunen avser att vidta för att uppnå

jämställdhet mellan könen inom skolområdet. Riksdagen beslutade

i höstas om en ny läroplan för grundskolan (prop. 1992/93:220,

bet. 1993/94:UbU1, rskr. 82). I propositionen sade sig

regeringen vilja lyfta fram jämställdhetsaspekter på skolans

verksamhet såväl i läroplanen som i kursplanerna. Därigenom

skulle också en grund läggas för uppföljning och utvärdering av

hur skolan lever upp till jämställdhetsmålet. I den sedermera

av regeringen beslutade läroplanen för det obligatoriska

skolväsendet (Lpo 94) heter det bl.a.:Skolan skall aktivt

och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och

möjligheter. Det sätt på vilket flickor och pojkar bemöts och

bedöms i skolan, och de krav och förväntningar som ställs på

dem, bidrar till att forma deras uppfattningar om vad som är

kvinnligt och manligt. Skolan har ett ansvar för att motverka

traditionella könsmönster. Den skall därför ge utrymme för

eleverna att pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen

oberoende av könstillhörighet.Beträffande rektors ansvar

föreskrivs i den nya läroplanen att han/hon har ett särskilt

ansvar bl.a. för

att ämnesövergripande kunskapsområden integreras i

undervisningen i olika ämnen. Ett sådan kunskapsområde är

jämställdhet (Lpo 94 s. 17). På grundval av riksdagens beslut

(prop. 1992/93:150, bet. 1993/94:UbU2, rskr. 93) har regeringen

även utfärdat en ny läroplan för de frivilliga skolformerna

(Lpf 94). I den föreskrivs att skolan aktivt och medvetet

skall "främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter.

Eleverna skall uppmuntras att utveckla sina intressen utan

fördomar om vad som är kvinnligt och manligt" (Lpf s. 24). Där

föreskrivs också att läraren skall "se till att undervisningen

till innehåll och uppläggning speglar både manliga och

kvinnliga perspektiv" (s. 31).

Utskottet övergår till att behandla yrkande 10 i motion

1993/94:A44, vari föreslås sådan ändring i högskolelagen att

den omfattar fristående högskolor och stiftelseägda

högskolor enligt vad som anförts i motionen.

Genom beslut av riksdagen våren 1993 bemyndigades regeringen

att till privaträttslig form överföra två statliga högskolor

(prop. 1992/93:231, bet. 1992/93:UbU18, rskr. 405). Regeringen

har därefter den 16 september 1993 beslutat att Chalmers

tekniska högskola (CTH) och Högskolan i Jönköping skall övergå

i stiftelseform. För de stiftelseägda högskolorna avsågs inte

den nya högskolelagen eller den nya högskoleförordningen komma

att gälla. Det innebär att stiftelsehögskolan i jämförelse med

de statliga universiteten och högskolorna tillerkänns en högre

grad av frihet i fråga om planering och organisation av

verksamheten. Det innebär vidare att statsmakternas rätt att

genom ensidiga beslut styra verksamheten ersätts med en

relation grundad på avtal mellan staten och högskolan. När det

särskilt gäller verksamhetens kvalitet framhöll regeringen att

det ankommer på stiftelsehögskolorna att påvisa kvalitet genom

att delta i nationella och internationella utvärderingar.

Stiftelsehögskolorna, på samma sätt som andra enskilda

utbildningsanordnare, omfattas av det krav på tillstånd som

enligt lag (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina

ställs upp för rätt att utfärda vissa examina. I lagen

föreskrivs att en enskild utbildningsanordnare som fått

tillstånd att utfärda examina är skyldig att medverka i

uppföljningar och utvärderingar av utbildningen (5 §). I

motiveringen till lagen (prop. 1992/93:169 s. 83) heter det

att deltagande i uppföljningar bl.a. innebär att regelbundet

lämna vissa kvantitativa uppgifter som behövs för att bedöma

högskoleverksamheten, såsom t.ex. fördelning mellan manliga och

kvinnliga studenter. Enligt 2 § samma lag skall utbildningen

vila på vetenskaplig eller konstnärlig grund och bedrivas så

att den i övrigt uppfyller de krav som uppställs på

grundläggande högskoleutbildning i 1 kap. högskolelagen

(1992:1434). Genom hänvisningen till högskolelagen, framhölls

det i motiveringen till lagen om tillstånd att utfärda vissa

examina (prop. s. 81), får det anses framgå att de fristående

högskolorna också skall iaktta jämställdhet mellan män och

kvinnor (1 kap. 5 § högskolelagen).

CTH och Högskolan i Jönköping kommer den 1 juli i år att

övergå i stiftelseform. Utskottet har under hand erfarit att

stiftelsehögskolorna -- utöver vad som finns angivet i

ramavtal, stiftelseförordnande och bolagsordning -- är i färd

med att i egna bestämmelser ta in centrala delar av

högskolelagen och högskoleförordningen; detta gäller bl.a.

föreskrifter om jämställdhet, skydd för studenter, avskiljande

och disciplinåtgärder.

Mot bakgrund av de nu redovisade förhållandena anser

utbildningsutskottet att riksdagen inte ensidigt bör besluta om

ändrade regler för de fristående högskolornas verksamhet i

enlighet med motion 1993/94:A44 yrkande 10.

Arbetsmarknadsutskottet bör således avstyrka yrkandet.

Utskottet tar nu upp till behandling den del av yrkande 18 i

motion 1993/94:Ub714 som avser möjligheten att premiera god

jämställdhet vid resurstilldelningen.

Fr.o.m. innevarande budgetår gäller för högskolan ett nytt

resurstilldelningssystem baserat på dels antalet

registrerade studenter vid resp. universitet/högskola

(studentpeng), dels helårsprestationer. Regeringen har i

proposition 1993/94:177 om utbildning och forskning --

Kvalitet och konkurrenskraft föreslagit riksdagen att dessa

kvantitativt inriktade delar av resurstilldelningssystemet

kompletteras med en del som uttryckligen skall främja

kvaliteten. Propositionen bordlades i kammaren den 30 mars.

Utbildningsutskottet avser att behandla den senare under våren.

Regeringen föreslår att resurstilldelningen i berört avseende

skall baseras på en bedömning av respektive lärosätes

ambitioner för kvalitetsutveckling, som de uttrycks i

fastställda planer -- program för kvalitetsutveckling -- och

genomförandet av dessa. Regeringens förslag utgår från förslag

av Utredningen (U1992:05) om nytt resurstilldelningssystem för

universitet och högskolor (Resursberedningen) i dess betänkande

Kvalitet och dynamik (SOU 1993:102). Resursberedningen har i

sitt förslag bl.a. beaktat jämställdhetssträvandena inom

högskolan och erinrar om att universiteten och högskolorna

årligen skall upprätta särskilda jämställdhetsplaner. Utifrån

dessa planer kan ett antal indikatorer formuleras och

beredningen anger några exempel på det, såsom andelen kvinnor

resp. män inom olika kategorier av lärare, andelen kvinnliga

resp. manliga studenter inom olika utbildningar, etc. När det

gäller forskning och forskarutbildning har beredningen haft

till uppgift att analysera hur resurstilldelningen till

fakulteterna till viss del skall kunna relateras till

prestationsmått. Regeringen föreslår nu i proposition

1993/94:177 att viss del (5 %) av de totala anslagen för ett

fakultetsområde skall fördelas i proportion till antalet

avlagda forskarexamina, varvid doktorsexamina ges vikten 1. För

att främja en bredare rekrytering till forskarutbildningen

föreslår regeringen att vikten för examina avlagda av

underrepresenterat kön skall ökas med 25 %.

Då yrkande 18 i motion 1993/94:Ub714, vilken väcktes under

den allmänna motionstiden och således innan regeringen lade

fram förslaget om premiering av kvalitet i högskolans

verksamhet, får anses tillgodosett i nu berörd del, vill

utbildningsutskottet föreslå att arbetsmarknadsutskottet

avstyrker yrkandet även i den delen.

I motion 1993/94:A44 (v) yrkande 11 anförs att en

avveckling av kårobligatoriet får konsekvenser för det

jämställdhetsarbete som bedrivits inom kårernas ram.

Studenternas resurser till studentfackligt och studiesocialt

arbete kommer att begränsas kraftigt, menar motionärerna, som

begär att regeringen skall ge Kommittén för avveckling av

kårobligatoriet i uppdrag att särskilt utvärdera vad ett

avvecklat kårobligatorium får för effekter på dagens

jämställdhetsarbete på universitet och högskolor.

Riksdagen godkände under föregående riksmöte regeringens

förslag om att tvånget för studenter att tillhöra studentkår,

nation och studentförening för fakultet skall upphöra den 1

juli 1995 (prop. 1992/93:169, bet. UbU14, rskr. 363). I

propositionen anfördes att det utöver studenthälsovården fanns

uppgifter på det studiesociala området som kårerna har tagit

ansvar för. Regeringen ansåg det viktigt att en avveckling av

kårobligatoriet inte medförde en försämring i detta avseende.

Vid behandlingen av regeringsförslaget och motioner väckta med

anledning därav förutsatte utskottet att regeringen, när

klarhet vunnits i frågan, informerar riksdagen om de ekonomiska

konsekvenserna för studentkårerna m.fl. Om särskilda statliga

medel behövdes för studerandesammanslutningarnas fortsatta

verksamhet eller för andra kostnader till följd av

obligatoriets avveckling borde regeringen framlägga förslag

härom (bet. s. 75). En särskild utredare tillkallades i

september 1993 för att fastställa vilka praktiska åtgärder som

behövdes för att genomföra riksdagens beslut. Som bakgrund till

utredarens arbete angavs i direktiven (dir. 1993:106) bl.a.

att det är "av betydelse för studenterna att nå en hög

tillgänglighet till såväl den studiesociala verksamheten som

till samlingslokaler, bostäder m.m., sådant som studentkårer

och nationer i dag har ansvaret för". Utredningen överlämnade

den 10 mars 1994 rapporten (SOU 1994:47) Avveckling av den

obligatoriska anslutningen till studentkårer och nationer. Av

rapporten framgår att utredningens arbete fortsätter enligt

direktiven.

Utskottet utgår från att en avveckling av kårobligatoriet

inte skall innebära sämre villkor för studenternas

studiesociala verksamhet i den del verksamheten avser det av

motionärerna aktualiserade jämställdhetsarbetet. En

förutsättning för detta är att de framtida frivilliga

studentsammanslutningarna har möjlighet att engagera sig i den

studiesociala verksamheten i samma utsträckning som nuvarande

obligatoriska sammanslutningar.

Utskottet har erfarit att regeringen inte har för avsikt att

framlägga förslag till riksdagen under innevarande riksmöte om

avvecklingen av kårobligatoriet utan i stället genom skrivelse

informera riksdagen om de åtgärder som regeringen vidtagit och

ämnar vidta i frågan. Utskottet utgår från att regeringen i det

fortsatta arbetet med avvecklingen av kårobligatoriet beaktar

de synpunkter som motionärerna anfört beträffande

förutsättningarna för studenternas eget jämställdhetsarbete.

Vidare utgår utskottet från att regeringen, i enlighet med vad

utskottet förutsatte för ett år sedan, kommer att informera

riksdagen om de ekonomiska konsekvenserna för studentkårerna

vid en avveckling av obligatoriet samt att regeringen

återkommer till riksdagen i frågan om särskilda statliga medel

för studerandesammanslutningarnas fortsatta verksamhet.

Med hänvisning till det anförda anser utbildningsutskottet

att arbetsmarknadsutskottet bör avstyrka yrkande 11 i motion

1993/94:A44.

Stockholm den 13 april 1994

På utbildningsutskottets vägnar

Hans Nyhage

I beslutet har deltagit: Hans Nyhage (m), Lena

Hjelm-Wallén (s), Rune Rydén (m), Bengt Silfverstrand (s),

Margitta Edgren (fp), Berit Löfstedt (s), Marianne Jönsson (c),

Krister Örnfjäder (s), Bo Arvidson (m), Eva Johansson (s),

Stefan Kihlberg (nyd), Jan Björkman (s), Kristina Persson (s),

Birgit Henriksson (m) och Tuve Skånberg (kds).

Näringsutskottets yttrande

1993/94:NU5y

Bilaga 4

Jämställdhetspolitiken

Till arbetsmarknadsutskottet

Arbetsmarknadsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle

att yttra sig över proposition 1993/94:147 om

jämställdhetspolitiken: delad makt -- delat ansvar jämte

motioner i de delar propositionen och motionerna berör

utskottets beredningsområde.

Näringsutskottet

Inledning

I propositionen redovisas förslag och bedömningar som rör

fördelningen av kvinnors och mäns makt och inflytande samt

förslag till vissa ändringar i jämställdhetslagen (1991:433).

Näringsutskottet begränsar sitt yttrande till att avse två

avsnitt i propositionen, nämligen förslaget om en särskild

satsning för att öka andelen kvinnor i chefsbefattningar i

näringslivet (avsnitt 5.3) och förslaget om att arbetsgivare

skall vara skyldiga att i jämställdhetsplanen redovisa

löneskillnader (avsnitt 7.2). Härutöver behandlar utskottet

frågor rörande kvinnligt företagande som tagits upp i motion

1993/94:A40 (s), som väckts med anledning av propositionen.

Kvinnor i chefsbefattningar

Regeringen föreslår att det skall göras en särskild satsning

för att stimulera utvecklingen mot en jämn könsfördelning på

chefsnivå i arbetslivet. För att det i samarbete med

näringslivet skall etableras en näringslivsakademi föreslås att

2,8 miljoner kronor avsätts från anslaget för särskilda

jämställdhetsåtgärder. Akademin skall ha till syfte att öka

andelen kvinnor i chefsbefattningar genom kunskapsspridning,

opinionsbildning och förändringsarbete. Som stöd för de

statliga myndigheterna i deras arbete inom detta område kommer

Statens arbetsgivarverk och Statens förnyelsefond att genomföra

vissa insatser, sägs det i propositionen.

Det föreslagna arbetet för att öka andelen kvinnor i

chefsbefattningar skulle vinna på om det breddas till att

omfatta chefsutvecklingsinsatser även på det statliga och

kommunala området, hävdas det i motion 1993/94:A40 (s). De

medel som regeringen planerar att avsätta för detta ändamål bör

därför även kunna användas för att stimulera ett ökat

erfarenhetsutbyte mellan näringslivet och offentliga sektorn,

anser motionärerna. Vidare föreslås i motionen särskilda mål

för jämställdhetsarbetet i arbetslivet. Bland dessa mål ingår

att hälften av alla chefer skall vara kvinnor och att på varje

arbetsplats skall andelen kvinnliga chefer minst motsvara

andelen anställda kvinnor.

I motion 1993/94:A44 (v) anförs -- dock utan yrkande i frågan

-- att förslaget om en näringslivsakademi inte är tillräckligt

långtgående. Därför bör det, enligt motionärerna, införas en

skyldighet för arbetsgivare med fler än 100 anställda att i

jämställdhetsplanen ta in mål för önskvärda kvoter mellan män

och kvinnor på högre chefsbefattningar samt ange aktiviteter

för att nå dessa mål.

Enligt näringsutskottets uppfattning är det av stor vikt

att andelen kvinnor i chefsbefattningar ökar. Härigenom kan

kvinnorna utnyttja hela sin kompetens, vilket även är till

nytta för det enskilda företagets och för hela näringslivets

utveckling. Det är i första hand en uppgift för varje enskilt

företag att utforma program för rekrytering och utveckling av

kvinnliga chefer. Erfarenheterna visar emellertid att detta

arbete behöver stimuleras.

Näringsutskottet anser att regeringens förslag till en

näringslivsakademi kan vara ett verksamt medel för att få i

gång en snabbare utveckling på detta område. För att det skall

finnas förutsättningar att nå framgång måste, enligt utskottets

mening, den föreslagna satsningen koncentreras till att avse

utveckling av kvinnliga chefer i näringslivet. Det belopp på

2,8 miljoner kronor som skall avsättas för detta ändamål räcker

inte till för insatser på andra områden. Utskottet avstyrker

därför förslaget i motion 1993/94:A40 (s) om att de aktuella

medlen även skall användas för chefsutvecklingsinsatser på det

statliga och kommunala området. Av propositionen framgår

dessutom att särskilda insatser kommer att göras för de

statliga myndigheterna. Näringslivsakademin är naturligtvis

oförhindrad såväl att utnyttja statliga och kommunala organs

erfarenhet och kunnande när det gäller utveckling av kvinnliga

chefer, som att erbjuda dessa organ att medverka i akademins

verksamhet.

Redovisning av löneskillnader

I propositionen föreslås en ändring av jämställdhetslagen

innebärande att arbetsgivare skall vara skyldiga att årligen

kartlägga förekomsten av löneskillnader mellan kvinnor och män.

Resultatet av kartläggningen samt de åtgärder som motiveras av

denna skall översiktligt redovisas i jämställdhetsplanen.

Arbetsgivare med tio eller fler anställda är för närvarande

skyldiga att upprätta sådana planer. Regeringen föreslår att

samma avgränsning skall gälla beträffande skyldigheten att

kartlägga och redovisa löneskillnader, vilket alltså innebär

att arbetsgivare med färre än tio anställda undantas från denna

skyldighet. Gränsen motiveras också av behovet av att skydda

den enskilde arbetstagarens integritet när det gäller

löneförhållandena. För att enskilda individers löner inte skall

offentliggöras kan redovisningen på små arbetsplatser göras

mindre detaljerad, sägs det i propositionen.

I motion 1993/94:A40 (s) föreslås att alla arbetsgivare skall

vara skyldiga att årligen kartlägga löneskillnaderna mellan

kvinnor och män. Arbetsgivarna borde också göra en analys av

orsakerna till dessa skillnader. Även i motion 1993/94:A44 (v)

förordas att skyldigheten att kartlägga löneskillnader skall

gälla för alla arbetsgivare.

Verkligheten visar att småföretag har svårt att uppfylla

lagens krav på en jämställdhetsplan, sägs det i motion

1993/94:A41 (m). Detta beror på bristande kunskaper och knappa

resurser. Av samma skäl kommer kraven på kartläggning av

löneskillnader inte att kunna följas, hävdar motionären. Han

förordar därför att jämställdhetsarbetet bör utvärderas innan

ytterligare skyldigheter införs och anser att småföretagens

förhållanden särskilt bör uppmärksammas.

Av jämställdhetslagen framgår, som redan nämnts, att

arbetsgivare med tio eller fler anställda skall upprätta en

jämställdhetsplan. De små företagen undantogs eftersom behovet

av en skriftlig jämställdhetsplan för dessa arbetsplatser

bedömdes som ringa (prop. 1990/91:113 s. 74). Det sades vidare

att arbetsgivaren i de flesta av dessa fall ändå torde ha en

god överblick över hur resurser och kompetens kan utnyttjas.

Enligt näringsutskottets uppfattning kan dessa motiv

åberopas för att de allra minsta företagen även skall undantas

från kravet på en kartläggning av löneskillnader. Till detta

kommer, som framgår av propositionen, att skyddet för den

enskilda individens integritet när det gäller löneförhållandena

talar för att företag med få anställda skall undantas.

Regeringens förslag beträffande omfattningen av skyldigheten

att kartlägga löneskillnader innebär enligt utskottets

uppfattning en lämplig avvägning. Näringsutskottet avstyrker

mot denna bakgrund motionerna 1993/94:A40 (s) och 1993/94:A44

(v) i berörda delar.

Vad som sägs i motion 1993/94:A41 (m) om att småföretagens

förhållanden skall uppmärksammas är, anser utskottet, i stor

utsträckning tillgodosett genom vad som anförs i propositionen.

Den principiella inställningen att särskilda hänsyn skall tas

till de små företagen delas av både utskottet och regeringen.

T.ex. betonas det i propositionen att arbetsgivaren bör ha en

betydande frihet att anpassa redovisningen av löneskillnaderna

till de särskilda förhållanden som råder på arbetsplatsen. Med

hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet den

nämnda motionen.

Kvinnors företagande

I motion 1993/94:A40 (s) erinras om att Närings- och

teknikutvecklingsverket (NUTEK) gjort en studie om kvinnors

företagande. Det anförs att det är angeläget att noga följa det

arbete som nu pågår på regional nivå för att stödja kvinnligt

företagande. I motionen finns emellertid inte något särskilt

yrkande på denna punkt.

Näringsutskottet har nyligen i ett betänkande om

näringspolitiken (bet. 1993/94:NU15) behandlat frågor om stöd

till kvinnligt företagande. Av betänkandet framgår att

utskottet anser att det är mycket angeläget att kvinnors

företagande främjas på olika sätt. Med hänvisning till de

uppdrag som regeringen lämnat till NUTEK i detta syfte

avstyrker utskottet ett antal motioner om kvinnligt

företagande. I en reservation (s) anförs att kvinnligt

företagande särskilt bör prioriteras inom näringspolitiken och

att NUTEK bör tillföras ytterligare 10 miljoner kronor för att

stödja kvinnors företagande. I en annan reservation (nyd)

föreslås att det skall bildas ett riskkapitalbolag -- med ett

kapital på 2 miljarder kronor -- som särskilt skall vara

inriktat på kvinnors företagande. I en meningsyttring (v)

förordas också ökade medel för stöd till kvinnors företagande.

Näringsutskottet går här inte in på dessa frågor på nytt

utan hänvisar till vad företrädarna för resp. parti anfört i

nyssnämnda betänkande.

Stockholm den 29 mars 1994

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta

Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Hans Gustafsson (s),

Gudrun Norberg (fp), Axel Andersson (s), Kjell Ericsson (c), Bo

Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s),

Bengt Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Olle Lindström (m), Bo

Bernhardsson (s) och Roland Lében (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande meningar

1. Kvinnor i chefsbefattningar

Birgitta Johansson, Hans Gustafsson, Axel Andersson, Bo

Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund och Bo

Bernhardsson (alla s) anser att den del av yttrandet -- under

rubriken Kvinnor i chefsbefattningar -- som börjar med "Enligt

näringsutskottets" och slutar med "akademins verksamhet"

bort ha följande lydelse:

Av propositionen framgår att andelen kvinnliga chefer är

högre inom den offentliga sektorn än inom näringslivet. Såväl

statliga myndigheter som landsting och kommuner bedriver ett

aktivt arbete för att höja andelen ytterligare. Näringslivet

har därför mycket att lära av den offentliga sektorn i detta

avseende. För att den tilltänkta akademin skall uppnå avsedda

resultat måste därför, enligt näringsutskottets uppfattning,

det redan från starten ske en nära samverkan mellan

näringslivet och statliga och kommunala organ. Härigenom kan en

kraftsamling åstadkommas som har större förutsättningar än

regeringens förslag att stimulera en utveckling mot fler

kvinnliga chefer i olika sektorer i samhället. Det långsiktiga

målet för jämställdhetspolitiken på det här området bör vara

att hälften av cheferna är kvinnor. Utskottet tillstyrker

därför motion 1993/94:A40 (s) i berörda delar. Det anförda

ligger också väl i linje med vad som anförs om detta i motion

1993/94:A44 (v).

2. Redovisning av löneskillnader

Birgitta Johansson, Hans Gustafsson, Axel Andersson, Bo

Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund och Bo

Bernhardsson (alla s) anser att den del av yttrandet -- under

rubriken Redovisning av löneskillnader -- som börjar med

"Enligt näringsutskottets" och slutar med "nämnda motionen"

bort ha följande lydelse:

En stor -- och växande -- del av arbetstagarna sysselsätts i

små företag. Enligt näringsutskottets mening måste

jämställdhetspolitiken utan inskränkningar även omfatta de

anställda i dessa företag. Om det inte finns krav på att

löneskillnader även i småföretagen skall kartläggas och

analyseras finns det risk för att det uppstår en dold

lönediskriminering. Möjligheterna för Jämställdhetsombudsmannen

och fackliga organisationer att effektivt kunna tillvarata de

diskriminerades intressen begränsas om det inte finns

kartläggningar att tillgå.

Utskottet vill erinra om att det i jämställdhetslagen

föreskrivs en skyldighet för alla arbetsgivare att driva ett

målinriktat jämställdhetsarbete. Det innebär därför, enligt

utskottets uppfattning, inte något större steg att införa en

skyldighet för alla företag att kartlägga och analysera

löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Utskottet tillstyrker

därför motionerna 1993/94:A40 (s) och 1993/94:A44 (v) i

aktuella delar. Motion 1993/94:A41 (m) avstyrks av utskottet.

Särskilt yttrande

Redovisning av löneskillnader

Bengt Dalström (nyd) anför:

Jag vill betona det angelägna i att småföretagen allmänt ges

goda verksamhetsbetingelser. Det är därför viktigt att kraven

på redovisning av löneskillnader utformas så att detaljstyrning

och byråkrati så långt som möjligt undviks.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

Regeringens förslag om en näringslivsakademi är enligt min

uppfattning helt otillräckligt för att öka andelen kvinnor i

chefsbefattningar inom näringslivet. I likhet med vad som

föreslås i motion 1993/94:A44 (v) menar jag att reella

förändringar i det här avseendet endast kan åstadkommas om

företagen åläggs att vidta åtgärder. Jag anser därför att

företag med fler än 100 anställda skall vara skyldiga att i

sina jämställdhetsplaner ange önskvärda kvoter för kvinnor och

män på högre chefsbefattningar samt ange förslag om hur dessa

kvoter skall uppnås.

När det gäller skyldigheten att kartlägga löneskillnader

instämmer jag i de synpunkter som företrädarna för

Socialdemokraterna anför i sin avvikande mening 2.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Inledning 2

Arbetsmarknadsutskottets behandling 3

Propositionerna 4

Motionerna 5

Utskottet 12

Inledning 12

Propositionens huvudsakliga innehåll (såvitt avser

arbetsmarknadsutskottets behandling) 12

Mål i jämställdhetspolitiken 13

Ett internationellt perspektiv 16

Makt och inflytande 18

Makt och kön 18

Kvinnorepresentation 19

Kvinnor i chefsbefattningar 20

Ekonomi 21

Jämställdhet i arbetslivet 22

Allmänna frågor 22

Löneskillnader -- allmänna frågor 24

Forskning och utvecklingsarbete om löneskillnader,

arbetsvärdering m.m. 25

Jämställdhetslagen -- tillämpningsområde och andra

allmänna frågor 27

Lagens dispositivitet m.m. 29

Lagregler om löneskillnader och lönediskriminering 34

Kartläggning av löneskillnader 34

Förbudet mot lönediskriminering m.m. 38

Grupptalan m.m. 40

Övriga frågor med anknytning till jämställdhetslagens

diskrimineringsförbud 41

Jämställdhetsombudsmannens uppgifter, talerätt

m.m. 42

Sexuella trakasserier m.m. 44

Övriga förslag till ändringar i jämställdhetslagen 46

Familjen 46

Föräldraledighet 48

Kvinnors hälsa 48

Kvinnor med funktionshinder 50

Medel i jämställdhetsarbetet 51

Länsexpert för jämställdhetsfrågor m.m. 51

Utbildningsfrågor 53

Jämställdhet och invandrare 55

Inriktning av jämställdhetspolitiken 56

Jämställdhetsombudsmannen m.m. (femte huvudtiteln

G 1) 56

Särskilda jämställdhetsåtgärder (femte huvudtiteln

G 2) 57

Länsstyrelserna m.m. (trettonde huvudtiteln A 1) 58

Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet

(trettonde huvudtiteln E 5) 59

Hemställan 61

Reservationer 67

1. Mål i jämställdhetspolitiken (mom. 1), (s) 67

2. Kvinnor i chefsbefattningar (mom. 6), (s) 68

3. Den ekonomiska maktens fördelning (mom. 7), (s) 68

4. Uppdrag till AMS att förhandla med kommuner och

landsting (mom. 8), (s) 69

5. Arbetsgivarens ansvar för ett aktivt

jämställdhetsarbete m.m. (mom. 9), (s) 69

6. Forskning om kvinnors arbetsliv m.m. (mom. 10), (s)

motiveringen) 70

7. Försöksverksamhet med arbetsvärderingsprojekt (mom.

13), (s) 70

8. Lagens dispositivitet (mom. 18), (s) 71

9. Analys av orsakerna till löneskillnaderna (mom. 21),

(s) 72

10. Kartläggningsskyldighetens begränsning (mom. 22),

(s) 73

11. Lönejämförelser mellan branscher (mom. 25), (s) 73

12. Skriftlig uppgift av arbetsgivaren om lön m.m. (mom.

26), (s) 74

13. Information och opinionsbildning om

föräldraledighet (mom. 41), (nyd) 75

14. Lag om företagshälsovård (mom. 42), (s) 75

15. Länsstyrelser och jämställdhet (mom. 45), (nyd) 76

16. Jämställdhet och invandrarkvinnor (mom. 47), (s) 76

17. Inriktning av jämställdhetspolitiken (mom. 48),

(s) 77

18. Anslag till Jämställdhetsombudsmannen (mom. 49),

(s) 77

19. Anslag till särskilda jämställdhetsåtgärder (mom.

50), (nyd) 78

20. Ytterligare medel till länsstyrelserna (mom. 51),

(nyd) 78

21. Anslag till kvinnoorganisationerna (mom. 52),

(s) 79

22. Ökade medel till RFSU (mom. 53), (s) 79

Särskilt yttrande81

Mål i jämställdhetspolitiken m.m.(nyd)81

Meningsyttring av suppleant 82

Bilagor

Bilaga 1: Propositionens lagförslag85

Bilaga 2: Yttrande från socialutskottet87

Bilaga 3: Yttrande från utbildningsutskottet95

Bilaga 4: Yttrande från näringsutskottet103