Bet. 1993/94:AU2

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1993/94:AU02

Arbetsmiljö

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1993/94

AU2

Sammanfattning

I betänkandet redovisas sex motionsyrkanden från allmänna

motionstiden 1993 om arbetsmiljö m.m. Med anledning av ett av

yrkandena föreslår utskottet ett tillkännagivande till

regeringen om hälsokontroller vid anställning. Övriga yrkanden

-- som gäller kvinnors arbetsmiljö, elöverkänslighet, miljökrav

och ekonomi samt fackliga befogenheter i frågor som rör den

yttre miljön -- bör enligt utskottet inte leda till någon

riksdagens åtgärd.

Socialdemokraternas företrädare i utskottet har fogat ett

särskilt yttrande till betänkandet. Företrädaren för

Vänsterpartiet har avgett en meningsyttring.

Motionerna

1992/93:A235 av Martin Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär att en utredning skall tillsättas om

hälsokontroller i samband med anställning.

1992/93:A244 av Lars Biörck (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

tillämpning av arbetsmiljölagen.

1992/93:A285 av Alwa Wennerlund m.fl. (kds, fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att intensiv forskning bör börjas inom

området elöverkänslighet/bildskärmsöverkänslighet.

1992/93:A811 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om flervetenskaplig forskning rörande

sambandet mellan kvinnors arbetsliv och hälsa.

1992/93:A812 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kvinnors rätt till god arbetsmiljö m.m.

1992/93:Jo707 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utökade

fackliga befogenheter att ingripa vid missförhållanden som rör

den yttre miljön i enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet

Inledning

Utskottet har senast behandlat arbetsmiljöfrågor i våras i

betänkandet 1992/93:AU12 om arbetslivspolitiken. I det

betänkandet kom utskottet inledningsvis in på frågor om den

allmänna inriktningen av denna politik med anledning av vad som

anförts härom i 1993 års budgetproposition och i en

socialdemokratisk partimotion. Vidare diskuterade utskottet

formerna för en reglering av företagshälsovården. Utskottet tog

också ställning till ett regeringsförslag om att successivt

avveckla Arbetslivsfondens verksamhet under perioden fram till

den 1 juli 1995.

Efter de betydande ändringar i arbetsmiljölagen som riksdagen

beslöt på våren 1991 gjordes på hösten 1992 nya ändringar, de

sistnämnda betingade av Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet.

Såsom förutsattes vid 1991 års lagändringar pågår en fortsatt

översyn av lagen. Uppgiften ligger på Utredningen (A 1991:3) med

uppdrag att göra en översyn av arbetsmiljölagen.

Utredningsmannen väntas redovisa resultatet av sitt arbete

innevarande september.

I den följande framställningen behandlar utskottet fem

motionsyrkanden om arbetsmiljön, "den inre miljön". Dessutom

redovisas ett i en miljöpolitisk partimotion framställt yrkande

om fackliga befogenheter i frågor om den yttre miljön.

Kvinnors arbetsmiljö

Motionerna

Karin Starrin m.fl. (c) efterlyser i motion A811 en

flervetenskaplig forskning om sambandet mellan kvinnors

arbetsliv och hälsa. Motionärerna tänker sig en forskning som

ser till kvinnors arbetssituation i förhållande till hela

livssituationen och som även beaktar kombinationseffekter när

det gäller t.ex. arbetsorganisation, arbetsmiljö, belastning och

arbetstider.

Lisbeth Staaf-Igelström (s) vill i motion A812 ha ett

tillkännagivande till regeringen om kvinnors rätt till god

arbetsmiljö. Motionären anser att det är angeläget med

åtgärder som speciellt tar sikte på kvinnors situation i

arbetslivet. När det gäller förebyggande åtgärder måste arbetet

genom det nyinrättade Folkhälsoinstitutet och genom

Arbetslivsfonden föras vidare med kraft. Som ytterligare

åtgärder föreslår motionären lagstiftning om företagshälsovård

och om personalekonomiska redovisningar.

Utskottets överväganden

Vad beträffar yrkandet i motion A811 (c) om forskning om

kvinnors arbetsliv och hälsa vill utskottet hänvisa till att

motionsyrkanden med liknande inriktning behandlades i våras av

socialutskottet i samband med dess beredning av den då

föreliggande forskningspropositionen (se bet. 1992/93:SoU25 s.

28--30).

I sin sammanfattande bedömning underströk socialutskottet

angelägenheten av att frågan om kvinnors särskilda hälsoproblem

ytterligare uppmärksammas i framtiden. Av stort intresse,

fortsatte utskottet, är Folkhälsoinstitutets arbete med ett

särskilt program om kvinnors hälsa, och utskottet tillade att

olika forskningskonferenser med speciell inriktning på

kvinnomedicinsk forskning är under planering. Mot bakgrund av

det arbete som sålunda pågår ansåg socialutskottet att de

motionsyrkanden utskottet i sammanhanget hade att behandla var

tillgodosedda, och de avstyrktes därför.

Arbetsmarknadsutskottet har samma uppfattning som

socialutskottet att det är angeläget att forskning med

kvinnomedicinsk inriktning drivs framåt. Detsamma gäller om den

nyckelroll som Folkhälsoinstitutet har när det gäller att

initiera och stödja forsknings- och utvecklingsprojekt och

sammanställa och sprida erfarenheter från projekten. I den nu

föreliggande motionen berörs även faktorer som

arbetsorganisation, arbetsmiljö, belastning och arbetstider.

Till vad här refererats vill utskottet tillägga att

kvinnoforskning är ett särskilt forskningsområde vid det

samhällsvetenskapligt orienterade Arbetslivscentrum. Betydelsen

av detta forskningsområde har särskilt understrukits av

utskottet i dess betänkande 1990/91:AU16 om

arbetslivsforskningens organisation.

Med hänsyn till vad ovan redovisats anser utskottet att det

inte är påkallat med någon riksdagens åtgärd med anledning av

motion A811, vars här aktuella yrkande om ett tillkännagivande

till regeringen följaktligen avstyrks av utskottet.

När det så gäller motion A812 (s) och dess yrkande om kvinnors

rätt till en god arbetsmiljö hänvisas beträffande

Folkhälsoinstitutets insatser för kvinnors hälsa till de

samstämmiga uttalanden från social- och arbetsmarknadsutskotten

som nyss redovisats. Utskottet instämmer med motionären i att

det är angeläget att ta till vara erfarenheterna av

Arbetslivsfondens verksamhet och erinrar om att regeringen i

vintras tillsatte en utredningsman, i vars uppdrag det ingår att

undersöka hur detta skall ske.

Lagstiftning på de båda i motionen nämnda områdena --

företagshälsovård och personalekonomiska redovisningar -- har

övervägts av utskottet i tidigare sammanhang (se bet.

1992/93:AU12 s. 8--10 resp. 1991/92:AU12 s. 9--11) utan att

utskottet i då föreliggande sammanhang ansett det påkallat att

föreslå åtgärder av det slaget. Utskottet finner inte skäl att

nu ändra uppfattning. Med hänsyn härtill och till vad i övrigt

anförts avstyrker utskottet bifall till motion A812.

Elöverkänslighet

Motionen

Alwa Wennerlund m.fl. (kds, fp) hemställer i motion A285 om

ett tillkännagivande till regeringen om att en intensiv

forskning bör påbörjas inom området

elöverkänslighet/bildskärmsöverkänslighet. Motionärerna anför

att de skadliga effekterna av bildskärmsexponering börjat bli

alltmer uppenbara. Också hushållsapparater och ledningar kan ge

svåra reaktioner. Vad som orsakar skadorna, fortsätter

motionärerna, är i dag okänt. Hur människokroppen påverkas finns

ingen säker kunskap om. Därför behövs intensiv forskning på

detta område för att hitta behandlingsmetoder för dem som redan

är drabbade liksom forskning om vad som kan göras,

produktutveckling osv., så att inte människor drabbas av dessa

besvär.

Utskottets överväganden

Som motionärerna säger har orsakerna till elöverkänslighet

inte kunnat klarläggas. En vanlig uppfattning bland forskarna är

att elöverkänsligheten har flera orsaker, av vilka känslighet

för elektriska och magnetiska fält kan vara en. Problemen har

uppmärksammats inom forskningen sedan ett drygt tiotal år

tillbaka. Uppnådda resultat har summerats i olika sammanhang,

här i Sverige vid tre brett upplagda seminarier åren 1990--1992

i regi av Arbetsmiljöinstitutet, Arbetsmarknadsdepartementet

resp. Vetenskapsakademien och Ingenjörsvetenskapsakademien. På

våren 1993 publicerade Forskningsrådsnämnden en skrift med

titeln Hälsoeffekter av el med en översikt över det aktuella

forskningsläget (nr 41 i nämndens skriftserie Källa).

I Sverige bedrivs forskning om problemen kring de

elektromagnetiska fälten vid Arbetsmiljöinstitutet och på andra

håll, delvis med stöd av anslag från Arbetsmiljöfonden. Även de

på området ansvariga myndigheterna har engagerat sig. En av dem,

Arbetarskyddsstyrelsen (ASS), gjorde i början av sommaren 1993 i

samråd med Boverket en framställning till regeringen om

ytterligare finansiellt stöd till forskning om hälsoeffekter av

lågfrekventa elektromagnetiska fält.

De ämnen som ASS anger i framställningen till regeringen är

följande:

mekanismer för effekter av lågfrekventa elektriska och

magnetiska fält på biologiska system, främst människan,

utvärdering av bostads- och arbetsplatsanpassning för

elöverkänsliga,

förekomsten av cancer hos yrkesgrupper med särskild exponering

för elektromagnetiska fält.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av

forskning om de elektromagnetiska fälten och den effekt de kan

ha på människors hälsa. Med hänsyn till forskningsområdets

betydelse och aktualitet utgår utskottet från att den ägnas

fortsatt uppmärksamhet i regeringens kansli. Med den nyss

redovisade framställningen från ASS är den i motionen väckta

frågan om att initiera nya forskningsinsatser redan aktualiserad

i regeringskansliet. Med hänsyn härtill och till vad utskottet

nu uttalat anser utskottet att det inte är påkallat för

riksdagen att för egen del göra en framställning i saken till

regeringen. Motionens yrkande om en sådan framställning bör

således av riksdagen lämnas utan bifall.

Medicinska kontroller i arbetslivet

Motionen

Martin Nilsson (s) föreslår i motion A235 att en utredning

tillsätts med uppgift att undersöka vilka behov som finns att

reglera förekomsten av medicinska kontroller i arbetslivet. En

alltför stor frihet för arbetsgivarna att införa medicinska

hälsokontroller vid nyanställningar eller under pågående

anställningar, befarar motionären, kan leda till allvarliga

utslagningseffekter. Utan tvingande lagregler kan detta bli

följden, menar han, när konjunkturen vänder och 400 000

arbetslösa personer, av vilka många är handikappade, skall söka

nya anställningar.

Till de aktuella problemen hör enligt motionären även de

möjligheter som nu finns att med olika tester, däribland s.k.

gen-screening, pröva människors medfödda egenskaper, sjukdomar

och svagheter. Ett ytterligare problem är drogtesterna som blir

allt vanligare vid nyanställningar och under pågående

anställningar.

Den föreslagna utredningen, säger motionären, bör utgå från

arbetstagarnas behov av integritet och samhällets behov av

sysselsättning åt alla.

Uppgifter i anslutning till motionen

Motionären nämner som förebild amerikansk lagstiftning, som

sägs ge långtgående och detaljerade regler för hur medicinska

undersökningar får företas i samband med anställningar. En

motsvarande generell lagstiftning saknas i Sverige. En allmän

bestämmelse finns i 4 kap. 5 § arbetsmiljölagen. Den innebär att

för arbeten som innebär risk för ohälsa eller olycksfall kan

meddelas föreskrifter om läkarundersökning samt om vaccinering

eller annan smittskyddsförebyggande behandling. Med stöd av

denna lagbestämmelse har Arbetarskyddsstyrelsen utfärdat

föreskrifter om skyldighet för arbetsgivarna att ordna

medicinska kontroller vid arbeten med bly, kvarts, asbest och

kadmium samt vid dykeriarbeten.

I de fall utskottet nu nämnt har kravet på läkarundersökning

till syfte att skydda arbetstagaren själv och dennes

arbetskamrater. Det finns också bestämmelser om

läkarundersökning som avser att skydda en vidare personkrets.

Ett exempel härpå finns i livsmedelslagen, som medger att det

kan ställas krav på läkarundersökning av personer som är

sysselsatta med livsmedelshantering.

I de här refererade fallen är det inte fråga om en rätt utan

en skyldighet för arbetsgivarna att ta initiativ till

läkarundersökningar av anställda. När det gäller arbetsgivarens

möjlighet att på egen hand kräva läkarundersökning eller

föranstalta om annat slag av hälsokontroller saknas, som redan

nämnts, lagregler som omfattar hela arbetsmarknaden. För de

statsanställda är situationen dock en annan.

Enligt 13 kap. 2 § lagen om offentlig anställning (LOA) kan

statsanställda åläggas att genomgå läkarundersökning om de

missköter sitt arbete och detta kan antas bero på sjukdom. I

andra situationer anses det numera behövas direkt stöd av annan

lagbestämmelse för att kräva läkarundersökning av

statsanställda. I en dom (1984:94) underkände nämligen

Arbetsdomstolen SJ:s rätt att med hänvisning till interna

säkerhetsföreskrifter ålägga en bussförare att genomgå

läkarundersökningar.

Med anledning av detta rättsfall har frågan om s.k. periodiska

hälsoundersökningar i offentliga anställningar behandlats dels i

en promemoria från Civildepartementet (Ds 1989:45), dels i ett

delbetänkande (SOU 1991:29) från LOA-utredningen.

Utredningsförslagen har hittills inte lett till lagstiftning.

Regeringens ställningstaganden i frågan väntas bli redovisade i

en kommande proposition med anledning av LOA-utredningens

huvudbetänkande (SOU 1992:60) med förslag till ny lag om

offentlig anställning. Utredningens uppfattning är dels att det

behövs en lag om periodiska hälsoundersökningar som omfattar

anställda hos stat, kommun och landsting, dels att en allmän

bestämmelse om tvångsvis läkarundersökning motsvarande nuvarande

13 kap. 2 § LOA kan undvaras i den föreslagna nya lagen om

offentlig anställning.

På det kommunala området finns ett kollektivavtal (AB 89) som

ger arbetsgivaren befogenhet att efter skälighetsbedömning

avgöra när arbetstagarna skall lämna läkarintyg vid anställandet

och under anställningstiden.

På det privata området kan här nämnas ett avgörande i

Arbetsdomstolen (AD:s dom 1991:45) som gällde uppsägning av två

montörer. Dessa vägrade av integritetsskäl att delta i de

urinprovstagningar som företaget infört för att utröna om det

förekom cannabismissbruk bland företagets montörer. AD ansåg att

det förelåg skyldighet enligt anställningsavtalet för de båda

montörerna att medverka till provtagningen. Samtidigt betonade

domstolen att den därmed inte gjort ett allmänt uttalande om

rätten för arbetsgivare att vidta kontrollåtgärder av skilda

slag eller hur tvister om provtagning för att spåra

narkotikamissbruk skall bedömas under andra förhållanden.

Domstolen ansåg det naturligt att ämnet reglerades i

kollektivavtal eller, i förekommande fall, genom lagstiftning.

Utskottets överväganden

Motionen aktualiserar behovet av lagreglering av medicinska

kontroller i arbetslivet, så att inte ett ökat bruk av sådana

kontroller och tester leder till en oönskad utslagning av

arbetskraft. Av det ovan anförda framgår att frågan om

medicinska kontroller i arbetslivet på olika sätt aktualiserats

i lagstiftning, kollektivavtal och rättspraxis. Utskottet anser

att det finns anledning för regeringen att på lämpligt sätt

uppmärksamma denna fråga och föreslår att riksdagen med

anledning av motion A235 som sin mening ger regeringen detta

till känna.

Yrkesinspektionens arbetsmiljökrav

Motionen

I motion A244 diskuterar Lars Biörck (m) balansen mellan de

krav arbetsmiljön ställer och de ekonomiska förutsättningarna

att tillgodose dessa krav. Motionären utgår från den kommunala

verksamheten. Han menar att successivt skärpta föreskrifter om

arbetsplatsernas utformning kan leda till att viktiga kommunala

verksamheter inte längre kan bedrivas, eftersom kommunerna

saknar ekonomiska resurser att bygga om sina lokaler så att de

tillfredsställer Yrkesinspektionen. Motionären anser med

hänvisning härtill att det är befogat med en översyn av

arbetsmiljölagens tillämpning, och han föreslår att detta ges

regeringen till känna.

Utskottets överväganden

Med anledning av uttalanden från Lagrådet över förslag till

1991 års ändringar av arbetsmiljölagen (se prop. 1990/91:140 s.

191--192) skall den inledningsvis nämnda översynsutredningen

bl.a. granska de grundläggande bestämmelserna i lagens kap.

1--3. Utredningen har därvid att pröva utformningen av dessa

bestämmelser även ur sådana aspekter som berörts i motionen,

nämligen att de innefattar nödvändiga avvägningar mellan å ena

sidan risken för ohälsa och olycksfall och å andra sidan t.ex.

vikten av att arbetet utförs och kostnaderna för att minska

hälso- och olycksfallsrisken. Resultatet av utredningens arbete

i denna och övriga delar väntas föreligga inom kort.

Med hänsyn till Lagrådets uttalanden och den härav föranledda

översynen av arbetsmiljölagen anser utskottet att det inte är

aktuellt för riksdagen att göra det i motion A244 begärda

tillkännagivandet, varför yrkandet härom avstyrks av utskottet.

Fackliga befogenheter i fråga om den yttre miljön

Motionen

I den miljöpolitiska partimotionen Jo707 föreslår

Vänsterpartiet att riksdagen skall begära förslag från

regeringen om utökade fackliga befogenheter att ingripa vid

missförhållanden som rör den yttre miljön. Kunskapen hos

anställda och de lokala facken måste tas till vara i

miljöarbetet, understryks det i motionen. I denna uttalas vidare

att det bör införas en lagfäst rätt att stoppa ett arbete som

utgör en fara för den yttre miljön. Om arbetsgivaren underlåter

att vidta åtgärder för att rätta till ett arbete som har

stoppats bör fackliga stridsåtgärder kunna tillgripas. Rätten

att stoppa ett arbete som innebär allvarlig fara för miljön

eller för människors hälsa bör tillkomma fackföreningarna, att

av dem delegeras till fackligt förtroendevalda. Enskilda

arbetstagare föreslås också få motsvarande rättighet.

Utskottets överväganden

Ett arbete som innebär omedelbar och allvarlig fara för

arbetstagarnas liv eller hälsa kan stoppas med stöd av 6 kap.

7 § arbetsmiljölagen i avvaktan på ingripande och besked från

Yrkesinspektionen. Stoppningsrätten tillkommer exklusivt

arbetsplatsens skyddsombud. Den hänför sig till förhållanden i

arbetsmiljön eller den s.k. inre miljön.

Mellan inre och yttre miljö finns många nära samband.

Exempelvis påverkar flyttning av en verksamhet till nya lokaler,

köp av ny utrustning, byte av produktionsteknik eller byte av

kemikalier både den inre och den yttre miljön. Det innebär att

det i sådana fall finns påverkansmöjligheter för de anställda

och deras fackliga företrädare enligt både medbestämmandelagens

och arbetsmiljölagens regelsystem.

Det är dock en annan sak att, som Vänsterpartiet vill, utvidga

arbetsmiljölagens stoppningsrätt i situationer av överhängande

fara på arbetsplatsen till problem för den yttre miljön och

samtidigt utvidga stoppningsrätten i fråga om både personkrets

och fackliga sanktionsmöjligheter. Utskottet är för sin del inte

berett att tillstyrka lagstiftningsåtgärder av detta slag såsom

förordas i motion Jo707, vars här föreliggande yrkande alltså

avstyrks av utskottet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande forskning om sambandet mellan kvinnors

arbetsliv och hälsa

att riksdagen avslår motion 1992/93:A811 yrkande 26,

2. beträffande kvinnors rätt till god arbetsmiljö

att riksdagen avslår motion 1992/93:A812,

3. beträffande elöverkänslighet

att riksdagen avslår motion 1992/93:A285,

4. beträffande medicinska kontroller i arbetslivet

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:A235 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande Yrkesinspektionens arbetsmiljökrav

att riksdagen avslår motion 1992/93:A244,

6. beträffande fackliga befogenheter i fråga om den yttre

miljön

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo707 yrkande 3.

men. (v)

Stockholm den 2 september 1993

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Ingela Thalén

I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson

(fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Georg Andersson

(s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Sten Östlund (s),

Harald Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman

(s) och Isa Halvarsson (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Särskilt yttrande

Kvinnors rätt till god arbetsmiljö (mom. 2)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund och

Monica Öhman (alla s) anför:

Med anledning av önskemålet i motion A812 (s) om lagstiftning

om företagshälsovård och personalekonomiska redovisningar

hänvisar vi till att Socialdemokraterna i partimotioner i år

liksom föregående år krävt sådan lagstiftning. Dessa motionskrav

har följts upp i reservationer till utskottets betänkanden

1991/92:AU12 (res. 2 och 3) och 1992/93:AU12 (res. 1--3).

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Hans Andersson (v) anför:

Jag ansluter mig till kravet i Vänsterpartiets miljöpolitiska

motion Jo707 på ökade fackliga befogenheter inte bara i

fråga om arbetsmiljön i strikt mening utan också i fråga om den

yttre miljön. Tar man bättre till vara erfarenheter och

kunskaper på området hos de anställda och deras fackliga

företrädare kommer detta att bli till stor nytta i samhällets

miljöskyddsarbete. På sikt kommer det att underlätta övergången

till en mer miljöanpassad produktionsteknik, bättre råvaror och

bättre slutprodukter.

När det gäller önskemålet i motion A812 (s) om lagstiftning om

företagshälsovård och personalekonomiska redovisningar hänvisar

jag till att förslag i samma riktning tidigare lagts fram av

företrädare för Vänsterpartiet, senast i motion 1992/93:A264 som

utskottet behandlade i betänkande 1992/93:AU12.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet borde ha

hemställt:

6. beträffande fackliga befogenheter i fråga om den yttre

miljön

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Jo707 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.